Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.
"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.
En ihållande kroppshållning som beror på samtidig sammandragning av verksamma och motverkande muskler i en kroppsdel. Det är oftast de stora axialmusklerna och bäckengördeln som drabbas. Tillstånd med ihållande eller återkommande dystoni som primärt symtom räknas som muskelspänningssjukdomar. Syn. dystoni.
Ofrivilliga, snabba och ryckiga kroppsrörelser, som kan vara nästan omärkliga eller bli sammanhängande och påtagligt förändra det normala rörelsemönstret. Hypotoni och pendlingsreflexer hör ofta till. Tillstånd som präglas av återkommande eller ihållande koreiforma episoder som primära sjukdomssymtom hänförs till "koreatiska störningar". Danssjuka (chorea) är också en vanlig manifestation av basalgangliesjukdomar.
Förvärvade eller nedärvda sjukdomstillstånd som har dystoni som främsta symtom. Dessa sjukdomar delas allmänt in i generaliserade (utbredda) dystonier (t ex vanställande muskelspänning) och fokala dystonier (t ex "skrivkramp"). De kan även klassificeras efter ärftlighetsmönster och debutålder.
Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.
En förhållandevis vanlig störning med ett ganska specifikt mönster vad gäller skakningar, vilka är mest uttalade i armar och nacke, inklusive huvudryckningar. Tremorn är vanligtvis lindrig, men kan vara handikappande om den är kraftig. En ärftlig, autosomalt dominant typ kan förekomma.
Ett sjukdomstillstånd kännetecknat av fokal dystoni, som utvecklas till ofrivilliga, krampaktiga muskelsammandragningar i ben, bål, armar och ansikte. Händerna drabbas ofta inte, men långvariga sammandragningar i axialmusklerna och lemmarnas muskler kan förvrida kroppen svårt. Debuten äger oftast rum före 20-årsåldern. Ett familjärt, autosomalt dominant, ärftlighetsmönster har påvisats. Syn. deformerande muskeldystoni.
'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av rörelsekoordinationsstörningar, såsom tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabil postur. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinson sjukdom, men det finns även andra orsaker som exempelvis vissa mediciner eller strukturella hjärnskador. Karaktäristiskt för Parkinson sjukdom är också att det förekommer dopaminbrist i hjärnan.
Cyklisk (regelbunden) rörelse i en kroppsdel som antingen representerar en fysiologisk process eller utgör tecken på sjukdomstillstånd. Intentionstremor, en vanlig manifestation av sjukdom i lillhjärnan, förstärks av rörelse. Vilotremor, däremot, är som kraftigast när det inte föreligger något försök till viljerörelse och är en relativt vanlig manifestation av Parkinsons sjukdom.
Onormala, ofrivilliga rörelser som främst drabbar armar och ben, bålen eller käkarna, och som är en manifestation av något bakomliggande sjukdomstillstånd. Tillstånd som har dyskinesier som återkommande eller ihållande primära symtom kan betraktas som dyskinesisyndrom (se "rörelserubbningar"). Dyskinesier är också ganska vanliga i samband med sjukdomar i de basala ganglierna.
Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.
Myoklonus är en abrupt, kortvarig, ofrivillig muskelrörelse orsakad av en oväntad elektrisk impuls till muskeln eller musklerna. Dessa rörelser kan vara generaliserade (drabbar flera kroppsdelar) eller fokaliserade (drabbar en specifik muskel eller grupp av muskler). Myoklonus kan förekomma ensamt eller i samband med andra neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, infektionssjukdomar, trauma, exponering för toxiner eller neurodegenerativa sjukdomar.
Sömnmyokloni är en neurologisk sömnstörning som karaktäriseras av spontana, rytmiska och korta muskelaktiviteter, så kallade myoklonier, som sker under sömnen. Dessa myoklonier kan vara tillräckligt starka för att väcka den drabbade personen eller störa deras sömn. Sömnmyokloni är ofta associerad med andra neurologiska störningar, såsom epilepsi och cerebrala pareser.
Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.
Läkemedel för behandling av rörelserubbningar. De flesta av dessa preparat verkar centralt på de dopaminerga och kolinerga systemen. Bland de kliniskt allra viktigaste är medlen mot Parkinsons sjukdom .
En störning som kännetecknas av oupphörliga och ofrivilliga, långsamma och slingrande rörelser i framförallt fingrar och händer. Om atetosen uppkommer efter hemiplegi kallas tillståndet posthemiplegis k korea.
Neuroakantocytoshärbär på cellnivå på ett förhöjt antal akantocyter, som är rödvinsflaskformade röda blodkroppar, i hjärnan. Detta kan vara associerat med olika neurologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och genetiska störningar. Även om det finns ingen allmänt accepterad definition av neuroakantocytos i en enda mening, används termen ofta för att beskriva det histopatologiska fyndet av akantocyter i hjärnvävnad.
Mentala sjukdomstillstånd, kännetecknade av brister i adaptionsprocessen som främst kommer till uttryck som avvikelser i tankar, känslor och beteende och leder till oro eller funktionsstörning.
Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.
Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.
Svår, affektiv sjukdom med stora svängningar i sinnesstämningen mellan återkommande nedstämdhet eller upprymdhet och depressivitet.
En stereotyp rörelsestörning är en typ av motorisk störning som kännetecknas av upprepade, regelbundna och ofta betydelselösa rörelser, som kan involvera kroppsdelar som händer, armar, ansikte eller hela kroppen.
Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.
Tillstånd där ångest utgör den dominerande störningsyttringen.
Nackspärr (lat. Cervicogenica headache) är en sekundär kronisk huvudvärk orsakad av en underliggande halsförändring, vanligen en diskherni eller facettledsskada i nacken, som ger upphov till smärta och muskelspasmer som refereras till huvudet.
Tillstånd som har störningar av sinnesstämningen som dominerande drag.
"Stereotaktiska tekniker" är en grupp av precisa, mininvasiva metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som använder sig av bildguidning för att lokalisera och behandla små, väldefinierade mål i hjärnan eller kroppen, ofta med syfte att förstöra skadlig tumörvävnad eller abnormt aktiva nervceller.
Sleep-Wake Transition Disorders är en grupp medicinska tillstånd där individen upplever störningar i övergången mellan sömn och vakenhet, vilket resulterar i abnorma beteenden eller rörelser. Dessa tillstånd kan inkludera parasomnier som drömsyn (REM-beteende), onirofobi (rädsla för att falla i sömn), skräck i sömnen, nattskräck och mardrömmar. Andra former av Sleep-Wake Transition Disorders innefattar icke-REM-relaterade parasomnier som sovmumlande, sovvandring, sovsjukan och nocturnal sleep-related eating disorder (NS-RED). Dessa tillstånd kan påverka sömnkvaliteten och leda till sömnlöshet, trötthet under dagtime och ökat risk för olycksfall.
Tick bites are skin reactions that occur when a tick, an external parasite that feeds on the blood of mammals, birds, and sometimes reptiles and amphibians, embeds its mouthparts into the host's skin to feed. The bite itself may cause only minor discomfort or none at all, but some ticks can transmit diseases, such as Lyme disease, Rocky Mountain spotted fever, and tularemia, among others. Therefore, it is essential to remove the tick promptly and properly to reduce the risk of infection.
Bristande koordination. Termen avser vanligen bristande samordning av muskelrörelser, men kan också avse en viss typ av talrubbning.
Rastlöshet med känsla av darrningar och behov av ständig rörelse, orsakad av t ex bruk av neuroleptiska läkemedel, som påverkar hjärnans extrapyramidala område.
Psykosomatiska sjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar där det finns en tydlig inverkan mellan psykiska faktorer, som stress och trauman, och fysiologiska symptom eller besvär, ofta i form av smärta, utmattning eller funktionsnedsättningar i olika organ eller system, utan att det finns någon klarlagd organisk orsak till symtomen.
Intrinsiska sömnrubbningar är ett samlingsbegrepp inom sömnmedicinen för olika typer av sömnstörningar som orsakas av en inneboende biologisk störning i individen, till exempel abnorma nervsignaler eller genetiska faktorer, istället för att vara relaterade till livsförhållanden, stress eller andra yttre faktorer.
Neurologi är ett medicinskt specialområde som fokuserar på diagnostisering, behandling och forskning kring sjukdomar och störningar av nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Detta omfattar en bred växjut av tillstånd som stroke, epilepsi, multipla skleros, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, neurodegenerativa sjukdomar, demens, migrän, nervskador, muskelsjukdomar och neurologiska infektionssjukdomar. Neurologer är läkare som har specialiserat sig inom detta område och de använder sig av en kombination av medicinska utvärderingar, tekniska undersökningar som EEG, EMG och neurostudier, samt kliniska observationer för att ställa diagnoser och skapa behandlingsplaner för sina patienter.
Den del av corpus striatum som representerar den fylogenetiskt äldsta delen av striatum, kallad paleostriatum. Det bleka klotet (globus pallidus) bildar den mindre, mittersta delen av linskärnan.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.
Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är ett system för klinisk klassificering och diagnostisering av mentala störningar som utvecklats och publicerats av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt inom psykiatrin, andra medicinska specialiteter, forskning, hälso- och sjukvårdssystem, försäkringsbolag och lagstiftande organ för att diagnostisera och dokumentera typ och svårighetsgrad av olika mentala störningar. DSM innehåller en detaljerad beskrivning av symtom, kriterier för diagnos och relaterade funktionsnedsättningar för varje störning. Den senaste upplagan är DSM-5 som publicerades år 2013.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Avsiktliga eller ofrivilliga huvudrörelser som kan ske i förhållande till eller oberoende av kroppen. Termen gäller för både människor ocg djur.
Blinkningar med eller kramp i ögonlocken pga spasmer i musculus orbicularis oculi. Syn. blefarospasm.
Nedsatt förmåga att gå med benen som inte beror på sensorisk skada eller motorisk svaghet. Sjukdom i frontalloben eller de basala ganglierna (t ex parkinsonism), demens, hjärninfarkt, Alzheimers sjukdom eller andra åkommor kan vara förenade med oförmåga att gå.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
"Psykomotorisk funktion" refererer til den sammenhæng og koordination mellem psykiske processer (som tanker, følelser, perception) og motoriske handlinger (som bevægelser, reflekser). Den psykomotoriske funktion omfatter evnen til at modtage information fra sin omverden, bearbejde denne information og svare igen med en relevant fysisk respons. Dette er vigtigt for adfærdsmønstre som opmærksomhed, hukommelse, læring, planlægning, koordination og kontrol af bevægelser.
Sömnstörningar är en bred kategori av medicinska tillstånd som påverkar kvaliteten och kvantiteten av sömn, inklusive svårigheter att somna in eller stanna asleep, tidiga uppvaknanden, oförmåga att hålla sömnen, sömnlöshet, onormala sömncykler och parasomnier som sömnrörelse, sömnsöm, och sömngång.
Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.
Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna. Primidon är en barbiturat och bryts ned i kroppen till två andra aktiva metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också bidrar till dess antiepileptiska effekt.
Psykomotoriska störningar är en grupp psykiatriska tillstånd som kännetecknas av påverkan på individens motorik, perception, affektivt tillstånd och kognition, vilket orsakas av underliggande neuropsykiatrisk patofysiologi.
Primäre Dysautonomien är ett samlingsbegrepp för en grupp med sjukdomar som kännetecknas av oregelbunden funktion i det autonoma nervsystemet, vilket kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, blodtryck, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktioner. Primära dysautonomier orsakas av en sjukdom eller skada i det autonoma nervsystemet självt, till skillnad från sekundära dysautonomier som orsakas av annan underliggande sjukdom eller skada. Exempel på primära dysautonomier inkluderar tillstånd såsom Parkinsons sjukdom, Multipel systematrofi och den ärftliga sjukdomen Familjärt autonomt nervsystems syndrom (Familial Dysautonomia).
Den naturligt förekommande formen av dihydroxifenylalanin och det närmaste förstadiet till dopamin. Till skillnad från dopamin kan levodopa tas genom munnen och passerar blod-hjärnbarriären. Det tas snabbt upp av dopaminerga nervceller och omvandlas till dopamin.
Psykotiska störningar är en grupp med allvarliga mentala sjukdomar som kännetecknas av avvikande perceptioner, t tankar, känslor, och beteenden, såsom hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tänkande, starka eller olämpliga känslor, och ovanligt eller oförutsägbart beteende. Dessa symtom stör individens förmåga att fungera i vardagslivet, och kan vara relaterade till affektiva, kognitiva, och sociala funktioner.
'Okulära motilitetsrubbningar' refererar till ovanliga eller störda rörelser hos ögonen, inklusive saknaden av förmågan att fokusera, röra ögonen koordinerat eller hålla dem i en rät position.
Ospecifika skador på ansiktets mjukdelar eller benvävnader.
En 'tick' är ett litet, blodsugande ektoparasit ur gruppen araknider (spindeldjur), som tillhör familjen Ixodidae eller Argasidae och kan vara värdar för olika sorters bakterier, virus och parasiter som kan orsaka sjukdomar hos människor och djur.
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
Onormalt stor muskelrörelseaktivitet i hela kroppen, vilken kan vara förknippad med organfel eller psykologiska störningar.
Talamussjukdomar är en samlingsbeteckning för sjukdomar som primärt orsakas av skada eller avvikelse i talamus, ett delområde i hjärnan ansvarigt för sensomotorisk integration, kognitiv funktion och emotionell behandling. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan orsakas av en rad olika faktorer som trauma, infektion, tumörer, stroke eller neurodegenerativa tillstånd. Symptomen på talamussjukdomar kan variera beroende på vilken del av talamus som är drabbad och kan inkludera sensorisk förlust, motoriska störningar, kognitiva svårigheter, smärta, förändringar i sömn-vakena cykler och emotionella rubbningar.
Restless Legs Syndrome (RLS), även känt som Willis-Ekbom sjukdom, är ett neurologiskt tillstånd karaktäriserat av en starkt känsla av oro och obehag i benen, ofta förvärras under vila eller inaktivitet och tenderar att förbättras med rörelse. Dessa symtom är vanligtvis sämre under natten och kan störa sömnen. RLS kan vara relaterat till en underliggande neurologisk sjukdom, men ofta har orsaken inte fastställts (idiopatisk). Äldre personer och gravida kvinnor löper högre risk att drabbas av RLS. Behandlingen kan innefatta livsstilsförändringar, fysisk aktivitet och mediciner som läkare kan rekommendera beroende på allvarlighetsgraden av tillståndet.
'Parkinson's sjukdom, sekundär' är en neurologisk störning orsakad av en annan grundläggande sjukdom eller skada, till exempel en infektion, skallskada eller en biverkan till vissa läkemedel, istället för den degenerativa process som ses i primär Parkinson's sjukdom.
Tydlig depression under involutionsperioden, kännetecknad av hallucinationer, vanföreställningar, paranoia och upphetsning.
Multisystem Atrophy (MSA) är en ovanlig neurologisk sjukdom som drabbar flera kroppssystem, inklusive hjärnan och ryggraden. Sjukdomen orsakas av degeneration och död av nervceller i dessa områden, vilket leder till en progressiv nedsättning av funktioner som balans, muskelkontroll, automatiska kroppsfunktioner som hjärtslag och andning, samt kontrollen över andra kroppsliga system.
'Alpha-synuclein' är ett protein som naturligt förekommer i hjärnan och är involverat i neurotransmission, särskilt vid releasen av signalsubstanser ifrån de neuronala vesiklarna.
Intrakraniel Tuberkulom (ICT) är en sällsynt form av tuberkulos som orsakas av infektion med Mycobacterium tuberculosis och drabbar centralnervsystemet, inklusive hjärnan och/eller meningerna. ICT kan leda till allvarliga neurologiska komplikationer och har hög dödlighet om den inte behandlas korrekt och i tid.
Tourette syndrom är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av ofrivilliga, plötsliga och upprepade rörelse- och ljudtics (tics), som kan vara rörliga, snabba ögonrörelser, grimaser eller att yttra oväntade ljud eller ord. Ticsen kan fluktuera i frekvens och intensitet över tiden. Tourettes syndrom diagnostiseras när en individ har haft både motoriska och vokala tics i minst 12 månader, även om det inte är nödvändigt att ha tics samtidigt. Det vanligaste åldersintervallet för diagnos är mellan 3 och 9 år. Tourettes syndrom kan vara förenat med andra neuropsykiatriska tillstånd, såsom ADHD eller OCD.
Sjukdomstillstånd i ansiktsnerven eller dess kärnor. Störningar i pons (hjärnbryggan) kan återverka på ansiktets nervkärnor eller nervknippen. Nerven kan vara påverkad intrakraniellt, längs den del som passerar tinningsbenet, eller längs nervbanorna utanför skallbenet. Till de kliniska tecknen hör svaghet i ansiktsmusklerna, bortfall av smaksinnet i främre delen av tungan, hyperakusi (ljudöverkänslighet) och minskat tårflöde.
En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.
Supranuclear pares progressiv är en neurologisk störning som kännetecknas av en progresiv nedsättning av kontrollen över horisontell ögonrörelse på grund av skada eller avstorning i de högre centrala nervsystemets (CNS) strukturer ovanför kärnorna som styr ögonen, istället för påverkan direkt på de kärnor som kontrollerar ögonrörelserna själva. Detta kan orsaka problem med blickfång och dubbelseende, och kan vara ett tecken på flera olika neurologiska sjukdomar, inklusive Parkinsons sjukdom och progressiv supranukleär pares (PSP).
'Plant Viral Movement Proteins' are specialized proteins produced by plant viruses to facilitate the movement of the viral genetic material (DNA or RNA) from cell to cell within the infected plant, thereby enabling systemic infection.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
En ärftlig, autosomalt dominant sjukdom, kännetecknad av utveckling av korea (danssjuka) och demens i 40-50-årsåldern. Vanliga tidiga manifestationer är paranoia, impulsivitet, depression, hallucinationer och vanföreställningar. Senare följer mental försämring, förlorad finmotorik, atetos, diffus korea som omfattar lemmarnas muskler, och efter 10-15 år inträder ett vegetativt tillstånd. Ungdomsvarianten har ett våldsammare förlopp, med krampanfall, ataxi, demens och korea.
I medicinsk kontext, definieras 'hand' som den del av armen som sträcker sig från handleden (wrist) till fingertopparna. Den består av ett antal ben (bones), muskler, senor och nerver som tillsammans ger handen förmågan att röra sig, känna och gripa tag i objekt. Handens precision och styrka gör den unik bland kroppens lemmar och möjliggör komplexa aktiviteter såsom skrivande, klappning, ätande och manipulation av små föremål.
"Nucleus subthalamicus" är en del av djuka kärnorna i hjärnan och består av sammanflätade neuroner (nerveceller). Den är belägen under thalamus och lateralt från hypotalamus. Nucleus subthalamicus har en viktig funktion inom rörelsekontrollen och är involverad i motoriska funktioner, såsom initiering och koordinering av rörelser. Dysfunktion i denna kärna kan leda till rörelsekoordinationsstörningar som ses vid exempelvis Parkinson sjukdom.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En affektiv störning som visar sig som en dyster sinnesstämning eller förlorat intresse för eller förlorad glädje över vanliga aktiviteter. Dysterheten är framträdande och ganska ihållande.
Equine-assisted therapy (EAT) är en kontrollerad, målinriktad och dokumenterad form av behandling som använder hästar under professionell guidance för att uppnå terapeutiska mål. Det kan hjälpa till att förbättra fysiska, kognitiva, emotionella och sociala förmågor hos människor med olika funktionsnedsättningar eller hälsoproblem. EAT kan omfatta aktiviteter som ridning, grundläggande skötsel av hästar och interaktioner med dem för att uppnå terapeutiska mål.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Substanser med den treringade fentiazinstrukturen som bas, vilka bl a har verkan på det centrala nervsystemet.
Störningar i de mentala funktioner som är förknippade med tänkande, resonerande och ömdöme.
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
'Nervsystemets sjukdomar' är en samlingsbeteckning för en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och nerverna, vilket kan leda till problem med rörelse, sensorisk perception, kognition, emotion och beteende.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.
Ett tvångssyndrom är en mental störning karaktäriserad av upprepade, ofrivilliga och obesvarande tankar, impulser eller handlingar (tvångshandlingar) som orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning.
Störning som börjar i tidig ålder. Kännetecknas av sjuklig benägenhet att dra sig undan från omvärlden, bli otillgänglig och opåverkbar. I sjukdomsbilden ingår bristande förmåga till kommunikation och socialt samspel.
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
Rörelser hos fostret som kan kännas av modern och vid palpation av buken.
Posttraumatisk stressyndrom (PTSD) är en mental störning som utvecklas efter att ha upplevt eller vittnat en livshotande händelse, såsom krig, våldtäkt, naturkatastrof eller allvarligt olycksfall. Symptomen inkluderar intrusrerande minnen av traumat, undvikande beteende, sömnsvårigheter, irritabilitet och förhöjd vaksamhet. PTSD kan ha en påtaglig negativ effekt på individens vardagliga funktion och kvalitet på livet om det inte behandlas.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Tetrabenazine är ett läkemedel som används för att behandla korea, eller oönskade rörelser, hos personer med neurologiska störningar som Huntingtons sjukdom och tardiv dyskinesi. Tetrabenazine fungerar genom att minska nivåerna av neurotransmittorern dopamin och serotonin i hjärnan.
Mätning av medelamplituden för den vilopotential som uppstår mellan hornhinna och näthinna vid ljus- och mörkeranpassning medan ögonen vrids en standardvinkel mot höger och vänster. Spänningsökningen vid ljusanpassning används för bedömning av tillståndet hos näthinnepigmentepitelet.
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
En psykiatrisk status är en bedömning av en persons mentala hälsa som utförs av en psykiater eller annan mentalhälsoexpert, vanligtvis baserad på intervjuer, observationer och kliniska urval, och kan använda standardiserade skattningsskalor för att kvantifiera symtomens svårighetsgrad och varaktighet.
Förmåga att utföra komplexa rörelser.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.
Stat i norra Afrika, gränsande till Medelhavet. Väster om Libyen ligger Tunisien och Algeriet, i öster Egypten. Landets yta är 1 759 540 km2, och folkmängden uppgår till drygt 6 miljoner invånare (2007). Huvudstad är Tripoli.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Psykopatologi är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin och klinisk psykologi som refererar till studiet och beskrivningen av abnorma, patologiska mentala processer, beteenden och erfarenheter. Det inkluderar diagnostisering och klassificering av mentalsjukdomar och psykiatriska störningar enligt etablerade kriterier, såsom de som presenteras i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) eller International Classification of Diseases (ICD).
Den talamusen är en subkortikal struktur i hjärnan som fungerar som ett centralt reläcenter för sensorisk information, utom syn- och hörselintryck, innan den når cerebral barken. Den deltar också i regleringen av sömn/vakenhetscykler, kognition, emotioner och motorik.
Pergolide är ett läkemedel som används för att behandla Parkinson sjukdom. Det verkar genom att imitera dopamin, en kemisk substans som saknas i hjärnan hos personer med Parkinson. Pergolide hjälper till att kontrollera rörelser och muskelkramper orsakade av sjukdomen.
Sömnövervakning, även känt som polysomnografi, är en komplett undersökning av en persons sömn- och vakenhetscykel, vilken registrerar flera fysiska och biologiska funktioner som andning, hjärtaktivitet, rörelser och elektrisk aktivitet i hjärnan. Den används primärt för att diagnostisera sömnstörningar och sömnrelaterade andningsstörningar.
En videoinspelning är ett optiskt eller digitalt registerat videobild på händelse, procedur eller handling som skett under en viss tidpunkt, vilket kan användas för medicinska utvärderingar, dokumentation och undervisning.
Ett syndrom kännetecknat av ansiktsdystoni, med blefarospasm, käköppning, tillbakadragna läppar, platysmatecken och framskjuten tunga. Det drabbar främst äldre vuxna och och har sin högsta incidens i 60-70-årsåldern.
Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska tillstånd som karaktäriseras av progressiv och ofta irreversibel nedbrytning av struktur och funktion i nervceller (neuron) och neurala nätverk i hjärnan och ryggmärgen. Denna degeneration leder till förlust av kognitiva, motoriska och andra neurologiska funktioner, vilket kan resultera i allvarliga kognitiva svårigheter, rörelsehandikapp och försämrad livskvalitet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Multipel skleros (MS).
Schizofreni är en allvarlig psykiatrisk störning som kännetecknas av förändringar i tankar, perceptioner, affekter, motivation och beteende. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom. Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis röster), paranoia och förvrängda tankar. Negativa symtom innefattar nedsatt förmåga till planera och fullfölja aktiviteter, nedsatt affektivt uttryck, socialt tillbakadragande och talförmåga. Schizofreni påverkar ofta en persons förmåga att fungera i vardagslivet och kan orsaka stor lidande. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av psykiatrisk utvärdering, intervjuer och observationer av individens symptom och funktion.
"Fobi" är ett psykiologiskt begrepp som refererar till en irrationell och bestående rädsla eller fruktan för en specifik situation, aktivitet, objekt eller miljö, vilket orsakar signifikant lidande eller nedsatt funktion i vardagslivet. Fobier klassificeras som en specifik fobi i Diagnostiska och statistiska manualen för mentala störningar (DSM-5).
Svåra avvikelser i utvecklingen av många grundläggande psykologiska funktioner, som inte är normala för något utvecklingsstadium. Avvikelserna yttrar sig som ihållande försämring av den sociala förmåg an, talstörningar och onormal motorik.
I medicinsk kontext, kan "stamtavla" (även kallat "släktträd" eller "genealogi") referera till en visuell representation av en persons biologiska härstamning över flera generationer. Detta inkluderar vanligtvis föräldrar, barn, farföräldrar, morföräldrar och kan fortsätta att expanderas bakåt i tiden. Stamtavlor används ofta inom genetisk rådgivning och forskning för att spåra ärftliga sjukdomar eller tillstånd genom en familj.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Tandgnissling under sömn, även känt som sleep bruxism, är en medveten eller obevusst upprepad muskelaktivitet i kindmuskulaturen och/eller tandsömmen som orsakar knisningar eller stönanden under sömn.
Anti-N-Methyl-D-Aspartate Receptor (NMDAR) Encephalitis is a type of autoimmune encephalitis, a group of disorders characterized by inflammation of the brain with varying causes and symptoms. In Anti-NMDAR Encephalitis, the body's immune system produces antibodies that attack the NMDA receptors, which are proteins found on the surface of nerve cells in the brain and play a crucial role in learning, memory, and perception of reality. This autoimmune response can lead to a range of neurological symptoms such as psychosis, seizures, memory loss, speech dysfunction, movement disorders, and autonomic instability. It is often associated with tumors, particularly ovarian teratomas, although it can also occur without an identifiable underlying cause. Treatment typically involves immunotherapy to suppress the immune system's attack on the NMDA receptors, along with symptomatic management and removal of any identified tumor.
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.
Eosinofila, rundade till avlånga inneslutningar i vakuoler i cytoplasman hos skadade eller splittrade nervceller. Förekomst av Lewykroppar är det histologiska tecknet på de degenerativa förändringarna vid Lewykropp-sjukdom och Parkinsons sjukdom, men också vid andra neurologiska tillstånd. De ses typiskt i substantia nigra och locus caeruleus, men förekommer även i framhjärnans bas, hypotalamuskärnorna och neocortex.
Sjukdomar som påverkar lillhjärnans struktur och funktioner. De viktigaste symtomen på funktionsrubbning i lillhjärnan är dysmetri, ataktisk gång och muskelslapphet.
De från den förlängda märgens pyramider utgående (efferenta), motoriska nervbanorna. Syn. myostatiska systemet; (pallido)striära systemet.
Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.
En "abnormal reflex" är ett medicinskt fenomen där en reflexreaktion i kroppen avviker från det normala eller förväntade svaret. Det kan vara ett tecken på skada eller störning i nervsystemet, och kan observeras vid neurologiska undersökningar som hjälp till att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, såsom skador på ryggraden, multipel skleros, stroke eller andra neurologiska förhållanden.
"Substantia nigra" är ett område i hjärnan som består av cellkroppar som producerar neurotransmittorn dopamin. Det är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i rörelsekontroll, motivation och belöningssystemet i hjärnan. En degeneration av dessa celler leder till Parkinson's sjukdom.
Halvsidig ansiktsspasm, även känd som hemifacial spasm, är en neurologisk störning som orsakar oönskade, ofrivilliga kontraktioner och spasmer i musklerna på ena sidan av ansiktet.
I en enkel medicinsk definition, är "sackader" cystor (lilla säckar fyllda med vätska) som kan bildas på olika ställen i kroppen, vanligtvis i hjärnan eller ryggmärgen. De kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom trauma, infektion, inflammation eller genetiska faktorer. Sackader kan variera i storlek och antal och kan leda till olika symtom beroende på deras plats och storlek. I vissa fall kan de behöva behandlas med kirurgi eller mediciner för att förebygga komplikationer som neurologiska skador eller smärta.
En medicinsk definition av 'arm' är den övre extremiteten på människokroppen, som sträcker sig från skulder till fingertoppar. Den består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) och handleden, samt 27 ben i handen (8 karpaler, 5 metakarpaler och 14 fingerben).
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
"Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, perception, and executive functions, with the aim to evaluate brain-behavior relationships, identify cognitive strengths and weaknesses, and assist in diagnosing and monitoring neurological or psychiatric conditions."
Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.
Behandling med elektrisk ström utan att märkbar hetta utvecklas. Hit hör elektrisk stimulering av nerver och muskler, ström genom kroppen eller stötvis behandling med svag ström för att höja smärttröskeln i huden.
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
'Svetsning' är en term inom medicinen som kan referera till en procedurell teknik där ett intensivt ljus- eller värmeslag används för att eliminera avvikande vävnader, såsom hudtumörer eller vaskulära anomalier.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Ett upprepat och ihållande beteendemönster, inom vilket andra människors grundläggande rättigheter eller vanliga, åldersanpassade sociala normer eller regler bryts. Beteendena omfattar aggressivt uppförande som hotar att skada andra människor och djur, icke-aggressivt uppförande som medför skada på eller förlust av egendom, bedräglighet eller stöld, och allvarliga regelöverträdelser. Störningarna ses före 18 års ålder.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
"Stereotypt beteende" refererar inom medicinen till ett upprepat, stelt och oförändrat mönster av rörelser, ljud eller handlingar som saknar en funktionell syfte och är vanligtvis inte bortförbättrade av sociala situationer eller stimuli.
Synucleins are a group of small, intrinsically disordered proteins that are primarily expressed in neurons and are involved in the regulation of neurotransmitter release and synaptic plasticity. The most well-known member of this family is alpha-synuclein, which can form aggregates known as Lewy bodies and Lewy neurites that are associated with several neurodegenerative disorders, including Parkinson's disease and dementia with Lewy bodies.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Alla läkemedel som används för sin verkan på dopaminreceptorer, på dopaminets livscykel eller på de dopaminerga nervcellernas överlevnad.
Stiff-Man Syndrome (SMS) är en mycket sällsynt neurologisk sjukdom som kännetecknas av stelhet, spasmer och kramp i muskler, främst i bålen och benen. Symptomen förvärras vanligtvis vid stress, rörelse eller beröring. I allvarliga fall kan det vara svårt att gå, stå upprätt eller sitta stilla. SMS orsakas av en autoimmun reaktion där den egna kroppens immunförsvar attackerar och skadar betämliga celler i ryggmärgen som producerar GABA (gamma-aminobutyrsyra), ett signalsubstans som hjälper till att lugna ner nervsystemet. Detta leder till en onormalt hög aktivitet i muskelns nerver och därmed stelhet och kramp. SMS drabbar vanligtvis män och kvinnor i medelåldern, men kan även förekomma hos barn. Behandlingen
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.
Onormal gång som beror på funktionsstörningar i nervsystemet. Gångstörningarna kan bero på ett antal sjukdomar som påverkar motorisk kontroll, sensorisk feedback och muskelstyrka, som t ex CNS-sjukdomar, sjukdomar i det perifera nervsystemet, neuromuskulära sjukdomar eller muskelsjukdomar.
Gifter producerade av Clostridium botulinum. Det finns minst sju olika ämnen, av vilka de flesta är proteiner. De har neurotoxiska, enterotoxiska och hemotoxiska egenskaper, är immunogena och omfattar de starkaste gifter man känner till. Det vanligaste blockerar frigörande av acetylkolin vid de kolinerga synapserna.
En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.
The oculomotor muscles, also known as the extraocular muscles, are a group of six muscles that control the movement and position of the eyeball within the orbit. These muscles include the superior, inferior, medial, and lateral rectus muscles, as well as the inferior oblique and superior oblique muscles. Together, they enable various eye movements such as looking up, down, sideways, and rotating the eyes to follow moving objects or maintain fixation on a single point in space.
En heterogen grupp av icke fortskridande motoriska störningar orsakade av kronisk hjärnskada, som uppkommit under prenataltiden, perinatalperioden eller de allra första levnadsåren. De fyra viktigaste undertyperna är spastisk förlamning, atetos, ataktisk och blandad cerebral pares, bland vilka de spastiska formerna är vanligast förekommande. Störningarna kan variera mellan försämrad finmotorisk ko ntroll och svåra spasmer i samtliga lemmar. Spastisk diplegi (Littles sjukdom) är den vanligaste subtypen. Syn. hjärnförlamning.
Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.
Reaktionstid (reaction time) är den tid det tar från att en stimulus uppfattas till att en muskelkontraktion eller ett annat svar initieras som följd av denna stimulus. Det mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder och kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsostatus och typen av stimulus. En kort reaktionstid är vanligtvis associerad med bättre kognitiv förmåga och fysisk prestationsförmåga.
En familj cellproteiner som förmedlar korrekt sammansättning och sönderdelning av andra polypeptider, och i vissa fall byggande av oligomera strukturer, men som själva inte ingår i de slutgiltiga strukturerna. Man antar att chaperonproteiner medverkar till polypeptiders självkonstruktion genom att hindra alternativa sammansättningsförlopp som skulle producera icke-funktionella strukturer. Några klasser av molekylära chaperoner är nukleoplasminer, chaperoniner, HSP70-stressproteiner och HSP90-stressproteiner.
Putamen är en del av basala ganglierna i hjärnan, som är involverad i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. Det är en del av den dorsala striatum och mottar glutamaterga afferenta signalsubstanser från barken och thalamus, samt dopaminérga signalsubstanser från substantia nigra. Putamen är också involverad i belöningssystemet i hjärnan och har visat sig vara viktigt för inlärande av rörelsemönster.
Cellyteproteiner som binder dopamin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
En degenerativ nervsjukdom kännetecknad av demens, lindrig parkinsonism och variationer i uppmärksamhetsförmågan. De neuropsykiatriska uttrycken har en tendens att föregå inträdandet av bradykinesi, muskelstelhet och andra extrapyramidala tecken. Vanföreställningar och synvillor är förhållandevis vanligt förekommande vid detta tillstånd. Histologisk undersökning avslöjar Lewykroppar i hjärnbarken och hjärnstammen. Senilplack och andra sjukliga särdrag typiska för Alzheimers sjukdom kan också finnas.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
En personlighetsstörning med drag av instabilitet i förhållandet till andra människor, i självuppfattningen och affekter, och med uttalad impulsivitet som börjar tidigt i det vuxna livet och visar sig i olika sammanhang.
NAV1.6, eller Nav1.6 sodium channel (SCN8A), är ett slags natriumkanalprotein som återfinns i cellmembranet hos exciterade celler, främst nerv- och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och reglera aktionspotentialer, det vill säga de elektriska impulser som används för kommunikation mellan celler och för kontraktion av muskler.
Eye movement measurements, eller ögonrörelsemätningar, är en teknik inom forsknings- och klinisk kontext som mäter och analyserar rörelserna hos ett persons ögonblick för att ges information om deras visuella uppmärksamhet, kognitiva funktioner och andra neurologiska aspekter. Detta kan involvera olika tekniker som elektrookulografi (EOG), videobaserade system eller infraröd ockulografi (IROG) för att spåra ögonrörelserna under olika typer av uppgifter eller i vila.
Neuromuskulära medel är läkemedel som påverkar den neuromuskulära funktionen, det vill säga den kommunikation som sker mellan nervceller och muskelceller för att orkestrera rörelser. Dessa medel kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, till exempel muskelsmärtor, spasticitet, myasthenia gravis och ALS (amyotrofisk lateralskleros).
En dopaminerg neurotoxisk substans som framkallar irreversibla kliniska, kemiska och patologiska förändringar som härmar dem man finner vid Parkinsons sjukdom.
Somatoform disorders are a group of psychological conditions characterized by the presence of physical symptoms that cannot be explained by a medical condition or injury, and which cause significant distress and impairment in social, occupational, or other important areas of functioning.
Sarkoglykaner är en typ av strukturproteiner som förekommer i cellmembranet och har en viktig roll i muskelcellernas sammanhållning och funktion. De är en del av den dystrofin-glykoprotein-komplex som bildar länkar mellan cytoskelettet inne i cellen och extracellulära matrix utanpå cellmembranet. Sarkoglykaner deltar också i signaltransduktion och cellkommunikation. Mutationer i gener som kodar för sarkoglykaner kan leda till muskeldystrofier, såsom limb-girdle muscular dystrophy (LGMD) och congenital muscular dystrophy (CMD).
Ett tillstånd som kännetecknas av balans eller funktionsharmoni. I fysiologisk mening avses muskelskelettsystemets reaktioner vid gång, i stående och sittande ställning, eller vid andra kroppsrörelser. Stabilitet och jämvikt är förknippade med kontrollen av kroppens tyngdpunkt.
Sättet att gå.
Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."
Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Biokemisk identifiering av mutationsförändringar i en nukleotidsekvens.
'Följerörelser' (eng. 'Pursuit movements') är en medicinsk term som refererar till en persons förmåga att röra sina ögon och/eller huvudet för att fokusera sin syn på ett visst objekt eller en viss plats, medan denne själv eller objektet befinner sig i rörelse.
Botulinum Toxin Type A är ett neurotoxin producerat av den anaeroba bakterien Clostridium botulinum. Det används inom medicinen som en muskelrelaxerande behandling under varunamn som Botox och Dysport. När toxinet injiceras i en muskel blockerar det signalsubstanser i nervsystemet, vilket orsakar att muskeln slappnar av. Det används vanligtvis för att behandla muskelspasmer, vissa typer av smärta och också kosmetiskt för att minska rynkor och andra skråmärken i ansiktet.
Stat vid ekvatorn i nordvästra Sydamerika. Landet gränsar mot Stilla havet i väster och Colombia och Peru i norr, öster och söder. Ytan är 283 560 km2, inklusive Galapagosöarna, och folkmängden uppgår till ca 13,1 miljoner invånare (2001). Huvudstad är Quito.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
I anatomisk terminologi refererer "fingrar" til de små, slanke lemmer på hænderne hos mennesker og visse dyr, der normalt er fem på hver hand. De består af tre knogler, kaldet falanger, samt en mindre knogle i hver fingerspids, kaldet den terminal phalanx. Fingrene har en række muskler og senevner, der gør det muligt for dem at bøje, strække og foretage fine motorbevægelser.
En genetiskt bunden, latent sjukdomsbenägenhet, som kan aktiveras under vissa förhållanden.
En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.
Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produce and release dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in many important functions in the brain, including movement, motivation, reward, and mood regulation. These neurons are located in several areas of the brain, with the largest concentration found in the substantia nigra pars compacta region of the midbrain. The death or degeneration of dopaminergic neurons is associated with several neurological disorders, such as Parkinson's disease and some forms of dementia.
Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika svar i levande vävnader eller organismen. Detta kan uppnås genom att exponera celler eller vävnader för ljuskällor med specifik intensitet, frekvens och våglängd. Ett exempel på fotostimulering är användning av ljusbehandling, även känt som fototerapi, för att behandla säsongsbunden depression eller sömnstörningar genom att exporsera individen för en speciell typ av ljus.
Läkemedel för behandling av krampanfall.
"Expanderande trinukleotidupprepningar (ETN) refererar till ett medicinskt fenomen där upprepningar av tre nukleotider i DNA-sekvensen blir allt fler, vilket kan leda till genetiska störningar och neurologiska symtom som exempelvis spasmer, ataxi och kognitiva funktionsnedsättningar."
Läkemedel som binder till och aktiverar dopaminreceptorer.
Dopamintransportproteiner (DAT) är proteiner som transporterar neurotransmittorn dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals vesiklar för återupptagning och återanvändning inuti nervceller (neuron). DAT hjälper också till att avsluta signalsignaleringen av dopamin i centrala nervsystemet.
Ett förvärvat, organiskt, mentalt sjukdomstillstånd med förlust av intellektuell förmåga i så svår grad att sociala och arbetslivsfunktioner störs. Funktionsstörningen är mångfaceterad och omfattar minnesförmåga, beteende, personlighet, omdöme, rymduppfattning, språk, abstraktionsförmåga och andra handlingsfunktioner. Den intellektuella försämringen är oftast progressiv och förskonar inledningsvis medvetandet.
Störningar i lymfvävnadstillväxten, allmänna eller ospecificerade.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
Sammanfattande benämning på alla avgränsade inneslutningar av främmande (t ex bly eller virus) eller metaboliskt inaktiva ämnen (t ex ceroid- eller Mallorykroppar) i cellers cytoplasma eller kärnor. Inklusionskroppar i ffa nerv-, epitel- och endotelceller kan vara infekterade med vissa filtrerbara virus.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Talstörningar är en övergripande beteckning på svårigheter med att förstå, producera och använda språket korrekt, inklusive artikulationsstörningar, stammning, specifika språkstörningar och avvikande talutveckling, som kan ha olika orsaker såsom neurologiska, genetiska eller miljömässiga faktorer.
I medicinen refererar sidodominans till ett fenomen där två eller flera genetiska varianter (aleler) av samma gene delar upp arvet på ett sådant sätt att de båda alalterna uttrycks i samma individ, men i skilda celler eller i olika typer av celler. Detta står i kontrast till koddominans, där båda varianterna av genen uttrycks i samma cell och ger upphov till en kombinerad fenotyp.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Störningar i samband med eller till följd av missbruk av alkohol.
Behandlingsmetoder inom vårdområdet fysioterapi, i vilka ingår utnyttjande av fysikaliska fenomen som temperatur, ljus, vatten och ljus.
Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).
Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

