Rutenium (Ru) er ein metallisk grundstoff i gruppen 8 i det periodiske systemet. Det er ein transisjonselement og har atomenr. 44. Rutenium er ein hård, svart metal som er veldig tett og bestandig mot korrosjon. I medisinen brukes rutenium ofte i forbindelse med strålebehandling av kræft, for eksempel kan radioaktivt rutenium-106 brukes til å behandle øyeblikksgrensekreft (granulomatøs ameloidose). Rutenium-komplekser kan også brukes i kjemoterapi.

Ruteniumröd, även känt som rutenium(III)chlorid (RuCl3), är ett rödbrunt till mörkt rött kristallint pulver som används inom organisk syntes och som katalysator i kemiska reaktioner. Det är också en viktig förening inom materialvetenskapen, där den har visat potential som ett effektivt katodmaterial i katodiseringsdioder (CID) och andra elektroniska enheter. Ruteniumröd är lösligt i vatten och kan bilda komplexa föreningar med olika organiska molekyler, vilket gör det användbart inom koordinationskemi och katalys.

Ruteniumföreningar är föreningar som innehåller grundämnet rutenium (Ru), som tillhör platinagruppen i det periodiska systemet. Rutenium har atomnummer 44 och kan bilda en mängd olika slags kemiska föreningar, framför allt med syre, svavel, kväve, halogener och kol.

Exempel på ruteniumföreningar är:

* Ruteniumdioxid (RuO2)
* Rutheniumtrioxid (RuO3)
* Rutheniumtetraklorid (RuCl4)
* Rutheniumtetroxid (RuO4)
* Rutheniumdisulfid (RuS2)
* Ruthenium(VIII)oxid (RuO4), även känt som rutheniet

Många ruteniumföreningar har hög kemisk reaktivitet och används inom organisk syntes, katalysatorer och medicinska tillämpningar.

Organometallföreningar är en kemisk term som definierar föreningar som innehåller en direkt bindning mellan kolatom (C) och ett metallatom (M). Dessa föreningar kan vara antingen organiska eller icke-organiska beroende på om de också innehåller kovalenta bindningar till väteatomer (H) eller inte. Exempel på vanliga organometallföreningar är grignardreagensen (RMgX), metallalkyler (R-M) och metallocener ([RM]2). Dessa föreningar har en rad användningsområden inom olika områden av kemin, såsom organisk syntes, katalys, materialvetenskap och farmakologi.

En coordinationskomplex är en typ av kemisk sammansättning där en metallatom eller -ion är omgiven av molekyler eller joner, kallade ligander, som är bunden till metallcentrum genom koordinativ bindning. Koordinationskomplexen kan beskrivas med hjälp av en strukturformel, som visar antalet ligander och deras bindningssätt till metallcentret.

I en coordinationskomplex specificerar man ofta hur många koordinerande grupper (ligander) som är bundna till metallcentrat genom att ange dess koordinationstal. Koordinationstalet kan variera beroende på metallatomens storlek, laddning och formeringsförmåga.

Ett exempel på en coordinationskomplex är [Fe(CN)6]4-, där järnatomen (Fe2+) är omgiven av sex cyanid-ligander (CN-). Här har vi en oktaedrisk geometri och ett koordinationstal på 6.

Coordinationskomplexer har stor betydelse inom biologi, medicin och katalysatorer. De kan användas som läkemedel, där metallkomplexen binder till specifika proteiner eller enzym i kroppen och på så sätt modifierar deras funktion. Exempel på detta är cisplatin, ett läkemedel mot cancer, som innehåller en platinkomplex.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Rutenium-radioisotoper är radioaktiva isotoper (varianter) av grundämnet rutenium, som har atomnummer 44 på periodiska systemet. Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör platinagruppen i övergångsmetallerna.

En radioisotop är en isotop av ett grundämne där kärnan är instabil och sönderfaller naturligt genom att avge ioniserande strålning, såsom alfa- eller betastrålning. Varje rutenium-radioisotop har olika halveringstid (tiden det tar för hälften av atomkärnorna att sönderfalla) och energiutsläpp.

Exempel på rutenium-radioisotoper inkluderar:

1. Ruthenium-103 med en halveringstid på 57,2 dagar
2. Ruthenium-106 med en halveringstid på 1,02 år

Dessa radioisotoper används inom medicinen för behandling av vissa cancerformer och andra sjukdomar. I strålterapi kan de exempelvis användas i form av encapsulerade mikrospännen (seeds) som placeras nära tumören för att avge lokaliserad strålning.

