Proteus vulgaris är en gramnegativ, aerob eller anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Den är en del av det normalt förekommande bakteriegemomet i människans tarmflora och kan också påträffas i jord, vatten och djurspillning. Proteus vulgaris är känd för sin förmåga att bilda svavelväte (H2S) och att variera sin form genom att röra sig över underlaget, ett fenomen som kallas "swarming". Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor med nedsatt immunförsvar eller vid invasiva procedurer, såsom urinvägsinfektioner, lunginflammation och blodförgiftning.

Proteus er ein bakterie som tilhører klassen Gramnegative stavbakterier og familien Enterobacteriaceae. Den er opkalt etter den græske guden Proteus, som kunne forvandle seg til ulike skikker, fordi Proteusbakterien også kan endre sin form og egenskaper under forskjellige voksomstendigheter.

Proteus er en del av den normale bakteriefloran i tarmen hos mennesker og dyr, men kan også forekomme utenfor kroppen i miljøet, som i jord, vann og ferskvannsmiljøer. Når Proteus forårsaker infeksjon, er det vanligvis hos personer med nedsatt immunforsvar eller hos dem som har blant annet sår, brannmærker eller andre skader på huden og sår i urinveisene.

Proteus-infeksjoner kan føre til en rekke forskjellige sykdommer, inkludert infeksjoner av huden og vondt under huden (cellulitt), infeksjoner av øynene (konjunktivitt) og infeksjoner i urinveisene (pyelonefritis eller nyrebetennelse). Proteus mirabilis er den mest vanlige art som forårsaker infeksjon hos mennesker.

Proteus-infeksjoner behandles vanligvis med antibiotika, men resistansen mot ulike antibiotika kan være et problem. Derfor er korrekt identifisering og sensitivitetstesting av bakterien viktig for å velge riktig behandling.

Proteus mirabilis är en gramnegativ, aerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Den är en del av det normalt förekommande bakteriegruppen i människans tarmflora och kan också påträffas i mark, vatten och djurs feces. Proteus mirabilis är känd för sin förmåga att bilda ett härdformat yttre skal, eller biofilm, som gör den motståndskraftig mot många vanliga antibiotika och desinfektionsmedel. Den kan orsaka urinvägsinfektioner, blåsl lungsjukdom, blodförgiftning och andra infektioner, särskilt hos äldre eller immunosupprimerade individer.

Proteus-infektioner är en typ av infektion som orsakas av bakterier i släktet Proteus. Dessa bakterier förekommer naturligt i miljön, framför allt i vatten och jord, men kan också kolonisera människors hud och slemhinnor utan att orsaka några symptom.

Proteus-infektioner kan drabba olika delar av kroppen, men de är vanligast i urinvägar, huden och sår. Infektionerna kan vara lokaliserade eller spridda i kroppen. Symptomen på en Proteus-infektion varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera feber, trötthet, smärta, svullnad och rodnad på den drabbade ytan.

Proteus-infektioner kan vara särskilt farliga för personer med nedsatt immunförsvar, som till exempel patienter med HIV/AIDS eller cancer, samt för äldre och barn. Dessa infektioner kan också orsaka allvarliga komplikationer hos patienter med urinvägsinfektioner (UTI), såsom pyelonefrit eller blodförgiftning (sepsis).

Proteus-infektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stammar av Proteus kan vara resistenta mot vissa typer av antibiotika. Därför är det viktigt att identifiera specifika bakteriestammar och fastställa deras antibiotikaresistens för att välja rätt behandling.

'Proteus penneri' är en gramnegativ bakterie som tillhör släktet Proteus i familjen Enterobacteriaceae. Denna bakteriestam identifierades först år 2000 och har sedan dess visat sig vara kliniskt betydande, särskilt inom områdena infektionssjukvård och mikrobiologisk forskning.

'Proteus penneri' förekommer vanligtvis i vatten, jord och djurspillning, men kan också kolonisera människokroppen, särskilt i tarmen. Den är känd för sin förmåga att orsaka opportunistiska infektioner, vilket betyder att den främst drabbar individer med nedsatt immunförsvar eller underliggande sjukdomar.

Infektioner som orsakas av 'Proteus penneri' kan vara urinvägsinfektioner (UTI), blåsluftsinfektioner, sepsis och sårinfektioner. Bakterien är också känd för sin förmåga att bilda biofilm, vilket gör den svårare att behandla med antibiotika.

Det är viktigt att identifiera 'Proteus penneri' korrekt i en klinisk kontext, eftersom det kan ha betydelse för valet av behandling och prognosen för patienten.

