En Proproteinkonvertas (PPK) är ett enzym som aktiverar proteiner genom att klippa bort en propeptidsekvens och på så sätt konverterar proproteinet till dess aktiva form.
Proprotein convertase 5, också känt som Furin, är ett enzym som tillhör proproteinconvertasfamiljen och deltar i proteinsyreprocessen genom att klippa och aktivera andra proteiner i cellerna hos djur.
Ett proproteinkonvertas med specificitet för prekursorsubstanserna till proalbumin, komplement 3C och von Willebrands faktor. Enzymet klyver specifikt bindningar nära parade argininbestånd, separerade med två aminosyror. EC 3.4.21.75.
Proprotein convertase 1, också känt som furin, är ett enzym som tillhör gruppen proproteinconvertaser och som spelar en viktig roll i proteinsyreprocesseringen genom att klippa sönder specifika peptidbindningar i proteiner för att aktivera eller modifiera deras funktion.
Proprotein convertase 2 (PCSK2) är ett enzym som tillhör gruppen proproteinconvertaser, vilka är serinproteas-enzym som aktiverar andra proteiner genom att klippa bort en del av deras propeptidsekvens. PCSK2 specificerat för människor klyver och aktiverar flera peptidhormonprekursorer, inklusive proinsulin, proglukagon, progastrin och pro-CT/pro-CCK.
Subtilisiner är ett enzym som bryter ned proteiner genom att klippa sönder specifika peptidbindningar, vilket resulterar i kortare peptider och enskilda aminosyror som slutprodukter. Detta enzym uttrycks av bakterien Bacillus subtilis och har potentialen att användas inom medicinska tillämpningar, såsom behandling av proteinaggregationssjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsonism.
"Serinendopeptidaser är en grupp enzymer som bryter peptidbindningar i proteiner och peptider, där serin är den aktiva aminosyran i katalysens mekanism."
I en enda mening: Komplement-C3-C5-konvertaser är enzymer som aktiverar komplementproteiner C3 och C5 till deras aktiva former C3b och C5b, respektive, vilket leder till skapandet av membranangreppskomplex (MAC) och fagocytos eller cellsdöd på patogena mikroorganismer.
Receptorer på plasmamembranet till andra celler än leverceller som specifikt binder LDL. Receptorerna är belägna i specialiserade områden som kallas täckta gropar. Hyperkolesteremi orsakas av tre typer av allelisk genetisk defekt: 1. Receptorer binder inte till LDL; 2. Bindningsförmåga till LDL är nedsatt; 3. Det sker en normal bindning, men LDL tas inte upp. Till följd härav hindras kolesterolestrar att tas upp av cellen och den intracellulära responsen genom kolesterol på 3-hydroxi-3-metylglutaryl CoA- reductas uteblir.
Posttranslational protein modification (PTPM) refers to the covalent alteration of a protein's structure after its translation from mRNA to polypeptide chain but before it becomes fully functional. These modifications play crucial roles in regulating protein function, localization, stability, and interaction with other molecules within the cell. Examples of PTPMs include phosphorylation, glycosylation, ubiquitination, methylation, acetylation, and sumoylation, among others.
Neuroendocrine secretory protein 7B2 är ett protein som syntetiseras i de neuroendokrina cellerna i kroppen, främst i APUD-celler (Amine precursor uptake and decarboxylation) som finns i hypofysen och andra endokrina körtlar. Proteinet har en viktig roll i regleringen av aktiviteten hos ett annat protein, prohormonkonvertas 1 (PC1), som är involverat i aktiveringen av flera hormoner och neuropeptider genom att klippa bort föregående peptidsekvenser.
'Komplement-C3-konvertas, alternativa aktiveringsbanor' refererar till de två olika sätten att aktivera komplementproteinet C3 genom den alternativa aktiveringsvägen i komplementsystemet, vilket är en del av vår immunförsvarsmekanism. Den vanliga aktiveringsvägen involverar C3b-fragmentet som binds till ytor på mikroorganismer eller celler, medan den alternativa aktiveringsvägen involverar faktor B och D, vilket leder till bildandet av C3-konvertas (C3bBb) och ytterligare aktivering av C3. Den alternativa aktiveringsvägen kan också initieras genom spontan hydrolys av C3 till C3(H2O), vilket sedan kan binda faktor B för att bilda C3-konvertas (C3(H2O)Bb). Dessa två alternativa aktiveringsbanor leder till komplementsystemets aktivering och eliminerar hot mot kroppen
Protein precursors, also known as proproteins or preproproteins, are inactive forms of proteins that undergo post-translational modification to become active. These precursors contain additional sequences of amino acids, called signal peptides, which direct the protein to specific cellular compartments for processing. During processing, enzymes remove the signal peptide and may cleave the protein into smaller functional units. The resulting mature protein can then perform its intended function in the body.
Subtilisin är ett enzym som tillhör serineproteasklassen och produceras av bakterien Bacillus subtilis. Det fungerar genom att bryta ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror, vilket underlättar nedbrytningen och återvinningen av näringsämnen i naturen. Subtilisin är känt för sin termostabilitet och specifika katalytiska aktivitet, vilket gör det användbart inom en rad industriella tillämpningar, såsom tvättmedel, livsmedelsförädling och medicinsk diagnostik.
Fysiologiskt inaktiva ämnen som kan omvandlas till aktiva enzymer.
Proteolysis är ett biokemiskt fenomen där proteiner bryts ned i mindre peptidfragment eller enskilda aminosyror med hjälp av enzymatiska katalysatorer som kallas proteaser. Detta process är väsentlig för många fysiologiska processer, inklusive cellcykeln, signaltransduktion och immunförsvaret, men den kan också vara skadlig vid patologiska tillstånd som neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
Enzymer som ingår i komplementsystemet och som aktiverar en eller flera komponenter i systemet, vilket leder till bildandet av membranattackkomplexet, som utgör en viktig del av immunsvaret.
Kolesterol som är bundet till lågdensitetslipoproteiner (LDL), inklusive kolesterolestrar och fritt kolesterol.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Alfa 1-antitrypsin (AAT) är ett protein som produceras i levern och har till uppgift att skydda lungorna från inflammation och skada. Det gör detta genom att neutralisera en grupp enzymer, inklusive neutrofil elastas, som kan orsaka skada på lungvävnaden vid överdriven aktivering under inflammatoriska tillstånd. AAT är också känt som serumproteinaseinhibitor och ingår i akutfasresponsen. Genetisk mutation eller nedsatt produktion av AAT kan leda till en sjukdomsbild som kallas Alfa 1-antitrypsinbrist, vilket ökar risken för lungsjukdomar såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och emfysem.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
"Hep G2 cells are a type of human liver cancer cell line that are commonly used in scientific research. They are named after the hospital where they were originally isolated, the Hamatomedical Center in Tokyo, Japan. Hep G2 cells have the ability to grow and divide indefinitely in laboratory conditions, making them a valuable tool for studying the biology of liver cancer and for testing potential new therapies."
SREBP2 (Sterol Regulatory Element Binding Protein 2) är ett transkriptionellt faktorprotein som aktiveras under lägre nivåer av kolesterol i cellen och stimulerar transkriptionen av gener involverade i kolesterolsyntes och absorption i cellytan, för att öka intracellulärt kolesterol.
Hyperlipoproteinemia Type II, även känt som familiär hypercholesterolemi, är ett genetiskt tillstånd karaktäriserat av höga nivåer av LDL-kolesterol (dysbindercoll) i blodomloppet från födseln. Detta ökar risken för atheroskleros och tidig påläggning av kärlkramp hos unga vuxna.
Aspartic acid endopeptidases are a type of enzyme that cleaves peptide bonds within proteins, specifically at sites where the peptide bond is adjacent to an aspartic acid residue. They are also known as aspartyl proteases or acid proteases. These enzymes play important roles in various biological processes, including protein degradation and activation, and have been implicated in several diseases, such as HIV and cancer. Examples of aspartic acid endopeptidases include renin, cathepsin D, and the HIV protease.
Det större fragmentet som bildas när C3-konvertas spjälkar C3 i C3a och C3b. Såväl på den klassiska som den alternativa vägen deltar C3b i immunbindning och förstärker fagocytosen. Det bildar även ett cellulärt mellanled som fortsätter komplementprocessen. På den alternativa komplementvägen initierar C3b en positiv återkopplingsverkan av C3Pas.
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
Ett glycinrikt, värmekänsligt betaglykoprotein i blod. Det är en komplement 3-proaktivator i den alternativa komplementaktiveringsprocessen. Faktor B omvandlas av faktor D till komplement 3-konvertas. EC 3.4.21.47.
"Karboxypeptidase H" är ett enzym som bryter ned proteiner genom att katalysera avskiljandet av hydrofoba aminosyror från C-terminalen av peptider och protein.
Komplementaktiveringsföljd som initieras av reaktionen mellan mikrobiella antigen och komplement C3B. När komplementfaktor B binder till membranbundet C3b, så klyvs det av komplementfaktor D till alternativt C3-konvertas (C3BBB), som, när det stabiliserats av komplementfaktor P, kan spjälka komplement C3-molekyler till att bilda alternativt C5-konvertas (C3BBB3B). Detta leder till klyvning av komplement C5 och bildande av membranattakkomplex.
"Serinproteinashämmare är en typ av enzyminhibitorer som specificerat binder till och hämmar aktiviteten hos serinproteas, en grupp enzym som katalyserar nedbrytningen av proteiner med serinrestar i sin aktiva plats."
I en enkel medicinsk definition kan Properdin beskrivas som ett protein som är involverat i komplementsystemet, en kaskad av reaktioner som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner. Properdin stabiliserar den alternativa komplementaktiveringspatchen och fungerar som en positiv feedbackregulator för komplementaktiveringen. Det bidrar också till borttagandet av patogener genom att underlätta fagocytos, en process där celler i immunförsvaret omger och bryter ner främmande partiklar.
Trans-Golgi network (TGN) refers to a cellular organelle that is a part of the Golgi apparatus in eukaryotic cells. It is the final sorting station where proteins and lipids are sorted and packaged into vesicles for transport to their respective destinations, such as endosomes, lysosomes, plasma membrane, or the extracellular space. The TGN also plays a crucial role in modifying and processing proteins and lipids before they are transported.
