Psykosomatiska sjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar där det finns en tydlig inverkan mellan psykiska faktorer, som stress, trauma eller personlighetsdrag, och kroppsliga symptom. Det vill säga, att dessa sjukdomar orsakas eller underhålls av en kombination av psykiska och sociala faktorer snarare än enbart biologiska faktorer. Symptomen kan variera mycket, men de inkluderar ofta smärtor, trötthet, mag-tarmproblem, hudutslag eller andningssvårigheter, som inte har någon klar organisk orsak. Behandlingen av psykosomatiska sjukdomar kan innebära både medicinska behandlingar för att lindra de kroppsliga symptomen och psykoterapi för att adressera de underliggande psykiska faktorerna.

"Kognitiva manifestationer" refererar till de observerade tecknen och symptomen på kognitiva störningar eller nedsättningar, som kan vara relaterade till olika medicinska tillstånd, sjukdomar eller skador. Dessa inkluderar:

1. Försämrad minnesförmåga: problem med att lära känna nya saker eller att komma ihåg information, som kan påverka både korttids- och långtidsminnet.
2. Språkstörningar: svårigheter med att förstå och använda språk, inklusive stavning, grammatik och ordförråd.
3. Sämre förmåga till omdöme och beslutsfattande: svårigheter med att bedöma situationer, lösa problem eller ta beslut.
4. Försämrad visuell/spatial perception: svårigheter med att tolka visuella stimuli, som kan påverka förmågan att orientera sig i rymden eller uppfatta avstånd och storlekar.
5. Exekutiva funktionsstörningar: svårigheter med att planera, organisera, initiera, underhålla och avsluta kognitiva uppgifter, som kan påverka förmågan att hantera flera uppgifter samtidigt.
6. Försämrad socialt beteende: svårigheter med att tolka sociala signaler, upprätthålla sociala kontakter eller förstå sociala konventioner.

Dessa kognitiva manifestationer kan vara temporära eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad beroende på orsaken till dem. De kan vara relaterade till neurodegenerativa sjukdomar, trauma, infektioner, psykiatriska störningar, toxicitet, substancemissbruk eller andra medicinska tillstånd.

Psykofysiologi er en gren av forskningen som undersøker de neurofysiologiske mekanismer og prosesser som står i forbindelse med psykiske funksjoner, sånn som opplevelser, følelser, tanker og adferd. Disciplinen undersøker hvordan hjernen og nervsystemet påvirker, og blir påvirket av, psykiske tilstande og prosesser.

Psykofysiologien kan deles inn i to undergrupper:

1. Kognitiv psykofysiologi, som undersøker neurofysiologiske korrelater til kognitive funksjoner som oppmerksomhet, hukommelse og læring.
2. Affectiv psykofysiologi, som undersøker neurofysiologiske korrelater til følelser og affekter, slik som stress, angst og lykke.

Målene innen psykofysiologi kan være mangeartet, men inkluderer ofte elektrofysiologiske målinger (som EEG, ERP og EMG), neuroendokrinologiske målinger, hjertefrekvensvariabilitet og andre former for autonom nervsystemsrespons.

I tillegg til å være en forskningsdisiplin, har psykofysiologien også praktisk relevans innen klinisk psykologi og psykiatri, fordi forståelsen av de neurofysiologiske mekanismene som står i forbindelse med psykiske lidelser kan hjelpe til å utvikle bedre behandlingsmetoder.

"Tillvänjning, psykofysiologisk" refererar till den process där kroppen och sinnessystemet successivt anpassar sig till en ny situation eller stimuli. Denna anpassning sker på både psykologisk och fysiologisk nivå. Psykologiskt kan det innebära en förändring av tankemönster, känslor och beteenden, medan fysiologisk tillvänjning kan innebära en förändring av kroppens funktioner och reaktioner.

