Vävnadsdöd i tandpulpan. Om nekrosen beror på ischemi med efterföljande bakterieinfektion talar man om pulpakallbrand.
Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.
Apexification är en behandlingsprocess inom tandvårdens område som används när en permanent tand's rotändning, även känd som apiken, inte har utvecklats fullt ut eller saknas helt. Detta inträffar ofta vid odontogen nekros (död av tandvävnad) orsakad av trauma eller infektion.
Periapikal tandlossning, även känt som parodontalt undergrävande apikalt tandbone lossning, är en form av tandlossning orsakad av en infektion eller inflammation i det mjuka vävnaden runt kanten av en tands rot, kallat periapikal granulom. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till en obehandlad karies eller en dödad tand (dödad pulpa), där smittbakterier sprider sig från den infekterade tandpulpan och når periapikal vävnaden.
Ca(OH)2. Ett vitt pulver med många terapeutiska användningsområden. Eftersom det har förmågan att stimulera mineralisering, används det i många tandpreparat.
"Root canal irrigants are solutions used in endodontic treatment to clean, disinfect and remove tissue remnants from the root canal system, aiding in the elimination of microorganisms and promoting successful therapy outcomes."
Pulpaförkalkning, även kallad dental caries eller tandcancer, är en progressiv, kaviterande sjukdom orsakad av mikroorganismer som metaboliserar kolhydrater och producerar syra, vilket sänker pH-värdet i tandplacken och leder till demineralisering av tandhartsets emalj och dentin, med efterföljande infektion och inflammation av pulpan.
Applicering av ett skyddande medel på en exponerad pulpa (direkt överkappning) eller på ett tunt, resterande skikt av dentin över pulpan (indirekt överkappning) för att pulpan skall kunna tillfriskna och återfå sina normala funktioner.
Pulpainflammation, eller pulpit, är en smittsam inflammation i tandpulpanen, det vitala vävnadsområdet inne i tanden som innehåller blodkärl och nerver. Den orsakas vanligtvis av karies eller skada på tanden som exponerar pulpanen för bakterier från munhålan.
'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.
Det totala utbudet av tjänster för diagnos, förebyggande och behandling av tandsjukdomar eller tandskador.
Exponering av tandpulpan till följd av nedbrytning av tandens hårdvävnad, orsakad av karies, mekaniska faktorer eller skada, varvid pulpan kan utsättas för bakterieangrepp.
Tandpulpa är det levande, känsliga vävnadsmaterialet inne i en tands rotkanal. Tandpulpasjukdomar är en benämning på olika tillstånd som kan drabba denna tandpulpa och orsakas av olika faktorer, såsom tooth decay (tandcaries), skada eller trauma.
"Vävnadsdöd" refererar till ett permanent och irreversibelt stopp av celldöd och funktion i en viss vävnad, vanligtvis orsakat av svår skada eller sjukdom som resulterar i att cellerna inte kan fortsätta med sin normala livsprocess eller regenerera sig.
Dentin som bildas av normal pulpa sedan rotspetsen färdigutvecklats.
Utbildning inom odontologi i allmänhet.
Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.
"Tandläkarhögskolor är högre utbildningsinstitutioner som erbjuder akademisk och klinisk undervisning för att producera tandspecialister, såsom tandläkare och ortodontister, genom att ge dem kunskaper och färdigheter inom odontologi och muntida medicin."
En individ som är i läroprocessen för att bli tandläkare, vanligtvis genom att studera odontologi på universitetsnivå.
Dentinbildning. Dentin uppträder till att börja med i skiktet mellan ameloblasterna och odontoblasterna och förkalkas omgående.
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
In dentistry, pulp capping and pulpotomy agents are materials used to preserve the vitality of dental pulp tissue.
En tapp av mesodermalt bindväv som omges av tandemaljorganet och ger upphov till dentin och pulpa.
Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.
Tandvårdsåtgärder för patienter med kronisk sjukdom, så som kroniska hjärt-/kärlsjukdomar, endokrina sjukdomar, blodsjukdomar, immundefekter, tumörsjukdomar och njursjukdomar. Hit hör inte tandvård för utvecklingsstörda eller fysiskt handikappade, vilken beskrivs som "handikapptandvård".
En tandmissbildning, som huvudsakligen drabbar de övre framtänderna. Den kännetecknas av inbuktning i emaljen på själva kronan.
Vävnad som stödjer och förbinder andra vävnader. Den består av bindvävsceller, inbäddade i en stor mängd extracellulär grundmassa.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
En specialitet inom odontologin med inriktning på vård av tandpulpan och behandling av pulpahålan.
Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp tillstånd som alla berör tanden's periapical, eller rotdempen, och orsakas av infektion eller inflammation i den pulpa (nerven och blodkärlen) inuti tanden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till karies eller trauma till tanden.