Tryptophan är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tillföras kroppen genom kosten eftersom den inte kan syntetiseras själv. Det är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner.

Tryptophan är viktigt för människors hälsa på flera sätt. För det första, är det en building block för proteiner och hjälper till att bygga och reparera kroppens vävnader och muskler. För det andra, kan tryptofan omvandlas till serotonin, ett signalsubstans i hjärnan som reglerar sömnen, aptiten, smärtan och humöret. Serotonin kan också konverteras till melatonin, ett hormon som hjälper till att reglera vår sömn-vakna cykel.

Ett underskott av tryptofan i kosten kan leda till en försämrad funktion hos serotonin och melatonin, vilket kan orsaka symptom som sömnlöshet, depression, irritabilitet och aptitlöshet.

'Providencia' är ett släkte av gramnegativa bakterier som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Dessa bakterier kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller vid kirurgiska ingrepp. Infektioner som orsakas av Providencia kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera olika antibiotika. Exempel på infektioner som kan orsakas av Providencia är urinvägsinfektion, blodförgiftning och mag-tarminfektion.

Proteus syndrom är en extremt sällsynt, sporadisk genetisk tillstånd som kännetecknas av överdriven och asymmetrisk tillväxt av ben, hud, blodkärl och andra vävnader i kroppen. Syndromet får sitt namn från den grekiske guden Proteus, som var känd för sin förmåga att forma sig om till olika skepnader.

De huvudsakliga symptomen på Proteus syndrom inkluderar:

1. Overdriven ben- och kroppsväxt: Ena eller flera delar av kroppen växer snabbare än andra, vilket kan leda till att benen blir oproportionerligt långa eller breda jämfört med resten av kroppen.
2. Asymmetrisk kroppsform: Förändringarna i vävnaderna sker inte jämnutlagt, vilket kan leda till att ena sidan av kroppen ser annorlunda ut än den andra.
3. Anomalier i huden: Huden kan bli överkänslig, grov eller förändras på annat sätt, och det kan bildas fula hudväxtar (papiller).
4. Avvikelser i kärlsystemet: Blodkärlen kan växa överdrivet, vilket kan leda till att blodflödet störs.
5. Tumörer: Det kan bildas både godartade och elakartade tumörer i olika delar av kroppen.
6. Skolios: En skolios eller annan skelettförändring kan utvecklas.

Proteus syndrom orsakas av en mutation i AKT1-genen, som styr celldelningen och cellytans tillväxt. Syndromet är inte ärftligt och beror på slumpmässiga genmutationer som sker under fostertiden.

Det finns inget botemedel för Proteus syndrom, men det går att behandla symtomen med hjälp av bland annat operationer, strålbehandling och mediciner. Det är viktigt att patienterna följs upp regelbundet av läkare som specialiserat sig på sällsynta sjukdomar.

'Desulfovibrio vulgaris' är en gramnegativ, sulfatreducerande bakterie som normalt förekommer i anaeroba miljöer, såsom vattenlervätskor och tarmen hos människor och djur. Den har förmågan att reducera sulfat till svavelväte (H2S) under sin ämnesomsättning, vilket gör den till en viktig aktör i sulfurcykeln. Dess genomsnittliga storlek är 0,7-1,3 Mikrometer lång och 0,4-0,6 Mikrometer bred. Den har en spiralformad eller svagt böjd morfologi och är mobil med en enda polär flagell. 'Desulfovibrio vulgaris' kan också oxidera vissa organiska föreningar som metanol, etanol och formiat till ko2 och vatten. Denna bakterie kan spela en roll i patogenes eller symbios i värdorganismen beroende på miljön och förhållandena.

Enterobacteriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier. De flesta arterna förekommer naturligt i människans tarmflora och kallas ofta för coliformbakterier. Många arter kan orsaka infektioner hos människor, till exempel Escherichia coli (E. coli), Klebsiella pneumoniae och Proteus mirabilis. Enterobacteriaceae-bakterier är viktiga patogener som kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, till exempel urinvägsinfektioner, blodförgiftning och mag-tarminfektioner.

'Finnar' er en medisinsk betegnelse for et tilstand hvor en person har vanskeligheter med å oppdage hvor noe er ved siden av eller overarmen, oftest på grund av skader or lesioner i de perifere nerverne som styrer sensorenene i armene. Dette kan føre til en forringet evne til two-point discrimination, proprioception og andre sensoriske funksjoner i hånden og armen. Finnar kan også være en bivirkning av noen medisinske behandlinger, som kirurgiske inngreps eller bruk av bestemte medisiner.

