Rotenone är ett organisk compound som naturligt förekommer i vissa växter, såsom johannesbrödsträdet. Det har traditionellt använts som ett insektgift och fiskgift av olika kulturer runt om i världen.

I medicinsk kontext kan rotenon användas som en form av experimentell behandling för Parkinson's sjukdom, en neurologisk störning. I dessa studier har forskare använt rotenon för att skapa modeller av Parkinson's sjukdom i laboratoriet genom att exponera celler eller djur för ämnet. Rotenon är känt för att inhibera en specifik typ av enzym, komplex I, i mitokondrier, vilket orsakar oxidativ stress och celldöd. Dessa effekter liknar de som ses hos Parkinson's sjukdom, vilket gör rotenon användbart som ett forskningsverktyg för att undersöka sjukdomens mekanismer och möjliga behandlingsstrategier.

Det är värt att notera att rotenon inte används som en etablerad behandling för Parkinson's sjukdom hos människor på grund av dess toxicitet och brist på tillräcklig information om säkerhet och effektivitet.

'Uncoupling agents' är en term inom farmakologi och fysiologi som refererar till substanser som förhindrar effektiv energiproduktion i mitokondrier, de subcellulära organellerna där cellens aeroba respiration sker.

Mitokondrier genererar energi genom en process som kallas oxidativ fosforylering, där elektroner från näringsämnen överförs till syre, med en bieffekt av att protoner pumpas ut i mitokondriens intermembranrum. Detta skapar ett koncentrationsgradient för protoner som driver syntesen av ATP (adenosintrifosfat), den primära energibäraren i cellen.

Uncoupling agents fungerar genom att direkt eller indirekt tillåta protoner att diffundera tillbaka in i mitokondriematrisen, oavsett koncentrationsgradientet. Detta förhindrar bildandet av ett protonkoncentrationsgradient och därmed syntesen av ATP. I stället omvandlas den frigjorda energin till värme istället för att användas för cellens syrekrävande processer.

Exempel på uncoupling agents inkluderar 2,4-dinitrophenol (DNP) och klorater. Dessa substanser har historiskt använts som viktminskningsmedel på grund av deras termogeniska effekter, men de är numera förbjudna i många länder på grund av allvarliga biverkningar och risk för död.

Elektrontransportkomplex I, också känd som NADH-dehydrogenas, är ett enzymkomplex som spelar en central roll i cellandningens elektrontransportkedja. Detta komplex hjälper till att överföra elektroner från NADH till coenzym Q10 och pumpar protoner över mitokondriens inre membran, vilket genererar ett protonkoncentrationsgradient som används för att producera ATP. Elektrontransportkomplex I består av flera proteiner och kofaktorer, inklusive flavinmononukleotid (FMN) och många Fe-S-kluster.

Antimycin A är ett starkt, hämmande preparat som utvinns från vissa svampar och bakterier. Det verkar genom att hämma en viss andel av den cellulära andningen i mitokondrier, vilket kan leda till celldöd. Preparatet används inom forskning för att studera celldödlighet och andningsprocesser på cellnivå. Det bör inte användas som läkemedel eftersom det är giftigt för många olika levande varelser, inklusive människor.

Oligomycin är ett antibiotiskt medel som isolerats från bacterien Streptomyces diastatochromogenes. Det består av en grupp av närbesläktade komponenter, varav den mest aktiva kallas oligomycin A.

I medicinsk kontext används oligomycin som ett forskningsredskap för att studera celldygnaden och mitokondriell fosforylering. Det fungerar genom att hämma den enzymkomplex III i mitokondriens elektrontransportkedja, vilket blockerar produktionen av ATP (adenosintrifosfat), ett viktigt energimolekyl i cellen.

Det bör dock poängteras att oligomycin inte används som en terapi eller behandling för mänskliga sjukdomar på grund av dess negativa effekter på celldygnaden och energiomsättningen.

NADH-dehydrogenas, även känt som komplex I, är ett enzymkomplex som är beläget i mitokondriens inre membran. Det spelar en central roll i cellens ämnesomsättning genom att underlätta överföringen av elektroner från NADH till coenzym Q (CoQ) i den så kallade oxidativa fosforyleringskedjan.

NADH-dehydrogenas består av flera olika underenheter som tillsammans bildar ett komplext proteinkomplex. Det innehåller även en flavinmononukleotid (FMN) och flera järn-svavelkluster, vilka fungerar som elektronacceptorer.