'Rörelserubbningar' (engelska: 'motor difficulties') är ett samlingsbegrepp för svårigheter att planera, koordinera och utför rörelser. Det kan innebära problem med finmotorik, som exempelvis att ha svårt att använda fingerspidor för att manipulera små föremål, eller problem med grovmotorik, som exempelvis att ha svårt att hålla balansen eller koordinera armar och ben under rörelse. Rörelserubbningar kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom cerebral pares, dyskinesi eller ataxi.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

"Onormal muskelspänning" är ett uttryck som används för att beskriva en situation där en persons muskler inte uppför sig på det sätt som vanligtvis förväntas. Det kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska tillstånd, skador eller sjukdomar.

En medicinsk definition av onormal muskelspänning är "hypertoni" eller "hypotoni". Hypertoni betyder att muskeln har en ökad spänning och stelhet, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i nervsystemet. Hypotoni, å andra sidan, betyder att muskeln har en för låg spänning och känns mjukare än vanligt. Detta kan också vara ett tecken på neurologiska problem eller skada.

Det är viktigt att notera att onormal muskelspänning kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och bör undersökas av en läkare om det uppträder tillsammans med andra symptom som exempelvis smärta, svaghet eller förlust av koordination.

"Danssjukan" er en gammel betegnelse for en neurologisk sykdom som i dag kaller medgitt "Sydenhams korea". Det er en form for reumatisk feber og en komplikasjon av streptokok-infeksjon, ofte halsbetennelse. Symptomer inkluderer plutselige, uventede episoder av muskulær spasme og rørelser i ansiktet, halsen og lemmene, som kan være ganske dramatiske.

I engelsk medisinsk terminologi vil vi si at en person lider av "Sydenham's chorea" eller bare "chorea".

Muskelspänningssjukdomar, även kända som neuromuskulära beteckningar, är en grupp sjukdomar som påverkar musklernas funktion och hälsa. Dessa sjukdomar kan orsaka en ökad muskelspänning (hypertoni) eller en minskad muskelrelaxering (hypotoni), beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad.

Det finns två huvudtyper av muskelspänningssjukdomar:

1. Överaktiva muskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en överaktivitet i nervsystemet, vilket leder till en ökad muskelspänning och stelhet. Exempel på överaktiva muskelspänningssjukdomar inkluderar spastisk cerebral pares (SCP), som orsakas av skador i hjärnbarken, och dystoni, som orsakas av en störning i det extrapyramidala systemet.
2. Svaghetsmuskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en nedsatt muskelstyrka och kan leda till en minskad muskelspänning eller hypotoni. Exempel på svaghetsmuskelspänningssjukdomar inkluderar myasthenia gravis, som orsakas av en autoimmun reaktion mot acetylkolinreceptorerna, och amyotrofisk lateralskleros (ALS), som är en degenerativ sjukdom som påverkar både musklerna och nervern.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en muskelspänningssjukdom, eftersom korrekt diagnos och behandling kan förbättra patientens livskvalitet och förebygga komplikationer.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

Essentiell tremor (ET) är en neurologisk störning som kännetecknas av rytmiska, ofrivilliga muskelrörelser eller skakningar i vila och/eller aktivitet. ET påverkar främst händerna, huvudet, röstens muskler och sällsynt även benen.

ET är den vanligaste rörelserubbningen och berör uppskattningsvis 4-5% av världsbefolkningen över 65 år. Den kan vara ärftlig eller uppstå spontant, och orsaken är fortfarande okänd.

ET skiljer sig från andra rörelserubbningar som Parkinsons sjukdom genom att det saknas andra neurologiska symtom såsom stelhet, långsamhet och balansrubbningar. Dock kan ET-skakningarna förvärras av stress, koffeinintag, vila efter ansträngning eller under kroppsandning.

Diagnosen ställs vanligen genom en neurologisk undersökning där andra orsaker utesluts och ET-skakningarna bekräftas. Behandlingen kan bestå av mediciner, som betablockare eller primidon, samt i vissa fall djupa hjärnstimulering.

"Vanställde muskelspänningar" är en medicinsk term som används för att beskriva en situation där en muskel eller en grupp av muskler upprätthåller en spänd tillstånd kontinuerligt eller under längre perioder. Den vanställda muskelspänningen kan vara så pass stark att den orsakar smärta, stelhet och/eller rörelsebegränsningar.