En proteasomhämmare är ett läkemedel som blockerar funktionen hos proteasomen, en cellular molekylär maskin som bryter ner överflödiga eller skadade proteiner, vilket leder till att celldöd (apoptos) induceras i cancerceller.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
HEK293 cells, also known as human embryonic kidney 293 cells, are a type of immortalized cell line that were originally derived from human embryonic kidney tissue. They are widely used in scientific research due to their ability to express high levels of recombinant proteins and other foreign genes, making them valuable for the study of protein function, drug discovery, and gene therapy. HEK293 cells have a flat, fibroblast-like morphology and can be grown in culture under standard conditions, allowing for easy manipulation and analysis. It is important to note that while HEK293 cells are derived from human tissue, they are not considered to be primary cells, as they have been transformed and do not retain the same characteristics as the original tissue from which they were derived.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.
Endopeptidaser som har en metall som zink som katalytisk komponent.
Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Onormalt höga halter av kolesterol o blodet.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
En magnesiumberoende IgG-autoantikropp i serum hos patienter med kronisk mesangioproliferativ hypokomplementär glomerulonefrit. Den ger upphov till inaktivering av C3 i den alternativa komplementvägen genom att kklyva C3 i två inaktiva fragment, C3c och C3d, istället för C3b, vilket är det normala.
En medicinsk definition av "Azetidiner" är:
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Mättade monokarboxylsyror med sju kolatomer.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Vanliga proteinstrukturer, sammansatta av enkla kombinationer av angränsande, sekundära strukturer.
Metabolit hos svamp, bestående av makrocykliskt lakton med omfattande antibiotisk verkan.
'Komplement-C3-konvertas, klassiska aktiveringsbanor' refererar till ett enzymkomplex som bildas under den klassiska aktiveringsvägen av komplementsystemet, vilket är en del av vår immunförsvarsmekanism. Detta enzymkomplex katalyserar en reaktion som leder till produktionen av C3b-fragmentet från C3-proteinet, vilket är en central händelse i komplementaktiveringen och kan leda till fagocytos, inflammation och immunitetsresponser.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Den fjärde komponenten som binds i komplementreaktionsföljden. Det är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 5,5, molekylvikt 185 000 och en serumkoncentration på 1,3 mikrogram/ml. Dess fragment har anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminverkan och påverkar glatt muskulatur.
Den sekvensiella komplementaktiveringen av komplement C1R- och C1S-enheterna, som inleds av antigen-antikroppkomplex och bindning av komplement C1 till dessa. Aktiverat C1s spjälkar komplement C4 och C2, varvid bildas det klassiska C3-konvertaset (C4B2A) och därefter C5-konvertas (C4B2A3B), vilket leder till klyvning av komplement C5 och bildandet av membranattackkomplex.
Preparat som bidrar till en minskning av kolesterolhalten i blodet.
'Komplement C2b' är den proteolytiska fragmentet av komplementproteinet C2, som bildas under denzymatiska aktiveringsprocessen i komplement systemet.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Strukturproteiner i kylomikroner, VLDL och LDL (lågdensitetslipoproteiner). De är viktiga för utsöndring och transport av dessa lipoproteiner och utgör bindningsproteinet i LDL-receptorsystemet. Patie nter med ateroskleros (åderförkalkning) har höga apolipoprotein B-nivåer. Avsaknad av Apo B i serum ger ett tillstånd som kallas abetalipoproteinemi.
Den femte komponenten i komplementreaktionsföljden, sannolikt i förening med C6 och C7. Den är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 10, serumkoncentration på 75 mikrogram/ml och molekylvikt 180 000. C5 aktiveras av C423 och frigör fragment med anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminaktiverande verkan och påverkar glatt muskulatur.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Den följd av händelser som aktiverar serumkomponenterna C1 till och med C9 och som utlöses av något erytrocyt-antikroppkomplex eller mikrobiella polysackarider och properdin, och som framkallar en inflammatorisk reaktion.
Föreningar som hämmar, motverkar eller inaktiverar komplement 3b. En välkänd hämmare är ett betaglobulin som klyver C3b i de inaktiva fragmenten C3c och C3d. C3bINA spelar en nyckelroll i regleringen av komplementsystemet genom att blockera cytolyssekvensen och förhindra att properdinamplifieringsloopen kopplas in.
Serumproteiner som verkar i vissa nyckelpositioner i komplementaktiveringsföljden för att modulera eller hindra reaktionsförloppet. Avsaknad av dessa faktorer leder till okontrollerad aktivering av komplementsystemet och åtföljande sjukdomstillstånd.
Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.
Föreningar som blockerar HMG-CoA-reduktaser. De har visat sig direkt minska kolesterolsyntesen.
Den tredje komponenten i komplementreaktionsföljden. Den är ett betaglobulin med molekylvikt 117 000, har en koncentration i serum på 30 mikrogram/ml och en sedimentationskoefficient på 4. Komplement 2 aktiverar C3.
I en enkel medicinsk definition, är "pyrroler" relaterat till en grupp av substanser som innehåller en pyrrolring, en cyklisk struktur bestående av fem kolatomer med en dubbelbindning mellan två av dem. Pyrrol och dess derivat har potentialen att agera som neurotoxiner och kan vara associerade med vissa neurologiska störningar, men det finns fortfarande mycket forskning pågående för att fullständigt förstå deras roll och betydelse inom medicinen.
Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.
Den andra komponenten att reagera i komplementföljden. Den är ett betaglobulin med en sedimentationskoefficient på 18,7, molekylvikt 240 000 och en koncentration i serum på 430 mikrogram/ml. C4 aktiveras av komplement 1 och tjänar som receptor för C2.
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Ett släkte av familjen Muridae omfattande elva arter. C. migratorius, grå hamster eller armensk hamster, och C. griseus, kinesisk hamster, är de två arter som används mest i biomedicinsk forskning.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Ett serumprotein som i den alternativa komplementaktiveringsprocessen omvandlar den inaktiva faktorn B till komplement 3-konvertas. EC 3.4.21.46.
'Komplement C2a' är ett aktiverat proteinkomponent inom komplementsystemet, som spårar och bekämpar främmande ämnen som bakterier och virus i kroppen. Proteinet C2a bildas när C2 aktiveras av C3b under komplementaktiveringen och fungerar som en protease, vilket innebär att det bryter ned andra proteiner för att reglera immunförsvarets svar. C2a deltar i elimineringen av patogener genom att attrahera och aktivera andra immunceller till infektionsplatsen.
Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
'Komplement-C5-konvertas, klassiska aktiveringsbanor' refererar till ett enzymkomplex som bildas under aktiveringen av den klassiska komplementaktiveringsvägen, vilket resulterar i aktivering och cleavage av C5 till C5a och C5b, med efterföljande formation av attackkomplexet membranangripande komponent-C5b-9 (MAC), vilket leder till celldöd eller -skada.
Ett system av cisterner (vätskefyllda hålrum) i cytoplasman hos många celler. Ställvis går det endoplasmatiska nätverket i ett med plasmamembranet eller kärnhöljets yttermembran. Om nätverksmembranets ytor är täckta med ribosomer sägs det vara kornigt, annars sägs det vara glatt.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Glykoproteiner med stor spridning bland hematopoetiska och icke-he matopoetiska celler. CD55 motverkar sammansättandet av C3-konverta s och blockerar därmed bildandet av membran-attackkomplex.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
"Peptider är korta aminosyrekedjor som bildas genom att flera aminosyror binds samman med peptidbindningar, vilket skapar en polymer med biologisk aktivitet."
Ett större fragment som bildas när C1s spjälkar C4 i C4a och C4b. C4b förenar sig med C2b och bildar det aktiverade komplexet C4b2b, ofta kallat den klassiska vägens C3-konvertas.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
Naturligt förekommande eller experimentellt utbyte av en eller flera aminosyror i ett protein mot en eller flera andra, varvid proteinets funktioner kan bibehållas, förändras eller utebli. Experimente ll substitution används för att studera enzymaktiviteter och bindningsegenskaper.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Ett betaglobulin som binder till komplement 3b och gör att iC3b (inaktiverat komplement 3b) kan spjälkas av komplementfaktor I. Komplementfaktor H verkar även som komplementhämmare på den alternativa vägen genom att störa bindningen av properdinfaktor B till C3b.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Proglukagon är en biologiskt aktiv peptid som bildas när prohormonet preproglukagon spjälkas under ledning av proteasen PC1/3 i L-celler i tarmen. Proglukagon kan sedan klippas upp ytterligare och ge upphov till olika peptider, bland annat glukagon-like peptide-1 (GLP-1) och glukagon-like peptide-2 (GLP-2), som båda har viktiga hormonella funktioner i kroppen. GLP-1 är involverad i regleringen av blodsockernivåer och matintag, medan GLP-2 spelar en roll för tillväxt och hälsa på tarmens slemhinna.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Ett lungsurfaktantassocierat protein som spelar en roll för alveolär stabilitet genom att sänka ytspänningen vid luft-vätskekontakten. Det är ett membranbundet protein som utgör 1-2% av lungsurfaktantmassan. Lungsurfaktantassocierat protein C är en av de mest hydrofoba peptider som hittills isolerats och innehåller en alfahelixdomän med ett centralt polyvalinsegmant som binder till fosfolipiddubbelskikt.
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inne i kroppen och är beläget i hypofysen, en liten endokrin glandula lokaliserad vid basen av hjärnan. POMC bryts ned till flera olika peptider, inklusive adrenokortikotrop hormon (ACTH), beta-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). Dessa peptider har varierande funktioner i kroppen, såsom att reglera hunger, metabolism, sinnesstämning och hudpigmentering.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
En klass små (18-25 nm) och lätta (1,019-1,063 g/ml) lipoproteiner med en kärna som till större delen består av kolesterolestrar och mindre mängder triglycerider. Ytlagret består mestadels av fosfolipider, en enda kopia av apolipoprotein B-100 och fria kolesterolmolekyler. Den huvudsakliga LDL-funktionen är att transportera kolesterol och kolesterolestrar till vävnader utanför levern.