Reaktionen som katalyseras av NADH-dehydrogenas kan skrivas som följer:

NADH + CoQ + 5H+ → NAD+ + CoQH2 + 2H+

I denna reaktion reduceras coenzym Q till sin reducerade form (CoQH2), samtidigt som NADH oxideras till NAD+. Elektronerna från NADH överförs via FMN och järn-svavelklustren till CoQ, vilket genererar ett protongradient över mitokondriens inre membran. Denna gradient driver sedan syntesen av ATP, det energirika molekylen som används av cellen för att utföra olika funktioner.

Elektrontransport är en biokemisk process som sker inne i celler och är en viktig del av cellandningen, eller celldygnets process. Det är en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

I mitokondrierna, de subcellulära organellerna som är ansvariga för cellandningen, sker elektrontransporten i den så kallade elektrontransportkedjan. Denna kedja består av en serie komplexa proteiner och koenzym som sitter inbäddade i mitokondriens inre membran. Elektroner från reducerade coenzym, till exempel NADH och FADH2, passerar genom denna kedja och överförs till syre, vilket är det slutliga elektronacceptorn. Under transporten frigörs energi, som används för att pumpa protoner (H+) över mitokondriens inre membran, vilket skapar ett koncentrationsgradient. ATP-syntas, ett enzymkomplex beläget i mitokondriens inre membran, använder sedan denna gradient för att syntetisera ATP från ADP och fosfat.

I alltså är elektrontransporten en viktig process som genererar energi i celler genom en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket leder till skapandet av ATP.

'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakar rörelseproblem liknande de som ses vid Parkinson's disease. Dessa symptom inkluderar tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabilitet i kroppsställningen. Det finns olika orsaker till parkinsonism, exempelvis andra neurologiska sjukdomar, vissa mediciner eller toxiner, eller degenerativa hjärnsjukdomar som Parkinson's disease.

Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre i ett högt oxidationstillstånd. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andningen, men deras koncentration kan öka avsevärt under vissa patologiska tillstånd, såsom ischemisk skada och inflammation.

Reaktiva syre radicaler har en oskyddad elektron i sin yttre elektronskal, vilket gör dem mycket reaktiva och fähiga att reagera med andra molekyler i kroppen, bland annat med DNA, proteiner och lipider. Denna reaktivitet kan leda till skada på cellmembran, proteiner och DNA, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till cancer.

Exempel på reaktiva syre radicaler inkluderar superoxidradikaler (O2•−), väteperoxidradikaler (HO2•) och hydroxylradikaler (•OH). Kroppen har ett antal mekanismer för att skydda sig mot skador orsakade av reaktiva syre radicaler, bland annat genom att producera antioxidanter som neutraliserar dessa molekyler.

'Parkinson's sjukdom, sekundär' (engelska: 'Secondary Parkinsonism') är en neurologisk störning som liknar Parkinson's sjukdom men orsakas av en annan underliggande medicinsk eller fysiologisk tillstånd. Den kan också kallas för 'atypisk parkinsonism'.

Det finns flera möjliga orsaker till sekundär Parkinsonism, inklusive:

1. Exponering för toxiner som mangan eller koldisulfid (CS2)
2. Infektioner som encefalit eller venerisk syfilis
3. Hjärnskador orsakade av stroke, trauma eller operation
4. Vissa mediciner som neuroleptika, reserpin och MPTP (1-metyl-4-fenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridin)
5. Neurodegenerativa tillstånd som demens sjukdomen vid koroirosion (CJD), multipel systematrofi (MSA) och progressiv supranukleär paralys (PSP)

Sekundär Parkinsonism kan vara lika svår att diagnostisera som primär Parkinson's sjukdom, men det finns vissa skillnader i symtomen som kan hjälpa till att skilja dem åt. Till exempel kan sekundär Parkinsonism orsaka snabbare påverkan av balans och koordination jämfört med primär Parkinson's sjukdom.

Liksom med primär Parkinson's sjukdom finns det inget botemedel för sekundär Parkinsonism, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen. Dessa inkluderar läkemedel som levodopa och dopaminagontistorer, samt fysisk terapi och rehabilitering.

