Rundmaskinfektioner
Rundmaskar
Tylenchoidea
Trichinella spiralis
Tarmsjukdomar, parasitära
Strongylidainfektioner
Trichinellosis
Nematospiroides dubius
Trichostrongylus
Trikuriasis
Heligmosomatoidea
Nippostrongylus
Trichostrongylosis
Trichuris
Parasitäggantal
Filarioidea
Haemonchus
Brugia malayi
Fårsjukdomar
Maskmedel
Värd-parasitförhållanden
Växtrötter
Haemonkiasis
Filariasis
Växtsjukdomar
Antigenmodulering
Trichinella
Caenorhabditis elegans
Maskantikroppar
Hakmaskinfektioner
Interleukin-13
Rhabditida
Kymaser
Strongyloidiasis
Caenorhabditis
Interleukin-4
Mastocytos
Th2-celler
Larv
Interleukin-4-receptorer
Möss, inavlade BALB C
Rhabditoidea
Tarmslemhinna
STAT6-transkriptionsfaktor
Tylenchida
Sojabönor
Caenorhabditis elegans-proteiner
Tarmar
Får
Möss, inavlade C57BL
Avföring
Genom, mask
Spolmask
Mastceller
Interleukin-5
Immunity, Natural
Arabidopsis
Cytokiner
Mask-RNA
Reglering av genuttryck, växter
Ostertagia
Xenorhabdus
Photorhabdus
Masksjukdom, djur
Trichostrongyloidea
Möss, knockout
Rundmaskinfektioner är en parasitär infektion som orsakas av nematoder (filarier) i släktet Ascaris, vanligtvis Ascaris lumbricoides, som lever som parasiter i människans tarm. Larverna från ascarislusäggen sprids via fekaliefterlaten och kan infektera en värd genom att ätes upp under dåliga hygieniska förhållanden. Infektionen är vanligast i områden med bristfällig sanitet och tillgång till rent vatten.
Efter att ha infekterat en värd, kläcks larverna från äggen i tarmkanalen och penetrerar tarmväggen för att komma in i blodomloppet. De transporteras sedan via blodet till lungorna, där de vandrar upp genom luftvägarna och sväljs ner igen. När de kommer tillbaka till tarmkanalen blir de vuxna parasiter som lägger ägg som kan orsaka symptom som diarré, magont, illamående och hosta. I allvarliga fall kan infektionen leda till obstruktion i tarmen eller lungorna.
Förebyggande åtgärder inkluderar god hygien, tillgång till rent vatten och toaletter, regelbunden avlusning och kokning av matvaror som kan vara kontaminerade med ägg. Behandling av infektioner sker vanligtvis med antihelmintiska läkemedel som mebendazol eller albendazol.
Rundmaskar (Nematoder) är en phylum (stam) av djur som inkluderar flera tusentals arter. De flesta rundmaskar är små, ofta mindre än 1 mm långa, men några kan bli upp till 1 meter långa. De har en cylindrisk, opistokont kroppsform (med munen belägen ventralt) och saknar både segmentering och ett exoskelett. Rundmaskarnas mest komplexa organ är det muskulösa cirkulationssystemet som består av ett hjärta och en dorsal aorta. De flesta rundmaskar lever i vatten, men några lever parasitiskt på landlevande djur, inklusive människor. Exempel på sjukdomar orsakade av rundmaskar är ascariasis, trichinellos och filarias.
Tylenchoidea är en överfamilj av rundmaskar som tillhör underordningen Tylenchina. Dessa maskar kännetecknas av att de har en smal, konform styrelse och en lång, tunn mundel med ett styltorgliknande organ (stylet) som används för att penetrera växtceller. Tylenchoidea innehåller flera familjer, däribland Heteroderidae, Meloidogynidae och Tylenchidae, vilka alla består av arter som är betydande skadedjur på odlade växter. Exempel på sådana skadedjursarter är potatisglenmask (Globodera rostochiensis) och sojabönrotgallmask (Meloidogyne incognita).
'Trichinella spiralis' är ett rundmasksläkte som orsakar sjukdomen trikinos. Larver av parasiten kan infektera och leva i människors muskler, särskilt i sväljslemhinnan och tungan. Infektionen sker vanligtvis genom förtäring av underkokta eller otillräckligt tillagade köttprodukter från infekterade djur, som grisar, björnar och vargar. Symptomen på trikinos kan variera, men inkluderar ofta muskelvärk, feber, ödem och svullnad i ansiktet, halsen och extremiteterna. I allvarliga fall kan infektionen leda till allvarligare komplikationer som hjärt- och lungproblem.
"Tarmsjukdomar, parasitära" refererar till sjukdomstillstånd orsakade av parasiter som infekterar tarmen. Parasiterna är små organismer som lever och reproducerar sig i värden (människan) och kan orsaka olika symptom beroende på vilken typ av parasit det är och hur allvarlig infektionen är.
Exempel på vanliga tarmsjukdomar orsakade av parasiter inkluderar:
* Giardiasis, som orsakas av protozoen Giardia lamblia och kan orsaka diarré, magont, illamående och buksmärtor.
* Amöbiasis, som orsakas av protozoen Entamoeba histolytica och kan orsaka diarré, blodig eller vattnig avföring, magkramper och feber.
* Cryptosporidiosis, som orsakas av protozoen Cryptosporidium parvum och kan orsaka vattenångest, diarré, buksmärtor och illamående.
* Bakteriell dysenteri, som orsakas av bakterier som Shigella, Salmonella eller Campylobacter och kan orsaka blodig diarré, feber, magkramper och illamående.
Parasitär tarmsjukdom behandlas vanligtvis med specifika läkemedel som dödar parasiten eller hämmer dess reproduktion. För att förebygga infektion rekommenderas god personlig hygien, till exempel handtvätt efter toalettbesök och innan matlagning, samt att undvika att äta rå eller halvråa grönsaker och frukter som inte har sköljts ordentligt.