Det finns två huvudtyper av vanställda muskelspänningar:

1. Toniska muskelspänningar: Dessa är permanenta och ofrivilliga kontraktioner av muskler som orsakas av skador på nervbanor, neurologiska sjukdomar eller läkemedelsverkan.
2. Kloniska muskelspänningar: Dessa är rytmiska, ofrivilliga och upprepade kontraktioner av muskler som kan vara kortvariga eller långvariga. De kan orsakas av skador på nervceller, neurologiska sjukdomar eller elektrolytbrist.

Vanställda muskelspänningar kan också uppstå som en kompensationsmekanism när kroppen försöker stabilisera en skadad del av kroppen, till exempel efter en skada eller operation. I vissa fall kan vanställda muskelspänningar leda till ytterligare skador eller komplikationer om de inte behandlas korrekt.

'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakar rörelseproblem liknande de som ses vid Parkinson's disease. Dessa symptom inkluderar tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabilitet i kroppsställningen. Det finns olika orsaker till parkinsonism, exempelvis andra neurologiska sjukdomar, vissa mediciner eller toxiner, eller degenerativa hjärnsjukdomar som Parkinson's disease.

"Darning" är inte en medicinsk term, utan istället en metod för textilreparation där man förenar trasiga fiber eller tyger genom att vira trådar över området i ett speciellt mönster. Det används ofta för att reparera hål eller skador på tyg, inklusive kläder och textilprodukter som sängkläder och handdukar.

Det är möjligt att du kan ha förväxlat det med en medicinsk term, så om du har några andra frågor kring medicinska termer eller koncept, välkomnar jag gärna att besvara dem för dig!

"Dyskinesi" er en medisinsk betegnelse for abnorme, ofte uønskede, vanskelig kontrollerede og usminkede bevægelser. Disse bevægelser kan involvere muskler i hele kroppen, herunder ansigt, hals, arme, ben eller torso. Dyskinesier kan opstå som en bivirkning af længerevarende behandling med levodopa eller andre typer medicin til behandling af Parkinson's sygdom. Disse uønskede bevægelser kan også være forbundet med andre neurologiske forstyrrelser, såsom cerebral palsi og skader på hjernen eller nervesystemet.

Eye movements, or ocular motility, refer to the voluntary and involuntary movements of the eyes that allow for visual exploration and tracking of visual stimuli. There are several types of eye movements, including:

1. Saccades: rapid, ballistic movements that quickly shift gaze from one point to another.
2. Pursuits: smooth, slow movements that allow the eyes to follow a moving object.
3. Vergences: coordinated movements of both eyes in opposite directions, used for depth perception and focusing on objects at different distances.
4. Vestibulo-ocular reflex (VOR): an involuntary response that helps stabilize the image on the retina during head movement by moving the eyes in the opposite direction of head movement.
5. Optokinetic nystagmus (OKN): a reflexive response to large moving visual stimuli, where the eyes make slow following movements (pursuits) and then rapid resetting movements (saccades) in the opposite direction.

These eye movements are controlled by a complex network of muscles, nerves, and brain structures, and abnormalities in eye movement can indicate neurological or ophthalmological conditions.

Myoklonus är en typ av muskelkrampsymtom som karaktäriseras av plötsliga, ofta oregelbundna, korta och snabba kontraktioner eller rörelser i en muskel eller en grupp muskler. Dessa myokloniska jerkar kan vara orsakade av olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska sjukdomar, infektionssjukdomar, metabola störningar och exponering för vissa läkemedel eller toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk myoklonus).

Myokloniska jerkar kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra neurologiska symtom, såsom tremor, rigiditet och ataxi. I vissa fall kan de vara ett tecken på en allvarlig neurologisk sjukdom, medan de i andra fall kan vara ett mindre allvarligt tillstånd eller ens asymptomatiskt. Behandlingen av myoklonus beror på underliggande orsak och kan innefatta användning av antikonvulsiva läkemedel, muskelrelaxerande medel eller andra behandlingsmetoder.

Sömnmyokloni är en sällsynt neurologisk störning som kännetecknas av spontana, rytmiska muskelkramper (myoklonier) som sker under sömnfasen, särskilt under insömningen. Dessa myoklonier kan vara så starka att de vaknar personen upp eller stör den. Sömnmyokloni kan förekomma ensam eller i kombination med andra neurologiska störningar, till exempel epilepsi eller Parkinsons sjukdom. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man misstänker sig ha symtom på sömnmyokloni, eftersom det finns behandlingar som kan minska symptomen och förbättra sömnen och livskvaliteten.

Basalgangliesjukdomar är en grupp neurodegenerativa sjukdomar som primärt påverkar basala ganglier, en del av hjärnan som är involverad i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De två vanligaste formerna av basalgangliesjukdomar är Parkinson's disease (PD) och Huntington's disease (HD).

Parkinson's disease är karaktäriserad av en progressiv förlust av dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av basala ganglierna. Detta leder till symptom som rörelsekoordinationssvårigheter, tremor, stelhet och balansproblem.

Huntington's disease är en arvgenetisk sjukdom orsakad av en expansion av CAG-repeater i Huntingtin-genen, vilket leder till en abnorm proteinaggregering i neuronerna. Detta orsakar symptom som kognitiva svårigheter, psykiatriska problem och rörelsekoordinationssvårigheter.

Det finns också andra sällsynta former av basalgangliesjukdomar, såsom progressive supranuclear palsy (PSP) och multiple system atrophy (MSA), som har liknande symptom men skiljer sig kliniskt och patologiskt från PD och HD.

Medical Definition of "Dyskinesia, treatment for":

Dyskinesia refers to involuntary movements or abnormal muscle tension that can affect any part of the body. These movements can be jerky, slow, or rhythmic and may interfere with normal movement, posture, and speech.

Treatment for dyskinesia depends on the underlying cause. In some cases, adjusting medication dosages or switching to different medications can help alleviate symptoms. For example, in patients with Parkinson's disease who experience dyskinesias as a side effect of levodopa therapy, deep brain stimulation (DBS) surgery may be recommended. DBS involves implanting electrodes in specific areas of the brain and connecting them to a pacemaker-like device that sends electrical impulses to regulate abnormal brain activity.

In cases where dyskinesias are caused by other factors, such as certain medications or neurological conditions, treatment may involve addressing those underlying issues. Physical therapy, occupational therapy, and speech therapy can also help manage symptoms and improve quality of life for individuals with dyskinesia.

Atehetosis är en neurologisk rubbning som kännetecknas av spontana, snabba och konstanta rörelser i musklerna, vilket orsakar oregelbundna, dansanta, snurrande eller tvärt skilda rörelser i extremiteter eller andra kroppsdelar. Atehetosis kan vara en permanent tillstånd eller uppstå som en biverkning av vissa mediciner eller under sjukdomar som berör centrala nervsystemet. Det är värt att notera att atehetosis inte är samma sak som korei, som också kan orsaka spontana rörelser, men som tenderar att vara mer ryckiga och snabba än de som ses vid atehetosis.

Neuroakantocytos är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva röda blodkroppar (erytrocyter) med ovanliga utbuktningar och inbuktningar på sin cellmembran, vilket ger dem en akantomorf (taggig) form. Denna tillstånd kan ses i patienter med neurologiska sjukdomar som exempelvis neurometabola sjukdomar eller neurodegenerativa tillstånd. Neuroakantocytos kan även påträffas hos friska individer, men i högre frekvens hos personer med neurologisk sjukdom. Det är fortfarande inte fullt ut klarlagt hur neuroakantocytos relaterar till neurologisk sjukdom eller om det kan användas som en specifik diagnosmarkör.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.

Läkemedelsframkallad dyskinesi är en typ av rörelsestörning som orsakas av långvarig användning av vissa typer av läkemedel, särskilt levodopa, som används för att behandla Parkinson sjukdom. Dyskinesier är ofrivilliga, oregelbundna rörelser som kan vara lokaliserade till ansiktet, armar, ben eller hela kroppen. Symptomen kan variera från milda och sällsynta till allvarliga och konstanta. Andra läkemedel som kan orsaka dyskinesi inkluderar amfetaminer och antipsykotiska mediciner.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

Enligt ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems 10th revision), definieras "stereotypa rörelserubbningar" som upprepade, regelbundna och ofta stela rörelser som saknar en tydlig funktion. Dessa rörelser kan involvera olika kroppsdelar, såsom händer, armar, huvud eller ansikte. Exempel på stereotypa rörelserubbningar är handklappning, skaka benen, nicka med huvudet eller vrida en ring runt fingret.

Stereotypa rörelseörderanden kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, schizofreni eller demenssjukdomar. De kan också förekomma hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar eller hos barn med utvecklingsstörningar. I vissa fall kan stereotypa rörelseörderanden vara en form av självberoende beteende och hjälpa individen att hantera stress, ångest eller annan negativ emotionell tillstånd.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

Medicinskt kan 'nackspärr' definieras som en smärta och/eller stelhet i nacken, ofta associerad med begränsad rörlighet. Orsaken kan vara olika, till exempel muskulära spänningar, felställningar eller artrit. I vissa fall kan det även bero på mer allvarliga orsaker såsom skador på halskotorna eller andra strukturer i halsen.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.

I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).

I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.

Sleep-Wake Transition Disorders är en grupp medicinska tillstånd där individen har problem med att smoothly övergå från sömn till vakenhet eller vice versa. Detta leder till störningar i sömnen och kan inkludera onaturliga muskelrörelser, hallucinationer och annan beteendestörning under sömn-vakans övergångar.

Det finns fyra huvudsakliga typer av tillstånd som faller under Sleep-Wake Transition Disorders:

1. Narkolepsi: En neurologisk störning karaktäriserad av ökad sömnighet under dagen, kataplexi (plötslig muskelrelaxation orsakad av starka emotionella reaktioner), hallucinationer och sömnsvårigheter.
2. Idiopatisk Hypersomni: En neurologisk störning som kännetecknas av ökad sömnighet under dagen, utan de andra symptomen som ses i narkolepsi.
3. Rändsläppningssyndrom (RLS): En neurologisk störning som orsakar en stark impuls att röra benen, ofta under kvällstid eller under vila och sömn. Det kan vara förknippat med obehagliga känslor i benen.
4. Periodiska Rörelser under Sömnen (PLMS): Karaktäriseras av regelbundna, ofta ryckiga rörelser hos benen under sömn, som kan störa sömnen och leda till dagtids trötthet.

Sleep-Wake Transition Disorders kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga funktion och kvalitet på livet. Dessa tillstånd behandlas vanligtvis med mediciner, livsstilsförändringar och andra terapeutiska metoder.

"Tickling" definieras inom medicinen som en lätt, kortvarig stympning eller irritation av huden som orsakas av ett lektolkande beröringssinne. Det kan upplevas som ett plötsligt, ofta oväntat, småskratt eller en känsla av otidighet.

Tickrubbningar kan uppstå på olika delar av kroppen, inklusive huden och slemhinnor som i munnen och strupen. De kan orsakas av olika faktorer, till exempel beröring, luftdrag eller små föremål som kommer i kontakt med huden.

I vissa fall kan tickrubbningar vara ett tecken på neurologiska sjukdomar eller skador, såsom multiple skleros eller en stroke. Om någon upplever onormalt starka eller oförklarliga tickrubbningar bör de söka medicinsk expertis för att utreda orsaken och få rätt behandling.

Ataxia är en neurologisk symptom som innebär koordinationsstörningar och ojämn muskelaktivitet. Det kan påverka kroppens balans, rörelsekoordination och finmotorik. Ataxi kan orsakas av skada eller sjukdom i cerebellum, som är den del av hjärnan som styr koordinationen av muskelrörelser. Symptomen på ataxi kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera slumpande gång, ojämn arm- eller benrörelse, svårigheter att prata klart och skaka. Ataxi kan vara en permanent eller tillfällig symptom beroende på orsaken.

Akatisi är en neurologisk biverkning som kan orsakas av vissa mediciner. Ordet kommer från grekiska och betyder "icke stilla" eller "icke kunna sitta still". I den medicinska diagnosen "läkemedelsframkallad akatisi" refererar man till en sjuklig rastlöshet och oro, ofta associerad med kroppslig oförmåga att vara stilla. Symptomen kan inkludera extrem restlessness, oförmåga att sitta eller stå still, ubehag i benen, spasmer, kramper och oförmåga att somna.

Läkemedelsframkallad akatisi är vanligast associerad med neuroleptika, en grupp av mediciner som används för behandling av psykiatriska tillstånd som schizofreni och bipolär sjukdom. Andra läkemedel som kan orsaka akatisi inkluderar vissa antidepressiva, anti-parkinsonmediciner och viss blodtrycksmedicin.

Om en patient upplever symtom på läkemedelsframkallad akatisi bör de omedelbart kontakta sin läkare för att diskutera möjliga behandlingsalternativ. I vissa fall kan det vara möjligt att ändra dosering eller byta till en annan medicin som inte orsakar samma biverkningar.

Psykosomatiska sjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar där det finns en tydlig inverkan mellan psykiska faktorer, som stress, trauma eller personlighetsdrag, och kroppsliga symptom. Det vill säga, att dessa sjukdomar orsakas eller underhålls av en kombination av psykiska och sociala faktorer snarare än enbart biologiska faktorer. Symptomen kan variera mycket, men de inkluderar ofta smärtor, trötthet, mag-tarmproblem, hudutslag eller andningssvårigheter, som inte har någon klar organisk orsak. Behandlingen av psykosomatiska sjukdomar kan innebära både medicinska behandlingar för att lindra de kroppsliga symptomen och psykoterapi för att adressera de underliggande psykiska faktorerna.

Intrinsiska sömnrubbningar (engelska: Intrinsic sleep disorders) är en kategori av sömnstörningar som orsakas av en inre störning i själva sömnprocessen, till skillnad från sådana som orsakas av exempelvis livsförhållanden, mediciner eller andra sjukdomar. Detta innebär att personer med intrinsiska sömnrubbningar har en förändrad sömnarkitektur och/eller sömncykel som orsakas av en neurobiologisk störning i centrala nervsystemet. Exempel på intrinsiska sömnrubbningar är primära insomnier, primär hypersomni och näktergalssyndrom (engelska: Delayed Sleep Phase Syndrome).

Neurologi är ett medicinskt specialområde som fokuserar på diagnosen, behandlingen och förebyggandet av sjukdomar och störningar i nervsystemet. Detta inkluderar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Neurologer diagnosticerar och hanterar en bred väg av tillstånd, som stroke, epilepsi, multipla skleros, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, demens, migrän, nervskador, muskelsjukdomar och neurologiska komplikationer relaterade till systemiska sjukdomar. De utför ofta neurologiska undersökningar, tolkar resultaten från specialiserade tester som EEG, EMG och nervevitenskapliga studier, och använder sig av medicinsk behandling, rehabilitering och andra terapeutiska metoder för att hantera patienternas tillstånd.

"Bleka klotet" er en uformell betegnelse for hjernen hos en person som har lidt af en hjerneblødning eller andre skader som fører til at store dele av hjernen dør og bliver erstattet med cystevann. Betegnelsen kommer fra det faktum at den skadede hjernen ofte ser ut like en blek, vannfylt balle utenom noen tydelige strukturer.

En mer medisinsk betegnelse for denne tilstanden er "encefalopati med pallidusnécrose og glios". Denne betegnelsen refererer til de specifikke skader som forekommer i hjernen, inkludert nekrosen (død) av grå stoffet i den bake del av puten (pallidusnécrose) og gliosen (scarvann) som oppstår som en reaksjon på skaden.

Denne tilstanden kan føre til mange symptomer, inkludert bevegelsesvansker, kognitive vansker, spastiskitet, svært med å tale og svingende bevissthetsnivåer.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

I en medicinsk kontext refererar huvudrörelser till rörelser som utförs med hjälpen av halsmuskulaturen och skelettet i kraniet. Dessa rörelser möjliggör för oss att vrida, böja och sträcka vårt huvud i olika riktningar. Det finns vanligtvis tre typer av huvudrörelser som diskuteras:

1. Flexion: Detta är en rörelse där huvudet böjs framåt, såsom när man nickar ja.
2. Extension: Detta är en rörelse där huvudet sträcks bakåt, såsom när man skakar på huvudet för nekande.
3. Rotation: Detta är en rörelse där huvudet vrids åt vänster eller höger, ofta för att följa med någonting man tittar på.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av huvudrörelser, såsom lateralflexion (böjning huvudet åt sidan) och kombinationsrörelser av ovanstående rörelser.

Blepharospasm är en neurologisk störning som kännetecknas av ofrivilliga, repetitiva och krampslående kontraktioner eller spasmer i de muskler som kontrollerar ögonlocken. Detta orsakar ofta att ögonlocken sluts tätt, vilket kan vara störande eller handikappande för den drabbade personens vardagliga aktiviteter såsom sening, arbete och social interaktion. I allvarliga fall kan spasmerna vara så frekventa att ögonlocken har svårt att öppnas överhuvudtaget.

Blepharospasm kan vara idiopatisk, det vill säga utan en känd orsak, eller sekundär till andra sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet. Idiopatisk blepharospasm är vanligare hos äldre kvinnor och antas bero på abnormaliteter i hjärnbarken eller subtanska strukturer som styr ögonmuskulaturen. Sekundär blepharospasm kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel Parkinsons sjukdom, multiple skleros, trauma eller vissa läkemedelsbiverkningar.

Vid behandling av blepharospasm används ofta botulinumtoxin-A (Botox) som injiceras direkt i de drabbade musklerna för att lindra spasmerna och underlätta ögonlockens rörelser. Andra behandlingsalternativ kan innefatta läkemedelsbehandling, neurochirurgi eller kombinationer av dessa metoder beroende på sjukdomens svårighetsgrad och individuella omständigheter.

Gångoförmåga, även känt som gait disturbance eller gait abnormality, är en medicinsk term som refererar till någon form av störning eller förändring i den normativa mönstret av rörelser och koordination som krävs för att gå. Detta kan vara orsakat av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska sjukdomar (till exempel Parkinson's disease, Multiple sklerosis), muskuloskeletala problem (till exempel artrit, muskelatrofi), eller andra allvarliga sjukdomar (till exempel hjärtsjukdomar, lungproblem).

Gångoförmåga kan yttre som en förändring i steglängd, stegfrekvens, balans, symmetri, rytm eller koordination under gång. Detta kan leda till en minskad gånghastighet, ökad risk för fall och en minskad förmåga att utföra aktiviteter i vardagslivet. En professionell medicinsk bedömning är vanligtvis nödvändig för att fastställa orsaken till gångoförmågan och för att utforma en lämplig behandlingsplan.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

'Psykomotorisk funktion' refererer til den sammenhæng og samordning mellem psykiske processer (såsom tanker, følelser og perception) og motoriske handlinger. Det betyder, at det er evnen til at udføre fysiske handlinger, der kræver en vis grad af psykisk kontrol, opmærksomhed og koordination.

Denne funktion kan påvirkes af forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, psykiatriske lidelser, medicinering, alkohol- eller stofmisbrug, traumer og andre fysiske sygdomme. Psykomotoriske symptomer kan inkludere langsomme reaktioner, ustabile bevægelser, dårlig koordination, forringet opmærksomhed og koncentration, forvirret tænkning og forringet evne til at udføre hverdagshandlinger.

Sömnstörningar (Sleep Disorders) är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av oönskade eller abnorma sömnbeteenden och/eller sömnrelaterade symtom. Dessa störningar kan påverka mängden, kvaliteten och regleringen av sömnen och leda till negativa konsekvenser under vakenhetstiden. Sömnstörningar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och karaktär, exempelvis insomnier (svårigheter att somna in eller stanna sovande), sömnlöshet (olämpliga uppvaknanden under natten eller tidigt på morgonen), sömnapné (andningsstörningar under sömn), parasomnier (abnorma beteenden under sömn) och circadian rythmstörningar (avvikande sömntider). Sömnstörningar kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga funktion, mental hälsa, arbets- och skolprestationer samt kvaliteten på livet. Vissa sömnstörningar kan också vara förknippade med underliggande medicinska eller psykiatriska tillstånd.

"Antiparkinson medication" refers to a type of medical treatment that is used to manage the symptoms of Parkinson's disease, a progressive neurological disorder that affects movement. These medications work by increasing the levels of dopamine in the brain, which is a neurotransmitter that is often depleted in people with Parkinson's disease.

There are several different types of antiparkinson medication, including:

1. Levodopa: This is the most commonly prescribed medication for Parkinson's disease. It is converted into dopamine in the brain and can help to improve stiffness, slowness of movement, and tremors.
2. Dopamine agonists: These medications mimic the effects of dopamine in the brain and can be used alone or in combination with levodopa. Examples include pramipexole, ropinirole, and rotigotine.
3. MAO-B inhibitors: These medications block the breakdown of dopamine in the brain and can help to prolong the effects of levodopa. Examples include selegiline and rasagiline.
4. COMT inhibitors: These medications block the breakdown of levodopa in the body and can help to reduce motor fluctuations and "off" time. Examples include entacapone and tolcapone.
5. Anticholinergics: These medications block the action of acetylcholine, another neurotransmitter that is often imbalanced in people with Parkinson's disease. They can help to reduce tremors and rigidity.

It's important to note that antiparkinson medication can have side effects, and the most appropriate treatment plan will depend on the individual patient's needs and circumstances. Regular follow-up appointments with a healthcare provider are essential to monitor the effectiveness and safety of these medications.

Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och delvis komplexa (komplex partial) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna.

Primidon är en barbiturat som bryts ned till två metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också har antiepileptiska egenskaper. Läkemedlet ges vanligen i tabletform och titreras gradvis upp till en effektiv dos under medicinsk övervakning.

Varningar och försiktighetsmått bör tas vid användning av primidon, särskilt hos äldre patienter, barn, gravida kvinnor och personer med lever- eller njurfunktionsnedsättning. Det kan orsaka flera biverkningar, som yrsel, huvudvärk, trötthet, koordinationssvårigheter och förvirring. I vissa fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom blodbrist (aplasi), leverpåverkan och andningsdepression.

Psykomotoriska störningar är en grupp symptom som innebär problem med regulationen av kroppsliga funktioner, rörelser och beteenden. Dessa störningar kan vara relaterade till affektiva, kognitiva eller neurologiska processer. Exempel på psykomotoriska störningar inkluderar abnormt lågt eller högt aktivitetsnivå, spasmer, tremor, oförmåga att koordinera rörelser, stelhet och försämrad balans. Psykomotoriska störningar kan förekomma i samband med olika psykiatriska tillstånd, såsom schizofreni, depression, bipolär sjukdom och ångeststörningar.

Primära dysautonomier (PDA) är en grupp med neurologiska sjukdomar som påverkar det autonoma nervsystemet, vilket kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettningar, blodtryck och tarmrörelser. PDA innebär att det autonoma nervsystemet inte fungerar korrekt, vilket kan leda till en rad symtom som varierar i allvarlighet mellan olika individer.

Det finns flera olika typer av primära dysautonomier, men de vanligaste är den autonoma neuropati (på engelska: "pure autonomic failure" eller PAF), den maligna neuroleptika-sensitiva autonoma neuropatien (på engelska: "neuroleptic malignant syndrome" eller NMS) och den familjära klustringen av autonoma neuropati med hjärtarytmier, svettningar och hypotension (på engelska: "familial dysautonomia with cardiac arrhythmias, sweating and orthostatic hypotension" eller FDCAH).

Symptomen på primära dysautonomier kan vara mycket varierande, men de vanligaste inkluderar yrsel, svimningar, låg blodtryck, snabba hjärtslag, svettningar, pupillförändringar, trötthet, problem med tarmfunktion och andningssvårigheter.