"Alkener" er en betegnelse for kulstofbaserte organisk-kemiske forbindelser som inneholder en dubbel binding mellom to kulstoffer. Den generelle formelen for en alken er CnH2n, hvor n er større eller lik 2. Alkener deles vanligvis inn i to klasser basert på antall duble bindinger: monoalkener (med én dubbel binding) og polyalkener (med flere enn én dubbel binding). De mest simple alkenene er ethylen (ethen, C2H4) og propenen (propylene, C3H6).

I biologisk sammenheng kan alkener være viktige som byggesteiner i fedtsyrer, steroider og andre organisk-kemiske forbindelser i levende organismer.

Ryanodin är ett protein som fungerar som en calciumkanal, och finns naturligt i cellmembranet hos bland annat muskel- och hjärtceller. Ryanodinreceptorerna, även kända som RyR, är de största kända intracellulära calciumkanalerna och spelar en viktig roll i regleringen av intracellulärt calcium.

Det finns tre typer av ryanodinreceptorer: RyR1, RyR2 och RyR3. RyR1 återfinns främst i skelettmuskulatur, RyR2 i hjärtmuskulatur och RyR3 i både hjärta och skelettmuskulatur, men även i andra celler som nervceller.

Ryanodinreceptorerna aktiveras av calciumjoner och öppnar då upp för passage av fler calciumjoner från sarkoplasmatiska retikulum till cytoplasman. Detta leder till en kaskad av händelser som får muskeln att kontrahera. Dysfunktion i ryanodinreceptorerna kan leda till olika former av muskel- och hjärtsjukdomar, såsom rytmstörningar och muskeldystrofi.

'Osmium compounds' refer to chemical substances that contain a bond between the element osmium (Os) and one or more other elements. Osmium is a transition metal in group 6 of the periodic table, known for its hardness, high melting point, and blue-black color.

Osmium compounds can be found in various forms, such as oxides, halides, sulfides, and organometallic complexes. Some examples include osmium tetroxide (OsO4), osmium trichloride (OsCl3), and osmium tetraiodide (OsI4).

These compounds have a wide range of applications in fields such as catalysis, electronics, and materials science. However, many osmium compounds are highly toxic and should be handled with care.

'Borane' är en grupp kemiska föreningar som innehåller väteatomer och boratomer. Den enklaste och mest välkända boranen är diboran (B2H6). Boraner är mycket reaktiva och används ofta inom organisk syntes och som reduceringsmedel. De kan bildas genom reaktion av väte med metallborider eller genom termolys av borohydrider. Boraner är giftiga och korrosiva mot metaller.

Kapsaicin är ett naturligt förekommande ämne som utvinns från chilipeppar (*Capsicum annuum*) och andra arter inom släktet *Capsicum*. Det är den aktiva substansen i dessa peppars starkt brännande smak. Kapsaicin verkar på särskilda smärtreceptorer (kallade TRPV1-receptorerna) i huden och slimhinnor, vilket leder till en känsla av hetta eller smärta.

I medicinskt sammanhang används kapsaicin ofta som ett smärtstillande medel, framförallt vid behandling av neuropatisk smärta och muskuloskeletell smärta. Det finns också forskning som tyder på att kapsaicin kan ha potential som antiinflammatoriskt medel. Kapsaicin används ofta i creams, gels eller plåster som appliceras direkt på huden och är tillgängliga receptfritt eller på recept beroende på dosering.

Kväveföreningar är en kemisk term som refererar till sammansättningar som innehåller kväveatomer. Dessa föreningar är mycket vanliga i naturen och har en rad olika funktioner och egenskaper. Exempel på kväveföreningar inkluderar aminosyror, proteiner, DNA, nukleotider, sockerarter, vitaminer, läkemedel, pigment, explosiva ämnen och miljögifter.

I medicinskt hänseende kan kväveföreningar ha både positiva och negativa effekter på människokroppen. Till exempel är aminosyror och proteiner nödvändiga för att bygga upp och underhålla kroppens celler, vävnader och organ. Däremot kan vissa kväveföreningar vara skadliga eller giftiga, till exempel när de inandas som luftföroreningar eller intas via föda eller vatten. Sådana skadliga kväveföreningar kan orsaka allergiska reaktioner, andningssvårigheter, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och andra hälsoproblem.

Transient Receptor Potential Vanilloid (TRPV) kanaler är en typ av jonkanaler som är involverade i smärta, temperaturperception och andning. Dessa kanaler är känsliga för varma temperaturer, surhet och vissa kemiska ämnen. TRPV-kanalerna kan öppnas eller stängas av beroende på olika stimuli, vilket leder till inflöde av joner som orsakar elektrisk signalering i nervceller. TRPV1 är ett exempel på en TRPV-kanal som aktiveras vid temperaturer över 42°C och av vissa kemiska ämnen, såsom capsaicin, som finns i chilipeppar.

