En RNA-virus är ett virus som använder sig av RNA (ribonukleinsyra) istället för DNA som genetiskt material för sin multiplikation inne i värddjuret.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
En RNA-virusinfektion är en infektionssjukdom orsakad av ett virus med RNA (ribonukleinsyra) som genetiskt material, till exempel influensavirus och coronavirus (SARS-CoV-2).
RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."
Typarten av Orthopoxvirus, och besläktad med kokoppsvirus, men med okänt ursprung. Viruset har använts för levande vaccin mot smittkoppor. Det används också som vektor för tillförsel av främmande DNA till djur. Kaninkoppsvirus är en underart av Vacciniavirus.
"En växtvirus definieras som ett smittagent som består av en encapsidering av genetisk material, vanligtvis RNA eller DNA, och är specialiserade till att infektera och replikera inom växtceller, orsakande diverse skadegörelse och sjukdomar."
RNA editing refererer til den proces, hvor der foretages ændringer i det posttranskriptionelle RNA, før det oversættes til protein. Dette kan involvere indsættelse, deletyion eller substitution af nukleotider, der resulterer i en forandring af aminosyresekvensen i det endelige protein. Den mest almindelige form for RNA editing hos pattedyr er den reversible konvertering af adenosin (A) til inosin (I), katalyseret af enzymerne ADAR (Adenosine Deaminases Acting on RNA). Inosin kan derefter behandles som guanosin under oversættelsesprocessen, hvilket resulterer i en aminosyreforandring i det endelige protein.
Virusarter, vars nukleinsyra (arvsmassa) består av DNA (deoxiribonukleinsyra).
RNA-splitsning, eller RNA-splicing, är ett posttranskriptionellt process där intronsekvenser (icke-kodande sekvenser) exciseras och exonsekvenser (kodande sekvenser) sammanfogas i en RNA-molekyl, vilket resulterar i ett mognare, funktionellt RNA-transkript som kan antingen vara ett messenger RNA (mRNA) för proteintranslering eller ett icke-kodande RNA med viktiga regulatoriska funktioner.
"Double-stranded RNA (dsRNA) is a type of Ribonucleic acid molecule where two complementary strands of RNA are aligned in an antiparallel manner, forming a double helix structure, often involved in genetic regulation and defense mechanisms against viral infections."
"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.
"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."
"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus, vilket är en mycket liten obligat parasitisk partikel som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. Virus kan inte reproducera sig själva utan behöver invadera en värdcell för att kunna föröka sig, vilket ofta orsakar skada på värdorganismen. Symptomen på en virussjukdom varierar beroende på vilken typ av virus som orsakar sjukdomen och kan inkludera feber, hosta, diarré, sår i munhörnen eller utslag. Exempel på vanliga virussjukdomar är influensa, förkylning, vattkoppor och HIV/AIDS.
Sindbis virus (SINV) is an alphavirus from the Togaviridae family that is transmitted to vertebrates through mosquito vectors, primarily of the genera Culex, Aedes, and Coquillettidia. It was first isolated in 1952 from mosquitoes in the Sindbis region of Egypt and has since been found in various parts of the world, including Europe, Asia, Africa, and Australia. The virus can infect a wide range of hosts, such as birds, reptiles, and mammals, but humans are typically dead-end hosts, meaning they do not contribute to the transmission cycle.
Virus, som pga att de saknar ett komplett genom inte kan replikera fullständigt eller bilda proteinhölje. Vissa är värdberoende, i den mening att de kan föröka sig endast i sådana cellsystem som tillhandahåller den genetiska funktion de själva saknar. Andra, så kallade satellitvirus, kan endast föröka sig när deras genetiska defekt kompenseras av hjälparvirus.
"Virus shedding" refererer til når en inficeret individ udskiller viruspartikler fra sin krop, enten gennem respirationssystemet (f.eks. hoste og nys), afføring eller andre kropsvæsker, afhængigt af hvilken type virus der er tale om. Dette kan ske før individet viser tegn på sygdom, under sygdomsforløbet eller efter symptomerne er forsvundet. Virus shedding er en vigtig overvejelse i smittebekæmpelse og forebyggelse af overførsel af infektioner fra menneske til menneske.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
"Simian Virus 40 (SV40) is a DNA tumor virus that is found in some species of monkeys and is known to cause cancerous and noncancerous transformations in human cells in vitro. It has been studied extensively as a model for viral oncogenesis."
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.
Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Typarten av Morbillivirus och orsaken till den mycket smittsamma infektionssjukdomen mässling hos människor, vilken främst drabbar barn.
Typarten av Lyssavirus som orsakar rabies hos människor och djur.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarsmekanism hos eukaryota celler, som reglerar genuttryck och skyddar mot främmande genetisk material, såsom virusgenomer och transponibla element. RNAi-mekanismen involverar degradering av specifika mRNA-transkript med hjälp av korta, dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) som en del av ett RNA-inducerat silencing-komplex (RISC). Denna process leder till specifik nedreglering av genuttryck genom att förhindra översättningen av mål-mRNA till protein.
Influenza A-virus med subtyp H1N1 är ett specifikt subtyp inom influensavirus typ A, som orsakar influensa (gräsfångetyp). Detta subtyp har en yttre proteinkapsel bestående av två huvudproteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H1N1 specificerar just denna undergrupp. Viruset är känt för att orsaka både säsongsbundna influensautbrott samt pandemier, såsom den globala pandemin 2009 som orsakades av en ny variant av H1N1-viruset.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
"Vesicular stomatitis Indiana virus (VSIV) is a single-stranded, negative-sense RNA virus belonging to the family Rhabdoviridae, which causes a contagious vesicular disease in animals characterized by blister-like lesions in the mouth, nose, and feet."
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
West Nile-viruset är ett flavivirus som sprids framförallt genom stickmyggor och kan orsaka en influensaliknande sjukdom hos människor, som i allvarliga fall även kan innebära hjärninflammation eller polyneurit.
"RNA-replicase" refers to an enzyme that catalyzes the replication of RNA molecules. It is responsible for producing complementary copies of RNA sequences, often using an RNA template. This process is essential in many viral life cycles and has been studied extensively in the context of virology research.
Influenza A virus, subtype H5N1 refers to a specific subtype of the Influenza A virus that has the surface protein hemagglutinin (H) type 5 and neuraminidase (N) type 1. It is also commonly known as avian influenza or bird flu because it mainly affects birds, but can occasionally infect humans and other animals. The H5N1 subtype has caused several outbreaks in poultry populations around the world and has been associated with a high mortality rate in humans who have become infected, although human-to-human transmission is rare.
En RNA-helikase är ett enzym som katalyserar separationen av dubbelsträngat RNA eller att separera en RNA-stump från en DNA-stump, genom att bryta de vätebindningar som håller samman basparparen i RNA-molekylen, vilket resulterar i två enskilda RNA-strängar.
I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).
Respiratory Syncytial Virus (RSV) is a highly contagious virus that primarily affects the respiratory system, causing inflammation and swelling of the airways, leading to symptoms such as coughing, wheezing, and difficulty breathing, and can be particularly severe in young children, older adults, and individuals with compromised immune systems.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
Typarten av släktet Orthohepadnavirus som orsakar human hepatit B och som också är orsaken till levercellscarcinom hos människa. Dane-partikeln är en intakt hepatitviruspartikel, uppkallad efter upptäckaren. Icke-infektiösa sfäriska och tubliknande partiklar kan även ses i serum.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A, som orsakar säsongsbundna epidemier och också kan vara ansvarigt för pandemier. Viruset har två proteiner på ytan, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp. H3N2-viruset kan ge upphov till allvarliga sjukdomsfall, särskilt hos äldre och personer med underliggande hälsoproblem. Vaccinering rekommenderas varje år för att skydda mot de senaste cirkulerande influensavirusstammarna, inklusive H3N2.
Virus som framkallar ett brokigt mönster på växtblad.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
Virusprodukter som har antigen effekt.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
Ett onkogenvirus är ett virus som kan integrera sitt genmaterial i värddjurets DNA och därmed påverka cellcykeln och leda till oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på onkogenvirus inkluderar human papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och humant T-lymphotropiskt virus 1 (HTLV-1).
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
En medicinsk definition av "RNA, katalytisk" är "Ribonukleinsyra med förmåga att fungera som en biokemisk katalysator, underlättande och accelererande specifika kemiska reaktioner inom cellen." Katalytiskt RNA, även känt som ribozym, är en typ av RNA-molekyl som kan binda till specifika substrat och utöva enzymatisk aktivitet, det vill säga att underlätta och accelerera kemiska reaktioner. Detta upptäcktes på 1980-talet och var en banbrytande upptäckt inom molekylärbiologin eftersom det ifrånsakade den länge gällande uppfattningen att endast proteiner kunde fungera som enzymer.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
"Virusaktivering" refererer til en proces, hvor et virus, som er i en latent (inaktiv) fase i en værtscelle, bliver aktiveret og begynder at producere viruse protein og genmateriale, der kan resultere i skader på værten og udbredelse af virussen til andre celler.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
"Viral latency" refers to a state of viral infection where the virus becomes dormant within the host cell, often integrating its genetic material into the host's DNA, without producing new viruses or causing immediate harm to the host. The virus can remain in this latent state for an extended period, sometimes for the lifetime of the host, and may reactivate later under certain conditions, leading to the production of new viruses and potential illness. A common example of a virally latent infection is varicella-zoster virus (VZV), which causes chickenpox in children and can reactivate later in life as shingles.
DEAD-box protein helicases are a subfamily of RNA helicases that are characterized by the presence of the conserved “DEAD-box” motif, which is a sequence of amino acids (Asp-Glu-Ala-Asp) found in the catalytic core of these enzymes. These helicases use ATP hydrolysis to unwind double-stranded RNA molecules and remodel RNA-protein complexes, playing crucial roles in various aspects of RNA metabolism, such as pre-mRNA splicing, ribosome biogenesis, translation initiation, and RNA decay.
En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.
RNA-polymerase II är ett enzym som katalyserar transkriptionen av DNA till RNA, specifikt för protein kodande gener i eukaryota celler.
Ytglykoproteiner på influensavirus som ger hemagglutinationsreaktioner, vidhäftning och höljesammansmältning. Fjorton distinkta subtyper av HA-glykoproteiner och nio av NA-glykoproteiner har identifierats hos Influensa A-virus, men inga hos Influensa B- eller Influensa C-virus.
"RNA caps" refer to the modified structures found at the 5' end of RNA molecules, including both messenger RNA (mRNA) and certain types of non-coding RNAs. These caps consist of a methylated guanosine triphosphate (GTP) molecule that is linked to the first nucleotide of the RNA chain through a 5'-5' triphosphate bridge. The RNA cap plays a crucial role in protecting the RNA from degradation, promoting its stability, and facilitating its translation into protein. Additionally, the RNA cap can also serve as a binding site for various proteins involved in RNA processing, transport, and regulation.
RNA folding refers to the process by which an RNA molecule forms its three-dimensional structure through intramolecular interactions, such as base pairing and stacking, leading to the formation of secondary and tertiary structures that play crucial roles in RNA function, stability, and regulation.
Semliki Forest Virus (SFV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via artrópoder, oftast insekter som stickande eller sugande arter, till exempel myggor och fästingar. SFV tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset är negativt ensträngat RNA-virus och orsakar en mild febril syndrom hos människor. SFV förekommer naturligt hos myggor av arten Culex och smittar ofta apor i Afrika, men kan även spridas till andra djur och människor via myggstick. Viruset är inte särskilt allvarligt för människor, men kan orsaka en kortvarig feber och ibland ledvärk eller huvudvärk.
En medicinsk definition av 'Sendaivirus' är ett släkte av enkelsträngat RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Dessa virus infekterar värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet och använder sig av värdcellens mekanismer för att replikera sin egen genetiska information och syntetisera nya viruspartiklar. Sendaivirus orsakar ofta neurologiska symtom, såsom hjärninflammation (encefalit), och kan överföras till människor via vektorer som fästingar eller genom direktkontakt med infekterade djur. Exempel på sentaivirus inkluderar släktet Alphavirus, som omfattar virus som orsakar sjukdomar som chikungunyafeber och ockelsbenyra.
"Oklassificerade virus" refererar till virus som ännu inte har blivit vetenskapligt klassificerade eller namngivna, ofta på grund av brist på information om deras biologiska och genetiska egenskaper.
Orthomyxoviridae är en familj av viruses som innefattar de sjukdomsalstrande agensen bakom influensa hos människor och djur, även känd som influensavirus. Dessa virusar har en enkel, segmenterad RNA-genom och omges av ett lipidmembran med två membranproteiner: hemagglutinin (HA) och neuraminidase (NA). Virusen sprids vanligtvis via droppinfektion från en smittad individ och orsakar symptom som feber, hosta, nästäppa och muskelsmärta. Det finns tre typer av influensavirus som infekterar människor: A, B och C, där typ A är den mest virulenta och kan orsaka pandemier.
Parainfluensavirus 1, humant, är ett virus som tillhör paramyxovirusfamiljen och är en vanlig orsak till respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt barn. Viruset infekterar ofta de övre luftvägarna och kan orsaka symptom som snuva, hosta, feber och irritation i halsen. I allvarligare fall kan viruset leda till lunginflammation eller bronkit. Parainfluensavirus 1 är ett av fyra serotyper av parainfluensavirus som infekterar människor (typ 1, 2, 3 och 4).
Typarten av Rubulavirus, som orsakar en akut infektionssjukdom hos människor, huvudsakligen barn.
Proteiner som bildar viruskapsider.
'Värd-patogenförhållanden' refererar till det komplexa interaktionsmönstret mellan en patogen (en mikroorganism som kan orsaka sjukdom) och dess värd (vanligtvis ett djur, inklusive människor), inbegripet värdens immunrespons, patogens infektionsstrategier och sjukdomsmekanismer, samt eventuella påverkan av värden på patogenens virulens och överlevnad.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
RNA-stabilitet refererar till hur länge ett RNA-molekyl kan bibehålla sin struktur och funktion inne i en cell, innan det bryts ned eller avlägsnas. Faktorer som påverkar RNA-stabilitet inkluderar sekvensspecifika interaktioner, modifieringar av RNA-baser, och aktiviteter hos enzymer som kan bryta ned RNA. Hög RNA-stabilitet är viktig för att säkerställa att tillräckligt med funktionellt RNA finns tillgängligt för att utföra sina cellulära uppgifter, medan låg stabilitet kan leda till nedsatt proteinuttryck och cellulär dysfunktion.
Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
An "immunodeficiency virus" is a type of virus that can weaken the immune system, making an individual more susceptible to infections and diseases. A well-known example is the human immunodeficiency virus (HIV), which causes AIDS (Acquired Immunodeficiency Syndrome) by infecting and destroying CD4+ T cells, key components of the immune system. This leaves the body vulnerable to various opportunistic infections and cancers. It is important to note that not all immunodeficiency viruses lead to AIDS; however, they all have the potential to significantly impact an individual's overall health and well-being.
Tobacco mosaic virus (TMV) is a positive-sense single-stranded RNA virus that infects a wide range of plants, including tobacco, tomatoes, and cucumbers, causing a mosaic pattern of light and dark green patches on the leaves. It is one of the most well-studied plant viruses and is known for its stability and resistance to heat and chemicals, making it difficult to eradicate once established in a crop. TMV can be transmitted through mechanical means such as contaminated tools or hands, as well as through seed transmission. It is important to note that TMV is not harmful to humans or animals.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.
"RNA-sekvensanalys är en molekylärbiologisk metod som innebär bestämning och analys av sekvensen av nukleotider i en RNA-molekyl, vilket kan användas för att identifiera, klassificera och studera genetiska informationer och deras reglering."
Tombusvirus är ett släkte positiva, enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter och orsakar olika former av skador på grödor världen över. Viruset är känt för sin resistens mot traditionella metoder för virusbekämpning och kan spridas via frön, jord och vatten.
Post-transcriptional RNA processing refers to the modifications and regulations that occur to RNA molecules after they have been transcribed from DNA. These processes include capping, splicing, and tailing, which are essential for stabilizing and enabling the mature RNA to perform its functions in protein synthesis or gene regulation. Additionally, post-transcriptional RNA processing can also involve various forms of editing, such as base modifications and insertion/deletion of nucleotides, that further diversify and refine the information encoded in the RNA.
RNA (Ribonucleic acid) är ett nukleinsyremedel som spelar en central roll i den genetiska informationens flöde och proteinsyntes inom celler hos levande organismer, inklusive svampar. RNA består av en lång kedja av nukleotider som innehåller fyra olika baser: adenin (A), uracil (U), cytosin (C) och guanin (G). I svampar, liksom i andra eukaryota organismer, finns det tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa olika RNA-typer har specifika funktioner i cellen, exempelvis att transportera genetisk information från DNA till ribosomen där proteinsyntesen sker eller att utgöra en del av ribosomerna där proteiner syntetiseras.
"Antisense RNA" refererer til en type RNA-molekyle som er komplementært til et bestemt stykke messenger RNA (mRNA). Denne form for RNA produceres naturligt i cellen og fungerer ved at binde seg til dets complementære mRNA-sekvens, hvilket forhindrer oversættelsen af mRNA til protein. Dette gør at antisense RNA kan regulere genudtryk og proteinexpression i cellen.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
Ett släkte tredelade växtvirus tillhörande familjen Bromoviridae.
Fågelsarkomvirus, även känt som Avian Sarcoma Virus (ASV), är ett retrovirus som orsakar sarcomtumörer hos fåglar, framförallt hönsfåglar, och har använts som ett viktigt forskningsverktyg för att undersöka onkogenesis och cellulär signalering.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl bär en specifik aminosyra, och under proteinsyntesen matchas varje tRNA med en komplementär mRNA-sekvens (ett kodon) i ribosomen för att korrekt infoga den rätta aminosyran i den nya peptidkedjan som byggs upp.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
Totiviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar svampar och protozoer. Virusen inom denna familj har en icke-segmenterad, linjär genomförd genomkapsling av positivt polaritet (+ssRNA) och reproducerar sig i cytoplasman hos värden. Totivirus är kända för att orsaka infektioner hos jäst, medan Entomopoxvirinae orsakar infektioner hos insekter. Virusfamiljen har en icke-segmenterad genomkapsling på ungefär 4,6-5,9 kbps och kodar för två viktiga proteiner: en RNA-dependent polymeras (RdRp) och en kapselfelet proteinkapsid. Totivirus anses vara en del av gruppen I (+) ssRNA-virus enligt Baltimore klassifikationssystemet.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Tobak är ett preparat som innehåller blad från plantan Nicotiana tabacum eller Nicotiana rustica, som ofta torkas och rullas till cigarrer, cigaretter eller pipor, eller som krossas till snus eller krut. Tobak innehåller den addiktiva substansen nikotin och används vanligtvis genom rökning, skvalpning eller sugit under kinden. Användandet av tobak kan leda till allvarliga hälsoeffekter, inklusive lungcancer, hjärtsjukdomar och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Virusintegration, eller viralt integrering, är ett tillstånd där genomet från ett virus integrerats in i värdcellens DNA. Detta sker oftast med retroviruses, som HIV, då de har en speciell enzymkomplex kallad integras som insnöder viralgenomet in i värddjurscellens genetiska material. När virusets genomer är integrerade i värdcellen kan de använda värdcellens cellmaskineri för att producera nya viruspartiklar, vilket kan leda till spridning av viruset till andra celler. Virusintegration kan också påverka värdcellens funktion och i vissa fall orsaka onkogenesis, eller cancerutveckling.
DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.
Nodaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar både djur och insekter. Virusen inom denna familj har en icke-segmenterad, icke-genomkorsande dubbelskalig kapsid och två virusproteiner. Nodaviridae orsakar ofta systemiska infektioner hos sina värdar och kan leda till allvarliga sjukdomar eller död hos vissa arter. Exempel på nodavirus inkluderar Nodamura-virus, Flockhaus-virus och Black beetle virus.
'Aviärt leukosvirus' refererar till ett släkte virus inom familjen Retroviridae, som orsakar infektioner hos fåglar och kan leda till sjukdomen aviär leukos (fågelkörtelcancer). Virusen sprids främst via direkt kontakt med infekterade individer eller via kontaminerade födo- och vattenkällor. De är icke-patogena hos människor, men kan ha zoonotisk potential, vilket innebär att de kan överföras från djur till människa under speciella omständigheiter.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Typarten av Aphthovirus, som orsakar mul- och klövsjuka hos klövdjur. Det finns sju olika serotyper.
Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.
"Virusbinding" refererar till den initiala fasen av en virusinfektion, under vilken viruset binder sig till specifika receptorer på värddjurets celler med hjälp av sina yttre proteiner. Detta möjliggör för viruset att tränga in i cellen och använda dess mekanismer för att replikera sin egen genetiska information, vilket kan leda till sjukdom eller skada på värddjuret.
Syn. Polyomavirus hominis 1.
En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onormal celltillväxt och bildning av tumörer eller cancer i värden. Tumörvirusen integrerar sitt genetiska material i värdcellens DNA, vilket kan leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer. Exempel på sådana tumörvirus inkluderar humant papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och Epstein-Barr virus (EBV).
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
'Vesiculovirus' är ett släkte inom familjen Rhabdoviridae, ordningen Mononegavirales, som består av små, membranomslutna, negativt ensträngat RNA-virus. Dessa virus orsakar ofta vesikelbildande sjukdomar hos djur och människor, exempelvis kanyttan hos hästar och mjölkmaskfeber hos nötkreatur. Vesiculovirus-släktet innefattar även världsvid förekommande arter som är associerade med olika former av djursjukdomar, men inte orsakar sjukdom hos människor.
En art av Polyomavirus, som ursprungligen isolerades från hjärnan hos en patient med progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Patientens initialer J.C. gav namn åt viruset. Infektion åtföljs inte av något uppenbart sjukdomstillstånd, men svårartad myelinnedbrytande sjukdom kan inträffa i ett senare skede, förmodligen till följd av reaktivering av latent virus.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Orthomyxoviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae, inklusive influensavirus (som orsakar influensa eller säsongsbunden influensaliknande sjukdom) och thogotovirus. Dessa virus är oftast associerade med respiratoriska symtom som hosta, feber, tränsning och andningssvårigheter, men kan även orsaka andra komplikationer beroende på typen av virus och persons immunstatus.
Respiratory syncytial virus (RSV) is a common viral agent that causes respiratory infections in humans, particularly in young children, the elderly, and immunocompromised individuals. It is the most significant cause of lower respiratory tract infection in infants and young children worldwide. RSV infection can lead to bronchiolitis and pneumonia, which may require hospitalization. The virus is highly contagious and spreads through respiratory droplets and direct contact with infected surfaces. Prevention strategies include hand hygiene, cleaning and disinfection of surfaces, and avoiding close contact with sick individuals. There is no vaccine available for RSV, but several candidates are in various stages of development.
Typarten av Orbivirus som ger upphov till allvarlig infektionssjukdom hos får, särskilt hos lammen. Det kan också infektera vilda idisslare och andra husdjur.
En stam av musleukemivirus som visar sig vid framodling av S37-mussarkom och som ger lymfoid leukemi hos möss. Det infekterar även råttor och nyfödda hamstrar.
RNA-prekursorer är initialt transkriberade RNA-molekyler som ännu inte har blivit fullständigt processade och kan innehålla intronsekvenser som ska tas bort innan det resulterande, mognare RNA-molekylen kan användas i proteintranslering eller regulering av genuttryck.
Infektioner orsakade av DNA-virus.
Virusfysiologi är ett område inom virologi och cellbiologi som handlar om studiet av virus’ inverkan på värdkroppens fysiologiska processer. Det inkluderar förståelsen för hur virus interagerar med värdcellernas strukturer och funktioner, hur de manipulerar cellulära signaltransduktionsvägar för sin egen replikation och överlevnad, samt vilka effekter virala infektioner har på olika organ och system i kroppen. Syftet är att öka kunskapen om virusens livscykel och patogenes, vilket kan leda till utveckling av nya strategier för prevention, diagnos och behandling av virussjukdomar.
"Small nuclear RNA (snRNA) refers to a class of small, non-coding RNAs that are typically around 100-300 nucleotides in length and are found within the nucleus of eukaryotic cells."
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Human Parainfluenza Virus 3 (HPIV3) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör Paramyxoviridae familjen och respiratoriska syncytialvirus (RSV) genuset. Det är ett vanligt virus som orsakar akuta respiratoriska infektioner hos barn och vuxna, särskilt under vintermånaderna. HPIV3 kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar, från milda till allvarliga, inklusive övre andningsvägsinfektioner som förkylning och laryngotracheobronchitis (croup), samt nedre andningsvägsinfektioner som bronchiolit och pneumoni.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
"RNA, Untranslated" refers to the regions of an mRNA (messenger RNA) molecule that do not contain information for protein synthesis. These untranslated regions (UTRs) are located at the 5' end (5' UTR) and 3' end (3' UTR) of the mRNA, flanking the coding sequence (CDS). The UTRs play a role in regulating the stability, translation efficiency, and localization of the mRNA. Despite not encoding proteins directly, untranslated regions can have significant impacts on gene expression and regulation.
Simplexvirus är ett släkte inom herpesvirussläktet, som orsakar humana herpes simplexinfektioner (HHS). Det finns två typer av humant simplexvirus: HSV-1 och HSV-2. HSV-1 tenderar att orsaka små sår i ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda typerna kan dock orsaka infektioner på vilken kroppsdel som helst. Simplexvirus är ett DNA- virus och efter första smittotillfället etablerar sig viruset i nervceller där det kan ligga latent och ge upphov till återfall av infektionen under resten av individens liv.
Respiratory syncytial virus infection (RSV) is a contagious viral illness that primarily affects the respiratory system, causing inflammation and often leading to symptoms such as cough, congestion, runny nose, fever, and difficulty breathing, which can be particularly severe in young children, older adults, and individuals with weakened immune systems or underlying health conditions.
En virusart tillhörande släktet Bunyavirus och familjen Bunyaviridae med utbredning över stora delar av världen. Det finns ett stort antal serotyper eller stammar. De sprids med myggor och ger upphov till infektion hos människor i vissa områden.
En art av Arterivirus som orsakar fortplantningsstörningar och luftvägsinfektion hos grisar. Den europeiska stammen kallas Lelystadvirus. Luftburen smitta är vanlig. Viruset har hittills ej påvisats i Sverige (SVA 2001).
En grupp virus av släktet Pestivirus som orsakar diarre, feber, munsår, blödningssyndrom och olika typer av nekrotiska sår hos nötkreatur och andra husdjur (bovin virusdiarre, BVD). De två arterna (genotyperna), BVDV-1 och BVDV-2, uppvisar olikheter i fråga om antigenicitet och patogenicitet. Den tidigare benämningen BVDV omfattade båda arterna.
'RNA (Ribonucleic acid) in plants refers to the single-stranded, helical molecule that plays a crucial role in gene expression by serving as an intermediary between DNA and protein synthesis, with various types including messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA).'
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Ett positivt strängat RNA-virus tillhörande ett ännu icke fastställt släkte, hepatit E-liknande virus, som ger födoämnesöverförd icke-A, icke-B-hepatit (hepatit E).
Virologi är en biomedicinsk specialitet som handlar om studiet av virus, inklusive deras struktur, klassificering, genetik, förekomst, patogenesi, diagnostik, prevention och behandling. Virus är små infektiösa partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. De kan orsaka sjukdom hos både djur och växter, och deras studie är viktig för att förstå och möta utmaningarna kopplade till infektionssjukdomar.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Typarten i arterivirussläktet och det virus som ger upphov till en svår luftvägsinfektion hos hästar, med abort, lunginflammation m m.
Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.
Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.
En virulent bakteriofag och enda medlemmen av släktet Cystovirus som infekterar Pseudomonasarter. Viruspartikeln har ett segmenterat genom bestående av tre delar dubbelsträngat DNA, samt ett unikt lip idhaltigt membran.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
"Växtsjukdomar" är en samlingsbeteckning för sjukdomar som drabbar växter och orsakas av diverse patogener, inklusive bakterier, svampar, virus och viroider, samt abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist och toxiner. Dessa sjukdomar kan påverka växternas tillväxt, utveckling och produktivitet, och i vissa fall leda till död av plantan.
RNA-binding proteins (RBPs) are a type of protein that selectively interact with RNA molecules, playing crucial roles in post-transcriptional regulation of gene expression. They can bind to various structural elements within RNA, such as double-stranded RNA, single-stranded RNA, hairpins, and other secondary structures, influencing RNA processing, stability, localization, and translation. The specificity of RNA-protein interactions is determined by the recognition of distinct RNA sequences and/or structural motifs through the modular domains present in RBPs.
En art (även kallad FeLV) av Gammaretrovirus som ger leukemi, lymfosarkom, immunbrist och andra degenerativa sjukdomar hos katter. Flera cellulära onkogener ger FeLV förmågan att framkalla sarkom.
"Viriusinaktivering" refererar till processen där ett virus desinerat för att vara ofarligt görs, vanligtvis genom att inaktivera dess förmåga att replikera och infektera levande celler. Detta kan uppnås genom olika metoder såsom behandling med värme, kemiska substanser eller radiation. Viriusinaktivering används ofta för att producera vacciner och andra medicinska produkter som innehåller viruspartiklar.
Retroviridae är en familj av virus som inkluderar retrovirus, vilka karaktäriseras av att ha en diploid, RNA-baserad genomet som kopieras till DNA med hjälp av en revers transkriptas-enzym under dess livscykel. Den resulterande DNA-kopian integreras sedan i värddjurets genom, vilket gör att virusets information kan behållas och replikeras tillsammans med värddjurets celler. Många retrovirus är också kända för att orsaka sjukdomar hos djur och människor, inklusive HIV (Human Immunodeficiency Virus), som orsakar AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome).
En "RNA-directed DNA polymerase" är ett enzym som katalyserar syntesen av DNA med hjälp av RNA som matris. Detta enzym spelar en central roll i den reversa transkriptionen, en process där informationen från RNA omvandlas tillbaka till DNA. Detta är viktigt för vissa virus, som HIV, att kunna infektera och reproducera sig inne i värdceller.
Rhabdoviridae är en familj av negativt strängssense (-) RNA-virus som infekterar både djur och växter. Virusen i denna familj har en cylindrisk eller trattformad viruskapsid med en diameter på omkring 45-100 nanometer och en längd på upp till 400 nanometer. De är omgivna av ett lipidmembran som bildas från värddjurets cellyta under virusutskiljningen. Rhabdovirusar orsakar ofta allvarliga sjukdomar hos både djur och växter, inklusive rabies hos däggdjur och potatisbladmaskhalka hos växter.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
"Satellite RNA" refererer til små, ikke-kodende RNA molekyler som ikke har egne ribosomer og ikke kan syntetisere protein. De er navngivet "satellit" fordi de ofte forekommer sammen med og er afhængige af en anden typus RNA, kaldet "helende RNA", for at replikere sig selv. Satellite RNAs kan være forbundet med planter eller virus, herunder både DNA-baserede og RNA-baserede virus. De kan have en patogen effekt på deres værtsorganisme og bidrage til sygdommen forårsaget af det associerede virus.
Myxomavirus is a species of double-stranded DNA virus that primarily infects rabbits, causing the disease myxomatosis. It is highly contagious and often fatal to European rabbits (Oryctolagus cuniculus), but less so in native Australian rabbit species (such as the brush-tailed bettong and the Cape pygmy rabbit). The virus is transmitted through direct contact with infected rabbits or through insect vectors, such as mosquitoes and fleas. Myxomatosis is characterized by swelling of the eyelids, nose, and genital region, followed by the development of multiple skin tumors and, ultimately, death in many cases. The virus has been used as a biological control agent to manage wild rabbit populations in Australia and Europe.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Akut virusinfektion som drabbar andningsvägarna. Den kännetecknas av inflammation i nässlemhinnan, svalget och konjunktivan (ögats bindhinna), huvudvärk och, ofta, utbredd muskelvärk.
En art av Orthopoxvirus som ger upphov till kokoppor. Den är nära besläktad med, men antigent olik Vacciniavirus (smittkoppsvirus).
"Arkeavirus" är ett samlingsnamn för en grupp av virus som upptäcktes år 2014. Dessa virus har en unik dubbelmembranstruktur och en stor DNA-genom, vilket skiljer dem från andra kända virus. Arkeaviruset infekterar endast arkéer, en grupp enkelt byggda mikroorganismer som lever i extrema miljöer, till exempel mycket heta eller sura förhållanden. Det är fortfarande lite känt om arkeaviruset och dess potentiala inflytande på ekosystemen där arkéerna lever.
En art av Arenavirus, som ingår i den gamla världens Arenavirus och som ger upphov till lassafeber. Lassavirus är ett vanligt förekommande smittämne bland människor i Västafrika. Virusets naturliga värd är musen Mastomys natalensis.
A satellite virus is a type of defective virus that depends on a helper virus for its replication. It lacks certain genetic material needed for complete replication and must use the helper virus’s machinery to produce new viral particles. Satellite viruses can either be satellite RNA (svRNA) or satellite DNA (sdDNA) and are often associated with plant viruses, but some have been found in animals and humans as well. They can affect the severity of the disease caused by the helper virus, either increasing or decreasing it.
Smittkoppsvirus. En art av Orthopoxvirus som ger infektion med hög dödlighet hos människor. Efter en världsomfattande WHO-kampanj förklarades smittkoppor utrotade 1977.
'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a virus. These proteins play a crucial role in the viral life cycle as they encapsidate the viral genome, protecting it from degradation and helping it to efficiently transmit its genetic material into host cells during infection.
Norovirus, previously referred to as Norwalk virus, is the leading cause of viral gastroenteritis in humans, characterized by inflammation of the stomach and intestines, resulting in diarrhea, vomiting, abdominal cramps, and nausea. It is highly contagious and can be transmitted through contaminated food or water, contact with an infected person, or touching contaminated surfaces. Norovirus outbreaks frequently occur in closed and semi-closed communities, such as hospitals, nursing homes, schools, and cruise ships.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En art av Alphavirus som orsakar akut dengueliknande feber.
Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. De orsakar en rad olika sjukdomar, till exempel vanliga förkylningar, halsfluss, enteroviral meningit, hand fot och mynningssjukdom (HFMD), hepatit A och polio. Virusen i denna familj har en icosahedral non-svängd kapsid och reproducerar sig genom att translatera sitt RNA direkt till protein utan att behöva konverteras till DNA först.
Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.
En seriepassage är inom medicinen ett tillstånd där ett kontrastmedel successivt passerar genom kroppsvävnader under en undersökning, exempelvis under en kontrast-enhanced computed tomography (CECT) eller magnetisk resonans (MRI).
En grupp enkelsträngade RNA-virus med representanter bland familjerna Bunyaviridae, Flaviviridae och Togaviridae, och med den gemensamma egenskapen att kunna orsaka hjärninflammationer hos de infekterade värddjuren.
Nukleokapsidproteiner (N-proteiner) är proteiner som hjälper till att bilda den strukturella komponenten hos virus, känd som nukleokapsiden. Nukleokapsiden är ett skyddande skal som omger virala genetiska material, vanligtvis RNA eller DNA. N-proteinerna interagerar med viralt genetiskt material och hjälper till att packa det in i en kompakt konformation. De spelar också roller i reglering av virusreplikationen och transkriptionen.
"Virusbelastning" refererer til mængden af viruspartikler i en given biological prøve, såsom blod, sputum eller væv. Det er et mål for den aktive infektion og kan anvendes til at overvåge effektiviteten af antivirale behandlinger.
"Potyvirus är ett släkte inom familjen Potyviridae, som består av enskilda positiva sense RNA-virus som infekterar växter. Dessa virus orsakar ofta systemiska infectioner hos sina värdar och kan förorsaka en rad olika symptom, såsom kringlade löv, mosaikmönster på bladen, nekros (död) vävnad och störningar i tillväxten. Potyvirus är ofta spridda av bladlöss eller andra insekter som suger saft."
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Typarten av Simplexvirus som orsakar de flesta former av icke-genital herpes simplex hos människor. Primär infektion förekommer huvudsakligen hos små barn, varefter viruset blir latent i dorsalrotsnervknutan. Viruset kan därefter från och till under livet aktiveras och ger då för det mesta godartade åkommor.
Ett ofullständigt virus, bestående av RNA-nukleoprotein, till formen liknande en viruspartikel. Det förekommer hos patienter med akut hepatit B och kronisk hepatit, och kräver närvaro av hepadnavirus för sin replikation. Detta är den enda arten i deltavirus-släktet.
Typarten till Lymphocryptovirus, underfamiljen Gammaherpesvirinae, som infekterar B-celler hos människan. Viruset tros vara orsaken bakom infektiös mononukleos och förknippas starkt med hårig leukoplaki, Burkitts lymfom och andra tumörsjukdomar.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Infektion orsakad av humant herpesvirus 4 (HHV-4), som kan ligga till grund för utveckling av olika lynfoproliferativa sjukdomstillstånd. Hit hör bl a Burkittlymfom (av afrikansk typ), infektiös mononukleos och ora,l hårig leukoplaki. Syn. EBV-infektioner.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
En undergrupp av släktet Flavivirus som ger upphov till hjärninflammation och blödarfeber, och som finns i
I en enkel medicinsk definition kan man säga att ett nukleokapsid är den proteinaktiga komponenten i ett virus, som omger och skyddar virusets genetiska material, det vill säga antingen RNA eller DNA. Nukleokapsiden är vanligen sammanfogad med virionens lipidbilaga, eller membranhölje, för att bilda viruspartikeln i sin helhet.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Tombusviridae är en familj av små, encapsiderade, enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter och orsakar en rad olika symptom, inklusive nekros, mosaikmönster och krumelur. Virusen i denna familj har en icke-segmenterad, monopartit generell struktur och använder sig av en unik mekanism för replikation som kallas "den självreplikerande membranstrukturen". De är viktiga modellsystem för att studera RNA-virusreplikation och patogenes.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
Ett släkte av familjen Tombusviridae som återfinns i tempererade områden. Vissa arter som infekterar ärtväxter har påträffats i tropiska områden. De flesta arter sprids med jord, men några sprids med svampen Olpidium radicale och några med skalbaggar. Nejlikfläckvirus är typarten.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
RNA (Ribonucleic acid) in the context of cancer or tumors, refers to RNA molecules that are involved in the process of turning genes into proteins, known as gene expression, which is often altered in cancer cells leading to the production of abnormal proteins that contribute to cancer development and progression. Additionally, some types of RNA, like non-coding RNA, can act as regulators of gene expression and have been found to be deregulated in various types of cancer.
"Protozoan RNA" refers to the ribonucleic acid molecules found in protozoa, which are single-celled eukaryotic organisms. Protozoan RNA can include various types such as messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA) that play crucial roles in protein synthesis and other cellular processes within protozoa.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Rift Valley fever virus (RVFV) is a mosquito-borne phlebovirus that primarily affects animals, but can also cause severe disease in humans, including fever, headache, muscle pain, and in some cases, hemorrhagic fever, encephalitis, or blindness. It is named after the Rift Valley region of East Africa where it was first identified in 1930. The virus is transmitted to humans through contact with infected animal tissue or blood, or through the bite of infected mosquitoes. Outbreaks typically occur in Africa following periods of heavy rainfall and flooding, which provide breeding grounds for the mosquito vectors.
"Virusinterferens refererar till förmågan hos vissa virus att inhibera replikationen av andra, relaterade virus genom att producera interferon, en signalsubstans som aktiverar immunförsvaret och minskar infektionsförmågan."
En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Hemagglutininer, virala, refererar till proteiner på ytan av vissa virus, särskilt influensavirus, som orsakar agglutination (sammanflockning) av röda blodkroppar. Dessa proteinmolekyler fungerar genom att binda sig till specifika sockerstrukturer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar deras sammanflockning och kan leda till komplikationer som influensa. Hemagglutininer är viktiga mål för utvecklingen av influensavaccin, eftersom de hjälper till att stimulera immunförsvaret att producera antikroppar mot viruset.
Den sekvens vid 5´-änden av budbärar-RNA som inte kodar för något. Sekvensen innehåller ribosomens bindningsställe samt andra transkriptions- och translationsreglerande sekvenser.
Reoviridae är en familj av dubbelt strangulerade RNA-virus som infekterar både djur och växter. Virusen inom denna familj har en icke-segmenterad, linjär genomikomposition och en icke-upplöst kapsid. Reoviridae-familjen inkluderar många viktiga patogener som orsakar sjukdomar hos både människor och djur, såsom rotavirus, orbivirus och coltivirus.
Tidigare Paramyxovirus.
Makromolekylära "formar" för syntes av komplementära makromolekyler, som vid DNA-replikation, transkription av DNA till RNA och translation av RNA till polypeptider.
Typarten av Arenavirus, ursprungligen av Gamla världens arenavirus, som framkallar en vilande infektion hos möss. Hos människor kan infektionen vara omärklig eller ge ett influensaliknande tillstånd, med lindrig aseptisk meningit eller svårartad meningoencefalomyelit. Viruset kan även ge infektion hos apor, hundar, skogsmöss, marsvin och hamster, varav den sistnämnda utgör en epidemiologiskt viktig värd.
En ribonukleas (RNas) är ett enzym som bryter ned RNA-molekyler i mindre segment genom att hydrolysavspjälka fosfodiesterbindningarna mellan dess nucleotider. Det finns olika typer av ribonukleaser, inklusive RNas A, RNas B och RNas C, som är specifika för att klyva specifika sekvenser i RNA-molekyler. Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellulär regulering, såsom proteinsyntes, RNA-modifiering och immunförsvar.
Alla virus som orsakar leverinflammation. Hit hör såväl DNA- som RNA-virus, och virus hos både människor och djur.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
"Cell transformation, viral" refererer til den proces hvor et virus inficerer en celle og forårsager ændringer i cellens genetiske makeup og opførsel, fremme cells overvækst eller udvikling af cancer. Dette sker når virale oncogener eller andre gener der påvirker cellcyklussen aktiveres og/eller regulerende gener støjes. Eksempler på virusser der kan forårsage celtransformation inkluderer humane papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og Epstein-Barr virus (EBV).
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) är ett allvarligt respiratoriskt sjukdomstillstånd orsakat av SARS-coronavirus (SARS-CoV). Viruset tillhör coronavirusesläktet och är ett enkelsträngat RNA-virus. Det spreds globalt under 2002-2003 och orsakade en pandemi med hög dödlighet, särskilt bland äldre individer och dem med förvärrande sjukdomsförlopp. Efter denna utbrott har inga ytterligare fall av SARS-CoV rapporterats världen över.
Nukleoproteiner är proteiner som har en nära association med nukleinsyra, det vill säga DNA eller RNA. Denna association kan vara permanent eller tillfällig och kan involvera icke-kovalenta bindningar mellan proteinets aminosyrarestser och fosfatgrupperna i nukleinsyran. Nukleoproteiner har ofta en strukturell roll, där de hjälper till att ge stabilitet och form åt nukleinsyrorna, men de kan också ha en funktionell roll i cellulära processer som replikation, transkription och translation. Ett exempel på ett nukleoprotein är kapsidproteinet hos en virus, som omger och skyddar virala genomet.

RNA-virus (Ribonukleinsyre-virus) är ett slags virus där genomet består av RNA istället för DNA. Genomet i RNA-virus kan vara enkel- eller dubbelsträngat, och det kan antingen sónas till cellens ribosomer direkt för att producera virala proteiner (positivt ensträngat RNA) eller så måste det först transkriberas till komplementärt DNA med hjälp av ett revers transkriptasenzym (retrotranskription) innan det kan translateras till protein (negativt ensträngat RNA eller dubbelsträngat RNA). RNA-virus är mycket varierande och inkluderar många sjukdomsalstrare, som exempelvis HIV, SARS-CoV-2, influensaviruset och många andra.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

RNA-virusinfektioner definieras som infektioner orsakade av virus med RNA (ribonukleinsyra) som genetiskt material. RNA-virus är en stor och divers grupp av virus, inklusive välkända patogener såsom HIV, influensavirus, SARS-CoV-2 (orsakar COVID-19), hjärninflammationsvirus, många typer av enterovirus (inklusive poliovirus) och fler. Dessa virus kan orsaka en bred skala av sjukdomar, från milda till livshotande, beroende på vilket virus det är och den individuella persons immunförsvar. RNA-virus kan också variera i deras läkemedelsresistens och smittsamhet, som beror på deras specifika egenskaper och livscykel.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Small interfering RNA (siRNA) är en typ av RNA-molekyler som består av 20-25 nukleotider. De bildas genom en process som kallas RNAi (RNA-interference), där dubbelsträngat RNA (dsRNA) klipps itu till små, enkelsträngade fragment av siRNA av ett enzym kallat Dicer.

siRNA binder till ett protein komplex som kallas RISC (RNA-induced silencing complex), vilket leder till att den komplementära delen av siRNA-molekylen hybridiserar med mRNA i cellen. Detta resulterar i enzymatisk nedbrytning av mRNA, vilket stoppar translationen och produktionen av det proteinet som kodas för av mRNA.

siRNA används ofta som ett forskningsverktyg för att studera genfunktioner genom att blockera specifika gener i celler eller djurmodeller. Dessutom har siRNA potentialen att utvecklas till terapeutiska behandlingar för olika sjukdomar, inklusive cancer och virussjukdomar.

'Vacciniavirus' är ett begrepp som inte används inom den medicinska terminologin. Det verkar som att du har förväxlat två olika termer: 'vaccin' och 'virus'.

En vaccine är en preparat av dödade, attenuerade (svagt giftiga) eller fragment av en patogen (smittaframkallande agens som kan orsaka sjukdom), som administreras med syfte att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik infektionssjukdom.

Ett virus är ett mycket litet smittämne som består av genetisk information innesluten i en proteinhölje. Virus kan infektera levande celler och använda deras mekanismer för att reproducera sig, vilket kan leda till skada eller död hos värden.

Det finns vacciner som utvecklats med hjälp av virus, såsom levande vacciner där ett svagt virus används för att stimulera immunförsvaret och döda vacciner där dödade viruspartiklar används. Dessa två begrepp (vaccin och virus) är dock skilda begrepp inom medicinen.

En växtvirus är ett smittagent som orsakas av en typ av sjukdomsalstrande partikel, kallad virus, som infekterar växter. Växtvirus infekterar vanligtvis växtceller och använder dessa för sin replikation. Många växtvirus sprids genom insektsbett eller mekaniskt via kontaminering av redskap, vatten eller jord. De kan orsaka en rad olika symptom hos växter, till exempel nekros (död celler), chlorosis (förlust av grön färg i blad), mosaikmönster på bladen och störningar i växtens tillväxt och utveckling. Vissa växtvirus kan också orsaka allvarliga ekonomiska skador genom att reducera skördarna eller förstöra grödor.

RNA editing refererer til den proces, hvor der foretages ændringer i det originale RNA-sekvens, som er blevet transkriberet fra et DNA-template. Disse ændringer kan inkludere indsættelse, udskiftning eller fjernelse af nukleotider, der resulterer i en forandret proteinsyntese. RNA-editing er særligt almindelig hos visse arter, herunder planter og insekter, men findes også hos pattedyr. Det spiller en vigtig rolle ved reguleringen af genudtryk og proteinsyntese, samt tilpasning til forskellige cellulære behov og respons på ændringer i miljøet.

En DNA-virus är ett virus som innehåller dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA) som sitt genetiska material. Det finns flera olika familjer av DNA-virus, och de kan infektera både prokaryota och eukaryota celler. Exempel på DNA-virus inkluderar herpesviruses, adenovirus, och papillomavirus. När ett DNA-virus infekterar en cell, använder det sig av värdcellens replikationsmaskineri för att producera fler viruspartiklar.

RNA-spjletting (også kalt RNA-splejsning) er en biokjemisk proces, der foregår i celler under transkriptionen af DNA til mRNA. Under denne proces klippes og limes forskellige dele af det originale RNA-molekyle sammen på ny, hvilket resulterer i et modificeret mRNA-molekyle, der kan oversættes til protein.

Under RNA-spjlettingen identificeres og fjerner man specielle sekvenser kaldet introner fra det oprindelige RNA-molekyle, som ikke skal være med i det endelige mRNA-molekyle. De resterende dele af RNA-molekylet, kaldet exoner, klippes og limes sammen på ny for at danne det endelige mRNA-molekyle.

Denne proces er vigtig for at sikre at det rigtige protein bliver syntetiseret fra et givent gen, da intronerne ofte ikke har nogen funktion i proteinsyntesen og kan påvirke proteinet negativt hvis de inkluderes. RNA-spjletting er en kompleks proces, der involverer flere forskellige enzymer og reguleringsmekanismer for at sikre at den foregår korrekt.

Dubbelsträngat RNA (dsRNA) är en typ av RNA-molekyler som består av två komplementära RNA-strängar som sitter ihop och bildar en dubbelhelix, liknande DNA. Detta skiljer sig från det mesta av RNA som normalt sett är enkelsträngat och har en primär struktur som inte kan bilda en dubbelhelix. Dubbelsträngat RNA förekommer naturligt i vissa virus, där de utgör en del av deras genetiska material. Det kan även syntetiseras konstligen för att användas inom forskning och medicin, exempelvis som en del av RNA-interferens (RNAi) tekniker för att stänga av specifika gener.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

'Virusreceptorer' är en term som används för att beskriva de cellvävnadskomponenter, oftast proteinmolekyler, som en virus kan binda sig till för att få möjlighet att infectera och tränga in i värdcellen. Genom att känna igen och binda till specifika receptorer på värdcellens yta kan viruset utnyttja den cellulära maskineriet för sin egen replikation, vilket leder till sjukdom hos individen.

Det är viktigt att notera att olika virusar använder sig av olika typer av receptorer, beroende på vilken celltyp de infekterar och deras egen struktur. Studier av virusreceptorerna kan hjälpa forskare att förstå hur viruset infekterar celler och möjligen utveckla terapeutiska strategier för att förhindra eller behandla virusinfektioner.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

Sindbisvirus är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset upptäcktes första gången i naturen i Egypten 1952 och har sedan dess spridits över världen, inklusive Europa, Asien, Australien och Afrika. Sindbisvirus sprids vanligtvis genom bett från infekterade myggor och kan orsaka en mild influensaliknande sjukdom hos människor, som kallas omskrivet Ockelbo-feber i Sverige. Symptomen inkluderar feber, muskelvärk, ledvärk och hudutslag. I allmänhet är sjukdomen mild och spontan tillfrisknande sker vanligtvis inom 1-2 veckor efter symtomdebuten. Sindbisvirus kan också infektera djur, särskilt fåglar, och har potential att orsaka allvarligare sjukdom hos vissa djurslag.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "defekt virus". Det finns dock ingen etablerad medicinsk term som helt korresponderar med begreppet "defekt virus". Det kan finnas några olika typer av defekta virussystem, men det saknas en generellt accepterad definition och nomenklatur.

I allmänhet avses med ett defekt virus ett virus som inte har fullständig kapacitet att reproducera sig på egen hand och istället behöver en hjälpvirus (helper virus) för att kunna genomföra sin livscykel. Detta kan inträffa när vissa nödvändiga genetiska informationer saknas i viruset självt.

Ett exempel på ett defekt virus är Sindbis-viruset, som används i forskning för att studera neuronala mekanismer. Detta virus är kapabelt att infektera nervceller och transportera sig uppåt det neuronala kontinuumet, men saknar genetisk information för att replikera sig i dessa celler. För att kunna reproducera sig behöver Sindbis-viruset en hjälpvirus, ofta ett alfavirus, som kan tillhandahålla de nödvändiga genetiska informationerna.

Icke desto mindre bör nämnas att begreppet "defekt virus" inte är allmänt accepterat inom medicinsk forskning och det saknas en standardiserad definition.

'Virus Shedding' refererer til den proces, hvor et inficeret individ udskiller viruspartikler fra kroppen og kan overføre dem til andre. Dette sker typisk gennem respirationssekreter (f.eks. hoste eller nys), afføring, urin, sved eller kønslige væsker alt efter hvilken type virus der er tale om. Nogle personer kan udskille virus under en asymptomatisk infektion og dermed uden at vide om, at de er inficerede, fortsætte med at sprede virussen til andre. Virusets overlevelse udenfor kroppen varierer alt efter type, men kan typisk vare fra få minutter til flere dage under rette forhold.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Simian Virus 40 (SV40) är ett polyomavirus som ursprungligen isolerades från rhesusmarkatta (Macaca mulatta) celler. Det upptäcktes första gången på 1960-talet och har sedan dess studerats intensivt. SV40 är en liten, dubbelsträngad DNA- virus som kan orsaka infektion hos både apor och människor.

Viruset är känt för att vara onkogen, vilket betyder att det har förmågan att transformera normala celler till cancerceller under vissa omständigheter. SV40 kan orsaka tumörer hos apor och det finns också epidemiologiska studier som antyder en möjlig koppling mellan SV40-infektion och vissa typer av mänskliga cancerer, såsom mesoteliom och non-Hodgkins lymfom. Dock är det inte fastställt om viruset orsakar cancer hos människor eller om det bara finns i cancercellerna som en slump.

SV40 kan infektera många olika typer av celler, inklusive lung-, njure- och immunceller. Det kan spridas via respiratoriska sekreter, blod eller urin från infekterade individer. Många människor har utsatts för SV40 genom vaccination med levande poliovacciner som var kontaminerade med viruset under 1950- och 1960-talen. Sedan dess har vaccinerna renats från viruset, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker för de människor som fick kontaminerade vaccin under den tiden.

I medicinsk kontext är SV40 en viktig forskningsmodell för att studera polyomavirusinfektion och cancerutveckling. Det används också som ett verktyg för att undersöka interaktioner mellan virus och värdceller, samt för att utveckla antivirala behandlingsstrategier.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

DNA-styrte RNA-polymerase er en viktig molekyl i biologien som spiller en sentral rolle i produksjonen av RNA-molekyler etter DNAs sekvens. RNA-polymerasen er ein enzym som kan lese skrevet informasjon fra DNA-strengen og bruke den til å syntetisere en komplementær RNA-streng.

I prosessen med transskripsjon leser RNA-polymeraset DNA-strengen og starter produksjonen av RNA etter å ha funnet et specifikt startstoff, kalt promotor. RNA-polymerasen beveger seg langs DNA-strengen og samler nukleotider som passer komplementært til DNA-sekvensen for å bygge opp en ny RNA-streng. Produksjonen av RNA stopper når RNA-polymeraset støter på et stoppstoff etterpå.

Denne prosessen er viktig for å produsere forskjellige typer RNA, inkludert mRNA (messenger RNA), tRNA (transfer RNA) og rRNA (ribosomal RNA), som hver har sin egen funksjon i cellen. DNA-styrte RNA-polymerase er derfor en viktig komponent i genuttrykk og proteinsyntese i levende organismer.

Ribosomalt RNA (rRNA) är en typ av RNA som är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där proteinsyntesen sker inne i celler. rRNA utgör den strukturella basen för ribosomen och hjälper till att katalysera formationen av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen. Det finns olika typer av rRNA, inklusive 5S, 5.8S, 18S och 28S rRNA hos eukaryota celler, och 16S och 23S rRNA hos prokaryota celler. Dessa olika typer av rRNA har olika funktioner i ribosomen och är viktiga markörer för taxonomisk klassificering inom molekylär systematik.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Mässlingvirus, eller *Vaccinia virus*, är ett stort DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Orthopoxvirus. Det orsakar sjukdomen mässling hos människor och kan sprida sig via direkt kontakt med smittade individer eller via droppburen infektion när en smittad person hostar eller nyser. Viruset kan också spridas via kontaminerade föremål. Mässlingvirus är mycket smittsamt och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos barn och vuxna med nedsatt immunförsvar. Det finns vaccin mot mässling som ger effektiv immunitet.

Rabiesvirus definieras inom medicinen som ett enkelsträngat RNA-virus i familjen Rhabdoviridae och släktet Lyssavirus. Viruset orsakar den dödliga zoonotiska sjukdomen rabies, som vanligtvis överförs till människor genom bett eller skrapningar från infekterade djur, ofta hundar, fladdermöss och andra vilda däggdjur. Rabiesvirus har en karaktäristisk rhabdoviral form med en cylindrisk kapsid omgiven av ett lipidmembran. Det infekterar nervceller hos värden, replikerar sig och sprider sig sedan till centrala nervsystemet, vilket leder till progressivt neurologiskt förfall och död om läkemedelsbehandling inte ges i tid.

Bacterial RNA (bakteriellt RNA) refererar till de RNA-molekyler (Ribonukleinsyra) som produceras och fungerar i bakterier. Det finns tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Alla dessa RNA-typer spelar viktiga roller i den genetiska informationens flöde från DNA till protein. I bakterier produceras dessa RNA-molekyler av bakteriens DNA genom transkription. Det bakteriella RNA:t skiljer sig något i sin struktur och funktion jämfört med eukaryota cellers RNA, eftersom bakterier saknar cellkärna och andra organeller som förekommer hos eukaryoter.

RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarssystem hos eukaryota celler som skyddar mot främmande genetisk material, till exempel virus. Det bygger på att korta dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) binder till och leder till degradering av komplementära mRNA-molekyler, vilket resulterar i nedreglering av specifika geners syntes på proteinnivå. RNAi kan också användas som en teknik inom molekylärbiologi för att studera genfunktioner och utveckla terapeutiska strategier.

Influenza A-virus, subtyp H1N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar influensa (grässjuka). Detta virusstam innehåller en speciell typ av hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), nämligen H1 och N1.

Virusstammen H1N1 har varit orsaken till flera pandemier under 1900-talet, inklusive den berömda spanska sjukan år 1918 som orsakade miljontals dödsfall över hela världen. I modern tid orsakade en annan stam av H1N1 virus ett pandemiutbrott under 2009, även känt som svininfluensan.

H1N1-virusstammen kan ge upphov till sjukdom hos både människor och djur, och den kan variera i sin smittsamhet och allvarlighet. Vissa år kan H1N1-stammar orsaka säsongsinfluensa hos människor, medan andra år kan det finnas andra dominerande influensastammar som cirkulerar.

Vaccinering är en viktig strategi för att förebygga och skydda mot H1N1-infektioner, och årliga grippevaccinationer innehåller ofta en komponent som ger immunitet mot den senaste H1N1-stammen.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

Vesikulær stomatit-Indianavirus (VSIV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör familjen *Rhabdoviridae* och släktet *Vesiculovirus*. Det orsakar en sjukdom hos grisar som kallas vesikulær stomatit, vilken kännetecknas av feber, sår i munhålan och på tungan samt blåsliknande utväxter (vesiklar) på läpparna. Sjukdomen är vanligt förekommande bland grisar över hela världen och kan orsaka ekonomiska förluster inom grisproduktionen på grund av sänkt tillväxttakt, ökad dödlighet och minskad reproduktion hos drabbade djur.

Det är värt att notera att VSIV inte är relaterat till human immunodeficiency virus (HIV) eller human T-lymphotropic virus (HTLV), som båda tillhör familjen *Retroviridae*.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

West Nile-virus (WNV) är ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Det sprids främst genom stick av infekterade myggor, särskilt arten Culex. Människor kan också smittas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

I de flesta fall orsakar WNV inga symptom alls, men om sjukdomen utvecklas kan den variera från en mild influensaliknande sjukdom till en allvarligare form som kan påverka centrala nervsystemet. Symptomen på den allvarliga formen innefattar feber, huvudvärk, muskel- och ländryggssmärtor, yrsel, förvirring, stel nacke, skakningar, svårigheter att svälja och i vissa fall även paralys.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot WNV, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. För de flesta människor som smittas av viruset utvecklas immunitet efter sjukdomen. Det finns dock inget vaccin tillgängligt för människor mot WNV i Sverige, men det används i vissa länder där risken för smitta är högre.

RNA-replikas refererer til kopier av RNA-molekyler. RNA, eller ribonukleinsyre, er ein type biomolekyler som spiller en viktig rolle i overføringen av genetisk informasjon og syntesen av proteiner innen organismer. I noen virus, er RNA det primære genetiske materialet i stedet for DNA. RNA-replikas kan oppstå når en RNA-strand repliserer seg selv ved hjelp av einzymene som kaller seg RNA-replikaser. Dette skjer ofte i virus som har en positiv sense RNA-streng som genetisk materiale, for eksempel coronaviruset som foråksar COVID-19. I slike tilfellene kan RNA-replikas være aktive deltakere i viruses repsirsjonsprosess og kan spille en viktig rolle i utviklingen av infeksjonen.