En Strongylidainfektion är en parasitär infektion som orsakas av rundmaskar i släktet Strongyloides, vanligen Strongyloides stercoralis hos människor. Larverna från dessa maskar kan penetrera huden och sedan migrera genom kroppen, vilket kan leda till olika symtom som andningssvårigheter, hosta, magont och diarré. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till milda symtom, men kan i sällsynta fall bli livshotande om den eskalerar till en disseminerad strongyloidias eller gramnegativ sepsis, känd som hyperinfektion. Fattiga och institutionaliserade populationer är särskilt utsatta för Strongylidainfektioner.
Trichinellosis är en infektionssjukdom som orsakas av parasiten Trichinella spiralis och överförs vanligtvis genom förtäring av underkokt eller råt fläskkött eller vilt kött, som innehåller infekterade muskelmaskar. När den infekterade maten sväljs kan parasitens larver kläckas i mag-tarmkanalen och sedan ta sig vidare till den muskulära vävnaden där de bildar sina egna cystor, vilket kan orsaka en rad symtom som kan vara milda eller allvarliga beroende på omfattningen av infektionen. Symtomen på trichinellos kan inkludera muskelvärk, feber, ödem, svullnad och rodnad av ansiktet, halsen och extremiteterna, illamående, kräkningar, diarré eller förstoppning, hosta och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan infektionen leda till livshotande komplikationer såsom hjärtsvikt, hjärninflammation och nedsatt njurfunktion.
Nematospiroides dubius är en art av rundmaskar som kan infektera möss och råttor. Den är också känd som den muspulmonala närmasken. Larver av masken kan ges i vatten eller föda till gnagare, och sedan migrera till deras lungor där de utvecklas till vuxna maskar. Även om den inte är känd för att orsaka allvarliga sjukdomstillstånd hos människor, kan den orsaka en lätt inflammation i tarmsystemet om den infekterar oss. Det är dock mycket ovanligt för människor att bli smittade av Nematospiroides dubius.
Trichostrongylus är ett släkte av parasitiska maskar som orsakar en infektionssjukdom hos djur, och i vissa fall även hos människor. De flesta arterna av Trichostrongylus är parasiter på nötkreatur, får och getter, men vissa arter kan även infektera människor genom kontaminering av mat eller vatten med maskarnas ägg. Infektionen orsakar en sjukdom som kallas trichostrongyliasis, vilken kan ge upphov till symptom som diarré, buksmärtor och viktminskning.
Trikuriasis är en parasitär infektion orsakad av en viss typ av mask, kallad Trichuris trichiura eller trichuris-mask. Denna parasit lever vanligtvis i tjocktarmen hos människor och kan orsaka symptom som diarré, buksmärtor, hosta, astma och viktminskning. Trikuriasis sprids ofta genom kontaminering av mat eller dricksvatten med ägg från parasiten.
Heligmosomatoidea är en överfamilj av rundmaskar (Nematoder) som inkluderar flera släkten som orsakar parasitiska infektioner hos däggdjur, inklusive människor. En vanlig art i denna överfamilj är Heligmosomoides polygyrus, även känd som Ascarops lumbricoides, en rundmask som kan orsaka infektioner hos gnagare och andra däggdjur. Infektionen uppstår vanligtvis när maskens ägg intas via kontaminierad mat eller vatten och sedan kläcks i tarmen. Larverna migrerar sedan till lever, lungor och tillbaka till tarmen där de utvecklas till vuxna maskar som lägger ägg. Symptomen på en infektion kan variera från milda till allvarliga och inkluderar diarré, magont, hosta och nästäppa. Behandling av Heligmosomatoidea-infektioner består ofta av användning av antihelmintiska läkemedel som dödar maskarna och underlättar symtomen.
Nippostrongylus är ett släkte av parasitiska rundmaskar som kan infektera däggdjur, inklusive människor. En vanlig art som infekterar människor är Nippostrongylus brasiliensis. Denna mask orsakar en sjukdom som kallas gastrointestinal nekros och levererar sina larver i lungorna via andningsluftsvägarna, vilket orsakar en reaktiv inflammation. Små barn och äldre vuxna är ofta mera känsliga för denna infektion. Symptomen på infektion kan vara hosta, feber, yrsel, muskelvärk, magont och diarré. Diagnosen ställs vanligtvis genom att hitta ägg eller larver i avföringen. Behandlingen består ofta av användning av antihelmintiska läkemedel som till exempel albendazol eller mebendazol.
Trichostrongylosis är en parasitär infektion orsakad av rundmaskar i släktet Trichostrongylus, som lever som parasiter i tarmsystemet hos djur och människor. Infektionen är vanligast hos får, getter och nötkreatur, men kan även drabba människor, särskilt dem som lever i områden med dålig sanitet och hygien.
De flesta infektioner orsakas av att man äter vegetabilier som är kontaminerade med maskarnas larver. Symptomen på trichostrongylosis kan variera beroende på graden av infektionen, men de vanligaste symptomen inkluderar buksmärtor, diarré, viktminskning och anemi. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer som tarmperforering eller obstruktion.
Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa maskarnas ägg i avföringen, men kan även kräva en biopsi av tarmslemhinnan för att fastställa infektionen. Behandlingen består vanligen av att ge antiparasitiska läkemedel som till exempel albendazole eller mebendazole. För att förebygga infektioner rekommenderas god hygien och att undvika att äta ocookade grönsaker från områden med hög risk för infektion.
Trichuris er en slægt af nematoder, der orsager den parasitære infektionssygdom trichurose hos mennesker og dyr. Den mest almindelige art, der inficerer mennesker, kaldes Trichuris trichiura, også kendt som hundepik.
Trichuris-larverne infesterer normalt menneskelig tarm ved at inficere sig gennem indtagelse af æg fra kontamineret mad, vand eller jord. Efter indtagelse klækkes æggene i tyndtarmen, hvor larverne bore sig ned i tarmsvømmehalens slimhinde og udvikler sig til voksne hanner og hunner. Voksne parasitter lever fastgjort til slimhinden med deres forreste ende, hvor de udskiller æg, som derefter elimineres med afføringen.
