Image-guided radiotherapy (IGRT) er en form for strålebehandling som bruker medisinske bilder for å stille in stråledoseringen og pekingen av stråleretningen til passe paciensens anatomi, typisk i realtid eller nært realtid under behandlingen. Dette gjør det mulig å ta hensyn til eventuelle endringer i pasientens kroppsform eller stilling etter de opprinnelige planene for strålebehandlingen, noe som kan føre til forbedret nøyaktighet og reduksjon av skade på omkringliggende helseviktige strukturer. IGRT kan brukes sammen med forskjellige typer strålebehandling, inkludert ekstern strålebehandling, intern strålebehandling (brachyterapi) og protonstrålebehandling.

Strålbehandling, även känd som radioterapi, är en behandlingsform inom medicinen där man använder joniserande strålning för att eliminera cancerceller eller hämma deras tillväxt. Strålningen kan komma från en exteriell källa, där patienten placeras i en strålningsmaskin, eller från en interna källa, där radioaktiva substance placeras inuti patientens kropp.

Strålningens energi är tillräckligt hög för att skada cellernas DNA och förhindra celldelningen, vilket leder till död av cancerceller eller fördröjt växt. Strålbehandling kan användas som enbart behandlingsmetod eller i kombination med andra behandlingsformer, såsom kirurgi och/eller medicinsk behandling.

Det är viktigt att notera att strålbehandling inte bara påverkar cancerceller, utan kan också skada normalt vävnad runt området där strålningen ges. Modern teknologi och teknik har dock möjliggjort att strålning levereras med högre precision, vilket minskar skadan på normalt vävnad.

Strålbehandlingsdos definieras som mängden ioniserande strålning som absorberats av ett preparat eller levande vävnad under en given tid. Dosen mäts vanligtvis i Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. I klinisk medicinsk kontext, används ofta ekvivalentdos som en bättre indikator på biologisk skada, som mäts i Sievert (Sv). Strålbehandlingsdosen är en viktig variabel i strålterapi för cancerbehandling och måste balanseras mot potentialen för skador på normalt vävnad.

Computer-assisted surgery (CAS) refers to the use of computer systems and technologies to assist and enhance surgical procedures. These systems can include a variety of tools such as:

1. Surgical navigation systems: These systems use tracking technologies, such as infrared cameras or electromagnetic sensors, to track the position of surgical instruments and provide real-time guidance to surgeons during procedures. This can help improve accuracy and reduce the risk of complications.
2. Robotic surgical systems: These systems use robotic arms to assist with surgical procedures, providing enhanced precision and control. Surgeons operate the robot using a console that provides a magnified 3D view of the surgical site.
3. Image-guided surgery systems: These systems use preoperative imaging data, such as CT or MRI scans, to create detailed 3D models of a patient's anatomy. Surgeons can then use these models to plan and guide surgical procedures, improving accuracy and reducing the risk of complications.
4. Simulation systems: These systems allow surgeons to practice procedures in a virtual environment before performing them on patients. This can help improve skills and reduce the risk of errors during actual surgeries.

Overall, computer-assisted surgery has the potential to improve patient outcomes by enhancing surgical precision, reducing complications, and improving the overall efficiency of surgical procedures.

Radioterapi, datorstödd (CD-RT) är användandet av datorkontrollerade tekniker för att planera och leverera strålbehandling till cancerpatienter. Denna metod möjliggör en mer precis och effektiv administration av strålterapi, minimering av skada på omgivande vävnad och förbättrad precision i målinriktningen av strålar till tumören.

CD-RT inkluderar flera olika tekniker som:

1. Tre dimensionsstrålbehandling (3D-CRT): Användning av datoriserade tomografiska (CT) skanneringar och bildbehandlingsprogram för att definiera tumörens form och storlek, samt omgivande vävnader. Därmed kan strålterapeuterna designa en behandlingsplan som levererar den optimala dosen strålning till tumören medan skadan på omgivande vävnader minimeras.
2. Intensitetmodulerad strålbehandling (IMRT): En metod där datorstyrda linjäracceleratorer används för att leverera variabla doser strålning till olika delar av tumören. Detta möjliggör en mer precis och jämn dosering, vilket kan minska biverkningarna och öka effektiviteten hos behandlingen.
3. Stereotaktisk strålbehandling (SBRT): En metod som använder höga doser strålning för att eliminera små, lokala tumörer eller metastaser. SBRT kräver en mycket exakt positionering av patienten och kan tillhandahålla en kurativ behandling även för patienter med avancerad cancer.
4. Bildguidad strålbehandling (IGRT): En teknik där medicinska bilder, ofta CT, magnetresonanstomografi (MRI) eller positionskänsliga röntgenbilder, används för att guida placeringen av strålningsfält under behandlingen. Detta kan hjälpa till att säkerställa att strålningen riktas korrekt och minskar risken för skador på omgivande vävnader.
5. Adaptiv strålbehandling (ART): En metod där behandlingsplanen justeras under själva behandlingen baserat på patientens aktuella anatomiska position och tumörutveckling. Detta kan hjälpa till att säkerställa att strålningen fortfarande riktas korrekt och minskar risken för skador på omgivande vävnader.

Dessa datorstyrda metoder har revolutionerat strålbehandlingen genom att möjliggöra mer precisa, effektiva och säkra behandlingar av cancer. De kan hjälpa till att minska biverkningarna och öka överlevnaden för patienter med cancer.

Radioterapi, konformal beskriver användning av strålbehandlingstekniker som formar strålningen så att den matchar tumörformen och dess utbredning så nära som möjligt. Detta syfte är att minska exponeringen och skada på omgivande frisk vävnad medan cancercellerna fortfarande behandlas med effektiva stråldoser. Konformal radioterapi använder avancerade planerings- och leveranssystem för att formge strålningen, ofta med hjälp av bildguiderade tekniker såsom computed tomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRT) eller positioneringsavbildningar.

Det finns olika typer av konformal radioterapi, inklusive:

1. Tre dimensionell konformal radioterapi (3D-CRT): Denna teknik använder en serie av skiktade strålfält för att leverera strålningen till tumören från flera vinklar. Varje fält formas individuellt för att matcha tumörformen och undvika omgivande frisk vävnad så mycket som möjligt.

2. Intensitetmodulerad radioterapi (IMRT): Denna teknik använder variabla stråldoser över ett kontinuerligt spektrum för att forma strålfälten. Detta gör det möjligt att skapa mer komplexa former och undvika omgivande vävnader än med 3D-CRT.

3. Stereotaktisk radiosurgeri (SRS) / Stereotaktisk strålbehandling (SBRT): Dessa tekniker levererar höga doser strålning till en mycket smal tumörvolym på ett extremt precist sätt. SRS används vanligtvis för hjärntumörer, medan SBRT kan användas för tumörer i andra kroppsdelar.

Dessa avancerade tekniker kräver speciell utrustning och planering samt en hög grad av specialiserad kunskap från behandlande läkare och fysiker. De kan vara särskilt användbara för att behandla komplexa tumörformer, som är svåra att nå med traditionell kirurgi eller strålbehandling.

Datorstödd strålbehandlingsplanering (Computerized Treatment Planning, CTP) är ett sammanfattande begrepp för användandet av datorer och specialutvecklad planeringssoftware för att optimera och precisely bestämma de bästa behandlingsparametrarna för strålbehandling av cancer.

CTP innebär vanligtvis följande steg:

1. Image Acquisition: Först skaffas det digitala medicinska bildmaterialet, till exempel CT, MRI eller PET-scanningar, som ger information om patientens anatomiska struktur och tumörpositionering.

2. Target and Critical Structure Definition: På basis av bildmaterialet definieras målvolymer (Gross Tumor Volume, Clinical Target Volume och Planning Target Volume) och kritiska strukturer (organ som kan påverkas av strålbehandlingen).

3. Dose Prescription: Den önskade stråldosen för målvolymerna och de maximala tillåtna doserna för kritiska strukturer bestäms i samråd mellan läkare och fysiker.

4. Treatment Planning: Behandlingsplaneringen sker med hjälp av datorprogram som beräknar strålkällans position, form, intensitet och energier för att uppnå en jämnt fördelad dos i målvolymen samtidigt som exponeringen av kritiska strukturer minimeras.

5. Plan Evaluation: De beräknade stråldoserna jämförs med de föreskrivna värdena och planens kvalitet bedöms. Om planen inte uppfyller kraven görs förbättringar tills den optimala planen uppnåtts.

6. Treatment Delivery: När CTP-processen är klar överförs informationen till strålbehandlingsutrustningen (linac eller cyklotron) som levererar den beräknade stråldosen enligt planen.

Den automatiserade processen med hjälp av datorprogram har förbättrat precisionen, snabbheten och säkerheten i behandlingsplaneringen jämfört med manuella metoder. Detta bidrar till en mer effektiv och patientanpassad strålbehandling.

"Strålbehandling, understödjande" (palliativ strålbehandling) är en typ av cancerbehandling som används för att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med obotlig cancer. Denna behandlingsform har inte till syfte att bota cancern eller förlänga patientens liv, utan istället att minska smärta, andningssvårigheter, blödningar och andra besvär som kan uppstå när cancern spridit sig.

Understödjande strålbehandling kan ges antingen externt, där strålar riktas mot tumören från utsidan, eller intern, där en radioaktiv substans placeras nära tumören. Behandlingens längd och intensitet varierar beroende på patientens individuella behov och cancertyp.

Det är viktigt att notera att understödjande strålbehandling inte är samma sak som kurativ strålbehandling, där syftet istället är att eliminera cancerceller och bota sjukdomen.

Radioterapi, intensitetsmodulerande (IMRT) är en form av strålbehandling som används för att behandla cancer. Denna metod möjliggör en mer precis och jämn dosering av strålning till tumören, samtidigt som exponeringen av omgivande frisk vävnad minimeras.

IMRT uppnås genom att använda datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI) för att skapa en detaljerad 3D-bild av tumören och de omgivande vävnaderna. Därefter skapas en personligiserad strålbehandlingsplan som bestämmer hur strålar ska levereras till olika delar av tumören. Strålar kommer från flera vinklar med varierande intensitet, beroende på tumörstorlek, form och placering.

IMRT har visat sig vara särskilt användbar vid behandling av cancer i områden som är svåra att nå eller som gränsar till känsliga strukturer, såsom hjärnan, ögonen, näsa och hals, lungor, prostata och bröst. Den kan också minska biverkningarna av strålbehandling, såsom torrhet i munnen, hörselförlust, hudskador och svullnad.

Neuronavigering är en teknik inom neurokirurgi som möjliggör för kirurger att guida sig till specifika områden i hjärnan med hög precision under operationer. Tekniken bygger på att patientens MRI- eller CT-skanning integreras med en neuronavigationssystem, vilket skapar en tredimensionell modell av patientens hjärna. Under operationen används sig av detta system för att matcha patientens hjärna med den tredimensionella modellen och navigera till målområdet. Detta möjliggör för kirurgen att undvika skada på omgivande vävnad och öka precisionen under operationer som exempelvis tumöroperationer, epilepsichirurgi eller djupt bettet stimulationsbehandlingar.

"Dosfraktionering" är ett medicinskt begrepp som refererar till när en total dos av ett läkemedel delas upp och ges i flera mindre doser över en viss tidsperiod. Detta görs ofta för att minska potentiala biverkningar eller för att upprätthålla en konstant therapeutisk koncentration av läkemedlet i kroppen.

Exempel på dosfraktionering kan inkludera när en patient får antibiotika flera gånger per dag under flera dagar istället för att få en enda stor dos. Detta kan hjälpa till att reducera risken för mag-tarm-biverkningar och öka effektiviteten av behandlingen.

Dosfraktionering bör alltid diskuteras och planeras tillsammans med en läkare eller annan medicinsk expert, som kan bedöma patientens specifika behov och risker för att optimera behandlingen.

Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.

Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.

I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.

I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.

Radioterapi, högenergisk, är en form av strålbehandling där cancerceller behandlas med högenergetiska partikelstrålar, till exempel protoner eller kol-ioner. Denna typ av strålterapi använder sig av partiklar som har en högre energinivå än de traditionella fotonstrålarna (exempelvis röntgenstrålar) som används inom konventionell radioterapi.

Högenergiska partikelstrålar har förmågan att penetrera djupare in i kroppen och avge mer än 90% av sin energi direkt på tumörcellerna, med mindre skada på normalt vävnad jämfört med konventionell radioterapi. Denna metod kan vara speciellt användbar för att behandla djupare belägna tumörer eller tumörer som är svåra att nå med traditionell strålbehandling.

Vid högenergisk radioterapi accelereras partiklarna till mycket höga hastigheter och riktas sedan mot tumören. När de partiklarna träffar cancercellerna skapas en kaskad av sekundära freisättningar, så kallade "delta-elektroner", som orsakar direkt DNA-skada hos cancercellerna och leder till celldöd.

Det finns flera fördelar med högenergisk radioterapi jämfört med konventionell radioterapi, bland annat:

1. Bättre skydd av normalt vävnad: Högenergetiska partikelstrålar avger mindre strålning till omkringliggande frisk vävnad, vilket kan minska biverkningarna och komplikationerna under behandlingen.
2. Högre dos: Höenergiska partikelstrålar kan leverera en högre dos strålning direkt till tumören jämfört med konventionell radioterapi, vilket kan leda till bättre kontroll av cancer och minskat återfallsrisk.
3. Efterverkningar: Högenergiska partikelstrålar orsakar ofta mindre efterverkningar än konventionell radioterapi, vilket kan förbättra patientens livskvalitet under och efter behandlingen.

Strålningsskada är skada på levande vävnad orsakad av ioniserande strålning, såsom röntgenstrålning eller radioaktivt sönderfall. Skadan uppstår när strålningen bryter kemiska bindningar inne i cellerna, vilket kan leda till celldöd, mutationer och onormal celltillväxt. Symptomen på strålningsskador varierar beroende på dosen strålning och området som har utsatts för strålningen, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, svaghet, blödningar och infektioner. Höga doser av strålning kan också orsaka död.

'Fiducial markers' är inom medicinen små, oftast icke-absorbabla föremål som placeras i eller nära en struktur i kroppen för att under medicinsk bildbehandling fungera som ett stabilt och reproducerbart referenspunkt. Dessa markörer kan användas under strålbehandling, radioterapi, för att hjälpa till att exakt rikta strålar mot en tumör, eller under bildgivande procedurer som röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att hjälpa till att korrekt identifiera och lokalisera en anatomisk struktur.

Fiducial markers kan vara av olika slag, beroende på användningsområde. De kan till exempel vara små metallklumpar, spiraler eller skruvar som placeras direkt in i tumören under en liten kirurgisk ingrepp, eller de kan vara små markeringskulor som injiceras med hjälp av en nål. De kan också vara integrerade i speciella katetrar eller andra medicinska instrument.

Det är viktigt att notera att fiducial markers inte ska förväxlas med andra slags markörer som används inom medicinen, såsom kirurgiska clips eller coils, som har andra funktioner och användningsområden.

Interventionell Magnetresonanstomografi (iMRT) är en typ av medicinsk undersökningsmetod som kombinerar två tekniker: magnetresonansångringsskanning (MRI) och minimalinvasiva ingrepp. I kontrast till den traditionella MRT-skanningen, där endast bilder tas, görs under en iMRT-undersökning små interventioner, ofta under direkt visuell vägledning av realtidsbilder från MRI-skannern.

iMRT används ofta inom områden som neuroradiologi, radiologi och kardiologi för att utföra biopsier, termoablationsbehandlingar (för att förstöra abnormalt vävnad med värme eller kyla), dräneringar och andra minimalinvasiva procedurer. Denna metod ger läkaren möjlighet att se strukturen hos kroppsvävnader i hög detaljnivå under ingreppet, vilket kan leda till mer exakt diagnostisering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att interventionell MRT fortfarande är en relativt ny teknik och kräver speciell utbildning och kompetens från den som utför proceduren, samt specialdesignade instrument och utrustning för att garantera patientens säkerhet och effektivitet under undersökningen.

Radiation oncology, också känt som strålbehandling eller strålningsonkologi, är en gren inom medicinen som använder joniserande strålning för att behandla cancer. Syftet med strålbehandling är att eliminera så mycket av tumören som möjligt, samtidigt som skada på normalt vävnad minimeras.

I en typisk behandling riktas strålar till tumören från en accelerator, vilket orsakar skada på cancercellernas DNA och förhindrar dem från att dela sig och växa. Strålningen kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi och/eller systemisk medicinsk behandling (t.ex. kemoterapi, immunterapi).

Strålningsonkologer är läkare som har specialiserat sig på att planera och genomföra strålbehandlingar. De arbetar ofta i multidisciplinära team tillsammans med andra cancer specialists för att ge patienterna den bästa möjliga vården.

Strålkirurgi, även känt som radikal strålbehandling eller stereotaktisk strålningsterapi, är en form av cancerbehandling där höga doser av strålning används för att eliminera tumörvävnad. Denna behandlingsmetod inriktar sig på att direkt rikta strålningen till cancern och spare omgivande frisk vävnad så mycket som möjligt. Strålkirurgi kan användas som en kurativ behandling för vissa typer av cancer eller som palliativ behandling för att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med obotlig cancer.

Det finns två huvudsakliga typer av strålkirurgi: fraktionerad strålkirurgi och stereotaktisk strålningsterapi (SRT). Fraktionerad strålkirurgi delas upp i flera behandlingssessioner som sträcker sig över en period på veckor, medan SRT är en icke-invasiv metod som levererar höga doser av strålning i ett fåtal sessioner.

Strålkirurgi kan användas för att behandla olika typer av cancer, inklusive hjärncaner, prostatacancer, lungcancer och ögoncancer. Vid behandling av hjärntumörer kan strålkirurgi kombineras med kirurgi eller kemoterapi för att optimera behandlingsresultaten. För patienter med prostatacancer kan strålkirurgi användas som en alternativ metod till traditionell operation eller brachyterapi (en form av inre strålbehandling). Vid lungcancer kan strålkirurgi användas för att behandla tidiga stadier av sjukdomen eller som en palliativ behandling för att lindra symtom orsakade av tumörväxt.

Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att läkare utför minnläkarprocedurer med hjälp av röntgenstrålning och kontrastmedel. Procedurerna kan vara diagnostiska eller terapeutiska i naturen och inkluderar ofta att placera katetrar, spetsar eller andra instrument i kroppens blodkärl eller håligheter under direkt visuell kontroll med hjälp av röntgenstrålning.

Exempel på interventionella radiografiska procedurer är:

* Angiografi: en undersökning där kontrastmedel injiceras i blodkärlen för att studera deras struktur och funktion.
* Embolisation: en terapeutisk procedur där blödning stoppas eller onormal blodflöde reduceras genom att blockera ett blodkärl med hjälp av spetsar, koiler eller andra material.
* Dränage: en terapeutisk procedur där vätska eller luft dräneras från en kroppshålighet eller cysta med hjälp av en kateter.
* Biopsi: en diagnostisk procedur där ett vävnadsprov tas för att undersöka och fastställa en diagnos på en sjukdom.

Interventionell radiografi kräver speciell utbildning och skicklighet inom både radiodiagnostik och interventionell teknik, samt en god förståelse av anatomi, fysiologi och patofysiologi.

En partikelaccelerator är ett laboratorieverktyg som används för att accelerera charged particles, såsom elektroner eller protoner, till höga hastigheter och sedan fokusera dem på ett mål. Det finns två huvudsakliga typer av partikelacceleratorer: linjära acceleratorer (LINAC) och cirkulära acceleratorer.

I en linjär accelerator accelereras partiklarna längs en rät linje med hjälp av elektriska fält. Linjära acceleratorer används ofta för att accelerera elektroner till höga energier innan de används i strålterapi eller för att producera synchrotronstrålning.

I en cirkulär accelerator, såsom ett cyklotron eller ett synchrotron, accelereras partiklarna längs en cirkulär bana med hjälp av magnetiska och elektriska fält. Cirkulära acceleratorer används ofta för att accelerera protoner till höga energier innan de används i cancerbehandlingar eller för att skapa nya partiklar i högenergifysikexperiment.

Sammantaget är partikelacceleratorer viktiga verktyg inom både grundforskning och tillämpad forskning, inklusive medicinsk forskning och behandling.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Brachytherapy, också känt som intern strålbehandling, är en typ av cancerbehandling där en radioaktiv källa placeras in i eller nära tumören. Behandlingen kan utföras på två sätt: med lågdos (LDR) eller högdos (HDR). Vid LDR lämnas strålkällan kvar under en längre period, medan den vid HDR tas bort efter en kortare tid. Brachyterapi används ofta i kombination med yttre strålbehandling och/eller kirurgi för att behandla olika typer av cancer, till exempel prostatacancer, livmoderhalscancer och hudcancer.

'Organs at Risk' (OAR) er en betegnelse som ofte brukes innenfor strålebehandling og relatert med planlegging og dosisberegning. Det refererer til viktige, sensitive strukturer i kroppen som bør undgås eller beskyttes fra unødvendig stråledose under behandlingen. Dette inkluderer vanligvis vitale organ som hjernen, hjerte, lunger, lever, øyne, bindehinnene, tarmsystemet og kvinne-/mannsorganene.

Målet med å identifisere og beskytte disse strukturene er å redusere risikoen for strålepåvirkninger som kan føre til akutte eller senne skader, funksjonelle forringelser eller bivirkninger. Dette gjør at man kan planlegge og ivareta en behandling som er så effektiv som mulig med minst mulig risiko for skade på sund, normale viktige strukturer i kroppen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

"Röntgenfantom" är ett begrepp inom radiologi och refererar till den skugga eller silhuetten av ett objekt som visas på en röntgenbild. Detta fenomen uppstår när röntgenstrålning passerar genom ett objekt och delvis absorberas av olika delar av det, beroende på deras densitet och tjocklek. De mer täta och tjockare delarna av objektet absorberar mer strålning och visas därför som ljusare partier på bilden, medan de mindre täta och tunnare delarna ger ifrån sig mindre absorption och därmed syns som mörkare partier. På så sätt skapas en kontrast mellan olika delar av objektet, vilket gör att det blir möjligt att urskilja strukturer och detaljer på röntgenbilden.

Röntgenfantomen är därför ett viktigt verktyg för diagnostik inom radiologi, eftersom den kan användas för att upptäcka och undersöka skador, sjukdomar eller avvikelser i olika kroppsdelar.

'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.

Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.

En image-guided biopsi är en procedure där ett vävnadsprov tas med hjälp av medical imaging tekniker, såsom röntgen, ultraljud, CT eller MRI, för att guida läkaren till den specifika platsen i kroppen där provet behövs tas. Detta görs vanligtvis med en nål som införs genom huden och in i den misstänkta skadan eller avvikelsen, såsom en tumör eller en lymfknut.

Denna metod ger mycket högre precision jämfört med traditionella biopsiprocedurer och hjälper läkaren att säkerställa att rätt vävnad tas för undersökning och diagnos. Image-guided biopsier används ofta inom onkologi, radiologi och patologi för att ställa en diagnos och planera behandlingar för cancer och andra sjukdomar.

Medicinsk bilddiagnostik är en gren inom medicinen som använder olika tekniker för att generera visuella avbildningar av patients kropp eller dess delar. Dessa avbildningar används sedan för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Exempel på tekniker inom medicinsk bilddiagnostik är röntgenstrålning, magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), ultraljud och scintigrafi.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.

I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).

I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.

Den dos-responsrelationen eller kurvan för strålning beskriver hur sannolikheten för ett specifikt biologiskt effekt eller skada på levande vävnad eller celler ändras i relation till den totala mängden absorberade joniserande strålning. Kurvan visar vanligtvis sannolikheten för en specifik skada, såsom DNA-skador, cellförödelse eller cancer, som en funktion av stråldosen.

Den typiska dos-responsrelationen för låg till måttlig stråldos kan delas in i tre faser:

1. En initialt linjär ökning av skadan med ökande stråldos, där sannolikheten för skada är direkt proportionell mot stråldosen (den linjära no-effekt-hypotesen).
2. En platåfas där ytterligare ökning av stråldosen inte resulterar i någon ytterligare ökning av skadan, eftersom den maximala skadan har nåtts.
3. En potential högre risk för cancer eller genetiska mutationer vid mycket höga stråldoser, men detta område är inte väl studerat och kan variera mellan olika individer och typer av strålning.

Det är värt att notera att den specifika formen och lutningen på den dos-responsrelationen kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av strålning, strålningsdosens hastighet och tidpunkt för exponering, samt individuella variationer i cellulär respons och reparationskapacitet.

En hjärntumör är en abnorm odling av celler i hjärnan som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). Hjärntumörer kan uppstå från olika typer av hjärnceller eller från strukturer som omger hjärnan. De kan orsaka en rad symtom beroende på var i hjärnan de växer, inklusive huvudvärkar, krämpor, epilepsi, syn- och hörminskningar samt kognitiva problem. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.

Huvud- och halstumörer är en allmän kategori för olika typer av tillväxter eller tumörer som utvecklas i strukturer som hör till huvudet och halsen. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer. De kan uppstå i olika vävnader, såsom skelett, muskler, bindevävnad, körtlar eller nerver. Exempel på huvud- och halstumörer inkluderar meningiomer (tumörer i hjärnhinnan), gliomer (tumörer i hjärnan eller ryggmärgen), akustisk neurinom (tumör i balanceorganet i inner ORL), kärlkroppstumörer, schwannomer (tumör i nervernens skyddande yttre skikt) och skivepitelcancer (halscancer). Symptomen kan variera beroende på vilken typ av huvud- och halstumör det är och var den är belägen, men exempel på symtom inkluderar hufvudvärk, yrsel, syn- eller hörselförlust, sväljningssvårigheter, hosta och smärtor. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa beroende på typen och graden av tumören.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

'Tumörrecidiv, lokalt' refererer til at en tidligere behandlet cancer vendrer tilbage i nærheden af den oprindelige tumorlokalisation. Dette sker som regel indenfor to år efter den oprindelige behandling, og det er et tegn på at cancerbehandlingen ikke har været fuldstændigt effektivt i at fjerne alle cancercellerne.

Lokale recidiver kan ofte behandles lokalt med kirurgi, stråleterapi eller andre former for lokal behandling, afhængig af cancertypen og hvorvidt patienten har haft en tidligere behandling. Men selvom en lokal recidiv kan behandles, øger det stadig risikoen for at canceren spredes til andre dele af kroppen (metastaser). Derfor er det vigtigt at have regelmæssige kontroller efter en kræftbehandling for at opdage og behandle eventuelle recidiver tidligt.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

Radiometri är en teknik och vetenskap som handlar om att mäta kvantiteten och karaktären på strålning, oftast elektromagnetisk strålning, över ett stort frekvensområde, inklusive synligt ljus, ultraviolett, infraröd, röntgen- och gammastrålning. Radiometri används ofta inom områden som astronomi, medicin, fjärranalys, miljöövervakning och kärnteknik. En enhet för radiometrisk strålningsmätning är exempelvis watt per kvadratmeter per steradian (W/m2sr).

'Otologic surgical procedures' refer to a range of surgical operations that are performed on the ear. These procedures can vary in complexity and may be performed for different reasons, such as:

1. To correct hearing loss: This may involve removing excess tissue or bone that is obstructing the middle ear, repairing damaged ossicles (the tiny bones in the middle ear), or implanting devices to improve hearing.
2. To manage balance disorders: Some otologic surgical procedures can help to alleviate symptoms of vertigo and other balance disorders by addressing issues with the inner ear.
3. To remove tumors or growths: If there is a benign or malignant tumor growing in or near the ear, surgery may be necessary to remove it.
4. To repair damage from trauma or injury: If the ear has been damaged due to trauma or injury, surgery may be required to repair the damage and restore function.

Some common otologic surgical procedures include stapedectomy, tympanoplasty, mastoidectomy, and cochlear implantation. The specific procedure used will depend on the individual patient's needs and the nature of their condition.

Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:

1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.

Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.

'Robotteknik' refererer til studiet og anvendelsen af teknologier, design og kontrolsystemer til at bygge og programmere robotter. Robotteknik omfatter et bredt spektrum af discipliner, herunder mekanik, elektronik, datalogi, matematik og kunstig intelligens.

En robot er en maskine, der kan udføre automatiserede opgaver under kontrol af en computerprogram eller andet kontrolsystem. Robotteknik inkluderer design og konstruktion af robots mekaniske dele, elektroniske komponenter og software, der gør robotten i stand til at udføre sine opgaver præcist og effektivt.

Robotteknik anvendes i en række forskellige industrier, herunder fremstilling, sundhedssektoren, transport, militær, undervisning og underholdning. Robotter kan udføre opgaver, der er farlige, upraktiske eller ubehagelige for mennesker, herunder svejsning, løfting af tunge genstande, rengøring, overvågning og redning.

Med den fortsatte udvikling af kunstig intelligens og maskinlæring har robotteknik også fået en større fokus på at udvikle robotter, der kan lære og tilpasse sig deres omgivelser. Dette vil muliggøre anvendelsen af robotter i endnu flere brancher og situationer i fremtiden.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Fyra-dimensionell datortomografi (4D-CT) är en typ av avancerad medicinsk bildbehandling som kombinerar traditionell datortomografi (CT) med tekniker för att visualisera rörelser i tiden, vilket ger en fjärde dimension. I det här fallet används 4D-CT ofta för att beskriva en serie av CT-skannrar som tas över tid, vanligtvis under en andningscykel eller ett hjärtslag. Detta möjliggör för läkare och forskare att studera hur organ och vävnader i kroppen rör sig och fungerar över tid, vilket kan vara speciellt användbart inom områden som cancerbehandling, planering av strålterapi och studier av hjärt-kärlsjukdomar. Genom att ha tillgång till denna information kan läkare ta bättre beslut om behandling och öka precisionen i diagnoser och terapeutiska interventioner.

En prostatatumör är en abnormell tillväxt eller förändring av prostata-glanden hos mannen. Det kan vara av olika typer, men den vanligaste formen är prostatacancer. Prostatacancern utgör ungefär 70-80% av alla prostatatumörer och uppstår när cancerceller bildas i prostata-glanden och börjar växa obehindrat. Andra typer av prostatatumörer inkluderar bland annat prostatabalken, som är en icke-cancerös tillväxt av prostatan, samt andra sällsynta sorter av cancer såsom småcellig prostatacancer och neuroendokrin prostatacancer.

Stråldos definieras som mängden av joniserande strålning som absorberats av ett material och uttrycks i enheten Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. Detta är en fysikalisk storhet och mäter inte direkt skadan eller effekten på levande vävnad.

För att beskriva den biologiska effekten av en stråldos använder man sig istället av enheten Sievert (Sv), som tar hänsyn till hur känslig olika typer av celler är för joniserande strålning. En Sv är lika med 1 Gy multiplicerat med en kvalitetsfaktor (QF) som beräknas utifrån typen av strålning och energin hos denna. För exempelvis gammastrålning är QF = 1, medan QF för neutronstrålning kan variera mellan 2 och 20 beroende på neutronenergins storlek.

Interventionell radiologi är en subspecialitet inom radiodiagnostisk specialitet som innebär att använda medical imaging (som exempelvis röntgen, fluoroskopi, ultraljud, CT, MRI) för att guidera minimalinvasiva procedurer. Dessa procedurer kan vara diagnostiska eller terapeutiska till naturen och utförs ofta under lokalbedövning eller med mild bedövning.

Exempel på interventionell radiologi inkluderar:

* Angioplasti och stentning av blodkärl i hjärtat, lungorna, levern, buken eller extremiteterna
* Embolisering för att stoppa blödning eller blockera blodflödet till tumörer
* Biopsier och dräneringar av vätskor eller abscesser
* Radiofrekvensablation av tumörer
* Kyfo- och vertebroplasti för behandling av frakturer i ryggraden

Syftet med interventionell radiologi är att behandla sjukdomar och skador på ett säkert, effektivt och minimalinvasivt sätt, vilket kan minska komplikationerna, smärtan och återhämtningstiden jämfört med traditionell kirurgi.

