Pyoderma gangrenosum (PG) är en sällsynt, icke infektiös hudsjukdom som karaktäriseras av plötslig uppkomst av små blåsor eller sår (ulcerationer) som snabbt ökar i storlek och kan bli mycket stora. Sårerna tenderar att vara extremt smärtsamma, djupa och kan innehålla gula, nekrotiska (döda) vävnader. De flesta fallen av PG uppstår spontant, men det finns också fall där sjukdomen utvecklas som en komplikation till en underliggande sjukdom eller behandling.

PG är ofta associerad med systemiska sjukdomar såsom inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), rheumatoid arthritis, hepatit, diabetes och blodcancer. Den kan också uppkomma som en komplikation till vissa mediciner eller kirurgiska ingrepp.

Sjukdomen är kännetecknad av en överdriven immunrespons och inflammation i huden, men dess exakta orsaker är fortfarande okända. Behandlingen av PG innefattar ofta systemiska mediciner som steroider, immunosuppressiva läkemedel eller biologiska terapier för att kontrollera inflammationen och underlätta läkningen av sårerna.

'Pyoderma' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en infektion i huden orsakad av bakterier, ofta staphylococcus aureus eller streptococcus pyogenes. Pyoderma karaktäriseras vanligtvis av pustlar, blåsor eller krustor som är fyllda med vitaktig eller gulaktig vätska och kan vara smärtsamma eller kliande. De kan förekomma överallt på kroppen, men de är vanligast på ansikte, bakdel, armhålor och lår. Pyoderma behandlas vanligtvis med antibiotika både topisk (på huden) och systemiskt (som tablett eller intravenöst).

En hudskada eller hudsår är en öppen sårbildning i huden, vanligen orsakad av mekanisk skada så som någon råkat slicka sig, stånga sig, ramla eller bli biten av ett djur. Hudsår kan också uppstå till följd av vissa hudsjukdomar, som exempelvis diabetes, perifer neuropati och ateroskleros. Symptomen på ett hudsår innefattar blödning, smärta, rodnad och ömhet i området runt sårbildningen. I allvarliga fall kan hudsår leda till infektioner eller andra komplikationer.

Ektyma är en djup, nekrotisk sårinfektion orsakad av beta-hemolysinerande stafylokocker (Staphylococcus aureus) eller streptokocker. Ektyma karaktäriseras av en nekrotisk ulceration med svullnad, varmhet och rödviolett färg runt omkring. Det kan också innebära att det finns blåsor och skorpor på eller i närheten av såret. Ektyma är vanligt förekommande hos personer med nedsatt immunförsvar, diabetes eller dålig cirkulation.

(Källa: "Carlson's Foundations of Pathology", 11e upplagan)

Penisrelaterade sjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som kan drabba penis, inklusive infektioner, hud- och slemhinneförändringar, könssjukdomar och onkologiska tillstånd. Några exempel på vanliga penissjukdomar är:

1. Balanit: En inflammation av frenulum (den del av skaftet som fäster prepucien eller förhuden till ollonet) och/eller prepuciens insida. Den kan orsakas av dålig hygien, irritation, allergier, infektioner eller vissa hudsjukdomar.
2. Balanopostit: En kombination av balanit och postit (inflammation av urinrörets mynning). Detta kan orsakas av dålig hygien, irritation, allergier, infektioner eller vissa hudsjukdomar.
3. Konjunktivit: En inflammation eller infektion av slemhinnan som täcker penisens yta. Det kan orsakas av bakterier, virus, svampar eller reaktion på en kemikalie eller ett främmande ämne.
4. Smittsam balanit/postit: En infektion av frenulum och/eller prepuciens insida som orsakas av bakterier (till exempel *Neisseria gonorrhoeae* eller *Chlamydia trachomatis*) eller virus (till exempel herpes simplex).
5. Lichen sclerosus: En kronisk hudsjukdom som orsakar vitaktiga, tunna och skrynkliga plackar på penisens yta, ofta runt prepucien. Den kan leda till smärta, blödning eller besvär med urinering eller samlag.
6. Lichen planus: En kronisk hud- och slemhinneinflammation som orsakar röda, svullna plackar på penisens yta. Den kan leda till smärta, blödning eller besvär med urinering eller samlag.
7. Peyronie's sjukdom: En benign tumör i penisens vävnad som orsakar böjning, förkortning eller smärta under erektion.
8. Balanit xerotica obliterans (BXO): En progressiv hudsjukdom som orsakar vitaktiga, tunna och skrynkliga plackar på penisens yta, ofta runt prepucien. Den kan leda till förträngning av urinröret och svårigheter med urinering.
9. Penisförkalkning: En benign tillväxt av kalk i penisens vävnad som orsakar hårdhet, smärta eller besvär med samlag.
10. Parafimosis: En komplikation där prepucien inte kan dras tillbaka över glanspenis efter att ha dragits bakåt under erektion eller annan aktivitet. Detta kan leda till svullnad, smärta och nekros (död vävnad).
11. Penisförstoring: En kirurgisk procedure där penisens längd eller omfång ökar genom att skapa en flik i ligamentet som håller penisen till kroppen eller injicera fyllnadsmedel i penisvävnaden.
12. Penisimplantat: En kirurgisk procedure där en pump och ett reservoar installeras i kroppen för att hjälpa till att uppnå och underhålla en erektion.
13. Penisrekonstruktion: En kirurgisk procedure där penisens form, storlek eller funktion återställs efter skada, sjukdom eller avföddhet.
14. Penistransplantation: En experimentell kirurgisk procedure där en donerad penis transplanteras till en mottagare som saknar sin egen penis på grund av skada, sjukdom eller avföddhet.
15. Frenuloplasti: En kirurgisk procedure där den tunna strimman hud (frenulum) som fäster glanspenisen till undersidan av könsorganet klipps bort eller förlängs för att lindra smärta eller begränsad rörelse under samlag.
16. Kondylombehandling: En procedure där kondyler (små vårtor) som orsakas av humana papillomvirus (HPV) på penis, skrotum eller anus tas bort med laser, elektrokauterisering, cryosurgery (frysning) eller kirurgi.
17. Cirkumcision: En procedure där huden som täcker glanspenisen klipps bort för religiösa, medicinska eller kulturella skäl.

Den motsvarande medicinska termen för "bensår" är "ulcus cruris." Det handlar om en sårbildning i benet, ofta på underbenet eller skinkan, som har svårt att läka. Orsakerna kan vara flera, men de vanligaste är diabetes, perifer arteriell sjukdom (tidigare kallad "rökarsjuka"), och tryckskador orsakade av långvarigt ligga eller sitta i samma position. Även infektioner kan vara en orsak till bensår. Symptomen inkluderar rodnad, smärta, värme och svullnad i det drabbade området, samt eventuellt utströmning av vätska eller slem. Behandlingen kan bestå av lokal vård med desinfektionsmedel och bandage, läkemedelsbehandling för att motverka infektioner, och i vissa fall operation.

Knölros (medicinsk beteckning: Osteochondrosis dissecans, OCD) är en sjukdom som drabbar broskflor på leder och kan orsaka små bräckliga benbitar att lossna från ledytan. Detta sker oftast hos ungdomar under tillväxtperioden och kan ge upphov till smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i den drabbade leden. I vissa fall kan knölros behöva opereras för att förebygga fortsatt skada eller artrit.

'Finnar' er en medisinsk betegnelse for et tilstand hvor en person har vanskeligheter med å oppdage hvor noe er ved siden av eller overarmen, oftest på grund av skader or lesioner i de perifere nerverne som styrer sensorenene i armene. Dette kan føre til en forringet evne til two-point discrimination, proprioception og andre sensoriske funksjoner i hånden og armen. Finnar kan også være en bivirkning av noen medisinske behandlinger, som kirurgiske inngreps eller bruk av bestemte medisiner.