Typiske symptomer på trichurose omfatter diarré, mavekramper, vægttab og generelt utilpasse. I alvorlige tilfælde kan infektionen føre til anemisk sygdom og underernæring som følge af forringet næringsoptagelse.
I medicinsk kontext, betecknar "parasitär belastning" antalet parasiter som infekterar och lever på bekostnad av en värdorganism. Det kan röra sig om en mängd olika parasitiska organismer, till exempel protozoer, helmintar eller ektoparasiter.
För att bestämma parasitär belastning utförs ofta laboratorieanalyser av patientens blod, avföring eller andra kroppsvätskor, beroende på vilken typ av parasit som misstänks vara orsaken till sjukdomen.
Det är viktigt att snabbt identifiera och behandla en parasitär infektion, eftersom alltför hög parasitär belastning kan leda till allvarliga komplikationer eller skador på värdorganismens kropp.
Filarioidea är en överfamilj av rundmaskar (Nematoder) som inkluderar flera parasitiska arter som kan orsaka sjukdomar hos djur, inklusive människor. De flesta filarioider lever i bindväv, blodkärl eller andra vävnader hos ryggradsdjur och överförs vanligtvis genom insekter som vektorer.
Människan kan drabbas av flera olika filariodsläkten, till exempel Wuchereria bancrofti, Brugia malayi och Onchocerca volvulus, vilka orsakar sjukdomarna lymfatisk filariasis, påssjuka och flodblindhet. Dessa sjukdomar kan ge upphov till allvarliga symtom som svullnader, hudskador och nedsatt syn.
Filarioider är vanligtvis smala, långa maskar som kan vara från några millimeter upp till flera centimeter långa. De har ofta en komplex livscykel som innefattar flera olika värdar och livsfaser. Larverna utvecklas vanligtvis i en insekt, som sedan infekterar ett slutligt värddjur genom ett bett eller stick. I slutvärden kan larven utvecklas till en fullvuxen mask som producerar ägg eller larver som kan överföras till en ny värd.
Filarioider är en global hälsoproblem, särskilt i tropiska och subtropiska regioner där de förekommer i höga frekvenser. Behandlingen av filariodinfektioner består vanligtvis av mediciner som dödar maskarna eller stoppar deras reproduktion. Preventiva åtgärder, såsom bekämpning av vektorer och förbättrad sanitet, kan också vara viktiga för att reducera smittspridningen.
Haemonchus är ett släkte av parasitiska maskar som tillhör klassen nematoder och orsakar en infektion som kallas haemonchiasis hos djur, särskilt får och getter. Den mest förekommande arten inom släktet Haemonchus är Haemonchus contortus, även känd som blodmask eller grön mask.
Haemonchus contortus lever i värddjurets mag-tarmkanal och suger blod från vävnaden, vilket kan leda till allvarliga symptom såsom anemi, viktminskning, diarré och i vissa fall död. Infektionen sprids genom kontakt med infekterad fekalier och är vanligare i fuktiga klimat och på gräsrika betesmarker.
För att undvika Haemonchus-infektioner kan man använda preventiva metoder såsom rotationsbetning, avskiljning av dräktiga djur från bete och regelbunden avmaskning.
'Brugia malayi' är en parasitisk fil roundworm som orsakar lymfavaskulit, även känd som tropisk pulmonell eosinofili (TPE) och filariasis. Denna parasit smittar vanligtvis människan via myggor som är vektorer för smittan. När en smittad mygga biter en individ kan larver av 'Brugia malayi' överföras till individen och migrera till den individens lymfatiska system.
Symptomen på infektion med 'Brugia malayi' kan variera från asymptomatiska till allvarliga, inklusive feber, värk i musklerna, hosta, andningssvårigheter och svullnad av levern och/eller mjälten. I allvarliga fall kan infektionen leda till lymfedema, där extremiteterna eller andra delar av kroppen blir ödematiserade på grund av skada på lymfkärlen.
Behandlingen av 'Brugia malayi' innebär ofta användning av anti-parasitära läkemedel som diethylcarbamazine eller ivermectin, tillsammans med symtomatisk behandling för att lindra inflammation och smärta. Preventiva åtgärder inkluderar kontroll av myggpopulationen och användning av repeller och skyddande kläder för att undvika myggbett.
"Nematodmedel" är ett samlingsnamn för läkemedel som används för att behandla infektioner orsakade av parasitiska rundmaskar, även kallade nematoder. Dessa mediciner verkar genom att döda eller störa maskarnas livscykel och utveckling, vilket möjliggör organismens egen kapacitet att rensa bort dem. Exempel på sådana läkemedel inkluderar albendazol, mebendazol och ivermectin. Det är viktigt att använda dessa mediciner enligt en läkares riktlinjer för att säkerställa effektiv behandling och undvika biverkningar.
"Fårssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som kan drabba får. Detta kan inkludera infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, såväl som genetiskt betingade sjukdomar och andra tillstånd som beror på näringsbrist, miljöförhållanden eller stress.
Exempel på vanliga fårsjukdomar är:
1. Klos (Coccidiosis): Orsakas av en parasitisk protozo och drabbar främst lamm under första levnadsåret. Symptomen kan vara diarré, viktminskning och i allvarliga fall död.
2. Pneumoni: Inflammation i lungorna som kan orsakas av olika bakterier eller virus. Symptomen kan vara hosta, andnöd, feber och sänkt aptit.
3. Blåtung (Bluetongue): En virussjukdom som överförs av myggor och drabbar främst får under varma årstider. Symptomen kan vara hög feber, sänkt aptit, svullnad i huvud och hals samt blåfärgad tunga.
4. Skabb (Scabies): En parasitsjukdom orsakad av en mjöldagg mitesser som orsakar klåda och hudskador.
5. Mag-tarmsjukan (Enterotoxemia): Orsakas av överväxt av bakterien Clostridium perfringens i mag-tarmkanalen och kan ge symptom som diarré, kolik, förlamning och död.
6. Tickfeber (Tick-borne fever): En bakteriesjukdom som överförs av fästingar och orsakar feber, trötthet, minskad aptit och lammning hos drabbade djur.