En lungtumör är en abnorm odling (tumör) av celler i lungorna. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga lungtumörer kallas ofta för lungcancer och de kan delas in i två huvudgrupper: småcelliga lungcancerytter och icke-småcelliga lungcancerytter. Lungcancer är en av de vanligaste formerna av cancer och orsakas ofta av rökning. Symptomen på lungcancer kan inkludera hosta, bröstsmärtor, andningssvårigheter och viktminskning. Behandlingen beror på typen och utbredningen av cancertypen, men kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

En nålbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, hålformad behandlingsnål används för att ta ett vävnadsprov från ett organ eller en lymfkörtel. Provet används sedan för att diagnostisera olika sjukdomar, som till exempel cancer. Under proceduren guidas nålen med hjälp av ultraljud, röntgenstrålar eller datorstyrning till den specifika platsen där vävnaden ska tas ut. Nålbiopsin är en relativt smärtfri procedur och kräver ofta endast lokalbedövning.

Chemoradiotherapy, även känt som kemoradioterapi, är en behandlingsform som kombinerar kemoterapi (läkemedelsbehandling) och strålterapi (bestrålning) för att behandla cancer. Kemoterapeutika används för att förstöra eller störa cellernas förmåga att dela sig, medan strålterapi använder högenergipartiklar eller elektromagnetisk strålning för att skada DNA i cancerceller och på så sätt stoppa deras tillväxt och förökning.

Denna kombinerade behandlingsform kan vara mer effektiv än antingen kemoterapi eller strålterapi ensamma, eftersom de två typerna av behandling kompletterar varandra på olika sätt. Kemoterapeutika kan öka cellernas känslighet för strålning, vilket gör att lägre doser strålning kan användas och minskar därmed biverkningarna. Strålterapi kan hjälpa till att lokaliserat förstöra cancerceller och reducera risken för lokal återfallsrisk efter kirurgi eller kemoterapi.

Chemoradiotherapy används ofta vid behandling av olika typer av cancer, inklusive huvud-halscancer, lungcancer, strupcancer och analcancer. Behandlingsschemat kan variera beroende på typen av cancer, dess utbredning och patientens allmänna hälsotillstånd.

'Patient Positioning' refererar till att placera patienten i en specifik och komfortabel läge under en medicinsk undersökning, operation eller behandling. Detta görs ofta för att ge läkarpersonal bättre tillgång till den del av kroppen som ska behandlas, för att minska risken for komplikationer och för att patienten ska ha det så bekvämt som möjligt under proceduren.

Exempel på olika positioner inkluderar:

* Supine (liggande på ryggen)
* Prone (liggande på mage)
* Lateral decubitus (liggande på sidan)
* Lithotomy (med benen i stolarposition)
* Trendelenburg (med huvudet lägre än kroppen)
* Reverse Trendelenburg (med huvudet högre än kroppen)

Patient Positioning kan ha stor betydelse för patientens välbefinnande och säkerhet under en operation eller behandling, och det är därför viktigt att det görs korrekt.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Radiotherapy setup errors refer to the mistakes or inaccuracies that occur during the process of positioning a patient and the radiation equipment for radiotherapy treatment. These errors can include incorrect patient alignment, miscalibration of the radiation machine, or mistakes in contouring the target volume and organs at risk. Such errors can lead to the delivery of radiation to the wrong location, potentially causing harm to healthy tissue and reducing the effectiveness of the treatment for the intended target. Therefore, it is crucial to minimize setup errors through rigorous quality assurance programs and careful monitoring of the radiotherapy process.

'Subtractionstechnik' är ett begrepp inom farmakologi och terapeutisk behandling, särskilt inom områdena smärtlindring och neurologi. Det refererar till en metod där man successivt minskar dosen av ett läkemedel eller en substans för att uppnå en optimal effekt med minsta möjliga biverkningar.

Denna teknik används ofta när patienten behandlas med kontinuerliga opiater eller andra smärtstillande medel, där målet är att hitta den lägsta effektiva dosen för att uppnå smärtlindring och förbättra funktion. Subtractionstechnik innebär att man gradvis minskar dosen under en viss tidsperiod, vanligtvis under övervakning av en hälsovårdsprofessionell, för att fastställa den lägsta möjliga effektiva dosen eller eventuellt avsluta behandlingen med substansen.

Det är viktigt att notera att subtractionstechnik bör endast användas under medicinsk övervakning och efter att ha konsulterat en läkare, apotekare eller annan hälsovårdsprofessionell, då abrupt avslutande av vissa medel kan leda till allvarliga biverkningar eller komplikationer.

'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.

Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.

Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.

Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika bezieht sich auf die Anwendung von zwei oder mehr Arten von Zelltherapeutika, die zusammen verwendet werden, um eine Krankheit oder Erkrankung zu behandeln. Zelltherapeutika sind medizinische Produkte, die lebende Zellen enthalten und dazu bestimmt sind, bei, in oder mit dem menschlichen Körper angewendet zu werden, um eine therapeutische Wirkung zu erzielen.

Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika kann auf verschiedene Arten durchgeführt werden, wie zum Beispiel:

* Die Kombination von Stammzellen und genetisch modifizierten Zellen, um eine spezifische therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von zwei oder mehr Arten von Stammzellen, um die Vorteile jeder Art von Stammzelle zu nutzen und eine verbesserte therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von Zelltherapeutika mit anderen Arten von Therapien, wie zum Beispiel Chemotherapie oder Strahlentherapie, um die Wirksamkeit der Behandlung zu erhöhen und gleichzeitig Nebenwirkungen zu minimieren.

Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika ist ein aktives Forschungsgebiet in der Medizin, insbesondere in Bereichen wie Onkologie, Neurologie und degenerative Erkrankungen. Es gibt bereits einige zugelassene Produkte, die auf dieser Art von Therapie basieren, und es wird erwartet, dass in den kommenden Jahren weitere Produkte auf den Markt kommen werden.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.

Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.

Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.

Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.

Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.

Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Näs-svalgtumörer, även kända som nässvalgstumörer, är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i slemhinnan (mukösan) i näsan och/eller svalget. Det kan vara både maligna (cancertumörer) och benigna (godartade tumörer).

De vanligaste formerna av maligna nässvalgstumörer är:

1. Squamöscellcancer: Detta är den vanligaste typen av cancer i näsan och svalget. Den utvecklas från platta celler som täcker ytan på slemhinnan.
2. Adenocarcinom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan.
3. Sarcoma: Detta är en ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i näsan och/eller svalget.

De vanligaste formerna av benigna nässvalgstumörer är:

1. Papillom: Detta är en godartad tumör som ofta växer långsamt och kan orsaka symptom som nässtopp eller sväljningsbesvär.
2. Adenom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan och kan vara vårtliknande eller knölformade.
3. Fibrom: Detta är en godartad tumör som utvecklas från bindväv och kan vara hård eller mjuk till konsistensen.

Symptomen på nässvalgstumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det rör sig om, men kan inkludera blödningar, nässtopp, sväljningsbesvär, halsont och förändringar i rösten. Om en nässvalgstumör misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som biopsi eller bilddiagnostik för att fastställa diagnosen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på typ och utbredning av tumören.

Computer-aided radiologic diagnosis (CAD) är en teknik där datorprogram används för att hjälpa radiodiagnostiker i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-systemen är utformade för att identifiera potentiala skadliga eller abnorma formationer, som till exempel tumörer, bristningar eller andra patologiska förändringar i kroppen.

Genom att använda avancerade algoritmer och maskininlärningsmetoder kan CAD-system automatiskt analysera bilddata och markera områden som kan behöva ytterligare undersökning eller behandling. Dessa system ger ofta underlag i form av färgkodade markeringar, kurvor eller andra visuella indikatorer direkt på bilderna, så att radiodiagnostikern kan se var potentiala skador finns och vilka strukturer som är involverade.

Det är viktigt att notera att CAD-system inte ersätter mänskliga tolkare, utan snarare fungerar som ett komplement till deras arbete. Radiodiagnostikern granskar fortfarande alla bilder och fattar slutsatser baserat på både sitt kliniska omdöme och de informationer som ges av CAD-systemet. Genom att kombinera mänsklig kompetens med datorstöd kan man uppnå högre noggrannhet och tillförlitlighet i diagnosprocessen.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

Medicinskt kan man definiera 'sjukdomsfri överlevnad' som den perioden när en person som har haft en viss sjukdom eller behandling förblir frisk och inte uppvisar några symtom eller tecken på återfall eller rekurrens av sjukdomen under en specificerad tidsperiod. Under denna tid måste individen också uppfylla vissa kliniska kriterier för att vara klassificerad som sjukdomsfri.

Sjukdomsfri överlevnad används ofta i klinisk forskning och på behandlingscentrum för att bedöma effektiviteten hos olika terapier eller behandlingar, samt för att förutsäga prognoser och livslängd för patienter med olika sjukdomar.

Exempelvis kan sjukdomsfri överlevnad användas för att beskriva hur länge en cancerpatient är fri från cancersjukdom efter behandling, eller hur länge en person som har haft en hjärtinfarkt förblir frisk och inte uppvisar några tecken på ytterligare hjärtskador.

Det är värt att notera att sjukdomsfri överlevnad kan variera beroende på typ av sjukdom, behandling, individuella skillnader och andra faktorer.

Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").

Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.

Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.

'Röntgenbildsförstärkning' (eng. 'Image Intensification') är en teknik som används inom röntgidiagnostik för att öka kontrasten och skärpan på ett röntgenbild, särskilt vid fluoroskopi, det vill säga när man studerar rörliga strukturer i realtid.

Den grundläggande principen bakom tekniken är att en fotokatod ger ifrån sig elektroner när den exponeras för röntgenstrålning. Dessa elektroner accelereras sedan mot en skärm som kallas en fluorescensskärm, där de får i sin tur ifrån sig ljus när de träffar skärmen. Detta ljus kan sedan omvandlas till ett elektroniskt signal som visas på en bildskärm eller som sparas som en digital bild.

Den första förstärkningsprocessen sker genom att accelerera elektronerna, vilket ökar deras energi och därmed också deras förmåga att producera ljus när de träffar fluorescensskärmen. Den andra förstärkningsprocessen sker genom att använda en så kallad microkanalplatta (MCP), som är en typ av elektronmultiplikator som kan öka signalstyrkan ytterligare.

Genom att använda sig av röntgenbildsförstärkning kan man få till stånd en mycket snabb bilduppdatering, vilket är viktigt när man studerar rörliga strukturer. Det gör också att man kan reducera stråldosen som patienten utsätts för, eftersom man kan använda lägre strålnivåer och ändå få till stånd en acceptabel bildkvalitet.

Strålningstolerans (radiation tolerance) är ett begrepp inom strålbehandling och strålsäkerhet som refererar till den maximala dosen joniserande strålning som en levande vävnad eller organ kan tolerera utan att uppnå en kliniskt signifikant skada. Toleransdosen varierar beroende på vilken typ av vävnad eller organskada som diskuteras, och den är också beroende av en rad faktorer såsom strålningens typ, dosens hastighet och om patienten har några förhandenvarande sjukdomstillstånd.

För att illustrera detta kan nämnas att hjärnan har en relativt låg tolerans för joniserande strålning, medan huden är mer tolerant. En typisk toleransdos för hjärnvävnad ligger i närheten av 10-15 Gy (gray), medan huden kan tåla upp till 45 Gy eller mer beroende på strålningens typ och doshastighet.

Det är viktigt att notera att strålningstolerans inte är en absolut gräns, utan snarare en statistisk gräns som baseras på forskningsstudier av populationer med liknande karaktäristika. Varje individ kan ha en unik tolerans för joniserande strålning, och det finns inga garantier för att en given patient inte kommer att uppleva skador ovanför den angivna toleransdosen.

"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.

Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).

Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

High-Intensity Focused Ultrasound (HIFU) Ablation är en icke-invasiv medicinsk behandlingsmetod som använder ultraljudsvågor med hög intensitet för att värma och förstöra abnormalt vävnad, till exempel cancerceller. Genom att fokusera ultraljudsljusblixtar på en specifik plats i kroppen kan läkaren behandla skadliga celler utan att öppna kroppen eller använda strålbehandling. Värmen som genereras av ultraljuden orsakar coagulativ nekros, vilket dödar cellerna i behandlingsområdet. Detta förfarande har visat sig vara effektivt vid behandling av olika cancerformer, till exempel prostatacancer och levercancer, samt vissa icke-cancerrelaterade sjukdomar.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Spiralcomputerttomografi (Spiral-CT eller helix-CT) er en type computerbaseret tomografi, der gør brug af en spiralformet bevægelse under datasamlingen for at opnå en kontinuerlig visualisering af organer og strukturer i kroppen. Denne teknik giver mulighed for at producere mere detaljerede billeder end traditionelle CT-scanning, især af vitalle organer som hjertet, lungerne og blodkarrene. Spiralcomputerttomografi anvendes ofte til at diagnosticere og overvåge forskellige sygdomme, herunder cancer, infektioner, vaskulære lidelser og traumer.

Strålsensibiliserende medel är en typ av läkemedel som gör celler i kroppen mer känsliga för strålning. Dessa medel används ofta tillsammans med strålbehandling vid cancerbehandling, eftersom de kan öka effekten av strålningen på tumörcellerna och minska sannolikheten för att cancercellerna ska överleva och fortsätta växa. Strålsensibiliserande medel fungerar genom att störa cellernas förmåga att reparera sig själva efter att de har utsatts för strålning. Exempel på strålsensibiliserande medel är cisplatin, karboplatin och oxaliplatin.

Protontherapi, även kallat protonsstrålbehandling, är en form av strålbehandling som används inom cancerbehandling. Den skiljer sig från traditionell strålterapi genom att den använder protoner istället för fotoner (vanlig strålning). Protoner är positivt laddade partiklar som kan sättas in med hög precision i ett specifikt område i cancercellerna, vilket gör att läkaren kan ge en högre dos strålning till tumören med mindre skada på det omgivande vävnaden.

Denna metod är särskilt användbar för behandling av cancertyper som ligger nära känsliga strukturer, såsom hjärnan och ögat, eftersom den minimerar strålningsskadan till det omgivande vävnaden. Protontherapi är också användbar för barn med cancer på grund av att den minskar risken för skador på de snabbt växande cellerna i deras kroppar.

Det finns dock vissa begränsningar och risker med protontherapi, såsom möjligheten för cancerceller att överleva strålningen om de inte får en tillräckligt hög dos, samt den relativa dyrleken jämfört med traditionell strålterapi. Därför används protontherapi främst när andra former av behandling har visat sig vara otillräckliga eller för riskfyllda.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

'Rectal Neoplasms' er en samlebetegnelse for abnorme, voksende tilstander i det endelige del af tarmen, kaldet rektum. Disse tilstander kan være enten godartede (benigne) eller ondartede (maligne), og de inkluderer:

1. Rektale polypper: Små, sækkeformede vævsvækstener, der vokser fra indersiden af rektum. De kan være godartede eller forstadier til cancer (præmaligne).

2. Rektal adenocarcinom: Den mest almindelige form for kræft i det endelige tarmsegment, der dannes fra glandulær epitel og vokser invasivt ind i muskler og blodkar i rektumsvæggen.

3. Rektale squamous cell carcinoma: En sjældnere form for kræft, som udvikles fra platteepithelceller i det øvre del af rektum.

4. KarciNOID tumorer: Små, langsomt voksende tumorer, der dannes fra neuroendokrine celler i rektumsvæggen. De er oftest godartede, men kan under visse omstændigheder blive ondartede.

5. Lymfomer: En sjælden form for kræft, der udvikles fra lymfatiske celler i rektumsvæggen.

6. Sarcoma: En sjælden form for kræft, der udvikles fra muskel- eller bindevævsceller i rektumsvæggen.

7. Melanom: En meget sjælden form for hudkræft, som kan spredes til rektum og andre indre organer.

En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.

Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:

* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.

Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.

"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).

Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.

Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.

Medicinsk definition:

"Läkemedelsterapi, understödjande" refererar till användandet av läkemedel som komplement till andra behandlingsformer, med syfte att stödja den övergripande behandlingsplanen och förbättra patientens kvalitet på livet. Detta kan innebära användning av läkemedel som lindrar symtom, förhindrar komplikationer eller minskar biverkningar av andra behandlingar. Ofta är syftet med understödjande läkemedelsterapi att förbättra patientens livskvalitet och funktionsnivå, istället för att direkt påverka sjukdomens progression.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

"Ablation" betyder på medicinska området ungefär "bortförande" eller "tillintetgörande". En ablationsbehandling innebär att man med hjälp av olika metoder söker förstöra eller avlägsna en del av kroppen, till exempel tarmbösartad cancer eller ett oregelbundet hjärtrytm. Det kan göras med hjälp av olika tekniker som exempelvis termisk ablation (hetta), kryoablation (kyla) eller med hjälp av radiofrekvensvågor, laser, mediciner eller kirurgi.

Syftet med en ablationsbehandling kan variera beroende på sjukdomen och patientens tillstånd, men det kan exempelvis vara att lindra smärta, förbättra funktionen eller förlänga livslängden.

Nära-infraröda spektroskopi (NIRS) är en typ av spektroskopi som studerar växter eller andra material i det nära infraröda området av elektromagnetisk strålning, vanligtvis mellan våglängderna 700 och 2500 nanometer. Denna teknik används ofta för att analysera kemiska och fysikaliska egenskaper hos material genom att mäta absorptionen eller reflektionen av NIR-strålning. I medicinsk kontext kan NIRS användas för att mäta syresättningen i blod, cerebral perfusion och andra biofysikaliska parametrar noninvasivt, särskilt inom neurologi och kardiologi.

Cisplatin är ett läkemedel som används för att behandla cancer. Det är en platinakomplex, vilket betyder att det innehåller en atom av metallen platinum. Cisplatin fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och dödar cellerna.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion (dropp) och används ofta tillsammans med andra cancerläkemedel som del av en kombinerad behandling. Cisplatin kan användas för att behandla flera olika typer av cancer, till exempel testikelcancer, livmoderhalscancer, äggstockscancer och huvud- och halscancer.

Samtliga läkemedel har biverkningar och cisplatin är inget undantag. Några vanliga biverkningar av cisplatin inkluderar illamående, kräkningar, hörselförlust, nefropati (skada på njurarna) och nervskador. Dessa biverkningar kan vara allvarliga och behöver i allmänhet hanteras aktivt under behandlingen.

En skallröntgen, även känd som huvud- eller cranieventrikelografi, är ett röntgenundersök av hjässan och skallen. Det används vanligtvis för att undersöka skallbenen, läppen och tinningbenen samt eventuella skada på hjärnan eller andra strukturer inne i skallen.

Under ett skallröntgen placeras patientens huvud i en speciell röntgenmaskin som tar flera bilder från olika vinklar. Detta ger radiologen möjlighet att se skallbenen och andra strukturer inifrån skallen i detalj, vilket kan hjälpa till att diagnostisera diverse sjukdomar eller skador som exempelvis skallfrakturer, tumörer eller blodansamlingar.

Skallröntgen är ett relativt enkelt och snabbt sätt att undersöka huvudet, men det ger endast tvådimensionella bilder och kan därför vara mindre precist än andra avancerare avbildningsmetoder som exempelvis datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Tumörbörda (tumor burden) refererar till den totala mängden eller storleken på cancer som påträffats hos en individ. Det kan användas för att beskriva både lokal tumörväxt och spridning av cancern till andra delar av kroppen (metastaser). Tumörbördan kan mätas med olika metoder, exempelvis genom att räkna antalet tumörer eller deras volymer, eller genom att mäta mängden cancerceller i blodet eller andra kroppsvätskor.

En hög tumörbörda kan leda till allvarliga komplikationer och försämrad livskvalitet, samt öka risken för dödlig utgång av sjukdomen. Behandlingen av cancer kan också påverkas av tumörbördan, eftersom högre tumörbörda ofta kräver aggressivare behandlingsmetoder.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

Strålningspneumonit är en lungsjukdom som orsaks av exponering för höga doser joniserande strålning. Det är en entitet som ofta delas in i två faser: akut och kronisk. I den akuta fasen, som kan inträffa inom veckor till månader efter exponeringen, kan patienten uppleva symptoms som hosta, andfåddhet, bröstsmärta och feber. Radiografiskt kan man se inflammation i lungorna. I den kroniska fasen, som kan inträffa månader till år efter exponeringen, kan patienten utveckla fibros eller ärrbildning i lungorna, vilket kan leda till permanent skada på lungfunktionen.

En auditorisk hjärnstamimplantation (ASC, Auditory Brainstem Implantation) är en kirurgisk procedur där en elektronisk apparat implanteras direkt i hörselbarken (den del av hjärnbalken som bearbetar ljudsignaler) för att stimulera de nervceller som normalt skulle aktiveras av ljud. Detta görs vanligtvis för personer med djup hörselnedsättning eller dövhet orsakad av skador i innerörat eller i den del av nerven som förbinder innerörat med hjärnan (den auditiva nerven).

ASC-systemet består av en mikrofon som placeras utanpå kroppen, en signalprocessor och en stimulator. Ljudet uppfattas inte på samma sätt som med ett normalt hörselapparat, men kan ge patienten en viss grad av hörselkänsla och förmåga att uppfatta ljud och tal i vissa situationer. Det är värt att notera att ASC-behandlingen är relaterad till en specifik diagnos och att resultaten kan variera mycket mellan individer.

'Hypertermia, inducerad' refererar till ett tillstånd där kroppstemperaturen är artificiellt ökad över det normala normothermiska intervallet (36-37°C) som en direkt konsekvens av externt tillfört värmemedel eller på grund av aktiv muskelverksamhet. Det finns olika typer av inducerad hypertermia, men de två vanligaste formerna är:

1. Exogena hypertermia: Denna form orsakas av externt tillfört värmemedel, till exempel när en person utsätts för överdriven värmeexponering i en hettaonda eller när de blir överhettade under långvarig solbadning.
2. Jämförd med exogena hypertermia orsakas denna form av inducerad hypertermia av aktiv muskelverksamhet, till exempel vid stängselgångsövningar eller när en person arbetar i varma och fuktiga förhållanden utan tillräcklig värmeavskiljning. Detta kallas också för "ansträngningshypertermia" eller "värmeslag".

Det är viktigt att notera att inducerad hypertermia kan vara farlig om den inte behandlas korrekt, eftersom överdrivenhet kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsystemsstörningar, njurskador, muskelskador och i värsta fall dödsfall.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Ett datasystem i medicinsk kontext är ett sammanhang where data (information) är samlade, lagras, bearbetas och analyseras med hjälp av datorbaserad teknik. Det kan inkludera olika komponenter som databaser, webbapplikationer, mobilapplikationer, sensorer och annan teknik för insamling, överföring, bearbetning och visualisering av data.

Ett datasystem i medicinen kan användas för att stödja olika aspekter av vården, till exempel:

* Insamling och lagring av patientdata, såsom elektroniska journaler, bilder och laboratorierapport
* Stöd för klinisk beslutsfattande, genom att ge läkare och andra vårdpersonal tillgång till relevanta patientdata och stödja then i deras bedömningar och behandlingsbeslut
* Forskning och utvärdering av effekterna av olika behandlingar och interventioner
* Övervakning och styrning av kvaliteten på vården, genom att tillhandahålla data om patientresultat, processer och strukturer

Ett väl designat datasystem kan förbättra effektiviteten, säkerheten och kvaliteten på vården, men det är också viktigt att vara medveten om risken för fel i datainsamlingen, dataförlust och dataintrång. Därför är det viktigt att ha stora säkerhets- och integritetsaspekter när man designar och implementerar ett datasystem inom medicinen.

'Breath holding' är när en person intentionellt eller oavsiktligt stoppar andningen under en viss period. Det kan ske som ett svar på starka känslor, fysiskt ansträngning, eller som en reflex vid yttre stimuli som till exempel näsplog eller isvätska.

En medicinsk definition av 'breath holding' är:

"Den vilja eller reflexmässiga aktiviteten att stoppa andningen under en viss tidsperiod, vanligtvis associerad med hypoxi och hyperkapni som kan leda till sänkt hjärtslag och i värsta fall medvetandaledsättning."

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

I medicinsk kontext, betyder "mjukvarutester" ofta en simulerad patient eller en del av en simulerad patient, som används för att testa och utvärdera hälso- och sjukvårdspersonals kunskaper, färdigheter och beteende. Mjukvarutesterna kan vara designade för att simulera en rad olika patientscenarier, från vanliga till sällsynta eller komplexa fall. De kan användas i utbildnings- och träningssammanhang, samt i bedömningar av människors förmåga att hantera olika situationer inom hälso- och sjukvården.

Mjukvarutesterna kan vara mycket detaljerade och realistiska, med möjlighet att simulera patientens vitala tecken, symtom, kroppsspråk och andra relevanta aspekter. De kan också ha inbyggda utvärderingsmetoder för att bedöma användarens prestanda och ge feedback om deras styrkor och svagheter.

Exempel på mjukvarutester inom hälso- och sjukvården är manikinbaserade simulatorer, virtuella patienter och skräddarsydda simuleringar för specifika procedurer eller situationer.

"Anatomic landmarks" refer to specific, prominent anatomical structures that can be easily identified and used as reference points during medical examinations, procedures, or surgeries. These landmarks help healthcare professionals to accurately locate, examine, or treat other surrounding structures in the body. Examples of anatomic landmarks include bones, joints, muscles, tendons, blood vessels, and nerves that are prominent or can be easily felt, seen, or palpated through the skin.

'Bäckentumörer' (bladder tumors) är en allmän term för abnorma tillväxtar i urinblåsan. De flesta bladdertumörerna är cancerartade, men det kan också förekomma godartade tumörer.

Cancerartade bladdertumörer delas vanligen in i två kategorier: urothelcellcancer (tidigare kallat transsitionell cellcancer) och icke-urothelcellcancer. Urothelcellcancer är den vanligaste typen av bladdercancer och utgör cirka 90% av alla diagnoser. Denna typ av cancer utvecklas i de celler som bildar urinblåsans ytskikt (urotelet). Icke-urothelcellcancer är ovanligare och kan inkludera sådana typer som squamous cell cancer och adenocarcinoma.

Godartade bladdertumörer, även kallade benigna bladdertumörer, är sällsynta. De flesta godartade tumörer i urinblåsan är papiller, som sticker ut från ytan av urinblåsans insida och består av vävnader som liknar de normala cellerna i bladdern.

Det är viktigt att notera att det finns en rad olika orsaker till att abnorma tillväxtar uppstår i urinblåsan, inklusive infektioner, kronisk irritation och exponering för vissa kemikalier. Om du eller någon annan har frågor om bladdertumörer rekommenderar vi starkt ett besök hos en läkare eller specialist för att få en korrekt diagnos och behandlingsplan.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

"Bildförstärkning" är ett medicinskt begrepp som refererar till tekniker som används för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en bild, ofta inom områden som radiologi och ultraljud. Det gör det möjligt att urskilja strukturer och detaljer som annars kan vara svåra att se.

Det finns olika typer av bildförstärkningsmetoder, beroende på vilket slags medicinsk bild man arbetar med. Några exempel är:

* Kontrastförstärkning: Används ofta inom radiologi och ultraljud för att öka kontrasten mellan olika vävnader i en bild. Det kan göras genom att använda kontrastmedel som absorberar eller reflekterar strålning eller ljud på ett sätt som skiljer sig från omgivande vävnader.
* Digital bildförstärkning: Används ofta inom digital radiografi och datortomografi (CT) för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en digital bild. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som exponerar eller dämpar vissa delar av bilden för att framhäva vissa strukturer eller detaljer.
* Rekonstruktion: Används ofta inom datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) för att skapa en tredimensionell bild av ett objekt genom att kombinera flera tvådimensionella skivor. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som sammanfogar de tvådimensionella skivorna på ett sätt som ger en tydligare och mer detaljerad bild av objektet.

Samtliga dessa tekniker har som syfte att förbättra kvaliteten på bilderna så att de blir lättare att tolka och analysera, vilket i sin tur underlättar diagnos och behandling av sjukdomar och skador.

"Icke-small cell lung carcinoma (ICLC)" er en type av lungcancer som karakteriseras av sina histopatologiska egenskaper under mikroskopi. ICLC definieras vanligtvis som en typ av lungcancer som inte uppfyller kriterierna för small cell lung carcinoma (SCLC).

ICLC delas vanligen in i fyra histologiska subtyper: adenocarcinom, squamous cell carcinom, large cell carcinom och ett obestämt eller otypisk undergrupp. Var och en av dessa subtyper har unika karakteristiska egenskaper som kan påverka prognosen och behandlingsvalet.

Adenocarcinomen är den vanligaste typen av lungcancer och utgör cirka 40% av alla diagnoser. Denna tumörtyp börjar ofta växa i yttersta delarna av lungorna (bronkialsystemet) och kan vara associerad med tidigare exponering för tobaksrök, although it is also common in nonsmokers.

Squamous cell carcinom är den näst vanligaste typen av lungcancer och utgör cirka 25-30% av alla diagnoser. Denna tumörtyp börjar ofta växa i de centrala delarna av luftvägarna (bronkerna) och kan vara associerad med tobaksrökning.

Large cell carcinom är en ovanlig typ av lungcancer som utgör cirka 10-15% av alla diagnoser. Denna tumörtyp kan börja växa i vilken del av lungan som helst och har ofta en aggressiv kurs.

Den obestämda eller otypiska undergruppen innefattar tumörer som inte passar in i någon av de andra tre kategorierna och utgör cirka 10-15% av alla diagnoser. Dessa tumörer kan ha en varierande prognos beroende på deras histologiska och molekylära egenskaper.

I allmänhet har lungcancer en dålig prognos, särskilt om den diagnostiseras sent. Dock kan tidig upptäckt och behandling förbättra patientens chanser till överlevnad och livskvalitet.

Computer-supported therapy (datorstödd terapi) är en form av behandling där datorer och digital teknik används som ett komplement till traditionell terapi. Detta kan inkludera allt från att använda speciella program för att stödja kognitiv beteendeterapi, till att använda virtuella verkligheter för att simulera situationer som patienten kan behöva öva sig i.

Målet med datorstödd terapi är ofta att göra terapin mer tillgänglig och tillgänglig för en bredare publik, samt att ge patienten möjlighet att öva sig i sina färdigheter mellan terapitillfällena. Det kan också vara lättare för vissa patienter att öppna upp sig och prata om sina problem med en dator än med en mänsklig terapeut, vilket kan göra datorstödd terapi till en effektiv metod för att nå ut till dem som annars kan ha svårt att söka vård.

Struphuvudtumörer, också kända som halsbands tumörer, är en grupp av sjukdomar som drabbar struphuvudet, vilket är den övre delen av halsen och inkluderar stämbanden, stimmkord, stylopharyngeusmuskeln och de översta luft- och matstrupen. Struphuvudtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna).

Maliga struphuvudtumörer är cancer som ofta orsakas av abnormalt celldelning i de celler som bildar stämbanden, slemhinnan eller andra strukturer i området. Det finns flera olika typer av maliga struphuvudtumörer, men de vanligaste är squamous cell carcinoma (en form av hud- och slemhinnesscancer), adenocarcinoma, larynxcancer och sarcoma.

Riskfaktorer för att utveckla maliga struphuvudtumörer inkluderar rökning, alkoholmissbruk, exponering för vissa kemiska ämnen och förekomst av human papillomavirus (HPV). Symptomen på struphuvudcancer kan vara heshet, hosta, svårigheter att svälja, smärta i halsen, andnöd och en förändrad röst.

Diagnos av struphuvudtumörer ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, bilddiagnostik som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och biopsi för att fastställa celltyp och malignitet. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa.

"Breast-conserving surgery" är en medicinsk term som refererar till en typ av operation där endast den cancerosiska delen av bröstet tas bort, istället för att ta bort hela bröstet (total mastektomi). Detta kallas också partiell mastektomi eller lumpectomi.

Cellen eller tumör som tas bort under operationen inkluderar en säker marginal av frisk, omgivande vävnad. Syftet med denna typ av operation är att behålla så mycket som möjligt av det normala bröstvävnätet medan cancercellerna ändå tas bort.