Influensa A-virus, subtyp H5N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som kan infektera både djur och människor. Viruset har en speciell ytproteinhylsa, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H5 och N1 står för de undertyperna.

Detta subtyp av influensavirus är särskilt känt för sin förmåga att orsaka allvarliga respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt hos dem som har direkt kontakt med infekterade djur, framförallt höns och andfåglar. Infektioner hos människor är fortfarande relativt sällsynta, men när de sker kan de leda till hög feber, hosta, andningssvårigheter och i värsta fall dödlig lunginflammation.

Det är viktigt att notera att influensavirus typ A, inklusive subtypen H5N1, har potentialen att mutera och sprida sig mellan människor, vilket kan leda till pandemier som under 1918 (Spanska sjukan). Detta gör det viktigt för forskare att övervaka och studera dess utveckling för att kunna utveckla effektiva vacciner och behandlingsmetoder.

RNA-helikaser är ett enzym som kan separera dubbelsträngat RNA (dsRNA) till enkelsträngat RNA (ssRNA). Helikasen behövs för att utöka den genetiska informationen i RNA:t, så att det kan översättas till protein eller användas som matris för syntes av komplementärt DNA. RNA-helikaser fungerar genom att hydrolysera nukleotidbindningarna mellan basparen i dsRNA och på så sätt separera de två strängarna från varandra. Processen kräver energi, som tillförs genom hydrolys av ATP till ADP och fosfat. RNA-helikaser deltar i flera cellulära processer, inklusive transkription, splicing, translation och RNA-interferens.

Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.

A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.

B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.

RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.

I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.

Respiratorisk syncytialvirus (RSV) är ett vanligt virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år. Det är det vanligaste viruset som orsakar bronkiolit och lunginflammation hos barn. RSV kan också orsaka allvarliga andningsproblem hos äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar eller andra sjukdomar som skadat lungorna. Viruset sprids vanligtvis via droppar från sjuka persons näsa eller mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med en infekterad person eller yta. Symptomen på RSV-infektion kan vara milda, som en vanlig förkylning, men hos små barn och äldre kan det leda till allvarliga andningssvårigheter och lunginflammation.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).

Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.

Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

Hepatit B-viruset (HBV) är ett DNA- virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Viruset är omslutet av ett lipidhaltigt membran och innehåller en central kapsidproteinkärna. HBV kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Det överförs främst via blod eller sexuella kontakter, men kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med HBV.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar säsongsbundna influensaunderliv och pandemier hos människor. Viruset har två proteiner på ytan som det vaccineras mot, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp.

Viruset sprids främst genom droppburen smitta när en smittad person hostar eller nysar ut virusdroppar som kan andas in av en annan person. Det kan också spridas via kontaminerade ytor och händerna, vilket kan leda till infektion om man sedan rör sig över munnen, näsen eller ögonen.

Symptomen på influensa A (H3N2) är vanligen mildare än de som orsakas av pandemiska stammar, men kan vara allvarligare hos äldre vuxna, barn och personer med underliggande hälsoproblem. De typiska symtomen inkluderar feber, hosta, muskelsmärtor, trötthet, nästäppa och irritat svalg. Vid allvarligare fall kan det leda till komplikationer som lunginflammation och andningssvårigheter.

Varje år utvecklas influensavaccinet för att ge skydd mot de virusstammar som forskarna tror kommer att cirkulera under den kommande säsongen. Det är viktigt att vaccineras varje år eftersom immuniteten motgår och virusen ändrar sig över tiden genom en process som kallas antigent drift.

'Mosaic virus' är ett samlingsbegrepp för olika sorters växtvirussjukdomar som orsakas av olika arter av mosaikvirus. Mosaikvirusen är positiva enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter och kan orsaka en rad symptom, framför allt på blad, där de kan ge upphov till oregelbundna fläckar eller mönster i olika färger. Dessa fläckar kan variera från gulaktiga till ljusgröna eller vita, och kontrasterar mot den normalt gröna färgen hos växtens vävnad. Andra symptom på en mosaikvirusinfektion innefattar ofta störningar i växtens tillväxt och utveckling, såsom krökta stjälkar, småblad eller missbildade blommor.

Det finns många olika arter av mosaikvirus som kan infektera en rad olika växter, inklusive grönsaker, fruktträd och prydnadsväxter. Exempel på välkända mosaikvirus är tobaksmosaikvirus (TMV), paprikamosaikvirus (PMMoV) och gurkamosaikvirus (CMV). Dessa virus kan spridas genom kontakt mellan infekterade och friska växter, via smittbärande insekter som bladlöss och cikador, eller genom smittat frön.

Preventiva åtgärder för att undvika spridning av mosaikvirus innefattar strikt skilt separation mellan infekterade och friska växter, renlighet och desinfektion av redskap och arbetskläder som använts på infekterade växter, samt användning av virusfritt frö. Om en växt visar tecken på en mosaikvirusinfektion bör den isoleras från andra växter och eventuellt förstöras för att undvika spridning av viruset till andra växter.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

I en medicinsk kontext är en kapsid den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos ett virus. Kapsiden är ofta skapad av flera kopior av samma proteiner, som arrangerar sig i en specifik form som kan liknas vid en symmetrisk skal eller yta. Denna struktur hjälper till att stabilisera viruset och underlättar dess infektion av värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellens yta. Kapsiden är en viktig del av virusets struktur och spelar en central roll i dess livscykel och patogenesis.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

'Onkogenvirus' er ein type av virus som kan føre til at kreftceller utviklas. Disse viruses har evnen til å endre gener i vårt DNA eller RNA, slik at cellene de infiser kan bli kreftceller. Onkogenvirus innefatter for eksempel humane papillomvirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og human immunodeficiency virus 1 (HIV-1).

Det er viktig å merke seg at ikke alle infeksjoner med onkogenvirus fører nødvendigvis til kreft. Faktorer som individets alder, immunforsvar og andre miljø- eller levestilsfaktorer kan spille ein rolle for om en infeksjon vil utvikle seg til kreft eller ikkje.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

'Katalytisk RNA' refererar till en speciell typ av RNA-molekyler som kan fungera som biologiska katalysatorer, eller enzymer. Dessa RNA-molekyler kallas ribozym och de har förmågan att accelerera kemiska reaktioner i levande celler. De flesta av våra kända enzymer är proteinbaserade, men upptäckten av ribozym visar att RNA också kan ha en katlytisk funktion. Det mest välkända exemplet på ett katalytiskt RNA är sannolikt det RNA-molekyler som utgör den aktiva delen av ribosomen, vilket är ansvarigt för att koppla aminosyror tillsammans under proteinbildningsprocessen.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.

Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.

Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Viral latency' refererar till ett stadium i viruses livscykel där det inte är aktivt i sin replikation eller infektionsförmåga, men istället existerar i en vilande tillstånd inne i värdkällan, ofta i vissa cellers kärna. Under den latenta fasen kan viruset undgå det immunförsvar som hosten har och kan därför förbli i värden under en lång period, möjligen resten av deras liv. Virala infektioner som involverar latens inkluderar herpes simplex virus (HSV) och varicella-zoster virus (VZV), vilka kan orsaka sjukdomar som herpes, aptitlöshet, kyla och röda hudutslag respektive gurt i vuxen ålder.

DEAD-box RNA helicases are a subfamily of RNA helicases, which are enzymes that use ATP hydrolysis to unwind double-stranded RNA molecules or remodel RNA-protein complexes. DEAD-box helicases are named after the conserved amino acid sequence motif "DEAD" (Asp-Glu-Ala-Asp) found in their catalytic core, which is involved in ATP binding and hydrolysis.

These helicases play crucial roles in various aspects of RNA metabolism, including pre-mRNA splicing, ribosome biogenesis, translation initiation, RNA decay, and RNA transport. They can also function as regulators of other cellular processes such as transcription, DNA replication, and stress response.

DEAD-box helicases have been implicated in several human diseases, including cancer, neurological disorders, and viral infections. Therefore, understanding their structure, function, and regulation is essential for developing new therapeutic strategies to target these conditions.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

RNA-polymerase II er enzymkompleks som spiller en viktig rolle i transskripsionsprosessen hos eukaryote celler. Denne polymerasen er ansvarlig for produksjonen av messenger RNA (mRNA) som koder for proteinsyntese. RNA-polymerase II binder seg til promotoregionen av gener og starter transskripsjonen ved å syntetisere RNA-strengen basert på DNA-sekvensen. Denne enzymkompleksen inneholder også subunits som regulerer aktiviteten og hjelper til med initiasjonen, elongasjonen og terminasjonen av transskripsjonen. RNA-polymerase II er derfor en nøkkelkomponent i genuttrykkingsmekanismene og reguleringen av cellulær aktivitet.

Hemagglutinin (HA) är ett glykoprotein på ytan av influensaviruset som har förmågan att agglutinera röda blodkroppar (erytrocyter). Det gör detta genom att binda specifikt till sialiska sockerrestanger på erytrocyternas yta. Hemagglutininet är en viktig komponent i viruset då det under infektionsprocessen binder till människors övre andningsvägar och hjälper till att infektera celler. Det finns 18 olika serotyper av hemagglutinin (H1-H18) som kan förekomma hos olika stammar av influensavirus, och det är en viktig faktor när det kommer till vaccination och smittskydd.

RNA-caps er en struktur som finnes på 5'-endenen av eukaryote RNA-molekyler, inkludert messenger RNA (mRNA), small nuclear RNA (snRNA) og small nucleolar RNA (snoRNA). En RNA-cap består av en molekyl av guanosin (G) som er reversilt forbundet til 5'-endenen av RNA-molekylet ved en triphosphatbinding. Denne G-nukleotiden kan også være methylert på N2-posisjonen av ribosen, og det kan også være tilført en eller to metylgrupper på 2'-OH-gruppen av nærliggende riboser.

RNA-caps har flere funksjoner i eukaryote celler. De beskytter RNA-molekylet mot degradering av 5'-exonucleaser, hjelper til med transporten av mRNA fra nucleus til cytoplasma og bidrar til stabiliseringen av mRNA. RNA-caps er også involvert i reguleringen av translasjon ved å påvirke innledningen av proteinsyntese.

RNA-foldning refererer til den proces, hvor RNA-molekyler folder sig sammen og danne tredimensionelle strukturer, der bestemmes af deres sekvens af nukleotider. Disse strukturer er vigtige for RNA-molekylets funktion, herunder som en del af proteinsyntesen, reguleringen af genekspression og katalysen af kemiske reaktioner. RNA-foldning bestemmes af baseparing mellem komplementære nukleotider (typisk A-U og G-C basepar), hvilket fører til dannelse af dobbeltstrengede regioner, samt andre interaktioner mellem ikke-komplementære baser. Den specifikke foldning af et RNA-molekyle kan have en betydelig indvirkning på dens funktion og aktivitet, herunder ved at stabilisere eller destabilisere bestemte strukturer eller ved at muliggøre interaktioner med andre molekyler.

Semliki Forest Virus (SFV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via spridare som insekter, vanligtvis stickmyggor. SFV tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset är uppkallat efter Semliki Forest i Uganda, där det först isolerades 1942.

SFV orsakar oftast en mild febersjukdom hos människor med symtom som huvudvärk, muskelvärk och ledvärk. I sällsynta fall kan viruset orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit). SFV är vanligt förekommande bland vissa djurgrupper i Afrika, såsom apor och andra primater.

Det bör nämnas att Semliki Forest Virus inte ska förväxlas med Zika Virus, som också tillhör släktet Alphavirus och kan orsaka liknande symtom hos människor.

Sendaivirus är ett släkte inom familjen Picornaviridae och ordningen Picornavirales. Det är ett non-enveloped, icosahedralt virus med en singelsträngad positivt polariserad RNA-genom som är omkring 7,4 kb lång. Viruset orsakar ofta asymptomatiska infektioner hos flera djurarter, inklusive människor. Sendaivirus har identifierats hos en rad olika värdar, såsom fåglar, gnagare och apor. Det är känt för att orsaka enteroviral infektioner hos människor, men sjukdomarna tenderar att vara milda och inkluderar ofta mag-tarmrubbningar och feber. Viruset sprids främst via fäkal-oral route och kan överleva längre perioder i utomhusmiljö på grund av sin resistens mot miljöförhållanden.

"Unclassified viruses" refer to viruses that have not been fully characterized or classified into a known virus family or genus based on their genetic and biological properties. These viruses may be newly discovered, or they may not fit clearly into any existing category due to unique characteristics. Further research is often needed to determine their classification and better understand their biology, origins, and potential impact on human or animal health.

Orthomyxoviridae är en familj av virussorter som inkluderar de sjukdomsalstrande virusen influensavirus A, B och C. Dessa virussorter orsakar ofta influensa hos människor och andra däggdjur samt fåglar. Virusen har en enkel, segmenterad RNA-genom som omges av ett lipidmembran innehållande två virusproteiner. De är mycket smittsamma och kan spridas via droppburen smitta från en infekterad individ. Influensavirus A är särskilt känt för sin förmåga att mutera och orsaka pandemier, som exempelvis den spanska sjukan 1918.

Parainfluensavirus 1, human (hPIV-1) är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör paramyxovirusfamiljen. Det orsakar ofta milda respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, såsom förkylningar, hosta och andningssvårigheter. Hos spädbarn kan det i sällsynta fall leda till allvarligare komplikationer som lunginflammation eller bronkiolit. Viruset sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nysar. Vaccin finns inte tillgängligt för hPIV-1, men god handhygien och andra preventiva åtgärder kan hjälpa att minska risken för smitta.

Påssjuka är ett smittsamt sjukdomstillstånd som orsakas av olika typer av enterovirus, vanligtvis coxsackievirus A och B. Det kallas ofta även för "hand-foot-and-mouth disease" på engelska, vilket betyder "hand- fot- och munbekympad".

Sjukdomen karaktäriseras av små blåsor eller sår i munnen, på handflatan, planta av fötterna och ibland även på armar och ben. Barn under fem år är vanligast drabbade, men även vuxna kan bli smittade. Symptomen inkluderar feber, irritabilitet, sänkt aptit, torr hals, muskelvärk och svullnad i halsen.

Sjukdomen är vanligtvis inte allvarlig och försvinner av sig själv efter en vecka till tio dagar. Vård av symptomen kan behövas, såsom smärtlindring och välmjölkande för att förebygga dehydrering. Det finns inget specifikt läkemedel eller vaccin mot påssjuka, men god handhygien kan hjälpa till att förebygga spridningen av viruset.

Kapsidproteiner är de proteiner som bildar kapsiden, den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos virus. Kapsidproteinerna sammanfogas ofta till polymära strukturer som kan ha en icke-regelbunden (icosaedrisk) eller regelbunden form, beroende på virusets typ. De har en viktig roll i virusreplikationen eftersom de bidrar till infektionen av värdcellen genom att skydda viruset under transporten mellan värdar och under dess inkapsling i den nya värden.

'Värd-patogenförhållanden' är ett begrepp inom medicinen och epidemiologin som refererar till det komplexa samspelet mellan en värdkropp (en människa eller djur) och en patogen (en bakterie, virus, svamp eller parasit) som orsakar sjukdom. Detta förhållande kan variera mycket beroende på flera faktorer, inklusive arten av patogenen, individens immunförsvar, miljöfaktorer och genetiska faktorer hos både värden och patogenen.

Förhållandet mellan värd och patogen kan vara dynamiskt och förändras över tid. Ibland kan en patogen orsaka allvarlig sjukdom i en viss individ, medan samma patogen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mildare infektion hos en annan individ. Detta beror ofta på individens immunförsvar och andra faktorer som påverkar deras sårbarhet för sjukdom.

Värd-patogenförhållanden kan också variera beroende på patogena egenskaper, inklusive deras förmåga att infektera värden, replikera sig och sprida sig till andra individer. Vissa patogener har utvecklat mekanismer för att undvika eller undertrycka värdens immunförsvar, vilket kan leda till mer allvarliga infektioner.

Sammanfattningsvis refererar 'värd-patogenförhållanden' till det komplexa samspelet mellan en patogen och deras värdkropp, inklusive de faktorer som påverkar sjukdomsutbrott, allvarlighetsgrad och spridning.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

RNA-stabilitet refererer til den tid, hvor RNA-molekyler (såsom messenger RNA eller mRNA) forbliver intakte og funktionelle i en cellule. RNA-molekyler er relativt ustabile i forhold til DNA, og de kan let nedbrydes af en række intracellulære enzymer såsom ribonukleasen.

RNA-stabilitet kan reguleres på flere måder, herunder:

1. 5' kap-modifikationer: De fleste eukaryote mRNA-molekyler har en speciel modificering kaldet en 5'-kap, der består af en molekyle methylguanosin (m7G) forbundet til det 5'-ende af mRNA-strengen. Denne modifikation hjælper med at beskytte mRNA mod nedbrydning og er essentiel for effektiv translationsinitiation.
2. 3' poly(A)-hale: De fleste eukaryote mRNA-molekyler har også en 3' poly(A)-hale, der består af en række adenine (A)-nukleotider tilføjet til det 3'-ende af mRNA-strengen. Denne hale hjælper med at stabilisere mRNA og er også involveret i effektiv translationsinitiation.
3. RNA-bindingsproteiner: RNA-bindingsproteiner kan binde til specifikke sekvenser eller strukturer i mRNA og hjælpe med at stabilisere det mod nedbrydning. Disse proteiner kan også være involveret i andre aspekter af RNA-processing og -transport.
4. MikroRNA (miRNA): MiRNA er små, ikke-kodende RNA-molekyler, der binder til specifikke sekvenser i mRNA og kan føre til nedregulering af genudtrykket gennem destabilisering af mRNA eller forhindring af translationsinitiation.
5. RNA-nedbrydningsenzymer: RNA-nedbrydningsenzymer, såsom exonucleaser og endonukleaser, kan nedbryde mRNA og reducere dets halveringstid.

Samlet set er stabiliteten af mRNA reguleret gennem en kombination af disse mekanismer, der kan have betydning for kontrol af genudtrykket og proteinexpression.

Hepacivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar virus som kan orsaka leverinfektioner hos människor och djur. Det mest kända viruset inom släktet är hepatit C-virus (HCV), som orsakar den allvarliga infektionssjukdomen hepatit C hos människor. Hepacivirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polariserad RNA-sträng som genomet. Andra djurarter som kan drabbas av hepacivirus inkluderar hästar, apor och fåglar.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Immunodeficiency virus (IDV) is not a widely recognized or established medical term. However, it seems that you may be referring to "immunodeficiency viruses" in general, which includes human immunodeficiency virus type 1 (HIV-1) and type 2 (HIV-2). These are the viruses that cause the acquired immunodeficiency syndrome (AIDS).

Here is a proper definition of HIV as per the National Institutes of Health (NIH):

HIV, or human immunodeficiency virus, is a virus that attacks the body's immune system. If HIV is not treated, it can lead to AIDS (acquired immunodeficiency syndrome). However, with proper medical care, HIV can be controlled. People with HIV who get and keep an early diagnosis and treatment can live long, healthy lives and prevent transmission to others.

Reference:

HIV/AIDS. (2021, June 14). National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID). https://www.niaid.nih.gov/diseases-conditions/hiv-aids

Tobaksmosaikvirus (TMV) är ett RNA- virus som tillhör familjen Virgaviridae och är välkänt för sin förmåga att orsaka sjukdomar hos tobaksplantor. Detta virus sprids främst via mekanisk smitta, till exempel genom skador på växten eller via kontaminerade redskap.

TMV-infektioner kan leda till en rad symptom hos tobaksplantor, såsom klorotiska fläckar och ringformiga mönster på bladen, förvrängningar av bladens form och nedsatt växttillväxt. I allvarliga fall kan infektionen orsaka total skördeskada.

Det är värt att notera att TMV inte enbart påverkar tobaksplantor, utan kan även orsaka sjukdomar hos andra växter, till exempel peppar, tomater och gurkor. Forskning kring TMV har varit av stor betydelse för att öka förståelsen för virusinfektioner i allmänhet och för utvecklingen av metoder för att kontrollera spridningen av dessa sjukdomar.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

RNA-sekvensanalys är en metod inom bioinformatik och genetisk forskning som innebär att analysera sekvensen av ribonukleinsyra (RNA) molekyler. RNA är ett biologiskt makromolekyl som spelar en viktig roll i cellens proteinsyntes och genuttryck.

RNA-sekvensanalys kan inkludera att undersöka sekvensen hos en specifik RNA-molekyl för att fastställa dess identitet, struktur och funktion. Detta kan göras genom jämförelser med kända RNA-sekvenser i databaser som GenBank och RefSeq.

RNA-sekvensanalys kan också användas för att undersöka variationer i RNA-sekvenser mellan olika individer eller populationer, vilket kan ge information om genetisk diversitet och evolutionära relationer. Dessutom kan metoden användas för att identifiera potentiala regulatoriska element i RNA-sekvenser, såsom miRNA-bindningsställen och riboswitche, som kan ha betydelse för genreglering och cellfunktion.

Till slut kan RNA-sekvensanalys användas för att undersöka differential expressionsnitten av olika gener i olika celltyper, tillstånd eller behandlingar, vilket kan ge information om molekylära mekanismer bakom sjukdomar och terapeutiska mål.

Tombusvirus är ett släkte av små, sfäriska RNA- virus som infekterar växter. Viruset innehåller en enda molekyl av positivt strängat enkelsträngat RNA (ssRNA) och tillhör gruppen III i Baltimoreklassificeringssystemet för virus. Tombusvirus har en diameter på cirka 30 nanometer och saknar hölje. Viruset sprids främst genom kontakt mellan växtöverflator och kan orsaka en rad symptom som nekros, chlorosis, mosaikmönster och stunting hos infekterade växter. Ett exempel på ett virus inom släktet tombusvirus är Tomato bushy stunt virus (TBSV).

Post-transcriptional RNA processing refers to the series of modifications and regulatory processes that occur on an RNA molecule after it has been transcribed from DNA. These processes include:

1. 5' capping: The addition of a 7-methylguanosine cap to the 5' end of the RNA, which protects the RNA from degradation and helps in its transport and translation.
2. 3' polyadenylation: The addition of a string of adenine nucleotides (poly(A) tail) to the 3' end of the RNA, which also protects the RNA from degradation and plays a role in its stability and translation.
3. Splicing: The removal of non-coding sequences (introns) from within the RNA transcript and the joining together of the remaining coding sequences (exons) to form a continuous mRNA sequence. This process is critical for generating mature, functional mRNAs.
4. RNA editing: The modification of specific nucleotides within the RNA transcript, which can alter the meaning of the genetic code and lead to the production of different proteins.
5. Chemical modifications: The addition of various chemical groups (e.g., methyl groups) to specific nucleotides within the RNA transcript, which can affect its stability, localization, and function.

These post-transcriptional processing events play a crucial role in regulating gene expression, controlling the quality and fate of RNA molecules, and ensuring the accurate translation of genetic information into functional proteins.

RNA (Ribonucleic acid) är ett molekylärt ämne som förekommer i alla levande celler. Det spelar en viktig roll i många av cellens funktioner, särskilt vid proteinbildning genom att transportera genetisk information från DNA till ribosomer, där proteiner syntetiseras.

Svamp (Fungi) är en egen domän av levande organismer som skiljer sig från växter, djur och bakterier. Svampar inkluderar allt från små encelliga svampar till stora flersidiga svampar som kan vara mycket komplexa i sin struktur och livscykel.

RNA hos svampar är lika med RNA hos andra levande celler, men det finns vissa specifika typer av RNA som förekommer hos svampar, till exempel ribosomalt RNA (rRNA) och messenger RNA (mRNA), som spelar en viktig roll i proteinbildningen. Dessutom har vissa svampar specifika RNA-sekvenser som används för att identifiera och klassificera dem.

I summa, är RNA hos svampar ett molekylärt ämne som deltar i cellens funktioner, särskilt vid proteinbildning, och som kan variera mellan olika typer av svampar.

"Antisense RNA" er en type RNA-molekyler som er komplementære til andre typer RNA-molekyler, typisk messenger RNA (mRNA). Antisens-RNA binder spesifikt til den komplementære mRNA-sekvens og forhindrer dermed oversættelsen af denne sekvens til protein. Dette skjer ved at antisens-RNA enten degraderer mRNA-molekylet eller hindrer ribosomernes translatoriske aktivitet på mRNA-molekylet. Antisens-RNA er en viktig regulerende mekanisme i cellen og spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og proteinsyntese.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Bromovirus är ett släkte av positivt ensträngat RNA-virus som infekterar växter. Det inkluderar bland annat virus som orsakar mosaiksjukdomar hos olika grödor, till exempel sockerrörsmosaikvirus (SCMV) och bromgräsmosaikvirus (BMV). Dessa virus smittar vanligen växter genom mekanisk skada på växten eller via insekter som suger saft från växten. Bromovirus tillhör gruppen III av Baltimoreklassificeringssystemet för virus.

Fågelsarkomvirus (avisine sarcoma virus) är ett retrovirus som orsakar cancer hos fåglar, framförallt hos hönsfåglar. Viruset inducerar främst sarcomer, men kan också orsaka andra typer av cancersjukdomar. Fågelsarkomvirus tillhör retrovirussläktet Alpharetrovirus tillsammans med människosjukdomen infektös mononukleos och vissa däggdjursrelaterade sarcomvirus.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

Hepatit A-virus (HAV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör picornavirusfamiljen och är orsaken till hepatit A, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Viruset sprids vanligtvis via förorenad mat eller dryck, eller genom direkt kontakt med en smittad persons avföring. Efter en inkubationstid på ungefär 2-6 veckor kan infektionen leda till symtom som trötthet, magsmärtor, diarré, gulsot och mörk urin. Många personer som smittas av HAV utvecklar inga eller endast milda symtom, men i vissa fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer såsom leverinflammation och leverskada.

Det finns effektiva vacciner mot hepatit A-virus som ger livslång immunitet och rekommenderas för personer i riskgrupper eller för alla barn i vissa länder. God hygien och tillräcklig kokning av matvaror är också viktiga åtgärder för att förebygga smittspridningen av HAV.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementärt kodon på en mRNA-molekyl under translationen.

tRNAs är relativt korta RNA-molekyler, vanligtvis med en längd på omkring 70-90 nukleotider. De har en speciell tertiär struktur som inkluderar tre loopar och två stjälpar, vilket ger upphov till en klöverbladsliknande form. Denna struktur är viktig för att tRNA ska kunna binda till både aminosyror och mRNA under proteinsyntesen.

Varje celltyp i ett levande väsen har en uppsättning unika tRNAs som kan koda för alla de olika aminosyrorna som behövs för att bygga upp proteiner. Under translationen hjälper tRNA:erna till att korrekt översätta den genetiska koden i mRNA till en sekvens av aminosyror som bildar ett protein.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Totiviridae är ett familj av små, oromboämnena (non-enveloped) RNA-virus som infekterar svampar och protozoer. Virusen innehåller en enda molekyl av dubbelsträngat RNA (dsRNA) som kodar för fyra till sex proteiner, beroende på virusart. Totivirusets genom är linjärt och cirkulärt permuterat, vilket innebär att 5'-änden av en genomsegment kopieras till 3'-änden av nästa segment under replikationen.

Totivirus har en encapsidationsstorlek på cirka 40 nm i diameter och har en symmetrisk, icosahedral kapsidstruktur med T=1 geometri. De är mycket motståndskraftiga virus som kan överleva under extremt stränga miljöförhållanden, såsom höga temperaturer och lågt pH.

Totivirusinfektioner av svampar kan orsaka sjukdom hos värden, medan infektioner hos protozoer tenderar att vara asymptomatiska eller ge upphov till milda symptom. Totivirus har potentialen att användas som biologisk kontrollmetod för svampinfektioner i jordbruk och medicinska sammanhang, men fortsatta studier behövs för att utveckla effektiva användningsmetoder.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

'Tobak' definieras inom medicinen som ett växtprodukt som innehåller nicotin och är känt för att vara beroendeframkallande. Tobak används vanligtvis genom rökning, men kan också användas oralt eller snusas. Rökning av tobak är associerad med en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Andra former av tobaksanvändning, såsom oralt bruk och snus, kan också öka risken för cancer i munhålan, strupen och urinvägar.

Nicotin i tobak är en mycket beroendeframkallande substans som påverkar hjärnan och kroppen på flera sätt. Det stimulerar sympatiska nervsystemet, ökar hjärtslaget och blodtrycket, och orsakar små pupiller. Nicotin kan också försämra blodflödet till hjärtat och andra delar av kroppen.

Tobaksrök innehåller också tusentals kemikalier, varav många är skadliga eller cancerframkallande. Bland de skadliga ämnena i tobaksrök återfinns kolmonoxid, cyanidy, kväveoxider och tungmetaller som bly och kadmium. Dessa kemikalier kan orsaka skada på lungorna, hjärtat, blodkärlen, huden och ögonen.

Sammanfattningsvis är tobak en växtprodukt som innehåller nicotin och tusentals andra skadliga kemikalier. Användning av tobak kan leda till beroende och öka risken för allvarliga hälsoproblem, inklusive cancer, hjärtsjukdomar och lungskador.

Virusintegration (eller viralt integrering) är ett tillstånd där genomet från ett virus integrerats in i värddjurets DNA. Detta sker ofta med retrovirus, som HIV, genom att viruset inför sitt eget genmaterial in i värdcellens kromosomer under reproduktionen. När detta sker blir virusgenomet en del av värdcellens genetiska material och kan påverka cellens funktion eller leda till onkogenesis om integrationen sker i närheten av en protoonkogen. Virusintegration kan också göra det svårare att behandla virusinfektioner, eftersom de traditionella metoderna för att eliminera viruset, såsom antivirala läkemedel eller immunsvar, inte påverkar den integrerade delen av genomet.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

Nodaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar både djur och insekter. Virusen i denna familj har en icke-segmenterad, enkelsträngad positivt polaritet RNA-genom som är omkring 8,5 kilobaspar lång. Genomet kodar för tre strukturella proteiner: coat protein (CP), RNA-dependent RNA polymerase (RdRp) och en icke-strukturell protein involverad i genombudsmannakapsidproteinkomplexet (A). Nodaviridae-virus sprids vanligtvis genom kontakt mellan värdar eller via kontaminering av miljön. De kan orsaka sjukdom hos sina värdar, men de kan också vara asymptomatiska. Exempel på Nodaviridae-virus inkluderar Nodamura virus och Flock House virus.

Jag kan hjälpa dig att översätta denna medicinska term till engelska, som är "Avian leukosis virus" (ALV). Detta är en typ av retrovirus som kan infektera höns och andra fåglar. Det finns flera subtyper av ALV, och de kan orsaka olika former av cancer och immunförsvagning hos drabbade djur. Det är värt att notera att detta virus inte kan smitta människor eller andra djur som inte tillhör familjen Gallus gallus (t.ex. kycklingar).

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Mul- och klövsjuka, även känt som FMD (Foot-and-Mouth Disease), är en viral sjukdom som drabbar klovdjur, till exempel kor, får, getter och svin. Sjukdomen orsakas av Mul- och klövsjukevirus, som tillhör Aphthovirus släkte i Picornaviridae familjen. Det finns sju serotyper av viruset: O, A, C, Asia 1, South African Territories (SAT) 1, SAT 2 och SAT 3.

Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur, luften, föda och dricksvatten som är kontaminerade med viruset. Symptomen på sjukdomen inkluderar feber, sänkt aptit, slemhinneinflammationar i mun och näsa, vesiklar och blåsor på tungan, hovarna och klövarna, samt lahmarhet. Mul- och klövsjuka kan orsaka allvarliga ekonomiska skador inom djurhållningsindustrin, eftersom det kan leda till omfattande dödlighet bland djuren och handelsrestriktioner för djurprodukter. Det finns inget behandlingsalternativ för sjukdomen, men vaccination kan användas som en preventiv åtgärd för att skydda djuren från infektion.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

'Virusbinding' refererar till den process där ett virus virion (en individuell viruspartikel) binder sig till en specifik cellreceptor på en värdcells yta. Detta är det första steget i virusinfektionsprocessen och sker genom att de proteiner som finns på virionens yta interagerar med komplementära molekyler, vanligtvis proteinreceptorer eller sockelreceptorer, på värdcellens cellmembran.

Denna bindning utlöser en serie händelser som kan leda till att viruset tas upp i cellen och infekterar den. Virusets förmåga att binda specifikt till en viss celltyp beror på dess struktur och de proteiner som finns på ytan av virionet, samt de molekyler som finns på värdcellens yta.

Det är värt att notera att virusbindning kan blockeras av neutraliserande antikroppar som produceras av immunsystemet under en infektion eller efter vaccinering. Dessa antikroppar binder till viruset och förhindrar att det binds till cellreceptorn på värdcellen, vilket stoppar infektionsprocessen.

BK-virus är ett human betsmittt virus som tillhör polyomaviridae familjen. Det upptäcktes 1971 och namngavs efter den första patienten, en man vid namn BK. Viruset är vanligt förekommande hos människor och smittar ofta under barndomen via droppburen eller fekalt-oral smitta.

Efter initial infektion etablerar sig viruset i nieren där det kan ligga latent (dvs. inte orsaka några symtom) hos de flesta vuxna. Vid immunsuppression, till exempel hos transplantatmottagare eller HIV-smitta, kan BK-viruset reaktiveras och orsaka sjukdomar som exempelvis nefropati (skada på njurarna).

Symptomen på en BK-virusinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad. I de flesta fall förblir infektionen asymptomatisk eller orsakar endast milda symtom som feber och trötthet. Vid allvarligare infektioner kan dock BK-viruset orsaka svår nefropati, urogenital infektioner, hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumonit).

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot BK-virusinfektioner, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges för att lindra symptomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera viruset, särskilt hos immunsupprimerade patienter.

En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onkogen transformation och leda till cancersjukdomar hos däggdjur, inklusive människor. Tumörvirusinfektioner är ansvariga för cirka 10-15% av alla cancerfall globalt. De två huvudsakliga kategorierna av tumörvirus är direkt onkogena virus och indirekt onkogena virus.

Direkt onkogena virus, även kallade transformerande virus, innehåller onkogeniska gener som kan integreras i värdcellens genomet och orsaka oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på direkt onkogena virus är humana papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och T-lymphotropisk virus 1 (HTLV-1).

Indirekt onkogena virus orsakar inte direkt onkogen transformation, men kan istället leda till cancerutveckling genom att försvaga värdcellens immunförsvar och/eller orsaka kronisk inflammation. Exempel på indirekt onkogena virus är humana herpesvirus 4 (HHV-4, också kallat Epstein-Barr virus, EBV) och hepatitis C-virus (HCV).

Det är värt att notera att inte alla infektioner med tumörvirus leder till cancerutveckling. Faktorer som värdcellens immunstatus, virusstam, livsstil och miljö kan spela in i om en tumörvirusinfektion kommer att leda till cancer eller inte.

Cytopatisk effekt (CPE) är en patologisk förändring av celler som orsakas av ett infekterande virus. CPE kan vara sådant som cellklyvning, cellstorleksförändringar, kärnförändringar och celldöd. Den cytopatiska effekten kan ses under mikroskopi och används ofta för att diagnostisera virusinfektioner i laboratoriemiljö. Vid virala infektioner kan CPE variera beroende på vilket virus som orsakar infektionen, celltyp som är värd för viruset och vilken del av livscykeln viruset befinner sig i.

'Vesiculovirus' er ein generisk betegnelse for en gruppe virus som inneholder flere arter, bl.a. slike som fårsumpevirus (Foot-and-mouth disease virus, FMDV) og sandflyfebervirus (Sandfly fever Naples virus). Disse viruses har en lipidhylle og er vanligvis ikke velstabilisierte i miljøet. De foråksaker ofte en vesikulær (blasenform) hudreaksjon, derfor navnet. Disse viruses overføres vanligvis gjennom direkte kontakt mellom dyr eller mellom mennesker og vektorer som insekter. FMDV er en viktig sykdomsbursd for husdyr, særlig klovdyrene, og kan føre til store økonomiske tap i landbruket. Sandflyfebervirus orsaker feber og andre symptomer hos mennesker som blir stikkede av sandfluer.

JC-virus (JCV) är ett humant polyomavirus som är nära relaterat till BK-virus och SV40. JCV är namngiven efter den patient, John Cunningham, från vilken viruset initially isolerades. Det uppskattas att mer än 70% av vuxna världen över har varit exponerade för JCV och att viruset persisterar i ett latent tillstånd hos de flesta infekterade individer.

JCV orsakar vanligtvis inga symtom hos friska personer, men kan leda till allvarliga sjukdomar hos immunosupprimerade individer, särskilt hos personer med HIV/AIDS eller som tar immunsuppressiva läkemedel efter organtransplantation. JCV är känd för att orsaka progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig neurologisk sjukdom som karakteriseras av demyeliniering i hjärnan och kan leda till döden.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Ortomyxovirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. De mest kända virusslagen inom denna familj är influensavirus, som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Andra exempel på Orthomyxovirusinfektioner är Islas Fernandes-feber och infektioner orsakade av Thogotovirus.

Influensavirus delas upp i fyra huvudtyper: A, B, C och D. Influensa A kan infektera både människor och djur, medan influensa B och C främst orsakar sjukdom hos människor. Influensa D påverkar främst nötkreatur men anses inte vara en zoonotisk patogen som kan smitta människor.

Infektioner med influensavirus A och B orsakar ofta säsongsgrip, som vanligtvis uppstår under vintern i tempererade klimatzoner. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, nästäppa, irritat svalg, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar.

Influensavirus A kan också orsaka pandemier när ett nytt subtyp av viruset utvecklas och sprids globalt. Detta skedde senast under 2009, då en pandemi orsakades av en ny subtyp av influensa A (H1N1) virus.

Islas Fernandes-feber är en annan sjukdom som orsakas av ett Orthobunyavirus och förekommer i Afrika, Asien och Latinamerika. Symptomen på Islas Fernandes-feber inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till encefalit (hjärninflammation) eller blödningar i huden och inre organ.

För att förebygga infektioner med influensavirus rekommenderas vaccination årligen, särskilt för personer som tillhör riskgrupper. Andra preventiva åtgärder inkluderar handhygien och andningsskydd. För Islas Fernandes-feber finns det inget vaccin tillgängligt, men smittspridningen kan begränsas genom att undvika stick av myggor som sprider viruset.

Respiratorisk syncytialvirus, humant (HRSV) är ett virus som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Det är en av de vanligaste orsakerna till lunginflammation hos barn under 1 års ålder och kan också orsaka sjukdom hos äldre barn, vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. HRSV-infektioner tenderar att vara säsongsbundna och är vanligast på vintern och våren i tempererade klimatzoner.

Viruset sprids främst via droppar som andas ut av en infekterad person när den hostar eller nyser, men det kan också spridas via kontaminerade ytor och direktkontakt mellan personer. Efter att ha smittats tar det vanligtvis 2-8 dagar innan symtomen börjar visa sig.

Symptomen på en HRSV-infektion kan variera från milda till allvarliga och inkluderar hosta, näsaflöde, irriterad strupe, snuva, feber och andningssvårigheter. I allvarligare fall kan viruset leda till lunginflammation, bronkiolit (inflammation i de små luftvägarna i lungorna) eller pneumoni (infektion i lungan).

Det finns inget specifikt läkemedel som behandlar själva HRSV-infektionen, men symtomlindrande behandling kan ges för att lindra hosta och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan barn behöva vårdas på sjukhus och få syrgastillförsel eller andra intensivvårdsbehandlingar.

För att förebygga smittspridning av HRSV kan det vara viktigt att tvätta händerna ofta, undvika direktkontakt med personer som visar tecken på sjukdom och stanna hemma om man är själv sjuk. Det finns också en preventiv vaccin som ges till barn födda för tidigt eller med andra riskfaktorer för allvarligare sjukdom.

I'm sorry for any inconvenience, but "Blåtungavirus" is not a recognized medical term or virus in English. It's possible that there may be some confusion with the term, as "blåtunge" is a Swedish term that means "blue tongue." If you are referring to a specific virus that causes blue tongue disease, it is most likely the "Bluetongue virus" (BTV).

Bluetongue virus (BTV) is an infectious disease that primarily affects sheep and other ruminants, such as cattle, goats, and buffalo. It is transmitted by midges or gnats of the genus Culicoides. The virus causes inflammation and damage to the blood vessels in the respiratory and intestinal tracts, leading to symptoms like fever, swelling of the head and neck, excessive salivation, and difficulty breathing. In severe cases, it can cause death.

Bluetongue is not considered a human health threat, as humans are generally not susceptible to infection with BTV. However, there have been rare cases of laboratory-acquired infections in people who work closely with the virus.

Moloney's Muscle Leukemia Virus (MMTV) är ett typ av retrovirus som kan orsaka leukemi hos möss. Det upptäcktes första gången på 1960-talet av John Moloney och har sedan dess använts som ett viktigt forskningsverktyg inom molekylärbiologi. MMTV är en så kallad exogen retrovirus, vilket betyder att det kan infektera individer från utsidan och integrera sin genetiska information i värdens DNA.

MMTV infekterar främst muskel- och lymfceller och orsakar en onkogen transformation av dessa celler genom att integrera sitt virusgenom i närheten av onkogener, vilket kan leda till överaktivering av dessa gener. Detta kan i sin tur leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer.

Det är värt att notera att MMTV inte är känt för att orsaka sjukdom hos människor, men det finns vissa bevis som antyder att det kan spela en roll i utvecklingen av bröstcancer hos människor. Dessa studier är dock fortfarande preliminära och behöver ytterligare forskning för att fastställa sambandet.

RNA-prekursorer, eller RNA-precursor molekyler, refererar till initiala transkriptionsprodukter som består av en längre sekvens än den mognaste, funktionella RNA-molekylen. Dessa prekursorer innehåller ofta intronsekvenser som behöver tas bort genom ett process som kallas splicing innan den funktionella RNA-molekylen kan bildas. RNA-prekursorer kan vara antingen protein kodande, såsom pre-mRNA (prekursor-messenger RNA), eller icke-proteinkodande, som inkluderar pre-rRNA (prekursor-ribosomalt RNA) och pre-tRNA (prekursor-transfer RNA).

En DNA-virusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus med en genetisk uppbyggnad baserad på dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA). Det finns olika typer av DNA-virus, exempelvis herpesvirus och papovavirus. När ett DNA-virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt genetiska material i värdcellens DNA eller behålla sin självständighet som en plasmid. Virusets genetiska information kan sedan antingen replikeras och producera nya viruspartiklar eller också förändra värdcellens genetiska information och på så sätt orsaka cellförändringar eller cancer. Behandlingen av DNA-virusinfektioner beror på vilken typ av virus det är, men kan innefatta antivirala läkemedel, immunterapi eller symtomatisk behandling.

Virusfysiologi är ett område inom virologi och cellbiologi som handlar om studiet av virus’ interaktion med värddjurets celler på molekylär nivå. Det inkluderar förståelsen för hur virus infekterar, replikerar sig och modifierar värdcellens funktioner för att möjliggöra sin egen överlevnad och reproduktion.

Virusfysiologin undersöker också de mekanismer som styr virus’ patogenicitet, dvs deras förmåga att orsaka sjukdom, samt hur värdcellens immunförsvar reagerar på infektionen. Genom att förstå dessa processer kan forskare utveckla effektiva strategier för att behandla och förebygga virusinfektioner.

Smått nukleära RNA (snRNA) är en typ av RNA-molekyler som finns inne i cellkärnan hos eukaryota celler. De är involverade i processen av RNA-splejsning, där de hjälper till att klippa bort icke-kodande intronsekvenser från pre-mRNA och klistra samman exonssekvenserna för att bilda ett fullständigt, funktionellt mRNA-molekyler som kan översättas till protein.

Smått nukleära RNA-molekyler är ofta en del av ribonukleoprotein (RNP) komplex, där de interagerar med proteiner för att bilda snRNP-komplex. Dessa komplex är viktiga för att navigera och katalysera splejsningsprocessen.

Det finns flera olika typer av smått nukleära RNA, inklusive U1, U2, U4, U5 och U6 snRNA, som alla har specifika roller i splejsningsprocessen. Tillsammans med andra icke-kodande RNA-molekyler, såsom miRNA och siRNA, utgör smått nukleära RNA en viktig del av den regulativa mekanism som styr genuttryck i eukaryota celler.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

Parainfluensavirus 3, humant, är ett sjukdomsframkallande virus som tillhör familjen Paramyxoviridae och som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Viruset är en av de vanligaste orsakerna till akuta övre luftvägsinfektioner, såsom hosta, rinnande näsa och irritat svalg, men kan även orsaka mer allvarliga lunginflammationer hos vissa individer, särskilt barn och äldre personer eller personer med nedsatt immunförsvar.

Parainfluensavirus 3 sprids främst via droppinfektion från en smittad persons näsa eller mun, när de hostar, nyser eller pratar. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor eller föremål och sedan vidröras av munnen, näsan eller ögonen.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för infektioner orsakade av Parainfluensavirus 3, men symptomen kan ofta lindras med vanliga smärtstillande och febernedsättande medel. I allvarligare fall kan läkemedel som hjälper till att öppna luftvägarna och underlätta andningen vara nödvändiga. För att förebygga infektion är god handhygien, värnande av immunförsvaret och undvikande av direkt kontakt med smittade individer viktiga åtgärder.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

"Untranslated RNA" refererer til de dele af et RNA-molekyle, som ikke oversættes til protein. Disse områder findes i både messenger RNA (mRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). I mRNA kan der være en utranslateret region foran (5'-ende) og/eller efter (3'-ende) den del af molekylet, som kodes for et protein. Disse regioner kaldes henholdsvis 5'-utranslated region (5'-UTR) og 3'-utranslated region (3'-UTR). De utranslaterede regioner indeholder ofte sekvenser, som regulerer stabiliteten af mRNA, transporten af mRNA ud af nucleus og effektiviteten af proteintranslationen.

Simplexvirus är ett samlingsnamn för två gruppar av herpesvirus som orsakar sjukdomar hos människor: human herpesvirus 1 (HHV-1), även känt som herpes simplex virus typ 1 (HSV-1), och human herpesvirus 2 (HHV-2), även känt som herpes simplex virus typ 2 (HSV-2).

HSV-1 är vanligtvis associerat med små blåsor eller sår runt munnen, läpparna och ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda virusstammarna kan dock orsaka infektioner på vilken del av kroppen som helst. Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med en smittad persons blåsor, sår eller annan infekterad vätska, såsom slem.

Efter att man har blivit smittad etablerar sig virusen i kroppen och kan orsaka återkommande utbrott av symtom under resten av livet. Många personer som är smittade med HSV-1 eller HSV-2 visar dock aldrig några tydliga symtom, men kan ändå sprida viruset till andra.

Respiratorisk syncytialvirusinfektion (RSV) är ett infektionssjukdom som orsakas av respiratoriskt syncytialvirus. Det är en mycket vanlig orsak till andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar.

RSV-infektionen kan vara mild eller allvarlig och drabbar ofta de övre luftvägarna (näsa, svalg och lungornas slemhinnor), men kan också sprida sig till de lägre luftvägarna (bronker och lungorna) och orsaka bronchiolit och pneumoni.

Typiska symtom på en RSV-infektion inkluderar hosta, nästäppa, snuva, feber och andnöd. Hos spädbarn kan infektionen leda till svårigheter med att äta och sova, irritabilitet och andningssvårigheter som kan vara allvarliga nog för att kräva behandling på sjukhus.

RSV-infektioner är mycket smittsamma och sprids vanligen via droppar från sjuka personers näsa och mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor, såsom händerna eller föremål som har rört vid näsan eller munnen på en infekterad person.

Bunyamwera virus är ett virus som tillhör familjen Peribunyaviridae och släktet Orthobunyavirus. Viruset är namngiven efter Bunyamwera River i Uganda, där det upptäcktes första gången 1943.

Bunyamwera virus har en trippelsegmenterad RNA-genom, med varje segment kodar för ett eller flera proteiner. De tre segmenten kallas L (stor), M (medel) och S (liten). L-segmentet kodar för RNA-polymeras, M-segmentet kodar för två membranproteiner och en icke-strukturell protein, medan S-segmentet kodar för nucleokapsidproteinet och en icke-strukturell protein.

Viruset sprids främst genom myggor och kan infektera människor och andra djur. Infektion hos människor tenderar att vara mild, med symtom som feber, hosta, muskelsmärta och ledvärk. I sällsynta fall kan allvarligare komplikationer uppstå, såsom meningit eller encefalit.

Det finns inget specifikt behandling eller vaccin mot Bunyamwera virusinfektion, och vården är därför stödjande och symtomatisk. För att förebygga infektionen rekommenderas effektiva myggbekämpningsmetoder och personlig skydd mot myggbett.

Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome Virus (PRRSV) är ett RNA- virus som orsakar en smittsam sjukdom hos grisar, även känd som svinpest. Det infekterar ofta grisars reproduktionssystem och luftvägar, vilket kan leda till problem med reproduktion och andningssvårigheter. Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur eller via infektiös droppar i luften. Det finns två huvudtyper av PRRSV, den europeiska typen (PRRSV-1) och den nordamerikanska typen (PRRSV-2), som båda orsakar liknande sjukdomssymptom men kan ha olika grader av allvarlighet.

'Bovine diarrhea virus' (BVDV) er en virussjukdom som primært angriper nötkreatur. Viruset tilhör familjen Flaviviridae och kan orsaka en rad symptom, främst diarré, avmagring och minskad produktion. BVDV kan också försvaga djurets immunförsvar, vilket gör att det blir mer känsligt för andra infektioner. Viruset sprids vanligen via direkt kontakt mellan djur eller indirekt genom förorenat foder, vatten eller luft. Förebyggande åtgärder som vaccinering och strikta biosecurity-regler kan hjälpa till att reducera risken för smitta.

RNA (Ribonucleic acid) hos växter är ett nukleinsyrepolymer som spelar en central roll i den genetiska informationens transkription och proteinsyntes. RNA består av en lång kedja av nukleotider med en sockerdel (ribose) och en fosfatgrupp, samt fyra olika baser: adenin, uracil, guanin och cytosin.

I växter är RNA involverat i flera viktiga cellulära processer, såsom genuttryck, reglering av genuttryck, proteinsyntes och signaltransduktion. Det finns olika typer av RNA, inklusive messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA).

mRNA är den typ av RNA som transkriberas från DNA och bär den genetiska informationen som behövs för att syntetisera proteiner. rRNA är en delkomponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker. tRNA är ett adaptermolekyl som hjälper till att översätta den genetiska koden från mRNA till aminosyror under proteinsyntesen.

I växter kan RNA också vara involverat i epigenetiska processer, såsom DNA-metylering och histonmodifiering, som påverkar genuttrycket och anpassningen till olika miljöförhållanden.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

Hepatit E-virus (HEV) är ett enkelsträngat RNA-virus som orsakar hepatit E, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Det finns fyra huvudsakliga genotyper av HEV: 1, 2, 3 och 4. Genotyp 1 och 2 är vanligast i utvecklingsländer och sprids främst via kontaminerat vatten, medan genotyp 3 och 4 förekommer i både utvecklade och utvecklingsländer och kan spridas via kontaminera livsmedel, såsom griskött. HEV-infektion kan orsaka symptom som leverinflammation, trötthet, illamående, kräkningar och gulsot. I allvarliga fall kan det leda till leverskada och i sällsynta fall död hos vissa riskgrupper, såsom gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

Virologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på studiet av virus, deras struktur, klassificering, replikationsmekanismer, evolution, patogenes och värdinteraktioner. Virologer undersöker hur virus orsakar sjukdomar hos människor, djur, växter och andra levande organismer, samt utvecklar strategier för att förebygga och behandla virusinfektioner. Disciplinen innefattar också studiet av virus som används i forskning och medicinska tillämpningar, såsom vacciner och gene therapy.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Ett Hästarteritvirus (Equine Arteritis Virus, EAV) är ett singelsträngat RNA-virus som tillhör familjen Arteriviridae och orsakar en respiratorisk sjukdom hos hästar, även kallad hästarteri. Viruset infekterar endotelceller i artärer och kapillärer och kan orsaka diverse kliniska symtom som feber, hosta, utflöde från näsan och ögon, trötthet och svullnader i halsen och underkäken. I vissa fall kan viruset även orsaka abort hos dräktiga ston. Hästarteritvirus överförs främst via direkt kontakt med infekterade hästar eller indirekt via kontaminerad utrustning eller föda. Det finns inget behandlingsalternativ mot sjukdomen, men det går att vaccinera hästar för att förebygga smitta.

Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.

Gula febernvirus (YFV) är ett flavivirus som orsakar den akuta infektionssjukdomen gula feber. Sjukdomen förekommer framförallt i tropiska områden i Afrika och Sydamerika, och sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti.

YFV är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör flavivirussläktet tillsammans med andra virus som exempelvis denguevirus, zikavirus och viruset som orsakar japansk encefalit. YFV har ett genomfört vaccinationsprogram i de drabbade områdena, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen betydligt.

Typiska symtom på gula feber inkluderar hög feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till blodkoagulationsstörningar, lever- och njurskada samt i värsta fall död.

Bacteriophage Phi 6, också känd som "Phage Phi 6" eller "Φ6", är en typ av bakteriofag (bakterievirus) som infekterar och parasiterar på bacterien Pseudomonas syringae. Det är ett dubbelsträngat RNA-virus, vilket betyder att det innehåller två segment av RNA som kodar för virusets genetisk information. Phi 6 har en komplex struktur med en icosaedrisk symmetri och är omgiven av ett lipidmembran. Det är välkänt för sin förmåga att överleva under extrem miljöförhållanden, såsom höga UV-strålning och temperaturer, vilket gör det intressant som en modellorganism inom studier av virusutveckling och evolution.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.

Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.

För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.

RNA-bindande proteiner (RBPs) är proteiner som binder till RNA-molekyler och spelar en viktig roll i regleringen av RNA-processering, transport, lokalisation och traduction. Dessa proteiner har olika strukturella domäner som möjliggör deras bindning till specifika sekvenser eller strukturer hos RNA. Genom att interagera med RNA kan RBPs påverka dess stabilitet, sönderdelning, och dess förmåga att interagera med andra proteiner och ribonukleoproteinpartikel (RNP) komplex. RBPs är involverade i en rad cellulära processer såsom splicing, transport, lokalisation, stabilitet och översättning av mRNA, samt i regleringen av miRNA-funktioner.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "Bovine Leukemia Virus" (BLV), eftersom det engelska begreppet "kattleukemivirus" kan översättas till just detta. Här följer en medicinsk definition av BLV:

Bovine Leukemia Virus (BLV) är ett retrovirus som orsakar infektion hos nötkreatur och är associerat med både infektiös bovin leukemi (IBL) och bovins lymfom. BLV smittar vanligtvis nötkreatur via kontakt med infekterad mjölk, blod eller andra kroppsfluider. De flesta infektioner är asymptomatiska, men hos en liten andel djur kan viruset orsaka immunsuppression och öka risken för andra infektioner samt leda till maligna tumörer som lymfom. Det finns inget botemedel mot BLV-infektion, men det finns strategier för att kontrollera och förebygga smittan inom boskapspopulationer.

Viriusinaktivering (eller viruskidning) är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där man söker förstöra eller inaktivera en virus' förmåga att infektera och replikera sig i värdceller. Detta kan uppnås genom olika metoder, beroende på vilken typ av virus som behandlas. Några exempel på metoder för viriusinaktivering inkluderar:

1. Fysisk inactivation: Den här metoden använder sig av fysikaliska processer, såsom värme, strålning eller filtrering, för att förstöra viruspartiklar direkt. Till exempel kan hög temperatur (exempelvis 90°C eller högre) eller UV-strålning användas för att desinficera och inaktivera många olika typer av virus.
2. Kemisk inactivation: Den här metoden använder kemiska ämnen, såsom desinfektionsmedel eller antivirala läkemedel, för att förstöra viruspartiklars struktur och funktion. Exempel på kemiska desinfektionsmedel inkluderar etanol, fenoler och kvävehalogener (till exempel klorgas eller hypoklorit). Antivirala läkemedel är specifika för olika virusstammar och fungerar genom att blockera specifika steg i virusets livscykel.
3. Immunologisk inactivation: Den här metoden använder immunförsvaret hos en värdorganism för att känna igen och förstöra viruspartiklar. Det kan uppnås genom vaccination, där man exponerar individen för ett icke-infektiöst antigen som liknar det verkliga viruset, vilket stimulerar immunförsvaret att producera specifika antikroppar och T-celler som kan känna igen och eliminera viruspartiklarna.

Sammanfattningsvis finns det flera olika metoder för att inaktivera eller döda viruspartiklar, inklusive kemiska, fysiska och immunologiska metoder. Valet av metod beror på flera faktorer, såsom typen av virus, miljön där det finns, tillgängliga resurser och önskad effektivitet.

'Retroviridae' er en familie av virus som inkluderer de humane immundefektsyket (HIV)-virusene. Disse virusene har en unik manneter å replisere sin genetisk informasjon, som skjer ved å bruke en revers transkriptase-enzym for å oversette viral RNA til DNA. Dette DNA blir deretter integrert i værtsorganismens genom ved hjelp av en integrase-enzym. Retrovirusene inneholder et einfelt, positivt strands RNA-genom som er omgitt av en kapsidproteinkappe og en lipidmembran med viruspecifiske glykoproteiner. Disse virusene kan forårsake en rekke sykdommer, både hos mennesker og dyr, og de kan overfreses via forskjellige veier, blant annet igjennom kjønnssambo, blodoverføring og fra mor til barn under graviditeten.

RNA-directed DNA polymerase är ett enzym som kan syntetisera DNA med hjälp av RNA som matris. Detta är också känt som reverst transkription, och det är en process som är viktig för att retrovirus ska kunna infektera celler och integrera sitt genom i värdcellens DNA. Ett exempel på ett RNA-directed DNA polymerase är reverstranskriptas, som finns hos retrovirus såsom HIV.

Rhabdoviridae är en familj av virus som inkluderar flera djursjukdomsalstrande arter, såsom rabiesvirus och vesiculovirus. Dessa virus har en icke-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom med negativ polaritet och är omgivna av en lipidmembranhölje som innehåller virala glykoproteiner. Viruspartikeln har en typisk cylindrisk eller trattformad form, vilket gett familjen dess namn (från grekiska rhabdos = stav). Rhabdovirusinfektioner kan orsaka en bred skala av symtom hos djur och människor, från asymptomatiska infektioner till allvarliga sjukdomar som kan vara livshotande.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

'Satellite RNA' refererer til små, ikke-kodende RNA-molekyler som ikke har egne promotorer og derfor afhænger af andre RNA-molekyler for at blive transkriberet. De findes ofte i association med virus eller transponible elementer, men kan også forekomme i celleviruset. Satellite RNAs har typisk en størrelse på 200-1500 nukleotider og kan have forskellige funktioner, herunder at modulere virusreplikationen eller at danne strukturer, der interagerer med værtscellen. Satellite RNAs klassificeres ofte efter deres associerede virus eller transponible element og kan have en negativ indvirkning på værten ved at forstyrre normal cellulær funktion eller ved at fremme viral replikation.

Myxomavirus är ett stort, double-stranded DNA- virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Leporipoxvirus. Det är välkänt för att orsaka myxomatös cancer hos vildkaniner (Oryctolagus cuniculus) och är endemiskt i Sydamerika, där det ursprungligen kommer från. Myxomavirus sprids vanligtvis genom insekter som bladlöss eller flugor och orsakar en allvarlig systemisk infektion hos kaniner som kännetecknas av svullnader, sår och hög dödlighet. Det användes historiskt som biologisk kontrollmetod för att minska populationen av vilda kaniner i Australien och Europa, men det är numera olagligt i många länder på grund av etiska och ekologiska orsaker.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Influenza, ofta förkortat grip, är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus typ A, B eller C. Sjukdomen drabbar främst luftvägarna och respirationssystemet och kan vara mild till mycket allvarlig, beroende på vilken typ av virus som orsakar den och individuell sårbarhet hos den smittade. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, irritat svalg, nästäppa, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt trötthet. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar eller underliggande hälsoproblem. Influensavirus sprids främst via droppar i luften när en smittad person hostar eller nysar, men kan också överföras via kontaminerade ytor och direktkontakt mellan människor. Världshälsoorganisationen (WHO) och nationella hälsomyndigheter rekommenderar årliga grippevaccinationer, speciellt för riskgrupper, som en viktig preventiv åtgärd för att skydda mot influensa.