7. Fotsvullnad (Footrot): En bakteriell infektion i hovarna som kan ge upphov till svullnad, sår och låmhet.
8. Ögonsjukdomar: Infektioner i ögonen kan orsaka rodnad, slemma utsöndringar och synnedsättning hos drabbade djur.
9. Födanivårelaterade sjukdomar: För låga eller höga näringsintag kan ge upphov till fetma, undernäring, förstoppning eller diarré.
10. Parasitsjukdomar: Infektioner med parasiter som löss, maskar och kvalster kan orsaka klåda, hudskador, minskad aptit och viktnedgång.
Medicinskt kan ett maskmedel definieras som ett medel som används för att bekämpa eller förhindra spridning av smittsam sjukdom orsakad av maskar, såsom bakterier, protozoer eller viruset responsibelt för COVID-19. Maskmedel kan vara i form av gaser, damm, droppar eller aerosoler som minskar sannolikheten för smitta när de andas in. Exempel på maskmedel inkluderar respiratoriska skyddsmasker och vissa desinfektionsmedel.
I medicinsk kontext, betyder "värd-parasitförhållande" ett förhållande där en organism, kallad parasit, lever på och skadar en annan organism, kallad värd. Parasiten utnyttjar värden som källa till näring och/eller skydd, vilket kan leda till sjukdom eller död hos värden. Det finns tre typer av parasiter: ektoparasiter, som lever på ytan av värden (till exempel löss och myggor); endoparasiter, som lever inuti värden (till exempel maskar och protozoer); och biotrofa parasiter, som behöver en levande värd för att överleva.
I medicinsk kontext, avser "växtrötter" ofta underjordiska delar av vissa växter som kan användas för medicinska ändamål. Dessa delar kan vara rötter, rhizomer (horisontella underjordiska stjälkar) eller jordstammar (förtjockade, uppåtriktade underjordiska stjälkar). Exempel på växtrötter som används inom medicinen är kurkuma (Curcuma longa), kryddväxtrod (*Smilax aristolochiifolia*) och valfriskar (*Valeriana officinalis*).
Det är viktigt att notera att användning av växtrötter eller andra naturläkemedel bör diskuteras med en läkare, särskilt om man tar några mediciner eller har några hälsoproblem, eftersom det kan förekomma interaktioner mellan olika substanser.
Haemonchus contortus är en parasitisk rundmask som orsakar en sjukdom som kallas haemonkhiasis hos får, getabockar och ibland även hos människor. Larver av masken infekterar värddjuret via mag-tarmkanalen och suger blod från tarmslemhinnan, vilket kan leda till blodbrist (anemi), tarmsvullnad och i allvarliga fall död. Sjukdomen sprids främst genom kontakt med infekterat fäkalmaterial eller via bete av gräs som är kontaminerat med masklarver. Behandling innefattar vanligen användning av anti-parasitiska läkemedel och god djurhållning för att förebygga spridning av masken.
Filariasis är en parasitär infektion som orsakas av små maskliknande parasiter, kallade filarier, som tillhör arterna Wuchereria bancrofti, Brugia malayi och Brugia timori. Dessa parasiter sprids genom bettet av myggor och infekterar människors lymfkärl och underhud, vilket kan leda till en rad symtom som varierar beroende på vilken art parasiten tillhör och hur länge sjukdomen har varat.
Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symtom som svullnad och rodnad av huden, små knölar under huden (kallade "knottor") och allmänna symptom som trötthet, feber och muskelsmärta. I mer allvarliga fall kan infektionen leda till lymfedemi (svullnad av lemmar), skrotal hydrocele (svullnad av skrotum) och elefantiasis, en svår och ofta permanent svullnad av armar, ben eller könsorgan.
Filariasis är vanligast i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika, Sydostasien och Latinamerika. Behandlingen av filariasis består vanligen av mediciner som dödar parasiterna och minskar symtomen, såsom diethylcarbamazine (DEC) och albendazole. I vissa fall kan kirurgi behövas för att korrigera allvarliga komplikationer, till exempel elefantiasis. Preventiva åtgärder som bekämpning av myggor och skydd mot myggbett är också viktiga för att förebygga infektioner.
Medicinskt sägs Mag-tarmsjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar) vanligen vara sjukdomar som drabbar magsäcken, tarmen och angränsande organ. Detta kan inkludera sådana tillstånd som gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, irritabel tarmsyndrom (IBS), celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen. Symptomen på dessa tillstånd kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar buksmärta, diarré, illamående, kräkningar, viktminskning och blod i avföringen. Behandlingen beror på vilket tillstånd det rör sig om, men den kan innefatta mediciner, ändringar av kosten, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgi.
'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.
Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.
För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.
"Antigen modulation" refererer til den biologiske proces hvorpå et antigen, typisk et proteinmolekyle på en cellemembran eller et fremmed proteiner i kroppen, ændrer sin struktur eller egenskaber som svar på kontakten med et immunsystems molekyler, såsom antistoffer eller receptorer på immunceller. Dette kan resultere i at antigenet bliver mindre genkendeligt for immunsystemet, hvilket kan føre til en nedsat immunrespons. Antigenmodulation er en mekanisme som patogener kan udnytte for at undgå eliminering af kroppen.
'Trichinella' är ett släkte av små rundmaskar som orsakar sjukdomen trichinellos, även känd som trikinos. Denna parasitiska infektion kan få människor och djur att insjukna efter intag av infekterat kött, ofta gris- eller björnkött, där maskarnas larver finns i form av så kallade muskelcystor. När maskarna kläcks i mag-tarmkanalen utvecklas de till vuxna maskar och parar sig. Honan lägger sedan ägg som kläcks till larver, som sedan kan penetrera tarmens vägg och spridas via blodomloppet till musklerna där de bildar nya muskelcystor.