Insektsdödande medel, även kända som insekticider, är ämnen som används för att döda eller kontrollera populationer av skadedjursinsekter. De fungerar genom att störa ett specifikt enzym, nervreceptor eller annan biokemisk process hos insekterna, vilket orsakar dess död. Insektsdödande medel kan antingen vara kontakt- eller systemiska, beroende på om de dödar insekter genom direkt kontakt eller genom att spridas inom värden växt. Det är viktigt att hantera och använda insektsdödande medel säkert, eftersom de också kan vara skadliga för människor, djur och miljön om de inte används korrekt.

1-Methyl-4-phenylpyridinium (MPP+) är en positivt laddad katjon som förekommer i neurotoxinet MTPT (1-methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine). MPP+ är känt för att vara mycket skadligt för dopaminerga nervceller och används ofta som en modell för att studera Parkinson's sjukdom i laboratoriemiljö.

I medicinsk kontext kan termen användas när man diskuterar forskning eller terapi relaterad till Parkinson's sjukdom och andra neurodegenerativa tillstånd.

Paraquat är ett starkt herbicid (orsakar död av växter) som används för att kontrollera ogräs i kommersiella jordbrukslandskap och industriella områden. Det är en giftig substans som kan orsaka allvarliga skador på människors lungor, lever, njurar och hjärta vid exponering. Paraquat är inte tillgängligt för vanlig användning av konsumenter i de flesta länder, inklusive Sverige, på grund av dess höga toxicitet.

Det är viktigt att notera att paraquat inte bör förväxlas med glyfosat, som är ett annat herbicid som ofta diskuteras i samband med hälsorisker. Glyfosat är mindre giftigt än paraquat och används mer vanligtvis i hushållsprodukter för trädgårdsunderhåll, såsom Roundup.

Submitokondriella partiklar, även kända som submikrovaskulära partiklar eller SVPs, är en typ av cellulära strukturer som kan påträffas hos individer med certain neurologiska tillstånd, särskilt neurodegenerativa sjukdomar. Dessa partiklar består av aggregationer av proteiner och lipider och har en diameter på mellan 50 och 200 nanometer.

Submitokondriella partiklar har identifierats i hjärnvävnaden hos patienter med Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och andra neurodegenerativa tillstånd. De kan också påträffas i blodkärlen i hjärnan, vilket har lett till spekulationer om att de kan spela en roll i patofysiologin bakom dessa sjukdomar.

Det är fortfarande oklart vad som orsakar submitokondriella partiklar och hur de relaterar till neurodegenerationen. Vissa teorier föreslår att de kan vara en följd av celldöd eller skada, medan andra teorier föreslår att de kan spela en aktiv roll i sjukdomsprocessen genom att orsaka oxidativ stress, inflammation eller andra skadliga processer i hjärnan.

Amobarbital är ett centralstimulerande medel och en barbiturat, som används som sövmedel och för att behandla spasmer orsakade av t.ex. epilepsi eller cerebral pares. Det agerar genom att öka inhibitoriska signalsubstanser i hjärnan, såsom GABA, och på så sätt minskar exciterande signalsubstanser som glutamat.

Amobarbital är narkotikaklassat och programförtecknat enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor (LVU) och ingår i förteckning P II i 1961 års allmänna narkotikakonvention, samt i förteckning IV i 1971 års psykotropkonvention.

Rutamycin är ett äldre antibiotikum som tillhör gruppen ansamyciner. Det produceras naturligt av aktinobakterien Amycolatopsis mediterranei och har varit i medicinsk användning sedan 1950-talet. Rutamycin har ett brett spektrum av verksamhet mot grampositiva bakterier, mykobakterier och vissa parasiter.

Rutamycin fungerar genom att hämma bakteriens proteinsyntes, vilket orsakar celldöd. Det har använts för behandling av olika infektioner, till exempel tuberkulos och lepra, men på grund av sin toxicitet och förekomsten av effektivare alternativ används det numera sällan inom klinisk medicin.

"Maladie" är franska för "sjukdom". Det finns ingen medicinsk term som heter "malater".

Tenoyltrifluoraceton är ett syntetiskt organiskt ämne som tillhör klassen acetylenderivat. Det används ofta som en building block inom organisk syntes, framförallt för att skapa fluorinerade föreningar. Tenoyltrifluoraceton är inte en medicinsk substans och har inga kända medicinska användningsområden.

