Riktad organdonation, även känd som direktad donation eller non-släkt-relaterad living donation, är en form av organ donation där en levande donator väljer att ge en specifik mottagare ett av sina egna organ. Detta står i kontrast till den vanligare formen av organdonation, som sker efter dödsfall och involverar att organen tilldelas en mottagare baserat på behov, kompatibilitet och andra kriterier.

Riktad organdonation är en komplex process som kräver omfattande utvärderingar av både donatorn och mottagaren för att säkerställa att donationen är både medicinskt lämplig och etiskt acceptabel. Bland de organ som oftast doneras på detta sätt finns njurar, lever och delar av lungor.

Det är värt att notera att riktad organdonation inte ska förväxlas med "förbunden donation", där en levande donator väljer att donera ett organ till en specifik person som de känner, till exempel en familjemedlem eller en vän. I det senare fallet är relationen mellan donatorn och mottagaren välkänd och har redan etablerats före donationen.

I medicinska sammanhangen refererar "prästerskap" vanligtvis till en grupp av auktoriserade och utbildade läkare som har fått sina licenser och är certifierade att praktisera medicin. Prästerskapet inkluderar ofta specialistläkare, kirurger, familjeläkare och andra erfarna läkare som har en ledande roll i patientvården, utbildning och forskning. Termen "präst" kommer ursprungligen från det latinska ordet "sacerdos", vilket betyder "helig person" eller "den som utför heliga riter". I medicinsk kontext har termen "prästerskap" blivit en etablerad metafor för den höga status och respekt som läkare traditionellt har haft inom samhället.

'Vävnads- och organaffning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där vävnader eller organ i kroppen successivt ersätts av ämnen som inte har samma funktion eller struktur. Detta kan ske på grund av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocessen. I vissa fall kan vävnads- och organaffning leda till försämrad funktion och eventuell organskada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar fibros (förtjockning och skleros av bindväv), ateroskleros (förtjockning och härdning av artärernas väggar) och cirros (förändringar i leverstrukturen som orsakas av fibros).

The United States Office of Research Integrity (ORI) är en federal myndighet som sorterar under USA:s Department of Health and Human Services. ORI har till uppgift att övervaka och främja forskningens integritet inom den biomedicinska forskningen som finansieras av offentliga medel från den federala statsmakten i USA.

ORI definierar sig självt som följer: "The Office of Research Integrity promotes integrity in biomedical research through prevention, detection, and resolution of research misconduct and other activities that undermine the trustworthiness of research." (Översättning: ORI främjar integritet inom biomedicinsk forskning genom förebyggande, upptäckt och lösning av forskningsfusk och andra aktiviteter som undergräver förtroendet för forskningen.)

Kopierat från: (senast besökt 2023-03-15)

"Tredje parts samtycke" är ett begrepp inom medicinen som refererar till en process där en person ger tillstånd för att hans eller hennes personliga och hälsorelaterade information ska delas med en tredje part, till exempel en annan vårdgivare eller en familjemedlem. Detta är vanligt när den sjuke inte själv har kapaciteten att ta beslut om sin egen vård och behandling. I sådana fall kan en juridisk förmyndare, en familjemedlem eller en vårdgivare söka tredje parts samtycke för att få tillgång till den persons information som behövs för att ge korrekt och effektivt medicinskt stöd. Det är viktigt att respektera patientens integritet och endast dela information som är relevant och nödvändig för att ge den vård som behövs.

Tillvävnadsbanker, även kallade vävnadsdonationsbanker eller biologiska banker, är en organisation eller en del av ett sjukvårdsystem som samlar, processar, lagrar och distribuerar human vävnad och celler för transplantation och terapeutisk användning.

Vävnadsbanker kan innehålla en mängd olika typer av human vävnad, såsom hud, benmärg, lever, lungor, hjärta, njurar, binjurar, hornhinna, senor och äggstockar. Dessa vävnader kan komma från levande donatorer eller avlidna donatorer, beroende på vilken typ av vävnad det är och de regler och riktlinjer som gäller för respektive land och region.

Vävnadsbanker arbetar ofta tätt tillsammans med sjukvårdsinstitutioner, forskare och läkare för att möjliggöra transplantationer och terapeutiska behandlingar för mottagare som lider av allvarliga sjukdomar eller skador. De följer strikta riktlinjer och procedurer för att säkerställa att vävnaden är säker, effektiv och kompatibel med mottagaren.