En Proproteinkonvertas (PPK) er en type enzymer som spiller en viktig rolle i reguleringen av bioaktive peptider og proteiner. De klipper prosækvivalenter, som er inaktive former av proteiner, for å frisette de aktive fragmentene. Dette er en nødvendig proces for at aktivere mange hormoner, enzymer og andre bioaktive substanser i kroppen. Proproteinkonvertasen er selv ofte aktivert ved autokatalytisk cleavage eller ved hjelp av andre enzymer. Derefter klipper de prosækvivalenter for å frigjøre den aktive peptid- eller proteindelen. Mangel eller feilfunksjon i en proproteinkonvertas kan føre til ulike sykdommer og medisinske tilstander.

Proprotein convertase 5, også kjent som FCGBP (Fc fragment of IgG-binding protein), er ein endopeptidase som spiller en viktig rolle i aktivering av andre proteiner ved å kløvle dem i bestemte steder. Denne enzymet er specifikt involvert i aktiveringen av flere hormoner og neurotransmittere i kroppen. Proprotein convertase 5 finnes i høye konseptrasjoner i tarmen, men det kan også forekomme i andre deler av kroppen, som f.eks. leveren og mellomtarmens slimehinner.

Det er viktig å nevne at proprotein convertase 5 ikke bare kløvr proteiner for å aktivere dem, men kan også kløvre andre proteiner på uønsket vis, som f.eks. virusproteiner. Dette kan føre til økt infeksiøsitet og patogenese av visse virusser.

'Furin' är ett enzym som tillhör en grupp kallad proproteinkonvertaser (PC). Dessa enzymer är ansvariga för att klippa bort speciella sekvenser av aminosyror från proteiner, så kallade prodomäner, och på så sätt aktivera dem till sin funktionella form. Furin är ett mycket effektivt enzym som verkar vid normala kroppstemperaturer och under neutral pH. Det klipper bort prodomäner från många olika proteiner, inklusive hormoner, signalsubstanser och virusproteiner. Furin spelar därför en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer såväl som i patogenesprocesser relaterade till vissa virusinfektioner.

Proprotein convertase 1 (PCSK1) är ett enzym som tillhör en grupp av proteaser, kallas proproteinconvertaser, som är involverade i aktiveringen av andra proteiner genom att klippa bort en del av deras proteinsekvens. PCSK1 specificerar främst proteiner relaterade till ämnesomsättningen, såsom hormonerna insulin, glukagon och gastrin. Det produceras som ett proprotein i kroppen och klipps sedan sönder till sin aktiva form av andra proteaser. Genen som kodar för PCSK1 finns lokaliserad på kromosom 5 (5q15-q21).

Proprotein convertase 2 (PCSK2) er ein enzym som spiller en viktig rolle i kroppens prosesser for å bryte ned og aktivere visse proteiner. Det er særlig aktivt i tarmen, hvor det deltar i fordøyelsen av proteinrik mat. PCSK2 klipper av en speciell type peptidbindinger i proproteinene, som er inaktive former for andre enzymer og hormoner. Dette resulterer i at de aktive formerne frisetts og kan fullføre sine funksjoner i kroppen. PCSK2 er også involvert i reguleringen av blodsukkeret og immunsystemfunksjonen.

Subtilisiner är ett slags enzym som tillhör serinproteas-familjen, vilka bryter ned proteiner genom att klippa sönder peptidbindningarna med hjälp av en serinrest i sin aktiva plats. Subtilisiner produceras av bakterien Bacillus subtilis och har potentialt använts inom medicinsk kontext, såsom vid produktionen av rekombinanta protein och för att behandla vissa sjukdomar som orsakas av överflödigt protein i kroppen. Dessa enzym är också kända för sin stor specificitet och stabilitet under olika förhållanden, vilket gör dem användbara inom forskning och industri.

'Serinendopeptidaser' er en type enzym, som bryter ned proteiner og peptider i kroppen. Navnet kommer af at de indeholder en serin-aminosyre i deres aktive site, som spiller en vigtig rolle i katalysen af proteolytisk nedbrydning. Disse enzymer bryder specifikt peptidbindinger, hvor den karboxylterminale sidekæde er en hydrofil aminosyre, såsom serin, threonin eller cystein. Serinendopeptidaser inkluderer enzymer som trypsin, chymotrypsin og elastase, som alle spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af protein i kroppen.

I'm happy to help! However, I believe there might be a small typo in your question. I assume you are asking for a medical definition of "Complement C3 and C5 convertases." Here it is:

Complement C3 and C5 convertases are complexes of proteins that play crucial roles in the activation of the complement system, which is a part of the innate immune response. The complement system helps recognize and eliminate pathogens, damaged cells, and immune complexes.

There are two main pathways for complement activation: the classical pathway and the alternative pathway. Both pathways lead to the formation of C3 convertase, which cleaves C3 into C3a and C3b fragments. The C3b fragment then binds to the surface of the target (pathogen or damaged cell) and contributes to its recognition and elimination.

C3 convertase can further interact with another protein called properdin in the alternative pathway, leading to the formation of a new complex called C5 convertase. The C5 convertase cleaves C5 into C5a and C5b fragments. The C5b fragment then initiates the formation of the membrane attack complex (MAC), which creates a pore in the target's membrane, leading to its lysis and elimination.

In summary, Complement C3 convertase is responsible for cleaving C3 into C3a and C3b fragments, while Complement C5 convertase cleaves C5 into C5a and C5b fragments. These enzymatic activities are essential for the activation and regulation of the complement system in immune responses.

LDL-receptorer (Low Density Lipoprotein Receptors) är proteiner på cellytan som binder, internaliserar och transporterar kolesterolrika lipoproteiner, särskilt LDL (Low Density Lipoprotein), in i celler. Detta system hjälper till att reglera nivåerna av kolesterol i blodet och är viktigt för cellernas tillväxt och homeostas. Genetiska mutationer eller störningar i LDL-receptorer kan leda till höga nivåer av kolesterol i blodet och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som exempelvis familjär hyperkolesterolemi.

Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.

Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:

1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.

Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

Neuroendokrin sekretoriskt protein 7B2 (Chromogranin-C) är ett protein som syntetiseras i de neuroendokrina cellerna i kroppen, inklusive i de adrenala och hypofysära cellerna. Detta protein spelar en viktig roll i regleringen av frisättningen av neuropeptider och hormoner från dessa celler.

Proteinet 7B2 är ett prohormon som klipps upp till flera olika peptider, inklusive det välkända peptidhormonet chromogranin A. Dessutom har 7B2 visat sig ha en skyddande effekt på proteasen neurosin, vilket är involverad i frisättningen av hormonet pro-opiomelanokortin (POMC).

Då 7B2 är ett neuroendokrint sekretoriskt protein, betyder det att det produceras inne i cellen och transporteras sedan till sekreta vesiklar, där det lagras tillsamt med andra neuropeptider och hormoner. När signalen kommer för frisättning av de andra neuropeptiderna och hormonerna, frisätts även 7B2 tillsammans med dem.

Förkortningen "7B2" refererar till det molekylviktsintervall där proteinet isoleras under elektrofores i polyacrylamidgel (SDS-PAGE), vilket är ett vanligt teknik för att separera proteinbaserade preparat.

'Komplement-C3-konvertas, alternativa aktiveringsbanor' refererar till de två alternativa sätten att aktivera komplementproteinet C3 i komplementsystemet, förutom den traditionella klassiska och lectinaktiveringsvägen. Dessa två alternativa banorna involverar enzymkomplexet C3bBb, som bildas när C3b kovalent binder till ytor på mikroorganismer eller andra främmande partiklar.

Den första alternativa aktiveringsbanan innebär att faktor B binds till C3b och sedan klivs upp av faktor D, vilket resulterar i bildningen av C3bBb-komplexet. Detta komplex kan sedan katalysera konversionen av ytterligare C3-molekyler till C3b, vilket leder till en amplifieringsreaktion som förstärker aktiveringen av komplementsystemet.

Den andra alternativa aktiveringsbanan involverar att proteinet properdin binder till C3bBb-komplexet och stabiliserar det, vilket ökar dess aktivitet och livslängd. Detta leder till en fortsatt konversion av C3 till C3b och ytterligare förstärkning av komplementsystemets aktivering.

Sålunda är 'Komplement-C3-konvertas, alternativa aktiveringsbanor' de två ovan nämnda sätten att aktivera komplementproteinet C3 via C3bBb-komplexet, antingen med eller utan stabilisering av properdin.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Subtilisin är ett enzym som tillhör serineproteasserna, och produceras av bakterien Bacillus subtilis. Det är ett av de mest studerade proteaserna och används kommersiellt inom bland annat livsmedelsindustrin för att bryta ned proteiner. Subtilisin har en aktiv site bestående av tre aminosyror, serin, histidin och asparagin, vilka tillsammans utgör en katalytisk triad som är typisk för serineproteaserna. Subtilisin är mycket effektivt vid att bryta ned proteiner i lösning och har potential till industriell användning inom flera områden, såsom reningsprocesser, medicinska tillämpningar och bioteknologi.

Enzymprekursorer, även kända som zymogener eller proenzymiter, är biologiska molekyler som fungerar som inaktiva föregångare till enzymer. De aktiveras genom att undergå en process kallad aktivering, där en del av prekursormolekylen tas bort eller modifieras, vilket resulterar i en aktiv enzymmolekyl. Denna mekanism hjälper till att kontrollera och reglera enzymsaktiviteten i celler och kroppsvätskor, såsom blodet.

Exempel på vanliga enzymprekursorer inkluderar trypsinogen (aktiveras till trypsin), chymotrypsinogen (aktiveras till chymotrypsin) och pepsinogen (aktiveras till pepsin). Dessa enzymer är viktiga för protein- och peptidnedbrytning i mag-tarmkanalen. Andra exempel på enzymprekursorer är protrombin (aktiveras till trombin) och prokarboxypeptidas (aktiveras till karboxypeptidas), som är involverade i blodkoagulering och proteinsyntes respektive.

