Prionsjukdomar
Prioner
PrPSc-proteiner
PrPC-proteiner
Creutzfeldt-Jakobs syndrom
Skrapie
Endopeptidas K
Insomnia, fatal familjär
Gerstmann-Straussler-Scheinkers sjukdom
Tärande sjukdom, kronisk
Galna ko-sjuka
Kuru
Hjortdjur
Amyloid
Hjärna
Inkubationstid
Mesocricetus
Proteinveckning
Får
Cricetinae
Möss, genetiskt förändrade
Kinakrin
PrP 27-30-protein
Proteostasis Deficiencies
Neurodegenerativa sjukdomar
Proteinkonfiguration
Nötkreatur
Bentonit
Dendritiska celler, follikulära
Idisslare
Hjärnkemi
Blotting, Western
Amyloidogenic Proteins
Libyen
Möss, inavlade C57BL
Nervceller
Koppar
Proteinisoformer
Slow virus-sjukdomar
Mutation
Sjukdomsmodeller, djur
Kodon
Pentosanpolysulfat
Glykosylfosfatidylinositoler
Artsspecificitet
Nervdegeneration
Peptidfragment
Proteinstruktur, sekundär
Upprepade sekvenser, aminosyra
Neuroblastom
Mikroglia
Fenotyp
Molekylsekvensdata
Tidsfaktorer
Rekombinanta proteiner
Aminosyrasekvens
Cirkulär dikroism
Prioner är en grupp neurodegenerativa sjukdomar som orsakas av misfoldade proteiner, kända som prionproteiner. Misfoldade prionproteiner kan katalysera normala prionproteiner att också bli missformade, vilket leder till en kedjereaktion där allt fler proteiner blir felaktigt veckade. Dessa felaktigt veckade proteiner tenderar att klumpas tillsammans och bilda aggregat som är skadliga för nervceller i hjärnan.
Exempel på prionsjukdomar inkluderar kreutzfeldt-jakobs sjukdom (CJD), variant CJD, Gerstmann-Sträussler-Scheinkers syndrom och fatal familjär insomni. Dessa sjukdomar kan vara sporadiska, genetiska eller infektiösa till sin natur. De infektiösa prionsjukdomarna är särskilt oroande eftersom de kan överföras mellan individer och inte stoppas av traditionella sterilisationsmetoder.
Prionsjukdomar är mycket ovanliga, men extremt svåra och dödliga. Symptomen inkluderar progressiv demens, rörelsekoordinationsproblem, psykiska störningar och i slutändan koma och död. Det finns inga behandlingar som kan stoppa eller revertera prionsjukdomarna, även om vissa terapier kan hjälpa till att lindra symptomen.
Prions är proteiner som förekommer naturligt i vissa organismer, inklusive människor. Men om de får en felaktig konformation (en förvrängd form) kan de orsaka neurodegenerativa sjukdomar, även kända som prionkonditioner. Dessa sjukdomar är sällsynta men allvarliga och kan leda till demens, rörelseproblem och död. Exempel på prionkonditioner inkluderar Creutzfeldt-Jakob sjukdom (CJD), kuru och variant av BSE (BSE eller galna ko-sjukan).
Det är värt att notera att forskning fortfarande pågår för att fullständigt förstå prioner och hur de orsakar sjukdom.
PrPSc-proteiner, också kända som Prionproteiner, är en abnormt veckad variant av det normala cellulära proteinet prionprotein (PrPC). PrPSc-proteinerna antas vara orsaken till flera dödliga neurodegenerativa sjukdomar hos människor och djur, som kreutzfeldt-jakobs sjukdom, variant Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (vCJD), Gerstmann-Sträussler-Scheinker syndrom och fågelinfluensa.
Det huvudsakliga strukturella skillnaden mellan PrPC och PrPSc är den sekundära strukturen hos proteinet. PrPC har en dominerande alpha-helixstruktur, medan PrPSc består av både beta-skruv och beta-arkar, vilket gör det mer aggregationsbenäget och resistens mot proteinaser.
PrPSc-proteinerna är också kända för sin förmåga att infektera andra celler och omvandla deras normala PrPC till abnormt veckade PrPSc, vilket leder till en kaskad av proteinförändringar som kan orsaka neurodegeneration. Detta är unikt för prionproteiner eftersom de inte innehåller nukleinsyra och deras infektiösa egenskaper istället beror på sin struktur och aggregationsbenägenhet.