Efter operationen kan strålbehandling och/eller kemoterapi behövas för att reducera risken för återfall (recurrent cancer).

Hodgkin lymphoma, även känt som Hodgkin sjukdom, är en typ av cancer som drabbar det lymfatiska systemet. Det karaktäriseras av närvaron av en speciell typ av cell som kallas Reed-Sternberg-cell.

Hodgkin lymfom kan uppstå i alla åldrar, men det är vanligare hos unga vuxna mellan 15 och 30 år och även hos äldre personer över 55 år. Några av de vanliga symptomen på Hodgkin lymfom inkluderar smärtlösa knutor eller svullnader i halsen, under armarna eller i buken, feber, nattsvett och viktminskning.

Det är viktigt att notera att Hodgkin lymfom skiljer sig från andra typer av lymfom, såsom icke-Hodgkin lymfom, som har andra typer av cancerceller och olika behandlingsalternativ.

'Kateterablation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en speciell typ av kateter (en böjlig, smal tub) används för att leverera energi i form av värme (radiofrekvens ablation) eller kyla (kryoablation) till ett specificerat område i hjärtat. Detta görs vanligtvis med hjälp av realtidsbilddiagnostik som exempelvis eko eller magnetresonanstomografi (MRT).

Under proceduren leds katetern in i blodkärlen genom en ven i armarna eller benen, och guidas sedan till det specifika området i hjärtat där avvikande elektriska signaler orsakar ett abnormalt hjärtrytmrubbning (exempelvis förebyggande av flimmer/fibrillation). När katetern når den rätta platsen, tillförs energi för att skapa en liten ärrbildning på det berörda vävnadsområdet. Ärrbildningen stör sedan den abnormala elektriska signalens transmission och kan hjälpa till att återställa en normal hjärtrytmmönstring.

Kateterablation är ett etablerat behandlingsalternativ för vissa typer av hjärtrytmrubbningar, särskilt när de inte svarar på läkemedelsbehandling eller om patienten inte tål läkemedel.

Neurokirurgi (eller neurokirurgi) är en gren inom kirurgi som fokuserar på behandling av skador, sjukdomar och andra tillstånd som rör centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Det kan handla om att operera bort tumörer, reparera blodkärl eller korrigera missbildningar i hjärnan eller ryggmärgen. Neurokirurger är specialiserade läkare som har genomgått speciell utbildning för att kunna utföra dessa komplexa operationer.

Stråldermatit är en hudreaktion orsakad av exponering för joniserande strålning, som används inom områden som medicin (radioterapi), forskning och industri. Reaktionen kan variera från milda, symtomfria hudförändringar till allvarliga skador som nekros och ulcerationer.

Den typiska kliniska bilden av stråldermatit innefattar rödhet, svullnad, värme och smärta i exponerade hudområden. Senare stadier kan också inkludera utslag, blåsor, krustor och håravfall. I allvarliga fall kan det leda till sekundära infektioner och nekros av huden.

Stråldermatit klassificeras ofta som akut eller kroniskt beroende på tiden mellan exponering och utveckling av symtom. Akut stråldermatit kan uppstå inom dagar eller veckor efter exponering, medan kronisk stråldermatit kan ta månader eller år att utvecklas.

För att undvika stråldermatit använder man sig av skyddsåtgärder som sköldar och skyddskläder under exponering, samt genom att begränsa tiden för exponering så mycket som möjligt. Även om stråldermatit i vissa fall kan behandlas med hjälp av salvor, kräm och läkemedel, är förebyggande åtgärder det bästa sättet att undvika skador på huden.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.

Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:

* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.

Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

'Heavy Ion Radiotherapy' är en form av strålbehandling som använder sig av tyngre joner, till exempel kol-, kväve- eller kiseljoner, istället för de vanligare foton- och elektronstrålar som används i konventionell strålterapi. Dessa tyngre joner har en högre relativa biologiska effekt (RBE) än fotonstrålning, vilket innebär att de är mer effektiva vid att eliminera cancerceller.

I heavy ion radiotherapy accelereras jonerna till mycket höga hastigheter och fokuseras sedan till en träffpunkt, där de avger sin energi genom en process som kallas ionisering. Denna process orsakar skador på DNA och andra cellulära strukturer hos cancercellerna, vilket kan leda till celldöd eller försvagning av cellen så att den inte längre kan dela sig och bilda nya cancerceller.

Ett viktigt mål med heavy ion radiotherapy är att leverera en hög dos strålning till tumören, medan exponeringen av omgivande normalt vävnad hålls så låg som möjligt. Detta görs genom att använda avancerade tekniker för planering och leverans av strålbehandlingen, inklusive bildguidning och fokusering av strålar till en mycket trängre zon än vad som är möjligt med konventionell strålterapi.

Heavy ion radiotherapy används idag för behandling av olika slags cancer, framför allt i Japan och Tyskland, men det finns även behandlingscentraler i andra länder världen över.

Radiation-induced tumors refer to abnormal growths of cells that are caused by exposure to ionizing radiation. This can include both benign and malignant tumors, which can develop in any part of the body. The risk of developing a radiation-induced tumor depends on several factors, including the dose and duration of radiation exposure, as well as the individual's genetic susceptibility.

Radiation therapy, which is a common treatment for many types of cancer, uses high-energy radiation to kill cancer cells and shrink tumors. While radiation therapy is an effective treatment for many patients, it can also increase the risk of developing radiation-induced tumors in the future. This risk is generally low, but it is important for patients to be aware of this potential long-term complication of radiation therapy.

In addition to radiation therapy, other sources of ionizing radiation, such as medical imaging tests and environmental exposures, can also contribute to the risk of developing radiation-induced tumors over time. It is important to minimize unnecessary exposure to ionizing radiation and to follow safe practices when using or undergoing medical imaging tests.

Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider. Det isoleras från växten Catharanthus roseus (tidigare kallad Vinca rosea). Vincristine verkar genom att störa cellcykeln i snabbt delande celler, vilket gör det effektivt mot cancerceller. Det används vanligen för behandling av leukemi, lymfom och hjärntumörer.

Läkemedlets exakta mekanism innebär att det stör polymeriseringen av tubulin till mikrotubuli, vilket är en viktig del av cellens kärn- och celldelning. Detta leder till apoptos eller programmerad celldöd hos cancerceller.

Vincristine administreras vanligen som intravenös infusion och kan ha biverkningar såsom neuropati (skada på nerver), illamående, kräkningar, muskelvärk och förändringar i blodbilden.

En gliom är en typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan eller ryggmärgen. Gliaceller är stödjande celler i centrala nervsystemet (CNS) och hjälper till att skydda, näringsuppehålla och underhålla andra nervceller.

Det finns olika subtyper av gliom beroende på vilken sorts gliacell de utgår från. Några exempel är astrocymomer, ependymomer och oligodendrogliomer. Astrocymomer är den vanligaste typen av gliom och utgår från astrocytceller.

Gliomer klassificeras ofta efter deras grad av malignitet, som indikerar hur snabbt tumören växer och sprider sig. Låggradiga gliomer växer långsammare och är mindre aggressiva än höggradiga gliomer.

Symptomen på gliom kan variera beroende på var i hjärnan eller ryggmärgen tumören finns och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, krämpor, yrsel, minnesförlust, svårigheter med att tala, se eller höra, samt muskelsvaghet eller förlamning. Behandlingen av gliom kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på tumörtyp, storlek och placering.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

'Optisk bildning' (Optical Imaging) är en teknik inom biomedicin som använder ljus för att generera bilder av strukturer och funktioner i levande vävnader och celler. Det kan ge information om morfologi, funktion, och biokemi hos celler och vävnader på molekylär nivå. Tekniken inkluderar metoder som fluorescensmikroskopi, två-fotonmikroskopi, optisk koherens tomografi (OCT), och bioluminescensimaging. Dessa tekniker används ofta inom forskning för att studera cellulär interaktion, signalsubstanser, genuttryck, och celldelning, men de kan även användas i kliniska sammanhang för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som cancer.

"Sekundära primära tumörer" är ett begrepp inom onkologi som refererar till nya, separata primära cancerer som utvecklas i en individ som redan har haft en tidigare cancer. Dessa tumörer uppstår ofta som metastaser från den ursprungliga cancern, men kan dock uppträda oberoende av varandra och ha olika histologi och biologiskt beteende.

Det är viktigt att skilja mellan å ena sidan recidiv (återfall) av den ursprungliga cancern och å andra sidan utvecklingen av en ny, separat primärtumör. Sekundära primära tumörer är ovanliga, men kan förekomma, särskilt hos patienter som har en historia av cancer och som har varit utsatta för cancerbehandlingar som kan öka risken för nya cancerutvecklingar.

Exempel på behandlingsmetoder som kan öka risken för sekundära primära tumörer innefattar kemoterapi, radioterapi och immunterapi. Även vissa ärftliga genetiska faktorer kan öka risken för att utveckla flera primära cancerer under livstiden.

Dacarbazine är ett cancerbekämpande läkemedel som tillhör gruppen alkyleringsmedel. Det används vanligen i behandlingen av maligna melanom och hjärntumörer, såsom glioblastom och astrocytom.

Dacarbazine fungerar genom att angripa DNA i cancercellerna och på så sätt förhindra celldelning och tillväxt. Det gör detta genom att bilda kemiska bindningar med DNA, vilket orsakar skador på cellens arvsmassa och slutligen ledde till cellens död.

Läkemedlet ges vanligtvis intravenöst under en period av 20 minuter, ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Dacarbazine kan orsaka allvarliga biverkningar och ska därför endast administreras under tätt medicinskt övervakande.

'Organ Sparing Treatments' refer to medical interventions that are designed to preserve the structure and function of an organ, while still treating the underlying disease or condition. These treatments can include medication, radiation therapy, or surgical procedures that aim to remove only the affected portion of the organ, rather than the entire organ. The goal of organ sparing treatments is to maintain as much normal function as possible, reducing the risk of complications and improving the patient's quality of life. Examples of organ sparing treatments include partial nephrectomy for kidney cancer, breast-conserving surgery for breast cancer, and endovascular coiling for brain aneurysms.

'Paraspinal muscles' refererar till de muskler som löper upphuggande längs med ryggraden (kolonnen vertebrale) i ryggen. Dessa muskler kan delas in i två grupper: extensorer och flexorer. Extensorknipan, som inkluderar musklerna multifidus, rotatorus brevis och longissimus, arbetar tillsammans för att förlänga ryggraden och sträcka ut ryggen. Flexorknipan, som består av musklerna iliocostalis och spinalis, hjälper till att böja ryggen framåt. Paraspinala muskler är viktiga för att understödja ryggraden, stabilisera ryggraden under rörelse och hjälpa till att kontrollera kroppens hållning.

'Muntorrhet' er en medisinsk betegnelse for tørhet i munden. Det kan være forårsaket af mange forskjellige faktorer, som kan inkludere:

1. Aldring: Mange eldre mennesker oplever tørhet i munn og søvn åndedrakt pga. at kroppen produserer mindre speik som en del av aldringsprosessen.
2. Sykdomme: Vissa sykdommer, som diabetes, Sjögrens syndrom, Parkinson-sykdommen og Alzheimers sykdom, kan føre til tørhet i munn.
3. Lægemidler: Mange lægemidler kan føre til tørhet i munn som bivirkning, især lægemidler som antihistaminer, diuretika og blodtryksmedisin.
4. Strålebehandling: Strålebehandling av halsen eller hodet kan forårsake skade på speikkirtler og føre til tørhet i munn.
5. Tabak- og alkoholbruk: Røyking og overdrevet alkoholforbrug kan føre til tørhet i munn.

Tørhet i munn kan være ubehagelig og føre til symptomer som smerte, svulst, dårlig slikkesmak, halskløe og vanskeligheter med spisning og snakke. Hvis du oplever tørhet i munn som en uvanlig eller varig symptom, bør du kontakte din lege for å få en undersøkelse og behandling.

Procarbazine är ett läkemedel som tillhör gruppen alkylerande medel och används primärt i behandlingen av vissa typer av cancer, såsom hjärntumörer och lymfom. Det fungerar genom att störa cellers reproduktion och delning, vilket kan hjälpa att stoppa eller sakta ner cancerns tillväxt.

Läkemedlet intas vanligen peroral (på tablettform) och kan ha en rad biverkningar, däribland illamående, kräkningar, trötthet, förändringar i smakupplevelsen och potentialt risk för allvarliga blodrelaterade biverkningar. Procarbazine kan också påverka centrala nervsystemet och orsaka symptom som yrsel, huvudvärk och sömnsjuka.

Det är viktigt att notera att prokarbazine kan interagera med andra mediciner, livsmedel och drycker, såsom alkohol och rökvaror, vilket kan öka risken för biverkningar eller minska läkemedlets verkan. Därför bör dess användning alltid övervakas av en läkare och vara associerad med noggrann klinisk uppföljning.

I medicinen refererer konvektion till den process där varmt blod cirkulerar från hjärtat och pumpas ut genom artärerna till kroppens vävnader. Värmen transporteras sedan tillbaka till hjärtat genom venorna, vilket leder till en jämn temperaturfördelning i kroppen. Konvektion är en viktig mekanism för att upprätthålla en normal kroppstemperatur och för att reglera värmeförluster eller värmegainer.

Computer-aided diagnosis (CAD) or computer-aided detection (CAD) är termer som används för att beskriva användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att stödja läkare och andra medicinska experter i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-system använder sig av avancerad signalbehandling, maskininlärning och image processing tekniker för att identifiera, markera och klassificera skuggor, formationer eller avvikelser i medicinska bilder som kan vara kliniskt relevanta, såsom tumörer, cystor, skador eller andra patologiska tillstånd.

CAD-system är tänkta att fungera som ett komplement till, inte en ersättning för, den kliniska bedömningen av en läkare. CAD-system kan hjälpa läkare att upptäcka skador eller sjukdomar som de annars kan ha missat, reducera tolkningsvariationer mellan olika läkare och underlätta kommunikationen av resultaten till andra medicinska experter och patienter.

Fluorouracil är ett cancerläkemedel som tillhör gruppen antimetaboliter. Det används vanligen för att behandla carcinom, en typ av cancer som bildas i skinn- eller slemhinnesceller. Fluorouracil fungerar genom att hämta cellernas förmåga att dela och växa, vilket stoppar cancerns tillväxt.

Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion eller som en salva som appliceras direkt på huden. Några av de vanliga biverkningarna av fluorouracil inkluderar illamående, kräkningar, diarré, hudirritation och munulcerationer.

Det är viktigt att notera att fluorouracil kan vara toxiskt i höga doser och bör endast användas under en läkares övervakning.

'Vårdplanering' är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen av att skapa en individuell, strukturerad och samordnad plan för den medicinska vården och omsorgen för en patient. Denna plan utformas vanligen i samarbete mellan patienten, eventuella anhöriga och en multidisciplinär team av vårdpersonal, såsom läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och socialarbetare.

En vårdplan innehåller ofta mål för behandlingen, tidsramar, metoder för utvärdering och eventuella justeringar samt specifikationer om medicinska behandlingar, rehabiliteringsprogram, livsstilsförändringar och sociala stödåtgärder. Den är ämnad att garantera att patienten får den bästa möjliga vården och omsorgen, förbättra deras kvalitet på livet och främja deras autonomi och delaktighet i vården.

Vårdplanering är en central del av den personcentrerade vården och bör vara flexibel och anpassningsbar till patientens specifika behov och ändringar i deras hälsotillstånd över tid.

Neoadjuvant behandling är en form av medicinsk behandling som ges före (pre) en kirurgisk behandling, med syfte att minska tumörstorleken och underlätta den kirurgiska operationen. Den kan bestå av olika typer av terapi beroende på diagnosen, till exempel neoadjuvant kemoterapi eller neoadjuvant strålbehandling. Syftet är ofta att öka chansen för full tumörframgång (komplett tumörborttagning) och förbättra prognosen för patienten.

Radioisotopteleterapi, även kallat strålbehandling eller radioterapi, är en form av cancerbehandling där man använder sig av radioaktiva isotoper för att eliminera cancerceller. Isotoperna sänds ut strålar som skadar cellernas DNA och förhindrar dem från att dela sig och växa. Behandlingen kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom kirurgi och kemoterapi.

Det finns två huvudsakliga typer av radioisotopteleterapi: extern strålbehandling och intern strålbehandling. Vid extern strålbehandling riktas strålar från en maskin utanför kroppen mot cancercellerna. Vid intern strålbehandling, även kallat systemisk behandling, injiceras eller sväljs en radioaktiv substans som samlas i och påverkar cancerceller direkt.

Radioisotopteleterapi kan användas för att behandla många olika typer av cancer, inklusive prostatacancer, lungcancer, bröstcancer och leukemi. Effekterna av strålbehandlingen beror på flera faktorer, såsom dosen strålning, omfattningen och platsen för cancern, samt allmänt hälsotillstånd. Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, hudirritation, illamående och diarré. Långsiktiga biverkningar kan också uppstå, beroende på vilken del av kroppen som behandlas.

'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.

Infraröd strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har lägre frekvens och längre våglängd än synligt ljus, men högre frekvens och kortare våglängd än mikrovågor. Den infraröda delen av elektromagnetiska spektret delas vanligen upp i tre underregioner: nära infraröd (NIR), mellan infraröd (MIR) och fjärr infraröd (FIR).

Infraröd strålning produceras av varma objekt, inklusive levande vävnader, och det uppfattas ofta som värme när det absorberas av huden. Infraröd strålning används inom medicinen för diverse ändamål, till exempel i termografi (för att mäta yttemperatur hos kroppsdelar), i behandlingar som infraröd värmeterapi och inom vissa former av hypertermibehandlingar av cancer.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

"Kalibrering" er en proces innen naturvitenskap og teknologi som innebærer jämförelse av målingar gjort med et verktyg eller en utstyr med en standard for å unngå systematiske feil. Det implisjerer justering av måleverktøyet eller -utstyret for å sikre at det gir akkurate og repelible målingar etter angitt standarder. I medisinsk sammenheng kan kalibrering forekomme i forbindelse med testing av blodprover, vitenskapelige målinger eller med medicale enheter for å sikre at de gir riktig og pålitelig informasjon.

'Data visualization' er en metode for å presentere data i ein grafisk form, slik at det blir lettere å forstå og tolke informasjonen. Det kan innebyyde statistiske, matematiske eller grafiske representasjoner av data, som for eksempel linje- og stabbdiagram, histogram, sirkeldiagram, scatterplots, heatmaps, treetoppmaler osv.

Data visualiseringen kan være velegnet for å undersøke mønster, utviklinger og sammenhenger i store datasett, slik at man kan dra konklusjoner og ta beslutninger på ein bedre grunnlag. Det er også en effektiv måte å kommunisere informasjon til andre, fordi det ofte er lettere å forstå et bilde enn å lese en tekstfull rapport.

En muskeltumör är en abnorm growth or mass of tissue in a muscle. Muskeltumörer kan vara either benign (godartad) eller malign (elakartad), även kallat cancer. De flesta muskeltumörerna är godartade och tenderar att växa långsamt, medan elakartade muskeltumörer är ovanligare men kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

Godartade muskeltumörer inkluderar bland annat fibromatosis, leiomyom, och lipom. Dessa tumörer behöver inte alltid behandlas om de är små och orsakar inga besvär, men kan ibland kräva operation eller strålbehandling om de växer tillräckligt stora eller pressar på omgivande strukturer.

Elakartade muskeltumörer inkluderar bland annat rhabdomyosarkom och leiomyosarkom. Dessa tumörer kan sprida sig till ben, lungor, levern och andra organ, och behandlas vanligen med kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi. Prognosen för elakartade muskeltumörer varierar beroende på typen, storleken och placeringen av tumören, samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Palliativ vård är en form av medicinsk vård som fokuserar på att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med allvarliga, ofta oåterställbara sjukdomar, som exempelvis cancer, hjärtsjukdom eller neurologiska störningar. Den inkluderar behandling av smärta, andningsbesvär, illamående och yrsel, depression och ångest, såväl som psykosocial och spirituell stöd till patienten och deras familj. Palliativ vård kan ges i alla stadier av sjukdomen, inklusive under behandling med kurerade syften, och den är inte begränsad till de sista dagarna eller veckorna av livet.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Kobolt-60 är ett radionuklidisotop med kemisk beteckning Co-60 och består av kobaltkärnor som har 2 neutroner mer än den stabila isotopen kobolt-59. Kobolt-60 är en stark gamma-strålare och används inom medicinen för strålbehandling av cancer, då det kan penetrera djupare lager i kroppen än andra former av strålning. Det används också för sterilisering av medicinska instrument och för att producera teknetium-99m, ett annat radionuklid som används inom medicinen. Kobolt-60 har en halveringstid på cirka 5,27 år, vilket betyder att efter den tiden kommer hälften av det ursprungliga aktiviteten vara borta.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

Prostata är en körtel som finns hos mannen och som utsöndrar en del av den vätska som transporterar spermierna ut genom urinröret när man ejakulerar. Prostatan har ungefär storleken och formen av en kastanj och omger urinrörets början där det löper ut från urinblåsan.

Prostatan producerar en alkalisk vätska som hjälper spermierna att överleva längre i den sura miljön i vaginala skiljevätskan. Den innehåller också flera proteiner och enzymer, däribland prostataspecifikt antigen (PSA), som används som markör vid screening och diagnos av prostatacancer.

En artefakt i en medicinsk kontext refererar till något som skapas av den tekniska processen att göra en mätning eller undersökning, istället för att vara en naturlig del av det man studerar. Artefakter kan orsaka felaktiga eller missledande resultat om de inte identifieras och korrektureras. Exempel på artefakter inkluderar rörliga linjer på ett EKG orsakade av muskelrörelser, eller ringar runt en patient i en MRI-skanner som kan orsaka skenbara strukturer på en bild.

'Skallbas' er en betegnelse for en type hovedpine som oftest karakteriseres ved et stikkende eller brannende smerte i området rundt skallen og panden. Smerten kan være kortvarig eller langvarig, og den kan variere i intensitet fra mild til meget sterk. Skallbas kan også forårsage andre symptomer som f.eks. økt lysfølsomhed, hørselestøj (tinnitus) eller irritabilitet.

Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis man oplever hyppige eller sterke skallbas-episoder, særlig hvis det kombineres med andre symptomer som f.eks. svimmelhet, synsforstyrkelser eller besvimelsesanfald. Disse kan være tegn på alvorlige tilstande som f.eks. hjerneblødning eller meningitis.

Lymfbestrålning är en form av strålbehandling där man riktar strålar mot lymfknutorna. Det används ofta som en del av behandlingen för olika slags cancer, eftersom cancerceller kan spridas till lymfknutorna. Syftet med lymfbestrålning är att döda cancerceller och minska risken för att cancer ska återkomma i området. Under behandlingen placeras patienten ofta under en strålkälla som riktas mot de drabbade områdena, och strålar avges under en viss tidsperiod beroende på läkares rekommendationer.

Mekloretamin är ett typiskt exempel på en alkylerande cytotoxisk läkemedelsgrupp som kallas nitrosoureor. Det används vanligtvis i cancerbehandling, särskilt vid behandling av hjärntumörer och gliomer.

Mekloretamin fungerar genom att alkylera (dvs. addera en alkylgrupp) till DNA-molekylen, vilket orsakar skada på cancercellernas DNA och förhindrar celldelningen. Denna skada är speciellt effektiv mot snabbt delande celler som cancerceller.

Läkemedlet ges vanligtvis intravenöst (via en infusion in i en ven) och kan ha allvarliga biverkningar, inklusive myelosuppression (dvs. nedsatt funktion hos benmärgen), njurskada och hög risk för infektion på grund av lägre räknas vita blodkroppar.

'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.

Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:

1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.

Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.

Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.

Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.

"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.

Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.

Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.

Glioblastom (WHO grad IV) är en aggressiv typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan. Det är den vanligaste och mest elakartade formen av primär hjärntumör hos vuxna, och kännetecknas av snabb celldelning, blodkärlsbildning och nekrosbildning. Glioblastom är mycket svårt att bota på grund av sin aggressiva tillväxt och tendensen att sprida sig lokalt inom hjärnan. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, men prognosen är ändå ofta dålig med ett medellivslängd på omkring 14-15 månader från diagnos.

'Multimodal imaging' er en terminologi indenfor medicin og biomedicin, som refererer til anvendelsen af to eller flere billeddannende teknikker eller modaler for at opnå komplementære informationer om et fysiologisk system, en sygdomsproces eller en patofysiologisk tilstand. Dette muliggør en mere detaljeret og præcis diagnostisk eller forskningsmæssig vurdering end hver enkelt modals brug alene.

Multimodale billeddannende teknikker kan inkludere, men ikke begrænse sig til:

1. Magnetresonansbilleder (MRI)
2. Positronemissionstomografi (PET)
3. Computertomografi (CT)
4. Ultralydsundersøgelser (US)
5. Optisk kohærent tomografi (OCT)
6. Singel-foton emissjon computed tomografi (SPECT)

Ved at kombinere fordelene fra hver modals styrker, kan multimodal imaging:

1. Forside strukturel og funktionel information
2. Forbedre diagnosticiteten og specifisiteten af sygdomsidentifikation
3. Overvåge progression eller respons til behandling over tid
4. Guide invasive procedurer, såsom biopsier eller terapeutiske interventioner

I klinisk praksis kan multimodal imaging være anvendelig i en bred vifte af medicinske specialiteter, herunder onkologi, neurologi, kardiologi, radiologi og ortopædi.

Strålskyddsmedel, även känt som radioskyddsmedel eller radioprotektiva medel, är en typ av läkemedel som används för att skydda kroppen från skada orsakad av joniserande strålning. Dessa medel fungerar genom att minska mängden strålning som når celler och vävnader i kroppen, eller genom att reducera den biologiska skadan som orsakas av strålningen. Exempel på strålskyddsmedel inkluderar amifostin, prussianblått och kaliumjodid. Dessa medel används ofta under medicinska behandlingar som involverar joniserande strålning, såsom strålterapi, eller under olycksfall där en person utsätts för höga nivåer av joniserande strålning.

En medicinsk catheter är en slang eller rör som används för att dränera, infundera vätskor eller katalysatorer, eller utföra andra medicinska procedurer. Catheters kan vara tillverkade av olika material, såsom silikon, latex eller polyuretan, och de kan vara sterila eller icke-sterila beroende på användningsområdet.

Det finns olika typer av catheters som används i olika delar av kroppen, till exempel:

* Urinkateter (blåsa): Används för att dränera urin från urinusblåsan. De kan vara indrörda genom urinröret (urethra) eller placeras direkt i urinusblåsan via en liten incision (suprapubisk kateterisering).
* Hjärtcatheters: Används för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar. De inseras genom en blodkärl i benet eller armarna och leds till hjärtat.
* Centrala venkatheters: Används för att administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar direkt till stora vener i kroppen, ofta i halsen, bröstet eller låret.
* Arteriella katheters: Används för att mäta blodtryck och taga blodprover från artärer. De kan användas under operationer eller vid intensivvårdsbehandling.

Catheters bör placeras och hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner, skador på kroppsvävnader eller andra komplikationer.

En auditorisk hjärnstamimplantat (ABI) är en medicinsk behandling som innebär att elektroder implanteras direkt i hörselcentra i hjärnstammen hos personer med svårigheter att uppfatta ljud på grund av skada eller sjukdom i cochlea eller auditorisk nerv. Detta hjälper till att bypassa de skadade delarna och direkt stimulera hjärnstammen för att uppnå hörsel. ABI används vanligtvis när traditionella hörapparater eller cochleaimplantat inte är möjliga eller effektiva.

Elektromagnetiska fenomen är en typ av interaktion mellan elektrisk laddning och magnetfält, vilket leder till skapandet av elektromagnetiska vågor. Dessa vågor kan variera i frekvens och våglängd, inklusive ljus, radiovågor och röntgenstrålning. Elektromagnetiska fenomen styrs av Maxwells ekvationer och är av fundamental betydelse för många aspekter av fysiken och tekniken, inklusive elektricitet, magnetism, optisk kommunikation och medicinsk diagnosticering.

En endoskop är ett medicinskt instrument som används för att utföra en endoskopi, en procedur där läkaren inspekterar inre organ eller kroppshåligheter med hjälp av en belyst, flexibel tub som har en lins och en kamera monterad på änden. Bilderna överförs till ett monitor så att läkaren kan se inre strukturer och funktioner i realtid. Detta används vanligtvis för att diagnostisera eller behandla sjukdomar eller skador i luftvägar, mat- och tarmkanaler, urinvägar, håligheter i kvinnans reproduktionssystem och annat.

'Salvage therapy' är en term inom medicinen som används för att beskriva behandlingsalternativ som används när första linjen av behandling har misslyckats eller when previous treatment options have failed. Detta kan till exempel vara i situationer där en cancer inte har svarat på den initiala behandlingen, såsom kemioterapi, strålbehandling eller kirurgi. Syftet med salvage therapy är att försöka kontrollera sjukdomen och förbättra patientens prognos, även om chansen till fullständig bot kan vara låg. Behandlingarna som används i salvage therapy kan vara mer aggressiva eller innebära högre risker än de behandlingar som används i den initiala behandlingsfasen, men de kan fortfarande vara effektiva för att förlänga patientens överlevnad och förbättra deras livskvalitet.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

Bleomycin är ett typ av cytostatikum, det vill säga ett läkemedel som används för att behandla cancer. Det är en kombination av chemiska substanser som isolerats från jordsvampen Streptomyces verticillus. Bleomycin fungerar genom att skada DNA i snabbt växande celler, vilket hämmar deras förmåga att dela sig och växa. Det används vanligtvis för att behandla olika typer av cancer, till exempel hudcancer, testikelcancer och lungcancer.

Läkemedlet ges oftast som en intravenös injektion (dropp) eller som en inhalation (inandning). Några vanliga biverkningar av bleomycin inkluderar hudreaktioner, andningssvårigheter och feber. I vissa fall kan läkemedlet också orsaka lungfibros, en allvarlig biverkning som kan leda till permanent skada på lungorna. Därför måste patienter som behandlas med bleomycin ständigt övervakas för att upptäcka tidiga tecken på lungfibros och andra biverkningar.

Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.

Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.

Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:

S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]

där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.

Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.

Mastektomi är en typ av kirurgiskt ingrepp där bröstet tas bort. Det kan vara ett behandlingsalternativ vid bröstcancer eller för att förebygga cancer hos personer med högt risk. Det finns olika typer av mastektomier, inklusive enkel mastektomi (där endast bröstkörteln tas bort) och dubbel mastektomi (där båda brösten tas bort). I vissa fall kan även lymfkörtlar i armhålan behöva tas bort.

Iridium radioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet iridium, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika atommassor. Några exempel på iridium radioisotoper är:

* Iridium-192: Har en halveringstid på 74,1 dagar och används bland annat inom industrin för non-destructive testing (NDT) av material.
* Iridium-194: Har en mycket lång halveringstid på 192 000 år och är ett av de mest stabila iridiumisotoperna.
* Iridium-195m: Har en halveringstid på 75,8 sekunder och används bland annat inom medicinsk diagnostik som en radionuclid i kärnmedicin.

Det är viktigt att hantera radioisotoper med försiktighet på grund av deras strålning, som kan vara skadlig för levande vävnader.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

I medicinsk kontext kan "omvandlare" (eller "enzym") definieras som ett protein som sänker aktiveringsenergin för en kemisk reaktion och därmed ökar hastigheten för denna reaktion. Enzymet fungerar genom att binda substratet, den kemiska föreningen som ska omvandlas, i en specifik konformation så att reaktionen kan ske under mildare betingelser än vad som annars skulle behövas. Detta gör att reaktionen kan ske snabbare och mer effektivt inne i levande organismen. Enzymet frigörs sedan från substratet och kan återanvändas för att katalysera fler reaktioner.