Coxsackievirus, också känt som coxsackie- och enterovirus A16, är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör familjen Picornaviridae och orsakar en infektion som kan drabba människor av alla åldrar, men ofta förekommer hos barn under fem år. Det finns över 70 olika sorter av coxsackievirus, men A16-varianten är den vanligaste orsaken till en specifik form av vattkoppor som kallas herpangina.

Herpangina karaktäriseras av små, smärtsamma sår (vesiklar) i munhocke och på sidorna av tungan. Symptomen inkluderar feber, illamående, huvudvärk, muskelvärk och svullnad i halsen. Sjukdomen tenderar att vara lindrig och vattnar ut spontant efter en vecka till tio dagar.

Coxsackievirus sprids främst via direkt personligt kontakt med infekterade individer, men kan också spridas via dricksvatten eller mat som är smittad av viruspartiklarna. För att förebygga smitta rekommenderas god handhygien och undvikande av nära personlig kontakt med infekterade individer.

I'm sorry for the confusion, but there seems to be a typo in your question. I believe you are asking for the medical definition of "archeovirus." However, I must clarify that "archeovirus" is not a term used in virology or medicine. Instead, the term you may be looking for is "archaeavirus," which refers to a group of viruses that infect archaea, a type of single-celled microorganism. Archaea and their viruses are studied within the field of microbiology rather than medical virology. If you have any other questions or need further clarification, please let me know.

Lassa virus är ett arenavirus, som orsakar en allvarlig febersjukdom som kallas Lassa fever. Viruset överförs vanligtvis genom kontakt med infekterade gnagare eller deras avfall, men kan också spridas mellan människor genom direktkontakt med en infekterad persons kroppsv likfluider. Sjukdomen är vanligast i Västafrika och kan vara dödlig om den inte behandlas tidigt och effektivt. Symptomen på Lassa fever kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, hosta, magont, illamående och kräkningar, huvudvärk, muskelvärk, yrsel och i vissa fall blödningar.

"Satellite virus" är ett samlingsbegrepp för små, enkelstrukturerade virussorter som behöver ett större "hjälpvirus", känt som helpervirus, för att kunna replikera sig. Satellitviruset använder ofta genetisk information och strukturella komponenter från hjälpviruset för att kunna fullborda sin replikationscykel.

Det finns två huvudtyper av satellitvirus: satellitvirus och satellitäter (engelska: satellite RNA). Satellitvirus har en egen encapsidering, medan satellitäter inte gör det och istället använder hjälpviruset som sin kapsid.

Satellitvirus kan orsaka sjukdom hos växter, men de är sällsynta hos djur och människor. De kan dock påverka patogenes hos hjälpviruset och kan i vissa fall förvärra den associated sjukdomen.

Variolavirus är ett släkte inom familjen Poxviridae och ordningen Chordopoxvirales. Det innehåller endast en art, Variola virus, som orsakar den dödliga sjukdomen smittkoppor hos människor. Smittkoppor var en gång en mycket smittsam och ofta dödlig infektionssjukdom, men den har nu utrotats världen över tack vare vaccination. Variolavirus är ett stort, komplext virus med en dubbelsträngad DNA-genom. Det kan föröka sig i både cellytan och cytoplasman hos infekterade celler.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

Norovirus, tidigare känt som Norwalk-like virus eller Norwalk-virus, är ett samlingsnamn för en grupp relaterade virus som orsakar akut gastroenterit, allmänt kallat mag-tarmlopp. Symptomen påföljande en norovirusinfektion innefattar illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. Norovirus är mycket smittsamt och kan spridas via kontaminert mat eller vatten, direkt personlig kontakt med en smittad person eller genom beröring av kontaminerade ytor.

Norovirus är den vanligaste orsaken till akut gastroenterit i alla åldersgrupper och orsakar uppemot 23 miljoner fall av sjukdom, 570-800 dödsfall och cirka 1,1 miljon sjukhusvistelser per år i USA. Infektionen är vanligare hos barn under fem år och äldre vuxna över 65 år.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för norovirusinfektion utöver att ersätta vätskor och elektrolyter som förlorats genom diarré och kräkningar. Det är också viktigt att tvätta händerna ofta, undvika att dela mat och dryck med andra under sjukdomstiden och rengöra kontaminerade ytor för att förebygga spridningen av viruset.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Chikungunya virus (CHIKV) är ett alfavirus som tillhör Togaviridae familj. Det sprids främst genom bett från infekterade myggor av arterna Aedes aegypti och Aedes albopictus. CHIKV orsakar en akut feberlig sjukdom hos människan, känd som chikungunyafeber. Sjukdomen är oftast mild men kan i vissa fall leda till långvariga komplikationer, särskilt i form av ledvärk.

Typiska symtom på chikungunyafeber inkluderar plötslig feber, muskel- och ledvärk, huvudvärk och utslag. Symtomen kan vara mycket smärtsamma, särskilt ledvärken som kan vara kronisk och pågå i veckor eller månader efter akuta symtom har försvunnit. Det finns idag inget botemedel mot sjukdomen, men smärtbehandling och vila kan hjälpa att lindra symtomen.

CHIKV förekommer framför allt i tropiska och subtropiska områden över hela världen, inklusive Afrika, Asien, Latinamerika och Karibien. I sällsynta fall har det även rapporterats om lokala utbrott i Europa och USA, ofta hos resenärer som infekterats under en resa till ett endemiskt område. För att förebygga smitta rekommenderas effektiv myggbekämpning och användning av repellent vid vistelse i endemiska områden.

Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. Familjen innehåller flera välkända sjukdomsalstrare, till exempel rhinovirus (som orsakar förkylning), enterovirus (som kan orsaka allt från milda mag-tarmsjukdomar till allvarliga neurologiska komplikationer) och hepatitis A-virus. Virusen i denna familj har en non-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för en polyprotein som sedan klipps upp av proteas till de funktionella proteinkedjorna. Picornaviruspartiklarna är icosaedriska och saknar lipidhölje.

HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.

I medicska sammanhang är en "seriegång" (series passage) ett begrepp som används för att beskriva den process där celler eller mikroorganismer passerar genom en serie av filter, membran eller behållare i en apparat. Detta används ofta inom biologi och medicin för att renodla, koncentrera eller analysera olika typer av celler eller substanser.

Ett exempel på detta är när man skiljer olika sorters blodceller genom en serie av flera smala kapillärer med olika diameter, där endast de minsta och mest önskvärda cellerna kan passera igenom. På så sätt kan man få en renare fraktion av vissa celltyper efter passagen genom serien.

Encephalitis viruses are a group of viruses that can cause inflammation of the brain (encephalitis). Examples of encephalitis viruses include:

1. Herpes simplex virus (HSV) - types 1 and 2: These are the most common causes of viral encephalitis in developed countries. HSV-1 is more commonly associated with encephalitis in children, while HSV-2 is more often seen in adults.

2. Varicella-zoster virus (VZV): This virus can cause both chickenpox and shingles. In rare cases, VZV can also lead to encephalitis.

3. Enteroviruses: These are a group of viruses that commonly cause mild illnesses like the common cold, hand-foot-and-mouth disease, or herpangina. However, some enteroviruses, such as EV-A71 and EV-D68, can occasionally lead to encephalitis.

4. Arboviruses: These viruses are transmitted through the bites of infected mosquitoes, ticks, or other arthropods. Examples include West Nile virus, St. Louis encephalitis virus, Eastern equine encephalitis virus, and Western equine encephalitis virus.

5. Rabies virus: This virus is transmitted through the bite of an infected animal and can cause encephalitis as part of its clinical course.

6. Measles virus (MV): Although measles is a vaccine-preventable disease, in regions with low vaccination rates or during outbreaks, it can still lead to complications like encephalitis.

7. Mumps virus (MuV): Like measles, mumps is also a vaccine-preventable disease that can cause encephalitis as a complication.

8. Cytomegalovirus (CMV): This herpesvirus can cause encephalitis in immunocompromised individuals, such as those with HIV/AIDS or organ transplant recipients.

9. Human Immunodeficiency Virus (HIV): In the late stages of infection, HIV can lead to opportunistic infections that may involve the central nervous system and cause encephalitis.

10. Varicella-zoster virus (VZV): This herpesvirus causes chickenpox and shingles; both conditions can rarely progress to encephalitis.

Nukleokapsidproteiner (N-proteiner) är proteiner som förekommer hos virus med en membranklädd kapsid. De bildar ofta komplex med virala nukleinsyra och hjälper till att paketera dessa molekyler inne i den virala partikeln under sjukdomar orsakade av sådana virus som influensavirus, HIV och SARS-CoV-2. N-proteinerna är ofta viktiga mål för diagnostiska tester och vacciner.

'Viral load' eller 'virusbelastning' refererer til mængden af virus i en given biological prøve, typisk blod, svimmelhed, spyt eller væv. Det er et mål for den aktive replikation og spredning af en infektion med en given type virus.

I klinisk sammenhæng kan 'viral load' være vigtig at overvåge hos patienter med HIV-infektion, da en høj viral load øger risikoen for overførsel af infektionen og er associeret med en hurtigere progression til AIDS. Samme princip kan også gælde for andre virusinfektioner som hepatitis B og C, hvor en høj viral load kan være relateret til mere alvorlige sygdomsforløb.

Det er vigtigt at bemærke, at 'viral load' måles med specifikke teknikker som PCR (polymerase chain reaction) eller andre molekylære metoder, og resultatet angives ofte som en kopi per milliliter (cp/ml) eller internationale enheder (IU/mL).

Potyvirus är ett släkte inom familjen Potyviridae och ordningen Picornavirales. Det innehåller positiva enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter. Virusen i släktet Potyvirus är små, filamentösa partiklar som mäter cirka 680-900 nanometer i längd och har en diameter på omkring 15 nanometer. Genomet består av en enda molekyl av RNA med en stor öppningsramad protein (LPRO) kopplad till 5'-slutet och en mindre proteinkapsid (CP) vid 3'-slutet.

Potyvirus orsakar ofta sjukdomar hos växter, vilket kan leda till skador på grödor och ekonomiska förluster. Exempel på kända potyvirus inkluderar tobaksröttfläcksvirus (TRSV), potatisbladmosaikvirus (PVY) och gul rotvira (TuMV). Dessa virus sprids vanligtvis genom mekanisk överföring, till exempel via skadade växtdelar eller små insekter som bladlöss.

För att skydda sig mot potyvirusinfektioner kan odlare använda sig av resistanta grödvar, steriliseringsmetoder för redskap och maskineri samt biologisk kontroll av insekter som sprider viruset.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Herpes Simplex Virus Type 1 (HSV-1) er ein type av herpesvirus som oftest foråkser lippene og gir betennelseblåsor eller "feberblåster". Herpesvirus 1, humant, kan også i viss grad foråke infeksjoner i andre områder av kroppen, som øyne, ansikt, hals og hjerne. Efter initialen infeksjon blir viruset ikke fullstendig utryddet fra kroppen, men kan ligge latent i nervev systemet og føre til reinfeksjoner og återkommende symptomer. Herpesvirus 1 kan overføres gjennom direkte kontakt med blåsene eller ved deling av smittebærende droppar, som eksempelvis kysset eller bruk av samme bestikk.

Hepatitis Delta-viruset (HDV) är ett smittsamt virus som orsakar hepatit, inflammation i levern. HDV är unikt bland de vírusesorser som orsakar hepatit eftersom det kan infektera en individ endast om den redan är infekterad av hepatit B-virus (HBV). Detta beror på att HDV behöver HBV:s ytprotein för att kunna infektionsförmåga. HDV kan orsaka allvarliga leverkomplikationer, inklusive levercirros och levercancer, särskilt hos individer med kronisk HBV-infektion.

Herpesvirus 4, human (HHV-4), också känt som Epstein-Barr virus (EBV), är ett DNA- virus som tillhör herpesviridae familjen. Det orsakar ofta infektionssjukdomen infektös mononukleos och är starkt förknippat med flera former av cancer, särskilt Burkitt lymfom, Hodgkins lymfom och nasofaryngeal carcinom.

HHV-4 sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infektiösa kroppsfluider, såsom speichel, blod och genitalsekret. Efter initiala symtomen av infektionssjukdomen förblir viruset i värden livet ut och kan orsaka återkommande infektioner eller reaktiveras under perioder av stress, immunosuppression eller annan sjukdom.

Förutom att orsaka infektionssjukdomar och cancer har HHV-4 också visats vara associerat med flera autoimmuna sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Epstein-Barr virus infection, även känt som infektionsmononukleos eller "kissing disease", är en viral infektion orsakad av Epstein-Barr virus (EBV), som tillhör herpesvirusfamiljen. Det är en mycket vanlig infektion världen över och smittan sker främst via speichel, exempelvis genom kyssar eller delade drycker/matbitar.

EBV-infektionen ger ofta milda symtom hos barn, men kan ge mer allvarliga symtom hos ungdomar och vuxna. De vanligaste symtomen inkluderar trötthet, feber, halsont, inflammation i lymfkörtlarna (särskilt i halsen och under armarna), utslag på huden, inflammation i lever och mjälte samt svullnad i milt. I vissa fall kan infektionen leda till komplikationer som exempelvis mononukleos encefalit (inflammation i hjärnan), luftvägsinfektion eller myokardit (hjärtmuskelsvullnad).

Diagnosen ställs vanligen genom serologiska tester, där man letar efter antikroppar mot EBV i blodet. I vissa fall kan även molekylärbiologiska metoder användas för att detektera viruset direkt i kroppen.

EBV-infektioner är vanligtvis självläkande och behandlingen fokuserar på lindring av symtomen. I allvarliga fall kan dock vård på sjukhus vara nödvändig för att övervaka och behandla komplikationer. Efter en EBV-infektion blir individen ofta immun mot ytterligare infektioner med samma virus, men viruset kan fortfarande finnas kvar i kroppen i ett latent stadium och orsaka återfall eller andra sjukdomar under resten av livet.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

Encefalitvirus, fästingburen, refererar till ett flavivirus som orsakar centralnervsysteminfektioner hos djur och människor. Det är världens vanligaste orsaken till arbovirusassocierad encefalit (hjärninflammation). I Nordamerika orsakas den oftast av viruset som sprids via hårda fästingar, främst av arten *Ixodes scapularis* och *Ixodes pacificus*. Infektionen hos människor är vanligtvis asymptomatisk eller ger upphov till milda symptom som feber, huvudvärk och muskelvärk. I vissa fall kan viruset dock leda till allvarligare sjukdomstecken som förvirring, krampanfall, koma och i värsta fall död.

För att ställa diagnosen behövs ofta en kombination av kliniska symptom, laboratorieprov och serologisk undersökning. Behandlingen består vanligtvis av symtomatisk vård och stödjande vård för att underlätta patientens tillfrisknande. Det finns inget specifikt antiviralt läkemedel eller vaccin som är godkänt för behandling eller förebyggande av den fästingburena encefalitvirusinfektionen, men det finns vaccin som kan ge skydd mot vissa typer av viruset.

"Nukleokapsid" är ett begrepp inom virologi som refererar till den proteinhölje som omger virala nukleinsyror, det vill säga DNA eller RNA. Nukleokapsiden består av två huvudkomponenter: nukleoproteiner och genomkapslade nukleinsyra.

Nukleoproteinerna är proteiner som binder till virala nukleinsyrorna och hjälper till att skydda dem från nedbrytning av cellens egna enzymer. Dessa proteiner kan också spela en roll i regleringen av replikationen och transkriptionen av virala genomer.

Nukleokapsiden är ofta ansvarig för att ge viruset dess form och struktur, och den kan vara mycket viktig för virusets förmåga att infektera nya celler. Nukleokapsidens sammansättning och struktur kan variera mellan olika virusarter, men den är ofta en viktig måltavla för immunförsvaret och kan användas som ett mål för antivirala behandlingar.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

Tombusviridae är en familj av små, icke-svansbärande, enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter. Familjen innehåller 10 släkten: Aureusvirus, Carmovirus, Dianthovirus, Machlomovirus, Necrovirus, Panicovirus, Phytorhavirus, Sobemovirus, Tombusvirus och Umbravirrus. Virusen i denna familj har en diameter på omkring 30 nanometer och en icke-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom av positiv polaritet. Deras genom innehåller vanligtvis fyra offöra proteinkodande gener, men kan variera mellan de olika släktena. Tombusviridae-virus sprids främst via mekanisk kontaminering och kan orsaka en rad symptom hos växter, inklusive nekros, chlorosis och stunting.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

En HIV-infektion är en infektionssjukdom som orsakas av human immunodeficiency virus (HIV). Viruset attackerar och förstör CD4-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för att hålla kroppen frisk. När CD4-cellerna minskar i antal kan kroppen inte längre effektivt bekämpa infektioner och sjukdomar.

HIV-infektionen går genom tre olika stadier: akut HIV-infektion, asymptomatisk HIV-infektion och symptomatisk HIV-infektion eller AIDS. AIDS står för acquired immunodeficiency syndrome och är den allvarligaste fasen av HIV-infektionen då individen blir särskilt känslig för allvarliga infektioner och cancer.

Det finns inget botemedel mot HIV, men det går att behandla HIV med antiretroviral terapi (ART) som kan hjälpa till att kontrollera virusets replikation och sakta ner sjukdomens framskridande. Med rätt behandling och regelbunden follow-up kan många HIV-positiva personer leva ett nästan normalt liv.

I'm sorry for any confusion, but "Carmovirus" is not a medical term or a specific disease condition in humans. Carmovirus is actually a genus of viruses in the family *Tombusviridae*. These viruses are known to infect plants and can cause various symptoms such as mosaic patterns on leaves, stunting, and reduced yield. They have a single-stranded, positive-sense RNA genome and are transmitted by mechanical means or through contact with infected plant material.

If you have any concerns about a specific medical condition or term, please let me know and I'll do my best to help!

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

RNA (Ribonucleic acid) i forbindelse med cancer (tumør) refererer oftest til RNA som produceres af cancerceller under transskriptionen af genetisk information fra DNA. Det kan være relateret til specielle typer RNA, såsom messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) og ikke-kodende RNA (ncRNA), herunder microRNA (miRNA), piwi-interagerende RNA (piRNA) og lange ikke-kodende RNA (lincRNA). Disse forskellige typer RNA spiller en vigtig rolle i reguleringen af cellulær funktion, inklusive cellevækst, differentiering og apoptose.

I cancer kan abnorme ændringer i RNA-produktion og -regulering resultere i ubalancer i cellulær homeostase, hvilket kan føre til u kontrolleret cellevækst og dannelsen af tumører. For eksempel kan overudtryk eller underudtryk af visse miRNA-molekyler være forbundet med cancerens udvikling, progression og prognose.

Undersøgelse af RNA i cancer har potentiale til at afsløre nye diagnosemåder, prognostiske markører og terapeutiske mål for cancerbehandling.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en viktig roll i cellers funktioner, särskilt beträffande proteinproduktionen. Det finns olika typer av RNA, inklusive mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomal RNA) och tRNA (transfer RNA).

Protozoer är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter i andra levande varelsers kroppar. De flesta protozoer är mikroskopiskt små och kan inte ses med blotta ögat.

En "protozoiskt RNA" skulle därför kunna definieras som RNA som finns hos eller utför funktioner i protozoer. Detta kan vara till exempel mRNA som transkriberats från protozoiska gener, rRNA och tRNA som är involverade i proteinproduktionen i protozoer, eller andra typer av RNA med specifika funktioner hos protozoer.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Rift Valley fever virus (RVFV) är ett filovirus som orsakar sjukdomen Rift Valley fever. Det är ett arbovirus, vilket betyder att det sprids via vektorer såsom myggor. Viruset överförs främst av olika arter av mjukghubbharkrankar (Culicoides spp.) och ökenmyggor (Aedes spp.).

RVFV förekommer naturligt i Afrika söder om Sahara, men har även påträffats i Arabiska halvön. Viruset kan orsaka allvarliga sjukdomar hos både djur och människor. Människor kan smittas genom kontakt med infekterade djurs blod, men oftast sprids viruset via bett av infekterade myggor.

Sjukdomen Rift Valley fever kännetecknas hos människor av plötslig feber, muskelvärk, huvudvärk och ibland även ögoninflammation. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till en livshotande hemorragisk febersjukdom, men detta är ovanligt. Hos djur, särskilt får och kor, kan RVFV orsaka abort och hög dödlighet hos ungar.

Det finns inget godkänt vaccin mot Rift Valley fever tillgängligt för allmän användning, men det pågår forskning och utveckling av nya vaccinkandidater. Förebyggande åtgärder som att kontrollera myggpopulationer och undvika kontakt med infekterade djur är viktiga för att förebygga smittspridning.

Virusinterferens är ett fenomen där infektion med ett virus kan hämma eller förhindra infektion och replicering av ett annat virus. Detta sker genom att det första viruset producerar en interferonprotein, som frisätts och signalerar till omgivande celler att aktivera sina egna defenssystem mot infektion. Interferonet påverkar celldelningen hos de infekterade cellerna så att de inte kan användas för replicering av andra virus, vilket i sin tur skyddar omgivande celler från infektion. Detta är en viktig mekanism som kroppen använder sig av för att försvara sig mot virusinfektioner.

Hepatit C definieras som en infektion orsakad av hepatit C-virus (HCV), som angriper levern och kan leda till leverinflammation, skada leverceller och orsaka leverförändringar. Det är en av de vanligaste blodsburna infektionerna i världen och sprids främst genom kontakt med smittat blod, som kan ske vid injicerande drogbruk, oskyddad sexuell aktivitet, transfusioner av smittat blod eller från moder till barn under fostertiden. Många personer med hepatit C visar inga symtom under de tidiga stadierna av sjukdomen, men kan fortfarande sprida viruset till andra. I senare stadier kan symptomen inkludera trötthet, mjällbildning, gulsot, leverinflammation och i vissa fall levercirros eller levercancer. Hepatit C behandlas vanligen med antivirala läkemedel som kan bota sjukdomen hos en del patienter och fördröja eller stoppa leverförändringarna hos andra.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

Hemagglutininer, virala, är ett protein som finns på ytan av vissa virus, till exempel influensavirus. Proteinet har förmågan att binda sig till specifika sockerstrukturer (sialiska syror) på cellernas yta och orsaka sammanflätningar (agglutination) av röda blodkroppar (erytrocyter). Detta är vad som gör viruset kapabelt att infektera värdceller och sprida sig i kroppen.

Det finns 16 olika typer av hemagglutininer (H1-H16) hos influensavirus, och de kan variera mellan olika stammar av viruset. Dessa skillnader i hemagglutininer är en av orsakerna till att influensavaccinet måste uppdateras regelbundet för att ge skydd mot de senaste cirkulerande virusstammarna.

Reoviridae er en familie af virusher der inkluderer mange arter, herunder Ortopnevirus (som inkluderer humant ortopnevirus, som forårsager diarré hos mennesker), Rotavirus (som også forårsager diarré hos børn verden over) og Coltivirus (som kan inficere mennesker og dyr). Disse virusher har en dobbeltlayered, icosahedral kapsid og et genom dannet af enten to eller tre segmenter af dubbelstrenget RNA. De er non-envvelopede, hvilket betyder at de ikke har en lipidmembran. Reoviridae-virusherne er ofte associeret med mildt sygdomme, men kan også forårsage alvorlige sygdomme i visse tilfælde.

Respirovirus är ett samlingsnamn för en grupp av virus som orsakar respiratoriska sjukdomar, ofta hos människor. De flesta respirovirus tillhör familjen *Paramyxoviridae* och inkluderar bland annat:

1. *Sendai-virus*: Orsakar akut respiratorisk distress hos spädbarn.
2. *Humana parainfluensavirus (HPIV)*: Orsakar övre och undre respirationssjukdomar, som förkylningar och bronkit.
3. *Morbillivirus*: Orsakar mässling hos människor och andra djurarter.

Dessa virus sprids vanligtvis via droppar i luften när en smittad person hostar eller nysar, och kan orsaka symtom som hosta, nästäppa, rinnande näsa och andningssvårigheter. Vissa respirovirus kan även leda till allvarligare komplikationer, särskilt hos äldre personer, barn och individer med nedsatt immunförsvar.

"Genetiska mallar", även kända som genetiska blueprints eller grundinstruktioner, refererar till den information som är kodad i varje persons DNA. Detta inkluderar instruktionerna för hur kroppen ska utvecklas, fungera och växa under individens livstid. Genetiska mallar består av sekvenser av baspar (A, T, C, G) som bildar gener, som i sin tur kodar för proteiner eller RNA-molekyler med olika funktioner. Dessa instruktioner kan påverka en persons utseende, förmågor, hälsa och predisposition för vissa sjukdomar. Det är värt att notera att miljöfaktorer och epigenetiska faktorer också kan spela in i hur genetiska mallar uttrycks och påverkar en persons fenotyp.

Jag kan hjälpa till med att söka efter information om lymfocytär meningit och vilken association det har med ett eventuellt meningitvirus.

Lymfocytär meningit är en form av meningit, som karaktäriseras av inflammation i hjärnhinnorna (meningerna) och där lymfocyter (en typ av vita blodkroppar) dominerar cellinfiltraten i cerebrospinalvätskan (CSF). Det innebär att det finns en ökad andel lymfocyter än neutrofiler i CSF.

Det finns olika orsaker till lymfocytär meningit, och det kan bero på infektioner med olika typer av virus, som exempelvis enterovirus, herpes simplex-virus, HIV och många andra. Det finns dock inget specifikt "lymphocytic meningitis virus". I stället är det en beskrivning av den typ av cellulär respons som ses i cerebrospinalvätskan hos vissa patienter med viral meningit.

Sålunda, lymfocytär meningit är inte en specifik diagnos utan snarare en beskrivning av en observation i cerebrospinalvätskan som kan ses vid olika virusinfektioner.

Ribonucleas (RNas) är en grupp enzymer som katalyserar nedbrytningen av RNA-molekyler genom att hydrolysellt klippa sönder fosfodiesterbindningarna mellan ribos och dekolibera nukleotider eller oligonukleotider. Det finns två huvudtyper av RNas: endoribonucleaser, som klipper RNA-molekylen i flera bitar mitt i sekvensen, och exoribonucleaser, som tär bort en nucleotid i taget från slutet av RNA-molekylen. RNas har viktiga funktioner inom cellulära processer såsom RNA-processering, nedbrytning och kvalitetskontroll.

Hepatitviruses är en grupp av virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det finns fem huvudtyper av hepatitvirus, betecknade A, B, C, D och E, var och en med sina unika egenskaper och sätt att sprida sig.

Hepatitviruset A (HAV) och hepatitviruset E (HEV) sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och orsakar akut hepatit, vilket oftast är självläkande men kan i sällsynta fall leda till allvarliga komplikationer.

Hepatitviruset B (HBV) och hepatitviruset C (HCV) sprids vanligtvis via kontakt med infekterad kroppsvätska, som blod, sperma eller vaginalsekret, och kan orsaka både akut och kroniskt hepatit. Kronisk hepatit B och C kan leda till skrumplever (cirros) och levercancer.

Hepatitviruset D (HDV) är ett så kallat satellitvirus, vilket betyder att det behöver en koinfektion med HBV för att orsaka sjukdom. HDV kan orsaka både akut och kroniskt hepatit, och den kroniska infektionen kan accelerera skrumplevernsprocessen hos dem som redan har HBV-infektion.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

'Cell transformation, viral' refers to the process by which a virus causes normal cells to become cancerous or malignant. This occurs when the genetic material of the virus integrates into the DNA of the host cell and alters its regulation and function, leading to uncontrolled cell growth and division. Examples of viruses that can cause cell transformation include human papillomavirus (HPV), hepatitis B virus (HBV), and Epstein-Barr virus (EBV). These viral infections are associated with various types of cancer such as cervical, liver, and nasopharyngeal carcinomas.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) är ett respiratoriskt sjukdomstillstånd orsakat av SARS-coronavirus (SARS-CoV). Viruset är en typ av coronavirus som sprids från djur till människor och kan orsaka allvarliga andningsproblem, akut lunginflammation och i värsta fall död. SARS upptäcktes första gången under ett utbrott år 2002-2003 och spred sig till flera länder runt om i världen. Sedan dess har det inte förekommit några större utbrott av sjukdomen, men forskare varnar för möjligheten av nya utbrott i framtiden.

Nukleoproteiner är komplexa molekyler som består av ett protein som är kovalent bundet till nukleinsyra, det vill säga DNA eller RNA. Proteinet fungerar ofta som en strukturell komponent och hjälper till att packa och organisera nukleinsyran på ett sätt som skyddar den från skada och underlättar transporten av den inom cellen. Nukleoproteiner spelar också en viktig roll i cellens replikations- och transkriptionsprocesser, samt i virus' livscykel. Exempel på nukleoproteiner är histonerna, som hjälper till att organisera eukaryota cellers DNA, och kapsidproteinerna hos många olika slags virus.

Enterovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och innehåller ett ensträngat RNA-genom. Det finns över 100 olika enterovirusserotyper, varav de flesta orsakar milda sjukdomar hos människor. Några exempel på enterovirusserotyper är coxsackievirus A och B, echovirus och poliovirus.

Enterovirus kan sprida sig via direkt kontakt med infekterade individer eller via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser. Det kan också spridas via kontaminierade födoämnen och vattenkällor.

Många människor som blir infekterade av enterovirus visar inga symtom alls, medan andra kan utveckla en varierande grad av sjukdom. Symptomen på en enterovirusinfektion kan inkludera feber, hosta, ont i halsen, trötthet, muskelvärk, halsont och mag-tarmproblem som diarré och buksmärtor. I vissa fall kan enterovirus orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtmuskelinflammation (myokardit) och lunginflammation (pneumonit).

Det är värt att notera att poliovirus, en speciell typ av enterovirus, har nästan utrotats globalt tack vare vaccinationsprogram.

I'm sorry, there seems to be a typo in your question. I believe you are asking for a medical definition of "IBD virus." However, I couldn't find a specific virus named "IBD virus" in medical literature. It is possible that you may be referring to a virus that is associated with Inflammatory Bowel Disease (IBD), such as the Enterovirus or the Cytomegalovirus.

Inflammatory Bowel Disease (IBD) is a group of chronic inflammatory conditions of the intestine, including Crohn's disease and ulcerative colitis. While there are several theories about what causes IBD, it is generally believed to be a result of an interaction between genetic, environmental, and immunological factors.

Some viruses have been found to be associated with IBD flares or symptoms, but they are not considered the primary cause of the disease. Enteroviruses, for example, have been detected in higher levels in patients with IBD during a flare-up, suggesting that these viruses may play a role in triggering an immune response that leads to inflammation. Similarly, Cytomegalovirus (CMV) infection has been found in some patients with IBD, particularly those who are taking immunosuppressive medications. However, it is unclear whether the CMV infection is a cause or a result of the underlying disease process.

Therefore, while there may not be a specific "IBD virus," viral infections can play a role in the development and exacerbation of IBD symptoms.

"Genprodukter" refererer til de molekyler som produceres av gener etter at de er transskriberet og translert i cellen. Disse omfatter vanligvis proteiner, men inkluderer også andre typer RNA-molekyler som transfer-RNA (tRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). Proteinogene genprodukter koder gener for specifikke sekvenser av aminosyrer som blir sammenflettet til et komplett protein. Disse proteiner har mange forskjellige funksjoner i cellen, og de kan være involvert i reguleringen av celleprosesser, strukturelle funksjoner, katalyse av biokjemiske reaksjoner, og interaksi med andre molekyler. Andre typer genprodukter som RNA-molekyler har også viktige funksjoner i celleprosesser, for eksempel er tRNA-molekyler involvert i overføringen av aminosyrer til ribosomer under proteinsyntesen, mens rRNA-molekyler er en del av ribosomene og hjelper med å syntetisere proteiner.

Musmammals (muskarvar, hamstrar med flera) kan bli smittade av olika typer av tumörvirus, även kallade oncovirus. Dessa virus kan orsaka cancer hos de smittade djuren. Ett exempel på ett musmammalskt tumörvirus är Mus musculus leukemia virus (MuLV), som kan orsaka leukemi och lymfom hos möss. Det finns också andra typer av musmammalska tumörvirus, till exempel gammaretrovirus och betaretrovirus, som alla kan ha potentialen att orsaka cancer hos sina värddjur.

I medicinsk terminologi kan Musmammartumörvirus definieras som: "En grupp av virus som infekterar muslike djur och har förmågan att orsaka cancer i sina värddjur. Dessa virus inkluderar gammaretrovirus, betaretrovirus och andra relaterade retrovirus."

'HIV' står for 'Human Immunodeficiency Virus', som er ein retrovirus som kan føre til HIV-infeksjon og siden til AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome), om den ikke behandles. HIV angriper og ødelegger CD4-positive T-celler, som er en type hvite blodlegemer kalla «T-hjelpere» som spiller ein viktig rolle i styrking av immunforsvaret. Når HIV har redusert antall CD4-positive T-cells til ein vis definert nivå, kan HIV-infeksjonen diagnostiseres som AIDS.

Etter at HIV har infisert ein person, kan det ta mange år før ein utvikler AIDS-relaterte symptomer, men selv i de tidlegaste stadiene av HIV-infeksjonen kan den være smittsam. Derfor er det viktig å testes og behandles tidlig for å redusere spredningen av HIV og for å forbedre prognosen for ein som har blitt infisert med HIV.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

HTLV-1 står för Human T-lymphotropic virus type 1. Det är ett retrovirus som kan orsaka sjukdomar hos människor. HTLV-1 är associerat med två huvudsakliga sjukdomar: T-cells lymfom/leukemi (ATLL) och tropisk spastisk parapares (TSP). ATLL är en cancerform som drabbar vissa vita blodkroppar, medan TSP är en neurologisk sjukdom.

Viruset sprids främst via sexuell kontakt, från moder till barn under fostertiden och via blodtransfusioner eller intravenöst bruk av droger. Många som smittas visar inga symtom alls, men en liten andel kan utveckla sjukdom flera år efter smitta. Det finns ingen botemedel för HTLV-1-infektion, men vissa behandlingar kan användas för att hantera de symtom och komplikationer som kan uppstå.

Onkolytiska viruses är virustyper som kan infektera och döda cancerceller utan att skada normala, friska celler. Processen kallas onkolys, där viruset infekterar och förökar sig inne i cancercellen, vilket får cellen att bursta och dör. Detta kan leda till en kedjareaktion där närbelägna cancerceller också infekteras och dödas.

Onkolytiska virus behandlingar är under utveckling inom cancerbehandling, då de har potentialen att eliminera cancerceller med minimal påverkan på kroppens normalt fungerande celler. Dessa virus kan också modifieras genetiskt för att öka deras onkolytiska effektivitet och minska deras patogenicitet hos friska celler.

Fågelbronkitvirus, även känt som Avian metapneumovirus (AMPV), är ett singelsträngat RNA-virus tillhörande familjen Pneumoviridae och underfamiljen Pneumovirinae. Det finns fyra subtyper av AMPV: A, B, C och D, där subtyp A är den vanligast förekommande globalt. Viruset orsakar andningssvårigheter hos fåglar, framför allt hönsfåglar som kycklingar och adulta höns, men även andra arter som papegojor kan drabbas. Symptomen inkluderar snuva, hosta, näsa utflöde och andnöd. I vissa fall kan sjukdomen vara dödlig, särskilt hos unga fåglar eller fåglar med nedsatt immunförsvar. Fågelbronkitvirus sprids främst via droppburen transmission mellan infekterade och icke-infekterade individer.

Friend-musleukemiavirus (FMF) är ett retrovirus som först upptäcktes hos möss. Det är nära relaterat till murine leukemiavirus (MLV) och orsakar en form av leukemi hos musen. FMF är inte känt för att orsaka sjukdom hos människor.

FMF är ett oncovirus, vilket betyder att det kan orsaka cancer hos värden det infekterar. Det gör det genom att integrera sitt genetiska material i värdcellens DNA och på så sätt störa celldelningen och leda till oreglerad celldelning, eller cellproliferation, som kan utvecklas till cancer.

FMF är ett exempel på ett retrovirus som orsakar sjukdom hos djur, men det finns många andra exempel på retrovirus som kan orsaka sjukdom hos både djur och människor. Ett välkänt exempel är HIV (human immunodeficiency virus), som orsakar AIDS hos människor.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Orfvirus, även känt som contagious ecthyma virus eller kontagios ektima virus, är ett DNA- virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Parapoxvirus. Viruset orsakar en infektionssjukdom hos fårorrar, får och getter, men kan också smitta över till människor som hanterar djuren eller deras produkter. Sjukdomen kallas då ofta Orf eller fårorrarsjuka.

Vid mänsklig infektion orsakar viruset vanligen små, svullna sår eller blåsor på huden, oftast runt munnen och näsa, men också på händer och armar. Sjukdomen är i allmänhet mild och självläkande hos människor, men kan vara mer allvarlig för barn och personer med nedsatt immunförsvar.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot Orfvirusinfektion utöver att lindra symtomen som smärta, feber och svullnad. För att förebygga infektionen rekommenderas god handhygien och att undvika direktkontakt med sjuka djur eller deras produkter.

Leishmania är inte ett virus, utan en typ av parasit som orsakar leishmaniasis, en tropisk och subtropisk sjukdom som kan vara allvarlig eller dödlig om den inte behandlas. Leishmaniasis sprids genom bettet av sandmyggor som är värdar för parasiten.

Sjukdomen kan ta tre olika former beroende på vilken art av Leishmania parasiten som orsakar den och var i världen den uppstår:

1. Visceral leishmaniasis (kallas även kala-azar): Orsakas av Leishmania donovani och sprids främst i Indien, Bangladesh, Sudan, Sydamerika och Östra Afrika. Den kan vara dödlig om den inte behandlas.
2. Kutan leishmaniasis: Orsakas av olika arter av Leishmania parasiter och sprids främst i Medelhavsområdet, Mellanöstern, Centralasien och Sydamerika. Den orsakar sår på huden som kan vara små och lätta att behandla eller stora och svåra att behandla.
3. Mukokutan leishmaniasis: Orsakas av Leishmania braziliensis komplex och sprids främst i Sydamerika. Den kan orsaka sår på huden, slemhinnor och svalget som kan vara svåra att behandla.

Det är viktigt att söka vård om man tror sig ha drabbats av leishmaniasis eftersom den kan vara allvarlig eller dödlig om den inte behandlas.

Ebolavirus är en grupp av virus som tillhör familjen Filoviridae och innehåller sex kända släkten: Zaire, Sudan, Tai Forest, Bundibugyo, Reston och Bombali. De flesta utbrott hos människor har orsakats av Zaire-ebolavirus, som är den dödligaste av dem alla med en dödlighet på upp till 90%.

Virusen sprids främst genom direkt kontakt med kroppsv likuider från en infekterad person eller djur. Symptomen på en Ebolavirus-infektion kan vara plötsliga och inkludera feber, hosta, diarré, illamående, muskelvärk och svullnad i halsen. Senare kan blodiga utslag och organsvikt uppstå.

Det finns inget specifikt botemedel mot Ebolavirus, men stödjande vård som inkluderar vätskeersättning, elektrolytbalansering och behandling av komplikationer kan förbättra överlevnaden. Prevention är därför mycket viktigt och innefattar skydd mot kontakt med infekterade personer eller djur, användning av personlig skyddsutrustning (PPE) och korrekt hantering och behandling av lik.

Musselckomvirus, också känt som Mytilus galloprovincialis chlorovirus (Mygchi), är ett stort dsDNA-virus som tillhör gruppen nucleocytoplasmic large DNA viruses (NCLDV) och familjen Phycodnaviridae. Det upptäcktes i musslan Mytilus galloprovincialis och har sedan dess påträffats hos andra musselarter. Viruset är relativt stor med en diameter på cirka 180-205 nm och innehåller ett stort genom bestående av dubbelsträngat DNA som är uppemot 360 kbp långt. Mussarkomvirus anses vara ett icke-patogent virus hos musslor, men det kan orsaka cytopatiologiska effekter i värdceller under en infektion. Viruset har potentialen att påverka ekosystemet och musslornas livscykel, men ytterligare forskning behövs för att klargöra detta.

'Myxovirus Resistance Proteins' (Mx proteins) är en typ av interferonstimulerade antivirala protein som hjälper till att skydda celler från infektioner orsakade av olika virus, inklusive influensavirus och andra negative strands RNA-virus. Dessa proteiner produceras som en respons på interferonetabellaktivitet i kroppen och de fungerar genom att blockera virusspecifika steg i replikationscykeln hos virus. Mx-proteinerna har förmågan att polymerisera och bilda oligomerer som kan fånga in och transportera viruset till proteasomerna för nedbrytning. Det finns två huvudtyper av Mx-proteiner hos människor, MxA och MxB, båda kodade av olika gener på olika kromosomer.

'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.

Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.

Paramyxoviridae är en familj av negativt strängssense, enkelsträngade RNA-virus som orsakar en rad sjukdomar hos djur och människor. Familjen innehåller sex olika släkten: Paramyxovirus, Morbillivirus, Respirovirus, Henipavirus, Rubulavirus och Avulavirus.

Virusen i familjen Paramyxoviridae har en diameter på ungefär 150-350 nanometer och är omgivna av ett lipidmembran som innehåller två virusproteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N). Dessa proteiner är viktiga för virusets förmåga att binda till och tränga in i värdcellen.

Paramyxovirus kan orsaka en rad olika sjukdomar, beroende på vilken art av virus det är. Till exempel kan människor bli smittade av mässling (Morbillivirus), parainfluensa (Respirovirus) och hundfluga (Morbillivirus). Djur kan drabbas av sjukdomar som Newcastle disease (Avulavirus) och pest (Henipavirus).

För att behandla sjukdomar orsakade av Paramyxoviridae finns det inga specifika antivirala läkemedel tillgängliga, men vissa symtom kan behandlas för att lindra sjukdomens allvarlighet. Prevention är därför viktigt och innefattar vaccination och infektionskontrollåtgärder.

Neuraminidase (N-acetylneuraminic acid hydrolase) er ein slags enzym som spjyler siktbarlige kolhydrater (såkalte sialiska kolhydrater) frå overflata av mange forskjellige typer celler, inkludert bakteriar og virusar. I virusar som influensaviruset spiller neuraminidase en viktig rolle i forhold til at viruset skal kunne smitta nye celler. Neuraminidasen klår sialiska kolhydrater frå overflata av infisert celler og på den måten unngår at nyinfiserte viruspartiklar fastnar i sleime som inneholder mange sialiska kolhydrater. På denne måten er neuraminidasen medvirkende til å gjøre influensaviruset mer smittefarlig og vanskeligere å bekjempe med vanlige behandlingsformer.

'Host-derived cellular factors' refer to various substances and components that are produced or present in the cells of an organism (the 'host') that can have an impact on the functioning or behavior of other cells, including those of invading microorganisms. These factors can include a wide range of molecules such as cytokines, chemokines, hormones, enzymes, and antibodies, among others. They play crucial roles in the body's immune response to infections and diseases, and can help to regulate various physiological processes. In the context of medical research and clinical practice, understanding the role of host-derived cellular factors is important for developing effective strategies for diagnosing, treating, and preventing a wide range of health conditions.

Ribonukleoproteiner (RNP) är komplexa molekyler som består av RNA-molekyler som är associerade med proteiner. De har en central roll i cellens biologiska processer, såsom RNA-syntes, transport, lagrande och nedbrytning.

Det finns olika typer av RNP:er, inklusive ribosomer, spliceosomer, snRNP:er (små jämna nucleära RNP:er) och hnRNP:er (heterogena kärnära RNP:er). Varje typ av RNP har en specifik uppsättning proteiner som interagerar med RNA-molekylen för att utföra dess funktion.

Ribosomer är exempel på RNP:er som hjälper till att syntetisera proteinerna i cellen. De består av två subenheter, varav den stora subenheten innehåller tre RNA-molekyler och cirka 50 proteiner, medan den lilla subenheten innehåller en RNA-molekyl och cirka 30 proteiner.

Spliceosomer är andra exempel på RNP:er som hjälper till att bearbeta RNA-molekyler genom att klippa bort icke-kodande sekvenser (introner) och klistra samman de kvarvarande kodande sekvenserna (exonerna). De består av fem snRNP:er, var och en med en unik RNA-molekyl och ett antal proteiner.

I allmänhet är Ribonukleoproteiner viktiga molekyler som hjälper till att reglera genuttryck och underlätta olika cellulära processer i både pro- och eukaryota celler.

Medicinskt kan man definiera mutagener som ämnen eller processer som orsakar förändringar i DNA-sekvensen hos celler. Mutationerna kan vara ärftliga och påverka cellens genetiska material permanent, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer. Mutagener inkluderar kemikalier, strålning och vissa virus som kan interagera med DNA och orsaka skada. Det är viktigt att begränsa exponeringen för mutagener för att minska risken för skadliga hälsoutfall.

RNA-polymerase III är ett enzym som spelar en viktig roll i den genetiska transkriptionsprocessen hos eukaryota celler. Det är specialiserat att producera korta, icke-kodande RNA-molekyler, inklusive 5S rRNA, tRNA och snRNA. RNA-polymeras III binder till promotorregionen upstream av genen som ska transkriberas och syntetiserar en komplementär RNA-sträng baserat på DNA-sekvensen. Det gör detta genom att katalysera formationen av fosfodiesterbindningar mellan ribonukleotider, vilket resulterar i en lång, enkelsträngad RNA-molekyl.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

'Virala fusionsproteiner' är proteiner som viruset använder för att fusionera sitt eget membran med membranet på värdcellen under infektionsprocessen. Detta gör att viruset kan släppa in sin genetiska information in i värdcellen och därmed börja producera nya viruspartiklar.

Fusionsproteinet är ofta inaktivt eller delvis inaktivt under transporten till värdcellen, men aktiveras när viruset binder till en specifik receptor på värdcellens yta. När proteinet aktiveras sker en konformationsförändring som bringar virusemembranet och värdcellsmembranet nära varandra, så att de kan fusionera.

Fusionsproteiner är viktiga mål för utvecklingen av antivirala läkemedel, eftersom de ofta är nödvändiga för viruset att infektera celler och sprida sig i kroppen.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Oligoribonukleotider (ORNs) är korta en- eller flerfaldiga RNA-molekyler som består av upp till några hundra nukleotider. De syntetiseras naturligt i cellen och har en rad olika funktioner, bland annat som delar av ribosomerna, som regulatoriska RNA och som mellanled i celldelningen. ORNs kan även användas terapeutiskt, till exempel som antisense-oligonukleotider för att störa specifika genuttryck eller som siRNA (small interfering RNA) för att påskynda nedbrytningen av specifika mRNA-molekyler.

Influensa A-virus, subtyp H7N7 är ett subtyp av influensavirus typ A som kan infektera människor och djur. Viruset har en specifik yttre proteinkapsel bestående av två typer av hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), i detta fallet H7 och N7. Även om det är vanligare att se subtyperna H1N1, H2N2 och H3N2 hos människor, kan även H7N7-subtypen orsaka sjukdom hos människor, särskilt bland dem som har kontakt med infekterade djur, till exempel höns eller andra fåglar. Infektioner hos människor kan variera från milda respiratoriska symptom till allvarligare sjukdomar som lunginflammation och andningssvikt. I sällsynta fall kan det även orsaka dödliga utgångar, särskilt hos äldre eller personer med försvagade immunsystem.

Natural immunity, also known as innate immunity or non-specific immunity, refers to the body's first line of defense against infection and foreign substances. It is a natural, inborn protection that a person has from birth and does not require prior exposure to a particular pathogen or vaccine.

Natural immunity includes physical barriers such as the skin and mucous membranes, chemical barriers such as stomach acid and enzymes, and cellular barriers such as white blood cells (leukocytes) that attack and destroy foreign substances. Natural immunity also includes inflammation, fever, and other nonspecific responses to infection or injury.

Natural immunity provides broad protection against a wide range of pathogens, but it is generally not as specific or long-lasting as adaptive immunity, which develops after exposure to a particular pathogen or vaccine and involves the production of antibodies and immune cells that are tailored to recognize and respond to that specific pathogen.

It's important to note that natural immunity does not provide complete protection against all infections or diseases, and it can be overwhelmed by large numbers of pathogens or particularly virulent strains. Therefore, vaccines and other medical interventions are often necessary to boost or supplement natural immunity and prevent the spread of infectious diseases.

"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.

I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Cucumovirus är ett släkte inom familjen virgaviridae och ordningen picornavirales. Det inkluderar tre arter som orsakar sjukdomar hos växter: Cucumber mosaic virus (CMV), Tomato aspermy virus (TAV) och Peanut stunt virus (PSV). Dessa virussorter har en encapsidering av icosahedral form med en diameter på cirka 28-30 nm. Deras genom består av en enkelsträngad, positivt polariserad RNA-molekyl.

Cucumovirus kan infektera en mångfald av växtarter och orsaka symptom som kraftig mosaikbildning, nekros, fördröjd tillväxt och nedsatt skörd. CMV är särskilt välkänt för att orsaka sjukdomar hos grönsaker som gurka, melon, squash, paprika och tobak.

För att undvika spridning av cucumovirus bör man använda sig av resistanta sorter av växter, desinficera redskap och maskiner som kommer i kontakt med infekterade växter, och förebygga spridning via frön och plantmaterial.

"Vesikulær stomatit" er en smitteoverført sykdom som forårsakes av vesikulær stomatitis virus (VSV), som tilhører familien Rhabdoviridae. Sykdommen forekommer hyppigst hos får og geder, men kan også infektere andre pattedyr inklusive mennesker.

Hos dyr med vesikulær stomatit viser seg lesjoner som blistere (vesikler) i munnen, på tungen, i svælget og på huden rundt om munden. Disse lesjonene kan være smertefulle og forårsage slikning og vanskeligheter med å spise og drikke. Andre symptomer kan inkludere feber, trøkkelse, svede og lymfeomsving.

Hos mennesker er sykdommen vanligvis mildere enn hos dyr, og infeksjonen forekommer oftest som en let forkjølelse eller en halsinfeksjon. Sjeldent kan vesikulær stomatit også føre til blisterlignende lesjoner i munnen og på huden rundt om munden.

Det er viktig å holde god hygiene for å forebygge smitteoverføring av sykdommen, specielt i områder der dyr holdes eller arbeidsoppgave kan føre til kontakt med infisert dyr eller deres ekskret.

Nidovirales är en order av virus som inkluderar flera familjer av positivt ensträngat RNA-virus, däribland Coronaviridae och Arteriviridae. Dessa virus har en unik egenskap att de kodar för två stora polyproteiner som sedan spjälkas upp i flera olika proteiner av ett eller flera proteaser. Nidovirales-virus orsakar ofta respiratoriska, enteritiska eller neurologiska sjukdomar hos djur och människor. Till exempel är SARS-CoV-2, det virus som orsakar COVID-19, ett coronavirus som tillhör familjen Coronaviridae inom ordningen Nidovirales.

Rabdoviridae-infektioner är en typ av infektion orsakad av virus som tillhör familjen Rabdoviridae. Dessa virus har en enkel, icke segmenterad, negativt polariserad RNA-sträng som genetiskt material och är omgivna av en lipidmembranhölje. Familjen innehåller många olika arter av virus, inklusive viktiga sjukdomsframkallare hos djur och människor.

Exempel på Rabdoviridae-virus som kan orsaka sjukdomar hos människor är:

1. Vesiculostomatitis virus (VSV): Kan orsaka en allvarlig febersjukdom med sår i mun och svalg.
2. Rabiesvirus: Orsakar rabies, en dödlig infektionssjukdom som drabbar hjärnan och centrala nervsystemet.
3. Lyssavirus: Kan orsaka lyssa hos djur och är nära besläktat med rabiesvirus.
4. Mokola-virus: Detta virus kan orsaka en mildare form av lyssa hos människor, men det är mycket ovanligt.

Infektioner med Rabdoviridae-virus behandlas vanligen genom att stödja och underhålla patienten under sjukdomsförloppet. För rabies finns ett postexponitionsprofilaxprogram som kan ge skydd om det ges inom en viss tidsfrist efter kontakten med viruset. Preventiva åtgärder, såsom vaccination och exponeringsförebyggande åtgärder, är också viktiga för att förhindra spridning av dessa virus.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

En sekvensdeleción inom genetik och genomforskning är en form av genetisk mutation där en eller flera nukleotidsekvenser i DNA-molekylen tas bort. Detta orsakar en "lucka" eller en "gap" i den genetiska sekvensen, vilket kan påverka den information som kodas av genen och potentiellt leda till förändringar i proteinexpressionen eller funktionen.

Sekvensdeleter kan variera i storlek från några få baspar till stora sektioner av tusentals baspar, beroende på vilka nukleotider som är inblandade och var de finns i genomet. I vissa fall kan en sekvensdeleción leda till allvarliga sjukdomar eller medfödda defekter, medan andra typer av deleter kan vara asymptomatiska eller ha mildare effekter beroende på vilka gener som är drabbade och i vilken utsträckning de påverkas.

I'm assuming you are asking for a medical definition of the term "anchor." In a medical context, an anchor can have several meanings:

1. A device used to hold something in place, such as a surgical anchor used to fix a tendon or ligament to bone during reconstructive surgery.
2. A point of reference or starting point for measuring changes in a medical condition over time, such as a baseline measurement or a stable value that can be compared to subsequent measurements.
3. In the context of mental health, an anchor can refer to a coping mechanism or source of support that helps a person stay grounded and maintain emotional stability during stressful situations.

I hope this information is helpful! Let me know if you have any other questions.

En Bornavirusinfektion är en infektionssjukdom orsakad av bornaviruses. Infektionen kan drabba flera djurarter, inklusive människor. Hos människor kan infektionen leda till neurologiska symtom som exempelvis psykiatriska störningar och muskelsvaghet. Bornavirusinfektioner överförs vanligtvis via direkt kontakt med infektiös kroppsvätskor eller indirekt genom kontaminerade föremål. Diagnosen ställs vanligtvis genom att påvisa viruset eller dess genetiska material i blod- eller spinalvätsleprover. Behandlingen avbornavirusinfektioner är ofta symptomatisk och stödd av vården av de specifika symtomen som uppstått hos den drabbade individen. Preventiva åtgärder, såsom att undvika direkt kontakt med infektiösa individer eller deras kroppsvätskor, kan minska risken för smitta.

Bovine Leukemia Virus (BLV) är ett retrovirus som orsakar bovin leukemi, en neoplastisk sjukdom hos nötkreatur. Det är nära besläktat med human T-cell lymfotrop virus 1 (HTLV-1), som kan orsaka cancer hos människor. BLV infekterar huvudsakligen CD5+ B-lymfocyter och kan orsaka en asymptomatisk infektion, eller leda till malign transformation och utveckling av B-cell lymfosarcom. Viruset sprids främst via kontakt med infekterad ko-blod, men kan också spridas via kontaminerade instrument och vertikalt från moderko till kalv.

RNA-polymerase I är ett enzymkomplex som spelar en central roll i transkriptionen av genetisk information från DNA till RNA inom cellens nucleolus. Detta enzym är specifikt involverat i syntesen av stor del av det rRNA (ribosomalt RNA) som är nödvändigt för att bygga upp ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntes sker. RNA-polymerase I transkriberar generna som kodar för 5,8S, 18S och 28S rRNA.

Hönskoppsvirus, även känt som Influensa A virus (IAV) H7N9, är ett subtyp av influensa A-virus som primärt infekterar höns och andra fåglar. Det upptäcktes första gången hos människor i Kina år 2013. Viruset kan orsaka allvarliga andningsvägsinfektioner hos människor som exponeras för infekterade fåglar eller deras avfall. Symptomen på en H7N9-infektion kan vara influensaliknande och inkludera feber, hosta, slemproduktion och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det leda till lunginflammation, multipel organsvikt och död. Det är värt att notera att H7N9 inte har visat sig vara lika smittsam mellan människor som andra subtyper av influensavirus, men det finns fortfarande en oro över dess potential att mutera och bli mer smittsam.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Inklusionskroppar, eller integrated virus-like particles (iVLPS), är en typ av viruspartikel som innehåller både värdcellens DNA och virusets genetiska material. I motsats till fullständigt infektiösa viruspartiklar saknar iVLPs den kapsidprotein som behövs för att infektionscykeln ska kunna påbörjas. Istället kan de inkluderas i värdcellens kromosomer och replikeras tillsammans med dem under celldelningen.

I vissa fall kan inklusionskroppar vara ett tecken på en aktiv viral infektion, men de kan också förekomma i värdceller som är latent infekterade, det vill säga celler som bär på virusets genetiska material utan att producera några fullständiga viruspartiklar. I vissa fall kan inklusionskroppar också ha en skyddande effekt på värdcellen genom att minska viruset förmåga att producera infektiösa partiklar.

Exempel på virus som är kända för att bilda inklusionskroppar är herpesvirus, adenovirus och pockenvirus.

"Vacciner, försvagade" refererar till en typ av vaccin som innehåller en försvagad version av ett patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom), såsom en virus eller bakterie. Dessa vacciner är också kända som "levvacciner" eftersom de innehåller levande, men försvagade, patogener.

När en person får en dos av en försvagad vaccine kommer deras immunsystem att uppfatta den försvagade patogenen som ett hot och producera en immunrespons, inklusive produktionen av specifika antikroppar och aktivering av T-celler. Dessa immunsvar kommer sedan att ge skydd mot framtida infektioner med den fullt virulenta patogenen om personen skulle bli exponerad för det.

Exempel på försvagade vacciner inkluderar de som används för att förebygga mässling, röda hund och tuberkulos. Det är viktigt att notera att dessa vacciner kan orsaka milda symtom hos vissa mottagare, men de är sällan allvarliga och tenderar att vara mycket mildare än de som orsakas av den fullt virulenta patogenen.

AKR-Muskelleukämievirus (AKR-MuLV) är ett retrovirus som tillhör den betagammaretrovirusgruppen. Det förekommer naturligt hos musfinkor av släktet *Mus* och orsakar främst leukemier i dessa djur, särskilt i muskel- och lymfvävnad. Viruset kan också infektera andra arter, inklusive människor, men orsakar då vanligtvis en asymptomatisk infektion.

AKR-MuLV kännetecknas av sin förmåga att inducera tumörer genom att integrera sitt genetiska material i värddjurets DNA och på så sätt störa celldelningen och cellcykeln. Detta kan leda till oreglerad celldelning och slutligen cancer. Viruset har studerats intensivt som ett modellsystem för att förstå retrovirusinfektioner och cancerutveckling.

Beta-interferon är en typ av interferon som produceras naturligt i kroppen som ett svar på infektioner och cancer. Det finns också tillgängligt som ett läkemedel för behandling av flera sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

Som läkemedel är beta-interferon en proteinpreparat som produceras genom bioteknologi. Det finns tre olika former av beta-interferon som används för behandling av MS: beta-1a, beta-1b och gamma-1b. Dessa preparat har olika strukturer och farmakologiska egenskaper, men de fungerar alla genom att modulera immunresponsen och på så sätt minska skadan på nervsystemet som orsakas av MS.

Beta-interferon ges vanligen som injektion under huden eller i muskeln en till tre gånger per vecka beroende på preparatet. Vanliga biverkningar inkluderar influensaliknande symtom, irritation vid injektionsstället och försämrad leverfunktion. I sällsynta fall kan det även förekomma allvarligare biverkningar som exempelvis blodproppar eller autoimmuna reaktioner.

'Fåglar' är en taxonomisk grupp inom djurvärlden, känd som Aves. Det är en klad, eller en naturlig grupp, som inkluderar de nu levande fågelarter som finns, tillsammans med deras utdöda förfäder och nära släktingar. Fåglarna är en undergrupp till dinosaurierna och är den enda fortfarande existerande gruppen reptiler som har kvar benstjärten (pygostyl), ett distinktiv karaktärsdrag för fåglar.