Infektionen med Trichinella kan orsaka en rad symtom, beroende på hur många masklarver som har intagits och vilka delar av kroppen som är drabbade. Lättare infektioner kan leda till mag-tarmbesvär,anfall av muskelvärk, feber och trötthet. Mer allvarliga fall kan orsaka hjärninflammation, muskelsvullnad, andningssvårigheter och i värsta fall död.
För att undvika infektion rekommenderas att tillaga köttet ordentligt och att undvika råa eller halvråa produkter som till exempel stekar, korvar och sallader med råt kött.
'Caenorhabditis elegans' är en art av rundmaskar som är vanligt förekommande i naturen och används flitigt inom forskning, särskilt inom molekylär biologi och neurovetenskap. Den är mycket liten, med en längd på ungefär 1 mm, och har en kort livslängd på omkring tre veckor.
Den genetiska uppbyggnaden hos 'Caenorhabditis elegans' är väl studerad och den var den första eukaryota organismen vars genom helt secvenserades. Den har en relativt enkel nervsystem med exakt 302 neuron som alla är identifierade och kartlagda, vilket gör den till ett användbart modellorganism för att studera neurobiologiska processer som lära, minne och beteende.
'Caenorhabditis elegans' är också en populär modellorganism inom åldranderesearch på grund av sin korta livslängd och den förmågan att utveckla åldersrelaterade sjukdomar som neurodegenerativa sjukdomar.
'Maskantikroppar' är ett immunologiskt begrepp som refererar till speciella former av antikroppsmolekyler, mer konkret IgA-antikroppar, som produceras av vår immunsystem. Dessa antikroppar bildar en täckande skikt (eller 'mask') på ytan av slemhinnor i kroppen, såsom i luftvägar, mag-tarmkanalen och genitourinsystemet. Deras främsta funktion är att skydda dessa ytor från infektion genom att binda till främmande ämnen som virus, bakterier eller andra patogener och förhindra dem från att kolonisera och skada kroppen. Maskantikroppar bidrar också till att neutralisera toxiner och andra skadliga substanser som kan finnas i vår näring eller miljö.
En hakmaskinfektion är en parasitär infektion som orsakas av små wormar som tillhör arten *Ancylostoma duodenale* och *Necator americanus*. Dessa parasiter lever i människans tarm och suger blod från tarmslemhinnan, vilket kan leda till blodförlust, anemi och andra hälsoproblem. Infektionen sprids vanligtvis genom kontakt med infekterad jord, exempelvis när man går barfota på smutsig mark eller äter grönsaker som inte har renats väl. Symptomen på en hakmaskinfektion kan inkludera diarré, magont, trötthet och hosta. Behandlingen av en hakmaskinfektion består vanligtvis av mediciner som dödar parasiterna, till exempel albendazol eller mebendazol.
Interleukin-13 (IL-13) är ett cytokin som produceras av aktiverade T-celler och andra celler i det immuna systemet. Det fungerar som en signalmolekyl mellan cellerna och har en central roll i reguleringen av immunresponsen, särskilt vid typ 2-t-cellsreaktioner. IL-13 är involverat i inflammatoriska processer och kan orsaka slemhinneödem, sekretion av slem och bronkiell spasm, vilket gör det till ett viktigt mål för behandling av astma och andra allergiska sjukdomar.
Rhabditida är en ordning av rundmaskar som inkluderar flera parasitiska och fria-levande arter. De flesta arterna är små, mjuka, cylindriska maskar med en längd på några millimeter. En del arter har ett yttre skelett eller cuticula som ger skydd och form.
Rhabditida-maskarna har en livscykel som innefattar flera utvecklingsstadier, inklusive ägg, larver och vuxna individer. De kan föröka sig antingen asexuellt genom partenogenes eller sexuellt genom kopulation.
Många arter av Rhabditida är fria-levande i jord, vatten och andra miljöer, där de livnär sig på bakterier, svampar och andra små organismer. Andra arter är parasiter som infekterar djur, inklusive människor, och kan orsaka sjukdomar som till exempel ascariasis, strongyloidiasis och trichinosis.
Det är värt att notera att denna medicinska definition kan vara en översiktlig beskrivning av Rhabditida och att det kan finnas ytterligare aspekter och detaljer som inte omfattas här.
"Cytoplasma membran komponent" eller "cytoskelett associerad protein" är två alternativa beskrivningar av begreppet 'Kymaser'. Kymaser är ett protein som utgör en viktig del i den cellulära strukturen hos eukaryota celler. Det är beläget i cytoplasma membranen och är associerat med cytoskelettet, som ger cellen form och struktur. Kymaser har visat sig spela en viktig roll i celldelning, cellrörelser och andra cellulära processer.
'Strongyloidiasis' er en infeksjons sykdom som forårses av den parasittiske ormen Strongyloides stercoralis. Denne ormen kan penetrere huden og komme inn i kroppen via kontakt med infektiøs jord, typisk gjennom føttene.
Når den er inne i kroppen, kan den reise seg opp i lungene, bli hostet opp og svale ned i munnen igjen, og derpå smitte borten med spytet. Dette kaller man en 'autoinfeksjon'. Den kan også fortplante seg i tarmen og producere æg som klør seg ut i stolene.
Symptomer på strongyloidiasis kan variere, men inkluderer ofte ubehag i magen eller tarmer, diarré, vondt i maven, opkast og viktforlust. I alvorre tilfeller kan den også føre til bakterielle infeksjoner i blodet og andre komplikasjoner.
Strongyloidiasis forekommer oftest i varme, fuktige områder med dårlig sanitær infrastruktur, men kan også forekomme hos personer som har reist til disse områdene eller hos dem som har en svaket immunforsvar.
'Caenorhabditis' är ett släkte av rundmaskar. Det mest välkända arten inom detta släkte är troligtvis 'Caenorhabditis elegans', som ofta används som modellorganism inom biologisk forskning, särskilt inom områdena cellbiologi, neurobiologi och genetik.
'Caenorhabditis elegans' är en frilevande, transparent rundmask som lever i jordblandad miljö och är ungefär 1 mm lång. Den har ett kort livscykel och en enkel anatomisk byggnad, vilket gör den till en praktisk modellorganism för forskare att studera. Dess genom har varit fullständigt sekvenserat sedan 1998 och det är ett av de mest välstuderade djurgenomen överhuvudtaget.
