"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
Narkos.
Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.
Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.
Bedövning begränsad till en del av kroppen genom anbringande av ett lokalt bedövningsmedel som genom infiltration verkar på angränsande nervslut.
Ryggmärgsskador är skador på den del av centralnervsystemet som löper genom ryggraden, och som är involverat i kroppens sensoriska, motoriska och autonoma funktioner, vilka kan orsaka diverse symptom som svarar mot skadans art och plats, inklusive förlorad känsel, muskelsvaghet, smärta, spasticitet eller nedsatt blåsbuckela och avföringskontroll.
Anestesi genom insprutning av bedövningsmedel i epiduralrummet.
Bedövning (narkos) genom inandning av narkosgaser eller ångor.
Ledningsanestesi är en form av lokal anestesi där en fin nål används för att injicera lokalbedövningsmedel direkt intill en nerv, vilket leder till ett snabbt och effektivt bedövningseffekt i det specifika området av kroppen som nerven innerverar.
Narkos via intravenös injektion eller dropp.
'Bedövning vid förlossning', även känd som epiduralbedövning eller periduralbedövning, är en typ av smärtlindring där lokalbedövningsmedel injiceras nära ryggmärgen i ryggraden för att reducera smärtan under förlossningen.
Tiden för uppvaknande ur narkos, under vilken medvetandet gradvis återkommer.
"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalanestesi som injiceras i munnen för att undertrycka smärta under dentalprocedurer, såsom fyllningar, rotkanalbehandling och kirurgiska ingrepp. Den lokala bedövningen gör patienten smärtäktsfri under behandlingen, men medveten om vad som händer.
En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.
Gaser eller flyktiga vätskor som framkallar olika grader av bedövning eller narkos, beroende på styrka, cirkulation, andning och neuromuskulära effekter. Inhalationsmedlen har den fördel framför de in travenösa att narkosdjupet snabbt kan ändras genom snabb ändring i koncentrationen av det inhalerade preparatet.
Snabbverkande narkosmedel för induktion. Medvetslösheten kommer snabbt och behagligt, men utan muskelavslappning och utan avsevärd minskning av reflexerna. Upprepad tillförsel leder till ackumulering av medlet och förlängd återhämtningstid. Den smärtlindrande effekten är obetydlig.
Medel som ges tillsammans med narkosmedel för ökad effekt, förbättrad tillförsel eller för att reducera den nödvändiga doseringen.
Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla generalanestesi under operationer, samt för sedering av patienter under kortvariga medicinska procedurer. Det verkar genom att binda till och aktivera GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket resulterar i ett snabbt insättande med medelstark depresion av andnings- och cirkulationsfunktioner. Propofol karakteriseras också av en kort eliminationshalvtid och ett relativt litet påverkan på hjärt-kärlsystemet jämfört med andra anestetiska läkemedel, vilket gör det till ett populärt val bland anestesiologer.
Medel som vid lokal applicering i lämpliga mängder blockerar nervledningsförmågan. De har verkan på alla delar av nervsystemet och på alla typer av nervtrådar. I kontakt med ett nervknippe kan medlen ge både sensorisk och motorisk förlamning i det bedövade området. Verkan är fullständigt reversibel.
'Ryggradsnerver' (spinal nerves) är de nervrötter som förbinder centralnervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) med kroppens muskler, hud och andra vävnader. De utgör en del av det perifera nervsystemet och löper i par ut från varje segment av ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina). Varje ryggradsnerver innehåller både sensoriska och motoriska nerver som tillsammans styr känsel, rörelse, reflexer och andra funktioner i specifika regioner av kroppen.
Ryggmärgssjukdomar är en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan påverka dess struktur, funktion och hälsa, inklusive degenerativa tillstånd, inflammatoriska sjukdomar, infektioner, tumörer och trauma.
Ett stabilt och icke-explosivt narkosmedel med förhållandevis lindriga biverkningar.
En grupp föreningar med den generella formeln R-OCH3.
Läran om bedövningsmetoder. En medicinsk specialitet inriktad på narkos och andra bedövningsmetoder.
Bruk av två eller flera preparat samtidigt eller i följd för att framkalla anestesi. Preparaten kan administreras på olika sätt.
Spinala nervrötter, eller spinalnervrotorner, är de nerveslutna ledningar som utgår från ryggraden (spinal cord) och innerverar kroppens muskler, hud och andra vävnader med sensorisk och motorisk information.
Kontinuerlig övervakning av en patients tillstånd (livsfunktioner) under en pågående operation.
En ryggmärgstumör är en oskulderad eller malignt neoplastisk tillväxt i ryggmärgen, som kan störa nervfunktionen och leda till neurologiska symtom beroende på var tumören finns och hur snabbt den växer.
The spinal canal, also known as the vertebral canal, is a channel within the vertebral column that contains and protects the spinal cord. It is formed by the vertebral bodies and intervertebral discs anteriorly, and the laminae and spinous processes posteriorly. The spinal canal provides a stable and protective environment for the spinal cord, allowing for the transmission of nerve impulses between the brain and the rest of the body.
Kväveoxid (N2O), en färglös och luktfri gas som används för narkos och smärtlindring. Höga halter har en bedövningseffekt och kan ersätta syre, vilket leder till död genom syrebrist. Gasen används även i livsmedelsindustrin som aerosol vid framställning av vispgrädde.
"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.
"Ryggmärgskompression" refererar till en tillstånd där strukturer runt ryggmärgen trycker på den, orsakande neurologiska symptom som svaghet, smärta, kvalitetssänkning eller sensorisk förlust i extremiteter.
Medel som kan framkalla totalt eller partiellt känselbortfall, speciellt förlust av smärtförnimmelse. Vid total anestesi (narkos) nås ett tillstånd av medvetslöshet.
Ryggradstumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av abnorma, out cancerartade celler som växer och delar sig oregelbundet i strukturer som utgör ryggraden, inklusive benmärgen och de nervceller som bildar ryggmärgen.
Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.
Ett icke brännbart, halogenerat kolväte som används som narkosmedel med relativt snabb induktion och obetydlig retning. Smärtlindringen kan ibland vara otillräcklig. Ofta ges kväveoxid samtidigt. Eftersom halotan inte ger tillräcklig muskelavslappning, kan annan neuromuskulär blockad vara nödvändig.
En ryggradsförträngning är ett tillstånd där en eller flera intervertebrala skivor i ryggraden degenererar, förtjockas eller skadas, vilket orsakar kompression och skada på de omkringliggande nervrötterna eller ryggmärgen.
Ett mycket använt lokalbedövningsmedel.
Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.
Ett kraftigt verkande narkotiskt smärtstillande medel, som vid missbruk är beroendeframkallande. Det är främst en my-opioidagonist. Fentanyl används även som tillsats till generella narkosmedel och för narkosinduktion och underhållsnarkos.
Inhalationsanestesi där patientens utandningsluft återcirkuleras sedan koldioxid avlägsnats och narkosgas och syre tillförts. Ett slutet system används för att förhindra utsläpp av explosiva narkosgas er, som kan antändas av elektriska urladdningar och därmed utgöra en brandrisk.
En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum injiceras nära en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta orsakar en temporär eller permanent förlust av känsel och/eller rörelse i den berörda kroppsdelen.
Narkosmedel. Medel som framkallar olika grader av narkos: sänkt medvetande, minskad cirkulation och andning; muskelavslappning; minskade reflexer; amnesi. Två typer finns, inhalationspreparat och intr avenösa preparat.
Ett cyklohexanonderivat som används som narkosmedel. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men ketamin har förmåga att blockera NMDA-receptorer och kan interagera med sigmareceptorer.
Kirurgisk behandling av öppenvårdspatienter.
"Premedication before surgical anesthesia refers to the administration of medication prior to a planned surgery, with the aim to prevent complications, reduce anxiety, and improve patient comfort. These medications may include sedatives, analgesics, or anticholinergics, and are tailored to each patient's individual needs and medical history."
Ryggradsskador, eller ryggmärgsskador, är skador på ryggmärgen som orsakas av olika typer av trauma, till exempel trafikolyckor, fall, våld och idrottsunfall. Skadan kan vara ofullständig eller total, beroende på om nervbanorna i ryggmärgen skadas delvis eller fullständigt. Skador på ryggmärgen kan leda till sensoriska och motoriska förluster, såsom känselbortfall, muskelsvaghet, spasticitet, smärta och sängliggande. Behandlingen av ryggradsskador kan innefatta kirurgi, mediciner, rehabilitering och assistiva enheter för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig och leva så autonomt som möjligt.
Tiopental är ett kortverkande, intravenöst anestetiskt medel som tillhör gruppen barbiturater. Det används primärt inom medicinen för att inducera och underhålla allmänbedövning (generalanestesi) under kirurgiska ingrepp. Tiopental verkar genom att dämpa hjärnaktiviteten och ge patienten en trygg, sedativ effekt. Preparatet är numera förknippat med viss kontrovers på grund av biverkningar och möjliga komplikationer under användning.
Epiduralbedövning via sakralkanalen.
Spinal muscular atrophy (SMA) is a genetic disorder that affects the motor neurons in the spinal cord, leading to muscle weakness and atrophy.
Ryggmärgsischemi (transsection or transaction of the spinal cord) är en skada eller snitt som delar spinal corden i två delar, vilket kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under den nivå där skadan inträffat.
Pentobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sömngivande och kortverkande narkosmedel. Det verkar genom att dämpa nervsystemet och orsaka sedering, muskelavslappning och medvetandegrundstötning. Pentobarbital kan också användas som behandling för epilepsi och i vissa fall av status epilepticus (en livshotande form av epileptisk attack). Liksom andra barbiturater är pentobarbital beroendeframkallande och kan orsaka fysiskt beroende vid långvarig användning.
Intravenösa bedövningsmedel som framkallar dåsighet, orörlighet, amnesi och förlust av smärtförnimmelse.
Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.
Ett ytterst stabilt inhalationsnarkosmedel som medger snabba justeringar av bedövningsgraden med små förändringar i puls och andningsfrekvens.
Xylazin är ett centralt aktiverat alfa-2 agonistisk läkemedel som används som sedativ, muskelrelaxans och smärtstillande medel inom veterinärmedicinen. Det verkar genom att binda till adrenoreceptorer i hjärnan och centrala nervsystemet, vilket orsakar en reducerad sympatisk aktivitet och en ökad parasympatisk aktivitet. Detta leder till sänkt hjärtrytm, lägre blodtryck, sedering och smärtlindring. Xylazin används ofta i kombination med ketamin för att inducerar djup narkos hos djur under operationer.
Komplikationer som drabbar patienten under operation. De kan vara, men behöver inte vara, förknippade med det sjukdomstillstånd för vilket operationen utförs eller med det kirurgiska ingreppet i sig.
Intratracheal intubation är ett medicinskt ingrepp där en slang (tube) sätts in i luftvägen (trachean) via munnen eller näsan, för att underhålla och stödja andningen. Det används ofta under allmänbedövning, intensivvård och akut sjukvård när patienten har svårigheter att andas på egen hand. Intuberingen görs med hjälp av laryngoskopi och ska placeras under styring ned i trachean, för att undvika skada på stämbanden och att säkerställa en korrekt placering. Ett ballongslutstycke sitter fast på slangen och infleras med luft för att skapa ett tätt utrymme runt tuben och förhindra luftläckage.
Postoperativ smärta definieras som smärta som upplevs efter en kirurgisk procedure eller operation.
Alternativ till narkos hos patienter, för vilka narkos förvägras eller anses otillrådlig. Behandlingen innebär medicinering med ångestdämpande preparat i kombination med smärtstillande medel eller lokalbedövningsmedel. På så vis befrias patienten från ångestkänslor och smärta, samtidigt som han eller hon kan kommunicera med läkaren eller tandläkaren.
Sjukhusfunktion eller resurs med speciell inriktning på bedövningsmetoder, särskilt i samband med intensivvård och kirurgi.
En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.
"Bröstkotor, eller mjölkkörtlar, är en del av det kvinnliga reproduktiva systemet som producerar och sekreterar moderkaka under graviditeten och modersmjölk efter förlossningen."
"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."
Nervceller som aktiverar muskelceller.
Kirurgisk förlossningsmetod, vid vilken fostret tas ut genom en öppning i buken och livmodern.
Intratracheal anesthesia refers to the administration of anesthetic agents directly into the trachea, which is a procedure usually performed in specialized medical settings such as operating rooms or intensive care units. This technique is typically used to provide rapid and reliable airway control, ensuring adequate ventilation and oxygenation during medical procedures. Intratracheal anesthesia may be employed when conventional methods of airway management, such as endotracheal intubation or the use of a laryngeal mask airway, are not feasible or successful. It is essential to note that this technique should only be performed by trained medical professionals with appropriate expertise and equipment to ensure patient safety.
'Dubbelsidig förlamning' (eng. 'bilateral paralysis') är en medicinsk term som betecknar fullständig eller delvis muskelfunktionsförlust på båda sidor av kroppen, vanligtvis i extremiteter som armar och ben, men kan även drabba andra muskelgrupper.
Tidsintervallet för en kirurgisk operation.
Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Spinal tuberculosis, also known as Pott's disease, is a form of extrapulmonary tuberculosis that affects the spine, specifically the vertebral bodies and intervertebral discs. It is characterized by destruction of the spinal bones, formation of granulomas, and potential compression of the spinal cord or nerves, leading to various neurological symptoms. Early diagnosis and treatment are crucial to prevent long-term disability.
I en mening kan lumbosakralregionen definieras som den lägsta delen av ryggraden, som består av de fem ländryggskotorna (lumbarvertebrae) och den sakrale regionen, inklusive de fem sammanvuxna bäckenkotorna (sacral vertebrae). Denna region utgör en övergångszon mellan ryggraden och korsbenet och stöder vikt av kroppen samt tillåter rörelse i höft- och ländryggsregionen.
Prilocaine är ett lokalbedövningsmedel som används för att orsaka smärtstillning under kortvariga medicinska procedurer, till exempel injektioner eller lätt kirurgiska ingrepp. Prilocaine verkar genom att blockera nervimpulser i det aktuella området, vilket resulterar i en temporär förlust av känsel och smärta. Det är vanligtvis tillgängligt som en cream eller gel som appliceras på huden, men kan också ges som en injektion.
"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)
"Anestesi och analgesi är två relaterade, men skilda begrepp inom smärtbehandling och medicinsk vård, där anestesi refererar till ett medvetandeavsuttande eller insövning av kroppen eller en del av den under en operation eller procedure, medan analgesi avser smärtlindring utan medvetandeförlust, vanligtvis uppnått genom administration av smärtstillande läkemedel."
Sällsynt epiduralblödning i ryggradens epiduralrum, oftast beroende på kärlmissbildning eller vävnadsskada. Spontan ryggmärgsblödning utgör ett neurologiskt akuttillstånd, pga snabbt inträdande, tryckutlöst myelopati.
Ett intravenöst narkosmedel med kortvarig verkan som kan användas för att inleda narkos.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
Ryggradsdeformeringar är abnormaliteter eller avvikelser i formen och/eller funktionen av ryggraden, inklusive skolios (lateralt böjning av ryggraden), kyphos (överdrivet krökning av ryggen) och lordos (överdrivet krökning av nacken eller ländryggen), som kan vara relaterade till genetiska faktorer, olyckor, åldrande eller andra sjukdomar.
I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.
I en enkel mening kan bakre hornceller (latin: cellulae cornuales) definieras som speciella celltyper som finns i bakrehornen, ett område i hypofysen, en körtel lokaliserad vid basen av hjärnan. Bakre horncellerna producerar och sekreterar två hormoner: oxytocin och vasopressin (även kallat antidiuretiskt hormon eller ADH). Oxytocin är involverat i fosterutlösning under förlossningen och styr moderskärleksbeteendet, medan vasopressin reglerar vattentrycket i kroppen genom att påverka mängden urin som produceras av njurarna.
Syn. cervikalkotor; C1-C7.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Ett lokalt bedövningsmedel som är kemiskt besläktat med bupivakain, men farmakologiskt mer likt lidokain. Det används vid
N-(1-(2-(4-etyl-4,5-dihydro-5-oxo-1H-tetrazol-1-yl)etyl)-4-(metoxymetyl)-4-piperidinyl)-N-fenylpropanamid. Ett korttidsverkande opioidderivat av fentanyl för bedövning och smärtlindring. Det ger en sn abb smärtstillande effekt och återhämtning av medvetandet. Alfentanil används som bedövnings- och smärtstillande medel i kirurgi och för smärtlindring vid kritiska tillstånd.
Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.
Ett tillstånd som innebär uppmärksamhet på jaget och omgivningen.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Kirurgi begränsad till behandling av smärre skador; kirurgiska ingrepp av mindre omfattning och i sig själva inte riskfyllda.
"Spinal muscle atrophy in childhood" refers to a group of inherited neurodegenerative disorders that affect the motor neurons in the spinal cord, leading to progressive muscle weakness and atrophy. The most common form is Type 1 (Werdnig-Hoffmann disease), which presents in infancy and is often fatal due to respiratory failure. Other forms include Types 2 and 3 (Kugelberg-Welander disease), which have later onset and slower progression, allowing for a longer lifespan. The disorder is caused by mutations in the SMN1 gene, leading to reduced levels of survival motor neuron (SMN) protein necessary for motor neuron function and survival.
Ett korttidsverkande, lugnande medel med ångest- och minnesdämpande egenskaper. Det används inom tandläkeri, hjärtkirurgi, endoskopiska rutiner, för medicinering före narkos och som tillägg vid lokalbedövning. Den kortvariga verkan och den kardiorespiratoriska stabiliteten gör medlet användbart för riskpatienter, äldre och hjärtsjuka. Det är vattenlösligt vid pH under 4 och fettlösligt vid fysiologiskt pH.
'Postoperativt illamående och kräkning' är en vanlig komplikation efter kirurgi, definierad som en obehaglig upplevelse av maginnehållsreturer eller behov av att kräkas, orsakad av olika faktorer som anestesi, smärtbehandling, och operativ stress.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
Xenon är ett ädla gasförening som används inom medicinen, särskilt inom anestesi, på grund av dess goda anestetiska egenskaper. Xenongas är i huvudsak kemiskt inert, har en låg blod-gas-partitionskoefficient och ger snabba induktion och återväckningstider vid användning som anestetikum. Dessutom verkar xenon neuroprotektivt och har potential att reducera hjärnskador vid oxygensionsbrist.
Sufentanil är ett syntetiskt opioid-analgetikum som används intraoperativt för att underhålla balanserad och djup narkos, för behandling av stark smärta efter operationer samt vid mekanisk ventilation på intensivvårdsavdelningar. Det är mycket potentare än morfin och fentanyl och ger snabb och kraftfull smärtlindring. Sufentanil ges vanligtvis som en intravenös injektion eller kontinuerlig infusion.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
I en enkel medicinsk definition är en reflex en automatisk, snabb och involuntar reaktion på en stimuli, orsakad av en kedja av nervsignaler som reser från sensory neuroner till motor neuroner i centrala nervsystemet. Reflexer hjälper kroppen att snabbt återställa balans och integritet efter störningar eller skador, och är viktiga för att upprätthålla normal fysiologisk funktion.
Ryggradsfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att någon eller flera av de 33 benen i ryggraden, även kallade vertebrala kotor, är brutna eller skadade. Frakturer kan orsakas av olika faktorer såsom trafikolyckor, falls, våldsam behandling eller sjukdomar som försvagar benen, till exempel cancer eller osteoporos. Symptomen på en ryggradsfaktur kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, skador på nerver och i allvarliga fall kan det orsaka problem med andning och blodtryck. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, behandling för att hålla ryggraden i rätt position, operation eller rehabilitering.
"Smärtlindring är användandet av farmakologiska eller icke-farmakologiska metoder för att reducera eller eliminera erfarenheten av smärta, med målet att förbättra funktion, välbefinnande och kvalitet på livet för den drabbade individen."
Neuromuskulära icke-depolariserande medel är läkemedel som blockerar nervimpulsöverföringen mellan den neuromuskulära junktionen av en nerv och en muskel, vilket orsakar muskellösning, utan att aktivera muskelkontraktion.
I medicinsk kontext, refererar "etrar" till de små hål eller öppningar som finns i bukhinnan (peritoneum) genom vilka tarmlösa strukturer som tarmar och bloodvessels passerar in och ut från bukhålan. Dessa öppningar kallas också för mesenteriala foramen eller peritoneala förbindelser. Det är viktigt att notera att begreppet "etrar" kan ha andra betydelser inom andra medicinska specialiteter.
En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Utrymmet mellan den hårda hinnan (dura mater) och ryggkanalens väggar.
In medicine, a surgical operation, or simply "operation," refers to a medical procedure in which a doctor manually corrects an injury, disease, or abnormality using invasive techniques, such as instruments, cameras, or machines that assist in the visualization and treatment of internal structures. This may involve cutting, scraping, or removing tissue, bones, or other bodily components, and often requires anesthesia to prevent pain and discomfort during the procedure. The specific type of operation is determined by the nature and location of the problem being addressed.
Ett derivat av kloralhydrat som tidigare använts som sömnmedel, men som ersatts av säkrare och effektivare preparat. Det vanligaste användningsområdet är som allmänt narkosmedel vid djurexperiment.
Spinal cord regeneration refers to the process of regrowth and repair of damaged nerve cells (neurons) and supportive tissue (glial cells) within the spinal cord, enabling functional recovery after injury or disease.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Ether, in a medical context, refers to a group of volatile, flammable, and highly reversible general anesthetics used for induction and maintenance of unconsciousness during surgical procedures. Diethyl ether was the first agent of this class to be discovered and is the ether most commonly referred to in historical discussions of anesthesia. However, due to its explosive nature and pungent odor, its use has been largely replaced by safer and less irritating agents, such as sevoflurane and desflurane.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
En agonist för adrenerga alfa-2-receptorer som används inom veterinärmedicin för sina smärtstillande och lugnande egenskaper. Den är en racemat av dexmedetomidin.
Stegrad smärtupplevelse vid smärtpåverkan till följd av skador på vävnad innehållande nociceptorer eller skadad perifer nerv. Hyperalgesin kan uppträda såväl i skadeområdet (primär hyperalgesi) som i omgivande, oskadad vävnad (sekundär hyperalgesi).
Piperidiner är en klass av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, kondensierad med en aminogrupp, vilket ger upphov till en cyklisk sekundär amin. Denna strukturella enhet förekommer ofta i biologiskt aktiva molekyler, inklusive läkemedel och naturliga produkter. Exempel på piperidinder är muskarin, som finns i flugsvamp, och diverse farmaceutiska substanser som loratadin (en antihistamin) och pimobendan (en kardiovaskulär terapi).
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
En alfa- och betaadrenerg agonist som även ökar utsöndringen av norepinefrin. Medlet har används för behandling av ett flertal sjukdomstillstånd, inklusive astma, hjärtsvikt, rinit och urininkontinens, samt för narkolepsi och depression, pga sina centralstimulerande effekter. Användningen har minskat i takt med att mer selektiva agonister tillkommit.
Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter (armarna och benen). Orsaken till tetraplegin kan vara på grund av traumatisk skada, som exempelvis en hög cervical skada efter ett fall eller en bilolycka, eller icke-traumatiska orsaker som tumörer, infektioner eller degenerativa sjukdomar som exempelvis ryggmärgsdegeneration.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
Ett lokalbedövningsmedel med tiofen som farmakologiskt liknar mepivakain.
I couldn't find a medical definition for "Consciousness Monitors" as a single term in neuroscience or psychology. However, the individual terms can be defined as follows:
Onormalt lågt blodtryck, vilket kan ses vid chock, men som inte nödvändigtvis är ett symtom på chocktillstånd.
En typ av orofaryngeal luftförsörjning som utgör ett alternativ till endotrakealtub och standardnarkosmask för vissa patienter. Den förs ned i nedre delen av svalget och sluter till runt struphuvudet, vilket möjliggör spontan eller övertrycksandning utan penetration av struphuvud eller matstrupe. Tekniken används i stället för ansiktsmask vid rutinnarkos. Fördelarna är bättre kontroll av luftflödet, obetydligt läckage av narkosgas, säkrare andning vid patienttransport och få postoperativa problem.
Neuromuskulära blockerare är en grupp av läkemedel som stör signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller, vilket orsakar temporär muskelslapphet eller muskellåsning.
En trigeminuskärna på spinalnivå, även känd som trigeminocervikal komplex (TCC), är en anatomisk struktur i halsmärgen där sensora nervfibrer från den trigeminusnerven (ansiktets femte kranialnerv) och cervicalnerven (halsens nerver) kan sammanstråla, och som tros spela en roll i smärtprocesser i ansikts- och halsregionen.
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
Justering av ryggradspelaren.
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
En neuromuskulær blockad er en tilstand, hvor transmissionen af nerveimpulser fra nervecellerne til de synaptiske skiver på musklerne blokeres eller reduceres, førende til midlertidig svaghed eller lammelse af musklerne.
Intraoperative awareness, också känt som operationsbevussthet eller operationsmedvetande, är ett tillstånd där en patient under allmänbedövning och muskelavslappnande (relaxering) är medveten och kan uppleva smärta eller obehag under en operation. Detta inträffar sällan, men när det gör så kan det orsaka kraftiga psykologiska skador som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest och depression hos patienten.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Vårdinsatser under pågående kirurgiskt ingrepp. Häri ingår övervakning, vätsketerapi, medicinering, transfusioner, narkos, röntgen och laboratorietester.
Det stora nätverk av nervtrådar som försörjer armen med nerver. Armplexus sträcker sig från nacken till armhålan. Hos människa utgår plexusnerverna vanligen från de nedersta cervikalsegmenten och det övre bröstsegmentet av ryggmärgen (C5-C8 och T1), men variationer kan förekomma.
Succinylkolin är ett kurarummedel som används under kortvarig bedövning för att inducera muskelrelaxering och underlätta intubation av luftvägen. Det är en kvicksilverförening som agerar som en depolarisering blockerare av nicotiniska acetylkolinreceptorer, vilket leder till temporär muskellösning.
Undersökning, behandling eller kirurgiska ingrepp inuti struphuvudet med hjälp av särskilt utformat endoskop.
En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.
Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.
Böcker avsedda att ge faktiska upplysningar eller instruktioner.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Hypotoni, kontrollerad, refererar till ett lägre än normalt muskeltoni i skelettmuskulaturen, som uppmätts med objektiva metoder under vila och/eller aktiv kontraktion, efter att ha eliminerat potentiala orsaker såsom neuromuskulära sjukdomar eller skador.
"Andning, eller respiration, är ett vitalt fysiologiskt process där luft intas och utsöndras via lungorna, för att möjliggöra syre-kolmonoxid-utbyte mellan kroppen och omgivningen."
"Djup sedering" är ett medicinskt begrepp som kan definieras som en medveten, kontrollerad och djup meditation eller koncentration, vanligtvis uppnått genom andningstekniker och mediterande övningar, vilket kan leda till en altererad state of consciousness och möjligen förändrade perceptioner av tid, rum och själv.
Motornervceller i ryggmärgens framhorn som står i förbindelse med skelettmuskler.
"Nervsmärta, eller neuropatisk smärta, definieras som smärta orsakad av skada eller sjukdom i nervsystemet, vilket leder till abnorma signaltransmission och tolkning i centrala nervsystemet."
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
Androstaner och androstanderivat som i någon position substituerats med en eller flera hydroxylgrupper.
Ofrivillig sammandragning och vibration i musklerna. Det är en fysiologisk värmealstringsmetod hos människa och andra däggdjur.
Myelografi är en invasiv diagnosmetod där kontrastvätska införs i ryggradskanalen för att undersöka struktur och funktion hos ryggmärgen och nervrötter på röntgenbilder.
Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.
Smärtreceptorer, också kända som nociceptorer, är speciella nervceller som detekterar och svarar på smärtsignaler genom att skicka impulser till hjärnan och ryggmärgen.
"Fysisk stimulering refererer til den aktive eller pasive anvendelse af særlige metoder eller redskaber, der appellerer til sanserne og fremkalder en respons i det menneskelige eller dyriske kropssystem. Dette kan involvere mekanisk, elektrisk, termisk, lyss eller anden form for stimuli, der sigter mod at forbedre fysiologiske funktioner, opnå terapeutiske effekter, øge bevægelsesevnen eller fremme velbefindende og komfort."
Imidazolderivat som används som bedövnings- och narkosmedel med liten effekt på blodgaser, ventilering eller hjärt-kärlsystemet. Det har kommit ifråga som narkosinduktionspreparat.
Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
I medicinsk kontext, betyder "förnimmelse" vanligtvis den subjektiva upplevelsen av en känsla eller ett skeende i kroppen, såsom smärta, temperatur, tryck, vibrationer eller ljud. Exempel: "Pacienten rapporterade en förnimmelse av brännande smärta i bröstet".
En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.
Den postoperativa perioden är tiden direkt efter en operation när patienten är under övervakning och behandling för att underlätta gen Recovery, minska smärta och minska komplikationer. Den kan variera i längd beroende på typ av operation och individuell hälsotillstånd.
Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid stimulering av de afferenta nervbanorna från perifera nerver till hjärnan.
I en enskild mening kan 'uretan' definieras som ett syntetiskt, plastiskt material som används inom medicinen, särskilt inom urologin. Uretan används ofta för att skapa katetrar eller slangar som kan användas för att kateterisera, det vill säga införa en slang i urinvägen för att dränera urinen.
En operationssal är ett sterilt rum inom ett sjukhus eller en klinisk facilitet, specialdesignat för att utföras kirurgiska ingrepp på patienter under största möjliga säkerhet och hygien.
Skolios är en lateral (sidlig) böjning och rotation av ryggkotor (vertebror) i ryggraden, vilket resulterar i en S- eller C-formad krökning av ryggen.
Kirurgiskt ingrepp i ryggmärgen.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Ophthalmologic surgical procedures refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by an ophthalmologist, a medical doctor who specializes in eye care and surgery. These procedures aim to diagnose, treat, or manage a range of eye conditions such as cataracts, glaucoma, retinal disorders, corneal diseases, and eyelid abnormalities. Examples of ophthalmologic surgical procedures include:
Ett bråck i buken med en utbuktning i ljumskområdet. Det kan klassificeras efter bråckställe. Indirekta ljumsbråck uppträder genom den inre öppningen av ljumskkanalen. Direkta ljumskbråck uppkommer genom defekter i bukväggen i Hesselbachs triangel. Den förra typen ses vanligen hos barn och unga människor, den senare hos vuxna.
Ett butyrofenon med allmänna egenskaper liknande dem hos haloperidol. Det används tillsammans med smärtstillande opioider som t ex fentanyl för att hålla patienten i ett lugnt tillstånd av nervbedövning som avskärmar från omgivningen, men ändå gör samarbete med kirurgen möjligt. Preparatet används också för premedicinering, mot kräkningar, och för att bemästra agitation vid akuta psykoser.
Mätning av syre och koldioxid i blodet.
'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.
Kirurgiskt ingrepp för att minska på trycket i en kroppshålighet eller kroppsdel.
Tetracaine är ett lokalanestetiskt läkemedel som används för att orsaka bedövning och smärtlindring vid ytlig kirurgi, injektioner eller ögonundersökningar. Det verkar genom att blockera nervimpulser i det aktiverade området, reducerande således sannolikheten för smärta som upplevs under proceduren. Tetracaine tillhandahålls vanligtvis som en 0,5%-lösning och bör användas enbart under läkares övervakning.
En nål är ett smalt, spetsigt och skarp instrument, typiskt gjort av metall, som används för att injicera läkemedel eller dränera vätskor i kroppen under injektion eller infusion, att sticka igenom huden för att ta blodprov eller för att utföra akupunktur.
Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.
En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).
Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.
Organiska föreningar med en -CO-NH2-radikal. Amider erhålls från syror genom ersättning av -OH med -NH2 och från ammoniak genom ersättning av H med en acylgrupp.
"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.
En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.
En selektiv hämmare av adrenerga alfa-2-receptorer med smärtstillande och lugnande egenskaper. Medetomidin är den andra racemiska formen.
Ett nätverk av nervtrådar som utgår ifrån de fyra översta halssegmenten av ryggmärgen. Nätverket sprider hudnerver till delar av nacken, skuldrorna och bakhuvudet, samt motornerver till halskotpelaren s muskler, till musklerna under tungbenet och till mellangärdet. Syn. halsnervnätet.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Lägre kroppstemperatur än normalt, särskilt hos varmblodiga djur. Hos människor uppkommer hypotermi vanligen genom olyckshändelse eller på annat sätt oavsiktligt.
Kirurgiska operationer som kan senareläggas eller inte genomföras alls utan fara för patienten. Hit hör ingrepp för att avhjälpa icke livshotande medicinska problem eller tillstånd som ger psykisk stress eller leder till ev. annan risk för patienten, som t ex kosmetisk kirurgi eller sterilisering.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Smärtlindring utan förlust av medvetandet genom tillförsel av smärtstillande medel i epiduralutrymmet i ryggradskanalen.
Ryggmärgsinflammation, eller meningit i ryggmärgen, är en entzündning av den membran som omsluter och skyddar ryggmärgen (den del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden), ofta orsakad av infektion med bakterier eller virus.
Spinal cord stimulation (SCS) is a medical procedure that involves the implantation of a small device that delivers electrical pulses to the spinal cord to interrupt pain signals from reaching the brain. The device, known as a neurostimulator, is typically placed under the skin in the lower back and connected to thin wires called leads that are positioned along the spinal cord. Once activated, the electrical impulses can be adjusted to provide relief for chronic pain conditions such as failed back surgery syndrome, complex regional pain syndrome (CRPS), and neuropathic pain. The goal of SCS is to reduce the need for pain medication and improve a patient's quality of life.
Kramper i struphuvudet.
Ett fentiazin som används vid behandling av psykoser.
En gren av trigeminalnerven (den femte kranialnerven). Underkäksnerven leder motoriska nerver till tuggmusklerna och känselnerver till tänderna och tandköttet, till nedre delen av ansiktet och till delar av den hårda hjärnhinnan.
En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.
En blandat grupp läkemedel som används för att åstadkomma muskelavslappning, med undantag för neuromuskulära blockerare. Deras främsta kliniska och terapeutiska bruk är för behandling av muskelkramp och stelhet förknippad med bristningar, stukningar och ryggskador, samt i mindre utsträckning nackskador. De har även använts för behandling av ett antal olika kliniska tillstånd, med endast skelettmuskelhyperaktivitet som gemensamt kännetecken, som t ex muskelkramper vid multipel skleros.
Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.
En narkossköterska är en utbildad sjuksköterska som specialiserat sig på att underlätta, sköta och övervaka patientens välbefinnande innan, under och efter en operation eller medicinsk procedur som kräver narkos. De arbetar i samarbete med anestesiologer och kirurger för att säkerställa patientens trygghet och komfort under ingreppet, samt hjälpa till med smärtlindring och andra behandlingar efteråt.
En medicinsk definition av 'injektioner' är när en fluid eller en gas införs direkt in i ett kroppsdel eller ett intravenöst system med hjälp av en nål och en spruta.
Vekuroniumbromid är ett icke-depolariserande muskelrelaxant som används under allmänbedövning för att underlätta intubation och mekanisk ventilation under kirurgiska ingrepp. Det fungerar genom att blockera nervimpulserna från nervceller till skelettmuskler, vilket orsakar temporär muskelrelaxation.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

"Generalanestesi" är en medicinsk tillstånd som innebär att en patient under en operation eller ett ingrepp helt saknar medvetande, känsel och muskelkontroll. Det uppnås genom att ge patienten anestetiska läkemedel som verkar på centrala nervsystemet och får patienten att somna djupt. Under generalanestesi kan även andningen, hjärtverksamheten och andra kroppsliga funktioner ställas in eller regleras med hjälp av medicinsk utrustning. Patienten kommer inte ihåg något av ingreppet eftersom minnesfunktionerna är påverkade under anestesiperioden.

Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.

En ryggbedövning, även känd som spinalanestesi eller subarachnoidalbedövning, är en form av lokalbedövning där smärtstillande läkemedel injiceras i det lågsta delarna av ryggraden (ryggmärgen) för att blockera smärta i underlivet och nedre extremiteterna. Det görs vanligtvis genom att en tunn nål placeras i den lilla utrymmet mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vanligtvis på L4-L5-nivån.

Ryggbedövning används ofta under kirurgiska ingrepp som kräver stillasittande, till exempel vid operationer på buken, benen eller underlivet, såsom cesareansektion (kejsarsnitt). Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för vissa medicinska procedurer som kräver att patienten ligger stilla.

Vid en lyckad ryggbedövning känner patienten inga smärtor under den tiden läkemedlet är verksamt, men kan uppleva tryck eller vibrationer. Patienten kan också uppleva en varm känsla i benen och nedre extremiteterna efter att läkemedlet har injicerats. Efter bedövningen kan patienten få försämrad andning, blodtrycksfall eller feber, men dessa biverkningar är sällsynta.

Lokalbedövning, även känd som lokalanestesi, är en form av smärrebedövning som används inom medicinen. Den innebär att en viss del av kroppen temporarily insensibiliseras för att undvika smärta under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Det uppnås genom att injicera ett lokalanestetiskt läkemedel i den specifika platsen, vilket blockerar nervimpulserna som skickas till hjärnan och ger upphov till smärta. Lokalbedövningen är en säker och effektiv metod för att kontrollera smärta under kortvariga procedurer eller i kombination med medvetandebehållande sedering under längre operationer.

Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.

Epiduralbedövning, även känd som epiduralanalgesi eller endidymaal analgesi, är en typ av smärtlindring som används under sjukhusvård. Den innebär att en lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum, det vill säga utrymmet mellan den hårda yttre skalet och den mjuka inre kärnan av ryggraden.

Denna metod används ofta under förlossningar för att ge smärtlindring till den som föder barnet, men kan även användas under andra typer av operationer i mag-tarmsystemet, bröstkorgen eller nedre extremiteterna. Epiduralbedövningen fungerar genom att blockera nervimpulserna från de smärtsignaler som skickas till hjärnan, vilket gör att patienten upplever en minskad smärta i det berörda området.

Det är viktigt att notera att epiduralbedövning inte påverkar medvetandet eller andningen och att den kan ges som kontinuerlig infusion av läkemedel för att upprätthålla smärtlindringen under en längre period.

Inhalationsanestesi är en form av generell anestesi där patienten får in inspirationen av en gasblandning som innehåller anestetika med syre, och ibland även med andra ämnen som exempelvis kvävgas eller luft.

Denna metod ger en snabb insättning och kontroll över anestesiplanen, samt en lättare och snabbare uppvaknande efter operationen jämfört med vissa andra former av anestesi. Inhalationsanestesi används ofta vid kortare operationer eller vid operationer där det är viktigt att ha möjlighet att snabbt justera djupet av anestesin under proceduren.

'Ledningsanestesi' (engelska: 'Nerve block') är en form av lokalbedövning där en specifik nerv eller en grupp nerver desaktiveras med hjälp av en injektion av lokalbedövningsmedel. Detta gör att smärta och känsel i det berörda området minskar eller försvinner helt under en viss tid.

Ledningsanestesi används ofta inom kirurgi, särskilt vid kirurgiska ingrepp på lemmar, då det möjliggör för patienten att vara vaken eller med mildare narkos under operationen. Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för behandling av kronisk smärta.

Det finns många olika typer av ledningsanestesi, beroende på vilken nerv eller nerver som ska desaktiveras. Exempel på metoder inkluderar epiduralanestesi, spinalkanalanestesi och perifera nervblockader.

Intravenösa anestesi (IV anestesi) är en form av medicinsk bedövning som innebär att anestetika mediciner injiceras direkt in i blodbanan genom en ven. Detta görs vanligtvis med hjälp av en intravenös kateter, även känd som en IV-linje.

IV-anestesi kan användas för att inducera (orsaka starten på) allmänbedövning (general anesthesia), där patienten blir medvetningslös och inte känner smärta under en operation. Det kan också användas för att ge sedativa eller smärtstillande mediciner under en procedure som inte kräver fullständig medvetandebedövning, men där patienten ändå behöver bli lugnare och/eller uppleva mindre smärta.

Exempel på vanliga läkemedel som används för intravenös anestesi inkluderar propofol, etomidate, ketamin, fentanyl och midazolam. Läkemedlen väljs beroende på patientens medicinska historia, aktuella tillstånd och typen av procedure som ska utföras.

"Bedövning vid förlossning" refererar till användandet av lokalbedövning i vulvanregionen hos en person under förlossningsprocessen. Detta görs vanligtvis med hjälp av en typ av läkemedel som kallas lokalanestetika, vilket hindrar smärtimpulser från att nå nervcellerna i ryggmärgen.

Denna metod används ofta under en vaginal förlossning när en person behöver en episiotomi (en snitt i vulvanregionen för att underlätta förlossningen) eller när det behövs manuell manipulation av barnet för att underlätta dess utdelning. Bedövningen hjälper till att minska smärtan som känns under dessa procedurer.

Det är viktigt att notera att bedövningsmetoder kan variera beroende på olika faktorer, inklusive patientens preferenser, läkarens rekommendationer och specifika omständigheter under förlossningen.

Uppvakningsperioden efter anestesi, även känd som postanestesiösa förvirring eller PACU (Post-Anesthesia Care Unit)-syndrom, är en tillfällig förändring av centrala nervsystemet som kan uppstå efter att en patient har fått bedövning. Denna förändring kan variera från lätt förvirring och desorientering till mer allvarliga symptom som hallucinationer och minnesförlust.

Typiska symtom under uppvakningsperioden efter anestesi inkluderar:

1. Förvirring eller desorientering: Patienten kan ha svårt att veta var de befinner sig, tappa korttidsminnet eller inte kunna fatta beslut.
2. Hallucinationer: Patienten kan uppleva syn-, hör- eller känselhallucinationer.
3. Minnesförlust: Patienten kan ha svårt att minnas vad som har hänt under och strax efter operationen.
4. Sömnlöshet: Patienten kan ha svårt att somna efter operationen, även om de kände sig trötta före operationen.
5. Agitation eller aggressivitet: Patienten kan uppleva en ökad rastlöshet, agitation eller aggressivitet under uppvaknandet.
6. Depression eller eufori: Patienten kan uppleva kraftiga stämningförändringar, som att vara överlycklig eller däremot deprimerad.
7. Koordinationssvårigheter: Patienten kan ha svårt att koordinera rörelserna och hitta balansen.
8. Yrsel eller illamående: Patienten kan uppleva yrsel, illamående eller kräkas under uppvaknandet.

Den uppvakningsperioden efter anestesi tenderar att vara kortvarig och försvinner vanligtvis inom några timmar till dagar efter operationen. Om patienten fortfarande upplever symtom efter denna tid eller om de är allvarliga, bör de kontakta sin läkare omedelbart.

"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalbedövning i tandvårdssammanhang. Det innebär att en läkemedelslösning som innehåller ett lokalbedövningsmedel, oftast artikain eller prilocain, injiceras i den specifika nervtratten som innerverar tanden och omgivande vävnader. Detta orsakar en temporär förlust av känsel och smärreperception i det berörda området, vilket gör att tandläkaren kan utför behandlingen utan att patienten upplever någon smärta.

Den vanligaste metoden för lokalbedövning vid tandbehandling kallas infiltrationsbedövning och används när det rör sig om att bedöva en enskild tand eller ett mindre område i munhålan. Ibland kan även en annan metod, så kallad conductive bedövning, användas då det behövs att bedöva en större yta, exempelvis när flera tänder behandlas eller när käken ska opereras på.

Lokalbedövningen vid tandbehandling är en säker och effektiv metod för smärtlindring och gör det möjligt för patienten att genomgå behandlingar utan att uppleva onödigt smärta eller obehag.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), som används för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, definieras "Injektioner, spinala" som följande:

"Procedur där en injektion ges i den subarachnoidala rymden, vanligtvis genom att sticka in behandlingsmedlet i ryggmärgen via ländryggen. Detta kan användas för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till centrala nervsystemet."

I vardagligt tal kallas detta ofta för en ryggmärksbedövning eller en subarachnoidalpunktering. Det är en medicinsk procedur som används för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till den subarachnoidala rymden i ryggmärgen. Denna typ av injektion kan användas under operationer eller för att behandla olika sjukdomar och smärttillstånd.

Inhalationsanestetika är en typ av anestetikum som verkar genom inandning och som primärt påverkar centrala nervsystemet, vilket leder till ett förlust av medvetande och smärtfrihet. Dessa ämnen är ofta gaser eller vätskor som omvandlas till aerosoler eller gaser vid användning. De är vanligtvis lukt- och smaklösa, men kan orsaka andningsdepression vid högre koncentrationer. Inhalationsanestetika används ofta under kirurgiska ingrepp och andra procedurer som kräver medvetandeförlust. Exempel på inhalationsanestetika är sevofluran, desfluran, isofluran och halotan.

Intravenösa anestetika är läkemedel som ges via en injektion direkt in i en persons blodomlopp. Dessa medel används vanligtvis för att inducera och underhålla generalanestesi, vilket innebär att orsaka ett tillfälligt medvetandelös tillstånd med muskelrelaxation, under operationer. Exempel på intravenösa anestetika är propofol, etomidat och thiopental. Dessa medel fungerar genom att påverka hjärnans neurotransmission och kan ha biverkningar som lågt blodtryck, andningsdepression och förändringar i hjärtfunktionen. De måste administreras under noggrann medicinsk övervakning av en anestesiolog eller annan läkare med erfarenhet av anestesi.

"Anesthetic adjuvants" refer to medications that are added to anesthetics to enhance the effects of the primary anesthetic agent, improve the quality of anesthesia, and reduce the required dosage of the main anesthetic. These adjuvants do not have significant analgesic or anesthetic properties on their own but can augment the effects of other anesthetic agents. They are often used in multimodal analgesia and anesthesia techniques to optimize perioperative pain management, reduce side effects, and improve patient outcomes. Examples of anesthetic adjuvants include ketamine, dexmedetomidine, clonidine, lidocaine, and magnesium sulfate.

Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla medvetandesnudd (generalanestesi) under operationer. Det orsakar snabb insmörjning och uppvaknande, men ger också relativt lätt depresion av andningsfunktionen. Propofol är ett alifatiskt, opioidfritt, icke-barbiturathaltigt medel som verkar genom att öka inhibitorisk postsynaptisk potential i centrala nervsystemet. Det används också för sedering och amnesi under kortare medicinska procedurer, samt för patienter på intensivvårdsavdelningar som behöver sedering.

Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.

Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.

Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.

Ryggradsnerver, också kända som spinalnerver, är nervrötter som utgår från ryggraden och förbinder centrala nervsystemet med resten av kroppen. Det finns 31 matched par ryggradsnerver (total 62) på båda sidor av ryggraden i människokroppen, och de är numrerade från C1 till S5, där C står för cervical, T för thoracic, L för lumbar, S för sacral och Co (coccygeal) för svansknochen. Varje ryggradsnerver innehåller sensomotoriska nervceller som tar emot sensorisk information från huden, musklerna och leder och skickar motorisk information till muskler och körtlar. Ryggradsnerverna är ansvariga för att överföra information mellan centrala nervsystemet och alla delar av kroppen utom huvudet och nacken, som istället förses med kranialnerver.

Ryggmärgssjukdomar är en beteckning för en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan orsaka neurologiska symptom som sängliggande svaghet, smärta, kvalster, känselbortfall eller störningar i koordinationen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara degenerativa, inflammatoriska, orsakade av infektioner eller trauma. Exempel på ryggmärgssjukdomar inkluderar multipel skleros, ryggmärgsbråck, tumörer i ryggmärgen, neurodegenerativa sjukdomar som amyotrofisk lateralskleros och raka medfödda missbildningar som spina bifida.

Isofluran är ett volatilt anestetikum, som används för att inducera och underhålla baljor under allmänbedövning. Det är en fluorerad kolväteförening med summaformeln C3H2ClF5O. Isofluran verkar främst på GABA-A-receptorn och på glutamatreceptorerna, vilket leder till ett nedsatt medvetande, smärtlindring och muskelavslappning.

Isofluran är lättlösligt i fett och har en snabb induktionstid och uppvaknandet efter anestesi är också relativt snabbt. Det är ett välutvänt anestetikum som används både vid kirurgiska ingrepp och vid särskilda undersökningsmetoder, såsom magnetresonanstomografi (MRT).

Isofluran har också vissa farmakologiska egenskaper, såsom blodtryckssänkande och andningsdepressiva effekter. Dessa effekter kan behöva hanteras med speciella åtgärder under anestesi, till exempel med hjälp av blodtrycksstödjande medel eller mekanisk ventilation.

Metyletrar (förkortat MeHg) är en organisk form av kvicksilver. Det bildas när metylgruppen (-CH3) adderas till kvicksilveratomens kärna. Metyletrar är en mycket giftig substans som kan ansamlas i levande vävnader, särskilt i nervsystemet.

Metyletrar förekommer naturligt i viss fisk och skaldjur, framför allt i rovfisk som lever högt upp i näringskedjan. Det kan också komma från industriella källor och avfallsdepåer, där det kan läcka ut och kontaminerar mark- och vattenmiljöer.

Långvarig eller hög exponering för metyletrar kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, inklusive neurologiska skador, särskilt hos barn under fostertiden och i de tidiga år av livet.

Anestesiologi är en medicinsk specialitet som fokuserar på att sköta patienters smärta och medvetande under operationer, födslor och andra medicinska ingrepp. En anestesiolog är läkare som har specialiserat sig inom detta område. De ansvarar för att ge patienten rätt typ och dos av anestesi, så att de inte känner smärta under procedurerna och samtidigt säkerställer deras säkerhet genom att övervaka och hantera eventuella komplikationer som kan uppstå. Anestesiologer arbetar ofta i team med andra medicinska specialister, såsom kirurger och gynekologer.

"Kombinerad anestetika" refererar till användandet av två eller flera olika typer av anestetika preparat som används tillsammans under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Detta kan innebära kombinationen av intravenösa anestetika, inhalationsanestetika och lokalanestetika beroende på typen av proceduren och patientens behov.

Den kombinerade användningen av olika anestetika kan ha fördelar som att minska doserna av varje enskilt medel, vilket kan reducera biverkningarna och öka säkerheten under anestesi. Dessutom kan kombinationen av olika anestetiska verktyg ge mer kontroll över smärtbehandlingen och patientens medvetande tillstånd under ingreppet.

Exempel på kombinationer inkluderar:

* Intravenöst anestesimedel (som propofol) tillsammans med inhalationsanestesi (som sevofluran eller desfluran) för att underhålla balanserad anestesi.
* Lokalanestesi (som lidokain) i kombination med sedativ intravenöst anestesimedel (som midazolam) för smärtlindring och oro vid mindre ingrepp som biopsier eller lättare kirurgiska procedurer.
* Kombinationen av opioider (som fentanyl eller remifentanil) med inhalationsanestesi för att hantera smärta under operationer där det behövs stark smärtlindring.

Det är viktigt att använda kombinerade anestetika under övervakning av en utbildad och erfaren anestesipersonal, eftersom det kan finnas risker relaterade till farmakologiska interaktioner mellan de olika medlen.

Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.

Intraoperativ övervakning är den process där patientens vitala funktioner, såsom hjärtslag, blodtryck, syrehalt i blodet och andning, övervakas under en operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av medicinska instrument och tekniker för att säkerställa patientens säkerhet och att snabbt upptäcka och behandla eventuella komplikationer under eller strax efter operationen. Intraoperativ övervakning kan också inkludera neurologisk övervakning för att kontrollera nervfunktionen under operationer som påverkar nervsystemet.

Ryggmärgstumörer är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i ryggmärgen. Ryggmärgen är det tunna, segelartade organ som löper genom ryggraden och spelar en central roll i kroppens nervsystem. Ryggmärgstumörer kan vara maligna (cancertumörer) eller benigna (godartade tumörer), men även de godartade tumörerna kan orsaka allvarliga symptom genom att de trycker på ryggmärgen eller nerverna som löper ut från den.

Det finns olika typer av ryggmärgstumörer, beroende på vilka celler de utvecklas ifrån. Några exempel är:

* Astrocytom: En tumör som utvecklas ifrån stödjande glialceller i ryggmärgen, kända som astrocyter. Astrocytomer kan vara av olika grader av malignitet, från låga grader som är relativa godartade till höga grader som är mycket aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
* Ependymom: En tumör som utvecklas ifrån ependymceller, som hjälper till att producera ryggmärgens cerebrospinalvätska (CSF). De flesta ependymomer är låga grader av malignitet, men de kan fortfarande vara invasiva och orsaka problem.
* Neuroblastom: En tumör som utvecklas ifrån immature nervceller i ryggmärgen. Neuroblastom är en mycket aggressiv cancer som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Det är vanligare hos barn än vuxna.
* Meningeom: En tumör som utvecklas ifrån membranen som omger ryggmärgen, kända som meningerna. Meningeomer är oftast låga grader av malignitet och kan vara relativt godartade, men de kan fortfarande orsaka problem genom att växa in i andra strukturer i ryggmärgsregionen.

Behandling för ryggmärgscancer beror på typen och graden av cancer, samt patientens allmäntillstånd och andra faktorer. Behandling kan omfatta kirurgi, strålbehandning, kemoterapi eller en kombination av dessa. I vissa fall kan observation vara ett rimligt alternativ för låggradiga tumörer som inte orsakar några symtom.

Ryggradskanalen (Spinal canal) är den rymliga kanalen i ryggkotorna (vertebrala kolonnen) där ryggradsnervstrupen (spinal cord) löper. Den bildas av de bakre delarna av varje ryggkota och intervertebraldisk, som tillsammans skapar en tunnel som skyddar nervstrupen. Ryggradskanalen innehåller även cerebrospinalvätska (CSF), blodkärl och fettvävnad.

'Lustgas' er en gammeldags betegnelse for den kjemiske forbindelse kloroform (CHCl3), som i gammel tid ble brukt som åndedrætsmiddel under operasjoner. I dag anvendes det ikke lenger innen medisin på grunn av sine skadelige bivirkninger, herunder hjerte- og leverkomplikasjoner.

Den korrekte medicinske betegnelsen for lustgas er nå kloroform.

Ryggradssjukdomar, även kända som muskuloskeletala sjukdomar, är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar ryggraden och relaterade strukturer, inklusive ben, muskler, ligament, nerver och grå substans. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan variera i allvarlighet från milda till livshotande. Några exempel på ryggradssjukdomar inkluderar:

1. Osteoartrit: En degenerativ ledsjukdom som orsakas av slitage och åldrande, ofta drabbar stora leder som knä och höft, men kan också påverka ryggraden.
2. Skleros: En kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i hjärnan och ryggmärgen.
3. Interkostal neuralgi: Irriterande eller skadade nerver mellan revbenen kan orsaka smärta, särskilt vid djup andning eller hosta.
4. Ryggradsförstoring: En ökning i ryggradens höjd som orsakas av osteofyter (knölar) på vertebrala kropparna.
5. Skolios: En abnormal böjning eller krökning av ryggraden, ofta under uppväxten och kan vara associerad med muskuloskeletala tillstånd som cerebral pares eller muskeldystrofi.
6. Osteoporos: En benvävnads sjukdom karaktäriserad av låg benmassa och försämrad mikroarkitektur, vilket ökar risken för frakturer.
7. Ryggradsförlamning: Total eller partiell förlust av rörelseförmåga i kroppen på grund av skada till ryggmärgen.
8. Spinal stenos: En smalnad av ryggradens kanaler som orsakar tryck på nerverna och kan leda till smärta, svaghet eller känselbortfall i armar och ben.
9. Reklamsjuka: Små fragment av diskmaterial som pressas ut från en skadad intervertebral disk och orsakar irritation eller kompression av nerverna.
10. Cervikogen kronisk smärta: Kronisk smärta i nacken och halsen som orsakas av degenerativa förändringar i ryggraden.

Ryggmärgskompression (även känd som ryggmärgsförträngning) är ett tillstånd där det på grund av olika orsaker uppstår tryck eller kompression på ryggmärgen. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom smärta, kvalster i extremiteterna, muskelsvaghet och känselbortfall. I vissa fall kan det även orsaka problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Ryggmärgskompression kan vara akut eller kronisk och kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel tumörer, frakturer, infektioner, inflammationer eller degenerativa tillstånd som exempelvis spinal stenos.

'Bedövningsmedel' är en medicinsk term som refererar till ett läkemedel eller en substans som används för att orsaka temporärt förlust av känsel, smärta eller rörelseförmåga i en viss area av kroppen. Bedövningsmedlen verkar genom att blockera nervimpulserna som skickas till hjärnan. De används vanligtvis under medicinska ingrepp, såsom operationer och injektioner, för att minska smärtan och obehaget för patienten. Exempel på bedövningsmedel inkluderar lokalbedövningar som lidokain och prokain, samt allmänna anestetika som propofol och kloroform.

Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.

Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.

Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.

Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.

Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.

Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.

Halotan är ett äldre inhalationsanestetikum, som tillhör gruppen halogenerade kolväten. Det användes främst under 1900-talets senare hälft och början av 2000-talet, men har idag i princip helt ersatts av modernare alternativ på grund av sina biverkningar och säkerhetsrisker.

Halotan är ett flytande ämne vid rumstemperatur och har en sötaktig lukt. Vid användning som inhalationsanestetikum förångades det och andas in av patienten, varpå det ger en snabb och djup narkos. Halotan är mycket potent och kan orsaka respirationsdepression, lägre blodtryck och hjärtrytmrubbningar som negativa biverkningar. Dessutom kan det ge upphov till hepatisk skada (leverförgiftning) vid långvarig användning.