'Pulpanekros' betegner den tilstand, hvor pulpaen i en tand dør og går i opløsning. Pulpaen er det levende, bløde væv inde i tanden, der indeholder blodkølvæv, nerver og kirtler. Den kan dø, fordi den bliver ødelagt af caries (tandbetening), skader eller en anden infektion. Nekrosis betyder at cellerne i et væv er døde og begynder at gå i opløsning, hvilket kan føre til abscesser og andre komplikationer, hvis det ikke behandles. Symptomer på pulpanekros kan inkludere smerte, særligt under varme eller kølige stimuli, lugt fra munden, rodcanaler og en forandret tandfarve. Behandlingen af pulpanekros består typisk i en endodontisk behandling (en rodkanalbehandling), hvor pulpaen fjernes og kanalerne renses, desinficeres og udfyldes for at forhindre yderligere infektioner.

'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.

Apexification is a dental procedure used to treat a non-vital or dead tooth that has not fully developed its root end, also known as an open apex. The goal of this treatment is to encourage the continued growth and closure of the root end, allowing for the placement of a permanent root filling material.

During the apexification procedure, a medication such as calcium hydroxide or mineral trioxide aggregate (MTA) is placed into the open apex of the tooth. This medication helps to stimulate the growth of new tissue and close off the end of the root. Over time, this process will result in the formation of a hard tissue barrier at the apex, which will provide a stable base for the placement of a permanent filling material.

Apexification is typically performed on teeth that have suffered damage or infection that has affected their ability to develop fully. By promoting continued root growth and closure, this procedure can help to preserve the tooth and prevent the need for extraction. It is an important treatment option for maintaining oral health and function in patients with non-vital teeth.

Periapikal tandlossning, även känt som parodontit eller apikal periodontit, är en inflammation i den mjuka vävnaden runt en persons tands rotspets. Den orsakas vanligtvis av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nervan) inne i tanden till det omkringliggande periapikala vävnadsskiktet. Infektionen kan uppstå till följd av en karies eller en skada på tanden som inte behandlats korrekt.

Symptomen på periapikal tandlossning kan inkludera smärta eller ömhet i tanden, särskilt vid beröring eller tryck, svullnad i munnen eller ansiktet, en abscess som bildas i den drabbade området och lösning av tänderna. Behandlingen för periapikal tandlossning kan innebära en rotbehandling (endodontisk behandling) där infektionen tas bort från pulpan och kanalen i tanden, fylls igen och tanden desinficeras. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om infektionen inte kan behandlas på annat sätt.

Calciumhydroxid, också känt som slaked lime eller kaustisk kalk, är ett vitt, fast ämne med formeln Ca(OH)2. Det är en alkalisk hydroxid av calcium och har stark basisk reaktion. Calciumhydroxid används ofta inom medicinen för att behandla mag-tarmsjukdomar som exempelvis sårbar magsäck (gastrit) eller ökad magsyra (hyperaciditet). Det kan också användas för att neutralisera magsyra vid magöverfullning och för att behandla limestone-inducerad metabol acidosis. Lokalt kan calciumhydroxid användas som ett pasta eller gel för att behandla tandköttsinflammationer (gingivit) och andra orala infektioner på grund av dess förmåga att neutralisera syror och döda bakterier.