Proteolysis är ett medicinskt begrepp som refererar till nedbrytningen av proteiner genom enzymatisk process. Detta sker när ett specifikt enzym, känt som en proteas, binder till och klipper av aminosyror från proteinmolekylen, vilket resulterar i att det ursprungliga proteinets struktur och funktion förändras eller förstörs. Proteolys kan vara ett naturligt och nödvändigt biologiskt process som hjälper till med cellväxt, celldelning och cellsdöd, men det kan även spela en roll i patologiska tillstånd såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och infektioner.

'Komplementaktiverande enzymer' (Complement-activating enzymes) er en gruppe enzymer som aktiverer komplementsystemet, som er ein del av vår immunforsvar. Komplementsystemet består av ein rekke proteiner i blodet og i celleoverflater som interagerer med ein begrensa av triggere, slik som bakterier eller virus, for å hjelpe til med å eliminere dem fra kroppen.

Komplementaktiverande enzymer inkluderer blandt annet:

* C1, C3 og C5-kompleksene, som er aktivert i klassisk komplementsystemet etter at det binder til antistoff (immunglobulin) G eller M som har bundet seg til en fremmed struktur.
* Faktor B og faktor D, som er aktivert i alternativt komplementsystemet uten behov for antistoffer.
* Mannose-bindende lectin (MBL)-komplekset, som også kan aktivere klassisk komplementsystemet uten behov for antistoffer.

Når komplementaktiverande enzymer aktiveres, skjer ein kaskad av reaksjoner der ein rekke proteiner deltar i å bryte ned fremmede strukturer og/eller markere dem til fjerning av andre immunforsvarsmekanismer. Dette inkluderer også produksjon av yderligere komplementaktiverende enzymer, slik som C3b og C4b, som kan forsterke reaksjonen og føre til skade på vår egen celleoverflate hvis kontrollen ikke er riktig.

I medisinsk sammenheng kan komplementaktiverande enzymer spille ein rolle i ulike sykdommer, slik som autoimmune sykdommer og infeksjoner. Forstyrrelser i komplementsystemet kan også føre til uønskede bivirkninger av medisinske behandlinger, for eksempel ved bruk av monoklonale antistoffer eller transplantasjonsbehandling.

'LDL-kolesterol', også kjent som 'løse fedtpartikler' eller 'dårlig kolesterol', er en type lipoprotein som transporterer kolesterol i blodet. LDL-kolesterol er viktig for cellers funksjon og vevslegging, men for høye nivå kan føre til å oppbygge fedtplakker (atherosklerose) i artèrer, økende risikoen for hjerte- og karsykdommer.

I medisinsk sammenheng måles LDL-kolesterolnivået ofte som en del av en bredere kolesteroltest, og normale verdier vil variere basert på alder, kjønn, helsehistorie og andre faktorer. Hvis noen har for høye LDL-kolesterolnivåer, kan lege ofte anbefale endringer i kosthold, fysisk aktivitet, viktforvaltning og/eller medisinsk behandling for å redusere risikoen for komplikasjoner.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Alpha 1-antitrypsin (AAT) är ett protein som produceras i levern och har som funktion att skydda lungorna från inflammation och skada. Det gör detta genom att neutralisera en grupp enzymer, inklusive neutrofil elastas, som kan orsaka skada på lungvävnaden. AAT är också känt som serumproteinaseinhibitor (SPI) eller alpha 1-proteinaser inhibitor (Alpha 1-PI).

Det finns flera varianter av AAT-generna, och en variant, kallad PiZ, orsakar en sjukdom som kallas Alpha 1-antitrypsinbrist. Denna sjukdom kan leda till lungemfysem (en typ av kronisk lungsjukdom) och levercirros (skrumpling av levern). Personen med denna sjukdom har ofta en lägre nivå av AAT i blodet än normalt.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Hep G2 cells are a type of human liver cancer cell line that is commonly used in scientific research. These cells are named after the patient from whom they were originally isolated, a woman with hepatocellular carcinoma (hence the "hep") who was designated as patient G2.

Hep G2 cells have several characteristics that make them useful for research purposes. They can be grown in culture and will divide indefinitely, making it possible to study their behavior under controlled conditions. They also express many of the same proteins and receptors found in normal human liver cells, which allows researchers to use them as a model system to study liver function and disease.

One important feature of Hep G2 cells is that they can be infected with hepatitis B virus (HBV), making them a valuable tool for studying the biology of this virus and developing new treatments for HBV-related liver diseases. In addition, Hep G2 cells have been used to study the effects of various drugs and toxic substances on liver function, as well as to investigate the molecular mechanisms underlying liver cancer and other liver disorders.

SREBP2 (Sterol Regulatory Element Binding Protein 2) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i regleringen av kolesterolhomöostas. Det aktiveras när intracellulärt kolesterolnivå är lågt och binder till specifika DNA-sekvenser, sterolregulatoriska element (SRE), för att stimulera transkriptionen av gener som kodar för enzymer involverade i kolesterolsyntes och LDL-receptorabsorption. På så sätt hjälper SREBP2 till att upprätthålla cellens behov av kolesterol och hålla nivåerna inom ett normalt område.

För hyperlipoproteinemi typ II, även känt som familiär hypercholesterolemi (FH), är det en medfödd störning i metabolismen av lipider orsakad av genetiska mutationer. Detta leder till höga nivåer av LDL-kolesterol (dåligt kolesterol) i blodbanan, som kan leda till atherosclerotisk sjukdom och ökat risk för hjärtinfarkt vid en ung ålder.

FH delas vanligen upp i två underkategorier: heterozygot FH och homozygot FH. Heterozygot FH är den vanligaste formen och beror på att en individ har en kopia av den skadliga genen från antingen modern eller fadern. Denna form av FH drabbar cirka 1 av 200-500 individer i den allmänna populationen. Vid homozygot FH, som är mycket sällsyntare, har individen fått en kopia av den skadliga genen från båda föräldrarna, vilket leder till mycket högre nivåer av LDL-kolesterol och en mycket högre risk för atherosclerotisk sjukdom.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla FH så tidigt som möjligt för att minska risken för komplikationer relaterade till höga nivåer av LDL-kolesterol. Behandlingen innefattar ofta livsstilsförändringar, som exempelvis kostförändringar och ökat fysisk aktivitet, samt medicinsk behandling med läkemedel som sänker kolesterolnivåerna, till exempel statiner. I vissa fall kan andra typer av läkemedel behövas, såsom PCSK9-hämmare eller ezetimib.

Aspartic acid endopeptidases are a type of enzyme that cleaves peptide bonds within proteins. They are also known as aspartyl proteases or aspartic peptidases. These enzymes contain two catalytic aspartic acid residues in their active site, which work together to perform the hydrolysis of peptide bonds.

Aspartic acid endopeptidases play important roles in various biological processes, including protein degradation and activation, cellular signaling, and viral replication. They are found in many organisms, from bacteria to humans, and are involved in a variety of physiological and pathological conditions.

One of the most well-known aspartic acid endopeptidases is HIV protease, an enzyme produced by the human immunodeficiency virus (HIV) that is essential for viral replication. HIV protease cleaves viral polyproteins into functional proteins, and inhibitors of this enzyme are used as a component of highly active antiretroviral therapy (HAART) to treat HIV infection.

Other examples of aspartic acid endopeptidases include pepsin, gastricsin, and chymosin, which are found in the stomach and are involved in digestion, as well as cathepsins D and E, which are lysosomal enzymes involved in protein degradation and turnover.

Komplement Component 3b, ofta förkortat till C3b, är ett protein som spelar en viktig roll i komplementsystemet, som är en del av vår immunförsvarsmekanism. När komplementsystemet aktiveras bildas C3b som är en aktiv fragment av det större proteinet C3.

C3b binder till ytor på mikroorganismer och celler, vilket markerar dem för förstörelse. Det kan också binda till antikroppar och hjälpa till att eliminera främmande ämnen från kroppen. C3b kan också leda till bildandet av ytterligare komplementkomponenter, vilket ökar dess destruktiva effekt på mikroorganismer och celler.

I allmänhet bidrar C3b till att aktivera immunförsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen. Dock kan överaktivering av komplementsystemet leda till skada på kroppens egna celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar.

CHO (Chinese Hamster Ovary) cells are a type of immortalized cell line that are commonly used in scientific research, including biochemistry, molecular biology, and pharmacology. These cells were originally derived from the ovaries of a Chinese hamster and have been adapted to grow indefinitely in culture.

CHO cells are particularly useful for studying protein expression and post-translational modifications because they can be easily manipulated genetically and produce large amounts of recombinant proteins. They are also widely used in the production of therapeutic monoclonal antibodies, vaccines, and other biopharmaceuticals.

In addition to their use in protein expression studies, CHO cells are also used as a model system for studying cellular processes such as signal transduction, gene regulation, and cell cycle control. They have been used to study the effects of various drugs, toxins, and environmental stressors on cell behavior, and to investigate the mechanisms of disease, including cancer and neurodegeneration.

Overall, CHO cells are a versatile and valuable tool in biomedical research, with numerous applications in both basic science and translational medicine.

Komplementfaktor B (CFB) är ett protein som ingår i komplementsystemet, vilket är en del av vår immunförsvarsmekanism. Proteinet aktiveras när systemet sätts igång för att bekämpa infektioner eller skador på kroppens celler.

CFB spelar en roll i den alternativa komplementaktiveringsvägen, där det fungerar som en enzymkomponent som hjälper till att omvandla proteinet C3 till det aktiva formen C3b. Detta leder till ytterligare aktivering av komplementsystemet och slutligen formationen av membranattackkomplex (MAC), vilket kan leda till bakteriens död eller cellförstöring.

I medicinsk kontext kan abnormaliteter i Komplementfaktor B vara associerade med olika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och åldersrelaterad makuladegeneration (AMD).

Karboksipeptidase H, även känd som dipeptidylpeptidas 3 (DPP-3), är ett enzym som finns i kroppen hos många djur, inklusive människor. Det tillhör en grupp enzymer som kallas karboxypeptidaser och har förmågan att bryta ned specifika peptidbindningar i proteiner och peptider.