Idag används halotan mycket sällan på grund av de nämnda riskerna och biverkningarna, samt eftersom det finns modernare och säkrare alternativ tillgängliga.

En ryggradsförträngning (även känd som ryggmärgskompression) är ett tillstånd där det structurella trycket från ben, discar eller andra bensjukdomar i ryggraden orsakar skada på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och i vissa fall till förlust av rörelseförmåga.

Det finns olika typer av ryggradsförträngningar, men de vanligaste orsakerna är degenerativa skador på discarna mellan varje ryggkotplatta (discogen slid) eller utväxter från benen (benutskott). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner och trauma.

Även om ryggradsförträngningar kan drabba vem som helst, är de vanligare hos äldre personer på grund av åldersrelaterad degeneration av ryggkotplattorna och discarna. Behandlingen för ryggradsförträngning beror på allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

Bupivacaine är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen för smärtbehandling under och efter operationer, då det injiceras i närheten av de nerver som skall bedövas. Bupivacaine har en långvarig verkan jämfört med andra lokalbedövningsmedel, vilket gör att smärtan hålls på avstånd under en längre tid efter operationen.

Läkemedlet fungerar genom att blockera signalsubermittlingen i nervcellerna, vilket resulterar i ett förlust av känsel, rörelse och smärta i det berörda området. Bupivacaine är tillgängligt som både en lösning för injektion och en gel att användas vid särskilda procedurer.

Som med alla läkemedel kan bupivacaine orsaka biverkningar, även om de vanligen är milda och tillfälliga. Några exempel på biverkningar inkluderar lokalreaktioner vid injektionsstället, yrsel, huvudvärk, svimning och i sällsynta fall allvarliga hjärt- och lungrelaterade komplikationer. Det är viktigt att använda läkemedlet enligt rekommenderad dos och under medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar.

Spinal fusion är en kirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment i ryggraden förenas till ett kontinuerligt segment. Detta uppnås vanligtvis genom att placera en bit av benväv (bengraft) mellan de två segmenten, vilket sedan växer samman och skapar en fast länk mellan dem. Ibland används även metallimplantat som skruvar, stänger eller plattor för att hålla de fusionerade segmenten i rätt position medan benväven läker.

Den huvudsakliga orsaken till spinal fusion är att behandla smärta och instabilitet i ryggraden som orsakas av olika tillstånd, såsom degenerativa skador på diskarna (de gummartade kuddarna mellan varje ryggkotor), skleros (härdning) eller frakturer av ryggkotorna, skolios eller andra former av ryggradsförvridningar, tumörer eller infektioner.

Det är viktigt att notera att spinal fusion kan minska flexibiliteten i ryggraden och kan leda till ökad belastning på de omgivande segmenten, vilket kan orsaka nya problem över tiden. Därför bör alla andra behandlingsalternativ undersökas innan en spinal fusion rekommenderas, och den ska endast utföras av en erfaren kirurg specialiserad på ryggradskirurgi.

Fentanyl är ett syntetiskt opioid narkotikaklassat läkemedel som används för smärtlindring och bedövning under operationer. Det är mycket potentare än morfin och heroin, och används ofta i form av transdermala plåster (som exempelvis Duragesic), som geger uppehållsdos till smärtlindring under en längre tidsperiod. Fentanyl kan också ges via injektion, spray under tungan eller som en smältande lozeng (Actiq).

Fentanyl verkar genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtan och kan ge en känsla av eufori. Det är ett schemalagt läkemedel som endast ska användas under medicinsk övervakning, på grund av dess höga potential för missbruk och beroende.

I recent år har fentanyl blivit en allt större problem i USA på grund av den ökade tillgängligheten av olagligt framställd fentanyl, som ofta blandas in i andra droger som heroin eller kokain. Detta har lett till en stor ökning av överdosrelaterade dödsfall.

"Anesthesia in the closed loop system" refererar till användandet av automatiserad kontroll och reglering av anestesin, där en dator programmeras för att ställa in och justera läkemedelsdoser baserat på patientens fysiologiska respons. Detta system använder sig ofta av tekniker som målinriktad dosering och kontinuerlig övervakning av patientens vitala tecken för att uppnå och underhålla ett önskat nivå av medvetande, smärtlindring och muskelavspänning.

I ett slutet system, kommer informationen om patientens tillstånd att vara kontinuerligt övervakad och användas för att justera doseringen av anestesimedel i realtid, vilket minskar risken för över- eller underdosering. Denna metod används ofta under operationer som kräver exakt kontroll av medvetandegrad och muskelavspänning, såsom hjärt-lungögonkirurgi.

En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.

'Narkosmedel' är ett läkemedel som används för att inducera och underhålla generalanestesi, vilket innebär en reversibel, kontrollerad och djup medvetandesänkning. Narkosmedlet gör patienten bedövad, fri från smärta och oftast också medvetandlös under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Det kan också orsaka muskelavslappning och andningsdepression.

Narkosmedel verkar vanligtvis genom att påverka nervsystemet på central nivå, ofta genom att modulera aktiviteten hos neurotransmittor i hjärnan. Exempel på narkosmedel är inhalationsanestetika som isofluran och sevofluran, samt intravenösa anestetika som propofol och ketamin.

Det är viktigt att narkosmedlet administreras och övervakas av en skicklig och erfaren anestesiolog eller annan läkare med expertis inom området, för att minimera riskerna och komplikationerna som kan uppstå under anestesi.

Ketamin är ett potent psykoaktivt dissociativt anestetiskt läkemedel som primärt används inom medicinen för kortvarig, djup och smärtlindring vid kirurgiska ingrepp. Det kan också användas för att behandla smärta hos patienter med svår kronisk smärta som inte svarat på andra behandlingsformer.

I lägre doser kan ketamin orsaka dissociativa effekter, som en känsla av detachment från sin omgivning och sin egen kropp, förändrade perceptioner av tid och rum, hallucinationer och förhöjd känslighet för sensoriska stimuli. Dessa effekter gör att ketamin också har blivit ett populärt illegalt drog bland vissa grupper.

Läkemedlet verkar genom att blockera NMDA-receptorer i hjärnan, vilket påverkar signalöverföringen mellan nervceller och kan leda till smärtlindring, sedering och dissociativa effekter. Ketamin har också visat lovande resultat som ett snabbt verksamt antidepressivt läkemedel hos patienter med behandlingsresistent depression.

"Dagkirurgiska tekniker" refererar till metoder och procedurer inom kirurgi som utförs på en patient som inte behöver övernatta på sjukhus efter operationen. Dessa tekniker har blivit allt vanligare under de senaste åren, delvis beroende på förbättrade anestesitekniker och ökad kunskap om smärtlindring.

Exempel på dagkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Arthroskopi: En minimal-invasiv kirurgisk metod som används för att diagnostisera och behandla skador i leden, såsom meniskskador eller ledbandsskador.
2. Kataraktkirurgi: En operation där linsen i ögat ersätts med en konstgjord linse för att förbättra synen hos patienter med grå starr.
3. Varicose vein stripping: En procedure där ovanligt slappa vener i benet tas bort för att behandla krampor och andra besvär som orsakas av venös insufficiens.
4. Kolonoskopi: En undersökning av kolon och rektum med en flexibel, tunn tub som har en ljuskälla och en kamera monterad på änden. Den används för att screena för cancer och polypers uppväxt i tjocktarmen.
5. Hysteroskopi: En minimal-invasiv kirurgisk procedur där en tunn, böjlig tub med en kamera på änden insätts genom vaginalporten för att undersöka och behandla problem i livmodern, såsom abnormala blödningar eller fibroider.

Dessa tekniker har visat sig vara säkra och effektiva, och de ger patienter möjlighet att få vård utan att behöva stanna på sjukhus efter operationen.

Premedicinering vid bedövning (premedication) är en farmakologisk behandling som ges till en patient före en operation eller ett invasivt medicinskt ingrepp. Syftet med premedicinering är att förbättra patientens komfort och välbefinnande, reducera rädsla och ångest, kontrollera smärta, minska slemproduktion i luftvägarna och förebygga illamående och kräkningar efter anestesi.

Den exakta premedicineringen kan variera beroende på patientens medicinska historia, aktuella läkemedelsbehandling, typ av operation och anestesiplan. Vanliga läkemedel som används inkluderar sedativa (till exempel benzodiazepiner), opiater (till exempel morfin eller fentanyl) och muskelavslappnande medel (till exempel hyoscinbutylbromid).

Premedicinering ges vanligtvis en timme före operationen, men kan också ges under den första induktionen av anestesi. Det är viktigt att patientens läkare och/eller anestesist utvärderar behovet av premedicinering och väljer de lämpligaste läkemedlen i rätt dos för varje enskild patient.

Ryggradsskada, eller ryggradsförlamning, är en allvarlig skada på ryggmärgen som orsakas av en skada på ryggraden. Skadan kan vara olika allvarlig beroende på vilken del av ryggmärgen som skadas och hur allvarligt skadan är. En ryggradsskada kan orsaka förlamning, smärta, känselbortfall, svårigheter med koordination och andra neurologiska symptom.

Ryggradsskador kan delas in i två kategorier: kompletta skador och ofullständiga skador. Vid en komplett skada fungerar inte ryggmärgen alls under skadan, medan vid en ofullständig skada finns det kvar någon form av funktion.

Orsakerna till ryggradsskador kan vara många, men de vanligaste orsakerna är trafikolyckor, fall, våld och idrottsskador. Andra orsaker kan vara tumörer, infektioner, skleros (MS) och andra sjukdomar som kan skada ryggmärgen.

Behandlingen av ryggradsskador beror på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen kan innebära operation, läkemedel, fysisk terapi, rehabilitering och andra behandlingsformer. I vissa fall kan en ryggradsskada vara livshotande eller orsaka bestående funktionsnedsättningar.

Tiopental är ett lugnande, muskelavslappnande och narkotiskt läkemedel som tillhör gruppen barbiturater. Det används vid operationer för att inducera (utlösa) allmänbedövning ( narcos) hos patienten innan en annan narkosmedel ger underhållande bedövning under själva operationen.

Läkemedlet fungerar genom att bromsa hjärnans aktivitet och sänka medvetandet, vilket gör att patienten som fått Tiopental sover och inte känner smärta under operationen. Det är vanligtvis injicerat in i en ven (intravenöst) för snabb verkan.

Tiopental har också använts vid exekutioner i vissa delstater i USA, men dess användning i denna kontext är kontroversiell och omdiskuterad.

Sakralanestesi, även känt som periduralanestesi (PDA), är en typ av regional anestesi som används för att kontrollera smärta under och efter operationer i buken eller underlivet. Den innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens sakrala plexus, en grupp nervbanor som bildar ett nätverk i ländregionen.

Denna typ av anestesi orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga under och under en viss tid efter operationen. Det gör det möjligt för patienten att vara vaken under operationen, men fri från smärta. Sakralanestesi används också ofta i samband med förlossningar för att lindra smärtan under förlossningen och efter den.

Liksom vid andra former av bedövning kan det förekomma biverkningar, såsom häftiga huvudvärk, nedsatt blodtryck eller reaktioner på anestesin. Dessa biverkningar är dock sällsynta och behandlas vanligtvis effektivt.

Spinal muscular atrofi (SMA) är en genetisk neuromuskulär sjukdom som orsakas av defekter i genen SMN1 (survival motor neuron 1). Sjukdomen berör de nervceller i ryggraden som kontrollerar muskelaktiviteten och leder till en progressiv förlust av muskelmassa och svaghet, vilket kallas muskelatrofi.

Det finns olika typer av SMA, beroende på åldern då symtomen visar sig och sjukdomens allvarlighetsgrad. De vanligaste typerna är Werdnig-Hoffmanns sjukdom (typ 1), intermediär SMA (typ 2) och Kugelberg-Welanders sjukdom (typ 3).

Typ 1, eller Werdnig-Hoffmanns sjukdom, är den allvarligaste formen av SMA och visar sig ofta under det första levnadsåret. Barnen har svaga muskler redan från födseln och kan ha problem med att andas, suga, svälja och röra sig. De flesta barnen med denna typ av SMA får inte gå och de kan ha livslängd på några månader eller år.

Typ 2, intermediär SMA, visar sig vanligen mellan 6 och 18 månaders ålder. Barnen har svaghet i ben- och armmusklerna och kan ha problem med att sitta upp, stå och gå. De flesta barnen med denna typ av SMA behöver hjälpmedel för att röra sig och kan ha en kortare livslängd än normalt.

Typ 3, eller Kugelberg-Welanders sjukdom, visar sig vanligen mellan 18 månader och 15 års ålder. Barnen har svaghet i benmusklerna och kan ha problem med att stiga uppför trappor, springa och gå långa sträckor. De flesta barnen med denna typ av SMA behöver inga hjälpmedel för att röra sig och kan ha en normal livslängd.

Det finns ingen bot mot SMA, men det finns behandlingar som kan hjälpa till att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingarna inkluderar fysioterapi, logopedi, mediciner och andningsstöd. I vissa fall kan barn med SMA få en operation för att stärka musklerna i halsen och öka andningsförmågan.

Det finns också forskning pågående om nya behandlingar som kan bota eller fördröja framskridandet av SMA. En av de mest lovande behandlingarna är en geneterapi där ett normalt gen kopplas till ett virus och injiceras i musklerna hos barn med SMA. Detta har visat sig vara säkert och effektivt i små studier, men det behövs mer forskning för att fastställa dess långsiktiga effekter.

I Sverige finns det en patientförening som arbetar för att stödja barn med SMA och deras familjer. Föreningen heter Spinal Muscular Atrofi Sweden (SMA Sweden) och har cirka 400 medlemmar. Föreningen erbjuder information, rådgivning och stöd till barn med SMA och deras familjer. Föreningen arbetar också för att öka kunskapen om SMA bland allmänheten och att främja forskningen om denna sjukdom.

'Ryggmärgsischemi' är en medicinsk term som refererar till skada eller skador på ryggmärgen, vanligtvis orsakade av ett trauma eller en olycka. Det kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under skadan eller lägre ned. Orsaken är ofta en trubbig tryckkraft som krossar, klipper av eller skadar ryggmärgen. Symptomen på ryggmärgsischemi kan variera beroende på var på ryggmärgen skadan har inträffat och hur allvarlig den är. Det kan inkludera smärta, kramper, svaghet, känselbortfall, problem med blåsbubblan eller avföringen, och i vissa fall paralys. Behandlingen för ryggmärgsischemi kan omfatta medicinsk behandling, operation, rehabilitering och livslång vård.

Pentobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sövande och smärtstillande medel. Det verkar genom att dämpa ner centrala nervösa systemet och kan ge stark sedering eller sömne vid högre doser.

Pentobarbital är också känt under varunamnet Nembutal och har använts som eutanasivätska i vissa länder. Det är narkotikaklassat och används inte längre som sövmedel inom sjukvården på grund av riskerna för beroende, missbruk och komplikationer under narkos.

'Dissociative anesthetics' are a class of drugs that produce a state of altered consciousness, characterized by a sense of detachment or dissociation from the environment and oneself. These drugs can cause analgesia (pain relief), amnesia (memory loss), and dampened emotions, while also distorting perceptions of sight and sound.

Examples of dissociative anesthetics include ketamine, phencyclidine (PCP), and dextromethorphan (DXM). These drugs work by disrupting the normal function of the N-methyl-D-aspartate (NMDA) receptor in the brain, which is involved in learning, memory, and perception.

It's important to note that dissociative anesthetics can have serious side effects, including hallucinations, delusions, and impaired motor function. They also have a high potential for abuse and can be dangerous when used outside of a medical setting or in combination with other substances.

Spinal ganglie är en del av det perifera nervsystemet. De är samlingar av nervceller, också kända som neuron, som är belägna utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Spinala ganglier innehåller sensoriska nervceller som tar emot smärta, temperatur och känselimpulser från kroppen. Dessa impulser transmiteras sedan till ryggmärgen och vidare till hjärnan för bearbetning och respons.

Spinala ganglier är vanligtvis belägna i ryggraden, nära de ryggradsnervrötter som löper ut från ryggmärgen. Varje spinalt ganglion är associerat med en specifik ryggradsnervrot och innehåller sensoriska nervceller som tjänar den kroppsregion som innerveras av denna specifika nervrot.

Enflurane är ett syntetiskt, inhalerbart anestetikum som används för att inducerar och underhålla baljanestesi under kirurgiska ingrepp. Det är en fluorinerad metyl-isopropyleter med formeln C3H2ClIF5O.

Enfluran har ett sötsmakat, eteriskt lukt och ger en snabb induktion av anestesi med relativt låg dos. Det är känt för att orsaka mindre sänkningar av hjärtfunktionen jämfört med andra inhalationsanestetika, men kan orsaka ökad frekvens av arrhythmier.

Enfluran har också potentialen att orsaka nefrotoxicitet vid höga koncentrationer och långvarig exponering, så det används sällan idag till förmån för andra modernare inhalationsanestetika som desfluran och sevofluran.

Xylazin är ett centralt aktiverat muskelrelaxerande medel som tillhör gruppen alfa-2 agonister. Det används vanligen som ett sedativ och smärtstillande preparat inom veterinärmedicinen, särskilt hos smådjur. Xylazin verkar genom att binda till alfa-2-adrenoreceptorer i centrala nervsystemet (CNS), vilket orsakar en minskning av sympatisk nervaktivitet och en ökning av parasympatisk nervaktivitet.

Vid användning hos djur kan xylazin orsaka sänkt hjärtslag, lägre blodtryck och nedsatt andningsfrekvens. Det kan också orsaka sedering, sömnliknande tillstånd och muskelrelaxation. Xylazin används ofta i kombination med andra smärtstillande medel, såsom opioider, för att underlätta smärtlindring vid operationer eller andra medicinska ingrepp hos djur.

Det är viktigt att notera att xylazin inte är godkänt för användning hos människor i de flesta länder, inklusive Sverige. Det kan vara farligt och orsaka allvarliga biverkningar om det används av en oveten person eller utan medicinsk övervakning.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

Intubering, intratrakeal, refererar till insertering av en endotracheal tube (ETT) genom munnen och ned i luftstrupen (trakean). Detta görs vanligtvis under allmänbedövning eller med lokalbedövning och sedering. Intuberingen används oftast för att underhålla och skydda luftvägen under behandlingar som involverar mekanisk ventilation, som vid allvarlig lungsvikt eller under allmänbedövning i samband med kirurgi. ETT:n sitter fast i luftstrupen och leder inandningsluften till lungorna samt avleder utandningsluften. Intuberingen måste utföras korrekt för att undvika skador på struphuvudet eller lungorna, och patientens syrgasmättnad och andning måste övervakas kontinuerligt under proceduren.

Postoperativ smärta definieras som smärta som uppstår eller förvärras i samband med kirurgiska ingrepp och varar under de efterföljande dagarna. Det kan variera i intensitet från mild till stark, beroende på typen av operation och individuella skillnader hos patienter. Postoperativ smärta kan ha negativa effekter på patientens rehabilitering, lungfunktion, sömn, humör och allmänt välbefinnande. Rätt behandling och smärtbehandling är därför viktigt för att underlätta patientens återhämtning efter operationen.

Medicinskt kan 'sedering' definieras som ett tillstånd av medvetandet där en person är lugn, stillsam och ofta sömnig. Det orsakas vanligtvis av administrationen av sedativa eller sömnpiller, vilka är klasser av läkemedel som hjälper till att reducera oro, spänning och agitation. Under en sedering kan en person ha svårigheter med att stanna vaken, tala klart eller reagera på stimuli. Sederingar används ofta inom medicinska sammanhang för att hjälpa till att kontrollera patienters smärta, oro eller aggressivitet, och kan också användas under vissa procedurer för att hjälpa patienten att vara stilla och lugn.

"An anesthesiology department is a division within a hospital or healthcare facility responsible for providing medical care to patients undergoing surgical, diagnostic, or therapeutic procedures that require anesthesia, pain management, or critical care. The department is typically staffed by medical doctors specializing in anesthesiology, as well as nurse anesthetists, anesthesia assistants, and other support personnel.

The primary function of an anesthesiology department is to ensure the safety and comfort of patients during medical procedures by administering anesthesia, monitoring vital signs, managing pain, and providing critical care services in the operating room, post-anesthesia care unit (PACU), and intensive care unit (ICU). The department may also provide sedation for diagnostic or therapeutic procedures outside of the operating room, such as endoscopies, radiologic exams, or chemotherapy treatments.

Anesthesiology departments may also be involved in preoperative assessment and planning, including evaluating patients' medical histories, physical examinations, and laboratory test results to determine the appropriate anesthetic plan. They may also provide consultations for pain management, airway management, and critical care medicine.

In addition to clinical services, anesthesiology departments may conduct research in areas such as pharmacology, physiology, and pain management, and contribute to medical education by training medical students, residents, and fellows in the practice of anesthesiology."

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.

Ryggraden, även känd som ryggkotpelaren eller vertebralpelaren, är den centrala strukturen i ryggradsdjurs (däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar) axialskelett. Den består av en serie av benartade strukturer som kallas ryggkotor, som är sammanlänkade med diskar av broskvävnad. Ryggkotorna skyddar ryggradens nervtrådar och hjälper till att stödja huvudet och kroppen samt möjliggör rörelse i ryggraden. Den övre delen av ryggraden, kallad halsryggen, innehåller de sju översta ryggkotorna som är involverade i att stödja huvudet.

Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.

Det finns två huvudtyper av motorneuron:

1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.

2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.

Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.

Kejsarsnitt är ett medicinskt ingrepp där en kirurg skär genom buken och livmodern för att föda ut det oväntade barnet. Detta görs vanligtvis när modern eller/och barnet är i fara under förlossningen, och det inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att utföra en vaginal förlossning på säker och effektiv väg. Kejsarsnitt kan också utföras på begäran av den gravida kvinnan, även om detta är mindre vanligt.

Under ett kejsarsnitt placerar läkaren oftast en epiduralanestesi för att dämpa smärtan, men i vissa fall kan en allmän narkos användas istället. Sedan skärs buken och livmodern upp, och barnet tas ut genom den öppningen. Efter att barnet har fötts stänger läkaren upp buken och livmodern igen med hjälp av sömmar.

Kejsarsnitt är ett relativt vanligt ingrepp i många delar av världen, men det finns fortfarande risker som är associerade med det, såsom infektion, blödning och skador på organ. Dessa risker ökar om kvinnan har flera kejsarsnitt eller om hon får ett akut kejsarsnitt under förlossningen.

Intratracheal anesthesia is a type of anesthetic delivery method where medications are administered directly into the trachea (the windpipe) through a specialized tube called an endotracheal tube. This method is typically used in surgical procedures that require general anesthesia and airway management.

The endotracheal tube is inserted through the mouth or nose and passed down the throat into the trachea, allowing the anesthetist to deliver medications directly to the lungs. This ensures a precise and controlled administration of anesthetic gases or vapors, which helps to maintain proper ventilation and oxygenation during surgery.

Intratracheal anesthesia is often used in conjunction with other anesthetic techniques, such as intravenous (IV) sedation or regional anesthesia, to provide a balanced anesthetic plan that meets the specific needs of the patient and the surgical procedure. It is important to note that this type of anesthesia should only be administered by trained medical professionals in a controlled clinical setting.

'Dubbelsidig förlamning' kan definieras som en medicinsk tillstånd där individen har förlorat känsel och rörelseförmåga på båda sidor av kroppen. Detta orsakas vanligtvis av skada på den del av centrala nervsystemet som kontrollerar rörelse och känsel, till exempel hjärnan eller ryggmärgen. Dubbelsidig förlamning kan vara ett tecken på allvarliga sjukdomar som stroke, multipel skleros eller traumatisk skada. Symtomen kan variera beroende på typen och svårheten på skadan, men kan inkludera muskelsvaghet, spasticitet, sängliggande, smärta och förlust av känsel. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan omfatta mediciner, terapi, operation eller livslång vård.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Tuberkulose der Wirbelsäule, auch bekannt als spinale Tuberkulose, ist eine infektiöse Erkrankung, die durch Mycobacterium tuberculosis verursacht wird und hauptsächlich die Wirbelkörper befällt. Die Infektion führt allmählich zum Zerfall des Knochengewebes, was zu Schmerzen, Instabilität und Deformitäten der Wirbelsäule führen kann. Im fortgeschrittenen Stadium können Abszesse (eitrige Ansammlungen) entstehen, die sich auf die umgebenden Weichteile ausbreiten und Komplikationen wie Querschnittlähmung verursachen können.

Spinale Tuberkulose ist eine ernsthafte Erkrankung, die eine frühzeitige Diagnose und Behandlung erfordert, um Langzeitschäden zu vermeiden. Die Behandlung besteht in der Regel aus einer Kombination von mehreren Antibiotika zur Bekämpfung der Infektion und möglicherweise auch aus chirurgischen Eingriffen, um Instabilitäten oder Deformitäten zu korrigieren.

Lumbosacral regionen refererer til den del af ryggraden (columna vertebralis) som består af de fem nederste lænd i lændestammen (lumbalregionen) og den øverste del af korsbenet (sakrum). Dette er en overgangszone mellem rygens mobile segment og det relative fasta bækken, hvor mange vigtige musculøse, ledbåndslige og nervemæssige strukturer findes. Lumbosacral regionen er specielt vigtig, fordi den indeholder de fem nederste lænd, der bærer det meste af kroppens vægt og tillader bevægelse i ryggraden. Desuden udspringer store pyramidale nervesystemets store motoriske nervebaner til benene fra denne region.

Prilocaine är ett lokalbedövningsmedel som används för att orsaka smärtstillning och förlora känseln i en viss del av kroppen under en kort tid. Det är en amiderestart som bryts ner till prilokain och formiatjoner när den metaboliseras.

Prilocaine används ofta i kombination med fentanyl eller epinefrin för att utöka dess smärtstillande effekt och fördröja dess bortsmältning. Det är ett vanligt val för lokalbedövning under små kirurgiska ingrepp, såsom tandläkarbehandlingar och mindre hudoperationer.

Själva har prilocain en något lägre smärtstillande effekt jämfört med andra lokalbedövningsmedel som lidokain, men det är känt för att orsaka mindre irritation och sveda när det injiceras. Det kan dock orsaka methemoglobinemia vid höga doser eller i kombination med andra läkemedel som också ökar risken för denna biverkan.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

Anestesi definieras som en tillstånd av medvetandesnuddande eller medvetandelöshet, orsakad av administration av anestetiska läkemedel, som används under medicinska ingrepp för att kontrollera smärta, rörelse och minne. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total intravenös anestesi (TIVA), regionalanestesi och lokalanestesi.

Analgesi är den process som innebär att minska eller eliminera smärta utan medvetandesnuddande. Det kan uppnås genom administration av analgetiska läkemedel, som opioider och NSAID-preparat ( icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel). Analgesi kan också uppnås genom regionalanestesi eller nervblockad.

Sålunda är anestesi och analgesi relaterade begrepp inom smärtlindring, där anestesi fokuserar på att orsaka medvetandesnuddande eller medvetandelöshet under en operation, medan analgesi fokuserar på att minska eller eliminera smärta utan medvetandesnuddande.

"Epidural hematoma, spinal" er en samling av blod i epiduralrummet rundt om rygraden. Epiduralrummet er et tynt mellemrom etter den ytre hjernehinnen og de bindevævsstrukturer som holder rygmarven på plass. I denne definisjonen refererer "spinal" til rygraden eller rygmarven.

Epiduralblødninger i ryggemerket er relativt sjeldne, men kan oppstå som en komplikasjon under kirurgiske ingrepner eller som et resultat av trauma til ryggen. Blødningene kan føre til trykking på rygmarven og nervesystemet, og dette kan resultere i vanskeligheter med svingende grader av neurologisk skade, inkludert lammelse og tap av sensorisk funksjon nederst i kroppen. Behandlingen for epiduralblødning innebærer ofte kirurgi for å stoppe blødningen og avlasting av trykket på nervesystemet.

Metohexital är ett kortverkande, potent bet blockerande medel som används inom anestesi till intravenös sedering och induktion. Det är en tioetyl-derivat av barbituraten, som har snabb insättning och uppväckning efter användning. Metohexital orsakar muskelavslappning, sänkt blodtryck och kan också leda till andningsdepression. Det är vanligen reserverat för korta, icke-kirurgiska procedurer på grund av dess snabba verkan och uppvaknande.

'Smärtstillande medel, opioider' refererar till en grupp av starka smärtstillande läkemedel som verkar genom att binde till opioidreceptorer i centrala nervsystemet och hjärnan. Dessa receptorer är involverade i smärtkänslan, andning, humör, medvetandenivå och andra funktioner.

Exempel på vanligt använda opioider inkluderar morfin, hydromorfon, oxycodon, hydrokodon och fentanyl. Dessa läkemedel kan vara mycket effektiva för att lindra stark smärta, men de kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, förstoppning och fysisisk beroende. Opioider kan också leda till en ökad tolerans, vilket betyder att patienten behöver högre doser för att uppnå samma smärtlindringseffekt över tiden.

Opioiderna kan delas upp i naturliga, semisyntetiska och syntetiska opioider beroende på hur de är framställda. Naturliga opioider utvinns från opiumväxter, medan semisyntetiska och syntetiska opioider skapas i laboratoriet.

Ryggradsdeformeringar är en benämning på olika former av abnormiteter och avvikelser i ryggradens (kolonnens) struktur och form. Dessa deformationer kan vara medfödda eller aquired, och kan variera från milda till allvarliga. De kan påverka ryggradens funktion och leda till smärta, skador och andra hälsoproblem.

Exempel på olika typer av ryggradsdeformeringar inkluderar:

1. Skolios (Skoliose): En lateral böjning och rotation av ryggkotorna i ryggraden, vilket ger upphov till en S- eller C-formad krökning av ryggen.
2. Kyfos (Kyphose): En ökad rundning av ryggkotorna i övre delen av ryggraden, vilket orsakar en utbuktning bakåt i överkroppen, även känd som "buckla rygg".
3. Lordos (Lordose): En ökad krökning av ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vilket orsakar en utbuktning framåt i ländryggen.
4. Spondylolistesis: En förskjutning av en ryggkota framför den underliggande ryggkotan, vanligtvis i nedre delen av ryggraden.
5. Rektoscultios (Rektoscoliose): En kombination av skolios och kyfos, vilket ger upphov till en längre, böjd krökning av ryggen.
6. Morbus Scheuermann: En vanlig ryggradsdeformering som orsakas av en förändring i ryggkotornas form och struktur, vilket kan leda till smärta och skrumpleveran i ryggen.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker någon form av ryggradsdeformering, eftersom tidig behandling kan förhindra ytterligare komplikationer och skada.

I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.

'Bakre hornceller' (latin: cellulae cornuales) är en del av hypofysen, en endokrin gland i hjärnan. Bakre horncellerna producerar och lagrar två hormoner: oxytocin och vasopressin (även känd som antidiuretiskt hormon, ADH).

Oxytocin är involverat i flera fysiologiska processer, men är mest känt för sin roll i fosterleverans (genom att stimulera kontraktioner av livmodern) och amning (genom att stimulera utsöndringen av modersmjölken).

Vasopressin reglerar vattnets balans i kroppen genom att påverka nivåerna av vätska i blodet. Det gör detta genom att kontrollera mängden urin som produceras av njurarna och hjälper till att hålla homeostasen i kroppen.

Bakre horncellerna är en viktig del av endokrina systemet och deras hormoner har en rad olika funktioner i kroppen.

En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.

Electroencephalography (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden registrerar de potentialskillnader som uppstår när neuron i hjärnbarken kommunicerar med varandra. Dessa potentialskillnader kan visas som en kurva över tiden, kallad ett elektroencefalogram.

EEG används ofta för att diagnostisera och monitorera olika former av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, till exempel epilepsi, sömnstörningar, hjärnskador, stroke och demens. Den kan även användas under operationer för att övervaka hjärtats funktion och under behandling med elektrochoke för att behandla svår epilepsi.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Mepivakain är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen vid smärtsamma ingrepp i kroppen, såsom tandbehandlingar och kirurgiska ingrepp i huden eller vävnader nära huden. Mepivakain verkar genom att blockera nervimpulser i det aktuella området, vilket orsakar en temporär smärtstillnad.

Lokalbedövningsmedlet har en snabb insättningstid och varaktighet på uppemot 1-2 timmar. Mepivakain kan ges som injektion i det område där smärtan ska lindras, och vanligtvis känner patienten ingen smärta under behandlingen.

Det är viktigt att notera att användning av mepivakain bör ske under läkares övervakning, eftersom det kan förekomma allvarliga biverkningar vid felaktig användning eller överdosering.

Alfentanil är ett syntetiskt opioid-analgetikum, som används inom medicinen för att behandla och lindra stark smärta. Det är en kortverkande narkosmedel, som tillhör gruppen fentanyl-derivat. Alfentanil har en snabb påverkan och kort varaktighet, vilket gör det användbart under operationer och andra procedurer där snabbt insättande och upphörande av analgesi och/eller sedering behövs.

Läkemedlet verkar genom att binde till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till smärtlindring, andningsdepression och förändringar i medvetandegraden. Alfentanil används ofta tillsammans med andra läkemedel, såsom sedativa och muskelavslappnande medel, för att underhålla balancerad bedövning under operationer.

Precis som med alla opioider kan alfentanil orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, kräkningar och förändringar i hjärtfunktionen. Dessa biverkningar tenderar att vara mer uttalade vid högre doser och kan behandlas med specifika motmedel om de uppstår. Läkemedlet ska endast användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning.

'Sömn- och rogivande läkemedel' är en kategori av psykoaktiva substanser som används för att behandla sömnsörtar eller oro. De verkar genom att påverka hjärnans aktivitet och minska medvetandegraden, vilket kan underlätta sömn och ge en känsla av lugn och avspannning. Exempel på sådana läkemedel är benzodiazepiner (till exempel diazepam och lorazepam) och z-preparat (till exempel zolpidem och zaleplon). Dessa läkemedel bör användas under kort tid och under medicinsk övervakning på grund av risken för biverkningar och beroendeframkallande egenskaper.

'Medvetande' är ett centralt begrepp inom filosofi, psykologi och neurologi och kan ha olika betydelser beroende på kontext. I en medicinsk kontext kan medvetandet definieras som den subjektiva upplevelsen av perception, tankar, minnen, känslor och identitet. Det är den förmågan att varsebliva, tolka och interagera med sin omgivning.

Medvetandet kan också delas upp i olika aspekter, såsom:

1. Självmedvetande (self-awareness): förmågan att varsebliva sig själv som en individ med tankar, känslor och identitet.
2. Perception (perception): förmågan att tolka information från sina sinnen och skapa en representation av sin omgivning.
3. Kognition (cognition): förmågan att tänka, lösa problem, planera och minnas.
4. Känslor (emotions): förmågan att uppleva känslor som glädje, sorg, rädsla och ilska.
5. Sammanhangsbildning (context-awareness): förmågan att varsebliva och förstå sammanhanget mellan olika händelser och information.

Det är värt att notera att medicinsk forskning fortfarande försöker klargöra de neurobiologiska grunderna för medvetandet, så det finns fortfarande mycket som är okänt om hur just medvetandet uppstår i hjärnan.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

"Mindre kirurgiskt ingrepp" är en relativt subjektiv term som kan variera beroende på kontext och medicinsk specialitet. I allmänhet avses ett kirurgiskt ingrepp som är mindre omfattande, invasivt och/eller komplext än ett större kirurgiskt ingrepp. Det kan innebära användning av mindre incisioner (snitt), lokala anestetika istället för allmän, kortare operations- och återhämtningstider samt mindre komplikationsrisk. Exempel på mindre kirurgiska ingrepp är karpaltunnelsyndromoperation, kataraktoperation och mindre hudåtgärder som excision av hudmaligniteter.

Spinala muskelatrofier i barndomen (SMA) är en grupp genetiskt betingade neuromuskulära sjukdomar som orsakas av defekter i genen SMN1 (survival motor neuron 1). Detta leder till skada och degeneration av de nervceller i ryggraden som kontrollerar volontär muskelaktivitet, vilket i sin tur leder till progressiv svaghet och atrofi av muskler i kroppen.

SMA delas vanligtvis in i olika typer (typ 1-4) baserat på åldern då symtomen börjar visa sig och den grad av funktionsnedsättning de orsakar. Typ 1 är den allvarligaste formen och kännetecknas av att barnet aldrig kan sitta upp utan stöd, medan typ 2-4 är mildare former där barnet kan lära sig att sitta upp och i vissa fall även gå.

SMA är en arvsburen sjukdom som orsakas av autosomalt recessivt arvsmönster, vilket betyder att barnet måste ärva två kopior av den defekta genen (en från var och en av sina föräldrar) för att utveckla sjukdomen.

Midazolam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst som ett starkt lugnande, muskelavslappnande och kortverkande sövningsmedel. Det agerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan och centrala nervsystemet och orsaka en dämpad excitation av hjärnans aktivitet.

Midazolam är mycket vanligt som ett förstadium till allmänbedövning (induktion) inför operationer, då det ger en snabb och effektiv sömntillstånd inom några minuter efter intravenös injektion. Det används också för att behandla epileptiska anfall och för att reducera ångest hos patienter som är kritiskt sjuka eller undergår invasiva medicinska procedurer.

Liksom andra bensodiazepiner kan midazolam orsaka biverkningar som yrsel, huvudvärk, minnesförlust och förvirring. Det finns också en risk för fysiskt beroende och abstinenssymptom om det används under längre tid eller vid högre doser.

'Postoperativt illamående och kräkning' (POI) är en vanlig biverkan efter operationer under narkos. Illamående kan vara kännbar som yrsel, svansjuka eller magsmärtor, medan kräkningar innebär att maginnehållet tas upp genom munnen. POI orsakas av en kombination av faktorer, till exempel påverkan av anestesimedel, sänkt blodtryck under operationen och rörelser i buken under operationen. POI kan också bero på sjukdomen eller skadan som behandlats under operationen. POI kan vara obehagligt för patienten och kan försena den tidiga efteroperationella återhämtningen. Det finns flera metoder för att förebygga och behandla POI, till exempel genom att ge patienten läkemedel som motverkar illamående och kräkningar innan operationen eller efter operationen.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Xenon är ett ädla gas med atomnummer 54 i periodiska systemet. Det används inom medicinen som inhalationsanestetikum, det vill säga som medel för att orsaka bedövning under operationer. Xenon har egenskaper som gör det säkert och effektivt att använda som anestetikum, såsom snabb verkan, låg toxicitet och minimal påverkan på andnings- och hjärtfunktioner. Dessutom är xenon miljövänligt eftersom det inte utgör något grönhousegas.

Sufentanil är ett syntetiskt opioid-analgetikum, som används inom akutsjukvården och under operationer för att ge stark smärtlindring. Det är ungefär 5-10 gånger potentare än fentanyl och 1000 gånger potentare än morfin, vilket gör det till ett av de kraftigaste smärtstillande medlen som finns tillgängliga.

Sufentanil verkar genom att binda till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet och hjärnan, vilket leder till en minskad smärtförnimmelse och en ökad känsla av välbefinnande. Det används ofta som en del av en kombinerad narkos tillsammans med andra läkemedel, såsom sedativa och muskelavslappnande medel.

Liksom med andra opioider kan sufentanil orsaka biverkningar som andningsdepression, yrsel, illamående, kräkningar och förvirring. Dessa biverkningar tenderar att vara mer uttalade vid högre doser och kan behandlas med ytterligare läkemedel om de blir allvarliga.

Sufentanil är endast tillgängligt på recept och ska användas under medicinsk övervakning, eftersom det kan vara livshotande vid överdosering.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

En ryggradsfraktur är en allvarlig skada där någon eller flera av de ben i ryggen (vertebrala) som bildar ryggraden är brustna eller skadade. Detta kan orsakas av olika skäl, till exempel trauma såsom bilolyckor, fall eller våld, men kan även vara relaterat till svaga ben på grund av osteoporos eller tumörer. Ryggradsfrakturer kan leda till smärta, förlust av rörelseförmåga och i allvarliga fall kan orsaka skador på nervsystemet.

'Smärtlindring' (pain management) är en medicinsk term som refererar till metoder, strategier och behandlingar som används för att minska, lindra eller eliminera smärta hos en patient. Det kan innefatta användning av läkemedel såsom opiater, acetaminofen och antiinflammatoriska medel, men även icke- medicinska metoder som kognitiv beteendeterapi, akupunktur och massage. Syftet är att förbättra patientens livskvalitet, funktionalitet och att minska smärtans negativa påverkan på deras vardagliga liv.

Neuromuskulära icke-depolariserande medel, även kända som muskelrelaxantia, är en grupp läkemedel som används under allmänbedövning för att temporarily relaxa skelettmusklerna och underlätta intubation och ventilation. De fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna på den neuromuskulära junktionen, förhindrande muskelkontraktion. Exempel på icke-depolariserande muskelrelaxantia inkluderar pancuronium, vecuronium, rocuronium och atracurium.

'Etrar' (etra, pl. etrar) är en medicinsk term som hänvisar till små, skiljeväggar av bindväv i olika kroppsdelar. De kan förekomma i flera olika organ och vävnader, inklusive levern, bukhinnan och lymfkärlen. Etrarnas funktion är att hjälpa till med att stödja och separera olika vävnader eller kompartment i kroppen. Ibland kan etrar orsaka problem, som exempelvis när de blir uppsvullna eller irriterade, vilket kan leda till symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är en medicinsk procedur där en tunn nål införs i ryggraden (i den lumbala regionen) för att insamla cerebrospinalvätska (CSF). CSF är en klar, färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och hjälper till att skydda dem från skador.

Under en spinalpunktion kan läkaren mäta trycket på CSF, insamla prov för att undersöka eventuella infektioner eller andra sjukdomar som berör centrala nervsystemet, och ge mediciner direkt in i CSF. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och kan orsaka lätt smärta eller obehag. Risken för komplikationer är låg, men de kan omfatta bl a infektion, blödning eller hjärnskador ifall proceduren utförs felaktigt.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Epiduralrum (epidural space) är en definierad anatomisk rumslighet i människans ryggrad. Det är beläget utanför den yttre hinna (dura mater) som omsluter ryggmärgen och innehåller fett, blodkärl och nervrötter.

Epiduralrummet är en vanlig plats för smärtlindring vid förlossning och andra operationer i buken och nedre extremiteterna. Smärtlindring ges genom att en kateter placeras i rummet och läkemedel som lokalbedövningsmedel eller opiater injiceras. Detta orsakar en temporär nervblockad och minskar smärtan i området.

In the medical context, "operations" refer to surgical procedures that are performed by a trained medical professional, typically a surgeon. These procedures involve making incisions in the body to access internal organs or structures, and can range from minor ones such as removing a small growth or repairing a torn tendon, to more complex and invasive procedures like open-heart surgery or brain surgery.

The goal of an operation may be to diagnose a medical condition, repair damaged tissues or organs, remove diseased or cancerous tissue, or replace a damaged organ with a new one. The specific type of operation will depend on the nature and severity of the patient's medical condition.

Operations are typically performed in a hospital or surgical center, using specialized equipment and instruments to ensure the best possible outcome for the patient. The patient is usually given anesthesia to prevent pain during the procedure, and may require additional care and monitoring during recovery.

Cloralos är ett äldre, sedvanligt inte längre använt lugnande och sömngivande preparat. Det är en ester av trichloracetonsyra och 2-aminoetanol med formeln C5H9Cl3NO2. Cloralos verkar genom att störa GABA-receptorernas funktion i hjärnan, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och sömnsvårigheter. Preparatet var vanligt förekommande under 1900-talets början och mitten, men används inte längre på grund av sin toxicitet och biverkningar som kan vara allvarliga.

Spinal cord regeneration refererar till processen där nervceller och deras förbindelser i ryggmärgen återbildas eller restaureras efter skada. Ryggmärgenskanaler är en del av centrala nervsystemet (CNS) som innehåller nervbanor och cellkroppar som leder sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från hjärnan. Skador på ryggmärgen orsakas ofta av trauma, sjukdom eller åldrande, vilket kan leda till permanent funktionsnedsättning eftersom CNS har en begränsad kapacitet för spontan regeneration.

Spinal cord regeneration innebär att skapa ett miljö som främjar tillväxten av nervceller och deras utskott (axoner), återansluta axoner till rätt mål, och återställa funktionella signaltransduktioner. Detta kan uppnås genom att modifiera den skadade miljön, tillhandahålla tillväxtfaktorer som stöder regenerationen, blockera inhibitorer av regeneration eller ersätta skadade nervceller med stamceller eller progenitorceller.

För närvarande är det mycket svårt att återställa funktionen fullständigt efter en skada på ryggmärgen, men forskning inom området spinal cord regeneration har visat lovande resultat och ger hopp för framtida behandlingsmetoder som kan hjälpa människor med ryggradsskador att återfå funktion.

Morfin är ett starkt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater. Det utvinns naturligt från opium, som i sin tur kommer från mjölnätsblomman (Papaver somniferum). Morfin används främst för att lindra starka smärtor, till exempel efter operationer eller vid cancerrelaterad smärta. Det fungerar genom att påverka specifika receptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket minskar smärtupplevelsen. Morfin kan också orsaka biverkningar som andningsdepression, förstoppning, illamående och yrsel. Långvarigt bruk av morfin kan leda till fysisk beroende.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

In medical terms, "ether" is an outdated term that was used to refer to a group of compounds known as "diethyl ethers." These are colorless, volatile, and highly flammable liquids with a characteristic odor. They were once commonly used as general anesthetics for surgical procedures due to their ability to produce unconsciousness and insensibility to pain. However, due to their adverse effects such as respiratory depression, cardiac arrhythmias, and postoperative nausea and vomiting, they have been largely replaced by safer and more effective anesthetic agents.

It's important to note that "ether" also has other meanings in different contexts, such as a class of organic compounds characterized by the presence of an oxygen atom bonded to two alkyl or aromatic groups. However, in medical terminology, it specifically refers to the use of diethyl ethers as anesthetics.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Medetomidin är ett läkemedel som används inom veterinärmedicinen, främst hos smådjur som hundar och katter. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas alfa-2 agonister och fungerar som sedativ, sömnmedel och smärtstillande medel.

Medetomidin verkar genom att påverka det centrala nervsystemet, vilket orsakar ett lugnande och sedativt tillstånd hos djuret. Det används ofta i kombination med andra läkemedel för att underlätta underhåll av sjuka eller skadade djur under operationer eller andra medicinska ingrepp.

Det är viktigt att notera att Medetomidin endast får användas under veterinärskötsel och aldrig på människor, eftersom det kan ha allvarliga bieffekter hos oss.

'Hyperalgesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet för smärta i samband med skada eller sjukdom. Det innebär att en person upplever en överdrivet stark smärtreaktion på en stimulus som normalt inte skulle vara speciellt smärtsam.

Det kan uppstå till följd av olika orsaker, såsom skador, sjukdomar eller läkemedelsbehandlingar. Exempelvis kan opioidbehandling leda till en ökad hyperalgesi som kan vara svår att hantera.

Hyperalgesin kan delas in i två typer: primär och sekundär. Primär hyperalgesi uppstår när smärtreceptorerna i det skadade området blir överaktiva, medan sekundär hyperalgesi uppstår när nervsystemet också blir känsligare för smärta i omgivande områden.

Behandlingen av hyperalgesi kan variera beroende på orsaken och kan innefatta smärtbehandling, fysisk terapi eller ändringar i läkemedelsbehandling.

Piperidiner är en typ av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, där varje kolatom har två väteatomer bundna till sig. Denna struktur kallas även hexahydropyridin, eftersom den kan ses som en cyklisk amin med formeln (CH2)5NH.

Piperidiner är vanliga i naturen och förekommer i många naturliga produkter, såsom alkaloider. De har också ett stort antal användningsområden inom medicinen, där de exempelvis kan användas som läkemedelsbas till att öka lösligheten och absorptionen av vissa substanser i kroppen.

Många läkemedel som innehåller piperidinringar har sedativ, muskelavslappnande, smärtstillande eller antiinflammatoriska effekter. Exempel på sådana läkemedel är hydrokodon, oxykodon och fenylbutazon.

'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:

1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.

Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

Éfedrin är ett sympatomimetiskt amin som verkar som en indirekt aktiverare av adrenerga receptorer. Det frisätter noradrenalin från dess lagringsplatser i nervändarna och orsakar därmed en ökning av hjärtslag, blodtryck och andningsfrekvens.

Éfedrin används ofta som ett dekongestiv medel vid förstoppning eller som ett stimulerande medel för att öka alertheten och fysisk prestation. Det är också en ingrediens i vissa viktminskningspreparat på grund av dess termogeniska effekter, men användningen av éfedrin för detta ändamål är kontroversiellt och kan vara farligt om inte korrekt övervakas.

I medicinsk kontext, éfedrin kan också användas för att behandla lindrig till måttlig astma, bronkit och andra luftvägsbesvär, eftersom det verkar som en avslappnande effekt på musklerna i de övre luftvägarna.

Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter – båda armarna och benen. Orsaken till tetraplegin kan vara en skada orsakad av trauma, som i fall av allvarliga bilolyckor eller falls skador, eller sjukdomar som cancer, ryggradscancer eller infektioner.

Nivån och svårighetsgraden av tetraplegi kan variera beroende på var skadan har inträffat i ryggmärgen. I allmänhet, ju högre upp på ryggraden skadan är placerad, desto mer omfattande blir symtomen och funktionsnedsättningen. Tetraplegi kan också orsaka andra komplikationer, såsom andningssvårigheter, sänkt blodtryck, sväljningssvårigheter och förhöjd risk för lunginfektioner.

Behandlingen av tetraplegi består ofta av kombinationen av medicinsk behandling, rehabilitering och livslånga vårdprogram, med syfte att underlätta aktiviteter i vardagslivet, förbättra kvaliteten på livet och förebygga komplikationer.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

I'm sorry for the confusion, but "Kartikain" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field of study. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

I am not aware of a specific medical definition for "consciousness monitors." The term "consciousness" generally refers to an individual's awareness of their surroundings, thoughts, and experiences. In a medical context, healthcare professionals may monitor a person's level of consciousness as a way to assess their brain function and overall health status.

There are several tools and scales that are commonly used to assess a person's level of consciousness, including the Glasgow Coma Scale (GCS) and the Alert, Voice, Pain, Unresponsive (AVPU) scale. These tools evaluate a person's ability to open their eyes, respond to verbal commands, and localize painful stimuli, among other things.

It is important to note that monitoring consciousness is just one aspect of assessing a person's neurological status. Other factors, such as vital signs, reflexes, and laboratory test results, may also be considered when evaluating an individual's overall health.

'Blodtrycksfall' är en medicinsk term som refererar till ett plötsligt och ofta markant lägre blodtryck än vad som är normalt för den enskilda individen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive att man har stått upp hastigt, varit länge i liggande position, haft en allvarlig blödning eller haft en allergisk reaktion. Symptomen på blodtrycksfall kan variera, men kan innefatta yrsel, svimning, trötthet, yrsel och svårigheter att tala klart. I allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet eller i värsta fall död. Om du upplever symtom på blodtrycksfall bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.

En larynxmask är ett medicinskt redskap som används under intubation och mekanisk ventilation för att säkerställa luftvägsvägen. Den består av en flexibel, slangformad plasttube med en inflatable cuff (luftfylld kudde) på änden som sitter i struphuvudet. När cuffen är inflaterad skapas ett tätt lufttätt rum runt stämbanden och rörelsefritt luftflöde uppnås. Larynxmasken placeras vanligtvis genom munnen eller näsan, beroende på typ av larynxmask och metod för placering. Den används ofta när intubation via svalget är svår eller otillgänglig, såsom vid trauma, operationer i ansiktet eller halsen, ökad risken för magvätskeyrsel eller underviktnad.

Neuromuskulära blockerare är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller, vilket orsakar temporär muskellösning. Dessa mediciner används ofta under operationer för att stela still musklerna och förhindra rörelser under operationen, men de kan också användas för att behandla vissa neuromuskulära sjukdomar eller skador. Det finns två huvudtyper av neuromuskulära blockerare: deleterga (icke-depolariseringa) och non-deleterga (depolariseringa). Deleterga blockerare verkar genom att hämma jonkanaler i den postsynaptiska membranen, medan non-deleterga blockerare aktiverar dessa kanaler och orsakar en konstant depolarisering av muskeln. Båda typerna av läkemedel kan användas beroende på behandlingsindikationen.

"Trigeminospinala kärnan" är en del av det centrala nervsystemet som utgör en neural trasmissionsväg mellan ansiktsnerven (trigeminusnerven) och ryggmärgsmarorna. Den spinala trigeminuskärnan tar emot sensorisk information från ansiktet, huvudet och halsen, särskilt känselrelaterad information som touch, temperatur och smärta. Denna information kan sedan ledas till de högre centrala nervsystemet för bearbetning och respons. Trigeminospinala kärnan är involverad i diverse autonoma reflexer, såsom blinkreflexen och svalgreflexen. Dessutom har den en viktig roll i smärtperception och smärtmodulering. Skador eller störningar i trigeminospinala kärnan kan leda till olika neurologiska symtom, såsom sällsynta smärtsyndrom och autonoma dysfunktioner.

I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.

Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:

* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom

I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.

Manipulation of the spine är en manuell teknik där leden i ryggraden (kolumnen) rörs till ett stort eller små omfång för att förbättra rörelsen och minska smärta. Denna teknik används vanligtvis av chiropractorer, osteopater, fysioterapeuter och vissa läkare som en del av behandlingen för ryggsmärtor, halsont, nervskador eller andra muskuloskeletala problem. Manipulation kan innebära snabba, skarpa rörelser eller långsammare, mer subtila rörelser beroende på behandlande persons preferens och patientens behov. Det är viktigt att en läkare konsulteras innan manuell manipulation av ryggraden utförs för att undvika allvarliga skador.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

En neuromuskulär blockad är ett tillstånd där signalsignaleringn mellan nervceller och muskelceller störs eller helt hejdas. Detta orsakas vanligtvis av läkemedel som kallas neuromuskulära blockinga läkemedel, vilka används under vissa former av medicinsk behandling, till exempel vid operationer under narkos.

Neuromuskulära blockinga läkemedel fungerar genom att binda till receptorerna på muskelcellernas yta och blockera nervimpulsernas förmåga att orsaka kontraktion av musklerna. Detta kan leda till lättnad av muskelspänning, andningsstöd och andra positiva effekter under vissa medicinska procedurer.

Det är viktigt att notera att en neuromuskulär blockad kan också orsakas av sjukdomar eller skador på nervsystemet, såsom myasthenia gravis eller botulism. I dessa fallen kan en neuromuskulär blockad leda till svaghet, trötthet och andningssvårigheter.

Intraoperative awareness är ett tillstånd där en person under en operation som normalt sett skulle vara medvetslös, plötsligt upplever smärta eller andra känslor. Detta inträffar på grund av att patienten för en okänd anledning inte får tillräcklig mängd anestesimedel under operationen och därför kan bli medveten om vad som händer.

Intraoperativ awareness är ett ovanligt, men allvarligt tillstånd som kan orsaka känslor av rädsla, panik och ångest hos patienten. Det kan även leda till posttraumatiska stressymptom efter operationen. Även om detta är en sällsynt komplikation under anestesi, är det viktigt att identifiera och behandla den så snart som möjligt för att minska risken för långsiktiga skador på patientens mentala hälsa.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.

Succinylkolin (engelska: Succinylcholine) är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används inom anestesi för att underhålla muskulaturens relaxering under kirurgiska ingrepp. Det är en kvicksilverförening av två acetylkolinmolekyler och verkar genom att aktivera de nicotiniska receptorerna på den postsyaptiska membranen hos slutna muskelfiber, vilket leder till en koncentrationsberoende inaktivering av muskelns kontraktila apparat.

Succinylkolin har en snabb början på verkan (ungefär 60 sekunder) och en kort varaktighet (ungefär 5-10 minuter), vilket gör det till ett användbart verktyg för att underlätta intubering av luftvägen eller för att utföra snabba operationer.

Det bör dock noteras att succinylkolin kan orsaka potentialt livshotande biverkningar, såsom hyperkalemi (höga potasievärden i blodet), vilket kan utlösa farliga hjärtrytmrubbningar. Dessa biverkningar är vanligare hos patienter med förhiggande neurologiska eller muskulära tillstånd, såsom cerebral pares, myasthenia gravis och dylikt.

Laryngoskopi är ett medicinskt undersökningsförfarande där svalget och stämbanden inspekteras med hjälp av ett laryngoskop, ett slags tunn rör med en lampa och ofta även en kamera monterad vid dess ände. Laryngoskopi används vanligen för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till rösten, andningen eller sväljningen.

Det finns två huvudtyper av laryngoskopi: direkt laryngoskopi och fiberoptisk laryngoskopi. Vid direkt laryngoskopi används ett styvt laryngoskop som introduceras ner i svalget under kontroll av en läkare, medan fiberoptisk laryngoskopi använder en flexibel, böjlig sonde som är lättare att manövrera och ofta används under lokalbedövning.

Laryngoskopi kan vara ett rutinmässigt ingrepp eller kräva bedövning eller full sedering beroende på omständigheterna. Det är viktigt att följa alla instruktioner från läkaren innan och efter undersökningen för att säkerställa en trygg och smidig procedur.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

Förlamning (paralys) är ett medicinskt tillstånd där muskelaktiviteten eller rörelseförmågan i en kroppsdel eller kroppsdelar är påverkad eller saknas, ofta orsakat av skada på nervsystemet. Det kan bero på en skada på hjärnan, ryggmärgen eller nerverna som förhindrar kommunikationen mellan hjärnan och musklerna. Förlamningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från lindrig svaghet till total oförmåga att röra en kroppsdel.