NAD(P)H-oxidaseredukter (EC 1.6.99.x) är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av NADH eller NADPH till NAD(P)+ och reduktionen av syre till vatten, under produktionen av superoxidradikaler (O2*-). Denna reaktion är välkänd från den fagocyta utlösta respiratoriska bursprängningen hos fosolipaser C-stimulerade neutrofiler.

I människor finns det en familj av NAD(P)H-oxidaseredukter, kända som NOX/DUOX-enzymkomplexen, som inkluderar:

1. NOX1 (NADPH-oxidas 1): uttrycks i kolon, hjärta, muskler och andra vävnader.
2. NOX2 (NADPH-oxidas 2 eller gp91phox): uttrycks främst i fosolipaser C-stimulerade neutrofiler och makrofager.
3. NOX3: uttrycks huvudsakligen i innerörat.
4. NOX4 (NADPH-oxidas 4 eller NOH-1): uttrycks i flera typer av celler, inklusive njurar, hjärta, muskler och endotelceller.
5. NOX5: uttrycks i testiklar, lymfocyter, endotelceller och andra vävnader.
6. DUOX1 (Dual oxidase 1): uttrycks huvudsakligen i tarmen och sköldkörteln.
7. DUOX2 (Dual oxidase 2): uttrycks huvudsakligen i lungor, sköldkörtel och hud.

Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellsignalering, immunförsvar, homeostas och patologiska processer som inflammation, oxidativ stress och celldöd.

Carbonylcyanid-p-trifluoromethoxyfenylhydrazon, ofta förkortat FCCP (för Fenilhydrazon-carbonylcyanid-p-trifluorometoxi), är ett ämne som används inom forskning och medicin. Det är en artificiell, kemisk substans som fungerar som ett protonofor, vilket betyder att den kan transportera protoner (H+) genom membran i celler.

FCCP används ofta som ett redskap inom biologisk forskning för att undersöka mitokondriers funktion och metabolism, eftersom det kan störa den normala funktionen hos dessa organeller. Genom att störa protontransporten över mitokondriens inre membran kan FCCP påverka produktionen av ATP (adenosintrifosfat), ett molekyl som används som energikälla i celler.

Det är värt att notera att FCCP inte används som en medicinisk behandling hos människor, utan istället är ett forskningsverktyg som används inom laboratorier och experimentella studier.

'Ubiquinon', også kjent som koenzym Q10, er ein biologisk antioxidant og et viktig medlem av ubihinon-familien. Det fungerer som en essensiel komponent i elektrontransportkjeden i mitokondriene, som produserer energien i form av ATP (Adenosintrifosfat) i kroppens celler. Ubiquinon er også involvert i andre cellegjenlevingsprosesser, som blir styrte av nivået av reduksjon og oxidasjon i cellen. Det bidrar til å beskytte cellmembranene mot skade ved fri radikaler og hjelper også til å regulere membranpotentialet i mitokondriene.

Cyanide is a term used to describe a group of chemicals that contain the molecule CN-, which consists of a carbon atom and a nitrogen atom joined by a triple bond. Cyanide can be found in various forms, including gases, liquids, and solids. Some common types of cyanides include hydrogen cyanide (HCN), potassium cyanide (KCN), and sodium cyanide (NaCN).

Cyanide is highly toxic to living organisms, including humans. Exposure to high levels of cyanide can cause rapid respiratory failure, loss of consciousness, and death within minutes. This is because cyanide inhibits the enzyme cytochrome c oxidase, which is essential for cellular respiration and energy production in cells.

In medical settings, cyanide poisoning may be treated with antidotes such as hydroxocobalamin or sodium thiosulfate, which help to neutralize the toxic effects of cyanide on the body. Prevention measures include proper handling and storage of cyanide-containing substances, use of personal protective equipment (PPE), and prompt medical attention in case of exposure.

Bärnstenssyra, även känd som Succinisk acid, är en organisk syra med den kemiska formeln C6H8O4. Den förekommer naturligt i bärnsten och kan extraheras genom destillation. Bärnstenssyra används inom medicinen som en ingrediens i vissa preparat för behandling av muskelsmärtor, artrit och andra smärttillstånd. Den verkar genom att öka blodets syreupptagning och minska muskelspasmer.