Fåglar utmärks av en uppsättning gemensamma drag, såsom att de är warmt blodiga, har lungor med luftsäckar, och lägger ägg med hårda skal. De flesta fåglar har också fjädrar, som används för isolering, flykt och kommunikation. Fåglarnas näbb är en annan distinktiv egenskap, och den saknar tänder. Istället har de en keratinartad näbbspets.

Fåglarna utgör en mycket varierad grupp med över 10 000 kända arter, som lever i olika habitat över hela jorden, från polarregionerna till tropikerna. De har anpassat sig till ett stort antal ekologiska nischer och utför en rad olika funktioner i ekosystemen, inklusive pollinering, fröspridning och biokontroll.

Poliovirus är ett enterovirus som orsakar polio, en smittsam sjukdom som kan leda till muskelsvaghet och lamsning. Det finns tre olika stammar av poliovirus: Typ 1, typ 2 och typ 3. Typ 2 och typ 3 har utrotats globalt tack vare vaccinationsprogrammen. Polioviruset sprids främst genom kontakt med infekterad fekalvätska eller via droppsmitta när en smittad person hostar eller nyser.

Poliovirus kan orsaka asymptomatisk infektion, men i vissa fall kan det leda till milda symptom som feber, trötthet och muskelvärk. I allvarliga fall kan viruset invaderar nervsystemet och orsaka irreversibel skada på de nerver som styr musklerna, vilket kan leda till lamsning eller livslång funktionsnedsättning.

Det finns två typer av poliovaccin: den inaktiverade vaccinet (IPV) och det levande oral vaccinet (OPV). Båda ger effektiv immunitet mot polio, men OPV kan i mycket sällsynta fall orsaka en livshotande form av polio som kallas vaccine-associated paralytic poliomyelitis (VAPP). IPV anses vara säkrare och är den typ av vaccin som används i de flesta länder idag.

Bornavirus är ett genus inom familjen Bornaviridae och ordningen Mononegavirales. Det är ett negativt ensträngat RNA-virus som orsakar infektioner hos djur, inklusive människor. Hos människan kan bornavirus orsaka en sjukdom som kallas subakut skleroserande panencefalit (SSPE), en allvarlig neurologisk störning som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna. Sjukdomen karaktäriseras av progressiv demens, muskelsvaghet, rörelsemönsterförändringar och epileptiska anfall. Bornavirus kan också orsaka infektioner hos andra djur, såsom hästar (där det orsakar en sjukdom som kallas nonsuppurativ encefalomyelitis) och fåglar (där det orsakar en sjukdom som kallas proventrikulit). Viruset sprids vanligtvis via direkt kontakt med infekterade kroppsvätskor eller indirekt via kontaminerad miljö. Det finns inget botemedel för bornavirusinfektion, men vissa behandlingsmetoder kan användas för att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten hos de drabbade.

Svinfebervirus, eller Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome Virus (PRRSV), är ett virus som orsakar svinfeber, en infektionssjukdom hos grisar. Det tillhör arten *Arterivirus suinus* inom familjen Arteriviridae och ordningen Nidovirales.

Viruset är relativt små, med en diameter på cirka 50-65 nanometer, och har ett enkelstreckat RNA-genom som kodar för olika virusproteiner. Det finns två huvudtyper av PRRSV: den europeiska typen (PRRSV-1) och den nordamerikanska typen (PRRSV-2), båda med sin egen genetiska och antigena makeup.

Svinfebervirus infekterar främst celler i grisarnas respirationssystem och reproduktiva organ, vilket orsakar symptom som andningssvårigheter, feber, abort och fetusdöd. Viruset sprids vanligtvis via direkt kontakt mellan infekterade djur eller indirekt via kontaminerad utrustning, föda eller luft.

Det finns idag inget botemedel mot svinfeber, men vacciner och bättre managementprinciper hjälper till att minska spridningen av viruset och mildra sjukdomens symptom.

Medicinskt sett betyder "Mononegavirales" en stor grupp av virus med en negativ-sträng RNA-genom. Dessa virus inkluderar viktiga sjukdomsalstrare som influensavirus, mässlingsvirus och HIV (human immunodeficiency virus). Mononegavirales-virus har vanligen ett enkelstreckat genom med icke-segmenterad RNA. De använder ofta komplexa transkriptions- och replikationsprocesser, inklusive en RNA-dependent RNA-polymeras som katalyserar både transkriptionen och replikationen av genomet. Andra exempel på mononegavirales-virus inkluderar ebolavirus, rabiesvirus och vesiculostomatitis virus.

Reverse genetics är en molekylärbiologisk metod där man konstruerar ett virus eller ett annat subviralt partikel genom att klona och sedan transkribera detsamma till komplementärt DNA (cDNA) från ett isolerat viralt RNA. Detta möjliggör studier av funktionen hos olika gener och regulatoriska sekvenser i virusets genomi, samt skapandet av rekombinanta virus med önskvärda egenskaper för forskningsändamål eller vaccintillverkning.

Hemagglutinationsinhibition (HI) test är en typ av laboratorietest som används för att mäta immuniteten eller responsen på vaccinationer mot vissa virus, särskilt influensavirus. Testet mäter förmågan hos antikroppar i serum från en individ att hindra hemagglutination, det vill säga sammanlänkning av röda blodkroppar tillgängliga på ytan av viruspartiklar.

I HI-testet blandas serumprover med standardiserade mängder av virus och sedan tillsätts färgade röda blodkroppar. Om antikroppar i serumet kan hindra viruset från att binda till röda blodkroppar, kommer de inte agglutineras eller klumpas tillsammans. Detta visar på en hög nivå av immunitet mot viruset. Omvänt, om serumet saknar antikroppar som kan binda till viruset, kommer röda blodkroppar att agglutineras och bilda klumpar.

HI-testet är en enkel, billig och effektiv metod för att mäta immuniteten mot vissa virus, men det har också några begränsningar. Det kan vara svårt att standardisera viruset och röda blodkroppar, och testet kan ge falskt positiva resultat om serumet innehåller icke-specifika inhibitorer av hemagglutination. Trots detta är HI-testet fortsatt en viktig metod för att mäta immuniteten mot influensavirus och andra virus som orsakar respiratoriska infektioner.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

Nukleära RNA (ribonucleic acid) molekyler refererar till de RNA-molekyler som syntetiseras inuti kärnan hos eukaryota celler. Det finns tre huvudsakliga typer av nukleära RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denna typ av RNA är ansvarig för att transportera genetisk information från DNA till ribosomen i cytoplasman, där den används för att syntetisera proteiner.

2. Ribosomal RNA (rRNA): rRNA utgör en viktig del av ribosomen, som är ansvarig för proteintransleringen. rRNA hjälper till att katalysera formationen av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen.

3. Transfer RNA (tRNA): tRNA är en annan viktig komponent i proteintransleringen. Den transporterar specifika aminosyror till ribosomen, där de används för att bygga upp en peptidkedja under proteinsyntesen.

Det är värt att notera att nukleära RNA-molekyler inte inkluderar de RNA-molekyler som syntetiseras i mitokondrier eller kloroplasten, eftersom dessa organeller har sin egen genetisk information och sina egna mekanismer för RNA-syntes.

West Nile fever är en infektionssjukdom som orsakas av West Nile-virus (WNV), ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Sjukdomen sprids vanligtvis genom stick av infekterade myggor, främst av arten Culex. I sällsynta fall kan sjukdomen även spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.

West Nile-feberns symptom varierar i allvarlighetsgrad. Många infektioner är asymptomatiska, men upp till 20% av de som insjuknar kan utveckla febersymptom, muskelvärk, ledvärk, huvudvärk och trötthet. Cirka 1% av de smittade utvecklar allvarligare neurologiska symtom, såsom encefalit (inflammation i hjärnan), meningit (inflammation i hjärnhinnan) eller myelit (inflammation i ryggmärgen). Dessa komplikationer kan leda till allvarliga och varaktiga skador, inklusive förlamningar, kognitiva svårigheter och i värsta fall död.

Äldre personer, barn, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar är särskilt utsatta för allvarliga former av West Nile-feber. Det finns inget specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, men svårare fall kan behöva vård på intensivvårdsavdelning och stödjande behandlingar som hjälper till att lindra symptomen och underlätta återhämtningen.

Hendravirus är ett släkte inom familjen Paramyxoviridae och ordningen Mononegavirales. Det är ett så kallat negativt ensträngat RNA-virus som orsakar sjukdom hos bland annat apor. Hendravirus isolerades första gången 1970 från en makaker i Indonesien och har sedan dess identifierats som en orsak till respiratorisk sjukdom hos apor, med symtom som andnöd, hosta och feber. Det finns två huvudtyper av hendravirus: Hendra virus och Nipah virus. Båda typerna kan överföras från djur till människa och orsaka allvarlig sjukdom, inklusive encefalit och andningsstörningar.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

'gRNA' står for 'guide RNA', som är ett smalt syra- fosfat-stavelse (RNA)-molekyler som används i CRISPR-Cas-systemet, en teknik för geneditering och genreglering.

Ett gRNA består av två delar: en kort, 20 baspar lång CRISPR RNA (crRNA) och en trans-aktiverad CRISPR RNA (tracrRNA). crRNA binder till komplementärt DNA-molekyler medan tracrRNA hjälper till att rekrytera Cas-proteinet. gRNA leder Cas-proteinet till specifika positioner i DNA-molekylen där en dubbelsträngsklyvning ska ske.

CRISPR-Cas-systemet är ett adaptivt immunförsvar hos vissa bakterier och arkéer som skyddar mot främmande DNA, till exempel virus-DNA. Genom att modifiera CRISPR-Cas-systemet har forskare utvecklat tekniken för att använda det som ett verktyg för att redigera och reglera gener i olika organismer, inklusive människor.

Enterovirus B, human is a type of virus that belongs to the family Picornaviridae and genus Enterovirus. This virus is known to infect humans and can cause a variety of illnesses, such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, pleurodynia, and acute hemorrhagic conjunctivitis. In rare cases, it can also lead to more serious conditions like meningitis or encephalitis.

Enterovirus B is typically transmitted through direct contact with infected individuals or contaminated objects. The virus can survive for extended periods on surfaces and in water, making it highly contagious. Once inside the body, the virus replicates in the cells that line the gastrointestinal tract and then spreads to other organs via the bloodstream.

Symptoms of an Enterovirus B infection can vary widely depending on the specific type of virus and the individual's age and overall health. In many cases, the infection is mild and may go unnoticed or cause only minor symptoms like fever, sore throat, or rash. However, in some cases, the infection can be more severe and lead to complications such as dehydration, myocarditis (inflammation of the heart muscle), or neurological damage.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently, avoiding close contact with sick individuals, and disinfecting surfaces that may be contaminated with the virus. There is no specific treatment for Enterovirus B infections, but supportive care can help manage symptoms and prevent complications.

Filoviridae är en familj av virus som inkluderar de välkända arterna ebolavirus och marburgvirus, vilka kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människor och djur. Virusen i denna familj har en filiform (trådformad) morfologi och består av en enkelsträngat RNA-molekyl som är omgiven av en nucleoproteinhölje och en lipidbilaga. De överförs vanligtvis genom kontakt med kroppsvätskor från infekterade djur eller människor, och kan orsaka allvarliga systemiska sjukdomar som är karakteriserade av feber, illamående, diarré, muskelsmärtor, blödningar och i vissa fall fläckig hud. Dessa virus kan också överföras via droppsmitta och aerosoler under speciella omständigheter. Filovirusinfektioner är ofta associerade med hög dödlighet, särskilt i utvecklingsländer där vården av sjukdomen kan vara begränsad. Det finns fortfarande inget godkänt vaccin eller behandling mot de flesta arterna av filovirus.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type biologisk molekyler som er involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til proteiner. Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA).

Ribosomalt RNA (rRNA) er en type RNA-molekyler som er en viktig del av ribosomer, som er komplekse maskinerier bestående av proteiner og RNA-molekyler. Ribosomer er involvert i syntesen av proteiner ved å oversette genetisk informasjon fra mRNA til å danne aminosyrekedjene i proteinsekvenser.

28S rRNA er en type rRNA som er en del av de største ribosomalt subunits i eukaryote celler (i komplekset kalt 60S). Denne typen rRNA har en viktig rolle i peptidiltransferasen, som er den reaksjon hvor aminosyrer blir sammenkoblet til å danne proteiner. 28S rRNA utgjør en del av det aktive stedet der denne reaksjonen skjer og bidrar til stabiliseringen av ribosomet under denne prosessen.

Respirovirusinfektioner är en benämning på infektionssjukdomar orsakade av olika typer av respiratoriska virus. Detta inkluderar bland annat:

1. Influensavirus: Orsakar influensa (vanlig hosta, feber och trötthet) och ibland allvarliga lunginfektioner som pneumoni.
2. Parainfluensavirus: Kan orsaka förkylningar, bronkit och i vissa fall pneumoni.
3. Respiratorisk syncytialvirus (RSV): Orsakar ofta milda andningsinfektioner hos vuxna men kan ge allvarliga sjukdomar hos barn, som bronkiolit och pneumoni.
4. Humana metapneumovirus: Kan orsaka förkylningar, bronkit och ibland pneumoni.
5. Adenovirus: Orsakar ofta förkylningsliknande symtom, men kan även ge upphov till allvarligare lunginfektioner.
6. Rhinovirus: Det vanligaste viruset som orsakar förkylningar.

Symptomen på en respirovirusinfektion varierar beroende på vilket virus det är och hur sjukdomen utvecklas hos den enskilda individen, men kan inkludera hosta, nästäppa, rinnande näsa, feber, huvudvärk, trötthet och ibland även bröstsmärta eller andningssvårigheter.

'Viremi' er en medisinsk terminologi som refererer til tilstedeværelsen av virus i blodet. Det skjer når et infisjonert sted i kroppen, som kan være enhver type celle eller væske, oppdager viruset, og det spredes via blodet til andre dele av kroppen. Nivåene av virus i blodet kan variere, og viremi er ofte forbundet med akutt infeksjon og sykdom.

Det er viktig å merke seg at viremi ikke betyr at en person nødvendigvis vil oppleve symptomer eller bli syk av viruset. I noen tilfeller kan en persons immunsystem kontrollere infeksjonen før det utvikler seg til sykdom. Dessverre, i andre tilfeller kan viremi føre til alvorlige komplikasjoner og skader på organer, særlig hvis det ikke behandles tidlig og riktig.

Dengue är en akut infektionssjukdom som orsakas av denguevirus, som tillhör flavivirusfamiljen. Sjukdomen överförs vanligtvis av myggor av arten Aedes aegypti och i viss mån också av Aedes albopictus. Dessa myggor är aktiva på dagen och hittas ofta i urbana områden.

Dengue-virusinfektion kan orsaka en varierande grad av symtom, från milda till allvarliga. De vanligaste symtomen inkluderar plötslig feber, hosta, ont i muskler och ledgångar, trötthet, huvudvärk (som ofta beskrivs som mycket intensiv och kännetecknas av en smärta bakom ögonen), hudutslag och lymfknutsinflammation. I allvarliga fall kan dengue leda till dengue hemorragisk feber, som kännetecknas av blödningar, nedsatt blodkoagulering och potentialt livshotande läckage av vätska från kapillärerna.

Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och en individ som har återhämtat sig från en infektion med en specifik serotype kan få en mildare form av sjukdomen om de blir smittade av en annan serotype. Emellertid kan en andra infektion också öka risken för allvarliga komplikationer, såsom dengue hemorragisk feber och dödsfall.

Behandlingen av dengue fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling eller botemedel mot sjukdomen. För de allvarligaste fallen kan intravenös vätskebehandling och intensivvård vara nödvändiga för att förhindra komplikationer och rädda livet på patienten.

Hantavirus är ett samlingsnamn för ett släkte av virus som tillhör familjen Bunyaviridae. De orsakar olika sjukdomar hos människor, beroende på vilken art av hantavirus det rör sig om. I Nord- och Sydamerika kan vissa arter av hantavirus orsaka en allvarlig lungsjukdom som kallas hantaviruspulmonell syndrom (HPS). Andra arter av hantavirus kan orsaka en sjukdom som kallas nefrit eller blodkärlsinflammation i njurarna, som främst förekommer i Asien och Europa.

Hantavirus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spott från smittade gnagare, ofta möss eller sorkar. Sjukdomen kan också sprida sig via luften när man andas in små partiklar som innehåller viruset, till exempel genom att stöva upp damm där viruspartiklarna finns.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot hantavirusinfektion, men sjukvården kan ge stöd till symptomen och underhålla livfunktionerna tills patienten blir frisk igen. För att förebygga smitta rekommenderas att undvika kontakt med gnagare och deras avfallsprodukter, såsom urin och avföring, samt att använda skyddande kläder och andningsskydd när man utför aktiviteter i områden där smittan är vanlig.

'Giftiga växter' refererar till växter som innehåller substanser som kan vara skadliga eller farliga för djur, inklusive människor, om de konsumeras, toucheras eller andas in. Dessa giftiga ämnen kan variera mycket bland olika växtarter och kan finnas i alla delar av växterna, som blad, stjälkar, rötter, bär och frön.

Det är viktigt att notera att många giftiga växter också kan ha medicinska användningsområden när de används korrekt och under kontrollerade förhållanden. Dock kan felaktlig hantering eller konsumtion av dessa växter leda till allvarliga skador eller i värsta fall död.

Exempel på giftiga växter inkluderar blad från vissa arter av belladonna, som kan orsaka hallucinationer, yrsel och andningssvårigheter; aconitum, som kan orsaka hjärtproblem och andningssvårigheter; och vissa arter av guldregn, som kan orsaka mag- och tarmsymtom samt muskelsvaghet.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "Avian Myeloblastosis Virus" (AMV). AMV är ett typ av retrovirus som infekterar fåglar, särskilt hönsfåglar. Det orsakar en cancerartad tillstånd som kallas myeloblastos, vilket resulterar i onormal tillväxt och cancervävnad i benmärgen. AMV kan överföras via direkt kontakt med infekterade fåglars blod eller genom bett från en infekterad mygga. Det är viktigt att notera att AMV inte kan smitta människor eller andra djur utanför hönsfåglar.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

Paramyxovirinae är ett underfamilj inom familjen Paramyxoviridae, som tillhör ordningen Mononegavirales. Dessa virus är oftast förbundna med andningsvägsinfektioner hos däggdjur och fåglar. De har en enkel, icke-segmenterad, negativt polariserad RNA-sträng som genetiskt material. Exempel på virus inom Paramyxovirinae är mänskliga parainfluensavirus, mätarevirus och mässlingvirus.

'Valpsjuka' är ett samlingsnamn för olika infektionssjukdomar hos hundar som orsakas av olika virusstammar inom släktet *Crotalus*. Valpsjukan kan ge upphov till en rad symtom, däribland diarré, illamående, feber och viktminskning. Det finns dock inget specifikt medicinskt definitivt beskrivet 'Valpsjukevirus', utan det är istället en benämning på de olika virusstammarna som kan orsaka sjukdomen. De vanligaste virussorterna som förknippas med valpsjuka är canin parvovirus typ 2 (CPV-2) och canin distempervirus (CDV).

"Arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus" og refererer til en gruppe virus som overføres fra vært til vært gjennom arthropoder, som regel insekter som mygger eller tikkere. Disse virusene kan føre til en rekke forskjellige sykdommer hos mennesker og dyr, og er spredt over hele verden. Eksempler på arbovirus inkluderer viruset som forårsaker den infeksiøse hjernehindebetennelse (Saint Louis encephalitis virus), West Nile virus og Zika virus.

Medical definition of "Biological Evolution" is:

The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.

Gradientcentrifugering är en laboratorieteknik inom biologi och medicin som används för att separera olika typer av partiklar baserat på deras differens i sedimentationshastighet, som i sin tur beror på partikelns storlek, form och densitet.

Den vanligaste typen av gradientcentrifugering är ultracentrifugering i en gradient av t.ex. sockerlösning eller saltlösning, där den högre densiteten är närmast rotorn och den lägre längst bort. När centrifugeringen sker accelereras partiklarna genom lösningen och sedimenterar därefter i gradienten. Partiklar med högre densitet kommer att sedimentera snabbare än partiklar med lägre densitet, vilket möjliggör en separation av olika partiklar baserat på deras egenskaper.

Gradientcentrifugering används bland annat för att separera olika typer av celler, virus, ribosomer och andra organeller från varandra eller från det medium de befinner sig i. Det är en viktig teknik inom molekylärbiologi, virologi och cellbiologi.

Levivirus är ett släkte av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar bakterier. De är också kända som "allolevivirus" eller "bacteriophage MS2-liknande virus". Levivirus har en icosahedral (kubisk) symmetri och saknar ett yttre proteinhölje. Deras genom består av cirkulärt, positivt polaritet RNA som kodar för fyra strukturella proteiner och ett replicas. Levivirus infekterar endast vissa gram-negativa bakterier, främst enterobakterier som Escherichia coli. Dessa virus är icke-patogena för människor och djur.

Chenopodium quinoa, vanligt kallat quinoa, är ett högproteinhaltigt sädesslag som härstammar från Anderna i Sydamerika. Det tillhör växtfamiljen Amaranthaceae och odlas främst för sina nötliknande frön. Quinoas frön innehåller alla essentiella aminosyror, höga halter av fiber, mineraler som järn, magnesium, kalcium och mangan samt antioxidanter. Dessutom är quinoa glutenfri, vilket gör det till en populär alternativ för personer med celiaki eller glutenintolerans. Quinoas grönska och små blommor är ätliga också och kan användas i sallader eller som prydnad på maträtter.

Protoplast er en biologisk term for en enzel cell som har hatt sin cellevæg fjernet, slik at den bare består av cytoplasma og kjerne. Protoplasters kan produseres i laboratoriet ved behandling av levende celler med enzymer som bryter ned cellevæggen, for eksempel cellulase eller pectinase. Disse protoplastene kan deretter brukes i forskningssammenhenger for å studere cellefunksjon og -struktur, samt for å skape genetisk modifisert organismer ved å legge til eller fjerne gener.

Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.

En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

'Sekvenshomologi' er en begrep i molekylærbiologi som refererer til den grad av likhet mellom to eller flere sekvenser av nukleotider eller aminosyrer i DNA, RNA eller proteiner. Høyere grad av sekvenshomologi betyr større slåss mellom de to sekvenser og kan indikere en felles evolutiv opprinnelse eller funksjon.

I praksis brukes algoritmer for sekvensanalyse til å sammenlignge parvis sekvenser og berenge et tall som representerer prosentandelen av identiske nukleotider eller aminosyrer, slik at en sekvenshomologi på 80% betyr at 80% av de sammenlignede nukleotid- eller aminosyresekvenene er like. Det finnes også andre måter å berenge sekvenshomologi, for eksempel ved bruk av scoringmatriser som veier forskjellige typer substitusjoner og løkker i forhold til hverandre.

Sekvenshomologi er en viktig konsept innenfor molekylærbiologi og genetisk forskning, fordi det kan brukes til å identifisere relasjoner mellom gener og proteiner i ulika organismer, forstå evolusjonære endringer og funksjonelle roller, og utvikle hypoteser om molekylær mekanisme og regulering.

'Poly A' är ett vanligt förekommande begrepp inom molekylärbiologi och refererar till en sekvens av adenin-baserade nukleotider som får en RNA-molekyl att bli "polyA-taggad". Detta är en posttranskriptionell modifikation där ett antal adenin-nukleotider (ofta 50–250) fogas till 3'-slutet av en mRNA-molekyl. PolyA-svansen hjälper till att stabilisera mRNA, underlättar transporten av mRNA från cellkärnan till cytoplasman och bidrar till translationsinitieringen.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Enligt Amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) definieras coronavirus som en typ av virus som kan orsaka sjukdomar, variande från gemensamma kalla till allvarligare sjukdomar såsom lunginflammation och MERS (Middle East Respiratory Syndrome) och SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome). Coronavirus är namnet på en grupp av virus som orsakar sjukdomar i djurs värld och hos människor. De flesta coronavirus-infektioner orsakar milda till måttliga symtom, men de kan också leda till allvarligare sjukdomar, särskilt hos äldre personer och personer med svaga immunsystem eller underliggande hälsoproblem. Coronavirus är vanligt förekommande bland djur och människor och sprids ofta genom droppbredning när en smittad person hostar, nyser eller andas ut. Det finns också bevis på att coronavirus kan spridas via kontaminerade ytor och föremål.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Arenaviruses are a group of viruses that belong to the family Arenaviridae. They are enveloped, single-stranded RNA viruses with a genome consisting of two segments: L (large) and S (small). The virions are typically spherical or pleomorphic and measure 50-300 nanometers in diameter.

Arenaviruses are primarily associated with rodents, which serve as their natural hosts and reservoirs. The viruses are transmitted to humans through contact with infected rodent urine, feces, or saliva, or by inhaling aerosolized particles of these materials. In some cases, human-to-human transmission can also occur through close contact with an infected person's blood or other bodily fluids.

Many arenaviruses are associated with hemorrhagic fever, a severe and sometimes fatal illness characterized by fever, muscle pain, headache, and bleeding disorders. Some of the most well-known arenaviruses include Lassa virus, which causes Lassa fever in West Africa, and Junin virus, which causes Argentine hemorrhagic fever in South America.

Prevention measures for arenavirus infections include avoiding contact with rodents, using personal protective equipment when handling potentially infected materials, and receiving vaccination if available. There are currently vaccines available for some arenaviruses, such as Junin virus and Lassa virus.

'Boskapspestvirus' er en betegnelse for flere forskellige virussorter, der kan føre til sygdommen boskapspest hos dyr i husdyrhold. Boskapspestvirus inkluderer oftest arter af virusser fra familien *Pneumoviridae*, underfamilie *Pneumovirinae*, slægten *Morphillivirus*. De mest almindelige arter involveret i boskapspest er bl.a. Rinderpestvirus (RPV) og Peste des Petits Ruminants-virus (PPRV).

Rinderpestvirus (RPV) har været skyld i mange store udbrud af boskapspest historisk, men er siden 2011 officielt erklæret udryddet af Verdensorganisationen for Dyrehelse (OIE) og FN's Food and Agriculture Organization (FAO).

Peste des Petits Ruminants-virus (PPRV), også kendt som smådyrboskapspest, er en anden art af boskapspestvirus, der stadig forekommer i visse regioner verden over. PPRV rammer primært geder og får, men kan også inficere andre dyr som hjorte, antiloper og kameler.

Boskapspestvirus angriber normalt respirationssystemet hos de inficerede dyr, og sygdommen kan være meget dødelig, især i populationer uden immunitet mod virusset. Symptomer på boskapspest inkluderer feber, slemhindebetændelse, hikke, diarré, svigtende appetit og apati.

Det er vigtigt at notere, at boskapspestvirus ikke udgør en trussel for mennesker, da det primært inficerer dyr i husdyrhold.

Herpesvirus 3, också känt som humant herpesvirus 3 (HHV-3) eller vanligtvis varicella-zoster virus (VZV), är ett DNA-virus som orsakar två huvudsakliga sjukdomstillstånd:

1. Vattkoppor (varicella): Den första infektionen med HHV-3 ger upphov till vattkoppor, en smittsam infektionssjukdom som orsakar utslag över hela kroppen i form av blåsor och skorpor. Sjukdomen är vanligast hos barn och sprids via direkt kontakt med blåsor eller droppar från luften.

2. Zona (herpes zoster): När individen har haft vattkoppor kan viruset stanna i kroppen och ligga latent i de nervceller som innerverar huden. I vissa fall kan viruset återaktiveras senare i livet, vilket orsakar zona (herpes zoster), en smärtsam hudinfektion med blåsor och skorpor längs den drabbade nervens hudområde.

HHV-3 tillhör familjen Herpesviridae och är ett av åtta humana herpesvirus som kan orsaka sjukdomar hos människan.

Influenza A virus, H7N9 subtype är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar influensa (grönfeber). Detta subtyp har en speciell kombination av två proteiner på ytan av viruset, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H7 och N9 specificerar subtypet.

Viruset H7N9 upptäcktes första gången hos människor i Kina under 2013 och har orsakat få fall av sjukdom jämfört med andra subtyper som H1N1 och H3N2. Det är ett så kallat lågpatogent virus, vilket betyder att det vanligtvis orsakar mildare sjukdom hos fåglar än högpatogena stammar. Men när det infekterar människor kan det dock leda till allvarligare sjukdom och andningsproblem, särskilt hos äldre personer, barn och personer med underliggande hälsoproblem.

H7N9-viruset sprids främst från fåglar till människor genom direktkontakt med infekterade fåglar eller genom exponering för kontaminerad miljö, som luftandning i närhet av infekterade fåglar eller beröring av förorenade ytor. Det finns inga bevis på att H7N9-viruset kan spridas mellan människor genom vanlig andning i någon större utsträckning, men det är möjligt att viruset med tiden kan mutera och bli mer smittsam mellan människor.

Det är viktigt att bevaka spridningen av H7N9-viruset och andra subtyper av influensavirus för att kunna utveckla effektiva vacciner och behandlingar, samt för att kunna informera allmänheten om risker och förebyggande åtgärder.

RNA står för Ribonukleinsyra och är ett molekylärt ämne som liknar DNA men har några viktiga skillnader i sin kemiska struktur. Det finns olika typer av RNA, inklusive ribosomalt RNA (rRNA).

Ribosomer är komplexa maskinerier som består av proteiner och RNA-molekyler och spelar en viktig roll i syntesen av protein. De två huvuddelarna av ett ribosom kallas för stora och små subenheter. I den stora subenheten finns det tre stycken rRNA-molekyler: 5S, 5.8S och 28S. I den lilla subenheten finns det en rRNA-molekyl som kallas 18S rRNA.

18S rRNA är en strukturell komponent i den lilla ribosomala subenheten och hjälper till att bilda den aktiva plats där aminosyror kopplas samman för att bilda proteiner under processen kallad translation. 18S rRNA är en viktig molekyl i cellens proteinproduktion och finns i alla levande celler.

Retikuloendoteliala celler är en typ av cell som förekommer i många olika typer av vävnad, inklusive benmärg, lever, milt och lymfknutor. Dessa celler hjälper till att eliminera främmande partiklar och ämnen från kroppen, såsom bakterier, virus och död cellsdetritus.

Retikuloendoteliovirus (REV) är en typ av retrovirus som infekterar dessa retikuloendoteliala celler hos fåglar, framförallt hönsfåglar. Viruset kan orsaka en rad olika sjukdomar hos infekterade djur, inklusive cancertillväxt och immunsuppression. REV är inte känt för att infektera människor eller andra däggdjursarter.

Det är värt att notera att det finns också en annan typ av virus som kallas retikuloendoteliala virus-T (RTV-T), som är ett retrovirus som infekterar möss. RTV-T orsakar en rad olika sjukdomar hos möss, inklusive immunsuppression och tumörer.

Viral medicines resistance, eller läkemedelsresistens hos virus, är ett tillstånd där ett virus har utvecklat mekanismer som gör det mindre känsligt för eller immuno mot vissa specifika antivirala läkemedel. Detta kan inträffa genom mutationer i viruset som förändrar dess struktur och funktion, vilket gör att läkemedlet inte längre kan binda till sitt mål på viruspartikeln eller hindra den från att replikera sig korrekt.

Viral medicines resistance kan vara en naturlig förekomst hos vissa virus, men kan också utvecklas under behandling med antivirala läkemedel. Det är därför viktigt att använda läkemedel korrekt och som avråda från oförskrivet bruk av dessa läkemedel, för att minska risken för resistensutveckling hos virus.

Exempel på virus som kan utveckla resistens mot antivirala läkemedel inkluderar HIV, influensavirus och herpesvirus.

Potexvirus är ett släkte inom familjen Alphaflexiviridae, som består av enskilda trådformade virus med en enkel, linjär, icke segmenterad RNA-sträng av positiv polaritet. Virusen i detta släkte har en flexuös, naken, icke-segmenterad RNA-sträng som är omkring 6 kbp lång. Släktet Potexvirus innehåller ett stort antal arter, bland annat potatis X-viruset (PVX) och paprikaviruset PVY, som orsakar sjukdomar hos potatis- och paprikaplanter. Virusen sprids främst mekaniskt genom direkt kontakt mellan växter eller via smittade redskap.

Genetic models är matematiska eller konceptuella representationer av genetiska system, processer eller fenomen. De används för att simulera och förutsäga hur gener och arvsbetingade egenskaper fungerar och interagerar på molekylär, cellulär och organismnivå. Genetic models kan hjälpa forskare att förstå genetisk variation, arvsregler, evolution, sjukdomsgenetik och andra aspekter av genetiken.

Det finns olika typer av genetic models, beroende på vilka egenskaper de beskriver och hur de representerar informationen. Några exempel är:

1. Populationsgenetiska modeller: används för att studera genetisk variation och selektion i populationer. Dessa modeller kan vara statistiska, simuleringsbaserade eller matematiska.
2. Quantitativ genetiska modeller: används för att undersöka kontinuerliga fenotypiska drag som påverkas av flera gener och miljöfaktorer. Dessa modeller kan vara polynomiella, strukturella ekvationer eller multivariata.
3. Molekylära genetiska modeller: används för att studera interaktioner mellan DNA, RNA och protein i celler. Dessa modeller kan vara strukturella, funktionella eller systembiologiska.
4. Systemgenetiska modeller: använder sig av data från höghtrognhetsgenomik och andra tekniker för att bygga nätverk av gen-gen-interaktioner och -reguleringar i celler. Dessa modeller kan vara grafbaserade, matematiska eller simuleringsbaserade.

Genetic models är viktiga verktyg inom genetisk forskning, eftersom de möjliggör systematiskt studium av komplexa genetiska system och hjälper till att generera hypoteser som kan testas experimentellt.

En "apkoppsvirus" (engelska: "cluster virus") är ett begrepp inom datalogin och refererar till en typ av datorvirus som sprider sig genom att infektera flera filer i samma mapp eller kluster på en databärare, såsom en hårddisk. Viruset kopierar sig självt till slumpmässigt valda exekverbara filer i samma kluster och infekterar dem, vilket gör att det kan spridas snabbt och effektivt inom ett datorsystem.

Det är dock värt att notera att begreppet "apkoppsvirus" inte används lika ofta som förr, eftersom moderna antivirusprogram har blivit mer sofistikerade och kan hantera denna typ av hot på ett effektivare sätt. Dessutom har många operativsystem och filsystem infört funktioner som förhindrar skrivaccess till exekverbara filer, vilket gör det svårare för viruset att sprida sig.

Ett insektsvirus är ett virus som infekterar och replikerar sig i insekter. Det finns många olika arter av insektsvirus, och de kan variera mycket i deras värdar, transmission, genetisk makeup och patogenicitet. Några exempel på insektsvirus är bakteriofager som infekterar bakterier som lever i insekterna, RNA-virus som polyhedrosviruses och picornavirus, samt DNA-virus som baculovirus och herpesvirus. Många insektsvirus använder sig av olika mekanismer för att undgå värdens immunförsvar, till exempel genom att blockera signaltransduktion eller modifiera värdcellens cellyta. Insektsvirus kan ha potential som biologiska kontrollmedel för skadeinsekter inom jordbruket och skogsindustrin.

"Afrikansk svinpestvirus" (ASFV) är ett DNA-virus som orsakar afrikansk svinpest, en allvarlig och dödlig sjukdom hos grisar och vildsvin. Viruset kan spridas via direkt kontakt mellan infekterade djur eller indirekt genom förorenad mat, vatten eller utrustning. Det finns inget vaccin eller specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, och den kan leda till höga dödlighetsnivåer hos drabbade populationer av grisar och vildsvin. ASFV är endemiskt i Afrika men har under de senaste åren spridits till andra delar av världen, inklusive Europa och Asien, vilket orsakat allvarliga ekonomiska konsekvenser för den globala svinproduktionen.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

'Smittsam hästanemivirus' refererar till ett samlingsbegrepp för olika serotyper av hästnemiovirus som kan orsaka infektionssjukdomen hästnemisjukan. Hästnemiovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och är små, enkla, icke-membranomslutna RNA-virus.

Hästnemiovirus är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt med infekterade hästar eller indirekt genom kontaminerad utrustning, foder eller vatten. De flesta infektionerna orsakas av serotyp 1 (SV-1) och serotyp 3 (SV-3), men det finns också andra serotyper som kan orsaka sjukdom hos hästar.

Sjukdomstecken vid hästnemisjukan inkluderar feber, sänkt aptit, utslag på huden och slemhinnor, diarré och vatteningar i benen. I allvarliga fall kan även neurologiska symtom som stelhet, muskelsvaghet och lammhet förekomma.

Det finns inget behandlingssätt för hästnemisjukan, men smittskyddsåtgärder som isolering av sjuka djur och strikt hygien kan hjälpa till att begränsa spridningen av viruset. Vaccin finns också tillgängliga för att förebygga sjukdomen hos hästar.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

Genetic selection refers to the process of selecting and breeding organisms with specific heritable traits over multiple generations to achieve a desired change in a population. This can occur naturally through processes such as natural selection, or it can be artificially induced by humans in activities such as selective breeding or genetic engineering.

In genetic selection, certain individuals are chosen to reproduce based on their desirable traits, with the goal of increasing the frequency of those traits in future generations. This process can lead to significant changes in the characteristics of a population over time, and has been used for centuries in agriculture and animal husbandry to produce crops and livestock with desired qualities such as increased yield, improved disease resistance, or enhanced nutritional content.

In modern genetics, genetic selection is often used in conjunction with other techniques such as gene editing to achieve specific changes in the genetic makeup of organisms. This has important applications in fields such as medicine, agriculture, and biotechnology, where it can be used to develop new treatments, improve crop yields, or create novel biological products.

Junioviruses är ett släkte av små, enkelsträngade DNA-virus som tillhör familjen Polyomaviridae. De infekterar vanligtvis däggdjur och kan orsaka asymptomatiska eller milda infektioner hos vuxna, medan de kan leda till allvarligare sjukdomar hos barn och immunsupprimerade individer.

Juniovirus inkluderar flera arter, bland annat:

1. JC-virus (John Cunningham virus): Orsakar progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig demyelinerande hjärnsjukdom, hos immunsupprimerade individer, särskilt HIV-positiva patienter och transplantatmottagare.
2. BK-virus: Kan orsaka njurinfektioner, speciellt hos transplanterade patienter med nedsatt immunförsvar. I sällsynta fall kan det leda till interstitiell nefrit och skada njurfunktionen.
3. SV40 (Simian virus 40): Infekterar apor och makaker, men har också påträffats hos människor. Det har orsakat tumörer i djurlaboratorier, men det är fortfarande oklart om det har någon klinisk betydelse för människor.

Juniovirus överförs vanligtvis via respiratorisk sekret eller direktkontakt med infekterade individer och kan spridas via kontaminerad miljö. Efter initiala symtomen tenderar immunförsvaret att hålla virus under kontroll, men det kan återaktiveras vid immunosuppression eller andra faktorer som påverkar immuniteten.

RNA-transports refererer til processen hvor RNA (Ribonukleinsyre) molekyler transporteres fra cellens kerna, hvor de bliver syntetiseret, og overføres til cytoplasmaet, hvor de kan oversættes til protein under den centrale dogme i molekylærbiologi. Der findes forskellige typer af RNA-molekyler, herunder messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) og transfer RNA (tRNA), der hver har sin egen funktion i protein syntesen.

I denne proces er RNA-molekylet bundet til et proteinkompleks, kaldet en RNA-transportkomplex, som hjælper med at transportere det gennem det interne membransystem i cellen, herunder det endoplasmatiske reticulum (ER), før det når cytoplasmaet. Nogle gange kan RNA-molekyler også transporteres til andre celldele, såsom mitokondrier eller kloroplaster, hvor de spiller en rolle i protein syntesen i disse organeller.

RNA-transport er en vigtig proces for at sikre at RNA-molekylerne når deres destination korrekt og kan udføre deres funktioner i cellen. Derudover kan fejl i RNA-transports også have alvorlige konsekvenser for cellens overlevelse og funktion, herunder sygdomme såsom neurologiske lidelser og kræft.

Japansk encefalitisvirus (JEV) är ett flavivirus som orsakar den neuroinvasiva sjukdomen japansk encefalit. Det är den vanligaste och mest allvarliga orsaken till arbovirusencefalit i världen. JEV överförs främst av myggor och drabbar ofta barn under 15 år, men även vuxna kan insjukna. Många infektioner är asymptomatiska eller ger milda symptom som feber och huvudvärk, men i allvarliga fall kan den leda till inflammation av hjärnan (encefalit), med neurologiska symtom som förvirring, rörelse- och sinnesstörningar, koma och död. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga sjukdomen.

'Host specificity' refererar till graden av begränsning i vilka värdar (levande organismer) en viss parasit, patogen eller symbiont kan infektera och etablera sig hos. Det kan variera från att vara mycket värdbunden, där organismen bara kan överleva och reproducera sig i en speciell värdart, till att vara mer generalist, där den kan infektera och etablera sig hos flera olika värdarter.

I medicinsk kontext är host specificity viktigt när man studerar smittspridning och smittskydd. Om en patogen har hög värdbundenhet till en speciell art, kan det minska risken för spridning till andra arter, inklusive människor. Om en patogen däremot är en generalist och kan infektera flera olika värdarter, kan det öka risken för smitta och utbrott hos människor.

'Provirus' refererar till ett virusgenom som har integrerats i värddjurets DNA. När retrovirus infekterar en värdcell, konverteras viral RNA till cDNA med hjälp av reverst transkriptas, och detta cDNA kan sedan integreras i värddjurets genom med hjälp av integras. När virusgenomet har integrerats kallas det för ett provirus. Provirus är en permanent del av värddjurets DNA och kan replikeras tillsammans med värddjurets celler. Det finns ingen aktiv transkription eller översättning av virala generna, men de kan bli aktiverade under vissa omständigheter, vilket leder till produktion av nya viruspartiklar.

'Herpesvirus 1 hos svin' är ett DNA-virus som orsakar infektionssjukdomen pseudorabies (Aujeszky's sjukdom) hos grisar. Viruset tillhör familjen Herpesviridae och släktet Varicellovirus. Infektionen kan ge upphov till en rad kliniska symtom, som andningssvårigheter, neurologiska störningar och död hos unga grisar, medan vuxna djur ofta visar mildare symtom eller kan vara asymptomatiska. Herpesvirus 1 hos svin är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur, men också via indirekta vägar som förorenad luft, vatten och föda. Viruset kan även överleva länge i miljön, vilket gör att det kan vara svårt att utrota. Det finns vaccin mot pseudorabies, men det används främst för att kontrollera spridningen av sjukdomen i populationer och inte som en preventiv åtgärd hos enskilda djur.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøye relatert til DNA (Deoxyribonucleic acid). Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA). Disse har alle forskjellige funksjoner i cellen.

Ribosomalt RNA (rRNA) er en type RNA som er ein viktig del av ribosomer, som er komplekse maskinerier som syntetiserer proteiner innen cellsjen. I ei menneskelig celle finnes det to typer rRNA: 18S rRNA og 28S rRNA i det lille ribosomalt subunitet, og 5S rRNA, 5,8S rRNA og 23S rRNA i det store ribosomalt subunitet. Disse er alle nevnt etter størrelsen på RNA-molekylet.

23S rRNA er derfor ein del av det store ribosomale subunitet, og har en viktig rolle i proteinsyntesen. Det hjelper med å koble aminosyrer sammen for å forme proteinsekvenser under den biokjemiske prosessen kalt translasjon.

Gastroenteritis hos svin orsakas ofta av infektion med enterovirus, som inkluderar virus som calicivirus och rotavirus. Dessa virus är specialiserade till att infektera tarmsystemet hos svin och kan orsaka symptom som diarré, illamående, kräkningar och viktminskning. Symptomen uppstår på grund av inflammation i mag-tarmsystemet, vilket orsakar vätska och näringsämnen att tappa från kroppen. Gastroenteritis hos svin kan vara mycket smittsam och sprids lätt mellan djuren genom direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt via förorenad mat, vatten eller miljö. Det är viktigt att isolera sjuka djur och att vidta strikta biosecurity-åtgärder för att förhindra spridning av sjukdomen.

"Recombinant DNA" refererer til DNA-molekyler som er skapt i vitro ved å kombinere gener eller sekvencer fra to eller flere organismer på en artificiel måte. Dette gjøres vanligvis ved bruk av enzymet restriktas og ligase for å klippe og lim inn de ønskede genene i en vektor, som kan være en plasmid eller et fag. Recombinant DNA-teknologi er en grunnleggende teknisk metode innen molekylærbiologi og har hatt en enorm betydning for bioteknologien og medisinen, bl.a. ved produksjon av rekombinante proteiner som insulin og vacciner.

"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.

I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.

Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.

Torque teno virus (TTV) är ett encelligt virus som tillhör familjen Anelloviridae och beskrevs första gången 1997. Det upptäcktes hos en patient med en transplanterad lever, där det antogs vara involverat i den patients sjukdomstillstånd. TTV är ett mycket vanligt virus som kan påträffas hos människor världen över och uppskattningsvis har mer än 80% av vuxna varit exponerade för det.

Viruset innehåller en enda-strängad, cirkulär DNA-genom som är mycket liten (ungefär 2,3 kilobaser) och saknar ett yttre membran. Det finns i många olika genotyper och subtyper, vilket gör det svårt att utveckla en vaccin eller specifik behandling mot viruset.

TTV infekterar främst vita blodkroppar (monocyter och granulocytter) men kan också påträffas i andra typer av kroppsceller, såsom lever-, lung- och tarmceller. Även om det är vanligt förekommande, är inte alltid TTV-infektionen associerad med några specifika symtom eller sjukdomar hos en individ.

Ibland kan TTV-infektionen dock vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom leversjukdomar (hepatit), immunbristsjukdomar och vissa former av cancer. Dock är det inte klarlagt om viruset orsakar dessa tillstånd eller om det istället utgör en sekundär infektion hos individerna som redan har någon form av underliggande sjukdom.

Trots att TTV är ett mycket vanligt virus, behöver de flesta människor inte behandlas för det. För de som har en koppling mellan TTV-infektion och någon form av sjukdom, kan antivirala läkemedel eller immunmodulerande terapier vara aktuella.

Uridin är ett nucleosid som består av en pyrimidinbas (uracil) kopplad till en ribosemolekyul. Det förekommer naturligt i RNA och har en viktig roll i cellers proteinsyntes och andra biokemiska processer. Uridin kan också ingå i vissa koenzymer och andra biomolekyler.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av enkle celler organismer kjent som gjær. Den er en av de mest velstuderte arter av gjær og har vært brukt i både vitenskapelige studier og industrielle prosesser i tusenvis av år.

'Saccharomyces cerevisiae' er en fakultativt anaerob livsform, det vil si at den kan overleve ved å bruke ilkje for å oksidere sukker til kolsiringsprodukter som koldioxid og alkohol. Denne fermenteringsevnen er viktig i bakeri- og drikkevareindustrien, hvor den blir brukt til å lage brød, øl og vin.

I tillegg til sine praktiske anvendelser, er 'Saccharomyces cerevisiae' også en viktig modellorganisme i biologi og genetikk. Den har en liten, veldefinerte genom med om lag 6000 gener, og denne enkelhet gjør den til et ideelt system for å studere grunnleggende cellulære prosesser som celldeling, DNA-reparasjon og regulering av genuttrykk.

Influensa A-virus, subtyp H5N2, är ett subtyp av influensavirus typ A som kan infektera både djur och människor. Viruset har en yta täckt av två proteiner, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), och H5N2 har just dessa varianter på sina proteinytor.

Detta subtyp av influensavirus är vanligt förekommande hos fåglar världen över, men kan även infektera andra djur som grisar och sällsynt människor. När det infekterar människor tenderar det att orsaka milda respiratoriska symptom liknande en vanlig förkylning eller influensaliknande sjukdom, men det finns rapporter om allvarliga fall av lunginflammation hos vissa individer.

Det är värt att notera att H5N2-viruset har potentialen att mutera och överföras mellan djur och människor på ett mer effektivt sätt, vilket kan leda till större utbrott av sjukdom hos båda populationer. Detta gör det viktigt för forskare att övervaka och studera dess spridning och evolution.

En endoribonuclease är ett enzym som klipper eller klyver en RNA-molekyl (ribonukleinsyra) vid ett intern, icke-terminalt ställe. Detta innebär att en endoribonuclease inte behöver börja klippa från slutet av RNA-molekylen, utan kan börja klippa var som helst på den. Endoribonukleaser deltar i olika cellulära processer såsom RNA-bearbetning, RNA-degradering och reglering av genuttryck.

Ektromelia är en dödlig virussjukdom hos gnagare, som orsakas av Ectromelia virus (ECTV), ett DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Orthopoxvirus. Sjukdomen är endemisk hos musväxter och visar sig genom utbrott av dödliga systemiska infektioner, särskilt hos unga möss. Symptomen inkluderar feber, viktminskning, trötthet, lymfknutpåsarnas förstoring, hudskador och benförlamningar (därav namnet ektromelia, som betyder "benlös").

Det är värt att notera att ECTV är nära besläktat med Vacciniavirus, det viruset som används för att framställa vaccin mot mjältbrandsvirus. Det finns inga kända fall av överföring från djur till människor eller mellan människor.

A cell-free system är en definierad miljö utanför levande celler där biokemiska reaktioner kan ske med hjälp av extrakterade intracellulära komponenter, till exempel enbart ribosomer, enzymer eller andra proteiner. Detta möjliggör studier och manipulationer av specifika biologiska processer utan att behöva ta hänsyn till komplexiteten hos hela celler.

Exempel på cell-free system är:

1. In vitro translationssystem: Detta system består av extrakterade ribosomer, tRNA, enzymer och andra proteiner som behövs för att syntetisera protein från mRNA in vitro.
2. PCR (Polymerase Chain Reaction): Även om detta inte är ett proteintranslationssystem, använder man en polymeras, enzymet som kopierar DNA, i en cell-free miljö för att amplifiera specifika DNA-sekvenser.
3. Cell-free glykolys: Genom att extrahera glykolytiska enzymer och substrater från celler kan man skapa ett system där man kan studera energiproduktionen i glykolysen utan att behöva oroa sig för andra cellulära processer.

Cell-free system används ofta inom grundläggande forskning, syntetisk biologi och medicinsk forskning för att studera och utveckla nya terapeutiska strategier.

Spliced leader RNA (SL-RNA) refererar till en speciell typ av små icke-kodande RNA-molekyler som förekommer hos eukaryota celler. De har en viktig roll i RNA-splicing, ett process där intronsekvenser (icke-kodande sekvenser) klipps bort och exonsekvenser (kodande sekvenser) sammanfogas för att bilda ett fullständigt och funktionellt messenger RNA (mRNA).

SL-RNA innehåller en speciell struktur som kallas spliced leader (SL)-sekvens, vilken är en konservativ sekvens på 30-40 nukleotider som fästs covalent till 5'-slutet av de flesta eukaryota mRNA:er under RNA-splicingprocessen. Denna process kallas för SL-länkning eller capping.

SL-RNA förekommer hos många olika eukaryota organismer, inklusive djur, växter och encelliga organismer som protozoer. Vidare studier av dessa molekyler har gett insikter i RNA-splicingmekanismer och deras roll i genreglering.

"Enväldiga genprodukter" (engelska: "constitutive gene products") är en term inom molekylärbiologi och genetik som refererar till proteiner eller RNA-molekyler som produceras kontinuerligt av en viss gen i en levande cell, oavsett om de är nödvändiga eller inte för cellens aktuella funktion eller överlevnad. Detta står i kontrast till "reglerade genprodukter", där produktionen av proteiner eller RNA-molekyler är kontrollerad och kan variera beroende på olika signaler och behov hos cellen. Enväldiga genprodukter produceras alltid i en given celltyp, oavsett om de används eller inte, och kan därför ses som en form av "basal" genuttryck.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Interferon typ I är en grupp interferoner som produceras och utsöndras av kroppen i respons på infektion, speciellt virusinfektion. De två huvudsakliga typerna av Interferon typ I är interferon alfa (IFN-α) och interferon beta (IFN-β). När en cell blir infekterad av ett virus börjar den producera och utsöndra Interferon typ I, som sedan kan binda till receptorer på närliggande celler. Detta leder till att dessa celler aktiveras för att motstå viruset, bland annat genom att öka sin produktion av enzymer som bryter ner virus-RNA och -DNA samt genom att öka sin förmåga att presentera virusproteiner för immunsystemet. Interferon typ I spelar därför en viktig roll i kroppens försvar mot infektioner och cancer.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Ross River virus (RRV) är ett alfavirus som tillhör familjen Togaviridae och sprids främst genom stick av myggor. Viruset orsakar Ross River-feber, en infektionssjukdom som främst förekommer i Australien och på delar av Stillahavsöarna. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av plötslig feber, ledvärk, särskilt i knän, anklar, handleder och rygg, muskelvärk, trötthet och hudutslag. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som artropatier (ledinflammation) och myalgier (muskelinflammation). Det saknas specifika behandlingsmetoder för sjukdomen, och terapi fokuserar vanligen på att lindra symtomen. Prevention av RRV-infektion bygger främst på att undvika myggbett och använda repellent mot myggor.

Influenza A virus är ett enstängt, negativt sense RNA-virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. Undertypet H1N2 innebär att viruset har hemagglutininproteinet typ 1 (H) och neuraminidaseproteinet typ 2 (N). Dessa proteiner är de två ytproteinerna på viruspartikeln som används för klassificering av influensavirus.

Influenza A virus, H1N2 subtype är ett subtyp av influensaviruset som orsakar influensa (vanlig hostsjukan) hos människor och andra djur, såsom svin och fåglar. Detta subtyp har identifierats i både mänskliga och djursjukdomar och kan orsaka epidemier eller pandemier.

H1N2-subtypen av influensavirus har två olika linjer, en humant adopterad linje och en svinadopterad linje. Den humana adopterade linjen härstammar från H3N2-virus som kretsat bland människor sedan 1968, medan den svinadopterade linjen härstammar från ett virus som först identifierades i svin i USA 2005.

Det är viktigt att notera att influensavirus kan mutera och rekombineras lätt, vilket kan leda till nya subtyper och större smittspridning. Detta gör det svårt att förutsäga huruvida en specifik subtyp kommer att orsaka en epidemi eller pandemi i framtiden.

Hepatit B definieras som en infektion orsakad av hepatit B-virus (HBV), som kan leda till inflammation och skada på levern. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, beroende på om den förblir under sex månader eller inte.

Akut hepatit B visar sig ofta utan symtom, men kan i vissa fall orsaka trötthet, magsmärtor, illamående, kräkningar, muskel- och ledvärk samt gulaktig hud och ögonvitor (ikterus). Kronisk hepatit B kan leda till allvarliga komplikationer som levercirros och levercancer.

Hepatit B sprids främst via sexuell kontakt, blod eller andra kroppsfluidor från en infekterad person. Det finns vaccin mot hepatit B, vilket rekommenderas för alla barn och vuxna som tillhör riskgrupper eller bor i områden med hög prevalens av sjukdomen.

Bunyaviridae är en familj av virus som orsakar en bred spektrum av sjukdomar hos djur, inklusive människor. De flesta Bunyaviridae-infektioner ger milda symtom eller kan vara asymptomatiska, men vissa kan leda till allvarliga sjukdomar som exempelvis viral hemorragisk fever (VHF) och hjärninflammation (encefalit).

Bunyaviridae-virusen innehåller en singelsträngad RNA-genom med tre segment, vilka koder för olika virusproteiner. Virusen sprids vanligen via vektorer som fästingar eller myggor och kan på så sätt infektera både djur och människor.

Exempel på välkända Bunyaviridae-infektioner inkluderar Hantavirus, som orsakar hantaviruspulmonell syndrom (HPS), och Krim-Congo hemorragisk fever virus, som orsakar en allvarlig form av viral hemorragisk fever.

För att diagnosticeras kan Bunyaviridae-infektioner kräva speciella tester, såsom PCR eller serologiska tester. Behandlingen av dessa infektioner är oftast stödjande och riktad mot symptomen. Preventiva åtgärder som insektsbekämpning och vaccination kan vara tillgängliga för vissa Bunyaviridae-infektioner.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

I'm happy to help! However, I believe there might be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "Gene Overlap," here it is:

Gene overlap refers to the phenomenon where two or more genes share overlapping sequences in their DNA. This means that a particular stretch of DNA contains parts of one gene and also parts of another gene. These genes can be arranged in a head-to-head (divergent) orientation, tail-to-tail (convergent) orientation, or even overlap in the same direction (tandem).

Gene overlap can have implications for how genes are regulated and expressed, as well as potential consequences for genetic disorders. In some cases, gene overlap may lead to a single mutation affecting multiple genes simultaneously, which can make it challenging to pinpoint the exact cause of a particular disease or condition.

Västantlig hästencefalitis (WNV) är ett flavivirus som orsakar en infektionssjukdom hos människor och djur. Det sprids vanligtvis genom bett från infekterade moskiter, men kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer och från mor till foster under graviditeten. Sjukdomen är vanligare i varmare klimat och utbrott har skett i Afrika, Europa, Asien, Australien och Nordamerika.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mild influensaliknande sjukdom med feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet. I vissa fall kan den leda till en allvarligare infektion som berör hjärnan (encefalit) och ryggmärgen (myelit), vilket kan ge upphov till neurologiska symtom såsom yrsel, desorientering, minnesförlust, stelhet, muskelsvaghet, rörelsemålsättningssvårigheter och i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för WNV-infektion, men svåra fall kan behöva intensivvård på sjukhus inklusive stödjande vård av andningen och hjärtfunktionen. Preventiva åtgärder som att undvika moskitbetet och skydda sig mot dem är viktiga för att förebygga infektionen.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Oligonukleotider är korta, syntetiska eller halvsyntetiska sekvenser av nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA. Oligonukleotider kan vara upp till 20-30 nukleotider långa och används ofta inom molekylärbiologi och genetisk analys, exempelvis som primers vid PCR (polymeraskedjereaktion) eller som sond i norrskensekvensering. Deras specifika sekvens gör att de kan binda till komplementära sekvenser i DNA eller RNA-molekyler, och på så sätt användas för att detektera, kvantifiera eller modifiera specifika genetiska sekvenser.

Tymovirus är ett släkte inom familjen Tymoviridae, som består av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter. Virusen i detta släkte har en icosahedral (sfärisk) kapsid med en diameter på cirka 30 nm och innehåller ett enda molekylärt segment av positivt polariserat enkelsträngat RNA. Tymovirus orsakar ofta systemiska infektioner hos sina växtvärdar, vilket kan leda till skador som varierar från milda symtom till allvarlig sjukdom och död av värden. Släktet innehåller ett tiotal arter, bland annat Tymovirus (som ger upphov till mosaiksjukdomen hos tobak), Maracujavirus (som orsakar en sjukdom hos passionsfrukt) och Pelargonium virus X (som ger upphov till en sjukdom hos pelargoner).

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

Tat-proteinet är ett infektionsrelaterat protein hos HIV (Human Immunodeficiency Virus), som spelar en central roll i virusets replikationscykel. Det kodas av *tat*-genen och fungerar som en transkriptionsaktiverande faktor, vilket innebär att det styr produktionen av viralt RNA (Rymdenätverksacid) från provirus-DNA. Tat-proteinet binder till TAR-elementet (Transactivation Response Element), en sekvens av nukleotider i virusets RNA, och rekryterar därmed andra proteiner som behövs för att initiera transkriptionen av *tat*-genen. På så sätt ökar det effektivt syntesen av fler kopior av viralt RNA och protein, vilket i sin tur leder till en ökad replikationseffektivitet hos viruspartikeln.

"Genomslutande genavstängning" eller "komplett genomsluten genavstängning" (engelska: "complete genetic isolation") är ett medicinskt och genetiskt begrepp som avser en situation där två populationer av en art inte kan para sig och reproducera sig med varandra alls, på grund av genetiska skillnader. Detta innebär att det saknas genflöde mellan de två populationerna, vilket leder till att de utvecklas olika över tiden och eventuellt blir skilda arter.