Infektionsbetingade hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av infektioner med olika mikroorganismer, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Dessa organismer kan kolonisera huden och orsaka en varierande grad av skada eller sjukdom. Infektionssättet kan variera beroende på typen av mikroorganism och omständigheterna för infektionen, men ofta krävs ett nedsatt immunförsvar hos individen för att en infektion skall kunna etableras. Exempel på infektionsbetingade hudsjukdomar inkluderar impetigo (bakteriell infektion), herpes simplex (viral infektion), ringorm (svampinfektion) och scabies (parasitinfektion). Behandlingen av dessa sjukdomar består ofta i att eliminera den underliggande infektionen med hjälp av antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska läkemedel eller andra behandlingsmetoder.

'Tandrörlighet' är ett begrepp inom tandvården som refererar till en smärtsensation eller ömhet i tänderna när de utsätts för kyla, värme, söta, sura eller stickande livsmedel och drycker. Det kan också uppstå vid beröring av tanden, som vid tandborrning under en tandläkarundersökning. Tandrörlighet kan bero på olika orsaker, till exempel förslitning eller skada på emaljen eller cementen, recession av tandköttet, karies, pulpit, parodontit eller sensitiva dentinrester. Behandlingen kan bestå av användande av desensitiseringmedel, tandfyllningar eller andra behandlingsmetoder som rekommenderas av en tandläkare beroende på orsaken till tandrörligheten.

Den medicinska termen för "svettkörtelinflammation, varig" är "Chronisk idiopatisk eksem (CIE)" eller "Primärt sklerosierande svettkörtelsjukdom (PSS)", beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om.

Chronisk idiopatisk eksem (CIE) är en sällsynt, kronisk inflammatorisk hudsjukdom som primärt drabbar svettkörtlarna i huden. Den karaktäriseras av att det bildas små, ofta smärtsamma knölar eller blåsor på huden, främst på händer och fötter. Sjukdomen kan vara svår att behandla och kan fortsätta under många år.

Primärt sklerosierande svettkörtelsjukdom (PSS) är en annan typ av kronisk svettkörtelinflammation som också karaktäriseras av att det bildas små knölar eller blåsor på huden. PSS drabbar dock främst handflatan och kan leda till att huden där blir permanent skleros (förtjockad och hård).

Båda dessa sjukdomar är ovanliga och behöver sannolikt specialistvård för korrekt diagnos och behandling.

'Rensning' (eller 'diuresis') är inom medicinen ett tillstånd där kroppen producerar och eliminerar större än normalt urinvolym. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom vissa läkemedel, sjukdomar eller förhöjt vätskeintag. Rensningen kan användas som ett sätt att diagnostisera och behandla vissa medicinska tillstånd, till exempel när läkaren vill öka utsöndringen av kroppens ämnen för att minska deras koncentration i blodet. Rensning kan också användas som en term för att beskriva effekten av vissa diuretiska läkemedel, som ökar urinproduktionen och hjälper till att reducera vätskeansamlingar i kroppen.

Sweet's syndrome, også kjent som acute febrile neutrophilic dermatosis, er en mekanism for hudskade som ofte forekommer sammen med visse systemiske sykdommer. Det karakteriseres av plutselig opstående, sterile pustuler eller papeler (hudutslag) som oftest oppstår på armslekkene, ansiktet og halsen. Disse hudløsningene er ofte varme, rodkjedannende og smertefulle.

Sweet's syndrom kan forekomme sammen med visse infeksjoner, inflammatoriske sykdommer, neoplasmer eller som en bivirkning av bestemte lækemidler. I noen tilfeller kan årsaken ikke identifiseres og syndromet kaltes da idiopatisk Sweet's syndrom.