'Root canal irrigants' refer to the solutions used during root canal treatment (endodontic therapy) to clean, disinfect and rinse the root canal system of a tooth. The main goal is to remove tissue remnants, bacteria, and debris from the complex anatomy of the root canals, ensuring optimal conditions for healing and reducing the risk of reinfection. Commonly used irrigants include:

1. Sodium hypochlorite (NaOCl): A widely used irrigant due to its excellent antimicrobial properties and ability to dissolve necrotic tissue and organic debris. Its concentration typically ranges from 0.5% to 5.25%.
2. Ethylenediaminetetraacetic acid (EDTA): A chelating agent that removes the inorganic component of the smear layer, facilitating better penetration of irrigants and intracanal medicaments into the dentinal tubules. Its concentration is usually 15-17%.
3. Chlorhexidine gluconate (CHX): An antimicrobial agent with substantivity, meaning it can adhere to dental surfaces and provide prolonged antimicrobial effects. It is often used as a final rinse before obturation. Its concentration ranges from 0.12% to 2%.
4. MTAD (Mixture of Tween 80, acid, and detergent): A combination of doxycycline, citric acid, and a surfactant (Tween 80) that has both antimicrobial and tissue-dissolving properties. It is an alternative to sodium hypochlorite for patients with allergies or sensitivities.
5. Sterile saline or water: Used as a final rinse to remove any remaining irrigant from the root canal system before obturation.

The choice of irrigant, its concentration, and application method depend on various factors, including the specific clinical situation, patient's medical history, and personal preference of the dental professional.

'Pulpaförkalkning' (dental pulp calcification) är ett tillstånd där det normala vävnadsmönstret i tandpulpan, den mjuka vävnaden inne i en tands rotkanal, förändras på grund av avlagringar av mineralrik hartsubstans. Detta kan orsakas av åldrande, trauma, karies eller andra skador på tanden. I vissa fall kan pulpaförkalkning leda till att tanden blir livlös och behöver tas bort. Men i andra fall kan det vara asymptomatiskt och inte behöva behandlas alls.

"Dental pulp capping" är en medicinsk term som refererar till en behandlingsmetod inom tandvård där man söker bevara den levande tandpulpan (den del av tanden som innehåller nervceller och blodkärl) när den utsatts för skada eller infektion.

Syftet med pulpacapping är att stimulera tillväxten av ny, hälsa tandpulpa genom att applicera en speciell medicinsk massa (pulpacapp) direkt på den skadade ytan. Denna massa innehåller vanligtvis en kalciumhydroxid-baserad substans som skapar ett skyddande lager och stimulerar tillväxten av odontblaster (tandens stamceller).

Pulpacapping kan användas när tandpulpan utsatts för mindre skador, till exempel vid en liten karies eller efter att en liten del av tandpulpan avslöjats under ett rutinmässigt fyllningsförfarande. Behandlingen kan vara framgångsrik om den utförs korrekt och om patienten har en frisk, vital tandpulpa.

Efter pulpacapping behandlas den skadade ytan vanligtvis med ett kompositfyllningsmaterial eller en krona för att skydda den nybildade tandpulpan och förhindra ytterligare skador eller infektioner.

Pulpainflammation, även kallat endodontisk inflammation, är en inflammation i tandpulpan (den levande kärnan inne i tanden). Den kan orsakas av bakterieinfektion som kommer in i pulpan via karies eller skada på tanden. Symptomen kan vara smärta vid hetta, kyla, söta eller starka beröringar, eller svullnad och rodnad i det omkringliggande vävnaden. Behandlingen för pulpainflammation innebär oftast en rotbehandling där pulpan tas bort och kanalen desinficeras och fylls med ett inert material.

Odontoblast är en typ av cell som finns i tanden och är ansvarig för att producera dentin, ett hårt, mineraliserat material som utgör huvuddelen av tanden. Odontoblasterna ligger nära pulpan, den mjuka vävnad som finns inuti tanden, och sträcker sig genom den tunnare tubulära strukturen i dentinet. När tanden utsätts för skada eller smärta kan odontoblasterna reagera genom att producera substanser som aktiverar smärtreceptorer. Dessa celler är viktiga för att hålla tänderna friska och skydda dem från skador och infektioner.