Hjärtmitokondrier är speciella mitokondrier som finns i hjärtmuskelceller. Mitokondrier är små organeller inuti celler som producerar det energirika molekylen ATP (adenosintrifosfat) genom cellytsmetabolismen, särskilt under cellandningen (oxidativ fosforylering). Hjärtmitokondrier har en viktig roll i att producera den energi som behövs för hjärtmuskelcellernas kontraktioner och relaxationer. De är ofta mer talrika och större i hjärtmuskelceller än i andra celltyper, vilket understryker deras betydelse för hjärtats funktion.

'NAD' står för Nicotinamidadenindinukleotid (eller i sin reducerade form: Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, NADH), som är en viktig koenzym i cellers energiproduktion. Det deltar bland annat i processer där elektroner överförs mellan molekyler inom cellens energiproducerande mitokondrier.

NADH bildas när NAD tar emot två elektroner och en proton (H+) under en reaktion, vilket gör att det reduceras från sin oxiderade form NAD+ till den reducerade formen NADH. Denna process kan sedan omvandlas till energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) genom celldelningens elektrontransportkedja.

NAD och NADH är också involverade i andra cellulära processer, såsom DNA-reparation, åldrande och celldöd.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

'Succinater' är inget medicinskt begrepp eller diagnos, utan istället ett verb som betyder "att producera eller innehålla succinat". Succinat är en organisk syra som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll i cellandningen.

Det finns dock ett medicinskt relaterat begrepp, nämligen "succinerad formylglycinamid ribotid" (SFGAR), som är en intermediär molekyl i den biokemiska reaktionen som leder till syntesen av aminosyran glycin. SFGAR är ett viktigt ämne inom forskning omcellers proteinsyntes och kan ha potential som terapeutiskt mål vid behandling av olika sjukdomar, såsom cancer.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.

Cysteinyldopa, även känt som 5-S-cysteinyl-DOPA eller CysDOPA, är en biologiskt aktiv substans som förekommer naturligt i människokroppen. Det är ett derivat av aminosyran tyrosin och har en kopplad cysteinmolekyl.

Cysteinyldopa är huvudsakligen känt för sin roll som markör för Parkinson's sjukdom, en neurologisk störning. I hjärnan konverteras tyrosin till dopamin, och sedan kan dopamin metaboliseras till cysteinyldopa. Vid Parkinson's sjukdom ökar nivåerna av cysteinyldopa i cerebrospinalvätskan (CSF), som omger hjärnan och ryggmärgen, vilket kan användas som en indikator för sjukdomens framskridande.

Det finns också vissa bevis på att cysteinyldopa kan ha neuroprotektiva egenskaper och möjligen kunna hjälpa till att minska skadan i nervceller vid Parkinson's sjukdom. Dock behövs fortsatta studier för att fastställa dess eventuella kliniska användning.

Väteperoxid, även kallat Wasserstoffperoxid, är ett blekmedel och desinfektionsmedel som består av vatten (H2O) där syret (O) har lagts till i form av en extra syreatom, vilket gör att det istället består av H2O2. Det används inom medicinen, bland annat för desinfektion av sår och som utvärtes behandling vid akne.

Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.

Oxidativ fosforylering är ett metaboliskt process som sker inuti mitokondrier, de energiproducerande kompartmenten i celler. Det är den sista steget i celens aeroba respirationskedja där den slutliga elektronacceptorn, syre, accepterar elektroner från högenergiladdade redoxreaktioner och överför energi till ADP (Adenosindifosfat) för att producera ATP (Adenosintrifosfat), den huvudsakliga energibäraren i cellen.

Processen består av en elektrontransportkedja, inklusive komplexa I, II, III och IV samt koenzym Q och cytochrom c, som transporterar elektroner och protoner över mitokondriens inre membran. Dessa protoner pumpas ut under transporten av elektroner, vilket skapar ett koncentrationsgradient över membranet. ATP-syntas, en encymkomplex belägen i mitokondriens inre membran, använder denna gradient för att producera ATP genom att koppla tillbaka protonerna till mitokondriens matris.