'Sarkoplasmatiskt retikel' är ett begrepp inom cellbiologi och reflerar det endoplasmiska retikulum som finns i muskelceller, särskilt i striata muskler (skelett- och hjärtmuskulatur). Det sarkoplasmatiska retiklet är ett membransystem som omger myofibrillerna i muskelcellen och har en viktig roll för muskelkontraktioner och -relaxationer.

Specifikt finns det två typer av sarkoplasmatiskt retikel: terminala cisternae och longitudella tubuli. Terminala cisternae är placerade nära sarcomeren, den kontraktila enheten i muskelcellen, och innehåller kalciumjoner (Ca2+). När muskeln skall kontraheras släpps Ca2+ ut från terminala cisternae till cytoplasman, vilket leder till att myofibrillerna drar ihop sig. När muskeln skall relaxera pumpas Ca2+ tillbaka in i terminala cisternae igen.

Longitudella tubuli är längre rörformade strukturer som sträcker sig parallellt med myofibrillerna och hjälper till att diffundera Ca2+ tillbaka in i terminala cisternae efter en kontraktion.

I summa kan sarkoplasmatiskt retikel ses som ett viktigt membransystem i muskelceller som reglerar muskelkontraktioner och -relaxationer genom att hantera Ca2+-flöden.

Ryanodine Receptor Calcium Release Channel (RYR) är ett calciumkanalprotein som finns i endoplasmatiskt retikulum (ER) hos eukaryota celler. Det förekommer i tre isoformer, RYR1, RYR2 och RYR3, där RYR1 främst återfinns i skelettmuskulatur, RYR2 i hjärtmuskulatur och RYR3 i bland annat hjärnan.

RYR-kanalerna är involverade i cellens calciumhomöostas och spelar en viktig roll vid excitation-contraction-kopplingen (ECC) i muskelceller. När en nervimpuls orsakar öppning av voltagegateda L-typ calciumkanaler i cellytan, strömmar calciumjoner in i cellen och binder till RYR på ER-membranet. Detta leder till att RYR-kanalerna öppnas och en större mängd calcium frisätts från ER till cytoplasman, vilket initierar muskelkontraktionen.

Dysfunktion i RYR-kanalerna har visats vara involverad i flera sjukdomstillstånd, såsom neuromuskulära sjukdomar, hjärtsjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar.

Kalciumkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och reglerar flödet av calciumjoner (Ca²+) in och ut från cellens cytosol till endoplasmatiska nätverket (ER/SR) eller till extracellulärt vätska. Kalciumkanaler är viktiga för en rad fysiologiska processer, såsom muskelkontraktion, neurotransmission, excitation-contraction-koppling, hormonutsöndring och cellsignalering.

Det finns olika typer av kalciumkanaler, inklusive:

1. Voltage-gated calcium channels (VGCCs): Dessa aktiveras av spänningsförändringar över celldelarna och finns i flera olika subtyper som inkluderar L-, N-, P/Q- och R-typkanaler.
2. Receptoropererade calciumkanaler (ROCCs): Dessa aktiveras av specifika ligander, till exempel neurotransmittorer eller hormoner, som binder till receptorer på cellytan. Exempel på ROCCs är de som hittas i presynaptiska terminals och som spelar en viktig roll i neurotransmissionen.
3. Store-operated calcium channels (SOCCs): Dessa aktiveras av förändringar i ER/SRs calciumnivåer och är involverade i cellsignalering, celldifferentiering och cellcykeln.

Dysfunktion eller störningar i kalciumkanaler kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska, kardiovaskulära och muskuloskeletala störningar.

Koffein är ett centralstimulerande, vitaminliknande ämne som naturligt förekommer i flera olika typer av växter, till exempel kaffe- och teväxter. Det används ofta för att reducera trötthet och öka alertheten. Koffein är en psykoaktiv substans som verkar genom att blockera adenosinreceptorerna i hjärnan, vilket leder till en ökad frisättning av neurotransmittor som noradrenalin och dopamin.

Koffeinet har också en diuretisk effekt, vilket kan leda till ökat urinutflöde, och kan verka stimulerande på muskelaktiviteten i mag-tarmsystemet. Normala doser koffein anses vara säkra för de flesta vuxna, men högre doser kan orsaka biverkningar som rastlöshet, snabb hjärtslag, svettningar och trötthet. Kronisk överkonsumtion av koffein kan leda till beroende och abstinensbesvär vid avvänjning.