'Tandvård' (odontologi) refererar till prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador relaterade till tänder, munhåla och käkben. Denna omfattar bland annat tandrengöring, fluoridering, fyllningar, rotbehandling, extrahering (borttagande) av tänder, behandling av parodontit (tandlossning), tandreglering och preventiva åtgärder för att undvika skada på tänderna. Tandvård är en viktig del av allmän hälsa eftersom munhåla-relaterade infektioner kan ha en betydande inverkan på kroppens övergripande hälsa.

'Pulpablottning' är ett begrepp inom tandmedicin och betyder ungefär 'pulpfastsättning'. Pulpán är det mjuka vävnadsmaterialet som finns inne i en tands rotkanaler. Om en tand skadas svårt, till exempel vid en djup karies eller en allvarlig skada, kan pulpan bli inflammerad och orsaka smärta.

Vid pulpablottning avlägsnas det inflammerade pulpamaterialet och rotkanalerna desinficeras och fylls med ett material som förhindrar att bakterier tränger in i tanden igen. Detta gör att smärtan minskar och tandens struktur bevaras, så att den kan fixeras med en krona eller en annan typ av tandfyllning.

Det är viktigt att notera att pulpablottning inte alltid är möjlig att genomföra om skadan är för omfattande eller om inflammationen har spridit sig till käkbenet. I sådana fall kan en tandutvining eller en extraktion behövas istället.

Tandpulpasjukdomar är sjukdomar som drabbar tandens inre del, pulpan. Pulpan består av blodkärl, nerver och bindväv. Tandpulpasjukdomar kan orsakas av karies, skada eller annan skada på tanden som gör att bakterier kan nå pulpan.

Det finns två huvudsakliga typer av tandpulpasjukdomar: reversibel pulpit och irreversibel pulpit. Reversibel pulpit innebär att inflammationen i pulpan kan behandlas och tillståndet kan revertas tillbaka till normalt. Irreversibel pulpit innebär att inflammationen inte kan behandlas och pulpan måste avlägsnas genom en rotbehandling eller extrahering av tanden.

Andra typer av tandpulpasjukdomar inkluderar pulpagängrän, pulpnekros och apikala abscesser. Pulpagängrän orsakas av en djup karies som når pulpan och orsakar nekros. Pulpnekros innebär att pulpan är död och inte kan återställas till normalt tillstånd. Apikala abscesser orsakas av infektion i pulpans rotkanaler som sprider sig till käkbenet och bildar en absCESS.

I allmänhet behöver tandpulpasjukdomar behandlas av en tandläkare för att undvika komplikationer som smärta, infektion eller eventuell förlust av tanden.

Medicinskt kan vävnadsdöd, eller nekros, definieras som dödsfall i celler och vävnader på grund av underliggande skador eller sjukdomar. Detta orsakas oftast av en brist på blodförsörjning till området (ischemi), giftigitet från substanser, infektion eller trauma. Vid vävnadsdöd fungerar cellerna inte längre och de bryts ner gradvis över tiden. I vissa fall kan vävnadsdöd vara reversibel om behandling ges i tid, men i andra fall kan det leda till permanenta skador eller död.

Den engelska termen "secondary dentin" refererar till en typ av tandvävnad (dentin) som bildas kontinuerligt under hela individens liv. Det skiljer sig från primärt dentin, som är den första typen av dentin som bildas under fosterutvecklingen och de tidiga stadierna av ett barns liv.

Sekundärt dentin bildas när odontoblasterna (de celler som producerar dentin) nära pulpan (den mjuka vävnaden i tandens kärna) reagerar på skador eller irritationer, såsom karies eller tandbeläggning. Detta resulterar i en progressiv nedbrytning av pulpakammaren och en minskad känslighet för hetta, kyla och smärta över tiden.

Sekundärt dentin har också en lägre mineralhalt än primärt dentin, vilket gör det mer poröst och mindre hårt. Detta kan påverka den mekaniska styrkan hos tanden och öka risken för sprickor eller skador.