PrPC-proteiner, eller prionproteiner, är ett slags proteiner som naturligt förekommer i vissa celler i däggdjursvävnader, framförallt i hjärnan. Proteinet kodas av PRNP-genen och finns i två huvudformer: en normalt förekommande cellytaform kallad PrPC och en patologisk form som kallas PrPSc.
PrPC är ett glykosylerat, membranbundet protein som har en viktig funktion i cellernas normala livscykel, inklusive cellytors funktioner. Det finns inga bevis på att normalt förekommande PrPC-proteiner skulle vara infektiösa eller orsaka någon sjukdom.
PrPSc är däremot en konformationsomvandlad form av PrPC, vilket betyder att dess struktur har förändrats så att det bildar aggregat och amyloidfibriller som kan ansamlas i vävnader, särskilt i hjärnan. Detta leder till en skada på cellerna och är associerat med prionrelaterade sjukdomar, som kreutzfeld-jakobs sjukdom (CJD), variant CJD (vCJD) och scrapie hos får. PrPSc-proteinet är infektiöst och kan orsaka spridning av prionrelaterade sjukdomar mellan djur och människor.
Creutzfeldt-Jakob syndrome (CJD) er en dødelig, neurodegenerativ sygdom hos mennesker som karakteriseres af progressive demens, hurtig nedgang i kognitive funktioner, muskulær forstyrrelse, abnorm bøjelighed af proteiner i hjernen (prionproteiner) og død indenfor et år fra diagnosen. Der findes fire typer af CJD: sporadisk, familiær, iatrogen og variant. Sporadisk CJD er den mest almindelige form og forekommer hos ca. 85% af alle tilfælde uden en identificeret årsag. Familiær CJD udgør ca. 10-15% af tilfældene og er forbundet med arvelige genetiske mutationer. Iatrogen CJD forekommer som følge af medicinsk behandling, eksempelvis ved hjerneltransplantation eller hormonbehandling med growth hormone fra menneskelig hypofys. Variant CJD (vCJD) er en sjælden form, der er forbundet med kosmopolitansk variant af Creutzfeldt-Jakob syndrom (kuru), som er relateret til konsum af BSE-inficeret oksekød.
Scrapie är ett transmissibelt spongiformt encefalopati (TSE) eller smittsam neurodegenerativ sjukdom hos får och getter. Den orsakas av en förvrängd form av prionproteinet, PrP^{sc}, som accumulerar i hjärnan och ledde till en progressiv neurologisk skada med symptom som inkluderar prickar, stelhet, rörelsekoordinationsproblem, och beteendeförändringar. Scrapie är inte känt för att smitta människor eller andra djurarter än får och getter.
Endopeptidase K är ett enzym som bryter ned proteiner genom att spjälka av peptidbindningar inuti proteinmolekylen, istället för att bryta ner de terminala ändarna. Det är specifikt känt för att klista sönder virusproteiner hos vissa typer av herpesvirus. Endopeptidase K tillhör serinproteasklassen och kräver aktivering genom en speciell process innan det kan börja spjälka proteinerna.
Fatal Familial Insomnia (FFI) är en mycket sällsynt genetisk neurologisk sjukdom som orsakas av en mutation i PRNP-genen. Sjukdomen är autosomalt dominant, vilket betyder att om en individ har den skadliga genen finns det 50% risk att denne kommer att överföra genen till sina barn.
FFI kännetecknas av allt sämre sömnkvalitet och progressiv neurologisk nedgång under en period på ungefär 7-30 månader. De tidiga symptomen inkluderar svårigheter att somna, vakna upp ofta under natten, försämrad minneskapacitet och koncentration. Senare kan patienten utveckla rörelseproblem, hallucinationer, förvirring, desorientering och slutligen koma.
Det finns inget botemedel för FFI och den är dödlig i de flesta fall inom ett par år efter att symptomen börjar visa sig. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av familjära anamneser, neurologiska undersökningar, genetisk testning och hjärnskanningar.