Det finns ingen botande behandling för primära dysautonomier, men vissa symtom kan lindras med medicinsk behandling. Behandlingen av PDA är ofta individuell och beror på vilka specifika symtom som uppvisas.

Läkemedelsdefinitionen av Levodopa är:

Levodopa, även känt som L-DOPA, är ett aminosyra derivat som förekommer naturligt i vissa växter och djur. Det används som läkemedel för att behandla Parkinson sjukdom och andra tillstånd som orsakas av en brist på neurotransmittor kallad dopamin i hjärnan.

Levodopa konverteras i kroppen till dopamin, vilket hjälper till att kontrollera rörelser och muskelaktivitet. När det används som läkemedel ges ofta levodopa tillsammans med en inhibitor av enzymet catechol-O-methyltransferase (COMT) eller monoaminoxidas (MAO) för att förhindra nedbrytningen av levodopa i kroppen och förlänga dess verkan.

Exempel på läkemedel som innehåller levodopa är Madopar, Sinemet och Stalevo.

Psykotiska störningar är en grupp av allvarliga mentala sjukdomstillstånd som påverkar kognition, perception, emotioner och beteende. De kan orsaka psykos, som innebär upplevelser av avsaknad av kontakt med verkligheten och hallucinationer (se och höra saker som inte finns). Psykotiska störningar kan också leda till förändringar i tankarna, känslor och beteenden. Exempel på psykotiska störningar inkluderar schizofreni, bipolär sjukdom och sällsyntare typer av psykoser. Vissa personer med psykotiska störningar kan ha svårt att sköta sin vardagliga livsföring och behöver professionell hjälp för att hantera sin sjukdom.

'Okulära motilitetsrubbningar' är ett medicinskt begrepp som refererar till störningar eller oregelbundenheter i ögats rörelsefunktion. Detta kan innebära problem med att koordinera och kontrollera de muskler som styr ögonrörelserna, vilket kan leda till symtom som dubbelvision, oskarp syn eller trötthet i ögonen.

Det finns olika typer av okulära motilitetsrubbningar, men några exempel är:

* Strabismus (skelning): En abnormalitet där ögonen pekar i olika riktningar, vilket kan leda till dubbelvision eller undvikande av användandet av ett öga.
* Nystagmus: En ofrivillig, rytmisk rörelse av ögonen som kan påverka synskärpan och balansen.
* Opsjunkna ögonlock (ptosis): En försvagning eller avslappnad av muskulaturen runt ögonlocket, vilket kan leda till att det saknas kontakt mellan hornhinnan och ögonbrynet.
* Okulär pares: En försvagning eller förlust av muskelkontroll i ett öga, vilket kan leda till en oregelbundenhet i ögonrörelserna.

Behandlingen av okulära motilitetsrubbningar kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta terapi, operation eller korrektionsglasögon.

'Ansiktsskada' er en overordnet betegnelse for skader på ansigtet. Den medicinske definisjonen kan variere, men typiske skader inkluderer ofte:

1. Kontusionsskader (hæmatomer): Blødning under huden som fører til blåmærker og/eller svelling.
2. Skårer og snitt: Skader orsaket av skarpe objekter som fører til åpne sår i huden.
3. Slagsmålsskader: Inkluderer blåmærker, skårer, knuseskader og andre slagsmålsrelaterte skader.
4. Brannskader: Alvorligste type ansiktsskada, som kan forårsage permanente ar og/eller skade strukturer i ansiktet såsom øyene, nesa og munn.
5. Frakturer: Brudd på ansiktsknogler, inkluderende kæbeben, kindben og pandeben.
6. Tandskader: Skader på tennene som følge av en traumatisk hændelse.
7. Muskelskader: Overstrækning eller revning av muskler i ansiktet.
8. Nerveskader: Skader på nerver i ansiktet kan føre til sensorisk forstyrrelse, smerte og/eller svakhet.

Det er viktig å søke medisinsk behandling etter en ansiktsskade for å minimere risikoen for permanente skader eller komplikasjoner.

En tick är ett smådjur som tillhör klassen spindeldjur och ordningen fästingar. De livnär sig på blod från däggdjur, fåglar och reptiler. För att komma åt värddjurets blod fastnar de i huden och suger sig fast. Under processen kan vissa arter av ticks överföra sjukdomsalstrare som exempelvis Borrelia burgdorferi, orsaken till Lymeborrelios, och andra patogener som virus och bakterier. Det är viktigt att ta bort ticks så snart som möjligt för att minska risken för sjukdomar.

"Antipsychotic medication" är en benämning på en grupp mediciner som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, särskilt schizofreni och andra former av psychoser. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer, förvirring, och tankestörningar.

Det finns två huvudsakliga typer av antipsykotiska läkemedel: typiska (äldre) och atypiska (nyare). Typiska antipsykotika har varit i bruk sedan 1950-talet och inkluderar mediciner som chlorpromazin och haloperidol. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att behandla psykoser, men de kan också orsaka obehagliga biverkningar, såsom rörelsestörningar och tardiv dyskinesi.

Atypiska antipsykotika har utvecklats sedan 1990-talet och inkluderar mediciner som olanzapin, risperidon och quetiapin. Dessa läkemedel är ofta mindre sannolika att orsaka rörelsebiverkningar än typiska antipsykotika, men de kan fortfarande orsaka andra biverkningar, såsom viktuppgång och metabola störningar.

I allmänhet preskrivs antipsykotiska läkemedel under tillsyn av en psykiater eller annan medicinskt utbildad specialist inom mentala hälsoområden, efter en noggrann bedömning och utvärdering av patientens behov. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och regelbundet besöka läkaren för att övervaka effekterna och biverkningarna av medicinen.

'Hyperkinesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till en överdrivet hög nivå av muskulär aktivitet och rörelse. Det kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom ADHD (upphörlighetssyndrom), Tourettes syndrom eller cerebral pares. Hyperkinetisk beteende kan innebära onormala, ofrivilliga rörelser, som exempelvis spasmer, tremor, kramper eller tics. I vissa fall kan det även vara relaterat till en överaktivhet hos centrala nervsystemet.

Talamussjukdomar är en samlingsbeteckning för sjukdomar som primärt orsakas av skada eller avvikelse i talamus, en del av hjärnan som är involverad i sensomotorisk och kognitiv funktion. Talamussjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan orsakas av flera olika faktorer, till exempel trauma, infektion, tumörer, stroke eller neurodegenerativa sjukdomar.

Exempel på talamussjukdomar inkluderar:

* Talamuskärlsbetydande stroke (CVA)
* Neurodegenerativa sjukdomar som parkinsonism och Huntingtons sjukdom
* Infektioner som hjärnhinneinflammation (meningit) eller encefalit
* Metaboliska sjukdomar som Wilson sjukdom
* Tumörer i talamus

Symptomen på talamussjukdomar kan variera beroende på vilken del av talamus som är drabbad, men de kan inkludera sensorisk förlust, motoriska störningar, kognitiva svårigheter, smärta, sömnstörningar och förändringar i perception och känsloliv.

Restless Legs Syndrome (RLS), på svenska ofta kallat "rastlösa ben", är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av en starkt känsla av oro, obehag eller smärta i benen, särskilt under vila och avkoppling. Dessa symtom tenderar att förvärras under natten och kan störa sömnen. RLS kan vara relaterat till en brist på dopamin i hjärnan och ryggmärgen, eller orsakas av andra medicinska tillstånd som njursjukdomar, diabetes, järnbrist eller graviditet. Det finns behandlingar tillgängliga för RLS, inklusive läkemedel som påverkar dopamin och benzodiazepiner för att hjälpa till att lindra symtomen.

'Parkinson's sjukdom, sekundär' (engelska: 'Secondary Parkinsonism') är en neurologisk störning som liknar Parkinson's sjukdom men orsakas av en annan underliggande medicinsk eller fysiologisk tillstånd. Den kan också kallas för 'atypisk parkinsonism'.

Det finns flera möjliga orsaker till sekundär Parkinsonism, inklusive:

1. Exponering för toxiner som mangan eller koldisulfid (CS2)
2. Infektioner som encefalit eller venerisk syfilis
3. Hjärnskador orsakade av stroke, trauma eller operation
4. Vissa mediciner som neuroleptika, reserpin och MPTP (1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin)
5. Neurodegenerativa tillstånd som demens sjukdomen vid koroirosion (CJD), multipel systematrofi (MSA) och progressiv supranukleär paralys (PSP)

Sekundär Parkinsonism kan vara lika svår att diagnostisera som primär Parkinson's sjukdom, men det finns vissa skillnader i symtomen som kan hjälpa till att skilja dem åt. Till exempel kan sekundär Parkinsonism orsaka snabbare påverkan av balans och koordination jämfört med primär Parkinson's sjukdom.

Liksom med primär Parkinson's sjukdom finns det inget botemedel för sekundär Parkinsonism, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen. Dessa inkluderar läkemedel som levodopa och dopaminagontistorer, samt fysisk terapi och rehabilitering.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

'Multisystem Atrophy' (MSA) är en ovanlig neurologisk sjukdom som drabbar flera olika system i kroppen. Det karakteriseras av degeneration och nedbrytning av nervceller i hjärnan och ryggmärgen, vilket leder till en rad symtom beroende på vilka områden i centrala nervsystemet som är drabbade.

Det finns två huvudtyper av MSA:

1. MSA med Parkinsonism (MSA-P): Denna typ kännetecknas av rörelsesymtom som liknar Parkinsons sjukdom, såsom stelhet, rigidity, tremor och långsamhet i rörelserna. Andra symtom kan inkludera instabilitet när man står eller går, sväljningssvårigheter, problem med talsvårigheter och urinoärenden.

2. MSA med cerebellär ataxi (MSA-C): Denna typ kännetecknas av koordinationsproblem, såsom olbalanser, ostadiga rörelser och talproblem. Andra symtom kan inkludera ögonrörelseproblem, muskelsvaghet och urinoärendeproblem.

MSA är en progressiv sjukdom, vilket betyder att symtomen tenderar att förvärras över tiden. Det finns idag ingen bot mot MSA, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen och underlätta aktiviteter i vardagslivet.

Alpha-synuclein (α-synuclein) er en liten, intracellulær proteinmolekyl som naturlig forekommer i hjernen. Det er en del av de proteiner som heter presennsile proteiner og har vært særlig interessant for forskere på grunn av sin rolle i neurodegenerative lidelser, især Parkinson's sykdom.

Alpha-synuclein er en naturlig bestanddel av de små strukturer som kalleres presennsinler, som finnes i synapser (de områder der informasjonen overføres mellom nerveceller). Denne proteinet har en viktig rolle i reguleringen av neurotransmitter-utslipp og -recycling.

I sykdommer som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi (MSA) kan alpha-synuclein aggregere og danne klaser, kjent som Lewy-legemer eller gliane intranerkulære akumuleringer. Disse aggregatene kan være skadelige for nerveceller og føre til deres død.

I sum: Alpha-synuclein er et lite protein som forekommer naturlig i hjernen, men dets aggregering kan være involvert i uviklingen av neurodegenerative lidelser som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi.

Intrakraniell tuberkulom (ICT) är en sällsynt men allvarlig infektionssjukdom orsakad av mykbakterier (*Mycobacterium tuberculosis*) som drabbar centralnervsystemet (CNS), framförallt hjärnan och/eller ryggmärgen. ICT kan leda till kronisk meningit, abscesser, granulomatos skleros eller andra neurologiska komplikationer. Symptomen på ICT kan variera beroende på vilken del av CNS som är drabbad, men exempel på vanliga symtom innefattar huvudvärk, feber, kräkningar, försämrad medvetandenivå, övergivenhet och i vissa fall epileptiska anfall. Diagnosen ställs ofta genom att analysera cerebrospinalvätska (CSF) som tas via lumbalpunktion eller genom bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen av ICT består vanligen av en kombination av flera antibiotika under ett långt tidsperspektiv, ofta i upp till ett år.

Tourette syndrom (TS) är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av ofrivilliga, upprepade och plötsliga rörelser eller ljud (tics). TS börjar vanligtvis under barndomen eller tidig ungdom och påverkar mellan 1 och 10 personer per 1 000. För att diagnosen ska ställas måste individen ha haft minst två typer av motoriska tics och en typ av ljudstic under mer än ett år. Ticsens uttryck kan variera över tid i frekvens, intensitet och form. Vissa personer med TS kan också ha andra neuropsykiatriska tillstånd, såsom ADHD eller OCD. Orsaken till TS är okänd, men det finns starka indicier på att det beror på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Behandlingen för TS består ofta av mediciner som hjälper till att reducera ticsens frekvens och/eller allvarlighet, samt beteendeterapi som kan hjälpa individen att hantera sina tics.

'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.

Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:

1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Supranuclear pares är en neurologisk term som betyder nedsatt muskelkontroll orsakad av skada på de översta nervcentra (supranucleära strukturerna) i hjärnan som styr rörelserna. När det gäller den progressiva formen av supranukleär pares, avses en gradvis försämring av muskelkontrollen över tid.

Progressiv supranukleär pares (PSP) är en ovanlig neurologisk sjukdom som orsakas av aggregationer av proteinet tau i hjärnan. Detta leder till skada på de delar av hjärnan som styr bland annat ögonrörelser, balans och muskelkontroll. De vanligaste symtomen inkluderar problem med att sänka blicken, stelhet, trötthet, sväljningssvårigheter och tal- och andningssvårigheter.

Det är värt att notera att det finns olika subtyper av PSP som kan presentera sig på olika sätt, men de flesta av dem kommer att innebära en försämring av muskelkontrollen över tid.

'Plant Viral Movement Proteins' (PVMPs) refer to a group of proteins that are encoded by plant viruses and play a crucial role in the movement of the virus within the infected host plant. These proteins facilitate the cell-to-cell movement of the viral genome or virions through plasmodesmata, which are specialized channels that connect adjacent plant cells.

PVMPs can increase the size exclusion limit (SEL) of plasmodesmata, allowing larger molecules such as viral ribonucleoprotein complexes to move through them. They can also form tubular structures within plasmodesmata that act as conduits for viral movement.

PVMPs are often multifunctional and may also be involved in other aspects of the viral infection cycle, such as replication, encapsidation, or suppression of host defense responses. The study of PVMPs is important for understanding the mechanisms of plant virus movement and developing strategies for controlling viral diseases in crops.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Huntington's sjukdom, även känd som Huntington's chorea, är en ärftlig neurologisk störning som karaktäriseras av progressiv förlust av kognitiva funktioner, emotionella rubbningar och rörelsekoordination. Sjukdomen orsakas av en expansion av CAG-repeaterna i genen HTT, vilket leder till att proteinet huntingtin blir överaktivt och skadar nervceller, särskilt i hjärnbarken och basala ganglierna. Symptomen inkluderar ofrivilliga rörelser (chorea), kognitiva nedsättningar som minnesförlust och svårigheter med planering och exekutiva funktioner, samt emotionella rubbningar som depression och irritabilitet. Sjukdomen är progressiv och förväntas leda till döden inom 15-20 år efter diagnos.

'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.

I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.

Nucleus subthalamicus, även känd som subtalamisk kärna eller korpus luysii, är en liten, äggformad kärna i diencephalon i hjärnan. Den är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i motorisk kontroll och rörelsekoordinering.

Nucleus subthalamicus består av två huvudsakliga populationer av nervceller: exciterande glutamaterga neuron och inhibitoriska GABA-ergiska interneuron. Den exciterande signalen från nucleus subthalamicus är inhiberad av den inhibitoriska signalen från striatum, en annan del av de basala ganglierna. I sjukdomar som Parkinson och dyskinesi kan denna balans störas, vilket leder till rörelsekoordinationsproblem.

Elektroda implantation i nucleus subthalamicus har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för att reducera symtomen hos patienter med Parkinson.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

Equine-Assisted Therapy (EAT) is a form of experiential therapy that involves interactions between patients and horses. It is used to achieve therapeutic goals that are mental, physical, emotional, or educational in nature. The therapy can include various activities such as grooming, feeding, leading, riding, and vaulting. EAT is facilitated by a licensed therapist, often in collaboration with a horse professional, who utilizes equine-facilitated activities to help patients develop needed skills and attributes, such as communication, problem-solving, self-confidence, and self-awareness. The therapeutic benefits of EAT are thought to arise from the unique relationship that develops between the patient and the horse, which can provide a safe and non-judgmental environment for personal growth and healing.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Fentiaziner är en klass av läkemedel som används huvudsakligen inom psykiatrin för behandling av sjukdomar såsom schizofreni och depression. De är typiska antipsykotika och agonister/antagonister till dopaminreceptorer. Fentiaziner innefattar en rad olika kemiska substanser, men de har alla en fentiazinring i sin struktur. Exempel på fentiazinder är klorpromazin, perphenazin och trifluoperazin.

Fentiaziner fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera positiva symtom såsom hallucinationer och delirium samt negativa symtom som sociala tillbakadraganden och apati. Dessa läkemedel kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland för behandling av aggressivt beteende eller sömnsvårigheter.

Det är viktigt att notera att fentiaziner kan ha en rad biverkningar, inklusive rörighet, torr mun, yrsel och lågt blodtryck. I vissa fall kan de också orsaka mer allvarliga biverkningar som tardiv dyskinesi (en rörelseorder) eller neuroleptisk mjukgörning (förlust av muskeltonus). Läkemedlen ska användas under kontroll av en läkare och patienten bör övervakas för eventuella biverkningar.

"Kognitiva störningar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som påverkar kognitiva funktioner, såsom minne, uppmärksamhet, språk, perception, sakinlärning, rumslig orientering, insikt, domedömande och planering. Dessa störningar kan vara milda eller allvarliga och kan ha en kraftig påverkan på individens vardagliga funktionsnivå och livskvalitet. Kognitiva störningar kan orsakas av olika faktorer, till exempel skador på hjärnan, neurodegenerativa sjukdomar eller psykiatriska tillstånd. Exempel på kognitiva störningar inkluderar demens, delirium, kognitiv påverkan av depression och kognitiva funktionsnedsättningar relaterade till åldrande.

'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.

'Nervsystemets sjukdomar' är en övergripande term som innefattar en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Dessa sjukdomar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och symptom.

1. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom, Huntingtons sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros (ALS).
2. Konvulsiva sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av abnorma elektriska aktivitet i hjärnan och kan leda till krampanfall. Exempel på konvulsiva sjukdomar är epilepsi, migrän och stroke.
3. Neuropati: Detta är en allmän term för skada eller funktionsnedsättning av de perifera nerverna, som kan orsakas av olika faktorer som diabetes, alkoholmissbruk, exponering för toxiner och genetiska störningar.
4. Infektionella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av infektion med bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på infektionella nervsystemssjukdomar är hjärnhinneinflammation (meningit), rabies och polio.
5. Strukturella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av strukturella skador eller abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen, som kan vara congenitala (födde) eller aquired (komma senare i livet). Exempel på strukturella nervsystemssjukdomar är cerebral pares (skada i hjärnbarken), skolios (ryggkotorskröning) och syringomyeli (cysta i ryggmärgen).
6. Psykiatriska sjukdomar: Dessa sjukdomar påverkar beteendet, känslorna och tankarna och inkluderar depression, ångeststörningar, schizofreni och personlighetsstörningar.
7. Neurodegenerativa sjukdomar: Detta är en grupp av sjukdomar som orsakas av progressivt förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen, vilket leder till förlust av kognitiva och fysiska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Detta är en icke-uttömmande lista över olika typer av nervsystemssjukdomar. Det finns många andra sällsynta eller speciella tillstånd som inte nämns här.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

"Age of onset" is a medical term that refers to the age at which a person first develops or shows symptoms of a particular disease, disorder, or condition. It can be an important factor in understanding the course and prognosis of a condition, as well as in identifying potential genetic or environmental risk factors.

For example, if a person is diagnosed with type 1 diabetes at the age of 5, then the age of onset for that individual would be 5 years old. Similarly, if someone begins experiencing symptoms of Alzheimer's disease at the age of 60, then the age of onset for that individual would be 60 years old.

It is worth noting that some conditions may have a wide range of ages of onset, while others may have a more specific age range. Additionally, some individuals may experience early or late-onset forms of a condition, which can have different implications for treatment and management.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Autism, also known as Autism Spectrum Disorder (ASD), is a complex neurodevelopmental disorder that affects communication, social interaction, and behavior. According to the World Health Organization (WHO), autism is characterized by:

1. Persistent deficits in social communication and social interaction across multiple contexts, including:
* Deficits in social-emotional reciprocity, such as abnormal social approach and failure of normal back-and-forth conversation.
* Deficits in nonverbal communicative behaviors used for social interaction, such as eye contact, facial expressions, and body language.
* Deficits in developing, maintaining, and understanding relationships, such as difficulties adjusting behavior to suit various social contexts or having trouble sharing imaginative play or interests with others.
2. Restricted, repetitive patterns of behavior, interests, or activities, as manifested by at least two of the following:
* Stereotyped or repetitive motor movements, use of objects, or speech.
* Insistence on sameness, inflexible adherence to routines, or ritualized patterns of verbal or nonverbal behavior.
* Highly restricted, fixated interests that are abnormal in intensity or focus.
* Hyper- or hyporeactivity to sensory input or unusual interest in sensory aspects of the environment.
3. Symptoms must be present in the early developmental period and cause clinically significant impairment in social, occupational, or other important areas of current functioning.
4. These disturbances are not better explained by intellectual disability (intellectual developmental disorder) or global developmental delay.

Autism is a spectrum disorder, meaning that it affects different individuals to varying degrees and with unique combinations of symptoms. Some people with autism may require significant support in their daily lives, while others may need less support and can lead relatively independent lives. Early intervention and appropriate support can significantly improve outcomes for individuals with autism.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

'Fosterrörelser' är rörelser som kan kännas när ett foster växer och utvecklas inuti moderns livmoder. Dessa rörelser kan uppfattas som små sparkar eller ryck, särskilt under de sista stadierna av graviditeten. Fosterrörelser är vanliga och normala, och de hjälper till att stödja fostrets muskuloskelettella utveckling. Under sent i graviditeten kan modern lära sig att känna igen fostrets mönster av rörelser, och om någonting verkar ovanligt eller om rörelserna upphör helt, bör modern kontakta sin vårdpersonal för att säkerställa fostrets välbefinnande.

Posttraumatisk stresssyndrom (PTSS) är en mental ohälsa som kan utvecklas efter att en person har upplevt eller vittnat om ett livshotande trauma. Syndromet kännetecknas av intrusiva minnen av traumat, undvikande beteende, ändrade känslor och tankar samt förhöjd vaksamhet. Andra vanliga symptom är sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och irritabilitet. PTSS kan vara mycket belastande och påverka personens vardagliga liv negativt. För att ställa diagnosen krävs det att symptomen har varat i minst en månad och orsakar kliniskt signifikant nedsättning av sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

Tetrabenazine är ett läkemedel som används för att behandla korea, eller oönskade rörelser, hos patienter med neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och Huntington's sjukdom.

Läkemedlet fungerar genom att minska nivåerna av neurotransmittorern dopamin och serotonin i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera överdrivna muskelrörelser. Tetrabenazine är en reversibel inhibitor av vesikelbundet transporterande protein (VMAT2), som är involverat i dopamin- och serotoninlagringen i synaptosomer.

Vanliga biverkningar av tetrabenazin inkluderar trötthet, yrsel, sömnsjukdom, illamående och förstoppning. Allvarligare biverkningar kan vara depression, aggression och tanke om självmord. Läkemedlet bör användas med försiktighet hos patienter med deprimerande symtom eller självmordsrisk.

