Presbycusis är en form av sensorineural hearing loss (hörselnedsättning) som främst beror på åldrande processen. Det kännetecknas av en gradvis försämring av hörseln, särskilt för höga toner, och kan också innebära svårigheter att uppfatta tal i bullriga miljöer. Presbycusis är vanligt förekommande bland äldre vuxna och kan påverka deras kommunikationsförmåga och kvaliteten på livet.
Hörselmätning med hjälp av rena toner av varierande frekvens och styrka.
Den bakre delen av tinningbenet. Den utgör ett utskott på klippbenet.
Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.
Elektriska vågor i hjärnbarken som alstras av hjärnstamsstrukturer som svar på klickljudsstimulering. Många patienter med cerebellopontinvinkelskador, multipel skleros eller andra demyelinerande sjukdomar har ett onormalt vågmönster.
Stria vascularis är en del av cochlea i inneröra, ansvarig för att producera endolymfans höga potassiumhalt och underhålla den negativa membranpotentialen i scala media, vilket är nödvändigt för mekanisk-elektrisk omvandling av ljudenergi.
Olika metoder för att mäta eller kontrollera hörseln, t ex audiometri eller tympanometri.
Hörselnervsganglion, även känt som Corti's organ eller cochlea ganglion, är en samling sensoriska nervceller inne i inneröronet som omvandlar ljudvibrationer till elektriska impulser som sedan transmiteras till hjärnan via det åttonde kranialnerven (n. vestibulocochlearis). Dessa nervceller är specialiserade för att uppfatta olika frekvenser av ljud och är viktiga för normal hearing.
I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.
Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.

'Presbycusis' er en medicinsk betegnelse for høreløshed eller nedsat høreopfattelse, der udvikler sig gradvist som følge af alderdom. Det skyldes oftest en skade på de sensoriske celler i innerøret (cochlea) og/eller de nerveceller, der overfører lyddata til hjernen.

Presbycusis er karakteriseret ved en nedsat evne til at forstå tale, særligt i støjfyldte miljøer, samt sværhed i at opfatte høje frekvenser som fx tonehøjde eller konsonanter i talen. Dette kan have en betydelig indvirkning på den daglige kommunikation og kvaliteten af livet for de berørte personer.

Presbycusis er en almindelig hørelsesforstyrrelse, der typisk udvikler sig over tid, og som kan korrektureres med høringshjælpemidler såsom høreapparater eller knogleledningshøreapparater.

Tonaudiometri är en typ av undersökning som mäter patientens hörsel. Den utförs vanligen med hjälp av en apparat som kallas audiometer. Vid tonaudiometri presenteras patienten för olika ljudfrekvenser och volymer i varierande kombinationer, och patienten anger när och hur väl de kan höra dessa ljud. Resultaten avgör vilka delar av hörseln som fungerar korrekt och vilka delar som är skadade eller inte fungerar som de ska. Tonaudiometri används ofta för att diagnostisera olika sorters hörselproblem, såsom hörselnedsättning, men kan även användas för att övervaka en persons hörsel under behandling eller efter exponering för höga ljudnivåer.

Processus mastoideus är ett benartat utskott (procès) på tinningbenet (os temporale). Det är en del av övre halsen och bildar en del av bakhuvudet. Processus mastoideus har en oregelbunden, trekantig form och består av spongiös benvävnad.

Processus mastoideus fungerar som en anslutningspunkt för flera muskler i halsen och öronen, inklusive sternocleidomastoiden, trapezius, splenius capitis och digastricus. Det är också platsen där mastoidit, en infektion av tinningbenet, ofta börjar.

Hörseltröskeln är ett begrepp inom audiologi och definieras som den lägsta ljudnivån (uttryckt i decibel, dB) vid en given frekvens, vid vilken ett subjekt kan uppfatta ljudet hos minst 50% av presentationerna. Det är essentiellt inom diagnostiska tester för att bedöma en persons hörselförmåga och identifiera eventuella hörselskador eller sjukdomar. Genom att mäta hörseltrösklarna vid olika frekvenser kan man skapa ett hörselogram, som ger en detaljerad bild av en persons hörselförmåga och möjliga behandlingsbehov.