Exempel på psykofysiologisk tillvänjning är hur kroppen successivt anpassar sig till att sova på en annan tid än vanligt, eller hur man kan bli van vid att arbeta i ett nytt jobb med nya uppgifter och kollegor. Även längre exponering för en viss stressfaktor kan leda till psykofysiologisk tillvänjning, där kroppen successivt blir mer motståndskraftig mot denna stressfaktor. Detta fenomen kallas även aklimatisering.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Posttraumatisk stresssyndrom (PTSS) är en mental ohälsa som kan utvecklas efter att en person har upplevt eller vittnat om ett livshotande trauma. Syndromet kännetecknas av intrusiva minnen av traumat, undvikande beteende, ändrade känslor och tankar samt förhöjd vaksamhet. Andra vanliga symptom är sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och irritabilitet. PTSS kan vara mycket belastande och påverka personens vardagliga liv negativt. För att ställa diagnosen krävs det att symptomen har varat i minst en månad och orsakar kliniskt signifikant nedsättning av sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Autism, also known as Autism Spectrum Disorder (ASD), is a complex neurodevelopmental disorder that affects communication, social interaction, and behavior. According to the World Health Organization (WHO), autism is characterized by:

1. Persistent deficits in social communication and social interaction across multiple contexts, including:
* Deficits in social-emotional reciprocity, such as abnormal social approach and failure of normal back-and-forth conversation.
* Deficits in nonverbal communicative behaviors used for social interaction, such as eye contact, facial expressions, and body language.
* Deficits in developing, maintaining, and understanding relationships, such as difficulties adjusting behavior to suit various social contexts or having trouble sharing imaginative play or interests with others.
2. Restricted, repetitive patterns of behavior, interests, or activities, as manifested by at least two of the following:
* Stereotyped or repetitive motor movements, use of objects, or speech.
* Insistence on sameness, inflexible adherence to routines, or ritualized patterns of verbal or nonverbal behavior.
* Highly restricted, fixated interests that are abnormal in intensity or focus.
* Hyper- or hyporeactivity to sensory input or unusual interest in sensory aspects of the environment.
3. Symptoms must be present in the early developmental period and cause clinically significant impairment in social, occupational, or other important areas of current functioning.
4. These disturbances are not better explained by intellectual disability (intellectual developmental disorder) or global developmental delay.

Autism is a spectrum disorder, meaning that it affects different individuals to varying degrees and with unique combinations of symptoms. Some people with autism may require significant support in their daily lives, while others may need less support and can lead relatively independent lives. Early intervention and appropriate support can significantly improve outcomes for individuals with autism.

'Fobier' er en type av angstanfall som oppstår i samband med bestemte aktiviteter, steder, eller situasjoner. Disse angstanfallene kan være så sterke at de forhindrer personen i å gjøre noe som fører til en fobi. Fobier deles vanligvis inn i to kategorier: enkeltstående fobier og komplekse fobier. Enkeltstående fobier er frykt for bestemte ting eller situasjoner, som dyr, høyde eller å flyte. Komplekse fobier inkluderer flere frykter og kan være mer komplisert å behandle. Fobier kan oppstå på grunn av en traumatisk erfaring, arvelige faktorer eller som et resultat av generelt økt sårbarhet for angstanfall. De kan også være relatert til andre psykiske lidelser, som depressjon og generell angst.

"Utvecklingsstörningar hos barn, genomgripande" är en medicinsk diagnos som används när ett barn har betydande problem med sin sociala, kognitiva och kommunikativa utveckling, jämfört med andra barn i samma åldersgrupp. Dessa problem påverkar flera aspekter av barnets funktionsnivå och kan ha en djupgående inverkan på deras vardagliga liv och potential att leva oberoende som vuxna.

Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen, inkluderar genomgripande utvecklingsstörningar följande diagnoser: autism spectrum disorder (ASD), intellectual disability (ID) och global developmental delay (GDD).

1. Autismspektrumstörning (ASD): ASD är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter med social interaktion, kommunikation och repetitiva beteenden eller intressen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, och individuella behov kan skilja sig mycket åt.
2. Intellektuell funktionsnedsättning (ID): ID är en kognitiv störning som påverkar en persons förmåga att lära sig, förstå information och hantera vardagliga livet. Det definieras av ett IQ under 70 tillsammans med begränsningar i två eller fler områden av funktionsnivån, såsom kommunikation, sociala interaktion, omsorg om sig själv och praktiska livsförmågor.
3. Global utvecklingsfördröjning (GDD): GDD är en diagnos som används när ett barn under tre års ålder har försenad utveckling i två eller flera områden, såsom motorik, språk och social interaktion. Detta kan vara förutsättningen för en senare ID-diagnos, men det är inte alltid fallet.

Global utvecklingsfördröjning kan också bero på andra orsaker än neuroutvecklingsstörningar, såsom sensoriska eller neurologiska skador, kromosomavvikelser eller andra medicinska tillstånd. I dessa fallen kan behandling och intervention variera beroende på underliggande orsak.