Det är viktigt att notera att vävnadsbanker skiljer sig från blodbanker, som samlar, testar, ställer in och distribuerar blod och blodprodukter istället för vävnad.

Organpålägg (engelska: organ graft) är inom transplantationsmedicin ett kirurgiskt ingrepp där man överför en eller flera organ från en donator till en mottagare. Organen som tas bort från den avlidne donatorn kallas för organdonation och det organ som läggs till patienten kallas för organgivare.

Organpålägg kan vara livräddande för dem som har organ failure, såsom lever- eller njurfailure. Andra exempel på organtransplantationer inkluderar hjärt-, lung- och bukspottkörteltransplantationer. För att organgivare ska vara lämplig måste de uppfylla vissa kriterier, till exempel ha en kompatibel blodgrupp och vara fri från infektioner som kan spridas till mottagaren.

Organgivare kan vara antingen levande eller avlidna. Levande donationer är möjliga för vissa organ, såsom levern och ena nieren, där en del av organet kan tas bort från den levande donatorn utan att skada deras hälsa. Avlidna donatorer är oftast de som har avlidit i olyckor eller av sjukdomar som inte påverkat deras organ.

Organgivare måste ge sitt samtycke till donationen och det är viktigt att respektera deras önskemål och familjs önskemål angående organdonation. I många länder finns lagar som reglerar organdonation och transplantation för att säkerställa att processen är etisk, rättvis och trygg för både donatorer och mottagare.

Oocyte donation är en fertilitetsbehandlingsmetod där äggceller (oocyter) ges från en donor till en mottagare som inte kan producera eller använda egna fungerande äggceller. Detta kan vara orsakat av ålder, tidig menopaus, genetiska störningar eller på grund av behandlingar som skadat äggstockarna, till exempel cancerbehandling.

I oocyte donation är donatorn oftast en ung, fertil kvinna som genomgår stimulering och sedan operativt tas bort äggceller från hennes äggstockar. Därefter kan äggcellerna antingen befruktas med spermier i ett laboratorium (in vitro fertilisation, IVF) och överföras till mottagarens livmoder (embryotransfer), eller så kan de direkt överföras till mottagaren om hon har en partner vars spermier ska användas för befruktning.

Oocyte donation är en teknik som används när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga och när det inte finns några andra alternativ för att uppnå graviditet. Det är viktigt att notera att oocyte donation är styrd av lagar och etiska riktlinjer som varierar mellan länder, och därför kan det finnas restriktioner och krav som måste uppfyllas för att kunna delta i en sådan behandling.

In medical terms, "family" is typically defined as a group of individuals who are related by blood, marriage, or adoption and share a common living environment. The definition can vary, but it generally includes two or more people who consider themselves to be a family unit and provide emotional and/or financial support for one another.

In the context of healthcare, the concept of family is often expanded to include any group of individuals who play a significant role in an individual's life, such as close friends, partners, or caregivers. This broader definition recognizes that social support networks can have a profound impact on an individual's health and well-being.

It's important to note that the concept of family can be complex and varied, and healthcare providers should strive to be sensitive and respectful of each patient's unique family situation.

"Beslutsfattande" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en läkare eller ett healthcare-team samlar information, värderar alternativ och väljer en kurs av handling för att hantera en patients problem eller situation. Denna process involverar ofta att väga upp potentiala risker och fördelar, ta hänsyn till den enskilda patientens preferenser och värderingar, och fatta ett beslut som är baserat på bästa tillgängliga evidens.

Processen kan involvera flera steg, inklusive:

1. Identifiering av problemet eller situationen
2. Samlande av relevant information
3. Utvärdering av alternativ och möjliga utfall
4. Viktning av olika faktorer som påverkar beslutet, inklusive patientens preferenser och värderingar, behandlingsmål, risker och fördelar, kostnader och tillgänglighet
5. Fattande av ett slutligt beslut om en kurs av handling
6. Genomförande och efterbehandling av beslutet

Beslutsfattandet kan vara en komplex process, särskilt i situationer där det finns osäkerhet eller oenighet angående den bästa kursen av handling. I dessa fall kan deltagande av patienten och/eller deras vårdgivare i beslutsfattandeprocessen vara särskilt viktigt för att säkerställa att beslutet är välgrundat, transparent och i enlighet med patientens preferenser.