Mer specifikt så klipper karboksipeptidase H av den sista aminosyran från en peptid, om denna aminosyra innehåller en hydrofil sidokedja. Detta gör att karboksipeptidase H kan spela en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som involverar peptider och proteiner, såsom blodkoagulering, immunförsvar och neurotransmission.

Det är värt att notera att karboksipeptidase H inte ska förväxlas med en annan karboxypeptidashuvudgrupp som kallas DPP-4 (dipeptidylpeptidas 4), som också har förmåga att bryta ned specifika peptider och är ett viktigt mål för behandling av typ 2 diabetes.

Alternativ komplementaktivering (även känd som den alternativa komplementvägen) är en av de tre vägarna för aktivering av komplementsystemet i kroppen. Komplementsystemet är en grupp av proteiner i blodet och andra kroppsvätskor som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och skador.

Den alternativa komplementaktiveringsvägen startar när det aktiveras ett protein kallat C3b, ofta genom en slumpmässig process eller av några specifika bakterier eller virus. När C3b aktiveras binds det till ytan på en mikroorganism eller annan främmande substans i kroppen. Detta utlöser en kaskad av reaktioner som leder till att fler komplementproteiner aktiveras och binder till C3b, vilket bildar ett stort komplex kallat C3-konvertas.

C3-konvertaset kan sedan spjälka ytterligare C3-molekyler i närheten, vilket orsakar en kedjareaktion som leder till att ännu fler komplementproteiner aktiveras och binder till mikroorganismen eller främmande substansen. Detta resulterar i att ytan på den främmande substansen blir täckt av ett skikt av komplementproteiner, vilket gör det lättare för immunförsvaret att identifiera och förstöra den.

Den alternativa komplementaktiveringsvägen kan också leda till produktionen av andra effektormolekyler, såsom anafylatoxin C5a, som attraherar vita blodkroppar till platsen för infektionen och hjälper till att koordinera immunförsvarets svar.

'Serinproteinashämmare' (serine protein inhibitors) är en grupp enzymsvårta som reglerar serinproteas, enzymer som spjälkar proteiner genom att klippa sönder specifika peptidbindningar. Serinproteaserna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom blodkoagulering, immunförsvar och celltillväxt. Serinproteinashämmare fungerar genom att binda till och desaktivera serinproteasen, vilket hjälper till att kontrollera deras aktivitet och förhindra överaktivitet som kan leda till sjukdom. Exempel på serinproteinashämmare inkluderar antitrombin III, alfa-1-antitrypsin och C1-esterasehämmaren.

Propredin är ett protein som förekommer i blodplasma och utgör en viktig del av komplement systemet, som är en grupp av proteiner som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner. Propredin fungerar som en regulatorisk komponent i den alternativa komplementaktiveringsvägen och stabiliserar C3-konvertasen, ett enzymkomplex som aktiverar andra komplementproteiner och bidrar till bakteriens destruction. Dessutom har propredin visat sig ha en viktig roll i immunförsvaret mot specifika patogener, såsom Neisseria meningitidis (bakterier som kan orsaka hjärnhinneinflammation).

Trans-Golgi network (TGN) är ett membranstruktur i eukaryota celler som spelar en viktig roll i proteinsortering och transport. Det ligger över Golgikomplexet, som består av flera staplade cisternor, och är den sista stationen för proteinmodifiering och sortering innan de transporteras till sina respektive målkompartment i cellen.

Proteiner kan modifieras med olika slags posttranslatoriska modifikationer som glykosylering, sulfatisering och fosforylering i TGN. Dessa modifikationer kan påverka proteinet så att det kan transporteras till rätt kompartment eller fungera korrekt.

Från TGN kan proteiner transporteras till olika målkompartment som plasma membranen, endosomer, lysosomer och sekretoriska vesiklar. Proteinerna packas in i transportvesiklar som transporterar dem till sina respektive mål.

Trans-Golgi network är därför en mycket viktig struktur i cellen då det hjälper till att korrekt sortera och transportera proteiner till rätt ställen i cellen.

En proteasomhämmare är ett läkemedel som hämmar funktionen hos proteasomen, ett proteincomplex som bryter ner andra proteiner inuti celler. Proteasomer spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas, det vill säga balansen mellan syntes och nedbrytning av proteiner. Genom att hämma proteasomernas funktion kan man påverka nedbrytningen av proteiner som är involverade i cellcykeln och celldelningen, vilket gör att proteasomhämmare används som en typ av cancerläkemedel. Proteasomhämmare används bland annat vid behandling av multipelt myelom, mantlecellslymfom och andra typer av cancer. Exempel på godkända proteasomhämmare är bortezomib (Velcade), carfilzomib (Kyprolis) och ixazomib (Ninlaro).

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Den Golgi-apparaten är ett organell i eukaryota celler som är involverad i modifiering, sorting och transport av proteiner och lipider. Det består av staplade, flercelliga säckar, cisternor, som är arrangerade i parallella rader och omges av ett membransystem. Proteiner och lipider transporteras in i Golgi-apparaten i en vesikel från det endoplasmatiska nätverket (ER), där de modifieras genom en serie av processer, inklusive glykosylering, sulfatisering och fosforylering. Efter att ha blivit modifierade transporteras proteiner och lipider sedan ut från Golgi-apparaten i vesiklar till olika delar av cellen eller förpackas in i sekretoriska granuler som kommer att släppas ut från cellen.

Metalloendopeptidaser är ett slags enzym som bryter ned proteiner genom att klippa sönder peptidbindningarna med hjälp av en metallion, ofta zink (Zn2+), i aktivt centrum. De kan klyva peptidbindningar både på insidan och utsidan av proteinernas aminosyrorester, till skillnad från exopeptidaser som endast kan klyva peptidbindningar närmast proteinkedjans ändar. Metalloendopeptidaser deltar i en rad fysiologiska processer, såsom blodtrycksreglering, immunförsvar och hjärnfunktion. Dessutom kan överaktiva metalloendopeptidaser vara involverade i patologiska tillstånd som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

'COS-celler' är en typ av genetiskt modifierade celler som används inom molekylärbiologi och biomedicinsk forskning. COS-celler är en speciell linje av simia (apa) fibroblaster som har transformerats med ett virus, bestående av adenoviruskapselförpackat DNA från svin-svampsvulstvirus (SV40).

Denna modifiering gör att COS-cellerna uttrycker T-antigen, ett protein som binder till och aktiverar origo på plasmid-DNA, vilket underlättar effektivare och säkrare kloning av exogena DNA. Detta gör COS-celler till en populär val för att producera stora mängder fritt protein in vitro från klonade gener.

Det finns två huvudtyper av COS-celler: COS-1 och COS-7. COS-1 är diploid, medan COS-7 är en subklon av COS-1 som har ökad stabilitet och effektivitet vid proteinproduktion.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Hyperkolesterolemi är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer kolsterol i blodet. Det finns olika typer av hyperkolesterolemi, men de två vanligaste kategorierna är primär hyperkolesterolemi och sekundär hyperkolesterolemi.

Primär hyperkolesterolemi orsakas av genetiska faktorer och kan vara ärftligt. Den beror på mutationer i gener som styr kolesterolomsättningen, vilket leder till ökad absorption av kolesterol från tarmen och/eller minskad bortrening av kolesterol i levern. Detta kan resultera i höga nivåer LDL-kolsterol (därav smeknamnet "ont kolsterol") i blodet, vilket ökar risken för aterosklerotiska hjärt- och kärlsjukdomar.

Sekundär hyperkolesterolemi orsakas av andra faktorer än genetiska, till exempel ohälsosam livsföring som hög fetthalt i kosten, brist på motion, rökning och övervikt/fetma. Andra sjukdomar eller läkemedelsbehandling kan också orsaka sekundär hyperkolesterolemi. Exempel på sådana tillstånd är lever- eller njursjukdomar, hypotyreos (förlåtet sköldkörtel), diabetes och användning av kortikosteroider eller bisfosfonater.

I allmänhet definieras hyperkolesterolemi som höga nivåer totalt kolsterol (TC) > 200 mg/dL (5,17 mmol/L), LDL-kolsterol (LDL-C) > 130 mg/dL (3,36 mmol/L) eller triglycerider (TG) > 150 mg/dL (1,7 mmol/L). Dessa värden kan dock variera beroende på individuella riskfaktorer och medicinska riktlinjer.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

'Komplement 3 nefritfaktor' (C3 Nephritic Factor) är ett autoantikropp som reagerar med komplementproteinet C3 och aktiverar den alternativa komplementaktiveringsvägen. Detta leder till överdriven komplementsystemaktivitet, skada på glomerulusceller i njurarna och nefrit (inflammation i njurarna).

C3 Nephritic Factor förekommer oftast hos patienter med typ II membranoproliferativt glomerulonefrit (MPGN II), en sjukdom som kännetecknas av inflammation och skada på glomerulusstrukturen i njurarna. Dessa autoantikroppar kan mätas i blodet och höga nivåer korrelerar ofta med allvarligare sjukdom och sämre prognos.

Azetidiner är en grupp av smärtstillande läkemedel som innehåller en fyrringad kolvätekedja, azetidinringen. Dessa läkemedel fungerar genom att hämta aktiviteten hos en specifik typ av opioidreceptor i centrala nervsystemet, känd som mu-opioidreceptorn, vilket leder till smärtlindring och andras effekter som kan vara önskvärda eller biverkningar beroende på dosering och individuell tolerans.