'Manualer, principer' refererar inom medicinen ofta till en samling riktlinjer och riktmärken som används för att standardisera vården och behandlingen av patienter. Dessa dokument kan innehålla information om bästa praxis, rekommendationer om diagnostiska tester och terapeutiska metoder, samt riktlinjer för att hantera specifika sjukdomar eller tillstånd.

Manualer och principer utvecklas ofta av experter inom sitt område, såsom läkare, sjuksköterskor och forskare, och grundas på den senaste forskningen och kliniska erfarenheterna. De är tänkta att användas som en vägledning för vårdpersonal och patienter, men bör inte ses som stela regler utan snarare som flexibla riktlinjer som kan anpassas till varje patients unika behov och situation.

Exempel på manualer och principer inom medicinen kan vara kliniska riktlinjer för att hantera högt blodtryck, riktlinjer för smärtreduktion vid cancerbehandling eller riktlinjer för att förhindra infektioner i sjukvårdsinstitutioner.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

'Hypotoni, kontrollerad' refererar inom medicinen till ett lägre än normalt muskeltoni (spänning) i en persons skelettmuskler, som har uppmätts och konstaterats under kontrollerade omständigheter. Detta kan vara orsakat av olika medicinska tillstånd eller sjukdomar, inklusive neurologiska störningar, skador på nervsystemet eller muskelfunktionen, elektrolytbrist, infektioner och vissa medikamenter. Kontrollerad hypotoni kan leda till svaghet, koordinationsproblem och balanssvårigheter. En professionell medicinsk bedömning och behandling bör sökas för att fastställa orsaken och behandla underliggande problem.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

"Deep sedation" är en medicinsk termin som definieras av American Society of Anesthesiologists (ASA) som ett tillstånd där patienten kan inte enbart svara på verbala kommandon, utan också kräver aktiv stimulans och/eller speciella metoder för att upprätthålla andning och hjärtfunktion. Patienten är i ett medvetandegraderingstillstånd mellan lätt narkos och koma.

Den exakta definitionen enligt ASA är: "A drug-induced depression of consciousness during which patients cannot be easily aroused but respond purposefully following repeated or painful stimulation. The ability to independently maintain ventilatory function may be impaired. Patients may require assistance in maintaining a patent airway, and spontaneous ventilation may be inadequate. Cardiovascular function is usually maintained."

Sålunda betyder "djup sedering" ett tillstånd där patienten är under medicinskt inducerad medvetslöshet, men kan fortfarande svara på smärtsamma stimuli och kan behöva stöd för andning och/eller hjärtverksamhet.

Första horncellen, eller anteriorhorncellen, är en typ av nervcell som finns i vår ryggrad (centralnervsystemet). Dessa celler ligger främst i den anteriora (främre) delen av grå substance i varje segment av vårt ryggradsmärgelskelett. De hör till det som kallas för pyramidcellerna och är involverade i motorisk kontroll, det vill säga de hjälper till att styra vår muskulatur och rörelser. Skador på främre hornceller kan leda till olika neuromuskulära symtom som exempelvis förlamningar eller spasticitet.

'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Androstanolone, också känt som 3α-hydroxi-5α-androstan-17-one, är en endogen hormonliknande steroid som förekommer i människokroppen. Det är en metabolit av testosteron och dihydrotestosteron (DHT) som bildas genom reduktion av dessa androgener i lever, hud och andra vävnader.

Androstanolone har visat sig ha potential som anabolt agent eftersom det kan verka på androgenreceptorer och stimulera muskelproteinsyntesen. Det är också känt för sina anti-östrogena egenskaper, vilket betyder att det kan hjälpa till att reducera nivåerna av östrogen i kroppen.

Det finns också vissa bevis som visar att androstanolone kan ha en positiv effekt på kognitiva funktioner, särskilt inom minnes- och läringsprocessen. Dock behövs mer forskning för att styrka dessa potentiala hälsoeffekter.

Det är värt att notera att användning av androstanolone som dopningsmedel är otillåten enligt World Anti-Doping Agency (WADA) och kan leda till disciplinära sanktioner inom idrotten.

I medicinen refererer "frossa" til en patologisk tilstand hvor væv i kroppen bliver skadet på grund af eksponering for kulde over en lang periode. Denne skade resulterer i nedsat ilt- og næringstilførsel til de berørte celler, hvilket kan føre til nekrose (død) af vævet. Frossen forekommer oftest i lemmerne, ørene, nesaen og kinderne, men kan potentielt ramme ethvert sted på kroppen som er udsat for kulde.

Symptomer på frossen kan inkludere:

* Rødme
* Svelling
* Kløe
* Smerte
* Hvidlig/gullig væskefyldt blærer
* Huden kan falte sig sammen og danne revner, når det rører sig igen efter at have været frosset

Hvis frossen ikke behandles korrekt, kan den resultere i alvorlige komplikationer som infektion, amputation eller endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk hjælp straks, hvis man tror, at man har frossen.

Myelografi är en diagnostisk radiologisk undersökning där kontrastvätska införs i ryggradskanalen (spinalt kana) för att få klarare bilder på hjärnhinnan (dura mater), nervrötter och ryggmärgens struktur. Det görs vanligen med hjälp av en liten kateter som införs i ryggradskanalen via en smal tunnbindel, så kallad lumbarpunktion.

Under myelografi får patienten ofta ligga på en speciell undersökningsbord med ett sluttande plan för att hjälpa kontrastvätskan att sprida sig jämnt inom ryggradskanalen. Sedvanligen tas flera röntgenbilder efteråt i olika positioner för att studera rörelserelationerna mellan ryggmärgen och den omgivande strukturen.

Myelografi används ofta när andra icke-invasiva undersökningar inte gett tillräckligt mycket information eller är osäkra, för att hjälpa till att fastställa diagnoser på olika tillstånd som kan påverka ryggraden och nervsystemet, såsom diskbråck, tumörer, infektioner eller annan skada.

Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.

Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.

Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.

Smärtreceptorer, också kända som nociceptorer, är speciella nervceller (neuron) som reagerar på skadliga stimuli och sänder signaler till hjärnan för att uppfatta smärta. De finns i hela kroppen, inklusive huden, musklerna, organen och benen. Smärtreceptorer kan aktiveras av olika former av skada, som hetta, kyla, tryck, sträckning eller kemiska substanser relaterade till inflammation eller skada. När smärtreceptorerna aktiveras skickar de elektriska impulser genom det perifera nervsystemet till ryggraden och slutligen till hjärnan, där smärtan upplevs och tolkas.

'Fysisk stimulering' refererer til den proces hvor en ydre eller indre påvirkning af kroppen fører til en ændring i den fysiologiske respons hos celler, væv eller organer. Dette kan opnås gennem forskellige metoder som berøring, bevægelse, varme, kulde, elektricitet eller lyd.

Fysisk stimulering anvendes ofte i medicinske sammenhænge til at forbedre gennemblødning, reducere smerter, øge mobilitet og styrke muskler. Eksempler på fysisk stimulering inkluderer massage, akupunktur, elektrostimulation, varme- eller koldepilation, ultralydbehandling og vibrationstræning.

Det er vigtigt at notere, at korrekt dosis og anvendelse af fysisk stimulering er nødvendig for at opnå ønsket effekt og undgå skader. Derfor bør fysisk stimulering altid udføres under vejledning af en autoriseret sundhedspersonel.

Etomidate är ett intravenöst anestetikum som primärt används för att inducera medvetandeförlust (narkos) före operationer. Det verkar genom att störa GABA-A-receptorns funktion i centrala nervsystemet, vilket resulterar i ett snabbt och smärtfritt insomnande. Etomidat har också vissa egenskaper som kan vara användbara inom intensivvården, såsom att sänka intrakraniell tryck och att ha en relativt liten påverkan på hjärtfunktionen. Dock kan etomidat orsaka suppression av kortisolsekretion, vilket kan leda till adrenalfunktionsnedsättning vid långvarig användning.

'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

I medicinsk kontext, betyder "förnimmelse" vanligtvis den subjektiva upplevelsen av en känsla eller ett skeende i kroppen. Det kan handla om något som uppfattas via sinnena (till exempel se, höra, känna) eller inre kroppsfenomen (till exempel smärta, hunger, trötthet). En förnimmelse är den individuella tolkningen av en stimulus och kan variera mellan olika individer.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

'Somatosensory evoked potentials (SSEP)' er en medisinsk terminologi som refererer til elektriske svar som registreres i hjernen eller medulla oblongata etter stimulering av de somatiske sensoriske nervene. Dette inkluderer nervesystemets følelse av berøring, temperatur, smak, og smerte.

SSEP-tester involverer typisk stimulering av en perifer nerve, for eksempel med elektriske impulser eller ved å bruke lydbølger for å aktivere hørseln. Elektroder plasseres på kraniet og/eller ryggen for å registrere de elektriske svar som reiser opp gjennom nervesystemet etter stimuleringen.

SSEP-tester er viktige i diagnostisk medisinsk praksis, fordi de kan hjelpe til å identifisere skader på nervene eller avvik i nervesystemet. De brukes ofte før og etter kirurgiske operasjoner for å sikre at nervesystemet ikke er skadet under operasjonen, og kan også brukes til å evaluere patienter med neurologiske lidelser som multipel sklerose eller hjerne- eller rygradsskader.

Uretan är ett hormonellt aktivt steroid som produceras naturligt i kroppen, framförallt hos män. Det bildas som en biprodukt när testosteron bryts ned i kroppen. Uretan har en liknande struktur som östrogen och kan därför binda till östrogenreceptorer, vilket gör att det kan ha en mild östrogenliknande verkan i kroppen.

I medicinsk kontext används syntetiska former av uretan ofta som behandling för prostatacancer, eftersom de kan hämma tillväxten och delningen av cancerceller i prostata. Dessa läkemedel kallas ofta antiandrogener eller androgenreceptorblockare.

Det är värt att notera att höga nivåer av uretan i kroppen kan orsaka vissa biverkningar, såsom ökad trötthet, svårigheter att koncentrera sig, minskad sexlust och impotens. Dessa biverkningar tenderar dock att vara reversibla när behandlingen avslutas.

"Operationssalar" är en benämning på speciella rum inom sjukvården där kirurgiska ingrepp utförs. Dessa salar är vanligen utrustade med högteknologisk utrustning, såsom operationsbord, anestesiutrustning, ljuskällor och diverse specialiserade instrument som används under operationer. Operationssalarna är också ofta klimatiserade och utformade på ett sätt som minimerar risken för infektioner. De stora kraven på hygien gör att de vanligen har mycket speciella rengörings- och underhållsbehov jämfört med andra rum.

'Skolios' er en medisinsk term som betyr en abnormal s-formet eller C-formet bøyning av rygraden. Denne tilstanden kan oppstå i barn og voksne, men den er oftest synlig under vekstfasen i barndommen. Skoliosen kan variere i alvorlighetsgrad, fra mildt sluttet halsrygg til en mer alvorlig bøyning som kan føre til åpninger mellom revner og forstyrre lungfunksjonen. Årsaken til skolios kan være ukjent (idiopatisk), men den kan også være forbundet med andre medisinske tilstander som neuromuskulære lidelser eller kongenitale feilutviklinger.

Kordotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en procedure där man skär i ryggmärgens baksida (dorsalt) för att påverka smärta eller kramper. Proceduren innebär att man gör en inkision i huden och senare i den yttre och inre bindvävslagren runt ryggraden, varpå man skär igenom ligamentum flavum och annan vävnad för att komma åt dorsal hornet i ryggmärgen.

Denna typ av procedur används ofta som en sista utväg för patienter med obehandlad kronisk smärta, spasticitet eller vissa typer av epilepsi när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga. Genom att skära bort eller på annat sätt störa de nervceller i ryggmärgen som orsakar smärtan eller kramperna kan man uppnå en lindring av symtomen.

Det är viktigt att notera att cordotomi är en invasiv och potentiellt riskfylld procedur som bör utföras endast av erfarna neurokirurger och under strikta kontroller för att minimera komplikationerna.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

'Ophthalmologic surgical procedures' refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by trained medical professionals called ophthalmologists. These procedures aim to correct or improve vision, diagnose and treat eye diseases or conditions, or restore functionality to the eye. Here are some examples of ophthalmologic surgical procedures:

1. Cataract surgery: This procedure involves removing a cloudy lens (cataract) from the eye and replacing it with an artificial one called an intraocular lens (IOL).
2. LASIK (Laser-Assisted In Situ Keratomileusis): A type of refractive surgery that uses a laser to reshape the cornea, improving vision and reducing the need for glasses or contact lenses.
3. Glaucoma surgery: Several surgical options are available to treat glaucoma, including trabeculectomy (creating a new drainage channel), implanting a shunt or stent, or using laser therapy to improve fluid outflow from the eye.
4. Corneal transplantation: This procedure involves replacing a damaged or diseased cornea with a healthy one from a donor. There are different types of corneal transplants, such as penetrating keratoplasty (PK), deep anterior lamellar keratoplasty (DALK), and endothelial keratoplasty (EK).
5. Vitreoretinal surgery: These procedures involve operating on the vitreous humor (the gel-like substance inside the eye) and the retina to treat conditions like retinal detachment, macular holes, or diabetic retinopathy.
6. Strabismus surgery: This procedure aims to correct misalignment of the eyes (strabismus) by adjusting the muscles that control eye movement.
7. Oculoplastic surgery: These procedures focus on the eyelids, eyebrows, and tear ducts, addressing conditions like droopy eyelids (ptosis), eyelid tumors, or blocked tear ducts.
8. Orbital surgery: This procedure involves operating on the bones surrounding the eye to manage conditions like fractures, tumors, or Graves' disease.
9. Pediatric ophthalmic surgery: These procedures address various eye conditions in children, such as congenital cataracts, retinopathy of prematurity (ROP), or congenital glaucoma.
10. Refractive surgery: These procedures aim to correct vision problems like nearsightedness, farsightedness, or astigmatism by reshaping the cornea with techniques like LASIK, PRK, or phakic intraocular lenses (IOLs).

En ljumskbråck, även kallat inguinalhernia, är en medicinsk tillstånd där en del av bukhinnan eller gräsmagsvävnaden tränger igenom svag muskulatur i ljumsken. Detta kan resultera i en upphöjd knöl som ofta blir tydligare när personen är stående, böjer sig framåt eller hostar. Ljumskbråck kan vara små och orsaka obehag eller vara större och leda till besvärliga symtom som smärta, tryckkänsla och i vissa fall komplikationer såsom att tarmen eller andra inre organ fastnar i bråcket. Behandlingen kan bestå av kirurgi för att reparera svagheten i muskulaturen och placera bråckinnehållet tillbaka inne i bukhålan.

Droperidol är ett starkt neuroleptikum och antiemetikum, som tillhör gruppen bensamider. Det används vanligen för att behandla allvarliga illamående och kräkningar (emesis), samt vid bedövning och smärtlindring i samband med kirurgiska ingrepp. Droperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan leda till sedering, dissociation och ibland även hallucinationer.

Läkemedlet kan ges via injektion eller som en tablett, men på grund av risk för allvarliga biverkningar, såsom QT-avstängning (förlängd hjärtcykel), rekommenderas det ofta att använda andra läkemedel istället. Droperidol skall endast ges under medicinskt övervakad situation och efter en noggrann vikning av patientens hälsotillstånd, mediciner och eventuella allergier.

En blodgasanalys är en laboratoriemetod för att bestämma syrgashalt, koldioxidhalt och pH-värde i ett blodprov. Denna analys används vanligen för att utvärdera patienters andnings- och syresättningsstatus, såsom vid andningssvikt, hjärt-lung-sjukdomar, metabola störningar och drogförgiftningar. Blodgasanalysen kan även ge information om elektrolytbalansen, syretransporten och acid-base-status i kroppen.

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.

"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.

Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.

Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.

Tetracain är ett lokalbedövningsmedel som används vid små kirurgiska ingrepp och andra procedurer där smärta måste elimineras på ett lokalt område. Det är en ester av para-aminobenzoesyra (PABA) och 4-amidinofenol och tillhör gruppen amideogena lokalbedövningsmedel.

Tetracain verkar genom att blockera nervimpulser i små nerver under huden eller slemhinnor, vilket orsakar en temporär förlust av känsel, rörelse och smärta i det behandlade området. Det har en snabb påverkan och kan vara effektivt inom 2-5 minuter efter applicering.

Tetracain är tillgängligt som en 0,5% eller 1% lösning för topisk användning och som en 1% ointussiv (lösöl) formulering för användning i luftvägar. Det bör endast användas under läkarövervakning och enligt specifika instruktioner, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar om det används felaktigt eller överdoseras.

I medicinska sammanhang är "nålar" oftast en förkortning för "injektionsnålar". Det är smala, spetsiga och sterila instrument som används för att ge injektioner med läkemedel eller andra vätskor under huden, i musklerna eller in i en ven. Nålarna finns i olika längder, tjocklekar och typer beroende på användningsområde. De kan vara försedda med automatiska spjälknivar för att underlätta injektionerna eller ha ventiler för att kontrollera injektionshastigheten.

'Bakben' er en uformell betegnelse for det underste ledbensparti i mennesket, der består af flere små ben og knogler. Den medicinske term for bakken er 'tarsus', og den inkluderer knogler som hælen og arkelen. Problemer med bakbenet kan føre til smerter, skader eller funktionelle bevægelsesproblemer.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.

Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

Kroppstemperatur (eller kroppsvärme) är den termiska energin som utgör förhöjd temperatur i djurs eller människors kropp, jämfört med omgivningen. Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar något beroende på tid på dygnet och aktivitet, men är vanligtvis runt 37°C (98,6°F) när den mäts i munnen eller under armarna. Kroppstemperaturen regleras av ett komplext system som inkluderar termoregulatoriska center i hjärnan och olika hormonella och nervsignaler som påverkar blodkärlen, svettningar och muskelaktivitet för att hålla kroppstemperaturen nära konstant. Värmeregleringen är viktig för att underlätta optimal cellfunktion, tillväxt och reparation samt för att skydda kroppen från skador som orsakas av extrem temperatur.

"Amider" er ikke en medisinsk term. Det er kjemisk terminologi som refererer til en reaksjon der en amin-gruppe blir konversert til en amid-gruppe ved å bli reagert med en karboxylsyre. Denne typen reaksjoner kan ha betydning innenfor farmakologi og medisinsk forskning, men "amider" er ikke en definert medisinsk term i seg selv.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

Dexmedetomidine är ett selektivt alfa-2 adrenoreceptoragonist, som används inom anestesi och intensivvård. Preparatet har sedativ, analgetisk och sympatolytisk effekt. Det används som kontinuerlig infusion vid bedövning under operationer för att minska behovet av andra läkemedel med dessa effekter samt för behandling av oroliga och aggressiva patienter på intensivvårdsavdelningar. Dexmedetomidine ger en muskelrelaxerande effekt, men har inga respiratoriska depresserande effekter. Preparatet ges som intravenös infusion.

Det finns ingen etablerad medicinsk term som direkt översätts till "halsplexus". Men om du menar den del av kroppen där halsen möter skuldergördeln, kan detta beskrivas som cervicothoracala gränsen (där cervicala refererar till halsen och thoracal refererar till bröstkorgen). Detta område inkluderar strukturer såsom nackkotorna, översta brösten, höjdervener, lymfknutor och nervrötter som lämnar halsen och går in i armarna.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

En sänkt kroppstemperatur, även känd som hypotermi, är ett tillstånd där kroppens centrala temperatur sjunker under det normala normothermiska området, vanligtvis under 35°C (95°F). Detta kan orsakas av exposure för långa tider i kyla, utöver fysisk ansträngning eller vissa medicinska tillstånd som skador på hjärnan eller endokrina systemet. Hypotermi kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling för att förhindra allvarliga komplikationer, inklusive hjärtstillestånd och andningsförlamning.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision) definieras "planerat kirurgiskt ingrepp" som:

"Ingrepp som är tidsmässigt planerade och utförs under kontrollerade operationsbetingelser med anestesi. De omfattar både mindre invasiva procedurer, såsom endoskopiska ingrepp, och större operationer som exempelvis öppen hjärtkirurgi."

Således är en medicinsk definition av 'Kirurgiska ingrepp, planerade' operationer som är schemalagda och utförs under kontrollerade förhållanden med anestesi.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Epiduralt smärtlindring är en metod för smärtbehandling som innebär att lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum. Detta ger en kraftig smärtreduktion och används ofta under och efter operationer samt vid vissa typer av smärtlindring behandlingar, till exempel vid förlossning.

Den vanligaste typen av läkemedel som används är opioider tillsammans med lokalbedövningsmedel som bupivacain eller ropivacain. Opioiderna verkar på smärtnerverna och minskar smärtan, medan lokalbedövningsmedlen orsakar en temporär förlust av känsel och rörelseförmåga i det område där de injiceras.

Epiduralsmärtlindring är ofta en mycket effektiv metod för att kontrollera smärtan, men den kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom hudrodnad, lågt blodtryck, feber och i sällsynta fall infektion eller skada på ryggmärgen. Dessa komplikationer är dock ovanliga och behandlas vanligtvis effektivt om de uppstår.

'Ryggmärgsinflammation' (tidigare även kallat meningit i ryggmärgen) är en infektion i den del av centrala nervsystemet som kallas ryggmärgen. Ryggmärgen löper genom ryggraden och är ett tunna, men mycket viktigt, transmissionsledningssystem som svarar för kommunikation mellan hjärnan och resten av kroppen.

Ryggmärgsinflammation kan orsakas av bakterier, virus eller andra organismer. Bakteriell ryggmärgsinflammation är vanligare än viral ryggmärgsinflammation och tenderar att vara allvarligare. Sådana infektioner kan leda till svullnad i ryggmärgen, vilket kan skada eller förstöra de nervceller som finns där.

Symptomen på ryggmärgsinflammation kan inkludera:

* Hög feber
* Stel neck (nackstelhet)
* Kraftig huvudvärk
* Förvirring eller förändrat medvetande
* Kräkningar

I allvarliga fall kan det också uppstå muskelsvaghet, domningar, problem med balansen och koordinationen samt i värsta fall koma. Ryggmärgsinflammation är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling. Behandlingen kan innebära antibiotika för bakteriell ryggmärgsinflammation och antivirala läkemedel för viral ryggmärgsinflammation, samt stödjande vård för att hantera symtomen.

Spinal cord stimulation (SCS) är en behandlingsmetod inom smärtlindring som innebär att elektriska impulser genereras av en implanterad neurostimulator och leds via en eller flera ledare till ryggmärgens bakre yta. Dessa elektriska impulser stör nervsignalerna som leder till smärtan, vilket kan ge upplevelse av smärtlindring för patienten.

SCS används oftast som ett sista alternativ när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller inte gett önskad effekt. Den är indikerad hos patienter med kronisk smärta i ryggen, extremiteterna eller båda, inklusive neuropatisk smärta, ischämisk smärta och visceral smärta.

Innan en permanent stimulator implanteras genomförs oftast en utvärderingsperiod där en temporär stimulator placeras under lokalbedövning eller med mild sedering. Om patienten upplever en tillfredsställande smärtlindring under denna tidsperiod kan en permanent stimulator implanteras i ett senare skede.

Struphuvudspasm, även känd som laryngospasm, är ett plötsligt och ofta orsakat av en reflex, tillfälligt slutning av stämbanden (placerade i struphuvudet), vilket kan leda till andningsproblem. Det kan uppstå spontant eller som komplikation till någon form av irritation i struphuvudet, såsom luftvägsinfektioner, refluxsjukdom, utläggning av främmande kroppar eller vid anestesi. Symptomen kan inkludera hosta, stridor (ett stönande ljud under andningen), andningssvårigheter och i värsta fall syrebrist. Behandlingen kan bestå av olika metoder som inhalation av läkemedel eller i allvarliga fall intubering eller tracheotomi för att säkerställa andningen.

Acepromazine är ett sedativ och muskelavslappnande läkemedel som tillhör gruppen fenotiazinderivat. Det används vanligen för att behandla oro, aggression och exciterad beteende hos djur, särskilt hundar och katter. Acepromazine fungerar genom att blockera dopaminreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till en beruhigande effekt. Det kan också användas före operationer för att seda djuret och minska dess rörelseaktivitet. Läkemedlet ges vanligen som injektion, men kan även ges oralt. Som med alla läkemedel bör acepromazine endast användas under veterinärövervakning och enligt deras rekommendationer.

'Underkäksnerven', även känd som den mandibulära nerven, är ett grensystem från trigeminusnerven (cranial nerve V), som är ansvarig för sensorisk innervation av ansiktet. Underkäksnerven innerverar huden och mukosan i underkäken, underläppen, lower lip, kinden, underdelen av ögat och nedre delen av nos. Den mandibulära nerven deltar också i motorisk innervation av käkmuskulatur som används för att bita och tugga.

Klonidin är ett läkemedel som tillhör gruppen alfa-2 adrenoreceptoragonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck (hypertension), men kan även användas för att behandla vissa smärtsjukdomar, ångest och vissa symtom relaterade till opioidbesläktade läkemedel. Klonidin verkar genom att minska aktiviteten i det autonoma nervsystemet, vilket kan leda till sänkta hjärtslag och blodtryck samt en nedsatt produktion av svett. Läkemedlet kan ges som tabletter, patchar eller injektion beroende på behandlingsindikationen.

'Centrala muskelavslappningsmedel' är en benämning inom neurologi och farmakologi som refererar till läkemedel som verkar direkt på det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) för att minska muskelspänningarna (tonus) i skelettmuskulaturen. Dessa medel kallas även 'centrala muskelrelaxantia'.

Centrala muskelavslappningsmedel fungerar genom att hämma signalöverföringen mellan nervceller i det centrala nervsystemet, vilket leder till en allmän reduktion av muskelaktivitet och därmed minskad muskelspänning. De används ofta vid behandling av spasticitet orsakad av neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS), cerebral pares (CP) eller efter stroke, då de kan underlätta vardagliga aktiviteter och förbättra livskvaliteten.

Exempel på centrala muskelavslappningsmedel inkluderar baclofen, tizanidin och dantrolen. Varje läkemedel har sina unika farmakologiska egenskaper, fördelar och nackdelar, och används beroende på patientens specifika behov och tolerans.

Den hårda hjärnhinne som ofta refereras till inom medicinen är den yttre, sklerotiska hinna som omger hjärnan. Den kallas på medicinska latin "dura mater". Den består av tätt packade kollagenvävnader och elastinfibrer, och har en funktion som skyddar hjärnan från mekanisk skada.

Det är värt att notera att termen 'hård hjärnhinna' kan vara något missvisande eftersom det inte är speciellt hårt i förhållande till andra vävnader i kroppen, men det är hårt i jämförelse med de andra två hinningarna som omger hjärnan - den mjuka hjärnhinne ("pia mater") och den spännbara hjärnhinne ("arachnoidea mater").

Enligt Svenska Läkarförbundets ordbok definieras en narkossköterska som: "Sköterska som är speciellt utbildad och ansvarig för vård under och efter narkos, inklusive övervakning av patientens livfunktioner."

Således är en narkossköterska en sköterska som har fått specialistutbildning för att hantera vården under och efter narkos, inklusive övervakning av patientens olika kroppsfunktioner. Deras huvudsakliga uppgift är att se till att patienten är trygg och bekväm under operationen och att hjälpa till att hantera smärta och andra symtom efter operationen.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

Vekuroniumbromid är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används under allmänbedövning (narkos) för att underlätta intubation och mekanisk ventilation. Det är en nondepolariserande neuromuskulär blockerare som verkar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på den postsynaptiska membranen i den neuromuskulära junktionen, vilket förhindrar att nervimpulser överförs till skelettmusklerna och orsakar temporär muskelslapphet.

Vekuroniumbromid har en snabb påverkan och en långvarig verkan jämfört med andra skelettmuskelrelaxerande medel, vilket gör det användbart i kirurgiska procedurer som kräver längre operationstider. Liksom med alla läkemedel bör vekuoniumbromid endast administreras under direkt medicinsk övervakning och en individuell dosering baserad på patientens vikt, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

"Premedicine" refererer til den akademiske forberedelse og kurspakke, som studerende normalt fulgfølger før de søger optagelse på medicinsk skole. Dette inkluderer ofte et fireårigt bachelorstudie i et relevansområde som biologi, kemi, fysik eller psykologi, samt at opfylde visse kurser og akademiske krav som forudsætning for at blive optaget på medicinsk skole. Premedicinering kan også inkludere at have eksperience i sundhedsfaglige områder gennem frivilligt arbejde, research eller andre relevante aktiviteter for at styrke en ansøgning til medicinsk skole.

"Decerebration" är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där det mesta av hjärnstammen och den bakre delen av storhjärnan (cerebellum) har skadats eller avlägsnats. Detta kan orsaka en rad symtom, inklusive stelhet i muskler, spasmer, ökat reflexivt svar på smärta och oförmåga att röra sig medvetet.

Decerebration uppstår vanligen som ett resultat av allvarlig skada på hjärnan, till exempel vid stroke, trauma eller infektion. I vissa fall kan decerebration vara en del av en planerad neurokirurgisk behandling, där en del av hjärnbarken måste tas bort för att lindra symtom på ett annat tillstånd.

Det är värt att notera att decerebration inte ska förväxlas med decortikation, som är en annan medicinsk term som refererar till skada eller avlägsnande av cortex (yttre lagret) av hjärnbarken.

The maxillary nerve, auch känd som the second division of the trigeminal nerve (cranial nerve V2), är ett av de större nerverna i ansiktet och huvudet. Det försörjer känseln till kinden, överkäken, ögonbrynen, näsa och delar av tinningarna. Maxillary nerve innerverar även vissa muskler involverade i käkmuskelaktioner.

Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.

Spinal dysrahism är ett samlingsbegrepp för en grupp med medfötta missbildningar av ryggmärgen och ryggraden. Det kan variera från milda till allvarliga fall, beroende på hur mycket strukturer kring ryggmärgen påverkas.

Vid spinal dysrahism är den skyddande vävnaden runt ryggmärgen ofullständigt formad eller saknas helt, vilket kan leda till att nervbanorna i ryggmärgen skadas eller exponeras. Detta kan orsaka en rad symtom, beroende på vilka nerver som är drabbade och hur allvarligt skadan är.

Symptomen på spinal dysrahism kan inkludera muskelsvaghet, förlamning, smärta, känselbortfall, problem med tarm- och urinvägsfunktioner samt skelettförändringar i ryggen. Behandlingen beror på symtomen och allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan innefatta operation, fysioterapi, medicinsk behandling och rehabilitering.

"Spinal subdural bleeding" är ett sällsynt tillstånd där blod accumulerar mellan den spina dura mater (den yttre hårda hinna som omsluter ryggraden) och arachnoidea (den mjuka hinnan under den hårda hinnan). Detta kan orsakas av trauma, men kan även förekomma spontant, särskilt hos äldre individer med förtunnad blodkärlsvävnad eller koagulopati. Symptomen kan variera från smärta och stelhet i ryggen till neurologiska symptom som svaghet eller förlust av känsel i benen, beroende på omfattningen och platsen på blödningen. Diagnos ställs ofta med hjälp av kontrastmedierad ryggradsskanning (MRI eller CT-scan). Behandling kan innebära kirurgiskt avlopp av blodet och eventuellt behandling av underliggande orsaken.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

Barbiturater är en typ av centralstimulans, hypnotiska eller sedativa läkemedel som verkar genom att modulera GABA-receptorn i hjärnan. De användes tidigare för behandling av ångest, sömnsörtningsbesvär och epilepsi, men används numera mycket mindre på grund av deras biverkningar och potential till missbruk. Exempel på barbiturater inkluderar pentobarbital (Nembutal) och phenobarbital (Luminal).

Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.

Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.

Atracurium är ett icke-depolariserande muskelrelaxeringsmedel som används under allmänbedövning (narkos) för att underlätta intubation och mekanisk ventilation. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i den neuromuskulära junktionen, vilket förhindrar kontraktion av skelettmuskulaturen.

Atracurium bryts ned i kroppen av esteraser och har därför en relativt kort halveringstid jämfört med andra muskelrelaxeringsmedel, vilket gör det lättare att kontrollera andningsfunktionen under operation. Det kan dock orsaka histaminrelease, vilket kan leda till allergiska reaktioner och minskad hjärtverksamhet.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

"Smärttröskel" (pain threshold) är ett begrepp inom smärtforskning och klinisk praktik, som refererar till den minsta intensiteten av en stimulus som uppfattas som smärtsam av en individ. Det är essentiellt att skilja mellan smärttröskeln och smärttoleransgränsen (pain tolerance limit). Medan smärttröskeln definierar den gräns där en stimulus uppfattas som smärtsam, definierar smärttoleransgränsen den intensitet av en smärtsam stimulus som en individ är villig att tolerera.

Det är viktigt att notera att smärttrösklar kan variera mellan individer och påverkas av en rad faktorer, inklusive kulturella, psykologiska, genetiska och miljömässiga faktorer. En lägre smärttröskel kan vara associerad med ökad sannolikhet för smärta och smärtsamma tillstånd, medan en högre smärttröskel kan ge skydd mot smärta under vissa omständigheter.

Den medicinska definitionen av "bröstkorg" (thorax) är den del av kroppen som omsluts av bröstbenet (sternum), revbenen (costae) och ryggkotorna (vertebrae thoracicae). Bröstkorgen skyddar viktiga vitala organ såsom hjärtat, lungorna och stora blodkärlen.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

"Dermatologic surgical procedures" refer to a variety of medical procedures that are performed by dermatologists to treat, repair, or improve the function and appearance of the skin and its related structures. These procedures can be both invasive (requiring incisions or excisions) and non-invasive (using laser, light, or radiowave technology), and they may involve local anesthesia or sedation.

Examples of dermatologic surgical procedures include:

1. Skin biopsy: a small sample of skin is removed for examination under a microscope to diagnose skin conditions such as cancer, infections, or inflammatory diseases.
2. Excision: removal of a lesion or growth by cutting it out with a scalpel.
3. Mohs surgery: a specialized surgical technique used to remove certain types of skin cancer, where the surgeon removes thin layers of tissue and examines them under a microscope until no cancer cells remain.
4. Cryosurgery: destruction of abnormal or unwanted tissue by freezing it with a substance such as liquid nitrogen.
5. Laser surgery: use of high-intensity light beams to remove or improve the appearance of various skin conditions, including scars, birthmarks, wrinkles, and tattoos.
6. Chemical peels: application of a chemical solution to the skin to remove the outer layers and improve its texture and appearance.
7. Scar revision: surgical procedures used to improve the appearance of scars or make them less noticeable.
8. Vein treatment: removal or closure of abnormal veins, such as spider veins or varicose veins, using laser or other techniques.
9. Hair restoration: transplantation of hair follicles from one part of the body to another to treat baldness or thinning hair.
10. Flap surgery: a surgical procedure where tissue is moved from one area of the body to another while maintaining its own blood supply, used to repair or reconstruct damaged or missing skin.

Spinal osteophytes, även kända som benskantutväxter eller knölar på ryggraden, är små benvälskar som bildas som en reaktion på degenerativa förändringar i ryggradens ledpannor. De uppstår ofta vid artros i ryggraden och kan orsaka smärtor, stelhet och andra symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är. I vissa fall kan osteophytes pressa ner på nervrötter eller komprimeras i ryggmärgen, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga muskler, känselbortfall och smärta i armar och ben. Behandlingen av spinal osteophytes kan innefatta mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

Fiberoptik (fiber optics) är ett samlingsbegrepp för teknik och tekniska tillämpningar som bygger på användning av ljusledande glas- eller polymerfibrer. I medicinsk kontext används ofta fiberoptik i samband med endoskopi, där en flexibel, tunn slang leds ned i kroppens lumen (håligheter) för att undersöka och i vissa fall behandla olika tillstånd. I änden av slangen sitter en liten kamera som skickar bilder via fiberoptiken till en monitor där läkaren kan se vad som händer inne i kroppen. Fiberoptik används också för att leda ljus till kameran så att den kan titta djupt in i kroppens håligheter och ge en klar bild av det undersökta området.

Medicinskt sett betyder ‘medvetenhet’ att en individ har förmågan att vara medveten om och insiktsfull till sin egen mentala tillstånd, kroppsliga känslor, minnen, perceptioner, tänkande och omgivning. Det innebär också att en person har förmågan att fokusera, uppmärksamma, processera information och svara på stimuli från sin omgivning. Medvetenhet är en komplex process som involverar flera olika delar av hjärnan och kan variera i nivå och kvalitet beroende på en persons medvetande-tillstånd, till exempel vid medvetenhet under vakenhet eller under sömn, medvetslöshet eller koma.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

Cauda equina är en latin term som betyder "hästrasen". Det används inom medicinen för att beskriva en del av ryggmärgen som löper ner i ryggraden i ländryggen och består av nervrötter som liknar en hästras. Dessa nervrötter styr signalerna till benen, urinblåsan och underlivet. Skador eller sjukdomar som trycker på eller skadar cauda equina kan orsaka svåra symptom som kännetecknas av smärta, kraft- och/eller känselbortfall i benen, problem med urin- och avföringskontroll samt sällsynt sexuell dysfunktion.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

I'm sorry for the confusion, but "Etyletrar" doesn't seem to be a recognized medical term in English or in any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or a translation error. If you could provide more context or clarify the term, I would be happy to help you further.

Tilidatin är ett smärtstillande läkemedel som tillhör gruppen opioider. Det används vanligen för att behandla moderat till stark smärta efter operationer eller trauma. Tilidatin verkar genom att påverka särskilda receptorer (opioidreceptorer) i hjärnan och nervsystemet, vilket hjälper att reducera smärtan.

Läkemedlet ges vanligen som en intravenös injektion eller som en tablett som tas oralt. Tilidatin kan också användas tillsammans med andra smärtstillande medel för att förbättra smärtlindringen.

Som alla opioider kan tilidatin ge upphov till biverkningar som yrsel, sömnighet, konstipation och andningsdepression. Dessa biverkningar är vanligen milda, men i sällsynta fall kan de vara allvarliga eller livshotande. Tilidatin bör endast användas under medicinsk övervakning och enligt den rekommenderade dosen.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

Den medicinska termen för "buk" är abdomen. Abdomen är den del av kroppen som ligger mellan bröstkorgen (thorax) och bäckenet (pelvis). Den innehåller flera viktiga organ såsom levern, magsäcken, tarmarna, bukspottkörteln, njurarna och könsorganen.

Gynekologisk kirurgi är en specialitet inom kirurgi som fokuserar på operationer och ingrepp i kvinnans reproduktiva system. Gynekologiska kirurgiska tekniker är de olika metoderna och procedurerna som används under dessa operationer. Några exempel på gynekologiska kirurgiska tekniker inkluderar:

1. Laparoskopi: En minimalinvasyv metod som använder ett smalt, belyst teleskop, laparoskop, för att titta in i bukhålan och utföra operationer genom små snitt.
2. Hysteroskopi: En minimalinvasyv metod som använder ett teleskop, hysteroskop, för att titta upp i livmodern och utföra operationer genom slidan.
3. Vaginala operationer: Operationer som utförs genom slidan, inklusive repair av slidskador och återställande av blygdbenet.
4. Abdominala operationer: Större operationer som utförs genom en öppning i buken, till exempel för att behandla cancer eller endometrios.
5. Robotikassisterade kirurgi: Användning av robotar för att underlätta precision och räckvidd under operationer.

Dessa tekniker används för att behandla en rad gynekologiska tillstånd, inklusive infertilitet, menstruationsrubbningar, cancer, infektioner, smärta och skador.

I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a direct medical definition for "Alfaxalonalfadolonmixtur" as it is not a recognized term in medical literature or pharmacology. It seems that this may be a misspelling or a combination of the names of two different drugs: Alfaxalone and Alphadolone.

Alfaxalone is a neuroactive steroid and general anesthetic agent, while Alphadolone is a synthetic steroid and also an anesthetic. Both are often combined in a single formulation known as Saffan, which was used for total intravenous anesthesia in veterinary medicine.

If you have any more context or information about where this term came from, I'd be happy to help further!

Perioperativt omhändertagande är den medicinska vården som en patient får innan, under och efter en operation. Det inkluderar utvärdering av patients status och risker före operationen, anestesiplanering, övervakning under operationen, smärtlindring och postoperativ vård för att främja patientens snabbare återhämtning och minska komplikationer. Perioperativt omhändertagande är ett samarbete mellan olika medicinska specialiteter, inklusive kirurger, anestesiologer, sjuksköterskor och andra vårdpersonal.

Electrical resting potentials refer to the difference in electric potential between the interior and exterior of a cell when the cell is at rest, meaning that it is not undergoing an action potential or other electrical signaling. This potential difference is generated by the uneven distribution of ions, such as sodium (Na+), potassium (K+), chloride (Cl-), and calcium (Ca2+) ions, across the cell membrane. The inside of the cell is typically negatively charged relative to the outside, with the resting potential typically ranging between -60 to -90 millivolts (mV). This electrical gradient is critical for the functioning of excitable cells, such as neurons and muscle cells, as it provides the energy needed for the initiation and propagation of action potentials.

'Korsben' er en betegnelse for en type skade på benet, hvor begge benes underarmsknogler (ofte kaldt 'skinneben') er brutt i et eller flere steder. Dette skaber ofte en formation som minder om et kors, derfor navnet 'korsben'. Denne type skade kan forekomme ved alvorlige ulykker, fx bil- eller arbejdsulykker, og kan medføre varierende grad af funktionsnedsættelse i benet. Behandlingen kan inkludere operation, stabilisering med ekstern fastsætning, fysio- og ergoterapi samt smertestillende behandling.

Lumbosacral plexus är ett nervebundsområde i människans kropp som bildas genom sammanflödet av nervrötter från thorakal, lumbar och sacral spinalnerver (T12 till S4). Dessa nerver innerverar muskler och känsel i nedre extremiteterna (benen) och delar av bäckenregionen. Skador på lumbosacral plexus kan orsaka särskilda neurologiska symtom som svaghet, känselbortfall eller smärta i benen.

Interneuroner är en typ av nervcell (neuron) som finns i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). De bildar kortare förbindelser med andra nerveceller i närheten och fungerar som samordnare av signalsystemen mellan sensoriska input och motorisk output. Interneuroner deltar i att modulera och integrera information mellan olika nervbanor och är involverade i flera kognitiva processer, såsom minne, perception och emotion. De kan vara exciterande eller inhibiterande beroende på vilken typ av neurotransmittor de använder sig av för att kommunicera med andra neuroner.

Kroppstemperaturregleringen (eller termoregulering) är den process där kroppen reglerar sin egen temperatur för att hålla den inom ett normalt intervall, vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. Denna process styrs av det autonoma nervsystemet och involverar mekanismer som kyla ner eller värmer upp kroppen beroende på omgivningstemperatur och fysisk aktivitet. Värme kan genereras genom muskelaktivitet eller metaboliska processer, medan avkylning sker genom svettning eller vasodilation i huden för att öka värmetappningen.

'Survival of Motor Neuron 1 Protein' (SMN1) är ett protein som spelar en viktig roll i produktionen och underhållet av de signalsubstanser som motorneuroner använder för att kommunicera med varandra. SMN1-proteinet är en del av en proteinkomplex som hjälper till att sammansätta dessa signalsubstanser korrekt, och ett sällsynt genetiskt fel i SMN1-genen kan leda till den genetiska sjukdomen spinal muskulär atrofi (SMA). SMA är en ovanlig men allvarlig neuromuskulär sjukdom som orsakar progressiv svaghet och degeneration av de motorneuroner i ryggmärgen som kontrollerar muskelrörelser.

"Partial pressure" är ett begrepp inom fysiologi och läkemedelsrelaterad forskning, som refererar till det tryck ett visst gasmolekyll utövar i en blandning av olika gaser. Det mest vanliga exemplet på detta är partialtrycket av syre (pO2) och kolmonoxid (pCO) i andningsluften och i blodet.

Partialpressuren av syre i luften vid havsnivå är ungefär 160 mmHg, men varierar beroende på höjden över havet och vädret. När luft inandas via andning, diffunderar syret genom lungornas alveoler och löses ut i blodet. Därvid kommer syrets partialtryck att minska i lungorna och öka i blodet.

Partialpressuren av kolmonoxid är vanligtvis mycket lägre än för syre, men kan vara skadlig om koncentrationen blir för hög. Kolmonoxid har en mycket högre affinitet till hemoglobin än syre, vilket gör att det kan ersätta syret i blodet och orsaka syrebrist (hypoxi) i kroppen.

I medicinska sammanhang mäts partialtryck ofta med hjälp av en blodgasanalys, som ger värden på pO2, pCO2 och pH i blodet. Dessa värden kan ge information om patientens andningsstatus, syrebrist och acidobasbalans.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

"Handikappstöd i tandvården" refererar till speciella stöd och serviceleveranser som erbjuds för personer med funktionsnedsättning eller funktionshinder, så att de kan få den tandvård de behöver på ett tryggt, bekvämt och effektivt sätt. Detta kan inkludera anpassningar av miljön, kommunikationsstöd, extra tid och personal, speciell utrustning och andra former av assistans som behövs för att möta den enskilda persons behov. Syftet är att minska hinder och komplikationer i tandvården och att främja jämlika möjligheter till god oral hälsa och vård för alla, oavsett funktionsnivå.

Pancuronium bromid är ett läkemedel som används inom akutsjukvården och på operationssalarna för att inducera muskelrelaxering. Det är en typ av kurarum muscle relaxant, vilket betyder att det blockerar nervimpulser till skelettmusklerna, orsakande temporär muskelslapphet.

Pancuronium bromid fungerar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på muskelcellernas yta och hindrar därmed acetylkolin från att aktivera muskelkontraktionen. Det används ofta under operationer för att underlätta intubation och mekanisk ventilation, samt för att reducera muskulär aktivitet under operationen.

Det bör administreras under övervakning av en skicklig vårdpersonal eftersom det kan orsaka andningskomplikationer om det används felaktigt eller i för höga doser.

PROCAIN är ett lokalbedövningsmedel som används för att orsaka smärtstillande och känselbortfall i en specifik behandlingsplats under kirurgiska eller medicinska ingrepp. Det är en ester av para-aminobensoesyra och 2-dietylaminoetanol, som är lösligt i vatten och eter.

När prokain injiceras i vävnaden orsakar det en temporär blockering av nervimpulserna genom att neutralisera natriumkanaler i neuronernas cellmembran. Detta resulterar i en tillfällig förlust av känsel, rörelse och smärta i området där preparatet används.

Prokain har också visat sig ha en viss smärtstillande effekt när det ges systemiskt, men det används sällan på det sättet idag på grund av kortvarigheten och potentialen för biverkningar.

Det är viktigt att notera att prokain inte ska användas som ett självständigt smärtstillningsmedel utan ska endast användas under direkt medicinsk övervakning och under godkända procedurer.

Uriner, også kendt som enten at urinere eller at pi' i folkemunde, er den proces hvor organismen fjerner affaldsstoffer fra kroppen gennem udskillelse af urin gennem urinvejene og blæren. Urinen dannes i nyrerne som en del af det urinsystem, der hjælper med at holde væskebalance og fjerne affaldsstoffer fra kroppen. Når blæren er fuld, vil personen normalt opleve en trang til at tisse eller udskille urinen.

En autonom nervblockad är en medicinsk procedur där lokalbedövningsmedel injiceras nära en specifik autonom nerver för att blockera smärtsignaler eller påverka andra funktioner som kontrolleras av det autonoma nervsystemet. Autonoma nerver styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och tarmrörelser.

Denna typ av nervblockad används ofta för att lindra smärta eller behandla olika medicinska tillstånd som exempelvis hyperaktivt blåsbesvär, angina pectoris och svårigheter med tarmrörelser. Effekten av en autonom nervblockad varierar beroende på vilken nerv som blockeras och hur lång tid blockaden behålls.

Neurogen blåsstörning (neurogen bladder dysfunction) är en typ av blåsstörning som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan leda till problem med urinlagring och urinering, inklusive svårigheter att tömma blåsan fullständigt, ofrivilliga urinläckage (inkontinens) eller en överaktiv blåsa.

Den vanligaste orsaken till neurogen blåsstörning är skada på ryggraden (ryggmärgsskada), men andra möjliga orsaker kan inkludera multipel skleros, Parkinsons sjukdom, diabetesskador och stroke. Behandlingen av neurogen blåsstörning beror på typen och svårighetsgraden av symtomen, men kan innefatta mediciner, behandlingar för att träna blåsan (blåsträning), slittmuskelinjektioner eller i vissa fall kirurgi.

Medicinskt kan Meperidin beskrivas som ett opiattpreparat som används för smärtlindring och som tillhör gruppen partiella agonister vid opioidreceptorerna. Det är ett syntetiskt derivat av alkaloiden Thebain, som finns naturligt i opievallmo (Papaver somniferum).

Meperidin används ofta för att behandla måttliga till starka smärtor och kan ges via olika rutter, inklusive intravenöst, intramuskulärt eller oralt. Det har en snabb början på verkan (cirka 15 minuter efter intramuskulär injektion) och en effektiv smärtlindrande verkan som varar i ungefär 2-4 timmar.

Vanliga biverkningar av Meperidin inkluderar yrsel, svimning, illamående, kräkningar och andningsdepression. Långvarig användning eller höga doser kan leda till fysisk beroende och abstinenssymptom vid avslutad behandling.

Meperidin bör endast användas under medicinsk övervakning och enligt rekommenderade riktlinjer på grund av riskerna för allvarliga biverkningar och missbruk.

Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.

Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.

Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.

Den medicinska definitionen av "konstgjord andning" (mechanisk ventilation på svenska) är when a machine is used to assist or replace spontaneous breathing. Detta kan ske när en persons egen andningsfunktion är nedsatt eller helt utlämnad, t.ex. vid allvarlig lungsjukdom, överdosering av lugnande medel eller hjärnskada. Konstgjord andning innebär att en maskin tar hand om andningen genom att pressa luft eller syre in och ut i lungsäckarna (alveolerna) med hjälp av ett slangsystem och olika typer av ventilatorer. Syfte är att underhålla livsuppehållande syre- och koldioxidnivåer i kroppen, ge läkemedel och stöd till andningsmusklerna för att främja lungornas rehabilitering.

Lårbensnerven, på latin "Nervus femoralis", är en nerv som utgår från ländryggen och passerar genom buken för att sedan fortsätta ner i benet. Nerven är ansvarig för sensorisk känsel och motorik i främre delen av benet, inklusive lårmuskulaturen och huden på framsidan av underbenet och foten. Skador eller kompressioner av lårbensnerven kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i det drabbade området.

'Kyfos' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanligt stor krökning i ryggens mitt, även känd som oaxial kyfos. Normalt sett har en vuxen persons thorakal ryggkota en curvature på mellan 20 och 40 grader. En person med kyfos har en curvature på mer än 50 grader.

Det vanligaste tecknet på kyfos är en synlig, rundad eller böjd rygg, som ofta kallas "hunchback". Andra symtom kan inkludera smärta i ryggen, trötthet, andningssvårigheter och en förkortad andning.

Kyfos kan vara antingen medfödd eller aquired. Medfödd kyfos kan orsakas av en genetisk defekt eller en skada under fostertiden. Aquired kyfos kan uppstå till följd av olika sjukdomar, skador eller dåliga vanor som slouching.

Behandlingen för kyfos beror på dess orsak och svårighetsgrad. I milda fall kan behandlingen innebära att man arbetar med att förbättra posturen och styrkan i ryggmusklerna. I mer allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att rätta ryggkotorna och förhindra ytterligare skada på ryggraden.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

Medicinskt talat, refererar hjärnstammen (latin: trunci cerebri) till den nedre delen av hjärnan som förbinder med ryggmärgen. Hjärnstammen kan delas in i tre delar: mittbron (latin: mesencephalon), pons och lillhjärnan (latin: medulla oblongata).

Hjärnstammen är ansvarig för en rad viktiga livsviktiga funktioner, såsom andning, hjärtslag, blodtryck och sömn-vakenhetscykler. Den innehåller också nervbanor som förbinder högre centra i hjärnan med kroppens muskler och organ, och är involverad i reflexer som exempelvis gag-reflexen och blinkreflexen.

Skador på hjärnstammen kan leda till allvarliga symtom som exempelvis andnings- och hjärtstopp, men även svårigheter med rörelse, syn, hörsel, smak och känsel.

Lungkollaps, också känd som pneumothorax, är ett tillstånd där luft ansamlas i pleurahuvan (den yttre höljet kring lungorna) och orsakar en delvis eller fullständig sammanpressning av lungan. Detta kan ske akut eller vara en långsam process. Orsaken kan vara en skada, ett sönderfall i lungvävnaden eller som komplikation till en underliggande lungsjukdom. Symptomen kan inkludera plötslig bröstsmärta, hosta, andfåddhet och ibland även halsvärk. Behandlingen kan vara observation, aspiration av luften eller placerande av en dränageförbindelse för att avlasta lungan och ge lägre tryck i pleurahuvan. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp behövas.

'Pyramidbanor' är ett begrepp som inte används inom medicinen. Det är istället ett begrepp som används inom idrott och träning, där det refererar till en typ av styrketräning där man ökar vikten successivt under en serie övningar med samma antal repetitioner. Denna metod kan användas för att bygga muskelstyrka och uthållighet.

En epiduralabscess är en abscess, eller infektion, som bildas i det epidurala utrymmet, det vill säga det rum som finns mellan hjärnan eller ryggraden och den överliggande hårda hinna som kallas dura mater. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från en infektion någon annanstans i kroppen, till exempel från en infektion i en närbelägen vävnad eller från blodet. Symptomen på en epiduralabscess kan inkludera smärta, stelhet, svullnad och feber. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av abscessen.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

'Single-blind method' (engelska: 'single-blind study') är en term inom klinisk forskning och betecknar en studie där den ena parten, oftast deltagaren, inte vet om vilken grupp i studien de tillhör. Den andra parten, ofta forskaren eller behandlanden, känner till vem som tillhör vilken grupp.

Denna metod används för att minska risken för subjektiva effekter och förvrängningar i resultaten, eftersom deltagaren inte är medveten om om de får en verksam behandling eller en placebo (en inaktiv substans eller procedure). Detta kan vara särskilt viktigt inom områden som är känsliga för förväntningar och subjektiva bedömningar, till exempel inom psykologi och medicin.

Det är dock viktigt att notera att 'single-blind method' inte eliminerar all risk för förvrängningar, eftersom forskaren ändå kan vara medveten om vilken grupp deltagaren tillhör. För att minska risken för sådana förvrängningar kan en 'double-blind method' användas, där både deltagaren och forskaren är outbildade om vilken grupp deltagaren tillhör.

Hudtemperatur (skin temperature) är den temperatur som registreras på ytan av huden. Denna temperatur kan variera beroende på flera faktorer, såsom omgivningstemperatur, blodgenomströmning och kroppens ställning. Hudtemperaturen mäts vanligen med termometer, ofta i form av en infraröd termometertyp som mäter strålning från huden istället för att ta kontakt med den direkt. Normalvärdet för genomsnittlig hudtemperatur ligger vanligtvis kring 32-35°C, men det kan variera beroende på individuella skillnader och områden på kroppen där temperaturmätningen utförs. Vid sjukdom eller feber kan hudtemperaturen vara högre eller lägre än normalt.

Medicinskt sett definieras "nejonögon" som ett tillstånd där en individ saknar pupiller i ögonen eller har mycket små och nästan slutna pupiller. Detta är oftast en medfött missbildning, men kan även orsakas av skada på ögat. Nejonögon kan vara ett ensamt tecken eller förekomma tillsammans med andra abnormaliteter i ögat eller i kroppen som helhet. I allmänhet har personer med nejonögon nedsatt syn, men graden av synnedsättning kan variera beroende på vilka andra strukturer i ögat som är drabbade.

Naloxon är ett läkemedel som används för att revertera opiat- eller narkotikaoversdos. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på centrala nervsystemet. Naloxon har ingen smärtlindrande verkan och används enbart i akuta livshotande situationer för att motverka andningsdepression orsakad av opioidöverdos. Det ges ofta som injektion, men det finns också formuleringsvarianter som nasalspray och som läkemedel att tas upp genom munnen.

Cloralhydrat är ett äldre, sedvanligt icke-reaktivt Schlafmittel (sövmedel), som tillhör kategorin hypnotika. Det har använts för att behandla insomnia (svårigheter att somna) och andra sömnsvårigheter.

Den kemiska formeln för chloralhydrat är C2H3ClO2, och det är ett derivat av bensenringen med en hydroxylgrupp (-OH) och en klorgrupp (-Cl) som substituenter. När det tas upp av kroppen metaboliseras det till trichloroetanol, som är den aktiva komponenten som orsakar sömnen.

Chloralhydrat har dock använts mycket mindre under de senaste decennierna på grund av dess biverkningar och potential till missbruk. Bland de vanligaste biverkningarna finns huvudvärk, yrsel, illamående, magont och förvirring. Långvarigt bruk kan också leda till toleranceutveckling och fysisk avvänjning. Dessutom kan det vara skadligt om det kombineras med andra centralstimulerande medel, såsom alkohol.

Andningsstillestånd, även kallat apnea, definieras medicinskt som ett upphörande av andningen som varar i minst tio sekunder. Det kan delas in i olika typer beroende på orsaken till andningsstoppet: obstruktivt, centralt eller mixedn (en kombination av de två förra). Obstruktivt andningsstillestånd uppstår när det finns en mekanisk hindring för luftflödet i övre luftvägarna, medan centralt andningsstillestånd beror på störningar i andningscentrum i hjärnan.