Osteoradionekros (ORN) är en komplikation som kan uppstå till följd av strålbehandling av skelettet eller omgivande vävnader. Det definieras som nekros, eller död, av benvävnaden som orsakas av strålning och inte är en direkt följd av cancerrekombinering eller infektion. ORN kan vara ett allvarligt tillstånd som kan leda till smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall behöva behandlas kirurgiskt. Symptomen på ORN kan inkludera smärta, sårbildning, svullnad och utflöde från oralen. Risken för ORN ökar om patienten har diabetes, rökning eller om benet har blivit skadat under strålbehandlingen.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

Alkylerande cellegifter är en typ av kemoterapi som fungerar genom att attackera DNA i cancerceller och förhindra dem från att dela sig och växa. De gör detta genom att addera alkylgrupper till DNA-molekylen, vilket orsakar skador på dess struktur och stör celldelningen. Exempel på alkylerande cellegifter inkluderar cyklofosfamid, ifosfamid, karboplatin och cisplatin.

Matstrups tumörer, eller gastrointestinala stromals tumörer (GIST), är sällsyna cancerartade tillstånd som utgår från mag-tarmkanalen. De uppstår vanligtvis i muskelceller i magsäcken eller tjocktarmen, men kan även förekomma i matstrupen, tunntarmen, gallgångarna, levern och andra delar av kroppen.

GIST karaktäriseras av abnorma celldelningar och växt hos speciella typer av celler som kallas pacemakerceller eller intersticiella cells of Cajal (ICC). Dessa celler reglerar muskelrörelserna i mag-tarmkanalen.

GIST kan vara godartade eller elakartade, beroende på graden av celldelning och aggressivitet. Elakartade GIST kan metastasera till andra delar av kroppen, vanligtvis till levern och lymfkörtlarna.

Symptomen på GIST kan variera beroende på tumörens storlek och plats. Vid tidigare stadier kan symptomen saknas eller vara obefintliga, medan större tumörer kan orsaka buksmärtor, blod i avföringen, illamående och kräkningar.

Behandlingen för GIST innefattar ofta kirurgi för att ta bort tumören, samt strålbehandling och/eller medicinsk behandling med tyrosinkinashämmare som imatinib eller sunitinib. Prognosen varierar beroende på graden av cancer och om det har spridits till andra delar av kroppen.

Lymfmetastas är när cancerceller sprider sig från sin ursprungliga plats i kroppen till lymfkörtlar. När cancerceller växer och delar de sig kan de ibland bryta loss från den ursprungliga tumören och färdas via blod- eller lymfsystemet till andra delar av kroppen. Om cancercellerna fastnar i en lymfkörtel och börjar växa där bildas ett nytt cancerförekomende, ett så kallat lymfmetastas.

Lymfkörtlarna är små, bönformade strukturer som finns över hela kroppen, främst i halsen, armhålorna och ljumskarna. Deras huvudsakliga funktion är att filtrera smittämnen och avfall från kroppen och producera vita blodkroppar, som hjälper till att bekämpa infektioner. När cancerceller sprider sig till lymfkörtlarna kan de störa denna funktion och leda till komplikationer såsom svullnad och smärta i de drabbade områdena.

"Bröstkorgstumörer" är ett samlingsbegrepp för olika typer av tillväxtar (tumörer) som kan utvecklas i bröstkorgen (torax). Detta inkluderar både godartade och elakartade tumörer, såväl som cystor och abscesser. Några exempel på olika typer av bröstkorgstumörer är:

1. Lungcancer: Elakartad tumör i lungorna som kan vara either non-small cell lung cancer (NSCLC) eller small cell lung cancer (SCLC).
2. Bröstcancer: Elakartad tumör i brösten som kan uppstå både hos kvinnor och män, även om det är mycket vanligare hos kvinnor.
3. Mesoteliom: Elakartad tumör i den serösa membranen som tapper lungorna och andra organ inne i bröstkorgen. Denna typ av cancer är ofta kopplad till asbestexponering.
4. Sarcom: Godartad eller elakartad tumör i mjuktissuen, benen eller annan stödjande vävnad inne i bröstkorgen.
5. Thoracic outlet syndrome (TOS): Kompression av nerver och blodkärl som passerar genom det smala utrymmet mellan nyckelbenet och första revbenet, vilket kan leda till smärta, svaghet och känselbortfall i arm och hand.
6. Mediastinal tumörer: Tumörer i mediastinet, det mittersta kompartmentet i bröstkorgen som innehåller hjärtat, lungornas stora blodkärl, thymus- och lymfkörtelvävnad.

Det är viktigt att notera att den specifika behandlingen och prognosen för en bröstkorgstumör varierar beroende på typ, storlek, läge och om tumören är godartad eller elakartad.

Doxorubicin är ett läkemedel som tillhör en grupp kallad antineoplastiska medel, och är specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligtvis i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer, leukemi och lymfom.

Doxorubicin fungerar genom att hindra cellers förmåga att dela sig och växa, vilket är en nödvändig process för att cancersceller ska kunna växa och sprida sig i kroppen. Det gör detta genom att binda till DNA i cellkärnan och störa dess funktion, vilket orsakar skada på cellens DNA och kan leda till apoptos (programmerad celldöd).

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion och används ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Doxorubicin kan dock ha allvarliga biverkningar, såsom hjärtsvikt, levertoxicitet och lägre andelen vita blodkroppar, varför det vanligtvis begränsas till en viss dos per patient under deras livstid.

Medicinskt sett betyder "mönsterigenkännande, automatiserat" att ett datorbaserat system har kapaciteten att urskilja mönster i stor volym av medicinska data, som exempelvis elektroniska hälsorapporter eller bilddiagnostiska data, och att göra detta utan direkt användarinteraktion. Genom att träna på stora mängder data kan djupinlärningsalgoritmer automatisera mönsterigenkännandet och hjälpa till med att ställa diagnoser, förutsäga sjukdomsförlopp eller rekommendera behandlingar. Detta kan underlätta för vården och göra den mer effektiv, men det är också viktigt att vara medveten om möjliga begränsningar och risker, såsom bias i data eller algoritmer som kan påverka kliniska beslut.

Vinblastin är ett kemoterapeutikum som tillhör gruppen alkaloider och utvinns från växten Rosy Periwinkle (Catharanthus roseus). Det används vanligen i behandling av olika sorters cancer, exempelvis Hodgkins lymfom, testikulär cancer och kancercancer. Vinblastin fungerar genom att störa cellers delningsprocess, vilket är ett viktigt steg i cancers tumörers tillväxt och spridning.

Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter på en sjukhusavdelning eller specialistklinik, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar och behöver ständig övervakning. Bland de vanligaste biverkningarna återfinns illamående, kräkningar, förlust av hår, trötthet och neuropati (nervskador).

'Sarkom' er ein begrep som brukes om å beskrive ein gruppe av kreftar som oppstår i våre kroppens støtte- og bindesystem, som inkluder bindevæv, muskler, knutar og fedttiss. Sarkomene kan utvikle seg i alle deler av kroppen, men de er mest vanlige i arms- og benen. Det finnes over 70 forskjellige typer sarkomer, og de kan variere mye i sin art og alvorlighetsgrad.

Sarkomene kan være lokaliserte til ein enkelt sted i kroppen eller de kan spre seg (metastaserer) til andre områder i kroppen, oftest til lungene eller leveren. Symptomene på sarkom kan variere, men inkluder vanligvis en vondhet, svelling eller ein klump under huden, stikk i ledd og/eller ben, trangt å sove og vektforlust.

Behandlingen av sarkom kan involvere kirurgi, strålebehandling og/eellers kjemoterapi, alt depending på typen av sarkom og hvor langt det har spred seg. Prognosen for ein person med sarkom vil avhenge av flere faktorar, inkludert typen av sarkom, stadi og behandlingsmulighetene.

En laryngektomi är en typ av kirurgisk behandling där större delen eller hela struphuvudet (larynx) tas bort. Detta kan vara nödvändigt vid behandlingen av cancer i struphuvudet. Efter operationen kommer patienten att ha en permanent andningsöppning i halsen, kallad stoma, och kommer att tala med hjälp av en elektronisk språkapparat eller en annan metod för alternativ kommunikation.

Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.

Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.

Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.

Androgenantagonists are a class of drugs that work by blocking the effects of androgens, which are male hormones like testosterone. These drugs are often used to treat conditions related to an excess of androgens, such as prostate cancer, benign prostatic hyperplasia (BPH), and hirsutism in women.

Androgen antagonists work by binding to the androgen receptors in cells, preventing testosterone and other androgens from binding and exerting their effects. This can help to reduce the growth of cancer cells in prostate cancer or shrink an enlarged prostate in BPH.

Examples of androgen antagonists include flutamide, bicalutamide, and enzalutamide for prostate cancer, and spironolactone and finasteride for BPH and hirsutism. It's important to note that these drugs can have side effects, such as sexual dysfunction, hot flashes, and breast tenderness, so they should be used under the close supervision of a healthcare provider.

'Bröst' kan i medicinsk kontext referera till både bröstkorgen som helhet, inklusive benen, musklerna och skelettet, samt de två överkroppskörten som kallas brösten eller mjölkenhörn (mammala). Brösten är en del av det reproduktiva systemet hos kvinnor och producerar näringsriktig mjölk under och efter graviditet. De består av glandulärt vävnad, fettvävnad, bindevävnad och kärl. Bröstkorgen skyddar också de viktiga organen i thoraxregionen, inklusive hjärtat, lungorna och stora blodkärlen.

Orofarynxtumörer är cancerartade sjukdomar som utgår från slemhinnan eller brosk i munhålan (oralfarynx), inklusive läpparna, hårda och mjuka gommen, tungan, gomspidor och kindbäcken. Det kan vara både maligna (cancer) och benigne (godartade) tumörer. De flesta orofarynxtumörerna är maliga och kategoriseras som squamösa cellcancer, vilket innebär att de utgår från platta epitelceller i slemhinnan. Faktorer såsom tobaksrökning, alkoholkonsumtion och human papillomavirus (HPV) infektion ökar risken för att utveckla orofarynxtumörer.

Ett läkemedelsadministrationssystem (LAS) är ett datorsystem som används för att hantera, spåra och kontrollera administrationen av läkemedel till patienter, särskilt inom sjukvården. Detta inkluderar ofta funktioner för att dokumentera patientinformation, skapa och hantera medicinska order, övervaka läkemedelsbehov och inventering, och generera rapporter och analyser. Läkemedelsadministrationssystem används vanligen i kombination med elektroniska patientjournaler och andra datorsystem inom sjukvården för att underlätta säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av läkemedelsbehandlingar.

'Tunga joner' (engelska: 'Heavy ions') är en term inom atomfysik och strålbehandling som refererar till atomer eller molekyler med hög atommassa och hög laddning. Dessa tunga joner kan användas inom medicinen, särskilt inom cancerbehandling, där de accelereras med hjälp av partikelacceleratorer och riktas mot tumörer för att orsaka skada på cancercellerna.

När tunga joner passerar genom kroppen och träffar på cancerceller kan de orsaka betydande skador på cellernas DNA, vilket kan leda till celldöd eller försvagning av cancercellerna. Detta gör att tunga joner kan vara en effektiv metod för att behandla djupare belägna tumörer som kan vara svåra att nå med traditionell strålbehandling.

Det är värt att notera att användningen av tunga joner inom medicinen fortfarande är relativt ny och under utveckling, men forskning har visat lovande resultat när det gäller behandlingen av vissa typer av cancer.

Supratentorielle tumörer är en övergripande benämning på alla hjärntumörer som utvecklas ovanför täckventrikeln (tentorium cerebelli) i hjärnan. Detta inkluderar tumörer i storhjärnan (cerebrum), mindrehjärnan (cerebellum) och hjärnstammen (truncus encephali). Supratentorielle tumörer kan vara godartade eller elakartade, och deras symptom och behandlingsmetoder varierar beroende på vilken typ av tumör det är, dess storlek och var i hjärnan den finns. Exempel på supratentorielle tumörer inkluderar meningiomer, glioblastom multiforme, astrocytomer och akustisk neurinom.

Mjukvarudesign (software design) är ett samlingsbegrepp för de aktiviteter och processer som utförs för att specificera och skapa en mjukvarulösning. Det inkluderar att definiera systemets arkitektur, gränssnitt, algoritmer och data strukturer. Mjukvarudesignen är ett viktigt steg i mjukvaruutvecklingsprocessen efter kravspecifikationen och före implementeringen. Syftet med mjukvarudesignen är att skapa en klar, fullständig och konsistent beskrivning av systemet som kan användas som grund för implementation, testning och underhåll.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Lomustin är ett typiskt ämne av alkylerande cytotoxiska läkemedel som används inom cancerbehandling. Det är en nitrosourea-förening och agerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och kan leda till cellens död. Lomustin används vanligen för att behandla vissa typer av cancer som hjärntumörer och lymfom. Läkemedlet ges ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Några vanliga biverkningar av lomustin inkluderar illamående, kräkningar, diarré och minskad produktion av blodceller, som kan öka risken för infektioner, anemi och blödningar.

Nimustine är ett cancerläkemedel som tillhör gruppen alkylerande medel. Det används vanligen i kombination med andra läkemedel för att behandla vissa typer av hjärntumörer, såsom glioblastom och astrocytom. Nimustine fungerar genom att påverka DNA i cancercellerna, vilket stoppar celldelningen och orsakar cellers död. Läkemedlet ges vanligen intravenöst under kontrollerade omständigheter på en sjukhusavdelning.

Hypofarynxtumörer är cancerartade sjukdomar som utgår från strukturer i hypofarynx, det undre delen av svalget. Detta inkluderar strukturer som bassefinkanalen (laryngofaryngeal mukosa), laterala väggarna, posteriora väggen och pyriforma fossor (sidogropar). De flesta hypofarynxtumörerna är squamösa cellcancer (SCC) och uppstår ofta i patienter med riskfaktorer som tobaksrökning och alkoholmissbruk. Tumörerna kan vara asymptomatiska under tidiga stadier, men kan ge upphov till symptom som dysfagi (svälkningsbesvär), odyssfagi (smärta vid sväljning), disfoni (röstförändringar) och halsont. Senare stadium kan ge upphov till mer allvarliga symtom som andningsproblem, struphuvudslukning eller metastaser till regionala lymfkörtlar eller avlägsna organ. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörstadiet och patientens allmäntillstånd.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.

Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).

Amifostine är ett läkemedel som används som skydd för normalvävnad under cancerbehandling med strålning och vissa typer av kemoterapi. Den fungerar genom att bekämpa fria radikaler, som är aggressiva molekyler som kan skada celler, och på så sätt minskar skador på normalvävnad. Amifostine ges intravenöst och doseras beroende på patientens vikt och behandling. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, kräkningar, svettningar och lågt blodtryck.

'Remissionsinduktion' er en betegnelse, der primært anvendes indenfor onkologi og hematologi. Det refererer til den fase af en kræftbehandling, hvor målet er at reducere tumorlasten og/eller undertrykke sygdommen så meget som muligt, typisk med henblik på at opnå komplet remission eller delvis remission.

I praksis kan remissionsinduktion involvere brug af forskellige typer behandlinger, herunder kemoterapi, immunterapi, targeted therapy (målrettet terapi) og/eller stråleterapi, alt efter den specifikke kræfttype og dens biologiske egenskaber.

For eksempel i akut lymfoblastisk leukæmi (ALL), vil remissionsinduktion ofte involvere en kombination af forskellige typer kemoterapi, der gives over en periode på flere uger med det formål at eliminere så mange leukæmiske celler som muligt og opnå komplet remission.

Det er værd at notere, at remissionsinduktion ikke altid resulterer i en komplet forsvinden af sygdommen, men kan også føre til en delvis remission, hvor tumorlasten er reduceret, men stadig eksisterer. I sådanne tilfælde kan yderligere behandling gives for at forsøge at eliminere resten af sygdommen og opnå komplet remission.

Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för behandling av en mängd olika sjukdomar och tillstånd, framför allt inflammatoriska eller autoimmuna tillstånd. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera inflammation och svullnad. Prednisone kan användas för att behandla till exempel astma, eksem, ledinflammationer, multipel skleros, reumatoid artrit och vissa former av cancer. Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisone ge upphov till biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, humörsvängningar och försämrad immunförsvar.

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Nanomedicin är ett tvärvetenskapligt område som kombinerar insikter och tekniker från nanoteknik, biologi, kemi och medicin för att utveckla nya metoder och verktyg för att förbättra prevention, diagnostik och behandling av sjukdomar. I nanomedicinen arbetar man med material och strukturer på nanoskalan, det vill säga mellan 1-100 nanometer (en nanometer är en miljarddels meter), för att utforma till exempel nanopartiklar, nanotuber eller liposomer som kan användas inom medicinen. Dessa nanoskaliga strukturer kan ha unika egenskaper jämfört med sina motsvarigheter på makroskalan och kan användas för att transportera läkemedel, proteiner eller gener direkt till specifika mål i kroppen, till exempel cancerceller. På så sätt kan man öka effektiviteten och minska biverkningarna hos vissa behandlingar.

I medicinska sammanhang är "nålar" oftast en förkortning för "injektionsnålar". Det är smala, spetsiga och sterila instrument som används för att ge injektioner med läkemedel eller andra vätskor under huden, i musklerna eller in i en ven. Nålarna finns i olika längder, tjocklekar och typer beroende på användningsområde. De kan vara försedda med automatiska spjälknivar för att underlätta injektionerna eller ha ventiler för att kontrollera injektionshastigheten.

Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:

"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."

Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.

'Ultraljudsterapi', även känt som 'ultrasound therapy' eller 'therapeutic ultrasound', är en form av behandling inom fysioterapi och andra rehabiliteringssammanhang. Den innebär användning av högfrekventa ljudvågor (över människans hörselgräns) för att producera värme i vävnader, vilket kan leda till ökat blodflöde, muskelavspänning och smärtalleviering.

Under behandlingen placeras en ultraljudshead, som vibrerar med höga frekvenser (typ 1-3 MHz), mot huden i kontakt med ett gel för att underlätta överföringen av ljudvågorna. Dessa vågor penetrerar djupare vävnader och orsakar kinetisk energi som kan öka temperatur och leda till de terapeutiska effekterna.

Ultraljudsterapi används ofta för att behandla muskel- och skelettrelaterade smärtor, skador eller sjukdomar, såsom muskelsmärtor, inflammationer, ledsmärtor, seninflammationer och benbrott. Vidare kan den också användas för att underlätta läkemedelstillförsel till vävnader genom ultraljudsguidning.

'Metastase' är ett medicinskt begrepp som refererar till spridning av cancer från den ursprungliga tumören till andra delar av kroppen. Detta sker genom att cancercellerna lossnar från den primära tumören, färdas genom blod- eller lymfkretsloppet och slutligen etablerar sig i en ny plats där de kan bilda sekundära tumörer. Metastaser är ett komplicerat tillstånd som ofta är svårt att behandla och kan vara livshotande beroende på vilka organ som drabbats.

Mukosit är ett medicinskt tillstånd där slemhinnan i mun, tunga, svalg och/eller matstrupe blir inflammerad, svullen och smärtsam. Den kan även bli belagd med vitaktiga eller gulaktiga beläggningar som består av död vävnad, bakterier och andra mikroorganismer. Mukosit kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kemoterapi, strålbehandling, HIV/AIDS, diabetes, vitaminbrist och användning av vissa läkemedel. Det kan vara svårt att äta, tala och svälja när man har mukosit, och det ökar risken för infektioner i munhålan. Behandlingen av mukosit innefattar ofta smärtstillande medel, god oral hygien och behandling av underliggande orsaker. I allvarliga fall kan man behöva antibiotika eller antimykotiska läkemedel för att behandla infektioner.

Tumörer i det centrala nervsystemet (CNS) är en abnorm odling av celler inom hjärnan eller ryggmärgen. Tumörer kan vara either benigne (godartade) eller maligna (elakartade), beroende på deras potential att invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Benigna tumörer i CNS växer långsammare än maligna tumörer och tenderar att ha väldefinierade gränser, vilket gör dem relativa enkla att operativt behandla. De flesta benigna tumörerna i CNS är också lägre i graden av malignitet än deras motsvarigheter i andra delar av kroppen.

Maligna tumörer i CNS däremot växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnader och har en högre risk att metastaseras till andra delar av kroppen. De är klassificerade som grad I till IV, där grad IV-tumörer (eller glioblastomer) är de mest aggressiva och har den sämsta prognosen.

Tumörer i CNS kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats, inklusive huvudvärk, krämpor, yrsel, syn- eller hörselförlust, svårigheter att tala, svälja eller andas, samt förändringar i beteende, kognition eller medvetandenivå. Behandlingen av CNS-tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på typen, graden och platsen på tumören, samt patientens allmänna hälsotillstånd.

Skallbastumörer (eng: Skull base tumors) är en benämning på olika typer av godartade eller elakartade tumörer som utvecklas i eller nära skallbasen, det vill säga den del av kraniet där hjärnan möter ryggraden. Skallbasen består av flera små benplattor och innehåller många viktiga strukturer såsom nerver, blodkärl och lymfkörtlar.

Det finns olika typer av skallbastumörer som kan variera i storlek, läge och aggressivitet. Några exempel på vanliga skallbastumörer inkluderar meningiomer, akustikushernier, gliomer, neurofibromer och epidermoidcystor.

Meningiomer är godartade tumörer som utvecklas från hjärnans yttre hinna (meningerna) och kan växa inåt mot skallbasen. De är vanliga och tenderar att växa långsamt, men de kan ändå orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer som nerver och blodkärl.

Akustikushernier är tumörer som utvecklas från celler i inneröronet och kan växa in i det närliggande skallbasområdet. De kan orsaka hörsel- och jämviktsproblem, samt andra symptom beroende på deras storlek och läge.

Gliomer är tumörer som utvecklas från celler i hjärnan eller ryggmärgen och kan sprida sig till skallbasen. De tenderar att vara elakartade (maligna) och har ofta en dålig prognos.

Neurofibromer är godartade tumörer som utvecklas från nerverna i skallbasområdet. De kan vara små och icke-symptomatiska, men de kan också bli stora och orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer.

I allmänhet är symtomen för skallbasstumörer beroende på deras storlek, läge och hur snabbt de växer. Symptomen kan inkludera huvudvärk, yrsel, synproblem, hörsel- eller balansproblem, sväljningssvårigheter, smärta i ansiktet eller huvudet, förändringar i ansiktsuttrycket eller ögonrörelserna. Om du upplever några av dessa symtom bör du söka vård och få en undersökning för att fastställa om du har en skallbasstumör eller inte.

'Nästumör' (engelska: Recurrent cancer) är en benämning på en cancer som har återvänt efter att ha behandlats och antagits vara borta. Nästumörer kan uppstå när cancerceller överlever behandlingen, eller när nya cancerceller utvecklas från de ursprungliga cancercellerna. Nästumörer kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern (lokal recurrens), eller de kan spridas till andra delar av kroppen (avlägsen recurrens). Det är viktigt att notera att när en nästumör diagnostiseras behandlas den som en ny cancer och inte som en fortsättning på den ursprungliga cancern.

"Datorsimulering" er en betegnelse for en metode der bruger en dators model for å afterbere, forutsi eller illustrere forløp og adferd hos et fysisk eller biologisk system, en samling av regler, en proces eller en enhet. Dette gjøres ved å lage en matematisk modell som beskriver systemet, og deretter kjøre denne modellen i en simuleringsmotor som kan beregne hvordan systemet vil oppfører seg under forskjellige tilstande og betingelser.

I medisinsk sammenhengg kan datorsimulering brukes på mange ulike områder, for eksempel:

* Fysiologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan forskjellige fysiologiske systemer i kroppen fungerer, som for eksempel hjertets slag, lungens veksling av luft eller nyrefunksjonen.
* Farmakologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan legemer reagerer på forskjellige lægemidler, slik at man kan optimere dosering og forebygge bivirkninger.
* Kirurgisk simulering: Her brukes datorsimulering til å planlegge og forberede kirurgiske ingreper, slik at kirurgen kan få en bedre forståelse av hvordan operasjonen vil gå, og eventuelt praktisere den første gang.
* Medicinsk undervisning: Datorsimuleringer kan også brukes som en del av medicinsk utdanning, slik at studenter kan lære om forskjellige sykdommer og behandlingsmuligheter ved å interagere med virtuelle pasienter.

Dette er bare noen eksempler på hvordan datorsimuleringer kan brukes innenfor medicinen, men det finnes mange andre muligheter også.

Joniserande strålning är en form av elektromagnetisk strålning eller subatomära partikelstrålning som har tillräckligt hög energimängd för att kunna frisätta elektroner från atomer eller molekyler, vilket orsakar jonisering av materialet det passerar igenom. Detta sker genom direkt interaktion med atomkärnan eller genom att ge atomens elektroner tillräckligt med energi för att kunna bryta loss från atomen.

Exempel på joniserande strålning inkluderar röntgenstrålning, gammastrålning, alfapartiklar och betapartiklar. Joniserande strålning kan vara naturligt förekommande, till exempel från kosmisk strålning, eller artificiellt framställd, till exempel från medicinska behandlingar, industriella processer och kärnkraftverksrelaterade aktiviteter.

Långvarig eller hög exponering för joniserande strålning kan orsaka skada på levande vävnad och öka risken för cancer och genetiska defekter. Därför är det viktigt att hantera och skydda sig mot joniserande strålning på ett säkert sätt när den används eller genereras.

Chemoradiotherapy, adjuvant refers to the use of chemotherapy and radiation therapy together as a treatment following surgery for cancer. The goal is to kill any remaining cancer cells after the tumor has been removed, reducing the risk of recurrence. Chemotherapy involves the use of drugs to destroy cancer cells, while radiation therapy uses high-energy rays to shrink or eliminate tumors. Adjuvant chemoradiotherapy may be recommended for certain types of cancer, such as colon, rectal, and head and neck cancers, among others. The specific treatment plan will depend on the type and stage of cancer, as well as the patient's overall health.

Etoposid är ett cytostatikum, ett ämne som används inom medicinen för att hämma celldelning och därmed cancercellers tillväxt. Det är en typ av läkemedel som kallas topoisomerase II-hämmare.

Etoposid fungerar genom att hindra en specifik enzymaktivitet, topoisomeras II, från att utöva sin normala funktion i DNA-replikeringen och celldelningen. Detta leder till skador på cancercellernas DNA och till slut till cellens död.

Etoposid används vanligtvis som en del av kombinerad behandling för att behandla olika typer av cancer, till exempel lungcancer, blodcancer och testikelcancer. Läkemedlet kan ges intravenöst (via en infusion in i en ven) eller oraliskt (som en tablet).

Samt som med alla läkemedel kan etoposid ha biverkningar och komplikationer, och dess användning bör övervakas av en läkare.

'Utrustningssäkerhet' (engelska: equipment safety) är ett begrepp inom medicinsk teknik som handlar om att säkerställa att medicinsk utrustning används på ett sätt som minimerar riskerna för patienter, personal och användare. Det innefattar att utforma, tillverka, testa, installera, underhålla och använda utrustningen på ett säkert sätt, samt att informera användarna om risker och hur de ska användas korrekt.

En central del av utrustningssäkerheten är att följa relevanta nationella och internationella standarder och lagar, till exempel EU:s medicinteknikdirektiv och maskin direktiv. Dessutom bör en riskanalys genomföras för att identifiera, bedöma och hantera eventuella risker som kan uppstå under användningen av utrustningen.

Utrustningssäkerheten är viktig för att förhindra skador, sjukdomar och dödsfall som orsakas av felaktig användning eller felkonstruktion av medicinsk utrustning.

'Mjukvara' (svenska) eller 'software' (engelska) är en samling instruktioner som tellas en dator att följa för att utföra specifika uppgifter. Det kan vara allt från operativsystem som styr datorn till programvaror som används för att skapa dokument, spela spel eller navigera på internet. Mjukvaran är inte en fysisk entitet utan snarare en samling data och information som lagras i minnet och på hårddisken i datorn.

Esthesioneuroblastoma, eller olfaktorisk esthesioneuroblastom, är en sällsynt cancer som utgår från celler i näshålan. Det är en malign tumör av neuroektodermalt ursprung och drabbar ofta både nerv- och broskvävnad. Tumören växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen, särskilt till hjärnan och skelettet. Symptomen på sjukdomen kan inkludera blödning från näsan, ansiktsförlamning, dubbelseende, huvudvärk och smärta i ansiktet eller ögonens område. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och ibland även kemoterapi. Prognosen för patienter med esthesioneuroblastom varierar beroende på graden av sjukdomen och dess utbredning när den diagnostiseras.

En finnålsbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, böjlig tub (finnål) införs genom huden och under vägledning av ultraljud eller röntgenledning placeras i en av de små lymfkörtlarna som finns i halsen, armhålan eller ljumsken. Biopsian får sedan tas för att undersöka om det finns cancer- eller annan sjukdomsaktivitet i lymfkörteln. Finnålsbiopsi är en mindre invasiv metod jämfört med en öppen kirurgisk biopsi och ger ofta tillräcklig information för att ställa en diagnos.

Vindesine är ett antineoplastiskt medel som används i behandlingen av vissa typer av cancer, till exempel sarcom och leukemi. Det är en sorts vinblastinsulfat, en alkaloid som utvinns från växten Catharanthus roseus (rosenroot).

Vindesine fungerar genom att störa cellcykeln i cancerceller och på så sätt förhindra deras tillväxt och multiplikation. Det gör detta genom att binda till tubulin, ett protein som är involverat i celldelningen.

Vindesine ges vanligtvis som en intravenös infusion och behandlingen övervakas ofta av en onkolog eller annan specialist inom cancerbehandling.

'Livskvalitet' (eng. 'quality of life') är ett begrepp som används inom olika medicinska sammanhang och refererar till det subjektiva välbefinnandet och den personsamma nöjdheten med sitt liv. Livskvalitet mäts vanligen genom att undersöka olika aspekter av en persons fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Det kan handla om sådant som fysiskt hälsa och funktion, smärta, sömn, kognitiva förmågor, känslomässiga tillstånd, sociala relationer, personlig utveckling och andlighet. Livskvaliteten kan påverkas av sjukdomar, skador, funktionsnedsättningar eller andra livsupplevelser. Mätningar av livskvalitet används ofta inom forskning och vård för att bedöma effekterna av behandlingar och interventioner samt för att stödja beslut om individuell vård och stöd.

Hjärnhinntumörer (eng. Brain Tumors) är en allmän term för olika typer av vävnadsväxtsjukdomar som utvecklas i hjärnan eller hjärnhinnan. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade hjärnhinntumörer växer långsamt och kan trycka på omkringliggande hjärnvävnad, vilket kan orsaka symptom som huvudvärk, krämpor, yrsel, syn- eller härmningsproblem. De kan behandlas genom kirurgi, strålbehandling eller ibland även med mediciner.

Elakartade hjärnhinntumörer däremot växer snabbare och kan infiltrera omkringliggande hjärnvävnad, vilket gör att de är svårare att operera bort helt. De sprider sig också lättare till andra delar av kroppen. Symptomen kan vara desamma som för godartade tumörer, men tenderar att bli allvarligare och uppstå snabbare. Behandlingen innefattar ofta en kombination av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Det är viktigt att notera att alla typer av hjärnhinntumörer kan ha allvarliga konsekvenser eftersom de utvecklas inne i det begränsade utrymmet i skallen, vilket gör att även en liten tumör kan orsaka tryck på hjärnan och leda till neurologiska symtom.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Karboplatin är ett läkemedel som används inom cancerbehandling, särskilt vid behandling av olika typer av cancer i lungor, äggstockar och livmoder. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas platinasalter.

Karboplatin fungerar genom att påverka DNA i cancercellerna, vilket orsakar skador som kan leda till celldöd. När karboplatin kommer in i cellerna bildar det en kemisk bindning med DNA-strängarna och förhindrar därmed att DNA repareras korrekt. Detta leder till att cancercellerna slutligen dör.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion under en viss tidsperiod, ofta tillsammans med andra cancerläkemedel som ökar dess verkan. Som med alla läkemedel kan karboplatin ha biverkningar och komplikationer, såsom illamående, kräkningar, förlust av hårfärg och potential risk för infektion på grund av minskad rödvitblodsbildning. Dessa biverkningar behandlas ofta med andra läkemedel eller genom att justera dosen karboplatin.