Exempel på vanligt använda azetidiner är:

* Azetaminofen (tradename Excedrin, Tylenol)
* Cetirizin (tradename Zyrtec)
* Levacetylmetadol (tradename LAAM)
* Meperidin (tradename Demerol)

Det är viktigt att notera att även om dessa läkemedel delar en gemensam kemisk struktur, kan de ha mycket olikartade farmakologiska egenskaper och användningsområden.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

Heptansyror är en typ av fettsyra som innehåller sju kolatomer i sin kedja. Den enklaste heptansyran är heptanoisk acid, med den kemiska formeln CH3CH2CH2CH2CH2CH2COOH. Heptansyror förekommer naturligt i smör, ost och andra animaliska fettsaker, men de kan även produceras syntetiskt. De har en mild doft som påminner om äpple eller gräsmark. I medicinsk kontext kan heptansyror användas som en del av kemiska analyser eller för att framställa läkemedel, men de är inte vanligt förekommande inom medicinen.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Aminosyramönster, eller aminoacyl-tRNA-mönstret, refererar till den specifika kombinationen av aminosyror och transfer-RNA (tRNA) som finns i en ribosom under processen att bygga upp ett protein enligt informationen i ett messenger-RNA (mRNA). Varje tRNA har en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär kodon-sekvens på mRNA, och bär därmed en specifik aminosyra. När ribosomen läser av mRNA:t och bygger upp proteinet, binds aminosyran till den växande peptidkedjan genom en reaktion katalyserad av peptidyltransferas-enzymet i ribosomen. På så sätt skapas ett specifikt aminosyramönster som korrelerar med genetisk informationen i mRNA:t.

Brefeldin A er ein protein kinase inhibitor som støter på den intracellulære transporten av proteiner i eit cellular system, særlig mellom endoplasmic reticulum og Golgi-apparatet. Det blir brukt i forskning for å undersøke mekanismane til proteintransport og -lagering i cellar. Brefeldin A er også kjent for å ha en antifungal effekt og blir brukt i medisinen som ein del av behandlinga av svampinfeksjonar.

Komplement-C3-konvertas, klassiska aktiveringsbanan, är ett enzymkomplex som bildas under aktivering av komplementsystemet via den klassiska aktiveringsvägen. Komplementsystemet är en grupp av proteiner i blodplasma och på cellmembran som arbetar tillsammans för att eliminera patogener, såsom bakterier och virus, samt för att modulera immunresponsen.

Den klassiska aktiveringsvägen initieras när immunkomplex bildas mellan antikroppar och antigener på ytan av en patogen eller av apoptotiska celler. Detta leder till aktivering av C1, det första proteinet i den klassiska aktiveringsvägen, som består av tre underenheter: C1q, C1r och C1s. När C1 binds till immunkomplexet, aktiveras C1r och C1s, vilket resulterar i aktivering av komplementproteinet C4 och bildandet av C4b2a-komplexet, även känt som C3-konvertas på den klassiska aktiveringsbanan.

C3-konvertas, klassiska aktiveringsbanan, är ett enzymkomplex bestående av C4b och C2a, som tillsammans har proteask aktivitet och kan klyva komplementproteinet C3 till de aktiva fragmenten C3a och C3b. C3b kan sedan binda till ytan på patogenen eller apoptotiska cellen och fungera som en "märke" för dess förstörelse av andra komponenter i komplementsystemet, såsom C5-komplexet, vilket leder till bildandet av membranangreppskomplex (MAC) och direkt skada på cellmembranet.

I summa är Komplement-C3-konvertas, klassiska aktiveringsbanan, ett viktigt enzymkomplex i den klassiska aktiveringsvägen av komplementsystemet, som hjälper till att identifiera och eliminera främmande partiklar och skadade celler från kroppen.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Komplement Component 3' (C3) är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C3 aktiveras när komplementsystemet startar sin reaktionskedja och spelar en viktig roll i att eliminera patogener såsom bakterier och virus från kroppen.

När C3 aktiveras splittras det upp i två delar, C3a och C3b. C3a är ett anafylatoxin som orsakar inflammation och samlar in immunceller till området där patogenen finns. C3b binder istället till patogenens yta och hjälper till att markera det för förstörelse av andra komplementproteiner och immunceller.

C3-defekter kan orsaka ett ökat risk för infektioner, särskilt med bakterier som är känsliga för komplementsystemet, såsom Neisseria meningitidis (bakterien som orsakar meningit).

"Klassisk komplementaktivering" är ett samlingsbegrepp för en biokemisk kaskadreaktion som utlöses när antikroppar binder till ytor på patogener, såsom bakterier eller virus. Den klassiska aktiveringsvägen innebär att komplementproteinet C1 komplex binds till immunoglobulin G (IgG) eller immunoglobulin M (IgM) antikroppar som har fäst sig vid patogenens yta. När C1 aktiveras, ledar det till en kaskad av händelser som resulterar i att fler komplementproteiner aktiveras och binder till varandra, vilket orsakar celldegradering och uppreglering av immunresponsen. Den klassiska komplementaktiveringsvägen är en viktig del av det adaptiva immunsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen.

'Kolesterolsänkande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att sänka nivåerna av kolesterol i blodet. Dessa mediciner kan vara av olika typer, men de flesta verkar genom att hindra kroppen från att producera så mycket kolesterol eller öka mängden LDL-kolesterol (dåligt kolesterol) som absorberas från maten.

Exempel på kolesterolsänkande medel inkluderar:

1. Statiner: Dessa är de vanligaste kolesterolsänkande medicinerna och fungerar genom att blockera enzymet HMG-CoA reductas, som används av kroppen för att producera kolesterol. Exempel på statiner inkluderar atorvastatin, simvastatin och rosuvastatin.

2. Vaskulära kolesterolabsorptionshämmare: Dessa mediciner fungerar genom att förhindra kroppen från att absorbera kolesterol från maten i tarmen. Ezetimib är ett exempel på en vaskulär kolesterolabsorptionshämmare.

3. PCSK9-hämmare: Dessa läkemedel fungerar genom att blockera proteinerna PCSK9, vilket ökar mängden LDL-receptorer på levercellernas yta och därmed sänker nivåerna av LDL-kolesterol i blodet. Alirocumab och evolocumab är exempel på PCSK9-hämmare.

4. Bile saltsekvesteringsmedel: Dessa mediciner fungerar genom att binde upp gallsyror i tarmen, vilket orsakar levern att ta upp mer LDL-kolesterol från blodet för att producera fler gallsyror. Exempel på bile saltsekvesteringsmedel inkluderar cholestyramin och colesevelam.

5. Fibrater: Dessa läkemedel fungerar genom att sänka nivåerna av triglycerider i blodet och öka HDL-kolesterolnivåerna, vilket kan hjälpa till att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar. Gemfibrozil och fenofibrat är exempel på fibrater.

Det är viktigt att prata med din läkare om vilket läkemedel som passar bäst för dig, baserat på dina individuella behov och hälsotillstånd.

'Komplement C2b' är ett proteinkomplex som bildas under komplementsystemets aktivering. Komplementsystemet är en del av vår immunförsvar som hjälper till att skydda oss mot infektioner och främmande ämnen. Proteinet C2 spaltas i två delar, C2a och C2b, när komplementsystemet aktiveras via den klassiska eller lectin-patchen.

C2b är en 75 kDa proteindel som har enzymatisk aktivitet och kan bilda ett komplex med andra komplementproteiner, såsom C3b och C4b. Detta komplex, kallat C3bBb, är en del av den alternativa komplementsaktiveringsvägen och fungerar som en serinproteas, vilket innebär att det bryter ned andra proteiner.

C2b har också visat sig ha en viktig roll i immunförsvaret genom att hjälpa till att eliminera patogener och främmande ämnen från kroppen, samt modulera inflammatoriska svar. Dessutom kan defekter eller mutationer i C2b-generna leda till immunologiska sjukdomar som autoimmunitet och infektionskänslighet.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

"Hydrolys" är ett medicinskt eller kemiskt begrepp som refererar till nedbrytning av en molekyl med hjälp av vatten. Detta sker ofta när en kemisk bindning mellan två substanser (som vanligtvis är proteiner, kolhydrater eller ester) bryts ner i två delar med hjälp av en vattenmolekyl. Denna reaktion resulterar i att den ena delen av molekylen får en extra hydroxylgrupp (-OH) och den andra delen får en extra väteatom (H+).

Processen kallas för "hydrolys" eftersom den innebär att en molekyl splittras upp ("lysis") med hjälp av vatten ("hydro"). Hydrolys kan ske spontant under specifika förhållanden, men kan också katalyseras med hjälp av enzym eller starka syror/baser.

Apolipoprotein B (ApoB) är ett majo protein som ingår i lipoproteinkomplexen i blodet, såsom LDL (lågdensitet lipoproteiner), VLDL (mycket lågdensitet lipoproteiner) och Lp(a) (lipoprotein(a)). Det finns två huvudtyper av ApoB: ApoB-100 och ApoB-48.

ApoB-100 är det vanligaste isoformet och förekommer i LDL, VLDL och Lp(a) lipoproteinkomplexen. Det fungerar som en ligand för LDL-receptorer på leverceller och hjälper till att transportera kolesterol och andra lipider från levern till olika delar av kroppen.

ApoB-48 är ett kortare isoform som förekommer i chylomikroner, som är lipoproteinkomplex som transporterar näringsrika lipider från tarmen till levern och andra delar av kroppen efter en måltid.

ApoB-100 anses vara en bättre indikator för kardiovaskulär risk än ApoB-48, eftersom höga nivåer av LDL-kolesterol och ApoB-100 är associerade med ökat risk för aterosklerotisk sjukdom och hjärt-kärlsjukdomar.

'Komplement 5' (C5) är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C5 aktiveras när komplementsystemet startar sin reaktionskedja för att bekämpa inträngande patogener, såsom bakterier och virus. När C5 aktiveras splittras det i två delar: C5a och C5b.

C5a är en peptid som fungerar som kemotaxisk faktor och attraherar vita blodkroppar till området där komplementsystemet är aktivt. Detta hjälper till att rekrytera försvarsceller till infektionsområdet för att bekämpa patogenen. C5a kan också verka som inflammatorisk mediator och bidra till ökad permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till svullnad och rodnad i området.

C5b däremot bildar tillsammans med andra komplementproteiner (C6, C7, C8 och flera C9) ett membranangreppskomplex (MAC), som kan perforera cellytan på patogener och leda till deras död.

I allmänhet är Komplement 5 en viktig del av vår immunförsvarskedja och hjälper till att eliminera patogena från kroppen. Dock kan överaktivering av komplementsystemet leda till skada på värdkroppens egna celler och tissueskador, vilket kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd som autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

'Komplementaktivering' refererer til den biokjemiske kaskade som sker i komplementsystemet, der er en del af immunforsvaret. Komplementsystemet består af et netværk af proteiner, der arbejder sammen for at eliminere patogener og døde celler fra kroppen. Når komplementsystemet aktiveres, sker en række biokemiske reaktioner, der resulterer i produktionen af effektormolekyler, der kan hjælpe med at markere og destruere patogener eller døde celler.