Gerstmann-Sträussler-Scheinker (GSS) sjukdom är en mycket sällsynt, dödlig och genetiskt betingad neurologisk störning som kännetecknas av progressiv demens, ataxi (koordinationsstörningar), tremor (ryckningar) och ofta prionproteiner i hjärnan. Det är en typ av prionrelaterad sjukdom, vilket innebär att den orsakas av misfoldade proteiner som kan infektera andra proteiner i hjärnan och leda till degeneration och skada på nervceller.
Sjukdomen är ärftlig och orsakas av en genetisk mutation i PRNP-genen, vilket leder till att produkten av genen, prionproteinet, blir patologiskt. GSS har en början i medelåldern och progresserar gradvis över flera år, vanligtvis med dödlighet inom 5-10 år efter diagnosen. Det finns inget känt botemedel för GSS eller andra prionrelaterade sjukdomar.
En tärande sjukdom, kronisk, är en sjukdom som varar i tre månader eller längre och kräver ständig eller periodvis behandling. Den kan påverka en persons fysiska, mentala och emotionella välbefinnande, och kan ha en negativ effekt på deras vardagliga liv och funktionalitet. Exempel på kroniska tärande sjukdomar är reumatoid artrit, diabetes, cancer och fibromyalgi. Dessa sjukdomar kan inte normalt botas, men symptomen kan hanteras och behandlas för att förbättra patientens livskvalitet.
"Galskap" eller "dementia" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som orsakar en progressiv kognitiv nedgång, innefattande minnesförlust, svårigheter med tankeprocesser och domningsförmåga. "Galna ko-sjukan" (Kuru) är en specifik prionrelaterad neurodegenerativ sjukdom som förr var vanlig bland den papuanska stammen Fore i Nya Guinea, orsakad av kannibalism och smitta via infektiös hjärnvävnad. Kuru karaktäriseras av progressiv ataxi (rörelsekoordinationssvårigheter), tremor, tal- och sväljningssvårigheter, psykiska störningar och slutligen död. Idag är kuru mycket sällsynt på grund av förbud mot kannibalism.
Kuru är ett neurologiskt tillstånd som orsakas av prionproteiner och var vanligt förekommande bland forelltalande stammar i Papua Nya Guinea. Symptomen inkluderar progressiv muskelrörelseavvikelse, tremor, koordinationssvårigheter, tal- och sväljningssvårigheter, och i slutändan död. Kuru är nu mycket ovanligt efter att kannibalism har upphört bland forelltalande stammar.
I medically related context, the term "hjortdjur" (which translates to "deer" in English) is not frequently used. However, in a broader biological or zoological context, it refers to the Cervidae family of animals, which are even-toed ungulates. They are known for their antlers, which are typically found only in males, although female members of some species also have antlers.
Deer species include well-known animals such as white-tailed deer, mule deer, elk (also called wapiti), moose (also called elk in Europe), red deer, and reindeer (or caribou). They vary in size, habitat preferences, and geographical distribution. Deer are herbivores, feeding on a variety of vegetation, including grasses, leaves, shoots, and berries.
In a medical context, you may encounter references to deer when discussing topics related to zoonotic diseases (diseases transmitted from animals to humans), such as Lyme disease, which can be contracted through the bite of infected black-legged ticks that feed on white-tailed deer and other hosts.
Amyloid är en patologisk aggregation av proteiner eller peptider som bildar insolubla fibriller med beta-plikformad sekundär struktur. Dessa amyloida fibriller kan accumulera i vävnader och orsaka skada, vilket kan leda till olika sjukdomszustånd. Exempel på sådana sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom och systemisk amyloidos.
Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.
Inkubationstiden är den tid som går från att en individ blir exponerad för en infektionssjukdom till att de utvecklar symtom. Detta kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, och kan vara från några timmar upp till flera veckor. Under inkubationstiden är individen oftast inte smittsam, men kan fortfarande bära på smittan och sprida den till andra.
"Mesocricetus" er en slags gnagere som inkluderer hamstere som er vanlige i laboratoriemiljø. Den mest kjente arten i denne gruppen er syriske hamsteren ("Mesocricetus auratus"), også kalt gyldne hamsteren, som ofte holdes som selskapsselvstendig kjærlighetdyr. Disse hamstene er kjente for deres store kindposer og aktive nocturnal livsstil. De blir vanligvis omkring 2-3 år gamle i fangenskap.