Tandläkarutbildning är en akademisk utbildning på universitetsnivå som preparerar studenten för att bli en licensierad tandläkare. Den kombinerar både teoretiska och praktiska studier inom områden såsom oral diagnostik, preventiv vård, restaurativ vård, kirurgi, ortodonti och patientbehandling.

Typiskt för tandläkarutbildningar är att de inkluderar klinisk praktik under handledning av erfarna tandläkare, ofta i en skolklinik eller ett sjukhus. Utbildningen ger också kunskaper om etik, kommunikation och forskningsmetoder.

Efter att ha klarat examen får studenten en tandläkarexamen och är berättigad till att ansöka om licens för att praktisera som tandläkare.

'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.

"Tandläkarhögskolor" är högre utbildningsinstitutioner där man studerar för att bli tandläkare. Dessa skolor erbjuder akademiska och kliniska kurser som täcker ämnen såsom oral medicin, kariesprevention, ortodonti, oral kirurgi, parodontologi och prosthodonti.

Efter att ha klarat en tandläkarutbildning på en tandläkarhögskola, erhåller studenten oftast en doktorsexamen i tandläkarkonst (DDS) eller en liknande akademisk titel. Tandläkarhögskolor kan vara en del av ett större universitet eller vara en självständig högskola. De är vanligtvis starkt reglerade och måste uppfylla strikta standarder för att garantera en hög kvalitet på utbildningen.

"Tandläkarstuderande" är en person som studerar tandläkarkonst vid en högre utbildningsinstitution, med målet att bli certifierad tandläkare. Studierna innefattar ofta ämnen som oral anatomi, klinisk odontologi, preventivt tandvård, oral patologi, oral kirurgi och prosthodonti. Tandläkarstuderande lär sig att diagnostisera, behandla och förebygga sjukdomar relaterade till tänder, munhåla och maxillofacial regionen hos människor. Studietiden kan variera beroende på land och utbildningsinstitution, men i Sverige är det vanligtvis en fem-sexårig utbildning som leder till en examen som "Tandläkare".

'Tandbensutveckling' (odontogenesis) är den process där människans tänder bildas och utvecklas. Denna process börjar under fostertiden och fortsätter till ungefär 20 års ålder. Tandbensutvecklingen kan delas in i tre huvudsakliga faser:

1. Utveckling av tandkronan (crown formation): Den första fasen av tandbensutvecklingen innebär bildandet av den del av tanden som ser ut ovanför tandköttet, även kallad tandkronan. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, odontoblaster och ameloblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: dentin och emalj.
2. Utveckling av tandroten (root formation): I den andra fasen av tandbensutvecklingen skapas den del av tanden som ligger under tandköttet, även kallad tandroten. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, cementoblasterna och odontoblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: cementum och dentin.
3. Utveckling av tandens permanenta eruption (eruption): Den sista fasen av tandbensutvecklingen innebär att tänderna bryter igenom tandköttet och blir synliga i munhålan. Detta sker genom en process som kallas eruption, där tanden långsamt förflyttas från sin ursprungliga position i käken till sin slutliga position i munhålan.

Tandbensutvecklingen styrs av ett komplext samspel mellan genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive näringsintag, hormonella förändringar och andra faktorer som kan påverka tillväxten och utvecklingen av tänderna.

Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) är ett citokin, som är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. TNF-α produceras främst av vita blodkroppar, såsom makrofager och neutrofila granulocyter, men kan även produceras av andra celltyper som lymfocyter och tumörceller.

TNF-α har en rad biologiska effekter på kroppens celler, inklusive aktivering av immunförsvaret, inflammation och celldöd. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). TNF-α kan också bidra till sjukdomar som reumatoid artrit, Crohns sjukdom och cancer.

I cancerutvecklingen kan TNF-α ha både onkogena och tumörsuppressiva effekter. Det kan stimulera celldelning och överlevnad av tumörceller samt bidra till angiogenes (bildning av nya blodkärl) i tumören, men det kan också inducera apoptos hos tumörceller under vissa omständigheter. TNF-α har därför potential att användas som en behandlingsmetod för cancer, men det finns också risk för biverkningar och komplikationer.