Interleukin-4 (IL-4) er ein cytokine som spiller en viktig rolle innenfor immunsystemet og inflammasjonen. Det produseres av flere forskjellige typer av celler, blant annet T-hjelperceller, mastceller og basofile celler. IL-4 har mange funksjoner, men er særlig kjent for sin rolle i stimuleringen av B-cellers differensiasjon og antibassekretorisk aktivitet, samt for sin inngang i differentieringen av T-hjelperceller til en type kalt TH2-celler. Disse cellene er viktige for å regulere immunresponsen mot parasittiske organismer og allergiske reaksjoner. IL-4 kan også ha anti-inflammatoriske effekter og spille en rolle i heileprosessen.
Mastocytos är ett sjukligt tillstånd som karaktäriseras av en överdrivet ökad mängd mastceller i vävnader, särskilt huden. Mastceller är typen av celler som ingår i kroppens immunförsvar och innehåller histamin och andra substanser som kan orsaka allergiska reaktioner när de frisätts. Vid mastocytos kan överflödigt stora mängder mastceller orsaka oönskade symptom som rödning, klåda, svullnad och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det leda till ett livshotande tillstånd som kallas anafylaxi.
Th2-celler, eller T-hjälpceller 2, är en typ av adaptiva immunceller som producerar specifika cytokiner och har en viktig roll i försvaret mot parasitiska infektioner, såsom ormar och maskar. De producerar också cytokiner som bidrar till allergisk reaktivitet och astma. Th2-celler stimulerar B-celler att differensiera till antikroppsproducerande plasmaceller och frisätter IL-4, IL-5 och IL-13. Dessa cytokiner är involverade i aktivering av mastceller och eosinofiler, som bidrar till inflammation och försvaret mot parasiter.
Maskproteiner, även känt som major histokompatibilitetskomplex (MHC) klass I-proteiner, är en typ av proteinkomplex som finns på cellmembranet hos djurceller. Deras främsta funktion är att presentera fragment av inre proteiner för immunsystemet, särskilt CD8+ T-lymfocyter (cytotoxiska T-celler). Detta gör så att immunsystemet kan övervaka och identifiera eventuella infektioner eller cancerceller i kroppen. Maskproteinerna består av tre delar: en transmembrana peptid, ett variabelt antigenpresenterande peptid (APP) och en konstant region som interagerar med T-cellernas receptorer.
'Bägarceller', eller 'oocyter' som de kallas på medicinskt språk, är äggceller hos djur, inklusive människor. De bildas i äggstockarna och utgör den stora cellen i en äggblåsa. När en bägarcell blir befruktad av en spermie kan det leda till utvecklingen av ett embryo. Bägarceller är mycket stora jämfört med andra celler i kroppen och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 46 kromosomer, varav 23 kommer från modern och 23 från fadern.
I medicsin betyder "larv" ofta ett stadium i utvecklingen av vissa parasitiska organismers livscykel, där de lever som parasiter inuti värddjuret. Under larvstadiet kan parasiten fortplanta sig och/eller växa, innan den fortsätter till nästa stadium i sin livscykel.
Exempel på parasiter som har ett larvstadium inkluderar roundworms (ascaris), hookworms, threadworms och pinworms. Larven kan vara specialiserad för att infektera värddjuret genom olika sätt, till exempel via huden, mag-tarmkanalen eller andningsvägarna.
Det är viktigt att notera att termen "larv" kan ha andra betydelser inom andra vetenskapliga områden än medicin.
Interleukin-4-receptorer (IL-4R) är proteiner på cellytan som binder specifikt cytokinen interleukin-4 (IL-4). IL-4 är en typ av signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av immunförsvaret och inflammationen i kroppen. När IL-4 binder till IL-4R aktiveras signalvägar inne i cellen, vilket leder till att celldelningen, differentieringen eller cytokinproduktionen påverkas.
Det finns två typer av Interleukin-4-receptorer: typ I och typ II. Typ I-receptorn består av två subenheter, IL-4Rα och γc, medan typ II-receptorn består av två subenheter, IL-4Rα och IL-13Rα1. Dessa receptorer har olika funktioner och förekommer på olika celltyper. Typ I-receptorn är vanligast hos T-celler och B-celler, medan typ II-receptorn främst finns på makrofager och luftvägs epitelceller.
Abnormiteter i IL-4-receptorernas funktion kan leda till olika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och allergier.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
Rhabditoidea er en overordnet gruppe (superfamilie) i stammen rundorme (Nematoda). Denne gruppen inkluderer flere familier, herunder Rhabditidae og Panagrolaimidae. Disse rundorme er typisk små og har en slank, cylindrisk krop med spidse ender. De lever oftest i jord, vand eller på planter, og mange arter har en free-living livscyklus, mens andre er parasitter hos dyr eller planter. Rhabditoidea-arter er blandt de mest velstuderede rundorme, da nogle af dem er lette at opdrætte og forske med i laboratoriet.
Tarmslemhinna, också känd som kolonslemhinna eller colonmucosa, är den inre ytan av tjocktarmen (colon) som är tapetformad av epitelceller och underliggande bindväv. Den består av tunna, cylindriska epitelceller som sitter tätt intill varandra och bildar ett slags skyddande skikt. Dessutom innehåller tarmslemhinna blodkärl, lymfkärl och nervceller som hjälper till att absorbera näringsämnen, transportera bort avfall och reglera tarmfunktionerna. Tarmslemhinnan är också viktig för immunförsvaret eftersom den innehåller celler som producerar antikroppar och andra substanser som hjälper till att bekämpa infektioner.