Neuromuskulära depolariserande medel, även kända som muskelrelaxantia av typen 1 eller depolariserande muskelrelaxantia, är läkemedel som används under allmänbedövning för att temporärt lamma ner muskelaktiviteten och underlätta intubation och mekanisk ventilation.

Dessa medel fungerar genom att aktivera nicotiniska acetylcholinreceptorer på den neuromuskulära junktionen, vilket orsakar en depolarisation av muskelcellmembranet och blockering av muskelkontraktion. Eftersom dessa medel orsakar en depolariserad tillstånd i muskeln, kan efterföljande doser av samma läkemedel inte binda till receptorerna på grund av den redan etablerade depolariseringen. Istället måste muskelrelaxans effekt brytas ned naturligt innan en ny dos kan ges, vilket kan ta upp till 30 minuter eller mer beroende på läkemedlet och patientens metabolism.

Exempel på neuromuskulära depolariserande medel inkluderar suxametonium (succinylcholin) och decametonium.

"Kärlsjukdomar i ryggmärgen" (Cerebrovaskulära sjukdomar i ryggraden) är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som beror på skador eller avvikelsear i blodkärlen som försörjer ryggmärgen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till celldöd, funktionsnedsättning eller stroke i ryggmärgen.

Exempel på kärlsjukdomar i ryggmärgen inkluderar:

* Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av blodkärlen, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i de blodkärl som förser ryggmärgen med syre.
* Arterit: En inflammation i de stora halsartärerna som kan leda till att dessa artärer förtränger, vilket kan orsaka svårigheter för blodflödet till ryggmärgen och därmed leda till stroke.
* Dissektion: En skada på den inre liningen av en artär som kan orsaka att blod tränger ut i vävnaden runt omkring, vilket kan leda till att artären förträngs eller att klaffar bildas och blockerar blodflödet.
* Malformationer: Anatomiska avvikelser som är närvarande vid födelsen och påverkar de blodkärl som förser ryggmärgen med syre. Dessa kan leda till att blodet flödar felaktigt genom kärlen, vilket kan orsaka skador på ryggmärgsvävnaden.

Symptomen på kärlsjukdomar i ryggmärgen kan variera beroende på vilka delar av ryggmärgen som drabbas och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera svaghet, smärta, känselbortfall, koordinationssvårigheter och urinvägsproblem.

"Adrenergic α-stimulant" er en medisinsk betegnelse for stoffer som stimulerer adrenerge receptorer av typen α (alfa). Disse receptorerne finnes i blodkar og andre typer celler i kroppen, og deres aktivering fører til konstriksjon (snæring) av blodkar og økt svangerskapshjertefrekvens. Adrenergiske α-stimulanter kan brukes som lægemidler for å behandle hypotensjon (lavt blodtrykk), og inkluderer stoffer som fenylefrin, metoxamin og noradrenalin.

"Likvortryck" er en medisinsk betegnelse for forhøyet trykk i likvor, det klare væske som findes i hjernens og ryggmærkes huler. Likvor har normalt et lavt trykk og fungerer som en amortisør for hjernen og ryggmærket.

Likvortryck kan stige av flere årsaker, inkludert hjerneblødning, infeksjon, hodeskade, tumor eller andre sykdommer som påvirker hjernen. Høyt likvortrykk kan føre til hodensvulst, hodepine, syns- og hukommelsesproblemer, desorientering og i værste fall koma. Behandling av likvortrykk vil typisk innebære å behandle underliggende årsaken, samt eventuelt behandling for å reducere trykket i likvor, f.eks. med løkkelaksasjon eller operasjon.

Metoxifluran är ett etert kolväte och ein halogenert fluorerat metylgruppe. Det var ein tidigare inhalationsanestetikum som användes vid kirurgi, men numera är det förbjudet på grund av sitt potential till biverkningar såsom lever- och njurskador samt risk för hjärtrytmrubbningar. Det var ett av de så kallade "haloterana", som även inkluderade halotan och enfluran. Metoxifluran hade en unik egenskap genom att det kunde metaboliseras till en aktiv metabolit, oxidmetabolit 1 (OM-1), som också bidrog till den narkotiska effekten.

"Tandpulpatest" är ett samlingsbegrepp för olika metoder att diagnosticera inflammation eller sjukdom i tandpulpan, det inre vävnadslager som omger andningennerverna och blodkärlen i en tands rotkanal. Den vanligaste typen av tandpulpatest är kallt vatten-eller varmt vattenst test, där man applicerar kyliga eller varma stimuli på tanden för att upptäcka om patienten känner smärta, vilket kan indikera en inflammation i pulpan. Andra typer av tandpulpatest inkluderar elektrisk pulpetest och lokalt anestetikatest. Dessa tester hjälper till att fastställa om en rotbehandling behövs eller inte.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Survivor of Motor Neuron (SMN) komplexa proteiner är en grupp relaterade proteiner som spelar en viktig roll i produktionen av små nukleära ribonukleoproteiner (snRNP) i eukaryota celler. Dessa snRNP:er är kritiska för splicingen av messenger RNA (mRNA), vilket är en process där introner (icke-kodande sekvenser) tas bort och exoner (kodande sekvenser) sammanfogas korrekt för att producera ett fullständigt, funktionellt protein.

SMN komplexet består av flera proteiner, inklusive SMN1, SMN2, Gemin2-8 och Unrip. Det mest välstuderade proteinet i denna grupp är SMN1 (Survivor of Motor Neuron 1), som är kodat för av genen SMN1 på kromosom 5q. Genen SMN2 producerar också ett SMN protein, men detta protein saknar exon 7 och är därför funktionellt defekt. I individerna med den arvsmassabaserade sjukdomen spinals muskelatrofi (SMA) kan de fullständigt fungerande kopiorna av genen SMN1 saknas eller vara muterade, vilket leder till en nedsatt produktion av SMN protein och som resulterar i en progressiv förlust av motorneuron.

SMN komplexet hjälper till att samla och transportera de proteiner och RNA-molekyler som behövs för att bygga upp snRNP:er, vilket gör det möjligt för cellen att korrekt splicen mRNA. SMN komplexet är därför av essentiell betydelse för hälsa och överlevnad av motorneuron och andra celldelar i kroppen.

'Parapares' är ett medicinskt begrepp som betecknar ofullständig förlamning i båda benen. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på ryggmärgen, till exempel multipel skleros (MS), tumörer eller trauma. Parapares kan variera från mild till allvarlig och kan leda till svårigheter att gå, balansera och utföra vardagliga aktiviteter. Behandlingen beror på orsaken till parapares och kan innefatta mediciner, fysioterapi eller kirurgi.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

Oralkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom oral kirurgi, en specialitet inom stomatologin (tandläkarvetenskapen) som handlar om diagnostisering, prevention och behandling av sjukdomar i mun, ansikte, huvud och hals. Några exempel på oralkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Extraktion: Detta är en procedur där en tand eller flera tänder extraheras (tas bort) från käken.
2. Implantatplacering: En oralkirurgisk teknik som innebär att en titanimplantat fästes i käkbenet för att ersätta en rot av en tand som saknas.
3. Kirtelkirurgi: Detta är en metod där överskottig vävnad runt munnen, tungan eller kinderna avlägsnas för att lindra symptom som sår, smärta eller svullnad.
4. Tandrotsskyddande kirurgi: En teknik som används när en tand är skadad eller infekterad och riskerar att påverka den omkringliggande ben- och vävnadsstrukturen.
5. Preprotesisk kirurgi: Detta innebär att ben- och vävnaden formas och byggs upp för att stödja en tandprotes (en konstgjord tandsats).
6. Tumörkirurgi: En teknik som används för att ta bort goda eller onda tumörer i mun, ansikte, huvud och hals.
7. Trauma-behandling: Oralkirurger behandlar också skador på tänder, käkar och andra strukturer i munhålan som orsakats av trauma.

Peripheral nerve injuries refer to damage or trauma to the peripheral nerves, which are the nerves that transmit signals between the brain and spinal cord (central nervous system) and the rest of the body. These nerves are located outside of the brain and spinal cord, and they control motor functions, such as movement and sensation, in various parts of the body.

Peripheral nerve injuries can result from a variety of causes, including trauma, compression, stretching, or laceration. The severity of the injury can range from mild to severe, and it may affect a single nerve or multiple nerves. Depending on the type and extent of the injury, peripheral nerve damage can cause symptoms such as numbness, tingling, weakness, pain, or loss of function in the affected area.

Peripheral nerve injuries are typically classified into three categories based on the severity of the injury:

1. Neuropraxia: This is a mild form of nerve injury that results from compression or stretching of the nerve. The nerve remains intact, but its functioning is disrupted due to damage to the myelin sheath, which is the protective covering around the nerve. Recovery from neuropraxia can take several weeks to months, but it is usually complete.
2. Axonotmesis: This is a more severe form of nerve injury that involves damage to the axons, which are the long fibers that transmit signals within the nerve. The myelin sheath may also be damaged or destroyed. Recovery from axonotmesis can take several months to years, and it may not be complete. Some patients may experience permanent loss of function or sensation in the affected area.
3. Neurotmesis: This is the most severe form of nerve injury, which involves complete severing of the nerve. Recovery from neurotmesis is unlikely without surgical intervention, such as nerve grafting or repair.

Treatment for peripheral nerve injuries depends on the type and severity of the injury. In some cases, conservative treatment, such as physical therapy or pain management, may be sufficient to promote recovery. However, in more severe cases, surgery may be necessary to repair or reconstruct the damaged nerve.

Guaiфенеsin är ett expectorant som används för att behandla hosta och för att underlätta utefteranden av slem och sputum i luftvägarna. Det fungerar genom att öka produktionen av slem i lungorna, vilket gör det lättare att hosta upp och tömmas. Guaiфенesin finns tillgängligt på recept och utan recept och kan användas ensamt eller tillsammans med andra läkemedel. Det är vanligen tillgängligt som tabletter, kapslar, lober och sirap.

I medicinska kretsar kan guaiфенesin också stavas som 'guaifenesin'.

Zolazepam är ett centralstimulerande medel och en typ av bensodiazepin, som används som läkemedel för att behandla kortvarig ångest eller oro, muskelspasmer och som ett sedativ före operationer. Det fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, särskilt GABA-receptorerna, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och en lugnande effekt. Zolazepam kan också användas som ett korttidsmedel för sömn vid behov av sedering inför medicinska undersökningar eller behandlingar.

Läkemedlet ges vanligtvis per oral (på tablettform) eller via injektion och bör endast användas under kontroll av en läkare på grund av riskerna för biverkningar och missbruk. Biverkningar kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, minnesförlust och i sällsynta fall aggressivt beteende eller desorientering.

Det är viktigt att inte blanda zolazepam med alkohol eller andra centralstimulerande medel, eftersom detta kan öka risken för allvarliga biverkningar och komplikationer.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

I'm sorry for any confusion, but "Starroperation" is not a medical term that is recognized in the field of medicine. It may be a term used in science fiction or popular culture, such as in the comic books and animated television shows featuring the DC Comics character Superman. If you have any questions about medical conditions or procedures, I would be happy to try to help you with those.

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

Neostigmin är ett läkemedel som tillhör kolinesterasinhibitorerna och används för att behandla neuromuskulär svaghet eller muskelslapphet, exempelvis efter operationer eller vid neurologiska sjukdomar som myasthenia gravis. Neostigmin fungerar genom att hämma enzymet kolinesteras, vilket i sin tur ökar nivåerna av den signalsubstans (acetylkolin) som behövs för att musklerna ska kunna kontrahera korrekt.

Läkemedlet ges vanligen som intramuskulär injektion eller som intravenös infusion och bör övervakas noga av en läkare eftersom det kan orsaka biverkningar som exempelvis buksmärtor, illamående, kräkningar, sänkt hjärtfrekvens och svårigheter att andas.

'Ryggsmärta' är ett samlingsbegrepp för smärtor som lokaliseras till ryggen. Det kan vara akuta eller kroniska, och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd. Till exempel kan det bero på muskulära spänningar, skador på ryggraden, diskbråck, inflammationer eller sjukdomar i binnervävnaderna. I värsta fall kan ryggsmärta även vara ett tecken på allvarliga tillstånd som cancer eller infektion i ryggraden. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man drabbas av plötsliga, intensiva ryggsmärtor, speciellt om de kombineras med svaghet, smärta eller känselbortfall i benen, inkontinens eller besvärligheter att gå.

Bronkialspasm är en medicinsk term som refererar till en abnorm contraction eller spasmer av de glatta musklerna i de bronkiala luftvägarna i lungorna. Detta orsakar en snävare passage för luften att flöda in och ut från lungorna, vilket kan leda till andnöd, hosta och/eller bröstsmärtor. Bronkialspasmer kan vara ett tecken på sjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

'Utåtledande nervbanor', eller 'efferent neurons' på engelska, är en typ av nervbanor som leder impulser från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till effektororganen, såsom muskler och exokrina glander. Dessa nerver orsakar en fysisk respons eller reaktion i kroppen, till exempel rörelse eller sekretion av hormoner. Detta skiljer sig från inåtledande nervbanor (afferent neurons), som leder sensoriska impulser från kroppens yttre och inre sensoriska receptorer tillbaka till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Electric potentials in the auditory system refer to the electrical signals that are generated by the hair cells in the cochlea in response to sound stimuli. These electric potentials are also known as cochlear potentials and they play a crucial role in the transmission of sound information to the brain.

The generation of electric potentials in the auditory system begins with the conversion of sound waves into mechanical energy by the hair cells in the cochlea. The hair cells are located in the organ of Corti, which is situated on the basilar membrane in the cochlea. When sound waves cause the basilar membrane to vibrate, the hair cells bend and generate receptor potentials.

These receptor potentials are then converted into action potentials, which are transmitted along the auditory nerve fibers to the brainstem. The electric potentials generated by the auditory nerve fibers are known as compound action potentials (CAP) or auditory nerve potentials. These potentials can be recorded using electrodes placed on the scalp and are used in clinical settings to assess hearing function.

Abnormalities in electric potentials in the auditory system can indicate various pathologies, such as hearing loss, cochlear damage, or neurological disorders. Therefore, the measurement of these potentials is an essential tool in the diagnosis and management of auditory dysfunction.

I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:

1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.

"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.

Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.

Syringomyeli är ett medico-kirurgiskt tillstånd där det bildas en cysta innehållande cerebrospinalvätska (CSF) i centralnervsystemet, vanligtvis i ryggmärgen. Denna cysta, även kallad syring or syrinx, kan leda till skador på ryggmärgens nervceller och åderförsörjning, vilket kan resultera i neurologiska symtom som svaga muskler, smärta, känselbortfall, och autonoma störningar. Syringomyeli kan vara congenital eller aquired, och den kan förekomma ensam eller i samband med andra tillstånd, såsom Chiari malformationer eller trauma.

'Retikulært system' (RS) är ett diffust, komplext nätverk av nervceller och fiber som sträcker sig över centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen. Det består av glomeruler, tofsar och trådar av cellkroppar och nerver som modulerar, integrerar och transmiterar sensorisk, kognitiv och motorisk information mellan högre och lägre nervcentra. RS är involverat i viktiga funktioner som uppväckning, sömn, homeostas, smärta, temperaturreglering, emotionell respons, kognition och endokrin reglering. Det är också engagerat i patofysiologiska processer som neuropati, smärtsjukdomar, neuropsykiatriska störningar och neurodegenerativa sjukdomar.

En medicinsk kontext är en tourniquet ett redskap eller en förbindelse som används för att stänga av blodflödet i en extremitet, till exempel en arm eller en ben. Detta görs vanligtvis för att kontrollera en kraftig blödning från en skada eller under en operation. En tourniquet bör endast användas som ett sista resort eftersom det kan orsaka skador på musklerna och nerverna i den drabbade extremiteten om den används för lång tid.

Patienttilfredsställelse (på engelska: "patient satisfaction") är ett begrepp inom medicinen som refererar till hur väl en patients behov, önskemål och förväntningar uppfylls under sin vård- och behandlingsprocess. Det mäts ofta genom att patienten får svara på frågor om olika aspekter av vården, till exempel läkares kommunikationsförmåga, personalens vänlighet och service, samt hur väl de känner sig informerade om sin behandling. Patienttilfredsställelse anses vara en viktig indikator på kvaliteten på vården och kan ha en betydelsefull inverkan på patientens läkar-patient-förhållande, samt deras motivation till att följa behandlingsplanen.

'Bradykardi' är en medicinsk term som definieras som en saktad hjärtslagsfrekvens. Det exakta värdet på den sänkta frekvensen kan variera något, men oftast används tröskeln 60 slag per minut som gräns för att definiera bradykardi hos en vuxen person. Vidare kan bradykardi delas in i olika typer beroende på orsaken till den sänkta frekvensen, exempelvis sinusbradykardi eller atrioventrikulär block.

'Tandvård för kroniskt sjuka' refererar inte till en specifik medicinsk definition, utan snarare till en viss aspekt av tandvården som fokuserar på att ge vård och behandling till personer med kroniska sjukdomar. Kroniskt sjuka är ofta mer mottagliga för muntliga problem, såsom tandsmärtor, karies, parodontit och torr mun, som kan påverka deras allmänna hälsostatus och kvalitet på livet. Därför är det viktigt att erbjuda speciella preventiva åtgärder, regelbundna undersökningar och behandlingar för denna patientgrupp.

Exempel på kroniska sjukdomar som kan kräva särskild tandvård inkluderar diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, neurologiska störningar och autoimmuna sjukdomar. Tandvården för kroniskt sjuka kan involvera samarbete mellan tandläkare, läkare och andra hälsoprofessionella för att garantera att patienten får den bästa möjliga vården och att behandlingar koordineras med deras allmänna hälsostatus.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), definieras en "abnormal reflex" som:

"Repetitive or sustained contraction of a group of muscles after a quick stretch (e.g., deep tendon reflex) or after the cutaneous stimulation of a nerve (e.g., abdominal reflex) due to an underlying disorder of the nervous system."

Också känt som patologiska reflexer, är detta en indikation på skada eller sjukdom i centrala nervsystemet eller perifera nerver. Exempel på ovanliga reflexer inkluderar:

* Klonus: en repetitiv och okontrollerad muskelkontraktion orsakad av en snabb stretch.
* Babinski-reflexen: en uppojkningsrörelse av stortån vid beröring på plantarfascians undersida hos vuxna, vilket kan indikera skada på pyramidbanan i centrala nervsystemet.
* Olli-Tromsés reflex: en patologisk reflex där en snabb rotation av foten orsakar en kontraktion av muskler som flexer knäskålarna och dorsiflexerar foten, vilket kan indikera skada på pyramidbanan i centrala nervsystemet.

Det är viktigt att notera att vissa abnorma reflexer kan vara normalt hos barn under en viss ålder och att tolkningen av reflexer bör göras i kontext med den individuella patientens historia, fysiska status och andra undersökningsresultat.

'Spinal infusion' (oder 'subarachnoidalinfusion') är en medicinsk term som refererar till en metod där läkemedel eller andra vätskor ges direkt in i den lilla utrymmet runt ryggmärgen, känt som subarachnoidalutrymmet, via en lumbar punktion eller en implanterad kateter.

Denna metod används ofta för att ge smärtlindring vid smärttillstånd, såsom cancerrelaterade smärtor, och kan också användas för att administrera andra läkemedel, som antibiotika eller anestetika, beroende på behandlingsbehov.

Vid en lumbar punktion placerar läkaren en tunn nål i ryggraden i nedre delen av ryggen för att nå subarachnoidalutrymmet och infundera läkemedlet. Vid användning av en implanterad kateter fästs den under huden och leds genom ett rör till subarachnoidalutrymmet, vilket gör det möjligt att ge kontinuerliga små doser över en längre tidsperiod.

Det är viktigt att notera att spinal infusion bör utföras under läkarövervakning och i en kontrollerad miljö, såsom ett sjukhus eller en klinik, på grund av potentiala komplikationer, som huvudvärk, infektion eller skada på ryggmärgen eller nervrötter.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Autonomic dysreflexia (AD) är ett medicinskt tillstånd som kan drabba personer med skador på ryggraden på högre nivå, vanligtvis över nivån T6. Det orsakas av en överaktivitet i det autonoma nervsystemet som styr kroppens automatiska funktioner såsom hjärtslag, blodtryck och svettningar.

AD kan utlösas av en irritation eller smärta nedanför den skadade ryggmärksnivån, till exempel vid urinvägsinfektion, förstoppning eller sår. Kroppen reagerar med att kontrahera blodkärlen i de lägre delarna av kroppen, vilket leder till en plötslig och ofta stark ökning av blodtrycket.

Symptomen på AD kan inkludera yrsel, svettighet, huvudvärk, rödaktiga kinder, pupillförstoring, illamående och i vissa fall syn- eller hörselrubbningar. Om det inte behandlas kan AD leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller dödsfall.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård om man misstänker autonom dysreflexi, och att undvika potentiella utlösande faktorer såsom förstoppning genom att ha en regelbunden toalettvanor och underhålla en god hudvård för att förebygga sår.

Icke-myeliniserade nervtrådar är nervfibrer som saknar ett myelinskikt. Myelin är ett fettaktigt och proteinrikt materialslag som omger och isolerar de flesta av de större nervfibrerna i det perifera och centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Det myeliniserade skiktet hjälper till att öka hastigheten för nervimpulser längs nerverna genom att reducera elektrisk ledningsförluster.

Icke-myeliniserade nervtrådar är vanligtvis mindre än myeliniserade nervtrådar och har en tunnare diameter. De förekommer ofta i större antal än myeliniserade nervfibrer och transporterar vanligtvis kortare distanser. Icke-myeliniserade nervtrådar överför informationen genom att använda elektrotonisk ledning, vilket är långsammare än saltatorisk ledning som sker i myeliniserade nervfibrer.

Icke-myeliniserade nervtrådar förekommer vanligtvis i det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och tarmrörelser. De kan också finnas i sensoriska system där de överför information om smärta, temperatur och tryck till centrala nervsystemet.

Patientstyrd smärtlindring, även känd som patientkontrollerad analgesi (PCA), är en metod för smärtlindring där patienten själv administrerar smärtmedicin genom att trycka på en knapp när de upplever smärta inom vissa gränser. Detta görs vanligtvis med hjälp av en pump som är kopplad till en intravenös (IV) line. PCA-systemet är programmerat för att ge patienten en specifik dos medicin varje gång de trycker på knappen, och det kommer också att ha en säkerhetsfunktion som förhindrar överdosering genom att begränsa antalet doser som kan ges inom en viss tidsperiod.

Den patientkontrollerade smärtlindringen har visat sig vara effektiv och säker för många patienter, särskilt efter operationer. Den ger patienten en känsla av kontroll över deras smärta och kan hjälpa till att minska rädslan och stressen som är associerade med smärtan. Det kan också minska behovet av andra smärtbehandlingar, såsom opioider som ges via en injektion eller en infusion.

PCA-systemet bör övervakas noga av vårdpersonal för att säkerställa att det används korrekt och att patienten inte får för mycket medicin. Vårdpersonalen bör också informera patienten om potentiala biverkningar och vad de ska göra om de upplever några.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

Rizotomi är en medicinsk term som refererar till den kirurgiska proceduren där en nervrot (en del av ett nerverogram) skärs av för att lindra smärta. Detta görs vanligtvis när en nerv skickar smärtliga signaler till hjärnan på grund av en skada eller sjukdom i kroppen. Genom att skära av nervroten kan man förhindra att dessa smärtliga signaler når hjärnan, vilket kan ge lindring från kronisk smärta. Rizotomi används ofta som ett sista alternativ när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.

Muskelspasticitet definieras inom neurologi som en ökad muskeltonus orsakad av en förändring i det centrala nervsystemet. Det är en form av hypertoni, eller överaktivitet, i skelettmusklerna som orsakar en ökad motstånd hos passiva rörelser. Spasticiteten kan variera från lätt till svår och kan påverka enskilda muskler eller hela muskelgrupper.

Den vanligaste orsaken till muskelspasticitet är skada på den del av hjärnan som kontrollerar rörelser, såsom i samband med stroke, traumatisk hjärnskada eller cerebral pares. Andra orsaker kan vara flera skleros (MS), cerebral lähmelse, genetiska tillstånd som spastisk cp och andra neurologiska sjukdomar eller skador.

Muskelspasticitet kan påverka kvaliteten på livet för den drabbade personen genom att orsaka smärta, skada, störningar i rörelseförmågan och svårigheter med vardagliga aktiviteter. Behandlingen av muskelspasticitet kan innefatta fysisk terapi, medicinsk behandling, injektioner av botulinumtoxin (Botox) eller kirurgi.

Non-narcotic pain relievers, också kända som non-opioid analgetics, är en klass av smärtstillande medel som inte innehåller narkotika eller opiater. Dessa mediciner fungerar genom att påverka sönderdelningsprocessen av prostaglandinerna i kroppen, vilket hjälper att minska smärtan och inflammation. Exempel på non-narcotic pain relievers inkluderar:

* Acetaminofen (Tylenol)
* Ibuprofen (Advil, Motrin)
* Naproxen (Aleve)
* Aspirin

Dessa mediciner är ofta över-the-counter tillgängliga och kan vara effektiva vid milda till måttliga smärtor. Vid starkare smärtor eller särskilda medicinska tillstånd kan däremot narkotiska smärtstillande medel behövas. Det är viktigt att alltid följa dosrekommendationerna och vara medveten om eventuella biverkningar eller interaktioner med andra mediciner.

Aspirationspneumoni är en typ av lunginflammation som orsaks av inandning och aspiration (inandning) av oralt sekrett, mat eller andra förorenade substanser i de lägre luftvägarna och lungorna. Detta kan leda till en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svampar som finns i det inandade materialet.

Symptomen på aspirationspneumoni kan variera, men ofta inkluderar hosta, andnöd, bröstsmärta, feber och halsont. Andra symtom kan vara yrsel, huvudvärk, illamående och kräkningar. Fysiska undersökningar som lungundersökning och röntgen av bröstet kan användas för att ställa diagnosen.

Behandlingen av aspirationspneumoni beror på orsaken till infektionen, men ofta behandlas den med antibiotika om det är en bakteriell infektion. Andra behandlingsmetoder kan inkludera att avlägsna orsaken till aspirationen, såsom avlägsnande av ett främmande objekt eller korrektion av sväljstörningar. I allvarliga fall kan patienten behöva intuberas och placeras på mekanisk ventilation för att underlätta andningen.

Stryknin är ett mycket giftigt ämne som naturligt förekommer i några växtarter, till exempel i bönor från arten *Strychnos nux-vomica*. Strykninet är ett alkaloid och fungerar som en muskelstimulant, framför allt på centrala nervsystemet.

Giftverkan av stryknin orsakas av att ämnet blockerar inhibitoriska signalsubstanser i hjärnan, vilket leder till onormalt hög aktivitet i rörelsecentra och muskler. Detta kan leda till kramper, spasmer, överdriven reflexverksamhet och i extrema fall dödsfall på grund av andningssvårigheter.

Stryknin används inte som läkemedel men kan förekomma i visst mått i traditionella mediciner eller som ett medel för självmord eller mord. Det är mycket giftigt och endast små doser på några milligram kan vara dödliga för en vuxen människa.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

H-reflex, förkortning för "deep tendon (or muscle) Hoffmann's reflex," är en neurofysiologisk reflexrespons som utvärderar den monosynaptiska banan mellan sensorya nervceller i muskel-senor och motorneuron i ryggmärgen. Denna reflex kan ses som en stimulerad sakrospinal trakt (SST) via en specificerad nervstimulering, ofta tarserus senorn. När en elektrisk impuls appliceras på sensorynerven leds en signal tillbaka till ryggmärgen och aktiverar alpha-motoneuronerna, vilket orsakar en muskelkontraktion som kan mätas med elektromyografi (EMG). H-reflex används ofta för att bedöma nervfunktionen i kliniska sammanhang, såsom att diagnosticera neuromuskulära sjukdomar och skador.

Riskhantering (eng. Risk management) är ett systematiserat arbete med att identifiera, analysera, värdera och hantera risker i olika sammanhang, exempelvis inom hälso- och sjukvård, företagande eller forskning. Målet är att minska sannolikheten för skadliga händelser och/eller minimera deras påverkan om de inträffar.

I en medicinsk kontext kan riskhantering innebära att identifiera, värdera och hantera risker relaterade till patientens vård och behandling, till exempel genom att utvärdera potentiala biverkningar av läkemedel eller komplikationer under operationer. Riskhanteringen innefattar också kommunikation av risker till patienten och andra intresserade parter, såsom anhöriga och vårdpersonal.

Riskhantering är en kontinuerlig process som ska ske proaktivt och systematiskt för att säkerställa den bästa möjliga vården och säkerheten för patienten. Det innebär också att regelbundet övervaka och utvärdera risker och, om nödvändigt, vidta åtgärder för att hantera dem.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

En epidural injection är en typ av injektion där lokalbedövningsmedel eller andra läkemedel administreras direkt i det epidurala utrymmet, som är ett rum mellan hårda hinna som omsluter ryggraden (durahinnan) och den inre ytan av de bakre kotpelarna.

Denna typ av injektion används ofta för att lindra smärta orsakad av en rad tillstånd, inklusive ryggsmärtor, skador på ryggraden, cancerrelaterad smärta och förlossningssmärta. Epidurala injektioner kan också användas under operationer i buken eller nedre extremiteterna för att ge smärtlindring och muskelavslappning.

Epidurala injektioner utförs vanligtvis av en särskilt utbildad läkare, såsom en anestesiolog eller en smärtspecialist. Proceduren innebär att patienten ofta får ligga på sidan eller på magen med ryggen böjd framåt för att öka utrymmet mellan kotpelarna. Sedan desinficeras huden och lokalbedövning ges i området där injektionen ska ges.

En tunn, smal nål placeras därefter i det epidurala utrymmet med hjälp av en fluoroskopi eller en C-arm X-ray-maskin för att guida nålen till rätt plats. När nålen är på rätt plats pumpas läkemedlet in i det epidurala utrymmet, vilket lindrar smärtan genom att blockera nervimpulserna som orsakar smärtan.

Epidurala injektioner kan vara effektiva för att lindra smärta, men de kan också ha vissa biverkningar och komplikationer, såsom infektion, blödning, ryggmärgsbristning eller skada på nerven. Dessa komplikationer är dock sällsynta när proceduren utförs av en erfaren läkare.

'Nervledning' refererer til de hvide, nervefiber-forbundne strukturer i centralnervesystemet (hjernen og rygmarven) og perifere nervesystemet (de nerver som forbinder hjernen/rygmarven med resten af kroppen) som transporterer nervimpulser. Disse nerveledninger består af to typer nerveceller: afferente fibre, der transporterer sensoriske impulser til centralnervesystemet (f.eks. smerte, temperatur og berøring), og efferente fibre, der transporterer motoriske impulser fra centralnervesystemet til muskler eller andre effektororganer. Nerveledningerne er beskyttet af myelinskeder, som hjælper med at accelerere nerveimpulsers hastighed og forbedrer overførslen af impulserne.

Medvetslöshet är ett medicinskt tillstånd där en person är vid medvetande, men inte kan kommunicera eller reagera på anvisningar eller smärta på ett normalt sätt. Det kan orsakas av olika faktorer, som skador på hjärnan eller nervesystemet, vissa sjukdomar, intoxikation eller läkemedelsverkan.

Medvetslösa personer kan ha öppna ögon och se ut att vara vakena, men de svarar inte på stimuli som rörelser, ljud eller smärta. Ibland kan de även ha nedsatt muskelkontroll och rörelseförmåga. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man misstänker medvetslöshet, eftersom det kan vara ett tecken på allvarliga komplikationer eller sjukdomar som behöver behandlas akut.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

'Airway management' refererar till de metoder och tekniker som används för att säkerställa och underhålla en opåtaglig andningsväg för en patient. Detta är en central aspekt inom akut- och intensivvården, då en obstruerad eller instabil andningsväg kan leda till hypoxi (syrebrist) och allvarliga komplikationer, inklusive hjärtstopp.

Airway management kan involvera positionering av patientens huvud och hals för att öppna luftstrupens diameter, användning av olika typer av luftvägsutrustning (som oropharyngeal eller nasopharyngeal airways), intubation (insättning av en slang i luftstrupen) med hjälp av direkt laryngoskopi eller fiberoptisk bronchoskopi, samt eventuellt användande av alternativa tekniker som kraniotomi eller circothyrotomi.

Sedan intubationen har skett kan ventilation understödjas med hjälp av en mekanisk lungventilator. Det är också viktigt att pågående övervakning och bedömning av patientens andningsfunktion sker för att tidigt upptäcka eventuella komplikationer eller behov av ytterligare interventioner.

Radikulopati är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där en eller flera nervrötter i ryggraden komprimeras, inflammeras eller skadas på något annat sätt. Detta kan orsaka smärta, krypning, domning och förlust av känsel och/eller muskelstyrka i armarna eller benen, beroende på vilka nervrötter som är drabbade. Radikulopati kan vara tillfällig eller permanent och kan orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, till exempel hernierade intervertebrala diskar (skivskador), tumörer, infektioner, degenerativa skelettsjukdomar eller trauma.

Luftvägshinder är ett medicinskt begrepp som refererar till någonting som förhindrar luften från att flöda fritt genom andningsvägar, vilket kan orsaka andnöd eller andningssvårigheter. Detta kan bero på olika anatomiska avvikelser, strukturella skador, inflammation eller funktionella störningar i luftvägarna.

Exempel på luftvägshinder inkluderar, men är inte begränsade till:

1. Struma (en förstorad sköldkörtel som trycker på luftstrupen)
2. Epiglottit (inflammation eller svullnad av struphuvudet)
3. Obstruktion i näsan, svalget eller luftstrupen (till exempel orsakat av en tumör, polyper, främmande kropp eller andningsvägssekret)
4. Astma (kramp i de muskler som omger de små luftvägarna i lungorna)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) (förträngning av de små luftvägarna orsakad av tobaksrökning eller andra skador)
6. Anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion som kan orsaka svullnad i svalget och andningsvägarna)
7. Åldersrelaterade förändringar i strukturen och funktionen av de övre luftvägarna.

"Förlängd märg" (latin: Medulla spinalis elongata) är en benämning på den del av märgen som når ner längre än vanligt i ryggraden. Detta kan orsaka olika symptom beroende på var den förlängda märgen pressar på ryggmärgsbanorna, till exempel känsel- och smärtförluster, muskelsvaghet eller koordinationssvårigheter. Förlängd märg kan vara inneboende orsakat av genetiska faktorer eller utvecklas sekundärt till andra sjukdomar som exempelvis cancer, vissa infektioner eller trauma.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

Propoxifen är ett smärtstillande läkemedel som tillhör gruppen opioider. Det används vanligtvis för att behandla moderat till stark smärta och kan ges oralt (per oral), intravenöst (in i en ven) eller intramuskulärt (in i en muskel).

Propoxifen verkar genom att binda till opioidreceptorer i centrala nervsystemet, vilket hämmar smärtsignaler och kan ge en känsla av välbefinnande. Liksom andra opioider kan propoxifen orsaka biverkningar som yrsel, sömnlöshet, konstipation och andningsdepression.

Det är viktigt att använda propoxifen under kontroll av en läkare på grund av dess potential till missbruk och beroendeframkallande egenskaper.

'Akuta situationer' kan definieras som medicinska tillstånd eller händelser som kräver omedelbar utvärdering, behandling och/eller övervakning för att undvika allvarliga skador eller dödsfall. Dessa situationer kan vara livshotande eller inte, men de kräver i alla fall snabb medicinsk respons på grund av deras potential att orsaka fortsatt skada om de inte behandlas omedelbart.

Exempel på akuta situationer inkluderar, men är inte begränsade till:

* Akut coronarsyndrom (ACS), inklusive hjärtinfarkt och instabil angina pectoris
* Akut respiratorisk distress (ARDS)
* Sepsis och septisk chock
* Anafylaxi
* Krampanfall
* Höga blodtryckskriser
* Diabeteskriser, inklusive hypoglykemi och hyperglykemi
* Akut njursvikt
* Hjärnblödningar och subaraknoidalblödningar
* Trauma, inklusive skalltrauma och andra allvarliga skador

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av 'akuta situationer' kan variera beroende på kontext och specialitet inom medicinen.

'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.

Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:

1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.

Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.

Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.

De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:

1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.

Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.

Neuroglia, även känt som glial cells, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos djur. De utgör ungefär hälften av hjärnbalansens volym och har länge antagits vara passiva underhållsceller, men nyligen forskning visar att de också kan ha en aktiv roll i informationsprocesseringen.

Det finns fyra huvudtyper av neuroglia: astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller. Astrocyter är de vanligaste glialcellerna och hjälper till att underhålla neuroner, reglera transmissionen av signalsubstanser i synapsen och underhåll och reparera hjärnan efter skada. Oligodendrocyter producerar myelin som isolerar axoner (långa utskott från neuroner) och ökar nervimpulsens hastighet. Ependymceller liner ventrikelsystemet, en serie håligheter i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska, och hjälper till att producera den vätskan. Mikrogliaceller är immunförsvarsceller som hjälper till att försvara nervsystemet mot infektioner och skador.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

'Motorische elektrische Rettingpotentiale' er en medisinsk terminologi som refererer til de elektriske spenningsforskjellene som oppstår i musklane under forberedelsen og utløsningen av en muskelaktivitet. Disse potentialene kan måles ved hjelp av elektromyografi (EMG) og gir informasjon om neuromuskulær aktivitet og funksjon.

De motoriske elektriske retningspotentialene består av to deler:

1. Det sørlige potentialet (negativt potentialet): Dette oppstår først under forberedelsen av en muskelkontraksjon og er som regel negativt i polaritet. Det skyves tilbake til den motoriske endplaten, hvor det aksonale impulsen initialt blir overført til muskelen.

2. Det nordlige potentialet (positivt potentialet): Dette oppstår etterpå under selve kontraksjonen og er som regel positivt i polaritet. Det skyves fra den motoriske endplaten og propagerer seg gjennom muskelen.

Samlet sett gir disse elektriske retningspotentialene informasjon om neuromuskulær aktivitet, hvor størrelsen og tidsforløpet av potentialene kan vise på forskjellige tilstander som f.eks. muskelspastiskhet, skader eller sykdommer i nervesystemet.

Gammacyklodextrin (γ-CD) är ett cycliskt oligosackarid som består av 8 d-glukopyranos uniteter. Det är en form av cyklodextrin, som är kemiska ringformade molekyler av glukose som har förmågan att bilda inklusionskomplex med hydrofoba molekyler, vilket kan förbättra deras löslighet och biodistribution. Gammacyklodextrin används inom farmaceutisk forskning och i vissa medicinska tillämpningar på grund av dessa egenskaper.

Diazepam är ett centralstimulansmedel som tillhör bensodiazepinerna och används huvudsakligen som lugnande, muskelavslappnande och sömngivande medel. Det verkar genom att öka effekten av den signalsubstanser i hjärnan som kallas GABA (gamma-aminobutyrsyra), vilket leder till en dämpad nervö aktivitet.

Diazepam används vanligen vid behandling av ångest, spasmer i skelettmuskulaturen, epilepsi och alkoholentaventyre. Det kan också användas före operationer för att hjälpa patienten att känna sig lugnare och mer relakerad.

Som alla bensodiazepiner kan diazepam ge upphov till biverkningar som sömnighet, minnesförlust, koordinationssvårigheter och förvirring. Långvarigt bruk av diazepam kan också leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling. Diazepam bör därför endast användas under kort tid och under noggrann medicinsk övervakning.

'Patient Positioning' refererar till att placera patienten i en specifik och komfortabel läge under en medicinsk undersökning, operation eller behandling. Detta görs ofta för att ge läkarpersonal bättre tillgång till den del av kroppen som ska behandlas, för att minska risken for komplikationer och för att patienten ska ha det så bekvämt som möjligt under proceduren.

Exempel på olika positioner inkluderar:

* Supine (liggande på ryggen)
* Prone (liggande på mage)
* Lateral decubitus (liggande på sidan)
* Lithotomy (med benen i stolarposition)
* Trendelenburg (med huvudet lägre än kroppen)
* Reverse Trendelenburg (med huvudet högre än kroppen)

Patient Positioning kan ha stor betydelse för patientens välbefinnande och säkerhet under en operation eller behandling, och det är därför viktigt att det görs korrekt.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

'Hyperestesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet för smärta eller annan sensorisk stimuli i huden eller andra vävnader. Det kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, skador eller neurologiska störningar som exempelvis neuropati, fibromyalgi och komplex regionalt smärtsyndrom. I vissa fall kan hyperestesi vara en biverkning av vissa mediciner eller behandlingar.

Intervertebral disc displacement, även känt som "slipped disc" eller "herniated disc", är en medicinsk term som refererar till när en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebror) i ryggen skadas eller skjuts ut genom en svaghet eller spricka i dess yttre kapsel. Den skadade disken kan pressa på de omkringliggande nerverna och orsaka smärta, kramper, stickningar eller domningar i armar eller ben, beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad. Det finns olika grader av diskusprolaps, från en liten bulas (buckla) i disken till en fullständig herniation där disken sticker ut genom kapseln. Orsaken till en intervertebral disc displacement kan vara degenerativa förändringar, skada eller överansträngning av ryggen.

"Antiemetika" er ein medisinsk betegnelse på legemiddel som brukes for å forebygge eller behandle bause sickness og opkast, også kjent som emesis. Disse legemiddelen virker ved å påvirke det deler av hjernen som styrer søvn, appetitt, smertefølelser og emesis, kalt "hjerneens kreftsentrum for opkast".

Det finnes ulike typer av antiemetika som virker på ulik måte. Nogen antiemetika virker ved å blokkere signalene som fremkalder bause sickness, mens andre virker ved å styrke de kjemiske stoffene i kroppen som hjelper til å kontrollere søvn og appetitt.

Antiemetika kan være nyttige for en rekke medisinske tilstander, inkludert behandling av kræft og bivirkninger til anestesi under kirurgi. De kan også være nyttige i situasjoner der det er uønsket at en person får bause sickness, som for eksempel på reisebåter eller i transportmidler.

'Survival of Motor Neuron 2 Protein' (SMN2) er en proteinkjempe som produseres fra SMN2-genen. SMN2 er mye lik den gen som koder for Survival of Motor Neuron 1 Protein (SMN1), og SMN1-genen er mutert hos personer med den arvelige sykdomen spinal muskulær atrofi (SMA). Når SMN2-genen aktiveres, produserer den en kort variant av SMN-proteinet som i mange tilfeller ikke er fullstendig funksjonell. I noen tilfeller kan SMN2-genen imidlertid også produsere en fullstendig funksjonell variant av SMN-proteinet, og graden av denne produksjonen kan ha en betydning for sværhedsgraden av SMA hos ein individ.

SMN-proteinets hovedfunksjon er å spille en viktig rolle i danningen av de små ribonukleoproteinkomplekser (snRNP) som er nødvendige for sikringen av korrekt splisning av presplisnings-RNA (pre-mRNA) i cellekjernen. SMN-proteinet er derfor viktig for normal cellular funksjon, og mangel på det resulterer i den alvorlige neuromuskulære forlammelsesykdommen SMA hos personer som har mutasjoner i både SMN1-genera sine.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

Ketorolac är ett starkt icke-selektivt icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att lindra smärta, feber och inflammation. Det fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som är ämnen som orsakar smärta och inflammation.

Ketorolac ges vanligen via injektion eller som tablett, och kan användas för att lindra akut smärta efter operationer eller trauma, samt för kortvarig behandling av starka smärtor vid till exempel cancer.

Liksom med andra NSAID-preparat kan ketorolac ha biverkningar som mag- och tarmrubbningar, ökad risken för blödningar och njurskador. Dessutom kan det orsaka allvarliga hudreaktioner och andra allergiska reaktioner. Ketorolac bör inte användas av personer med mag- eller tarmproblem, njursjukdom, leverfunktionsnedsättning, blödningsrubbningar eller astma.

"En monosynaptisk reflex är en snabb och automatisk muskelreaktion som utlöses när en nerv impuls når en ensam synapse (en typ av kontakt mellan två neuroner) i ryggraden. Den mest kända formen av den monosynaptiska reflexen är knäreflexen, som testas under en fysiska undersökning genom att en läkare snabbt slår lätt på knäskålens undersida med en hammare."

(Källa: )

Nociception är ett begrepp inom neurofysiologi och betecknar den process där kroppen detekterar skadliga stimuli, som exempelvis hetta, kyla, tryck eller kemiska ämnen, och sänder signaler till hjärnan för att varna om faran. Detta sker genom nociceptorer, speciella nervceller som reagerar på dessa skadliga stimuli och aktiverar smärtbanorna i ryggmärgen och hjärnan. Nociception är inte samma sak som smärta, utan snarare den mekanism genom vilken kroppen uppfattar och besvarar potentiellt skadliga stimuli. Smärtan är istället en subjektiv upplevelse som beror på individens tolkning av de nociceptiva signalerna.

I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.

'Hypesthesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedsatt känsel i huden eller i andra delar av kroppen. Det kan orsakas av en skada på de nerver som förmedlar känselimpulser till hjärnan, eller på själva hjärnan eller ryggmärgen. Symtomen på hypestesi kan variera från lätt nedsatt känslighet till fullständig känselbortfall i de drabbade områdena. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med hypestesi inkluderar smärta, domningar och muskelsvaghet. Orsakerna till hypestesi kan variera från relativt enkla skador på nerverna, såsom tryckskador eller skador som orsakas av diabetes, till allvarligare sjukdomar som stroke, multipel skleros och cancer. Behandlingen av hypestesi beror på dess orsak och kan innefatta smärtstillande medel, fysisk terapi eller kirurgi.

'Uppvakningsrum' är ett samlingsbegrepp för olika typer av rum som används inom sjukvården för att gradvis återföra medvetandet hos en patient efter en operation, sedering eller annan behandling där medvetandet har varit nedsatt. Det kan även användas för att övervaka och vaka över patienter som är vid särskilt hög risk för komplikationer efter operationer.

I uppvakningsrummet får patienten vila och hjärtat, blodtrycket och andningen övervakas av sjukvårdspersonal. Rummet är ofta utrustat med speciella bekväma liggplatser, monitoringutrustning och syrgasförsörjning. Patienten ges också smärtstillande läkemedel och andra behandlingar som behövs för att underlätta uppvaknandet och minska obehag.

Det är viktigt att patienten inte står upp eller rör sig för tidigt eftersom det kan leda till yrsel, illamående, fall eller andra komplikationer. Sjukvårdspersonalet i uppvakningsrummet ser därför till att patienten är vaken och redo innan de släpps för vidare vård eller hemtransport.

Oral kirurgi (tandkirurgi) är en specialitet inom stomatologi och maxillofacial kirurgi som fokuserar på diagnostisering, preventiv behandling och korrigering av olika former av mjuk- och hårt vävnadsskador, defekter och sjukdomar i munhålan, ansiktet och käken. Detta kan inkludera tands extraheringar (tandutdragning), behandling av käkkelkfrekvenser, implantatplacering, tumörkirurgi, korrigering av missbildningar och trauma i ansiktet och käken. Oral kirurger har specialiserad träning inom området och arbetar ofta tillsammans med andra tand- och medicinska specialister för att ge patienterna komplett och högkvalitativ vård.

Isotona lösningar är lösningar som har samma osmotiska tryck som kroppsvätskor, till exempel blodplasma. Osmotiskt tryck är den kraft som verkar över ett membran mellan två lösningar med olika koncentrationer av partiklar, och som orsakas av diffusionen av vattenmolekyler genom membranet för att utjämna koncentrationsskillnaderna.

Isotona lösningar används ofta inom medicinen för att ge patienter vätska och elektrolyter utan att störa vattentrycket eller elektrolytbalansen i kroppen. De kan användas som infusionsvätskor, rehydrering efter diarré eller andra tillstånd där patienten behöver ersätta vätska och elektrolyter.

Ett exempel på en isoton lösning är 0,9% natriumkloridlösning (fysiologisk saltlösning), som har ungefär samma osmotiska tryck som blodplasma.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

'Anteilvolym' (også kalt andelstøttrykk eller fractional exhaled volume of carbon dioxide, FeCO2) er en måling af det relative indhold af CO2 i den udånde luft. Det er defineret som forholdet mellem udåndets CO2-volum og totalt udåndet volum under specifikke forsøgsbetingelser, typisk udført under kontrollerede vejrforhold og standardiserede respiratoriske manøvrer.

Anteilvolym er et vigtigt klinisk mål, der ofte anvendes i intensivmedicinsk pleje for at overvåge patienters respiratoriske funktion og tilpas behandlingen. For eksempel kan ændringer i andetagsvolymet vise på komplikationer som lungeemboli, lungeödem eller respirationssvigt.

Det er vigtigt at understrege, at korrekt tolkning af andetagsvolym må tage højde for patientens kliniske tilstand, medicinske behandling og andre faktorer, der kan påvirke dette mål. Derfor bør andetagsvolym altid overvåges i sammenhæng med andre kliniske data og under ledelse af en erfaren læge eller sygeplejerske.

'Framben' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den främre (ventrala) sidan av kroppen, särskilt i samband med beskrivningar av positioner och rörelser hos djur, inklusive människor. På motsvarande sätt kan 'bakben' användas för att referera till den bakre (dorsala) sidan av kroppen.

Exempel: När en person går på alla fyrar, stöder de frambenen framför sig och bakbenen bakom sig.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

Smärtlindring vid förlossning, även känd som obstetrikal analgesi eller smärtbehandling under förlossning, är användandet av läkemedel, tekniker och strategier för att minska eller eliminera smärtan under arbetssömnen och förlossningen. Det vanligaste sättet att uppnå smärtlindring under förlossning är genom epiduralbedövning, där smärtstillande medel injiceras i ryggraden nära ryggmärgen. Andra metoder inkluderar spinalanestesi, paracervikalblock, LOR-block (lokal infiltration av läkemedel och sedering) och nitroglycerin. Smärtlindring vid förlossning används ofta för att hjälpa den födande kvinnan att känna mindre smärta under arbetssömnen och förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska stressnivåer, öka samarbete med personalen och förbättra den övergripande förlossningsupplevelsen.

'Skenbensnerv' (latin: Nervus peroneus) är en nerv som innerverar musklerna i underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala (yttre) skenbensnerven och den deepa (djupa) skenbensnerven.

Den superficiala skenbensnerven innerverar huden på ytan av underbenet och foten, samt muskeln peroneus brevis. Den deepa skenbensnerven innerverar musklerna peroneus longus och tibialis anterior, samt senorna i foten.

Skador på skenbensnerven kan orsaka sårbarhet för skada, smärta, kraft- och/eller känselbortfall i underbenet och foten.

'Vakenhet' definieras inom medicinen som ett medvetet tillstånd där en individ är fullt medveten och reagerar på sin omgivning. Det är den normala medvetna tillståndet under dagen, då individen kan tänka, kommunicera och agera aktivt. Vakenhet kontrolleras av ett komplext system som involverar flera hjärnstrukturer och neurotransmittorsystem, inklusive det retikulära aktiveringssystemet (RAS), thalamus och kortikala nätverk.

Epidural tumorer är en allmän term för en tumör eller ett neoplastiskt växt som utvecklas i epiduralrummet, det rum som omger den yttre hårda hjärnhinnan (dura mater) i ryggraden. Dessa tumörer kan vara primära, vilket betyder att de har sin ursprungliga plats i epiduralrummet, eller sekundära, vilket innebär att de har spridit sig från en annan del av kroppen (t.ex. bröstcancer eller lunscancer).

Primära epiduraltumörer kan delas upp i tre olika typer:

1. Meningeom: En tumör som utvecklas från de membran (meningerna) som omger och skyddar hjärnan och ryggraden.
2. Neurinom: En långsamväxande, benign tumör som utvecklas från celler i den yttre hårda hinnan (dura mater).
3. Sarcom: En ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i epiduralrummet.

Sekundära epiduraltumörer orsakas vanligtvis av cancer som har spridit sig (metastaserat) från en annan del av kroppen. De allmänna symtomen på epiduraltumörer innefattar smärta, svaghet, kvalare i extremiteterna och sensoriska förändringar. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och placering.

Substans P är ett neuropeptid som initialt isolerades från häst- och oxbränsveri. Det består av 11 aminosyror och är involverat i smärta, inflammation och hedomodulering. Substans P verkar genom att binda till G-proteinkopplade receptorer, vilket leder till aktivering av signaltransduktionsvägar som orsakar smärta och ökad blodgenomströmning. Det är också involverat i regleringen av aptit, sömn och minnesfunktioner. Substans P har undersökts för sin potential som terapeutiskt mål för behandling av smärta, depression och andra sjukdomar.

'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.

'Nervhälning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet eller irritabilitet i nervsystemet. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom stress, trauma, infektion eller neurologiska sjukdomar. Nervhälning kan leda till symptom som kittlande, stickande, brännande eller smärtsamma känslor i huden eller i olika kroppsdelar, överkänslighet för beröring, ljud eller ljus, muskelspasmer och rastlöshet. I vissa fall kan nervhälning vara ett tecken på en underliggande neurologisk sjukdom, såsom multipel skleros eller neuropati, och bör därför undersökas av en läkare om det uppstår symptom.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.

Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.

Specifik densitet (eller specifik vikt) är ett begrepp inom fysiken och kemin som används för att beskriva hur tung ett material är i förhållande till dess volym. Den specifica densiteten uttrycks vanligtvis i enheten kilogram per kubikmeter (kg/m3) eller gram per kubikcentimeter (g/cm3).

I medicinsk kontext kan specifik densitet användas för att beskriva egenskaper hos olika typer av vävnad eller celler. Till exempel kan specifik densitet användas för att karaktärisera olika komponenter i benvävnad, såsom mineraliserade hydroxylapatitkristaller och organiska proteiner. Genom att mäta specifik densitet hos en vävnad eller cell kan forskare och kliniker få information om dess sammansättning och struktur, vilket kan vara användbart för att diagnostisera sjukdomar eller utvärdera effekterna av behandlingar.

'Blodförlust under operation' refererar till mängden blod som en patient tappar bort under ett kirurgiskt ingrepp. Normalvärdet för blodvolym hos en vuxen person är ungefär 5-6 liter, och en typisk rekommenderad gräns för acceptabel blodförlust under en operation är vanligtvis 10-15% av den totala blodvolymen.

Blodförlust kan klassificeras som mild (2000 ml). För hög blodförlust kan leda till komplikationer såsom hypovolemi, hypotension, akut blodbristanemi och i värsta fall dödsfall.

För att förhindra eller behandla överdrivna blodförluster under operationer kan olika metoder användas, såsom blödningsförebyggande medel, blodtransfusioner och kirurgiska tekniker som minskar blodförlusten.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

Interkostalnerven är en typ av nerv som förser sensorisk och motorisk information till och från ryggens muskler och hud mellan revbenen (interkostalrummen). De är grenar av de thorakala ryggradsnervena (T1-T11), som utgår från ryggmärgen i bröstkorgen. Interkostalnerven innehåller både sensoriska fibrer, som tar emot känselimpulser från hud och muskler, och motoriska fibrer, som styr rörelse i interkostalmusklerna och andningsmusklerna. Varje interkostalnerv innerverar en specifik interkostalmuskel och delar sig också upp i grenar som försörjer huden ovanpå revbenen.

Gamma-Aminobutyric acid (GABA) är en neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervceller i hjärnan och nerverna. Det fungerar som ett inhibitoriskt transmissionsmedel, vilket betyder att det hjälper till att minska excitationen i centrala nervsystemet (CNS). GABA är en av de vanligaste neurotransmittorerna i nervsystemet hos däggdjur och spelar en viktig roll i reglerandet av muskeltonus och styrkan på signaler som skickas mellan nerverna.

GABA produceras i kroppen från aminosyran glutaminsyra, vilket är den vanligaste excitatoriska neurotransmittorn i CNS. Genom en process som kallas decarboxylering konverteras glutaminsyra till GABA med hjälp av ett enzym som kallas glutamatdecarboxylas (GAD). När GABA binder till sina receptorer i synapserna mellan nervcellerna, öppnas kloridkanaler och det kommer till inflöde av kloridjoner till cellen. Detta leder till en hyperpolarisering av membranpotentialen, vilket gör att det blir svårare för nervcellen att nå spänningsnivån som krävs för att skapa en aktionspotential och därmed sända signaler vidare i CNS.

Abnormaliteter i GABA-systemet har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive epilepsi, spasmodisk torticollis, panikångest och alkoholberoende. Vissa läkemedel som används för att behandla dessa tillstånd fungerar genom att påverka GABA-receptorerna i olika delar av CNS.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).

Astrocyter är en typ av stödjecell i centralnervösystemet (CNS), som hjälper till att bilda neuroglia, även känd som nervvävnad. De är den vanligaste typen av glialcell i CNS och spelar en viktig roll i underhåll och funktion av neuroner (nervcellerna).

Astrocyter har många funktioner, inklusive:

1. Underhåll av homeostas: De hjälper till att reglera jonbalansen och näringsomsättningen i den centrala nervsystemet.
2. Buffring av neurotransmittorer: De tar upp och bort neurotransmittorerna efter de har skickat sin signal, för att säkerställa att signalsystemet inte störs.
3. Skydd av blod-hjärnbarriären: De hjälper till att reglera vad som kan passera från blodomloppet in i hjärnan.
4. Stöd av neuroner: De bildar en strukturell stödjande ramverk runt neuronerna och hjälper till att fästa dem på rätt plats.
5. Reparation efter skada: Efter en skada i CNS, kan astrocyter bli reaktiva och bilda ärrvävnad för att skydda omgivande vävnad.