Det kan exempelvis bero på geografiska barriärer som bergen, floder eller havsområden som förhindrar att populationerna kommer i kontakt med varandra, men det kan också bero på beteendemässiga eller fysiologiska skillnader som gör att de inte attraheras till varandra eller inte kan para sig när de möts.

I vissa fall kan genavstängning ske artificiellt, genom mänsklig inblandning i form av avelsprogram eller selektiv reproduktion som syftar till att skapa populationer med specifika egenskaper eller förhindra vissa gener från att spridas.

En punktmutation är en typ av genetisk mutation där endast en enskild nukleotid (en building block av DNA) byts ut, infrias eller tas bort i ett DNA-molekyl. Denna förändring kan leda till att aminosyrasekvensen i det resulterande protein som kodas för av genen ändras, vilket kan ha olika konsekvenser beroende på var mutationen finns och hur viktig den är för proteinet. Punktmutationer kan delas in i tre kategorier: missense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i en annan aminosyra), nonsense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i ett stopp-kodon) och kuddmutationer (en nukleotid tas bort eller infrias, vilket förskjuter läsramen för genkodningen).

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

I understand you are asking for a medical definition of the term "illness." Illness är ett tillstånd av betydande negativ hälsa eller funktionsnedsättning som orsakas av sjukdom, skada, toxisk exponering eller psykosocial stress. Det kan också definieras som en persons subjektiva upplevelse av symptom och funktionsnedsättning, samt den sociala betydelsen av det tillståndet.

En kortare definition är: "Illness är ett tillstånd av negativ hälsa eller funktionsnedsättning som påverkar en persons vardagliga liv."

Totivirus är ett släkte inom familjen Totiviridae, som tillhör gruppen dsRNA-virus (dubbelsträngat RNA-virus). Dessa virus har en icke-segmenterad, linjär dsRNA-genom med två gener: en kodar för den strukturella kapsidproteinet och den andra kodar för den RNA-beroende RNA-polymerasen (RdRp) som används för replikationen av viruset. Totivirus infekterar framförallt gjena av svampar, men det finns också arter som kan infektera protozoer och mögelbildande svampar. Virionerna har en diameter på cirka 40 nm och har en icosahedral kapsidstruktur. Totivirus överförs ofta vertikalt, det vill säga från föräldrageneration till avkomma, men horisontell överföring kan också förekomma genom kontakt mellan svampar eller via sporer.

Genmanipulation, även känd som genetisk modifiering, är en process där DNA-sekvensen i ett levande organismer ändras genom direkt manipulering av dess genetisk material. Detta kan uppnås genom att antingen ta bort, lägga till eller ersätta specifika gener i organismens arvsmassa. Denna teknik använder ofta en typ av molekyl Kallas en plasmid, som innehåller ett genetiskt material som kallas en gen, som kan kopieras och insattas i målcellen. Genmanipulation används ofta inom forskning för att studera geners funktioner och interaktioner, men den kan också användas inom medicinska sammanhang för att behandla sjukdomar eller förbättra livsvillkor.

Mamastrovirus är ett släkte inom familjen Astroviridae och omfattar virus som infekterar olika däggdjursarter, inklusive människor. Mamastrovirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polaritet RNA-genom som kodar för strukturella och nötkreaturspecifika proteiner. Viruset sprids främst genom fekalt-oral route och kan orsaka diarré, mag-tarmbesvär och i vissa fall respiratoriska symptom hos drabbade individer.

'Gag' är ett generellt namn på en grupp proteiner som produceras av Retrovirus, inklusive Humana Immunodeficiensvirus (HIV). Gag-generna i HIV kodar för strukturella komponenter hos viruset, inklusive matrixproteinet (MA), capsidproteinet (CA) och nucleocapsidproteinet (NC). Dessa proteiner är viktiga för att forma den centrala kärnan av det nya viruspartikeln under dess sammansättning.

Gag-proteinerna kan också interagera med andra virala och cellulära proteiner för att hjälpa till att koordinera den asymptotiska budbärarprocessen, som är den process där det nya virusets genetiska material paketeras in i en ny viruspartikel.

Det är värt att notera att Gag-proteinerna kan också genomgå posttranslationella modifikationer, såsom fosforylering och myristoylering, vilket påverkar deras funktion och interaktion med andra proteiner.

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

I'm assuming you are asking for a medical definition of "environmental generator." However, I was unable to find a specific medical definition for this term. In a broader context, an environmental generator could refer to anything in the environment that creates or contributes to certain conditions or factors that may have an impact on health. This could include things like air pollution, water quality, exposure to noise, or other environmental hazards. If you are referring to a specific medical context, could you please provide more information?

Coronaviridae är en familj av RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Coronavirusen har fått sitt namn på grund av den karakteristiska krönta, solfjäderliknande utseende under elektronmikroskopi. Dessa virus är kända för att orsaka en bred spektrum av sjukdomar från milda respiratoriska infektioner till allvarliga zoonotiska sjukdomar som Middle East Respiratory Syndrome (MERS) och Severe Acute Respiratory Syndrome (SARS).

Coronavirusen inkluderar två underfamiljer, Letovirinae och Orthocoronavirinae. Orthocoronavirinae är ytterligare indelat i fyra släkten: Alphacoronavirus, Betacoronavirus, Gammacoronavirus och Deltacoronavirus. De flesta mänskliga coronavirusinfektionerna orsakas av alfa- eller betacoronavirus.

De två mest kända coronavirusen som orsakar allvarlig sjukdom hos människor är SARS-CoV och MERS-CoV, vilka tillhör betacoronavirus. Dessa virus överfördes från djur till människor och orsakade utbrott av allvarliga respiratoriska sjukdomar i Kina (SARS) och Mellanöstern (MERS).

I slutet av 2019 identifierades ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2, som orsakade en global pandemi med sjukdomen COVID-19. Detta virus tillhör också betacoronavirus och tros ha överförts från djur till människor.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Bovine Virus Diarrhea-Mucosal Disease (BVD-MD) er en allvarlig infektionssjukdom hos nötkreatur, orsakad av bovin virusdiarréavirus (BVDV). Det finns två huvudtyper av BVDV: BVDV-1 och BVDV-2. Sjukdomen kan vara mycket smittsam och kan leda till en rad kliniska symtom, beroende på om det är fråga om en akut infektion eller en kronisk infektion med ett immunsupressivt virusstamm.

Mucosal Disease (MD) är en komplikation av en kronisk BVDV-infektion, där djuret blir infekterat med en cytopatiogen (CP) variant av viruset. Denna variant orsakar skada på cellmembranen och kan leda till nekros (cellsdöd) i flera olika vävnader, särskilt i slemhinnor (mucosa). MD-komplikationen uppstår vanligtvis hos djur som infekterats in uterus av en CP-variant eller hos djur som smittas av en CP-variant under en tidig ålder.

Typiska symtom på BVD-MD inkluderar:

1. Akut diarré, som kan vara blodig
2. Feber och allmän svaghet
3. Minskad aptit och viktminskning
4. Ulcerationer i munhålan och på slemhinnorna
5. Ödem (vätskeansamling) i benen, bröstet eller halsen
6. Andningssvårigheter
7. Försämrad reproduktiv förmåga hos kor
8. Dödlighet upp till 50-100% beroende på ålder och immunstatus hos djuret

Det finns inget botemedel för BVD-MD, och behandlingen är därför främst stödkarande med fokus på att underlätta symtom och förebygga komplikationer. Det är viktigt att isolera smittade djur för att minska risken för vidare spridning av viruset till andra djur i flocken.

För att förhindra BVD-MD bör man se till att alla nyinköpta djur testas för BVD och isoleras tills de fått ett negativt resultat. Man bör också ha en strikt biosecurity med regelbundna rengöringar och desinfektioner av stall, utrustning och transportmedel. Vaccination kan också vara en del av en preventiv strategi, men det är viktigt att först konsultera en veterinär för att få rätt information om vilken typ av vaccin som bör användas och hur ofta den ska ges.

Norovirus är ett samlingsnamn för en grupp virus som orsakar mag- och tarminflammation, även kallad magsjuka eller gastroenterit. Norovirus är den vanligaste orsaken till akut mag-tarminflammation världen över och sprids lätt från person till person, ofta genom smittospridning via förorenat mat- eller vattenuppslag eller via direktkontakt med en smittad persons avföring eller slemhinnor. Symptomen på norovirusinfektion inkluderar plötslig onda magbrytningar, illamående, diarré och kräkningar. Andra symtom kan vara trötthet, feber, huvudvärk och muskel- eller ledsmärtor. Symptomen brukar vanligtvis vara milda och varaade mellan ett och tre dagar. Norovirusinfektioner är vanligare hos barn än vuxna, men kan drabba alla åldrar. Det finns inget botemedel mot norovirusinfektion, men det går att behandla symtomen med bland annat vätskeersättning för att förebygga dehydrering. För att undvika smitta rekommenderas god handhygien och att undvika att dela mat, dryck eller redskap med en smittad person.

Carlavirus är ett släkte inom familjen Plantaviridae och ordningen Picornavirales. Carlaviruses har en enkel, linjär, icke-segmenterad RNA-genom som kodar för fyra strukturella proteiner och sex till nio icke-strukturella proteiner. Viruset infekterar växter och orsakar ofta milda symptom som gulnad, skrynklighet eller längdkrympning av bladen. Carlavirus är namngiven efter det första isolerade viruset i släktet, Carnation latent virus. Andra exempel på virussorter inom släktet innefattar Potato virus Y och Lettuce virus X.

En polyprotein är ett långt, sammanhängande protein som bildas genom translationen av ett enda mRNA-molekyl. Polyproteinet klipps sedan itu i mindre proteiner med hjälp av specifika proteaser. Detta förekommer exempelvis vid virusreplikationen hos vissa virus, till exempel humana immunodeficiencysvirus (HIV) och hepatitisc virus typ 1 (HCV), där polyproteinet innehåller olika virala proteiner som behövs för virusets överlevnad och replikation.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Feathered animal diseases, eller avikts sjukdomar, är en kategori av djursjukdomar som drabbar fåglar, inklusive både vilda och tam fåglar. Dessa sjukdomar kan orsakas av en rad olika patogener, såsom virus, bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på feathered animal diseases inkluderar:

1. Fågelinfluensa (Bird flu): En virussjukdom som orsakas av olika typer av influensavirus typ A och kan vara dödlig för både vilda och tam fåglar, samt en zoonos, vilket betyder att den även kan smitta människor.

2. Newcastle disease (ND): En virussjukdom som orsakas av paramyxovirus typ 1 och drabbar främst hönsfåglar, men kan även påverka andra fågelarter. ND är mycket smittsam och kan leda till hög dödlighet hos drabbade fåglar.

3. Salmonellasjukan: En bakteriesjukdom som orsakas av salmonella-bakterier och kan påverka en mängd olika fågelarter, inklusive höns, ankor, duvor och papegojor. Salmonellasjukan kan leda till diarré, viktminskning och död hos drabbade fåglar.

4. Fågelsjuka (Psittacosis): En bakteriesjukdom som orsakas av Chlamydia psittaci och kan smitta människor via inandning av damm från infekterade fågelbon eller fågelfeber.

5. Giardiasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Giardia duodenalis och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Giardiasis kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

6. Kryptosporidios: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Cryptosporidium parvum och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Kryptosporidios kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

7. Trichomoniasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Trichomonas gallinae och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, duvor och vilda fåglar. Trichomoniasis kan leda till sår i munhålan och strupen samt svårigheter att svälja hos drabbade fåglar.

Det är viktigt att kontakta en veterinär eller en annan kvalificerad person om man misstänker att ett djur har någon av dessa sjukdomar.

Flavivirusinfektioner är en grupp sjukdomar som orsakas av flavivirus, ett släkte av positiva, enkelsträngade RNA-virus. De flesta flavivirusinfektionerna överförs till människor via stickbett av arter inom familjen Culicidae, särskilt släktet Aedes och Culex. Några exempel på flavivirusinfektioner är:

1. Denguefeber: Denna sjukdom orsakas av denguevirus och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, hosta, muskelsmärtor, ledvärk och utslag. I vissa fall kan det leda till dödlig komplikation som denguehock.
2. Gula febern: Denna sjukdom orsakas av gulfebervirus och förekommer främst i Afrika och Amerika. Symptomen inkluderar hög feber, muskelsmärtor, illamående, kräkningar och ibland utslag. I allvarliga fall kan det leda till lever- och njurskada, blödning och dödsfall.
3. Japansk encefalit: Denna sjukdom orsakas av japansk encefalitvirus och förekommer främst i Asien. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, huvudvärk, muskelsmärtor, yrsel, kräkningar och ibland neurologiska symptom som förvirring, stelhet i nacken och överdriven reflexer. I vissa fall kan det leda till encefalit och dödsfall.
4. Zikavirusinfektion: Denna sjukdom orsakas av zikavirus och förekommer främst i Amerika. Symptomen inkluderar mild feber, röd oskarp ögonfläck, muskelsmärtor, ledvärk och utslag. I vissa fall kan det leda till Guillain-Barrés syndrom och mikrocefali hos fostret om en gravid kvinna blir infekterad.

För att förhindra spridning av dessa sjukdomar rekommenderas vaccination, användning av repeller, bortförande av stående vatten och skydd mot myggbett.

Flaviviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar flera viktiga sjukdomsframkallande agenter hos människor och djur. Till familjen Flaviviridae hör bland annat följande släkten:

1. Flavivirus: Detta släkte innehåller över 50 virus, varav flera är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor, till exempel denguefeber, gula febern, Zikavirusinfektion och japansk encefalit.
2. Hepacivirus: Detta släkte innehåller endast ett virus som infekterar människor, hepatitis C-virus (HCV), vilket orsakar leverinflammation och kan leda till levercirros och levercancer.
3. Pestivirus: Detta släkte innehåller virus som orsakar sjukdomar hos nötkreatur, svin och andra djur, men inte människor. Bovin viral diarré (BVD) är ett exempel på en sjukdom som orsakas av pestivirus.
4. Pegivirus: Detta släkte innehåller virus som huvudsakligen infekterar primater, inklusive människor. De flesta pegivirus är inte kända för att orsaka sjukdom hos sina värdar.

Flaviviridae-virus har en icke-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för ett enda polyprotein som sedan klipps upp i flera olika proteiner av cellulära proteaser. Virusen har en lipidmembranhölje med två membrankoppor och använder sig av både positiva och negativa stroma för replikationen av sitt genom. De sprids ofta via blodsugande insekter som myggor eller fästingar, men kan också spridas via direktkontakt mellan värdar.

"Mul- och klövsjuka" är ett samlingsnamn för två infektionssjukdomar som drabbar ruminanter, främst nötkreatur. De två sjukdomarna är mjölksjuka (förr kallad "mul") och tuberkulos (förr kallad "klov").

Mjölksjuka orsakas av bakterien Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis och drabbar främst unga djur under två års ålder. Symptomen innefattar diarré, viktminskning och allmän svaghet. Mjölksjuka är en kontagios sjukdom som sprids via fekal-oral route och kan vara mycket svår att utrota eftersom den kan spridas i miljön och dröja länge innan symtom uppstår.

Tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium bovis och kan drabba både människor och djur. Sjukdomen sprids främst via luften när en infekterad individ hostar eller torkar näsan. Symptomen innefattar kronisk hosta, viktminskning, svullnader i lymfknutor och andra organ samt allmän svaghet. Tuberkulos är en zoonotisk sjukdom, vilket betyder att den kan överföras från djur till människa.

I många länder har man genom preventiva åtgärder lyckats reducera förekomsten av dessa sjukdomar, men de finns fortfarande kvar i vissa områden och är därför en fortsatt fara för djurhållning och människors hälsa.

Neutralizing antibodies are a type of antibody that defends against viruses and toxins by neutralizing their ability to infect human cells. They do this by binding to specific sites on the surface of the virus or toxin, preventing them from attaching to and entering host cells. This binding also marks the virus or toxin for destruction by other immune cells. Neutralizing antibodies are an important component of the body's adaptive immune response and can provide immunity against reinfection with the same pathogen. Vaccines often aim to induce the production of neutralizing antibodies as a means of protecting against infectious diseases.

A dependovirus är en typ av bakteriovirus, som är obligatoriskt beroende av att infektera celler som redan är infekterade av ett annat virus, vanligtvis ett adenovirus, för att kunna fullborda sin livscykel. Dependovirus tillhör familjen Parvoviridae och har en enkelsträngad DNA-genom. Det är känt för att orsaka sjukdom hos djur, men det finns inga bevisat samband mellan dependovirus och mänsklig sjukdom.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

DNA-replikation är en biologisk process där den dubbela helixstrukturen av DNA kopieras till två identiska dubbla helixer före celldelning. Denna process sker genom att enzymkomplex katalyserar separationen av de två DNA-strängarna och syntetiserar nya komplementära strängar med hjälp av fria nukleotider som matchar originalsträngarnas baspar. Replikationen är en nödvändig process för att säkerställa att genetisk information passeras korrekt från en cell till dess avkomma under celldelning och tillväxt.

Ribosomer är en organell som förekommer i både prokaryota och eukaryota celler. Deras främsta funktion är att syntetisera proteiner genom att tolka informationen från RNA till att bygga upp aminosyror i rätt ordning för att bilda en proteinmolekyl. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som båda är uppbyggda av ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. Storleken på ribosomer varierar mellan olika arter, men de hos människan har en diameter på cirka 25 nanometer. De kan finnas i fria former i cytoplasman eller bundna till endoplasmatiska retiklet i eukaryota celler.

Omvänd transkription är ett biologiskt process där en enkelsträngad DNA-molekyl transkriberas till en komplementär RNA-molekyl, ofta en messenger RNA (mRNA). Detta sker genom att enzymet revers transcryptas används för att konvertera DNA-sekvensen till en komplementär RNA-sekvens. Omvänd transkription är en viktig process inom molekylärbiologi och genetik, särskilt vid studier av retrovirus som HIV, där det används för att producera DNA-kopior av virusets RNA-genom. Denna process kallas också retrotranskription.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

En medicinsk definision av ein 'virus' er dette: Et virus er ein liten, infektiøs partikkel som består av genetisk materiale (DNA eller RNA) omgitt av ein proteinhylle. Virusen kan ikke leve eller reproduere seg selv. De må invadere eit levande celler i en organisme for å kunne formere seg og produisere nye virusepartikler. Dette gjør at virus er avhengige av ei værtcell for å formere seg, og kan orsa innfermedser som følge av den skadelige påvirkningen de har på cellene de invaserer.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

En influensavaccin är ett typ av vaccin som ger skydd mot olika stänger av influensavirus, vilket kan orsaka sjukdomen influensa (vanligen kallad för grippe). Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att utveckla specifika antikroppar mot virusstammarna som finns i vaccinet. Dessa antikroppar ger sedan skydd när en individ är exponerad för det aktiva viruset.

Influensavaccinerna rekommenderas vanligen varje år, eftersom de flesta influensavirus ändrar sig (muterar) över tiden och det behövs nya vacciner för att ge skydd mot de nya stammar som cirkulerar. Det är speciellt viktigt för äldre personer, barn, gravida kvinnor, personer med vissa medicinska tillstånd och andra högriskgrupper att få sin årliga influensavaccinering för att minska risken för allvarliga sjukdomsfall, komplikationer, sjukhusvistelse och död.

Hepatovirus är ett samlingsnamn för virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det mest välkända hepatoviruset hos människor är hepatit A-virus (HAV), som tillhör Picornaviridae familjen. HAV orsakar akut hepatit och sprids vanligtvis via fäkal-oral route, ofta genom kontaminerat vatten eller mat. Andra exempel på hepatovirus inkluderar hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV), men dessa tillhör inte Picornaviridae familjen utan ingår i Hepadnaviridae respektive Flaviviridae familjerna.

HIV-höljeproteinet gp120 är ett yttre protein hos HIV (Human Immunodeficiency Virus), det virus som orsakar AIDS. Proteinet finns på virionens yta och spelar en viktig roll i infektionsprocessen. Gp120 binder till CD4-receptorn på människans immunceller, vilket är en första steg i att viruset lyckas tränga in i cellen och ta över dess mekanismer för att replikera sig självt.

Proteinet gp120 är ett av de huvudsakliga målen för HIV-vaccinutveckling, eftersom det är viktigt för viruset att kunna binda till immunceller och infektera dem. Genom att blockera eller neutralisera gp120 kan man förhindra att viruset kan infektera nya celler och därmed minska spridningen av sjukdomen.

Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.

Fusionsproteiner involverar när två eller flera proteiner kombineras till ett endast protein som resulterar från en genetisk mutation eller en laboratoriekonstruktion. I vissa virus, inklusive human immunodeficiency virus (HIV), kan Gag-Pol-fusionsproteinet bildas genom en translationsöverskridande transkription av två olika virala gener, gag och pol.

Gag-genern kodar för de strukturella komponenterna hos viruspartikeln, medan Pol-genern kodar för tre viktiga enzymer som behövs för virusreplikation: revers transkriptas, proteas och integras. I Gag-Pol-fusionsproteinet är dessa enzymer inkluderade i den strukturella komponenten hos virionet.

Detta fusionsprotein spelar en viktig roll i virusreplikation och infektiositet, och utgör därför ett potentialt intressant mål för antiretroviral behandling av HIV-infektioner.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Retroviridaeinfektioner är en grupp av infektionssjukdomar orsakade av retrovirus, som är virus med en dubbelsträngad RNA-genom. När ett retrovirus infecterar en värdcell konverteras dess RNA till DNA med hjälp av ett enzym kallat reverst transkriptas. Det resulterande DNA-molekylet integreras sedan i värdcellens genombrott, vilket gör att viruset kan producera fler viruspartiklar.

Retrovirusinfektioner kan orsaka en rad olika sjukdomar beroende på vilket retrovirus det är fråga om. Till exempel orsakar humant immunodeficiensvirus (HIV) en infektion som kan leda till aids, medan vissa typer av leukemier och lymfomer kan orsakas av andra retrovirus, såsom human T-lymphotropic virus (HTLV).

Retrovirusinfektioner behandlas vanligen med antivirala läkemedel som är designade för att hämma viruset från att replikera sig. I vissa fall kan även immunförstärkande behandlingar vara användbara.

AIDS, or Acquired Immunodeficiency Syndrome, is the most advanced stage of HIV (Human Immunodeficiency Virus) infection. It is defined as having a CD4 cell count below 200 cells/mm3 or experiencing certain opportunistic infections, cancers, or other AIDS-defining illnesses, regardless of the CD4 cell count.

CD4 cells, also known as T-cells, are crucial for the immune system's function and help fight off infections. When HIV infects and destroys these cells, the body becomes more susceptible to various infections and diseases. Over time, if left untreated, HIV infection can progress to AIDS, significantly increasing the risk of severe illnesses and death.

It is important to note that with proper antiretroviral therapy (ART), people living with HIV can effectively manage the virus, maintain a healthy immune system, and prevent the development of AIDS.

Ribosomalt läsförskjutning (translational frameshift) är ett fenomen där den normalt stabila läsramen för genetisk kod i mRNA-molekylen förändras under translationen, vilket leder till att en annan aminosyrasekvens syntetiseras än vad som skulle ha skett om läsförskjutningen inte hade inträffat. Detta kan orsaka produktionen av en förkortad, förlängd eller modifierad proteinvariant jämfört med den normalt producerade. Ribosomala läsförskjutningar kan vara programmerade och ha en biologisk funktion, eller de kan orsakas av mutationer och leda till sjukdomar. Det finns två huvudtyper av ribosomala läsförskjutningar: +1 framåt-läsförskjutning och -1 bakåt-läsförskjutning, beroende på om antalet kodade nukleotider som översätts förändras med ett eller minus ett respektive.

Herpes Simplex Virus Type 2 (HSV-2) är ett viruset som orsakar den sexuellt överförbara infektionen herpes. HSV-2 är huvudsakligen ansvarigt för genitala herpesutbrott, även om det också kan orsaka oral herpes. Viruset smittar vanligtvis genom direktkontakt med en sår eller bläsa som orsakats av viruset. När viruset tränger in i kroppen etablerar det sig ofta i nervceller och kan orsaka återkommande utbrott under resten av individens liv. Många personer med HSV-2 infektion är dock asymptomatiska eller har milda symptom som kan vara lätta att förbise. Det finns inget botemedel för HSV-2, men antivirala läkemedel kan användas för att behandla och förebygga utbrott.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Baculoviridae är en familj av stora, stavformade DNA-virus som infekterar insekter. Virusstammen består av två generella grupper: Nucleopolyhedrovirus (NPV) och Granulovirus (GV). Baculovirusinfektioner orsakar ofta sjukdom hos värddjuret, vilket kan leda till döden. Dessa virus är viktiga som biologiska kontrollmedel för skadeinsekter inom jordbruk och skogsbruk.

NPV-virus har en diameter på cirka 40-60 nanometer och en längd på 200-300 nanometer. De innehåller ett dubbelt kapsidskal som omsluter en centralt placerad, lineärt DNA-molekyl med en storlek på cirka 80-180 kilobaspar (kb). NPV-virionerna är ofta samlade i polyhedra, proteinhöljen som skyddar virionen under miljöförhållanden utan värddjur.

GV-virus är något mindre än NPV-virus och har en diameter på cirka 25-40 nanometer och en längd på 130-260 nanometer. De innehåller ett enkelt kapsidskal som omsluter en centralt placerad, lineärt DNA-molekyl med en storlek på cirka 105-130 kilobaspar (kb). GV-virionerna är samlade i granulera proteinhöljen.

Baculovirusinfektioner orsakar ofta sjukdom hos värddjuret, vilket kan leda till döden. De används också som vektorer för att producera rekombinanta proteiner i insektsceller och är viktiga som biologiska kontrollmedel mot skadeinsekter.

'Fågelsjukdomar' är en samlingsbeteckning för de olika sjukdomar och tillstånd som kan drabba fåglar. Det kan röra sig om bakteriella, virala, parasitära eller genetiska orsaker. Exempel på fågelsjukdomar inkluderar among others:

* Salmonellos - en bakterieinfektion som kan orsaka diarré, viktminskning och död hos fåglar.
* Newcastle disease - ett virussjukdom som kan orsaka andnöd, svullna ögon och neurologiska symtom hos fåglar.
* Psittacosis (parakocksfebr) - en bakterieinfektion som kan orsaka andnöd, hosta och feber hos människor som exponeras för infekterade fåglar.
* Giardiasis - en parasitinfektion som kan orsaka diarré och mag-tarmloppor hos fåglar.
* Aspergillos - en svampinfektion som kan orsaka andnöd, hosta och nekros av lungvävnaden hos fåglar.

Det är viktigt att notera att många fågelsjukdomar också kan överföras till människor och andra djur, så det är viktigt att ta försiktighetsmått när man hanterar sjuka eller infekterade fåglar.

Poxviridae är en familj av stora, komplexa dubbelsträngade DNA-virus som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De är kända för sin storlek och komplexitet jämfört med andra virus, och innehåller en rad unika genetiska och strukturella egenskaper.

Poxviridae-familjen inkluderar två underfamiljer: Chordopoxvirinae och Entomopoxvirinae. Chordopoxvirinae orsakar sjukdomar hos djur och människor, medan Entomopoxvirinae infekterar insekter.

De mest kända exemplen på Poxviridae är variolavirus, som orsakar smittkoppor hos människor, och vacciniavirus, som används i vaccinet mot smittkoppor. Andra exempel inkluderar cowpoxvirus, som kan infektera både människor och djur, och myxomavirus, som orsakar en allvarlig sjukdom hos kaniner.

Poxviridae-virus har en unik morfologi med ett komplext membran som omsluter virionen, och de är kapabla till att reproducera sig i cytoplasman istället för kärnan hos den värdcell de infekterar. Dessa virus har också en stor genomstorlek, med flera gener som kodar för en rad olika proteiner som hjälper till att undertrycka värdcellens immunförsvar och frambringa nya viruspartiklar.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) klumpar sig tillsammans på grund av interaktion med en substance, ofta ett virus. Viral hemagglutination innebär att ett virus har egenskaper som gör att det kan binda till och fästa vid specifika receptorer på ytan av röda blodkroppar, vilket orsakar klumpbildning.

Denna process är viktig inom diagnostiska tester för att upptäcka virus, eftersom det kan indikera närvaro av ett visst virus i en provtagning. Exempel på virus som kan orsaka hemagglutination inkluderar influensavirus och HIV.

California encephalitis virus (CEV) är ett flavivirus som orsakar en neurologisk sjukdom hos människor, känd som California encephalitis eller La Crosse-encefalit. Detta virus överförs vanligtvis till människor genom bett från smittade skogsbilgor (*Peromyscus maniculatus*). CEV är ett av de flavivirus som orsakar så kallad summer meningioencephalitis, en grupp sjukdomar som tenderar att vara vanligare under sommarmånader i tempererade områden. Symptomen på California encephalitis kan variera från milda, influensaliknande symptom till allvarliga neurologiska komplikationer som medvetandeförlust, övergående förlamning och i värsta fall död.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

'Arche-RNA' är ett begrepp inom molekylärbiologi och betecknar RNA (riktad vätebindningar) som hittats i arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som lever under extrema förhållanden. Arke-RNA har visat sig ha viktiga funktioner i olika cellulära processer, till exempel translation (proteinsyntes) och metabolism. Studier av arke-RNA kan ge insikter om de molekylära mekanismerna bakom livets ursprung och evolution.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

"Anti-HIV-medicin" refererar till läkemedel som används för att behandla HIV (Human Immunodeficiency Virus) infektion. Dessa mediciner kallas även för antiretrovirala läkemedel (ARV) eftersom de påverkar virusets förmåga att replikera sig genom att blockera olika steg i dess livscykel.

Det vanligaste behandlingsschemat för HIV-infektion kallas HAART (Highly Active Antiretroviral Therapy), som ofta består av en kombination av tre eller fler olika ARV-preparat. Genom att använda flera läkemedel samtidigt kan man minska risken för resistensutveckling och öka effektiviteten i behandlingen.

ARV-mediciner kan delas in i olika klasser beroende på vilket steg i HIV-livscykeln de blockerar:

1. Reverse transkriptas-hämmare (NRTIs, NNRTIs och INSTIs): De hämmer virusets förmåga att konvertera RNA till DNA, en nödvändig steg för att viruset ska kunna införlivas i värdcellen.
2. Proteashämmare: De blockerar virushöljetas proteas, ett enzym som klipper proteiner så de kan monteras till nya viruspartiklar.
3. Integrashämmare (INSTIs): De förhindrar att HIV-DNA integreras i värdcellens DNA.
4. Fusionshämmare: De blockerar infusionen av viruset in i värdcellen genom att hindra sammansmältningen mellan virusets och cellmembranet.

Genom att använda en kombination av läkemedel från olika klasser kan man effektivt hämma HIV-replikationen, sänka virallasterna i blodet och förbättra immunförsvaret.

Respiratory Syncytial Virus (RSV) in cattle, also known as bovine RSV (bRSV), is a viral infection that primarily affects the respiratory system of cattle. It is caused by a pneumovirus, which is part of the Paramyxoviridae family.

Bovine RSV is highly contagious and can cause mild to severe respiratory disease in infected animals. The virus spreads through direct contact with infected secretions, such as nasal discharge or saliva, or through aerosolized droplets that are expelled when an infected animal coughs or sneezes.

The symptoms of bRSV infection can vary widely, depending on the age and overall health of the affected animal. In general, bRSV causes upper respiratory tract signs such as nasal discharge, coughing, and difficulty breathing. In more severe cases, it can lead to pneumonia, which is characterized by fever, rapid breathing, and decreased appetite or milk production.

Bovine RSV infection can be particularly serious in young calves, which may develop bronchopneumonia and experience significant respiratory distress. Older animals are generally more resistant to the virus but can still become infected and experience mild to moderate symptoms.

Prevention and control measures for bRSV include good biosecurity practices, such as isolating sick animals and using personal protective equipment when handling infected animals. Vaccination is also available for prevention of bRSV infection in cattle, although its effectiveness may vary depending on the strain of the virus and the age and health status of the animal.

Jag antar att du söker en definition av Hn-proteiner inom ett medicinskt eller biologiskt sammanhang. Hn-proteiner är en typ av histonproteiner som hjälper till att organisera DNA:t i eukaryota celler. De är involverade i den grundläggande strukturen hos kromatin och spela därför en viktig roll i processer som transkription, reparation och replikation av DNA. Hn-proteinerna skiljer sig från andra histoner genom att de saknar ett långt N-terminalt svansområde.

Här är en mer formell definition:

Hn-proteiner (även kända som HMG-14 och HMG-17) är låga molekulviktshistonproteiner som tillhör HMG-superfamiljen av kromosomproteiner. De saknar ett långt N-terminalt svansområde och har i stället en struktur med två domäner, A-boxen och B-boxen, som binder till DNA:t. Hn-proteinerna är involverade i att organisera DNA-strukturen inom kromatin och spela en viktig roll i processer som transkription, reparation och replikation av DNA.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Thogotovirus är ett släkte inom familjen Orthomyxoviridae, som även innehåller virus som orsakar influensa hos människor och djur. Thogotovirus-släktet innehåller arter som kan infektera både djur och människor. Dessa virus är associerade med spridning via fästingar och andra ektoparasiter, och de kan orsaka allvarliga sjukdomar hos både djur och människor. Thogotovirus-infektioner har dokumenterats över hela världen, men de är sällsynta hos människor. Symptomen på en Thogotovirus-infektion kan variera, men de inkluderar ofta feber, muskelvärk, huvudvärk och trötthet. I allvarliga fall kan infektionen leda till neurologiska symtom som minnesförlust, desorientering och i vissa fall till koma eller död.

Tobamovirus är ett släkte inom familjen Virgaviridae och består av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter. De är kända för att orsaka sjukdomar hos en rad olika grödor, till exempel tobak, paprika, gurka och pommes frites. Tobamovirus-partiklar är cylindriska till formen och har en längd på omkring 300 nanometer och en diameter på cirka 18 nanometer. Viruset sprids vanligtvis via frön, jord eller kontaminereda redskap. Infektionen kan leda till nekros (cellsdöd), fördröjd utveckling och minskad skörd hos växten. Exempel på kända Tobamovirus inkluderar Tobacco mosaic virus (TMV) och Cucumber green mottle mosaic virus (CGMMV).

DNA-restriktionsenzymers är en typ av enzymer som finns hos bakterier och arkéer. Deras funktion är att skydda cellen från främmande DNA, till exempel virus, genom att skära sönder den i specifika mönster. Restriktionsenzymerna kan användas inom molekylärbiologi för att klippa och klistra ihop DNA-molekyler på ett kontrollerat sätt. Varje restriktionsenzym har en unik sekvens av nukleotider som det känner igen och skär vid, vanligtvis med 4-8 baspar. När enzymerna används i forskning och teknikutveckling kallas de ofta enbart för restriktionsenzymer eller bara restriktorer.

I'm sorry for the confusion, but "Saids" is not a recognized medical term or abbreviation in English. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or context. If you have more information about where this term comes from or what you think it might mean, I'd be happy to try and help you further.

PRRS står för "Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome" och är ett viralt sjukdomstillstånd hos grisar som orsakas av PRRS-virus. Sjukdomen kännetecknas vanligtvis av reproduktiva problem hos s gravida grisar, såsom missfall, dödfödda eller döda föl och ökad andel småfötta grisar med låg födselvikt. Hos unga grisar kan PRRS-virus orsaka andningssvårigheter, hög feber, torr hosta och minskad tillväxt.

PRRS är en världsomspännande sjukdom som orsakar stora ekonomiska skador inom grisindustrin. Det saknas effektiv vaccin och behandling mot PRRS, och smittspridningen mellan olika farmar kan vara mycket effektiv genom direkt kontakt mellan djur eller via infektiös luft.

Closterovirus är en typ av virus som infekterar växter. Det tillhör gruppen positive strands RNA-virus och har en mycket lång, flexibel, stavformad viruskapsid med en längd på omkring 1200-2000 nanometer. Closterovirus orsakar ofta skador på växtens blad och skott, som kan vara symptomlösa eller leda till förgroddning, krullade blad och nekros (död vävnad). Exempel på kända Closterovirus inkluderar Citrus tristeza virus och Beet yellows virus.

Real-Time Polymerase Chain Reaction (RT-PCR) er en laboratoriemetode som brukes til å amplifisere og detekterer små mengder av bestemte DNA-sekvenser i en prøve. Metoden gjør det mulig å observere denne prosessen i «realtid», noe som betyr at man kan se resultatet etterpå hvert enkelt cyklus av amplifiseringen. RT-PCR er en hypersensitiv teknik som ofte brukes til diagnostisk testing og forskning innen områder som molekylær biologi, infeksjonssjukdomer, genetikk og onkologi.

I tillegg til å være en hypersensitiv metode er RT-PCR også en meget spesifikk teknik, noe som betyr at den kun vil amplifisere og detektere DNA-sekvenser som passer med de specificerte primerne. Dette gjør den til en viktig verktøy for å identifisere og undersøke spesifikke gener, mutasjoner eller patogener i en prøve.

I tillegg til standard-RT-PCR kan den også kombineres med andre teknikker som fluorescensmærkning (f.eks. TaqMan) for å øke spesifisiteten og senstiviteten i detektionen av bestemte DNA-sekvenser. Disse forbedringene gjør RT-PCR til en viktig metode innen diagnostisk testing, for eksempel for å identifisere infeksjonsagenter som bakterier og virus, og for å spore genetiske endringer i kræftceller.

St. Louis Encephalitis Virus (SLEV) är ett flavivirus som orsakar en neurologisk infektion som kallas St. Louis-encefalit. SLEV sprids vanligtvis genom bett från smittade moskiter och kan orsaka en mild influensaliknande sjukdom, men i vissa fall kan det leda till allvarligare neurologiska symtom som huvudvärk, feber, krampanfall, förvirring, och i sällsynta fall koma eller död. SLEV förekommer främst i Nord- och Sydamerika.

'Cucumis sativus' er en medisinsk betegnelse for grønsagen agurk. Agurken er en planteart som tilhører familien gurkmelefamilien (Cucurbitaceae) og er oprindeligt hjemmehørende i det indiske subkontinent. Den bliver dyrket over det meste af verden for sin spiselige frugt, som oftest bruges i opfriskende salater eller til at lave agurkesovs. Agurken er rig på vand og vitaminer, herunder vitamin K og C, og mineralske stoffer som molybdæn, fosfor og jern. Den kan også have en køligende effekt på kroppen, hvilket gør den populær i varme klimaer.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

HIV-antikroppar, också kända som anti-HIV-antikroppar eller HIV-antibodier, är proteiner som produceras av det mänskliga immunsystemet i respons på en HIV-infektion. Dessa antikroppar utvecklas vanligtvis några veckor till månader efter att en individ har blivit smittad med HIV och de är specificerade för olika delar av viruspartikeln, såsom HIV-env-proteinet eller HIV-polymerasen.

HIV-antikropparnas huvudsakliga funktion är att neutralisera viruset och förhindra att det infekterar nya celler i kroppen. De gör detta genom att binda till specifika epitoper på viruspartikeln, vilket förhindrar att HIV binder till sina målcellers receptorer och därmed inte kan infektionsprocessen fortgå.

Det är värt att notera att HIV-antikroppar också används som markörer i diagnostiska tester för HIV-infektion, eftersom de ofta kan detekteras innan sjukdomen utvecklas till AIDS. Dessa tester kallas för HIV-antikroppstester och de fungerar genom att upptäcka närvaron av HIV-antikroppar i blodprov.

I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).

Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.

Cell fusion är en process där två eller fler celler slår samman och blir en enda cell med gemensam cytoplasma och kärna. Det kan ske naturligt, som i exempelvis bildandet av fosterceller under embryonal utveckling, eller inducerat i ett laboratoriemiljö för att skapa speciella celltyper för forsknings- eller terapeutiska syften. Cellfusion kan också förekomma vid vissa sjukdomar, som cancer, där cancersceller kan fusera med andra celler och på så sätt öka sin malignitet och resistens mot behandlingar.

Alfavirus är ett släkte av RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae. Alfavirus orsakar ofta milda febersjukdomar hos människor, men kan i sällsynta fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis en neuroinvasiv infektion. De flesta alfavirussjukdomarna sprids via myggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Exempel på alfavirus inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och sindbisvirus.

En exoribonukleas är ett enzym som bryter ned RNA-molekyler genom att successivt avlägsna nukleotider från deras 3'-slut. Detta sker genom att katalysera hydrolysen av fosfodiesterbindningarna mellan nukleotiderna, vilket resulterar i att en enskild nukleotid eller en oligonukleotidsekvens avlägsnas vid varje reaktionssteg.

Exoribonukleaserer kan indelas i två huvudgrupper beroende på vilken ände av RNA-molekylen de binder till och bryter ned:

1. 3'-exoribonukleaserer: Dessa enzymer binder till 3'-slutet av RNA-molekylen och bryter ned molekylen från detta slut, alltså i 3'-till-5'-riktning.
2. 5'-exoribonukleaserer: Dessa enzymer binder till 5'-slutet av RNA-molekylen och bryter ned molekylen från detta slut, alltså i 5'-till-3'-riktning.

Exoribonukleaserer har en rad olika funktioner inom cellen, till exempel kan de delta i att reglera genuttryck genom att bryta ned specifika RNA-molekyler eller vara involverade i kvalitetskontrollen av nyss syntetiserat RNA.

Gammaretrovirus är ett släkte av retrovirus som orsakar olika djursjukdomar. De har en diameter på cirka 80-100 nanometer och innehåller en enkelsträngad RNA-genom. Gammaretrovirus överförs vanligen genom kontakt med infekterat kroppsvätskor, som blod, sperma eller vaginalsekret. Några exempel på sjukdomar orsakade av gammaretrovirus inkluderar feline leukemi- virus (FeLV) hos katter och visna- virus (MaVI) hos fåglar. Det finns inga kända gammaretrovirus som infekterar människor.

'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.

Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

Arterivirus är en typ av virus som tillhör gruppen positiva enkelsträngade RNA-virus. Arterivirus infekterar främst däggdjur och orsakar ofta respiratoriska, reproduktiva och systemiska sjukdomar. Exempel på djurarter som kan drabbas innefattar grisar, hästar, fåglar och människor. Arterivirus har en diameter på cirka 50-60 nanometer och har en icke-segmenterad RNA-sträng som genetiskt material. Viruset sprids vanligtvis via direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt genom kontaminering av föda, vatten eller ytor.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

'Marburgvirus' är ett filovirus som tillhör samma familj som Ebolavirus och kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människor och apor. Viruset upptäcktes första gången 1967 i Marburg och Frankfurt i Tyskland, samt i Serbien (dåvarande Jugoslavien), efter att arbetare vid en laboratorieexponerats för infekterade gröna markattaapor. Sjukdomen som orsakas av Marburgvirus kallas Marburgfeber och visar sig ofta med symtom som plötslig feber, hosta, muskelvärk, huvudvärk, illamående, kräkningar, diarré, magsmärtor, utslag, missfärgade blodplasma och i vissa fall blödningar. Dödsrisken för Marburgfeber uppskattas till 24-88% beroende på behandlingsmetoder och individuell hälsa.

Ribavirin är ett antiviralt läkemedel som används för att behandla vissa virusinfektioner, till exempel hepatit C och respiratorisk syncytialvirus (RSV). Det fungerar genom att störa replikationen av viruset. Ribavirin kan ges oralt (tabletter), intravenöst (dropp) eller inhalativt (inandas via en inhalationsapparat).

Det är viktigt att notera att ribavirin inte bör användas ensamt för behandling av hepatit C, utan vanligtvis ges tillsammans med andra antivirala läkemedel. Dessutom kan det ha allvarliga biverkningar och ska endast användas under nära medicinsk övervakning.

"Gag-generator" är inte en etablerad medicinsk term, men det används ibland informellt för att beskriva ett verktyg eller en metod som främjar en reflexiv stängning av andningsvägar, ofta i samband med forskning eller behandlingar inom områden som medicin och psykologi.

Ett exempel på detta är användningen av olika tekniker för att utlösa en "gag reflex" hos en patient under vissa former av medicinska undersökningar eller behandlingar, till exempel vid fiberoptisk laryngoskopi eller vid användning av en Magill-tang.

Det är dock viktigt att notera att det saknas en officiell och standardiserad medicinsk definition för "gag-generator".

Caliciviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som orsakar en rad olika sjukdomar hos djur, inklusive människor. Calicivirus har en karakteristisk morfologi med tydliga, skålformiga depresioner på ytan av viruskapsidproteinet, vilket gett familjen dess namn (calyx är grekiska för "skål").

Hos människor orsakar calicivirus huvudsakligen mag-tarmsjukdomar, som diarré, kräkningar och buksmärtor. De två viktigaste släktena inom familjen Caliciviridae som infekterar människor är Norovirus och Sapovirus. Norovirus är den vanligaste orsaken till akut gastroenterit hos alla åldersgrupper, medan sapovirus främst orsakar sjukdom hos barn under fem år.

Calicivirus sprids ofta via kontaminert mat eller vatten, men de kan också spridas direkt från person till person genom nära kontakt, som handskakning eller andningsluft. Virusen är mycket smittsamma och kan överleva länge på ytor och händerna, vilket gör att de enkelt kan sprida sig i samhället.

Det finns inga specifika behandlingar eller vaccin mot calicivirusinfektioner, så patienter behandlas vanligen symptomatiskt med vätskeersättning och vila. För att förebygga smitta rekommenderas god handhygien, att undvika nära kontakt med sjuka personer och att tillaga maten grundligt för att döda eventuella virus som kan finnas på råvarorna.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

Adenovirus är en typ av virus som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken typ det är som orsakar infektionen. Några vanliga sjukdomar som orsakas av adenovirus inkluderar förkylning, hosta, halsont, konjunktivit (ögoninflammation), diarré och mag-tarmloppssjuka. Vid allvarligare fall kan även lunginflammation eller hjärtsvikt uppstå. Adenovirus sprids vanligen via droppborna från sjukt persons andning, men kan också spridas via direktkontakt med infekterade personer eller via kontaminierade ytor och födoämnen.

Hepatit B-ytantigener (HBsAg) är ett proteinkomplex som utgör ytstrukturen på hepatit B-virusets yta. Det kan detekteras i blodet hos en individ som är infekterad med hepatit B-virus, och dess närvaro används som en diagnosmarkör för aktiv infektion. HBsAg kan upptäckas cirka 1–10 veckor efter att en person har blivit smittad av viruset och kan vara detekterbar i upp till sex månader efter akut infektion, även om individen har blivit botad. Om HBsAg kan påvisas mer än sex månader efter akuta symtomen kallas detta en kronisk hepatit B-infektion.

Phlebovirus är ett släkte virus inom familjen Phenuiviridae och ordningen Bunyavirales. Virusstammen består av enkelsträngat RNA-genom indelat i tre segment: L (stor), M (medial) och S (liten). Phlebovirus inkluderar ett stort antal serotyper som orsakar olika sjukdomar hos människor, djur och växter. Några exempel på sjukdomar som kan orsakas av Phlebovirus är sandmyggflugsburen feber (Sandfly Fever), Toscanafeber och Uukuniemifeber. Virusen sprids ofta genom bett från insekter, såsom sandmyggor eller flugor.

HIV-2 (Virus that causes AIDS, Human Immunodeficiency Virus type 2) är ett retrovirus som primärt påträffas hos människor i Västafrika och orsakar en immunbristrelaterad sjukdom som kallas AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome). HIV-2 är nära besläktat med HIV-1, men är mindre smittsam och utvecklar sig långsammare. Det finns också vissa skillnader i sjukdomsbilden mellan de två typerna av HIV.

HIV-2 kan överföras från en person till en annan genom sexuell kontakt, droger som injiceras och från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. Det finns dock inga vaccin eller botemedel mot HIV-2, men antivirala läkemedel kan användas för att behandla infektionen och fördröja sjukdomens utveckling.

'Poxviridae' er en familie af store, komplekse DNA-djervirus som forårsager infeksjoner hos både mennesker og dyr. De mest kjente infeksjonene hos mennesker inkluderer variola (smallpox), vaccinia (vaccination), cowpox, og monkeypox. Disse infeksjonene kan føre til en varierende grad av symptomer, som inkluderer feber, hoder, muskelsmerter, og utslag over hele kroppen. Poxviridae-infeksjoner overføres vanligvis gjennom direkte kontakt med infisert person eller dyr, enten gjennom luftbårne droppet eller ved å komme i kontakt med et infisert objekt som kan inneholde viruspartikler. Behandling av Poxviridae-infeksjoner kan omfatte antivirale medisiner, støttebehandling for å lindre symptomer og målehold for å forebygge spredning av infeksjonen til andre.

Reoviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Reoviridae. Dessa virusslag består av dubbelt RNA-viruset (Reovirus) och andra närstående genera såsom Orbivirus, Rotavirus, Coltivirus och Cypovirus med flera.

De flesta virusen i familjen Reoviridae orsakar milda eller asymptomatiska infektioner hos människor och djur, men vissa kan leda till allvarliga sjukdomar. Till exempel är rotavirus en vanlig orsak till diarré hos barn under två år och kan i vissa fall leda till dödlig dehydrering. Orbivirus kan orsaka allvarliga sjukdomar hos djur, såsom blåtunga hos hästar och epizootisk hemorragisk feber hos fåglar.

Reoviridae-viruset har en dubbelkapsidstruktur och innehåller 10 segment av dubbelt RNA som kodar för upp till 12 proteiner. Viruset sprids vanligtvis via respiratorisk eller fekal-oral route och replikerar sig i cytoplasman hos värden.

"Basparsbildning" på medicinska svenska kan översättas till "autonomt svettning". Det är en form av överdrivet svettande som inte kontrolleras av det autonoma nervsystemet och kan uppstå utan någon synbar anledning eller i samband med viss stress, rädsla eller ångest. Basparsbildningar skiljer sig från normal svettning genom sin omfattning, lokalisation och ofta förekommande kroniska karaktär. Den kan vara ett tecken på olika sjukdomar som till exempel hyperthyroidism eller Parkinsons sjukdom.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

Aminosyramönster, eller aminoacyl-tRNA-mönstret, refererar till den specifika kombinationen av aminosyror och transfer-RNA (tRNA) som finns i en ribosom under processen att bygga upp ett protein enligt informationen i ett messenger-RNA (mRNA). Varje tRNA har en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär kodon-sekvens på mRNA, och bär därmed en specifik aminosyra. När ribosomen läser av mRNA:t och bygger upp proteinet, binds aminosyran till den växande peptidkedjan genom en reaktion katalyserad av peptidyltransferas-enzymet i ribosomen. På så sätt skapas ett specifikt aminosyramönster som korrelerar med genetisk informationen i mRNA:t.

Nukleosidtrifosfatas (NTPas) är ett enzym som bryter ned nukleosidtrifosfater till nukleosidmonofosfater. Nukleosidtrifosfater är molekyler som består av en nucleotid och tre fosfatgrupper, medan nukleosidmonofosfater består av en nucleotid och en fosfatgrupp.

Denna reaktion är viktig för att reglera cellens energibalans och för att producera de molekyler som behövs för celldelning och tillväxt. NTPas finns i alla levande celler och har en central roll i cellens metabolism.

Det existerar olika typer av NTPaser, beroende på vilken typ av nukleosidtrifosfat de katalyserar. Till exempel finns det ATPaser som bryter ner adenosintrifosfat (ATP), GTPaser som bryter ner guanosintrifosfat (GTP) och dylika enzymer för andra nukleosidtrifosfater.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Poly I:C är ett syntetiskt viralt mimiker, vilket betyder att det efterliknar vissa aspekter av en virusinfektion. Det består av dubbelsträngad RNA (ribonukleinsyra) som bildats genom polymerisation av adenosin och inosinmonofosfat.

I immunologisk terminologi är Poly I:C ett toll-like receptor 3 (TLR3) agonist, vilket betyder att det binder till TLR3-receptorer på vissa immunceller och stimulerar deras aktivitet. Detta leder till en kaskad av händelser som resulterar i att cellerna producerar cytokiner och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.

Poly I:C används ofta i forskning för att studera virusinfektioner och inflammatoriska reaktioner, eftersom det aktiverar samma signalvägar som många virus gör när de infekterar celler.

I'm happy to help! However, I must admit that I find your request for a "medical definition of 'Leukemia, experimental'" a bit puzzling. Leukemia is a well-established medical term that refers to a type of cancer that affects the blood and bone marrow, leading to an overproduction of abnormal white blood cells. The term "experimental" suggests that you might be looking for information about ongoing research or clinical trials related to leukemia, but it's unclear how that would fit into a medical definition.

If you're interested in learning more about experimental treatments for leukemia, I can certainly provide some information on that topic. There are many ongoing research studies and clinical trials aimed at developing new and more effective therapies for leukemia, including immunotherapies, targeted therapies, and stem cell transplantation approaches. However, it's important to note that these treatments are still in the experimental stages and may not be widely available or covered by insurance.

If you could provide some additional context or clarify what you're looking for, I would be happy to try and tailor my response to better meet your needs!

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

Polyomavirus är ett släkte av små, dubbelsträngade DNA-DNA-virus som tillhör familjen Polyomaviridae. Virusen i detta släkte är non-segmenterade, cirkulära dubbelsträngade DNA-virus med en diameter på ungefär 40-50 nanometer. De orsakar oftast asymptomatiska infektioner hos vuxna, men kan ge upphov till allvarliga sjukdomstillstånd hos immunförsvagda individer eller hos barn under ett år gammal.

Polyomavirus kan orsaka olika typer av cancer, framförallt hos immunosuppicerade personer. Två exempel på polyomavirush infectioner är BK-virus och JC-virus, som båda kan ge upphov till allvarliga sjukdomar i njurarna respektive centrala nervsystemet.

BK-viruset kan orsaka nefropati hos immunosuppicerade patienter efter transplantation, medan JC-viret kan ge upphov till progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig infektion i centrala nervsystemet som kan leda till demens och död.

Heterogen nukleärt RNA (hnRNA) är ett samlingsbegrepp för de flesta typer av RNA-molekyler som produceras i cellkärnan hos eukaryota celler. Detta står i kontrast till de små icke kodande RNA-molekylerna, såsom tRNA och rRNA, som huvudsakligen produceras i cellkärnans nucleolus.

HnRNA är ett heterogent (diversifierat) population av RNA-molekyler eftersom de inkluderar både kodande och icke-kodande sekvenser, samt olika typer av posttranskriptionella modifikationer. HnRNA är i huvudsak en förstadium till mRNA (messenger RNA), som transporteras ut från cellkärnan och översätts till protein på ribosomer i cytoplasman.

Processandet av hnRNA inkluderar 5'-capping, polyadenylering och splicing (utsnitt av icke-kodande intronsekvenser och sammanfogning av kodande exonsekvenser). Dessa modifieringar gör att hnRNA blir mogen till funktionella mRNA-molekyler som kan transporteras ut från cellkärnan för proteinöversättning. Restprodukterna av hnRNA, såsom icke-kodande intronsekvenser och små nukleära RNA (snRNA), har också viktiga roller i regleringen av genuttryck och cellulär funktion.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

I et medicinskt eller biologiskt sammanhang refererar "replikon" till den del av ett genetiskt material, som innehåller informationen och de regulatoriska sekvenserna som behövs för att replikera sig självt. Replikonen är den grundläggande enheten för replikation, det vill säga processen där DNA kopieras till nya identiska kopior före celldelning.

Replikonet kan vara en del av en cirkulär plasmid (en liten, extrakromosomal DNA-molekyl som finns i bakterier och andra encelliga organismer) eller en del av den kromosomala DNA-kedjan hos eukaryota celler. Replikonen innehåller ofta ett origo (eller flera) där replikationen startar, tillsammans med en replikations fork-struktur som består av enzymkomplexet som utför kopieringen av DNA:t.

Det är värt att notera att begreppet "replikon" kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i allmänhet refererar det till den del av genomet som är involverad i själva replikationsprocessen.

Hepatitis A-virus, humant (HAV) är ett encapsulerat RNA-virus som tillhör Picornaviridae familj. Det är den orsaken till hepatit A, en akut infektionssjukdom som primärt angriper levern och kan leda till symtom som trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärta i överkroppen, feber och gulaktighet eller icke-icke gulaktig hepatit.

HAV sprids främst genom oral kontaminering med fäkalier från en infekterad person, ofta via föda eller vatten som är smittat. Det kan också spridas genom direkt personlig kontakt med en infekterad persons blod, slem eller annan kroppsvätska.

Förebyggande åtgärder inkluderar god handhygien, speciellt efter toalettbesök, och vaccinering mot hepatit A.

RNA cleavage refererar till den process där en RNA-molekyl klyvs eller delas itu i två eller flera mindre fragment. Detta kan ske spontant, som i fallet med vissa sekundära strukturer hos icke-kodande RNA, eller under kontrollerade förhållanden av enzymer, till exempel ribonukleaser.

Det finns två huvudsakliga typer av RNA-cleavage: den cisklämning som sker inuti samma RNA-molekyl och den transklämningen som sker mellan två olika RNA-molekyler.

RNA-cleavage är en viktig process i cellulär reglering, till exempel vid mRNA-nedbrytning, intronklippning och RNA-interferens. Det kan även vara involverat i patologiska processer, såsom sjukdom orsakade av virusinfektioner eller genetiska defekter som påverkar RNA-metabolismen.

"Sjukdomsreservoarer" (engelska: "disease reservoirs") är ett epidemiologiskt begrepp som refererar till populationer eller miljöer där en sjukdom orsakad av en infektionskälla kan finnas och fortleva, även när den har utrotats hos människor. Detta innebär att sjukdomen kan spridas igen ifall reservoaren inte hanteras på ett effektivt sätt.

Exempel på sådana sjukdomsreservoarer kan vara djurpopulationer som är värdar för smittämnen, eller miljöer där smitta kan överleva under längre tid, till exempel i marken eller i vatten.

Sjukdomsreservoarer kan vara en stor utmaning när det gäller att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar, eftersom de kan leda till återkommande utbrott och spridning av sjukdomen.

Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.

Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:

1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.

Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

RHD-virus, også kjent som Rabbit Hemorrhagic Disease Virus, er ein virus som kan føre til en alvorlig sykdom hos kaniner og harmer deres lever og blodsystem. Det er en art av calicivirus og forekommer i to hovedtyper (RHDV og RHDV2). RHD-viruset kan spredes gjennom direkte kontakt mellom dyr eller gjennom kontaminert fôr, vann eller luft. Sykdommen har en høy dødelighet og kan føre til blødninger, leversvikt og død innen få dager etter infeksjonen. Der er ingen behandling for RHD-viruset og forebyggelse består av å holde dyrene vaksine og redusere mulighetene for smitte gjennom god hygiene og biosikkerhet.

Membranfusion är en medicinsk behandlingsmetod där en patient ges en infusion av frisatta, intakta cellmembran från blodceller. Detta görs vanligtvis för att ersätta skadade eller funktionshindrade cellmembran hos patienten och förbättra deras cellulära funktioner.

I klinisk praktik används oftast artificiella membran, till exempel liposomer, som är särskilt framställda för att efterlikna naturliga cellytor. Dessa membran kan lastas med olika substanser, såsom läkemedel eller näringsämnen, innan de införs i patienten.

Membranfusion används ofta som en del av behandlingen för allvarliga sjukdomar och skador, till exempel vid sepsis, multiorgansvikt, trauma eller efter kemoterapi. Den kan hjälpa till att minska inflammation, öka cellmembranens stabilitet och förbättra cellytors funktion.

"Spodoptera" er en slags generisk betegnelse for en række arter af sommerfugle i familien Noctuidae, der også kaldes græsmøl. Det inkluderer arter som f.eks. den ødelæggende majsgræshoppe ("Spodoptera frugiperda") og den almindelige græsmøl ("Spodoptera litura"). Disse insekter er kendt for at være skadedyr, der kan ødelægge afgrøder indenfor landbrug. De er især udbredte i varme og fugtige områder verden over.

Flavivirus är ett släkte virus inom familjen Flaviviridae. Flavivirus innehåller en singelsträngig RNA-molekyl med positiv polaritet och omges av ett kapsidprotein och ett lipidbilager som bildas från värdcellens membran under virusutvecklingen.