Diagnosen stilles oftest basert på kliniske kriterier samt histopatologiske funn fra en hudbiopsi. Behandlingen består vanligvis av steroider for å redusere inflammation og smerte. Prognosen er generelt god, men kan variere alt etter årsaken til sykdommen.

Dapsone är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen sulfonamider. Det används vanligen för att behandla infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot andra antibiotika, såsom certain stafylokocker och MRSA (methicillin-resistent staphylococcus aureus). Dapsone kan också användas för att behandla vissa parasitiska infektioner som leishmaniasis och pneumocystis jirovecii pneumonia (PJP), en typ av lunginflammation som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-positiva.

Dapsone fungerar genom att störa bakteriens eller parasitens förmåga att producera ett viktigt enzym som behövs för att överleva. Det kan också användas i kombination med andra läkemedel för att behandla svårartade hudinfektioner orsakade av acne.

Läkemedlet kan ges som tablett eller som topisk kräm och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar, inklusive blodbrist (anemi), leverfunktionsnedsättning och andningssvårigheter.

Sällsynta sjukdomar, även kända som sällan förekommande sjukdomar eller ovanliga sjukdomar, definieras vanligtvis på grundval av deras prevalens i populationen. En sjukdom betraktas som sällsynt om den drabbar färre än en person per tusen i befolkningen. I vissa fall kan gränsen vara lägre, särskilt för barnsjukdomar, där en sjukdom kan definieras som sällsynt om den drabbar färre än 200 000 barn i USA eller en proportion av färre än en per 2 500 personer i Europa.

Det är viktigt att notera att det finns många ovanliga sjukdomar och att de tillsammans drabbar en betydande andel av befolkningen. Många sällsynta sjukdomar är ärftliga eller genetiska, medan andra kan orsakas av infektioner, miljöfaktorer eller andra okända orsaker. Trots deras låga prevalens kan dessa sjukdomar ha en stor inverkan på de drabbade individernas liv och kan vara svåra att diagnostisera och behandla på grund av bristen på information och medvetenhet om dem.

"Antiinflammatoriska medel", även kända som antiinflammatory drugs (NSAID) eller prostaglandinförebyggande medel, är en grupp läkemedel som används för att behandla smärta, feber och inflammation. De fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer, cyklooxygenas (COX), som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 är involverad i skyddet av magslemhussen, blodets sammanflöde och njurarnas funktion, medan COX-2 främst produceras under inflammatoriska tillstånd. NSAID kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de blockerar båda typerna av COX-enzym eller bara COX-2.

Exempel på antiinflammatoriska medel är acetylsalicylsyra (Aspirin), ibuprofen, naproxen och celecoxib. Dessa läkemedel kan ha biverkningar som magonti, blödningsrubbningar och skada på njurarna vid långvarig användning.

"Dermatological agents" er en samlebetegnelse for lægemidler som anvendes til behandling af hudrelaterte sygdomme og tilstande. Dette kan inkludere, men ikke begrænset til:

1. Antiinfektive medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at bekæmpe bakterielle, virale eller svampeinfektioner i huden, som fx antibiotika, antimykotika og antivirala medikamenter.
2. Antiinflammatoriske medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at reducere inflammation og sørge for lindring af symptomer relateret til hudlidelser som fx kortikosteroider, non-steroidale antiinflammatoriske medikamenter (NSAID) og Fosfodiesterase-4-hæmmere.
3. Immunmodulerende medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at modulere eller ændre aktiviteten i det immune system for at behandle autoimmune hudlidelser som fx biologiske terapier, JAK-inhibitorer og immunsuppressiva.
4. Keratolytiske medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at opløse og fjerne dødt hud, hvilket kan være nyttigt ved behandling af hyperkeratotiske hudlidelser som fx psoriasis og eksem.
5. Retinoider: Disse medikamenter er vitamin A-derivater, der anvendes til at modificere cellerne i huden for at behandle akne, psoriasis og andre hudlidelser.
6. Topiske analgetika: Disse medikamenter anvendes til at lindre smerter relateret til hudlidelser som fx lidocain, prilocain og capsaicin.
7. Andre topiske medikamenter: Disse medikamenter kan have forskellige mekanismer og anvendes til at behandle en række forskellige hudlidelser som fx antibiotika, antimykotika, antiinflammatoriske medikamenter og andre.