Stat6 (Signal Transducer and Activator of Transcription 6) er ein transkripsjonsfaktor som spiller en viktig rolle i reguleringen av immunrespons og inflammasjon. Når en interleukin-13 (IL-13) eller interleukin-4 (IL-4) bindes til deres respektive reseptorer på cellens overflate, aktiveres Stat6 ved hjelp av JAK-kinasene (Janus kinases). Aktiviert Stat6 dimeriserer og transloeres til kjernen, hvor de binder seg til specifikke DNA-sekvenser i promotorene til målgener. Dette resulterer i transkripsjon av disse gener og syntesen av proteiner som er involvert i reguleringen av immunrespons og inflammasjon. Stat6 er derfor involvert i ulike fysiologiske prosesser, inkludert differensiering av T-hjelperceller, aktivering av mastceller og eosinofiler, og regulering av immunglobulin E (IgE)-produksjon.
Tylenchida är en ordning av rundmaskar som inkluderar flera viktiga parasiter hos växter och djur, såväl som fria levande arter. De flesta arterna inom denna ordning har ett smalt, spetsigt huvud och en styv, kutikulär kroppspänna. Tylenchida innehåller bland annat familjerna Heteroderidae (som inkluderar potatismasken), Meloidogynidae (som inkluderar rotrötmasken) och Tylenchidae (som inkluderar stjälkmasken). Många arter inom Tylenchida är skadedjur som orsakar stor ekonomisk skada på jordbruksgrödor över hela världen.
'Maskventilation' är en medicinsk term som refererar till att man ger andningsstöd åt en person genom att täcka deras mun och näsa med ett lufttätt material, såsom en mask, och blåsa in luft. Detta görs vanligen med hjälp av en ambubag eller en mekanisk ventilator.
Maskventilation används ofta under akuta situationer när en person inte kan andas på egen hand, till exempel vid medvetande- och/eller andningsstörningar. Det är en viktig del av livräddande åtgärder tillsandan kan återställas eller patienten kan kopplas upp till en mekanisk ventilator på en intensivvårdsavdelning.
'Mask-DNA' är inte en etablerad medicinsk term. Det kan vara en förkortning eller ett slanguttryck som används inom vissa biomedicinska sammanhang, men det saknas tillräckligt med kontext för att ge en exakt definition.
I allmänhet kan 'mask-DNA' syfta på användning av DNA-sekvenser som maskeringsreagensier i molekylärbiologiska tekniker, såsom hybridisering och kloning. I dessa tekniker kan specifika DNA-sekvenser användas för att blockera eller 'maska' icke önskade sekvenser under en analysprocess.
Om 'Mask-DNA' är ett begrepp som används inom ditt specifika sammanhang, rekommenderar jag att du söker efter mer information från din handledare eller genom att konsultera relevanta vetenskapliga artiklar eller resurser.
Soyabönor (Glycine max) är en art i familjen ärtväxter och är en av de mest odlade grödorna i världen. De är ett rikt källa till protein, fetter, kolhydrater och fiber. Soyabönor innehåller också en rad olika mineraler och vitaminer så som vitamin K, folsyra, magnesium, järn och zink. De är också rika på isoflavoner, ett slags flavonoider som har visat sig ha potential för att bidra till hälsa genom att exempelvis minska risken för vissa cancerformer och hjärt-kärlsjukdomar. Soyabönor används ofta inom livsmedelsindustrin för att producera såsom tofu, sojamjölk, sojasås och vegetariska alternativ till köttprodukter.
'Caenorhabditis elegans' är en art av frilevande, transparenta rundmaskar som är vanliga modellorganismer inom biologisk forskning. Proteiner i C. elegans studeras för att förstå deras funktion och interaktioner på cell- och molekylär nivå.
En definition av 'Caenorhabditis elegans-proteiner' skulle vara:
Proteiner som kodas av gener i Caenorhabditis elegans-genomet. Dessa proteiner uttrycks i C. elegans-celler och har en rad olika funktioner, inklusive strukturella, metaboliska, regulatoriska och signaltransducerande roller som är essentiella för cellulär processer och organismens överlevnad. Caenorhabditis elegans-proteiner kan studeras genom biokemiska, genetiska och bioinformatiska tekniker för att förstå deras struktur, funktion och interaktioner med andra molekyler i cellen.
'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.
Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.
Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.
"Genom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er inkluderet i alle kromosomer hos et levende væsen. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, som instruerer cellerne om at producere de proteiner, der udgør en organismes struktur og regulerer dens funktioner.
En "mask" er ikke en medicinsk eller biologisk term, så jeg antager, at du måske mener "maske", som er et redskab, der bruges til at filtrere luften, der indåses gennem næsen og munden.
Derfor kan jeg ikke give en medicinsk definition af 'Genom, mask', da det ikke er en gyldig kombination af begreber inden for medicin eller biologi.
'Spolmask' er en utstyr som brukes under medisinske behandlinger for å sikre at pasienten får riktig dosis av medisinen. En spolmask er oftest en plastmaske som formes til pasientens ansikt og har et hul i midten der en slange eller en slags rør er koblet fast. Denne slangen/røret er forbundet til en medicinsk sprøytetillatelse som gir ut medisinen i en gasform. Når pasienten inhalerer gjennom spolmasken, får de korrekt dosert medisin direkte til lungene sine. Spolmasker brukes oftest under behandlinger for å unngå at medisinen kommer i kontakt med øyene eller munnen og for å sikre at den riktige dosis når pasienten.
Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.
Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.
Interleukin-5 (IL-5) är ett protein som fungerar som en signalkemokin, eller cytokin, och spelar en viktig roll i immunförsvaret. IL-5 produceras främst av aktiverade T-celler och mastceller och har som funktion att reglera differensieringen, aktiveringen och överlevnaden av eosinofila celler, en typ av vit blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret mot parasitiska infektioner. Dessutom kan IL-5 vara involverad i uppkomsten och underhållet av allergier och astma genom att främja eosinofilernas rekrytering till luftvägarna och där orsaka inflammation.
Natural immunity, also known as innate immunity or non-specific immunity, refers to the body's first line of defense against infection and foreign substances. It is a natural, inborn protection that a person has from birth and does not require prior exposure to a particular pathogen or vaccine.