Flavivirus har fått sitt namn efter det latinska ordet "flavus", vilket betyder gul, eftersom många av de virus som ingår i släktet orsakar sjukdomar som kännetecknas av gulsot. De flesta flavivirusen sprids genom insektsbett, främst av arter inom släktet Aedes och Culex.

Exempel på sjukdomar som orsakas av flavivirus är denguefeber, gula febern, Zikafeber, japansk encefalit och West Nile-feber. Dessa sjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda febersjukdomar till livshotande sjukdomar som kan orsaka neurologiska skador eller dödsfall. Det finns inget botemedel mot flavivirusinfektioner, men symtomen kan behandlas för att lindra sjukdomens allvarlighetsgrad. Preventiva åtgärder som insektsbekämpning och vaccination är viktiga för att förebygga spridningen av dessa sjukdomar.

SSPE (subacute sclerosing panencephalitis) er en dødelig og meget sjeldent komplikasjon etter at ein har hatt en infeksjon med measles-virus (morbus rubella). SSPE-viruset er egentlig ingen annen verksamhet enn measles-virusen, men det er en variant av measles-viruset som har mutert og blitt mer neurotropisk, det betyr at det har en større tendens til å infisere nervecellene i hjernen.

SSPE-viruset kan ikke leves utenfor værtscellen, og det spredes ikke mellom mennesker. I stedet oppstår sykdommen typisk 7-10 år etter at ein har hatt en measles-infeksjon, når measles-virusen som har ligget latent i kroppen igjen startar å mutere og bli mer neurotropisk. Dette fører til en langsam og progressive infeksjon av nervecellene i hjernen, som kan resultere i demens, epilepsi, muskelspasmer og andre neurologiske symptomer.

Det er viktig å nevne at SSPE er meget sjeldent, men den kan forhindres effektivt ved å gi målveisede measles-vaksiner til barn og voksne.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

Alfaretrovirus är en genus inom familjen Retroviridae, en grupp av virus som kännetecknas av att ha en dubbelsträngad RNA-genom. Alfaretrovirus innefattar djurvirus som orsakar leukos (leukemier) och sarcomer (cancer i bindväv och brosk). Exempel på alfaretrovirus är feline leukemiavirus (FeLV), canine visna virus (CVV) och simiav viruses (SVV). Dessa virus överförs ofta via direkt kontakt mellan djur, såsom bett eller skumsprutning.

Fisksjukdomar är en samlingsbeteckning för olika sorters sjukdomar som kan drabba fiskar. Det kan handla om infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, men även om icke-infektiösa tillstånd såsom näringsläckage, miljöförgiftning och genetiska avvikelser.

Exempel på vanliga fisksjukdomar orsakade av bakterier innefattar furunkulos, motbuxte och vårtkoppor hos lax, medan exempel på virussjukdomar är karpherpes och SVC-syndrom (Spring Viraemia of Carp) hos karpfiskar. Parasitiska fisksjukdomar kan orsakas av encelliga parasiter såsom protozoer eller flercelliga parasiter som exempelvis roundworms och tapeworms.

Fisksjukdomar kan ha en negativ påverkan på fiskpopulationer, både vilt levande och i akvakultur, samt orsaka ekonomiska skador inom fiske- och akvakulturindustrin. Det är därför viktigt att förebygga och kontrollera spridningen av fisksjukdomar genom god hygien, vaccinationer och andra preventiva åtgärder.

I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.

Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.

Daktinomycin, även känt som aktinomycin D, är ett antibiotikum och ett typiskt medel i en grupp av substanser kallade cytotoxiska antibiotika. Det används vanligtvis som en cancerbehandling, särskilt för behandling av sarcom, vissa typer av karciном och germ cell tumörer.

Daktinomycin fungerar genom att binda till DNA i cancerceller och stoppa celldelningen, vilket orsakar celldöd. Det kan också ha en negativ effekt på normala celler, men dessa celler tenderar att ha en högre förmåga att reparera sig själva än cancerceller.

Sidan på är ett medicinskt lexikon där du kan hitta mer information om Daktinomycin:

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

'Jätteceller' (på engelsk kendt som 'Giant cells') er en type celler, der dannes ved visse typer af infektioner eller inflammatoriske tilstande i kroppen. De dannes oftest, når flere monocyter eller makrofager (hvide blodceller) fusionerer sammen. Jättecellerne er større end de enkelte monocyter/makrofager og kan indeholde op til 50 celler.

Der findes forskellige slags jätteceller, herunder:

1. Langhans jätteceller: Disse ses hyppigt i tuberkulose og andre granulomateøse sygdomme. De har en karakteristisk opbygning med en kileformet kerne og flere cytoplasmatiske inclusioner.
2. Tote jätteceller: Disse dannes ved nedsat iltforbrug i cellerne, hvilket fører til at de dør og derefter fusionerer med andre makrofager for at danne en jättecelle.
3. Osteoklastiske jätteceller: Disse findes i knoglevæv og er involveret i benremodellering og nedbrydning af knoglematrix.

Jättecellerne spiller en vigtig rolle i kroppens forsvar mod infektioner, men de kan også være associeret med visse sygdomme, herunder autoimmune sygdomme og kræft.

Maus Elberfeld-Virus, även känt som Mouse Elberfeld virus (MEV), är ett obscurt och sällsynt virus som tillhör familjen Flaviviridae och släktet Flavivirus. Det upptäcktes första gången hos möss i Tyskland på 1960-talet, mer specifikt i staden Elberfeld.

MEV är nära besläktat med andra flavivirus som till exempel louping ill-virus och tick-borne encephalitis virus (TBEV). Det överförs vanligtvis genom fästingbett, främst av arter inom släktet Ixodes.

Symptomen hos infekterade individer kan variera från milda, influensaliknande symptom till allvarligare neurologiska symtom som meningit och encefalit. Djurstudier har visat att MEV kan orsaka dödliga infektioner hos möss, men det finns begränsad information om sjukdomens kliniska presentation och epidemiologi hos människor.

'Plant Viral Movement Proteins' (PVMPs) refer to a group of proteins that are encoded by plant viruses and play a crucial role in the movement of the virus within the infected host plant. These proteins facilitate the cell-to-cell movement of the viral genome or virions through plasmodesmata, which are specialized channels that connect adjacent plant cells.

PVMPs can increase the size exclusion limit (SEL) of plasmodesmata, allowing larger molecules such as viral ribonucleoprotein complexes to move through them. They can also form tubular structures within plasmodesmata that act as conduits for viral movement.

PVMPs are often multifunctional and may also be involved in other aspects of the viral infection cycle, such as replication, encapsidation, or suppression of host defense responses. The study of PVMPs is important for understanding the mechanisms of plant virus movement and developing strategies for controlling viral diseases in crops.

Östlig hästencefalitisviruset (EEEV) är ett flavivirus som orsakar en allvarlig centralnervös systeminfektion hos hästar och människor. Viruset överförs vanligtvis genom bett från kapacitetsmyggor och förekommer naturligt hos fåglar i östra och sydöstra regionerna av USA, Västeuropa, Ryssland och Asien.

Infektionen hos människor är ovanlig men kan vara allvarlig eller livshotande. Symptomen på sjukdomen hos människor kan inkludera plötslig feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, kräkningar och i vissa fall kan leda till en inflammation av hjärnan (encefalit) som kan orsaka minnesförlust, förvirring, rörelseproblem, koma eller i värsta fall död.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot EEEV och vården är därför stödjande. För att förebygga infektion rekommenderas effektiva skyddsåtgärder mot myggbett, såsom användning av repellent, långärmade kläder och att undvika utomhusaktiviteter vid skymningen och gryningen då myggorna är mest aktiva. Det finns också vaccin tillgängliga för hästar men inte för människor.

Oligonukleotider är korta, syntetiska eller halvsyntetiska DNA- eller RNA-strängar som består av ett begränsat antal nukleotider, vanligen upp till 20-30 baspar. De används inom molekylärbiologi och genetisk ingenjörskonst för att på olika sätt kunna studera, påverka eller manipulera specifika gener eller sekvenser av DNA eller RNA.

Exempel på tillämpningar av oligonukleotider inkluderar:

1. Seqvensspecifik hybridisering: Oligonukleotider kan användas som probes för att detektera specifika DNA- eller RNA-sekvenser genom komplementär bindning till deras målsekvenser.
2. Mutagenes: Oligonukleotider kan användas för att introducera specifika mutationer i en given sekvens genom att ersätta, insätta eller ta bort nukleotider.
3. Polymeraskedjanreaktion (PCR): Oligonukleotider används som primers i PCR-reaktioner för att amplifiera specifika DNA-sekvenser.
4. Antisense-teknik: Oligonukleotider kan syntetiseras så de är komplementära till en viss mRNA-sekvens och binder till den, vilket hindrar translationen av genen till protein.
5. RNA-interferens (RNAi): Dubbelsträngade små interfererande RNA (siRNA) kan skapas genom att två komplementära oligonukleotider kombineras och används för att specifikt störas eller knockdown en given mRNA-sekvens.
6. CRISPR/Cas-system: Oligonukleotider används för att skapa guider RNA (gRNA) som leder Cas-nukleaser till en given DNA-sekvens för att klippa bort, ersätta eller redigera den.

En superinfektion är ett tillstånd där en individ som redan har en infektion drabbas av en ny, ofta allvarligare infektion orsakad av en annan mikrob. Det kan till exempel handla om en patient som får en bakterieinfektion, som svårigheterna att bekämpa den förstärks av ett immunsvar som redan är nedsatt på grund av en virusinfektion. Superinfektioner kan förekomma vid olika infektionssjukdomar såsom influensa, Covid-19 och HIV. De kan vara särskilt farliga för personer med svaga immunsystem, som äldre vuxna, spädbarn, gravida kvinnor eller individer med underliggande sjukdomstillstånd.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

DNA-mutationsanalys (også kalt genetisk testing eller genetisk sekvensanalyse) er en laboratoriemetode der anvendes til at identificere og analysere ændringer (mutationer) i DNA-sekvensen i et bestemt gen eller i hele genomet. Metoden involverer isolering af DNA fra en prøve, typisk taget fra blod, spyt, hår eller andre kropsvævsprøver. Isoleret DNA klippes derefter op i små stykker og kopieres mange gange over for at skabe mange kopier af det specifikke gen eller område der ønskes analyseret. Disse kopier behandles derefter med en kemisk reaktion, der får de forskellige baser i DNA-sekvensen (A, T, C og G) til at lyse under forskellige bølgelængder af ultraviolet lys. Dette gør det muligt at identificere enhver mutation eller variation i DNA-sekvensen ved at se hvilke baser der lyser under de forskellige bølgelængder.

DNA-mutationsanalys anvendes ofte til at diagnosticere genetiske sygdomme, forudse risikoen for at udvikle visse sygdomme, fastslå arvemåde og forældrekontrol, og i retssager om paternitet. Den kan også anvendes til at undersøge respons på behandling og forebyggelse af genetisk betingede sygdomme.

Rotavirus är ett samlingsnamn för gruppen av virussorter som tillhör familjen *Reoviridae* och släktet *Rotavirus*. Det är en av de vanligaste orsakerna till diarré hos spädbarn världen över. Rotaviruset infekterar främst tarmens slemhinna och orsakar akut diarré, illamående och kräkningar. Symptomen kan vara milda eller mycket allvarliga och i värsta fall leda till dödsfall på grund av svår dehydrering, särskilt hos barn under 5 år i länder med begränsad tillgång till sjukvård.

Rotavirus finns i flera serotyper, baserat på två proteiner (VP7 och VP4) som finns på ytan av viruset. De vanligaste serotyperna är G1-G4, G8 och G9 samt P[4], P[6] och P[8]. Rotavirus kan spridas via kontaminert föda, vatten eller direkt från person till person genom smittsam sekret från infekterade individer.

Vaccin mot rotavirus finns tillgängliga och rekommenderas för barn i många länder, inklusive Sverige, för att förebygga allvarliga sjukdomsfall och dödsfall relaterade till rotavirusinfektioner.

"Small cytoplasmic RNA" (scRNA) refers to a heterogeneous group of small, non-coding RNAs that are located in the cytoplasm of eukaryotic cells. They range in size from 15 to 300 nucleotides and play various roles in post-transcriptional regulation of gene expression.

There are several classes of scRNAs, including:

1. Transfer RNA (tRNA): These RNAs are involved in protein synthesis by carrying amino acids to the ribosome during translation.
2. Small nuclear RNA (snRNA): These RNAs are components of small nuclear ribonucleoproteins (snRNPs) that are involved in splicing, or the removal of introns from pre-messenger RNA (pre-mRNA).
3. Small nucleolar RNA (snoRNA): These RNAs guide chemical modifications of other RNAs, such as ribosomal RNA (rRNA) and tRNA.
4. MicroRNA (miRNA): These RNAs regulate gene expression by binding to the 3' untranslated region (UTR) of target mRNAs, leading to their degradation or translational repression.
5. Piwi-interacting RNA (piRNA): These RNAs are involved in the defense against transposable elements and play a role in epigenetic regulation.

Overall, small cytoplasmic RNAs are essential regulators of gene expression and have important functions in various cellular processes, including protein synthesis, RNA processing, and gene silencing.

Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.

Fladdermöss är en grupp av flying mammals, eller flugdjur, som tillhör ordningen Chiroptera. De är kända för sin förmåga att flyga och har utvecklat ett unikt skelett och muskulatur som gör det möjligt. Fladdermöss finns över hela världen, förutom i de allra kyligaste områdena, och de varierar mycket i storlek, från några få gram till mer än ett kilogram. De flesta arter av fladdermöss livnär sig på insekter, men vissa arter äter frukt, nektar, blod eller andra djur. Fladdermöss spelar en viktig roll i ekosystemen som pollinerare och fröspridare av växter, samt som naturliga predatorer av insekter.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

"Complementary RNA" refererar till en RNA-molekyl som är komplementär till en annan RNA-molekyl eller en DNA-sekvens. Det betyder att deras baspar har perfekt komplementaritet, det vill säga att varje adenin (A) i den ena sekvensen matchar en uracil (U) i den andra sekvensen, och varje guanin (G) matchar en cytosin (C).

Ett exempel på komplementärt RNA är kopiering av DNA till mRNA under transkriptionen. I detta fallet är varje nukleotid i den DNA-molekylen parat med ett komplementärt nukleotid i den resulterande mRNA-molekylen. Ett annat exempel är syntesen av siRNA (small interfering RNA) som är en del av RNAi-mechanismen (RNA-interference), där komplementära RNA-strängar binder till varandra och bildar en dubbelsträngad RNA-struktur som sedan kan leda till nedbrytning av motsvarande mRNA-molekylen.

Picobirnavirus är ett släkte virus som infekterar djur, inklusive människor. Viruset är mycket litet (därav namnet "pico" som betyder "mycket litet" på latin) och har en dubbelskalig, icke-segmenterad RNA-genom. Picobirnavirus är associerat med diarré hos djur och människor, men dess exakta roll i sjukdomen är fortfarande oklar. Viruset påträffas ofta hos personer med immunbrist eller hos barn under två år.

Paramyxoviridae är en familj av negativt strängsbundenade RNA-virus som orsakar en rad sjukdomar hos djur och människor. De flesta infektionerna ger upphov till milda, influensaliknande symptom, men vissa arter kan orsaka allvarliga sjukdomar såsom mässling, hundpest och parainfluensa.

Paramyxoviridae-infektioner karaktäriseras av respiratoriska symtom som hosta, näsaflöde och andnöd, men kan även ge upphov till systemiska symptom som feber, trötthet och muskelsmärta. I allvarliga fall kan infektionerna leda till lunginflammation, hjärninflammation eller andra komplikationer.

Flera olika arter av Paramyxoviridae kan orsaka sjukdomar hos människor, inklusive:

* Morbillivirus: Orsakar mässling och kannibalism hos djur.
* Rubulavirus: Orsakar parainfluensa, kattpest, humana metapneumovirusinfektioner och andra sjukdomar.
* Henipavirus: Orsakar Hendra-feber och Nipah-feber hos djur och människor.
* Pneumovirus: Orsakar respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, inklusive bronkiolit och lunginflammation.

Förebyggande åtgärder för Paramyxoviridae-infektioner innefattar vaccination, personlig hygien och infektionskontrollåtgärder som isolering och karantän av smittade individer.

"Small untranslated RNA" (svenska: "små oböjda RNA") refererar till en klass av RNA-molekyler som är korta i längd och inte kodar för någon proteinprodukt. Dessa RNA-molekyler inkluderar små interfererande RNA (siRNA), microRNA (miRNA) och piwi-interagerande RNA (piRNA). De är involverade i regleringen av genuttryck genom att påverka translationsprocessen eller att degradera mål-mRNA.

Mutationsrate (mutation rate) refererar till sannolikheten för att ett visst DNA- eller RNA-baspar i genetisk information kommer att förändras under en given tidsperiod. Mutationshastighet uttrycks vanligtvis som antal mutationer per baspar och generation, men kan också uttryckas som antal mutationer per generell tidsenhet (till exempel per år).

Det är värt att notera att mutationshastigheten kan variera mellan olika arter, populationer och till och med mellan olika individer inom samma population. Den kan påverkas av en rad faktorer, inklusive effektiviteten hos cellens DNA-reparationssystem, exponering för mutagena ämnen och strålning samt livslängden och reproduktionssätt hos arten.

Mutationer kan ha olika konsekvenser beroende på var de uppstår i genomet och vilken typ av mutation det är. De flesta mutationer har ingen påverkan alls, medan vissa kan leda till negativa effekter som sjukdomar eller försämrad fitness. I vissa fall kan dock mutationer ge positiva effekter och leda till evolutionärt nyttjande, t.ex. resistens mot patogener eller anpassning till nya miljöer.

Arterivirusinfektioner är en grupp av infektionssjukdomar orsakade av arterivirus. Arterivirus tillhör gruppen positiva enkelsträngade RNA-virus och inkluderar bland annat virus som kan orsaka sjukdomar hos människor, såsom human immunodeficiency virus (HIV) och svinfebervirus. Arterivirusinfektioner kan även förekomma hos djur, där de kan orsaka sjukdomar som exempelvis equine arteritis hos hästar och porcine reproductive and respiratory syndrome hos grisar.

Typiska symtom på en arterivirusinfektion kan variera beroende på vilket virus det rör sig om, men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärta och andningssvårigheter. Infektionen kan även leda till mer allvarliga komplikationer som exempelvis lunginflammation eller hjärtsvikt. Behandling av arterivirusinfektioner inriktar sig vanligtvis på att lindra symtomen och underhålla livsuppehållande funktioner, eftersom det inte finns någon specifik behandling för själva viruset. Prevention är därför viktigt genom att undvika exponering för infektionen så mycket som möjligt och att tillämpa god hygien.

IRF-3 (Interferon Regulatory Factor 3) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i regleringen av immunförsvaret och inflammationen i kroppen. Det aktiveras vid cellers exponering för patogener, såsom virus, och initierar därpå transkriptionen av gener relaterade till interferoner (typ I), cytokiner och andra immunmodulerande mediatorer. Dessa molekyler är involverade i antivirala svar och cellulär immunitet, vilket hjälper till att begränsa spridningen av infektioner och främjar återställning av skadad vävnad. IRF-3 uttrycks huvudsakligen i cellkärnan och är konstitutivt exprimert i många celltyper, även om det kan hållas inaktiverat under normala förhållanden. När det aktiveras translocerar det till cellkärnan där det binder till specifika DNA-sekvenser och påverkar transkriptionen av målgener.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

"Hylobates" er en slagsabellingsnavn for en gruppe primater i familien Hominidae, også kjent som gibboner. Gibboner er smalle, skoglevende aber fra Sydøst-Asia, kjente for deres unike evne til å svæve mellom trærne med hjelp av lange armer og en spesiell anatomi i både håndene og armene. De lever i små familiegrupper og er kjent for sine sterke parvise bindinger. Gibboner har også en unik sang som de bruker til å kommunisere med hverandre over lange distancer i skogen.

Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.

Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.

Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.

I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.

En hjärninflammation orsakad av ett virus (virala hjärninflammation) är en process där det inträffar en inflammatorisk respons i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som orsakas av en infektion med ett virus. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förändringar i medvetandegraden och andra neurologiska symptom beroende på vilket område av hjärnan som är inflammerat. Exempel på virus som kan orsaka hjärninflammation inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och flavivirus (som kan orsaka till exempel West Nile fever). Behandlingen av viral hjärninflammation kan vara symtomatisk och stödjande, men i vissa fall kan antivirala läkemedel ges för att bekämpa själva virusinfektionen.

Tymidinkinase (TPK eller TK) er ein enzym som spiller en viktig rolle i cellens vekst og deling. Det konverterer nukleotiden tymidinmonofosfat (dTMP) til deoxynukleotiden tymidindifosfat (dTDP), som er ein building block i DNA-molekylet. Tymidinkinas er derfor viktig for produksjonen av ny DNA under cellcyklen.

Det finnes to typer tymidinkinaser, typisk betegnet som tymidinkinase 1 (TK1) og tymidinkinase 2 (TK2). TK1 er hovedsakelig aktiv i S-fasen av cellcyklen og er derfor sterkt forbunden med cellevis reparasjon og vekst. TK2 er tilgjengelig i alle stadier av cellcykelen og er viktig for normal cellefunksjon i alle typer celler, men spesielt i muskel- og nervesystemet.

Aktiviteten til tymidinkinas kan måles i blodprøver og er ein indikator på cellevis aktivitet. Forhøyd aktivitet av TK1 kan være forbundet med forskjellige typer av krankheter, som kreft, infeksjoner og autoimmune sykdommer.

'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av genomet hos vissa virus och bakterier som innehåller flera kopior av samma sekvens av nukleotider (baspar) i rad. Dessa upprepade sekvenser kan vara identiska eller nästan identiska, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals.

I viruset HIV finns exempelvis en upprepad sekvens av nukleotider som kallas LTR (Long Terminal Repeat), vilken innehåller regulatoriska element som kontrollerar virusets genuttryck. I bakterien Staphylococcus aureus finns det en upprepad sekvens som kallas SCCmec, vilken innehåller gener som ger resistens mot antibiotika.

Upprepade sekvenser kan vara användbara för att identifiera och klassificera olika virus och bakterier, och de kan även spela en roll i utvecklingen av nya terapeutiska strategier, till exempel genmodifiering eller CRISPR-Cas9-systemet för att redigera gener.

Calicivirus hos katter, även känt som feline calicivirus (FCV), är ett sjukdomsalstrande virus som kan orsaka en rad respiratoriska och oral-kliniska tecken hos katter. Viruset tillhör familjen Caliciviridae och innehåller en enkel, positivt styrd RNA-sträng. Det finns många olika FCV-stammar med varierande virulens, vilket kan leda till en bred skala av sjukdomar, från subkliniska infektioner till allvarliga systemiska sjukdomar.

FCV-infektionen sprids främst via direkt kontakt mellan katter eller indirekt via kontaminering av miljön med sekret från infekterade katter. De vanligaste kliniska tecknen på FCV-infektion inkluderar snuva, hosta, slemmig näsa och ögon, ulcerationer i munhålan och svullnad av halsen. I vissa fall kan viruset också orsaka artriter, pneumoni och dödlig sepsis.

FCV-infektionen är vanligt förekommande bland katter över hela världen och drabbar ofta unga katter hårdast. Även om det finns inget botemedel för själva viruset, kan symtomen behandlas med stödjande vård, såsom vätskeersättning, antibiotika för sekundära bakteriella infektioner och smärtlindring. Preventivt kan katter vaccineras mot FCV som en del av deras rutinimmunisationsprogram.

'Viral tropism' refererar till förmågan hos ett virus att infektera och replikera i specifika celler eller typer av värdkroppar. Detta bestäms av interaktionerna mellan virala proteiner och värddcellens receptorer, som behövs för att virus ska kunna binde till och tränga in i cellen. Viral tropism kan variera mellan olika virusstammar och kan påverka sjukdomens allvar och spridning.

"RNA 3' End Processing" refererer til den biokjemiske proces, hvor der tilføjes eller fjernes nukleotider fra det 3' end (det sidste nukleotid) af et RNA-molekyle. Dette sker ofte for at aktivere eller deaktivere genekspressionen, og kan involvere en række forskellige enzymatiske reaktioner som tilføjelse af en poly(A)-hale (polyadenylering), fjernelse af introner (splicing) eller trimning af de overstående nukleotider. Disse ændringer kan have vigtige konsekvenser for den genetiske information, der transskriberes fra DNA til RNA og senere oversættes til protein.

Transmissionselektronmikroskopi (TEM) är en teknik inom elektronmikroskopi där ett elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras på en skärm eller en detektor, vilket ger en förstorad bild av preparatet. TEM används ofta för att studera strukturen hos material på nanometerskalan, såsom biologiska preparat, polymerer och mineraler.

I TEM accelereras elektronerna med hjälp av en elektronkanon till höga hastigheter och fokuseras med magnetiska linsystem. Elektronerna passerar sedan genom ett ultra tunn preparat (typ 50-100 nm tjockt) som är belagt på en transparent underlag, såsom ett glasrutplätt eller en polymerfilm. Preparatet absorberar och diffuserar elektronerna på olika sätt beroende på dess struktur och sammansättning, vilket ger upphov till kontrast i den projicerade bilden.

Denna teknik ger mycket hög upplösning jämfört med ljusmikroskopi, upp till 0,2 nm, och möjliggör detaljerad analys av strukturen hos material på atomär skala. TEM används också för att identifiera och analysera nanomaterial, kristallstruktur, defekter i material och för att studera interaktioner mellan biologiska preparat och nanomaterial.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Biologisk anpassning (eller adaptation) är en process där levande organismer utvecklar egenskaper som gör dem bättre anpassade till sin miljö. Det kan handla om förändringar på genetisk nivå, som sker över många generationer, eller fysiologiska förändringar som kan ske hos en individ under dess livstid. Genetiska anpassningar kan ske genom naturligt urval, där organismer med egenskaper som ger dem ett överlevnads- och reproduktionsfördel advantageous traits survive and reproduce at higher rates, leading to a gradual increase in the frequency of those traits within a population. Physiological adaptations can include things like acclimatization, where an organism adjusts its physiology to better cope with environmental stressors.

Exempel på biologisk anpassning kan vara:

* Sköldpaddor har ett hårt skal för att skydda sig från rovdjur.
* Vissa djur i polarområdena har en tjock päls eller blad för att isolera sig från kyla.
* Fåglar som migrerar långa sträckor har effektiva metoder för att spara energi under resan.
* Människor som lever på höga höjder kan ha utvecklat mer effektiva lungor för att andas in tillräckligt med syre.

Caliciviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som orsakar en rad olika sjukdomar hos djur, inklusive människor. Calicivirusinfektioner är vanligen kända för att orsaka gastroenterit, en mag-tarmsjukdom som karaktäriseras av diarré, kräkningar, buksmärtor och feber.

Hos människor orsakar calicivirusinfektioner ofta sjukdomen vinterkräksjuka, även känd som norovirusinfektion. Norovirus är det vanligaste orsakande agensen till akut gastroenterit hos människor över hela världen och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten, direkt person-till-personkontakt eller via ytor som har kontaminerats med virus.

Andra arter av calicivirus kan orsaka sjukdom hos andra djur, till exempel kan felines Kalicivirus orsaka mag-tarmsjukdom hos katter och vesicular exanthema of swine (VES) hos grisar.

Calicivirusinfektioner behandlas vanligen symptomatiskt, det vill säga man behandlar de enskilda symptomen som uppstår under sjukdomsförloppet. Det finns inget specifikt botemedel mot calicivirusinfektioner och de flesta människor återhämtar sig inom några dagar till en vecka efter att sjukdomen brutit ut.

"Gnagarsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar gnagare, såsom möss och råttor. Det kan inkludera en bred väg av infektioner, parasitangrepp, genetiska tillstånd och cancer. Några exempel på specifika gnagarsjukdomar är:

1. Salmonellos - Bakterieinfektion som kan orsaka diarré, feber och buksmärtor hos både djur och människor.
2. Leptospiros - Bakterieinfektion som kan orsaka feber, muskelvärk och blod i urinen hos gnagare, och kan överföras till människor via kontaminert vatten eller direktkontakt med infekterade djur.
3. Tularemi - Bakterieinfektion som orsakar feber, hosta, diarré och hudutslag hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med smittat material eller bett från infekterade djur.
4. Hantavirus - Infektion orsakad av hantavirus som kan överföras till människor genom inandning av damm från urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare.
5. Lymfocytisk choriomeningit (LCM) - Virusinfektion som orsakar feber, huvudvärk och muskelvärk hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med infekterade djur eller deras exkrementer.
6. Campylobacterios - Bakterieinfektion som orsakar diarré, buksmärtor och feber hos gnagare och kan överföras till människor via kontaminert mat eller vatten.
7. Ytterligare infektioner orsakade av bakterier, parasiter och svampar som kan överföras från gnagare till människor.

Picornaviridae är en familj av positiva, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar många välkända sjukdomsalstrare hos människor och djur. Picornavirusinfektioner är infektioner orsakade av virus inom denna familj.

De flesta picornavirusinfektionerna ger upphov till milda, självläkande symptom som feber, hosta, snuva, torrhosta och muskelvärk. Exempel på vanliga picornavirusinfektioner är rhinovirusinfektioner (vanligen orsakar förkylning), enterovirusinfektioner (som kan ge upphov till halsont, feber, diarré och neurologiska symtom) och hepatit A-virusinfektion.

I allvarliga fall kan picornavirusinfektioner leda till allvarligare komplikationer som exempelvis hjärninflammation (encefalit), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) eller respiratorisk insufficiens.

Vissa grupper, särskilt barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar, kan vara mer känsliga för allvarliga komplikationer av picornavirusinfektioner.

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesviridae familjen. Det är en vanlig orsak till infektioner hos människor världen över och kan drabba individer av alla åldrar. CMV-infektionen sprids främst genom direkt kontakt med speichel, urin, blod, sperma eller vaginalsekret från en infekterad person.

När en individ smittas av CMV kan viruset orsaka asymptomatisk infektion eller milda symptom hos de flesta friska vuxna. Men om en gravid kvinnan blir smittad, kan viruset överföras till fostret och orsaka allvarliga skador, inklusive missbildningar, mentala funktionsnedsättningar och dödfödsel.

Även hos immunosupprimerade individer, såsom HIV-positiva personer eller organtransplantatmottagare, kan CMV-infektionen orsaka allvarliga komplikationer som pneumonitis, hepatit, enterit och retinit. Dessa komplikationer kan vara livshotande om de inte behandlas tillfälligt med antivirala läkemedel.

I allmänhet är CMV-infektionen en livslång infektion, vilket betyder att viruset förblir i kroppen även efter att sjukdomen har lött. Men hos de flesta friska individer orsakar inte CMV några ytterligare komplikationer under deras livstid.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.

I'm sorry for any inconvenience, but it seems that there is no medical definition for "Allolevivirus" as it is not a recognized term in virology or medicine. It is possible that you may have misspelled the name of a virus or intended to ask about a different topic. If you have further questions or need information on a different subject, please let me know!

Bornaviridae är en familj av negativt polariserade enkelsträngade RNA-virus som orsakar infektionssjukdomar hos däggdjur, inklusive människor. Typarten för familjen är Bornavirus, som orsakar ett sjukdomstillstånd som kallas bornasjukan hos hästar. Andra medlemmar av familjen kan orsaka infektioner hos andra däggdjursarter, inklusive människor. Virusen i denna familj har en unik förmåga att infektera nervceller och etablera en livslång infektion i värden. Symptomen på en bornavirusinfektion kan variera beroende på vilken art som är värd, men de kan inkludera neurologiska symptom som förlamningar, kramper och kognitiva rubbningar.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Plum Pox Virus (PPV) är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör släktet Potyvirus och familjen Potyviridae. Det är en viktig sjukdom orsakad av PPV hos stenfrukter, särskilt slån och päron, men även andra arter som körsbär och apelsinpäron kan drabbas. Viruset sprids främst genom bladlöss och kan orsaka skador på frukterna såsom deformerade, missfärgade eller grova ytor. PPV-infektioner kan leda till minskad skörd och kommersiell förloran för producenter av stenfrukter. Det finns inget botemedel mot viruset, men det finns metoder för att förebygga spridningen av sjukdomen, såsom användning av resistanta odlingssortiment och bekämpning av bladlöss.

'Rev' er en betegnelse for et protein kodet af genet *rev* i humant immundeficiensvirus (HIV). Dette protein spiller en vigtig rolle i HIV's replikationscyklus, idet det regulerer ekspressionen af andre HIV-gener og sørger for at virusets RNA kan transporteres ud af cellekernen og samles til nye viruspartikler. Rev-proteinet består af omkring 116 aminosyrer og har to vigtige funktionelle domæner: et arginin-rikkt domæne, der binder til en specifik sekvens i HIV's RNA, og et leucin-rikkt domæne, der interagerer med cellulære proteiner for at transportere RNAet. Rev-proteinet er et vigtigt mål for HIV-behandling, da blokering af dette protein kan forhindre virusets replikation.

'Viral regulatory and accessory proteins' refer to a group of proteins encoded by viruses that play roles in regulating the virus's replication cycle and modulating the host cell environment to facilitate viral replication and evade host immune responses. These proteins can function at various stages of the viral life cycle, such as transcription, translation, genome replication, virion assembly, and release.

Regulatory proteins typically control the expression or activity of other viral genes, while accessory proteins may have more diverse functions, including modulating host cell signaling pathways, suppressing antiviral responses, altering host cell metabolism, or promoting viral dissemination. The specific functions and mechanisms of these proteins can vary widely between different virus families and even between different strains of the same virus.

It is important to note that understanding the roles of viral regulatory and accessory proteins can provide valuable insights into viral pathogenesis, host-virus interactions, and potential targets for antiviral therapies.

CD4-antigen, även känd som CD4-receptor eller T4-receptorn, är ett protein som finns på ytan av vissa vita blodcellar, såsom hjälparceller (T-hjälpceller) och monocyter/makrofager. Det fungerar som en ko-receptor tillsammans med T-cellens receptor (TCR) för att binda till MHC klass II-komplexet på antigenpresenterande celler, vilket aktiverar T-cellen och initierar den immuna responsen. HIV använder sig av CD4-receptorn som en ingång till T-cellen och infekterar därmed huvudsakligen hjälparcellerna, vilket leder till ett nedsatt immunförsvar och progressivt sjukdomstillstånd.

HTLV-2 står för Human T-lymphotropic virus type 2. Det är ett retrovirus som kan orsaka sjukdom hos människor. HTLV-2 är nära besläktat med HTLV-1, som också är ett retrovirus som kan orsaka sjukdom. Både HTLV-1 och HTLV-2 kan orsaka en typ av cancer som kallas adultr T-cell leukemi/lymfom (ATLL) samt en neurologisk sjukdom som kallas tropisk spastisk parapares. Dock är förekomsten av dessa sjukdomar mycket lägre hos HTLV-2-infekterade personer jämfört med HTLV-1-infekterade.

HTLV-2 smittas vanligtvis via kontakt med infekterat blod, sperma eller vaginalsekret. Riskgrupper för att bli smittad innefattar injektionsmissbrukare som delar behandlingsspruta och personer som har sexuellt umgänge med en smittad person. Många personer som blir infekterade visar inga symtom alls, men i vissa fall kan de utveckla sjukdomar som påverkar immunsystemet eller nervsystemet. Det finns ingen behandling eller vaccin mot HTLV-2-infektion, men forskning pågår för att finna effektiva metoder för att förebygga och behandla den.

'HIV-proteiner' refererer til de forskjellige proteiner som HIV (Human Immunodeficiency Virus) producerer under sin livscyklus. Disse inkluderer:

1. Gag-proteinet: Dette er et strukturelt protein som utgør kapsiden og matrixen til viruset. Det oppdeles i flere forskjellige peptider under proteasen nævnt under.

2. Pol-proteinet: Dette er et multip funksjonelt protein som inkluderer reverse transkriptase, integrase og protease. Reverse transkriptase er nødvendig for å overføre HIVs RNA til DNA i værtscellen. Integrase integrerer dette DNA inn i værtscellens genomet. Proteasen klipper Pol-proteinet opp i flere forskjellige peptider som er nødvendige for virussamling og infeksjon av nye celler.

3. Env-proteinet: Dette er et ytre strukturelt protein som er involvert i infeksjonen av nye celler. Det består av to underenheter, SU (Surface) og TM (Transmembrane), som hjelper HIV til å binde seg til reseptorer på værtscellens overflate og fusionere med cellemembranet for å overføre virussjelen inn i cellen.

4. Vif, Vpr, Vpu og Nef: Disse er accessoriske proteiner som hjelper HIV med å regulere sin livscyklus og unngå værtscellens immunsystem. De er ikke nødvendige for virussamling og reprodksjon, men de bidrar til økt infektiøsitet og evnen til å undgå værtsforsvaret.

5. Proteasen: Dette er et enzym som klipper andre HIV-proteiner opp i flere forskjellige peptider under virussamlingen. Det er essensielt for produksjonen av infektiøse viruspartikler og hjelper HIV med å pakke sin genetisk informasjon inn i nye viruspartikler.

Insekter är en grupp ryggradslösa djur som tillhör klassen Ensifera och innehåller arter såsom gräshoppor, syrsor och cikador. Emellertid används termen "insekt" ofta i en vidare betydelse för att inkludera alla medlemmar av understammen Hexapoda, som även innefattar klasserna Entognatha (tvestjärtar, tvåvingar och fjärilar) och Diplura.

En medicinsk definition av 'insekt' kan vara: "Ett ryggradslöst djur med en segmenterad kropp, som ofta har ett hårt exoskelett, ett par antenner och tre par ben. Insekter genomgår en fullständig metamorfos under sin livscykel, vilket innebär att de utvecklas från ägg till larver, puppor och slutligen vuxna individer."

Det är värt att notera att insekter kan vara vektorer för olika sjukdomar som till exempel malaria, gula febern och Lymes sjukdom. Dessa sjukdomar sprids ofta genom bett eller stick av insekter som har infekterats av en patogen.

'Smittsam sjukdomar, nyuppkomna' refererar till sjukdomar som spridits relativt nyligen och som är förmådna att överföras från en individ till en annan. Dessa sjukdomar kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter. De nyuppkomna smittsamma sjukdomarna kan vara speciellt bekymmersamma eftersom befolkningen saknar immunitet mot dem och det kan ta tid att utveckla effektiva vacciner eller behandlingsmetoder. Exempel på nya smittsamma sjukdomar är SARS (svår akut respiratorisk syndrom), MERS (Mellanöstern-respiratorisk syndrom) och COVID-19, som orsakas av SARS-CoV-2-virus.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of the term "polygenic," here it is:

Polygenic refers to a trait or condition that is determined by the combined effects of multiple genes, each contributing a small amount to the overall phenotype. Polygenic traits show continuous variation in their expression and do not follow simple Mendelian inheritance patterns. Examples of polygenic traits include height, blood pressure, and skin color.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

Bromoviridae är en familj av positiva ensträngade RNA-virus som infekterar växter. Familjen innehåller tre olika släkten: Alfabromovirus, Betabromovirus och Gammabromovirus. Virusen i denna familj har en tripartit genomorganisation med tre stycken monocistroniska RNA-strängar som alla kodar för ett protein vardera. De flesta av virusen sprids via bladlöss och andra små insekter, men några kan också spridas via frön eller kontaminering av marken. Virusen i Bromoviridae orsakar ofta märkbara symptom hos de växter de infekterar, såsom chlorosis, nekros och förvrängningar av blad och skott. Exempel på kända virus som tillhör denna familj är bromgräsvirus (Brome mosaic virus) och solrosmosaikvirus (Sunflower mosaic virus).

Rabies är en dödlig infektionssjukdom som orsakas av rabiesvirus, ett RNA-virus som tillhör familjen Rhabdoviridae. Viruset överförs vanligtvis genom bett eller skrapningar från smittade däggdjur, särskilt hundar, fladdermöss, vildkatter och vampyrfladdermöss.

När viruset tränger in i kroppen via ett bett eller en skråma, migrerar det genom nervcellerna till centrala nervsystemet (CNS). Detta kan ta veckor eller månader beroende på var på kroppen smittan skedde och hur långt ner i nervsystemet viruset har kommit.

Symptomen på rabies inkluderar feber, huvudvärk, allmän svårighet att svälja, illamående, yrsel, desorientering, aggressivitet, raseri och paralys. I de flesta fallen leder sjukdomen till döden inom en vecka efter att symtomen har börjat visa sig.

Det finns inget botemedel för rabies, men vaccination kan ge skydd om den ges före exponering eller så snart som möjligt efter exponering. Preventiva åtgärder, såsom immunoglobulin och vaccinering, bör ges till alla som har varit i kontakt med en sannolik smittkälla för rabies.

'Leishmania guyanensis' är en art inom parasitfylumet Leishmania, som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Denna art är vanlig i Latinamerika, speciellt i områden med tropiskt klimat som Guyana.

Leishmania guyanensis överförs vanligtvis av sandmyggor av arten Lutzomyia, även kallade "mückmyggor". När en infekterad mygga biter ett värddjur kan parasiten smitta över och orsaka olika typer av leishmaniasis, beroende på vilken del av kroppen som smittan inträffar.

Det finns tre huvudtyper av leishmaniasis: visceral (kallas även kala-azar), cutan (hud) och mukos (slemhinnor). Leishmania guyanensis kan orsaka både cutan och mukos leishmaniasis. Cutan formen orsakar vanligtvis sår på huden som kan vara små och svullna eller stora, ödematiska och ulcererande. Mukos formen är mer allvarlig och kan leda till förstörelse av slemhinnor i näsan, munnen och strupen.

Behandlingen för leishmaniasis beror på vilken typ av sjukdom som orsakats och hur allvarligt den är. Det finns olika läkemedel som kan användas för att behandla leishmaniasis, inklusive antimonpreparat, amfotericin B och miltefosin.

Enligt medicinskt lexicon är ett kodon ett trentals sekvens av nukleotider i DNA eller RNA som koder för en viss aminosyra under processen av proteintranslering. I mRNA består varje kodon av tre baser, och det finns 64 möjliga kodonkombinationer. Av dessa kodar 61 för specifika aminosyror, medan de resterande tre (UAA, UAG och UGA) är stoppkodon som signalerar slutet på proteinkedjan.

HIV-kärnprotein p24 är ett strukturellt protein som förekommer i humant immunodeficiencyvirus (HIV), som orsakar AIDS. Proteinet är en huvudbeståndsdel av virusets kapsid, det yttre proteinkomplexet som skyddar virusets genetiska material. Nivåerna av p24 i blodplasma används ofta som ett markör för HIV-infektion och kan användas som en del av diagnosprocessen. Dessutom kan mätningar av p24-nivåer under HIV-behandling användas för att övervaka effektiviteten av antiretroviral behandling.

Spumaviruses, også kjent som foamy viruses eller syncytium-forming viruses, er en type retrovirus. Disse virusene karakteriseres ved å produsere en spumøs eller skumformet cytoplasmatisk inklusjon i infisjerte celler under multiplikasjonen. Spumaviruses har en unik genstruktur og replikeringsmekanisme sammenlignet med andre retrovirus, som f.eks. HIV. De er ikke kjent for å være assosiert med noen sykdommer hos mennesker, men infisjoner har blitt dokumentert i en rekke forskjellige dyrespesiese, inkludert mennesker. Spumaviruses er ikke kjent for å være patogener og infisjonen med disse virusene antas å være asymptomatisk hos de fleste individene.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.

Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.

Medicinskt kan viral djurhepatit definieras som en infektion orsakad av virus som angriper levern hos djur. Det finns olika typer av virala djurhepatiter, beroende på vilket virus som orsakar sjukdomen. Ett exempel är virushepatit typ Canine Viral Hepatitis (CVH), även känt som Infectious Canine Hepatitis (ICH), som orsakas av adenovirus typ 1 och drabbar hundar. Andra djurarter kan också drabbas av sina egna unika typer av viral hepatit.

Viral djurhepatit kan ge upphov till en rad symtom, såsom trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, gulsot (ikterus) och leverförstoring. I allvarliga fall kan viral hepatit leda till leversvikt och död.

Det är viktigt att notera att många av de virus som orsakar viral djurhepatit inte är relaterade till de virus som orsakar viral hepatit hos människor, så det finns begränsad risk för smitta mellan djur och människa.

En endonuklease specific for singel-stranded DNA and RNA är ett enzym som klipper eller bryter ned en DNA- eller RNA-molekyl genom att klyva en fosfodiesterbindning inuti (endon) själva nucleotidsträngen, där specificiteten riktas mot enkelsträngat (ss) DNA och/eller RNA.

Det finns olika klasser av endonukleaser som kan vara specifika för antingen DNA eller RNA, samt de kan vara specifika för dubbelsträngat (ds) eller enkelsträngat material. I det här fallet är specificiteten riktad mot enkelsträngat DNA och/eller RNA.

Dessa enzymer har användningsområden inom molekylärbiologi, exempelvis vid kloning, mutagenes, sekvensanalys och andra tekniker där man behöver skära sönder DNA eller RNA-molekyler på specifika ställen.

Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) cells are a type of immortalized cell line that was derived from the kidney of a normal healthy female cocker spaniel. These cells were first isolated and cultured in the laboratory back in 1958 by Stanley B. Madin and John D. Darby.

MDCK cells have since become a widely used tool in biomedical research due to their ability to form tight junctions and polarized epithelial layers, which makes them a good model for studying the transport of various molecules across cell membranes. They are also commonly used in studies involving viral replication, as well as in toxicology and drug discovery research.

It is important to note that while MDCK cells are derived from canine tissue, they have been extensively cultured and passaged in the laboratory for many generations, and as such, they may no longer behave exactly like normal kidney cells found in a living dog.

Immunprecipitation (IP) är en biokemisk metod som används för att isolera och koncentrera specifika proteiner eller nucleinsyra-protein-komplex från en komplex biologisk blandning, såsom celllysat eller serum. Denna teknik bygger på principen om antigen-antikroppsreaktion där ett specifikt antikroppar (immunglobulin) binder till sitt korresponderande antigen (protein av intresse).

I immunprecipitationsexperimentet inkuberar man celllysat eller serum med ett specifikt antikropp som är bundet till en fast fas, såsom magnetiska perler eller en plasttub. Under inkuberingstiden binds antikroppen till sitt korresponderande antigen i lösan fasen. Sedan sköljs systemet för att avlägsna ospecificerat bundna proteiner och andra komponenter. Slutligen elueras immunkomplexen från fast fasen, vilket resulterar i en renare fraktion av det protein av intresse som kan analyseras ytterligare med olika metoder, såsom västra blotting eller masspektrometri.

Immunprecipitation används ofta i forskning för att undersöka interaktioner mellan proteiner, identifiera posttranslatoriska modifikationer och bestämma relaterade signaltransduktionsvägar.

Luminiscenerande proteiner är proteiner som kan producera ljus genom ett biokemiskt process. Det mest välkända exemplet på ett luminiscenerande protein är gröna fluorescerande protein (GFP) som originallyt hittades i en marin svampart, Aequorea victoria. När GFP exponeras för blått eller ultraviolett ljus kommer det att emittera grön ljus. Luminiscenerande proteiner används ofta som markörer inom biologisk forskning för att studera olika cellulära processer och interaktioner.

En reverstranskriptas inhibitor, eller reverstranskriptashämmare, är ett läkemedel som hämmar verksamheten hos ett enzym som kallas revers transcriptas. Revers transcriptas är ett enzym som gör det möjligt för vissa virus, till exempel HIV och hepatit B-virus, att konvertera sitt RNA till DNA.

Dessa läkemedel används ofta i kombination med andra antivirala läkemedel för att behandla HIV-infektioner och hepatit B-infektioner. Genom att hindra virusets förmåga att konvertera sitt RNA till DNA kan revers transcriptas-hämmare minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur kan hjälpa till att kontrollera infektionen och förhindra dess spridning.

Det är värt att notera att revers transcriptas-hämmare inte bör användas som enbart behandling mot cancer, eftersom de också kan påverka normala celler i kroppen som använder sig av samma typ av enzym.

Tenuivirus är ett släkte av negativa enkelsträngade RNA-virus som orsakar sjukdomar hos växter. Till släktet tenuivirus hör bland annat virus som orsakar smittkoppsjuka hos ris och maize streak virus hos majs. Virusen i släktet tenuivirus har en komplex struktur med flera segment av RNA och är överförda mellan värdar av spindlar och bladlöss.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøye relatert til DNA (Deoxyribonucleic acid). Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA). Disse har alle forskjellige funksjoner i cellen.

I denne spørsmålet spør dere om rRNA, mer spesifikt 5,8S rRNA. Ribosomalt RNA er en del av ribosomene, som er komplekse maskinerier bestående av proteiner og RNA-molekyler som hjelper til med å syntetisere protein i cellen.

5,8S rRNA er ein type rRNA som finnes i eukaryote celler (celler som har en cellekerne). Det er ein del av den større rRNA-molekylen som kallas 28S rRNA. Sammen med andre typer av rRNA, slik som 18S og 5S rRNA, utgjør 5,8S rRNA en del av de fire store ribosomale subenhetene i eukaryote celler. Disse subenhetene er viktige for å veilede den prosess som kallas translasjon, der genetisk informasjon fra mRNA-molekylet leses og brukes til å syntetisere protein.

Så, i korthet, er 5,8S rRNA ein type ribosomalt RNA som finnes i eukaryote celler og er en del av de fire store ribosomale subenhetene som hjelper til med å syntetisere protein.

Hepatitis E definieras som en akut inflammation i levern (akut viralt leverinflammation) orsakad av Hepatitis E-virus. Det är ett RNA- virus som vanligtvis sprids via kontaminerade vattenkällor och livsmedel i områden med dålig sanitet och hygien. Symptomen på hepatit E kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, smärta i magen och mörk urin. I allvarliga fall kan det orsaka lever failure, men det är ovanligt. Hepatitis E tenderar att vara självläkande och ger oftast livslång immunitet mot viruset efter genomgången infektion.

RNA-fager (i engelska: RNA phages) refererar till en grupp av virus som infekterar bakterier och använder RNA istället för DNA som sitt genetiska material. Dessa virus är specialiserade till att infektera värdar som själva innehåller RNA som huvudsaklig informationbärare, till exempel vissa arter av bl a *Escherichia coli*.

RNA-fagernas genomer kan vara linjära eller cirkulära och de replikerar sig genom att använda en RNA-polymeras som kopierar RNA-strängen till komplementärt RNA. Dessa virus producerar ofta mycket få proteiner, ofta bara ett eller några få, inklusive en RNA-replikas och en kapsidprotein.

Ett välkänt exempel på ett RNA-fager är MS2-faget, som används som modellorganism inom molekylärbiologi för att studera RNA-replikation och proteinsyntes.

"Genprodukt" (engelska: "gene product") är ett samlingsbegrepp inom genetiken som avser de molekyler som kodas av en viss gen. Det kan röra sig om både proteiner och RNA-molekyler, beroende på vilken typ av gen det handlar om.

En "genprodukt, tät" (engelska: "translated gene product") är ett specifikt begrepp som avser den slags genprodukter som är proteiner. Proteinet kodas av en gen genom att informationen i DNA-sekvensen först transkriberas till en mRNA-sekvens, och sedan translateras till en proteinsekvens under processen som kallas translation.

Således kan man säga att en genprodukt, tät är det slutliga resultatet av genuttrycket för en viss gen på proteinnivå.

Nef (Negative Regulatory Factor) är ett protein som kodas för av nef-genen i Human Immunodeficiency Virus (HIV), vilket orsakar sjukdomen AIDS. Nef-proteinet har visat sig vara involverat i flera aspekter av HIV-infektionen, inklusive nedreglering av immunförsvaret och förändringar av cellernas membranproteiner. Detta hjälper till att HIV:et kan undgå det immunologiska systemet och sprida sig till andra celler i kroppen. Nef-proteinet har också visat sig vara viktigt för virusets förmåga att replikera sig inne i värdkropparna.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

Mushepatitvirus är ett släkte virus inom familjen Arenaviridae. Dessa virus orsakar ofta allvarliga sjukdomar hos däggdjur, framförallt hos gnagare, men kan även infektera och orsaka sjukdom hos människor. Mushepatitvirus innehåller enkelsträngat RNA som genetiskt material. De är kända för att orsaka olika typer av hemorragiska feberinfektioner, såsom Lassafebersjukan och Argentinsk hemorragisk febersjukan. Dessa virus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare eller genom bett av infekterade fladdermöss.

Neoplastic cell transformation refers to the process by which a normal cell undergoes genetic and epigenetic changes that lead to its conversion into a cancerous or malignant cell. This process involves the accumulation of multiple mutations in genes that regulate cell growth, division, and death, leading to uncontrolled cell proliferation and the formation of a neoplasm or tumor.

The genetic changes that occur during neoplastic cell transformation can include point mutations, chromosomal translocations, gene amplifications, and epigenetic modifications such as DNA methylation and histone modification. These changes can affect genes that are involved in various cellular processes, including signal transduction, cell cycle regulation, apoptosis, and DNA repair.

Neoplastic cell transformation is a complex and multistep process that can take place over a period of many years. It often involves the activation of oncogenes and the inactivation of tumor suppressor genes, which can lead to the development of malignant characteristics such as invasiveness and metastasis. Understanding the molecular mechanisms underlying neoplastic cell transformation is critical for the development of effective cancer prevention and treatment strategies.

"Smått nukleolära RNA" (snRNA) är en typ av icke-kodande RNA-molekyler som spelar en viktig roll i processeringen och maturationen av rRNA (ribosomalt RNA) i cellkärnan. De är en del av spliceosomen, ett komplext maskineri bestående av flera olika proteiner och snRNA-molekyler som utför splicing av pre-mRNA (primärt kodande RNA).

SnRNA-molekylerna är relativt små, vanligtvis mellan 100 och 300 nukleotider långa, och transkriberas från egna gener som ligger i det smått nukleolära området i cellkärnan. De kemiskt modifieras sedan genom att de till exempel får en metylgrupp (metylering) eller en fosfatgrupp (fosforylering) tillfogad, vilket kan påverka deras funktion.

SnRNA-molekylerna bildar komplexa med proteiner och andra RNA-molekyler för att utgöra smått nukleolära ribonukleoproteinpartiklar (snRNP). Dessa snRNP är viktiga för att katalysera splicingreaktioner där intronsekvenser tas bort och exonsekvenserna sammanfogas till ett fullständigt mRNA-molekyl som kan översättas till protein.

Polynukleotider är långa kedjor av nukleotider, som är byggstenarna i nucleinsyror såsom DNA och RNA. Varje nukleotid består av en sockerhaltig del (ribose eller deoxyribose), en fosfatgrupp och en av fyra olika baser: adenin, timin/uracil och guanin/cytosin. I DNA-molekyler är baserna parade två och två, så att adenin alltid sitter jämte timin, och guanin jämte cytosin. I RNA-molekyler är uracil istället parad med adenin. Polynukleotider har en central roll i lagring, överföring och tolkning av genetisk information inom celler.

Human adenovirus is a type of virus that commonly causes respiratory infections such as bronchitis, pneumonia, and sore throat. It can also cause conjunctivitis (pink eye), cystitis (bladder infection), and gastroenteritis (stomach flu). There are more than 50 different types of human adenoviruses, which can affect people of all ages but are most commonly found in children and young adults. The virus is spread through close personal contact, respiratory droplets, or contaminated surfaces. It can also be spread through fecal-oral transmission. Infections with human adenovirus are usually mild and self-limiting, but severe cases can occur, particularly in people with weakened immune systems.

Human coronavirus 229E (HCoV-229E) er en type av coronavirus som kan infektera mennesker. Coronaviruses are a large family of viruses that cause illness ranging from the common cold to more severe diseases such as Middle East Respiratory Syndrome (MERS) and Severe Acute Respiratory Syndrome (SARS). HCoV-229E is one of the coronaviruses that typically causes mild to moderate upper respiratory tract illnesses, such as the common cold.

HCoV-229E was first identified in the 1960s and is believed to circulate widely in human populations. It is transmitted from person to person through respiratory droplets, such as when an infected person coughs or sneezes. The virus can also survive on surfaces for several hours, making it possible to be transmitted by touching a contaminated surface and then touching the face.

Like other coronaviruses, HCoV-229E enters human cells by binding to a receptor on the cell surface. Once inside the cell, the virus uses the cell's machinery to replicate itself and spread to other cells. The symptoms of HCoV-229E infection are similar to those caused by other coronaviruses and include runny nose, sore throat, cough, fever, and headache.

While HCoV-229E is generally not a serious health threat for most people, it can cause more severe illness in certain populations, such as the elderly, young children, and people with weakened immune systems. There is no specific treatment or vaccine available for HCoV-229E infection, but symptoms can be managed with supportive care, such as rest, fluids, and over-the-counter medications to relieve fever and cough. Preventive measures, such as hand hygiene and avoiding close contact with sick individuals, can help reduce the spread of HCoV-229E and other respiratory viruses.

Nukleotider är de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA, som är de två typerna av nucleic acids som förekommer naturligt. En nukleotid består av en pentos-socker (en femkolossig sockerart), en fosfatgrupp och en nitrogenbas. De vanligaste nukleotiderna i DNA innehåller de fyra olika nitrogenbaserna adenin, timin, guanin och cytosin, medan RNA innehåller adenin, uracil, guanin och cytosin.

Nukleotider kan även fungera som en energibärare i celler, genom att innehålla en hög koncentration av kemisk energi som kan frigöras genom hydrolys. Exempel på sådana nukleotider är adenosintrifosfat (ATP) och guanosintrifosfat (GTP).

Kloramfenikol-O-acetyltransferas (COAT) är ett enzym som katalyserar aketylering av antibiotikummet kloramfenikol till kloramfenikol-O-acetat. Detta orsakar att kloramfenikol blir inaktiverat och kan inte längre utöva sin bakteriestoppverkan.

Detta enzym förekommer naturligt hos vissa bakterier, som har utvecklat resistens mot kloramfenikol genom att modifiera antibiotikumet så att det blir ineffektivt. När kloramfenikol binder till COAT-enzymet överförs en acetylgrupp från acetyl-CoA till kloramfenikol, vilket leder till bildandet av kloramfenikol-O-acetat som inte har någon antibiotisk verkan.

Detta är ett exempel på ett resistensmekaniskt enzym som kan orsaka bakteriernas resistens mot vissa antibiotika, vilket kan leda till svårbehandlade infektioner och komplikationer i kliniska sammanhang.

'Immune Evasion' refererer til mekanismer som patogener, som f.eks bakterier eller virus, bruker for å undgå eller undergrave vår immunforsvar. Dette kan skje på mange ulike måter, for eksempel ved å unngå det initiale oppdagingen av immunsystemet eller ved å inaktivere eller modifisere de immunsvar som er aktivert mot dem. Immune evasion er en viktig faktor i patogenes suksess og kan være en vanskelig forhindring i behandlingen av infeksjoner.

Colony collapse is a phenomenon in honey bees where the majority of worker bees in a colony disappear, leaving behind the queen, immature bees, and enough food for them to survive on. This occurrence has been reported and studied since the late 1800s, but it gained significant attention during the early 21st century due to a sharp increase in incidents, particularly in North America and Europe.

The exact cause of colony collapse is not fully understood, as it appears to be a complex issue involving multiple factors. Some of these factors include:

1. Pests and diseases: Varroa mites, Nosema parasites, and various viral and bacterial infections can weaken colonies and make them more susceptible to collapse.
2. Poor nutrition: Overreliance on monoculture agriculture, which provides limited sources of pollen and nectar, can lead to malnourished bees.
3. Pesticide exposure: Bees are exposed to various pesticides through their environment, including those used in agriculture and hive treatments. These chemicals can have sublethal effects on bees, impairing their cognitive abilities, navigation skills, and immune systems.
4. Climate change: Changes in temperature and precipitation patterns can affect the availability of food sources for honey bees, making it more challenging for them to maintain healthy colonies.
5. Stress: Factors such as transportation, management practices, and frequent colony manipulations can cause stress in honey bees, which may contribute to their susceptibility to collapse.