Astrocyter är också involverade i flera sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärnskador och cancer.

Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. Dessa celler har huvudsakligen som funktion att producera och underhålla myelin, ett fettrikt skal som omger och skyddar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinet hjälper till att öka hastigheten för nervimpulserna och ger också mekanisk buffring åt axonen.

Oligodendroglia är en av tre huvudsakliga typer av glialceller i centrala nervsystemet, de andra två är astrocyter och mikrogliaceller. Oligodendrocyter skiljer sig från deras ryggradslösa motsvarigheter, Schwann celler, genom att en oligodendrocyt kan myelinisera flera axon i centrala nervsystemet, medan en Schwann cell endast myelinerar ett axon i det perifera nervsystemet.

'Myelinskidan' är ett lagertunge material som omger och skyddar nervcellers axoner i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) samt i det perifera nervsystemet. Den består huvudsakligen av fett och protein och har en vitaktig färg, varav den vita substansen i hjärnan och ryggmärgen utgörs till stor del av myelinskidor.

Myelinskidan har till uppgift att öka nervimpulsernas hastighet och skydda axonen från skada. Den bildas av en typ av glialceller som kallas oligodendrocyter i centrala nervsystemet och av Schwannceller i det perifera nervsystemet. Myelinskador, såsom multipel skleros (MS), kan orsaka neurologiska symtom som sängliggande, förlamningar, känselbortfall och smärta.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.

Magnesiumsulfat är ett salt av magnesium och svavelsyra. I rent tillstånd är det ett vit, kristallint pulver som lätt löser sig i vatten.

I medicinsk kontext används ofta magnesiumsulfat-preparat som intravenös infusion för att behandla hypomagnesemi (låga magniumnivåer i blodet) eller som toppningsbehandling vid eklampsi, en allvarlig komplikation under graviditet. Magnesiumsulfat fungerar som ett muskelavslappande medel och kan hjälpa att förebygga spasmer i blodkärlen, vilket kan minska risken för komplikationer under graviditeten.

Det är viktigt att notera att överdosering av magnesiumsulfat kan leda till symtom som yrsel, svaghet, nedsatt andning och i extrema fall till andnings- och hjärtstopp. Därför bör medicinsk behandling med magnesiumsulfat endast skötas under läkarövervakning för att säkerställa att patienten får rätt dosering och att eventuella biverkningar kan hanteras omedelbart.

'Nervsystemets sjukdomar' är en övergripande term som innefattar en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Dessa sjukdomar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och symptom.

1. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom, Huntingtons sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros (ALS).
2. Konvulsiva sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av abnorma elektriska aktivitet i hjärnan och kan leda till krampanfall. Exempel på konvulsiva sjukdomar är epilepsi, migrän och stroke.
3. Neuropati: Detta är en allmän term för skada eller funktionsnedsättning av de perifera nerverna, som kan orsakas av olika faktorer som diabetes, alkoholmissbruk, exponering för toxiner och genetiska störningar.
4. Infektionella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av infektion med bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på infektionella nervsystemssjukdomar är hjärnhinneinflammation (meningit), rabies och polio.
5. Strukturella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av strukturella skador eller abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen, som kan vara congenitala (födde) eller aquired (komma senare i livet). Exempel på strukturella nervsystemssjukdomar är cerebral pares (skada i hjärnbarken), skolios (ryggkotorskröning) och syringomyeli (cysta i ryggmärgen).
6. Psykiatriska sjukdomar: Dessa sjukdomar påverkar beteendet, känslorna och tankarna och inkluderar depression, ångeststörningar, schizofreni och personlighetsstörningar.
7. Neurodegenerativa sjukdomar: Detta är en grupp av sjukdomar som orsakas av progressivt förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen, vilket leder till förlust av kognitiva och fysiska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Detta är en icke-uttömmande lista över olika typer av nervsystemssjukdomar. Det finns många andra sällsynta eller speciella tillstånd som inte nämns här.

I medicinska sammanhang definieras nacken (cervix) som den övre, flexibla delen av ryggraden (kolumnen) som bär upp huvudet och skapar en rörlig länk mellan huvudet och resten av kroppen. Nacken består av sju olika vertebrala segment, C1 till C7, där C1 (atlas) och C2 (axis) är speciellt viktiga eftersom de tillåter huvudrörelserna upp/ner, sid-till-sid och rotation. Nacken innehåller också muskler, ligament, nerver, blodkärl och lymfkärl som är nödvändiga för att underhålla strukturer i huvudet, halsen och övre extremiteterna samt att upprätthålla kroppens balans och stabilitet.

Postdural puncture headache (PDPH) är en typ av huvudvärk som kan uppstå efter att en lumbar punktion har utförts, vilket innebär att en tunn nål har placerats i den lumbala ryggraden för att dränera cerebrospinalvätska eller utföra andra medicinska ingrepp.

PDPH orsakas av ett läckage av cerebrospinalvätska från ryggmärgsrummet, vilket leder till att hjärnan sjunker nedåt i skallen och pressar mot den kraniala nervtratten. Detta kan leda till en intensiv, pulsatil huvudvärk som ofta förvärras av upp-och-nedgående rörelser eller stående position. Andra symtom som kan vara associerade med PDPH innefattar hörsel- och jukseproblem, yrsel, minnesförlust och i vissa fall även synproblem.

I allmänhet lindras PDPH av sig själv över tiden, men i vissa fall kan behandling vara nödvändig för att lindra symtomen. Behandlingen kan innefatta smärtstillande medel, kaffeintag eller i vissa fall epidurala blodpatches.

Etidocaine är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det är en amide-typ av lokalanestetika och fungerar genom att blockera nervimpulser i nerverna. Etidocaine kan användas vid olika medicinska procedurer, såsom små kirurgiska ingrepp, sutureringar och injektioner. Liksom med andra lokalbedövningsmedel kan etidocaine orsaka biverkningar som allergiska reaktioner, förlamning och i sällsynta fall skada nerver permanent. Det är viktigt att använda rätt dos och metod under medicinsk övervakning för att undvika komplikationer.

'Ryggkotsinflammation', även känd som 'facettesyndrom' eller 'facettledsinflammation', är en medicinsk term som refererar till inflammation i en av de små fasettskivorna (facetter) i ryggraden. Dessa fasettskivor är små, böjliga ledytor mellan varje ryggkota (vertebra), och de låter ryggraden röra sig smidigt samtidigt som de hjälper till att begränsa rörelsen.

Ryggkotsinflammation orsakas ofta av en kombination av åldersrelaterad nedbrytning och artrit, överansträngning eller skada på ryggen. Den kan också uppstå som ett resultat av en annan bakre ryggskada, såsom en herniation eller en bulhus diskprotrusion.

Symptomen på ryggkotsinflammation inkluder vanligtvis smärta i nacken eller ryggen, särskilt vid rörelse och ofta förvärras efter längre perioder av inaktivitet. Smärtan kan också irradiera till benen eller armar, beroende på vilken del av ryggraden som är inflammerad. Andra symtom kan vara stelhet, sömnsvårigheter och en minskad rörlighet i ryggen.

Diagnosen av ryggkotsinflammation ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, medicinsk historia och bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta smärtstillande läkemedel, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel och steroider samt i vissa fall kirurgi.

En "blåmärke" (petechia) är en liten, flat, röd eller blå fläck på huden eller slemhinnan som orsakas av att ett mindre blodkärl har brutits och blodet läcker ut under huden. Orsaken till blåmärken kan vara mekanisk trauma, som tryck eller piskralleryd, eller infektioner som meningokocker. Blåmärken skiljer sig från andra slags fläckar på huden genom att de inte försvinner när man trycker på dem med en glaspinne eller ett finger. De kan vara små, mindre än 2 millimeter i diameter, och kan uppstå i stora mängder vid vissa sjukdomar eller infektioner. I allmänhet är blåmärken ofarliga, men de kan ibland vara ett tecken på en allvarligare skada eller sjukdom. Om du upplever plötsliga och omfattande utbrott av blåmärken bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt.

'Pneumoperitoneum, konstgjort' är en medicinsk term som betyder påtvingad eller artificiell luft i bukhålan. Detta skapas vanligtvis under operationer inom området general- och visceralkirurgi, när ett operationssätt kallas laparoskopi används.

Under en laparoskopisk procedure introduceras en slank, belyst tub (laparoskop) genom en liten incision i buken för att ge surgeonen en direkt inblick i bukhålan. För att skapa ett arbetsutrymme i bukhålan insprutes kontrollerat med gas, oftast koldioxid (CO2), vilket resulterar i konstgjort pneumoperitoneum.

Denna metod ger surgeonen en klar visualisering av de inre strukturerna och möjliggör mindre invasiva ingrepp jämfört med öppen kirurgi, vilket kan leda till snabbare återhämtning och läkarvård för patienten. Efter operationen absorberas gasen vanligtvis av kroppen eller avlägsnas aktivt under proceduren.

'Immobilisering' är inom medicinen ett tillstånd där rörelsefrihet i en kroppsdel eller en hel kropp är begränsad eller obefintlig. Detta kan uppnås genom användning av olika metoder såsom splintar, gipsbandage, stela skor, halskragar eller läkemedel som muskelrelaxerande preparat. Immobilisering används ofta för att behandla skador, förebygga komplikationer efter operationer och under vissa medicinska undersökningar.

'Urinstämma' är ett medicinskt begrepp som refererar till de bakterier eller andra mikroorganismer som förekommer i urinen hos en individ utan att orsaka någon sjukdom. Detta kallas också för asymptomatisk bakteriuri. I vissa fall kan dock urinstammar vara ett tecken på en underliggande infektion eller annan medicinsk störning, särskilt hos äldre personer, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar.

Det är viktigt att notera att när bakterierna i urinen ökar till ett visst stadium och orsakar symtom som smärta under urinering, frekvent behov av att urinera, stark lukt på urinen eller feber kan det vara tecken på en urinvägsinfektion (UVI). I sådana fall bör individen söka medicinsk vård för en korrekt diagnos och behandling.

Perifera nervsystemets sjukdomar, även kända som periphera nervsjukdomar (PNS), är en grupp med medicinska tillstånd som orsakas av skador, funktionsnedsättning eller sjukdom i det perifera nervsystemet. Det perifera nervsystemet består av ett nätverk av nervceller och nerver som utgår från ryggmärgen och förgrenar sig till alla delar av kroppen, förutom hjärnan och ryggmärgen själva, som kallas det centrala nervsystemet.

Perifera nervsystemets sjukdomar kan vara uppdelade i olika kategorier baserat på orsaken till skadan eller funktionsnedsättningen. Dessa inkluderar:

1. Kompressionsskador: Nerven komprimeras eller kramas, vilket orsakar smärta, känselbortfall och muskelsvaghet. Exempel på kompressionsskador är karpaltunnelsyndrom (kompression av mediannerven i handleden) och lumbalplexusneuropati (kompression av nerverna i lårsidan).
2. Traumatiska skador: Nerven skadas direkt till följd av en trauma, såsom en fraktur eller en skada under en operation.
3. Neurodegenerativa sjukdomar: Progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Charcot-Marie-Tooth-syndrom.
4. Infektionsrelaterade sjukdomar: Nerven infekteras av en patogen, såsom bakterier eller virus. Exempel på infektionsrelaterade sjukdomar är Guillain-Barré-syndrom och botulism.
5. Autoimmuna sjukdomar: Det immunförsvaret angriper och skadar nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på autoimmuna sjukdomar är kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP) och multifokala motorneuronsjukdom (MMN).
6. Metaboliska sjukdomar: Nervceller skadas till följd av störningar i metabolsma processer, såsom diabetes och hypotyreos. Exempel på metaboliska sjukdomar är diabetisk neuropati och hypotyroid neuropati.
7. Toxinskador: Nervceller skadas till följd av exponering för toxiner, såsom tungmetaller eller läkemedel. Exempel på toxinskador är alkoholrelaterad neuropati och läkemedelsinducerad neuropati.

Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker en perifer nervskada, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen.

Apgarpoäng är ett system för att bedöma nyföddas hälsostatus direkt efter födseln. Det utvecklades 1952 av den amerikanska pediatrikern Virginia Apgar och bedöms vid 1 och 5 minuters tid efter födseln, och ibland även efter 10 minuter. Apgarpoängen består av fem kriterier: hudfärg, hjärtslag, muskeltonus, reflexer och andning, som vardera ges poängen 0, 1 eller 2. Summan av poängen ger den totala Apgarpoängen som kan variera mellan 0 och 10. En lägre Apgarpoäng vid 5 minuters tid efter födseln kan indikera behov av intensivvård.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

Parestesi är en medicinsk term som betecknar en kvalifikation av särskilda känselkänslor. Det handlar om en spontan, ofta stickande eller brännande känselupplevelse i huden eller i vissa kroppsdelar, utan någon påtaglig yttre orsak. Andra beskrivningar kan vara formuleringar som "kittlande", "pirrande" eller "nedsatt känsel".

Parestesier kan uppstå till följd av en nervskada, tryck på en nerv, skador på ryggraden, diabetes, multipel skleros eller andra neurologiska sjukdomar. Ibland kan de också vara relaterade till vissa läkemedelsbehandlingar eller åldrandeprocessen.

Det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever parestesier, särskilt om de är kroniska eller förekommer tillsammans med andra symptom som kan tyda på en underliggande neurologisk sjukdom.

I medicinskan betyder "tilltäppningsvolym" (engelska: closing volume) ett mått på den volym av luft som behövs för att fyllas på i lungorna så att deras alveoler helt expanderar och tilltäpper, vilket hindrar ytterligare luft från att strömma in. Detta inträffar vid full inspiration under normala omständigheter när det inte finns någon obstruktion i luftvägarna. Tilltäppningsvolymen är ett viktigt mått som används för att bedöma lungfunktion och kan vara förhöjd hos personer med lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) eller restriktiva lungsjukdomar.

"Gas monitoring equipment" refererar till de instrument och system som används för att mäta, övervaka och kontrollera halter av gaser i ett visst miljö. Detta kan inkludera syre, kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och andra potentiellt farliga gaser som kan förekomma i industriella eller medicinska sammanhang. Gasreningsutrustning används ofta för att säkerställa luftkvaliteten i arbetsmiljöer, operationssalar, intensivvårdsavdelningar och andra miljöer där människors hälsa kan vara i fara på grund av gasutsläpp. Detta inkluderar även utrustning för att upptäcka läckor i syrebehållare eller anestesiapparaturer.

Reaktionstid (latin: reactio, 'en handlings eller svarsrörelse') är inom medicinen och fysiologi den tid det tar från att en stimulus uppfattas till det att ett respons eller ett svar registreras. Den mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder, beroende på kontexten.

Reaktionstiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsotillstånd, typen av stimulus och omgivningens faktorer. Vissa läkemedel eller substanser kan också påverka reaktionstiden genom att påverka centrala nervsystemet.

I kliniska sammanhang är reaktionstid en viktig parameter vid bedömning av patienters neurologiska funktion, särskilt efter skador eller sjukdomar som kan påverka hjärnan eller nerverna.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

En neuromuskulär förbindelse är den plats där en nervcell (neuron) och en muskelcell (muskelvår) möts och kommunicerar med varandra. Denna förbindelse består av en motorända, som är utskottet på en nervcells yta, och en muskelplatta, som är en speciell struktur på en muskels cellmembran.

Motorändan och muskelplattan är separerade av en smal gap, kallad synapsen, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från motorändan och diffunderar över gapet för att binda till receptorer på muskelplattan. Detta orsakar en elektrokemisk respons som leder till kontraktion av muskeln.

Neuromuskulära förbindelser är viktiga för rörelsekoordination och kontroll, eftersom de möjliggör kommunikationen mellan nervsystemet och skelettmusklerna. Skador eller sjukdomar i neuromuskulära förbindelser kan leda till muskelsvaghet, kramper, spasticitet och andra rörelseproblem.

Computer-supported signal processing är en gren inom signalbehandling som involverar användandet av datorer och digital teknologi för att behandla, analysera och utvinna information från olika slag av signalsystem, till exempel elektriska, fysikaliska eller biologiska signaler. Detta innefattar vanligen insamling, filtrering, analys, bearbetning och visualisering av data för att utvärdera och tolka signalernas egenskaper och mönster.

Exempel på tillämpningar av computer-supported signal processing inkluderar:

1. Biomedicinsk signalbehandling: Användandet av datorstödd analys för att tolka signalsystem från levande organismer, exempelvis EKG (elektrokardiogram) eller fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) data.
2. Telekommunikation: Användandet av digital signalbehandling för att koda, dekoda och filtrera kommunikationssignaler som röst, video och data över datornätverk och telekommunikationssystem.
3. Industriell automation: Användandet av datorstödd signalbehandling för att övervaka, kontrollera och optimera industriella processer och system, exempelvis maskinvara, sensorer och aktuatorer.
4. Bild- och ljudbehandling: Användandet av digital signalbehandling för att bearbeta, komprimera och förbättra digital bilder och ljud, till exempel i media- och underhållningsindustrin.
5. Miljöövervakning: Användandet av datorstödd analys för att övervaka och analysera miljödata som luft-, vatten- och markkvalitet, till exempel i system för tidig varning och katastrofskydd.

I allmänhet använder computer-supported signalbehandling avancerade algoritmer och metoder från områden som matematik, statistik, maskininlärning och artificiell intelligens för att bearbeta och analysera digital data i realtid eller nära realtid.

En synaps är en struktur i nervsystemet där nervceller (neuron) kan kommunicera med varandra och utbyta elektriska eller kemiska signaler. En synaps består vanligtvis av en presynaptisk neuron, en synaptisk spalt och en postsynaptisk neuron.

En definition av 'synapser' är:

"Den strukturella och funktionella kontakten mellan två nervceller eller mellan en nervcell och ett effektororgan, där neurotransmittor molekyler frisätts från den presynaptiska neuronen och diffunderar över synaptisk spalt för att binda till receptorer på den postsynaptiska neuronen eller effektororganet, vilket leder till en elektrisk eller kemisk signal som påverkar cellens funktion."

'Inducerad hypotermi' är ett medicinskt tillstånd där kroppstemperaturen sänks under normalvärdet avsett för människor, vilket ofta definieras som 36-37°C (96,8-98,6°F). Inducerad hypotermi används ibland i medicinska sammanhang, till exempel efter hjärtstopp eller för att skydda hjärnan under komplicerade neurokirurgiska ingrepp. Den aktiva sänkningen av kroppstemperaturen sker vanligtvis med hjälp av yttre eller invandra metoder, såsom kylvätska, ispåsar eller speciella apparater som kan reglera temperaturen. Det är viktigt att notera att inducerad hypotermi bör övervakas noga och skötas av utbildat medicinskt staff, eftersom det finns risker relaterade till för låg kroppstemperatur, såsom störd koagulering, infektion och andra komplikationer.

Neuroleptanalgesi är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd eller ett behandlingsförfarande där en patient ges både ett neuroleptikum (ett läkemedel som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka rörighetsnedsättning, sömnighet och andra neurologiska effekter) och ett smärtstillande medel samtidigt.

Syftet med neuroleptanalgesi är att behandla smärta och ångest hos patienter under kirurgiska ingrepp eller andra procedurer som kan orsaka obehag eller smärta, samtidigt som de behandlas för psykiatriska symtom som aggressivitet, agitation eller hallucinationer.

Det är viktigt att notera att neuroleptanalgesi ska endast användas under kontrollerade medicinska förhållanden och under övervakning av en läkare, eftersom båda typerna av mediciner kan ha potentialen att orsaka allvarliga biverkningar om de används felaktigt eller i för höga doser.

Tramadol är ett opioidläkemedel som används för att lindra moderat till stark smärta. Det fungerar genom att påverka sömncenteret i hjärnan och ändra smärtimpulserna som skickas till hjärnan. Tramadol kan också påverka vissa kemiska substance i hjärnan som styr humör och känslor av välbefinnande.

Tramadol är ett agonist till opioidreceptorer, vilket betyder att det binder till och aktiverar dessa receptorer för att minska smärtan. Det verkar också som en reuptake-hämmare av neurotransmittorerna serotonin och norepinefrin, vilket kan öka deras koncentration i synapserna och på så sätt bidra till smärtlindringen.

Tramadol är tillgängligt under flera varumärken, inklusive Ultram, Conzip och Qdolo, och finns som tabletter, kapslar, långsamt frisatta tabletter och som en läkemedelslösning. Det kan användas för att behandla olika typer av smärta, inklusive efteroperationell smärta, cancerrelaterad smärta och neuropatisk smärta.

Som med alla opioider kan tramadol orsaka biverkningar som sömnlöshet, yrsel, illamående, förstoppning och svimningar. Det kan också vara beroendeframkallande och kan orsaka fysiskt beroende efter långvarig användning. Därför bör det endast användas under övervakning av en läkare och med försiktighet ges till personer med ett högt risk för beroendeproblem.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

Plasmaersättningsmedel, även kända som kolloidala lösningar eller kolloida plasmaexpanderare, är medicinska preparat som används för att behandla volymbrist i kroppen. De ersätter förlorad vätska och elektrolyter i blodet och andra kroppsvätskor. Plasmaersättningsmedel kan vara baserade på syntetiska eller naturliga substanser, som albumin, gelatin, dextran eller hydroxyetylstärk (HES). Dessa medel hjälper till att öka blodvolymen och förbättra cirkulationen av syre i kroppen. De används ofta under operationer, vid blödningar, trauma, sepsis och andra tillstånd som orsakar volymförlust.

En intervertebral disc (mellanhalskota) är en typ av kushformad struktur som sitter mellan varje ryggradsben (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av två delar: en fuktig, geléaktig kärna inuti (nucleus pulposus) och en yttre ring av stödjande bindväv (annulus fibrosus). Disken fungerar som en amortisering mellan varje ryggradsben, för att dämpa stötar och minimera slitage på de närliggande benen. Den tillåter också flexibilitet i ryggen genom att möjliggöra rörelse mellan varje segment av ryggraden.

'Urinvägskirurgiska tekniker' refererar till de olika metoderna och procedurerna som används under kirurgiska ingrepp i urintransportsystemet, inklusive urinblåsan, urinledarna och njurarna. Detta kan omfatta öppen kirurgi, laparoskopisk kirurgi eller endoskopisk kirurgi med hjälp av specialdesignade instrument som cystoskop, ureteroskop och nefroskop.

Exempel på urinvägskirurgiska tekniker inkluderar:

* TSLH (Transurethral resection of the prostate) - en operation där man tar bort delar av prostata genom urinröret.
* URS (Ureterorenoscopy) - en operation där man använder ett ureteroskop för att undersöka och behandla problem i urinvägarna, till exempel stenar eller tumörer i urinledaren eller njuren.
* PCNL (Percutaneous nephrolithotomy) - en operation där man använder ett nefroskop för att ta bort stora njurstenar genom en liten incision i sidan av buken.
* Cystectomi - en operation där man tar bort allt eller delar av urinblåsan, ofta på grund av cancer.
* Nephroureterektomi - en operation där man tar bort en njure och den tillhörande urinledaren på grund av cancer.

Dessa tekniker kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador i urinvägarna, inklusive cancer, infektion, stenar, cystor och trauma.

I medicinen refererar "periodicitet" till hur ofta en viss händelse eller ett symtom uppträder över tiden. Det kan handla om en regelbunden eller cyklisk förekomst av någonting, som exempelvis smärtor, epileptiska anfall, menstruationer eller laboratorievärden. Periodiciteten uttrycks vanligen i tidsenheter, till exempel timmar, dagar, veckor, månader eller år. Definitionen kan variera beroende på kontexten och är relaterad till den specifika sjukdomen eller tillståndet som diskuteras.

En hysterektomi är ett kirurgiskt ingrepp där livmodern (uterus) extraheras från kroppen. Det kan utföras av olika anledningar, till exempel för att behandla livmoderrelaterade sjukdomstillstånd som livmoderhalscancer, livmodertumörer eller kraftiga menstruationsblödningar.

Det finns olika typer av hysterektomier beroende på hur mycket vävnad som extraheras. En total hysterektomi innebär att både livmodern och livmoderhalsen (cervix) tas bort, medan en subtotala hysterektomi bara innebär att livmodern tas bort. I vissa fall kan även äggstockarna och/eller bäckenvävnaden behöva tas bort, vilket kallas för en total eller radikal hysterektomi med bilateral salpingo-ooforektomi.

Efter ett sådant ingrepp kommer patienten inte längre ha menstruationer och blir oförmögen att bli gravid.

Syrgasmätning, även kallat kapnometri eller andningsgasanalys, är en metod för att mäta och övervaka syrgashalten (Partialtrycket av syre, PO2) och koldioxidhalten (Partialtrycket av koldioxid, PCO2) i ett patients andning. Det görs vanligtvis genom att använda en apparat som kallas en syrgasmätare eller kapnograf.

Syrgasmätning används ofta under medicinska ingrepp och vård för att övervaka patientens andningsstatus och syresättning. Det kan hjälpa läkare och sjuksköterskor att tidigt upptäcka andningsproblem, som hypoxi (syrebrist) eller hyperkapni (för hög koldioxidnivå), och vidta lämpliga åtgärder för att behandla dem.

Det är också vanligt förekommande inom intensivvården, operationssalar, anestesi, respiratorbehandling och vård av kritiskt sjuka patienter.

Natriumhydroxid, också känt som kaustisk soda, är ett starkt basiskt ämne med den kemiska formeln NaOH. Det är en vit, fast och hygroskopisk (vattenlockande) substans som lätt löser sig i vatten och bildar en starkt alkalisk lösning. Natriumhydroxid används inom många olika industrier, till exempel för att producera pappersmassor, textiler, tvättmedel och biodiesel. Det kan även användas som ett rengöringsmedel eller avlakningsmedel.

I medicinsk kontext är natriumhydroxid inte vanligt förekommande på grund av dess starka basiska natur, vilket kan orsaka irritation och skada hud, slemhinnor och ögon om det kommer i kontakt med dem.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Adrenergic alpha-2 receptor agonists are a class of medications that bind to and activate adrenergic alpha-2 receptors, which are found in the nervous system and other tissues. These receptors are part of the sympathetic nervous system and play a role in regulating various bodily functions such as blood pressure, heart rate, and pain perception.

When adrenergic alpha-2 receptor agonists bind to these receptors, they cause a decrease in the release of norepinephrine, which is a neurotransmitter that activates the sympathetic nervous system. This can lead to a variety of effects depending on the specific receptor subtype and location.

Some examples of adrenergic alpha-2 receptor agonists include clonidine, guanfacine, and dexmedetomidine. These medications are used to treat conditions such as hypertension (high blood pressure), attention deficit hyperactivity disorder (ADHD), and certain types of pain. They may also be used in anesthesia and intensive care settings to sedate patients and manage symptoms such as anxiety, agitation, and delirium.

Like all medications, adrenergic alpha-2 receptor agonists can have side effects, which may include dry mouth, dizziness, drowsiness, constipation, and low heart rate. It is important to use these medications under the guidance of a healthcare provider and to follow their instructions carefully.

'Barntandvård' refererar till den preventiva och kurativa tandsjukvård som ges till barn, ofta fram tills de når vuxen ålder. Den inkluderar tänderstädning, fluorbehandling, tandrengöring, undersökningar för att upptäcka och behandla karies eller andra tandproblem i ett tidigt skede, undervisning om god oral hygien och näringsvanor, samt behandling av trauma orsakat till tänder eller mun. Syftet med barntandvård är att främja en hälsosam utveckling av barns tänder och muns hälsa, undvika allvarliga tandproblem och lära barnen vikten av god oral hygien för livstid.

Fluorinerade kolväten är kemiska föreningar som innehåller kolatom (C) och väteatom (H) i form av en kolvätemolekyl, där en eller flera väteatomer har ersatts med fluoratomer (F). Dessa substansklasser är vanligtvis artificiellt framställda och innefattar exempelvis freoner som använts som köldmedium i kyl- och värmepumpar, men som numera är förbjudna på grund av deras negativa effekter på ozonlagret. Andra exempel på fluorinerade kolväten är per- och polyfluoralkyler (PFAS), som används i industriella tillämpningar och i vardagsprodukter, men som har visat sig vara persistenta miljögifter.

Läkemedelstolerans definieras som den grad av exponering för ett läkemedel vid vilken en given population har en acceptabel sannolikhet att inte uppleva några allvarliga eller obehagliga biverkningar under den planerade användningen. Det innebär att efter upprepad exponering för ett visst läkemedel kan en persons kropp bli mer van vid substansen och utveckla en ökad tolerans, vilket kan kräva högre doser för att uppnå samma effekt. Tolerans kan vara immunologisk eller farmakologisk, där den förstnämnda beror på immunsystemet och den senare på kroppens fysiologiska respons på läkemedlet. Det är viktigt att notera att ökad tolerans inte innebär ökat terapeutiskt värde eller bättre verkningsgrad, utan snarare en minskad sannolikhet för biverkningar vid högre doser.

Hydroxyethyl starch derivatives are a type of medication known as a colloid, which is used as a volume expander in the treatment of hypovolemia or low blood volume. They are made from modified amylopectin, a complex carbohydrate derived from cornstarch, through the addition of hydroxyethyl groups. This modification results in an increase in the molecular weight and osmotic pressure of the solution, allowing it to draw water into the intravascular space and increase blood volume.

Hydroxyethyl starch derivatives are available in different preparations with varying molecular weights, substitution degrees, and branching patterns, which affect their pharmacokinetics and clinical effects. They are used for the treatment of hypovolemia due to bleeding, surgery, or other causes, as well as for the maintenance of intravascular volume during major surgical procedures.

Like all medications, hydroxyethyl starch derivatives have potential risks and side effects, including kidney injury, coagulopathy, and anaphylaxis. Therefore, they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare professional.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

"Kärlsammandragande medel", även känt som "vasokonstriktorer", är en typ av läkemedel som orsakar små blodkärl (kapillärer) att kontrahera eller dra ihop sig, vilket resulterar i en minskad blodflöde till de drabbade områdena. Denna effekt kan användas terapeutiskt för att hjälpa att kontrollera blödningar, sänka ökat blodtryck eller behandla andra medicinska tillstånd som kräver en minskad blodtillförsel. Exempel på kärlsammandragande medel inkluderar alfaloxon, fenylefrin och oxymetazolin.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

Polyradikulopati är ett medicinskt tillstånd där flera nerver i ryggraden skadas på grund av en underliggande sjukdomsförlopp. Ordet poly radikulopati kommer från grekiskan och betyder "många rötter" (poly) och "nervrötter" (radiculopathy).

Detta tillstånd kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive degenerativa benskörden som cervikala eller ländryggssmärtor, diskbråck, tumörer, infektioner eller autoimmuna sjukdomar som Guillain-Barrés syndrom. Symptomen på polyradikulopati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men de kan inkludera smärta, krypningar, stickningar, svaghet och förlorad känsel i armar eller ben.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till polyradikulopati och kan innefatta smärtbehandling, fysioterapi, operation eller immunoterapi.

Gliafilamentproteiner är en typ av strukturproteiner som förekommer i glialceller, som är stödjevävnadsceller i nervsystemet hos djur. Dessa proteiner är viktiga för att ge strukturell integritet och stöd till glialcellerna. De kan också spela en roll i celldelning, migration och differentiering. Ett exempel på ett gliafilamentprotein är glial fibrillary acidic protein (GFAP), som förekommer i astrocyter, en typ av stödjevävnadsceller i hjärnan och ryggmärgen. Andra exempel på gliafilamentproteiner inkluderar neurofilamentproteiner och peripherin.

Pirinitramid är ett syntetiskt, starkt smärtstillande läkemedel som tillhör gruppen opioider. Det används främst för att behandla starka akuta och kroniska smärtor, samt för bedövning vid operationer. Pirinitramid är en racemisk blandning av två enantiomerer, levofentanyl och dextrofentanyl, där levofentanyl är den aktiva komponenten som ger smärtlindrande effekt.

Läkemedlet verkar genom att binde till opioidreceptorerna i centrala nervsystemet, vilket leder till en nedsatt överföring av smärtimpulser till hjärnan. Pirinitramid har en snabb insättning och en kort varaktighet jämfört med andra opioider, vilket gör det användbart vid behandling av plötsliga smärtattacker eller under operationer.

Precis som med andra opioider kan pirinitramid orsaka biverkningar som yrsel, illamående, kräkningar, förstoppning, svårigheter att andas och i värsta fall andningsdepression. Dessa biverkningar är vanligen reversibla och kan behandlas med specifika läkemedel eller genom att justera dosen.

Pirinitramid ska endast användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom det kan vara ett potentiellt missbruks- och beroendeframkallande läkemedel.

'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.

Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.

Facoemulsifikation är en teknik som används inom ögonsjukvården, särskilt vid kirurgi för att korrigera grå starr (katarakt). Den innebär att man genom ett litet snitt i ögat skapar ultraljudsvibrationer som emulgerar (maler till små delar) den opaka linsen, även kallad grå starren. Därefter sugs den upplösta linsen ut och en ny, konstgjord intraokulär linse införs.

Sålunda kan facoemulsifikation definieras medicinskt som en metod för ultraljudsbaserad emulsering och extraktion av den opaka ögonlinsen under kirurgisk behandling av grå starr.

Postanesthetisk omvårdnad, även känd som postoperativ vård, är den typ av omvårdnad som en patient får efter att ha genomgått en anestesi under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Denna omvårdnad kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av anestesi och operationskomplexiteten.

Postanestetisk omvårdnad inkluderar ofta följande aspekter:

1. Vital signs monitoring (hjärtslag, blodtryck, syresättning, temperatur) för att säkerställa patientens stabilitet och att identifiera tidigt eventuella komplikationer.
2. Pain management (smärtbehandling) med hjälp av läkemedel eller andra smärtlindrande tekniker, till exempel varma/kyla kompresser eller transkutan elektrisk nervstimulering (TENS).
3. Nausea and vomiting management (behandling av illamående och kräkningar) med läkemedel eller andra tekniker, till exempel akupunktur eller akupressur.
4. Fluid and electrolyte balance management (vätske- och elektrolytbalans) för att undvika dehydrering eller överbelastning.
5. Respiratory support (andningsstöd) med hjälp av syrgas, sputum aspirering eller mekanisk ventilation om nödvändigt.
6. Mobilization and positioning (mobilisering och placering) för att förebygga komplikationer som blodproppar eller skador på nerver och muskler.
7. Wound care (sårvård) för att underhålla sårrensning, avlägsna nekrotisk vävnad och applicera lämpliga bandage eller sårdräkt.
8. Patient and family education (patient- och familjeutbildning) om sjukdomen, behandlingen, läkemedlen och vårdplanen.
9. Symptom management (symptombesvärsbehandling) för smärta, andfåddhet, oro eller andra besvär som kan uppstå under sjukhusvistelsen.
10. Discharge planning (avskrivningsplanering) för att säkerställa en smidig övergång till hemvården eller andra vårdformer efter sjukhusvistelsen.

In medical terms, "entropy" kan användas i samband med termodynamik och beskriver ett mått på oordning eller slumpmässighet hos ett system. I en vidare betydelse kan begreppet användas för att beskriva den grad av oordning eller förutsägbarhet som finns i biologiska system, till exempel celler eller organismers funktioner och strukturer.

I en snävare mening, kan entropi användas inom neurovetenskapen för att beskriva den grad av oordning eller slumpmässighet som finns i hjärnans signalsystem, till exempel i samband med elektroencefalografi (EEG) eller magnetoencefalografi (MEG). I detta sammanhang kan entropin mätas och användas som ett mått på komplexiteten hos hjärnans signalsystem.

'Felbehandling' kan definieras som en medicinsk behandling som inte är den lämpligaste, korrekta eller effektivaste för en given patient och deras specifika medicinska tillstånd. Det kan bero på att diagnosen är felaktig, att behandlingsvalet är olämpligt eller att doseringen är fel. Felbehandling kan leda till förs pitringar av patientens tillstånd, skada deras hälsa och i värsta fall orsaka död. Det är därför viktigt att medicinsk personal ständigt arbetar med att förbättra sin kompetens och att stanna uppdaterade om de senaste forskningsresultaten inom sitt område.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

Benzocaine is a local anesthetic that works by numbing the skin or mucous membranes for a short time to relieve pain or irritation. The medicinal definition of Benzocain is:

* A white, crystalline powder, slightly soluble in water, freely soluble in alcohol, and soluble in chloroform, ether, and benzene, C9H11NO2, used as a topical anesthetic, especially in dentistry. Also known as: Ethyl aminobenzoate, Anesdermin, Americaine, Hurricaine, Solarcaine, and Zilactin-B.

It is commonly found in over-the-counter products such as throat lozenges, sore throat sprays, mouth ulcer treatments, and skin creams or ointments used for temporary relief of pain and itching associated with minor cuts, burns, sunburn, insect bites, and other minor irritations.

It's important to note that benzocaine can cause a rare but serious (sometimes fatal) condition called methemoglobinemia, which reduces the amount of oxygen in the blood. This is a medical emergency and requires immediate treatment. It is more likely to occur in children under 2 years of age and people with certain genetic factors, lung or heart disease, or who are smoking, exposed to nitrates or have had methemoglobinemia before.

'Kirurgisk utrustning' refererar till de instrument och verktyg som används under kirurgiska ingrepp och procedurer. Denna utrustning kan vara handhållen, som skalpeller, saxar, pincettar och tryckluftsdrivna, som borrmaskiner, lasersystem och sondesystem. Kirurgisk utrustning kan även innefatta specialdesignade bords, stolen och lampor för att skapa ett städat, väl-uplyst arbetssammanhang under operationer. Syftet med kirurgisk utrustning är att underlätta precisionen och säkerheten under kirurgiska ingrepp, samt att förbättra resultatet för patienten.

Urinvägskateterisering (urinary catheterization) är en medicinsk procedur där en slang, kallad urinkateter, placeras in i urinblåsan (urinal bladder) via urinröret (urethra). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av urin när en patient har svårigheter att urinera själv, till exempel på grund av operation, infektion, neurologisk skada eller andra hälsoproblem. Urinkatetern kan vara kvar i flera dagar eller veckor beroende på patientens behov och tillstånd. Denna procedur bör utföras med största möjliga omsorg för att undvika komplikationer som infektioner och skador på urinvägar och blåsa.

Kräkning definieras inom medicinen som den aktiva processen där det övre delen av mag-tarmkanalen (över oesofagus) rensas genom att snabba, ryckiga kontraktioner i matstrupen (oesofagus) och magmuskulaturen pressar upp maginnehållet genom munnen. Kräkningar orsakas ofta av en reaktion på oönskade substanser eller syreattacker på mag-tarmväggen, men kan även vara ett symtom till sjukdomar eller biverkningar till läkemedel.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

"Sammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till inåtbuktande av magen, ofta orsakat av muskelspasmer eller kramper i magmuskulaturen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom gastrit, gastroenterit, förstoppning eller irritabelt tarm syndrom (IBS). Ibland kan även psykiska faktorer som ångest och stress spela en roll i att utlösa sammandragningar. Vid allvarliga eller kroniska symtom bör man söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

En infusionspumpa är ett medicintekniskt hjälpmedel som används för att kontrollerad och exakt administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar till patienten genom en intravenös kateter. Infusionspumpan kan ställa in och reglera volymhastigheten och tiden för infusionen, vilket gör att den kan ge mycket små mängder läkemedel under en lång tid. Denna precision är speciellt viktig när det gäller potenta eller farliga preparat som inte får ges i alltför höga koncentrationer eller för snabbt. Infusionspumpor används ofta inom akut- och intensivvård, onkologi, neurologi och vård av kroniskt sjuka patienter.

Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar olika former av yttre- eller inre stimuli, såsom ljus, ljud, smak, lukt, temperatur och beröring. De omvandlar dessa stimuli till nervsignaler, som sedan transmiteras till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar fotoreceptorer i ögat som reagerar på ljus, hårceller i innerörat som reagerar på rörelse och läge, smakceller på tungan som uppfattar de fem grundsmakerna, och känselreceptorceller i huden som registrerar tryck, smärta och värme.

En narkotikablockerare är ett läkemedel eller en substans som blockerar eller minskar effekterna av narkotika eller andra psykoaktiva substanceffekter. Dessa kan användas i medicinska sammanhang för att behandla beroende, oavbrutna droganvändning eller överdoseringar. Exempel på narkotikablockerare inkluderar naltrexon och naloxon. Naltrexon används för att behandla alkohol- och opiatberoende, medan naloxon är ett livräddande läkemedel som används för att revertera effekterna av en opiatoverdos.

'Undertryckande, kemiskt' refererar till användning av läkemedel eller kemiska substanser för att undertrycka, minska eller kontrollera en viss funktion i kroppen. Detta kan användas terapeutiskt för att behandla olika sjukdomstillstånd, såsom cancer, psykiatriska störningar och autoimmuna sjukdomar.

Exempel på undertryckande, kemiska läkemedel inkluderar:

1. Chemotherapi: Används för att behandla cancer genom att förstöra snabbt delande cancerceller.
2. Immunosuppressiva läkemedel: Används för att undertrycka det immuna systemet och förhindra organavstötning efter en transplantation.
3. Antipsykotiska läkemedel: Används för att behandla psykiatriska störningar, såsom schizofreni och bipolär sjukdom, genom att påverka signalsubständerna i hjärnan.
4. Antiinflammatoriska läkemedel: Används för att behandla autoimmuna sjukdomar och inflammation genom att minska aktiviteten i immunsystemet.

Det är viktigt att notera att användning av undertryckande, kemiska läkemedel kan ha biverkningar och ska endast användas under övervakning av en licensierad läkare.

'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.

Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.

Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.

Cyklopentankarbonsyra ( Cyclopentanecarboxylic acid) och cyklohexankarboxylsyra ( Cyclohexanecarboxylic acid) är två närbesläktade organiska syror.

Cyclopentanecarboxylic acid har den kemiska formeln C5H9COOH och består av en cyklopentanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp (-COOH). Cyclohexanecarboxylic acid har den kemiska formeln C6H11COOH och består av en cyklohexanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp.

Båda dessa ämnen används inom organisk syntes och kan ha medicinska tillämpningar, men det finns inga specifika medicinska definitioner för dem.

NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartat-receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i hjärnan och ryggmärgen. De är glutamatreceptorer, vilket betyder att de aktiveras av den signalsubstans (glutamat) som används för excitering av nervceller. NMDA-receptorerna har en särskild roll i långtidspotentiering, ett fenomen där synapser stärks och blir mer effektiva efter frekvent stimuli. Dessa receptorer är också involverade i lära- och minnesprocesser samt i flera patologiska tillstånd som skada hjärnan, såsom stroke, neurodegenerativa sjukdomar och smärta.

Propofol, också känt som Propanidid, är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla medvetandets sömn under allmänna anestesi vid operationer. Det verkar genom att binda till och aktivera GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket orsakar en dämpad excitation av neuroner och medför en sedativ, amnesisk, muskelavslappnande och hypnotisk effekt.

Propofol har en snabb början på verkan och en kort halveringstid, vilket gör det lämpligt för korta procedurer och för att underhålla medvetandets sömn under operationer där kontinuerlig patientövervakning är möjlig. Det kan också användas för sedering vid icke-kirurgiska procedurer och för intensivvårdsbehandling av status epilepticus.

Sedan 2007 finns det en nymodig formulering av propofol som är fri från lipidhaltigt emulsion, vilket minskar risken för överdosering och biverkningar relaterade till höga lipidnivåer i blodet.

'Substantia gelatinosa' er en del av rygradens småstamme (spinal cord) og er beliggende i den bagerste del av grønne stammen (pars lumbalis) og crossad (ligamentum flavum). Den består av to deler, SG dorsale og SG ventrale. Disse er involvert i smertesensoring og andre sensoriske funksjoner.

SG dorsale inneholder noen typer nevron som mottar informasjon fra små nerveender (frie nerve-endinger) i huden og de dybe vævene, som er involvert i smerteoverføring. Disse nevrons har en viktig rolle i å modulere smertesignalene ved å sette dem sammen med andre signaler fra det kognitive systemet og andre sensoriske input.

SG ventrale inneholder noen typer nevron som er involvert i refleksaktivitet og motorisk kontroll, men de har også en viktig rolle i smerteoverføring. De mottar informasjon fra andre deler av rygradens småstamme og sender signaler tilbake til hjernen for å regulere smertesensoring og andre sensoriske funksjoner.

I tillegg inneholder SG noen typer nevron som er involvert i temperaturensensing og mekanisk presningssensning, slik som berøring og trykk. Disse nevrons hjelper oss å oppfatte vår omverden og reagere på forskjellige stimuli.

I tillegg kan SG være involvert i utviklingen av smerte-relaterte lidelser som kronisk smerte, nevralgi og andre småstamme-relaterte lidelser.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.

Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).

Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Myoklonus är en typ av muskelkrampsymtom som karaktäriseras av plötsliga, ofta oregelbundna, korta och snabba kontraktioner eller rörelser i en muskel eller en grupp muskler. Dessa myokloniska jerkar kan vara orsakade av olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska sjukdomar, infektionssjukdomar, metabola störningar och exponering för vissa läkemedel eller toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk myoklonus).

Myokloniska jerkar kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra neurologiska symtom, såsom tremor, rigiditet och ataxi. I vissa fall kan de vara ett tecken på en allvarlig neurologisk sjukdom, medan de i andra fall kan vara ett mindre allvarligt tillstånd eller ens asymptomatiskt. Behandlingen av myoklonus beror på underliggande orsak och kan innefatta användning av antikonvulsiva läkemedel, muskelrelaxerande medel eller andra behandlingsmetoder.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

Mikroglia är en typ av glialcell som förekommer i centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen. De utgör ungefär 10-15% av den totala cellpopulationen i CNS och är viktiga för underhåll, homöostas och skydd av det centrala nervsystemet. Mikroglia har också en viktig roll i immunförsvaret inom CNS genom att fagocytera (fagra upp och bortskaffa) skadade celler, patogener och celldebris. De kan aktiveras under olika patologiska tillstånd, såsom infektioner, trauma, neurodegenerativa sjukdomar och neuroinflammation, vilket leder till morfologiska och funktionella förändringar. Mikroglia kan vara både neuroskyddande och neurodestruktiva beroende på deras aktiveringsstatus och utsöndrade signalsubstanser.

'Pain management' refererar till den vetenskapen och konsten att bedöma, behandla och förebygga olika typer av smärta, som akut smärta eller kronisk smärta. Det inkluderar användning av läkemedel, kirurgi, fysioterapi, psykologisk terapi och andra behandlingsmetoder för att lindra smärtan och förbättra patientens kvalitet på livet. Målet med smärtbehandling är att minska smärtan till en tolerabel nivå så att patienten kan genomföra vardagliga aktiviteter, sova gott och ha ett bättre mentalt och emotionellt tillstånd. Smärtbehandling ska också vara individuell och anpassad efter patientens specifika behov och preferenser.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

En sträckreflex, även känd som myotatisk reflex eller Deep Tendon Reflex (DTR), är en reflexaktion som utlöses när en muskel snabbt sträcks. Detta sker genom att sensorer i muskeln, kända som muskelspindlar, detekterar förlängning och sänder signaler till ryggmärgen via afferenta nervfiber. I ryggmärgen leds signalen via interneuron till efferenta nervfiber, vilket orsakar en kontraktion i samma muskel eller en synnerlig muskel i samma muskelgrupp. Detta hjälper till att skydda muskeln från skada genom att begränsa förlängningen. Sträckreflexen är en del av kroppens mekanism för att upprätthålla muskelbalans och stabilitet.

"Ländryggssmärta" är ett vanligt medicinskt begrepp som oftast refererar till smärta i ländregionen, specifikt mellan den nedre delen av ryggkotorna (ländkota) och höftbenet. Smärtan kan vara konstant eller komma och gå, och kan vara kopplad till rörelser som böjning, rotation eller extension av ryggraden. Ländryggssmärta kan ha många olika orsaker, inklusive muskulära spänningar, skador på bäckenet eller ländkota, diskbråck, åldrande, övervikt och andra sjukdomar som exempelvis cancer. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever långvarig eller kronisk ländryggssmärta för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

'N-metylaspartat' är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (-CH3) har adderats till kväveatom (N) i molekylen. Det saknas specifika medicinska användningsområden eller funktioner för N-metylaspartat inom klinisk praktik. Men som en organisk komponent, kan det vara involverat i olika biokemiska processer i kroppen. Det är viktigt att notera att direkta medicinska referenser saknas för denna substans, och informationen bör användas med försiktighet.

'Orbit' är inom medicinen den bägige kavitet i ansiktsskelettet där ögat och de omkringliggande vävnaderna är belägna. Orbitten bildas av flera ben, bland annat överkäksbenet (maxilla), tinningbenet (temporale) och kindbenet (zygomaticum). I orbiten finns även muskler som används för att röra ögat, nerver, blodkärl och fettvävnad. Funktionen hos orbitten är att skydda och ge stöd till ögat och dess tillhörande strukturer.

En antagonist till excitatoriska aminosyror är en substans som blockerar eller minskar verkan av excitatoriska aminosyror, som är neurotransmittorer i centrala nervsystemet (CNS). De excitatoriska aminosyrorna inkluderar glutamat och aspartat, och de är viktiga för exciterande signalsubstanter i hjärnan.

Antagonister till excitatoriska aminosyror fungerar genom att binda till receptorerna för dessa neurotransmittorer utan att aktivera dem, vilket förhindrar excitatoriska aminosyror från att binde och utlösa en exciterande respons. Dessa antagonister kan användas som läkemedel för att behandla olika neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, smärta, stroke, neurodegenerativa sjukdomar och andra patologiska tillstånd där excitotoxicitet har visat sig vara en faktor. Exempel på antagonister till excitatoriska aminosyror inkluderar ketamin, fencyclidin (PCP) och memantin.

Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.

Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

Kapsaicin är ett naturligt förekommande ämne som utvinns från chilipeppar (*Capsicum annuum*) och andra arter inom släktet *Capsicum*. Det är den aktiva substansen i dessa peppars starkt brännande smak. Kapsaicin verkar på särskilda smärtreceptorer (kallade TRPV1-receptorerna) i huden och slimhinnor, vilket leder till en känsla av hetta eller smärta.

I medicinskt sammanhang används kapsaicin ofta som ett smärtstillande medel, framförallt vid behandling av neuropatisk smärta och muskuloskeletell smärta. Det finns också forskning som tyder på att kapsaicin kan ha potential som antiinflammatoriskt medel. Kapsaicin används ofta i creams, gels eller plåster som appliceras direkt på huden och är tillgängliga receptfritt eller på recept beroende på dosering.

Balanced anesthesia is a type of general anesthesia that involves the use of a combination of different medications to achieve the desired level of anesthesia, while minimizing the risks and side effects associated with the use of any single medication. The goal of balanced anesthesia is to provide optimal conditions for surgery by achieving adequate analgesia (pain relief), amnesia (memory loss), muscle relaxation, and hemodynamic stability (maintenance of stable blood pressure and heart rate).

The specific medications used in balanced anesthesia may vary depending on the patient's medical history, the type of surgery being performed, and the anesthesiologist's preference. However, a typical balanced anesthesia technique might include:

1. Induction agents: These are medications that are given at the beginning of the anesthetic to render the patient unconscious. Examples include propofol, etomidate, and thiopental.
2. Inhaled anesthetics: These are gases that are administered through a breathing circuit to maintain unconsciousness during surgery. Examples include sevoflurane, desflurane, and isoflurane.
3. Analgesics: These are medications that are given to relieve pain during and after surgery. Examples include opioids (such as fentanyl or morphine), non-opioid analgesics (such as acetaminophen or ketorolac), and local anesthetics (such as lidocaine or bupivacaine).
4. Muscle relaxants: These are medications that are given to facilitate endotracheal intubation and to prevent muscle contractions during surgery. Examples include succinylcholine, rocuronium, and vecuronium.
5. Sedatives: These are medications that are given to reduce anxiety and promote relaxation during the perioperative period. Examples include midazolam, lorazepam, and diazepam.

The specific doses and combinations of these medications are tailored to each patient's needs and are constantly adjusted throughout the surgery to ensure optimal anesthetic depth and hemodynamic stability. The advantages of balanced anesthesia include a faster recovery time, reduced side effects, and improved patient comfort compared to traditional anesthetic techniques.

Glycinergic mediators are neurotransmitters that function in the central nervous system and are primarily involved in inhibitory neurotransmission. Glycine is the simplest amino acid and acts as the primary inhibitory neurotransmitter in the spinal cord and brainstem, where it helps regulate motor control, sensory processing, and reflexes.

Glycinergic neurons release glycine into the synaptic cleft, where it binds to and activates glycine receptors located on the postsynaptic membrane of neighboring neurons. Glycine receptors are ligand-gated chloride channels that, when activated, allow an influx of chloride ions into the cell, resulting in hyperpolarization and inhibition of the neuron's excitability.

Abnormalities in glycinergic neurotransmission have been implicated in several neurological disorders, including hyperekplexia, a rare genetic disorder characterized by exaggerated startle responses, and some forms of epilepsy. Additionally, drugs that modulate glycinergic neurotransmission are being investigated as potential therapeutic agents for various neurological conditions.

Lateral longitude ligaments, also known as the longitudinal ligaments, are a pair of fibrous bands that run along the length of the spinal column. They are located on either side of the spinous processes, which are the bumps you can feel along your back when running your hand down your spine.

The two lateral longitudinal ligaments are:

1. The anterior longitudinal ligament (ALL): This ligament runs down the front of the vertebral bodies and intervertebral discs. It helps to limit excessive extension of the spine and provides stability to the anterior column.

2. The posterior longitudinal ligament (PLL): This ligament is located inside the spinal canal, running along the back of the vertebral bodies and intervertebral discs. Its primary function is to prevent excessive flexion of the spine and provide additional support to the posterior column.

Together, these longitudinal ligaments play a crucial role in maintaining the stability and alignment of the spinal column, protecting it from excessive movements that could lead to injury or damage.

Endarterektomi av karotis är en medicinsk procedur där plack (fettsubstanser, kolesterol och calcifiering) som har byggt upp sig på insidan av karotidartären (en artär i halsen som förser hjärnan med blod) tas bort. Proceduren utförs vanligtvis för att förebygga transitoriska ischemiska attacker (TIA) eller stroke, eftersom placken kan lossna och orsaka en emboli som blockerar blodflödet till hjärnan.

Under proceduren görs ett snitt i halsen för att exponera karotidartären. Därefter kyls artären ned med iskall lösning för att reducera risken för skada på hjärnan under operationen. En sond placeras också inuti artären för att öka blodflödet till hjärnan under proceduren. Placken skärs sedan bort från insidan av artären och tas bort. Slutligen kontrolleras artären för att se till att den är sluten och inte läcker, och snittet i halsen sygs igen.

Endarterektomi av karotis är en effektiv metod för att förebygga TIA och stroke, men det finns vissa risker som är associerade med proceduren, inklusive blödning, infektion, skada på nerver i halsen och ytterligare risk för stroke. Därför måste patientens allmänna hälsotillstånd och risken för komplikationer vägas upp mot potentiala fördelar med proceduren.

"Bröstkorgsnerver" refererar till de nervstrukturer som passerar genom bröstkorgen (thorax) i människokroppen. Det finns två huvudgrupper av nerver som ofta åsyftas när man talar om bröstkorgsnerver:

1. Interkostalnerverna: Dessa är en grupp små nervrötter som utgår från ryggmärgen på thoraxnivå och innerverar musklerna mellan revbenen (interkostalmusklerna) samt huden över bröstkorgen. De bidrar också till sinnesomsfärden i bröstkorgen.

2. Torakala sympatiska kedjan: Denna är en del av det autonoma nervsystemet och består av en serie ganglier (nervknutar) och nerver som löper längs med ryggmärgsrötterna på thoraxsidan. Den torakala sympatiska kedjan reglerar automatiska funktioner i kroppen, såsom hjärtslag, blodtryck, svettning och pupillreaktioner.

Var förvarnade är ni om att det kan finnas små fel eller approximativa svar på grund av AI-teknikens begränsningar och min egen kunskapsbas. För en mer exakt och helt korrekt medicinsk definition rekommenderar jag att ni kontaktar en läkare eller annan certifierad hälsoexpert.

'Visdomstand' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det stadium då en foster har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna överleva utanför moderns kropp, även om det kan behöva intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling.

Visdomstand definieras ofta som en fetal vikt på minst 500 gram eller ett gestationsålder (tid från senaste menstruation) på minst 24 veckor. Vid dessa tillstånd har fostret vanligtvis utvecklat lungor som är tillräckligt mogna för att möjliggöra yttre andning, även om det fortfarande kan finnas risker relaterade till lungfunktion och andra komplikationer.

Det är värt att notera att visdomstand inte är samma sak som full terminsfödsel, som normalt definieras som en födelse efter 37 veckor av graviditet. Födda barn som är vid visdomstand kan fortfarande ha lägre vikter och vara mer känsliga för komplikationer jämfört med fullt utvecklade foster.

Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en neurologisk sjukdom som orsakas av skada eller degeneration av motorneuron, de nervceller som kontrollerar frivillig muskelrörelse. Sjukdomen leder till alltmer försvagad och atrofierad muskulatur, och slutligen till död i regel inom 3-5 år efter diagnosen.