Komplementaktivering sker når en af de mange komplementproteiner aktiveres, typisk som respons på infektion eller anden form for skade på kroppens celler. Når et komplementprotein aktiveres, kan det kløve andre komplementproteiner og frigive små peptider, der kaldes anaphylatoxiner. Disse anaphylatoxiner kan fremprovokere inflammation og tiltrække hvide blodceller til området for at hjælpe med at bekæmpe infektionen eller reparere skaden.

Komplementaktivering er en vigtig del af immunforsvaret, men kan også være skadelig, hvis det aktiveres ukorrekt. For eksempel kan overaktivitet i komplementsystemet føre til autoimmune sygdomme og andre inflammatoriske tilstande.

En komplement 3b-hämmare är ett läkemedel som blockerar aktiviteten hos proteinet C3b inom komplementsystemet, ett viktigt delsystem av immunförsvaret. C3b-hämmaren händer vanligen i form av en monoklonal antikropp och används för att behandla sjukdomar som orsakas av överaktivitet hos komplementsystemet, till exempel åkomman paroxysmal nattlig hemoglobinuri (PNH) och andra komplementmediierade sjukdomar. Genom att hindra C3b från att bilda komplex med andra komplementproteiner kan dessa läkemedel minska skador på kroppens egna celler och förebygga symtom som blodkoagulation, infektion och organhaveri.

Complement inactivator proteins are a group of regulatory proteins that help to control and limit the activation of the complement system, which is a part of the immune system that helps to eliminate pathogens and damaged cells from the body. These proteins work by inhibiting certain components of the complement system, such as C3b and C4b, which are key players in the formation of the membrane attack complex (MAC), a protein structure that forms pores in the membranes of target cells leading to their lysis.

Examples of complement inactivator proteins include:

1. Decay-accelerating factor (DAF or CD55): This protein regulates the complement system by accelerating the decay of C3 and C5 convertases, which are enzyme complexes that activate the complement components C3 and C5, respectively.
2. Membrane cofactor protein (MCP or CD46): This protein acts as a cofactor for factor I, an enzyme that cleaves and inactivates C3b and C4b.
3. Factor H: This protein is a cofactor for factor I and also competes with factor B for binding to C3b, preventing the formation of the C3 convertase.
4. CD59: This protein inhibits the formation of the MAC by binding to C8 and C9, preventing their incorporation into the complex.

By regulating the complement system, these proteins help to prevent excessive activation, which could damage host tissues and lead to inflammation and tissue injury.

Kolesterol är ett fettylt lipidmolekyll som förekommer naturligt i djurceller. Det är en viktig komponent till cellmembranen och används också för att producera hormoner, vitamin D och gallsyror.

Kroppen behöver kolesterol för att fungera korrekt, men för höga nivåer av kolesterol i blodet kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke. Det finns två huvudsakliga typer av kolesterol: LDL (lågdensitetslipoprotein), som också kallas "dåligt kolesterol", och HDL (högdensitetslipoprotein), som kallas "gott kolesterol".

Trots att kolesterol är ett viktigt ämne för kroppen, kan för höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet orsaka plackbildningar i artärernas inre väggar, vilket kan leda till åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. HDL-kolesterol hjälper istället till att transportera överskottet av kolesterol från celler till levern, där det bryts ned och utsöndras ur kroppen.

Samtliga människor behöver regelbundna blodprover för att kontrollera sina kolesterolvärden och hålla sig undan riskerna för höga kolesterolnivåer. En läkare kan ge råd om livsstilsförändringar, som träning, hälsosam kost och viktminskning, samt eventuellt medicinering för att hjälpa till att sänka kolesterolnivåerna.

Hydroximetylglutaryl-CoA-reduktashämmare, även känt som statiner, är en grupp av läkemedel som används för att sänka nivåerna av kolesterol i blodet. De fungerar genom att hämma enzymet HMG-CoA-reduktas, som är involverat i produktionen av kolesterol i levern. När detta enzym hämmas, minskar mängden kolesterol som produceras och ledde till ökad upptag av kolesterol från blodet in i leverceller. Detta resulterar i sänkta nivåer av LDL-kolesterol (dåligt kolesterol) och totalt kolesterol i blodet, vilket kan hjälpa att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Statiner är vanligen väl tolererade och effektiva, men de kan orsaka biverkningar som muskelvärk och leverfunktionsrubbningar i sällsynta fall.

'Komplement 2' (C2) er ein protease som er en del av den komplekse reaksjonskjeden kallt 'komplementsystemet', som er ein viktig del av vår immunforsvar. C2 er syntetisert i leveren og forekommer som einzymatisk struktur i serum. I komplementsystemets aktiveringsprosess spiller C2 en sentral rolle ved å bli spaltet i to deler (C2a og C2b) av C3-konvertasen, et annet komplementprotein. Dette resulterer i aktivering av C2a som dannes til en ny komplex sammen med andre komplementkomponenter (C4b og C3b), kallt C3/C5 konvertas. Denne nye kompleksen spalter siden C3 og C5, som igangsattar ytterligere reaksjoner i komplementsystemet som hjelper til å eliminere fremmede stoff og skadefremkallende egen celler.

I sum er 'Komplement 2' ein viktig del av den biokjemiske kaskaden som aktiverer og regulerer komplementsystemet, og feilfunksjon i C2 kan føre til ulike immunologiske sjmer og sykdomar.

I'm sorry for any confusion, but the term "Pyrroler" is not a widely recognized medical or scientific term with a specific definition in the field of medicine. Pyrrole is a term used in chemistry and biochemistry to refer to a heterocyclic organic compound containing a five-membered ring made up of four carbon atoms and one nitrogen atom.

However, "pyrrole" can also appear in medical contexts as part of the term "pyrrole disorder" or "mauve factor," which refers to a proposed biochemical imbalance involving an excess of pyrroles in the body. This condition is sometimes associated with various psychiatric and neurological symptoms, but its existence and clinical significance are still subjects of ongoing debate and research.

If you have any further questions or need clarification on a specific medical topic, please don't hesitate to ask!

Glykosylering är en biokemisk process där en eller flera sockermolekyler (så kallade glykaner) fogas till ett protein eller en lipid. Denna process katalyseras av enzymer som kallas glykotransferaser och sker vanligtvis inne i cellen i endoplasmatiska retikulatet och Golgiapparaten.

Glykosylering har en rad funktioner i cellerna, bland annat hjälper den till att stabilisera proteiner, reglera deras aktivitet, underlätta transporten av dem mellan olika kompartment inne i cellen och påverka interaktionerna mellan celler. Felen i glykosyleringsprocessen kan leda till olika sjukdomar, såsom kongenitala disorder of glycosylation (CDG) och cancer.

'Komplement Component 4' (C4) är ett protein som ingår i komplementsystemet, ett nonspecifikt försvarssystem i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C4 är en del av den så kallade klassiska vägen och aktiveras när antikroppar binder till antigener på ytan av främmande mikroorganismer. När C4 aktiveras splittras det i två delar, C4a och C4b, som har olika funktioner. C4b hjälper till att markera den främmande cellen så att andra komplementproteiner kan binda till den och bilda ett komplex som perforerar cellmembranet och dödar cellen. C4a är ett anafylatoxin som attraherar vita blodkroppar till området och orsakar lokal inflammation.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

"Cricetulus" er en slags gnaeger (rodent) som tilhører familien Cricetidae. Denne gruppen inkluderer forskjellige arter som lever i Asien, herunder den mongolske gnaegeren ("Cricetulus griseus") og den kinesiske hamster ("Cricetulus barabensis"). Disse gnaegerne er generelt små, med en kroppslengde på 8-12 cm og et vekt på 20-50 gram. De lever i underjordiske boner og har en diett som består av frø, urter og insekter.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

Komplementfaktor D är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att koordinera immunförsvaret och påskynda elimineringen av patogener. Komplementfaktor D aktiveras genom att bindas till ett annat komplementprotein, C3b, och spalter sedan ett aminosyrafragment från ett tredje komplementprotein, C5. Detta ledar till bildandet av två ytterligare komplementkomponenter, C5a och C5b, som har olika funktioner i immunförsvaret.

C5a är ett kraftfullt proinflammatoriskt mediatör som attraherar och aktiverar olika celltyper till inflammationsområdet, medan C5b hjälper till att bilda membranangreppskomplex (MAC), vilket kan leda till lysis av patogener eller skadad vävnad. Därför är Komplementfaktor D en viktig del i komplementsystemet och har potential att spela en roll i flera sjukdomar, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.

'Komplement C2a' är ett aktiverat proteinsubenhet som bildas under komplementsystemets aktivering via den klassiska eller lectin-bunden vägen. Proteinet kodas av genen C2 och är en del av C2-proteinkomplexet, tillsammans med C2b. När C2 aktiveras splittras det upp i två subenheter, C2a och C2b, där C2a är den aktiva fraktionen som fungerar som en serinproteinase.

C2a har en viktig roll i komplementsystemet genom att bidra till bildandet av C3-konvertas, ett ytterligare proteinkomplex som är involverat i aktiveringen av komplementproteinet C3 och därmed även i den inflammatoriska svarskaskaden. C2a kan också påverka immunresponsen genom att attrahera och aktivera olika celltyper, såsom neutrofiler och mastceller, samt indirekt påverka cytokinutsöndringen.

I medicinsk kontext kan abnormaliteter i komplementproteinet C2a vara associerade med olika sjukdomstillstånd, såsom autoimmuna sjukdomar och infektioner. Analys av C2a-nivåer eller funktion kan därför användas som ett diagnostiskt verktyg för att utvärdera komplementsystemets aktivitet och eventuella relaterade sjukdomstillstånd.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

'Komplement-C5-konvertas, klassiska aktiveringsbanor' refererar till ett proteincomplex som bildas under aktiveringen av komplementsystemet via den klassiska aktiveringsvägen. Komplementsystemet är en viktig del av vår immunförsvara och hjälper till att eliminera patogener såsom bakterier och virus från kroppen.