Pulp capping and pulpectomy are dental procedures used to treat tooth pulp injuries or infections. The agents used in these procedures can be classified as:

1. Pulp capping agents: These are materials used to preserve and promote the healing of the pulp tissue, which is still vital. The most commonly used pulp capping agents include:

a. Calcium hydroxide: This agent has been widely used for many years due to its ability to stimulate the formation of reparative dentin. It is alkaline in nature and provides an unfavorable environment for bacterial growth.

b. Mineral trioxide aggregate (MTA): MTA is a biocompatible material composed mainly of Portland cement, bismuth oxide, and calcium sulfate. It has excellent sealing ability, promotes hard tissue formation, and is less cytotoxic than calcium hydroxide.

c. Biodentine: This is a newer bioactive dentin substitute material that shares similar properties with MTA but has better handling characteristics and shorter setting time.

2. Pulpectomy agents: These are materials used to fill and seal the root canal system after removing the infected or necrotic pulp tissue. The most commonly used pulpectomy agents include:

a. Gutta-percha: This is a thermoplastic rubber material that is widely used as a root canal filling material due to its excellent sealing ability, dimensional stability, and biocompatibility. It is often used in combination with a sealer to improve adhesion to the dentinal walls.

b. Sealers: These are materials used to fill the spaces between the gutta-percha and the root canal walls. Commonly used sealers include zinc oxide eugenol, calcium hydroxide-based sealers, and resin-based sealers. They provide additional sealing and help prevent microleakage.

c. Iodoform: This is an antimicrobial agent that can be mixed with a sealer to improve its antibacterial properties. It is often used in combination with gutta-percha as a root canal filling material.

"Tandpapiller" (dental papilla) är en del av utvecklingen av tändernas tandkött och dentin. Det är en del av den embryologiska strukturen som senare blir en mogen tand. Tandpapillen är belägen under den tidiga tandens tandkronan, eller kronan på den obildade tanden, och innehåller celler som producerar dentin och pulpan (tandmärgen). När tanden utvecklas och mognar försvinner tandpapillen.

Det finns också små vaskulära strukturer i munhålan, ofta vid främre delen av tänderna, som kallas "filiform papiller". Dessa är inte relaterade till utvecklingen av tänderna och har inget medicinskt samband med "tandpapill".

'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.

'Tandvård för kroniskt sjuka' refererar inte till en specifik medicinsk definition, utan snarare till en viss aspekt av tandvården som fokuserar på att ge vård och behandling till personer med kroniska sjukdomar. Kroniskt sjuka är ofta mer mottagliga för muntliga problem, såsom tandsmärtor, karies, parodontit och torr mun, som kan påverka deras allmänna hälsostatus och kvalitet på livet. Därför är det viktigt att erbjuda speciella preventiva åtgärder, regelbundna undersökningar och behandlingar för denna patientgrupp.

Exempel på kroniska sjukdomar som kan kräva särskild tandvård inkluderar diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, neurologiska störningar och autoimmuna sjukdomar. Tandvården för kroniskt sjuka kan involvera samarbete mellan tandläkare, läkare och andra hälsoprofessionella för att garantera att patienten får den bästa möjliga vården och att behandlingar koordineras med deras allmänna hälsostatus.

"Tand i tand" är ett begrepp som ofta används för att beskriva en viss typ av tandställning eller tandpositionering. Det exakta medicinska eller odontologiska definitierandet av "tand i tand" kan variera beroende på sammanhang och professionell konsensus, men ofta avses ett bett där överkäkens framtänder (inklusive hörntänder) står i direkt kontakt med underkäkans motsvarande tänder när munnen är stängd. Det kan också användas för att beskriva en tandpositionering där tänderna inte har några onormalt stora mellanrum eller luckor. I vissa fall kan det även användas för att beskriva en behandling, såsom en tandställningskorrigering med hjälp av ortodontisk behandling, där tänderna placeras i en "tand i tand"-position.

"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.

Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.

Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Endodonti är en specialistområde inom tandvården som fokuserar på diagnosen, preventionen och behandlingen av sjukdomar eller skador i pulpan (tandköttet) och parodontium (tandkött och käkben). Det mest vanliga förfarandet inom endodonti är rotkanalbehandling, där syftet är att rensa och desinficera infekterade eller inflammerade rotkanaler och sedan fylla dem med en tät, biokompatibel fyllmaterial. Detta görs för att rädda en naturlig tands struktur och funktion samt förhindra smärta och ytterligare komplikationer. Andra behandlingar inom endodonti kan omfatta återbyggnad av kronan, re-treatment av tidigare misslyckade rotkanalbehandlingar och traumabehandling av skador på tänder.

Histochemistry and immunohistochemistry, ofta förkortat till histokemi respektive immunhistokemi, är två relaterade discipliner inom patologi och cellbiologi.

Histochemistry är en metod som används för att lokalisera och identifiera specifika substanser eller strukturer i celler och vävnader genom att använda histologiska färgningstekniker. Genom att använda olika kemikalier som reagens kan man få celler och vävnader att färgas specifikt beroende på vilka substanser de innehåller, till exempel proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.

Immunohistochemistry är en undergrupp av histochemistry som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i celler och vävnader. Genom att använda primära antikroppar som binder till ett visst protein och sedan sekundära antikroppar som är konjugerade till en fluorescerande markör eller en enzymatisk katalysator kan man lokalisera och identifiera proteinet i fråga. Detta används ofta inom patologi för att ställa diagnoser, studera sjukdomsprocesser och forska om cellulära mekanismer.

Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp sjukdomstillstånd som drabbar tanden's rothylsa (apiken) och omgivande vävnad. Dessa sjukdomar orsakas vanligen av en infektion som sprider sig från tandköttet in i roten via en caries eller en skada på tanden.

Det finns två huvudsakliga typer av periapikala sjukdomar:

1. Periapikal inflammation (PAI): Detta är den mildare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när bakterier från tandköttet orsakar en inflammation i rothylsan. Symptomen kan inkludera smärta vid tryck eller värme, svullnad och rodnad i området runt tanden.
2. Periapikal abscess: Detta är den allvarligare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när en infektion orsakar en abscess (en samling av pus) i rothylsan eller omkringliggande vävnad. Symptomen kan inkludera stark smärta, svullnad, rodnad och feber. I vissa fall kan abscessen leda till allvarliga komplikationer som att infektionen sprider sig till andra delar av kroppen.

Periapikala sjukdomar behandlas vanligen med en kombination av antibiotika för att behandla infektionen och endodontisk behandling (en rotbehandling) för att rengöra och desinficera roten på tanden. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om sjukdomen inte kan behandlas på annat sätt.

... och senare pulpanekros (vävnadsdöd i pulpan). Tandpulpans sjukdoms- och terapilära kallas endodonti. Endodonti är också ett ...
Om inflammationen i pulpan har givit upphov till vävnadsdöd (pulpanekros) tränger bakterier in och sprider sig i ... Om pulpainflammationen förvärras eller om pulpavävnaden dör (pulpanekros) och bakterier växer in i rotkanalssystemet med ...
... och senare pulpanekros (vävnadsdöd i pulpan). Tandpulpans sjukdoms- och terapilära kallas endodonti. Endodonti är också ett ...
I exempelvis endodontiska infektioner, där infektion av pulparummet leder till pulpanekros, är bakterierna otillgängliga för ...
Annat namn för Tecken på pulpanekros (apikal parodontit)?.. Parodontit (eller parodontal sjukdom) är en bakteriell infektion av ...
Posted in Endodonti , Tagged ankylos, intern, pulpanekros, resorbtion, resorption, rothinna, rotresorbtion, rotresorption, ...
... orsaka pulpanekros (vävnadsdöd i pulpan som uppstår av hetta inuti tanden vid ultraljudssanering), m.m. vid felhantering. Man ...
Eftersom prognosen för rotfyllning efter vitalextirpation är bättre än för rotfyllning efter pulpanekros och infektion i ...