I medicinsk terminologi kan ALS definieras som: "En progressiv, degenerativ neurologisk sjukdom som kännetecknas av skada eller förlust av både upper motor neuron i hjärnbarken och lower motor neuron i centrala nervsystemet. Detta leder till spastik, hyperreflexi, muskelatrofi och fascikulationer i skelettmuskulaturen."

Det är värt att notera att ALS också kallas Lou Gehrig's sjukdom efter den berömde basebollspelaren som led av sjukdomen.

Lungans gasutbyte, även känt som pulmonell gasutbyte, är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden syre och kolmonoxid som diffunderar över alveolär-kapillärmembranet i lungorna. Detta gasutbyte är en nödvändig process för att syre ska kunna transporteras från luften vi andas in till blodomloppet, och för att kolmonoxid ska avlägsnas från blodet och utandas igen.

Under normala förhållanden är lungans gasutbyte mycket effektivt, och syre-kolmonoxid-diffusionen sker fort och löper tillbaka till jämvikt. Därför kan andningen och syresättning i blodet hålla en konstant nivå, även under fysiskt aktiva tillstånd då behovet av syre ökar.

Även om lungans gasutbyte är en viktig process för att upprätthålla homeostas i kroppen, kan det påverkas negativt av olika sjukdomar och skador som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsvikt och hög altitud. Dessa tillstånd kan leda till syrgasbrist eller hypoxi, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för kroppens funktioner och överlevnad.

'Engångsutrustning' kan definieras som medicinsk utrustning eller förbrukningsmaterial som används en gång och sedan disposeras eftersom de inte är praktiska att städa och steriliza till flera användningar. Detta inkluderar artiklar såsom katetrar, injektionsnålar, slangar, dräneringsset, operationshandskar och andra individuella patientanvändningsartiklar. Syftet med engångsutrustning är att minska risken för smitta och infektion genom att använda sterila, enkelanvändningsartiklar istället för fleranvändningsartiklar som måste städas och steriliseras mellan varje användning.

Functionell residual kapacitet (FRC) är ett begrepp inom andningsfysiologi och refererar till den luftvolym som finns kvar i lungorna efter normal utandning. Detta är den luft som fortfarande finns kvar i lungorna även efter att de muskler som används vid andningen, såsom diaframman och interkostalmusklerna, har slappnat av. FRC är viktig för att säkerställa en tillräcklig syre-kolmonoxid-utbyte i lungorna, och påverkas av flera faktorer som till exempel kroppsställning, ålder, kön och eventuella lungsjukdomar.

En rullstol är ett hjälpmedel som används för att transportera personer med svårigheter att gå eller stå. Den består av en sittbricka monterad på ett chassi med hjul, och kan styras manuellt eller elektriskt. Rullstolar används ofta av personer med rörelsehinder orsakade av sjukdomar som multipel skleros, cerebral pares eller amyotrofisk lateralskleros, eller efter skador på ryggmärgen eller hjärnan. De kan också användas av äldre personer med mobilitetsproblem. Rullstolar finns i olika typer och storlekar beroende på användarens behov och preferenser.

Euthanasia, även känt som "barmhärtig död", är en medicinsk term som refererar till den intentionella insättandet av en dödlig händelse med syfte att avsluta livet på ett sjukt eller lidande djur. Detta ska ske på ett snabbt, smärtfritt och humant sätt, ofta genom administration av en överdos av bedövningsmedel eller andra läkemedel som orsakar hjärtstopp eller andningsstillestånd. Euthanasian bör endast utföras av en licensierad veterinär och under strikta etiska riktlinjer för att säkerställa att djurets lidande minimeras så mycket som möjligt.

Malign hypertermii (MH) är en sällsynt, livshotande genetisk reaktion på vissa läkemedel och anestetiska gaser som orsakar en plötslig och kraftig ökning av kroppstemperaturen. Detta beror på att musklerna börjar generera och behålla för mycket värme, vilket leder till en allmän störning av kroppens termoreglering.

MH kan utvecklas snabbt, inom en timme efter att läkemedlet har ges, och kan orsaka allvarliga komplikationer som hjärtarytmier, muskelskada, njursvikt och i värsta fall död om den inte behandlas omedelbart. Behandlingen består av att snabbt sänka kroppstemperaturen med hjälp av yttre kylning, ge intravenös flytande floridan (ett läkemedel som neutraliserar muskelaktiviteten) och stödja andnings- och cirkulationsfunktionerna.

Det är viktigt att identifiera MH tidigt och säkerställa att patienten inte exponeras för de utlösande faktorerna igen, eftersom det finns en risk för rekurrens av sjukdomen.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Ondansetron är ett läkemedel som används för att behandla illamående och kräkningar orsakade av cancersjukdomar, strålbehandling eller kirurgi. Det verkar genom att blockera serotoninreceptorerna i mag-tarmkanalen och hjärnan. Ondansetron tillhör en grupp av läkemedel som kallas 5-HT3-receptorantagonister.

Fenylefrin är ett sympatomimetiskt amin som verkar som en stark alfa-1 adrenoreceptoragonist. Det används vanligtvis för att kontrahera blodkärl och höja blodtrycket, vilket gör det till ett effektivt läkemedel vid hypotension eller under allmänt anestesi. Fenylefrin kan också användas som en decongestant i näsa preparat för att behandla rinit (nasal congestion) eftersom det orsakar vasokonstriktion i slemhinnan i näsan. Det finns receptbelagt och receptfritt tillgängligt beroende på dosering och användningsområde.

Myeliniserade nervtrådar är nervfibrer som är omgivna av en speciell typ av cellmembran, kallad myelin. Myelin är ett fettrikt och proteinhaltigt material som produceras av glialceller, särskilt oligodendrocyter i centrala nervsystemet (CNS) och Schwannceller i perifera nervsystemet (PNS).

Myeliniseringen av nervtrådar har en viktig funktion för att öka hastigheten på nervimpulserna, eller action potentialen, som leds genom nervsystemet. Myelin skapar isolerande skikt runt axonet och bildar så kallade noder av Ranvier mellan varje myelinskiva. Action potentialen hoppar då från nod till nod istället för att långsamt ledas längs hela nervtråden, vilket ökar konduktionshastigheten och effektiviteten i nervimpulsöverföringen.

Förlust eller skada på myelin kan orsaka neurologiska symtom som exempelvis förlamningar, känselbortfall, smärta och sinnesförändringar, beroende på vilka nervbanor som är drabbade. Några exempel på sjukdomar där myelin skadas inkluderar multipel skleros (MS), Guillain-Barrés syndrom och neuropatier orsakade av diabetes.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Plastikkirurgi (eller plastisk kirurgi) er en gren av medisinen som fokuserer på å forbedre, restituere eller endre utseende og funksjon ved bruk av kirurgiske metoder. Denne type kirurgi innebaker ofte korrigering av feilutviklinger, skader som følge av en ulykke eller sykdom, eller forandringer som er ønsket av den enkelte selv for å forbedre sin estetiske utseende.

Plastikkirurgi kan deles opp i to hovedkategorier: rekonstruktiv plastikkirurgi og estetisk plastikkirurgi. Rekonstruktiv plastikkirurgi handler om å gjenopprette en normal funksjon eller utseende etter en skade, sykdom eller feilutvikling. Dette kan involvere komplekse teknikker som flaps, grafts og mikrokirurgi for å genoprette strukturer som ansiktet, hånden, brystet eller andre kroppsdeler.

Estetisk plastikkirurgi, også kalt skjønnhetskirurgi, handler om å forbedre en persons utseende ved bruk av kirurgiske metoder. Denne type kirurgi inkluderer ofte procedurer som brystreduksjon, brystforstørrelse, ansiktsløft, øyelokkelyft og bukrefresjering.

Det er viktig å understreke at plastikkirurgi er en seriøs medisinsk behandling som skal utføres av kvalifiserte fagpersoner for å sikre trygghet og godt resultat.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Mikrokirurgi är en typ av kirurgi där operationer utförs under ett operationsmikroskop med mycket hög förstoring och med specialdesignade, extremt små instrument. Mikrokirurgin används ofta inom områden som plastik- och rekonstruktiv kirurgi, ögonkirurgi och nervkirurgi. Den möjliggör att kirurgerna kan operera mycket små strukturer som blodkärl och nerver med stor precision.

En medicinsk definition av "infarkt" är dödsfall eller skada i ett område av kroppen på grund av ett plötsligt och ofta totalt stopp av blodflödet till området, vanligtvis orsakat av en blodpropp. Det mest vanliga typerna av infarkt är hjärtinfarkt (myokardieinfarkt) och cerebral infarkt (slaganfall). Hjärtinfarkt inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen stoppas, medan cerebral infarkt orsakas av att blodflödet till en del av hjärnan stoppas. Båda dessa tillstånd kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Glycinreceptorer är en typ av receptor som finns i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Det är en jonotrop receptor, vilket betyder att den bildar ett tunnel-liknande struktur när den aktiveras, vilket tillåter joner (elektriskt laddade partiklar) att passera genom och påverka nervcellers elektriska excitation.

Glycinreceptorer är specifikt inhibitoriska receptor, vilket betyder att de hyperpolariserar (minskar den elektriska excitationen hos) nervceller när de aktiveras. De gör detta genom att tillåta negativt laddade klorid-joner att strömma in i nervcellen, vilket minskar dess membranpotential och gör det svårare för den att generera en action potential (elektrisk impuls).

Glycinreceptorer aktiveras av den aminosyra neurotransmittorn glycin, som är den simplaste och minsta av de naturligt förekommande aminosyrorna. Glycin fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor i centrala nervsystemet och hjälper till att modulera excitationen hos nervceller. Dysfunktion i glycinreceptorer har visats vara associerade med neurologiska störningar, inklusive smärta, epilepsi och cerebral pares.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

Tiamylal är ett intravenöst användbart, snabbtverkande muskelrelaxerande medel som tillhör gruppen barbiturater. Det används vanligen inom kirurgi och intensivvård för att inducera och underhålla muskelrelaxering under konstgjord andning.

Läkemedlet fungerar genom att binde till GABA-A-receptorer i centrala nervsystemet, vilket ökar den inhibitoriska neuronala aktiviteten och orsakar muskelrelaxering som ett resultat av den reducerade skelettmuskelaktiviteten.

Tiamylal har en snabb början på verkan, ofta inom 1-3 minuter efter intravenös injektion, och kan ha en effektiv varaktighet på upp till 10-12 minuter. Det är vanligen nödvändigt att fortsätta med underhållsdoseringar av muskelrelaxerande medel under operationen för att upprätthålla den önskade nivån av muskelrelaxering.

Sedan några år tillbaka används tiamylal sällan som ett muskelrelaxeringsmedel på grund av sina biverkningar och risker, samt konkurrensen från modernare alternativ med mindre biverkningar.

Intrakraniellt tryck (ICP) är det tryck som finns inom kraniehålan, som innehåller hjärnan, cerebrospinalvätska och blod. Normalt ligger ICP mellan 5 och 15 mmHg. Ökat intrakraniellt tryck kan orsaka skada på hjärnan och är därför en viktig medicinsk parameter att övervaka, särskilt efter skalltrauma eller vid andra tillstånd som kan påverka hjärnans blod- och vätskeomsättning.

Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:

1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.

2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.

3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.

Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.

'Hypnos som bedövning' kan definieras som en tillstånd av medvetandet där individen är medveten om sin omgivning, men inte kan röra sig eller känna smärta på samma sätt som under fullt medvetande. Detta tillstånd uppnås vanligtvis genom användning av vissa läkemedel, så kallade bedövningsmedel, som verkar på centrala nervsystemet.

Bedövningen kan variera i djupnad beroende på vilket slags bedövningsmedel som används och hur mycket som ges. I lättare former av bedövning kan individen fortfarande höra och förstå vad som händer runt omkring sig, medan de i djupare former kan vara mer desorienterade eller till och med förlorar medvetandet helt.

Det är värt att notera att begreppet 'hypnos' ofta förknippas med en annan betydelse, nämligen som en form av psykologisk behandlingsmetod där individen induceras till ett särskilt medvetandetillstånd genom att koncentrera sig på en specifik stimulus, vanligtvis en hypnoterapeut som ger suggestions. Dock ska detta inte förväxlas med 'hypnos som bedövning'.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

'Syra-bas-jämvikt' (pH-homöostas) är ett medicinskt begrepp som beskriver den balans mellan syra och bas som hålls i kroppen för att upprätthålla en optimal pH-nivå i olika kroppsvätskor, till exempel blodet. En normal pH-värde för blod är cirka 7,4, och avvikelser från detta kan leda till ohälsa eller sjukdom.

Kroppen reglerar syra-bas-jämvikten genom att utväxla ämnen med omgivningen, till exempel genom andning (utväxling av koldioxid) och urinproduktion (utväxling av vätejoner). Dessutom finns det inre buffertsystem i kroppen som hjälper att motverka stora förändringar i pH-värdet.

Om syra-bas-jämvikten störs kan det leda till acidos eller alkalos, beroende på om pH-värdet blir för lågt (acidos) eller för högt (alkalos). Detta kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller läkemedel. Exempel på orsaker till acidos kan vara diabetes, njursjukdomar och lungemboli, medan alkalos kan orsakas av mag-tarmsjukdomar, överdosering av vissa läkemedel eller förlorande av för mycket vätska.

Spinal osteophytes, även kända som benskantutväxter eller knölar på ryggraden, är små benvälskar som bildas som en reaktion på degenerativa förändringar i ryggradens ledpannor. De uppstår ofta vid artros i ryggraden och kan orsaka smärtor, stelhet och andra symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är. I vissa fall kan osteophytes pressa ner på nervrötter eller komprimeras i ryggmärgen, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga muskler, känselbortfall och smärta i armar och ben. Behandlingen av spinal osteophytes kan innefatta mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

Den peroneala nerven (eller fibularnerven) är en nerv som styr muskelrörelse i underbenet och känsel i foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala peroneala nerven och den deepa peroneala nerven, och innerverar olika grupper av muskler i underbenet samt ger känsel till huden på yttre och främre delarna av foten. Skada på den peroneala nerven kan orsaka svaghet eller förlust av rörelseförmåga i foten och smärta eller kraftiga känselbortfall i foten.

In medicinsk terminologi, "drömmar" refererar till de mentala bilder och föreställningar som uppstår under sömnen. Drömmar inträffar främst under REM-sömn (Rapid Eye Movement), en fas av sömnen där hjärnan är aktivare än under lätta sömnsstadier och liknar den aktiva tillståndet när vi är vakna.

Drömmar kan variera i innehåll, intensitet och känslomässig påverkan. De kan vara fantastiska, rationella eller irrationella, och de kan inkludera minnen från ditt liv, önskemål, rädslor eller obesvarade behov. Drömmar kan också ha en betydelse för din psykiska hälsa och vara ett sätt att bearbeta dina känslor och erfarenheter.

Det är värt att notera att drömmen inte alltid är en exakt representation av verkligheten, utan snarare en subjektiv upplevelse som skapas av din egen hjärna.

Läkemedelskombinationer är when two or more active pharmaceutical ingredients (APIs) are combined into a single dosage form. This means that ett endast en enda tablet, kapsel eller annan typ av läkemedelsform innehåller mer än en aktiv substans. Detta görs ofta för att öka effektiviteten, minska biverkningarna eller förenkla behandlingen av sjukdomar som kräver kombinerad terapi med flera läkemedel.

Exempel på läkemedelskombinationer inkluderar kombinationsantibiotika, som innehåller två eller flera antibiotika i samma dosageform, och kombinationspreparat för behandling av blodtryckshöjning, som ofta innehåller en ACE-hämmare och en kalciumkanalblockerare.

Det är viktigt att vara medveten om läkemedelskombinationer och deras potentiala biverkningar, eftersom de kan påverka patientens respons på behandlingen och öka risken för interaktioner mellan läkemedlen.

Den perioperativa perioden är den tidsperiod som omfattar alla aspekter av patientvård som är relaterade till en planerad operation. Den kan delas in i tre faser:

1. Förberedande fas (preoperativt): Denna fas inkluderar alla förberedelser före operationen, såsom att utvärdera patientens medicinska historia, fysikaliska undersökning, laboratorieprov och andra tester som behövs för att bedöma patientens operativa risk. Den innefattar också att informera patienten om operationen, få ett skriftligt samtycke till operationen och ge instruktioner om förberedelser inför operationen, såsom att fasta och ta bort eventuella smycken eller proteser.

2. Operativa fas: Denna fas inkluderar själva operationen, som utförs av en kirurg med stöd från ett anestesi- och operations team. Under den här fasen kan patienten få olika former av bedövning eller smärtstillande behandling.

3. Uppföljande fas (postoperativt): Denna fas inkluderar all vård efter operationen, såsom att övervaka och behandla smärta, blödning, infektion och andra komplikationer. Det kan också innefatta att ge patienten instruktioner om vård av sitt sår, fysisk aktivitet och medicinering efter operationen.

Den perioperativa perioden kan variera i längd beroende på typen av operation och patientens individuella behov. Det är viktigt att alla aspekter av den perioperativa vården koordineras för att säkerställa en säker, effektiv och human operation.

Inre fixturer, även kallat interna organ eller inre vävnader, är de strukturer som finns inuti kroppen och utgör det mesta av vår fysiologi. De inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, tarmarna, könsorganen och flera andra organ och vävnader. Dessa strukturer har ofta specifika funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla livet och hälsa hos en individ. Exempelvis är lungorna ansvariga för andningen, levern renar blodet från skadliga ämnen, njurarna filtrerar blodet och tar bort avfall, medan tarmarna absorberar näringsämnen från maten.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Dynorphiner är en typ av opioidpeptider som binder till och aktiverar kappa-opioidreceptorer. De produceras naturligt i djur, inklusive människor, och har en roll i smärtreglering, emotioner och andra fysiologiska processer. Dynorphiner är kända för att orsaka starka smärta när de aktiverar sina receptorer och kan vara involverade i sjukdomar som depression, beroende och smärtsjukdomar.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Tolmetin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta och inflammation orsakade av artros, reumatoid artrit och annan muskuloskeletell smärta. Det fungerar genom att blockera en specifik enzymsyra i kroppen som orsakar inflammation och smärta.

Läkemedlets varunamn kan vara Tolectin eller Tolphen och det finns tillgängligt i form av tabletter och kapselform. Några vanliga biverkningar inkluderar mag-tarm-bivirkningar, huvudvärk, yrsel, sömnlöshet och andningsproblem. Läkemedlet kan också öka risken för allvarliga hjärt-kärlsjukdomar och magsår.

Samtidigt användande av andra läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat kan öka risken för biverkningar. Tolmetin bör inte användas under graviditet, särskilt under de sista tre månaderna, och under stillande. Det är viktigt att alltid konsultera en läkare eller apotekare innan man börjar använda något nytt läkemedel.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

'Främmande kroppar' (engelska: 'Foreign bodies') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva objekt som inte naturligt tillhör eller tillhör själva kroppen, utan istället har hamnat i kroppen genom olika sätt. Det kan röra sig om allt från små partiklar, som sandkorn eller bitar av mat, till större föremål, som nålar, skruvar eller glassplitter.

Främmande kroppar kan orsaka olika typer av besvär beroende på var de befinner sig i kroppen och hur stor storlek de har. I vissa fall kan de leda till infektioner, irritation eller skada vävnad, och i värsta fall kan de orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller andningsproblem.

Om en främmande kropp misstänks vara orsaken till symtom behöver den ofta tas bort genom ett medicinskt ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av speciella instrument som exempelvis en magnet.

Läkemedelstillförsel, lokal, är en metod för att tillföra ett läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, istället för att ge det systemiskt (t.ex. via oral route eller injektion). Detta görs vanligtvis med hjälp av en salva, kräm, gelé, spray eller plåster som innehåller aktiv medicinsk substans.

Exempel på användningsområden för lokal läkemedelstillförsel kan vara:

1. Lindring av smärta och inflammation i en särskild muskel eller led, till exempel med hjälp av en antiinflammatorisk kräm.
2. Behandling av ytliga infektioner på huden, genom användning av en antimikrobiell salva eller crème.
3. Lokal smärtlindring efter en operation, där ett lokalbedövande gel appliceras på operationsstället.
4. Behandling av hudåkommor som akne, där en kräm eller gel med aktiva substanser används för att reducera inflammation och bakterieväxt.

Lokal läkemedelstillförsel kan vara ett effektivt sätt att behandla specifika problem, eftersom det minskar systemiska biverkningar och ökar koncentrationen av läkemedlet i den behandlade området.

Glycin är en äkta aminosyra, betecknad med koden Gly eller G, och är den enklaste av alla aminosyror. Den har en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2) som direkt är bundna till samma kolatom, vilket ger den en molekylär formel på C2H5NO2. Glycin är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner och är också en viktig neurotransmittor i centrala nervsystemet.

En subduralblödning, intrakraniell, är en typ av blödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan (subduralrummet). Det kan orsakas av huvudtrauma eller skada på de blodkärl som förser hjärnan med blod. Symptomen kan variera beroende på storleken på blödningen och kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, svaghet på ena kroppshalvan eller i ansiktet, talrubbningar och medvetandeförlust. Behandlingen kan omfatta kirurgi för att avlägsna blodet och eventuellt reparera skadade blodkärl, samt intensivvård för att stödja andnings- och cirkulationsfunktioner.

"Vätsketerapi" (fluid therapy) är inom medicinen en behandlingsform där man ger patienten vätska intravenöst (via en ven i kroppen) för att behandla eller förebygga dehydrering, elektrolytbrist eller hypovolemi (sänkning av blodvolym). Det kan också användas för att stödja circulationssystemet och andra livsviktiga organ.

Det finns olika typer av vätskor som kan användas beroende på patientens behov, inklusive kristalloider (lösningar av salt och vatten) och kolloider (större molekyler som hjälper till att hålla vätskan inne i blodkärlen). Behandlingen kan vara anpassad efter patientens specifika behov, beroende på deras tillstånd och laboratoriedata.

'Urodynamik' är en medicinsk term som refererar till studien och undersökningen av hur urinvägar och muskler fungerar när de styr urineringen. Det inkluderar mätningar av tryck, flöde och volymer i urinblåsan och urinröret under vila och vid olika former av aktivitet, till exempel vid skrämd eller provocerad sammandragning av muskler som styr urineringen.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av urinvägsproblem, såsom inkontinens, svårigheter med urinering eller återkommande urinvägsinfektioner. Genom att mäta och analysera dessa faktorer kan läkare få en bättre förståelse för patientens specifika problem och därmed kunna erbjuda mer effektiva behandlingsalternativ.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

'Sakralregion' refererer til den del af rygsøjlen som består af de fem nederste brystværtskiver (T12) og de fem sakrale værtskiver (S1-S5). Dette er en del af den centrale nervøse systemets underdele, som kaldes det autonome nervesystem. Sakralregionen har en vigtig rolle i at kontrollere kroppens affektive funktioner, herunder tarmfunktion, blærefunktion og seksuel respons.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

Elektroakupunktur är en form av akupunktur där små elektriska impulser används i kombination med traditionell akupunktur. Elektroakupunkturen innebär att något lättare strömförande ställs in mellan två acupunktnålar, som sätts in i olika akupunkturpunkter på kroppen. Denna metod används ofta för att behandla smärta och andra sjukdomar, såsom muskuloskeletala problem, neurologiska tillstånd och psykiatriska störningar.

Det finns olika typer av elektroakupunktur, men de flesta involverar att en liten ström av elektrisk energi skickas genom nålar som är insatta i akupunkturpunkter. Strömmen kan variera i frekvens och intensitet beroende på behandlingens syfte. Elektroakupunkturen anses verka genom att stimulera nervändarna och orsaka en kaskad av händelser som kan leda till smärtlindring, förbättrad cirkulation och läkerprocessen.

Det är viktigt att notera att elektroakupunkturen inte är lika vetenskapligt stödd som traditionell akupunktur och att det behövs mer forskning för att fastställa dess säkerhet och effektivitet. Liksom med alla medicinska behandlingar bör elektroakupunkturen endast utföras av en licensierad och kvalificerad terapeut.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

En gallblåseoperation med laparoskop, även känd som laparoskopisk kirurgi eller cholecystektomi, är en typ av minimalinvASIV operation där surgeons använder ett instrument som kallas en laparoskop för att ta bort gallblåsan.

En laparoskop är en tunn, böjlig tub med en liten kamera och ett ljus på änden. Under operationen görs små snitt (incisioner) i patientens bukväv, och laparoskopen införs genom incisionerna för att ge surgeonen en inre syn på gallblåsan och omgivande strukturer.

Gallblåsen avlägsnas sedan med hjälp av speciella instrument som införs genom andra små inkisioner. Efter operationen stängs snitten vanligtvis med hjälp av absorbabla suturer eller klämnader.

Laparoskopisk gallblåseoperation är en relativt vanlig procedur och många patienter kan återgå till sin normala aktivitet inom ett par veckor efter operationen.

'Nervskyddande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att skydda nervsystemet från skada. Dessa kan användas för att behandla eller förebygga olika tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinson eller Alzheimers sjukdom), skador på nervsystemet orsakade av kemikalier, infektioner eller trauma.

Exempel på nervskyddande medel inkluderar:

1. Antioxidanter: Dessa är substanser som skyddar celler, inklusive nervceller, från skada orsakad av fria radikaler. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E, vitamin C och selen.

2. Neurotrofiska faktorer: Dessa är proteiner som främjar tillväxten, underhållet och överlevnaden av nervceller. Exempel på neurotrofiska faktorer som används som nervskyddande medel är glial cell linjära neurotrofin-3 (GDNF) och brain-derived neurotrophic factor (BDNF).

3. Kalciumkanalblockare: Dessa är läkemedel som blockerar inträdandet av kalcium i nervceller, vilket kan hjälpa att skydda nervceller från excesiv aktivering och skada. Exempel på kalciumkanalblockare som används som nervskyddande medel är nimodipin och flunarizin.

4. Anti-inflammatoriska medel: Dessa kan hjälpa att reducera inflammation i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på anti-inflammatoriska medel som används som nervskyddande medel är kortikosteroider och minocyklin.

5. Antioxidanter: Dessa kan hjälpa att reducera oxidativ stress i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E och N-acetyl-L-cystein (NAC).

Det är värt att notera att många av dessa läkemedel fortfarande befinner sig i tidiga stadier av utveckling och behöver ytterligare studier för att fastställa deras säkerhet och effektivitet som nervskyddande medel.

Lufttryck är ett mått på den kraft som atmosfärens luft ger upphov till på olika ytor och i olika djup. Det standardmått som används för att mäta lufttrycket är pascal (Pa), men det kan även uttryckas i millibar (mb) eller i mm kvicksilver (mmHg).

I medicinsk kontext avses ofta med lufttryck det tryck som andningsluften utövar på lungorna under inandning och utandning. Det normalt sett normala lufttrycket vid havsytan är ungefär 101 325 Pa (1 atm), men luftpressuren kan variera beroende på höjden över havet, väderförhållanden med mera.

I samband med sjukdomar eller skador på lungorna kan lufttrycket i lungorna bli förhöjt eller sänkt, vilket kan ha negativa effekter på andningsfunktionen och syresättningen av kroppen. Exempel på sådana tillstånd är lungsäcksinflammation (pneumothorax), lungkollaps (atelektas) eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

Medicinskt sett kan en "kramp" definieras som oväntat, ofrivilligt och plötsligt sammandragning eller kontraktion av en muskel eller en grupp av muskler. Krampar kan orsakas av ett brett spektrum av medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, elektrolytbrist, skador och vissa läkemedel. De kan också uppstå som en reaktion på intensiv fysisk aktivitet eller utmattning. I vardagligt tal används termen "kramp" ofta för att beskriva en kraftig smärta eller spasmer i magmuskulaturen, men medicinskt sett är det inte samma sak som en muskelkramp.

Arteriovenösa missbildningar (AVM) är en sällsynt medfödd sjukdom där blodkärlen i hjärnan eller annorstädes i kroppen inte har utvecklats normalt. I ett AVM bildas det abnorma förbindelser mellan artärer (blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader) och vener (blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat).

I ett normalt blodkärlsystem skiljer sig artärer och vener åt genom sin struktur och funktion. Artärernas väggar är tjockare och mer elastiska än venernas, och de har en muskelskikt som hjälper till att pumpa blodet genom kroppen. Venerna har tunnare väggar och saknar muskelskikt, vilket gör dem mer flexibla och anpassningsbara till variationer i tryck och flöde.

I ett AVM är den normala separationen mellan artärer och vener förlorad, vilket kan leda till höga blodflöden och ökad tryck i de abnorma förbindelserna. Detta kan orsaka en rad symtom beroende på var AVM:et är lokaliserat, men i hjärnan kan det leda till svårigheter med balans, koordination, minnesförlust, huvudvärk, yrsel, och i värsta fall stroke eller hjärnblödning.

AVM:er behandlas vanligtvis med kirurgi, radioterapi eller embolisering (en procedur där en substans injiceras i blodkärlen för att blockera blodflödet). Behandlingen beror på flera faktorer, inklusive patientens ålder, allmänt tillstånd och symtom, samt storleken och lokaliseringen av AVM:et.

Herniorrhaphy är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där man reparerar en hernia genom att sy igen den defekta muskel- eller bindvävsväggen. Ordet herniorrhaphy kommer från grekiska, där "herni" betyder "skida" och "rhaphy" betyder "sy".

Under en herniorrhaphyoperation placerar kirurgen ofta ett nätliknande material över den defekta området för att stödja och förstärka den reparerade väven. Detta kan hjälpa att minska risken för ytterligare skador eller återfallshernier i framtiden.

Det finns olika typer av herniorrhaphy-operationer, beroende på vilken typ av hernia som behöver repareras och var den är lokaliserad. Till exempel kan en inguinalherniorrhaphy användas för att reparera en inkorgningshernia i ljumsken, medan en femoralherniorrhaphy används för att reparera en hernia som lokaliserats i höftregionen.

Neurokinin-1-receptorer (NK-1-receptorer) är en typ av G-proteinkopplade receptor som binder till peptidhormonet substance P. När substance P binder till NK-1-receptorn aktiveras det intracellulära signalsystemet, vilket leder till en varierad svarsmönstring i cellen beroende på celltyp. I det centrala nervösa systemet är NK-1-receptorerna involverade i smärtperception, emotioner och aptitreglering med mera. I det perifera nervsystemet deltar de bland annat i inflammatoriska processer och smärttransduktion.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

Toraxkirurgi, även känt som thoraskirurgi, är en specialitet inom kirurgi som fokuserar på operationer och behandlingar av organ i bröstkorgen (torax). Toraxkirurgiska tekniker innefattar sådana procedurer som:

1. Thorakotomi: En öppen kirurgisk metod där en incision görs på toraxväggen för att tillgängliggöra lungor, hjärta och stora blodkärl.
2. Videothorakoskopi (VATS): Minimalt invasiv teknik som använder en kamera och speciella instrument insatta genom små incisioner för att utföra operationer på lungor, mediastinum och pleura.
3. Lobektomi: En operation där en lob av lungan tas bort. Det kan vara ett behandlingsalternativ vid tidig cancer eller andra lungsjukdomar som till exempel kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
4. Pneumonektomi: En operation där en hel lunga tas bort, ofta använd för att behandla lungcancer.
5. Mediastinoskopi: En minimal invasiv procedure där en kamera och speciella instrument insätts genom halsen för att undersöka mediastinet (det område mellan lungorna) och ta prover för biopsier.
6. Oesofagektomi: En operation där en del eller hela matstrupen tas bort, ofta använd för att behandla cancer i matstrupen.
7. Aortakorvaktomie: En operation där aortakorvet (den stora blodkärlen som leder ut från hjärtat) repareras eller ersätts. Det kan vara ett behandlingsalternativ vid aneurysm (utbuktning av kärlet) eller dissection (skada på kärlets innersta lager).
8. Perikardektomi: En operation där perikardet (hjärtats yttre hinna) tas bort, ofta använd för att behandla perikardit (inflammation i perikardet).
9. Ventrikelreduktion: En operation där en del av hjärtmuskeln i vänster ventrikel tas bort för att behandla kongestivt hjärtfel och andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

'Narkotika' är ett samlingsbegrepp för substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka smärtstillande, sedativ, euforiserande eller hallucinogena effekter. De flesta narkotikaklassade preparaten har en potential att missbrukas och är styrda av lagar och regler för att skydda allmänheten från skada.

Exempel på vanliga narkotika inkluderar opiater som morfin och heroin, sedativa som diazepam (Valium) och alkohol, stimulanter som kokain och amfetamin, samt hallucinogener som LSD. Det är viktigt att notera att många av dessa substanser också har legitima medicinska användningsområden när de preskrivs och används korrekt under medicinsk övervakning.

Ortopediska fixationsanordningar är medicinska enheter som används för att stabilisera och stödja ben, led eller annan skelettdel under läkande efter en skada eller operation. Dessa kan vara exempelvis splintar, bandage, korsettar, plåtar, skruvar och proteser. De hjälper till att hålla kroppsdelarna på rätt plats, minska smärta och förhindra ytterligare skada under rehabiliteringen.

'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.

I den medicinska kontexten refererar termen "tumme" vanligtvis till tummen på handen. Men i vissa fall kan det även användas för att beskriva en abnorm tumörliknande vävnadsformation eller svullnad i kroppen. I den senare betydelsen är det dock mer korrekt att använda termen "tumör".

Så, medan "tumme" ofta inom medicinen refererar till den tumme vi har på vår hand, kan det i andra sammanhang syfta på en abnorm formation som kallas tumör.

Bicuculline är en organisk förening som är ett starkt antagonist mot GABA-A receptor i centrala nervsystemet (CNS). Det betyder att bicuculline blockerar effekten av neurotransmittorstionen gamma-aminobutyric acid (GABA) på GABA-A receptorn.

GABA är den primära inhibitoriska neurotransmittorn i CNS och har en dämpande effekt på nervcellers excitation. När bicuculline blockerar GABA-A receptorn, förhindras denna dämpande effekt och orsakar istället en ökad excitation av nervcellerna.

Bicuculline används ofta i forskning för att undersöka funktionen hos GABA-systemet och har potential som ett terapeutiskt verktyg inom neurologi, men det kan också orsaka skadliga effekter vid överdosering.

'Patch-clamp-tekniker' är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflöden genom en individuell jonkanal i cellmembranet. Den utvecklades av den tyska forskaren Erwin Neher och den amerikanske forskaren Bert Sakmann år 1981, för vilket de belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1991.

Tekniken innebär att en glas pipett fylls med en elektrolytlösning och placeras i kontakt med cellmembranet så att en liten del av membranet sugs in i pipetten och formar en "patch" eller ett "tätslag". När denna patch är intakt, kan potentialen över membranet justeras så att jonkanalen öppnas och jonflödet genom kanalen kan mätas som en ström.

Patch-clamp-tekniken används inom flera områden av biomedicinsk forskning, till exempel för att studera hur jonkanaler regleras och hur de påverkar cellers elektriska signalering, samt för att utveckla läkemedel som kan modulera jonkanalfunktionen.

'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.

Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.

Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.

Etilefrin är ett sympatomimetiskt amin som används som läkemedel för att behandla lågt blodtryck eller hypotension, särskilt i samband med anestesi och operation. Det fungerar genom att stimulera alfa-adrenoreceptorer, vilket orsakar konstriktion (trångning) av blodkärlen och ökar därmed blodtrycket.

Etilefrin kan också användas för att behandla svag puls, andningssvårigheter och chock. Det saltsyrebasiska preparatet etilefrin hydroklorid är lättlösligt i vatten och har en starkt bitter smak.

Det bör ges under medicinsk övervakning eftersom det kan orsaka ökad hjärtfrekvens, högt blodtryck, nervositet, huvudvärk, yrsel och illamående vid överdosering eller individuell överkänslighet.

Det medicinska begreppet "hjärt-kärlsystemet" (kardiovaskulära systemet) refererar till strukturer och funktioner som är involverade i pumpning, transport och cirkulation av blod i kroppen. Det inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen.

Hjärtat är ett muskulärt organ som pumpar blod genom kroppen. Det består av fyra kamrar: två övre, som kallas förmak, och två nedre, som kallas kammare. Blodet pumpas från hjärtat genom artärerna till olika delar av kroppen för att leverera syre och näringsämnen till celler. Efter att ha släppt av syret och tagit upp kolsyra och avfallsprodukter, returneras blodet till hjärtat via venerna. Kapillärerna är mycket små blodkärl som förbinder artärerna och venorna och som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra substanser mellan blodet och cellerna i kroppen.

Ett friskt hjärt-kärlsystem är viktigt för att underhålla liv och hälsa. Problem med hjärt-kärlsystemet kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck och kärlkramp.

En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.

Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:

* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.

Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.

"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.

Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.

Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

'Beröring' kan definieras medicinskt som en direkt kontakt eller förening mellan två objekt, vanligtvis mellan en mänsklig hand eller ett medicinskt instrument och en del av en patients kropp. Beröring används ofta i medicinen för att undersöka patienter, utföra behandlingar och ge vård. Den kan också ha en emotional betydelse som kan vara viktig för att upprätthålla patientens välbefinnande och deras förtroende för vården.

Intubering är en medicinsk procedur där en slang, kallad en endotracheal tube, placeras i luftvägen genom munnen eller näsan till de övre luftvägarna (trachea). Detta görs vanligtvis under bedövning och med hjälp av en laryngoskop för att kunna se struphuvudet. Intuberingen används ofta under allvarlig sjukdom eller skada när patienten inte kan andas på egen hand, behöver ventilatorstöd eller skydda luftvägarna från aspiration av maginnehåll eller blod. När tuben är placerad korrekt, kontrolleras positionen med röntgen och/eller kapnografi (mätning av koldioxid i utandningsluften). Intubering kan vara ett tillfälligt eller permanent stöd beroende på patientens medicinska tillstånd.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.

Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.

Munrehabilitering (eller oral rehabilitering) är en process där målet är att hjälpa en person att förbättra sin förmåga att tugga, svälja och tala efter en sjukdom, skada eller medfödd defekt. Det kan innebära användning av proteser, tandimplantat, tandsatta skivor eller andra metoder för att ersätta saknade tänder eller strukturer i munhålan. Munrehabilitering kan också involvera övningar och terapi för att stärka muskler och förbättra koordinationen i ansiktet och munhålan. Syftet är att återställa funktionen så mycket som möjligt och förbättra den drabbades kvalitet av livet.

Ependymom är en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller, celler som tapetserar de ventriklar och centrala kanalerna i hjärnan och ryggmärgen. Dessa celler producerar cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen.

Ependymom kan vara av olika typer beroende på var de uppstår i centrala nervsystemet. De kan delas in i intrakraniala ependymomer (som uppstår i hjärnan) och spinala ependymomer (som uppstår i ryggmärgen). Intrakraniella ependymomer är vanligare än spinala ependymomer.

Ependymom kan vara av olika grader av malignitet, från låggradiga till höggradiga. Låggradiga ependymomer växer långsammare och är mindre benägna att sprida sig, medan höggradiga ependymomer är mer aggressiva och har en högre risk att spridas till andra delar av centrala nervsystemet.

Symptomen på ependymom kan variera beroende på var tumören finns lokaliserad, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, yrsel, balanssvårigheter och nedsatt syn eller hörsel. Behandlingen för ependymom består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandning och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumör.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

En kotförskjutning, även kallat rectal prolaps, är ett tillstånd där en del eller hela tjocktarmen (kolon) sticker ut genom rektum och anus. Detta kan orsakas av att musklerna och ligamenten som håller kroppens inre organ på plats har försvagts eller skadats.

Kotförskjutning kan delas upp i tre olika typer:

1. Delvis prolaps: Endast en liten del av tjocktarmen sticker ut genom rektum och anus.
2. Total prolaps: Hela tjocktarmen har förskjutits och sticker ut genom rektum och anus.
3. Intern prolaps (occult prolaps): Innerverna till tjocktarmen har skadats, vilket gör att den inte kan dra sig tillbaka in i kroppen efter defekation. Denna typ av prolaps är inte synlig utanför kroppen.

Symptomen på en kotförskjutning kan variera beroende på typ och graden av förskjutningen, men kan inkludera svårigheter att kontrollera tarmrörelserna, smärta eller obehag i anus eller låret, blödning från anus, opasslig stoling och en känsla av omedelbar behov av att gå på toaletten.

Behandlingen för en kotförskjutning kan variera beroende på orsaken till tillståndet och dess svårighetsgrad. För mindre allvarliga fall kan behandlingen innefatta livsstilsförändringar, såsom ökad fiberrikedom i kosten och ökad fysisk aktivitet. Mer allvarliga fall kan kräva operation.

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.

'Urinrör' (eller 'urethra') är ett rör som transporterar urin från urinblåsan och ut genom kroppen. Hos män leder urinröret även urinen ifrån prostata, sammanflödet av körtlarna runt penisroten och sädesblåsorna. Urinrörets öppning kallas för meatus. Hos kvinnor är urinröret mycket kortare än hos män och sträcker sig från urinblåsan till yttre könsorganen.

Glutaminsyra är en ämiljäsyra som spelar en viktig roll i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det är den vanligaste exciterande aminosyran i centrala nervsystemet och fungerar som en neurotransmittor, vilket innebär att det hjälper till att överföra signaler mellan neuroner (hjärnceller). Glutaminsyra är också involverad i flera andra biologiska processer, såsom metabolism, buffring av syrabalansen och produktion av andra aminosyror. Anormalt höga nivåer av glutaminsyra kan vara skadliga för nervceller och ha en roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom och multipla skleros.

I medicinskan betyder "mellangärde" ofta ett stadium under sjukdomsprocessen eller läketiden, där patienten inte längre befinner sig i den akuta fasen men ännu inte heller är helt återställd. Under mellangårdet kan vissa symtom fortfarande vara närvarande, även om de har avtagit i styrka jämfört med under den akuta fasen. Detta stadium kallas också för subakut fas eller rekonvalescens. Under mellangårdet kan patienten behöva fortsatt vård och/eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).

Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:

1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.

Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.

Andningsförlamning, även kallat respiratorisk muskulatur flaccid paralys, är ett medicinskt tillstånd där andningsmuskulaturen blir slapp (flaccid) och inte kan fungera korrekt. Detta kan leda till att patienten har svårigheter att andas och transportera syre till kroppen, vilket kan vara livshotande.

Orsaken till andningsförlamning kan variera, men det kan exempelvis bero på skador på ryggmärgen, neurologiska sjukdomar, förgiftning eller påverkan av vissa läkemedel. I vissa fall kan andningsförlamning behandlas med respiratorisk stöd, till exempel med en mask som hjälper patienten att andas, eller med mediciner som stödjer andningsmuskulaturen. I allvarliga fall kan patienten behöva intuberas och placeras på livsuppehållande behandling i en intensivvårdsavdelning.

"Diskektomi" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela en intervertebral disk tas bort. Denna typ av operation utförs vanligtvis för att lindra smärta eller andra symtom orsakade av ett tryck på nervrötter i ryggmärgen, som kan uppstå till följd av en skadad disk.

I en diskotomi kan både kärnan (nucleus pulposus) och yttre lagret (annulus fibrosus) av disken tas bort. Detta görs ofta när konservativa behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga för att lindra smärtan eller förbättra funktionen hos patienten.

Det är viktigt att notera att det finns också en annan typ av operation som kallas microdiskektomi, där man använder ett mikroskop för att underlätta operationen och minska skadan på omgivande vävnader. Microdiskektomi är ofta mindre invasiv än en traditionell diskektomi.

En allergisk chock, även känd som anafylaxi, är en livshotande överreaktion av kroppens immunsystem på ett ämne (allergen) som den uppfattar som farligt. Reaktionen utlöses vanligtvis inom minuter efter att personen har varit i kontakt med allergivätskan och kan involvera flera olika kroppsfunktioner.

Allvarliga symptomen på en allergisk chock kan omfatta andnöd, hosta, yrsel, svimning, accelererat hjärtslag, snabb puls, svullnad i ansikte, läppar, hals eller tunga, samt hudutslag, klåda och kramp i magen eller tarmsystemet. I värsta fall kan allergisk chock leda till koma eller död om den inte behandlas omedelbart.

Den vanligaste orsaken till en allergisk chock är livsmedel, följt av insektsbett och -sting, läkemedel och latex. Behandlingen av en allergisk chock innefattar ofta injektion av adrenalin (epinefrin), som hjälper att minska svullnaden och öka hjärtverksamheten, samt andra läkemedel för att behandla specifika symptom. Personer med känd allergi som kan utlösa en allergisk chock bör ha ett aktionsplan och vara välutbildade om hur de ska hantera en sådan situation.

"Arbetsprestation" är ett begrepp inom arbshälsa och medicin som refererar till en individ´s förmåga att utföra arbetsrelaterade uppgifter och ansvarsområden. Den medicinska definitionen av "arbetsprestation" kan variera, men ofta inkluderar den följande aspekter:

1. Kognitiv förmåga: innefattar förmågan att tänka klart, lära sig nya saker, ta beslut och lösa problem.
2. Fysiska förmågor: innefattar styrka, uthållighet, rörlighet, balans och koordination.
3. Psykiska förmågor: innefattar emotionell stabilitet, psykisk hälsa och välbefinnande.
4. Sociala förmågor: innefattar kommunikationsförmåga, samarbetsvilja och förmågan att bygga och underhålla relationer på arbetet.
5. Förmåga att hantera stress: innefattar förmågan att klara av arbetsrelaterad stress och andra stressorer i livet.

En läkare eller annan medicinsk expert kan utvärdera en persons arbetsprestation genom att undersöka deras symptom, funktionsnivå, sjukdomshistorik och andra relevanta faktorer. Syftet med en sådan utvärdering är ofta att fastställa om en person har några begränsningar eller funktionshinder som kan påverka deras förmåga att utföra sitt arbete, och om det behövs någon form av anpassning eller stöd för att underlätta deras arbetsprestation.

I'm sorry, there seems to be a typo in your request. If you are asking for a medical definition of "isoproterenol," here it is:

Isoproterenol is a medication that belongs to a class of drugs called beta-adrenergic agonists. It works by stimulating the beta-2 receptors in the lungs, which leads to relaxation of the smooth muscle in the airways and increased airflow to the lungs. Isoproterenol is used to treat bronchospasms associated with asthma, chronic obstructive pulmonary disease (COPD), and other respiratory conditions. It can also be used to test the function of the heart and blood vessels in certain diagnostic procedures.

It's important to note that isoproterenol can have significant cardiovascular effects, including increasing heart rate and contractility, so it must be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

Torakoskopi är en kirurgisk procedure där en tunn, böjlig tub med en kamera och ljuskälla, kallad ett torakoskop, införs genom en liten incision i bröstet för att undersöka eller behandla strukturer inne i thorax (brösthålan). Proceduren utförs vanligtvis under allmänbedövning och kan användas för att diagnostisera eller behandla en rad olika problem, till exempel att ta biopsier av lungvävnad eller att behandla lunginflammationer.

'Ligamentum flavum' är ett gult, elastiskt ligament som finns i ryggraden (kolonnen). Det sträcker sig mellan de bakre delarna (posteriora) av varje ryggkotor (vertebra) och hjälper till att stabilisera ryggraden samt begränsa flexion i ryggraden. 'Ligamentum flavum' innehåller höga nivåer av elastin, vilket gör det mycket flexible under normala omständigheter. Det är vanligt att se en förtjockning av ligamentum flavum hos äldre individer, vilket kan leda till kompression av nervrötter och bäckengångssymtom som sciatica.

Ischiatic neuropathy, även känt som ischiaticusnerveinflammation eller ischiaticusneuropati, är en nervskada eller irritation av den ischiatiska nerven. Den ischiatiska nerven är en stor nerver som förgrenar sig från ryggraden i ländryggen och innerverar musklerna i bakdelen, låren och benen, samt känseln i delar av skinnet på baksidan av benet.

Ischiatic neuropathy kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kompression eller skada av nerven, sjukdomar som diabetes, tumörer, infektioner eller trauma till ländryggen eller höftområdet. Symptomen på ischiatic neuropathy kan variera beroende på graden och platsen på skadan, men de kan inkludera smärta, kramper, svaghet eller förlorad känsel i låren och benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och avbildningsstudier som magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innebära mediciner för smärtlindring, fysisk terapi, operation eller kombinationer av dessa.

Opioid receptor mu (μ) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder endogena opioider såsom ändorfiner, enkefaliner och dinorfiner, samt exogena opioider såsom morfin och heroin. När ett opioidpeptid eller -alkoid binder till denna receptortyp aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till smärtlindring, andningsdepression, eufori och fysisk beroende vid långvarig användning.

Mu-opioidreceptorerna delas vanligtvis in i två undergrupper: μ1 och μ2. Aktivering av μ1-receptorer orsakar smärtlindring, eufori och förstoppning, medan aktivering av μ2-receptorerna orsakar andningsdepression, fysisk beroende och i vissa fall smärtlindring.

Det är värt att notera att opioider som binder till mu-opioidreceptorer också kan ha en affinitet till andra opioidreceptor typer, såsom delta (δ) och kappa (κ), vilket kan påverka deras farmakologiska effekter.

In medical terms, "erinring" refers to a memory or recall of information from past experiences. It is the ability to remember and recollect information that has been learned or experienced before. Memory can be categorized into different types such as short-term memory, long-term memory, and sensory memory.

Memory is an essential cognitive function that allows individuals to encode, store, and retrieve information. The process of memory involves several brain regions, including the hippocampus, amygdala, and prefrontal cortex. Memory loss or impairment can occur due to various reasons, such as neurological disorders, aging, trauma, or certain medications.

In summary, 'erinring' is a medical term that refers to the cognitive process of remembering and recalling information from past experiences.

Fluoridering (fluoridation) är ett tillägg av fluor till vatten, salt, tandkräm eller andra produkter med syfte att förhindra tooth decay genom att stärka emaljen på tänderna. Fluorid är ett naturligt förekommande grundämne och finns i naturen i olika koncentrationer. I vatten fluoridering används oftast en koncentration av 0,7-1,2 milligram per liter (mg/L).

Fluoridering har visat sig vara en effektiv metod för att förebygga tooth decay och är en allmänt accepterad metod inom folkhälsoarbete. Fluoridering av vatten är den mest kostnadseffektiva metoden, men även salt- och tandkrämfluoridering används i olika länder.

Fluorideringen fungerar genom att fluoridet binds till emaljen på tänderna och hjälper till att stärka den genom att bilda ett skyddande skikt som skyddar mot tooth decay. Fluoridering kan också hjälpa till att reparera tidiga skador på emaljen.

Det är viktigt att notera att för höga koncentrationer av fluorid kan vara skadliga och orsaka en sjukdom som kallas fluoros, vilket kan leda till tandförfärdning och benförändringar. Därför är det viktigt att regleringen och övervakningen av fluoridering sker på ett säkert och effektivt sätt.

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

Stilbamidiner är en typ av psykoaktiv substans som tillhör kategorin phenylalkylaminer. Det är ett starkt agonist (aktiverare) av serotoninreceptorerna 5-HT2B och 5-HT2A, och används i forskning för att studera serotoninsystemet i hjärnan.

I medicinsk kontext har stilbamidiner inte godkänts som läkemedel för klinisk användning hos människor, men det har visat potential som ett möjligt behandlingsalternativ för neurodegenerativa sjukdomar såsom Parkinson's disease och Huntington's disease. Dessutom har stilbamidiner visat sig ha potential som antidepressiva och anxiolytiska (ångestdämpande) medel i djurstudier, men ytterligare forskning behövs för att fastställa säkerheten och effektiviteten hos dessa användningsområden.

I medicinska sammanhang kan ‘framstupaläge’ (engelska: *prolapse*) definieras som en tillstånd där en kroppsdel, ett organ eller en struktur förskjuts från sin normala position. Detta kan ske till följd av slapp muskulatur, skada, åldrande eller ökat tryck på området.

Exempel på olika typer av framstupalägen inkluderar:

* Vaginal prolaps: När vaginans väggar förlorar stöd och faller ned i eller utanför slidan.
* Uterusprolaps: När livmodern (matris) förskjuts från sin normala position inne i bäckenet och pressar ned i slidan.
* Beckenbottenprolaps: När musklerna och bindväven i bäckenbotten försvagas och låter tarmslemhinnor, blåsa eller livmoder glida ned från sin normala position.
* Anal prolaps (rektal prolaps): När en del av rektum (slutet av tjocktarmen) glider ut genom anus, särskilt när man sträcker på sig för att göra en avföring.

Behandlingen för framstupalägen kan variera beroende på typ, svårighetsgrad och personliga faktorer, men den kan inkludera vila, övningar, mediciner, hjälpmedel eller kirurgi.

Formaldehid är ett organisk förening med den kemiska formeln CH2O. Det är en färglös, illaluktande gas vid rumstemperatur, men den kan också finnas i flytande form under vissa förhållanden. Formaldehid används inom många industrier, bland annat inom produktionen av konserveringsmedel, lim och harts. Den är även känt för sin bakteriedödande effekt och används därför som desinfektionsmedel inom vården. Långvarig eller upprepad exponering för formaldehid kan dock vara skadlig för människors hälsa och orsaka symptom som irritation av ögon, näsa och svalg samt astmaartade besvär.

En GABA-blockerare är ett ämne eller läkemedel som blockerar verksamheten hos en neurotransmittor som kallas gamma-aminobutyriska syra (GABA). GABA är en signalsubstans i centrala nervsystemet som har en dämpande effekt på exciterade nerver och hjälper till att reglera kommunikationen mellan nerverna.

GABA-blockerare fungerar genom att hindra GABA från att binda till sina receptorer i hjärnan, vilket orsakar en ökad excitation av nervcellerna och kan leda till symtom som rastlöshet, irritabilitet, krampanfall och i vissa fall psykoser.

Exempel på läkemedel som kan fungera som GABA-blockerare inkluderar antiepileptika som pregabalin och gabapentin, men även vissa antipsykotiska läkemedel som clozapin och olanzapin. Det är viktigt att notera att dessa läkemedel inte alltid blockerar alla typer av GABA-receptorer, utan kan vara mer selektiva i sin verkan.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

Perifer kateterisering är en medicinsk procedur där en smal, böjlig tub (kateter) införs in i en artär eller ven i ett extremitet (t.ex. arm eller ben), vanligtvis för att administrera läkemedel, fluider eller för att genomföra diagnostiska tester. Detta skiljer sig från central kateterisering, där katetern placeras in i en stor vena nära hjärtat, till exempel subklaviakateterisering eller jukstakanalerar kateterisering. Perifer kateterisering används ofta för kortvarig behandling och är vanligt förekommande inom både akut- och planerad vård.

Butorfanol är ett syntetiskt opioid analgetikum som används för att behandla moderat till stark smärta. Det verkar genom att binda till specifika opioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen, vilket leder till smärtlindring och andningsdepression. Butorfanol kan administreras via olika rutter, inklusive injektion, intranasal väg och som en transdermal patch.

Läkemedlet har också viss verkan som andningsstimulerande medel, men vid överdosering kan det orsaka andningsdepression och död. Butorfanol bör endast användas under läkarövervakning och efter att andra smärtlindrande behandlingar har visat sig vara otillräckliga.

Det är viktigt att notera att butorfanol, likaväl som alla opioider, kan leda till beroende och missbruk. Dessutom kan det orsaka allvarliga biverkningar, såsom yrsel, illamående, kräkningar, förvirring, hallucinationer, yrsel, andningsdepression och i värsta fall död vid överdosering.

Medfödd smärtkänslighet, också känd som primära smärtkänslighetsstörningar, är en grupp medicinska tillstånd där individen har en nedsatt smärttröskel eller ökad smärtpåverkan jämfört med den genomsnittliga befolkningen. Detta beror på neurologiska och genetiska faktorer, vilket gör att personen upplever smärta mer intensivt och/eller längre än vanligt.

Det finns olika former av medfödd smärtkänslighet, till exempel:

1. Kongenitala insensitiva till smärta (CIP) - en mycket sällsynt störning där individen saknar förmåga att känna smärta överhuvudtaget.
2. Erytmalgi - ett tillstånd där personen har en ökad smärtkänslighet i huden, ofta utlöst av värme eller fysisk kontakt.
3. Small fibersensitivitetssyndrom (SFS) - en neurologisk störning som orsakar ökad smärtkänslighet, speciellt i huden och under ytan av huden.
4. Vissa former av neuropatiska smärtsyndrom, såsom komplex regionalt smärtsyndrom (CRPS), kan också vara medfötta eller uppstå till följd av neurologiska skador eller sjukdomar.

Medfödde smärtkänslighetsstörningar kan ha en betydande negativ påverkan på individens livskvalitet och funktionsnivå, eftersom de kan uppleva smärta i samband med vanliga aktiviteter eller till och med vid vila. Det är viktigt att dessa tillstånd diagnostiseras korrekt och behandlas adekvat för att underlätta symptomen och förbättra livskvaliteten.

Impedanspletysmografi är en icke-invasiv metod för att undersöka funktionen i de djupa venerna i benen. Den mäter impedansen (ohm), ett mått på motståndet, hos blodet som flyter genom venorna när musklerna i benet kontraherar och relaxerar.

Under en impedanspletysmografi placeras elektroder runt benet och patienten får instruktioner att dra ihop och slappna av muskler i foten och underbenet. Detta görs medan impedansmätningarna tas.