Tetrabenazine kan också orsaka QT-intervallförlängning, en abnormitet i elektrokardiogrammet (EKG) som kan öka risken för allvarliga hjärtarytmier. Läkemedlet bör undvikas hos patienter med bekanta hjärtfel eller hos patienter som använder andra läkemedel som kan orsaka QT-intervallförlängning.

Elektrookulografi (EOG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter de elektriska potentialskillnaderna mellan olika delar av ögat och omgivande muskler. Denna metod används ofta för att utvärdera ögonrörelser och funktionen hos kringliggande muskler, särskilt i samband med diagnoser av neurologiska eller neuromuskulära sjukdomar.

Under en EOG-undersökning placeras eleroder på huden runt ögonen för att registrera de elektriska signalerna som genereras under olika former av ögonrörelser, såsom saccader (snabba, raska ögonrörelser) och pupillreflexer. Dessa signaler analyseras sedan för att bedöma ögats funktion och eventuella tecken på skada eller sjukdom.

EOG kan vara användbar inom flera områden, till exempel vid diagnostisering av neuromuskulära sjukdomar som myasthenia gravis, ALS (amyotrofisk lateralskleros) och andra former av motorneuronsjukdomar. Den kan också användas för att övervaka behandlingseffekter och förlopp hos patienter med dessa sjukdomar.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

Motoriska färdigheter är en medicinsk term som refererar till förmågan att planera, kontrollera och utför rörelser med hjälp av muskelaktivitet. Dessa färdigheter kan vara finmotoriska (användning av små muskler, t.ex. i händer och fingrar) eller grovmotoriska (användning av stora muskler, t.ex. i benen och kroppskärnan). Motoriska färdigheter utvecklas ofta under barndomen genom erfarenhet, övning och tillväxt, men de kan också försämras eller förloras på grund av sjukdom, skada eller åldrande. Exempel på motoriska färdigheter inkluderar att gå, springa, hitta balans, klättra, hoppa, skriva, rita och manipulera föremål med händer och fingrar.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Motorbark' är ett informellt medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt hård, stötvis eller explosiv andning. Det kan vara ett tecken på underliggande lung- eller hjärtsjukdom, till exempel astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtfel. I vissa fall kan det även indikera en allvarlig allergisk reaktion, såsom anafylaxi.

Det är viktigt att notera att 'motorbark' inte är en officiell medicinsk diagnos, utan snarare ett symtom som behöver utvärderas i sammanhang av en fullständig klinisk bedömning för att fastställa en underliggande orsak och behandling.

I'm sorry for any confusion, but "Libyen" is the German word for "Libya." Based on your request for a medical definition of "Libya," I assume you are looking for information about medical care or health issues in Libya. However, I couldn't find a specific medical definition related to the country itself.

Libya is a country located in North Africa with a population of approximately 6.8 million people (as of 2021). In terms of healthcare, Libya has a universal healthcare system that provides free healthcare services to its citizens, but the quality and accessibility of these services vary across the country. The country faces several public health challenges, including poor sanitation, inadequate water supply, and a high burden of infectious diseases such as tuberculosis, malaria, and schistosomiasis. Additionally, Libya has been affected by political instability and conflict in recent years, which have further strained the healthcare system and led to shortages of medical supplies and personnel.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

'Psykopatologi' er en betegnelse for studiet og beskrivelsen af psykiske lidelser, abnormiteter eller sindsbetingede sygdomme. Det inkluderer undersøgelse og klassifikation af forskellige typer sindslidenskaber som f.eks. skizofreni, affektive lidelser (som depression og mani), neurotiske tilstande (som angst og stressrelaterede tilstande), personlighedsforstyrrelser, kognitive forstyrrelser og andre abnorme adfærdsmønstre. Psykopatologien anvender viden fra flere forskellige områder som psykiatri, klinisk psykologi, neurologi, biologi, sociologi og filosofi for at forstå årsagerne til, diagnostiseringen af og behandlingen af disse lidelser.

Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.

Pergolid är ett läkemedel som används för att behandla Parkinson sjukdom. Det verkar genom att imitera dopamin, en kemisk substans som saknas i hjärnan hos personer med Parkinson. Pergolid tillhör en grupp av läkemedel som kallas dopaminreceptoragenter.

Läkemedlet ges vanligen som tablett och används ofta tillsammans med andra behandlingar för Parkinson sjukdom. Några vanliga biverkningar av pergolid inkluderar illamående, yrsel, huvudvärk och sömnsjukdom. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som problem med ögonrörelserna, feber och aggressivt beteende.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar pergolid och att rapportera omedelbart alla allvarliga biverkningar.

Sömnövervakning, även känd som polysomnografi, är en medicinsk undersökning som används för att diagnostisera sömnstörningar och andningsrelaterade sömnsjukdomar, såsom sömnlöshet, sömnapné och REM-relaterad respirationsrubbning. Den inkluderar en uppsättning av tekniker för att samtidigt övervaka flera kroppsliga funktioner under sömn, till exempel hjärnaktivitet, ögonrörelser, muskelaktivitet, andningsmönster och EKG. Denna information används sedan för att bedöma djupet av sömnen, eventuella störningar under sömnen och andra relaterade problem. Sömnövervakning utförs vanligtvis i en särskild klinisk miljö som är utformad för att simulera ett naturligt sömnmiljö, men kan också utföras hemma med vissa begränsningar.

En videoinspelning är ett digitalt eller analogt lagringsdokument som innehåller rörlig bild och ljud. Inom medicinen kan videoinspelning användas för att dokumentera kroppens yttre eller inre, till exempel med hjälp av en endoskopisk kamera under en operation eller en ultraljudsundersökning. Videoinspelningar kan också användas i utbildningssyfte för att demonstrera kliniska scenarier eller procedurer.

Meige's syndrom, även känt som blefarospasmus-oralfacial syndrom, är en sällsynt neurologisk störning som karaktäriseras av sammanblandningar i ansiktsmuskulaturen. Det består vanligtvis av två huvudsymptom:

1. Blefarospasmus: Ofta och ofrivilliga, kraftiga ögonlockspasmer som kan vara så svåra att patienten har problem med synen. Dessa spasmer kan vara konstanta eller uppstå i vissa situationer, till exempel när personen tittar på ljus, läser eller blir stressad.

2. Oral-fascial dystoni: Denna komponent innebär ofta och ofrivilliga rörelser eller spasmer i ansiktsmuskulaturen, inklusive läppar, tunga och kinder. Det kan också orsaka problem med öppning av munnen, sväljning och tal.

I vissa fall kan Meige's syndrom också vara associerat med andra neuromuskulära störningar, till exempel Parkinsons sjukdom eller dystoni i andra kroppsdelar. Orsaken till Meige's syndrom är inte fullständigt förstådd, men det anses vanligtvis bero på abnormaliteter i hjärnbarkens reglering av muskelaktiviteten. Behandlingen kan innefatta medicinsk behandling, botulinumtoxin- injektioner eller kirurgi för att lindra spasmerna och förbättra funktionen och livskvaliteten.

Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska störningar som kännetecknas av progressiv neurodegeneration, det vill säga nedbrytning och förlust av neuroner och deras sammanhang i hjärnan. Denna degeneration leder till en gradvis försämring av den neurologiska funktionen, vilket kan påverka kognition, rörelse, balans, tal, minne, perception och andra sensoriska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Spinal muskelatrofi (SMA). Dessa sjukdomar är ofta förknippade med åldrande, men kan även drabba yngre individer. De orsakas vanligtvis av en kombination av genetiska, miljömässiga och livsförloppsfaktorer och saknar ofta botemedel eller effektiva behandlingsalternativ.

'Schizofreni' är ett allvarligt och komplext psykiatriskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av störningar i tankar, perceptioner, känslor, beteende och funktion. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom.

Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis att höra röster), illusioner, desorganiserade tankar och beteende samt störd affektivt tillstånd. Dessa symtom kan vara mycket uppenbara och kan orsaka stor lidande och funktionsnedsättning.

Negativa symtom innefattar avflackning, isolering, brist på motivation, brist på förmåga att känna glädje eller omtanke samt monotoni i tal och mimik. Dessa symtom kan vara mer subtila än positiva symtom, men de kan fortfarande orsaka betydande funktionsnedsättning och lidande.

Schizofreni kan också påverka kognitiva funktioner som uppmärksamhet, minne, planering och förmåga att lära sig nya saker. Dessa kognitiva symtom kan vara lika viktiga som de positiva och negativa symtomen när det gäller funktionsnedsättning och livskvalitet.

Det är värt att notera att schizofreni inte innebär en split personality eller flersidighet av personlighet, vilket är två missförstånd som ofta förekommer. Istället är det ett allvarligt och komplext tillstånd som kräver professionell behandling och stöd för att hanteras effektivt.

'Fobier' er en type av angstanfall som oppstår i samband med bestemte aktiviteter, steder, eller situasjoner. Disse angstanfallene kan være så sterke at de forhindrer personen i å gjøre noe som fører til en fobi. Fobier deles vanligvis inn i to kategorier: enkeltstående fobier og komplekse fobier. Enkeltstående fobier er frykt for bestemte ting eller situasjoner, som dyr, høyde eller å flyte. Komplekse fobier inkluderer flere frykter og kan være mer komplisert å behandle. Fobier kan oppstå på grunn av en traumatisk erfaring, arvelige faktorer eller som et resultat av generelt økt sårbarhet for angstanfall. De kan også være relatert til andre psykiske lidelser, som depressjon og generell angst.

"Utvecklingsstörningar hos barn, genomgripande" är en medicinsk diagnos som används när ett barn har betydande problem med sin sociala, kognitiva och kommunikativa utveckling, jämfört med andra barn i samma åldersgrupp. Dessa problem påverkar flera aspekter av barnets funktionsnivå och kan ha en djupgående inverkan på deras vardagliga liv och potential att leva oberoende som vuxna.

Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen, inkluderar genomgripande utvecklingsstörningar följande diagnoser: autism spectrum disorder (ASD), intellectual disability (ID) och global developmental delay (GDD).

1. Autismspektrumstörning (ASD): ASD är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter med social interaktion, kommunikation och repetitiva beteenden eller intressen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, och individuella behov kan skilja sig mycket åt.
2. Intellektuell funktionsnedsättning (ID): ID är en kognitiv störning som påverkar en persons förmåga att lära sig, förstå information och hantera vardagliga livet. Det definieras av ett IQ under 70 tillsammans med begränsningar i två eller fler områden av funktionsnivån, såsom kommunikation, sociala interaktion, omsorg om sig själv och praktiska livsförmågor.
3. Global utvecklingsfördröjning (GDD): GDD är en diagnos som används när ett barn under tre års ålder har försenad utveckling i två eller flera områden, såsom motorik, språk och social interaktion. Detta kan vara förutsättningen för en senare ID-diagnos, men det är inte alltid fallet.

Global utvecklingsfördröjning kan också bero på andra orsaker än neuroutvecklingsstörningar, såsom sensoriska eller neurologiska skador, kromosomavvikelser eller andra medicinska tillstånd. I dessa fallen kan behandling och intervention variera beroende på underliggande orsak.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

'Missbruksrelaterade sjukdomar' (Substance Use Disorders, SUD) är en diagnos enligt den diagnostiska systemet DSM-5 och ICD-10. Det handlar om en patologisk bruk av psykoaktiva ämnen eller preparat som leder till kliniskt relevanta problem eller skada.

Kriterier för en SUD inkluderar:

1. Försök att minska användandet eller missbruket, men misslyckas.
2. Fortsatt användning trots personliga problem orsakade av drogen.
3. Större mängd än planerat används.
4. Långvarigare användning än planerat.
5. Betydande tid tillbringas för att få tag på, använda eller återhämta sig efter användandet av drogen.
6. Viktiga aktiviteter överges eller minskar på grund av användandet.
7. Användandet fortsätter trots kännedom om fysiska eller psykiska risker.
8. Toleransutveckling - större mängd behövs för att uppnå samma effekt.
9. Uttagningseffekter (abstinens) uppstår när användandet av drogen minskar eller upphör.

En SUD kan vara mild, moderat eller allvarlig beroende på antalet uppfyllda kriterier. I vissa fall kan en SUD leda till beroendesjukdom (Dependence).

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Tandgnissling under sömn, även känt som sleep bruxism, är en medveten eller omedveten aktivitet där personen pressar tänderna eller värjer på dem under sömnen. Det kan orsaka ohälsa till tänderna och käkmusklerna, samt leda till besvär som huvudvärk, smärta i ansiktet och öronen, och ökad känslighet för tänder. Tandgnissling under sömn kan vara relaterat till stress, vrede, ångest eller andra psykiska faktorer, men även till abnormalitet i det centrala nervsystemet eller till bruk av vissa läkemedel. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av patientens symptom och en polysomnografisk undersökning under sömn. Behandlingen kan innefatta användande av en skyddsmunskydd, beteendeterapi, stresshantering och i vissa fall läkemedel.

Anti-N-Methyl-D-Aspartate (NMDA) Receptor Encephalitis är en autoimmun inflammatorisk hjärnsjukdom som orsakas av att antikroppar bildas mot NMDA-receptorer i hjärnan. Detta leder till en rad symtom såsom psykiska störningar, epileptiska anfall, minnesförlust, rörelsestörningar och autonoma symptom som blodtrycksfall, snabb puls och feber. Sjukdomen kan vara kopplad till tumörer, ofta teratomer i äggstockarna eller testiklarna, särskilt hos kvinnliga patienter. Diagnosen ställs vanligtvis genom att påvisa antikroppar mot NMDA-receptorer i cerebrospinalvätska eller blod och neurovetenskaplig utvärdering. Behandlingen består ofta av immunterapi, såsom högdos steroider, plasmautbyte och immunoglobuliner, samt behandling av underliggande tumör om det finns någon.

I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.

Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:

* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom

I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Karbidopa är ett läkemedel som används tillsammans med levodopa för att behandla Parkinsonsk disease. Karbidopa fungerar genom att hindra nedbrytningen av levodopa i kroppen, vilket ökar mängden levodopa som når hjärnan och kan användas för att behandla symptomen på Parkinson's disease. Det är en perifert dekarboxylaseringshämmare som hindrar omvandlingen av levodopa till dopamin utanför centrala nervsystemet. Detta gör att mer levodopa kan nå hjärnan och därmed öka effekten av läkemedlet.

"Lewy bodies" är inkluderade i medicinska definitionen av vissa neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Parkinson's disease och Lewy body dementia. De är abnorma proteinaggregat som bildas inne i nervceller (neuron) i hjärnan.

Lewy bodies består huvudsakligen av ett protein vid namn alfa-synuklein, som är involverat i signaleringen mellan nervceller. När alfa-synukleinet aggreggerar och bildar Lewy bodies orsakar det skada på de drabbade nervcellerna, vilket leder till deras död.

Dessa proteinaggregat kan påverka olika delar av hjärnan beroende på sjukdomstypen, vilket kan leda till olika symtom som rörelsekoordinationsproblem, kognitiva svårigheter, hallucinationer och sömnstörningar.

"Lillhjärnans sjukdomar" (eng. "Degenerative diseases of the cerebellum") är en grupp neurologiska tillstånd som kännetecknas av skada och degeneration i lillhjärnan, en del av hjärnan som har stor betydelse för koordineringen av rörelser och balans.

Här är några exempel på vanliga sjukdomar som kan drabba lillhjärnan:

1. Spinocebellära ataxi (SCA): Detta är en grupp arvsmassbaserade sjukdomar som orsakas av defekter i specifika gener. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, bland annat.
2. Friedreichs ataxi (FRDA): Detta är en arvsmassbaserad sjukdom som orsakas av defekter i FRATAXIN-genen. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, muskelsvaghet, hjärtproblem och annan skada på nervsystemet.
3. Multipel systematrofi (MSA): Detta är en neurologisk sjukdom som orsakas av degeneration i flera delar av det centrala nervsystemet, inklusive lillhjärnan. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, muskelsvaghet, autonoma symptom (som blodtrycks- och svettningsförändringar) och andra neurologiska symptom.
4. Progressiv supranukleär pares: Detta är en neurologisk sjukdom som orsakas av degeneration i specifika delar av hjärnan, inklusive lillhjärnan. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av muskelkontroll och koordination, bland annat svårigheter att röra ögonen och att svälja.
5. Creutzfeldt-Jakob sjukdom: Detta är en dödlig neurologisk sjukdom som orsakas av prioner (proteiner som har förvridit sig till en skadlig form). Sjukdomen kännetecknas av snabb progressiv demens, muskelsvaghet, koordinationssvårigheter och andra neurologiska symptom.

Det är viktigt att notera att det finns många andra sjukdomar som kan orsaka liknande symptom som ovan nämnta sjukdomar. Om du eller någon i din närhet upplever några av dessa symptom bör ni söka vård och få en korrekt diagnos från en läkare.

Extrapyramidal systemet är ett samlingsnamn för de nervbanor och strukturer i centrala nervsystemet som kontrollerar och reglerar rörelser och muskelaktivitet. Det extrapyramidala systemet arbetar tillsammans med det pyramidala systemet, som styr viljestyrda rörelser, för att koordinera rörelser och upprätthålla balans.

Det extrapyramidala systemet består av flera olika delar, inklusive basalganglier, subtalamiska kärnan, thalamus och cerebellum. Dessa strukturer kommunicerar med varandra och med andra delar av centrala nervsystemet via neurotransmittorer som dopamin och acetylkolin.

Funktionsstörningar i det extrapyramidala systemet kan leda till rörelseförändringar som exempelvis tremor, rigidity, akinesi och dyskinesi. Sådana störningar kan vara relaterade till neurologiska sjukdomar som Parkinson's disease, Huntington's disease och tardive dyskinesia. Behandling av extrapyramidala biverkningar kan innebära användning av läkemedel som korrigerar neurotransmittoravvikelser eller symtomatisk behandling med mediciner som lindrar rörelseförändringarna.

'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.

Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:

1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.

Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), definieras en "abnormal reflex" som:

"Repetitive or sustained contraction of a group of muscles after a quick stretch (e.g., deep tendon reflex) or after the cutaneous stimulation of a nerve (e.g., abdominal reflex) due to an underlying disorder of the nervous system."

Också känt som patologiska reflexer, är detta en indikation på skada eller sjukdom i centrala nervsystemet eller perifera nerver. Exempel på ovanliga reflexer inkluderar:

* Klonus: en repetitiv och okontrollerad muskelkontraktion orsakad av en snabb stretch.
* Babinski-reflexen: en uppojkningsrörelse av stortån vid beröring på plantarfascians undersida hos vuxna, vilket kan indikera skada på pyramidbanan i centrala nervsystemet.
* Olli-Tromsés reflex: en patologisk reflex där en snabb rotation av foten orsakar en kontraktion av muskler som flexer knäskålarna och dorsiflexerar foten, vilket kan indikera skada på pyramidbanan i centrala nervsystemet.

Det är viktigt att notera att vissa abnorma reflexer kan vara normalt hos barn under en viss ålder och att tolkningen av reflexer bör göras i kontext med den individuella patientens historia, fysiska status och andra undersökningsresultat.

'Substantia nigra' er en del av hjernen som består av to sett av nerveceller, kallade compacta og reticulata. Den kompakte delen inneholder de nerveceller som producerer dopamin, et neurotransmitter som er viktig for bevegelse og kontrollen av muskelaktivitet. Når disse cellene degenererer eller dør, som skjer i sykdommen Parkinson, fører det til en mangel på dopamin i hjernen, som kan føre til rystelser, stivhet og trøghet i bevegelsen. Substantia nigra ligger i midten av hjernen og er en del av den basyale gangliesystemet.

"Halvsidig ansiktsspasm" är en medicinsk term som refererar till en form av muskelsammandragning i ansiktet på ena sidan. Det orsakas vanligtvis av en skada eller en sjukdom i den del av hjärnan som styr ansiktsmusklerna, kallad facialisnerven.

Symptomen på halvsidig ansiktsspasm innebär att det drabbade ansiktet blir slappare och/eller mer uttryckslöst på den ena sidan, och det kan vara svårt att blinka eller smila på den sidan. I vissa fall kan det även förekomma smärta i ansiktsmusklerna.

Halvsidig ansiktsspasm kan behandlas med läkemedel som lindrar muskelspasmer, men i allvarliga fall kan operation vara nödvändig.

"Sackader" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där det förekommer onormalt stora utbuktningar eller cystor i hjärnans membran, kallat hårda och mjuka hjärnhinnan (dura mater och pia mater). Dessa cystor innehåller ofta vätska och kan vara förknippade med olika sjukdomar eller skador som till exempel trauma, infektion, inflammation eller tumörer.

Sackader kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats i hjärnan, såsom huvudvärk, yrsel, synproblem, kräkningar, balansstörningar och i vissa fall till och med epileptiska anfall. Diagnosen ställs vanligtvis genom hjälp av avancerade bildgivande undersökningsmetoder som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan variera från att observera till mediciner, dränering eller i vissa fall kirurgiskt avlägsnande beroende på allvarlighetsgraden och typen av sackader.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.

Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

'Svetsning' är ett begrepp inom kirurgi och betecknar en metod för att förena två vävnader, ofta hudar eller blodkärl, genom att använda värme. Det sker vanligtvis med hjälp av en svetskopp som genererar den nödvändiga värmeenergin. Syftet är att få vävnaderna att smälta samman och bilda en stark, varaktig förbindelse.

Det finns olika typer av svetsmetoder, beroende på vilken typ av vävnad som ska förenas och hur stor precision som behövs. Några exempel är termisk svetsning, ultraljudssvetsning och laserassisterad svetsning.

Svetning används ofta inom kirurgi för att stänga sår efter operationer eller skada, men kan även användas för att återställa funktion i blodkärl eller nerver.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

'Avvikande beteende' kan definieras som ett beteende som avviker från det som vanligtvis anses vara normalt eller acceptabelt inom en given social, kulturell eller kontextuell ram. Detta innebär att det kan variera mycket beroende på sammanhang och att vad som betraktas som avvikande i en situation kan vara fullständigt normalt i en annan.

I en medicinsk kontext kan avvikande beteende vara ett tecken på olika former av psykiatriska eller neurologiska störningar, men det kan också bero på faktorer som läkemedelsbiverkningar, droger, alkoholmissbruk eller andra substansrelaterade problem.

Det är viktigt att notera att ett avvikande beteende inte alltid innebär en medicinsk störning och att en fullständig bedömning bör göras av en kvalificerad hälsovårdspersonell för att fastställa orsaken till det avvikande beteendet.

Electroencephalography (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden registrerar de potentialskillnader som uppstår när neuron i hjärnbarken kommunicerar med varandra. Dessa potentialskillnader kan visas som en kurva över tiden, kallad ett elektroencefalogram.

EEG används ofta för att diagnostisera och monitorera olika former av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, till exempel epilepsi, sömnstörningar, hjärnskador, stroke och demens. Den kan även användas under operationer för att övervaka hjärtats funktion och under behandling med elektrochoke för att behandla svår epilepsi.

'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.

Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.

'Synuclein' er en type av protein som forekommer naturlig i menneskelegemer. Det finnes tre hovedtyper av synuclein-proteiner: α-synuclein, β-synuclein og γ-synuclein. Af disse er α-synuclein den mest velkjente og har blitt studert grunnliggende i forbindelse med flere neurodegenerative sykdommer, som Parkinson's sykdom og demensialt med Lewy kropp-sykdom (DLB).