Det er vigtigt at bemærke, at dette kun er en oversigt over de mest almindelige typer topiske medicinske behandlinger, og at der kan findes mange andre typer af topiske medicinske behandlinger tilgængelige alt efter hudlidelserne. Det anbefales at søge professionel medicinsk vejledning for at få den bedste behandling for en given hudlidelse.

'Flertaliga lungknutor' (medicinsk terminologi: "multifocal lung nodules") refererer til flere uafhængige knuder (noduler) i lungerne. Disse knuder kan have forskellige årsager, herunder infektioner, autoimmune sygdomme eller cancer. For at diagnosticere årsagen behøves ofte yderligere undersøgelser, herunder billeddiagnostik (som CT-scanning) og måske også biopsi.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

'Paraproteinemia' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av monoklonala immunglobuliner (proteiner) i blodet. Dessa proteiner kallas paraproteiner och produceras av en klon av onormala plasma cells, som ofta är onkologiska i natur, såsom i multipel myelom eller B-cells lymfom. Paraproteinemier kan också förekomma i benigna tillstånd, såsom monoklonala gammopathi av oklar signifikans (MGUS).

Paraproteinerna kan orsaka olika komplikationer beroende på deras typ och mängd. De kan leda till att blodet blir tjockare, vilket kan orsaka symptom som blodproppar eller blödningar. Paraproteinerna kan också avlagra sig i olika vävnader i kroppen och orsaka skada, såsom i njurarna eller nerverna.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla paraproteinemier för att förebygga komplikationer och förbättra prognosen för patienten. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, immunterapori eller stamcellstransplantation beroende på underliggande orsak till paraproteinemin.

'Pung' er ikke en medisinsk term som jeg kjenner til. Jeg antar at du menger å spørre om den anatomiske strukturen scrotum på engelsk.

Scrotum: Det er en muskuløs, fleksibel og hudet sak som hos mannlige individer holder og beskytter de to testiklerne, samt de tilknyttede strukturene, herunder bindevæv, blodkar, nerver og slimhinder. Scrotum har en unik evne til å regulere sin temperatur for å sørge for at testiklernes temperatur holder seg på et lavere niveau enn kroppstemperaturen, noe som er nødvendig for produksjon av normale spermceller.

Ulcerative colitis är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som primärt drabbar colon (tjocktarmen) och rectum (endast delvis eller helt). Den kännetecknas av kontinuerliga, superficiala sår (ulcus) i tarmens slimhinna, vilket orsakar symptom som diarré, blodig avföring, buksmärtor och viktminskning. Sjukdomen kan variera från mild till allvarlig och påverka personer olika mycket under dess löpande tid. Orsaken till ulcerativ colitis är inte fullständigt känd, men det tros handla om en kombination av genetiska, immunologiska och miljöfaktorer som bidrar till sjukdomens uppkomst. Behandlingen kan innebära mediciner för att reducera inflammationen, ändringar i kosten och i vissa fall kirurgi.

"Diagnostiska fel" (eller "diagnostic errors") är inom medicinen en term som används för att beskriva situationer där en diagnos initialt ställs fel, eller när en korrekt diagnos inte ställs i tid. Det kan bero på många olika faktorer, såsom bristfällig kommunikation, begränsad information, för lite erfarenhet eller kunskap, eller felaktiga antaganden. Diagnostiska fel kan leda till att patienten inte får rätt behandling och därmed riskera att deras tillstånd förvärras. Det är en av de vanligaste orsakerna till skadegörande händelser inom sjukvården och en av de stora utmaningarna inom medicinsk kvalitet och säkerhet.