Proteinveckning, eller proteinföldning, är ett biokemiskt fenomen där en proteinmolekyl får en naturlig, tresidig struktur genom att vecka sig i en specifik konformation. Detta sker genom att de olika delarna av proteinmolekylen, som består av aminosyror, interagerar med varandra och bildar sekundär-, terciär- och kvartärstruktur. Proteinveckning är en nödvändig process för att proteiner ska kunna utföra sina funktioner korrekt inuti eller utanför cellen. Felet i proteinveckningsprocessen kan leda till sjukdomar som exempelvis Alzheimers, Parkinsons och kreft.
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.
Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.
Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.
"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.
There are several methods used to create genetically modified mice, including:
1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.
Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.
Kinidin, också känt som kinakrin, är ett läkemedel som tillhör gruppen antiarrhythmika och används för att behandla oregelbunden hjärtrytm. Det fungerar genom att blockera speciella kanaler i hjärtat som påverkar elektrisk signalering, vilket hjälper till att stabilisera hjärtats slag frekvens.
Kinidin kan också användas för att behandla malaria, eftersom det har effekt mot parasiten som orsakar sjukdomen. Det är viktigt att notera att kinidin inte används lika ofta som tidigare på grund av sina biverkningar och möjliga komplikationer, så det preskrivs vanligtvis endast när andra behandlingsalternativ har visat sig vara otillräckliga.
Samtidigt är det viktigt att använda kinidin under en läkares övervakning och följa precis den dosering som rekommenderats, eftersom för höga nivåer kan orsaka allvarliga biverkningar.
PrP 27-30 är ett proteinkomplex som består av fragmentet 27-30 av prionproteinet (PrP). Prionproteinet förekommer naturligt i cellmembranen hos däggdjur och är involverat i normala cellulära processer. Det finns dock en patologisk form av prionproteinet som kan orsaka neurodegenerativa sjukdomar, så kallade prionsjukdomar, exempelvis kreutzfeld-jakobs sjukdom hos människor och BSE (galna ko-sjukan) hos nötkreatur.
När prionproteinet omvandlas till den patologiska formen blir det resistent mot proteas, en typ av enzymer som bryter ner proteiner i celler. Det aggregerar också och bildar olika typer av aggregat, inklusive PrP 27-30.
PrP 27-30 är ett glykosylerat proteinfragment som har klippts isär från det fullängdsprionproteinet genom en process som kallas proteolys. Det består av de hydrofoba (vattenavstötande) delarna nära C-terminalen av prionproteinet och är ett viktigt markörprotein för prionsjukdomar.
Det bör dock poängteras att PrP 27-30 inte orsakar sjukdomen utan är snarare en följd av den patologiska omvandlingen av prionproteinet.
Proteostasis deficiencies refer to a state where there is a breakdown in the body's ability to maintain protein homeostasis, or "proteostasis." Proteostasis is the process by which cells regulate the production, folding, trafficking, and degradation of proteins to ensure that they function properly.
Proteostasis deficiencies can occur due to genetic mutations, environmental factors, or aging, leading to an accumulation of misfolded or aggregated proteins in cells. This can result in a range of diseases, including neurodegenerative disorders such as Alzheimer's and Parkinson's disease, as well as systemic diseases such as cystic fibrosis and certain forms of cancer.
The consequences of proteostasis deficiencies can be severe, as the accumulation of misfolded or aggregated proteins can damage cells and tissues, impair cellular function, and trigger inflammation and tissue degeneration. Therefore, maintaining proteostasis is critical for overall health and longevity, and understanding the mechanisms that regulate proteostasis is an active area of research in biology and medicine.
Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska störningar som kännetecknas av progressiv neurodegeneration, det vill säga nedbrytning och förlust av neuroner och deras sammanhang i hjärnan. Denna degeneration leder till en gradvis försämring av den neurologiska funktionen, vilket kan påverka kognition, rörelse, balans, tal, minne, perception och andra sensoriska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Spinal muskelatrofi (SMA). Dessa sjukdomar är ofta förknippade med åldrande, men kan även drabba yngre individer. De orsakas vanligtvis av en kombination av genetiska, miljömässiga och livsförloppsfaktorer och saknar ofta botemedel eller effektiva behandlingsalternativ.
Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
Bentonit är en typ av sedimentär bergart som består av mainly av montmorillonitmineral, ett smektitkloritmineral. Bentonit har hög absorberingskapacitet och svällningsförmåga när den kommer i kontakt med vatten. Det används inom medicinen som en del av behandlingen för diarré och andra mag-tarmrelaterade sjukdomar på grund av dess förmåga att absorbera toxiner, bakterier och överskott av vatten i tarmarna. Bentonit används också inom odontologin som ett material för att skapa temporära fyllningar och som en del av processen för att tillverka tandfyllningsmaterial.
Dendritic cells, or "dendritic celles," are a type of immune cell that play a critical role in the body's defense against infection and disease. They are called "dendritic" because they have long, branching extensions (called dendrites) that they use to interact with and sample their environment.
Follicular dendritic cells (FDCs) are a specific type of dendritic cell that are found in the follicles of lymph nodes and other secondary lymphoid organs, such as the spleen and Peyer's patches in the gut. FDCs are responsible for helping to activate and regulate the immune response by presenting antigens (foreign substances that trigger an immune response) to B cells, a type of white blood cell that produces antibodies.
FDCs have a unique ability to retain and present antigens for long periods of time, which allows them to stimulate strong and sustained immune responses. They also help to organize the structure of lymphoid follicles and contribute to the development of germinal centers, where B cells undergo activation and differentiation.
Overall, FDCs play a crucial role in the body's adaptive immune response by helping to coordinate the interaction between dendritic cells, T cells, and B cells, and by contributing to the generation of long-lived immunity against pathogens.
"Idisslare" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva djur, inklusive människor, som har en speciell typ av matspjälkningssystem. Idisslare har en mag som är indelad i flera kompartment, och de behöver svälja sin föda två gånger för att kunna fullständigt utvinna näringsämnen från den.
Den första sväljningen sker när djuret äter och sväljer sin föda som vanligt. Sedan regurgiterar idisslaren sedan sin halvsmältade föda och tuggar om den grövre delen av födan ytterligare innan den sväljs ner i magsäcken igen för att fullständigt brytas ned.
Exempel på djur som är idisslare inkluderar kor, får, getter och även vissa gnagare som känguruer. Människor som har en speciell magdefekt kallas också ibland för idisslare, men detta är mycket ovanligt.
'Hjärnkemi' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan vara ett slanguttryck eller ett begrepp som används inom neurovetenskap och psykiatri för att beskriva den biokemiska aktiviteten i hjärnan. Detta kan inkludera studiet av hur olika kemikalier, såsom neurotransmittorer och hormoner, påverkar hjärnans funktion och beteende.
Neurotransmittorerna är kemiska signalsubstanser som överför signaler mellan neuron (hjärnbildande celler) i centrala nervsystemet. Dessa signalsubstanser kan ha effekter på olika mentala processer, såsom sinnesstämning, minne, inlärning och kognition. Exempel på neurotransmittorer är serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA (gamma-aminobutyriska syra).
Hormoner är också kemiska signalsubstanser som kan påverka hjärnans funktion. De frisätts ofta från endokrina körtlar och cirkulerar i blodet innan de når målceller, inklusive neuron. Hormoner kan ha effekter på sinnesstämning, kognition, minne och andra mentala processer. Exempel på hormoner som påverkar hjärnans funktion är östrogen, testosteron, kortisol och insulin.
I en bredare betydelse kan 'Hjärnkemi' också syfta på den biokemiska grunden för mentala tillstånd och sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och autism. Denna forskningsområde undersöker hur genetiska faktorer, livsförhållanden och miljöfaktorer påverkar hjärnans biokemi och hur detta kan leda till olika mentala tillstånd.
"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.
I korthet innebär tekniken följande steg:
1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.
Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.
Amyloidogenic proteins are normally soluble proteins that can undergo a conformational change and form insoluble fibrillar aggregates known as amyloids. These aggregates can deposit in various tissues and organs, leading to toxicity and damage. The process of amyloid formation is closely associated with several neurodegenerative diseases, including Alzheimer's disease, Parkinson's disease, and Huntington's disease.