Mitokondriell svullnad, även känt som mitokondriell dilation eller megakaryocytär mitokondriell dilation, är ett histopatologiskt fynd där mitokondrier i celler har en ökad storlek och mera lättflödigt innehåll. Detta kan ses i elektronmikroskopi och kan vara relaterat till olika sjukdomar eller tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer, skada av fria radikaler och åldrande.

Det finns två huvudsakliga typer av mitokondriell svullnad: runda och tubulära. Runda mitokondrier har en ökad storlek men bevarar sin normala form, medan tubulära mitokondrier har en förändrad ultrastruktur där de blir längre och tunnare än vanligt.

Mitokondriell svullnad kan vara ett tecken på mitokondriell dysfunktion, vilket kan ha konsekvenser för cellens energiproduktion och överlevnad. Det är viktigt att notera att mitokondriell svullnad inte är en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på underliggande sjukdomsprocesser.

'Fosfiner' är ett samlingsnamn för organiska föreningar som innehåller en fosforatom bundet till tre kolatomer med enkla kovalenta bindningar. Den allmänna strukturformeln för en fosfin är P(CR)3, där R kan vara olika substituenter såsom alkyl- eller arylgrupper. Fosfiner har en varierande reaktivitet och används inom olika områden, till exempel som ligander i koordinationskomplex, katalysatorer och intermedier i organisk syntes. Det är värt att notera att fosfiner inte skall förväxlas med fosfororganiska föreningar såsom fosfater eller fosfonater, där fosforens bindningssätt är annorlunda.

Luminiscens är ett fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller kemisk reaktion, vilket resulterar i att elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd. När dessa exciterade elektroner sedan relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd avges det ljus, och detta kallas just luminiscens.

Mätning av luminiscens är en teknik som används för att mäta denna ljusemission. Det kan ske på olika sätt beroende på vilket slags luminiscens som ska mätas och under vilka betingelser. I allmänhet innebär det dock att man exponerar ett luminiscensaktivt material för en exciterande strålning under en viss tidsperiod, varefter man mäter den intensitet av ljus som avges.

Den exciterande strålningen kan vara ultraviolett (UV) eller visuell (blått/violett) ljus, beroende på vilket slags luminiscens man vill studera. Exempel på olika typer av luminiscens som kan mätas innefattar fluorescens och fosforescens.

Fluorescens är en form av luminiscens där materialet snabbt (inom nanosekunder) relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd efter att ha exciterats, medan fosforescens är en form av luminiscens där relaxationen sker mycket långsammare (sekunder, minuter eller till och med timmar).

Mätning av luminiscens används inom många olika områden, till exempel inom kemi för att studera kemiska reaktioner, inom fysik för att undersöka materialegenskaper och inom biologi för att studera cellulära processer.

Hydrering refererer til den biokjemiske proces, hvor et molekyle optager vand (H2O) og danner en binding, der resulterer i en forøgelse af dets vandindhold. Denne proces er essentiel for mange levende organismer, herunder mennesker, da vand er nødvendigt for at opretholde cellernes struktur og funktion.

I medicinsk sammenhæng kan hydrering også referere til behandlingen af en tørstfølelse eller tilstanden af dehydrering, hvor kroppen mangler vand og/eller elektrolytbalancer er forstyrret. Hydrering i denne kontekst kan opnås gennem indtagelse af væske og/eller intravenøse infusioner af fysiologisk væske.

Osmium är ett metalliskt grundämne som tillhör platinagruppen i det periodiska systemet. Det är ett mycket tungt, hårt och blankt silvervitt ämne som är otöjligt i luft och starkt reaktionsbenäget i heta vätskor. Osmium har det högsta atomvikten och densiteten av alla grundämnen.

I medicinsk kontext kan osmium inte direkt användas som läkemedel eller behandlingsmetod, men det finns forskning kring möjliga tillämpningar inom nanoteknologi och cancerbehandling. Dessa tillämpningar är dock fortfarande under utveckling och inte etablerade som standardvård.

I medicinskt sammanhang kan "färger" (engelska: "colors" eller "colours") referera till användning av färgkoder för att kommunicera viktig information, särskilt inom områden som laboratoriediagnostik och medicinsk bild.

I laboratoriediagnostiken kan olika färger användas för att indikera olika resultatnivåer av en analys. Till exempel kan ett blodprovet som testats för glukosnivåer kanske ha olika färger på resultatet beroende på om glukosnivån är normal, låg eller hög.