Den klassiska aktiveringsvägen initieras när antikroppar av typen IgG eller IgM binder till ytan på en patogen. Detta inducerar en serie reaktioner som resulterar i bildandet av C3-konvertaset, ett proteincomplex bestående av komponenterna C4b, C2a och C3b. C3-konvertaset aktiverar sedan komplementproteinet C3 till det aktiva formen C3b, som kan binda till ytan på patogenen.

C5-konvertas är ett senare stadium i den klassiska aktiveringsvägen och bildas när C3-konvertaset omvandlar komplementproteinet C5 till dess aktiva form C5b. C5b kan sedan associera med andra komplementkomponenter för att bilda membranangreppskomplex (MAC), vilket orsakar lysis och död av patogenen.

Sålunda är 'Komplement-C5-konvertas, klassiska aktiveringsbanor' ett proteincomplex som spelar en central roll i den klassiska aktiveringsvägen av komplementsystemet och hjälper till att eliminera patogener från kroppen.

Ett endoplasmatiskt nätverk (ER) är en sammanlänkad serie membrankanaler i eukaryota celler. Det utgör ett komplext intracellulärt membransystem som deltar i syntesen, modifieringen och transporten av proteiner och lipider. ER kan delas in i två typer: det grova ER (RER) och det glatt ER (SER). RER har ribosomer fäst på ytan och är involverat i proteintranslering och -foldning, medan SER saknar ribosomer och deltar i lipidsyntesen och metabolismen. ER kommunicerar också med andra organeller som golgiapparaten, mitokondrier och nucleus genom membrankontinuitet och vesikulär transport.

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

CD55, også kjent som decay-accelerating factor (DAF), er ein membranbound protein som forekommer på mange slags celler i kroppen, inkludert røde blodceller og endotelceller. Det har en viktig rolle i reguleringen av komplementsystemet, som er ein del av immunforsvaret. CD55 virker ved å forhindre dannelse av C3-konvertoasen, som er en nøkkelkomponent i aktivering av komplementsystemet. Dette hjelper til å forebygge overaktivitet og skade på kroppens egne celler. CD55-antigen definisjonsvis er det membranbounde proteinet CD55 som fungerer som et antigen, dvs. ein molekyl som kan binde til en antistoff (antikropp) og aktivere immunsystemet.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

Komplement Component 4b (C4b) är ett protein som är en del av komplementsystemet i kroppen. Det bildas när komplementproteinet C4 spjälkas av proteiner som C1, C1r och C1s under den initiala fasen av komplementsystemets aktivering. C4b är ett aktivt fragment som binder till ytan på patogener eller skadade celler, vilket markerar dem för destruktion. Det kan också binda till antikroppar och hjälpa till att koordinera deras aktivitet under den adaptiva immunresponsen. C4b är en viktig del av både den klassiska och mannosebindande lectin-förgreningen av komplementsystemet.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Komplementfaktor H, eller mere formelt kalt komplementfaktor H (CFH), er en protein som spiller en viktig rolle i komplementsystemet, som er en del av immunforsvaret hos mennesker og andre dyr. CFH er involvert i reguleringen av aktivering av den alternative veien i komplementsystemet for å forebygge overaktivitet og skade på kroppens egne celler og vesener.

CFH består av flere moduler, eller domener, som har forskjellige funksjoner. Det inkluderer en såkalt "hukommelsesdomene" som binder til overflater på mikroorganismer og andre fremmede strukturer, samt en "regulatorisk domene" som hjelper å deaktivere komplementsystemet etter at det har fullført sin funksjon.

Mutasjoner i CFH-genen kan føre til forstyrrelser i CFH-proteinet og øke risikoen for ubalanse i komplementsystemet, noe som kan være involvert i utviklingen av visse sykdommer, særskilt sjokkulasje og nefritis.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

'Komplementproteiner' er ein system av proteiner i kroppen som jobber saman for å beskytte mot infeksjon og skade på kroppens egen celler. Systemet består av over 30 forskjellige proteiner som aktiveres i et koblet kjettsystem når det trues av fremmede stoff, såkalt komplementaktivering.

Det primære målet med komplementaktiveringen er bakterier og andre mikroorganismer, men systemet kan også være involvert i immunresponsen mot egen celler i tilfelle av autoimmune sykdommer eller transplantasjon.

Komplementproteinene har mange forskjellige funksjoner, blant annet:

* Øke inflammasjonsresponsen ved å tiltrakke andre immunceller til området
* Direkte skade bakteriers cellemembran og føre til deres død (lysis)
* Markere bakterier for fagocytos (fagocytmarkering)
* Neutralisere virus ved å forhindre dem i å infisere kroppens celler

I all felleshet bidrar komplementproteinene til en effektiv immunrespons og er viktige for å holde kroppen frisk.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Hypofyshormoner, även kallat hypopituitarism, är ett tillstånd där produktionen och sekretionen av ett eller flera hormoner från hypofysen, en pecanformad endokrin gland som hänger från basen av hjärnan, är nedsatt. Hypofyshormonerna inkluderar:

1. Tyreoideastimulerande hormon (TSH): Styr produktionen och sekretionen av tyroidhormoner från sköldkörteln.
2. Adrenokortikotropa hormon (ACTH): Styr produktionen och sekretionen av kortisol, aldosteron och andra steroidhormoner från binjuremärgen.
3. Prolaktin (PRL): Styr mjölkkörtelns produktion och sekretion av bröstmjölk under amningstiden.
4. Follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH): Styr reproduktionshormoncykeln hos båda könen, inklusive ägglossning och spermieproduktion.
5. Tillväxthormon (GH): Styr tillväxten och metabolismen av kroppen.
6. Melanocytstimulerande hormon (MSH) och östraotropin (OXT): Har olika funktioner, inklusive reglering av aptit, smärta och socialt beteende.

Nedsatt funktion i hypofysen kan orsakas av en rad olika tillstånd, såsom tumörer, trauma, infektion, inflammation, blödningar eller förändringar i cirkulationssystemet som påverkar blodförsörjningen till hypofysen. Behandlingen av hypofyshormoner beror på vilket hormon som är drabbat och kan innebära substitutionsbehandling med det aktuella hormonet.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Proglukagon är ett prohormon som bildas i levern och tarmen hos däggdjur. Det produceras som ett större protein som sedan klipps ned till flera olika hormoner, inklusive glukagon, GLP-1 (glukagon-like peptid-1) och GLP-2 (glukagon-like peptid-2). Dessa hormoner har viktiga funktioner i regleringen av blodsockernivåer, matspjälkning och celltillväxt. Proglukagon spelar alltså en central roll i kroppens energibalans och homeostas.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Lungsurfactant är ett komplex surftensionsreducerande ämne som produceras i lungorna och spelar en viktig roll för att underlätta det mekaniska arbetet vid andning. Surfactanten består av fyra huvudkomponenter: lipider, proteiner, neutrala fettsyror och kolhydrater.

Protein C är ett av de proteiner som ingår i lungsurfactanten och har en viktig funktion för att reglera surfaktantens aktivitet och stabilitet. Protein C är ett hydrofilt protein som katalyserar omvandlingen av fosfolipider till lipider, vilket underlättar formationen av den tvåfasiga lipid/protein-membran som utgör surfaktantens yta.

Protein C är därför en viktig komponent i lungsurfactanten och har visat sig ha en skyddande effekt på lungfunktionen, särskilt hos för tidigt födda barn med respiratorisk distresssyndrom (RDS). RDS orsakas av brist på surfaktant och kan leda till allvarliga andningssvårigheter och lungskador.

I medicinska sammanhang kan lungsurfactantassocierat protein C användas som en terapeutisk behandling för att förebygga eller behandla RDS hos för tidigt födda barn.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inuti kroppens celler. Det produceras främst i hypofysen, en endokrin (hormonproducerande) Drüsa lokaliserad i hjärnan. POMC bryts sedan ner till olika peptider, däribland:

1. Adrenocorticotrop hormon (ACTH): Styr kortisolproduktionen i binjurarna.
2. Melanocytstimulerande hormon (MSH): Reglerar hudens pigmentering och har också en roll i hungerkontrollen.
3. Beta-endorfin: Har en smärtstillande, lugnande och belöningsrelaterad effekt på centrala nervsystemet.
4. Gammas-lorfrin: Har en opioidaktivitet och kan påverka smärta, humör och appetit.

POMC har därför en viktig roll i regleringen av flera kroppsliga funktioner som inkluderar stressrespons, hungerkontroll, pigmentering och smärtkänslighet.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

'Lipoproteiner, LDL' (Low-Density Lipoprotein) är ett typ av lipoproteinkomplex i blodet hos däggdjur. Det består huvudsakligen av kolesterol och triglycerider som är omslutna av en skal av fosfolipider, apolipoproteiner (i synnerhet ApoB-100) och fria fettsyror. LDL transporterar kolesterol från levern till celler i kroppen och kallas därför också för 'ontligt kolesterol'. Höga nivåer av LDL i blodet kan öka risken för aterosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar.

Det upptäcktes nyligen att niacin hämmar proproteinkonvertas subtilisin/kexin typ 9, en proteas som påskyndar nedbrytningen av ... 2) Niacin förbättrar hjärthälsan. Vid dagligt intag varje måltid förebygger niacin hjärt- och kärlsjukdomar såsom icke-dödlig ... Niacin hämmar också Acetyl-CoA i levercellerna: diacylglycerol acyltransferas 2, ett nyckelenzym som katalyserar det slutliga ...
... en hämmare av proproteinkonvertas subtilisin/kexin typ 9, kort PCSK9) i två dosregimer, eller placebo, till patienter med hög ... Efter en medianuppföljningstid av 2,2 år sågs en statistiskt säkerställd sänkning i absolut risk med 1,5 % och ingen sänkning ... av vare sig kardiovaskulär eller total mortalitet (3,2 resp. 3,1 procent i behandlingsgrupperna). LDL-sänkningen var i ...