In the case of Alzheimer's disease, for example, the amyloidogenic protein is called beta-amyloid (Aβ) and is derived from the amyloid precursor protein (APP). In Parkinson's disease, the alpha-synuclein protein is considered amyloidogenic. These proteins can form misfolded conformations that promote their aggregation into toxic oligomers and fibrils, which can then accumulate in the brain and cause neuronal dysfunction and death.
It's important to note that not all misfolding of proteins leads to amyloid formation or disease. The process is complex and involves a variety of factors, including genetic mutations, environmental influences, and aging.
I'm sorry for any confusion, but "Libyen" is the German word for "Libya." Based on your request for a medical definition of "Libya," I assume you are looking for information about medical care or health issues in Libya. However, I couldn't find a specific medical definition related to the country itself.
Libya is a country located in North Africa with a population of approximately 6.8 million people (as of 2021). In terms of healthcare, Libya has a universal healthcare system that provides free healthcare services to its citizens, but the quality and accessibility of these services vary across the country. The country faces several public health challenges, including poor sanitation, inadequate water supply, and a high burden of infectious diseases such as tuberculosis, malaria, and schistosomiasis. Additionally, Libya has been affected by political instability and conflict in recent years, which have further strained the healthcare system and led to shortages of medical supplies and personnel.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.
I medically related context, 'copper' refererar vanligtvis till det kemiska grundämnet med atomnummer 29 på periodiska systemet. Copper är ett metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och har en karakteristisk röd-orange färg. Det används ofta inom medicinen, till exempel som en del av vissa enzymer i kroppen eller som ett koagulant i vissa medicinska behandlingar. Copper kan också förekomma i vattenleveranser och kan orsaka en sjukdom vid långvarig exponering, känd som 'copper toxicity'.
Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.
Slow virus-sjukdomar, även kända som långsamt progressiva neurodegenerativa sjukdomar, är en grupp med infektionssjukdomar orsakade av speciella typer av virus. Dessa virus har en unik egenskap - de kan existera i värden i ett latent (dold) stadium under en mycket lång period, ibland under flera år eller decennier, innan de utlöser sjukdomen.
Under den latenta fasen kan viruset integreras i värdens genetiska material och förblir inaktivt. Det exakta mekanismen som orsakar övergången från det latenta stadiet till det aktiva stadiet är inte fullständigt klarlagt, men det antas att olika faktorer som immunförsvagning, åldrande eller miljöfaktorer kan spela en roll.
När viruset blir aktivt börjar det attackera nervceller (neuron) i hjärnan och ryggmärgen, orsakande alltmer uttalade skador över tiden. Symptomen på slow virus-sjukdomar kan vara mycket subtila till en början och utvecklas långsamt över tid, vilket gör att de kan vara svåra att diagnostisera.
Exempel på slow virus-sjukdomar inkluderar subakut skleroserande panencefalit (SSPE), kreutzfeldt-jakob sjukdom (vCJD) och HIV-associerad demens. Behandlingen av dessa sjukdomar är generellt sett symtomatisk, eftersom det inte finns någon känd botemedel för de flesta slow virus-sjukdomarna.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
Enligt medicinskt lexicon är ett kodon ett trentals sekvens av nukleotider i DNA eller RNA som koder för en viss aminosyra under processen av proteintranslering. I mRNA består varje kodon av tre baser, och det finns 64 möjliga kodonkombinationer. Av dessa kodar 61 för specifika aminosyror, medan de resterande tre (UAA, UAG och UGA) är stoppkodon som signalerar slutet på proteinkedjan.
Pentosanpolysulfat är ett polysackaridpreparat som används inom medicinen, framförallt för behandling av symtom orsakade av osteoartrit (Gelenkskleros). Preparatet fungerar som en typ av elastisk yta mellan rörliga ledytor och hjälper till att skydda dem från friktion och skada. Det verkar också genom att minska inflammationen i lederna och på så sätt lindra smärtan.
Pentosanpolysulfat är ett av de få läkemedlen som kan injiceras direkt in i leden (intraartikulärt) för behandling av osteoartrit. Det kan också ges som en tablett för oralt intag, där det främst används för att behandla interstitiell cystit, en kronisk blåsbelastning hos kvinnor.