Medicinskt kan muninflammation, eller stomatit, definieras som en inflammation i munhålan. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner (bakteriella, virala eller svampdödande), allergiska reaktioner, mekanisk skada (till exempel vid tandbehandlingar) eller systemiska sjukdomar. Symptomen på muninflammation kan inkludera rodnad, ömhet, smärta, svullnad, sår eller blåsor i munhålan, och ibland kan det också förekomma feber och svårigheter att äta. Behandlingen av muninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innefatta antibiotika, antivirala läkemedel eller smärtstillande medel.

"Astrocytoma" er en type av hjerneb tumor som utvikles fra støttecellene i hjernen kjent som astroglia. Astrocytomer kan være av ulike grader av malignitet, fra relativt langsomt voksende, lavere grader til høygradert, invasive typer. De høygradert astrocytomene, også kjent som glioblastomer, har en tendens til å vokse raskt og strekke seg over store områder i hjernen. Symptomene på astrocytomer kan variere, men inkluderer ofte hodesmerter, epilepsi, svakhetsgefølelse på en side av kroppen, forvirring og minnesproblemer. Behandlingen kan omhandle kirurgi, strålebehandling og/eller kjemoterapi, beroende på typen og graden av tumoren.

"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.

Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.

Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.

Prostataspecifikt antigen (PSA) är ett protein som produceras av prostata. Det används som ett tumormarkör för att hjälpa till att screena, diagnostisera och övervaka prostatacancer. Normala värden på PSA varierar beroende på ålder och andra faktorer, men högre än normalt PSA-värden kan indikera en större risk för prostatacancer eller annan prostatautökning som benign prostathyperfi (BPH). Det är viktigt att notera att även om PSA är ett användbart verktyg, så har det också begränsningar och kan ge falska positiva eller negativa resultat. Därför bör PSA-tester tolkas tillsammans med andra kliniska faktorer och rekommenderas vanligtvis endast för specifika patientgrupper, till exempel män över ett visst åldersspann eller män med högt cancerrisksammansättning.

En ledinjektiон är en procedur där läkemedel, lokalbedövningsmedel eller andra substanser injiceras direkt in i en led (gångjärn). Detta görs vanligtvis för att lindra smärta, reducera inflammation eller öka rörligheten i den berörda leden. De kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, till exempel artrit, bursit, tennis elbow eller skador på senor och ligament. Injektionen utförs vanligtvis av en läkare, sjukgymnast eller annan medicinsk specialist.

"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.

I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.

Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.

I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.

I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

Strålskyddsfysik (radiation protection physics) är ett medicinskt specialfält som handlar om att skydda människor och miljö från skadliga effekter av joniserande strålning. Det innefattar att mäta, beräkna och övervaka strålningsnivåer, utforma och implementera strålskyddsåtgärder samt utvärdera och förbättra strålskyddssystem. Strålskyddsfysiker arbetar ofta i sjukhus och kliniker där joniserande strålning används inom områden som medicinsk bildgebning, strålbehandling av cancer och nuklearmedicin. De arbetar också inom forskning och utbildning inom strålskydd.

En aktuarieanalys är en metod som används inom försäkringsbranschen och andra områden där man hanterar risker, såsom pensionering och investering. Den innebär att man använder statistiska metoder och matematisk modellering för att värdera sannolikheten för olika händelser och deras potentiala konsekvenser.

Exempel på aktuarieanalys kan vara att beräkna premier för en försäkringspolice, värdera ett pensionssystem eller bedöma finansiella risker i en investmentportfölj. Aktuarieanalysen bygger ofta på stora datamängder och använder sig av sofistikerade statistiska metoder för att beräkna sannolikheter och väntade värden.

Aktuarieanalys kan också innebära att man simulerar olika scenarier och utvärderar deras konsekvenser, såsom att simulera hur en försäkringspool kommer att utvecklas under en given tidsperiod eller hur en pensionsfond kommer att utvecklas under olika marknadsförhållanden.

Det är värt att notera att aktuarieanalys kräver både djupgående kunskaper inom statistik och matematisk modellering, samt en god förståelse för de specifika kontexten där analysen används. Aktuarier är ofta de som utför dessa analyser, men andra yrkesgrupper såsom ekonomer, finansiella analyster och dataforskare kan också vara involverade i processen.

Prostatektomi är en typ av operation där prostata, en körtel som finns hos mannen och som bland annat producerar delar av sädesvätskan, delvis eller helt tas bort. Det finns två huvudsakliga anledningar till att en prostatektomi kan behövas:

1. Prostatacancer: Om cancer har upptäckts i prostatan och den är begränsad till prostatan, kan en radikal prostatektomi utföras för att ta bort cancern fullständigt. Under operationen tas även bort de omgivande lymfkörtlarna för att se om cancer har spridit sig dit.

2. Benign prostatahyperplasi (BPH): Ibland kan en stor prostata orsaka besvär som svårigheter att urinera, frekventa paus i mellan och en känsla av ofullständig blåsning. I dessa fall kan en delvis avlägsnande prostatektomi utföras för att lindra symtomen.

Det är viktigt att notera att det finns också andra behandlingsalternativ för både prostatacancer och BPH, inklusive strålbehandling, hormonbehandling och medicinsk behandling. Den exakta behandlingen som rekommenderas kommer att variera beroende på individuella omständigheter såsom patientens allmänt tillstånd, cancerstadiet och personliga preferenser.

Radiobiologi er en gren av biologien som undersøker effektene av ioniserende stråling på levende væsener, celler og molekyler. Dette inkluderer studiet av strålingsskader på DNA, cellers svar på stråling, og de systemiske responsene i levende organismer som følge av stråleeksponering. Radiobiologien har vært viktig for utviklingen av strålebehandling i krankheter som cancer, samt for å forstå risikoen ved eksponering for ioniserende stråling fra kilder som atomkraftverk og medisinske strålebehandlinger.

Molecular imaging är en teknik inom medicinen som kombinerar molekylärbiologi och medicinsk bildbehandling. Den innebär att man använder speciella markörer, vanligen radioaktiva ämnen eller kontrasterande med kontrastmedel som är synliga i bilddiagnostiska verktyg, för att följa upp specifika molekyler, celler eller processer in vivo i levande organismer. Detta möjliggör tidiga diagnostisering av sjukdomar och övervakning av behandlingseffekter på molekylär nivå.

'Systemintegration' är ett begrepp inom medicinen som refererar till sammanlänkningen och koordinationen av olika tekniska system, enheter och applikationer för att skapa en helhetlig, sammanhållen lösning för att stödja kliniska arbetsflöden och patientvården. Det kan innebära integration av elektroniska hälsor ekordsystem (EHR), laboratoriesystem, bildbehandlingssystem, medicinska enheter som monitorerar vitala tecken, och andra relaterade system för att möjliggöra samlad informationsdelning, analys och insikter. Systemintegration kan också inkludera integration av externa data källor såsom biokemiska tester, genetisk information och personliga fitnessdata för att stödja beslutsstödjande processer och personligat utformad vård.

Modified radical mastectomy is a surgical procedure to remove the whole breast tissue along with the level I and II axillary lymph nodes. This type of surgery is often recommended for the treatment of breast cancer, when the tumor is large or there are multiple tumors in different quadrants of the breast. The procedure may also include the removal of the lining over the chest muscles (partial removal of the chest wall lining) and/or the small muscles that lie under the breast (the pectoralis minor muscle). However, the major chest muscle (the pectoralis major muscle) is left intact. Compared to a radical mastectomy, this procedure is less disfiguring and has similar cancer outcomes for early-stage breast cancers.

'Guld' är ett grundämne med symbolen 'Au' och atomnummer 79 på periodiska systemet. Det är en tung, gyllene, metall som har varit känt och använts av människan i tusentals år. I medicinsk kontext kan guld användas i olika former, till exempel som en del av vissa medicinska behandlingar eller terapier.

Ett exempel är den medicinska användningen av guldkonjugerade monoklonala antikroppar (Gold-conjugated monoclonal antibodies) som används inom cancerbehandling för att binda till och eliminera cancerceller.

Guld kan också användas i vissa former av medicinsk utrustning, såsom guldkontaktlinser som används för att behandla svullnad orsakad av grön starr (glaukom).

Det är dock viktigt att notera att överdriven exponering för guld kan vara skadligt och orsaka allergiska reaktioner eller andra hälsoproblem.

'Sus scrofa' er en latinuttrykkelse som betegner den wildsvin-art, også kendt som vildsvin eller eurasisk vildsvin. Det er en art af selvstændige svin, der lever i store dele av Eurasia og Nordafrika. De er kendt for deres størrelse, stærke bygning og intelligens.

Vildsvinet er et allesøgende dyr som spiser alt fra planter til mindre dyr, inklusive mus, rotter og reptiler. De lever typisk i skove, fugtige enge og andre områder med tæt vegetation.

I noen regioner er vildsvinet blevet en invasiv art som konkurrerer med lokal fauna og forårsager skader på landbrugsarealer. I andre områder, såsom Storbritannien, er de blevet en del af den naturlige fauna etter at vært udsatt i flere hundre år siden.

Testikelcancer, eller testikeltumörer, definieras som onkologiska tillstånd där cancerceller bildas i vesikelcellerna i testikeln. Det kan vara flera olika typer av tumörer som kan drabba testikeln, men de två vanligaste typerna är seminom och nonseminom. Testikelcancer är relativt sällsynt, men den är en av de vanligaste cancerformerna hos män i åldersgruppen 15-35 år. Symptomen på testikelcancer kan inkludera en smärtlös knöl eller förstoring i testikeln, en känsla av tunghet i scrotum, smärta i magen eller bäckenet och ibland även blod i urinen eller sädesvätskan. Behandlingen för testikelcancer innefattar oftast kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typ av tumör och dess utbredning.

Meningioma är en typ av hjärntumör som utgår från hårda hinningarna (meningerna) som omger hjärnan och ryggmärgen. Dessa tumörer växer vanligtvis långsamt och orsakar ofta inga symtom under en längre tid. När symtom uppstår kan de variera beroende på vilken del av hjärnan eller ryggmärgen som trycks på av tumören. Symptomen kan inkludera huvudvärk, synproblem, epilepsi, minnesförlust och förändringar i beteende eller personlighet. Behandlingen består ofta av kirurgi för att ta bort tumören, men strålbehandling kan också användas om tumören inte går att operera bort helt eller om den återvänder efter operation.

'Mjuka delstumörer' (soft tissue tumors) är en övergripande benämning på godartade och elakartade tumörer som utvecklas i mjukvävnad i kroppen. Mjukvävnad innefattar allt ifrån muskler, bindväv, fettvävnad till nerver och blodkärl.

Godartade mjuka delstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande vävnader eller genom att de blir så stora att de stör rörelser eller funktioner.

Elakartade mjuka delstumörer däremot kan växa snabbt, sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka skada i omgivande vävnader. De behandlas ofta aggressivt med kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla både godartade och elakartade mjuka delstumörer tidigt för att förhindra komplikationer och förbättra prognosen.

En cancerkliniker är en läkare som har specialiserat sig på att diagnostisera, behandla och förhindra cancer. De har ofta genomgått en extra utbildning efter specialistexamen inom en viss typ av cancer, såsom bröstcancer eller lungcancer. Cancerkliniker arbetar vanligen på sjukhus eller cancerkliniker och samarbetar med andra specialistsjukvårdare, som radiologer, patologer, onkologer och radioterapeuter, för att ge patienterna den bästa möjliga vården. Deras arbete innefattar också att hjälpa patienter och deras familjer att hantera sjukdomen och dess behandlingar, samt att stödja dem i livet efter cancerbehandlingen.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

Kortfattat kan njurtumörer definieras som onkologiska tillstånd orsakade av obehindrad celldelning och växt i njurarna. Detta kan leda till att godartade (benigna) eller elakartade (maligna) tumörer bildas. De vanligaste formerna av njurtumörer är kidney cancer, som oftast drabbar vuxna och kan vara av olika subtyper beroende på vilken celltyp de utvecklas ifrån. Renal cell carcinom (RCC) är den vanligaste subtypen och representerar ungefär 80-85% av alla njurcancerfall. Andra typer inkluderar transsitional cell carcinom, Wilms tumör (som främst drabbar barn) och sarcoma. Symptomen på njurtumörer kan variera beroende på storlek och placering men kan inkludera blod i urinen, smärta eller obehag i ländryggen, onormala urinerade mängder och viktminskning. Behandlingen beror på typ, grad och stadium av tumören men kan omfatta kirurgi, strålbehandling, immunoterapi eller målinriktad terapi.

Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.

Karcinom, småcelligt ( Small Cell Lung Carcinoma, SCLC) är en aggressiv och snabbväxande typ av lungcancer. Det utgör cirka 10-15% av alla lungcancerfall och har vanligtvis tendensen att metastasera tidigt under sjukdomsförloppet.

SCLC karaktäriseras av små, rundliga celler som tenderar att klumpa sig tillsammans och bilda tumörer i lungornas luftvägar. Dessa cancerceller har ofta abnormiteter i deras kromosomer, vilket kan leda till överaktiva gener och oreglerad celldelning.

SCLC är starkt kopplat till tobaksrökning och är mycket ovanligare hos icke-rökare. Behandlingen för SCLC består vanligtvis av kombinerad strålbehandning och kemoterapi, eftersom sjukdomen ofta har spridit sig utanför lungorna när den diagnostiseras. Prognosen för SCLC är generellt sämre än för andra typer av lungcancer, men effektiv behandling kan leda till förlängd överlevnad och förbättrad livskvalitet för många patienter.

Ryggmärgstumörer är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i ryggmärgen. Ryggmärgen är det tunna, segelartade organ som löper genom ryggraden och spelar en central roll i kroppens nervsystem. Ryggmärgstumörer kan vara maligna (cancertumörer) eller benigna (godartade tumörer), men även de godartade tumörerna kan orsaka allvarliga symptom genom att de trycker på ryggmärgen eller nerverna som löper ut från den.

Det finns olika typer av ryggmärgstumörer, beroende på vilka celler de utvecklas ifrån. Några exempel är:

* Astrocytom: En tumör som utvecklas ifrån stödjande glialceller i ryggmärgen, kända som astrocyter. Astrocytomer kan vara av olika grader av malignitet, från låga grader som är relativa godartade till höga grader som är mycket aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
* Ependymom: En tumör som utvecklas ifrån ependymceller, som hjälper till att producera ryggmärgens cerebrospinalvätska (CSF). De flesta ependymomer är låga grader av malignitet, men de kan fortfarande vara invasiva och orsaka problem.
* Neuroblastom: En tumör som utvecklas ifrån immature nervceller i ryggmärgen. Neuroblastom är en mycket aggressiv cancer som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Det är vanligare hos barn än vuxna.
* Meningeom: En tumör som utvecklas ifrån membranen som omger ryggmärgen, kända som meningerna. Meningeomer är oftast låga grader av malignitet och kan vara relativt godartade, men de kan fortfarande orsaka problem genom att växa in i andra strukturer i ryggmärgsregionen.

Behandling för ryggmärgscancer beror på typen och graden av cancer, samt patientens allmäntillstånd och andra faktorer. Behandling kan omfatta kirurgi, strålbehandning, kemoterapi eller en kombination av dessa. I vissa fall kan observation vara ett rimligt alternativ för låggradiga tumörer som inte orsakar några symtom.

Metotrexat är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika sjukdomar, bland annat vissa former av cancer, autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar. Det fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen, vilket gör att det kan hjälpa att minska överaktivitet i immunsystemet och på så sätt reducera symtom som inflammation och smärta.

Metotrexat är ett analog av folsyra, en vitamin som behövs för celltillväxten. Det fungerar genom att hämma enzymet dihydrofolatreduktas, vilket blockerar produktionen av tetrahydrofolat, en molekyl som behövs för syntesen av DNA och RNA i cellerna.

Läkemedlet ges vanligen via oral tablettform eller injektion och används ofta i kombination med andra läkemedel beroende på sjukdomsbilden. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar metotrexat, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar om det används felaktigt eller i för höga doser.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

Clinical trials are research studies that involve human participants and are designed to answer specific questions about new or existing interventions, such as drugs, vaccines, devices, or procedures. The main principles of clinical trials include:

1. Voluntary Informed Consent: Participants must be informed about the purpose, risks, benefits, and alternatives of the trial before giving their consent to participate. They should also have the right to withdraw from the study at any time without penalty.
2. Scientific Design: Clinical trials should be designed based on sound scientific principles and should address specific research questions or hypotheses. The design should include appropriate controls, randomization, and blinding to minimize bias and ensure valid results.
3. Ethical Conduct: Clinical trials must be conducted in accordance with ethical principles, such as those outlined in the Declaration of Helsinki and the Belmont Report. This includes respecting participants' autonomy, protecting their privacy and confidentiality, and ensuring that they are not exposed to undue risks or harms.
4. Independent Review: Clinical trials should be reviewed and approved by independent ethics committees or institutional review boards to ensure that they meet ethical and scientific standards.
5. Transparency and Data Sharing: The results of clinical trials should be reported transparently, regardless of whether the findings are positive, negative, or inconclusive. This includes publishing trial protocols, methods, and results in peer-reviewed journals and sharing data with other researchers.
6. Risk Management: Clinical trials should have a risk management plan to identify and mitigate potential risks to participants, including adverse events, serious adverse events, and unexpected serious adverse reactions.
7. Monitoring and Oversight: Clinical trials should be monitored and overseen by qualified personnel to ensure that they are conducted in accordance with the protocol, regulatory requirements, and ethical principles. This includes conducting regular audits and inspections of trial sites and data.
8. Post-Trial Follow-Up: Clinical trials should include a plan for post-trial follow-up to monitor the long-term safety and efficacy of interventions and to provide participants with relevant information about their health status.

Antimetaboliter är en grupp av cellcyklusspecifika medikament som används inom cancerterapi. De fungerar genom att hämta eller förhindra celldelning och cellduplicering i cancerceller, vilket resulterar i att cancercellerna dör eller inte kan fortsätta att växa och dela sig.

Antimetaboliter är analoger till naturliga byggstenar som används av celler för att bygga DNA och RNA, såsom nukleosider och aminosyror. När cancercellerna absorberar antimetaboliter tror de att de är naturliga byggstenar, men när de försöker använda dem för att bygga DNA eller RNA misslyckas processen, vilket stoppar celldelningen och dödar cellen.

Exempel på antimetaboliter som används inom cancerterapi är 5-fluorouracil (5-FU), metotrexat, gemcitabin och capecitabin. Dessa medikament behandlar olika typer av cancer, till exempel koloncancer, bröstcancer, lungcancer och leukemi.

'Buktumör' är en benämning på en tumör eller neoplasi som bildas i buken, även känd som intraperitoneal rummet. Buktumörer kan vara maligna (cancer) eller benigna (godartade). De kan uppstå från olika typer av vävnader inne i buken, till exempel tarm, lever, gallblåsa, äggstock eller livmoder. Symptomen på en buktumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men kan inkludera smärta, viktminskning, illamående, kräkningar och förstoppning. Behandlingen av en buktumör kan bestå av kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller kombinationer av dessa.

Oligodendrogliom är en typ av hjärntumör som utgår från celler som kallas oligodendrocyter, vilka normalt producerar ett skyddande lager av fett (myelin) som omger nerverna i centrala nervsystemet och hjälper till att förbättra signaltransmissionen mellan nervecellerna. Oligodendrogliomer karaktäriseras vanligtvis av speciella genetiska avvikelser, såsom 1p/19q-kodeletioner, och tenderar att växa långsamt. De kan vara av olika storlekar och belägenheter i hjärnan, men de är vanligast i hjärnbarken (den yttre lagret av hjärnan). Symptomen beror på var tumören är belägen och hur stor den är, men kan inkludera huvudvärk, krampanfall, yrsel, minnesförlust, personlighetsförändringar och andra neurologiska symtom beroende på vilka delar av hjärnan som påverkas. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörgradering och patientens allmänt tillstånd.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Non-Hodgkin lymfom (NHL) är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodceller som kallas lymfocyter. Detta skiljer sig från Hodgkins lymfom, som är en annan typ av lymfom.

NHL kan uppstå i lymfkörtlar (gångliga knutor) eller i andra delar av lymfsystemet, såsom levern, mjälten, benmärgen, milta och tarmslemhinnan. Det finns olika subtyper av NHL som kan variera i deras aggressivitet och prognos.

Några vanliga symtom på NHL inkluderar:

* Svullnader eller små, hårda knutor under huden eller i arm- eller benhålorna
* Andningssvårigheter eller hosta som inte förbättras
* Kronisk trötthet
* Feber utan en tydlig orsak
* Viktminskning utan anledning
* Svullnad i buken, armar eller ben

Behandlingen för NHL kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi eller en kombination av dessa. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive typen och stadiet av cancer, patientens allmänt tillstånd och ålder, samt responsen på behandlingen.

Enucleation of the eye refers to a surgical procedure in which the eyeball is removed while leaving the eye muscles, eyelids, and orbital contents intact. This procedure is typically performed to treat severe eye conditions such as cancer, uncontrolled glaucoma, or severe trauma that cannot be managed with other treatments. After the eyeball is removed, an implant is often placed in the socket to help maintain its shape and appearance. The extraocular muscles are then attached to the implant to allow for some degree of movement. Enucleation is a complex surgical procedure that requires specialized training and expertise.

Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.

Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.

Deoxycytidine är en nucleosid som består av det pentosa sockret deoxyribose och basen cytosin. Det förekommer naturligt i DNA och är en viktig building block vid replikation och reparation av DNA. Deoxycytidin skiljer sig från cytidin genom att den saknar en hydroxylgrupp (-OH) på den 2'-kolv som finns hos cytidin.

Ryggmärgskompression (även känd som ryggmärgsförträngning) är ett tillstånd där det på grund av olika orsaker uppstår tryck eller kompression på ryggmärgen. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom smärta, kvalster i extremiteterna, muskelsvaghet och känselbortfall. I vissa fall kan det även orsaka problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Ryggmärgskompression kan vara akut eller kronisk och kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel tumörer, frakturer, infektioner, inflammationer eller degenerativa tillstånd som exempelvis spinal stenos.

En tumör i ändtarmsöppningen, även känd som analcancertumör eller distal rectaltumör, är en ovanlig form av cancer som utvecklas i de celler som bildar ändtarmens slemhinna. Tumörer i ändtarmsöppningen kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). Maliga tumörer är cancer, och de kan sprida sig till andra delar av kroppen.

Analcancertumörer kan orsaka symtom som blödning från ändtarmen, smärta eller obehag i analregionen, svullnad eller knöl i området, förstoppning, förändringar i avföringen och en känsla av att inte ha tömts helt efter defekation.

Riskfaktorer för att utveckla analcancertumör inkluderar HIV-infektion, analköns infektion med human papillomavirus (HPV), rökning, mångahanda sexuella partners och en förhöjd ålder. Behandlingen av analcancertumör kan omfatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder beroende på graden och spridningen av cancern.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

Artificiell intelligens (AI) definieras vanligtvis som förmågan för en dator eller ett datorprogram att simulera mänsklig intelligens i olika grader. Detta kan innebära att programmet har kapaciteten att lära sig från erfarenheter, anpassa sitt beteende baserat på omgivningen och göra beslut som en människa skulle göra i samma situation. AI-system kan vara specialdesignade för att lösa specifika problem eller ha generell intelligens som är mer lik mänsklig intelligens.

En annan definition av AI är "en dator eller ett datorprogrammedvetande som har förmågan att förstå, lära sig och använda kunskap i sitt arbete, såsom att tolka data från sin omgivning, lösa problem och göra beslut."

Det är värt att notera att det inte finns en allmänt accepterad definition av AI, och olika experter kan ha olika uppfattningar om vad som innefattas i begreppet.

Gynekologiska tumörer är en samlande benämning på olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i kvinnans fortplantningsorgan. Detta inkluderar cancer i livmodern (endometriumcancer), cancer i livmodersäcken och äggstockarna (ovariumcancer), cancer i slidan (cervixcancer) samt cancer i vulvan och vaginan. Symptomen kan variera beroende på vilken typ av gynekologisk tumör det rör sig om, men exempel på vanliga symptom är blödningsstörningar, smärta eller utflöde från underlivet. Behandlingen bestäms ofta based on typen och utbredningen av cancern, men kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Karnofsky's skattningskala, även känd som Karnofsky Performance Status Scale (KPS), är en medicinsk skala som används för att bedöma en patients funktionell kapacitet och deras förmåga att utföra vardagliga aktiviteter. Skalan sträcker sig från 0 till 100, där 100 representerar en patient som är fullt funktionell och inte påverkad av sin sjukdom, medan 0 representerar en patient i dödsstadium.

Skalan delas vanligen in i fem huvudgrupper:

* 100-90: Normal till fullt aktiv, inga symtom relaterade till sjukdomen.
* 80-60: Bevarad funktionell kapacitet, men påverkad av sjukdomen. Patienten kan ha nedsatt fysisk aktivitet och möjligen behöva vila oftare.
* 50-40: Kapabal till att ta hand om sig själv med begränsad aktivitet, men kräver hjälp med vissa aktiviteter som exempelvis matlagning eller shopping.
* 30-20: Kräver betydande omsorg och hjälp med de flesta aktiviteter, inklusive personlig hygien och toalettbesök.
* Under 20: Patienten är i dödsstadium och behöver intensiv vård.

Karnofsky's skattningskala används ofta inom onkologi för att bedöma en patients prognos och för att avgöra om patienten är kandidat till olika former av behandlingar, såsom kemoterapi eller strålbehandling.

En svalgtumör är en abnormitetsbildning eller neoplasm som utvecklas i strukturer som ingår i svalsystemet, såsom matstrupen (esofagus), magsäcken och övre delen av tarmen (duodenum). Svalgtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De elakartade svalgtumörerna är oftast cancerer, vanligtvis av typen squamous cell carcinoma eller adenocarcinoma. Dessa tumörer kan orsaka symptom som sväljningsbesvär, smärta, viktminskning och blod i svalkan. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men den kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicineringsbehandling.

Medulloblastom är en typ av hjärntumör som vanligtvis drabbar barn, men kan också förekomma hos vuxna. Det är en malign tumör, vilket betyder att den är cancertumör och har potentialen att spridas till andra delar av kroppen. Medulloblastom utgår från celler i cerebellum, den bakre delen av hjärnan som styr balansen och koordinationen av rörelser.

Tumörerna kan variera i storlek och lokaliseras ofta nära den fjärde ventrikeln, en hålighet fylld med vätska i mittbrainet. Symptomen på medullblastom inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, dubbelseende och svårigheter med koordinationen av rörelser. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket som möjligt av tumören, följt av strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella kvarstående cancerceller. Prognosen varierar beroende på typen av medulloblastom och om det har spridits till andra delar av kroppen, men i allmänhet är den bättre för barn än vuxna.

'Seminom' är ett slags testikelcancer som utgör ungefär 40-50% av alla testikelcancrar. Det karakteriseras av att tumören består av en homogen massa av cancerceller som liknar normala spermatozyter (sädesceller). Seminomen tenderar att växa långsamt och sprida sig relativt sällan till andra kroppsdelar jämfört med andra typer av testikelcancer.

Seminom delas ofta upp i två undergrupper: klassisk seminom och särskilt väl differentierad seminom. Klassisk seminom är den vanligaste formen och har en tendens att växa långsammare än särskilt väl differentierad seminom, men sprider sig fortfarande sällan till andra kroppsdelar. Särskilt väl differentierad seminom är ovanligare och växer snabbare än klassisk seminom, men har en lägre risk att sprida sig till andra kroppsdelar.

Behandlingen för seminom inkluderar ofta kirurgi för att ta bort tumören, följt av strålbehandling eller kemoterapi för att eliminera eventuella cancerceller som kan ha spridits till andra delar av kroppen. Prognosen för seminom är generellt sett mycket god, med en överlevnadsprocent på över 95% om den upptäcks och behandlas tidigt.

En hjärnstamstumör är en ovanlig form av cancer som utgår från celler i hjärnstammen, den nedre delen av hjärnan som kontrollerar viktiga kroppsfunktioner såsom andning, puls, blodtryck och medvetande. Hjärnstamstumörer kan vara både godartade och elakartade, men de flesta är elakartade. Symptomen på en hjärnstamstumör kan variera beroende på var tumören sitter och hur stor den är, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, svårigheter att andas eller sluka, muskelstelhet eller svaghet, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och i vissa fall även epileptiska anfall. Behandlingen av hjärnstamstumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen, storleken och belägenheten av tumören.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

Lillhjärntumörer, eller cerebellä tumörer, är en grupp av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i lillhjärnan (cerebellum), en del av hjärnan som ligger bakom och under storhjärnan. Lillhjärntumörer är relativt ovanliga och utgör cirka 10-15% av alla hjärntumörer.

Det finns flera olika typer av lillhjärntumörer, men några vanliga exempel inkluderar:

* Astrocytomer: Dessa tumörer utvecklas från stödjande celler i hjärnan som kallas astrocyter. De kan vara godartade (lågt gradiga) eller elakartade (högt gradiga).
* Medulloblastomer: Detta är en elakartad tumör som oftast drabbar barn och unga vuxna. Den tenderar att spridas via det cerebrospinalvätskan (CSF) som fyller ut hjärn- och ryggmärgshålan.
* Ependymomer: Dessa tumörer utvecklas från ependymceller, celler som linjer vätskekanalerna i hjärnan. De kan vara godartade eller elakartade.
* Hemangioblastomer: Detta är en sällsynt godartad tumör som utvecklas från blodkärlsceller. Den kan orsaka ökad blodflöde till hjärnan och leda till symptom som huvudvärk, yrsel och svårigheter att balansera.

Symptomen på lillhjärntumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, koordinationssvårigheter, sväljningssvårigheter, dubbelseende, minnesförlust och förändringar i beteende eller humör. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp och grad av malignitet.

'Lymfkörtelexcision' är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där en lymfkörtel tas bort. Lymfkörtlarna är små, avlånga strukturer som finns runt om i kroppen och som hjälper till att skydda oss från infektioner genom att filtrera lymfan (den klara vätskan som transporterar vita blodkroppar) och ta bort skadliga substanser, såsom virus och bakterier.

En lymfkörtelexcision kan utföras av olika anledningar, till exempel om en lymfkörtel är inflammerad, infekterad eller om det finns misstankar om cancer i lymfkörteln. Genom att ta bort lymfkörteln kan läkaren undersöka den och få viktig information som hjälper till att ställa en diagnos och planera behandlingen. I vissa fall, till exempel om cancer har spridits till lymfkörtlarna, kan en lymfkörtelexcision också vara en del av behandlingen för att försöka ta bort all cancer och minska risken för att cancer återkommer.

'Orbital neoplasms' refererar till abnorma växtor (tumörer) i orbitalregionen, som omger ögat och innehåller fett, muskler, kärl och nerver. Orbital tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå från olika typer av vävnader i orbitalregionen, såsom glanduler, nerver, blodkärl, bindväv eller ben. De kan också spridas till orbitalregionen från andra delar av kroppen. Symptomen på orbital neoplasmer kan inkludera synförändringar, smärta, ögonrörelserinskränkningar, dubbelseende eller utbuktning av ögonbrynen eller ögonlocken. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan innefatta observation, strålbehandling, kirurgi eller kemoterapi.

Laer er en forkortelse for "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation". Det betyr at laser er en type lys som genereres ved hjelp av en proces kalt stimulert emisjon. Lasereffekten oppnås ved å sende elektromagnetisk stråling gjennom et medium, som kan være en gas, en væske eller en fast stoff. Når strålingen passerer igjennom mediet, absorberes noen av fotonene i mediet og fører til at andre elektroner blir opphevet til et høyere energinivå. Disse opphevede elektroner vil så returnere tilbake til det lavere energienivået ved å sende ut en foton med samme bølgelengde og fase som den innkommende strålingen. Dette resulterer i at et stort antall fotoner produseres samtidig, og disse vil alle have samme bølgelengde, fase og retning, noe som gir en laserstråle sine unike egenskaper.