Resultatet av undersökningen visar hur väl venorna fungerar när blodet pumpas tillbaka till hjärtat, och kan användas för att diagnostisera kärlrelaterade sjukdomar som djup ventromyalgi (DVT) eller kronisk venös insufficiens.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

'Noble gases' er en betegnelse for en gruppe af grundstoffer i det periodiske system, der også kaldes gruppe 18 eller de ædle gasser. Disse grundstoffer har fuldt opbefattede elektronskal og er derfor meget reaktionsudelte, hvilket betyder at de sjældent danner kemiske forbindelser med andre atomer. De mest almindelige noble gases inkluderer helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr), xenon (Xe) og radon (Rn). Disse grundstoffer anvendes ofte i forskellige industrielle, medicinske og videnskabelige sammenhænge, herunder bl.a. belysning, lasere, medical imaging og raketmotorer.

Intervertebral är ett medicinskt term som refererar till något som är beläget mellan, eller relaterad till, de små ben i ryggraden som kallas vertebror. De flesta vanliga användningarna av termen intervertebral hänvisar till diskarna mellan varje par av vertebror, kallade intervertebrala skivar. Dessa skivar agerar som gångjärn och amorteringshjälpmedel mellan varje ryggradsförben, vilket möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden. Intervertebral diskarna består av en geléartad kärna omgiven av en tuffare, sklerotisk yttre kapsel. I vardagligt tal kan man säga att "intervertebralt" betyder "mellan ryggkotorna".

Trigeminusnerven, också känd som det femte kranialnervet (CN V), är ett parat nervsystem som innerverar ansiktet och hjässan hos däggdjur. Det består av tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär. Oftalmiska grenen innerverar ögats övre och nedre ögonlock, hornhinnan, conjunctiva, och delar av pannan och kinden. Maxillärgrenen innerverar näsa, överkäken, kindbenet, underkäken och tandkött i överkäken. Mandibulära grenen innerverar underkäken, tungan och kindmusklerna. Trigeminusnerven är också involverad i känsel, smak, smärta och temperatur i ansiktet och hjässan.

'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

Injektioner, intramuskulära (IM) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att injicera dem direkt in i muskelvävnaden. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en spruta.

Intramuskulära injektioner är effektiva eftersom de tillåter substansen att snabbt absorberas in i blodomloppet genom den rika blodförsörjningen i muskler. De kan användas för att ge läkemedel som behöver en snabb biodistribution, och som kan inte ges peroral (dvs. som tabletter eller kapslar).

Vanliga platser för intramuskulära injektioner inkluderar den yttre överarmen, höften, låret och skinkan. Det är viktigt att undvika att injicera substansen i en blodkärl eller en nerv, vilket kan orsaka smärta, blödning eller skada.

Injektionsplatsen bör vara rengjord och desinficerad före injektionen, och nålen bör hållas vinklad i en 90-graders vinkel till huden när den införs. Efter injektionen bör patienten informeras om att de kan känna lite smärta, rodnad eller svullnad på injektionsplatsen, men att de ska söka medicinsk vård om de upplever allvarligare biverkningar.

Spinocerebellära bana (SCB) är en grupp sjukdomar som orsakas av skada eller degeneration i de nervoceLLer som löper från ryggmärgen till cerebellum, en del av hjärnan som styr balansen och koordinationen. SCB kan orsakas av genetiska mutationer eller andra faktorer som exponering för toxiner eller infektioner. Symptomen på SCB kan inkludera koordinationssvårigheter, muskelrelaxering, sväljningssvårigheter och balansstörningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av neurologisk undersökning, genetiska tester och avbildande tekniker som magnetresonanstomografi (MRI).

Kondroitin-ABC-lyas är ett enzym som bryter ned kondroitinsulfat, ett typ av proteoglykan som finns i extracellulär matris i vävnader. Proteoglykaner består av en proteinsekvens med en eller flera glykosaminglykan-kedjor (GAG) som är kovalent bundna till proteinets sidokedja. Kondroitinsulfat är en typ av GAG som innehåller negativt laddade sulfaterade sockermolekyler.

Kondroitin-ABC-lyas består av tre olika enzymkomponenter: N-acetylgalaktosamin 6-sulfatas (GALNS), iduronat 2-sulfatas (IDS) och betaglukoronidase (BGLU). Dessa enzymer arbetar tillsammans för att bryta ned kondroitinsulfat till mindre sockermolekyler.

Mutationer i generna som kodar för dessa enzymkomponenter kan leda till sjukdomar som kallas mucopolysackaridoser (MPS). MPS-sjukdomarna är arvsmässigt betingade sjukdomar som orsakas av brist på specifika enzymer som behövs för att bryta ned glykosaminglykaner. I fallet med kondroitin-ABC-lyas kan defekter i GALNS, IDS eller BGLU leda till olika former av MPS: MPS IVA (Morquio A), MPS IIIC (Sanfilippo C) och MPS VII (Sly). Dessa sjukdomar är karaktäriserade av ansamlingar av partielvis nedbrutna glykosaminglykaner i olika kroppsvävnader, vilket kan leda till skador på hjärtat, lungorna, levern, skelettet och centrala nervsystemet.

I medicinsk kontext, betyder "uppvärmning" ofta att gradvis öka kroppens temperatur eller blodgenomströmning till en viss del av kroppen, oftast musklerna. Detta görs vanligtvis som en del av en uppvärmningsrutin före fysisk aktivitet för att förbereda kroppen och minska risken för skador. Uppvärmningen kan innebära olika typer av övningar, såsom lättgående stretching, små hopp eller löpning på plats, som alla hjälper till att öka kroppstemperaturen och blodgenomströmningen.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

'Blodcirkulation' refererer til den proces hvorved blodet pumpes rundt i kroppen gennem et system af artérier, kapillærer og vener, for at transportere ilt, næringssstoffer og andre nødvendige stoffer ud til cellerne, samtidig med at det fjerner affaldsstoffer og CO2 fra cellerne. Det er hjertet som driver denne proces ved at pumpe blodet gennem kroppen. Artériernaer transporterer ilt-rigigt blod væk fra hjertet, mens kapillærerne i alle væv former forbindelser mellem artérierne og ventilerne, således at der kan foregå udveksling af ilt, næringssstoffer og affaldsstoffer. Venenerne transporterer tilbage til hjertet det iltfattige blod, som er rig på affaldsstoffer.

Tonsillektomi är en operation där båda mandlarna (tonsillerna) i svalget entfernas. Operationen utförs vanligtvis under allmänt medvetande stillas med anestesi, och den kan vara ett behandlingsalternativ för personer som drabbats av återkommande infektioner eller inflammationer i mandlarna, svår sömnapné orsakad av stora mandlar eller andra besvärliga symtom. Tonsillektomin är en relativt vanlig operation och normalt sett ger den lindring för patienten. Efter operationen kan det dock vara smärta i svalget, svullnad och hosta under några dagar.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Opioidreceptorer är en typ av neuroreceptor i det centrala nervösa systemet och i enteriska systemet (tarmarna) hos däggdjur. De är viktiga proteiner som påverkas av opioider, vilket inkluderar både naturligt förekommande opioidpeptider som endorfiner och enkefaliner samt syntetiska eller halvsyntetiska läkemedel som morfin och heroin.

Det finns tre huvudsakliga typer av opioidreceptorer: μ (mu), δ (delta) och κ (kappa). Dessa receptorundertyper har olika effekter på kroppen när de aktiveras. Till exempel kan aktivering av μ-opioidreceptorer leda till smärtlindring, andningsdepression och eufori, medan aktivering av κ-opioidreceptorer kan orsaka dysfori, hallucinationer och smärtlindring.

Opioidreceptorerna fungerar genom att binda till specifika ligander (molekyler som binder till receptorer), vilket leder till en konformationsförändring av receptorn och aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar. Detta kan leda till en mängd olika biologiska effekter, inklusive smärtlindring, andningsdepression, förstoppning, illamående och beroendeproducerande effekter.

Opioidreceptorerna är viktiga mål för smärtlindrande läkemedel, men deras användning kan vara begränsad på grund av biverkningar som andningsdepression och beroende. Därför fortsätter forskningen att undersöka möjliga nya behandlingsmetoder för smärta som inte involverar opioider eller som kan minska deras biverkningar.

'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.

En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.

Demylinerande sjukdomar är en grupp av neurologiska tillstånd som kännetecknas av skada och förlust av myelinscheman, ett vitt, fettrikt lagert material som omger andras nervceller (axoner) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (nervtrådar utanför hjärnan och ryggmärgen). Myelinscheman fungerar som en isoleringsskiva runt axonen, vilket möjliggör snabb och effektiv ledning av nervimpulser. När myelinet skadas eller förloras kan nervimpulserna påverkas, vilket kan orsaka diverse neurologiska symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

Exempel på demylinerande sjukdomar inkluderar multipel skleros (MS), neuromyelitis optica (NMO), akut disseminerad encefalomyelit (ADEM), transversell myelit och Guillain-Barrés syndrom. Dessa tillstånd kan orsakas av olika faktorer, inklusive autoimmuna reaktioner, infektioner, genetiska faktorer och okända orsaker. Behandlingen för demylinerande sjukdomar varierar beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan innefatta immunosuppressiva behandlingar, antiinflammatoriska läkemedel, fysioterapi och rehabilitering.

Sträckbehandling, även kallat manipulativ therapí, är en form av manuell behandlingsmetod där terapeuten använder sig av sina händer för att utöva kraft på en muskulatur, leder eller lederomgivande vävnader med syfte att öka rörligheten i en led.

Den vanligaste typen av sträckbehandling innebär att terapeuten använder sina händer för att sträcka ut en muskel som är kort eller spänd, vilket kan hjälpa att lindra smärta och öka rörligheten i den drabbade leden. Andra typer av sträckbehandling kan innebära att använda sig av speciella instrument som till exempel en mobiliseringsstav eller en så kallad activator för att behandla en led.

Sträckbehandling är vanligen smärtlindrande och kan hjälpa till att minska muskelspänning, öka blodflödet till området och underlätta läkningen av eventuella skador. Den kan användas för att behandla en rad olika problem som exempelvis smärta i nacke, rygg, armar eller ben, men är inte alltid lämplig för alla individer eller tillstånd. Därför bör den endast utföras av en licensierad terapeut som har fått speciell utbildning och erfarenhet inom området.

I'm sorry for the confusion, but "Hosta" is not a medical term. It is actually a genus of plants in the family Asparagaceae, commonly known as hostas or plantain lilies. They are popular ornamental plants valued for their beautiful foliage and flowers. If you have any medical terms or concepts that you would like me to define or explain, I'd be happy to help!

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).

Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.

Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Sädesuttömning, även känd som ejakulation eller "komma", är en fysiologisk process där mannen utsöndrar sädesvätska från penis. Detta händer vanligtvis under sexuell stimulans och orgasm, men kan också inträffa spontant under sömnen (nocturnal emission eller "nattlig polning").

Sädesvätskan består av flera komponenter, inklusive spermier, som produceras i de bakre delarna av testiklarna, och sekret från prostata glanden och sammanflödet av Cowper, två körtlar belägna under urinblåsan. Under sexuell stimulans pumpas blod till penis, vilket orsakar en erektion, och när den slutliga nivån av excitation uppnås leds spermierna och sekretet ut från penis via uretra, en tunnel som går genom penis.

Det är värt att notera att det inte behöver finnas en direkt koppling mellan sädesuttömning och samlag; det kan också ske vid självstimulering eller i samband med drömmar om sexuella aktiviteter.

'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.

I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.

'Klinisk kompetens' refererer til en individ's evne til at anvende sine kundskaber, færdigheder og attitude i praktisk, realverdenskontekst for at levere effektiv, sikker og passende medicinsk varetægt for patienter. Det inkluderer evnen til at tage en patients historie, udføre fysiske eksaminationer, analysere laboratorie- og diagnostiske data, stille en diagnose, udvikle og implementere en behandlingsplan, evaluere effekten af behandlingen og forbedre kommunikation med patienter, deres familier og andre sundhedspersonale. Klinisk kompetens kræver også evnen til at vurdere et patients helbred i bredere perspektiv, tage hensyn til de sociale, kulturelle og emotionelle aspekter af deres liv og have respekt for deres selvbestemmelse og præferencer.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).

En ansvarsförsäkring är en typ av försäkringsavtal som ger skydd mot ekonomiska skador orsakade av att man har förorsakat skada eller skada på någon annan. Detta kan handla om olyckor, skador orsakade av felaktig rådgivning eller andra former av oaktsamhet.

I medicinska sammanhang kan en ansvarsförsäkring vara speciellt viktig för läkare, sjuksköterskor och andra hälso- och sjukvårdsarbetare som kan bli stämda av patienter eller deras anhöriga om felbehandling eller annan form av oaktsamhet. En ansvarsförsäkring ger skydd mot ekonomiska skador genom att betala ut ersättning till den skadelidande parten upp till ett visst belopp, beroende på villkor i försäkringsavtalet.

Det är värt att notera att reglerna och kraven för ansvarsförsäkringar kan variera mellan olika länder och jurisdiktioner.

Medicinskt betraktat är "läkemedelstillförsel through munnen" (per os, PO) en term som används för att beskriva när ett läkemedel tas oralt och absorberas via mag-tarmkanalen. Detta är den vanligaste metoden för att ge mediciner till patienter eftersom den tenderar att vara lätt handhavbar, icke invasiv och ofta kostnadseffektiv.

I kontrast därom, innebär "läkemedelstillförsel genom kinden" (buccal, sublingual eller sublabial administration) när ett läkemedel placeras under tungan, under kinden eller under underläppen för att absorberas direkt in i blodomloppet via slemhinnor i munhålan. Denna metod kan användas när snabb påverkan behövs, när patienten har svårigheter med att svälja oralt eller när en läkemedels farmakokinetik (till exempel absorption, distribution, metabolism och exkretering) kan påverkas av mag-tarmkanalens miljö.

I vissa fall kan läkemedel som ges buccalt ha en snabbare början på verkan jämfört med läkemedel som ges per os, eftersom de inte behöver passera genom levern först (förstapassagemetabolism). Detta är särskilt användbart vid akuta tillstånd eller livshotande situationer där snabb medicinsk intervention krävs.

'Excitatoriska postsynaptiska potentialer' (EPSPs) är elektrofysiologiska signaler i neuroner som ökar sannolikheten för att en aktionspotential ska utlösas. De excitatoriska postsynaptiska potentialerna orsakas av inflöde av positivt laddade joner, vanligtvis natrium- och calciumjoner, in i den postsynaptiska neuronen som följd av en exciterande neurotransmittor som frisätts från en presynaptisk nervterminal.

När en exciterande neurotransmittor binder till sina receptorer på den postsynaptiska membranen öppnas jonkanaler, vilket låter positivt laddade joner strömma in i neuronen och orsaka en depolarisering av membranpotentialen. Om den resulterande depolariseringen är tillräckligt stor kommer den att leda till utlösandet av en aktionspotential, som sedan kan leda till ytterligare signaltransduktion och kommunikation mellan neuroner.

EPSPs spelar därför en viktig roll i nervsystemets förmåga att bearbeta information och koordinera kroppens funktioner.

En trycksår (pressure ulcer eller decubitus ulcer) är en skada på huden och underliggande vävnad som orsakas av tryck, dragning och/eller friktion över en längre tid. Trycket reducerar blodflödet till området, vilket kan leda till nekros (död vävnad). Trycksår förekommer vanligtvis hos äldre eller sjuka personer som har svårt att röra sig själva och kan finnas på ställen där huden är tunn, som exempelvis höfter, nacke, axlar, underarmar och anklarna. Symptomen varierar från rodnad till djupa sår med utsatt vävnad eller benmärg. Behandlingen kan innefatta renhållning av såret, trycksårbandage, smärtlindring och eventuellt kirurgi. För att förebygga trycksår rekommenderas regelbunden rörelse, god hygien, tillräcklig näringsintag och hudvård.

'Inblåsning' är ett medicinskt förfarande som kallas mekanisk ventilation. Det innebär att luft eller syre förs in i lungorna med hjälp av en maskin, ofta när en patient inte kan andas på egen hand. Detta kan vara nödvändigt under vissa former av behandling, operationer eller vid allvarliga sjukdomstillstånd som exempelvis lungsvikt. Inblåsning kan också användas för att hjälpa till att rensa lungorna från slem eller andra sekreter genom att blåsa ut dem med hjälp av den mekaniska ventilationen.

'Nervnät' är ett samlingsbegrepp för de nervceller (neuron) och nervbanor (nervefibrer) som bildar ett sammanhängande system i kroppen. Detta system används för att överföra information i form av impulser mellan olika delar av kroppen, till exempel från känselorgan till hjärnan eller från hjärnan till muskler.

Det autonoma nervnätet är ett särskilt slags nervnät som styr automatiska funktioner i kroppen, såsom hjärtslag och andning, utan medveten kontroll. Det sensomotoriska nervnätet är däremot involverat i rörelser och känselupplevelser och innefattar både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) neuron.

I ett vidare perspektiv kan även det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervbanor och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen) ses som delar av det stora nervnätet i kroppen.

Laaserterapi (laser therapy) är en form av behandling där man använder sig av en laser för att påverka vävnader i kroppen. Laser står för "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation", och innebär att ljuset amplifieras genom stimulering av atomers eller molekylers energitillstånd.

I lasermedicinen används laserstrålar med olika våglängder, intensiteter och frekvenser beroende på vilket syfte behandlingen har. Strålarna kan generera värme, mekanisk energi eller kemiska reaktioner i vävnaden, beroende på lasertyp och inställningar.

Exempel på användningsområden för lasermedicin innefattar smärtbehandling, muskelavslappning, hudbehandlingar (exempelvis för behandling av akne, ärr eller pigmentförändringar), ögonkirurgi och kirurgiska ingrepp.

Det är viktigt att notera att lasermedicin bör utföras av utbildad personal eftersom felaktig användning kan leda till skador på patienten.

Kärlmissbildningar i centrala nervsystemet (CNS) är abnormiteter i blodkärlen som förekommer inuti hjärnan eller ryggraden. Dessa kannibildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan orsaka en rad symtom beroende på vilka kärl och delar av CNS som är drabbade.

Det finns två huvudtyper av kärlmissbildningar i CNS: arteriovenösa malformationer (AVM) och cerebral cavernös malformationer (CCM). AVM är en abnorm sammanväxtning mellan artärer och vener inne i hjärnan, medan CCM består av små klumpar av blodkärl som har tunna väggar och kan läcka eller brista.

Andra typer av kärlmissbildningar inkluderar kapillärt telangiektasi, cavernom, venös malformation och developmental venous anomaly (DVA). Dessa missbildningar kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som huvudvärk, smärta, svimning, kramper, förlamning, sensorisk störning, kognitiv påverkan och i värsta fall död.

Behandlingen av kärlmissbildningar i CNS kan vara observation, medicinering eller kirurgi beroende på typ, storlek, lokalisation och symtom.

Elektrokoagulering är en metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd, vilket kan användas vid vissa typer av operationer. Den medicinska definionen på elektrokoagulering är:

"En metod för att med hjälp av elektrisk ström ställa om blödande blodkärl till ett fast tillstånd genom att koagulera (sammanfalla) proteiner i vävnaden. Detta kan uppnås genom att använda en speciell elektrod som appliceras på det blöda området under operation, varvid den elektriska strömmen orsakar koagulering av blodkärlen och minskar blödningen. Elektrokoagulering kan användas vid olika typer av kirurgiska ingrepp, till exempel vid prostatektomi (borttagning av prostata) eller kolonresektion (borttagning av en del av tjocktarmen)."

"Agonist" är en term inom farmakologi och betecknar en substans som binder till en receptor och utlöser en biologisk respons. När det gäller excitatoriska aminosyror, som är signalsubstanser i centrala nervsystemet (CNS), så är agonister de substanser som aktiverar dessa receptorer och orsakar en exciterande effekt på neuronerna.

Excitatoriska aminosyror inkluderar bland annat glutamat, aspartat och kainat. Agonister för excitatoriska aminosyroreceptorers undergrupper inkluderar:

* AMPA-receptorer: AMPA står för α-amino-3-hydroxy-5-metylisoxazol-4-propionsyra och är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar kainat och glutamat.
* NMDA-receptorer: NMDA står för N-metyl-D-aspartat och är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar glutamat och aspartat.
* Kainat-receptorer: Kainat är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar domoat och glutamat.

Så en medicinsk definition av 'agonister för excitatoriska aminosyror' skulle vara substanser som aktiverar excitatoriska aminosyre receptorer, såsom AMPA-, NMDA- och kainat-receptorerna, och orsakar en exciterande effekt på neuronerna i CNS.

Ryggmärgsbråck (även kallat spinalkanalbråck) är en medicinsk term som refererar till när ryggradens nervrötter i ryggmärgen sticker ut genom ett sönderfallen eller skadat ledband (ligamentum flavum) i ryggkotorna. Detta kan resultera i smärta, krypningar, domningar och förlust av känsel och rörelseförmåga i benen. Ryggmärgsbråck kan vara congenitalt (medfött) eller aquired (förvärvat). De akvireda ryggmärgsbräckena är ofta relaterade till åldrande, degenerativa förändringar i ryggraden eller trauma.

"Viktbärande" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva den totala belastningen eller stressen som placeras på skelettet och lederna, vanligtvis i samband med viktfördelning. Denna belastning kan orsaka smärta eller ökad slitage över tid, särskilt i leder som bär stort av vikten, såsom knä- och höftleder. Faktorer som kan påverka viktbärandet inkluderar kroppsvikt, muskelstyrka, balans, hållning och rörelsemönster.

Ett exempel på en medicinsk definition är: "Viktbärande är den totala kraften eller belastningen som utövas på bäckenet, ländryggen och de underliggande lederna och strukturerna. Denna belastning beror på kroppsvikt, muskelstyrka, balans och rörelsemönster." (Kendall, McCreary, & Provance, 2019)

Medicinskt sett kan misslyckad ryggkirurgi (även kallat "revisionsryggkirurgi") definieras som ett situation där en individ som har genomgått en ryggoperation inte uppnår den önskade lindringen av smärta eller funktionsförbättring, eller om komplikationer uppstår under eller efter operationen. Det kan också handla om att sjukdomen eller skadan fortsätter eller återvänder efter operationen.

Det finns många orsaker till misslyckad ryggkirurgi, inklusive felaktig diagnos, otillräcklig bedömning av patientens tillstånd innan operationen, tekniska fel under operationen eller komplikationer efter operationen. I vissa fall kan det vara svårt att korrigera problemen och patienten kan behöva ytterligare operationer för att åtgärda situationen.

Det är viktigt att notera att misslyckad ryggkirurgi inte nödvändigtvis betyder att operationen var fel utförd, utan kan bero på en rad olika faktorer som är specifika för den enskilde patienten.

En perkutan nefrostomi är ett medico-tekniskt tillbehör som används inom urologi och interventionsradiologi. Det innebär en tunn, flexibel tub som införs perkutant (genom huden) in i nedre delen av njurbäckenet (pyelen), oftast med hjälp av ultraljuds- eller röntgenguidning.

Den primära användningen av en perkutan nefrostomi är att underlätta drenering av urin från njuren när normal urindränage är blockerad eller ej möjlig, till exempel på grund av njursten, tumörer, inflammation eller skada. När tuben är placerad korrekt i njurbäckenet kan den hjälpa till att avlasta trycket i urinvägarna och minska risken för infektioner, smärta och andra komplikationer. Perkutana nefrostomier används ofta som ett akut ingrepp, men kan också vara aktuella som en del av långsiktig vård vid vissa medicinska tillstånd.

Akatisi är en neurologisk biverkning som kan orsakas av vissa mediciner. Ordet kommer från grekiska och betyder "icke stilla" eller "icke kunna sitta still". I den medicinska diagnosen "läkemedelsframkallad akatisi" refererar man till en sjuklig rastlöshet och oro, ofta associerad med kroppslig oförmåga att vara stilla. Symptomen kan inkludera extrem restlessness, oförmåga att sitta eller stå still, ubehag i benen, spasmer, kramper och oförmåga att somna.

Läkemedelsframkallad akatisi är vanligast associerad med neuroleptika, en grupp av mediciner som används för behandling av psykiatriska tillstånd som schizofreni och bipolär sjukdom. Andra läkemedel som kan orsaka akatisi inkluderar vissa antidepressiva, anti-parkinsonmediciner och viss blodtrycksmedicin.

Om en patient upplever symtom på läkemedelsframkallad akatisi bör de omedelbart kontakta sin läkare för att diskutera möjliga behandlingsalternativ. I vissa fall kan det vara möjligt att ändra dosering eller byta till en annan medicin som inte orsakar samma biverkningar.

Autonoma preganglionära nerver är en del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och digestion. Preganglionära nerver är de första neuron i två-neuronskretsloppet som styr dessa funktioner. De har sitt ursprung i cellkroppar i det centrala nervsystemet (i thorakal, lumbar och sacral delarna av ryggmärgen) och fibrerna från dessa cellkroppar reser ut genom ryggraden via ventrala rötter och går till autonoma ganglier där de synapserar med efterföljande neuron, postganglionära nerver. Autonoma preganglionära nerver använder acetylkolin som sin signalsubstans för att kommunicera med efterföljande neuron i ganglierna.

'Rastlöshet' kan definieras som ett medicinskt tillstånd där individen upplever en påtaglig svårighet att kontrollera sin fysiska rörelse eller psykiska aktivitet. Detta kan yttra sig i en känsla av nervositet, oro, oroande oro, oupphörlighet och en oförmåga att vara stilla eller koncentrera sig. Rastlöshet kan vara ett symtom på olika sjukdomar eller tillstånd, såsom ADHD (uppfattningsstörning med hyperaktivitet), sömnlöshet, ångest, depression eller som biverkning av vissa mediciner. I allvarliga fall kan rastlöshet behandlas med medicinska preparat, men det är också viktigt att identifiera och behandla den underliggande orsaken till symtomen.

Spinothalamiska bana (singular) eller spinothalamiska banor (plural) refererar till två nervbanor som löper upp längs ryggraden från ryggmärgen till thalamus i hjärnan. Dessa banor är involverade i smärtsensation, temperaturkänslighet och kvaliteten av vissa typer av beröring.

Det finns två huvudsakliga spinothalamiska banor: laterala spinothalamiska trakten (lateral spinothalamic tract) och anterior spinothalamiska trakten (anterior spinothalamic tract).

Lateral spinothalamic tract löper upp på ryggmärgssidan som mottar smärtsensationer från den motsatta kroppshalvan. Denna bana är involverad i uppfattningen av skarp, väl definierad smärta och känslan av varma temperaturer.

Anterior spinothalamic tract löper upp på ryggmärgssidan som mottar smärtsensationer från den samma kroppshalvan. Denna bana är involverad i uppfattningen av diffus, dämpad smärta och känslan av kall temperaturer.

Tillsammans ger dessa banor information om olika aspekter av smärtsensationer och temperatur till thalamus, som sedan skickar informationen vidare till hjärnbarken för att tolkas och ge upphov till en känslomässig reaktion.

GABA-A-receptorer är en typ av receptor i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som binder neurotransmittorn γ-aminobutyrsyra (GABA). När GABA binder till GABA-A-receptorn ökar den innegående kloridanionen (Cl-) koncentrationen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet och minskad excitation i nervcellen. Detta medför en dämpande effekt på nervimpulser och hjälper till att reglera excitation och inhibition i centrala nervsystemet. GABA-A-receptorer är viktiga mål för flera läkemedel, inklusive bensodiazepiner, barbiturater och anestetika, som alla verkar genom att modulera receptoraktiviteten och på så sätt påverka excitation och inhibition i nervsystemet.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Andningsfysiologi (engelska: Respiratory physiology) är ett medicinskt specialområde som handlar om hur andningssystemet fungerar och hur det påverkar kroppens homeostas. Det inkluderar studiet av gasutbyte i lungorna, blodets transport av syre och kolmonoxid, cellandningens syrebehov och produktion av kolmonoxid, samt regleringen av andningen. Andningsfysiologin undersöker också hur olika sjukdomar och tillstånd påverkar dessa processer.

Ependym är en typ av gläntcell som liner cerebrospinalvätskan (CSF) i centrala nervsystemet (CNS). Dessa celler bildar ett tätt täckande lag, ependymalcellskiktet, som tapper in i ventriklar och kanaler i hjärnan och ryggraden. Deras huvudsakliga funktion är att producera, transportera och cirkulera CSF samt att ge strukturell support till CNS. Ependymceller har också potentialen att differensiera till neuroner under utvecklingen. Patologiska tillstånd som kan drabba ependym inkluderar ependymom, en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller.

"Centralt ventrikelsystem" eller "centralt ventriculär system" refererar till de fluidfylda hålrummen inne i hjärnan. Det består av de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln, som är sammanbundna med varandra via smala kanaler. Den centrala ventriculära fluiden, kallad cerebrospinalvätska (CSF), produceras huvudsakligen i de tredje ventriklarna av ett par strukturer som kallas kloridproducerande celler eller "choroidea plexus". CSF cirkulerar sedan genom de olika ventriklarna och absorberas tillbaka in i blodomloppet via en struktur som kallas arachnoidalmembranet.

Centralt ventriculärt system har flera viktiga funktioner, bland annat att skydda hjärnan från mekanisk skada genom att amortera stötar och att transportera näringsämnen och avfallsprodukter till och från hjärnvävnaden.

Ketorolak trometamini är ett smärtstillande, antiinflammatoriskt och febernedsättande läkemedel (SAID) som tillhör gruppen NSAID ( icke-steroida antiinflammatoriska medel). Det är en kombination av två substanser, ketorolak och trometamol.

Ketorolak är en kemisk förening som tillhör akileinsyraderivatet och har starkt smärtstillande, antiinflammatoriskt och febernedsättande effekt. Det verkar genom att hämta en specifik typ av enzymer i kroppen som är involverade i inflammation och smärta (cyklooxygenas-2).

Trometamol är ett basmedel som används för att neutralisera den sura reaktionen som orsakas av ketorolak när det tas upp i kroppen. Det hjälper också till att öka lösligheten och absorptionen av ketorolak i kroppen.

Ketorolak trometamini används vanligtvis för att behandla starka smärtor efter operationer, trauma eller andra medicinska tillstånd som orsakar smärta och inflammation. Det kan ges via injektion eller som tablett.

'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.

'Blodvolym' refererer til den totale mængde blod, der cirkulerer i kroppen hos et individ. Normalværdier for blodvolumen varierer alt efter alder, køn, vægt og muskelmasse, men hos en voksen person er gennemsnittet typisk omkring 5-6 liter.

Blodvolymen består af to dele: den røde blodlegeme (erythrocyter) volumen og det plasmavolumen. Den røde blodlegeme er ansvarlig for transporten af ilt og kuldioxid i kroppen, mens det plasmavolumen transporterer næringsstoffer, hormoner og affaldsstoffer rundt i kroppen.

Blodvolumet kan måles med forskellige metoder, herunder ved hjælp af blodprøver, der analyseres for forholdet mellem røde blodlegemer og plasma. Andre metoder omfatter ultralydsundersøgelser og dyndiversens test, som måler ændringer i blodvolumen under forskellige fysiologiske tilstande.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Krikoidalbrosk, eller krikoid cartilage, är en broskig struktur i halsen som utgör den främre delen av stämbandsringarna (ringuis vocalis). Den är formad som en smal, halvcirkulär ring och ligger under stämbanden. Krikoidalbrosket har en viktig funktion i rörelserna hos struplocket (epiglottis) under sväljning och andning. Det kan även vara involverat i rörelserna av stämbandsmuskulaturen under fonation, eller röstproduktion.

Simning definieras inom medicinen som en aktivitet där individen rör sig framåt i vattnet genom att använda armar och ben för att skapa framdrift. Simningen är en form av kroppsövning som involverar stora muskelgrupper och kan ge en hög grad av konditionell träning beroende på intensitet och volym.

Simning kan delas in i olika stilar, såsom frisim, ryggsim, bröstsim och fjärilsim, samt komplexare manövrer som turer och hopp. Varje simstil kräver specifika tekniker för att optimera framdriften och minska resistensen i vattnet.

Simning kan vara en lättrörlig aktivitet för de flesta, men det kan också finnas risker relaterade till andningssvårigheter, utmattning och skador på muskler och led. Därför är det viktigt att lära sig korrekt simteknik och gradvis öka intensiteten under träningen för att undvika skador.

Hypofarynx är den del av struphuvudet (larynx) som ligger under stimmeleder (vocal cord) och ovanför sköldbruskens nedre kant. Det är en tunnelformad struktur genom vilken mat och dryck passerar på vägen ner i magsäcken. Hypofarynx innehåller även viktiga strukturer som glandyler och muskler som hjälper till att skydda luftvägarna under sväljning.

Long-Evans råttor är en specifik stam (stain) av laboratorieråtta som används i forskning. Denna stam har sitt ursprung från en korsning mellan en Han:ALBino Hannoveraner hane och en Norwaysvarta hona under tidigt 1900-tal. Long-Evans råttor är genetiskt sett relativt konsekventa, med en distinkt fenotyp som inkluderar en gråbrun päls på ryggen och vita fläckar på magen.

Dessa råttor är populära inom forskningen på grund av deras relativt långa livslängd (upp till tre år), goda hälsostatus, sociala beteende och lätta hanteringsegenskaper. De används ofta i studier som rör neurovetenskap, psykologi, toxicologi, farmakologi och genetik.

Bronkoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där en flexibel, belyst tub som kallas bronkoskop leds ner i luftvägarna (bronker) genom näsan eller munnen. Bronkoskopi används för att inspektera luftvägarnas inre ytor, t.ex. för att söka efter skador, inflammationer, tumörer eller andra abnormaliteter. Metoden kan också användas för att ta prover (t.ex. kroppsvätskor eller vävnadsprover) eller utföra vissa behandlingar direkt i luftvägarna, såsom att avlägsna främmande föremål eller tarmera varsemliganden.

Non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) are a type of medication that is commonly used to reduce pain, inflammation, and fever. Unlike corticosteroids, which are also used for their anti-inflammatory effects, NSAIDs are not steroids.

NSAIDs work by inhibiting the activity of cyclooxygenase (COX) enzymes, which play a key role in the production of prostaglandins, hormone-like substances that mediate various physiological processes, including inflammation and pain. By blocking the action of COX enzymes, NSAIDs reduce the production of prostaglandins, thereby alleviating pain and inflammation.

There are several different types of NSAIDs available, including:

* Ibuprofen (e.g., Advil, Motrin)
* Naproxen (e.g., Aleve, Naprosyn)
* Celecoxib (Celebrex)
* Diclofenac (Voltaren)
* Meloxicam (Mobic)

While NSAIDs can be effective at reducing pain and inflammation, they can also have side effects, particularly when used at high doses or for extended periods. Common side effects of NSAIDs include stomach upset, heartburn, and increased risk of bleeding. In addition, some NSAIDs may increase the risk of cardiovascular events, such as heart attack and stroke, particularly in people who already have underlying heart disease.

It is important to use NSAIDs only as directed by a healthcare provider and to follow any recommended dosage instructions carefully. If you experience any bothersome side effects or have concerns about taking NSAIDs, be sure to talk with your doctor or pharmacist.

"Operativ tid" eller "operationstid" är inom medicinen den tidsperiod under vilken ett operationstillstånd upprätthålls, det vill säga från den tidpunkt då patienten ges bedövning eller narkos fram till att patienten vaknar upp eller narkosen avslutas. Det inkluderar allt arbete som utförs under operationen, såsom inkisioner, organextraktioner och suturer. Operativ tid kan användas som ett mått på hur lång en operation varar och kan hjälpa läkare att planera för efterbehandling och rehabilitering.

En hjärtstopp är ett tillstånd då hjärtat slutar att pumpa blod effektivt genom kroppen. Detta orsakas vanligtvis av ett avbrott i den elektriska signaleringen som koordinerar hjärtmuskulaturens kontraheringar.

Det finns två huvudtyper av hjärtstopp:

1. Asystoli: Detta innebär att det saknas alla elektriska aktiviteter i hjärtat, och hjärtat slutar att pumpa blod.
2. Ventrikulär fibrillation (VF): Detta är en allvarlig rytmrubbing i de undre kammarena (ventriklarna) av hjärtat, vilket gör att de inte kan pumpa blod effektivt. I stället skakar kamrarna snabbt och oordnat.

Båda typerna av hjärtstopp är livshotande tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta genom att ge elektriska stötar med ett defibrillator för att återställa normal hjärtrytm.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Mikroinjektion är en teknik inom biologi och medicin där en mycket liten volym (typ 0,1-1,0 femtoliter) av en vätska injiceras direkt in i en cell eller ett embryo med hjälp av en fin glasspruta. Tekniken används ofta för att införa DNA, RNA eller proteiner i celler, exempelvis för att skapa transgena djur eller växter eller för att studera celldelning och utveckling. Mikroinjektion kan också användas för att injicera läkemedel eller andra substanser direkt i ett specifikt område i kroppen, till exempel in i en lymfknut eller ett tumörvävnad.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

Quipazine är ett läkemedel som tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel och har använts i forskning för behandling av schizofreni. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorerna i hjärnan. Quipazine används inte längre kliniskt på grund av sina biverkningar, som bland annat kan innefatta yrsel, trötthet och muskelspasmer.

"Svårbehandlad smärta," även känd som "refraktar smärta" eller "komplex regionalt smärtsyndrom typ 2," är en kronisk smärta som är svår att behandla med vanliga smärtbehandlingsmetoder. Smärtan kan vara konstant eller stundtals stark och kan påverka ens vardagliga funktion, sömn, humör och kvalitet på livet i allmänhet.

Svårbehandlad smärta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive nervskador, skador på mjuk vävnad eller ben, sjukdomar som cancer och fibromyalgi, samt psykiska faktorer som depression och ångest. I vissa fall kan smärtan vara centralisering, vilket betyder att det finns en störning i det centrala nervsystemet som leder till en ökad känslighet för smärta.

Det är viktigt att notera att svårbehandlad smärta behöver inte vara konstant, utan kan komma och gå i perioder. Den kan också variera i intensitet och lokalisation över tiden. Behandlingen av svårbehandlad smärta är ofta multimodal och inkluderar en kombination av läkemedel, fysisk terapi, psykologisk support och andra behandlingsmetoder som exempelvis akupunktur eller neurala stimulering.

I'm sorry for the confusion, but "Pregnandioner" is not a recognized medical term in English or other languages. It seems that there might be a spelling mistake or a mix-up of words. If you meant to ask for the definition of "pregnancy," here it is:

Pregnancy is a physiological state where a fertilized egg (zygote) develops into a fetus inside the uterus of a pregnant woman, typically lasting approximately 40 weeks (280 days) from the start of the last menstrual period (LMP) and ending in childbirth. The pregnancy is divided into three trimesters, with each trimester having distinct developmental milestones for the growing fetus. Pregnancy is a complex process involving hormonal changes, anatomical adaptations, and significant growth and development of both the fetus and the pregnant woman's body to support the new life.

'Pneumoperitoneum' betyder när luft eller gas har accumulerat sig i bukhålan, peritonealcaviteten. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel som komplikation efter en operation, trauma, perforation av magsäck eller tarmar, eller på grund av vissa medicinska procedurer såsom laparoskopi. Symptomen på pneumoperitoneum kan variera beroende på orsaken och graden av luftansamlingen, men de kan inkludera buksmärtor, illamående, kräkningar och förändringar i bukhålan. Diagnosen ställs vanligen med hjälp av röntgenteknik eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till pneumoperitoneum, men kan innebära operation eller konservativ behandling.

Nervtillväxtfaktorer (NGF, från engelskan: Nerve Growth Factors) är signalsubstanser som påverkar utvecklingen, underhållet och överlevnaden av neuron i det nervsystemet. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellytan och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till olika biologiska responsar, såsom celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Nervtillväxtfaktorer spelar en viktig roll i uppbyggnaden av nervsystemet under embryonal utveckling, men de är också involverade i läkning efter skada och återhämtning efter sjukdom. Exempel på nervtillväxtfaktorer inkluderar NGF, BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor), NT-3 (Neurotrophin-3) och GDNF (Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor).

Oklukardialreflex (OKS) är ett autonomt reflexmönster som innebär att pulsfrekvensen minskar i samband med att ögat stängs. Detta kan observeras när man pressar på cornea (överflächenskivan) eller drar tillbaka ögonlocket häftigt. Reflexen uppstår genom en afferent nervimpuls via trigeminusnerven (V:a kranialnerven) som når hjärtans vasomotoriska centrum via glossopharyngeusnerven (IX:e kranialnerven). Detta leder till en parasympatisk nervimpuls som orsakar en minskad puls och ett sänkt blodtryck. OKS är en del av det autonoma nervsystemet och reglerar bland annat hjärtats frekvens och blodtryck.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

Fysiologisk stress är ett svar hos den autonoma nervsystemet och endokrina systemet i kroppen på olika inre eller yttre stimuli, som aktiverar mekanismer för att hantera hot eller krav. Detta svar involverar en komplex kaskad av hormonella och signalsubstanser, inklusive frisättning av adrenalin och noradrenalin från binjuremärgen samt frisättning av cortisol från binjurebarken. Dessa hormoner förbereder kroppen för att hantera stressören genom att öka hjärtfrekvensen, blodtrycket, glukosnivåerna och andningsfrekvensen, samtidigt som de minskar aktiviteten i icke-nödvändiga organ och system. Detta svar är evolutionärt viktigt för överlevnad och anpassning till hot eller utmaningar, men kan ha negativa effekter på kroppen om det uppehålls under lång tid eller blir excesivt.

In medical terms, eyelids are the thin fold of skin that covers and protects the front surface of the eye, known as the conjunctiva. The upper and lower eyelids help to distribute tears across the surface of the eye and assist in keeping it moist and clear of debris. They also contain muscles that allow for blinking and closing, protecting the eye from damage and irritants.

The eyelids are made up of several layers, including the skin on the outside, a thin layer of muscle, the tarsal plate (which provides structure), the conjunctiva (a mucous membrane that covers the inner surface of the eyelid and the front surface of the eye), and the eyelashes.

Abnormalities or conditions affecting the eyelids can impact vision, comfort, and overall eye health, making it important to seek medical attention if any issues arise.

'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.

I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).

En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.

Medicinsk definition: Sjukhustandvård, även kallat sjukvård eller health care på engelska, är en aktiv process av prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering som ges till människor när de är sjuka, skadade eller har någon funktionsnedsättning. Den innefattar också preventiva tjänster som vaccinationer, screenings och rådgivning för att förebygga sjukdomar och underhåll en god hälsa. Sjukvården kan delas upp i flera olika områden såsom primärvård, specialistvård, akutsjukvård och långvarig vård. Den ges ofta av licensierade yrkesgrupper som läkare, sjuksköterskor, tandläkare, psykologer och andra behandlande professionister, men kan också innefatta andras insatser såsom familjemedlemmar och vänner. Sjukvården ges vanligtvis i en klinisk setting, men kan också ges på annan plats som hemma hos patienten eller på ett äldreboende.

I medicska sammanhang används termen "mannekänger" sällan, men kan i vissa fall syfta på en sorts dummy eller modell av en mänsklig kropp som används för att utbilda medicinska studenter eller simulera olika medicinska scenarier. Dessa mannekänger kan variera från enkelare, icke-mobila modeller till mer avancerade, robotliknande system som kan simulera livstecken och reagera på behandlingar.

Exempelvis kan en mannekäng användas för att träna läkarstudenter i att sätta in en intravenös kateter (slang) eller för att öva på olika kirurgiska procedurer. Ibland kan mannekängerna även vara utrustade med datorbaserade simuleringssystem som kan hjälpa till att undervisa i avancerare medicinska ämnen, såsom diagnostik och behandlingsplanering.

Det är dock värt att notera att termen "mannekäng" inte är specifik för den medicinska utbildningen eller sjukvården, utan kan användas i många olika kontexter för att referera till en dummy eller modell av en mänsklig kropp.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsmetod eller medicinering, är den metod som används för att ge patienten ett läkemedel på rätt dos, vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Detta kan ske på olika sätt beroende på vilket läkemedel som ska ges och vem som ska få det. Exempel på olika typer av läkemedelstillförsel är oral (genom munnen), intravenös (direkt in i en ven), intramuskulär (in i en muskel) eller topisk (på huden).

Läkemedelstillförselsätt kan också avse den plan som utformas för att ge patienten rätt behandling med läkemedel under en längre tidsperiod. Denna plan inkluderar valet av läkemedel, doseringen, hur ofta medicinen ska ges och hur länge behandlingen ska pågå. Syftet med en sådan plan är att säkerställa att patienten får rätt typ och mängd läkemedel för att behandla sin sjukdom eller symptom på ett effektivt och tryggt sätt.

'Tungnerv' (latin: nervus glossopharyngeus) är den tionde kranialnerven och ansvarar för sensorisk och motorisk innervation till huvud och hals. Den delar sig i två grenar, en sensorisk och en motorisk.

Den sensoriska grenen innerverar bland annat svalget, bakre delen av tungan (för smak och känsel) samt yttre öronmuskulaturen. Den motoriska grenen innerverar musculus stylopharyngeus som hjälper till att lyfta svalget under deglutition (sväljning). Tungnerven är också involverad i reflexer såsom den svalgreflexen och blodtryckregleringen.

En medicinsk definition av "Nerver, utåtledande" (engelska: "Peripheral nerves") är de nervbanor som bildar det perifera nervsystemet och transporter nervimpulser till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver är spridda över kroppen och innerverar muskler, hud och andra vävnader, vilket gör att de kan uppfatta smärta, temperatur, tryck och vibrationer samt styr muskelrörelser och automatiska kroppsfunktioner.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

Transkutan nervstimulering (TNS) är en icke-invasiv medicinsk behandlingsmetod där små elektriska impulser används för att stimulera nervceller under huden. Impulserna genereras av en extern enhet och överförs till kroppen via elektroder som fästes på huden.

TNS-behandlingar har visat sig vara effektiva vid lindring av smärta, särskilt för personer med kronisk smärta, neuropatisk smärta och muskuloskeletala smärtor. Vidare studier har också visat att TNS kan ha potentialen att förbättra symtomen hos personer med neurologiska tillstånd som Parkinson's sjukdom och multipla sklerosis.

Den exakta mekanismen bakom TNS-behandlingens verkningsmekanism är inte fullständigt klarlagd, men det antas att stimuleringen av nervceller under huden kan leda till en modifiering av smärtupplevelsen i centrala nervsystemet.

'Nucleus ruber' er en del av hjernen som heter thalamus og er beliggende i midten av hjernen. Det er en del av det som kallas den rosa kjernen (latin: 'corpus rubber') på grunn av sin røde/rosa farge. 'Nucleus ruber' består av rike neuroner og har en viktig rolle i bevegelseskoordinasjon, smertesansing og temperaturregulering.

'Sköldpaddor' är ett samlingsnamn för en grupp kräldjur som kännetecknas av sin karaktäristiska skal, som består av både benvävnad och hud. Sköldpaddorna har en lång evolutionär historia och finns representerade i fossil från tidig krita för 100 miljoner år sedan. De är mycket varierande djur, med över 300 nu levande arter som lever på alla kontinenter utom Antarktis. Sköldpaddorna har en långsam ämnesomsättning och lever ofta i flera decennier eller till och med över hundra år. De är allätare, men deras föda varierar mellan olika arter och kan bestå av vegetation, as, små djur och ibland även andra sköldpaddor. Sköldpaddorna har en viktig ekologisk roll som pollinerare, fröspridare och näringskälla för andra djur. Många arter är dock hotade på grund av habitatförlust, överexploatering och klimatförändringar.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.

Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.

Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.

Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.

Positive-pressure respiration är en typ av mekanisk ventilation där luft eller gas blåsas in i lungsäckarna (alveolerna) med hjälp av ett positivt tryck jämfört med atmosfärstrycket utanpå. Detta skapas vanligen genom att en andningsmask eller ett andningstuber placeras över patientens mun och näsa, varefter luften tvingas in i lungorna med hjälp av en andningsapparat.

Den positiva tryckskillnaden mellan lungsäcken och omgivningen under inandning ger upphov till en ökad volym av insukt luft jämfört med den vanliga, spontana andningen. Detta kan vara användbart i olika situationer, exempelvis när patienten inte har tillräcklig andningsvolym eller andningsfrekvens på egen hand, eller när det behövs en snabb och effektiv sätt att förse lungorna med syre.

Positiv-pressure respiration kan användas som ett akut behandlingsstöd under vård av patienter med andningssvårigheter, till exempel vid lunginflammation, skador på bröstkorgen eller muskelsvaghet. Det kan också användas som en långsiktig behandling för patienter med kroniska andningssvårigheter, såsom neuromuskulära sjukdomar eller restriktiv lungsjukdom.

Förlossningssmärta, även känd som förlossningskontraktioner eller förlossningsvärkar, är de kontraherande smärtsamma spasmer som uppstår i livmodern under förlossningen. Dessa smärtor orsakas av de hormonliknande substanserna, så kallade prostaglandiner, som utsöndras under förlossningsprocessen. Smärtan kan variera mycket från en kvinna till another och är beroende på flera faktorer, såsom den individuella smärttröskeln, antalet fosterhuvudsvängningar (presentation), livmoderns storlek och form samt eventuella komplikationer under förlossningen.

Förlossningssmärtan kan beskrivas som en intensiv, kramliknande smärta i underlivet som kan irradiera till ryggen eller benen. Den kan vara jämnt stigande och fallande (visceral smärta) samt kännas som en stickande, brännande eller kluven smärta (övergripande smärta). Smärtan kan också förändras under förlossningen och vara mer intensiv under den aktiva fasen av förlossningen, när fostret börjar passera genom livmoderhalsen.

Det är viktigt att notera att förlossningssmärtan kan hanteras på många olika sätt, inklusive icke-medicinska metoder som andningstekniker, massage och varma bad samt medicinska behandlingar som epiduralbedövning, spinalbedövning eller läkemedel som kan ges via intravenös injektion. Vid behov kan smärtan även lindras med läkemedel som påverkar fostrets andningsfunktion och bör därför användas med försiktighet.

'Freunds adjuvans' är ett typ av immunologiskt adjuvans, som utvecklades på 1930-talet av den österrikiska immunologen och bakteriologen Jules Freund. Det består av en emulsion gjord av mineralolja, vatten och ett heat-killed mycobacterium tuberculosis-bakterie (ofta använder man stammarna H37 Ra eller M. avium).

När 'Freunds adjuvans' injiceras tillsammans med ett antigen, stimulerar det starkt immunsystemet att svara på antigenet och generera en starkare och längre varaktig immunitet än vad antigenet skulle ha gjort på egen hand. Detta uppnås genom att adjuvansen aktiverar celler i det immunförsvaret, såsom makrofager och dendritceller, vilket leder till en kraftigare presentation av antigenet till T-celler och B-celler.

Det är värt att notera att 'Freunds adjuvans' inte används i människor på grund av sin potential att orsaka lokal reaktioner, abscesser och granulomatösa inflammationer. Det används dock fortfarande i forskningssyfte inom djurmodeller för att undersöka immunresponser.

Neurologiska gångstörningar är en benämning på svårigheter att gå och balansera som orsakas av skador eller sjukdomar i det centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Det kan vara svårt att ställa sig stilla, hålla balansen, koordinera rörelserna eller gå i rak linje. Exempel på neurologiska gångstörningar inkluderar ataxi (olycklig koordination), parkinsonism (rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet), spastisk gång (spasticitet, stelhet och kramp i benen) och neuropati (skada på nerverna). Gångstörningar kan också vara relaterade till ålderdomssjukan, skador på ryggraden eller andra sjukdomar som stroke, multipel skleros och skleros med flera. Behandlingen av neurologiska gångstörningar kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, träning och i vissa fall kirurgi.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Arachnoiditis är en medicinsk term som refererar till iritering, inflammation eller kronisk irritation av arachnoidea, den tunnfilma vätskafyllda membran som omger och skyddar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Arachnoiditen kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, tumörer eller kemiska skador. Symptomen på arachnoidit kan variera beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad, men kan inkludera smärta, kramper, känsliga nerver och sensorisk förlust. I allvarliga fall kan det leda till lammhet eller till och med förlamning. Behandlingen av arachnoidit kan variera beroende på svårighetsgrad och kan inkludera smärtbehandling, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.

Dihydroergotamin är ett preparat som utvinns från svampen Claviceps purpurea och används som läkemedel. Det är ett derivat av ergolin och fungerar som vasokonstriktor, det vill säga att det orsakar smalning av blodkärlen. Dihydroergotamin används primärt för att behandla migrän och clusterhuvudvärk.

I medicinsk kontext kan följande definition användas:

Dihydroergotamin (DHE) är ett ergolin derivat som används som profylaktisk och akut behandling av migrän och clusterhuvudvärk. DHE verkar genom att kontrahera kraniala blodkärl, reducera inflammation och påverka nervimpulser i hjärnan. Preparatet ges vanligtvis som injektion, nasalspray eller som oralt absorberbart tabletter. Vid användning av DHE rekommenderas försiktighet på grund av potentialen för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.

'Viktuppfattning' (engelska: 'Weight perception') refererar till individens subjektiva uppfattning och bedömning av sin egen kroppsvikt och kroppsform. Denna uppfattning kan vara objektivt korrekt eller inkorrekt i jämförelse med den faktiska vikten, beroende på individens subjektiva tolkningar och förväntningar. Viktuppfattning kan ha en betydande inverkan på individens psykiska hälsa, självbild och beteenden relaterade till närings- och motion, och kan också vara kopplat till risker för övervikt och obesitas.

En motorneuronsjukdom är en neurologisk sjukdom som drabbar de nervceller (motorneuron) i hjärnan och ryggmärgen som kontrollerar våra muskler. Dessa nervceller svarar för att skicka signaler från hjärnan till musklerna för att initiera rörelse. När dessa nervceller skadas eller slits sönder, kan det leda till svaghet, spasticitet, stelhet och atrofi av muskler. Exempel på motorneuronsjukdomar innefattar amyotrofisk lateralskleros (ALS), progressiv muskelatrofi (PMA) och spinal muskelatrofi (SMA).

En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).

'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.

Ortopedisk manipulation är en aktiv behandlingsmetod inom ortopedin där man använder sig av manuell kraft för att röra på eller justera en led. Metoden används ofta för att lindra smärta, återställa rörlighet och korrigera felställningar i leden. Manipulationen utförs vanligen med hjälp av snabba, kontrollerade rörelser som ska hjälpa till att lösa upp eventuella restrictioner i leden.

Det är viktigt att notera att ortopedisk manipulation bör utföras av en certifierad och erfaren specialist, såsom en ortopedisk kirurg eller en fysioterapeut med speciell utbildning inom området, för att undvika skador eller komplikationer.

Heterotopic ossification (HO) är en medicinsk term som refererar till att benvävnad bildas utanför dess normala plats i kroppen. Detta kan inträffa när benvävnadskomponenter, såsom benceller och kollagen, migrerar och växer in i mjuk vävnad som muskler, senor eller bindväv.

Heterotopic ossification kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom beroende på dess storlek och plats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och ömhet i det drabbade området. I vissa fall kan HO leda till funktionsnedsättning eller vara förknippat med komplikationer såsom trängsel eller nekros i de drabbade vävnaderna.

Det finns olika typer av heterotopic ossification, inklusive traumatisk HO som kan uppstå efter skador eller operationer och neurologisk HO som kan förekomma hos personer med skador på centrala nervsystemet, såsom ryggradsbråck eller hjärnskada. Behandlingen av HO kan innefatta mediciner, fysioterapi, strålbehandling och i vissa fall kirurgi.

'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.

Laryngoskop är ett medicinskt instrument som används under öron-, näs- och halsundersökningar (Otorhinolaryngologi) för att direkt visualisera strukturer i struphuvudet, såsom stämbanden och luftstrupen. Det finns olika typer av laryngoskop, men de flesta är designade med en belysningskälla och en lins som hålls vid munnen och tungan för att skapa en direkt synväg till struphuvudet. Laryngoskop kan vara stela eller flexibla, och de används ofta under intubationer för att kontrollera luftvägen under allmänbedövning eller under vissa operationsförfaranden i huvud- och halsregionen.

Kalcitonin-relaterat peptid (CRP, Calcitonin-related peptide) är ett neuropeptid som initialt identifierades i sköldkörteln hos frisk och sjuk djur. Det upptäcktes att CRP har en struktur som liknar kalcitonin, ett hormon som produceras av C-celler i sköldkörteln och hjälper till att reglera kalciumhomöostas.

I det centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS) har CRP visat sig ha en viktig roll som en neurotransmittor och neuromodulator. Det är involverat i smärtreglering, vasoreglering, inflammation och neuroprotektion.

CRP verkar binder till specifika receptorer på nervceller och blodkärl, vilket orsakar en varierad biologisk respons som inkluderar smärtrelief, vasodilatation och anti-inflammatoriska effekter. Dessutom har CRP visat sig ha en neuroprotektiv effekt genom att minska skador på nervceller vid ischemisk skada eller trauma.

I slutändan kan CRP vara ett viktigt terapeutiskt mål för behandling av smärta, inflammation och neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och Alzheimer's sjukdom.

"c-Fos" er ein proteink that is synthesized in cells as a result of various stimuli, such as growth factors, hormones, and stress. It is a nuclear protein that forms a heterodimer with another protein called "c-Jun," and together they make up the Activator Protein-1 (AP-1) transcription factor complex. AP-1 plays a crucial role in regulating gene expression related to various cellular processes, including proliferation, differentiation, and apoptosis.