Natural immunity includes physical barriers such as the skin and mucous membranes, chemical barriers such as stomach acid and enzymes, and cellular barriers such as white blood cells (leukocytes) that attack and destroy foreign substances. Natural immunity also includes inflammation, fever, and other nonspecific responses to infection or injury.
Natural immunity provides broad protection against a wide range of pathogens, but it is generally not as specific or long-lasting as adaptive immunity, which develops after exposure to a particular pathogen or vaccine and involves the production of antibodies and immune cells that are tailored to recognize and respond to that specific pathogen.
It's important to note that natural immunity does not provide complete protection against all infections or diseases, and it can be overwhelmed by large numbers of pathogens or particularly virulent strains. Therefore, vaccines and other medical interventions are often necessary to boost or supplement natural immunity and prevent the spread of infectious diseases.
'Arabidopsis' er en slags plante som oftest refererer til den velkjente modellplanten 'Arabidopsis thaliana'. Denne liten, en-årige planten hører hjemme i de tempererede egne av Eurasia og Nord-Afrika. 'Arabidopsis' er en populær valg for biologisk forskning på grunn av sin enkle genetiske oppbygging, korte livscyklus og lette tilgjengelighet. Mange grunntannleg i planters molekylære biologi, celleteori og utviklingsbiologi er blitt klarlagt ved hjelp av studier på 'Arabidopsis'.
Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.
Mask-RNA (mRNA-maskin) är ett laboratorieterm som refererar till en speciell typ av teknik inom molekylärbiologi. Det handlar om användandet av en modifierad form av RNA (ribonukleinsyra), som kallas maskerings-RNA eller interfererande RNA, för att stänga av specifika gener i celler.
Mask-RNA fungerar genom att binda till och destabilisera mål-mRNA (budbärar-RNA), som annars skulle ha översatts till protein. När mask-RNA binder till mål-mRNA förhindrar det att ribosomer läser av informationen i mRNA:t och producerar proteinet. På så sätt kan man använda mask-RNA för att stänga av en specifik gen och på så sätt studera dess funktion eller för att behandla sjukdomar orsakade av överaktiva gener.
Det är värt att notera att denna teknik inte ännu används som läkemedel i klinisk praktik, men det finns en del forskning pågående för att utveckla metoden till ett terapeutiskt verktyg.
Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.
"Genuttrycksväxling, eller epigenetisk reglering, refererar till förändringar i uttrycket av gener som inte involverar någon ändring i den underliggande DNA-sekvensen. Istället kan detta ske genom kemiska markeringar av DNA eller histonproteiner, vilka påverkar tillgängligheten och aktiviteten hos gener. Epigenetiska förändringar kan vara reversibla och är ofta dynamiska under en organisms livslopp. I växter har epigenetisk reglering visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer, inklusive embryonal development, celldifferentiering, stressrespons och genombildning. Vissa epigenetiska förändringar kan vara ärftliga över generationsväxlingar, men de kan också vara tillfälliga och reversibla."
Ostertagia är ett släkte av parasitiska maskar som orsakar mag- och tarmsjukdomar hos ruminanter, såsom nötkreatur och får. De två vanligaste arterna som infekterar dessa djur är Ostertagia ostertagi och Ostertagia circumcincta. Larverna från Ostertagia-maskarna lever i gräset som blir uppätet av djuren, och de utvecklas sedan till vuxna maskar i djurens magsäck eller tarmsystem. Infektioner med Ostertagia kan orsaka symptom som diarré, magont, viktminskning och i allvarliga fall död.
Xenorhabdus är ett släkte av gramnegativa, aeroba, facultativt anaeroba och strikt fakultativt intracellulära bakterier som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Dessa bakterier lever i symbios med entomopatogena nematoder (insektsinfekterande rundmaskar) av släktet Steinernema. Nematoderna fungerar som vektorer för Xenorhabdus-bakterierna och hjälper till att infektera insekter, där bakterierna sedan producerar toxiner och enzymer som dödar värden och bryter ned dess kropp så att nematoderna kan livnära sig på den. Xenorhabdus-bakterier har potentialen att användas som biologiska kontrollmedel mot skadeinsekter.
Photorhabdus är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba bakterier som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Dessa bakterier lever i symbios med entomopatogena (insektsdödande) nematoder av släktet Heterorhabditis. När ett insekt infekteras av nematoden, frigörs Photorhabdus-bakterierna och producerar toxiner som dödar insekten. Därefter bryts kroppen ner av bakterierna och näringsupptaget används för att föda upp ytterligare nematoder.
Photorhabdus-bakterier är intressanta på grund av deras unika livscykel och deras potential som biologiska kontrollmedel mot skadeinsekter. Dessutom har de visat sig producera en rad bioaktiva molekyler med möjligheter inom medicinsk forskning, till exempel antibiotika och antitumörmedel.
Medicinskt kan man definiera "masksdi Disease" (Marek's disease) som en infektionssjukdom hos hönsfåglar orsakad av gallesvampen Gallid alphaherpesvirus 2. Denna sjukdom är mycket smittsam och kan leda till dödlighet hos unga hönsfåglar. Symptomen på masksdi Disease kan variera, men inkluderar ofta försvagad tillstånd, svullnader i olika kroppsdelar, nedsatt äggläggning och neurologiska symptom som lammhet eller stelhet. Sjukdomen sprids främst via luften genom att smittade fåglars fjädrar viruset ut i luften när de pickar eller rengör sig själva. Förebyggande åtgärder innefattar vaccinering och biosecurity-åtgärder för att minska spridningen av viruset.
Trichostrongyloidea är en överfamilj av rundmaskar som inkluderar flera parasitiska arter som infekterar människor och djur. De flesta arterna lever i värddjurens tarmsystem och kan orsaka olika typer av mag-tarmsjukdomar. Några exempel på släkten inom Trichostrongyloidea är Trichostrongylus, Necator, Ancylostoma och Angiostrongylus. Många arter i denna överfamilj har en direkt livscykel, vilket betyder att de kan utvecklas till infektiösa stadium (larver) utanför värddjuret och sedan infektera värden via hudkontakt eller kontaminierad föda.
"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.