Cefmenoxime är ett bredspectrum-antibiotikum som tillhör cefalosporinerna av tredje generationen. Det används för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, såsom lung-, urinvägs- och bukhinnesjukdomar, hud- och webbinfektioner samt sepsis.

Cefmenoxime verkar genom att hindra bakteriens förmåga att bilda cellväggar, vilket leder till dess död. Det är aktivt mot både grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika.

Liksom med andra antibiotika bör cefmenoxime användas enligt riktlinjerna och under läkares övervakning för att undvika överanvändning och resistensutveckling hos bakterier.

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

'Chlorella vulgaris' är en art av grönalger som tillhör divisionen Chlorophyta. Den är en enocellulär mikroalga med en diameter på ungefär 2-10 Mikrometer och är känd för sin förmåga att fotosyntetisera och producera syrgas som en biprodukt. 'Chlorella vulgaris' innehåller också ett högt proteininnehåll, omkring 50-60%, samt kolhydrater, lipider, vitaminer och mineraler. Den är även rik på klorofyll, karotenoider och diverse andra antioxidanter. På grund av sina näringsrika egenskaper har den använts som en källa till livsmedel och dietary supplements för människor och djur.

Betalaktamaser är en grupp enzymer som produceras av bakterier och har förmågan att bryta ned betalaktamringen i betalaktambasede antibiotika, vilket gör dem resistenta mot dessa läkemedel. Exempel på betalaktamaser inkluderar bl.a. beta-lactamase 1, cefalosporinaser, oxacillinaser och carbapenemaser.

Kondroitin-ABC-lyas är ett enzym som bryter ned kondroitinsulfat, ett typ av proteoglykan som finns i extracellulär matris i vävnader. Proteoglykaner består av en proteinsekvens med en eller flera glykosaminglykan-kedjor (GAG) som är kovalent bundna till proteinets sidokedja. Kondroitinsulfat är en typ av GAG som innehåller negativt laddade sulfaterade sockermolekyler.

Kondroitin-ABC-lyas består av tre olika enzymkomponenter: N-acetylgalaktosamin 6-sulfatas (GALNS), iduronat 2-sulfatas (IDS) och betaglukoronidase (BGLU). Dessa enzymer arbetar tillsammans för att bryta ned kondroitinsulfat till mindre sockermolekyler.

Mutationer i generna som kodar för dessa enzymkomponenter kan leda till sjukdomar som kallas mucopolysackaridoser (MPS). MPS-sjukdomarna är arvsmässigt betingade sjukdomar som orsakas av brist på specifika enzymer som behövs för att bryta ned glykosaminglykaner. I fallet med kondroitin-ABC-lyas kan defekter i GALNS, IDS eller BGLU leda till olika former av MPS: MPS IVA (Morquio A), MPS IIIC (Sanfilippo C) och MPS VII (Sly). Dessa sjukdomar är karaktäriserade av ansamlingar av partielvis nedbrutna glykosaminglykaner i olika kroppsvävnader, vilket kan leda till skador på hjärtat, lungorna, levern, skelettet och centrala nervsystemet.

'Beta' har flera betydelser inom medicinen, men en vanlig användning är som en benämning på en typ av receptor i kroppen. Specifikt är beta-receptorer en del av det sympatiska nervsystemet och är involverade i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom hjärtslagfrekvens, respirationsfrekvens och glukosmetabolism.

Det finns två huvudsakliga typer av beta-receptorer: beta-1 och beta-2. Beta-1-receptorerna är vanligast förekommande i hjärtat och styr hjärtats frekvens och kontraktionsstyrka. Beta-2-receptorer finns istället främst i lungorna, musklerna och levern och reglerar bland annat andning, muskelspänning och glukosmetabolism.

Beta-blockerare är en grupp läkemedel som används för att blockera beta-receptorernas effekter. De prescriberas ofta för behandling av olika hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärtsvikt och angina pectoris.

L-Amino acid oxidase är ett enzym som katalyserar reaktionen där en L-aminosyra oxideras till sin korresponderande α-ketosyra, väteperoxid och ammoniak. Reaktionen kräver flavinadeningar som elektronacceptorer. Detta enzym finns hos många olika arter, inklusive människor, och spelar en roll i ämnesomsättningen av aminosyror.

Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.

Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.