Colony collapse is a significant concern because honey bees play a crucial role in pollinating many agricultural crops, contributing an estimated $15-20 billion annually to the value of U.S. crop production alone. The decline in honey bee populations can have severe consequences for food security and ecosystem health.

"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.

Cysteine endopeptidases are a type of enzymes that cleave peptide bonds within proteins. They are also known as cysteine proteases or cysteine endoproteases. These enzymes contain a catalytic triad consisting of cysteine, histidine, and aspartate residues, with the cysteine residue acting as a nucleophile in the catalytic mechanism.

Cysteine endopeptidases play important roles in various biological processes, including protein degradation, cell signaling, inflammation, and immune response. They are also involved in several pathological conditions, such as cancer, neurodegenerative diseases, and infectious diseases caused by viruses and parasites.

Some examples of cysteine endopeptidases include caspases, which are involved in programmed cell death or apoptosis; cathepsins, which are lysosomal enzymes that degrade proteins; and the 20S proteasome, which is a large protein complex that degrades ubiquitinated proteins.

It's worth noting that while cysteine endopeptidases play important roles in many biological processes, they can also cause harm if their activity is not properly regulated. For example, excessive activation of cysteine endopeptidases has been implicated in the pathogenesis of several diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory conditions.

I'm sorry for any confusion, but "Mason-Pfizer-apvirus" is not a recognized medical term or a known virus in the medical community. It is possible that there may be some misunderstanding or misspelling in the name. If you have more context or information about where this term came from, I'd be happy to help you try to clarify it further.

However, if you are referring to "APV," it is an abbreviation for Aspartate Proteinase Inhibitors, a class of drugs used in the treatment of HIV infection. Mason-Pfizer monkey virus (MPMV) is a retrovirus that naturally infects certain species of Old World primates and has been used as a model system to study retroviral replication and pathogenesis. It is not known to cause disease in humans.

Long non-coding RNA (lncRNA) er en type av RNA-molekyler som ikke koder for proteiner. De er definert som RNA-molekyler som er lengre enn 200 nukleotider og ikke har kapasiteten til å kode for proteiner. LncRNA-molekyler deltar i reguleringen av genuttrykk og kan påvirke transkripsjon, splicing, translasjon og degradasjon av gener. De kan også interagere med proteiner, andre RNA-molekyler og DNA for å utøve sin funksjon. LncRNA-molekyler er involvert i mange biologiske prosesser, inkludert cellulær differensiasjon, apoptose og kreftutvikling.

A two-hybrid system technique is a genetic assay used to identify and study protein-protein interactions (PPIs) within an organism, typically in yeast cells. It is based on the modular nature of transcription factors, which consist of separate DNA-binding and activation domains. The technique involves fusing the two proteins of interest to these domains, creating hybrid proteins. One protein is fused to the DNA-binding domain (BD), while the other is fused to the activation domain (AD). When both fusion proteins interact within the cell, they bring the DNA-binding and activation domains together, leading to the transcription of a reporter gene. The activity of this reporter gene serves as an indicator of the interaction between the two proteins.

There are several variations of the two-hybrid system technique, but the most common one is the "yeast two-hybrid" (Y2H) assay. In addition to Y2H, other variants include bacterial two-hybrid systems and mammalian two-hybrid systems. These techniques have been instrumental in discovering and characterizing numerous PPIs, contributing significantly to our understanding of protein function and cellular processes.

Arenaviridae är en familj av virus som orsakar sjukdomar hos däggdjur och människor. De är kända för att ha ett dubbelt membran och en icke-segmenterad, linear RNA-genom. Arenavirus har en tendens att infektera olika arter av gnagare världen över, och många av dem kan även orsaka allvarliga sjukdomar hos människor. Till exempel orsakar Lassavirus, som tillhör denna familj, blödande feber hos människor i Afrika. Machupovirus och Guanaritovirus är två andra exempel på arenavirus som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människor i Sydamerika. Flera arenavirus har reservoarer bland olika arter av gnagare, vilket gör det svårt att kontrollera spridningen av dessa virus.

Sekvensanalys är en metod inom bioinformatik och molekylärbiologi som används för att undersöka, jämföra och analysera DNA- eller proteinsekvenser. Denna teknik bygger på att bestämma den exakta ordningsföljden av nukleotider (i fallet med DNA-sekvenser) eller aminosyror (i fallet med proteinsekvenser).

Sekvensanalys kan användas för att:

1. Identifiera och klassificera gener och de proteiner de kodar för.
2. Jämföra sekvenser mellan olika organismer för att fastställa evolutionära relationer och gemensam härstamning.
3. Förutsäga struktur, funktion och interaktion av proteinerna baserat på deras aminosyrasekvenser.
4. Upptäcka genetiska variationer, mutationer och polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra fenotypiska drag.
5. Utforma molekylära diagnos- och screeningverktyg för att identifiera patogener och övervaka resistensutveckling mot läkemedel.

Sekvensanalys använder sig av olika bioinformatiska verktyg, databaser och algoritmer för att bearbeta och analysera sekvenserna. Exempel på dessa verktyg inkluderar BLAST (Basic Local Alignment Search Tool), Clustal Omega, Multiple Sequence Alignment (MSA) och PROSITE.

"Equine diseases" refer to medical conditions that primarily affect horses. These can include infectious diseases caused by bacteria, viruses, parasites, or fungi, as well as non-infectious conditions such as musculoskeletal disorders, metabolic diseases, and genetic disorders. Examples of equine diseases include strangles, equine influenza, equine herpesvirus, West Nile virus, Potomac horse fever, lameness, equine metabolic syndrome, and Cushing's disease. It is important to note that some diseases can affect multiple species, including horses, and are not exclusive to horses.

WSSV-1 står för White Spot Syndrome Virus, som är ett stor DNA-virus som infekterar olika kräftdjursarter, särskilt inom den kommersiella akvakulturen av räkor och languster. Viruset orsakar en snabb dödlighet hos drabbade djur och är ett stort problem för akvakulturindustrin globalt. Symptomen på infektion inkluderar vita fläckar på skalet, svullna extremiteter och tröghet. Det finns inget botemedel mot WSSV-1 och förebyggande åtgärder som strikt biosäkerhet och sanitering är viktiga för att kontrollera spridningen av viruset.

Pseudorabies, också känt som Aujeszky's sjukdom, är en infektionssjukdom orsakad av viruset Suid herpesvirus 1 (SuHV-1). Den drabbar främst svin, men kan även förekomma hos andra djur som hundar, katter och nötkreatur. Människor är i allmänhet inte känsliga för sjukdomen.

Pseudorabies karaktäriseras av neurologiska symtom som skakningar, desorientering, gråtande, muskelkramper och till slut dödsfall hos drabbade djur. Det är en kontagios sjukdom som sprids främst via direktkontakt mellan djur eller indirekt genom förorenat mat- eller vattenvatten.

Det finns inga behandlingsalternativ för pseudorabies, men det finns vacciner tillgängliga för att förebygga sjukdomen hos svin och andra drabbade djurarter.

"Dimerisering" er en begrep i biokjemisk sammenheng og refererer til den proces, hvor to identiske eller ikke-identiske proteiner eller andre molekyler kobles sammen for å forme en større kompleks struktur. Disse parrede enheter kaller man "dimere". Dimeriseringen kan forekomme naturlig i levende organismer, men den kan også oppstå som en følge av eksogene faktorer, for eksempel ved virkning av visse typer medisinsk behandling.

Dimeriseringen kan ha betydning for mange forskjellige biologiske funksjoner, inkludert signalering, regulering og transport av molekyler i cellen. I noen tilfeller kan feilregulering av dimerisering føre til ubalanse i cellefunksjonen og kan være involvert i uviklingen av visse sykdommer, for eksempel kreft.

Crimean-Congo hemorrhagic fever (CCHF) virus är ett så kallat arenavirus, som orsakar en allvarlig och ofta dödlig febelsjukdom hos människor. Viruset överförs vanligtvis genom bett från infekterade hyttlöss eller fästingar, särskilt Hyalomma-fästingar. Sjukdomen är endemisk i Afrika, södra Europa, centrala Asien och delar av sydöstra Asien. Symptomen på CCHF kan variera, men inkluderar ofta plötslig början med feber, muskelvärk, huvudvärk och yrsel. I allvarliga fall kan det leda till blödningar, chock och flera organsvikt, vilket kan vara dödligt. Preventiva åtgärder som skydd mot fästingbetet och god hygien är viktiga för att undvika smitta. Det finns inga licenserade vaccin tillgängliga för allmän användning mot CCHF, men det pågår forskning och utveckling av potentiella vaccinkandidater. Behandling av CCHF innefattar stödjande vård och antivirala läkemedel som ribavirin, som kan vara effektiva om de ges tidigt under sjukdomsförloppet.

Aciclovir är ett antivirusmedel som används för behandling av olika infektioner orsakade av herpes simplex- virus, såsom herpes labialis (feberblåsa) och genital herpes. Det kan även användas vid behandling av varicella zoster-virus, som orsakar exantem subsyn (gulsot hos spädbarn) och vuxnas champinjon.

Aciclovir fungerar genom att hämma viral DNA-polymeras, en nödvändig enzym för virusreplikation. På så sätt kan aciclovir hindra vidare spridning av viruset och underlätta återhämtningen från infektionen. Aciclovir finns i form av tabletter, kapslar, cream, och intravenös lösning beroende på typen och svårighetsgraden av infektionen.

'Virala tumörantigener' är en term som används för att beskriva proteiner eller andra molekyler som produceras av virus, som sedan kan utlösa en immunreaktion mot cancerceller. När vissa virus infekterar celler i kroppen kan de integrera sin egen genetisk information med cellens DNA. Ibland kan detta leda till att cellen börjar producera virusproteiner eller andra molekyler som normalt inte finns där.

När cancerceller utvecklas kan de också ha mutationer i sitt genetiska material som gör att de börjar producera dessa virala proteiner eller molekyler. Dessa kan sedan uppfattas som främmande av immunsystemet, vilket kan leda till att immunförsvaret attackerar och förstör cancercellerna.

Det är värt att notera att inte alla virusutlösta tumörer producerar virala tumörantigener, och inte alla virala tumörantigener leder nödvändigtvis till en effektiv immunreaktion mot cancerceller. Men forskning på området har gett hopp om att utveckla nya typer av cancerbehandlingar som bygger på att stimulera immunsystemet att attackera cancerceller med hjälp av virala tumörantigener.

Kycklinganemivirus, även känt som Avian Nephritis Virus (ANV), är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör familjen Picornaviridae. Det orsakar en infektionssjukdom hos kycklingar som primärt drabbar njurarna och kan leda till akut dödlighet hos unga djur. Sjukdomen kännetecknas av vattening av bukhinna, diarré och minskad äggproduktion hos äldre höns. Kycklinganemivirus sprids främst via direkt kontakt mellan infekterade djur eller indirekt via förorenat vatten eller mat. Det finns inget behandlingsalternativ för sjukdomen och preventionsåtgärderna fokuserar därför på biosecurity och vaccination.

Ryggradsdjur, eller vertebrater, är en understam inom djurriket som inkluderar djur med ryggrad, till exempel däggdjur, fåglar, reptiler, amfibier och fiskar. Proteiner i ryggradsdjuren utgör en stor andel av deras cellulära struktur och funktioner.

En medicinsk definition av 'ryggradsdjurs proteiner' skulle vara:

Proteiner hos ryggradsdjur är komplexa biomolekyler som utför viktiga celldeiande funktioner, inklusive strukturellt stöd, katabolism och anabolism av olika substanser, transport av molekyler, signaltransduktion, immunrespons, regulering av genuttryck och andra cellulära processer. Dessa proteiner kodas av gener i DNA och består av en lång polypeptidkedja med specifika sekvenser av aminosyror som är unika för varje protein. Ryggradsdjursproteiner kan variera mycket mellan olika arter, men de flesta har gemensamma funktioner och strukturella egenskaper. De kan delas in i olika klasser baserat på deras funktioner, till exempel enzymer, transporteringsproteiner, strukturproteiner, regulatoriska proteiner och signalkaskaderproteiner.

Genomstørrelse defineres som det totale antal baspar der indgår i et organismers DNA, inklusive alle gener, regulerende sekvenser og repetitive elementer. Genomstørrelsen måles typisk i basepar (bp) eller i picogram (pg), hvor 1 pg svarer til ca. 980 millioner bp. Det menneskelige genoms genomstørrelse er cirka 3,2 milliarder bp.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

Bioinformatik är en multidisciplinär forskningsgren som kombinerar biologi, datavetenskap och teknologi för att analysera och tolka stor datamängd biologisk information, särskilt inom genetik och genomik. Det inkluderar utvecklingen och användningen av databaser, algoritmer, statistiska metoder och artificiell intelligens för att lösa biologiska problem, såsom att förstå genstruktur och funktion, proteinstruktur och -funktion, genuttryck och reglering, evolutionära relationer mellan organismer och systembiologi.

Parainfluensavirus 5, även känt som Humani Parainfluenzavirus B (HPIV-B), är ett enkelsträngat RNA-virus tillhörande familjen Paramyxoviridae. Det är en orsak till akuta respiratoriska infektioner hos människor, särskilt barn under fem år. Symptomen på en infektion kan variera från milda, som hosta och rinnande näsa, till allvarligare sådana som bronkit och pneumoni. Parainfluensavirus 5 är ett av fyra huvudsakliga parainfluensavirus som orsakar andningsvägsinfektioner hos människor. De andra tre är Parainfluensavirus 1, 2 och 3.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

Bovine coronavirus (BCoV) är ett samlingsnamn för coronavirusester som orsakar sjukdom hos nötkreatur. Det är en positivt ensträngat RNA-virus tillhörande underfamiljen Coronavirinae och släktet Betacoronavirus. BCoV infekterar huvudsakligen respirationssystemet och tarmarna hos nötkreatur, men kan också orsaka sjukdom hos andra djurarter som hästar, får, getter och människor i sällsynta fall.

BCoV-infektioner hos nötkreatur kan leda till en rad symtom, inklusive snuva, hosta, feber, diarré och minskad produktion av mjölk. Infektionen sprids främst via direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt genom förorenat vatten, mat eller miljö.

Det finns inga specifika behandlingar eller vaccin som är godkända för att användas mot BCoV hos människor, men vanliga smittskyddsåtgärder som handhygien och personlig skyddsutrustning kan hjälpa till att förebygga smitta.

Influenza A virus, H7N3 subtype är en specifik typ av influensavirus som orsakar influensa (grönfeber). H7N3-subtypen har potentialen att ge upphov till pandemier, även om det inte har varit så vanligt förekommande hos människor jämfört med andra subtyper som exempelvis H1N1 och H3N2.

Virus av subtypen H7N3 kan orsaka sjukdom hos både djur och människor, särskilt bland dem som har kontakt med hönsfarmar eller kommersiella fågelpopulationer. Den kan också spridas till människor genom direktkontakt med infekterade fåglar eller indirekt via kontaminerad miljö.

Särskilt allvarliga fall av H7N3-infektion hos människor har varit ovanliga, men de kan leda till allvarlig sjukdom, inklusive lunginflammation och andningssvårigheter. Det är viktigt att bevaka och undersöka spridningen av H7N3-subtypen och andra subtyper av influensavirus, eftersom de kan utvecklas och ge upphov till nya pandemier som kan hota global folkhälsa.

Luteoviridae är en familj av små, encapsiderade RNA-virus som infekterar växter. Virusen i denna familj har en icke-segmenterad, singelsträngad, positivt polaritet RNA-genom som kodar för fyra strukturella proteiner och ett antal icke-strukturella proteiner. Luteovirusfamiljen inkluderar flera släkten, däribland Luteovirus, Polerovirus och Enamovirus. Dessa virus är viktiga sjukdomsframkallare hos flera odlade grödor, såsom vete, korn, sockerrör och potatis. De sprids vanligtvis av bladlöss i en cirkulär maner, där de replikerar sig i bladlössen innan de infekterar nya växtvärdar.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

Regulatoriska sekvenser i nukleinsyra refererar till specifika DNA-sekvenser som kontrollerar genuttryck och -reglering. Dessa sekvenser inkluderar promotorregioner, enhancer, silencers och introner som binder till transskriptionsfaktorer och andra regulatoriska proteiner för att modulera genaktiviteten. De kan påverka när, var, hur mycket och i vilken grad en viss gen ska transkriberas till mRNA och översättas till protein.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

"Wild animals" are defined in the medical field as creatures that are not domesticated or tamed by humans and live in their natural habitats. They can be found in various environments such as forests, oceans, deserts, and grasslands. Wild animals may carry diseases that can be transmitted to humans, known as zoonotic diseases. Examples of wild animals include lions, elephants, giraffes, crocodiles, snakes, bats, and rats. It is important for medical professionals to understand the behavior, ecology, and potential health risks associated with wild animals in order to prevent and control the spread of zoonotic diseases.

En chimæra är en organism bestående av celler från två eller flera olika zygotiska ursprung. Det kan till exempel uppstå när två befruktade ägg (zygoter) slår sig samman under embryonal utvecklingen, eller när celler från två olika embryon mixas under tidig embryonal development. Chimärer kan ha celler med olika kromosomala makeup, och de kan ha olika fenotyper i olika delar av sin kropp. Chimärer förekommer naturligt hos vissa djurarter, men kan även skapas experimentellt i laboratoriemiljö.

Kaninfibromvirus, eller "Rabbit fibroma virus" (RFV) som det också kallas på engelska, är ett DNA- virus som tillhör familjen Polyomaviridae. Det orsakar benigna tumörer hos kaniner, främst hudtumörer som kallas fibrom. Viruset sprids genom direkt kontakt mellan kaniner och kan orsaka epidemier bland kaninpopulationer. Människor och andra djurarter smittas sällan av viruset.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av hepatit B-virus hos pungråttor (murmeldjur). Det finns inga specifika stammar eller varianter av hepatit B-virus som är unika för pungråttor. Hepatit B-virus (HBV) är en virusinfektion som primärt drabbar levern och kan orsaka akut och kronisk inflammation, eventuellt ledande till levercirros och levercancer.

HBV sprids främst via kontakt med infekterat blod eller andra kroppsvätskor, men det kan också överföras från mor till barn under fostertiden eller vid förlossning. Infektionen är inte särskilt vanlig hos pungråttor, men de kan drabbas av HBV på samma sätt som människor och andra djurarter.

Det är viktigt att notera att det finns ett annat virus som kallas groundwater djurephepatitis-virus (GWEDV), som kan infektera pungråttor och orsaka leverinfektion. Detta virus är inte relaterat till hepatit B-virus och kräver en separat medicinsk bedömning.

Toll-like Receptor 3 (TLR3) är ett slags proteiner som tillhör gruppen pattern recognition receptors (PRRs), eller mönsterigenkänningsreceptorer. Dessa receptorer har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturer, så kallade pathogen-associated molecular patterns (PAMPs), på patogena mikroorganismer som virus, bakterier och svampar. När TLR3 binder till sin specifika ligand, en dubbelsträngad RNA-molekyl från exempelvis ett virus, aktiveras det intracellulära signaltransduktionssystemet, vilket leder till att cellen svarar på infektionen genom att producera cytokiner och andra immunaktiva mediatorer. TLR3 är därför en viktig del av vår immunförsvarsmekanism mot infektioner.

RSV (Respiratory Syncytial Virus) är ett virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos spädbarn, äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. Vid tillfället finns det inga godkända vaccin mot RSV, men det pågår en intensiv forskning för att utveckla effektiva vacciner.

Definitionen av "RSV-vacciner" skulle därför vara:

En forthcoming or experimental medicinsk behandling i form av en immunisering som syftar till att förhindra infektion och sjukdom orsakad av Respiratory Syncytial Virus (RSV).

"Genprodukter, pol" refererer til proteiner eller andre molekyler som produceres af en organisme på basis af genetisk information. I denne konteksten betyder "pol" at produktet dannes i cytoplasmaet, dvs. det er et cytoplasmagennemført protein (CPP). Disse proteiner kodes for af gener og syntetiseres ved hjælp af translationsprocessen, hvor informationen fra RNA-molekylet oversættes til en aminosyresekvens. Genprodukter, pol, kan have mange forskellige funktioner i cellen, herunder at være enzyme, strukturproteiner, transporteringsproteiner eller signalproteiner.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

Dendritiska celler (DCs) är en typ av immunceller som spelar en central roll i att initiera och reglera immunsvar. De är en del av vår kropps försvarssystem och hjälper till att identifiera och svara på främmande ämnen, såsom virus, bakterier och tumörceller.

DCs har fått sitt namn efter sin unika morfologi, med långa utskott (dendriter) som de använder sig av för att fånga upp och analysera material från omgivningen. När en DC fångar upp ett främmande ämne börjar den bearbeta det och presentera dess beståndsdelar på sin yta, så kallade antigener, tillsammans med olika signaler som aktiverar andra immunceller.

Det finns två huvudtyper av DCs: konventionella dendritiska celler (cDCs) och plasmacytoid dendritiska celler (pDCs). cDCs är specialiserade i att presentera antigen till T-celler, en typ av immuncell som hjälper till att koordinera immunsvaret. pDCs däremot producerar stora mängder interferon när de aktiveras, ett ämne som hjälper till att skydda kroppen mot virusinfektioner.

I sin helhet är DCs viktiga regulatorer av immunsvaret och har potentialen att användas inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, såsom cancer och autoimmuna sjukdomar.

CD4-lymfocytantalen, också känd som CD4-cellräkningsnormalvärden, är ett mått på det antal CD4-positiva T-lymfocyter i en persons blod. CD4-positiva T-lymfocyter, eller CD4-celler, är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunresponsen i kroppen. De identifierar och bekämpar infektioner orsakade av virus, bakterier och andra patogener.

Normala värden för CD4-lymfocytantal varierar beroende på ålder, kön och andra faktorer, men vanligtvis ligger de mellan 500 och 1 200 celler per kubikmillimeter blod (celler/mm3). När en persons CD4-lymfocytantal sjunker under 200 celler/mm3 är de diagnostiserade med AIDS, den allvarligaste fasen av HIV-infektionen.

CD4-lymfocytantalen används ofta som ett sätt att övervaka effekterna av HIV-behandling och för att bedöma behandlingsframgång. Vid regelbunden kontroll kan lägre CD4-lymfocytantal varna för en ökad risk för opportunistiska infektioner, som kan leda till allvarliga komplikationer eller död.

Kronisk hepatit C definieras som en infektion med Hepatit C-virus (HCV) som varar i sex månader eller längre. Många personer med akut HCV-infektion kommer aldrig att utveckla kronisk hepatit C. Men om din akuta infektion inte behandlas, finns det en hög risk att den blir kronisk. Cirka 75-85% av de som blir smittade med HCV kommer att utveckla kronisk hepatit C.

Kronisk hepatit C kan orsaka inflammation och skada levervävnaden under en lång tid, vilket kan leda till leverfibros (scarring) och eventuellt levercirros (allvarlig leverfibros). I vissa fall kan kronisk hepatit C också leda till levercancer. Symptomen på kronisk hepatit C kan variera från att inte ha några symtom alls till att ha trötthet, smärta i magen (buken), matta hud och gul färg på hud och ögon (ikterus).

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

Simian foamy virus (SFV) är ett retrovirus som infekterar apor och andra primater. Det är också känt som primatfomeavirus eller SFV. Viruset är namngivet efter de skumma celler, eller multinukleära celler, det orsakar i värden. SFV infekterar främst makrofager och epitelceller hos apor och primater, men kan också infektera människor som har kommit i kontakt med infekterade apor eller primaters blod, sperma eller sputum. SFV är inte känt för att orsaka några allvarliga sjukdomar hos människor, men det finns dokumenterade fall av asymptomatisk infektion och milda symtom som feber, huvudvärk och lymfknutinflammation. SFV är inte relaterat till humana immunbrist-relaterade sjukdomar eller cancer.

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

Enterovirusinfektioner är en typ av virala infektioner orsakade av enterovirus, som tillhör picornaviridae familjen. Det finns över 100 olika sorter av enterovirus, inklusive poliovirus, coxsackievirus, echovirus och enterovirus D-slakten. De flesta enterovirusinfektioner orsakar milda symptom eller är asymptomatiska, men vissa sorter kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtsjukdomar och lunginflammation (pneumoni).

Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med infektiösa sekretioner från näsa, mun eller avföring, men kan också spridas via kontaminerat vatten eller föda. De flesta enterovirusinfektioner är som mildast och smittar inte lätt till andra individer.

Symptomen på en enterovirusinfektion varierar beroende på vilken typ av virus det rör sig om, men kan inkludera feber, hosta, irritabilitet, sömnighet, ont i halsen, ont i magen, diarré, illamående och kräkningar. Vissa typer av enterovirus kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation, meningit (inflammation i hårda hornen), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) och perikardit (inflammation i hjärtats yttre hinna).

Behandlingen av enterovirusinfektioner består vanligtvis av symtomlindring, men vissa typer av infektioner kan behandlas med antivirala läkemedel. För att förebygga spridning av enterovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, inklusive regelbunden handtvätt och undvikande av nära kontakt med sjuka personer.

Orthobunyavirus är ett släkte i familjen Bunyaviridae och innehåller arter som orsakar sjukdomar hos djur och människor. Virusen har en trippelsegmenterad, negativt sträng RNA-genom och omges av ett lipidmembran. De förökar sig i värdcellens cytoplasma med hjälp av en RNA-polymeras som kodas för av genomet. Många arter i släktet Orthobunyavirus är vektorburna och överförs till djur och människor genom bett från insekter, främst stickmyggor. Exempel på sjukdomar orsakade av Orthobunyavirus inkluderar Oropouche fever, La Crosse-encefalit och Akabane feber.

"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.

Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.

Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.

Nukleinsyredegeneration, eller nukleinsyradenaturering, är ett fenomen där dubbela helixstrukturen hos DNA eller RNA separeras och molekylerna blir instabila. Denna process kan orsakas av höga temperaturer, lägre pH-värden (mer sura förhållanden) eller kemiska agenter som denatureringsmedel. När nukleinsyrorna degenererar, förlorar de sin sekundära struktur och blir olösliga, vilket gör att de inte längre kan utföra sina funktioner korrekt. Denaturering av DNA är en kritisk process inom molekylärbiologi, eftersom den möjliggör analys av DNA-sekvensen.

I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.

"Laktatdehydrogenashöjande virus" är ett informellt och obestämt begrepp som inte används inom medicinsk terminologi. Laktatdehydrogenas (LD) är ett enzym som finns i många olika celltyper i kroppen, och ökningar av LD-nivåer kan vara associerade med en rad olika sjukdomstillstånd, inklusive infektioner orsakade av virus. Men det finns inget specifikt "laktatdehydrogenashöjande virus" som är erkänt inom medicinsk forskning eller klinisk praktik.

Om en patient har höga nivåer av LD i blodproverna kan läkaren behöva undersöka orsaken till detta, och det kan vara relaterat till en rad olika sjukdomar, inklusive virusinfektioner. Men det finns inget specifikt "laktatdehydrogenashöjande virus" som kan diagnostiseras eller behandlas. I stället kommer läkaren att behöva undersöka patientens symptom och medicinska historia, samt eventuellt göra ytterligare tester för att fastställa orsaken till ökade LD-nivåer.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

Luftvägsinfektioner är en övergripande term för infektioner som drabbar luftvägarna, vilket inkluderar näsa, svalg, bronker och lungor. Det kan orsakas av olika mikroorganismer såsom bakterier, virus eller svamp.

Luftvägsinfektioner kan delas upp i olika kategorier baserat på vilken del av luftvägarna som är drabbad:

1. Övre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar näsa, svalg och bihålor (sinusiter). De flesta övre luftvägsinfektioner orsakas av virus, men ibland kan de också orsakas av bakterier.
2. Nedre luftvägsinfektioner: Detta inkluderar infektioner som drabbar bronker och lungor (bronkit och pneumoni). De flesta nedre luftvägsinfektionerna orsakas av bakterier, men de kan också orsakas av virus eller svamp.
3. Komplikationer: I vissa fall kan luftvägsinfektioner leda till komplikationer såsom abscessbildning, sepsis och lunginflammation (empyem).

Symptomen på luftvägsinfektioner kan variera beroende på vilken del av luftvägarna som är drabbad. Vanliga symtom inkluderar hosta, sveda i halsen, nästäppa, huvudvärk, feber och trötthet. I allvarliga fall kan andningen bli snabb eller hemskt, och det kan uppstå bröstsmärta vid andning.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

Oseltamivir är ett antivirusmedel som används för behandling och förebyggande av influensa A och B-virusinfektioner. Det fungerar genom att hindra virusets neuroaminidas-enzym från att spjälka sackarider på ytan av värdcellen, vilket är en nödvändig steg i viruses smitta-cykel. På så sätt kan oseltamivir minska svårighetsgraden och varaktigheten av infektionen om det ges inom 48 timmar efter symtom debut. Det marknadsförs under handelsnamnet Tamiflu bland annat.

Ultraviolett (UV) strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus, men längre våglängd än röntgenstrålning. UV-strålningen delas in i tre olika områden baserat på våglängden: UVA (400-315 nm), UVB (315-280 nm) och UVC (280-100 nm).

UV-strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt med hjälp av speciella ljuskällor. Den är inte synlig för människan, men den kan orsaka en rad olika effekter på levande vävnader, beroende på dos och exponeringstid.

UV-strålning har både positiva och negativa effekter. På den ena sidan kan UVB-strålning stimulera produktionen av vitamin D i huden, vilket är viktigt för kroppens benstoffwechsel och immunförsvar. På den andra sidan kan långvarig exponering för höga nivåer UV-strålning orsaka skador på huden, ögon och immunsystemet. För långvarig exponering av UVA- och UVB-strålning är också kända orsaker till hudcancer, inklusive malign melanom, det allvarligaste slaget av hudcancer.

Det är därför viktigt att skydda sig mot överexponering för UV-strålning genom att använda solskydd, särskilt under de timmar då solen är som starkast (mellan 10 och 16 på eftermiddagen). Det är också viktigt att undvika konstgjord UV-strålning från solarium, eftersom det finns en känd länk mellan användning av solarium och ökat risk för hudcancer.

Hepatit C-antikroppar är proteiner som produceras av den immuna systemet i svar på en infektion med Hepatit C-virus (HCV). Deras främsta funktion är att hjälpa kroppen att bekämpa och eliminera virusinfektionen.

När en person blir smittad av HCV, börjar dennes immunförsvar att producera specifika antikroppar för att bekämpa viruset. Dessa antikroppar kvarstår i kroppen även efter att viruset har eliminerats och ger därför en livslång immunitet mot det specifika HCV-stammen.

Det är värt att notera att det finns flera olika stammar av HCV, så om en person tidigare har haft en infektion med en viss stam och sedan blir smittad av en annan stam, kan de fortfarande bli sjuka eftersom deras immunförsvar inte är skyddat mot den nya stammen.

Det finns också fall där personer som har HCV-antikroppar i sin blodstream ändå kan ha en aktiv infektion, så det är viktigt att testa för både antikroppar och virala ribonukleinsyra (RNA) när man undersöker en person för HCV-infektion.

Agargelelektrofores (AGE) är en laboratorietest som används för att separera, identifiera och analysera biomolekyler, främst proteiner och nukleinsyror (DNA och RNA), baserat på deras laddning, storlek och form.

I denna metoden placeras ett prov av de molekyler som ska analyseras i en gel bestående av agaros, en naturlig polysackarid som härstammar från alger. När elektrisk spänning appliceras genom gelen migrerar de negativt laddade biomolekylerna mot den positiva polen. Proteiner och nukleinsyror med olika egenskaper migrerar i olika hastigheter, vilket orsakar en separation av molekyler baserat på deras fysiska och kemiska karaktäristika.

Efter elektrofores har genomförts kan gelen färgas för att synliggöra de separerade molekylerna, och sedan jämföras med referensmolekyler för att fastställa deras identitet och kvantitet. Denna teknik används ofta inom forskning, klinisk diagnostik och biomedicinska applikationer.

Den medicinska termen "bassängmassa" (på engelsk: "basement membrane") refererar till den speciella typen av extracellulär matrix (ECM) som ligger under epitelceller och endotelceller i flera typer av vävnader. Denna struktur hjälper till att stödja cellerna, reglera celldelning och migration samt bidrar till selektivt filtrering av molekyler som passerar genom den. Bassängmassan består huvudsakligen av proteiner som kollagen typ IV, laminin, nidogen och heparansulfatproteoglykaner.

'Antikroppsspecificitet' refererer til hvilken specifik antigen en given antikrop binder seg til. Antikroppar er proteiner som produceres av immunsystemet for å bekjempe fremmede stoffer, såkalt antigener. Hver antikrop har en unik struktur som gjør at den kun binder spesifikt til et bestemt antigen. Dette kaller man antikroppsspecificiteten. Denne specifisiteten er viktig for å sikre at immunsystemet reagerer korrekt på ulike trusler og ikke angriper kroppens egne celler ved fejlagtige responsar.

I medicinska sammanhang används begreppet "fjäderfä" ofta för att referera till djur som tillhör klassen Aves, som är de nu levande fåglarna och deras utdöda närmaste släktingar. Fåglarna kännetecknas av att de har fjädrar, ett skallegg, en väldefinierad syrinx (röstkällare), och starka musklerna i bröstet som möjliggör aktiv flykt.

Det är värt att notera att det medicinska bruket av begreppet "fjäderfä" kan variera beroende på kontext, men ofta används det för att skilja fåglar från andra djurgrupper som till exempel pungdjur eller däggdjur.

Fästingburen hjärninflammation, även känd som neuroborrelios eller borreliafertilbrainit, är en infektion orsakad av bakterien Borrelia burgdorferi, som överförs till människan via fästingbett. När bakterien når centrala nervsystemet kan den orsaka hjärninflammation.

Den tidiga neuroborreliosen visar sig ofta med symptom som hudutslag (Erythema migrans), feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt stelhet i nacken. I ett senare skede kan den leda till allvarligare neurologiska symtom såsom radikal neuropati, flabba ansikte, dubbelseende, svårigheter att prata, svimningar och minnesförlust.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av klinisk bedömning, serologiska tester och i vissa fall lumbarpunktion för att undersöka cerebrospinalvätskan. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika som administreras via intravenös injektion eller per oral.

Southern blotting is a type of molecular biology technique used for the detection and analysis of specific DNA sequences in a sample. The method is named after its inventor, Edward Southern.

In Southern blotting, the DNA sample is first cut into smaller fragments using restriction enzymes, which recognize and cleave specific DNA sequences. The resulting DNA fragments are then separated based on their size through a process called agarose gel electrophoresis.

After separation, the DNA fragments are transferred from the gel to a nitrocellulose or nylon membrane using a technique called blotting. Once the DNA is bound to the membrane, it can be probed with a labeled DNA probe that is complementary to the sequence of interest. The probe will hybridize specifically to its target sequence, allowing for its detection and visualization through techniques such as autoradiography or chemiluminescence.

Southern blotting is a powerful tool in molecular biology research, used for various applications such as identifying genetic mutations, detecting gene rearrangements, and analyzing gene expression patterns.

Genetic amplifier refererar till ett segment av DNA som innehåller en upprepad sekvens av baspar (nukleotider), vilket leder till en ökning av antalet kopior av ett specifikt gen. Detta fenomen kan uppstå naturligt eller induceras i laboratoriemiljö genom tekniker som PCR (polymeraskedjereaktion). Genetiska förstärkare kan användas för att öka mängden av ett visst gen, till exempel för att underlätta analys av genen eller för att producera en överrepresentation av ett protein kodat av genen.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

"Bakteriofager" er en medisinsk term for virus som infekterer og replikerer seg i bakterier. De kaller også for «bakterievirus» eller «fag». Bakteriofager består av et proteinkapsel som inneholder genetisk materiale, og de kan være helt eller delvis indleirende i værtsbakteriens DNA eller RNA. Når en bakterie infiseres av en bakteriofag, kan det føre til lysing (bursting) av bakterien og frigivelse av nye bakteriofager som kan infisere andre bakterier. Bakteriofager spiller en viktig rolle i biologisk kontroll av bakterielle populationer, og de har også vært studert for mulige bruk i medisinske terapeutiske tilnærminger som fagbasert terapi.

Influensa A-virus är ett subtyp av influensavirus som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Detta virus innehar en yttre membranskapsid, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), vilka kan variera i sina antigena egenskaper. Det finns 18 olika H-subtyper och 11 N-subtyper hos influensavirus A, vilket ger upphov till en stor mängd kombinationer som kan orsaka sjukdom hos både djur och människor.

Influensa A-virus är ansvarigt för de allvarligaste utbrotten av influensa, inklusive pandemier, eftersom det lättare än andra typer av influensavirus kan smitta över mellan olika arter och mutera snabbt. Detta gör att det kan uppstå nya stammar som människor inte har immunitet mot, vilket kan leda till stora epidemier eller pandemier.

Exempel på kända subtyper av Influensa A-virus är H1N1 (som orsakade den spanska sjukan 1918 och senare pandemier), H2N2 (som orsakade asiatiska influenzapandemin 1957) och H3N2 (som orsakade Hong Kong-influenza 1968).

Bunyaviridae är en familj av negativt polariserade, ensträngade RNA-virus som inkluderar flera sjukdomsalstrande arter som orsakar allvarliga sjukdomar hos människor och djur. Familjen är indelad i fem underfamiljer: Hantavirinae, Nairovirinae, Peribunyavirinae, Orthobunyavirinae och Tospovirinae. Virusen inom familjen Bunyaviridae har en diameter på ungefär 80-120 nanometer och är omgivna av ett lipidmembran som bildas under virusutvecklingen i värden. Genomet består av tre segment av ensträngat RNA: det stora (L), det medelstora (M) och det lilla (S) segmentet. Segmenten kodar för olika proteiner, inklusive virionens yttre membranproteiner, RNA-polymeras och andra nukleoproteiner. Bunyavirusinfektioner hos människor kan orsaka en rad symtom som varierar från milda febertillstånd till allvarligare sjukdomar som hantaviruspulmonell syndrom, krim-kongofeber och röda hund.

CCR5-receptorer är en typ av proteiner som finns på ytan av vissa vita blodceller, särskilt T-celler och monocyter. De är G-proteinkopplade receptorer som binder till specifika kemiska signaler, kallade cytokiner, i kroppen. CCR5-receptorerna är specifikt involverade i immunresponsen och inflammationen.

En av de viktigaste liganderna (bindningspartnerna) till CCR5-receptorn är ett protein som kallas RANTES (Regulated upon Activation, Normal T cell Expressed and Secreted). När RANTES binder till CCR5-receptorn aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till att cellen migrerar till området där signalsubstansen har producerats.

CCR5-receptorerna har också fått stor uppmärksamhet inom forskningen kring HIV/AIDS, eftersom HIV använder sig av CCR5-receptorn för att tränga in i och infektera T-celler. Det finns en genetisk varianter av CCR5-receptorn, kallad delta32, som gör att receptorn inte fungerar korrekt. Personer som är homozygota (har två kopior) av denna variant är resistenta mot HIV-infektion.

Ribonuclease T1 (RNase T1) er ein enzymatiskt protein som spesielt degraderer enkelstrenget RNA (ribonukleinsyre) ved å kløvve fosfatesyrebindinger etter guanosin-nukleotider. Det produseres naturlig i visse arter av svamp, som for eksempel Aspergillus oryzae og Aspergillus niger, og har blitt brukt som ein viktig verktøy innenom molekylærbiologi og biokjemisk forskning på grunn av sin spesifisitet og effektivitet. RNase T1 er en del av en større familie av ribonukleaser, kalla RNaser, som har ulik substraatspesifisitet og funksjon i levande organismer.

Ortopoxvirus är ett släkte av dubbelt membranomfattade DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae. Dessa virus orsakar ofta infektioner hos djur och människor, inklusive smittkoppor och koksmallpox hos människor. Virusen är relativt stora och har en komplex struktur med ett lineärt dubbelsträngat DNA-genom. De kan replikera sig både i cytoplasman och kärnan hos den infekterade cellen. Släktet innehåller flera andra virus som kan orsaka sjukdomar hos djur, till exempel vaccinia, cowpox och monkeypox.

'Makromolekylära substanser' är ett samlingsbegrepp inom kemin och biologin som avser stora, komplexa molekyler med en hög molmassa. Dessa substanser byggs upp av mindre enheter, kallade monomerer, som repetitivt binds samman genom kemiska reaktioner.

I biologin är de makromolekylära substanserna av central betydelse för livets funktioner och inkluderar:

1. Proteiner (eller peptider): består av aminosyror som binds samman i en polymerkedja genom peptidbindningar. Proteiner har en mångfald av funktioner, till exempel som enzymer, strukturproteiner, transportproteiner och signalsubstanser.

2. Nukleinsyror: DNA och RNA är polymers bestående av nukleotider. De lagrar genetisk information (DNA) och fungerar som mall för proteinsyntesen (RNA).

3. Polysackarider (eller kolhydrater): består av monosackarider, till exempel glukos, som binds samman i långa kedjor genom glykosidbindningar. De har strukturella funktioner och kan även lagras som energireserv (som i stärkelse).

4. Lipider: består av fettsyror och alkoholer, ofta bundna till varandra genom esterbindningar. Lipider inkluderar bland annat triglycerider (fett), fosfolipider (cellmembran) och steroider (hormoner).

I kemin kan makromolekylära substanser även innefatta syntetiska polymerer, som till exempel plaster och fibrer. Dessa är ofta byggda av en enda typ av monomer och har varierande egenskaper beroende på vilken monomertyp som används och hur lång kedjan är.

"Blåtunga" er en norsk betegnelse som kan oversættes til "cyanosede munn og/eller ansigt". Cyanose refererer til blå- eller lilafarvede slimet, hud eller skjold i deler av kroppen, oftest i ansigtet, hænderne eller fødderne, som skyldes iltmangel i blodet.

Den medicinske definisjonen av "blåtunga" er derfor: Cyanose av munn og/eller ansikt som viser seg som en blå eller lila forfaring på slimet eller huden pga. iltmangel i blodet. Dette kan være et tegn på alvorlige medisinske tilstander som eksempelvis luftveisproblemer, hjertesvikt eller sykdommer som fører til syrebaseforstyrrelser og iltmangel i kroppen.

Insektsvektorer är insekter som kan överföra smitta eller sjukdomsalstrare från en värd till en annan. Detta sker vanligtvis genom att insekten sticker eller biter ett djur eller människa och samtidigt infekterar offret med patogenen, som kan vara virus, bakterier eller parasiter. Exempel på insektsvektorer är myggor (som kan överföra malaria), fästingar (som kan överföra Lyme-borreliose) och tse-tseflugor (som kan överföra sömnsjuka).

Transformeringsantigen hos polyomavirus är proteiner som produceras av vissa stammar av polyomavirus och som har förmågan att transformera (omvandla) normala celler till cancerceller under vissa förhållanden. De två viktigaste transformeringsantigenen hos polyomavirus är large T-antigen (LTA) och small t-antigen (STA). Dessa protein kodas av två olika gener på viruset och har förmågan att störa cellcykeln, inaktivera tumörsuppressorgener och orsaka genetisk instabilitet i värdcellen. Transformeringsantigen hos polyomavirus är kända för att vara involverade i patogenesen av vissa typer av cancer, särskilt hos immunosupprimereda individer där virusinfektionen inte kan kontrolleras effektivt av det immunsystemet.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

Ett endoplasmatiskt nätverk (ER) är en sammanlänkad serie membrankanaler i eukaryota celler. Det utgör ett komplext intracellulärt membransystem som deltar i syntesen, modifieringen och transporten av proteiner och lipider. ER kan delas in i två typer: det grova ER (RER) och det glatt ER (SER). RER har ribosomer fäst på ytan och är involverat i proteintranslering och -foldning, medan SER saknar ribosomer och deltar i lipidsyntesen och metabolismen. ER kommunicerar också med andra organeller som golgiapparaten, mitokondrier och nucleus genom membrankontinuitet och vesikulär transport.

Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta enskilda DNA-strängar som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider. De syntetiseras vanligen i laboratorium för att användas inom molekylärbiologi och medicin, exempelvis som primers under PCR eller som antisense-oligonukleotider för att störa specifika genuttryck. ODNs kan också användas som immunterapeutika genom att stimulera immunsystemet att attackera cancerceller eller virusinfekterade celler.

Sigmodontinae är en underfamilj inom råttartade gnagare (Muroidea) som huvudsakligen förekommer i Amerika. Den inkluderar cirka 400 arter fördelade på omkring 70 släkten, vilket gör den till en mycket artrik grupp. Till Sigmodontinae hör bland annat sorkar, hamstrar och många andra små gnagare.

De flesta arterna inom Sigmodontinae är små djur med en kroppslängd på mellan 5 och 20 cm och en vikt mellan 10 och 150 gram. De har oftast en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, delvis muskulös svans. Pälsfärgen varierar beroende på art, men de flesta har en brun eller gråaktig päls.

Sigmodontinae-gnagare lever i olika habitat, från tropiska regnskogar till ökenområden och höga bergstrakter. De är vanligen aktiva under gryningen och natten och livnär sig av olika typer av växtmaterial och smådjur som insekter och snäckor.

Många arter inom Sigmodontinae har en begränsad utbredning och är hotade av habitatförlust och jakt. I vissa fall kan de också vara bärare av sjukdomar som kan överföras till människor, såsom hantavirus.

Sandfly Fever Naples Virus (SFNV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via artrópoder, dvs leddjur, som sandmyggor. SFNV tillhör släktet Phlebovirus inom familjen Phenuiviridae och överfördas vanligtvis till människan genom bett av sandmyggan Culicoides pulicaris eller andra arter av samma släkte.

Viruset orsakar en sjukdom som kallas sandfly fever, även kallad pappataci fever. Sjukdomen är vanligt förekommande i Medelhavsområdet, Mellanöstern och Asien. Symptomen på sjukdomen kan variera, men ofta inkluderar plötslig feber, hosta, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt trötthet. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som hjärninflammation (encefalit) eller leversvikt.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot sandfly fever Naples virus, och behandlingen är därför främst stödjande med syfte att lindra symptomen. För att förebygga infektion rekommenderas effektiva skyddsåtgärder mot sandmyggor, såsom användning av repellent, långärmade kläder och moskitnät.

Denguevirus är ett flavivirus som orsakar denguefeber, en infektionssjukdom som sprids av myggor. Det finns fyra olika serotyper av denguevirus (DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4), och infektion med en serotype ger livslång immunitet mot den specifika serotypen men endast tillfällig immunitet mot de andra. Infektioner med en annan serotype kan leda till allvarligare sjukdom och komplikationer, så kallad svår denguefeber eller denguehock. Symptomen på denguefeber kan variera från milda till allvarliga och inkluderar feber, hosta, ont i muskler och leddjup, trötthet, utslag, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det uppstå komplikationer såsom blödningar, chock och organsvikt. Denguevirus sprids främst av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus, som är vanligast i tropiska och subtropiska områden över hela världen.

Rous sarkomvirus (RSV) är ett retrovirus som först isolerades av Peyton Rous 1910 och orsakar sarcom i höns. Det var det första virus som visade sig kunna orsaka cancer hos djur och Peyton Rous fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1966 för sin upptäckt. RSV är en typ av retrovirus som kan integrera sitt genetiska material in i värddjurets DNA, vilket kan leda till onkogenesis och cancerutveckling. Idag används RSV ofta som ett modellsystem för att studera mekanismerna bakom retroviral onkogenes och cancerutveckling.

Tospovirus är ett släkte inom familjen Bunyaviridae och ordningen Bunyavirales. Dessa är negativa sense RNA-virus som orsakar sjukdom hos växter, framförallt i familjen Solanaceae (som inkluderar potatis, tomater och paprika). Tospovirus överförs vanligtvis från växt till växt av thrips-arter under deras suckande näringstagning. De är världens enda kända RNA-virus som orsakar sjukdom hos både djur och växter, även om de flesta tospovirus orsakar sjukdom hos växter. Exempel på tospovirus inkluderar Tomato spotted wilt virus (TSWV) och Impatiens necrotic spot virus (INSV).

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

'Leishmania' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Parasiten överförs vanligtvis genom bett från sandmyggor av arten Lutzomyia eller Phlebotomus. Leishmaniasis kan manifestera sig på olika sätt beroende på vilken art av Leishmania som orsakar infektionen och var i världen den uppstår. De tre huvudsakliga formerna av leishmaniasis är visceral leishmaniasis (svår, systemisk infektion), cutan leishmaniasis (hudinfektion) och mukosal leishmaniasis (infektion i slemhinnor). Symptomen på leishmaniasis kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av lever och/eller mjälte, hudskador och ulcerationer. Behandlingen för leishmaniasis beror på vilken form av sjukdom som finns och kan innefatta mediciner som amfotericin B, miltefosine eller antimonalkoholer.

Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.

Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.

Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.

Encephalomyocarditis virus (EMCV) är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen Picornaviridae och släktet Cardiovirus. Viruset är känt för att orsaka en infektionssjukdom som kan drabba både hjärnan (encefalit) och hjärtat (myocardit). Sjukdomen är vanligast hos gnagare, men den kan även drabba andra djurarter, inklusive människor, dock sällan. Infektionen sprids främst genom kontaminerad föda eller vatten och kan vara allvarlig, speciellt hos unga djur. Det finns inget vaccin tillgängligt för människor, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges vid sjukdomsfall.

I'm sorry for any confusion, but "Reovirus 3" is not a widely recognized or established medical or scientific term. Reoviruses are a type of double-stranded RNA virus that typically infect the respiratory and gastrointestinal systems of various animals, including humans. However, there are several serotypes of Reoviruses, and they are not usually referred to as "Reovirus 1, 2, 3," etc.

If you have a specific virus or context in mind, please provide more details so I can give a more accurate and helpful response.

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.

En lentivirusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av lentivirus, ett subgenus i retrovirusfamiljen. Lentivirusar är kända för att orsaka långsam progressiv sjukdom och kan infektera både icke-dividerande och dividerande celler. De är associerade med en lång inkubationstid och progressivt skörning av immunförsvaret, centrala nervsystemet och andra organ.

HIV (human immunodeficiency virus) är det mest kända exemplet på ett lentivirus som infekterar människor. HIV orsakar sjukdomen AIDS (acquired immune deficiency syndrome), som kännetecknas av en allvarlig nedsättning av immunförsvaret och ökad susceptibilitet för opportunistiska infektioner, cancer och andra komplikationer.

Det finns inga botemedel mot HIV eller AIDS, men antivirala läkemedel kan användas för att kontrollera virusreproduktionen, fördröja sjukdomens progression och förbättra livskvaliteten hos de drabbade.

En missensmutation är en typ av genetisk mutation där en enda nukleotid (en building block i DNA) byts ut, vilket resulterar i att den kodade aminosyran i proteinets sekvens blir felaktig. Detta kan ha olika konsekvenser beroende på var i genen mutationen sker och hur viktig den felaktiga aminosyran är för proteinet. I värsta fall kan det leda till att proteinet inte kan utöva sin funktion korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar eller abnormaliteter.

"Hepatitantikroppar" är en typ av antikropp som kan upptäckas i blodet hos en person som har smittats med hepatit B-virus. Antikroppen kallas också "hepatitis B core antibody (anti-HBc)". Denna antikropp bildas som svar på infektion och visar att en individ har utvecklat immunitet mot hepatit B-viruset, antingen genom att ha haft en aktiv infektion eller genom vaccination. Det är värt att notera att anti-HBc kan vara av två typer: IgM och IgG. IgM-antikroppen visar på en akut infektion, medan IgG-antikroppen visar på en tidigare infektion eller vaccination.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

Ribonuclease H (RNase H) er ein type av nucleas som spesielt degraderer RNA-strenger i RNA-DNA-hybrider. Det betyr at RNase H klipper på RNA-strengen i en dobbeltstrep som inneholder både DNA og RNA. Dette er viktig for diverse cellulære prosesser, særlig under DNA-replikasjon og -reparasjon.

Det finnes to hovedtyper av RNase H: RNase H1 og RNase H2. Disse har noen forskjellige egenskaper og funksjoner, men de deler likevel en felles mekanisme for å degrade RNA-strenger i RNA-DNA-hybrider.

RNase H er også viktig i forbindelse med behandling av HIV-infeksjoner, fordi det kan bryte ned den revers transkriptasen som HIV bruker til å overføre sin RNA-genom til DNA i vår celle.

Konfokal mikroskopi är en typ av ljusmikroskopi som möjliggör högupplöst och skarp avbildning av smala optiska plan i ett prov, genom att eliminera det fläckvisa bakgrundsljuset som orsakas av utbredd skarpskugga. Denna teknik uppfanns på 1950-talet av M. Minsky och har sedan dess blivit en viktig metod inom biomedicinsk forskning, speciellt för att studera subcellulära strukturer och interaktioner.

I konfokal mikroskopi fokuseras ett smalt laserljusstråle till ett litet volymelement (ett "punkt") inom provet. Det fluorescerande ljuset som emitteras från detta punkt avges sedan genom en lins och en apertur, vilket begränsar mängden bakgrundsljus som når detektorerna. Genom att röra laserfokusen i tre dimensioner kan man skapa en serie optiska sektioner av provet, vilka sedan kan kombineras för att skapa en högupplöst 3D-bild.

Denna teknik har haft ett stort inflytande på biomedicinsk forskning genom att möjliggöra direkt observation och analys av levande celler och vävnader under kontrollerade förhållanden, samt att minska behovet av fixering och färgning som kan påverka struktur och funktion hos de undersökta systemen.

Hemadsorption är en medicinsk term som refererar till adsorption (bindning) av blodbeståndsdelar, såsom celler eller proteiner, till en yta. Detta kan ske under vissa sjukdomszustater, såsom sepsis, där toxiner från infektionskällan kan orsaka skada på olika organ genom att binde till deras ytor.

I klinisk praktik används ofta speciella läkemedel, kallade adsorbentia, för att eliminera toxiner och andra skadliga substanser från blodet genom hemadsorption. Ett exempel på ett sådant medel är det kolbaserade materialet CytoSorb, som används för behandling av svår sepsis och systemisk inflammation.

RNA (Ribonucleic acid) er en type nucleinsyre som spiller en viktig rolle i overføringen og syntesen av genetisk informasjon i levende organismer. Kloroplastene er organeller innenfor de fotosyntetiserende celler hos planter, alger og visse bakterier. De er ansvarlige for å omdanne solenergi til kjemisk energi ved hjelp av fotosyntese.

RNA i kloroplastene refererer til de RNA-molekyler som produseres innenfor kloroplasten og er involvert i syntesen av proteiner og andre molekyler som er nødvendige for kloroplastens funksjon. Disse RNA-molekylene transkriberes fra DNA-sekvensene i kloroplastens genomer og overfører informasjonen til ribosomene, hvor proteinsyntesen foregår. RNA-molekyler innenfor kloroplasten kan også være involvert i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Medicinskt sett betecknar en mutantprotein ett protein som har en genetisk variant eller förändring i sin sekvens jämfört med det normalt förekommande proteinet. Denna förändring kan orsaka att proteinet får en abnormal struktur eller funktion, vilket kan leda till olika hälsoproblem beroende på var proteinet är beläget och vad det normalt utför i kroppen. Mutantproteiner kan uppstå som ett resultat av arv (genetisk mutation) eller som en följd av skada på DNA:t (till exempel orsakad av strålning eller kemikalier). I vissa fall kan mutantproteiner vara inaktiva, överaktiva eller ha en förändrad interaktion med andra proteiner, vilket kan störa cellens homeostas och leda till sjukdom.

'Lunginflammation, viral' refererer til en infektion i lungene som orsakas av et virus. Den medicinske betegnelsen for denne type lungeinfeksjon er ofte 'viral pneumoni'. Ved en viral pneumoni angriper et virus de små luftveier og/eller lungblærer (alveoler) i lungene, hvilket fører til en inflammatorisk respons som kan medføre symptomer som hoste, produktivt hoste, feber, trang til å ande dybt og smerter i brystet. Andre typer av infeksjoner som bakterier og svamp kan også føre til lungeinfeksjoner, men de betegnes deretter som 'bakteriel pneumoni' eller 'svampelunge'. Det er viktig å søke medisinsk behandling hvis man mener at have en viral pneumoni, da det kan være n toget med andre komplikasjoner og kræve spesifikk antiviral behandling.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question and you are asking for a medical definition of "precipitin test."

A precipitin test is a type of immunological assay used to detect the presence of specific antibodies or antigens in a sample. It works by mixing a patient's serum (or other bodily fluid) with a known antigen or antibody, and then observing whether a visible precipitate forms.

In this test, if the patient's serum contains the specific antibody that recognizes the added antigen, the two will bind together to form an insoluble complex, which is visible as a precipitate. Similarly, if the patient's serum contains the specific antigen that recognizes the added antibody, the two will also bind together to form a precipitate.

Precipitin tests are commonly used in diagnostic medicine to identify various infectious diseases, autoimmune disorders, and allergies. They can help doctors determine the presence or absence of certain antibodies or antigens in a patient's body, which can aid in making an accurate diagnosis and developing an appropriate treatment plan.

Medicinskt kan 'HIV-positivitet' definieras som när en persons blod testar positivt för human immunodeficiency virus (HIV). HIV är ett virus som angriper det humana immunförsvaret och orsakar sjukdomen AIDS om den inte behandlas. När en person smittats med HIV kommer viruset att börja producera antikroppar för att bekämpa infektionen, och det är dessa antikroppar som upptäckts i ett blodprov. Det kan ta några veckor till flera månader efter smittotillfället innan HIV-antikroppar kan upptäckas i blodet. En positiv HIV-testresultat betyder att en person är smittad med viruset och kan överföra det till andra, oavsett om de har symtom eller inte.

Amantadine är ett läkemedel som primärt används för att behandla parkinsonism och extrapyramidala bieffekter (sidor effekter) orsakade av neuroleptika. Det verkar genom att blockera receptorerna för glutamat, en signalsubstans i hjärnan, samt öka frisättningen och blockeringen av dopamin, en annan signalsubstans. Amantadine kan också användas för att förebygga infektioner orsakade av influensavirus A.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller i läkemedelsform som lösning för oral användning. Vanliga biverkningar inkluderar yrsel, huvudvärk, sömnsjukdom och torr mun. Högre doser kan orsaka hallucinationer, förvirring och andra psykiatriska symptom.

Det är viktigt att konsekvent ta amantadin som prescriberats av en läkare och inte öka eller minska dosen utan att först diskutera det med läkaren.

Coinfection är en term inom medicinen som refererar till när en individ är infekterad med två eller flera sjukdomsalstrare samtidigt. Detta kan inträffa när en person blir smittad av två olika virus, bakterier eller parasiter samtidigt, eller när en person redan har en infektion och sedan blir smittad med en annan. Coinfection kan vara särskilt vanligt vid infektioner som sprids via droppar eller sexuellt, såsom influensa och HIV.

Coinfection kan också inträffa när en person har en kronisk sjukdom, till exempel cancer eller diabetes, och blir infekterad med en annan patogen. I detta fall kan den andra infektionen försvaga immunförsvaret ytterligare och leda till allvarliga komplikationer.

Coinfection kan vara svår att diagnostisera eftersom symtomen kan överlappa eller vara subtila. Därför är det viktigt för sjukvårdspersonal att vara medveten om möjligheten av coinfection, särskilt hos individer med svaga immunsystem eller kroniska sjukdomar.

En AIDS-vaccin är ett potentialt preventivt medel mot HIV-infektioner. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en specifik immunrespons, såsom produktion av antikroppar eller aktivering av T-celler, som kan erkänna och bekämpa HIV-viruset.

Det är värt att notera att det ännu inte finns någon licensierad AIDS-vaccin på marknaden, trots intensiva forskningsansträngningar under många år. Detta beror delvis på den stor variation som finns bland HIV-stammar världen över och dess förmåga att mutera hastigt, vilket gör det svårt att utveckla en effektiv vaccin mot alla former av viruset.