Electrical resting potentials in the auditory brainstem refer to the difference in electrical charge between the inside and outside of a neuron when it is not actively transmitting a signal. In the auditory brainstem, which includes structures such as the cochlear nucleus, superior olivary complex, and lateral lemniscus, these resting potentials are critical for the proper functioning of the auditory system.

At rest, the inside of a neuron has a negative charge relative to the outside, typically around -70 mV. This is due to an uneven distribution of ions such as sodium (Na+), potassium (K+), and chloride (Cl-) across the cell membrane. The negatively charged proteins and other organic molecules inside the neuron are unable to cross the lipid bilayer of the cell membrane, but positively charged ions like Na+ and K+ can move through special channels in the membrane.

In the auditory brainstem, there are specific types of neurons that respond to sound by generating action potentials, which are rapid changes in the electrical charge across the cell membrane. These action potentials occur when the resting potential is disrupted, causing the inside of the neuron to become positively charged relative to the outside. This change in charge is triggered by the influx of Na+ ions through voltage-gated channels in the membrane.

Once an action potential has been generated, it travels down the length of the neuron and can trigger further electrical signals in other neurons. In the auditory system, this allows for the transmission of sound information from the ear to the brain, where it is processed and interpreted.

Abnormalities in resting potentials or action potential generation in the auditory brainstem can lead to hearing difficulties or other auditory processing disorders. For example, some forms of hearing loss have been linked to defects in the ion channels that regulate resting potentials in the cochlea and auditory nerve.

Stria vascularis är en del av cochlea, den snäckformade strukturen i innerörat som är involverad i hörseln. Den består av ett lager kapillärer och celler som är ansvariga för att producera endolymfan fluiden och underhålla den elektriska potentialskillnaden mellan cochleans skilda fluidkompartment, vilket är en nödvändig del av mekanismen för att omvandla ljud till nervsignaler. Stria vascularis har också en roll i att reglera hörselns känslighet genom att justera den elektriska potentialskillnaden. Skador på stria vascularis kan leda till hörselnedsättning eller dövhet.

En hörseltest är en undersökning som mäter individens förmåga att höra olika ljud och toner med olika frekvenser och volymer. Testet utförs vanligen i en stillsam miljö med hjälp av speciella headphones eller högtalare.

Det finns olika typer av hörseltester, men de flesta mäter individens gräns för hur svagt ljud de kan höra (hörseltröskeln) för olika frekvenser. Andra typer av hörseltester kan mäta skiljandeförmågan mellan två toner, ordigenkännandet i bakgrundsljud och centrala auditiva processorering.

Hörseltester används ofta för att diagnostisera olika typer av hörselnedsättningar, som exempelvis högfrekvensförlust, neurosensorisk skada eller läpp-tung-syndrom. Resultaten från en hörseltest kan användas för att rekommendera lämplig behandling, såsom hörapparater eller kohjärntraining.

Medicinskt kan 'hörselnervsganglion' definieras som det delområde inom balanceorganet i innerörat (vestibulära systemet) där de sensoriska nervcellerna för hörseln (cochlea) är belägna. Dessa nervceller är ansvariga för att transducera ljudvibrationer till elektriska signaler som sedan kan tolkas av hjärnan som olika ljud. Hörselnervsganglionet innehåller även celler som bidrar till underhåll och skydd av de sensoriska nervcellerna.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

The cochlea is the snail-shaped structure in the inner ear that is responsible for converting sound waves into electrical signals that can be interpreted by the brain. It is a key component of the auditory system and is made up of three fluid-filled channels: the scala vestibuli, the scala tympani, and the cochlear duct (also known as the scala media).

The cochlea is lined with hair cells, which are specialized sensory cells that convert sound waves into neural signals. When sound waves reach the inner ear, they cause the fluid in the cochlea to move, which in turn causes the hair cells to bend and release neurotransmitters. These neurotransmitters then stimulate the auditory nerve, which carries the electrical signals to the brain.

Damage to the hair cells or other structures in the cochlea can lead to hearing loss, making the cochlea a common site of injury or disease in conditions that affect hearing.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Åldersnedsättning (ibland skrivet presbycusis) är den medicinska termen för hörselnedsättning som uppstår i äldre människor när ...
För de flesta vuxna, dock hörselnedsättning orsakas av ålderdom, ett tillstånd också känt som presbycusis. 5.Genitourinary ...