'Phaseolus' är ett släkte inom familjen Hovedøksne-familien (Fabaceae) och innehåller flera arter av bönor, däribland vitslätskat böna (*Phaseolus vulgaris*) och mungböna (*Phaseolus aureus*). Dessa är två mycket vanliga grödor som odlas över hela världen för sina proteinrika frön (bönansätet). Vitslätskat böna är ursprunget till en mängd olika sorter och varianter, inklusive kidneybönor, flageoletter, jordnötter och sojabönor. Mungbönan är också känd under namnet grön böna när den är immature och används i asiatisk kök som en grönsak.

Släktet 'Phaseolus' innehåller även andra arter, såsom teparybönan (*Phaseolus acutifolius*), limabönan (*Phaseolus lunatus*) och åkerslätskat böna (*Phaseolus coccineus*). Dessa är också viktiga grödor i vissa regioner av världen.

Cefalosporiner är en grupp av bredspektrumantibiotika som används för att behandla olika typer av infektioner. De fungerar genom att störa bildningen av bakteriens cellvägg, vilket leder till död av bakterien.

Cefalosporiner delas in i flera generationer baserat på deras aktivitet mot grampositiva och gramnegativa bakterier:

* Första generationen: verksamma mot de flesta grampositiva bakterier och vissa gramnegativa bakterier.
* Andra generationen: har utökad aktivitet mot gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa.
* Tredje generationen: är mycket verksamma mot de flesta gramnegativa bakterier och har också viss aktivitet mot grampositiva bakterier.
* Fjärde generationen: har stark aktivitet mot både grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive multiresistenta stafylokocker och Pseudomonas aeruginosa.

Exempel på cefalosporiner inkluderar cefalexin (första generationen), cefaclor (andra generationen), ceftriaxon (tredje generationen) och cefepim (fjärde generationen).

O-antigener refererar till en del av strukturen hos vissa typer av bakterier, nämligen polysackaridkedjan som är en del av deras yttre membran. O-antigenerna är en del av bakteriens cellvägg och de kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör att de kan användas för att identifiera och klassificera bakterier på art- eller stamnivå.

Specifikt är O-antigenerna en del av lipopolysackariderna (LPS) som finns i yttre membranet hos gramnegativa bakterier. LPS består av tre huvuddelar: lipid A, coreregionen och O-antigenen. Lipid A är ansvarig för bakteriens toxicitet och immunogenicitet, medan coreregionen och O-antigenen bidrar till strukturell variation mellan olika bakteriestammar.

O-antigenerna är en polymer av sockerarter som kan variera i längd och sammansättning mellan olika bakteriestammar. Dessa variationer gör att O-antigenerna kan användas som ett värdefullt verktyg för att identifiera och skilja mellan olika bakteriestammar, vilket är viktigt inom klinisk medicin och forskning.

Cefalosporiner är en grupp av bredspektrum antibiotika som används för att behandla olika sorters infektioner. De verkar genom att hindra bakterier från att bilda cellväggar, vilket leder till deras död. Cefalosporiner delas in i flera generationer baserat på deras aktivitet mot gram-positiva och gram-negativa bakterier.

De första generationens cefalosporiner är effektiva mot många grampositiva bakterier och några grampositiva, men mindre effektiva mot multiresistenta stafylokocker (MRSA). De andra generationens cefalosporiner har utökad aktivitet mot grampositiva och vissa grampositiva bakterier, inklusive vissa former av Pseudomonas aeruginosa. De tredje generationens cefalosporiner är effektiva mot grampositiva och många grampositiva bakterier, inklusive vissa former av Pseudomonas aeruginosa. De fjärde generationens cefalosporiner är effektiva mot grampositiva och grampositiva bakterier, inklusive många former av Pseudomonas aeruginosa och andra multiresistenta bakterier.

Exempel på cefalosporiner inkluderar cefalexin (första generationen), cefuroxime (andra generationen), ceftriaxone (tredje generationen) och cefepime (fjärde generationen).

Pemphigus är en grupp sällsynta, autoimmuna hudsjukdomar som karaktäriseras av blåsor och sår på huden och slemhinnor. Det uppstår när kroppens immunsystem producerar antikroppar som attackerar desmosomer, de proteiner som håller samman hudceller (keratinocyter). Detta orsakar en separation av cellerna från varandra, vilket resulterar i blåsor och sår.

Det finns två huvudtyper av pemphigus:

1. Pemphigus vulgaris: Den vanligaste formen av sjukdomen, som ofta drabbar munnen och andra slemhinnor innan den sprider sig till huden. Blåsorna är vanligtvis stora, flata och lätta att bryta på.
2. Pemphigus foliaceus: Denna form av sjukdom drabbar huvudsakligen huden och orsakar mindre, skorpbildande blåsor som är svårare att bryta än de hos pemphigus vulgaris.