I en healthy hjerne er α-synuclein-proteinet næsten udelukkende lokalisert i synapser, de områder i nervecellene der overfører impulser til andre nerveceller. Men i syke hjernene med Parkinson's eller DLB, kan α-synuclein klumpe sammen og danne aggresive aggregater kalt Lewy kroppar og Lewy neuropilets. Disse aggregater forstyrrer normal funksjon av nervecellene og kan føre til deres død, resulterende i de neurodegenerative symptomer som er typiske for disse sykdommer.

Så en medisinsk definisjon av 'synuclein' vil være: "En type protein som forekommer naturlig i menneskelegemer, og som kan klumpes sammen og danne aggresive aggregater i syke hjerner, forbindet med Parkinson's sykdom og demensialt med Lewy kropp-sykdom."

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Dopaminmedel är en grupp av läkemedel som påverkar dopaminnivåerna i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll för kognition, rörelsekoordination, motivation, belöningssystemet och stämningsregleringen.

Dopaminmedel används primärt för behandling av sjukdomar där dopaminnivåerna är för låga, till exempel:

1. Parkinson's disease: Dopaminmedel hjälper att ersätta den bristande dopaminet i hjärnan och förbättra rörelsekoordinationen.
2. Restless legs syndrome (RLS): Vissa dopaminmedel kan användas för att lindra obehagliga känslor och rastlöshet i benen som förekommer vid RLS.
3. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder): Stimulerande dopaminmedel kan hjälpa att öka koncentration och minska hyperaktivitet och impulsivitet hos personer med ADHD.
4. Depression: Dopaminmedel kan användas som komplement till traditionella antidepressiva läkemedel för att behandla svår depression, särskilt i fall där patienten inte svarar på vanliga behandlingar.

Exempel på dopaminmedel inkluderar levodopa (L-DOPA), carbidopa, bromocriptin, pramipexol, ropinirol och amantadin.

Stiff-Man Syndrome (SMS) är en mycket sällsynt neurologisk sjukdom som kännetecknas av stelhet, spasmer och kramp i musklerna, framför allt i ryggen och benen. Sjukdomen beror på ett autoimmunt angrepp på de celler i centrala nervsystemet som producerar GABA (gamma-aminobutyrsyra), en viktig signalsubstans för muskelkontroll.

Symptomen kan variera från mild till allvarlig, men ofta blir det svårare att röra sig och hålla balansen över tiden. I vissa fall kan SMS leda till allvarliga komplikationer som andningssvårigheter eller fallrisk.

Det finns två huvudtyper av Stiff-Man Syndrome: den klassiska formen och en variant som kallas Progressive Encephalomyelitis with Rigidity and Myoclonus (PERM). Den senare formen är mer sällsynt än den klassiska, men kan vara ännu allvarligare.

SMS behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel och muskelavslappnande medel för att lindra symtomen. I vissa fall kan även terapi och rehabilitering hjälpa till att förbättra patientens funktion och livskvalitet.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

Neurologiska gångstörningar är en benämning på svårigheter att gå och balansera som orsakas av skador eller sjukdomar i det centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Det kan vara svårt att ställa sig stilla, hålla balansen, koordinera rörelserna eller gå i rak linje. Exempel på neurologiska gångstörningar inkluderar ataxi (olycklig koordination), parkinsonism (rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet), spastisk gång (spasticitet, stelhet och kramp i benen) och neuropati (skada på nerverna). Gångstörningar kan också vara relaterade till ålderdomssjukan, skador på ryggraden eller andra sjukdomar som stroke, multipel skleros och skleros med flera. Behandlingen av neurologiska gångstörningar kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, träning och i vissa fall kirurgi.

'Botulinumtoxin' er ein slags bakterielt gift som produseres av Clostridium botulinum-bakterien. Det er noen av de sterkeste naturlige giftstoffene vi kjenner, og kan føre til en alvorlig muskelspasme og paralysen hvis det kommer i kontakt med kroppen.

Det finnes tre hovedtyper av botulinumtoxin som benyttes medicinsk: type A, type B og type E. Disse brukes forskjellige formål, men de har alle sammen den felles effekten av å blokkere signaler fra nervesystemet til musklene, hvilket fører til at musklene slappes av.

I medisinsk bruk kan botulinumtoxin være nyttig i behandlingen av en rekke forskjellige tilstander, blant annet:

* Spastiskitet: Botulinumtoxin innebrer at musklene som er røykt av spasticitet slappes av, hvilket kan føre til bedre bevegelse og komfort.
* Overdrevent svetteproduksjon (hyperhidrosis): Botulinumtoxin kan blokkere de nerver som stimulerer svettkjertlene, reduserende dermed overdreven svetteproduksjon.
* Kramper i ansiktet: Botulinumtoxin innebærer at musklene i ansiktet slappes av, hvilket kan føre til en mer regelmessig utseende og redusere smerter som følge av kramper.
* Migren: Botulinumtoxin kan blokkere nerver som bidrar til migrænsmertene, hvilket kan redusere hyppigheten og alvorligheten av migræneanfaltene.

Botulinumtoxin inngår i medisinske preparater under handelsnavnene Botox®, Dysport®, Xeomin® og Myobloc®.

Cerebral dominance, also known as lateralization or hemispheric dominance, refers to the specialization of one side of the brain over the other in terms of cognitive functions. In most people, the left hemisphere is dominant for language and logical thinking, while the right hemisphere is more specialized for spatial abilities, artistic and musical skills, and emotional processing. However, it's important to note that this does not mean that one side of the brain is solely responsible for certain functions, as both hemispheres work together to process information and execute tasks.

Cerebral dominance can be assessed through various neuropsychological tests, such as dichotic listening tasks or visual half-field experiments. These tests measure the preferential processing of stimuli presented to each hemisphere and can provide insight into an individual's patterns of cerebral dominance.

It is worth noting that while cerebral dominance has been a topic of interest in neuroscience, its practical implications for everyday functioning are still a matter of debate. Some researchers argue that understanding one's cerebral dominance can help optimize learning and performance, while others suggest that the effects of lateralization may be overstated.

'Oculomotor muscles' refererar till de extraoculära muskler som kontrollerar rörelserna hos ögat. Det finns sex stycken extraoculära muskler och tre av dem är oculomotoriska muskler:

1. Superior rectus: Denna muskel roterar ögat uppåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.
2. Medial rectus: Denna muskel drar ögat närmare midjlinjen när den kontraheras.
3. Inferior rectus: Denna muskel sänker och roterar ögat nedåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.

Dessa muskler får sin nervförsörjning från den tredje kranialnerven (oculomotornerven). Tillsammans med de andra extraoculära musklerna som kontrolleras av den fjärde och sjätte kranialnerven, är oculomotoriska muskler viktiga för att koordinera rörelserna hos båda ögonen så att vi kan uppfatta en enhetlig bild och ha klar seende.

"Cerebral palsy" er en samlebetegnelse for en rekke permanente størrelser og funksjonshemninger i muskelkontrollen, koordinasjonen og bevegelsene som følge av skade på hjernen under dens viktigste voksne- eller barnestadier. Ordet "cerebral" refererer til hjernen, mens "pares" betyr "svakhet" eller "lammhet". Cerebral pares kan variere i alvorlighetsgrad fra lett svakhet i enkelte muskler til veldig alvorlig lammhet og ustabilitet i hele kroppen.

"Blickfixierung" er en medisinsk term som refererer til den fysiske proces hvor øynene holder fast og fokuserer på et bestemt punkt i synsfeltet. Dette skjer ved at de smallere musklene rundt pupillen trækker sammen for å holde billedet stille på nettret, slik at hjernen kan interpretere det som en stillestående, klar og skarp visuel representasjon.

Blickfixering er viktig for normal synsefunksjon og lesing, og den hjelper også med å stabilisere øynene når vi beveger hodet eller kroppen. Problemer med blickfixering kan føre til synsproblemer som dobbeltseende, uskarpt seende eller svært å fokusere på et punkt.

Reaktionstid (latin: reactio, 'en handlings eller svarsrörelse') är inom medicinen och fysiologi den tid det tar från att en stimulus uppfattas till det att ett respons eller ett svar registreras. Den mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder, beroende på kontexten.

Reaktionstiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsotillstånd, typen av stimulus och omgivningens faktorer. Vissa läkemedel eller substanser kan också påverka reaktionstiden genom att påverka centrala nervsystemet.

I kliniska sammanhang är reaktionstid en viktig parameter vid bedömning av patienters neurologiska funktion, särskilt efter skador eller sjukdomar som kan påverka hjärnan eller nerverna.

Molekylära chaperoner är proteiner som hjälper till att folda andra proteiner korrekt i cellen. De gör detta genom att binda till de nyss syntetiserade, ofullständigt foldeda proteinerna och hjälper dem att följa den naturliga foldningsvägen så att de kan bilda sin tredimensionella struktur korrekt.

Molekylära chaperoner finns i alla levande celler och är speciellt viktiga under stressförhållanden, då cellen utsätts för högre temperaturer eller andra faktor som kan störa proteinernas foldning. Chaperonerna skyddar också proteiner från att aggregera eller klumpa ihop sig till icke-funktionella aggregerat strukturer.

Exempel på molekylära chaperoner inkluderar Hsp70, Hsp90 och GroEL/GroES i bakterier. Dessa proteiner har olika mekanismer för att hjälpa till med proteinfoldning, men de arbetar alla tillsammans för att säkerställa att cellens proteiner är korrekt foldeda och funktionella.

Putamen är en del av basala ganglierna i hjärnan och är involverad i rörelsekoordinering, belöningssystemet och kognitiva funktioner. Det är en oval formad struktur som ligger lateralt till globus pallidus och medialt till nucleus caudatus. Putamen och nucleus caudatus tillsammans bildar den striatala komplexet, som tar emot dopaminerga signalsubstanser från substantia nigra pars compacta. Dopaminbrist i detta system har visats korrelera med rörelsekoordinationsstörningar som ses vid sjukdomar som Parkinson.

Dopaminreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet hos däggdjur och andra organismers nervceller. De är receptorerna där neurotransmittorn dopamin binder till och utlöser en biokemisk signaltransduktion inne i cellen. Dopaminreceptorer spelar en viktig roll i flera kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, och kognitiv funktion.

Det finns fem huvudsakliga typer av dopaminreceptorer, indelade i två övergripande klasser: D1-like (D1 och D5) och D2-like (D2, D3 och D4). Varje typ har olika molekylära egenskaper och funktioner. Aktivering av dopaminreceptorer kan leda till en mängd olika cellulära respons, beroende på vilken receptortyp som aktiveras och i vilket omfång. Dysfunktion eller störningar i dopaminsystemet, inklusive dopaminreceptorerna, har visats vara involverade i en rad medicinska tillstånd, såsom Parkinson's sjukdom, schizofreni och beroendesjukdomar.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

En Lewy kropps sjukdom (LBD) är en neurodegenerativ sjukdom, vilket innebär att nervceller i hjärnan bryts ned och orsakar demens. Sjukdomen karaktäriseras av aggregationer av alfa-synukleinproteinet, som bildar så kallade Lewy kroppar inne i nervcellerna. Dessa aggregationer kan påverka och störa cellernas funktion och till slut orsaka deras död.

LBD delas ofta upp i två undergrupper: Parkinson's disease dementia (PDD) och Dementia with Lewy bodies (DLB). Skillnaden mellan dem är främst kronologisk, det vill säga när symtomen visar sig. Vid PDD utvecklas demensen sent i sjukdomsförloppet, medan den hos DLB ofta visar sig tidigare och kan vara en del av diagnosen från början.

Symptomen på LBD kan variera, men de vanligaste inkluderar kognitiva svårigheter som minnesförlust, förvirring, uppmärksamhetssvårigheter och nedsatt förmåga till planera och ta initiativ. Motoriska symtom som rörelsekoordinationssvårigheter, rigiditet och tremor kan också förekomma, särskilt vid PDD. Andra vanliga symtom inkluderar hallucinationer, sömnstörningar, stora fluktuationer i vakenhet och sömnsätt, och autonoma nervsystemsstörningar som blodtrycksfall, svettningar och salivbrist.

LBD är en progressiv sjukdom, vilket betyder att symtomen tenderar att förvärras över tiden. Behandlingen fokuserar vanligtvis på att lindra specifika symtom och kan innefatta mediciner, kognitiv träning, fysisk terapi och stödjande vård.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

"Gränspsykos" (eller "gränsbetingat psykotiskt beteende") är ett begrepp inom psykiatrin som används för att beskriva en individ som visar tecken på vissa psykotiska symtom, men inte till den grad som uppfyller kriterierna för en fullt utvecklad psykos.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerat av American Psychiatric Association, definieras gränspsykos som:

"Att mötas kriterierna för ett eller flera psykotiska symtom, men inte uppfyller kriterierna för någon annan specifik psykiatrisk störning och inte är tillräckligt allvarliga för att påverka individens funktionsnivå i hög grad."

Exempel på psykotiska symtom som kan förekomma inkluderar: hallucinationer (att uppleva saker som inte finns), paranoia (orimlig misstänksamhet eller förföljelsemani) och andra kognitiva störningar.

Det är värt att notera att gränspsykos kan vara ett tidigt tecken på en fullt utvecklad psykos, så det är viktigt att individen får professionell hjälp och övervakning för att avgöra om symtomen förvärras eller förbättras över tiden.

NAV1.6, eller Nav1.6-kanalen, står för "Neuronal Voltage-Gated Sodium Channel 1.6" och är en typ av natriumkanaler som finns i exciterade celler, till exempel nervceller och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och reglera aktionspotentialer, det vill säga de snabba elektriska signaler som används för kommunikation mellan celler och för kontraktion av muskler.

NAV1.6-kanalen är speciellt viktig för att generera snabba aktionspotentialer i nervceller, särskilt i de sensoriska neuronerna som överför smärtsignaler till hjärnan. Mutationer i genen SCN8A, som kodar NAV1.6-kanalen, kan leda till olika neurologiska sjukdomar, till exempel epilepsi och cerebral pares.

Eye movement measurements, also known as oculometry or eye tracking, refer to the measurement and analysis of eye movements and position. This can include assessing the direction, speed, and length of time that an individual's eyes are focused on a particular point or object. These measurements can be used in various fields such as medicine, psychology, and human-computer interaction to understand cognitive processes, diagnose and monitor neurological conditions, and develop assistive technologies for individuals with disabilities. In the medical field, eye movement measurements can be used in the diagnosis of conditions such as strabismus (crossed eyes), amblyopia (lazy eye), and various neurological disorders that affect eye movements such as multiple sclerosis, Parkinson's disease, and brain injury.

Neuromuskulära medel är en kategori av läkemedel som påverkar nervsystemet och muskelsystemet. Dessa medel används ofta för att behandla neurologiska sjukdomar och skador, till exempel muskelrelaxerande medel som används under operationer för att lindra muskelspasmer och kramp. Andra exempel på neuromuskulära medel är läkemedel som används för behandling av multipla skleros, myasthenia gravis och ALS (amyotrofisk lateralskleros). Dessa medel kan verka genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet eller minska inflammationen i musklerna.

1-Methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine (MPTP) is a chemical compound that can cause permanent parkinsonian symptoms. It is not a medication or a drug in clinical use. MPTP itself is not toxic, but it is metabolized into a toxic substance called MPP+ (1-methyl-4-phenylpyridinium) by the enzyme monoamine oxidase B (MAO-B) in glial cells. MPP+ is taken up by dopaminergic neurons in the substantia nigra, where it inhibits complex I of the electron transport chain, leading to energy depletion and cell death.

Exposure to MPTP can lead to rapid onset of parkinsonian symptoms such as rigidity, bradykinesia, resting tremor, and postural instability. The use of MPTP as a model of Parkinson's disease in research has contributed significantly to our understanding of the pathophysiology of this disorder.

Somatoforma störningar är en grupp psykiatriska diagnoser som innefattar symptom med oklar eller överdrivet betydande fysisk orsak. Symptomen orsakas inte av en annan medicinsk eller psykiatrisk sjukdom och det finns inga klara organiska skador eller abnormaliteter som förklarar dem. Istället kan orsaken vara samband med psykologiska faktorer, såsom stress, trauma eller känslomässiga konflikter.

Personer med somatoforma störningar upplever ofta en rad olika symptom, till exempel smärta, trötthet, sömnsörja, svimningar, andningssvårigheter eller mag-tarmproblem. Symptomen kan vara kroniska och kan påverka personens vardagliga liv och funktionalitet betydligt.

Det är värt att notera att somatoforma störningar inte innebär att patienten fejkar eller försöker simulera symptomen. Istället kan de vara omedvetet inriktade på att uppfylla en psykologisk behov eller att hantera underliggande emotionella konflikter.

Det finns flera olika typer av somatoforma störningar, inklusive:

* Somatisationsstörning: Upprepade och återkommande symptom från flera olika kroppsliga funktioner under en längre tidsperiod, vilket orsakar betydande besvär och funktionsnedsättning.
* Konversionssyndrom: En plötslig och ofta drastisk förlust av en kroppslig funktion eller förmåga, till exempel syn- eller hörselnedsättning, svårigheter att röra sig eller förlamning.
* Dissociativ störning: En plötslig och ofta drastisk förändring i medvetandet, minnet, identiteten eller perceptionen av omgivningen.
* Hypokondri: Obsessiva oro över att ha en allvarlig sjukdom, trots att det inte finns några objektiva bevis för detta.
* Schizofreniliknande störning: En psykos som liknar schizofreni men som inte uppfyller kriterierna för den diagnosen.

Sarkoglykaner är en typ av strukturproteiner som förekommer i cellmembranet hos muskel- och nerveceller. De spelar en viktig roll för att stabilisera sarcolemma, det membran som omger muskelfibrerna, samt för att underlätta kommunikationen mellan celler. Sarkoglykaner är också associerade med dystrofin, ett protein som är involverat i muskelkontraktioner och som saknas eller är defekt hos patienter med Duchenne-muskeldystrofi. Det finns flera olika typer av sarkoglykaner, varav var och en har en specifik funktion och struktur. Mutationer i generna för dessa proteiner kan leda till olika former av muskeldystrofier och neuromuskulära sjukdomar.

"Postural equilibrium" refererar till förmågan att upprätthålla och kontrollera kroppens balans och stabilitet under olika stillastående och rörliga positioner. Det innebär att koordinera muskulaturen, sensoriska input från exempelvis ögon, innerörat och proprioceptorer (känselorgan i musklerna och lederna) för att hålla kroppen i en balanserad position. Postural equilibrium är viktigt för att kunna utföra vardagliga aktiviteter som stående, gående och att hålla sig upprätt under olika rörelsemönster.

'Gång' är ett medicinskt terminologi som refererar till den normativa, rytmiska och koordinerade processen av att ställa sig upp, bibehålla balans och föra kroppen framåt genom att successivt sätta ner och lyfta fötterna. Det är en komplex motorisk funktion som involverar flera olika muskler, senor, ligament och nervbanor för att koordinera rörelserna i benen, höfterna, ryggen och magmusklerna. Gång kan vara störd eller påverkad av en rad olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, muskuloskeletala skador eller åldrande.

Neurological models är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av det neurologiska systemet, inklusive hjärnan och nerverna. Dessa modeller kan användas för att simulera olika funktioner och processer i nervsystemet, såsom neurotransmission, neuronal excitation, och nätverksdynamik.

Det finns olika typer av neurologiska modeller, beroende på vilka aspekter av nervsystemet de försöker beskriva. Några exempel är:

1. Enskilda neuronmodeller: Dessa modeller simulerar aktiviteten i en enda neuron, inklusive dess membranpotential och elektriska signaler.
2. Neuronalnätverksmodeller: Dessa modeller simulerar interaktionerna mellan flera neuroner och hur de tillsammans bildar nätverk som utför specifika funktioner.
3. Kognitiva modeller: Dessa modeller försöker beskriva högre kognitiva processer såsom perception, uppmärksamhet, minne och lärande.
4. Systemnivåmodeller: Dessa modeller simulerar större systemnivåfunktioner i nervsystemet, till exempel sömn-vakena cykeln, hunger-sättningssystemet och smärtsystemet.

Neurologiska modeller används inom flera områden av neurovetenskapen, bland annat för att undersöka grundläggande mekanismer i nervsystemet, för att simulera patologiska tillstånd och för att utveckla nya terapeutiska strategier.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:

1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.

Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.

'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.

Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.

Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:

* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.

Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

DNA-mutationsanalys (også kalt genetisk testing eller genetisk sekvensanalyse) er en laboratoriemetode der anvendes til at identificere og analysere ændringer (mutationer) i DNA-sekvensen i et bestemt gen eller i hele genomet. Metoden involverer isolering af DNA fra en prøve, typisk taget fra blod, spyt, hår eller andre kropsvævsprøver. Isoleret DNA klippes derefter op i små stykker og kopieres mange gange over for at skabe mange kopier af det specifikke gen eller område der ønskes analyseret. Disse kopier behandles derefter med en kemisk reaktion, der får de forskellige baser i DNA-sekvensen (A, T, C og G) til at lyse under forskellige bølgelængder af ultraviolet lys. Dette gør det muligt at identificere enhver mutation eller variation i DNA-sekvensen ved at se hvilke baser der lyser under de forskellige bølgelængder.

DNA-mutationsanalys anvendes ofte til at diagnosticere genetiske sygdomme, forudse risikoen for at udvikle visse sygdomme, fastslå arvemåde og forældrekontrol, og i retssager om paternitet. Den kan også anvendes til at undersøge respons på behandling og forebyggelse af genetisk betingede sygdomme.

"Följerörelser" (eng. "pursuit movements") är en medicinsk term som används för att beskriva en persons förmåga att fokusera sitt synfält på ett rörligt objekt och automatiskt röra blicken med det rörliga objektet. Detta kräver att flera olika delar av det visuella systemet samarbetar, inklusive ögonrörelser, blickkontroll och uppmärksamhet.

Följerörelser kan vara nedsatta eller saknas helt hos en person med vissa neurologiska tillstånd, såsom skador på hjärnan eller ögats muskler och nerver. Detta kan leda till svårigheter att fokusera synen på rörliga objekt och förstå deras rörelsemönster. Följerörelser testas ofta som en del av en neurologisk undersökning för att hjälpa läkare att bedöma funktionen hos det visuella systemet och identifiera eventuella problem.

'Botulinum Toxin Type A' (BoNT-A) refererar till ett neurotoxin som produceras av den anaeroba bakterien *Clostridium botulinum* och relaterade arter. Detta toxin är orsaken till sjukdomen botulism, som kännetecknas av muskelsvaghet eller andningssvårigheter på grund av att nervimpulser inte kan överföras korrekt till musklerna.

I medicinsk kontext används dock ofta rena former av BoNT-A, som marknadsförs under varumärken som Botox, Dysport och Xeomin, för behandling av olika neuromuskulära störningar. Dessa tillämpningar inkluderar bland annat behandling av spasticitet, dystoni, migrän och vissa typer av ögonläkning (bland annat brynställning). BoNT-A fungerar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet som orsakar muskelkontraktioner. På så sätt kan överdriven muskelaktivitet minskas och symtom lindras.

I'm sorry for any confusion, but "Ecuador" is a country in South America and not a medical term or condition. It is located between Colombia to the north and Peru to the south and has a population of approximately 17 million people. The capital city of Ecuador is Quito and the official languages are Spanish and Quechua. The currency is the US dollar. Ecuador is known for its diverse geography, including the Galapagos Islands, Amazon rainforest, and Andean mountains.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.