I medisinen brukes lasere blant annet til å behandle øyensykdommer, å foreta hudbehandlinger, å utføre kirurgiske ingrep og å sterilisere medisinsk utstyr. Lasere kan også brukes til å analysere biologiske prøver i forskning og diagnose.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Medicinsk definition av "Användare-datorgränssnitt" (User-Computer Interface) är inte vanligt förekommande, eftersom detta oftast faller under området datavetenskap och ingenjörsvetenskap. Men alltså, ett användar-datorgränssnitt (UI) är den plats där människa och dator möts, vilket innebär det visuella designade miljö där en användare kan interagera med en dator, webbplats, program eller applikation via hårdvara och/eller mjukvara.

UI:s är viktiga för att underlätta och förbättra användarupplevelsen (UX) genom att skapa enkelhet, tydlighet och tillgänglighet i interaktionen mellan människa och dator. Detta kan inkludera allt från grafiska användarmiljöer (GUI), kommandoradsgränssnitt (CLI) eller virtuella realitetsmiljöer (VR).

Inom medicinsk kontext kan ett användar-datorgränssnitt vara till exempel en webbplats där patienter kan boka termin, ett program för att övervaka vitala tecken eller en applikation för att skriva och spara elektroniska journalposter.

Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.

Gammastrålar är en form av ioniserande strålning, bestående av fotoner med mycket hög energihalt. De har den kortaste våglängden och högsta frekvensen inom elektromagnetiska spektret, och kan penetrera genom många material, inklusive människokroppen. Gammastrålning produceras ofta som en konsekvens av radioaktivt sönderfall eller i samband med vissa subatomära processer. Den kan vara skadlig för levande vävnad och är därför en hälsorisk när människor utsätts för höga doser.

Ependymom är en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller, celler som tapetserar de ventriklar och centrala kanalerna i hjärnan och ryggmärgen. Dessa celler producerar cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen.

Ependymom kan vara av olika typer beroende på var de uppstår i centrala nervsystemet. De kan delas in i intrakraniala ependymomer (som uppstår i hjärnan) och spinala ependymomer (som uppstår i ryggmärgen). Intrakraniella ependymomer är vanligare än spinala ependymomer.

Ependymom kan vara av olika grader av malignitet, från låggradiga till höggradiga. Låggradiga ependymomer växer långsammare och är mindre benägna att sprida sig, medan höggradiga ependymomer är mer aggressiva och har en högre risk att spridas till andra delar av centrala nervsystemet.

Symptomen på ependymom kan variera beroende på var tumören finns lokaliserad, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, yrsel, balanssvårigheter och nedsatt syn eller hörsel. Behandlingen för ependymom består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandning och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumör.

"Hormone-secreting cell tumor" er en medisinsk betegnelse for en type godartet (godartet) eller ondartet (ongodartet) tumor som utvikler seg i endokrine kirteler eller celler, og som produserer og sekreterer hormoner. Disse typer av tumorer kan forstyrre normal hormonbalanse og føre til ulike symptomer etterhvert som de uønskede hormonene akkumulerer seg i kroppen.

Et eksempel på en hormon-producerende godartet tumor er en insulinom, som produserer for meget insulin og kan føre til lavt blodsukker (hypoglykemi). Et eksempel på en hormon-producerende ondartet tumor er en skjevmetabol fermion, som kan produsere og sekretere forskjellige typer hormoner som gastrin, serotonin og cortisol, og føre til mange ulike symptomer som mage-tarmbetingede klagesyndromer, diaré, hjerteflimmer og Cushings syndrom.

'Foton' är en term inom fysiken som används för att beskriva en partikel och våglängdsaspekt av elektromagnetisk strålning. Det är den minsta indelningen av elektromagnetisk strålning, svarande till ett kvantum (en diskret energimängd) av strålning. Fotoner kan ha olika energinivåer beroende på deras frekvens eller våglängd. I medicinska sammanhang används fotoner ofta inom områden som diagnostisk radiologi, strålbehandling och laserterapi.

"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett begrepp inom strålningsfysiologi och strålskydd, och refererar till förhållandet mellan den biologiska verkan av en given stråldos av en viss typ av joniserande strålning jämfört med den biologiska verkan av samma dos av en referensstrålning, ofta gammastrålning. RBE används för att bedöma hur skadlig olika typer av strålning är, eftersom olika slag av strålning kan ha olika effekter på levande vävnad vid samma dos.

RBE beräknas genom att dividera den biologiska verkan av en given stråldos av en viss typ av strålning med den biologiska verkan av samma dos av referensstrålningen. RBE uttrycks vanligtvis som ett dimensionslöst tal, och kan variera beroende på flera faktorer, inklusive strålningsdos, strålningsenergi och typen av biologisk verkan som mäts.

Det är värt att notera att RBE är ett statistiskt begrepp som baseras på populationella data, och att individuell variation i susceptibilitet för strålskador kan förekomma.

Rabdomyosarkom (RMS) är en sällsynt typ av cancer som utgår från celler som normalt utvecklas till skelettmuskel. Det kan uppstå var som helst i kroppen, men det är vanligast att det upptäcks i huvud och hals, urinblåsan eller könsorganen. RMS delas ofta in i två huvudgrupper: embryonala RMS och alveolära RMS, beroende på vilken typ av cell som cancercellen ser ut att vara. Symptomen kan variera beroende på var tumören finns belägen, men kan omfatta smärta, svullnad eller en massa som du kan känna. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

'Eye neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that develop in the eye or its surrounding tissues. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and they can originate in various parts of the eye, such as the conjunctiva, iris, ciliary body, choroid, retina, or optic nerve. Malignant eye neoplasms are also known as ocular cancers, and they can be aggressive, potentially leading to vision loss, blindness, or even death if left untreated. The specific symptoms, treatment options, and prognosis for eye neoplasms depend on various factors, including the type, location, size, and stage of the tumor.

Mammografi är en typ av röntgenundersökning som används för att screena och diagnostisera bröstcancer hos kvinnor. Under en mammografi kommer dina bröst att placeras på en platt skiva medan en andra skiva trycker lätt mot dem från ovan för att flata ut brösten och ge en klarare bild.

Denna procedur tar vanligtvis några minuter att slutföra och används ofta som en del av screeningprogram där kvinnor i vissa åldersgrupper bjuds in till regelbundna mammografier för att upptäcka eventuell bröstcancer i ett tidigt skede. Mammografin kan också användas för att undersöka specifika symptom eller tecken på sjukdom, såsom en knöl i brösten eller någon annan förändring.

Det är värt att notera att mammografiundersökningar kan leda till falska positiva resultat, vilket innebär att en icke-cancerous nodel eller förändring kan uppfattas som cancer. Detta kan leda till onödiga biopsier och återbesök hos läkaren. Dessutom kan mammografiundersökningar ha en viss strålningsrisk, men denna risk är mycket liten jämfört med potentiala fördelarna av tidig detektering och behandling av bröstcancer.

'Ultraljud' er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker høyfrekvente lydbølger for å produsere bilder av intern organer og vevsystemet i kroppen. Metoden kalles også sonografi. I ultralydsundersøkelsen plasseres en liten, fleksibel sensor (transducer) på huden over det område som skal undersøkes. Sensoren sender ut lydbølger som passerer gjennom kroppen og reflekteres tilbake til sensoren fra forskjellige strukturer i kroppen. Denne informasjonen bearbeides av en computer for å produsere et todimensjonalt eller tredimensjonalt bilde som viser det interne området. Ultralyd er en sikker, ikke-invasiv undersøkelsesmetode som ikke bruker ioniserende stråling og har ingen kjent bivirkninger.

En halsdissektion är ett kirurgiskt ingrepp där man tar bort sjukliga lymfknutor och eventuellt andra vävnader i halsområdet. Detta görs vanligen för att behandla cancer i huvud och hals, såsom skiveckscancer eller tonsillcancer. Under operationen kommer kirurgen att avlägsna de drabbade lymfknutorna och eventuellt även omgivande muskler och nerver. Detta görs för att säkerställa att all cancerceller har tagits bort och minska risken för återfall. Efter operationen kan patienten behöva strålbehandling eller kemoterapi för att ytterligare reducera risken för återfalls sjukdom.

Medicinskt sett kan en overlevare (survivor) definieras som en person som har överlevt en viss typ av sjukdom, trauma eller livshotande händelse. Exempelvis kan man tala om canceroverlevare, holocaust-overlevare eller överlevare av ett allvarligt trauma. Ibland kan termen också användas för att beskriva personer som klarat sig undan en fara eller katastrof.

Specifika kriterier för vad som krävs för att räknas som en överlevare kan variera beroende på kontexten och vilken sjukdom eller händelse det handlar om. I allmänhet innebär det dock att personen har mottagit behandling och/eller rehabilitering, och att de nu lever med en acceptabel grad av funktionalitet och välbefinnande.

A medicinsk databasadministrativt system (ofta kortat till "databasadministration" eller "DBA") är ett system som används för att hantera, underhålla och skydda databaser inom en medicinsk kontext. Databasadministrativa system står för administrationen av databaser och säkerställer att de fungerar korrekt, effektivt och säkert.

I en medicinsk kontext kan ett databasadministrativt system användas för att hantera patientdata, såsom personliga information, diagnoser, behandlingsplaner och laboratorieresultat. Systemet kan också användas för att säkerställa att data är tillgängliga när de behövs, att datainsamlingen och -lagringen följer lagliga regler och etiska riktlinjer, samt att data skyddas mot olaglig åtkomst och andra säkerhetsrisker.

Exempel på uppgifter som kan ingå i databasadministration inom en medicinsk kontext är:

* Skapa och ta bort databaser
* Hantera användare och deras behörigheter
* Säkerställa dataintegritet och datakonsistens
* Optimeringsfrågor för prestanda
* Skydda mot dataintrång och andra säkerhetsrisker
* Säkerställa att systemet backas upp regelbundet och att data kan återställas om något går fel.

Urogenitala sjukdomar hos män är en övergripande benämning på medicinska tillstånd som drabbar mannens urinvägar och reproduktiva system. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till:

1. Prostatasjukdomar: Prostatit (inflammation av prostata), benign prostatisk hyperplasi (förstoring av prostatan) och prostatacancer.
2. Penissjukdomar: Balanit (inflammation av könsorganet), Peyronies sjukdom (avvikande böjning av penis under erektion) och peniscancer.
3. Harnrörssjukdomar: Infektioner, stenar eller cancersjukdomar i harnröret.
4. Testikel- och skrotalsjukdomar: Orchit (inflammation av testikeln), epididymit (inflammation av sädesledaren) och testikelcancer.
5. Sexuella funktionsstörningar: Erektionsproblem, ejakulationsproblem och förlorad sexlust.
6. Nedsatt fertilitet: Problem med spermiernas produktion eller transport som kan leda till problem att få barn.
7. Njurssjukdomar: Glomerulonefrit (inflammation i njurarnas filter), pyelonefrit (infektion i urinvägarna) och njurcancer.

Det är viktigt att notera att denna lista inte är uttömmande och att det finns många andra urogenitala sjukdomar som kan drabba män. Om du tror att du har några symtom eller tecken på en urogenital sjukdom, bör du söka medicinsk hjälp från en läkare eller specialist inom området.

Tumörinvasion är när cancerceller invaderar och skadar vävnaden runt omkring en tumör. Detta kan leda till spridning av cancern till andra delar av kroppen, vilket kallas metastas. Tumörinvasion sker genom att cancercellerna penetrerar och förstör de normala cellstrukturerna och blod- eller lymfkärl i omgivande vävnad. Denna process underlättas av en rad olika mekanismer, inklusive celldelning, migration och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Tumörinvasion är ett viktigt aspekt av cancerprogressionen och påverkar prognosen för patienter med cancer.

"Halvkroppsbestrålning" är en form av strålbehandling där endast en halva kroppen behandlas med joniserande strålning. Den används ofta för att behandla cancer i bukhålan, såsom tarmcancer och äggstockscancer.

Det finns två huvudtyper av halvkroppsbestrålning: anterior och posterior halvkroppsbestrålning. Vid anterior halvkroppsbestrålning riktas strålarna från framför patienten, medan vid posterior halvkroppsbestrålning riktas strålarna från bakom patienten.

Patienten placeras på en speciell behandlingsbord som kan roteras och positioneras så att endast den del av kroppen som ska bestrålas exponeras för strålningen. Under behandlingen ligger patienten ofta stilla under några minuter medan strålar riktas mot tumören.

Fördelarna med halvkroppsbestrålning jämfört med helkroppsbestrålning är att den ger lägre stråldoser till frisk vävnad och lägre risk för biverkningar som diarré, trötthet och minskad aptit.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.

Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.

Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.

Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.

Strålskydd är ett samlingsbegrepp för de metoder, processer och produkter som används för att reducera riskerna och skadorna som kan orsakas av strålning. Strålskyddet har till syfte att skydda människor, djur, växter och miljö från onödiga exponeringar av olika typer av strålning, inklusive joniserande strålning (som exempelvis röntgenstrålning och radioaktiv strålning) och icke-joniserande strålning (som exempelvis ultraljud, visuellt ljus och radiovågor).

Strålskyddsmetoder kan innefatta:

1. Fysiska barriärer: Användning av tunga material som betong, bly eller stål för att blockera eller absorbera strålningen.
2. Avstånd: Inom ramen för strålskyddet är det viktigt att hålla avstånd till källor för strålning så långt som möjligt, eftersom strålningsintensiteten minskar med kvadraten på avståndet.
3. Tid: Minimera exponeringstiden genom att begränsa tiden under vilken en person är utsatt för strålning.
4. Personlig skyddsutrustning (PPE): Användning av skyddsutrustning som plommonstoppar, blyglasögon, handskar och skyddsvästar för att minska direkt kontakt med strålkällor.
5. Utbildning och träning: Undervisning och övning av personal som arbetar med strålkällor för att säkerställa att de är medvetna om riskerna och vet hur man hanterar dem korrekt.
6. Rutiner och procedurer: Utveckla, implementera och följa rutiner och procedurer för att minimera exponering av personal och miljö för strålning.
7. Inspektioner och underhåll: Regelbundna inspektioner och underhåll av utrustning och anläggningar för att säkerställa att de är i goda skick och inte orsakar onödiga exponeringar.
8. Övervakning och registrering: Kontinuerlig övervakning och dokumentation av strålningsnivåer och personalexponering för att identifiera eventuella problem och vidta korrektiva åtgärder.

Leukopeni definieras som ett abnormt lägre än normalt antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. Normalvärdet för vuxna ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per Mikroliter (μL). Om det totala antalet leukocyter under 4 500/μL är ett tecken på leukopeni.

Leukopeni kan delas in i olika typer beroende på vilken typ av vita blodkroppar som är drabbade, till exempel neutropeni (låga nivåer av neutrofiler), lymfopeni (låga nivåer av lymfocyter) och monocytopeni (låga nivåer av monocyter).

Leukopeni kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar, cancerbehandling (till exempel kemoterapi och strålbehandling), vissa mediciner och genetiska störningar. Det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken till leukopeni för att förebygga komplikationer som infektioner.

'Resttumör' är ett medicinskt begrepp som refererar till en liten grupp av cancerceller som återstår efter att patienten har genomgått en behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller cellgiftermedel. Dessa återstående cancerceller kan vara för små för att upptäckas med konventionella diagnostiska metoder och kan orsaka en återfallsrisk hos patienten. Ibland kan dessa resttumörer behöva behandlas ytterligare för att minska risken för återfall eller rekurrens av cancer sjukdomen.

Experimentella strålningsskador refererar till skador som orsakas av exponering för höga nivåer av ioniserande strålning under kontrollerade laboratorieförhållanden. Dessa skador studeras vanligtvis i djurmodeller, men kan också observeras i cellkulturer.

Experimentella strålningsskador kan vara morfologiska, cytogenetiska eller funktionella och kan variera beroende på typen, intensiteten och längden av exponeringen. Exempel på experimentella strålningsskador inkluderar skada på DNA, kromosomavvikelser, celldöd, försämrad cellcykell, förändringar i cellsignalering och förhöjda nivåer av oxidativ stress.

Dessa studier kan ge viktig information om mekanismerna bakom strålningsskador och hjälpa till att utveckla effektiva behandlingsstrategier för människor som har utsatts för strålningsexponering, till exempel efter en atomkraftsolycka eller strålbehandling vid cancer.

Ifosfamid är ett cellgift som används vid behandling av olika sorters cancer, till exempel sarcomer och lymfom. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancercellerna så att de inte kan dela sig och växa. Ifosfamid ges vanligen som en intravenös infusion över en period av timmar.

Som med alla cellgifter har ifosfamid en rad biverkningar, inklusive risk för blodbrist (nedsatt rödblodskörtlarfunktion), infektioner (nedsatt vitblodskörtlarfunktion) och blekning av håret. Andra biverkningar kan vara illamående, kräkningar, diarré, blåmärken och blödningar. I vissa fall kan ifosfamid orsaka skada på njurarna, lungorna eller centrala nervsystemet.

Patienter som behandlas med ifosfamid bör övervakas noga för att upptäcka tidigt tecken på biverkningar och komplikationer. Läkare kan anpassa dosen och behandlingsplanen baserat på patientens respons och biverkningar.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

Eyelid neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the tissues of the eyelids. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Common types of benign eyelid neoplasms include papillomas, hemangiomas, and nevi, while malignant tumors may include basal cell carcinoma, squamous cell carcinoma, and melanoma.

Symptoms of eyelid neoplasms can vary depending on the type and size of the growth. They may include:

* A visible lump or bump on the eyelid
* Changes in the color or texture of the skin on the eyelid
* Loss of eyelashes
* Redness, irritation, or pain in the affected area
* Blurry vision or other changes in visual acuity

Treatment for eyelid neoplasms depends on the type and severity of the growth. Benign tumors may be observed or removed surgically if they cause discomfort or affect vision. Malignant tumors require prompt treatment, which may include surgery, radiation therapy, or chemotherapy. Regular follow-up care is essential to monitor for recurrence or new growths.

Randomized clinical trials (RCTs) are a type of study design used in medical research to evaluate the safety and efficacy of new treatments or interventions. The principle of randomization is a key element that distinguishes RCTs from other types of studies. It involves randomly assigning participants to either the experimental group, which receives the new treatment or intervention, or the control group, which receives the current standard of care or a placebo.

The goal of randomization is to minimize bias and ensure that the two groups are comparable in terms of their baseline characteristics. This allows researchers to more confidently attribute any differences in outcomes between the two groups to the treatment or intervention being tested, rather than other factors.

There are several types of randomization methods used in RCTs, including simple randomization, block randomization, and stratified randomization. Simple randomization involves randomly assigning participants to either the experimental or control group using a random number generator. Block randomization involves randomly assigning participants to groups within blocks of a fixed size, which helps ensure that the number of participants in each group is balanced over time. Stratified randomization involves first dividing participants into strata based on important prognostic factors, and then randomly assigning participants within each stratum to either the experimental or control group.

RCTs are considered the gold standard for evaluating new treatments or interventions because they provide a high level of evidence regarding their safety and efficacy. However, they can be complex and expensive to conduct, and there are potential limitations and challenges associated with their design and implementation. Therefore, it is important for researchers to carefully consider the principles of randomization and other study design elements when planning and conducting RCTs.

Hypofysmörer, även kallade hypofyssammansatta neoplasmer, är en övergripande benämning på godartade (benigna) eller elakartade (maliga) tumörer som utvecklas i hypofysens (hjärnbarkens främre del) hypothalamuskirtel. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, och de kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är.

De vanligaste symptomen som förknippas med hypofysmörer inkluderar:

* Förändringar i synen eller synfältet, som kan orsakas av tryck på näthinnan eller optiska nerverna.
* Hormonella rubbningar, såsom förändringar i menstruationscykeln, impotens, trötthet, ökad vikt och svettningar.
* Huvudvärk och yrsel.

Hypofysmörer kan delas in i två kategorier: funktionella och icke-funktionella tumörer. Funktionella tumörer producerar överdrivna nivåer av ett eller flera hormoner, medan icke-funktionella tumörer inte gör det. De vanligaste typerna av hypofysmörer är prolaktinom (en funktionell tumör som producerar för höga nivåer prolaktin), nonfunctioning pituitary adenoma (en icke-funktionell tumör som inte producerar hormoner) och adrenokortikotrop hormon (ACTH)-producerande tumörer (som orsakar Cushings sjukdom).

Diagnos av hypofysmörer ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och bilddiagnostik, såsom magnetresonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT). Behandling kan innebära mediciner, strålbehandling eller kirurgi.

Intraoperativ övervakning är den process där patientens vitala funktioner, såsom hjärtslag, blodtryck, syrehalt i blodet och andning, övervakas under en operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av medicinska instrument och tekniker för att säkerställa patientens säkerhet och att snabbt upptäcka och behandla eventuella komplikationer under eller strax efter operationen. Intraoperativ övervakning kan också inkludera neurologisk övervakning för att kontrollera nervfunktionen under operationer som påverkar nervsystemet.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

'Munhåletumörer' refererar till alla typer av tumörer eller abnorma växtor som utvecklas i munhålan. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) typer av tumörer.

Godartade munhåletumörer är oftast icke-cancerösa och växer långsamt. De kan dock orsaka obehagliga symptom som svullnad, smärta eller svårigheter med att tugga, svälja eller tala.

Elakartade munhåletumörer däremot är cancerösa och kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. De vanligaste elakartade munhåletumörerna inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och melanoma. Dessa typer av tumörer kan orsaka symptom som sår eller ulcerationer i munhålan, svullnad, smärta, röd-vit prickar eller ljusfläckar på munhålans slemhinna.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några av dessa symptom för att få en korrekt diagnos och behandling så snart som möjligt.

Adenocystic carcinoma is a rare type of cancer that can occur in various organs and tissues of the body, but it most commonly affects the salivary glands, particularly the minor salivary glands located in the roof of the mouth. This type of cancer arises from the glandular cells that line the ducts of the salivary glands, and it is characterized by its slow growth and tendency to spread along nerves.

Adenocystic carcinoma is typically a low-grade malignancy, which means that it grows slowly and is less likely to metastasize or spread to other parts of the body compared to higher-grade cancers. However, it can still invade nearby tissues and structures, making it difficult to completely remove with surgery.

The symptoms of adenocystic carcinoma depend on the location of the tumor. In the salivary glands, it may cause painless swelling or a lump in the mouth, neck, or face. Other possible symptoms include numbness, weakness, or difficulty moving facial muscles.

Treatment for adenocystic carcinoma typically involves surgery to remove the tumor, followed by radiation therapy to kill any remaining cancer cells. In some cases, chemotherapy may also be used. The prognosis for adenocystic carcinoma varies depending on the location and size of the tumor, as well as the stage of the disease at diagnosis.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

Induktion chemioterapi (induktiv behandling) är en form av cancertbehandling som används för att minska tumörstorleken eller förhindra cancerens spridning till andra delar av kroppen innan en annan typ av behandling ges, ofta kirurgi eller strålbehandling. Denna typ av chemioterapi kan också användas som primär behandlingsmetod för vissa typer av cancer, särskilt vid aggressivt växande tumörer eller cancer som sprider sig snabbt.

Induktion chemioterapi innebär vanligtvis att patienten ges höga doser av ett eller flera cytostatiska läkemedel under en kortare tidsperiod, till exempel under några veckor eller månader. Detta medför ofta en kraftig reducering av tumören och kan förbättra patientens chanser att bli botad eller förlänga överlevnaden. Efter induktion chemioterapin kan patienten behandlas med ytterligare behandlingar, såsom kirurgi, strålbehandling eller underhållande chemioterapi, beroende på cancertyp och prognos.

"Diagnostiska fel" (eller "diagnostic errors") är inom medicinen en term som används för att beskriva situationer där en diagnos initialt ställs fel, eller när en korrekt diagnos inte ställs i tid. Det kan bero på många olika faktorer, såsom bristfällig kommunikation, begränsad information, för lite erfarenhet eller kunskap, eller felaktiga antaganden. Diagnostiska fel kan leda till att patienten inte får rätt behandling och därmed riskera att deras tillstånd förvärras. Det är en av de vanligaste orsakerna till skadegörande händelser inom sjukvården och en av de stora utmaningarna inom medicinsk kvalitet och säkerhet.

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

Hemangiopericytoma är ett sällsynt cancerartat tillstånd som utgår från blodkärlens yttre vägg, pericyterna. Tumörerna kan uppstå var som helst i kroppen men de flesta förekommer i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärgen) eller i leder och muskler.

Hemangiopericytomer karaktäriseras av att tumörcellerna bildar ett tätt nätverk runt blodkärlen, vilket kan leda till abnormalt blodflöde och blödningar. Symptomen varierar beroende på var i kroppen tumören finns belägen, men kan inkludera huvudvärk, synproblem, svaghet eller smärta i extremiteter.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av bilddiagnostik (t.ex. MRI eller CT) och biopsi, där vävnadsprover tas för mikroskopisk undersökning. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och läge.

Gadolinium är ett kontrastmedel som används vid magnetresonanstomografi (MRI) eller magnetresonansangiografi (MRA). Det är ett sällsynt och icke-radioaktivt metallämnede som inte finns naturligt i människokroppen. När gadolinium injiceras intravenöst agerar det som en kontrastvätska, vilket kan hjälpa att förbättra bildkvaliteten och klargöra strukturer inuti kroppen så att läkare kan få en bättre förståelse av patientens tillstånd.

Det finns olika gadoliniumbaserade kontrastmedel som är godkända för användning, och de varierar i deras halveringstid och hur länge de stannar kvar i kroppen. I allmänhet tas de bort från kroppen genom njurarna, men hos personer med nedsatt njurfunktion kan det finnas en ökad risk för biverkningar.

I sällsynta fall kan patienter utveckla en sjukdom som kallas nefrogennsystemisk fibros (NSF) efter att ha fått kontrastmedel med gadolinium. NSF är en allvarlig och ofta livshotande sjukdom som orsakar hudförändringar, skleros och nedsatt rörlighet. Risken för NSF är mycket lägre med de senaste generationerna av gadoliniumbaserade kontrastmedel, men fortfarande finns det en viss risk, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion.

"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.

Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.

Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.

Den medicinska definitionen av 'datornät' är ett sammanbundet system av datorer och andra enheter, såsom servrar, switche, router, hubb och modem, som kan kommunicera och dela information med varandra via speciella protokoll och standarder. Detta möjliggör resurss sharing, datatransfer, samarbete och distribuerad databehandling mellan olika enheter och platser. Exempel på datornät inkluderar lokala nätverk (LAN), bredbandsnätverk (WAN) och internetsnätverk (Internet).

Lymfom är en samlingsbeteckning för olika former av cancer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hör till det immunförsvar som skyddar kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyterna finns i lymfnoder, mjälte, benmärg, milt och i andra delar av kroppen.

Lymfomer kan delas in i två huvudgrupper: Hodgkinlymfom och icke-Hodgkinlymfom. Hodgkinlymfomen kännetecknas av närvaron av en speciell typ av lymfocyt som kallas Reed-Sternberg-cell, medan icke-Hodgkinlymfomer saknar denna celltyp.

Icke-Hodgkinlymfomen är vanligare än Hodgkinlymfom och kan vara aggressiva eller långsamt växande. Symptomen på lymfom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, smärta i buken eller bröstet, svullnad i lymfnoder och andra symtom beroende på vilket område av kroppen som är drabbat. Behandlingen för lymfom kan innebära kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi, beroende på typ och grad av sjukdomen.

Gastrit är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i magsäcken. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med bakterien Helicobacter pylori, användande av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), alkoholmissbruk eller tobaccoberoende. Symptomen på gastrit kan inkludera magsmärta, illamående, kräkningar och matförstoppning. I allvarliga fall kan gastrit leda till magblödning eller magsår. Behandlingen av gastrit beror på orsaken, men den kan innefatta antibiotika för att behandla en bakterieinfektion eller läkemedel som skyddar magsäcken från syra om gastriten orsakas av NSAID-användning.

I medicinen refererar observatörsvariation (observer variation) till det fenomen då olika observatörer (t.ex. läkare, sjuksköterskor eller forskare) bedömer, mäter eller rapporterar olika aspekter av en patients tillstånd på olika sätt. Detta kan bero på subjektiva faktorer som observerarnas erfarenhet, träning, förväntningar och tolkningssätt, men även på objektiva faktorer som bristfällig standardisering av metoderna eller mätinstrumenten. Observatörsvariation kan påverka diagnoser, behandlingsbeslut och forskningsresultat, och är därför en viktig aspekt att ta hänsyn till i klinisk praktik och forskning.

Cellhyponxi definieras som ett tillstånd där celler i en organism inte får tillräckligt med syre för att kunna producera den energi de behöver för att fungera normalt. Detta kan orsakas av ett flertal faktorer, inklusive syrebrist, skada på blodkärlen eller störningar i cellernas energiproduktion. Cellhyponxi kan leda till celldöd och skador på vävnader och organ, och är därför ett allvarligt tillstånd som kan hota livet om det inte behandlas akut.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

I'm happy to help! However, I noticed that there seems to be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "cordome," I'm afraid that I cannot provide one because "cordome" is not a recognized term in medicine or anatomy. It is possible that you may have meant to ask about the "pineal gland" or "epiphysis," which is a small endocrine gland located in the brain that produces melatonin, a hormone that helps regulate sleep-wake cycles.

If you had something else in mind, please let me know and I will do my best to provide an accurate answer!

'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.

Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Tympanomastoid tumörer, även kända som akustikuri tumörer eller vestibularis schwannomer, är typen av långsamt växande benigna hjärntumörer som utvecklas från de nervceller som täcker det balans- och hörselnerv (nervus vestibulocochlearis) i inneran av innerörat. Dessa tumörer växer ofta in i den hålighet där hörsel- och balansorganen finns, vilket kan orsaka tryck på nerven och leda till hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), balansstörningar och i vissa fall även andra neurologiska symtom. Tympanomastoid tumörer behandlas vanligtvis med kirurgi eller strålbehandling beroende på storleken, tillväxttakten och patientens allmänna hälsotillstånd.

Trötthet är ett subjektivt och komplex fenomen som kan variera i svårighetsgrad och kan definieras som en känsla av minskad fysisk och mentalt energi eller kapacitet att utföra vanliga aktiviteter på grund av långvarig eller intensiv aktivitet, stress, sömnbrist, sjukdom eller emotionell ansträngning. Det kan också vara en biverkning till vissa mediciner eller terapier. I allvarliga fall kan trötthet vara ett tecken på underliggande sjukdomar som anemi, diabetes, hjärtsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar eller cancer.

Tonsilltumörer är abnorma vävnadsväxtar eller tumörer i tonsillerna, som är två ovalformade klumpar av lymfatisk vävnad som finns på sidorna av baksidan av gommen. Tonsilltumörer kan vara godartade (icke cancerbildande) eller maligna (cancerbildande). De godartade tumörerna inkluderar exempelvis papiller, fibrom och lipom. Maligna tumörer i tonsillerna innefattar ofta carcinom, som kan vara av olika typer såsom plattcellscancer (squamous cell carcinoma) eller sarkom. Tonsilltumörer kan orsaka symptom som svullnad, smärta, hosta, blödning och sväljningsbesvär. Faktorer som tobaksrökning, alkoholintag och human papillomavirus (HPV) infektion kan öka risken för att utveckla maligna tonsilltumörer. Behandlingen beror på typen och storleken på tumören och kan innefatta kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.

'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).

De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.

I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Karcinom, adenoskvamöst, är en onkologisk diagnos som betecknar en cancerart som utgår från körtlar i livmoderhalsen (cervix). Adenocarcinom är en specifik typ av karcinom som bildas när celler i körtlarna börjar växa oregelbundet och forma en tumör. När detta händer i livmoderhalsen kallas det adenocarcinom, adenoskvamöst.