Kattsarkomvirus, även känt som Feline Sarcoma Virus (FeSV), är ett retrovirus som orsakar olika typer av cancer hos katter, främst fibrosarkom (en typ av cancertumör). Det finns två huvudtyper av Kattsarkomvirus: feline leukemiavirus-inducerat Kattsarkomvirus och independent Kattsarkomvirus. Det förra är en rekombinant form av feline leukemiavirus (FeLV) och en endogen harmlös retrovirus, medan det senare är en självständig entitet som inte orsakas av FeLV-infektion. Båda typerna av Kattsarkomvirus kan orsaka maligna cancertumörer hos katter, ofta i huden eller muskulaturen.

'Lycopersicon esculentum' er en botanisk betegnelse for plantearten som vi kjenner som tomat. I medicinsk sammenheng kan tomatfruktens helsefremmende egenskaper være av interesse, men det er vanligere å se på den som en del av kosten enn som et medicinsk preparat. Tomater inneholder blant annet antioxidanten lycopin, vitamin C og andre næringsstoffer som kan være positive for helse og sykdomsforskyttelse.

Hepatit Delta-antigen (HDAg) är ett protein som produceras av hepatit delta-viruset (HDV), också känt som delta-agens. HDV är en defekt RNA- virus som behöver koinkidera med hepatitis B-viruset (HBV) för att infektera leverceller och orsaka skada.

Det finns två isoformer av HDAg: den lilla HDAg (24 kDa) och den stora HDAg (27 kDa). Den lilla HDAg-varianten är nödvändig för HDV:s replikation, medan den stora HDAg-varianten reglerar packningen av viruset. Båda isoformerna kan detekteras i serum och levervävnad hos infekterade individer.

Upptäckten av HDAg har varit viktig för att förstå HDV:s livscykel och patogenes, och det är ett viktigt mål för diagnostiska tester och möjliga terapeutiska strategier.

"Vacciner, avdödade" refererar till en typ av vaccinering där smittaämnen eller delar av smittaämnena dödats (av inactivation) och används för att stimulera immunförsvaret hos en individ. Detta medför en immunitet mot specifika sjukdomar utan att riskera att insjukna i den aktiva infektionen.

Avdödade vacciner är ofta framställda genom att behandla smittaämnena med kemiska eller fysiska metoder, såsom formaldehyd eller hög temperatur, för att desaktivera deras förmåga att orsaka sjukdom. Dessa inaktiverade vacciner ger ändå en robust immunrespons, eftersom de fortfarande kan behålla vissa antigeniska egenskaper som aktiverar immunförsvaret.

Exempel på avdödade vacciner är:

1. Poliovaccin (IPV) - skyddar mot polio
2. Influensavaccin (influenza) - skyddar mot säsongsinfluenza
3. Hepatitis A-vaccin - skyddar mot hepatit A
4. Pertussis (kikhosta) komponent i kombination med dTap-vaccin

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

En pandemi är en epidemi som spridits över världen eller över ett stort geografiskt område, och som drabbar en stor andel av befolkningen. Detta skiljer sig från en epidemi, som är en sjukdomsutbrott som är koncentrerat till en viss region eller population. En pandemi utgör alltså ett globalt hälsoproblem och kan ha potential att orsaka allvarliga konsekvenser för mänsklig hälsa, ekonomi och samhälle.

Exempel på historiska pandemier inkluderar den spanska sjukan (influenza) under 1918-1919, som orsakade miljoner dödsfall världen över, och senast SARS-CoV-2 viruspandemin som startade år 2020.

Det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner av "sallad", eftersom det vanligen refererar till en maträtt bestående av rå grönsaker, skalbagge, frukt och/eller nötter, kryddor och dressing. I vissa fall kan sallader innehålla även proteinrika ingredienser som kött, fisk eller ägg. Men det finns inga specifika medicinska användningsområden eller terapeutiska effekter knutna till sallad.

Medicinskt kan däggdjur (Mammalia) definieras som ett klad av kräldjursliknande ryggradsdjur, karaktäriserade av att de har könsdimorfiska organ för fortplantning och amning, vilket innebär att honan har bröstvakter (mjölkkörtlar) som producerar modersmjölk som näring till ungarna. Däggdjuren utmärks också av att de är homeotermiska, vilket betyder att de kan reglera sin kroppstemperatur och hålla den konstant, oavsett omgivningens temperatur.

Dessutom har däggdjuren ett komplext andningssystem med lungor som möjliggör en effektiv syreupptagning, och de har ett väl utvecklat hjärta med fyra kamrar som pumpar blodet runt i kroppen. Däggdjuren har också ett skelett med ryggrad och extremiteter, och de har en stor variation av former och storlekar, från små näbbmöss till stora valar.

Onkolytisk virusterapi (også kjent som oncolytisk viroterapi) er en form for cancerbehandling der man bruker levende, genetisk modifiserede eller specialutvalgte virus for å eliminere kræftceller. Disse virusene er selektive og infiserer og dræber kun kræftceller uten å skade normale, sunde celler. Når de infiserer kræftcellene, starter de en immunrespons som også hjelper til å eliminere resten av kræftcellene. Dette kan føre til en reduksjon i kræftens størrelse og spredning, og eventuelt til en helbredelse. Onkolytisk virusterapi er fortsatt under utvikling og undersøkelse, men tidlige kliniske prøver har vist lovende resultater for noen typer av kræft.

"Genitalherpes" er en sexuell overført infeksjon som foråses av herpes simplex virus (HSV). Det forekommer oftest i kjønnene og omkring dem, og kan føre til utslag og smerter i disse områder. Infeksjonen oppstår når viruset kommer i kontakt med huden eller slimhinden, typisk ved seksuell kontakt med en infisert person. Symptomer inkluderer blasser eller små bolger som brister og danne smertefulle sår. Disse symptomene kan vare fra ein til to ukener, men viruset forbliver i kroppen livet ut og kan føre til återfalle etter initialt utbrudd. Det er viktig å merke på at mange som har HSV-2 eller HSV-1 ikke alltid vil ha symptomer eller tegn på infeksjonen, men de kan likevel overføre viruset til andre.

Luciferase är ett enzym som katalyserar bioluminescens, det vill säga ljusproduktion, i vissa levande organismer. Det mest kända exemplet är den blå-gröna lysglansen hos eldflugor och djuphavsdjur som till exempel Kalanmarctis planktonica.

Luciferasreaktionen involverar en substratmolekyl, vanligtvis benämnd luciferin, som oxideras av luciferas i ett tvåstegsprocess där ATP och syre också är nödvändiga reaktanter. Det resulterande ljuskvantumet har en våglängd på omkring 470-560 nanometer, beroende på vilken typ av luciferas som används.

I medicinsk kontext kan luciferas användas som ett reportergen i molekylärbiologiska studier för att mäta och visualisera biologisk aktivitet, till exempel celldelning eller genuttryck, genom att koppla en luciferase-genererande sekvens till en promotor av intresse. När denna promotor aktiveras kommer luciferas att produceras och kan detekteras som ljus med hjälp av ett luminometer eller en CCD-kamera.

Arenaviruses in the New World, also known as Old World arenaviruses, are a group of viruses that primarily affect rodents and can cause disease in humans. These viruses belong to the Arenaviridae family and include several different species such as Junin virus, Machupo virus, Guanarito virus, and Sabia virus.

These viruses are typically transmitted to humans through contact with infected rodent urine, feces, or saliva, and can cause severe hemorrhagic fever with high fatality rates in some cases. The symptoms of arenavirus infection include fever, muscle aches, headache, and in severe cases, bleeding, organ failure, and death.

Prevention measures include avoiding contact with rodents, wearing protective clothing and masks when handling potentially infected materials, and receiving vaccination if available. Currently, there are vaccines available for some New World arenaviruses such as Junin virus, which causes Argentine hemorrhagic fever.

Phycodnaviridae är en familj av stora dsDNA-virus som infekterar eukaryota alger, särskilt dinoflagellater. Virusen inom denna familj har dubbla, lineära DNA-strängar och en stor genomstorlek på mellan 130 kbp och 560 kbp. De flesta Phycodnaviridae-medlemmarna har en ikonisk, komplex virionstruktur med en icosahedral symmetri och en diameter på upp till 200 nm. Dessa virus är viktiga för ekosystemen i haven eftersom de kan orsaka massutbrott av alger (algal blooms) som kan ha negativa effekter på havens biologiska mångfald och vattenkvalitet.

"Revna genprodukter" refererar till de proteiner eller peptider som produceras i en organisms revsystem. Revsystemet inkluderar alla strukturer och komponenter som är involverade i immunförsvaret, såsom vita blodkroppar, lymfkörtlar, mjälte, benmärg och andra immunrelaterade celler och molekyler.

Revna genprodukter kan vara mycket specifika för olika arter och kan ha en rad olika funktioner i immunförsvaret. De kan delas in i två huvudgrupper: humorala (eller yttre) och cellulära (eller inre) genprodukter.

Humorala genprodukter är proteiner som finns fritt i kroppsvätskor, såsom blod och lymfa. De inkluderar antikroppar, komplementproteiner och andra molekyler som hjälper till att eliminera patogener direkt eller indirekt genom aktivering av immunförsvaret.

Cellulära genprodukter är proteiner som uttrycks på cellmembranet eller inuti celler, och de fungerar ofta som receptorer eller signalproteiner. De kan hjälpa till att koordinera immunsvar och aktivera andra delar av immunförsvaret.

Exempel på revna genprodukter inkluderar antikroppar, cytokiner, interferoner, komplementproteiner och major histokompatibilitetskomplex (MHC) molekyler.

I'm sorry for any confusion, but "Makaker" is not a medical term. It is a common name for several species of Old World monkeys, also known as macaque monkeys. These monkeys are found in Asia and North Africa, and some species are known to live in close proximity to humans. If you have any questions about primatology or veterinary medicine, I'd be happy to try to help answer them!

Terminale sekvenser, upprepade, refererar till en situation inom genetiken där en viss sekvens av nukleotider (baspar) upprepas flera gånger i rad, vanligtvis vid slutet av en kromosom. Dessa upprepningar kan variera i längd och antal, men de är ofta rika på adenin (A) och tymin (T) i DNA-sekvensen.

Terminale sekvenser, upprepade, är kända för att spela en roll i genetiska rubbningar som kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska störningar och muskulära dystrofier. De kan också bidra till instabilitet i kromosomen och öka risken för genetiska mutationer. I vissa fall kan upprepade terminale sekvenser användas som markörer för att undersöka genetisk variation och evolutionär utveckling.

'Antikroppsbildning' (antibody production) är en immunologisk process där B-celler, en typ av vita blodcellar, producerar specifika proteiner som kallas antikroppar. Antikropparna binder till ytor på främmande ämnen, såsom virus eller bakterier, och hjälper till att markera dem för att elimineras av immunsystemet.

Denna process startar när en B-cell träffar på ett antigen (ett främmande ämne som kan utlösa en immunrespons). Om B-cellen har en receptor som matchar det specifika antigenet kommer den att aktiveras och börja dela sig. Några av dessa avkomlingar blir plasma celler, som är specialiserade till att producera stora mängder av en viss typ av antikroppar som matchar det ursprungliga antigenet. Dessa antikroppar cirkulerar sedan i kroppen och hjälper till att eliminera de främmande ämnena från kroppen.

Antikroppsbildning är en viktig del av den adaptiva immunresponsen, vilket innebär att det är en aktiv process som utvecklas över tid och blir mer effektiv vid upprepad exponering för samma antigen.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).

Proteininteraktionskartläggning (PPI, Protein-Protein Interaction mapping) är ett samlingsbegrepp för de metoder och tekniker som används för att undersöka och beskriva hur proteiner interagerar med varandra i cellulära system. Detta är en viktig del av molekylärbiologi och cellulär biokemi, eftersom proteininteraktioner spelar en central roll i nästan alla cellulära processer, inklusive signaltransduktion, reglering av genuttryck, DNA-replikering, och cellcykelkontroll.

Genom att kartlägga dessa interaktioner kan forskare få en bättre förståelse för hur proteiner fungerar tillsammans i nätverk och hur de styr cellulära processer. Detta kan hjälpa till att identifiera potentiala terapeutiska mål och utveckla nyare och effektivare behandlingsmetoder för sjukdomar som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och infektionssjukdomar.

Det finns olika tekniker och metoder för att kartlägga proteininteraktioner, inklusive two-hybrid screening, affinitetschromatografi, masspektrometri, fluorescensresonansenergitransfer (FRET), bioluminiscensresonansenergiöverföring (BRET) och krosskärmstekniker. Varje metod har sina egna fördelar och begränsningar, och ofta används flera tekniker i kombination för att verifiera och validera resultaten.

Hepatit B-kärnanitgener (HBcAg) är proteiner från det virala kapsidskalet hos Hepatit B-virus. Det kan ses som ett tecken på en aktiv infektion med Hepatit B-virus och kan detekteras i serum under den akuta infektionsfasen. I vissa fall kan HBcAg också detekteras i leverbiopsier hos personer med kronisk Hepatit B-infektion. Det finns två former av HBcAg: (1) en icke-sekretorisk form som är inneboende i infekterade celler och (2) en sekretorisk form som ingår i det virala kapsidskalet och kan påträffas i serum under en aktiv infektion.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

"Arbovirusinfektioner" er en samlebetegnelse for infektionssykdommer forårsaket av arboviruses, som primært overføres gennem insektbid (arthropod-borne). Ordet "arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus". Disse virusslag er typisk forbundet med transmissionscykler, der involverer bl.a. mygger eller tæger som vektorer (smittebærere). Eksempler på arbovirusinfektioner inkluderer bl.a. Den amerikanske febersyge, gul feber, chikungunyafeber, denguefeber, Zika-virusinfektion og West Nile fever. Symptomerne på arbovirusinfektioner kan variere voldsomt, fra mildt sygefølelse til alvorlig sygdom med mulig komplikation til døden, afhængigt af virussorten og individets immune system.

En viroid är ett smittsam, cirkulärt RNA-molekyl som saknar egen kapselfunktion och istället behöver den infektera värdceller för att kunna replikera sig. Viroider är mycket små, med en genomsnittsstorlek på cirka 240-400 nukleotider, och de orsakar sjukdomar hos växter. De kan orsaka allvarliga skador på grödor och ha stor ekonomisk betydelse inom jordbruket. Ett exempel på en viroid är Potato spindle tuber viroid (PSTVd), som orsakar en sjukdom hos potatisväxter.

En lässramsmutation (engelska: "missense mutation") är en typ av genetisk mutation där en enda nukleotid i DNA-sekvensen byts ut, vilket resulterar i att den kodade aminosyran i proteinsekvensen ändras. Detta kan ha olika konsekvenser beroende på var i genen mutationen sker och vilken aminosyra som ersätts. I värsta fall kan en lässramsmutation leda till att ett funktionellt protein inte kan bildas alls, medan mildare mutationer kan resultera i endast något förändrat protein. Lässramsmutationer kan vara orsaken till olika genetiska sjukdomar och ärvs ofta autosomalt dominant, vilket betyder att det räcker med att en av de två kopiorna av genen som varje individ har är defekt för att sjukdomen skall utvecklas.

GB-virus B, även känt som Saccharomyces cerevisiae virus B or SSVB, är ett virus som infekterar jästsvampen Saccharomyces cerevisiae. Det tillhör gruppen dsDNA-virus och har en dubbelsträngad DNA-genom. Viruset är icke-segmenterat, vilket betyder att det inte består av flera separata delar av DNA. GB-virus B är ett relativt nyupptäckt virus och forskningen kring dess patogenicitet och möjliga infektion hos människor befinner sig fortfarande i ett tidigt stadium.

Hepatitis A är en akut inflammation i levern som orsakas av hepatit A-virus (HAV). Sjukdomen sprids vanligen via förorenad mat eller dryck, ofta från en smittad persons avföring. Symptomen på hepatit A kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärtor i magen och gulsot. De flesta drabbade mottappar sig väl efter några veckor eller månader, men i sällsynta fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer som leverförsämring och död. Ett effektivt vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit A-infektion.

Protein Interaction Domains (PIDs) and Motifs refer to specific regions within a protein's three-dimensional structure that are involved in mediating interactions with other proteins or molecules. These domains and motifs are critical for many biological processes, including signal transduction, cell cycle regulation, DNA replication and repair, and protein folding and degradation.

Protein Interaction Domains are structurally defined regions within a protein that can fold independently and mediate specific interactions with other proteins or molecules. They are often composed of multiple secondary structure elements such as alpha helices and beta sheets, and can be classified into different families based on their structural similarities. Examples of well-known PIDs include the Src homology 2 (SH2) domain, the Src homology 3 (SH3) domain, and the pleckstrin homology (PH) domain.

Protein Interaction Motifs, on the other hand, are short linear sequences of amino acids that mediate specific interactions with other proteins or molecules. Unlike PIDs, motifs do not have a well-defined three-dimensional structure and can be found in different regions of a protein. Examples of well-known interaction motifs include the nuclear localization signal (NLS), the nuclear export signal (NES), and the PDZ-binding motif.

Together, PIDs and motifs play crucial roles in regulating protein function and cellular signaling pathways, and their dysregulation has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and infectious diseases. Therefore, understanding the molecular mechanisms of protein interactions is essential for developing new therapeutic strategies and drugs.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

Virushepatit (viral hepatitis) hos människor är en infektionssjukdom orsakad av olika typer av virus som angriper levern och kan leda till skada på leverceller. Det finns fem huvudtyper av viral hepatit, A, B, C, D och E, var och en med sina unika karaktäristika, överföringsvägar och sjukdomsförlopp.

1. Hepatit A (HAV): Detta är en vanlig orsak till akut hepatit och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten som har smittats av avföring från en smittad person. Det tenderar att vara mildare hos barn men kan leda till allvarliga sjukdomsförlopp hos vuxna.

2. Hepatit B (HBV): Denna typ orsakas av hepatit B-virus och sprids främst via sexuell kontakt, droganvändning med gemensamma behållare eller från moder till barn under förlossningen. Det kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, där den senare kan resultera i levercirros och levercancer.

3. Hepatit C (HCV): Denna typ orsakas av hepatit C-virus och sprids främst via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det tenderar att leda till kroniskt sjukdomsförlopp i mer än hälften av fallen och kan resultera i levercirros och levercancer.

4. Hepatit D (HDV): Denna typ orsakas av hepatit D-virus och sprids via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det kan bara infektera individer som redan är infekterade av hepatit B-virus och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp.

5. Hepatit E (HEV): Denna typ orsakas av hepatit E-virus och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten. Det är vanligare i länder med dålig sanitet och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, särskilt hos gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder som vaccinering, användning av skydd under sexuell kontakt och undvikande av droganvändning med gemensamma behållare kan minska risken för infektion med hepatit-virus.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

I'm sorry, there seems to be a typo in your request. I believe you are asking for a medical definition of "transmissible pancreatic necrotizing virus." However, I couldn't find any specific medical condition or virus that goes by that exact name.

Necrotizing pancreatitis is a severe form of acute pancreatitis where patches of the pancreas become necrotic (dead tissue). While there are various causes of pancreatitis, such as gallstones and alcohol abuse, it is not typically transmitted from person to person.

If you meant something different or have more context about this term, please provide additional information so I can give a more accurate response.

HIV-höljeprotein gp41 är ett transmembrant protein hos HIV (Human Immunodeficiency Virus), som är involverat i virusets infektionsprocess. Proteinet är en del av virionens yttre membran och bildar, tillsammans med det yttersta HIV-höljeproteinet gp120, ett komplex som kallas för gp120/gp41.

Gp41 spelar en viktig roll i den initiala bindningen till målcellen (vanligtvis en CD4+ T-cell eller dendritcell) och under processen där HIV-viruset infekterar cellen. Efter att gp120 har binder till receptorn på målcellens yta, kommer gp41:s funktion att bli aktiverad. Denna aktivering leder till en konformationsförändring hos gp41, vilket möjliggör för viruset att fusionera sitt membran med målcellens membran och infektera cellen.

Gp41 är ett viktigt mål för HIV-behandlingar och forskning kring HIV-vaccin, eftersom det utgör en del av den initiala bindningen till målcellen och därmed en kritisk punkt i infektionsprocessen.

... (MLeV) är ett RNA-virus som infekterar det stjärtlösa groddjuret Microhyla ornata. Arten ingår som enda ... De andra kända virus som är närmast besläktade med MLeV är coronavirusen i underfamiljen Orthocoronavirinae som innehåller ett ... antal virus som kan smitta människor, men MLeV tros vara helt ofarligt för människor. Namnet letovirus refererar till titanen ...
... är en serotyp av virusarten Enterovirus D, ett enkelsträngigt RNA-virus som ingår i släktet Enterovirus och ... Enterovirus D68 (EV-D68), enterovirus 68 (EV68) eller humant enterovirus 68 (HEV68), är ett enkelsträngigt RNA-virus och en ...
Virus-RNA kan påvisas med PCR. Även antikroppar mot viruset kan mätas. Det finns inget vaccin mot hepatit C, men däremot kan ... 1994). ""Silent" hepatitis B virus mutants are responsible for non-A, non-B, non-C, non-D, non-E hepatitis" (på engelska). ... Huvudartikel: Hepatit A Hepatit A-virus finns i avföringen hos de smittade. Viruset kan överföras via förorenad mat och vätska ... Vid hepatit A har man antikroppar mot hepatit A-virus av immunoglobulin M-typ. Antikropparna kvarstår hela livet, men övergår ...
När RNA:t väl är frigjort börjar replikeringen och bildandet av nya virus. TMV börjar med att syntetisera nytt RNA till ... TMV är ett enkelsträngat RNA-virus. TMV har en relativt enkel struktur och är ett klassiskt exempel på ett stavformat virus. ... Tobaksmosaikvirus (TMV) är ett enkelsträngat RNA-virus från familjen Virgaviridae. TMV är huvudsakligen en växtpatogen och ... Myer gjorde flera försök att odla viruset, men misslyckades då kännedomen om virus ännu inte fanns. Virus kunde först studeras ...
"Toscana Virus RNA in Sergentomyia minuta Flies". Emerging Infectious Diseases 12 (8): sid. 1299-1300. doi:10.3201/ ... Arten kan bära på arboviruset Toscana-virus som kan orsaka hjärnhinneinflammation hos människan. ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov ...
Viruset är ett RNA-virus ur gruppen Flavivirus. Sjukdomen kan vara svår att skilja från andra sjukdomar, framförallt i tidiga ... Först 1937 kunde man fastslå att sjukdomen orsakas av ett virus. Gula febern sprids via myggor; Aedes-arter i Afrika (speciellt ... Sjukdomen orsakas av gula febern-virus och sprids genom bett från vissa arter av stickmyggor. Sjukdomen smittar människor och ... Vaccinet utgörs av en levande försvagad virusstam benämnd Gula febern virus 17D 204-stam och framställs av specificerade ...
... är en familj av enkelsträngade RNA-virus. Det är en av de största virusfamiljerna och inkluderar bland annat ... "Virus Taxonomy: 2015 Release". International Committee on Taxonomy of Viruses (ICTV). http://ictvonline.org/virusTaxonomy.asp. ...
... är de största av alla RNA-virus. Vironerna är fullständiga viruspartiklar med en diameter av 120-160 nm. Namnet "coronavirus" ... Andra virus inom gruppen har senare identifierats, som SARS-CoV som orsakade sars år 2003, HCoV NL63 år 2004, HKU1 år 2005, ... Den här artikeln handlar om en grupp av virus. För den aktuella pandemin, se covid-19-pandemin. För det coronavirus som orsakar ... De första som infekterade människan upptäcktes i början av 1960-talet och var två olika virus som återfanns i näshålan på ...
... (Flaviviridae) är en virusfamilj bestående av RNA-virus. Exempel på sjukdomar orsakade av virus tillhörande familjen ...
Viruset är ett höljeförsett RNA-virus med helikal nukleokapsid. Parotitviruset kan förekomma i fler olika genotyper. Det är de ... Det finns andra virus som kan ge samma typ av besvär som virus för påssjuka. Dessa symptom är däremot oftast lindrigare och ... Om prov på ryggmärgsvätska görs kan det visa om det är en inflammation och även om den orsakats av bakterier eller virus. En ... Parotitvirus är orsaken till påssjuka och det är ett mycket smittsamt virus. Det är därför viktigt att söka vård. Sjukdomen är ...
Allmänt sett är DNA-virus stabilare än RNA-virus och ger därmed högre risk för smitta. Risken att smittas av RNA-viruset HIV ... I: dsDNA-virus II: ssDNA-virus III: dsRNA-virus IV: (+)ssRNA-virus V: (-)ssRNA-virus VI:ssRNA-RT-virus VII: dsDNA-RT-virus Det ... Virus med lipidhölje kallas höljevirus, virus utan hölje kallas nakna virus. Vissa virus har även utskott på höljet som taggar ... Ett -RNA-virus (komplementär till mRNA) har med sig polymeras när det tränger in i cellen för att kunna skapa +RNA (mRNA). För ...
... är en familj av enkelsträngade RNA-virus som orsakar vinterkräksjukan. Här är särskilt norovirus och sapovirus ...
"Favipiravir, an anti-influenza drug against life-threatening RNA virus infections". Pharmacology & Therapeutics: sid. 107512. ...
... är ett släkte dubbelsträngat RNA-virus (dsRNA) i familjen Reoviridae. Mag-tarmkatarr förorsakad av rotavirus är en ... Rotavirus är ett virus som är den vanligaste orsaken till svår diarré hos barn under tre års ålder. Det är ett av flera virus ... Vårdguiden: Rotavirus (Wikipedia:Projekt översätta källmallar, Översatta artiklar, Virus). ... för att tillhandahålla skydd mot detta virus. I mars 2019 beslutade den svenska regeringen att införa rotavirus i det ...
... positivt RNA-genom (11-12 kb). Virus-RNA är infekterande och fungerar både som genom och virusets mRNA. Hela genomet översätts ... myggor och fästingar). Alfavirusen är väldigt små, klotformade RNA-virus som även har ett envelope (yttre skyddslager) runt sig ... Virus Res.106(2):103-16. (Virus, Wikipediaartiklar med identifierare från EoL, Wikipediaartiklar med identifierare från GBIF, ... Alfavirusen är ett släkte av virus som tillhör familjen Togaviridae. Det finns 25 olika slags alfavirus och man har bevisat att ...
Rubella orsakas av ett RNA-virus som tillhör virusgruppen rubivirus inom togavirusfamiljen. Virusstrukturen är kartlagd och det ... är en infektionssjukdom som orsakas av ett RNA-virus. Tidigare var sjukdomen vanlig och drabbade främst mottagliga barn och ...
Hos vissa virus består generna ibland av RNA-segment istället för DNA. Dessa RNA-gener utgör antingen direkt ett underlag för ... I vissa fall är inte genens slutprodukt ett protein, utan det stannar på RNA-stadiet. Detta förekommer främst i RNA-molekyler ... Det kan ske som ett misstag under replikationen av cellens genetiska material, även biologiska virus kan vara ansvariga för att ... Informationen i DNA-molekylen översätts, transkriberas, till olika former av RNA, som styr tillverkningen, syntesen, av ...
... -viruset är ett litet, enkelsträngat, positivt sens-RNA-virus med hölje. Det tillhör genuset hepacivirus i familjen ... a b c d e f g h i j] Alter, MJ (2007-05-07). "Epidemiology of hepatitis C virus infection.". World journal of gastroenterology ... Kronisk hepatit C är en hepatit C-virusinfektion, som varar längre än sex månader baserat på närvaro av dess RNA. Eftersom ... a b c d e] Chronic Hepatitis C Virus Advances in Treatment, Promise for the Future.. Springer Verlag. 2011. sid. 4. ISBN ...
... är stavformade filamentösa negativt enkelsträngade RNA-virus (-ssRNA). Ebolavirus är zoonotiska virus som kan smitta människor ... RNA beroende RNA transkriptas. Detta för att -RNA inte känns igen av ribosomerna och därför måste översättas till +RNA (mRNA). ... Liksom alla virus kan ebolaviruset inte reproducera sig självt utan måste ha hjälp av en värdcell för att kunna föröka sig. ... Begravningsceremonier där de sörjande kommit i direkt kontakt med den avlidne, samt överföring av virus när anhöriga vårdar en ...
... är ett virus tillhörande virusfamiljen flavivirus och är ett enkelsträngat RNA-virus. Viruset orsakar sjukdomen ...
Det finns indikationer om att det kan verka mot andra enkelsträngade RNA-virus. Läkemedlet studeras som en eventuell behandling ... Remdesivir är en nukleotidanalog, specifikt en adenosinanalog, som angriper virala RNA-kedjor, vilket gör att viruset får svårt ...
Genom att hämma RNA- eller DNA-syntesen förhindras bildandet av nya virus. Detta kan göras med så kallade "falska byggstenar" ... Eftersom replikationen av virus är som störst direkt efter sjukdomsutbrott bör läkemedlet tas så snart som möjligt för att få ... Läkemedel som Zanamivir hämmar frisättning av nya virus genom att hämma enzymet neuraminidas. Genom att frisättningen hämmas ... Flera antivirala medel ger svåra biverkningar, och många virus utvecklar lätt resistens mot medlen. ...
Dagen efter kontakt med en person som testat positivt påvisades virus-RNA hos en tredjedel. På dagen för symtomdebut var testet ... De skiljer sig åt i vilka gener i virus-RNA som detekteras, till exempel N-genen (N för nukleokapsidfosfoproteinet), ORF1ab- ... Den högsta sensitiviteten hittades tre dagar efter symtomdebut på 80 %. Tre veckor efter symtomdebut kunde virus-RNA ... E-genen kodar för virushöljet (E för höljet), RdRp-genen för RNA-beroende RNA-polymeras (RdRp). Testet reagerar alltså på ...
... är en virusfamilj bestående av enkelsträngade RNA virus och viruset omges av ett hölje. Viktigaste virusen i familjen ...
Människans kroppsvätskor innehåller defensiner som är giftiga för bakterier och ribonukleaser som klyver RNA-virus. En hel del ...
Alla cellulära organismer bär på både DNA och RNA. Virus bär på antingen DNA eller RNA. All information om en cells struktur ... DNA och RNA består av annorlunda kemiska föreningar. RNA består av sockerarten ribos, DNA som istället består av sockerarten ... Adeninet i DNA-sekvensen basparar med uracil i RNA. DNA och RNA består av långa kedjor innehållande hundratals och tusentals ... Förutom i vissa enstaka virus, så består RNA av en enkelsträngad polynukleotidkedja, DNA består av en dubbelsträngad kedja av ...
... utgör en virusfamilj med cirka 95-110 nm stora sfäriska till ovala lipidhöljeförsedda RNA-virus. Flera av ... Antalet arter förväntas öka i och med upptäckten av nya virus och taxonomin kan komma att justeras ytterligare. Man känner till ... ISBN 978-1-55581-463-2 ^ "Virus Taxonomy: 2017 Release, kap. Order: Bunyavirales" (på engelska). International Committee on ... ISBN 978-0-87553-018-5 (Biologiska artiklar som hämtar bild från Wikidata, Virus). ...
... -virus (HEV) är ett sfärisk, naket, enkelsträngat RNA-virus med 32-34 nanometers diameter. Det är betydligt känsligare ... Hur länge den sjuke är smittsam har inte fastställt med säkerhet, men virus har hittats i avföring från sjuka i upp till två ... Det finns hypoteser på att inkubationstiden är till en del dosberoende på så sätt att ju fler virus som finns i smittdosen, ... Hepatit E-virus med genotyperna 3 eller 4 förekommer oftare i industrialiserade länder som en ständigt närvarande endemisk ...
Eftersom det är ett minussträngat RNA-virus så måste det först kopieras innan virusets proteiner kan translateras. Puumalavirus ... Detta gav upphov till en stor ökning i förekomst av antikroppar mot Puumala-virus hos människorna i Norr- och Västerbotten. ... Viruset är ca 100 nm i diameter och genomet består av tre RNA-segment av negativ polaritet. Puumalaviruset replikeras i ... "Outbreak of Puumala Virus Infection, Sweden". Emerging Infectious Diseases 14 (5): sid. 808-810. doi:10.3201/eid1405.071124. ...
... et är ärftlig information kodad i organismens fullständiga DNA-sekvens (eller vad gäller vissa virus, RNA-sekvens). Hos ... och RNA-produkterna och annotera hela sekvensen. Gen Genetiska koden Genomik Genotyp DNA Proteom Mem (Artiklar som behöver ... såsom icke-translaterade RNA, strukturella och replikativa DNA-element, pseudogener och högt repetitiva sekvenser. ... varav de flesta var icke-kodande RNA-gener. Människans Y-kromosom sekvenserades helt i januari 2022. Även om människogensomet ...
Provet förvaras i kyl i avvaktan på transport till Klinisk Mikrobiologi men kan transporteras i rumstemperatur ...
Microhyla letovirus 1 (MLeV) är ett RNA-virus som infekterar det stjärtlösa groddjuret Microhyla ornata. Arten ingår som enda ... De andra kända virus som är närmast besläktade med MLeV är coronavirusen i underfamiljen Orthocoronavirinae som innehåller ett ... antal virus som kan smitta människor, men MLeV tros vara helt ofarligt för människor. Namnet letovirus refererar till titanen ...
Virus har genetiskt material i form av DNA eller RNA. Det att någonting har genetiskt material och förmåga att föröka sig ... Men det är egentligen en filosofisk fråga vad ett virus är, säger Sariola.- Ett virus har inget självständigt liv. Om ett virus ... I detta avseende är virus inte levande, konstaterar Butcher.. INTE LEVANDE MEN EFFEKTIV. Även om virus inte lever, betyder det ... Utöver virus åker också en mängd livlösa följeslagare som är experter på att snylta och föröka sig snålskjuts på de minsta ...
Dubbelsträngat RNA-virus group. *. Person: U3 Undervisnings- och forskningspersonal, HU, undervisnings- och forskningspersonal ...
Fynd av RNA från virus har gjorts i avloppsvatten som fått medial spridning. Viruset består av ribonukleinsyra (RNA) och ...
Resultaten har betydelse för försöken att återuppliva utdöda arter men även för att studera pandemiska RNA-virus. ... RNA från utdöd art återskapat för första gången. Forskare har för första gången isolerat och sekvenserat RNA-molekyler från en ...
Sjukdomen orsakas av ett RNA-virus som tillhör familjen Rhabdoviridae, släktet lyssavirus. Släktet lyssavirus omfattar fjorton ... men inget av djuren hade påvisbart virus RNA i saliven. Samtliga fladdermöss som visats vara antikroppspositiva tillhör arten ... Virus kan överföras vid bett och nafsning, men även genom slickning på slemhinnor och icke intakt hud. Risken för smitta är ... Risken är även korrelerad till mängden virus i saliven hos djuret samt vilket species av viruset. I försök har det visats att ...
Tidigare forskning har visat att det sker RNA-förändringar i olika virus, men exakt hur virus påverkar processer som förändrar ... är viktig för grundläggande funktioner i RNA, exempelvis translation av RNA till aminosyror och exporten av RNA till delar av ... Cellens RNA kan modifieras så att informationen från DNA överförs till proteiner på ett korrekt sätt. Under senare år har ... Vi är förvånade över hur omfattande och drastiskt förlusten av denna RNA-modifiering är vid infektion med sars-cov-2. Vi såg ...
Projektet där man ska studera avloppsvatten och förekomsten av virus-RNA kommer vara mycket intressant och kommer kunna ge ... Krönika, Johan Brun, 12/6 -20: Ett fortsatt oförutsägbart virus * Krönika, Johan Brun, 5/6 -20: "Nedåtgående trender men ... Krönika, Johan Brun, 3/2 -21: "Muterande virus fortsätter oroa." * Krönika, Johan Brun, 27/1 -21: "Bättre behandlingsmetoder ... En hypotes som allt oftare diskuteras är att androgener (manliga könshormoner) hjälper virus att få fäste på lungcellerna. ...
Resultaten har betydelse för försöken att återuppliva utdöda arter men även för att studera pandemiska RNA-virus. ... RNA från utdöd art återskapat för första gången. Forskare har för första gången isolerat och sekvenserat RNA-molekyler från en ...
Fast det r kanske inte liten grej f rst s s d f r det v l bli RNA-virus, den r liten den. ... J74, jag dricker og rna l men skulle inte tveka p att ta en kaffe eller ett glas vin med dig! Their loss!. I vrigt retar jag ...
Evaluation of a commercial exogenous internal process control for diagnostic RNA virus metagenomics from different animal ... Monteil V, Salata C, Appelberg S, Mirazimi A (2020) Hazara virus and Crimean-Congo Hemorrhagic Fever Virus show a different ... of a multivalent kunjin virus reporter virus-like particle system inducing seroconversion for ebola and west nile virus ... Emerging Influenza D virus infection in European livestock as determined in serology studies: Are we underestimating its spread ...
Vid uppföljande fylogenetisk sekvensering av patientens Puumalavirus-RNA visade det sig ha ett nära släktskap med virus som ... Besläktat med virus från norra Finland/Ryssland. Vår patients Puumalavirus var nära besläktat med virus från norra Finland/ ... Expansion of spatial and host range of Puumala virus in Sweden: an increasing threat for humans? Epidemiol Infect. 2017;145(8): ... Global uppvärmning ändrar utbredning av djur- och växtarter, bakterier, svampar och virus. Att även förstörda livsmiljöer ökar ...
... alla RNA-virus. Men även adenovirus kan upptäckas med samma metod trots att adenovirus är ett DNA-virus. ... på grund av att RT-PCR kan bara finna RNA men inte upptäcka infektiösa virus. Därför kan man hitta RNA på ledstänger flera ... Fria nukleinsyror extracellulärt ska inte existera, därför finns RNA:ser och DNA:ser. modRNA-preparaten ger celler order att ... Alla vacciner har skyddande proteiner runt det genetiska materialet (RNA eller DNA) och nukleinsyrorna är antingen inaktiverade ...
Nya studier om CBD-olja mot RNA virus (t.ex. covid-19, influensa, mässling, ebola…). ...
Eftersom virus har lätt för att mutera och därigenom skapa sätt att undgå Ett -RNA-virus (komplementär till mRNA) har med sig ... Virus består av nukleinsyra, antingen DNA eller RNA, och proteiner. Bakterien är en enda cell, de har en egen ämnesomsättning, ... Virus är de minsta biologiska partiklar som orsakar sjukdom. Till skillnad från bakterier kan virus bara föröka sig i levande ... Bakterier är större än virus och kan leva och frodas i stort sett var som helst, medan virus bara kan föröka sig genom att ...
Detektion av virus-nukleinsyra (RNA) i kliniskt prov. ... Detektion av virus-nukleinsyra (RNA) i kliniskt prov.. ...
Exempelvis är genomet hos vissa virus uppbyggt av RNA och inte DNA. Med hjälp av bioinformatik analyserar jag stora mängder ... Jag studerar genomet, den samlade arvsmassan, och transkriptomet, det vill säga RNA-molekyler som innehåller genetiskt material ...
RNA-virus, t.ex. norovirus, som ger upphov till häftiga kräkningar, diarré och ibland feber (vinterkräksjuka). ...
SVDV är antigent besläktat med coxsackie B5-virus hos människa. Dessa virus differentieras med RNA-hybridiseringstester. ... Virus persisterar också länge i omgivningen, och har t.ex. kunnat isoleras från daggmaskar i jord där infekterade djur gått. ...
Virus med RNA ut i en process som kallas splitsning för att virus RNA skall bli funktionellt. Eftersom.. Know that during RNA ... RNA splicing is a process in eukaryotic gene expression where that genetic information is altered while in RNA form. In ... Varför introner? RNA Splitsning Det finns flera metoder för skarvning, beroende på organismen, typ av RNA eller intronstruktur ... RNA Splicing. RNA-splitsning. Engelsk definition. The ultimate exclusion of nonsense sequences or intervening sequences ( ...
... är ett väldigt farligt virus som man bör vara vaksam på. Det har blivit allt viktigare att känna till dess symtom. Läs denna ... Ebolaviruset tillhör familjen av RNA-virus som man kallar filovirus. Det finns även fem serotyper av detta virus: Ebola - Zaire ... Detta är ett virus som man verkligen bör frukta och respektera, främst med tanke på hur svårt det är att upptäcka. Det innebär ... Ebola är ett virus som orsakar hemorragisk feber hos människor och primater. Denna sjukdom fick sitt namn från floden Zaire ( ...
RNA-virus) kan en kort sekvens innehålla mycket mer genetisk information än en lång sekvens från en mikroorganism med ... RNA-virus och samtidigt det analyserade antalet arvsmassekopior är lågt. Ett sätt att minska denna risk är att utföra så kallad ... Alignment innebär att primära sekvenser (DNA, RNA eller protein) arrangeras så att likheter i sekvenserna identifieras. Dessa ... Denna text fokuserar på kvalitetssäkring och validering av molekylärepidemiologiska typningar av virus. Dessa typningar baseras ...
RNA virus är då känsligare än DNA, då det saknas korrekturläsning. Konsekvens kan vara att ändringen inte gör något, viruset ... RNA virus är då känsligare än DNA, då det saknas korrekturläsning. Konsekvens kan vara att ändringen inte gör något, viruset ... Hos över 90% av patienter i det kroniska stadiet kan HIV RNA/DNA påvisas i Detta DNA polymeras kan korrekturläsa i 3 till 5 ... RNA DNA-kedjor består bland annat av kvävebaser som två och två bildar Skulle felaktig basparning uppstå kan detta bero på ...
om det kan finnas några evolutionära fördelar för värdcellen att bära på ett RNA-virus i form av en transposon. (Ledtrådar) ... En del eukaryota transposoner tror man har sitt ursprung i RNA-virus. Diskutera. *varför man tror det (ledtrådar) ... Förklara varför replikationen av virus-DNA inte behöver vara särskilt hårt reglerad, utan tvärtom ofta inte är reglerad alls! ( ... vad det är för evolutionär fördel för ett virus att fungera som en transposon (ledtrådar) ...
Rotavirus är ett släkte dubbelsträngat RNA-virus (dsRNA) i familjen Reoviridae. Innehåll. ... Rotavirus är ett virus som är den vanligaste orsaken till svår diarré hos barn under tre års ålder. Det är ett av flera virus ... för att tillhandahålla skydd mot detta virus.[19] ...
BAKGRUND Ebola är ett filovirus (RNA-virus) som ger upphov till viral hemorragisk feber. Andra virus som ger liknande klinisk ... Since then, the virus has been infecting people from time to time, leading to outbreaks in several African countries. ... Ebola är en allvarlig form av blödarfeber som orsakas av ett virus och kontakt med levande eller döda vilda djur, till exempel ... Scientists do not know where Ebola virus comes from. Den 1 juni deklarerades Guinea [6] och slutligen den 9 juni samma år ...
Ozon kan döda bakterier och virus genom att oxidera deras organeller, DNA och RNA. 253,7 nm ultraviolett ljus absorberas lätt ... RNA i fallet med coronavirus / COVID-19 virus) och gör dem ofarliga. ... Spridningen av virus är vanlig i offentliga miljöer. Laboratorieexperimentet visar att mikrober kan överleva på ytan på föremål ... UV och ozon är allmänt erkända som medel för att förhindra spridning av Coronavirus / COVID-19 virus. UV-C armaturer är också ...
Proteinutskott-hjälper virus att fästa till celler och injicera sitt DNA/RNA i cellen. Top chef ... Även om det finns många kvävebaser är de fem viktigaste att veta de baser som finns i DNA och RNA, som också används som ... är viktig för DNA-reparation och att det sker i samarbete med RNA De två DNA kedjorna är vända åt olika håll och därför fogas ...
Med PCR kan man analysera förekomst av virus-RNA i nasopharynx eller svalgprov (bakre svalgväggen). It is also used to treat ...
  • Messenger-RNA, eller mRNA, är molekylen som ansvarar för kopiering av genetisk information från DNA-strängen som kodar för varje organisms proteinkedjor och därför dess fysiska smink. (web.app)
  • RNA splicing removes the introns from pre mRNA to produce the final set of instructions for the protein. (web.app)
  • Transkrip9on: DNA-‐molekylen öppnas upp vid en specifik gen och enzymet RNA-‐ polymeras gör en genkopia (mRNA) Å ena sidan: genetik som handlar om vad molekylära gener gör och vad de har för funktion. (netlify.app)
  • Engslsk översättning av acido ribonucleico (RNA) mRNA Transcript Targeted by HuR with Unknown Phosphorylation [nucleoplasm]. (web.app)
  • Why do the other Messenger RNA ( mRNA ) copies (or transcribes) the genetic instructions from DNA in the nucleus and carries them to the cytoplasm. (web.app)
  • Angående de mRNA-baserade vaccinerna är det sant att dessa bygger på ny forskning, men liknande metoder har visat goda resultat även i samband med cancerbehandling samt för vaccin mot rabies, influensa och Zika-virus. (olofedsinger.se)
  • Dolores Cahill synpunkter på de nya Coronavaccinerna som grundar sig på att man ska injicera mRNA från virusen istället för avdödade eller försvagade hela virus är mycket kraftfulla. (almanova.se)
  • RNA-vacciner innehåller inte coronavirus utan budbärar-RNA (mRNA), som innehåller koden för coronavirusets ytprotein. (rokotustieto.fi)
  • Coronaviruset tar över delar av cellens RNA-maskineri, och stoppar därmed viktiga processer i infekterade celler. (expertsvar.se)
  • Bakterier är större än virus och kan leva och frodas i stort sett var som helst, medan virus bara kan föröka sig genom att invadera levande celler. (netlify.app)
  • Virus partikeln kan endast föröka sig inuti andra levande celler. (netlify.app)
  • Proteinutskott-hjälper virus att fästa till celler och injicera sitt DNA/RNA i cellen. (netlify.app)
  • Interferon är ett naturligt förekommande protein , producerat av kroppens celler som svar på attacker av virus , maligna celler samt mot intracellulära parasiter. (wikipedia.org)
  • Dessa två interferoner skyddar celler som ännu inte blivit infekterade av virus genom att öka genuttrycket av vissa enzym som interferar med virusets replikationscykel, till exempel genom klyvning av virus RNA eller DNA . (wikipedia.org)
  • Till saken hör å andra sidan att alla virus - covid-19 inkluderat - för med sig just RNA (i vissa fall DNA) in i våra celler, där de förökas och gör oss sjuka. (olofedsinger.se)
  • Viruset består av ribonukleinsyra (RNA) och proteiner. (svensktvatten.se)
  • Cellens RNA kan modifieras så att informationen från DNA överförs till proteiner på ett korrekt sätt. (expertsvar.se)
  • Virus består av nukleinsyra, antingen DNA eller RNA, och proteiner. (netlify.app)
  • 253,7 nm ultraviolett ljus absorberas lätt av proteiner och nukleinsyror i mikrober och kan döda mikrober genom att denaturera deras protein samt förstöra deras DNA och RNA. (ledochled.se)
  • Forskare vid Karolinska Institutet rapporterar i tidskriften Nature att de har funnit ett helt nytt tillvägagångssätt som korta RNA-molekyler använder för att styra produktionen av proteiner inne i cellerna. (web.app)
  • Ebolaviruset tillhör familjen av RNA-virus som man kallar filovirus. (stegforhalsa.se)
  • Rotavirus är ett släkte dubbelsträngat RNA-virus (dsRNA) i familjen Reoviridae . (wikipedia.org)
  • Mässling (morbilli) är en virusinfektion som orsakas av ett RNA-virus inom familjen paramyxovirus genus Morbillivirus. (netdoktorpro.se)
  • Coronavirus är enkelsträngat-RNA-virus och tillhör familjen Coronaviridae. (netlify.app)
  • Sorkfeber orsakas av Puumalavirus, från släktet Hanta-virus, och dess reservoar är skogssorken (Fakta 1). (lakartidningen.se)
  • Ebola är en allvarlig form av blödarfeber som orsakas av ett virus och kontakt med levande eller döda vilda djur, till exempel apor, gorillor, Smittskydd Stockholms information om ebola. (web.app)
  • Den här sjukdomen orsakas av ett RNA-virus (retrovirus), som har tre distinkta undergrupper, med varierande grad av förekomst. (myanimals.com)
  • En av de RNA-modifieringar som sars-cov-2 påverkar kallas m 6 A. Denna modifiering är viktig för grundläggande funktioner i RNA, exempelvis translation av RNA till aminosyror och exporten av RNA till delar av cellen som tillverkar protein. (expertsvar.se)
  • Virus som infekterar bakterier kallas bakteriofager. (netlify.app)
  • Den molekyl som är ansvarig för splicingsträngar av ribonukleinsyra, eller RNA, kallas en spliceosom. (web.app)
  • Virus med RNA ut i en process som kallas splitsning för att virus RNA skall bli funktionellt. (web.app)
  • Det viktigaster enzymet kallas RNA-polymeras. (web.app)
  • Det är ett av flera virus som förorsakar de infektioner som ofta kallas maginfluensa , trots att de inte egentligen har något med influensa att göra. (wikipedia.org)
  • Forskarna som nu upptäckt en möjlig väg för leverans av RNA-läkemedel till tumörer, har studerat en typ av RNA-läkemedel som kallas siRNA. (netlify.app)
  • Att kontinuerligt sterilisera ledstången inifrån mekanismen hjälper till att stoppa spridningen av skadliga virus som Covid-19. (ledochled.se)
  • UV och ozon är allmänt erkända som medel för att förhindra spridning av Coronavirus / COVID-19 virus. (ledochled.se)
  • Den specifika ultraviolettvåglängden 253,7 nm kan användas för desinfektion eller rening eftersom den bryter DNA: n från mikroorganismer (RNA i fallet med coronavirus / COVID-19 virus) och gör dem ofarliga. (ledochled.se)
  • Coronaviruset, eller Sars-cov-2 (severe acute respiratory syndrome coronavirus-2) som den riktiga termen är, är ett RNA-virus som ger sjukdomen Covid-19 (Corona virus disease 2019). (gbobesitas.com)
  • Fö r virus (som coronavirus) hj älper alkohol till att förstöra proteinskalet runt dem. (drsannalive.se)
  • Exempelvis är genomet hos vissa virus uppbyggt av RNA och inte DNA. (lu.se)
  • När en cell infekteras av vissa typer av virus börjar den utsöndra IFN-α eller IFN-β. (wikipedia.org)
  • Fynd av RNA från virus har gjorts i avloppsvatten som fått medial spridning. (svensktvatten.se)
  • Projektet där man ska studera avloppsvatten och förekomsten av virus-RNA kommer vara mycket intressant och kommer kunna ge insyn i utvecklingen av denna farsot. (lif.se)
  • Anna Székely och Nahla Mohamed från SLU i Uppsala har också bidragit till detta projekt, särskilt med sina kunskaper om detektion av RNA i avloppsvatten. (ltu.se)
  • Denna studie visar att coronaviruset sars-cov-2 stör dessa RNA-modifieringar, i så hög grad att det förvånade forskarna. (expertsvar.se)
  • visar det skyddande proteinlagret, och den intre kärnan som innehåller den vitala arvsmassan (RNA). (heraco.se)
  • Modellen av AIDS-viruset som är förstorat miljontals gånger visar det skyddande proteinlagret, och den intre kärnan som innehåller den vitala arvsmassan (RNA). (heraco.se)
  • De kliniska prövningsresultat som publicerats, visar att både RNA- och adenovirusvaccinerna är säkra. (rokotustieto.fi)
  • Resultaten har betydelse för försöken att återuppliva utdöda arter men även för att studera pandemiska RNA-virus. (su.se)
  • Vi kommer att följa infektion av normala humana epitelceller i cellkulturer med det cancerassocierade viruset HPV16 och studera hur infektionen påverkar cellens maskineri för processning av RNA, så kallad RNA splitsning. (web.app)
  • Symptomen på leukemi hos katter beror på typen av virus och på hur sjukdomen manifesterar sig. (myanimals.com)
  • Humant papillomvirus (HPV) påverkar cellens RNA-splitsningsmaskineri i samband med uppkomsten av cancer. (web.app)
  • Virus är de minsta biologiska partiklar som orsakar sjukdom. (netlify.app)
  • Några av de vanligaste virus som Vilka är de viktigaste virulensfaktorerna hos bakterier som orsakar UVI, hur kan dessa kopplas till symptom, Skiljer sig immunsvaret mot virus och bakterier åt? (netlify.app)
  • Ebola är ett virus som orsakar hemorragisk feber hos människor och primater. (stegforhalsa.se)
  • BAKGRUND Ebola är ett filovirus (RNA-virus) som ger upphov till viral hemorragisk feber. (web.app)
  • Om ett virus som lever som parasit i en cell klassificeras som levande, är inte då ett datorvirus också levande? (helsinki.fi)
  • PCR testet ger positivt för en lite RNA sekvens. (hannahgraaf.com)
  • Anti-HCV (vid positivt prov gör HCV-RNA-kvantifiering) Övrig virusserologi: Anti-CMV - IgG : Anti-HSV - IgG : Anti-VZV - IgG : Anti-EBV - IgG : Anti-HIV : Urinprov: Urinsticka, urinodling Kvantifiering 031-342 46 66 Molekylärlab 031-342 47 67 Risklab 031-342 47 39 Vävnadsodling 031-342 47 49 Paviljong covid-analyser 031-342 47 07. (netlify.app)
  • Exempel på virus som infekterar nötkreatur. (netlify.app)
  • Vi är förvånade över hur omfattande och drastiskt förlusten av denna RNA-modifiering är vid infektion med sars-cov-2. (expertsvar.se)
  • 1 juni 2020 - När du får en infektion har kroppen angripits av bakterier, virus eller svamp. (netlify.app)
  • Tillverkningen av konventionella vacciner är en enorm process med många faser, men RNA- och adenovirusvacciner tillverkas snabbt i bioreaktorer, berättar Ylä-Herttuala. (rokotustieto.fi)
  • För att inte tala om hur snabbt RNA bryts ned om det skulle hamna Trevor Bedford, evolutionsbiolog vid Fred Hutchinson Cancer Research Center, förklarade hur hans forskargrupp använder virus arvsmassa för 1. (netlify.app)
  • 29 maj 2020 - Så tar du hand om din IT-utrustning på bästa sätt Produkter som skyddar mot bakterier och virus Kunderna i butiken kommer jubla åt denna lösning. (netlify.app)
  • RNA-vacciner - ett medicinskt experiment? (almanova.se)
  • Dessutom har man sedan ett tag utvecklat vacciner som baserar sig på partiklar som påminner om virus (VLP). (rokotustieto.fi)
  • Budbärar-RNA instruerar muskelcellerna på injektionsstället att producera coronavirusets ytprotein. (rokotustieto.fi)
  • Microhyla letovirus 1 (MLeV) är ett RNA-virus som infekterar det stjärtlösa groddjuret Microhyla ornata. (wikipedia.org)
  • Jag studerar genomet, den samlade arvsmassan, och transkriptomet, det vill säga RNA-molekyler som innehåller genetiskt material på samma sätt som de besläktade DNA-molekylerna. (lu.se)
  • Vad dessa bakterier och virus gör, är ännu en vit fläck på forskningens karta. (netlify.app)
  • Forskare har för första gången isolerat och sekvenserat RNA-molekyler från en utdöd art, tasmansk tiger. (su.se)
  • Under senare år har forskare allt mer förstått hur komplexa och viktiga RNA-modifieringar är. (expertsvar.se)
  • till ett slags oberoende "början" eller "substans i livet", som förmodligen inte kan 1892, en rysk forskare D. I. Ivanovsky (1864-1920) virus upptäcktes. (firebaseapp.com)
  • 3' exonukleasaktivitet (RNA DNA-kedjor består bland annat av kvävebaser som två och två bildar Skulle felaktig basparning uppstå kan detta bero på felaktig korrekturläsning och får till 7 jan 2011 VAD ÄR DEN STORA UTMANINGEN VAD GÄLLER FEL I BASPAR? (netlify.app)
  • Många faktorer påverkar den mätbara koncentrationen av RNA från SARS-CoV-2 i avloppsvattnet. (ltu.se)
  • En typ av faktorer som spelar roll är hur många som är sjuka, vilken mängd virus som utsöndras i avföringen och hur den utsöndringen relateras till t ex sjukdomsförlopp och virustyp. (ltu.se)
  • De onda mikroorganismerna är sjukdomsalstrande bakterier, virus, protozoer och deras gifter. (lu.se)
  • Detta virus påverkar också antalet vita blodkroppar , det vill säga cellerna som ansvarar för kroppens försvar. (myanimals.com)
  • Först och frä mst är det viktigt att förstå skillnaden mellan bakterier (encelliga organismer) och virus (intracellulära parasiter som best å r av DNA/RNA). (drsannalive.se)
  • En gen är en del av en DNA-molekyl som talar om hur ett visst protein RNA från virus kan ofta påvisas i veckor efter insjuknandet men innebär inte att man Vid studier av hur länge virus-RNA går att påvisa så varierar det med viss För bara några år sedan kände vi till kanske 15 stycken icke-kodande RNA. (netlify.app)
  • Del av DNA, som innehåller informationen om hur en polypeptidkedja eller en RNA molekyl ska se ut. (web.app)
  • De vanligaste mekanismerna är Vilka typer av molekyler katalyserar RNA-splitsning? (web.app)
  • Rotavirus är ett virus som är den vanligaste orsaken till svår diarré hos barn under tre års ålder. (wikipedia.org)
  • Consejos provisionales sobre la transmisión por vía sexual de la enfermedad por el virus del Ebola. (stegforhalsa.se)
  • 2018). Enfermedad por el virus del Ebola. (stegforhalsa.se)
  • Scientists do not know where Ebola virus comes from. (web.app)
  • Jadi genetika sendiri bisa diartikan sebagai ilmu yang mempelajari tentang bagaimana sifat hereditas (keturunan) bisa diwariskan dimana substansi genetika meliputi materi atau bahan pembawa sifat genetik yaitu kromosom yang terdiri dari protein dan asam nukleat, asam nukleat sendiri terdiri dari DNA dan RNA dan pada DNA terdapat gen yang merupakan substansi terkecil yang menyimpan informasi genetika serta mengatur metabolisme tubuh. (firebaseapp.com)
  • Kromosom Kromatid Nukleus Bentuk kromosom RNA a/ penyimpan informasi genetik (pada virus) Tipe dan jumlah kromosom Apa itu RNA Kromatin RNA a/ penyalur informasi genetik (pada proses translasi sintesis protein) Tipe-tipe RNA Solenoid RNA juga dapat menjadi enzim (ribozim) untuk mengkatalis RNA sendiri. (firebaseapp.com)
  • 2021-04-04 · RNA-binding protein HuR regulates translation of vitamin D receptor modulating rapid epithelial restitution after wounding. (netlify.app)
  • När det gäller mikrober drar Sariola gränsen för biologiskt liv vid virus. (helsinki.fi)
  • Nya studier om CBD-olja mot RNA virus (t.ex. (hampasverige.se)
  • Studier av hur läkemedel mot virus fungerar var starten för Anna Karlssons forskning. (web.app)
  • RNA- och adenovirusvacciner rekommenderas inte efter organtransplantationer eller allvarliga fall av cancer, då patientens immunförsvar har försvagats. (rokotustieto.fi)
  • The process of RNA splicing involves the removal of non-coding sequences or introns and joining of the coding sequences or exons. (web.app)
  • RNA splicing is a process in eukaryotic gene expression where that genetic information is altered while in RNA form. (web.app)
  • Virus i kampen mot ett virus - hur fungerar vaccinen? (netlify.app)
  • This encoded protein contains 3 RNA-binding domains and binds cis-acting AU-rich elements. (netlify.app)
  • HuR, a ubiquitously expressed member of the Hu family of RNA-binding proteins related to Drosophil … An important mechanism of posttranscriptional gene regulation in mammalian cells is the rapid degradation of messenger RNAs (mRNAs) signaled by AU-rich elements (AREs) in their 3' untranslated regions. (web.app)
  • I Råneå, med ett mindre reningsverk, indikerades en pik av SARS-CoV-2 RNA i avloppsvattnet 5-8 dagar före de kliniska testerna visade det samma, beroende på normaliseringsmetod. (ltu.se)
  • Men det är egentligen en filosofisk fråga vad ett virus är, säger Sariola. (helsinki.fi)
  • Emellertid är dess förhållande till detta virus fortfarande kontroversiellt och ett direkt orsakssamband har inte fastställts. (myanimals.com)