'Genetiska sjukdomsanlag' refererar till en persons predisposition eller benägenhet att utveckla vissa sjukdomar orsakade av avvikelser i deras genetisk make-up. Detta innebär att de har ärvt specifika gener från sina föräldrar som ökar risken för att utveckla en viss sjukdom, även om det inte garanterar att personen kommer att utveckla sjukdomen.

Det finns olika typer av genetiska sjukdomsanlag, beroende på hur många gener som är involverade och hur stor roll de spelar i sjukdomens uppkomst. Några exempel på genetiska sjukdomsanlag inkluderar:

1. Monogenetiska sjukdomsanlag: Orsakas av en enda gen som är defekt eller muterad. Exempel på monogenetiska sjukdomsanlag är cystisk fibros, Huntingtons sjukdom och sjukdomen Marfan.

2. Multifaktoriella sjukdomsanlag: Orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Exempel på multifaktoriella sjukdomsanlag är diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska störningar som schizofreni och depression.

3. Mitochondriella sjukdomsanlag: Orsakas av mutationer i mitokondrie-DNA, som är den del av DNA som finns utanför cellkärnan och som ärvs från modern. Exempel på mitokondriella sjukdomsanlag är Leigh syndrom, Kearns-Sayre syndrom och MELAS (mitochondriell encefalopati, läkemedelskänslig epilepsi, svårigheter att äta, huvudvärk och svimningar).

Det är viktigt att notera att genetisk predisposition för en viss sjukdom inte alltid leder till utveckling av sjukdomen. Miljömässiga faktorer som livsstil, näringsintag och exponering för skadliga ämnen kan också spela en roll i utvecklingen av en sjukdom.

'Lillhjärna' (cerebellum) är en del av hjärnan som ligger under storhjärnan och bakom hörsel- och synbarken. Det är en viktig struktur som har en central roll i koordineringen av muskulär aktivitet, balans och rörelsekoordination. Lillhjärnan består av två hemisfärer och ett mittparti (vermis) och innehåller mycket nervceller (neuron). Skador på lillhjärnan kan orsaka problem med muskeltonus, rörelsekontroll, balans och koordination.

Dopaminergic neurons are a type of nerve cell that produces and releases the neurotransmitter dopamine. These neurons are located in several regions of the brain, including the substantia nigra pars compacta and the ventral tegmental area. They play important roles in various cognitive and behavioral processes, such as motivation, reward, movement, and memory.

Dopaminergic neurons have a distinctive morphology, characterized by a large cell body and several long, branching dendrites that receive input from other neurons. Their axons project to various target areas in the brain, where they release dopamine to modulate the activity of other neurons.

Dysfunction of dopaminergic neurons has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, such as Parkinson's disease, schizophrenia, and drug addiction. In Parkinson's disease, for example, the loss of dopaminergic neurons in the substantia nigra pars compacta leads to motor symptoms such as tremors, rigidity, and bradykinesia.

Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika reaktioner i levande vävnad eller celler. Detta kan användas inom olika områden, såsom hudterapi och behandling av vissa neurologiska störningar.

I samband med hudbehandlingar, kan fotostimulering involvera användning av specifika våglängder av ljus för att stimulera cellernas ämnesomsättning och syreförsörjning, vilket kan leda till förbättrad hudstruktur och läkerprocesser.

Inom neurologi kan fotostimulering användas som en icke-invasiv behandlingsmetod för att stimulera nervceller i hjärnan med hjälp av ljus. Detta kallas ofta transkraniell magnetstimulering (TMS) eller transkraniell direkt strömstimulering (tDCS), där en yttre enhet används för att generera ett magnetfält eller elektrisk ström som påverkar nervceller i hjärnan.

Det är värt att notera att fotostimulering kan ha olika mekanismer och effekter beroende på vilket område det används inom, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få rätt information och behandling.

"Antikonvulsiva medel" är en benämning på läkemedel som används för att behandla och förebygga epileptiska krampanfall. Dessa mediciner fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och minska excitationen av nervceller, vilket hjälper att förhindra oförutsägbara och oönskade konvulsioner eller krampanfall.

Exempel på vanliga antikonvulsiva medel inkluderar:

1. Karbamazepin
2. Fenobarbital
3. Valproinsyra
4. Lamotrigin
5. Levetiracetam
6. Topiramat
7. Phenytoin
8. Gabapentin

Varje antikonvulsivum har sina unika mekanismer och biverkningar, så läkare väljer ofta ut ett specifikt medel eller en kombination av medel baserat på patientens typ av epilepsi, ålder, andra mediciner de tar och deras individuella respons på behandlingen.

Expanderande trinukleotidupprepningar (ETU) är en genetisk mutation där upprepningar av tre nukleotider i DNA-sekvensen orsakar en progressiv expansion av upprepningssekvensen. Denna typ av mutation är särskilt vanlig i neurologiska sjukdomar som Huntingtons korea, fragil X-syndrom och myoklonisk epilepsi med ataxi och sensorisk neuropati (MEASN).

ETU kan orsaka skador på proteinsyntesen och leda till abnormt protein som kan vara toxiskt för nervceller. Ju fler upprepningar av trinukleotiden, desto högre är risken för att sjukdomen ska utvecklas och desto allvarligare blir ofta symtomen. Expansionen av upprepningssekvensen kan också öka över generationer, vilket kan leda till en tidigare insättning och allvarligare sjukdom hos efterkommande.

Dopamin stimulantia är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i dopaminnervsystemet i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll i belöningssystemet, motivationen, kognitionen och rörelsekoordinationen.

Dopaminstimulerande läkemedel används främst för behandling av sjukdomar där dopaminbristen orsakar symptom, till exempel i Parkinson's disease, hyperkinetic syndrom och ADHD (uppmärksamhetsstörning med/utan samtidig hyperaktivitet). De ökar mängden dopamin i synapsklyftan genom att hämta upp dopamin från synaptosvaren eller blockera nedbrytningen av dopamin.

Exempel på dopaminstimulerande läkemedel är:

* Levodopa/Karbidopa (Sinemet, Madopar)
* Dopadecarboxylas-hämmare (Benserazid, Carbodopa)
* Dopaminagonister (Pramipexol, Ropinirol, Rotigotine)

Dessa läkemedel bör användas under tätt medicinskt övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer.

Dopamintransporter (DAT) är ett protein som transporterar neurotransmittor molekylen dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals i centrala nervsystemet (CNS). DAT hjälper till att avsluta signalsignaleringen av dopamin och reglerar mängden dopamin som är tillgänglig för postsynaptiska neuron. Genom att kontrollera aktiviteten hos dopaminet i CNS, är DAT-proteinet involverat i en rad neuropsykiatrisk störningar såsom ADHD, depression och Parkinson's disease.

Demens är en medicinsk term som används för att beskriva en nedgång i kognitiv funktion och förmåga till tänkande, minne, uppmärksamhet, räknekapacitet, språk och visuell perception, som är så allvarlig att den påverkar en persons vardagliga funktioner och aktiviteter. Demens kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärnan, exempelvis Alzheimers sjukdom, vaskulär demens eller demens som följd av en traumatisk hjärnskada. Symptomen tenderar att förvärras över tiden och kan leda till betydande funktionsnedsättning och behov av stöd i vardagliga aktiviteter.

Lymfoproliferativa sjukdomar är en grupp av sjukdomar som kännetecknas av överdriven celldelning och tillväxt av lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner. Dessa sjukdomar kan vara benigna eller maligna (cancerartade). Maligna lymfoproliferativa sjukdomar innefattar olika typer av lymfom och cancerformer som lever-, milt- och broskcancer. Benigna lymfoproliferativa sjukdomar kan orsaka symtom som obehag, svullnad eller smärta i lymfkörtlarna, trötthet och infektionskänslighet. Maligna former av lymfoproliferativa sjukdomar kan leda till allvarligare symptom som feber, svettningar, viktminskning, trötthet och svullnad i lever, mjälte eller andra kroppsdelar. Behandlingen beror på typen av sjukdom, dess utbredning och grad av allvarlighet.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

'Inklusionskroppar' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva strukturer i hjärnan som bildas när axoner (nervtrådar) från en neuron (hjärtcell) växer och integreras med andra nervceller under embryonal utveckling. Detta process skapar en kontinuerlig nervbana mellan två områden i hjärnan, vilket möjliggör kommunikation och signalering mellan dem. Inklusionskroppar kan ses som ett tecken på att nervceller har etablerat funktionella förbindelser med varandra, och de är viktiga för normal hjärnfunktion och utveckling.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

Dihydroxyphenylalanine, även känt som DOPA (3,4-dihydroxyphenylalanine), är en aminosyra som förekommer naturligt i vissa växter och djur. Det är en prekursor till neurotransmittorerna dopamin, norepinefrin och epinefrin (adrenalin) i kroppen.

I medicinskt hänseende kan DOPA användas som läkemedel för att behandla Parkinson's sjukdom, eftersom patienter med denna sjukdom ofta har låga nivåer av dopamin i hjärnan. När DOPA tas upp av hjärnan kan det omvandlas till dopamin och hjälpa att ersätta de låga nivåerna av denna neurotransmittor, vilket kan förbättra symtomen på Parkinson's sjukdom.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Talstörningar är ett samlingsbegrepp för svårigheter med att förstå och använda språket i kommunikationen med andra. Det kan handla om att ha problem med att producera tal, att ha en förvrängd eller onaturlig talproduktion, att ha besvär med ordförrådet eller att ha svårigheter med att förstå språket. Talstörningar kan vara inlärda eller organiska, det vill säga bero på en skada eller sjukdom i hjärnan. Exempel på olika typer av talstörningar är stammande, talsvårigheter relaterade till röst- och andningsapparaten och afasi (svårigheter med att formulera meningar).

'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.

Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.

Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.

Epilepsi är en neurologisk sjukdom som karaktäriseras av upprepad och oförutsägbar aktivering av nervceller i hjärnan, vilket orsakar epileptiska anfall. Epilepsi definieras vanligtvis som två eller fler oprovocerade anfall separerade av mer än 24 timmar, eller enbart ett anfall om det finns en tydlig risk för ytterligare anfall. Anfallen kan variera i intensitet från kortvariga, milda förluster av medvetande till allvarliga, stora krampanfall som kan innebära fall och skador. Epilepsi kan ha många olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, strukturella skador på hjärnan eller okända orsaker. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror att man har epilepsi, eftersom det ofta går att kontrollera anfallen med läkemedel eller andra behandlingsmetoder.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

Alkoholmissbruk är en term som används inom medicinen för att beskriva ett mönster av onormal alkoholkonsumtion som orsakar negativa konsekvenser för individen eller andra. Detta kan inkludera:

1. Beroende: Personen har utvecklat en fysisk och/eller psykisk beroendeframkallad avvaro till alkohol, vilket leder till att de inte kan sluta dricka eller kontrollera sitt alkoholintag.
2. Tolerans: Personen behöver dricka allt mer alkohol för att uppnå samma effekt som tidigare.
3. Abstinensbesvär: När personen slutar dricka alkohol kan de uppleva abstinensbesvär, såsom rastlöshet, irritabilitet, tremor, illamående, sömnsvårigheter och i vissa fall delirium tremens.
4. Skada: Alkoholkonsumtionen har orsakat skada på individens fysiska eller mentala hälsa, såsom lever- eller hjärtsjukdom, nervskador, psykoser eller depression.
5. Sociala problem: Alkoholkonsumtionen har orsakat problem i personens sociala liv, såsom konflikter med familjemedlemmar, vänner eller arbetsgivare, lagliga problem eller ekonomiska svårigheter.

Det är värt att notera att alkoholmissbruk kan variera i grad och att det inte finns en entydig gräns för när alkoholkonsumtionen betraktas som missbruk. Vad som kan vara acceptabelt för en person kan vara skadligt för en annan. Det är alltid viktigt att söka professionell hjälp om man anser sig ha problem med alkohol.

Sjukgymnastik är en form av behandlande aktivitet som används inom sjukvården. Enligt Socialstyrelsen definieras sjukgymnastik som:

"En metod för behandling och rehabilitering genom aktiva rörelser, med eller utan hjälpmedel, som utförs av en legitimerad sjukgymnast. Behandlingen är inriktad på att motverka funktionsnedsättningar, förebygga skador och sjukdomar samt främja och vårda hälsan."

Sjukgymnastik kan användas för att lindra smärta, öka rörlighet, stärka muskler och förbättra balans och koordination. Den kan också användas som en del av en rehabiliteringsprocess efter skada eller sjukdom. Sjukgymnastik kan vara individuell eller gruppbaserad, beroende på patientens behov och mål.

Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Genetic testing er en type med test som analyserer DNA, RNA eller proteiner i en persons kropp for å finne ut om de har bestemte arvelige endringer (variasjoner) eller mutasjoner i gener som kan gi informasjon om risikoen for å utvikle bestemte medisinske tilstander eller sykdommer. Testene kan også avdekke genetiske egenskaper som kan ha betydning for behandling og pleie av en eksisterende sykdom. Genetic testing innebærer vanligvis å ta et DNA-prøve fra blod, spyt eller hår, men det kan også gjøres ved hjelp av prøver fra andre kroppsfluider eller væv. Resultatene av genetiske tester kan ha betydning for både den enkelte personen og hans/hens familiede med hensyn til risikoen for arvelige sykdommer og behandlingsmuligheter.

"Krigsneuroser" er en gammel betegnelse for psykiatriske lidelser, der opstår som følge af krig og vold. I dag vil man sandsynligvis diagnostisere disse tilstande ved hjælp af de moderne diagnosesystemer, såsom DSM-5 eller ICD-10.

DSM-5 (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) definerer en række psykiatriske lidelser, der kan opstå som følge af traumatiske oplevelser, herunder krig og vold. Disse inkluderer posttraumatisk stressreaktion (PTSD), akut stressreaktion, adjustementsreaktion og reaktive angstanfald.

ICD-10 (The International Classification of Diseases) har også en række diagnoser, der kan anvendes til at beskrive psykiatriske lidelser, der opstår som følge af krig og vold, herunder PTSD, angstanfald, reaktive forstyrrelser og andre stressrelaterede tilstande.

Så i stedet for at bruge den gammeldags betegnelse "krigsneuroser" vil moderne læger og psykiatere sandsynligvis foretrække at diagnosticere de specifikke tilstande, der er defineret i DSM-5 eller ICD-10.

'Uppmärksamhets- och beteendestörningar' (ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk störning som kännetecknas av symptom såsom svårigheter att hålla fokus, extrema rastlöshetsproblem och impulsivt beteende. Symptomen måste vara påtagliga och förorsaka funktionsnedsättning i flera områden av livet, såsom skola, arbete eller sociala sammanhang, under en betydande del av individens liv. Det finns tre huvudsakliga typer av ADHD: kombinerad typ (kombination av både uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem), predovlande ogynnsamt uppmärksamhetstyp (primärt uppmärksamhetsproblem) och predovlande ogynnsamt beteendetyper (primärt hyperaktivitet och impulsivitet).

I medical terms, "rotation" often refers to the regular and periodic assignment of medical trainees (such as medical students or residents) to different clinical departments or services within a teaching hospital. The purpose of these rotations is to provide trainees with a broad exposure to various medical specialties and subspecialties, allowing them to gain diverse clinical experiences, develop a wide range of skills, and prepare for their future careers in medicine.

For example, a first-year medical resident might rotate through the following services during their training: internal medicine, surgery, pediatrics, obstetrics and gynecology, psychiatry, and family medicine. Each rotation typically lasts several weeks to a few months, depending on the program's structure and requirements.

In addition to clinical rotations, "rotation" may also refer to the movement of body parts around an axis or a fixed point. For instance, in anatomy, you might learn about the rotation of various bones, joints, or muscles during specific movements or activities. In pharmacology, "drug rotation" refers to the practice of changing medications periodically to reduce the risk of adverse effects and promote continued therapeutic efficacy.

En impulskontrollstörning (ICD-10: F63) är ett mentalt tillstånd där en person har svårigheter att motstå impulser, drifter eller kortsiktiga begär som är potentiellt skadliga för sig själv eller andra. Personer med impulskontrollstörningar upplever ofta en ökad spänning eller affekt just innan de agerar på ett impulsivt sätt, och efteråt kan känna lättnad, nöje eller tillfredsställelse.

Exempel på impulskontrollstörningar inkluderar:

1. Kleptomaní: en svårighet att motstå stöldimpulser, trots att det inte behövs och/eller det finns inga ekonomiska fördelar med att stjäla.
2. Pyromani: en svårighet att motstå impulsen att tända eld eller orsaka brand.
3. Sexuella impulskontrollstörningar, inklusive exhibitionism och sexuell tvångsmissbruk.
4. Trichotillomani: en svårighet att motstå impulsen att rycka ut hårstrån eller övriga kroppsbehåringar.
5. Patologiskt spelande (spelberoende): en svårighet att kontrollera impulserna att spela och satsa pengar, trots negativa konsekvenser.
6. Intermittent explosiv disorder: upprepade episoder av aggression eller våld som inte är föregånget av provocerande handlingar från andra, och som inte kan förklaras av annan psykiatrisk eller neurologisk störning.

Det är värt att notera att impulskontrollstörningar skiljer sig från tvångssyndrom (ICD-10: F42), där en person upplever tvångsmässiga tankar och handlingar som de inte kan motstå, men som de inte heller njuter av. I impulskontrollstörningarna däremot, upplever personen ofta en viss tillfredsställelse eller lättnad under eller omedelbart efter att ha genomfört handlingen.

"Funktionshinderbedömning" är ett begrepp inom medicinsk kontext som refererar till en utvärdering eller bedömning av individens funktionella förmågor och begränsningar i vardagslivet. Det inkluderar en granskning av personens kognitiva, fysiska, sensoriska och psykologiska förmågor som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter som krävs för att hantera sig själv, kommunicera, arbeta, studera och delta i samhällslivet.

Denna bedömning utförs vanligen av en läkare, sjukgymnast, ergoterapeut, logoped eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet och kompetens inom området. Bedömningen kan involvera olika typer av tester och observationer för att utvärdera personens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, som exempelvis klädning, matlagning, skrivande, talande, höra, se, röra sig och hantera sina känslor.

Resultatet av en funktionshinderbedömning används ofta för att fastställa behandlingsbehover, rehabiliteringsbehövanden, anpassningsbehövanden eller andra stödåtgärder som kan hjälpa personen att hantera sina begränsningar och öka sin livskvalitet. Den kan också användas för att ställa en diagnos eller för att dokumentera funktionsnedsättningen i syfte att få tillgång till sociala förmåner eller andra former av stöd från samhället.

Hjärninflammation, även känd som encefalit, är ett medicinskt tillstånd där hjärnhinnan eller det inre vävnadslagret i hjärnan blir inflammerat. Det orsakas oftast av infektioner med virus, bakterier eller parasiter, men kan även uppstå som en komplikation till autoimmuna sjukdomar eller efter skalltrauma. Symptomen på hjärninflammation kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är inflammerad och hur allvarligt tillståndet är, men kan inkludera feber, huvudvärk, förvirring, minnesförlust, stelhet i nacken, krampanfall och i värsta fall koma. Behandlingen av hjärninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innebära antibiotika, antivirala läkemedel eller immunosuppressiva behandlingar.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

REM-sömn, eller Rapid Eye Movement-sömn, är en typ av sömn som karakteriseras av snabba ögonrörelser, höjd hjärtslag och andningsfrekvens, och aktiva drömmar. Under REM-sömnen är hjärnan mycket aktiv, nästan lika aktiv som när man är vaken. Det är under denna fas av sömnen som de flesta drömmarna inträffar. REM-sömnen är en del av den normala sömncykeln hos människor och djur, och den alternerar med icke-REM-sömn under en typisk nattsömn.

Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.

En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

Oxidopamine är ett kemiskt ämne som används inom forskning för att skapa parkinsonism-liknande symptom hos djur, såsom råttor och möss. Det gör detta genom att orsaka skada på dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av hjärnan som är involverad i rörelsekoordinering. Oxidopamine är egentligen inte ett medicinskt läkemedel utan snarare ett forskningsverktyg.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Käkledssjukdomar (temporomandibular disorders, TMD) är en samling kliniska symptomer och tecken som beror på problem med strukturer i eller runt käkleden, som sitter framför örat och förbinder tinningen med underkäken. Käkleden består av skelett, muskler, bindväv och ledkapsel. TMD kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive trauma, stress, abnormal bett, artrit eller annan ledsjukdom.

Symptomen på käkledssjukdomar kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta:

* Smärta i ansiktet, speciellt kring örat, tinningarna, kinderna eller käken
* Knakande eller skvattrande ljud när man öppnar eller stänger munnen
* Besvär vid att öppna munnen fullt ut
* Ömmande muskler i ansiktet, speciellt efter att ha sovit
* Huvudvärk, särskilt kring tinningarna och pannan
* Smärta eller spänning i nacken och skuldrorna
* Öronfullhet eller yrsel
* Ömmande tänder utan synliga orsaker

Om du tror att du har en käkledssjukdom bör du söka vård av en tandläkare, käkkirurg eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet av att behandla TMD. Behandlingen kan innebära vila och värmebehandling, smärtstillande läkemedel, slappande av musklerna med hjälp av massage eller elektrisk stimulans, användning av en skyddande skena som håller tänderna isär när du sover och i vissa fall kirurgi.

Proprioception kan definieras som förmågan att uppfatta kroppens position och rörelse i rummet, utan att behöva titta på den. Det är en form av sensorisk perception som orsakas av stimulering av sensory neuroner belägna i musklerna, leder och ledkapslarna. Proprioceptionen ger oss information om var våra kroppsdelar befinner sig och hur de rör sig i förhållande till varandra. Den hjälper oss att upprätthålla balans, koordinera rörelser och förstå gränsen för vår kropps räckvidd.

"Macaca mulatta" er en art av primater i makakfamilien og er også kjent som den kinesiske makaken eller rhesusaber. Det er en av de mest almindelige arter av aber i verden, og det har en bred geografisk fordeling fra Pakistan i vest til Kina i øst.

Den kinesiske makaken er en stor og robust primat med en gjennomsnittlig lengde på 50-65 cm og en vekt på 5,5-11 kg for voksne dyr. Den har en gråbrun pels som blir mer grågrønn på ryggen og halsen, mens undersiden er lysere. Hannar har ofte en tydelig skjegg rundt om ansiktet.

Denne aben lever i både skogsområder og åpne landskap, inkludert bjergris, ørken og urbane omgivelser. Den er allsidig og kan leve av en variert kost som inkluderer frukt, nøtter, frø, bladverk, insekter og små dyr.

Macaca mulatta er kjent for sin intelligens og sociale adferd. Den lever i grupper med flere hanner og hunner, og de har et kompleks hierarki basert på dominans. De bruker en rekke forskjellige kommunikasjonsformer, inkludert lyd, gestus og ansiktsekspressioner, for å holde kontakt med andre i gruppen og forsvare territoriet.

Denne aben har også vært brukt i biomedisinsk forskning på grunn av sin nær relasjon til mennesket. Den er en naturlig vektor for mange sykdommer som kan infektere mennesker, inkludert poliovirus og hepatittis A-virus. Derfor har den vært brukt i studier av infeksjonsmechanismer og utvikling av vacciner.

"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är en antisocial personlighetsstörning definierad som:

A. Ett mönster av beteenden som visar brist på tillit och omsorg för andras rättigheter särskilt när det gäller planera eller genomföra handlingar som kan skada andra. Detta mönster är stabilt och varaktigt, börjar i ungdomsåldern eller tidigare och förekommer i olika sammanhang.