Det är viktigt att upptäcka och behandla adenocarcinom, adenoskvamöst, i ett tidigt skede eftersom sjukdomen kan sprida sig till andra delar av kroppen och bli mer svårbehandlad. Riskfaktorer för att utveckla denna cancerform inkluderar rökning, human papillomavirus (HPV)-infektion och en svagt fungerande immunsystem.

Medicinsk onkologi definieras som en gren inom medicinen som fokuserar på prevention, diagnostisering, behandling och eftervård av cancer. En läkare som specialiserat sig inom detta område kallas för en onkolog. De använder sig av olika typer av behandlingsmetoder såsom kirurgi, strålbehandling och systemiska behandlingar som kan bestå av cellgift (kemoterapi), målgerichtet terapi, immunterapi eller hormonterapi. Onkologer arbetar ofta i multidisciplinära team tillsammans med andra hälsovårdspersonal för att ge de bästa möjliga vården och stöd till patienter med cancer.

Duktal carcinoma i bröstet (DCIS) är en typ av bröstcancer som utgår från det glandulära vävnadslaget i brösten, kallat bröstductus. DCIS betecknar cancerceller som är begränsade till duktusvävnaden och inte har spritt sig till omgivande vävnad eller lymfkörtlar. Detta är en icke-invasiv form av bröstcancer, men den kan i vissa fall utvecklas till en invasiv form av bröstcancer om den inte behandlas. Symptomen på DCIS kan vara ospecificerade och upptäckas ofta vid mammografi som en klump eller densitet i brösten, eller kalciumavlagringar som ses som vita prickar på mammografibilden. Behandlingen för DCIS innefattar vanligtvis operation, radioterapi och möjligen hormonbehandling.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.

Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.

Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.

Den Parotida gladan är den största salivkörteln i kroppen och ligger framför öronen, längst bak på kinden. Den producerar ett vattenlöst slag av saliv som hjälper till att bryta ner kolhydrater i matspjälkningsprocessen. Parotidglanden kan bli inflammerad eller smittad, vilket kallas parotit (eller, mer känt som, mumps).

SEER-programmet (Surveillance, Epidemiology, and End Results Program) är ett nationellt cancerregister i USA, etablerat 1973 av National Cancer Institute (NCI). Syftet med programmet är att samla in, analysera och rapportera information om cancerhäufighet, överlevnad och behandling på nationell nivå. SEER-programmet täcker cirka 28 procent av den amerikanska befolkningen och inkluderar information från olika populationsegement, såsom etniska och regionala grupper.

Programmet samlar in data om cancerpatienters diagnoser, behandlingar och överlevnad genom att samarbeta med regionala cancerregistret i delstaterna. Dessa data används sedan för att bedöma cancertrends, identifiera riskfaktorer och utvärdera cancerprevention- och kontrollprogram. SEER-programmet är en viktig resurs för forskare, hälsovårdspersonal och beslutsfattare när det gäller att förstå, förebygga och behandla cancer.

Mediastinala tumörer är en allmän term för olika typer av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i mediastinet, det rum som ligger bakom bröstbenet och innehåller hjärtat, lungornas stora blodkärl, thymusdrüsen, lymfknutor och det autonoma nervsystemet. Mediastinala tumörer kan vara av olika storlek och art beroende på vilken typ av cell som tumören har utvecklats ifrån. Symptomen på mediastinala tumörer kan variera stort beroende på var i mediastinet tumören är belägen, dess storlek och om den trycker på omgivande strukturer eller inte. Vissa mediastinala tumörer kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka andningssvårigheter, hosta, bröstsmärta, halsont, feber, viktminskning och night sweats beroende på vilken typ av tumör det rör sig om. Behandlingen för mediastinala tumörer varierar också beroende på tumörtyp men kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling med cellgift (chemotherapi).

I medicinskt sammanhang kan "färger" (engelska: "colors" eller "colours") referera till användning av färgkoder för att kommunicera viktig information, särskilt inom områden som laboratoriediagnostik och medicinsk bild.

I laboratoriediagnostiken kan olika färger användas för att indikera olika resultatnivåer av en analys. Till exempel kan ett blodprovet som testats för glukosnivåer kanske ha olika färger på resultatet beroende på om glukosnivån är normal, låg eller hög.

Inom medicinsk bild används ofta färger för att kontrastera olika strukturer och hjälpa till att tolka bilderna korrekt. Till exempel kan en MRI-skanning av hjärnan visas i olika färger för att skilja grå substans från vit substans, eller för att markera områden med skada eller sjukdom.

Det är viktigt att notera att användningen av färger kan variera mellan olika laboratorier och kliniker, så det är alltid viktigt att tolka resultaten korrekt och i sammanhang med patientens symptom och andra tester.

Pinealoma är ett sällsynt cancerartat tillstånd som utvecklas i pinealcellen i pinealregionen i hjärnan. Det kan vara både maligna och benigna typer, men de flesta pinealomer är av den maligna typen, kallad pineoblastom. Symptomen på pinealom kan inkludera huvudvärk, synproblem, hormonstörningar och vila/sömnrubbningar. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och utsträckningen av sjukdomen.

Hemangiosarkom är en sällsynt, aggressiv och oftast elakartad cancertumör som utgår från blodkärlens endotelceller. Den kan uppstå i vilket organ som helst i kroppen, men är vanligast i huden, levern, hjärtat och mjukdelarna under huden. Hemangiosarkom tenderar att sprida sig snabbt till andra delar av kroppen och kan vara svår att behandla. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbadt, men kan inkludera blödningar, svullnad, smärta och allmän sjukdom. Behandlingen består oftast av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Proctitis är en medicinsk term som betecknar inflammation i rektum, den nedre delen av colon (tjocktarmen) som leder till endast analöppningen. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och irritanta substanser. Symptomen på proctitis kan variera, men de vanligaste inkluderar smärta, blödning, sår i analöppningen, utslag och en känsla av att behöva gå igenom toaletten oftare än normalt. Behandlingen beror på orsaken till proctitis, men den kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller immunosuppressiva terapier.

"Högsta tolererade dos" (HTD) är en medicinsk term som refererar till den högsta dosen av ett läkemedel eller en behandling som en patient kan ta utan att drabbas av allvarliga bieffekter eller skador. Detta värde bestäms genom kliniska prövningar och tas hänsyn till faktorer som patientens allmänna hälsa, ålder, vikt och andra mediciner de kan ta.

Det är viktigt att notera att HTD inte är samma sak som den effektiva dosen (ED), som är den lägsta dosen av ett läkemedel som behövs för att uppnå en önskad effekt. Ibland kan högre doser än ED vara nödvändiga för att behandla vissa sjukdomar, men det är viktigt att hitta balansen mellan effektivitet och säkerhet.

Det är också värt att notera att HTD kan variera mellan individerna, så det är alltid viktigt att följa din läkares rekommendationer när du tar någon form av medicinsk behandling.

Neoplasm grading er en klassifisering av hvor ulike cellene i en neoplasme (en abnormal vokst eller svulst) ser ut under mikroskopi. Graden gir en ide om hvor aggressivt en tumor kan være og hvor stor sannsynligheten er for at den vil vokse, invadere omkringende veskel og sprede seg (metastaserer) til andre deler av kroppen.

Grading skjer vanligvis ved å analysere cellene i en biopsi- eller operasjonsprøve i et laboratorium. Graderingsskalaen varierer mellom forskjellige typer av neoplasmer, men de fleste systemer inkluderer følgende kriterier:

1. Cellevisning (pleiomorfi): Hvor meget forskjellig ser cellene ut fra hverandre? Hvor mange forskjellige typer celler er tilstede?
2. Celldeling (mitoser): Hvor mange celldelinger kan observeres under mikroskopet? Hvor mange av cellene deler seg aktivt?
3. Kjerneforandringer: Er kjernene forstore eller forvredne? Er der noen abnormiteter i kjernens struktur, som kan vise på skade eller mutasjon?
4. Nekrose (død cellemasse): Er det noen områder der celler dør og brytes ned? Hvor stor er arealet som er berørt av nekrose?

Grading-skalaene kan variere mellom en skala på 1 til 3 eller 1 til 4, hvor lavere grader indikerer mindre aggressivitet og høyere grader indikerer større aggressivitet. I noen systemer kan det være annerledes, så det er viktig å lese opp om grading-skalaen som er brukt for den spesifikke type kraftfullt kreft.

Grading av kravtumorer kan hjelpe med å forutsi hvor aggressiv en tumor vil være og hvilken behandling som vil være mest effektiv. Høyere grader kan indikere at en tumor er mer sannsynlig å spre seg (metastaserer) og kan kreve en mer aggressiv behandling, for eksempel kirurgi, strålebehandling eller kjemoterapi. Lavere grader kan være mindre aggressive og kunne behandles med mindre invasive metoder, som fjerning av tumoren alene.

Grading er et viktig verktøy for å forstå hvor aggressiv en kravtumor er og hvilken type behandling som vil være mest effektiv. Det kan også hjelpe med å forutsi prognosen for pasienten, selv om det ikke alltid er en perfekt forutsigelse. Grading bør aldri brukes alene for å stille diagnosen på en kravtumor og skal kombineres med andre undersøkelser som f.eks. histopatologi, bildediagnostikk og klinisk evaluering.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

MITOMYCIN är ett cytostatikum, det vill säga ett ämne som hämmar celldelningen och används inom medicinen som cancerbehandling. Mitomycin är ett antibiotiskt medel som isolerats från jordsvampen Streptomyces caespitosus. Det har alkylerings-, interkalations- och korslänkningsegenskaper, vilket gör att det kan binda till DNA och hindra celldelningen.

Mitomycin används vanligtvis som intravenös infusion för behandling av olika typer av cancer, såsom mag- och tarmslemcancer, lungcancer, hudcancer (basalcellscancer) och ögoncancer (svullnad i ögats bindehinna). Det kan även användas som lokalbehandling vid operationer för att minska risken för cancerrekommande.

Som alla cytostatika har mitomycin en rad biverkningar, däribland allvarliga blodbristtillstånd (myelosuppression), mag- och tarmbesvär samt skada på lever, njurar och lungor. Dessa biverkningar kan vara livshotande och kräver därför noggrann medicinsk övervakning under behandlingen.

Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.

Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.

Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.

'Småcelligt lungcancer' (SCLC) är en aggressiv form av lungcancer som ofta metastaserar tidigt i sjukdomsförloppet. Det karaktäriseras av att cancercellerna är små, rundade och har ett högt mitotiskt index, vilket innebär att de delar sig mycket snabbt. SCLC-celler producerar ofta neuropeptider som neuroendokrina hormoner, till exempel adrenokrom, serotonin och calcitonin.

SCLC klassificeras av World Health Organization (WHO) som en typ av neuroendokrin lungcancer och delas vanligtvis upp i två stadier: limited-stage och extensive-stage. Limited-stage definieras som cancer som begränsar sig till ett enda kompartment, oftast den högra eller vänstra lungloben och lymfkörtlarna på samma sida av bröstet. Extensive-stage innebär att cancer har spridits utanför det ursprungliga kompartementet till andra delar av kroppen, såsom benmärgen, levern eller hjärnan.

SCLC är starkt förknippat med tobaksrökning och är mycket ovanligare bland icke-rökare. Det utgör cirka 10-15% av alla lungcancerfall och drabbar ofta äldre män, även om det också kan förekomma hos kvinnor och yngre personer.

Retinoblastom är en ovanlig, men allvarlig cancerform som drabbar barn under 5 års ålder. Den utgör ungefär 3 % av alla barncancerfall och berör vanligtvis celler i näthinnan som kallas retinoblasomer. Det kan förekomma antingen enstaka eller flera tumörer i ett eller båda ögonen.

Retinoblastom kan vara ärftligt eller sporadiskt (icke-ärftligt). Om det är ärftligt orsakas det av mutationer i RB1-genen, och barnet har en högre risk att utveckla flera tumörer och att cancerformen sprider sig till andra delar av kroppen. I sporadiska fall beror sjukdomen på nya, slumpmässiga mutationer i cellerna under fostertiden eller strax efter födseln.

Symptomen på Retinoblastom kan inkludera:

* Anormalt reflekterande ljus i pupillen (leukokoria)
* Oförklarlig rödfärgning eller inflammation i ögat
* Förlust av synacitet eller strabismus (skev sitthållning)

Diagnosen ställs vanligtvis genom oftalmoskopi, en typ av ögonundersökning som gör det möjligt att se retinan och näthinnan. Andra undersökningsmetoder kan inkludera ultraljud, magnetisk resonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT).

Behandlingen av Retinoblastom beror på flera faktorer som storleken och placeringen av tumören, om den har spridit sig till andra delar av kroppen och om det rör sig om ett ärftligt eller icke-ärftligt fall. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi (avlägsnande av ögat), strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder.

Om Retinoblastom inte behandlas korrekt och i tid kan det leda till förlust av synen eller till att tumören sprider sig till andra delar av kroppen, vilket kan vara livshotande. Därför är det viktigt att uppsöka läkare omedelbart om någon misstänker att barnet har Retinoblastom eller visar tecken på sjukdomen.

Misonidazole är ett läkemedel som tidigare användes inom cancerbehandling, särskilt för att öka verkan av radiationsterapi hos särskilt resistanta tumörer. Det är en radiosensitizer, vilket betyder att det gör cancerceller mer känsliga för strålning.

Misonidazole fungerar genom att reagera med DNA i cancerceller när de utsätts för strålning, vilket orsakar skada och död av cancercellerna. Det kan också ha en direkt cytotoxisk effekt på cancerceller vid högre koncentrationer.

På grund av sina potentiala neurotoxiska biverkningar, såsom perifer neuropati och cerebellär toxicitet, används misonidazole inte längre i klinisk praxis.

Lungcancer är den vanligaste typen av cancer i världen och lungsäckstumörer, även kända som pleuratumörer, är en ovanlig komplikation till lungcancer. De definieras som onormala tillväxt av celler i den membran som omger lungorna, kallad pleura.

Det finns två typer av lungsäckstumörer: maligna (cancer) och benigna (godartade). Maliga lungsäckstumörer är cancerösa tillväxtar som kan spridas till andra kroppsdelar, medan benigna lungsäckstumörer är icke-cancerösa tillväxtar som normalt inte sprider sig.

Maliga lungsäckstumörer kan delas in i två huvudgrupper: mesoteliom och metastaser. Mesoteliom är en ovanlig form av cancer som utvecklas i pleuran, medan metastaser är cancertillväxtar som har spridits till pleuran från en annan del av kroppen.

Lungsäckstumörer kan orsaka symtom som andningssvårigheter, hosta, bröstsmärta och trötthet. Behandlingen beror på typen av lungsäckstumör, dess storlek och om det har spridits till andra kroppsdelar. Behandlingsalternativ kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa.

'Vaginaltumör' är ett samlingsbegrepp för olika typer av tillväxtar eller tumörer i slidan (vagina). Det kan röra sig om både godartade och elakartade tumörer. Några exempel på vaginaltumörer är:

1. Vaginalkistor: De flesta vaginaltumörerna är godartade (benigna) och kallas vanligtvis för vaginalkistor eller glandulära cystor. Dessa uppstår ofta som en reaktion på irritation, inflammation eller hormonella förändringar i slidan.

2. Skivepitelcancer: Det är den vanligaste elakartade (maligna) tumören i slidan och utgör cirka 80-90% av alla elakartade vaginaltumörer. Skivepitelcancer uppstår ofta i den övre tredjedelen av slidan, nära cervix ( livmoderhalsen).

3. Sarkomer: Det är en ovanlig form av elakartad tumör som utgår från stödjevävnaden i slidan, till exempel muskler eller bindväv.

4. Melanom: Det är en sällsynt form av hudcancer som kan uppstå i slidans slemhinna, speciellt i den del som ligger närmast livmoderhalsen.

5. Lymfom: Det är en cancer i det lymfatiska systemet och kan ibland utgå från slidan.

Det är viktigt att notera att vaginaltumörer är ovanliga, och om du upplever några symptom som oroar dig bör du alltid söka medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

Radiation-induced leukemia är en typ av blodcancer som orsakas av exponering för höga doser joniserande strålning. Detta kan inträffa till följd av medicinska behandlingar, olyckor eller andra exponeringar i miljön. Radiation-induced leukemia uppstår när cellerna i benmärgen som producerar vita blodkroppar (leukocyter) skadas och muteras, vilket leder till oregelbunden celldelning och cancerutveckling. De vanligaste typerna av radiation-induced leukemia är akut myeloisk leukemi och myeloisk sarcom. Symptomen inkluderar trötthet, infektioner, blödnings tendency, svullnad i levern eller milten och smärtor i benen eller joints. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling och stamcellstransplantation.

I medicinen kan 'sannolikhet' definieras som graden av överensstämmelse mellan ett visst antal observationer och det förväntade resultatet baserat på en hypotes eller teori. Sannolikheten uttrycks ofta som ett värde mellan 0 och 1, där 0 betyder att det är osannolikt och 1 betyder att det är säkert.

Sannolikheter används ofta i medicinska studier för att bedöma huruvida ett visst resultat är kausalt relaterat till en viss behandling eller exponering, och kan hjälpa till att uppskatta risker och fördelar med olika behandlingsalternativ.

Exempel: Om en studie visar att 50 av 100 personer som använder en viss medicin får en biverkning, så är sannolikheten för att få denna biverkning 0,5 eller 50%.

Paklitaxel är ett preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom onkologin. Det är en typ av kemoterapi som tillhör gruppen taxaner och verkar genom att störa cellcykeln i cancerceller och på så sätt förhindra deras vidare delning och växt.

Paklitaxel används vanligen för behandling av olika typer av cancer, till exempel bröstcancer, äggstockscancer och lungcancer. Preparatet ges ofta i kombination med andra läkemedel och kan administreras via intravenös infusion.

Sidan påverkar även normala celler i kroppen, men dessa har vanligen en bättre förmåga att reparera sig själva efter behandlingen än cancercellerna. Vid användning av paklitaxel kan det uppstå biverkningar som diarré, illamående, kräkningar och försämrad blodbild. Dessa biverkningar behandlas vanligen med andra läkemedel eller genom att justera dosen paklitaxel.

Synnervstumörer, även kända som optisk nerve sheath meningiomer, är en typ av hjärntumör som utvecklas i den tunna hinnan (meningen) som omger synnerven. Synnerven är den nerv som skickar synsinnet från ögat till hjärnan. Synnervstumörer kan orsaka synförlust, ögonrörelsemålsättning och smärta beroende på var de växer och hur stor de blir. De är vanligtvis långsamväxande tumörer och behandlas ofta med kirurgi eller strålbehandling. I vissa fall kan observation vara ett acceptabelt alternativ om tumören är liten och inte orsakar några symtom.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Urogenitala tumörer är en övergripande benämning på cancersjukdomar som utvecklas i de urogenitala organen, vilka inkluderar urinvägar och könsorgan. Till de vanligaste formerna av urogenitala tumörer hör:

1. Prostatacancer - en cancer som utgår från prostata-körteln hos män. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos män i industrialiserade länder.
2. Högt placerad cancer i urinblåsan - en ovanlig cancerform som utvecklas i övergången mellan urinröret och urinblåsan, ofta hos unga kvinnor.
3. Peniscancer - en sällsynt cancerform som utvecklas i könsorganet penis hos män.
4. Testikelcancer - en cancerform som utvecklas i en av testiklarna hos män. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos män i åldern 15-35 år.
5. Vulvacancer - en sällsynt cancerform som utvecklas i könsorganet vulvan hos kvinnor.
6. Cancer i livmoderhalsen (cervixcancer) - en cancerform som utvecklas i livmoderhalsen, ofta orsakad av humant papillomavirus (HPV).
7. Cancer i njurarna (kärlcellscancer, nyckercellscancer och onyktercellscancer) - cancersjukdomar som utvecklas i njurarna.
8. Cancer i urinröret (urotelcancer) - en cancerform som utvecklas i slemhinnan som tapetserar insidan av urinröret.

Urogenitala tumörer kan behandlas med olika metoder, beroende på cancersjukdomens typ, lokalisation och spridning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi.

I medicinen refererer 'risiko' til sandsynligheden for at en given begivenhed, typisk en negativ hændelse eller et uønsket resultat, vil opstå. Risikoen udtrykkes ofte som sandsynligheden for at en given begivenhed vil indtræffe indenfor en given tidsperiode, og kan beregnes på flere måder, alt efter konteksten.

For eksempel kan risikoen for at udvikle et hjerteproblem i løbet af de næste 10 år beregnes som det antal personer ud af 100, der forventes at udvikle et hjerteproblem indenfor de næste 10 år. Risikoen kan også udtrykkes som en oddsratio, hvor sandsynligheden for at en begivenhed vil indtræffe i en gruppe sammenlignes med sandsynligheden for at den samme begivenhed vil indtræffe i en anden gruppe.

Risikovurderinger anvendes ofte i medicinsk beslutningstagen, hvor de kan hjælpe læger og patienter med at vurdere fordelene og ulemperne ved forskellige behandlingsmuligheder. Risikovurderinger bør altid ses i sammenhæng med andre faktorer, såsom alder, køn, medicinsk historie og livsstil, da disse faktorer kan have en betydelig indflydelse på den individuelle risiko for en given negativ hændelse eller et uønsket resultat.

Urinblåstumörer är abnorma tillväxtor i vävnaden i urinblåsan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och de senare kallas blas cancer. De flesta urinblåstumörerna är elakartade. Symptomen på urinblåstumörer kan inkludera blod i urinen, smärta under urinerand och frekventa behov att gå på toaletten. Riskfaktorer för att utveckla urinblåstumörer innefattar rökning, exponering för kemikalier och vissa typer av infektioner i urinvägarna. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan omfatta operation, strålbehandling, kemoterapi eller immunterapi.

Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or head and neck surgeons.

The goal of otorhinolaryngologic surgical procedures may vary depending on the specific condition being treated, but they often involve the removal or repair of damaged or abnormal tissues, the restoration of function, or the relief of symptoms. Some common examples of otorhinolaryngologic surgical procedures include:

* Tonsillectomy: the surgical removal of the tonsils, which are two masses of tissue located on either side of the back of the throat. This procedure is often performed to treat chronic or recurrent tonsillitis, sleep apnea, or other conditions that affect breathing and swallowing.
* Adenoidectomy: the surgical removal of the adenoids, which are clusters of tissue located behind the nasal cavity. This procedure is often performed in children to treat chronic sinus infections, recurrent ear infections, or sleep-disordered breathing.
* Septoplasty: a surgical procedure to correct a deviated septum, which is a condition where the thin wall of cartilage and bone that separates the two sides of the nose is crooked or off-center. This procedure can help improve breathing and reduce symptoms of nasal congestion.
* Myringotomy: a surgical procedure in which a small incision is made in the eardrum to relieve pressure caused by fluid buildup in the middle ear. This procedure is often performed in children with chronic ear infections or fluid buildup that does not respond to other treatments.
* Rhinoplasty: a cosmetic surgical procedure to reshape or resize the nose. This procedure can also be performed to improve breathing or correct structural defects.
* Laryngectomy: the surgical removal of the larynx, or voice box, which is often performed to treat cancer of the larynx or other conditions that affect speech and breathing.

These are just a few examples of the many different types of ear, nose, and throat (ENT) procedures that may be performed by an otolaryngologist. If you have any concerns about your ears, nose, or throat, it is important to consult with a qualified healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

"Vävnadsexpandrar" är ett medicinskt begrepp som refererar till material eller konstruktioner som används för att ersätta, stödja eller förstora skadade eller defekta vävnader i kroppen. De kan vara av naturlig eller syntetisk härkomst och är ofta designade för att integreras med mottagande vävnaden under läkprocessen.

Vävnadsexpandrar kan användas inom en mängd olika medicinska specialiteter, inklusive ortopedi, kirurgi, plastikkirurgi och tandvård. De kan vara i form av membran, skivor, nät, gel eller andra former som är anpassade efter den specifika användningen.

Exempel på vävnadsexpandrar inkluderar kollagenmembran som används för att stödja ben- och slemhinnevävnader, syntetiska nät som används för att förstora brösten eller behandla urinoärseleder, samt hydrogel som används för att fylla ut defekter i huden eller andra vävnader.

I allmänhet är målet med användning av vävnadsexpandrar att underlätta läkprocessen och främja regeneration av skadad vävnad, vilket kan förbättra funktion och/eller estetik hos patienten.

Tympani, eller tympanon, är den membran som skiljer mellan yttre och mittersta öronghangaren (övre och nedre delarna av örat). Det kallas också trombmembranet eftersom det vibrer när ljudvågorna träffar det, liknas ofta med en trumma. Membranet är cirka 80-100 mm² stort och har en genomsnittlig tjocklek på omkring 0,1 mm hos vuxna. Det är centrerat till ett litet område som kallas umbo, där man ofta kan se den mörka, triangulära, broskiga fliken (tragus) i det yttre örat sticka ut framför. Tympanet skyddas av en tunn hinna och är ansluten till de tre lilla benen inne i mittöronet som överför vibrationerna till inneröronet.

En "gapsvårighet" (engelska: *intellectual disability*) är en permanent, utvecklingsmässig funktionsnedsättning i intellektuell förmåga och adaptiva funktioner, med debut under barndomen eller ungdomen, vilket påverkar den enskilda individens förmåga att lära sig nya saker och hantera vardagliga livsförhållanden.

Förmågan till inlärning är nedsatt i såväl kognitiva som praktiska områden, vilket kan leda till svårigheter med social interaktion, kommunikation och omsorg om sig själv. Gapsvårighet delas ofta upp i olika grader av allvarlighet, från lindrig till allvarlig eller svår.

Det är viktigt att poängtera att en persons gapsvårighet inte på nåt sätt definierar deras värde som människa eller deras potential till personlig utveckling och framgång i livet. Med rätt stöd, interventioner och anpassningar kan personer med gapsvårighet leva fullgoda liv och bidra till samhället på många olika sätt.

Melanom är en form av cancer som utvecklas i hudens pigmentceller, kallade melanocyter. Det är den allvarligaste typen av hudcancer och kan potentiellt vara livshotande om det inte upptäcks och behandlas i tid. Melanom kännetecknas vanligtvis av en förändring eller nybildning av ett pigmenterat hudmärke, som kan variera i storlek, form, färg och struktur. Det kan även uppstå på slemhinnor, ögon och andra delar av kroppen som innehåller melanocyter.

Faktorer som kan öka risken för melanom innefattar:

* Överdrivet solexponering eller solbränna under livet
* Ljus hudtyp (type I eller II)
* Förekomst av många mole eller stora atypiska mole
* Personer med många solbrännor under bar barn- och ungdomsålder
* Anamnes om tidigare melanom eller andra typer av hudcancer
* Familjehistoria med melanom (ärftlig predisposition)

Det är viktigt att uppsöka läkare om man observerar några ovanliga förändringar i sina hudmärken, såsom asymmetri, oregelbundna kanter, skiftande färg, storlek över 6 mm eller en ulceration. Tidig upptäckt och behandling av melanom ökar chansen till fullständig bot.

Xenograft models are a type of animal model used in preclinical research, particularly in cancer studies. In a xenograft model, human tumor cells or tissues are implanted into an immunodeficient mouse, which allows the tumor to grow and be studied in a living organism.

Xenograft model antitumor assays refer to experiments that use xenograft models to evaluate the effectiveness of potential anti-cancer therapies. In these assays, the implanted tumor cells are allowed to establish and grow for a period of time before treatment with the experimental therapy is initiated. The response of the tumor to the therapy is then monitored over time, and various parameters such as tumor size, survival, and metastasis can be measured to assess the efficacy of the treatment.

Xenograft model antitumor assays can provide valuable information about the safety and effectiveness of new anti-cancer therapies before they are tested in human clinical trials. However, it is important to note that xenograft models have limitations, such as differences in tumor biology between mice and humans, and the absence of an intact immune system in immunodeficient mice, which can affect the translatability of the results to human patients.

Retroperitoneala tumörer är abnorma massor eller tillväxtar som utvecklas i det retroperitoneala området, vilket är den bakre delen av bukhålan. Detta område innehåller flera viktiga organ och strukturer, såsom levern, mjälten, nieren, urinblåsan, tarmsystemet och stora blodkärl.

Retroperitoneala tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på deras potential att sprida sig till andra delar av kroppen. De kan uppstå från olika typer av vävnader, såsom bindväv, muskler, nerver, blodkärl och körtelvävnad.

Exempel på retroperitoneala tumörer inkluderar liposarkom (godartad fettvävstumör), leiomyosarkom (elakartad muskelvävstumör), neurofibrom (godartig nervvävstumör) och sarcom (allmän benämning på elakartade vävnadsbildande tumörer). Andra typer av tumörer som kan förekomma i retroperitoneala området är lymfom, neuroendokrina tumörer och metastaser från andra cancerformer.

Symptomen på retroperitoneala tumörer kan variera beroende på storleken och platsen på tumören, men de vanligaste symptomen inkluderar buksmärta, illamående, viktminskning, trötthet och en känsla av tryck eller tunga i magen. I vissa fall kan dessa tumörer upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar, som exempelvis en CT-scan eller MRI. Behandlingen för retroperitoneala tumörer innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av cancer.

Röntgenstrålning, även känd som X-strålning, är en form av elektromagnetisk strålning med mycket korta våglängder och hög energidefination. Den har en våglängd mellan 10 pikometer (pm) och 10 nanometer (nm), vilket motsvarar frekvenser mellan 30 petaterahertz (PHz) och 30 exahertz (EHz). Röntgenstrålning produceras naturligt i vissa fenomen, såsom blixtnedslag och solfläckar, men den kan också skapas artificiellt med hjälp av speciella apparater som accelererar elektroner till höga hastigheter och sedan får dem att kollidera med ett mål.

I medicinen används röntgenstrålning ofta för att producera bilder av inre strukturer i kroppen, såsom benbrott eller tumörer. Strålningen passerar genom mjuk vävnad lättare än tätt packad vävnad som ben, vilket gör att de skilda områdena absorberar olika mycket strålning och ger upphov till kontrasterande bilder. Även om röntgenstrålning är ett viktigt verktyg inom medicinen, kan för höga doser vara skadliga för levande vävnad och öka risken för cancer. Därför bör användningen av röntgenstrålning begränsas till nödvändiga fall och under kontrollerade förhållanden.

'Proton' är ett begrepp inom atomfysiken och betecknar en subatomär partikel som finns i atomkärnan. Protonen har en positiv elektrisk laddning och tillsammans med neutronerna utgör de atomkärnans kärnmassa. Protonens laddning anges vanligtvis som +1, vilket är den grundläggande enheten för elektrisk laddning inom fysiken. Protonens massa är ungefär lika med 1,67 x 10^-27 kg och är något större än neutronens massa. Protoner spelar en viktig roll inom kemi och fysik, bland annat i samband med kemiska reaktioner och radioaktivt sönderfall.

Craniospinal irradiation (CSI) är en typ av strålbehandling som används inom medicinen, särskilt inom onkologi och neurologi. Behandlingen består av att ge jämnt utspridda stråldoser över hjärnan och ryggmärgen (craniospinal axeln) med syfte att eliminera cancerceller eller minska tumörstorleken.

CSI används ofta vid behandling av cancerformer som sprider sig längs nervsystemet, till exempel medulloblastom och andra former av cerebrala gliomer, primära centralnervsystemtumörer (PCNSL), ependymom och germinom.

Under behandlingen placeras patienten i en strålbehandlingsmaskin där de får exponeras för jämnt utspridda stråldoser över hjärnan och ryggmärgen, ofta från basen av skallen till höftpartiet. Stråldoserna kan variera beroende på patientens ålder, cancertyp och behandlingsfas, men de vanligaste värdena ligger mellan 2300 och 3600 centigray (cGy) som ges i flera sessioner över en period av flera veckor.

Även om CSI är en effektiv behandlingsmetod för att eliminera cancerceller längs nervsystemet, kan den också orsaka allvarliga biverkningar och komplikationer. Dessa inkluderar hjärnskador, läckage av cerebrospinalvätska, hormonella störningar, försämrad immunförsvar, skada på det känsliga vävnaden i hjärnan och ryggmärgen samt ökad risk för andra cancerformer. Dessa biverkningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan påverka patientens livskvalitet och överlevnad.