Båda formerna av pemphigus kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar vanligen immunosuppressiva läkemedel som minskar aktiviteten hos det överaktiva immunsystemet, samt lokal vård av sår och blåsor för att förebygga infektioner.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

Gramnegative bakterier är en typ av bakterier som inte färgas vid en gramfärgning, ett laboratoriemetod för att klassificera och identifiera olika sorters bakterier. När man använder denna metod färgar man cellväggarna hos de flesta bakterier, så att de blir synliga under ett mikroskop. De flesta bakteriers cellväggar innehåller en substans som kallas peptidoglykan, och de färgas blå eller violetta av den gramfärgning som används.

Gramnegative bakterier har emellertid ett yttre membran som innehåller lipopolysackarider, vilket gör att de inte kan färgas på samma sätt som de flesta andra bakterier. Istället förblir de rosa eller röda efter gramfärgningen. Exempel på gramnegativa bakterier är Escherichia coli (E. coli), Salmonella enterica, Pseudomonas aeruginosa och Neisseria meningitidis.

Det är viktigt att identifiera om en infektion orsakats av en gramnegativ bakterie eftersom de ofta är mer svåra att behandla än andra bakterier. De kan vara resistenta mot flera olika sorters antibiotika, och det kan vara svårt att hitta ett som verkar effektivt.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

'Enterobacter' är ett släkte av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarmflora och i djurs och växters miljö. Släktet ingår i familjen Enterobacteriaceae tillsammans med bland annat släktet Escherichia, Klebsiella och Salmonella.

Enterobacter-arterna är kända för sin förmåga att utveckla resistens mot antibiotika, vilket kan göra infektioner orörliga för behandling. Infektioner orsakade av Enterobacter kan vara allvarliga och förekommer ofta i samband med sjukvårdsassociERad transmission (HAI) hos immunosvaga patienter, såsom äldre eller patienter med nedsatt immunförsvar. Infektioner kan drabba olika organ och vävnader, exempelvis lungor, urinvägar, blodomloppet och sår.

För att diagnostisera en infektion orsakad av Enterobacter använder man sig vanligtvis av bakteriekulturer av patientens kroppsvätskor eller vävnader. Så småningom kan antibiotikakänslighetstester användas för att välja den mest lämpliga behandlingen.

Citrobacter är ett släkte av gramnegativa, stavformade bakterier som tillhör familjen Enterobacteriaceae. De flesta Citrobacter-arterna är icke-patogena och förekommer naturligt i vatten, jord och djurs gutflora. En art, Citrobacter freundii, kan dock vara opportunistiskt patogen och orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer eller vid kirurgiska ingrepp. Infektioner som orsakas av Citrobacter kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika. Symptomen på en Citrobacter-infektion kan variera beroende på vilket organ som är infekterat, men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärtor och andningssvårigheter.

'Serratia marcescens' er en art av gramsnegative bakterier som tilhører familien Enterobacteriaceae. Denne bakterienspesen er kjent for å være opportunistisk patogen, det vil si at den vanligvis ikke orsaker sykdom hos helse personer, men kan føre til infeksjoner hos immunforsvaret svakte individuer.

'Serratia marcescens' er en mobil bakterie som kan producere et rødt-oransje pigment kalt prodigiosin under gode voksevilkår, noe som kan føre til at den blir observert på forurenet mad eller i miljøet.

Infeksjoner orsaket av 'Serratia marcescens' kan variere fra overfladiske hudinfeksjoner til livstruende infeksjoner som pneumoni, urinveisinfeksjoner og blodinfeksjoner. Denne bakterienspesen er også kjent for sin resistans mot antibiotikabehandling, noe som kan gjøre behandlingen av infeksjoner vanskelig.

'Grampositive bakterier' är en typ av bakterier som har en speciell cellväggsstruktur. När man använder Gramfärgning, ett laboratoriemetod för att klassificera olika typer av bakterier, färgas grampositiva bakteriers cellväggar purpur eller blå, eftersom de har en tjockare peptidoglykanlager i sin cellvägg som kan hålla på till den gramfärgning som används.

Exempel på grampositiva bakterier inkluderar stafylokocker, streptokocker och enterokocker. Många grampositiva bakterier är också kända för att orsaka allvarliga infektioner hos människor, såsom stafylokockinfektioner som kan leda till abcesser, cellulit eller sepsis.