Oxidativ fosforylering är en hög effektiv metod för celler att generera energi från näringsämnen och syre, men det kan också vara skadligt om processen inte regleras korrekt. Överproduktion av reaktiva syrefria radikaler under oxidativ fosforylering kan leda till celldamage och sjukdomar som åldersrelaterade degenerativa sjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

'Växtgift' är ett samlingsbegrepp för olika typer av skadliga ämnen som kan produceras av växter. Dessa giftiga ämnen kan vara toxiner, alkaloider, glykosider eller fenoler och de kan finnas i alla delar av växten, inklusive bladen, stjälken, rötterna och frukterna. Vissa växter producerar giftiga ämnen som en försvarsmekanism mot rovdjur och andra skadedjur, medan andra kan innehålla giftiga ämnen som en del av deras normala metabolism.

Många växtgifter kan vara farliga om de intas, andas in eller kommer i kontakt med huden. Symptomen på förgiftning kan variera beroende på vilket gift det är och hur mycket som har intagits. Vissa vanliga symptom på växtgifte kan vara illamående, kräkningar, diarré, yrsel, huvudvärk, andningssvårigheter och i värsta fall till och med dödsfall.

Exempel på vanligt förekommande växter som kan innehålla giftiga ämnen är potatis, belladonna, flitiga blåbär, vinruteväxten och många arter av gullvivan. Det är viktigt att vara medveten om vilka växter som kan vara farliga och att undvika att äta eller hantera dem på ett otillräckligt sätt.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

Alpha-synuclein (α-synuclein) er en liten, intracellulær proteinmolekyl som naturlig forekommer i hjernen. Det er en del av de proteiner som heter presennsile proteiner og har vært særlig interessant for forskere på grunn av sin rolle i neurodegenerative lidelser, især Parkinson's sykdom.

Alpha-synuclein er en naturlig bestanddel av de små strukturer som kalleres presennsinler, som finnes i synapser (de områder der informasjonen overføres mellom nerveceller). Denne proteinet har en viktig rolle i reguleringen av neurotransmitter-utslipp og -recycling.

I sykdommer som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi (MSA) kan alpha-synuclein aggregere og danne klaser, kjent som Lewy-legemer eller gliane intranerkulære akumuleringer. Disse aggregatene kan være skadelige for nerveceller og føre til deres død.

I sum: Alpha-synuclein er et lite protein som forekommer naturlig i hjernen, men dets aggregering kan være involvert i uviklingen av neurodegenerative lidelser som Parkinson's sykdom og multipel system atrofi.

I'm sorry for any confusion, but "Derris" is not a medical term. It is a genus of plants in the family Fabaceae, also known as the pea or legume family. Some species of Derris contain rotenone, which has been used in traditional medicine as an insecticide and a fish poison. However, the use of rotenone in medicine is not widespread and has limited modern medical applications due to its toxicity to non-target organisms, including humans.

Fabaceae, också känd som Leguminosae, är en familj av tvåhjärtbladiga växter. Denna familj inkluderar ett stort antal arter, däribland bönor, ärtor, lupiner och sötpotatis. Fabaceae-familjen kännetecknas av sina karaktäristiska frön som är inneslutna i en balja eller en skida. Många arter inom denna familj har ekonomisk betydelse för mänsklig konsumtion, djurfoder och industriella ändamål.

Jag antar att du söker en medicinsk beskrivning eller användning av växten Sesbania, eftersom det finns begränsad information om någon direkt medicinsk betydelse av "Sesbania" som term.

Sesbania är ett släkte inom familjen ärtväxter (Fabaceae) och innehåller cirka 60 arter. Några vanliga engelska namn för växten är sesbania, sesbania bush och sesbania tree. De flesta arterna härstammar från tropiska områden i Afrika, Asien och Amerika.

I traditionell medicin har vissa Sesbania-arter använts för att behandla olika hälsotillstånd. Till exempel:

- Sesbania grandiflora (L.) Pers. (även känd som agati) har använts i sydostasiatisk folkmedicin för att lindra symptomen på diarré, dysenteri och hudutslag.
- Sesbania sesban (L.) Merr. har använts i afrikansk folkmedicin för att behandla malaria, feber och reumatism.

Det är viktigt att notera att användningar av traditionell medicin inte alltid stöds upp av vetenskapliga bevis eller kliniska studier. Innan du prövar någon form av alternativ medicin bör du alltid konsultera en läkare eller en annan kvalificerad hälsoexpert.

Sydöstasien är en geografisk och kulturell region i södra och östra Asien. Den omfattar traditionellt de tolv länder: Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Myanmar (Burma), Filippinerna, Singapore, Thailand, Timor Öst, Vietnam och Brunei. Ibland inkluderas också delar av södra Kina, såsom Yunnan-provinsen och Guangxi-regionen, i denna definition.