Läkemedlet har visat sig vara effektivt för att lindra smärta och förbättra funktionen hos många patienter med osteoartrit, men det kan ta några veckor eller månader innan man upplever en förbättring. Det är viktigt att prata med läkaren om potentiala biverkningar och andra behandlingsalternativ.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
Glykosylfosfatidylinositol (GPI) är ett glykolipid som sitter på ytan av eukaryota cellmembran och fungerar som en ankare för proteinmolekyler. Proteiner kan kovalent bindas till GPI, vilket möjliggör deras fästning på cellytan. Detta är en viktig mekanism för att placera vissa proteiner korrekt i cellmembranet och reglera deras funktion. GPI-anslutna protein har en rad olika funktioner, inklusive cellytiska signaleringsvägar, immunresponser och cell-cell-kontakt.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.
'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.
I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.
Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).
Medicinskt kan "upprepade sekvenser, aminosyra" (engelska: "repeated protein sequences") referera till en situation där ett eller flera aminosyrasekvenser i ett protein upprepas i flera kopior i rad. Detta kan inträffa på grund av genetiska mutationer som orsakar att DNA-sekvensen som kodar för proteinet innehåller upprepade sekvenser, vilket i sin tur resulterar i upprepade aminosyrasekvenser när proteinet syntetiseras.
Upprepade sekvenser kan ha olika längd och förekomma i varierande antal kopior i rad. De kan påverka proteinet på olika sätt, beroende på var de är lokaliserade och hur många upprepningar som finns. I vissa fall kan upprepade sekvenser störa proteinets struktur eller funktion, vilket kan leda till sjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar innefattar neuromuskulära förhärjningar som Huntingtons korea och spinocerebellär ataxi.
Neuroblastom är en ovanlig cancer som utgår från nervceller i de tidiga stadierna av fostertillväxten. Den drabbar vanligtvis barn under 5 års ålder och utgör omkring 6% av alla barncancerfall. Tumören bildas oftast i bålen eller bukhålan, men kan sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive ben, hjärna och lever. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, feber, aptitlöshet och andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling. Prognosen varierar beroende på graden av sjukdomen vid diagnos och åldern på barnet.
Mikroglia är en typ av glialcell som förekommer i centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen. De utgör ungefär 10-15% av den totala cellpopulationen i CNS och är viktiga för underhåll, homöostas och skydd av det centrala nervsystemet. Mikroglia har också en viktig roll i immunförsvaret inom CNS genom att fagocytera (fagra upp och bortskaffa) skadade celler, patogener och celldebris. De kan aktiveras under olika patologiska tillstånd, såsom infektioner, trauma, neurodegenerativa sjukdomar och neuroinflammation, vilket leder till morfologiska och funktionella förändringar. Mikroglia kan vara både neuroskyddande och neurodestruktiva beroende på deras aktiveringsstatus och utsöndrade signalsubstanser.
'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
"Cirkulär dikroism" är en optisk egenskap hos vissa substanser, där de visar olika absorptionsnivåer för höger- och vänstercirkulära polariserat ljus. Detta orsakas av asymmetri i molekyler som innehåller kirala centrum. Cirkulär dikroism används ofta inom spektroskopi för att undersöka kiralitet hos organiska molekyler och biologiska makromolekyler, såsom proteiner och DNA. Det kan också användas för att detektera spårämnen i kriminalteknik och för att studera strukturen hos material i fysikalisk kemi.
Glykosylering är en biokemisk process där en eller flera sockermolekyler (så kallade glykaner) fogas till ett protein eller en lipid. Denna process katalyseras av enzymer som kallas glykotransferaser och sker vanligtvis inne i cellen i endoplasmatiska retikulatet och Golgiapparaten.
Glykosylering har en rad funktioner i cellerna, bland annat hjälper den till att stabilisera proteiner, reglera deras aktivitet, underlätta transporten av dem mellan olika kompartment inne i cellen och påverka interaktionerna mellan celler. Felen i glykosyleringsprocessen kan leda till olika sjukdomar, såsom kongenitala disorder of glycosylation (CDG) och cancer.
Djur1
- Hos djur finns en rad olika prionsjukdomar, som till exempel scrapie hos får och BSE hos nötdjur. (wikipedia.org)
Inklusive1
- Från andra arter, inklusive människa, vet vi att vissa varianter av prionsjukdomar verkar kunna uppkomma spontant. (umbraco.io)