B. Personen visar minst tre av följande beteenden:

1. Utnyttjar andra ofta till egen fördel eller skada.
2. Ljuger ofta till att få sig själv eller andra i en fördelaktig position, eller åtar sig inte ansvar för sina handlingar.
3. Har ofta brist på hänsyn till andras känslor.
4. Visar ofta brist på skam, känsla av skuld eller ånger.
5. Har ofta ett hotfullt, aggressivt eller våldsamt beteende.
6. Är ofta osympatiskt och cynisk.
7. Ignorerar eller bryter mot andra människors rättigheter på en impulsiv eller planerad basis (till exempel stjäl, våldtäkter, misshandlar barn eller äldre).
8. Visar ofta brist på tillförlitlighet i arbete, skola och andra betydelsefulla områden.
9. Är ofta irriterande eller störande för andra.

C. Personen är minst 18 år gammal.

D. Personens mönster av beteende inte kan förklaras bättre av en annan psykiatrisk diagnos (till exempel en personsktlighetsstörning, schizofreni eller bipolär sjukdom).

I medicinsk kontext betyder "förtvining" förlusten av ben-, muskel- eller annan kroppsviktsmassa på grund av sjukdom, åldrande, undernäring eller brist på fysisk aktivitet. Det kan också vara relaterat till vissa medicinska behandlingar som kemoterapi eller rökning. Förtvining kan leda till sämre muskelstyrka, balans och koordination, ökad risk för fall och skada, och sämre livskvalitet.

"Astrocytoma" er en type av hjerneb tumor som utvikles fra støttecellene i hjernen kjent som astroglia. Astrocytomer kan være av ulike grader av malignitet, fra relativt langsomt voksende, lavere grader til høygradert, invasive typer. De høygradert astrocytomene, også kjent som glioblastomer, har en tendens til å vokse raskt og strekke seg over store områder i hjernen. Symptomene på astrocytomer kan variere, men inkluderer ofte hodesmerter, epilepsi, svakhetsgefølelse på en side av kroppen, forvirring og minnesproblemer. Behandlingen kan omhandle kirurgi, strålebehandling og/eller kjemoterapi, beroende på typen og graden av tumoren.

Singel foton emissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgebning som använder små mängder radioaktivt marquerade substanser för att producera detaljerade tresdimensionella bilder av funktionella processer inne i kroppen. I SPECT-undersökningen får patienten injicera en radioaktiv substans, vanligtvis technetium-99m, som accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska utföras.

Med hjälp av en gammakamera kan man sedan följa den radiaktiva emissionen från substansen och bygga upp en serie tvådimensionella bilder från olika vinklar runt patienten. Genom att använda datorbaserad rekonstruktion kombineras dessa tvådimensionella bilder till en tresdimensionell bild som ger information om hur organet eller vävnaden fungerar istället för bara att visa dess struktur.

SPECT-undersökningar används ofta för att undersöka hjärt- och cerebrovasculära sjukdomar, epilepsi, demens, cancer och andra sjukdomar där funktionella förändringar kan uppstå innan strukturella förändringar är synliga på en konventionell bild.

Rörelseuppfattning (proprioception) är en typ av sensorisk perception som ger oss information om var våra kroppsdelar är och hur de rör sig i rummet. Detta uppfattas genom speciella sensorer i musklerna, senorna och lederna, som detekterar spänningar, rörelser och positioner. Rörelseuppfattningen hjälper oss att upprätthålla balansen, koordinera rörelser och förstå var vår kropp befinner sig i förhållande till omgivningen.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Binge Eating Disorder (BED) is a medical condition defined by the American Psychiatric Association's Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5) as follows:

1. Recurrent episodes of binge eating characterized by both of the following:
a. Eating, in a discrete period of time (e.g., within any 2-hour period), an amount of food that is definitely larger than what most people would eat in a similar period of time under similar circumstances.
b. A sense of lack of control over eating during the episode (e.g., a feeling that one cannot stop eating or control what or how much one is eating).
2. The binge-eating episodes are associated with three or more of the following:
a. Eating much more rapidly than normal.
b. Eating until feeling uncomfortably full.
c. Eating large amounts of food when not physically hungry.
d. Eating alone because of being embarrassed by how much one is eating.
e. Feeling disgusted, depressed, or very guilty afterward.
3. Marked distress regarding binge eating is present.
4. The binge eating occurs, on average, at least once a week for three months.
5. The binge eating is not associated with the regular use of inappropriate compensatory behaviors (e.g., purging) and does not occur exclusively during the course of bulimia nervosa or anorexia nervosa.

BED is differentiated from social overeating or simply eating too much on occasion, as it involves recurrent episodes of binge eating accompanied by a sense of loss of control and marked distress. It's important to note that BED is a serious mental health condition that requires professional evaluation and treatment.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Sinnesjämviktsstörningar, även kända som sensoriska integrationsstörningar, är en neuropsykiatrisk diagnos som innebär att individen har svårt att bearbeta och integrera information från flera sinnen samtidigt. Detta kan leda till problem med balans, rörelsekoordination, ljud- och taktillämpning, touch, smak och lukt.

Den som har en sinnesjämviktsstörning kan ha svårt att tolka den information de får in via sina olika sinnen, vilket kan leda till förvirring, stress och frustration. Detta kan påverka deras förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv, äta eller delta i sociala situationer.

Sinnesjämviktsstörningar är vanligare hos barn med utvecklingsstörningar, men kan även förekomma hos personer utan några kända neurologiska skador eller sjukdomar. Det finns olika behandlingar och terapier som kan hjälpa personer med sinnesjämviktsstörningar att hantera deras symtom, till exempel sensomotorisk träning, visuell-perceptuell träning och social kompetensutveckling.

En konversionsstörning är en psykiatrisk diagnos som enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) karaktäriseras av att en individ utvecklar symtom på en neurologisk störning, men där det inte finns någon underliggande fysiologisk orsak till symtomen. I stället antas att stress, konflikter eller andra psykiska faktorer har konverterats till fysiska symptom. Symtomen kan vara mycket skiftande och kan inkludera bland annat förlamningar, blindhet, dövhet, svimningar eller svårigheter att tala eller andas. För att ställa diagnosen krävs det en grundlig medicinsk undersökning för att utesluta andra orsaker till symtomen.

Myeloproliferativa sjukdomar (MPD) är en grupp sällsyna blodsjukdomar som karaktäriseras av överdriven produktion och nedsatt differentiering av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av vissa typer av blodceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), röda blodkroppar (erytrocyter) eller trombocyter (blodplättar).

Det finns sex huvudsakliga former av myeloproliferativa sjukdomar:

1. Kronisk myeloisk leukemi (CML): Karaktäriseras av en överdriven produktion av vissa vita blodkroppar, kallade granulocyter.
2. Polycytemi vera (PV): Karaktäriseras av en överdriven produktion av röda blodkroppar och ofta även vita blodkroppar och trombocyter.
3. Essentiell trombocytemi (ET): Karaktäriseras av en överdriven produktion av trombocyter.
4. Primär myelofibros (PMF): Karaktäriseras av en förändring i benmärgen som leder till att den blir hård och skleros (myelofibros), vilket orsakar nedsatt produktion av alla typer av blodceller.
5. Övriga myeloproliferativa neoplasm: Inkluderar sjukdomar som inte passar in i de övriga kategorierna, såsom chronic neutrophilic leukemia (CNL) och chronic eosinophilic leukemia (CEL).

Myeloproliferativa sjukdomar kan leda till komplikationer som blodproppar, blödningar och transformation till akut leukemi. Behandlingen beror på typen av MPD och dess allvarlighetsgrad, men kan inkludera mediciner, kirurgi eller stamcellstransplantation.

'Nervskyddande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att skydda nervsystemet från skada. Dessa kan användas för att behandla eller förebygga olika tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinson eller Alzheimers sjukdom), skador på nervsystemet orsakade av kemikalier, infektioner eller trauma.

Exempel på nervskyddande medel inkluderar:

1. Antioxidanter: Dessa är substanser som skyddar celler, inklusive nervceller, från skada orsakad av fria radikaler. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E, vitamin C och selen.

2. Neurotrofiska faktorer: Dessa är proteiner som främjar tillväxten, underhållet och överlevnaden av nervceller. Exempel på neurotrofiska faktorer som används som nervskyddande medel är glial cell linjära neurotrofin-3 (GDNF) och brain-derived neurotrophic factor (BDNF).

3. Kalciumkanalblockare: Dessa är läkemedel som blockerar inträdandet av kalcium i nervceller, vilket kan hjälpa att skydda nervceller från excesiv aktivering och skada. Exempel på kalciumkanalblockare som används som nervskyddande medel är nimodipin och flunarizin.

4. Anti-inflammatoriska medel: Dessa kan hjälpa att reducera inflammation i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på anti-inflammatoriska medel som används som nervskyddande medel är kortikosteroider och minocyklin.

5. Antioxidanter: Dessa kan hjälpa att reducera oxidativ stress i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E och N-acetyl-L-cystein (NAC).

Det är värt att notera att många av dessa läkemedel fortfarande befinner sig i tidiga stadier av utveckling och behöver ytterligare studier för att fastställa deras säkerhet och effektivitet som nervskyddande medel.

'Ubiquitin-protein ligaser' (UBE's or E3 ligases) är en typ av enzymer som spelar en viktig roll i proteinnedbrytningen och regleringen av cellulära processer, såsom celldelning, signaltransduktion och DNA-skador. De gör detta genom att katalysera överföringen av ubiquitin, ett litet protein, till specifika målproteiner.

Ubiquitinering av proteiner kan leda till olika konsekvenser beroende på hur många ubiquitinmolekyler som adderas och var de adderas. Monoubiquitinering (enbart en ubiquitinmolekyl) kan fungera som en signal för att ändra proteins interaktioner eller lokalisering, medan polyubiquitinering (flera ubiquitinmolekyler) oftast är associerat med proteinnedbrytning.

UBE's kan kategoriseras i tre huvudgrupper baserat på deras struktur och mekanism: Really Interesting New Gene (RING)-finger, Homologous to E6-AP C-terminus (HECT) och RING Between RING (RBR). Varje grupp har sina unika egenskaper och roller i ubiquitinering av olika målproteiner.

I allmänhet är UBE's viktiga regulatörer av cellulära processer, och deras felreglering kan leda till patologiska tillstånd såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och inflammatoriska tillstånd.

'Psykologsamtal' är ett samtalsinnehåll som sker mellan en klient och en auktoriserad psykolog. Syftet med samtalet är att hjälpa den sökande individen att reflektera över och förstå sina tankar, känslor och beteenden bättre, för att på så sätt kunna hantera livets utmaningar och problem effektivare. Under samtalet använder sig psykologen av sin professionella kompetens inom områdena klinisk psykologi och/eller psykoterapi för att stödja, behandla och främja den klientens mentala hälsa och personliga utveckling. Det är viktigt att understryka att en auktoriserad psykolog har genomgått relevant utbildning, praktik och examen för att kunna erbjuda psykologsamtal som en del av sitt yrkesmässiga arbete.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

"Dissociative disorders" är en kategori av psykiatriska störningar som kännetecknas av en upplösning eller påverkan av minne, identitet, perception, medvetande och/eller motorisk kontroll. Dessa symptom kan uppstå som ett svar på extrema stress- eller traumaexponeringar.

Det finns flera olika typer av dissociativa störningar, inklusive:

1. Dissociativ amnesi: Detta är när en person har problem med att minnas information personlig betydelse, ofta som ett resultat av ett traumatiskt eller stressfullt evenemang.
2. Dissociativ fugue: Detta är när en person plötsligt och oväntat reser från sitt hem eller arbete, ofta under en period av förvirring om sin identitet eller minnen.
3. Dissociativ identitetsstörning: Detta är när en person har två eller flera distinkta identiteter eller personligheter som tar kontroll över deras tankar, känslor och handlingar.
4. Depersonaliseringsstörning: Detta är när en person upplever sig själv eller sina omgivningar på ett avlägset, drömlikt eller mekaniskt sätt.
5. Dissociativ störning orsakad av ett medicinskt tillstånd: Detta är när dissociativa symptom uppstår som en direkt följd av ett medicinskt tillstånd, såsom en hjärnskada eller en neurologisk sjukdom.
6. Annan specifik dissociativ störning: Detta är när en person upplever dissociativa symptom som inte faller under någon av de övriga kategorierna.

Dissociativa störningar kan vara tillfälliga eller varaktiga och kan variera i svårighetsgrad från milda till allvarliga. De kan också ha en betydande påverkan på en persons vardagliga liv och funktion.

Gamma-Aminobutyric acid (GABA) är en neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervceller i hjärnan och nerverna. Det fungerar som ett inhibitoriskt transmissionsmedel, vilket betyder att det hjälper till att minska excitationen i centrala nervsystemet (CNS). GABA är en av de vanligaste neurotransmittorerna i nervsystemet hos däggdjur och spelar en viktig roll i reglerandet av muskeltonus och styrkan på signaler som skickas mellan nerverna.

GABA produceras i kroppen från aminosyran glutaminsyra, vilket är den vanligaste excitatoriska neurotransmittorn i CNS. Genom en process som kallas decarboxylering konverteras glutaminsyra till GABA med hjälp av ett enzym som kallas glutamatdecarboxylas (GAD). När GABA binder till sina receptorer i synapserna mellan nervcellerna, öppnas kloridkanaler och det kommer till inflöde av kloridjoner till cellen. Detta leder till en hyperpolarisering av membranpotentialen, vilket gör att det blir svårare för nervcellen att nå spänningsnivån som krävs för att skapa en aktionspotential och därmed sända signaler vidare i CNS.

Abnormaliteter i GABA-systemet har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive epilepsi, spasmodisk torticollis, panikångest och alkoholberoende. Vissa läkemedel som används för att behandla dessa tillstånd fungerar genom att påverka GABA-receptorerna i olika delar av CNS.

Sensory feedback, in a medical context, refers to the information that our senses (such as sight, sound, touch, taste, and smell) provide to our nervous system and brain about our body's interaction with the environment. This information is used to help regulate and control our movements, posture, and overall functioning.

For example, when we walk, our sensory receptors in the skin, muscles, and joints detect changes in pressure, tension, and position, and send this information to our brain. The brain then processes this information and sends signals back to the muscles to adjust our movements and maintain balance. This is an example of a feedback loop, where sensory input informs motor output, which in turn affects subsequent sensory input.

Sensory feedback is essential for normal development, learning, and functioning, and plays a critical role in rehabilitation and recovery from injury or illness. Abnormalities in sensory feedback can lead to conditions such as neuropathy, numbness, pain, and loss of coordination or balance.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

'Vilja' är ett filosofiskt och etiskt begrepp som handlar om den fria, medvetna och önskvärda handlingen att välja mellan alternativ. Det finns ingen direkt motsvarighet till detta begrepp inom medicinen, men det kan diskuteras i termer av patientens autonomi och deras rätt att ta självständiga beslut om sin egen vård och behandling.

I medicinsk kontext kan man tala om 'informed consent', som är en process där patienten informeras om behandlingsalternativ, risker, fördelar och konsekvenser av olika behandlingsoptioner, så att de kan ta ett beslut baserat på sina värderingar, preferenser och önskemål. Detta process innebär att patienten har kapacitet, information och fri vilja att ge sitt samtycke till en viss behandling.

Ibland kan det vara relevant att tala om 'capacity to consent', som avser patientens förmåga att förstå, väga och fatta beslut om sin egen vård och behandling. Om en patient saknar denna förmåga kan en närstående eller en vårdgivare ges rätten att fatta beslut i patientens ställe, men detta ska ske på ett sätt som är i patientens bästa intresse och respekterar deras tidigare önskemål så mycket som möjligt.

En inlärningsstörning (ILS) är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter att lära sig och behålla nya kunskaper och färdigheter, till exempel i anledning av att informationsprocesseringen i hjärnan inte fungerar optimalt. Det kan handla om svårigheter med att läsa, räkna, skriva eller förstå abstrakta begrepp, och det kan vara svårt att generalisera vad man lärt sig till nya situationer. I allmänhet har personer med ILS en normal till hög intelligens, men de har ofta också andra symtom som exempelvis kort Minne, uppmärksamhetsproblem och motoriska svårigheter. För att ställa diagnosen använder man sig av olika tester och observationer, och det är viktigt att utreda om det finns några underliggande orsaker till de symtom som visar sig, som exempelvis hörsel- eller synproblem. Behandlingen består ofta av specialpedagogiska insatser, sociala stödjande insatser och i vissa fall medicinska behandlingar.

'Kinestesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta och tolka kroppens rörelser, position och balans. Det inkluderar också förmågan att känna igen muskelsammandragningars styrka och hastighet. Denna förmåga möjliggörs av sensorer i leder, ledkapslar, muskler och senor som registrerar information om rörelser och kroppens position i rummet. Detta information används för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balans och stabilitet under olika rörelser och aktiviteter.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizotyp personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett mönster av sociala och interpersonella brister, distansering från sociala relationer och kognitiva ovanligheter.

För att ställa diagnosen schizotyp personlighetsstörning måste en individ uppfylla följande kriterier:

A. Fyra eller fler av följande kännetecken ska vara närvarande och ha varit påtagliga under minst två år:

1. Otillräcklig affektiv respons: En individ som har svårt att uttrycka emotionella svar som är normalt för olika sociala situationer och tenderar att uppfatta känslor på ett sätt som andra kan uppleva som egendomligt eller långt framskriden.
2. Överdrivna tankar om betydelsen av tillfälliga händelser (serindipitet): En individ som ser en överdriven koppling mellan tillfälliga händelser och sina egna tankar eller handlingar, vilket kan leda till onormala slutsatser.
3. Magisk tänkande och övertygelse om att harmlösa händelser har betydelse för ones personliga öden (magisk tankeföreställning): En individ som tror på eller upplever magiska företeelser, till exempel att tankar kan inflyta på fysiska ting eller händelser.
4. Uöverträffade sociala relationer med få intima vänner eller några nära relationer utanför familjen: En individ som har svårt att etablera och underhålla nära och betydande relationer på grund av brist på förmåga att uppleva empati, förstå andra människors känslor eller behov.
5. Överdrivet självmedvetenhet: En individ som är överdrivet medveten om sig själv och sina handlingar i sociala situationer, vilket kan leda till ångest eller förvirring.
6. Egendomliga beteenden eller företeelser: En individ som uppför sig på ett egendomligt sätt eller har egendomliga vanor, till exempel att tala med sig själv, skratta utan anledning eller ha en fixering av vissa objekt.

Det är viktigt att notera att alla människor kan uppvisa några av dessa drag ibland, men det är när de blir så vanliga och påverkar ens liv negativt som det kan vara ett tecken på en personlighetsstörning. Det finns också andra orsaker till att människor uppför sig på ett egendomligt sätt, såsom psykiska sjukdomar eller drogmissbruk. Om du är orolig över ditt eget beteende eller någon annans, kan det vara bra att prata med en läkare eller terapeut för att få mer information och hjälp.

Djup hjärnstimulering är en metod som används vid andra tillstånd med rörelserubbningar, som Parkinsons sjukdom. Metoden har ...
Kordotomi vid svårhanterlig cancersmärta Perifera nervdekompressioner Rörelserubbningar Till rörelserubbningar räknas ... rörelserubbningar, spasticitet, epilepsi samt andra psykiatriska och neurodegenerativa sjukdomar. Man forskar även på ... rörelserubbningar, spasticitet samt epilepsi. Kronisk smärta Ryggmärgsstimulering (SCS) vid neuropatisk smärta DREZ-operation ... även utveckla metoderna för och kring kirurgi mot maligna hjärntumörer samt hjärnstimulering vid rörelserubbningar. I USA dör ...
hjärnhinneinflammation), hjärntumörer, atrofier av hjärnan eller nerver (som vid neuromyopati och ALS), rörelserubbningar ( ...
Djup hjärnstimulering är en metod som används vid andra tillstånd med rörelserubbningar, som Parkinsons sjukdom. Metoden har ...
Framgångarna vid behandling av rörelserubbningar har lett till att man också prövat metoden på andra grupper med störningar i ... Elektrostimuelring har god effekt även vid andra rörelserubbningar, såsom dystoni, essentiell tremor och epilepsi. ...
Våra patientflöden är stroke, neuroinflammation, epilepsi, huvudvärk, likvorcirkulationssjukdomar, rörelserubbningar, ...
antikolinergika (ämnen som allmänt används för att behandla rörelserubbningar eller kramper i tarmarna) ...
... rörelserubbningar, epilepsi och andra sjukdomar i centrala nervsystemet. Den neurokirurgiska verksamheten är en högkvalificerad ...
... rörelserubbningar, epilepsi och andra sjukdomar i centrala nervsystemet. Den neurokirurgiska verksamheten är en högkvalificerad ... självständigt arbete med egen mottagning samt ett nära samarbete med andra yrkesgrupper inom sektionen för rörelserubbningar. ...
Jag håller föreläsningar för läkarstudenter om motor status (T1) och huvudet (T2) och även rörelserubbningar och deras ...
... vid rörelserubbningar. Priset ger mig personligen energi och motivation samt möjligheter att fortsätta forskningen om hur DBS ...
MDS-kongressen, som är en internationell kongress om Parkinsons sjukdom och rörelserubbningar, ägde i år rum i Bella center i ... MDS-kongressen, som är en internationell kongress om Parkinsons sjukdom och rörelserubbningar, ägde i år rum i Bella center i ...
... som rörelserubbningar eller funktionella anfall) visade att de patienter som fått antidepressiva hade tre gånger större chans ...
... hade bjudit in till en café-träff den 5 oktober som handlade om hur olika rörelserubbningar uppkommer samt hur... ...
MDS-kongressen, som är en internationell kongress om Parkinsons sjukdom och rörelserubbningar, ägde i år rum i Bella center i ...
... rörelserubbningar, neurodiagnostik, hjärntumör, neuromuskulärasjukdomar och ryggmärgsskador) för att tillgodogöra sig fördjupad ...
... inklusive tillstånd där smärta inte förekommer såsom till exempel rörelserubbningar. ...
MDS-kongressen, som är en internationell kongress om Parkinsons sjukdom och rörelserubbningar, ägde i år rum i Bella center i ... MDS-kongressen, som är en internationell kongress om Parkinsons sjukdom och rörelserubbningar, ägde i år rum i Bella center i ...
Vetenskaplig kunskapslucka En vetenskaplig kunskapslucka innebär att systematiska översikter visar på osäker effekt eller att det saknas systematiska översikter. Kunskapsluckorna publiceras på SBU:s webbplats. Ett syfte är att ge forskare och forskningsfinansiärer tips om var det saknas kunskap och identifiera var behovet av forskning är stort. Ett annat syfte är att ge vården och socialtjänsten ett underlag för prioritering ...
MDS-kongressen, som är en internationell kongress om Parkinsons sjukdom och rörelserubbningar, ägde i år rum i Bella center i ...
Missbruksrelaterade sjukdomarTickrubbningarSömnstörningarLymfoproliferativa sjukdomarAlkoholmissbrukRörelserubbningar ...
  • En översikt av de studier som gjorts på personer med olika funktionella tillstånd (och inte specifikt funktionella neurologiska symtom, som rörelserubbningar eller funktionella anfall) visade att de patienter som fått antidepressiva hade tre gånger större chans att få ett gynnsamt utfall än de som inte fick läkemedlen. (neurosymptoms.org)