Dysgerminoma är en sällsynt typ av malign (cancerartad) tumör som utvecklas i äggstockarna (ovarierna). Den är en form av germcellstumör, vilket betyder att den uppstår från celler som annars skulle ha utvecklats till ägg eller spermier. Dysgerminom är motsvarigheten hos kvinnor till den mer vanliga testikelcancern seminom hos män.

Dysgerminom drabbar främst unga kvinnor i fertil ålder, och symptomen kan vara vagga och obestämbara, såsom smärta eller en känsla av tryck i underlivet, men ofta upptäcks tumören vid rutinmässiga gynekologiska undersökningar eller vid graviditetstester.

För att ställa diagnosen behövs vanligen en kirurgisk operation där en del av tumören tas bort och analyseras för att fastställa om det är en dysgerminom eller inte. Behandlingen består ofta av kirurgi, kemoterapi och ibland även strålbehandling. Prognosen är generellt god om tumören upptäcks tidigt och behandlas aggressivt.

Ewing sarcoma är en typ av cancer som vanligtvis utvecklas i ben eller vävnader kring benen. Det är en ovanlig form av cancer som främst drabbar barn och unga vuxna. Sarcomatum, Ewing definieras som en malign tumör som uppstår från mesenchymala stamceller, vilket betyder att den utgår ifrån celler som bildar bindväv, muskler och blodkärl.

Ewing sarcoma kännetecknas av specifika genetiska förändringar, där det ofta förekommer en typ av genetisk rubbning kallad ett (11;22) translokation. Det innebär att två olika kromosomer byter plats med varandra och bildar en ny gen som bidrar till cancerns utveckling.

Typiska symtom på Ewing sarcoma kan inkludera smärta, svullnad eller rodnad i området där tumören finns, trötthet, feber och viktminskning. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av röntgenundersökningar, magnetresonanstomografi (MRT), computed tomography (CT) och biopsi för att undersöka tumörvävnaden.

Behandlingen för Ewing sarcoma består vanligtvis av kombinationer av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi för att eliminera cancercellerna och försöka förhindra återfallsrisk. Prognosen varierar beroende på flera faktorer som till exempel tumörstadiet vid diagnos, patientens allmänt tillstånd och ålder samt behandlingsrespons.

Tungtumörer, även kända som maligna neoplasmer eller cancer i tungan, är onormala och outkontrollerade tillväxtceller som bildas i de olika delarna av tungan. Det finns två huvudtyper av tungtumörer: squamösa celltumörer (SCC) och salivkörteltumörer. SCC är den vanligaste typen och utgör cirka 90% av alla tungtumörer. De uppstår ofta i ytskiktet på tungan, men kan också spridas till djupare delar. Salivkörteltumörer är mindre vanliga och utgör cirka 10% av alla tungtumörer. De bildas i de speciella cellerna som producerar saliv.

Tungtumörer kan vara livshotande om de inte behandlas tidigt och effektivt. Faktorer som rökning, alkoholmissbruk och human papillomavirus (HPV) infektion ökar risken för att utveckla tungtumörer. Symptomen på tungtumörer kan variera beroende på vilken del av tungan som är drabbad, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i munnen, svullnad eller en sår som inte läker, problem med att tugga, svälja eller tala, och förändringar i känsel eller smak.

Diagnos av tungtumörer ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, bilddiagnostik och biopsi. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa. Prognosen för tungtumörer beror på flera faktorer, inklusive typen och graden av tumören, dess storlek och läge, och om den har spridit sig till andra delar av kroppen.

Monoclonal antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to fight off harmful antigens such as viruses and cancer cells. In the case of humanized monoclonal antibodies, the antibody is derived from a mouse source but has had its constant regions replaced with human ones, making it less likely to be rejected by the human immune system. This results in a hybrid molecule that combines the specificity of the original mouse antibody with the reduced immunogenicity of a human antibody. These types of antibodies are often used in targeted therapies for various diseases, including cancer and autoimmune disorders.

'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.

Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.

Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.

Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.

"Taxoid" er ein klasse av kjemisk compounder som fungerar som anti-kreftmidler. De fleste taxoids kommer fra barken eller nådene av trær i slikken som Stefanskt jerntrær (*Taxus baccata*) og japansk yew (*Taxus cuspidata*). Taxoids virker ved å støyte med tubulin-proteinet i kreftcellane, forstyrrende deres deling og voksten. Det mest kjente taxoidet er paklitaxel (handelsnavn: Taxol), som brukes i behandlinga av flere typer av kreft, inkludert livmoderhalskreft, lungkreft og brystkreft.

'Skivepiteltumörer' (eng. 'Duodenal tumors') är en allmän term för olika typer av god- och elakartade tumörer som kan uppstå i skenbenet, det vill säga den övre delen av tarmen som mynnar ut i tunntarmen. Här följer några medicinska definitioner:

1. Adenocarcinom: Detta är en elakartad tumör som uppstår från skivepitelcellerna, vilka är de celler som liningar tarmens inre yta. Adenocarcinomer i skenbenet är relativt sällsynta, men när de förekommer tenderar de att ha en dålig prognos.
2. Karcinoid: Detta är en typ av neuroendokrin tumör som ofta växer långsamt och kan uppstå i skenbenet. Även om de flesta karcinoidtumörer är godartade, kan de fortfarande sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer.
3. Gastrointestinal stromacellstumör (GIST): Detta är en sällsynt tumör som utgår från muskelceller i tarmväggen. De flesta GIST:erna är godartade, men en liten andel kan bli elakartade och sprida sig till andra delar av kroppen.
4. Lymfom: Detta är en typ av cancer som drabbar lymfsystemet, inklusive lymfkörtlarna i skenbenet. Lymfomer kan vara både god- och elakartade, men de flesta fall av lymfom i skenbenet är elakartade.
5. Hamartom: Detta är en benign (godartad) tumör som består av vävnad som normalt finns i området, men som har bildat en massa på grund av abnormalt tillväxtmönster. Hamartomer är oftast små och orsakar inga symtom, men de kan ibland bli så stora att de orsakar problem med matspjälkningen eller andra komplikationer.

Det är viktigt att notera att alla typer av tumörer i skenbenet inte behöver vara cancer. I vissa fall kan det råda osäkerhet kring om en tumör är god- eller elakartad, och ytterligare undersökningar kan behövas för att fastställa diagnosen. Om du har oro för någon typ av tumör i skenbenet rekommenderar vi dig att söka medicinsk hjälp så snart som möjligt.

Epidural tumorer är en allmän term för en tumör eller ett neoplastiskt växt som utvecklas i epiduralrummet, det rum som omger den yttre hårda hjärnhinnan (dura mater) i ryggraden. Dessa tumörer kan vara primära, vilket betyder att de har sin ursprungliga plats i epiduralrummet, eller sekundära, vilket innebär att de har spridit sig från en annan del av kroppen (t.ex. bröstcancer eller lunscancer).

Primära epiduraltumörer kan delas upp i tre olika typer:

1. Meningeom: En tumör som utvecklas från de membran (meningerna) som omger och skyddar hjärnan och ryggraden.
2. Neurinom: En långsamväxande, benign tumör som utvecklas från celler i den yttre hårda hinnan (dura mater).
3. Sarcom: En ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i epiduralrummet.

Sekundära epiduraltumörer orsakas vanligtvis av cancer som har spridit sig (metastaserat) från en annan del av kroppen. De allmänna symtomen på epiduraltumörer innefattar smärta, svaghet, kvalare i extremiteterna och sensoriska förändringar. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och placering.

Erektil dysfunktion (ED) är en medicinsk term som används för att beskriva en persons oförmåga att uppnå och/eller underhålla en tillräckligt stel erektion för att ha samlag. Detta kan orsakas av flera faktorer, inklusive fysiska, psykiska eller kombinationen av båda. Fysiska orsaker kan vara relaterade till hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, lägre nivåer av testosteron och biverkningar av vissa mediciner. Psykiska orsaker kan inkludera stress, ångest och depression. Behandlingen för ED kan variera beroende på orsaken och kan omfatta livsförändringar, medicinska behandlingar, mekaniska enheter som vakuumpumpar eller kirurgiska ingrepp.

Röntgenterapi, även känd som strålterapi eller radioterapi, är en form av cancerbehandling där högenergiska joniserande strålar används för att döda cancerceller och hämma deras förmåga att dela sig och växa. Strålningen kan fokuseras till en specifik plats i kroppen, såsom en tumör, eller ges över ett större område. Röntgenterapi kan användas ensam eller tillsammans med andra behandlingsmetoder som kirurgi och kemoterapi. Den kan också användas för att lindra smärta och andra symtom hos cancerpatienter i slutstadiet av sjukdomen.

En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.

Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.

Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.

Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.

Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

'Bindvävstumör' (eng. "Soft tissue tumors") är en övergripande benämning på godartade och elakartade tumörer som utvecklas i det mjuka vävnadslagret under huden, så kallat subkutant vävnad. Detta inkluderar bland annat muskler, bindväv, fettvävnad, nerver och blodkärl.

Godartade bindvävstumörer är oftast relativt harmlösa och kan behandlas genom observation, biopsi eller kirurgisk avlägsnande beroende på storlek, läge och tillväxttakt. Exempel på godartade bindvävstumörer är lipom (fettvävnadstumör), fibrom (bindvävstumör) och neurofibrom (nervtumör).

Elakartade bindvävstumörer däremot kan vara aggressiva, inkräkta på omgivande vävnader och metastasera till andra kroppsdelar. Behandlingen av elakartade bindvävstumörer består oftast av kirurgisk avlägsnande, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi). Exempel på elakartade bindvävstumörer är liposarkom (elakartad fettvävnadstumör), fibrosarkom (elakartad bindvävstumör) och neurofibrosarkom (elakartad nervtumör).

Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos och fastställa om en tumör är godartad eller elakartad efter att ha utvärderat olika faktorer som storlek, tillväxttakt, histopatologi (celltyp) och genetisk profil.

I'm sorry for the confusion, but "cell gifter" and "natural medicine" are not medical terms that are widely recognized or have a specific definition in the field of medicine. It is important to use precise and established medical terminology when discussing medical topics.

If you are referring to "cellular gift," it is a term used in regenerative medicine to describe the process of transferring healthy cells from one person to another to replace damaged or diseased cells. This can be done through various methods, such as stem cell transplantation or tissue grafting.

On the other hand, "natural medicine" refers to medical treatments and practices that use natural remedies, such as herbs, plants, and other natural substances, to prevent, diagnose, and treat various health conditions. However, it is important to note that not all natural remedies are safe or effective, and they should be used with caution and under the guidance of a healthcare professional.

Organoplatingruppen är en klass av kemiska föreningar som innehåller en kovalent bundet platinatom (Pt) och en eller flera kolatom(er) från en organisk grupp. Dessa föreningar används ofta inom medicinen, speciellt inom cancerbehandling, där de är kända som cytostatika eller cellgiftiga medel. Exempel på välkända läkemedel som tillhör denna grupp är cisplatin och karplatin.

Toraxvägg, även kallad bröstvägg, är en anatomisk term som refererar till den muskulösa och skeletetstrukturen som skiljer toraxhålan (där lungorna, hjärtat och andra vitala organ finns) från den övriga kroppen. Toraxväggen består av flera strukturer:

1. Revbenen: Två par revben (övre revben och nedre revben) skyddar de främre delarna av lungorna och hjärtat.
2. Bröstmuskler: Mellanrevbenens muskler (intercostalmuskler) fäster på revbenen och hjälper till att forma en muskulös vägg som möjliggör andning genom att expandera och komprimera toraxhålan.
3. Bröstbenet (sternum): Det långa, platta benet i mitten av bröstkorgen som förbinder de övre revbenen med varandra.
4. Ryggkotorna: De bakre delarna av toraxväggen består av ryggkotorna och musklerna i ryggen, inklusive ryggradsmusklerna (paraspinalmusklerna) och andra muskler som stödjer kroppens rörelser.

Sammanfattningsvis är toraxväggen en viktig struktur som skyddar de vitala organen i brösthålan och hjälper till att underlätta andning genom expansion och kompression av toraxhålan.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Monte Carlo-metoden är ett statistiskt sannolikhetsmetod som används för att simulera slumpmässiga händelser och beräkna numeriska approximationsvärden av komplexa problem. Den bygger på principen om att generera slumptal och använda dem för att simulera ett stort antal scenarier eller utfall, vilka sedan kan analyseras statistiskt för att uppskatta sannolikheter eller andra egenskaper hos det ursprungliga problemet. Metoden är uppkallad efter den berömda kasinot i Monaco, där slumpmässiga händelser används för att ge spelarna chansen att vinna pengar. I medicinska sammanhang kan Monte Carlo-metoden användas för att simulera olika sjukdomsförlopp, behandlingsalternativ eller andra komplexa processer där det är svårt att finna exakta analytiska lösningar.

Kraniofaryngiom är en sällsynt typ av godartad (benign) hjärntumör som utgår från rester av hypofysens embryonala utveckling. Tumören växer långsamt och sitter vanligtvis fast mellan hypofysen och hypothalamus, två strukturer som ligger i hjärnbasen.

Kraniofaryngiomer kan variera i storlek och kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur stora de är. Några vanliga symtom inkluderar synförändringar, huvudvärk, förhöjd trötthet, problem med hormonbalansen och ökat tryck i hjärnan.

Dessa tumörer behandlas ofta med kirurgi för att avlägsna så mycket som möjligt av tumören, och ibland kan strålbehandling användas efter operationen för att minska risken för återfalls cancer. Prognosen för personer med kraniofaryngiom varierar beroende på flera faktorer, inklusive tumörstorlek, placering och behandlingsrespons.

Radioisotoper, även kända som radioaktiva isotoper eller radionuklider, är varianter av grundämnen där atomkärnan har för få eller för många neutroner jämfört med den stabila formen. Detta gör att de är instabila och sönderfaller genom radioaktivt sönderfall, under vilket de emitterar ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar eller gammastrålning. Radioisotoper används inom en rad olika områden, till exempel medicin (till exempel för diagnostiska och terapeutiska syften), industri, forskning och militärt bruk.

Salivavsöndring, även känd som hypertrofi eller hyperplasi av spottkörtlarna, är ett tillstånd där dessa körtlar i munhålan blir överbildade och producerar för mycket speichel. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar, mediciner och vissa former av cancer. I vissa fall kan salivavsöndringen vara symptomfri, medan den i andra fall kan leda till obehagliga symtom som sväljningssvårigheter, hosta, andnöd och talproblem. Behandlingen av salivavsöndring beror på orsaken till tillståndet och kan innefatta mediciner, kirurgi eller strålbehandling.

Leucovorin, också känt som folinic acid, är en form av folsyra, ett vitamin B-komplex som hjälper till att underlätta cellens DNA-syreter. Leucovorin används ofta i kombination med kemoterapi, eftersom det kan hjälpa till att minska skadan på normala celler som orsakas av kemoterapeutika och ökar dess effektivitet mot cancerceller. Det används också för att behandla folsyra-brist och för att skydda patienter från vissa typer av toxiska effekter av metotrexat, ett kraftfullt kemoterapeutiskt läkemedel.

'Mediastinum' är ett medicinskt begrepp som refererar till det centrala kaviteten i thorax (brösthålan) som innehåller mellangärdet och de stora blodkärlen, nervtrådar och andningsrör. Det delas vanligen upp i övre, mittre och nedre mediastinum.

* Övre mediastinum: Den övre delen av mediastinet som innehåller strukturer som svälten (esofagus), luftstrupen (trachea), de stora blodkärlen som aortan och dess grenar, lymfknutor och delar av endokrina systemet som sköldkörteln (tiroidea) och övergången mellan struphuvudet och matstrupen (hypofarynx).
* Mittre mediastinum: Den mittersta delen av mediastinet som innehåller hjärtat, de stora blodkärlen som lungartärerna och lungvenerna, lymfknutor och det perikardiella säcket som omger hjärtat.
* Nedre mediastinum: Den nedre delen av mediastinet som innehåller matstrupen (esofagus), de stora blodkärlen som aortan, lymfknutor och den övre delen av bukhinnan (diaphragma).

Mediastinum kan vara drabbat av en rad sjukdomar, inklusive infektioner, inflammation, tumörer och cystor.

"Ductal carcinoma in situ (DCIS)" är en medicinsk term som refererar till en typ av bröstcancer som inte har spritt sig utanför bröstduktens väggar. Detta betyder att cancercellerna fortfarande befinner sig inne i de små rörleden (ductus) som transporterar mjölk från brösten till bröstvinet under amningstiden. DCIS är en icke-invasiv form av bröstcancer, vilket innebär att cancercellerna inte har penetrerat through den omgivande bröstvävnaden eller spritt sig till andra kroppsdelar.

DCIS kan vara olika stor och kan påverka en enda duktus eller flera. Det finns också olika typer av DCIS, beroende på hur cellerna ser ut under mikroskopi och hur snabbt de växer. I allmänhet behandlas DCIS för att förebygga att den utvecklas till en invasiv form av bröstcancer. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller hormonterapi.

'Patientval' eller 'patientvalet' är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där patienten aktivt deltar i besluten om sin egen vård och behandling. Det innebär att patienten informeras om olika alternativ, fördelar och risker, och på så sätt får möjlighet att ta ställning till vilken behandling som anses bäst från hans eller hennes perspektiv. Patientvalet kan variera beroende på patientens preferenser, värderingar och livssituation, och är en viktig del av den personcentrerade vården.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

En hysterektomi är ett kirurgiskt ingrepp där livmodern (uterus) extraheras från kroppen. Det kan utföras av olika anledningar, till exempel för att behandla livmoderrelaterade sjukdomstillstånd som livmoderhalscancer, livmodertumörer eller kraftiga menstruationsblödningar.

Det finns olika typer av hysterektomier beroende på hur mycket vävnad som extraheras. En total hysterektomi innebär att både livmodern och livmoderhalsen (cervix) tas bort, medan en subtotala hysterektomi bara innebär att livmodern tas bort. I vissa fall kan även äggstockarna och/eller bäckenvävnaden behöva tas bort, vilket kallas för en total eller radikal hysterektomi med bilateral salpingo-ooforektomi.

Efter ett sådant ingrepp kommer patienten inte längre ha menstruationer och blir oförmögen att bli gravid.

Otorhinolaryngologic neoplasms refer to abnormal growths or tumors that occur in the head and neck region, specifically within the scope of otorhinolaryngology, which is the medical specialty concerned with the diagnosis and treatment of disorders related to the ear, nose, throat, and related structures. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and they can develop in various areas such as:

1. The nasal cavity and paranasal sinuses
2. The nasopharynx (the upper part of the throat behind the nose)
3. The oropharynx (the middle part of the throat, including the soft palate, tonsils, and back of the tongue)
4. The larynx (the voice box)
5. The hypopharynx (the lower part of the throat, just above the esophagus)
6. The external auditory canal (the ear canal)
7. The middle ear and inner ear

Otorhinolaryngologic neoplasms can present with various symptoms depending on their location and size. These may include nasal congestion, nosebleeds, difficulty breathing through the nose, hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), ear pain, sore throat, swallowing difficulties, voice changes, or even facial numbness or weakness. Early diagnosis and treatment are crucial for improving outcomes and reducing potential complications.

Näthinnetumörer, även kända som oculära melanomer, är sällsyna cancerformer som utvecklas i celler som producerar pigment (melanocyter) i ögat. De flesta näthinnetumörerna utvecklas i bakre delen av regnbågsvävnaden (iris), men de kan också uppstå i cilliarkroppen eller näthinnan.

Det finns olika typer av näthinnetumörer, beroende på vilka celler som är drabbade och hur snabbt tumören växer. De två vanligaste typerna är:

1. Nästa melanom: Detta är den vanligaste typen av näthinnetumör och utgör cirka 90% av fallen. Den uppstår i cellerna som producerar pigment (melanocyterna) i regnbågsvävnaden eller cilliarkroppen.
2. Juxtapapillärt melanom: Detta är en ovanligare typ av näthinnetumör som utvecklas i celler som sitter vid basen av regnbågsvävnaden, nära optisk disk (punkt där synnerven lämnar ögat).

Symptomen på näthinnetumör kan variera beroende på storlek och plats på tumören. Vissa personer kan ha inga symptom alls, medan andra kan uppleva synförändringar, flyktiga fladdrande syn (flimmer), skuggor i synfältet eller förändringar i ögats utseende.

Behandlingen av näthinnetumör beror på storlek, typ, läge och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativ inkluderar observation, strålbehandling, kirurgi eller kombinationen av dessa.

'Endometrium tumorer' er en overordnet betegnelse for vækst af abnorme celler i livmodersliningens (endometriet) væv. Disse tumorer kan være godartede (non-cancerous) eller ondartede (cancerous).

Godartede endometriumtumorer, også kaldet endometrier, er oftest ændringer i livmodersliningens væv, der ikke udvikler sig til kræft. De mest almindelige typer af godartede endometriumtumorer inkluderer polypper og myomer.

Ondartede endometriumtumorer, også kaldet livmoderkræft, er mere alvorlige og kan sprede sig til andre dele af kroppen. De mest almindelige typer af ondartede endometriumtumorer inkluderer endometroid carcinoma, serous carcinoma, clear cell carcinoma og carcinosarcoma.

Symptomer på endometriumtumorer kan inkludere uregelmæssig menstruation, utydelige blødninger mellem perioder, smerter under samleje, smerter i underlivet eller slemme udflåd fra skeden. Hvis du oplever nogen af disse symptomer, bør du søge medicinsk vejledning og undersøgelse for at fastslå diagnosen og få behandling så tidligt som muligt.

'Ansiktstumörer' refererar till olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i ansiktsregionen. Detta inkluderar både hudcancer och djupare liggande cancersjukdomar. Några exempel på olika typer av ansiktstumörer är basalcellskancer, plattcellsskancer, svartskinnscancer (melanom), andras kinds carcinom och sarkom. Varje typ av ansiktstumör har sin egen orsak, riskfaktor, behandling och prognos. De flesta ansiktstumörerna kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt, men vissa typer kan vara mer aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

Medicinskt kan "glosögdhet" definieras som en försämring av förmågan att artikulera tala, det vill säga att forma och producera tal med hjälp av tungan, läpparna och andra munmuskler. Glosögdhet kan orsakas av olika medicinska tillstånd som neurologiska sjukdomar, skador på hjärnan eller nerverna, strukturella skador på munnen eller tungan, eller muskulära problem. Symptomen på glosögdhet kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera att personen har svårt att producera klara ljud, att talet blir sluddrigt eller nästan omöjligt att förstå. Behandlingen av glosögdhet beror på orsaken till problemet och kan innefatta logopedisk träning, medicinsk behandling eller kirurgi.

Pneumonectomi är en typ av thoraxkirurgi (bröstkorgschirurgi) som innebär att hela lungan på ena sidan av bröstet tas bort. Orsaken kan vara cancer eller annan allvarlig lungsjukdom. Operationen utförs under allmänt anestesi och kräver ofta ett tillfrisknande på flera veckor efteråt. Efter operationen behöver patienten vanligen andningsövningar för att stärka andningsmuskulaturen.

"Bronkialtumörer" refererar till tumörer eller cancer som utvecklas i de luftvägarna (bronki) som för luften in och ut från lungorna. Det finns två huvudsakliga typer av bronkialtumörer:

1. Bronkialcancer: Detta är en form av lungcancer som utvecklas i de stora luftvägarna (bronki). Ovanligare än andra former av lungcancer, men ofta diagnostiseras i ett sen skede och kan vara aggressiv. Rökning är den främsta riskfaktorn för bronkialcancer.

2. Bronkiektasi: Detta är en sällsynt, kronisk lungsjukdom som orsakar permanent utvidgning av de mindre luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Bronkiektas kan leda till upprepade lunginfektioner och andningssvårigheter. Det är inte cancer, men det kan öka risken för att utveckla lungcancer.

I medicinska sammanhang används ofta termen "centrala lungcancer" som synonym till bronkialcancer, eftersom tumören ofta växer i de centrala luftvägarna (bronki) nära luftstrupen (trachea).

Lineär energiförflyttning (LINEAR ENERGY TRANSFER, LET) är en term inom strålningsfysik och definieras som den medelvärda energimängd som överförs till ett medium per längdenhet av strålpartikelns bana. Det vill säga, LET mäter hur mycket energi som en partikel överför till ett material per väglängd.

LET används ofta för att beskriva hur skadlig en given typ av joniserande strålning är, eftersom högre värden på LET tenderar att orsaka mer allvarliga biologiska skador än lägre värden. Detta beror på att högre LET-värden ofta leda till tätare koncentrationer av skadliga sekundära partiklar, såsom fria radikaler och joner, i det exponerade materialet eller vävnaden.

LET mätas vanligtvis i enheten keV/µm (kiloelectronvolts per mikrometer) eller i internationella enheterna för absorbed dos per längdenhet (international system of units, SI-enheter), som är gray per meter (Gy/m).

Laaserterapi (laser therapy) är en form av behandling där man använder sig av en laser för att påverka vävnader i kroppen. Laser står för "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation", och innebär att ljuset amplifieras genom stimulering av atomers eller molekylers energitillstånd.

I lasermedicinen används laserstrålar med olika våglängder, intensiteter och frekvenser beroende på vilket syfte behandlingen har. Strålarna kan generera värme, mekanisk energi eller kemiska reaktioner i vävnaden, beroende på lasertyp och inställningar.

Exempel på användningsområden för lasermedicin innefattar smärtbehandling, muskelavslappning, hudbehandlingar (exempelvis för behandling av akne, ärr eller pigmentförändringar), ögonkirurgi och kirurgiska ingrepp.

Det är viktigt att notera att lasermedicin bör utföras av utbildad personal eftersom felaktig användning kan leda till skador på patienten.

Rutenium-radioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet rutenium, som har atomnummer 44 på periodiska systemet. Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör platinagruppen i övergångsmetallerna.

En radioisotop är en isotop av ett grundämne där kärnan är instabil och sönderfaller naturligt genom att avge ioniserande strålning, såsom alfa- eller betastrålning. Varje rutenium-radioisotop har olika halveringstid (tiden det tar för hälften av atomkärnorna att sönderfalla) och energiutsläpp.

Exempel på rutenium-radioisotoper inkluderar:

1. Ruthenium-103 med en halveringstid på 57,2 dagar
2. Ruthenium-106 med en halveringstid på 1,02 år

Dessa radioisotoper används inom medicinen för behandling av vissa cancerformer och andra sjukdomar. I strålterapi kan de exempelvis användas i form av encapsulerade mikrospännen (seeds) som placeras nära tumören för att avge lokaliserad strålning.

Multicenterstudier är kliniska eller epidemiologiska studier som genomförs på flera olika sjukvårdsinrättningar, ofta i flera olika städer eller länder. Dessa studier utförs vanligen när en enskild center inte har tillräckligt med patienter eller resurser för att kunna genomföra en studie av den önskade storleken och kvaliteten.

Multicenterstudier kan vara observationella, där forskaren samlar in data om patienter som redan har fått vården, eller interventionsstudier, där patienter tilldelas slumpmässigt till olika behandlingsgrupper. I båda fallen krävs det en standardiserad datainsamling och analysprocedur för att garantera jämförbarhet mellan de olika centrarna.

Principerna för multicenterstudier innefattar:

1. Standardisering: Alla centra måste följa samma protocol och datainsamlingsmetoder för att garantera jämförbarhet mellan olika platser.
2. Samordning: En samordnande enhet ansvarar för studiens design, etikprövning, patientrekrutering, datainsamling, kvalitetskontroll och slutlig analys.
3. Etik: Multicenterstudier måste följa samma etiska principer som enskilda studier, inklusive informerad samtycke från deltagarna och skydd av deras personliga information.
4. Kvalitetskontroll: En central kvalitetskontrollgrupp ansvarar för att se till att data är korrekta och kompletta och att studien följer de etablerade riktlinjerna.
5. Statistisk analys: Central statistisk analys behövs för att säkerställa jämförbarhet mellan olika centra och för att korrekt tolka resultaten.
6. Publikation: Resultaten från multicenterstudier ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter för att dela med sig av kunskapen till den bredare forskningsgemenskapen.

'Armhåla' (latin: Axilla) är en anatomisk term för den region som befinner sig under överarmsen och ovanför mellankroppen. Den inkluderar pannikulus carnosus, axillarlakarna, axillärlymfkörtlar, nervändar, blodkärl och det subkutana fettet. Armhålan är en kritisk region för medicinsk diagnostik eftersom den innehåller ett stort antal lymfkörtlar som kan drabbas av inflammation eller cancer, särskilt i samband med bröstcancer hos kvinnor.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Karmustin är ett kemoterapeutikum som används för att behandla olika typer av cancer, till exempel hjärntumörer och lymfom. Det är en typ av alkylantmedicin, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancercellerna så att de inte kan dela sig och växa.

Specifikt är Karmustin en nitrosourea-förening som innehåller två alkylerande grupper, vilket gör att det kan reagera med två olika ställen på DNA-molekylen och orsaka mer skada än vissa andra typer av alkylanterapeutika.

Karmustin ges vanligen som en intravenös infusion under flera timmar, och behandlingen kan upprepas var tredje till fjärde vecka beroende på patientens respons och tolerans för medicinen.

I am not aware of any medical condition or term specifically associated with the country "Japan." If you have any specific medical question related to Japan or Japanese people, I would be happy to try and help answer it.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

Neuroektodermala tumörer, primitiva (PNET) är en ovanlig typ av cancer som utgår från neuroektodermal vävnad, vilket är ett slags embryonal vävnad som under fostertiden utvecklas till nervsystemet. PNET-tumörer kan uppstå var som helst längs det centrala nervsystemet (CNS), men de flesta förekommer i hjärnbarken eller i ryggraden.

PNET-tumörer kännetecknas av snabb celldelning och kan infiltrera omgivande vävnad. De är ofta aggressiva och har hög risk för recidiv (återfall). Symptomen varierar beroende på var tumören sitter, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, synproblem, svaghet eller förlamning på ena sidan av kroppen och förändrat beteende eller medvetande.

Diagnosen ställs vanligen genom magnetresonans- eller datortomografisk undersökning (MRI eller CT) följt av biopsi eller operation för att ta ut en tumörprov. Behandlingen innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

Det är värt att notera att termen "PNET" har fallit ur bruk som en officiell diagnos och ersatts av andra mer specifika diagnoser beroende på var tumören sitter i CNS, till exempel medulloblastom för tumörer i hjärnbarken och atypisk teratoid/rhabdoid tumör (ATRT) för tumörer i ryggraden.

En gallgångstumör är en ovanlig sorts tumör som utvecklas i gallgångarna, de smala rörleden som för bilevätska från levern till tarmen. Gallgångstumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga gallgångstumörer är cancer och de flesta fall av gallgångstumörer är av den maliga typen.

Gallgångscancer, även känd som kloridkarzinom eller gallgångscelligcancer, är den vanligaste formen av elakartig gallgångstumör. Den utvecklas oftast i de små grenarna av gallgångarna och kan vara svår att upptäcka på tidigt stadium eftersom den sällan orsakar några symtom. När tumören växer kan den blockera gallgångarna, vilket kan leda till gulsot (icterus), smärta i överkroppen och mag-tarmsymtom som illamående och kräkningar.

Andra typer av elakartiga gallgångstumörer inkluderar adenocarcinom, sarcom och lymfom. Godartade gallgångstumörer är ovanliga, men kan innefatta papillä cystadenom och mukösa cystadenom.

Behandlingen för gallgångstumörer beror på typen av tumör, dess storlek och om det har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Den medicinska definitionen av "bröstkorg" (thorax) är den del av kroppen som omsluts av bröstbenet (sternum), revbenen (costae) och ryggkotorna (vertebrae thoracicae). Bröstkorgen skyddar viktiga vitala organ såsom hjärtat, lungorna och stora blodkärlen.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.