Inom medicinsk forskning och global hälsa kan Sydöstasien också definieras som en region med unika hälsoproblem och utmaningar. Här är några exempel på hälsoproblem som är vanliga i Sydostasien:

* Infektionssjukdomar: Denguefeber, malaria, tuberkulos och HIV/AIDS är vanliga infektionssjukdomar i regionen.
* Näringsrelaterade sjukdomar: Undernäring och näringsbrist är fortfarande vanliga problem i vissa delar av Sydostasien, särskilt bland barn och äldre.
* Hjärt- och kärlsjukdomar: Förändrade levnadsvanor och ökad urbanisering har lett till en ökning av hjärt- och kärlsjukdomar som stroke, högt blodtryck och diabetes.
* Cancer: Många länder i Sydostasien har höga cancerrelaterade dödlighetsfrekvenser, särskilt för cancer i mun, näsa och hals, levercancer och lungcancer.
* Trafikolyckor: Sydostasien har en av världens högsta frekvenser av dödsfall orsakade av trafikolyckor.

Det är viktigt att notera att hälsoproblemen och utmaningarna kan variera mellan olika länder och regioner inom Sydostasien, beroende på faktorer som socioekonomisk status, levnadsvanor och tillgång till vård.

'Azorhizobium caulinodans' är en stam av bakterie som tillhör släktet 'Azorhizobium'. Det är känt för att kunna fixera kväve symbiotiskt med vissa grödor, särskilt sojabönor. Den kan också leva fritt i marken och utanför symbiosen.

Specifikt definieras 'Azorhizobium caulinodans' som en gramnegativ, aerob bakterie med en cirka 3 Mbp stor genomsättning. Den har också en unik förmåga att fixera kväve under mikroaerofila (lågt syrehaltiga) förhållanden, vilket gör den anpassad till att leva i rothinnan hos värdväxter.

I symbios med sina värdväxter bildar 'Azorhizobium caulinodans' noduler på rötterna, där kvävefixeringsprocessen sker. Detta gör att växten kan få tillgång till en naturlig källsource till kväve, vilket underlättar dess tillväxt och utveckling.

Loganiaceae är en familj av växter inom ordningen Gentianales. Denna familj innehåller cirka 45 släkten och uppemot 1200 arter, vilka huvudsakligen förekommer i de tropiska områdena över hela världen.

Många av arterna inom Loganiaceae är träd eller buskar, men det finns också några örter och klättrande växter. Blommorna är oftast tvåkönade (hermafroditiska) med en klock- eller trattformad krona. Foderbladen är fria eller sammanvuxna vid basen. Ståndarna är vanligen talrika och fria från varandra, men ibland kan de vara sammanväxta till en columella (ståndarstjälk).

Några exempel på släkten inom Loganiaceae är:

* Strychnos: Detta släkte innehåller cirka 150 arter, däribland flera som är kända för sina giftiga ämnen. Exempelvis innehåller både Strychnos nux-vomica och Strychnos ignatii ämnen som stryknin och brukar användas i läkemedel mot exempelvis mag- och tarmspasmer.
* Spigelia: Släktet Spigelia innehåller cirka 50 arter, däribland S. anthelmia som är känd för sina medicinska egenskaper. Den har traditionellt använts som ett vermifug (antiparasitiskt medel) och mot hjärtbesvär.
* Genista: Detta släkte innehåller cirka 120 arter, däribland flera gulblommiga buskar och träd. Några av arterna inom detta släkte har använts som medicinalväxter, exempelvis Genista tinctoria (Färgvirke) som har använts mot hudåkommor och som ett diuretiskt medel.
* Loganiaceae: Detta är en familj av växter som innehåller cirka 450 arter, däribland flera som är kända för sina giftiga ämnen. Exempelvis innehåller Strychnos toxifera ett starkt neurotoxiskt ämne som loganin.

Det finns även andra släkten och familjer av växter som har medicinska egenskaper, men de ovan nämnda är några av de mest kända. Det är viktigt att notera att användning av dessa växter bör ske under kontroll av en läkare eller annan legitimerad hälsovårdspersonell, då de kan innehålla starkt giftiga ämnen som kan vara farliga om de inte används korrekt.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.