Inom medicinsk bild används ofta färger för att kontrastera olika strukturer och hjälpa till att tolka bilderna korrekt. Till exempel kan en MRI-skanning av hjärnan visas i olika färger för att skilja grå substans från vit substans, eller för att markera områden med skada eller sjukdom.

Det är viktigt att notera att användningen av färger kan variera mellan olika laboratorier och kliniker, så det är alltid viktigt att tolka resultaten korrekt och i sammanhang med patientens symptom och andra tester.

"Alkadiener" er en betegnelse for organiske forbindelser som inneholder to eller flere alkylgrupper (som består av carbon- og waterstofatomer) samt en dienfunksjonell gruppe, som består av to dobbeltbundene carbonylgrupper (C=O). Denne typen forbindelser er vanligvis fast stoff og har høy smeltepunkt. De er også kjent for å være relativt inert, det betyr at de ikke reagerer lett med andre stoffer. Alkadiener brukes ofte som plastmaterialer, gummiprodukter og som lubrikanter på grunn av deres stabilitet og motstandskraft overfor kjemiske og termiske påvirkninger.

Elektrokemi (eller elektrochemie) är ett forskningsområde inom naturvetenskap som undersöker förhållandet mellan elektrisk ström och kemiska reaktioner. Det kan definieras som läran om sammanhanget mellan elektricitet och kemi. Elektrokemi är en del av fysikalisk kemi och har många tillämpningar inom områden som korrosionsskydd, batteriteknik, miljöteknik och sensorteori.

En central aspekt inom elektrokemi är studiet av redoxreaktioner, där en elektron överförs från ett reducerat till ett oxiderat ämne. Elektrokemiska celler, som består av två elektroder separerade av en elektrolytlösning, används för att studera och utnyttja dessa reaktioner. I en galvanisk cell produceras en spänning mellan de två elektroderna på grund av skillnader i redoxpotential, som beror på olika förmågor hos ämnena att oxidera eller reduceras.

Elektrokemiska metoder används också för att studera kinetiken och termodynamiken hos kemiska reaktioner, samt för att syntetisera nya material och substanser. Exempel på elektrokemiska tekniker är elektrolys, elektrosyntes, elektromaskning och korrosionsskydd genom katodisk skydd.

Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.

Neodymium är ett sällsynt och jordartsfritt metall som tillhör lantanoidgruppen. Det används ofta i legeringar, magneter och optiska glas, men det finns inga allmänt accepterade medicinska användningsområden eller definitioner för neodymium.

Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.

Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.

Solenergi definieras som den elektromagnetiska strålning som kommer från solen och når jorden. Den består av ultravioletta, synliga och infraröda våglängder. Solenergi används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel hudcancer, psoriasis och eksem, genom metoder som solbad och fototerapi.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

'Indikatorer' och 'reagenser' är två begrepp som ofta används inom klinisk analys och diagnostik för att hjälpa till att fastställa närvaro eller frånvaro av specifika substanser, molekyler eller biologiska processer i ett prov.

En indikator är en substans som ändrar sin färg eller andra egenskaper vid ett visst värde eller förändring i pH, temperatur eller koncentration av specifika joner eller molekyler. Indikatorer används ofta för att övervaka reaktioner och processer inom kemi och biologi. I en medicinsk kontext kan indikatorer användas för att fastställa pH-värdet i blod, urin eller andra kroppsv likvider, vilket kan vara viktigt för att övervaka patienters hälsotillstånd och behandling.

En reagens är en substans som reagerar med ett visst ämne eller molekyl för att producera en synlig eller mätbar effekt, såsom en färgförändring, bildning av en precipitat eller utvecklande av fluorescens. Reagenser används ofta i klinisk analys för att identifiera specifika substanser eller molekyler i ett prov, till exempel glukos, protein, vita blodkroppar eller bakterier.

Exempel på indikatorer och reagenser som används inom klinisk analys är:

* pH-indikatorer: Substanser som ändrar färg vid specifika pH-värden, till exempel litmuspapper, fenolftalein och metylröd.
* Glukosreagenser: Substanser som reagerar med glukos för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel reduktionsreagenser (som ger en färgförändring) och enzymatiska reagenser (som katalyserar en kemisk reaktion).
* Proteinreagenser: Substanser som reagerar med protein för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel Coomassie Brilliant Blue och Bradford-assay.
* Bakteriereagenser: Substanser som reagerar med bakterier för att identifiera dem, till exampel gramfärgning, oxidasreduceringstest (Oxidase) och katalasreaktion.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.