Protonkogenproteinet "c-Fos" er ei av de proto-onkogener som ble oppdager i 1980-åra. Proto-onkogener er normale gener som kan bli onkogener hvis de muterer og overproduceres. Overproduksjon av "c-Fos" kan føre til u kontrollertcellegrov, og det har vist seg å være involvert i mange typer av cancer, slik som leukemia og brystkreft.

Tandvårdsrädsla, även känd som odontofobi, är en irrationell rädsla eller fruktan för tandvård. Den kan vara mild och leda till enbart en känsla av obehag vid tanken på att besöka tandläkaren, eller den kan vara så stark att den orsakar extremt hög ångest och undvikande beteende när det gäller alla former av tandvård. Tandvårdsrädsla kan ha negativa konsekvenser för den drabbades muntliga hälsa, eftersom de tenderar att undvika rutinmässiga tandvårdsbesök och nödvändig behandling.

Edrofonium är ett kuraremedel som används inom medicinen. Det är en kortverkande reversibel acetylkolinesterasinhibitor, vilket betyder att den hindrar nedbrytningen av signalsubstanser i nervsystemet som kallas acetylkolin.

När edrofonium administreras till en patient som har blivit förgiftad med en muskarinreceptorantagonist, till exempel som kan orsakas av vissa former av giftiga växter eller djur, så kommer edrofonium att öka mängden acetylkolin i nervsystemet och hjälpa till att motverka effekterna av förgiftningen.

Det är viktigt att notera att användning av edrofonium bör övervakas av en läkare på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar, särskilt vid felaktig dosering eller i patienter med vissa hälsozustånd.

Pupillreflex, även känd som ljusreflex, är en reflexreaktion där pupillen i ögat automatiskt contractioner eller minskar i storlek när de exponeras för starkt ljus. Detta hjälper till att skydda ögats retina från skada genom överstimulering av ljuset. Pupillreflexen är kontrollerad av parasympatiska nervsystemet och kan användas som en indikation på neurologisk funktion i kroppen. Absens eller avvikande pupillreflexer kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i hjärnan eller ögats nerver.

En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.

Den medicinska termen för "hjärnbrygga" är "truncus cerebri". Det är en del av hjärnan som förbinder hjärnstammen med storhjärnan och består av tre stora arterier (anterior, middle och posterior cerebral artery) som försörjer blod till olika delar av hjärnan. Skador på hjärnbryggan kan orsaka allvarliga neurologiska symptom, såsom svårigheter med rörelse, känsel, syn, tal och minne.

Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.

I medicinska sammanhangen kan "vararbete" (engelska: "occupational therapy") definieras som en form av rehabilitering och behandling som hjälper människor att utveckla, förbättra och upprätthålla de färdigheter och förmågor de behöver för att kunna klara av vardagsaktiviteter och livets olika krav. Detta kan innefatta både kroppsliga och psykiska färdigheter, såsom finmotorik, koordination, perception, kognition, emotionell förståelse och sociala interaktioner.

Genom vararbete kan en person läras att hantera sina funktionsnedsättningar, skador eller sjukdomstillstånd på ett bättre sätt, vilket i sin tur kan leda till en förbättrad livskvalitet och ökad självständighet. Behandlingen kan bestå av olika aktiviteter som är anpassade efter den enskilda individens behov och mål, exempelvis handarbete, träning av balans och koordination, användande av assistiva tekniker och redskap, samt arbete med sociala färdigheter och kognitiva funktioner.

I'm happy to help you with that! In a medical context, the term "drop" is often used to refer to a single dose of medication in the form of liquid drops. The size of a drop can vary depending on the device used to administer it, but it is typically measured to be about 0.05 milliliters (mL).

When prescribing medication in the form of drops, healthcare providers will specify the number of drops to be administered and how often they should be given. For example, a prescription might read "Use one drop in each eye three times daily."

It's important to follow the dosage instructions carefully when using liquid medications in the form of drops, as taking too much or too little can have negative effects on your health. If you have any questions about how to use a medication in the form of drops, be sure to ask your healthcare provider for clarification.

Läkemedelssamverkan (Drug-Drug Interaction, DDI) definieras som ett samspel mellan två eller fler läkemedel där effekten på farmakologiska, kemiska eller fysiologiska sätt är avvikande jämfört med den enskilda effekten av var och en av de ingående substanserna. Det kan resultera i ökat eller försämrade läkemedelsverkan, biverkningar eller skada för patienten.

Läkemedelssamverkan kan delas in i farmakodynamiska (interaktioner som påverkar läkemedlets mekanism av verkan) och farmakokinetiska (interaktioner som påverkar läkemedlets upptagande, fördelning, metabolism eller exkretering) samverkan.

Det är viktigt att identifiera, undvika eller hantera potentiella läkemedelssamverkan genom att utvärdera patientens medicinska historia, farmakoterapi och laboratoriemedicinska data för att minimera risker och maximera terapeutiska effekter.

"Patient simulation" är en metod inom utbildning och undervisning inom hälso- och sjukvård, där man skapar ett realistiskt scenario med simulatorer (ofta datorbaserade) som efterliknar mänskliga patienters kroppsfunktioner och respons. Det gör det möjligt för utbildande att öva sig på att hantera olika medicinska situationer i en kontrollerad miljö, utan att riskera skada en riktig patient. Simuleringen av patientroll kan variera från en enkel simulator som bara visar vitaltecken till mer avancerade system som kan simulera olika sjukdomar och skador. Det är en effektiv metod för att träna både tekniska och icke-tekniska färdigheter, såsom kommunikation, teamwork och beslutsfattande.

Glykopyrrolat är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika. Det används för att behandla excesiv syrerückflöde ( GERD) och symtom relaterade till överaktivt salivkörtlar, såsom slemmighet i munnen eller en ökad mängd slem i munnen.

Glykopyrrolat fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i muskarinernas signalsystem, vilket leder till minskad sekretion av spegelsyra och saliv. Detta kan hjälpa att reducera symtom som sura uppstötningar och illamående relaterade till GERD.

Läkemedlet ges vanligtvis peroral (per oral) i form av tabletter eller som en intravenös injektion. Varning bör tas för att överdosering kan orsaka biverkningar såsom torr mun, hals, ögon och urinvägar, förstoppning, trötthet, yrsel, rödaktiga ögon, förändrade syner och svårigheter att urinera.

Förlänsat ryggmärgsartärsyndrom, eller förkortat "FRAS," är ett tillstånd där blodflödet i den främre delen av ryggmärgsartären (arteria spinalis anterior) begränsas eller blockeras. Detta kan orsaka skada på nerverna i ryggmärgen, eftersom de inte får tillräckligt med syre och näringsämnen.

Symptomen på FRAS kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är drabbad och hur allvarlig skadan är. Några vanliga symtom inkluderar:

* Smärta i ryggen, benen eller armarna
* Känselbortfall eller kraftlöshet i extremiteterna
* Problem med balansen och koordinationen
* Svaghet eller förlamning i benen eller armarna
* Sängliggande paralys
* Förändringar i tarm- och blåshastigheten
* Impotens hos män

FRAS kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive:

* Ateroskleros (förkalkning av artärerna)
* Arterit (inflammation i artärväggarna)
* Trombos (blodproppar i artärerna)
* Embolisering (blockering av artärer av blodklot eller andra föremål som färdas med blodet)
* Trauma till ryggraden
* Tumörer i ryggmärgen eller kringliggande strukturer

Behandlingen för FRAS beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. För många patienter kan operation krävas för att återställa blodflödet till ryggmärgen. Andra behandlingsalternativ inkluderar mediciner för att lindra smärta och förebygga komplikationer, såsom thrombolytiska medel (för att upplösa blodproppar) eller antikoagulantia (för att förhindra blodproppar). Fysisk terapi kan också vara användbar för att hjälpa patienter att återhämta sig efter en stroke eller annan skada till ryggmärgen.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.

Transverse myelitis är en entzündlig tillstånd som drabbar ryggmärgen och orsakar skada på den bakre och främre delarna av ryggmärgens vita materia. Detta leder till diverse neurologiska symtom beroende på vilken del av ryggmärgen som är drabbad. Vanliga symtom innefattar plötslig bakåtsträvande muskelsvaghet, känselbortfall, smärta och sveda i ryggen eller extremiteter samt problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Transversell myelitis kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar, neurologiska störningar eller vara idiopatisk, det vill säga utan känd orsak. Diagnosen ställs vanligen genom att kombinera kliniska symtom, bilddiagnostik som MRI och lumbarpunkt samt eventuellt elektrofysiologiska tester. Behandlingen består ofta av immunmodulerande behandlingar, fysioterapi och smärtlindring.

'Ryggläge' är en position där en person ligger på rygg med ansiktet uppåt. Från ett medicinskt perspektiv kan ryggläge vara en standardposition för vissa procedurer eller behandlingar, till exempel under operationer eller undersökningar av ryggraden och andra strukturer bak i kroppen. Det kan också användas som en komfortabel sömnläge för vissa individer. I vårdsammanhang är det viktigt att patienten har en trygg och bekväm läge under behandlingar, så ryggläge kan justeras med till exempel kuddar eller dynor för att ge stöd åt nacke och ländrygg.

'Andningssvikt' kan definieras som en situation där en persons andning blir hastig, ytlig och ibland också hemsken eller störd på annat sätt. Detta kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtsvikt. Andningssvikt kan också vara ett tecken på allvarliga tillstånd som lungemboli eller chock. I vissa fall kan andningssvikt behöva behandlas akut med syre, läkemedel eller mekanisk ventilation för att underlätta andningen och förhindra komplikationer.

ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.

'Hyperkapni' betyder att ett persons koldioxidhalt i blodet är för hög. Normalvärdet för koldioxidpartialtryck (pCO2) i blodet ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hyperkapni definieras som när pCO2-värdet överstiger 45 mmHg.

Hyperkapni kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom lungförlamning, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sömnapné och andra störningar i andningsmönstret. Symptomen på hyperkapni kan variera beroende på svårighetsgraden och kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, förvirring, andfåddhet och i allvarliga fall koma eller till och med död.

Behandlingen av hyperkapni beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandlingar som andningsstimulans, syreterapi, mekanisk ventilation eller behandling av underliggande sjukdom eller störning.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

Intraperitoneal injektion (IP) är en typ av injektion där lösningar eller mediciner administreras direkt in i bukhålan, som omsluts av peritoneum, ett tunnt membran som skiljer bukhålan från bukvävnaden. Denna metod används ofta när det behövs en snabb och effektiv absorption av läkemedlet eller näringsriktad vätska till kroppen.

Intraperitoneala injektioner kan användas inom sjukvården för att ge smärtstillande medel, antibiotika, kemoterapi, eller andra läkemedel som behöver distribueras i bukhålan. Det är också vanligt inom forskning och djurförsök.

Det är viktigt att notera att intraperitoneala injektioner ska utföras korrekt för att undvika skador på bukvävnaden eller komplikationer som peritonit (inflammation av peritoneum). Sjukvårdspersonal bör ha tillräcklig träning och erfarenhet innan de utför denna procedur.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Karragenan är ett kolhydrathaltigt substance som utvinns från rödalger (Rhodophyta) och används inom livsmedelsindustrin som stabilisator, emulgeringsmedel och gelbildare. Det är en komplex sockerart, en sulfaterad polysackarid, som består av alternerande enheter av galaktos och 3,6-anhydrogalaktos. Karragenan har E-nummer 407.

I medicinsk kontext kan karragenan användas som excipient i läkemedel eller som hjälpmedel vid behandling av vissa medicinska tillstånd, såsom diarré och sårbehandling. Det har också visat sig ha potentialen som en möjlig behandlingsform för vissa autoimmuna sjukdomar på grund av dess immunmodulerande egenskaper.

Alfaprodin är ett smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider. Det används inte särskilt ofta idag på grund av sina biverkningar och risk för beroende. Alfaprodin är en semi-syntetisk opioid, vilket betyder att den är delvis framställd från naturliga opiater och delvis syntetiskt framställd.

Den aktiva substansen i alfaprodin är alfameprodin hydroklorid, som verkar genom att binda till opioidreceptorer i centrala nervsystemet. Detta leder till en smärtstillande effekt, men kan också orsaka biverkningar som yrsel, svimning, andningsdepression och i värsta fall andningsstopp. Alfaprodin har också potentialen att orsaka beroende och abstinensbesvär vid avslutad användning.

På grund av sina risker och begränsade fördelar jämfört med andra smärtstillande medel används alfaprodin inte ofta idag inom medicinen.

"Gliose" er en samlebetegnelse for forandringer i det gliale væv i hjernen og rygsøjlen. Det gliale væv består af støtteceller i centralnervesystemet, herunder astrocyter, oligodendrocyter, mikrogliaceller og andre celler. Gliosen inkluderer forøget produktion af gliale celler, forstørrelse af eksisterende gliale celler, og ændringer i deres funktion. Dette kan være en reaktion på skade eller sygdom i centralnervesystemet, såsom infektion, traumatisk skade, neurodegenerative lidelser, hjerne tumorer eller andre sygdomme. Gliosen kan have både konstruktive og destruktive effekter på nervesystemet, alt efter omstændighederne.

Hyaluronidaser är en grupp enzymer som bryter ned hyaluronsyra, en typ av sockerartad molekyl som förekommer i kroppen. Hyaluronsyra har flera funktioner, bland annat hjälper den att ge stöd och hållbarhet åt vävnader samt bidrar till att reglera vattentrycket i kroppen.

Hyaluronglukosaminidas är ett specifikt enzym som bryter ned hyaluronsyra genom att spjälka av glukosamin från hyaluronsyranmolekylen. Detta enzym finns naturligt i kroppen och produceras bland annat av vita blodkroppar, men det kan även tillverkas konstgjort för medicinska ändamål.

Konstgjort hyaluronglukosaminidas används ibland som hjälpmedel vid administration av läkemedel, då det underlättar spridningen av preparatet i kroppen genom att bryta ned hyaluronsyran i vävnaderna. Det kan också användas inom oftalmologi för att underlätta absorptionen av läkemedel i ögats vätska.

"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.

'Arterial pressure' refererar till det tryck som blodet utövar på arteriens väggar under olika omständigheter. Det består av två komponenter: systoliskt och diastoliskt tryck. Systoliskt tryck är det högsta trycket uppnås under hjärtats slagfas, medan diastoliskt tryck är det lägsta trycket under hjärtats avslappnade fas.

Normalvärden för arteriell blodtryck i vila för en vuxen person är vanligtvis mellan 90/60 mmHg och 120/80 mmHg, där det översta värdet representerar systoliskt tryck och det nedre värdet representerar diastoliskt tryck. Vidare, mmHg står för millimeter kvicksilver, vilket är en enhet som används för att mäta blodtryck.

Det arteriella trycket påverkas av flera faktorer, inklusive hjärtats funktion, blodvolymen, resistansen i de små artärerna och perifera vaskulära systemet samt kroppens position och aktivitetsnivå. Även ålder, kön, genetik och hälsostatus kan spela en roll för arteriella tryckvärden hos en individ.

'Motorbark' är ett informellt medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt hård, stötvis eller explosiv andning. Det kan vara ett tecken på underliggande lung- eller hjärtsjukdom, till exempel astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtfel. I vissa fall kan det även indikera en allvarlig allergisk reaktion, såsom anafylaxi.

Det är viktigt att notera att 'motorbark' inte är en officiell medicinsk diagnos, utan snarare ett symtom som behöver utvärderas i sammanhang av en fullständig klinisk bedömning för att fastställa en underliggande orsak och behandling.

"Behandlingsfel" er en betegnelse som ofte bruges i medicinske sammenhænge når en behandling ikke bliver gennemført korrekt, enten på grund af fejl i diagnostikken, fejl i valget af behandling eller fejl i gennemførelsen af behandlingen. Dette kan føre til forværring af patientens tilstand, udvikling af komplikationer eller endda død.

En behandlingsfejl kan opstå på grund af mange forskellige faktorer, herunder manglende erfaring eller kompetence hos sundhedspersonalet, manglende kommunikation mellem sundhedspersonalet og patienten, fejlagtig tolkning af laboratorieprøver eller andre tester, utilstrækkelig overvågning af patientens tilstand under behandlingen eller manglende opfølgning efter behandlingen.

Det er vigtigt at identificere og lære af behandlingsfejl for at forbedre patientomsorgen, reducere risikoen for yderligere fejl og sikre bedre patientresultater i fremtiden.

En hjärnhinnebråck, också känt som en enscefalosak eller meningokele, är en medfödd missbildning som orsakas av att hjärnhinnan (meningen) och delar av hjärnan sticker ut genom ett öppning i skallbenet. Detta kan ske någonstans längs ryggraden, vanligtvis i nacken eller ryggens nedre del. Hjärnhinnebråck är ovanliga och beräknas drabba ungefär 1 av 5 000 barn.

Det finns tre typer av hjärnhinnebråck:

1. Encefalokele: Den vanligaste typen av hjärnhinnebråck innehåller både hjärnhinnan och delar av hjärnan.
2. Meningokele: Denna typ innehåller endast hjärnhinnan.
3. Myelomeningokele: Detta är den allvarligaste formen av hjärnhinnebråck, där både ryggmärgen och hjärnhinnan sticker ut genom ryggraden.

Hjärnhinnebråck kan vara associerade med andra missbildningar, såsom spina bifida, hydrocefalus och neurologiska skador. Behandlingen av hjärnhinnebråck innebär ofta kirurgi för att placera ryggmärgen och hjärnhinnan tillbaka i ryggraden och stänga öppningen i skallbenet. Prognosen för barn med hjärnhinnebråck varierar beroende på storleken och typen på bråcket, när det upptäcks och behandlas, samt om det finns några andra associerade missbildningar eller skador.

En serotoninblockerare, även känd som serotoninantagonist, är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av signalsubstancen serotonin i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Serotonin är en signalsubstans som överför signaler mellan nervcellerna och spelar en viktig roll i stämningsreglering, sömn, aptit, smärta och impulskontroll.

Serotoninblockerare används ofta för att behandla psykiatriska tillstånd som depression, ångest, schizofreni och tvångssyndrom. De kan också användas för att behandla sjukdomar som ger upphov till illamående och kräkningar, såsom cancerbehandlingar och migrän.

Det finns olika typer av serotoninblockerare, inklusive typiska antipsykotiska läkemedel (till exempel haloperidol), atypiska antipsykotiska läkemedel (till exempel risperidon och olanzapin) och specifika serotoninreceptorantagonister (till exempel ondansetron och granisetron). Varje typ av serotoninblockerare har olika verkan på de olika typerna av serotoninreceptorer i hjärnan, vilket ger upphov till deras specifika läkemedelsverkningar.

Neuromuskulära sjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och muskelsystemet. Dessa sjukdomar kan drabba neuronerna (nerveceller) i hjärnan, ryggmärgen eller de perifera nerverna, vilket kan leda till muskelsvaghet, kramp, kramper, sensorisk förlust och andra neurologiska symtom. Exempel på neuromuskulära sjukdomar är muskeldystrofi, myasthenia gravis, ALS (amyotrofisk lateralskleros) och polyneuropati.

Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.

Den hypogastriska pleskusen är ett autonomt nervnätverk beläget i bukhålan, närmare bestämt bakom ovanstande tarmslutningen (rectum) och framför bäckenbenet (os coxae). Det innehåller både parasympatiska och sympatiska nerver som styr bland annat blåshalskörtelns, urinblåsans och könsorganens funktioner. Skador på den hypogastriska pleskusen kan orsaka problem med tarmtömning, urinering och sexuell funktion.

'Illamående' är ett samlingsbegrepp för oönskade kroppsliga känslor som ofta inkluderar illamående, kräkningar, svaghet och yrsel. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel sjukdomar, infektioner, graviditet eller behandlingar som kemoterapi. Illamående kan vara ett tidigt tecken på en mag-tarmsjukdom och bör inte ignoreras. Om du upplever illamående som varar länge, är intensivt eller återkommande, rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

"1800-talshistoria" är inte en medicinsk term, utan snarare en historisk beteckning. Det refererar till den perioden i historien som sträcker sig från år 1800 till år 1899. I medicinskt sammanhang kan det dock vara relevant att diskutera de medicinska framsteg och utvecklingarna som skedde under denna tid.

Under 1800-talet gjordes stora framsteg inom medicinen, bland annat genom upptäckten av mikroorganismer och deras roll i sjukdomar (t.ex. Louis Pasteur och Robert Koch), utvecklingen av vacciner (t.ex. Edward Jenner och smallpox-vaccinet) och framsteg inom kirurgin (t.ex. Joseph Lister och antiseptiska metoder). Dessa uppfinningar och upptäckter har haft en stor påverkan på den medicinska vården och har räddat många liv.

Intraventrikulära injektioner är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller annan substans direkt införs in i en av de laterala ventriklarna i hjärnan, vanligtvis som en del av behandlingen av centrala nervösa system (CNS) störningar som hydrocefalus eller cerebral sjukdom.

Denna typ av injektioner kräver ofta specialiserad medicinsk utrustning och skicklighet, eftersom den innebär att en tunn nål införs genom kraniet och insätts i det specifika området i hjärnan. Det är viktigt att notera att intraventrikulära injektioner är en invasiv procedur och medför vissa risker, inklusive infektion, blödning och skada på hjärnan eller nervsystemet. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar av behandlingen innan en sådan procedur genomförs.

Proprioception kan definieras som förmågan att uppfatta kroppens position och rörelse i rummet, utan att behöva titta på den. Det är en form av sensorisk perception som orsakas av stimulering av sensory neuroner belägna i musklerna, leder och ledkapslarna. Proprioceptionen ger oss information om var våra kroppsdelar befinner sig och hur de rör sig i förhållande till varandra. Den hjälper oss att upprätthålla balans, koordinera rörelser och förstå gränsen för vår kropps räckvidd.

Tubar sterilizering är en form av permanent födelsekontroll för kvinnor. Den innebär att fallopianrörens funktion störs eller stoppas, vilket förhindrar att ägg och spermier möts och befruktas. Detta kan uppnås genom olika metoder, till exempel att med hjälp av små klips eller ringar klistra igen rören (tubal ligation) eller att injicera ett material som orsakar ärrbildning i rören (okklusion).

Tubar sterilizering är en av de mest effektiva metoderna för permanent födelsekontroll, men den är inte reversibel. Det betyder att om en kvinna ändrar sig och vill bli gravid igen kan det vara svårt eller till och med omöjligt att återställa rörens funktion. Därför bör denna metod endast användas av kvinnor som är säkra på att de inte vill ha fler barn.

Spindelvävhinna, även känd som plexus brachialis neurapraxia eller sönderslitning av nerven i axeln, är en skada på de nerver som kontrollerar rörelsen och känseln i armen. Denna typ av skada inträffar ofta när armen slits med stor kraft bakåt och uppåt, vilket kan sträcka eller till och med slicka sönder de nerver som löper genom axelns ledpanna. Skadan orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i armen och handen på den skadade sidan. I vissa fall kan skadan vara tillfällig och läka sig själv över tid, medan andra fall kan kräva operation och/eller rehabilitering för att återställa funktionen i armen.

Ortopedi är en gren inom medicinen som fokuserar på prevention, diagnosis och behandling av skelett- och muskuloskeletala sjukdomar och skador. Detta inkluderar ben, ledband, muskler, senor och annan relaterad vävnad. Ortopedisk vård kan omfatta både konservativ behandling som mediciner, fysioterapi och träning, samt kirurgi när det är nödvändigt. Specialiseringen innefattar också behandling av rörelseförhindringar och störningar i rörelsemönster orsakade av sådana tillstånd.

"Data interpretation, statistical" refererer til procesen av att tolka och giva mening aan data med hjälp av statistiska metoder. Det innebär att analysera, summera och tolka data för att utvärdera hypoteser, identifiera mönster, korrelationer och kausalitet, samt dra slutsatser baserat på de statistiska resultaten.

Den statistiska datatolkningen inkluderar ofta metoder som deskriptiv statistik (som medelvärde, median, modus, standardavvikelse och procent), inferensstatistik (som t-test, chi i test, analys av variance (ANOVA) och regressionsanalys), multivariat analys och sannolikhetslära.

Syftet med statistisk datatolkning är att försöka extrahera mening och insikt från data, vilket kan användas för att stödja beslutsfattande, forskning, utveckling och kvalitetssäkring inom olika områden som medicin, teknik, ekonomi, samhällsvetenskap med mera.

Mekanoreceptorer är en typ av sensorreceptor som reagerar på mekaniska stimuli, såsom tryck, vibrationer och rörelse. De finns i olika delar av kroppen, till exempel huden, musklerna och lederna. Mekanoreceptorerna transducerar mekaniska signaler till elektriska impulser, som sedan kan tolkas av centrala nervsystemet. Exempel på mekanoreceptorer inkluderar Pacini-kroppar, Ruffini-ändarna och Merkel-celler.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Hysteroskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en hysteroskop, ett slags tunn teleskop, för att titta in i livmodern genom slidans cervix (hals). Hysteroskopet är utrustat med en ljuskälla och ofta även en kamera som visar bilder på en skärm.

Denna metod används vanligen för att undersöka orsakerna till abnorma menscykler, blödningar efter menopaus, eller för att diagnostisera och behandla problem relaterade till livmodern som exempelvis myomer (livmoderskörtlar), polyper (svullnader i livmoderslemhinnan) eller äggledarkanaler.

Under en hysteroskopi kan även mindre kirurgiska ingrepp genomföras, till exempel avlägsnande av godartade tumörer eller polyper. Detta görs genom att man inför ett verktyg via samma tunnel som hysteroskopet använder sig av.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

En medicinsk definition är en cicatrix (eller cicatrice) ett permanent ärr som bildas när huden eller andra vävnader läker efter en skada, såsom en sår, operationssår eller brännskada. Cicatrices uppstår när kroppen producerar kollagen för att stänga och reparera sårvävnan. När cicatrices bildas kan de variera i storlek, form, färg och höjd beroende på individuella faktorer som ärftlighet, ålder, belastning, plats på kroppen och djupet av skadan. I vissa fall kan cicatrices vara estetiskt störande eller orsaka funktionella problem, till exempel när de begränsar rörelser eller orsakar smärta.

'Ryggartros' (i medicinsk terminologi: *spondylosis*) är en degenerativ förändring i ryggraden som orsakas av åldrande och vardaglig slitage. Den vanligaste platsen där denna förändring uppstår är i nack- eller ländryggen. Ryggartros innebär att det bildas små benutskott (osteofyter) längs kotkropparnas kanter, vilket kan trycka på nerverna och orsaka smärta, stelhet och nedsatt rörlighet. Andra symptom som kan uppstå är svaga muskler, kramper och känselbortfall i armar eller ben beroende på vilka nerver som pressas på. Behandlingen av ryggartros kan bestå av smärtbehandling, fysioterapi, vila och i vissa fall operation.

'Revben' (latin: Costa) är en benartad, flat och långsmal benstruktur i vårt kroppsskelett. Människan har tolv par revben som är förbunden med bröstkorgens (thorax) ryggsida via de rörliga lederna revbenskorgen (sternum). Revbenen skyddar också viktiga vitala organ såsom hjärtat och lungorna. De har också muskelanslutningar, särskilt mellanrevbenen (costae verae) som är viktiga för andningen genom att de hjälper till att expandera bröstkorgen när vi andas in.

"Postural equilibrium" refererar till förmågan att upprätthålla och kontrollera kroppens balans och stabilitet under olika stillastående och rörliga positioner. Det innebär att koordinera muskulaturen, sensoriska input från exempelvis ögon, innerörat och proprioceptorer (känselorgan i musklerna och lederna) för att hålla kroppen i en balanserad position. Postural equilibrium är viktigt för att kunna utföra vardagliga aktiviteter som stående, gående och att hålla sig upprätt under olika rörelsemönster.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.

Chronic pain is defined by the American Society of Anesthesiologists as pain that persists or recurs for 3 months or more beyond the typical healing time of an injury or illness, or pain that persists past the point where tissue damage or injury would be expected to have healed. It can be continuous or intermittent and is often described as a dull, aching, burning, or throbbing sensation. Chronic pain can have significant impacts on a person's physical function, emotional well-being, and overall quality of life. It can be caused by a variety of underlying medical conditions, including musculoskeletal disorders, nerve damage, and chronic diseases such as cancer. In some cases, the cause of chronic pain may not be fully understood.

Baklofen är ett centraltverksaktivt muskelrelaxant och smärtstillande medel som används för att behandla spasticitet orsakad av flera olika sjukdomar, till exempel multipel skleros (MS), hjärnskada eller ryggmärgsskada. Baklofen fungerar genom att minska aktiviteten i vissa nerver i centrala nervsystemet och på det sättet minskar muskelspasticiteten.

Baklofen kan ges som tabletter, intratekal pumppåfyllnad eller injektion. Den intratekala formen av baklofen används ofta när patienten inte svarar till oral behandling eller när biverkningarna är för allvarliga.

Läkemedlet kan orsaka biverkningar som yrsel, trötthet, huvudvärk, illamående och sömnsjukdom. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarligare biverkningar som andningsdepression, förvirring och hallucinationer.

"Funktionshinderbedömning" är ett begrepp inom medicinsk kontext som refererar till en utvärdering eller bedömning av individens funktionella förmågor och begränsningar i vardagslivet. Det inkluderar en granskning av personens kognitiva, fysiska, sensoriska och psykologiska förmågor som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter som krävs för att hantera sig själv, kommunicera, arbeta, studera och delta i samhällslivet.

Denna bedömning utförs vanligen av en läkare, sjukgymnast, ergoterapeut, logoped eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet och kompetens inom området. Bedömningen kan involvera olika typer av tester och observationer för att utvärdera personens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, som exempelvis klädning, matlagning, skrivande, talande, höra, se, röra sig och hantera sina känslor.

Resultatet av en funktionshinderbedömning används ofta för att fastställa behandlingsbehover, rehabiliteringsbehövanden, anpassningsbehövanden eller andra stödåtgärder som kan hjälpa personen att hantera sina begränsningar och öka sin livskvalitet. Den kan också användas för att ställa en diagnos eller för att dokumentera funktionsnedsättningen i syfte att få tillgång till sociala förmåner eller andra former av stöd från samhället.

Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.

Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.

Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

"Bennebildning" refererar till en förändring i benstrukturen som orsakas av olika skäl, som trauma, sjukdom eller genetiska faktorer. I den angivna frasen "bakre longitudinellt ligament" refererar "bennebildning" sannolikt till en abnormal growth or formation on the posterior longitudinal ligament.

Det bakre longitudinella ligamentet (PLL) är ett band av bindväv som löper längs med ryggmärgen och stödjer ryggraden. I sällsynta fall kan det uppstå en bennebildning på PLL, vilket kan orsaka smärta, nervskador eller andra symtom beroende på storleken och platsen för tillväxten.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

En adrenerg alfablokatör är en typ av läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på alfa-adrenoreceptorerna i kroppen. Detta leder till vasodilation (vidgning av blodkärlen) och nedsatt hjärtverksamhet. Adrenerga alfablokatörer används för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning eller rädsla på grund av brist på syre i hjärtat) och benign prostatisk hyperplasi (förstoring av prostata). Exempel på adrenerga alfablokatörer är phenoxybenzamin, prazosin och doxazosin.

'Lordose' är en medicinsk term som används för att beskriva en ökad inåtbuktning i den naturliga curvaturen i ryggraden (kolonnen vertebralis). Detta sker vanligtvis i ländryggen (lumbal lordos) eller halsryggen (cervikal lordos). En liten grad av lordos är normalt och naturlig, men en överdrivet stor lordos kan orsaka smärtor eller andra problem. Lordos kan uppstå till följd av olika skäl, såsom dålig kroppsställning, muskelsvaghet, åldrande, eller som ett resultat av vissa sjukdomar eller skador på ryggraden.

'Punktion' är ett medicinskt förfarande där en tunn nål används för att ta prover eller dränera vätska från en kroppsdel, som en cysta eller en led. Det kan även användas för att injicera läkemedel eller andra substanser in i kroppen. Exempel på olika slags punktioner är:

* Lumbarpunktion (ryggvätskan tappas från ryggraden för att undersöka till exempel infektioner eller cancer)
* Ascitepunktion (avlopp av vätska i bukhålan vid ascites)
* Artropunktion (avlopp av ledvätska vid ledinflammation)
* Biopsipunktion (prover tas från olika organ eller vävnader för undersökning)

Andningsstörningar (respiratory disorders) är en samlingsbegrepp för ett spektrum av medicinska tillstånd som påverkar andningssystemet och dess förmåga att fungera korrekt. Detta kan orsakas av problem med luftvägarna, lungorna eller muskulaturen involverad i andningen.

Andningsstörningar kan delas in i olika kategorier beroende på vilket problem som orsakar dem. Några exempel är:

1. Obstruktiva andningsstörningar: Detta inträffar när luftvägarna blockeras delvis eller helt, vilket gör det svårt att andas normalt. Exempel på obstruktiva andningsstörningar är astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och sömnapné orsakad av övre luftvägars obstruktion.
2. Restriktiva andningsstörningar: Detta inträffar när lungornas förmåga att expandera sig minskar, vilket begränsar deras förmåga att fyllas med luft. Exempel på restriktiva andningsstörningar är idiopatisk lungs fibros och andra interstitella lungsjukdomar, neuromuskulära sjukdomar och skador på bröstkorgen.
3. Ventilatoriska andningsstörningar: Detta inträffar när det uppstår problem med andningsmuskulaturen eller nervsystemet som styr andningen. Exempel på ventilatoriska andningsstörningar är centrala sömnapnéer, kongenital muskeldystrofi och andra neuromuskulära sjukdomar.
4. Hypoxiska andningsstörningar: Detta inträffar när syrehalten i blodet minskar till en sådan grad att det kan skada organen. Exempel på hypoxiska andningsstörningar är höjda belastningar, lungemboli och andra lungsjukdomar som förhindrar syretillförseln till lungorna.

Det är viktigt att upptäcka och behandla andningsstörningar så snart som möjligt eftersom de kan leda till allvarliga komplikationer, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, lungskador och död.

Akupunktur som smärtlindringsmetod innebär att mycket fina nålar stickes in i specifika punkter på kroppen, kallade akupunkturpunkter. Enligt den traditionella kinesiska medicinen (TCM) löper det så kallade "Qi"-flödet genom kroppens meridianer, och sjukdomar orsakas av störningar i detta flöde. Genom att sticka in nålarna i specifika akupunkturpunkter kan Qi-flödet återställas till balans, vilket enligt TCM lindrar smärtan.

En modern medicinsk förklaring till hur akupunkturen fungerar som smärtlindring är att nålarna stimulerar nervceller som sänder signaler till hjärnan att producera opiater, som är kroppens egna smärtstillande substanser. Dessa opiater binder sig till specifika receptorer i centrala nervsystemet och minskar därmed smärtan.

Det finns också studier som visar att akupunkturen kan påverka smärtupplevelsen genom att påverka andra nervsignaler, såsom serotonin och noradrenalin, som båda är neurotransmittorer som kan påverka smärtförekomsten.

Det är viktigt att notera att effekten av akupunktur som smärtlindringsmetod fortfarande är omdiskuterad inom forskarvärlden, och det finns också studier som inte har kunnat påvisa någon signifikant skillnad mellan äkta och placeboakupunktur. Därför behövs ytterligare forskning för att fastställa effekten av akupunktur som smärtlindringsmetod.

Spina bifida occulta är en form av neuralrörsbrud, där den bakre delen av en eller flera ryggradsleder inte har stängt sig normalt under fostertiden. "Occulta" betyder på latin "gömd" eller "dold", och detta begrepp används eftersom missbildningen ofta är dold och orsakar inga synliga symptom eller tecken på ytan av huden.

I allmänhet har personer med spina bifida occulta en liten utbuktning eller en liten lucka i ryggkotan (de ben som bildar ryggraden) där neuralröret sticker ut, men detta täcks ofta av hud eller en tunn membran. I de flesta fallen påverkar det inte individens neurologiska funktion eller orsakar några hälsoproblem.

I vissa fall kan dock spina bifida occulta vara associerad med andra anatomiska avvikelser, som exempelvis en tjockare nerveröt (filum terminale) eller en lägre placering av ett eller flera ryggmärkessegement. Dessa förändringar kan i vissa fall orsaka problem som smärta, muskuloskeletala besvär, svaga blåsan eller sänkt känsel i underlivet. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som meningit eller abscessbildning.

Det är viktigt att notera att spina bifida occulta inte är samma sak som den mer allvarliga formen av spina bifida, kallad "spina bifida aperta", där neuralröret och ryggmärgen sticker ut genom en större lucka i ryggkotan och kan vara exponerade på ytan av huden. Spina bifida aperta orsakar ofta allvarligare neurologiska skador och funktionsnedsättningar.

Anti-anxiety agents, also known as anxiolytics, are a class of medications used to manage symptoms of anxiety disorders. These drugs work by reducing the abnormal excitement in the brain that can lead to feelings of fear, worry, and anxiety. They may act on neurotransmitters such as gamma-aminobutyric acid (GABA) to increase its inhibitory effects on nerve cells, which results in a calming effect. Common examples of anti-anxiety agents include benzodiazepines, azapirone, and buspirone. It's important to note that these medications should be used under the supervision of a medical professional as they can have potential for dependence and abuse.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

Brown-Séquard syndrom är en sällsynt neurologisk sjukdom som orsakas av en skada på ryggmärgen, vanligtvis till följd av en trauma eller tumör. Sjukdomen uppkallades efter den franske neurologen Charles-Édouard Brown-Séquard och kännetecknas av halvsidig förlamning och sensorisk rubbning på nivån under skadan.

Förlamningen beror på att de motoriska nervbanorna i ryggmärgen skadas, medan sensoriska rubbningar orsakas av skador på de sensomotoriska nervbanorna som leder känselimpulser till hjärnan. På den skadade sidan av kroppen kan patienten ha förlorat känseln för smärta, temperatur och tryck, medan de har behållit känslan för vibrationer och position på den motsatta sidan.

Symtomen varierar beroende på var skadan sitter i ryggmärgen och kan inkludera muskelsvaghet, spasticitet, smärta, sängliggande reflexer och urinerings- eller tarmproblem. Behandlingen av Brown-Séquard syndrom beror på orsaken till skadan och kan omfatta medicinering, fysisk terapi, operation eller kombinationer av dessa.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

Kolin-O-acetyltransferas (CoA-transferas) är ett enzym som katalyserar överföringen av en acetylgrupp från acetylkoenzym A till kolin, vilket resulterar i bildandet av den signalsubstanserna acetylkolin. Reaktionen kan skrivas som följer:

Acetyl-CoA + kolin → CoA + acetylkolin

Detta enzym spelar därför en viktig roll i neurotransmissionen, eftersom acetylkolin är en signalsubstans som används av nervceller för att kommunicera med varandra.

Graviditetskomplikationer med hänsynd till hjärta och kärl (kardiovaskulära komplikationer under graviditet) är en bred kategori av medicinska tillstånd som kan uppstå under eller strax efter graviditeten och påverkar moderkakan, livmodern, fosterhinnan eller fostret. Dessa komplikationer kan vara allvarliga och potentiellt livshotande för både modern och barnet.

Exempel på kardiovaskulära komplikationer under graviditet inkluderar:

1. Preeklampsi/eclampsi: Detta är en allvarlig sjukdom som kan uppstå under graviditeten och karaktäriseras av högt blodtryck, protein i urinen och ödem (svullnad). I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer såsom skador på levern, njurarna och hjärnan.

2. Kardiomyopati: Detta är en sjukdom som orsakar svaghet i hjärtmuskulaturen och kan leda till att hjärtat inte pumpar blod effektivt. Graviditetskardiomyopati är en sällsynt komplikation under graviditeten, men den kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt.

3. Arterioskleros: Detta är en sjukdom som orsakar härdning av artärväggarna och kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten, såsom högt blodtryck, preeklampsi/eclampsi och stroke.

4. Venös tromboembolism (VTE): Detta är en sjukdom som orsakar blodpropp i djupa vener eller lungorna och kan vara livshotande under graviditeten, särskilt under de senare stadierna av graviditeten.

5. Förhöjd blodtryck: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom preeklampsi/eclampsi, skador på levern och njurarna samt förtidig födsel.

6. För tidig födsel: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom lungunderutveckling, låg vikt vid födseln och dödlighet hos barnet.

7. Diabetes mellitus: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom högt blodsocker, förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.

8. Infektion: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Veterinärkirurgi definieras som den gren av veterinärmedicinen som handlar om kirurgiska ingrepp och procedurer på djur. Det innefattar diagnostisering, behandling och rehabilitering av djurs sjukdomar eller skador genom att använda kirurgiska metoder. En veterinärkirurg är en utbildad veterinär med specialistkompetens inom området.

"Diskitis" är en medicinsk term som refererar till inflammation i en intervertebral disk, det rör sig om den mjuka skivan mellan två ryggradsben (vertebrae). Detta kan orsaka smärta, stelhet och ibland feber. Diskit kan uppstå som en komplikation till en bakterieinfektion som sprider sig från blodet eller från en närliggande struktur, såsom en skada på ryggraden eller en kirurgisk procedur. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera blodprover och göra avbildningstester som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av antibiotika och vila för att minska inflammationen och bekämpa infektionen. I allvarliga fall kan kirurgi behövas för att dränera infektionen eller stabilisera ryggraden.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

"Epidural hemorrhage, cranial" refererar till en ovanlig men allvarlig komplikation som kan uppstå efter skalltrauma eller neurokirurgisk behandling. Det innebär blödning mellan hårda och mjuka hjärnhinnorna (durahinnan och arachnoidea) i huvudet, vanligtvis orsakad av trauma som skadar de blodkärl som förser hjärnan med blod.

Blödningsvolymen kan variera, men även mindre mängder blod kan orsaka en snabb ökning av det intrakraniella trycket och leda till allvarliga neurologiska skador eller död om den inte behandlas omedelbart. Symptomen på en epidural hemorrhage kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, förändrat medvetande, ökad pupillreaktion och i vissa fall hematom i pannan eller ögonbrynen.

Diagnosen ställs vanligtvis genom hjärnscanning (CT eller MRI) och behandlas ofta akut med neurokirurgisk intervention för att avlasta det intrakraniella trycket och kontrollera blödningen. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive patientens ålder, allmänt hälsotillstånd, svårighetsgraden av skadan och tidpunkten för behandlingen.

'Respiratory Rate' refererar till antalet andetag en person tar per minut. Det är en viktig vitalparameter som används för att bedöma en persons andningsstatus och hälsa. Normal respirationsfrekvens för en vuxen person vid vila ligger vanligtvis mellan 12 och 20 andetag per minut. Ändringar i andningsfrekvens kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, som exempelvis lunginflammationer, hjärtsjukdomar eller störningar i nervsystemet.

I en medicinsk kontext refererar "handlov" till den flexibla leden som sitter mellan handleden och fingrarna. Handlovet består av flera små ben, ligament, muskler, senor och nerver som tillsammans gör att handen kan böja, sträcka och rotera sig. Det finns två handlovsben (radiusbenet och ulnabenet) i underarmen som möts av en rad små ben i handlovsbenen. Handlovens struktur och funktion ger oss förmågan att utföra finmotoriska rörelser med vår hand, såsom att hålla, greppa, skriva och manipulera objekt.

Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.

Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.

Neurofilamentproteiner (NFP) är ett slags strukturella proteiner som förekommer enbart i nervceller (neuron) och utgör en viktig del av deras cytoskelett, det vill säga det inre stödjevävnadssystemet hos cellen. NFP består av tre olika undergrupper med olika molekylära vikter: lätta, medium och tunga neurofilamentproteiner. De är involverade i att ge nervcellerna stabilitet och form samt transportera vesiklar (små blåsor som innehåller olika substanser) längs axonet, det långa utskottet på en nervcell där impulser leds.

Nivåerna av neurofilamentproteiner i cerebrospinalvätskan (CSF), den vätska som omger hjärnan och ryggmärgen, kan användas som ett biomarkör för skada på nervceller vid olika neurologiska tillstånd. Ökade nivåer av NFP i CSF har visats korrelera med neurodegeneration, axonskador och demens, exempelvis vid Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och flera skleros (MS).

Nociceptive pain är den typ av smärta som orsakas av skada eller skador på kroppens vävnader, och det är den mest vanliga formen av smärta. Det uppstår när nociceptorer, speciella nervceller som reagerar på skadande stimuli som hetta, kyla, tryck eller kemiska ämnen, aktiveras. Nociceptiva smärta kan vara akut eller kronisk. Akut nociceptiv smärta uppstår omedelbart efter en skada och försvinner vanligtvis när skadan läker. Kronisk nociceptiv smärta kvarstår längre än tre till sex månader efter skadan och kan vara svår att behandla. Exempel på nociceptiv smärta är smärtan från en brännskada, en muskelkrampsmärta eller en inflammation i en led.

'Adrenergic fibers' refer to the nerve fibers that release noradrenaline (also known as norepinephrine) as their neurotransmitter. These fibers are a part of the sympathetic nervous system, which is one of the two divisions of the autonomic nervous system. The adrenergic fibers innervate various organs and glands in the body, including the heart, blood vessels, lungs, and digestive tract.

The activation of adrenergic fibers leads to a variety of physiological responses that help prepare the body for 'fight or flight' situations. For example, when faced with a stressor, the sympathetic nervous system is activated, leading to the release of noradrenaline from adrenergic fibers. This causes an increase in heart rate and blood pressure, as well as a relaxation of the airways in the lungs. Additionally, noradrenaline can also act on the liver to stimulate the breakdown of glycogen into glucose, providing energy for the body's response to stress.

It is worth noting that there are two types of adrenergic receptors, alpha and beta, which mediate different physiological responses. Alpha-adrenergic receptors are primarily responsible for vasoconstriction, while beta-adrenergic receptors mediate effects such as increased heart rate and relaxation of bronchial smooth muscle.

Lungvolymmätningar (Lung Volume Measurements) är en grupp av tekniker som används för att mäta olika delar av luftvolymerna i lungorna. Det finns fyra huvudsakliga volymer som mäts:

1. Total Lung Capacity (TLC): Den totala lungkapaciteten är summan av alla luftvolymer i lungorna, inklusive den residuala volymen.
2. Vital Capacity (VC): Den vitala kapaciteten är den maximala mängden luft som kan andas ut efter en maximal inandning.
3. Inspiratory Reserve Volume (IRV): Det inspiratoriska reservvolymen är den extra luft som kan andas in över och above den normala inandningsvolymen.
4. Functional Residual Capacity (FRC): Den funktionella residualkapaciteten är den mängd luft som finns kvar i lungorna efter en normal utandning.

Lungvolymmätningar kan användas för att diagnostisera och övervaka behandling av lungsjukdomar som exempelvis COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och astma, samt för att bedöma lungfunktionen före operationer där det är viktigt att känna till patientens lungvolymer.

Intensivvård, även kallat intensivmedicin, är en specialistvård som erbjuds patienter med allvarliga sjukdomar eller skador som hotar deras liv eller kräver särskild observation och behandling. Denna form av vård ges ofta på en separat avdelning i ett sjukhus, kallad intensivvårdsavdelning (IUA).

Intensivvård innebär att patienten får intensivare medicinsk övervakning och behandling än vad som är möjligt på en vanlig vårdavdelning. Detta kan omfatta kontinuerlig monitorering av vitala funktioner som hjärtslag, andning, blodtryck och syresättning, samt användning av avancerade medicinska tekniker och behandlingar som mekanisk ventilation, dialys och livsuppehållande behandlingar.

Intensivvården ställer höga krav på personalen, både vad gäller medicinsk kompetens och personliga egenskaper som empati, omdöme och förmåga att hantera stress. Personalen på en intensivvårdsavdelning består ofta av läkare specialiserade inom intensivmedicin, sjuksköterskor med speciell utbildning i intensivvård, specialistnurserande och andra behandlande yrkesgrupper som respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare.

Målet med intensivvården är att stödja patientens livsviktiga funktioner, behandla underliggande sjukdom eller skada och hjälpa patienten att återhämta sig så snart som möjligt för att eventuellt kunna fortsätta vård och rehabilitering på en vanlig vårdavdelning eller hemma.

Pipecuronium är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används under allmänbedövning (narkos) under operationer. Det är en icke-depolariserande muskelrelaxant som verkar genom att blockera acetylkolinreceptorerna på muskelslutbenen och förhindrar därmed kontraktion av skelettmusklerna.

Pipecuronium har en långvarig verkan och används ofta i kombination med andra läkemedel som underhåller muskelrelaxation under längre operationer. Det administreras vanligen genom injektion in i en ven eller en muskel.

Läkemedlets biverkningar kan inkludera förändringar i hjärtfunktionen, sänkt blodtryck och andningsstörningar. Läkaren kommer att övervaka patientens tillstånd under användning av pipecuronium och justera dosen efter behov.

"Axotomy" är en medicinsk term som refererar till skada eller skärning av en axon, den långa utskott som ledar nervimpulser bort från cellkroppen i en nervcell. När en axon axotomiseras kan det leda till avbrott i nervsignaler och möjligen degeneration av nervern. Termen används ofta inom neurovetenskap och medicin för att beskriva skador på nervsystemet.

'Femoralbråck' (eller 'femoral hernia') är en medicinsk term som refererar till en utbuktning eller ett protruderande av bukhinnan och eventuellt inre organ genom femorala ligamentet, i den högre innanfalla delen av lårets framsida. Detta sker vanligtvis på grund av en svaghet eller ett sönderlat ställe i muskulaturen eller ligamenten runt om området. Femoralbråck är ovanligare än inguinalhernier och drabbar oftast äldre kvinnor, även om de kan förekomma hos vem som helst, oavsett kön eller ålder. Symptomen på en femoralhernia kan inkludera smärta, ömhet, eller en uppbukning i lårets framsida, ofta under eller nära den högra lårmuskeln. I vissa fall kan en hernia inte ses eller kännas tills man står upp, hostar, eller utför annan verksamhet som ökar trycket inne i buken. I allmänhet behöver en femoralhernia opereras för att förebygga komplikationer såsom strangulering (när en del av tarmen fastnar i herniornas öppning och blir strypt, vilket kan leda till nekros eller död av tarmluckan) eller obstruktion (när tarmen blockeras, vilket kan orsaka illamående, kräkningar och förstoppning).

'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).

"Ganglier, sensoriska" refererar till en typ av ganglion, eller kluster av nervceller, som är involverade i sinnesförnimmelser. Sensoriska ganglier innehåller cellkropparna för de neuron som tar emot information från känsliga receptorer i huden och andra delar av kroppen. Denna information skickas sedan till hjärnan för bearbetning, vilket möjliggör vår förmåga att uppleva smaker, lukter, ljud, beröring, temperatur och andra former av sinnesintryck. Ett exempel på ett sensoriskt ganglion är det trigeminala gangliet, som innehåller neuron som bearbetar känselinformation från ansiktet och huvudet.

Dizocilpine malate är ett potent psykoaktivt substance som primärt används inom forskning. Ämnet är känt under varunamnet MK-801 och är en stark NMDA-receptorantagonist, vilket betyder att det blockerar den typen av glutamatreceptorer i centrala nervsystemet (CNS).

Dizocilpine malate har inga etablerade medicinska användningsområden på grund av sitt höga potential för biverkningar och missbruk. Det kan orsaka allvarliga neuropsykiatriska effekter, inklusive hallucinationer, desorientering, aggressivt beteende och i värsta fall koma och död vid överdos.

I forskningssammanhang har dizocilpine malate använts för att studera bland annat memti och inlärning, neuroplasticitet, schizofreni och andra psykiatriska tillstånd, samt neurologiska skador och sjukdomar.

'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.

I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.

Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.

Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.

"Deltavyyhtymä" on kardiovasculaaris terminologia, joka yleensä viittaa sydämellisten syöpälajeiden eri muotoihin. Se tarkoittaa usein erityistapauksia trikuspidalis- ja mitralisavuja (mitralisklappeja), joissa on todennäköisesti genetista perustetta. Deltavyyhtymät voivat aiheuttaa sydänrasahduksia, kurkkukonnat, hengitysvaivoja ja muita sydämen vika-aiheuttamia symtomia.

Tarkemmin sanoen, deltavyyhtymä on erittäin harvinainen sydänrasva, joka voi olla perustettu genetiikkaan tai sairauksiin, kuten endokardiitisiin tai reumatoidarheumiiseen. Se voi esiintyä eri muodoissa, mutta useimmiten se koskee mitralis- ja/tai trikuspidalisavun toimintaan, mikä saattaa aiheuttaa sydänrasahdukset ja muita vaikeuksia.

Deltavyyhtymän syöpälajien tunnistaminen ja hoidetta on tärkeätä, koska se voi johtaa vaarallisiin tautijako-ongelmiin, jos se ei hoideta oikein. Hoidon mahdollisuudet riippuvat useimmasta osin siitä, miten monimutkainen deltavyyhtymä on ja mistä syistä se johtuu.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

'Rygg' kan på medicinska svenska definieras som den bakre, raka delen av ryggraden (kolumnen) som sträcker sig från nedre halsen till höftområdet och skyddar ryggmärgen. Ryggen består av flera sammanvuxna kotor, bindväv, muskler och nerver. Den är också känd som den thorakala regionen eller thoraxryggen.

Multiple sklerosis (MS) är en autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar angriper och skadar myelin, den täckning som skyddar nerverna. När myelin skadas bildas ärr (skleroser) på nerverna, vilket förhindrar att nervimpulser kan överföras effektivt. Detta leder till en rad symtom som kan variera i allvarlighet och inkludera bland annat synproblem, muskelsvaghet, känselbortfall, balans- och koordinationssvårigheter, samt problem med tala och minne. MS är en kronisk sjukdom som ofta varierar över tid i sin aktivitet och kan leda till progressiv funktionsnedsättning.

Akupunkturer är specifika punkter på kroppen som används inom akupunktur, en traditionell kinesisk medicinsk behandlingsmetod som inbegriper att sticka igennom huden med små nålar i syfte att stimulera dessa akupunkter. Enligt den traditionella kinesiska medicinen är akupunkterna kopplade till energilinjer, eller mer korrekt "meridianer", som löper genom kroppen och styr olika fysiologiska funktioner. Genom att stimulera specifika akupunkter kan denna energi (Qi) påstås balanceras och sjukdomar botas eller lindras.

I en modern medicinsk kontext är mekanismerna bakom akupunktur mindre klarlagda, men det finns evidens som stöder att den kan vara effektiv för vissa smärtbehandlingar och andra medicinska tillstånd. Det har föreslagits att akupunkturen verkar genom att påverka nervsystemet, muskler, benvävnad och kroppens egna opioider (smärtlindrande ämnen).

Det är viktigt att notera att det inte finns en allmänt accepterad anatomisk eller fysiologisk grund för akupunkturpunkterna i den västerländska medicinen, men de kan fortfarande vara effektiva som en del av en komplementär behandlingsmetod.

Opium är ett starkt smärtstillande och sedativ preparat som utvinns från opiumvallmons opievitrin, ett naturligt ämne i olika poppy-växter, särskilt Papaver somniferum. Opium innehåller en blandning av alkaloider, däribland morfin, kodein, tebin och papaverin. Dessa substanser är narkotika och kan vara beroendeframkallande. Opium används inte som läkemedel i modern medicin, men morfin och kodein är fortfarande vanliga smärtstillande medel.

Aortaabbauck i buken (abdominal aortic aneurysm (AAA)) är en utbulning (dilatation) på den del av aortan som går genom buken. Aneurysm betyder att ett blodkärls väggar blir svagare och börjar sticka ut, vilket kan leda till att kärlet brister eller spricker. Om detta händer i aortan kan det medföra livshotande inre blödningar. AAA är vanligast hos män över 65 år som röker eller har rökt, och de flesta av fallen är asymptomatiska (visar inga tecken på sjukdom). Risken för komplikationer ökar dock med större aortaabbaukar. Om en aortaabbauk upptäcks behandlas den vanligen genom kirurgi eller endovaskulär reparation (EVAR), där en stent placeras in i aortan för att stödja och stabilisera väggen.

"Allmänkirurgi" er en disciplin innen medisinen som fokuserer på kirurgiske behandlinger av mange forskjellige typer sykdommer og skader i kroppen. Denne termen er mest brukt i europeiske land, mens terminologien i amerikanske land har utviklet seg litt annerledes. I USA vil en liknende type trening ofte bli refert til som "generalt kirurgi", men det kan ha noen noen forskjeller i betydning og omfattelse.

Allmänkirurgi innebærer behandling av et bredt spekter av medisinske tilstander, herunder:

1. Traumatisk kirurgi: Behandling av skader som følge av ulykker, vold og andre traumer.
2. Kirurgisk onkologi: Fjernelse av tumorer og kreftværtshuler, samt rekonstruksjon etter operasjon.
3. Gastrointestinal kirurgi: Operasjoner i magen- tarmsystemet, inkludert lever, gallenbladden og tarmene.
4. Endokrine kirurgi: Operasjoner på endokrine organer som skjoldbruskkirtelen, binyrene og bugspyttekirtelen.
5. Vaskekirurgi: Behandling av blodårer, inkludert åpning av blokkerede artèrer og behandling av aneurysmer.
6. Næringsstoffsykdommer: Operasjoner for behandling av vesentlige næringsstoffskjelnesykdommer, som f.eks. tykk-tarmskirtel operasjon (kolostomi) og enterostomi.
7. Pediatrisk kirurgi: Operasjoner på barn, inkludert feilutviklinger og skader.
8. Transplantasjonskirurgi: Organtransplantasjon, som f.eks. lever-, nyre- og hjerte-lunge transplantasjon.
9. Traumakirurgi: Operasjoner etter voldelige traumer eller ulykker.
10. Åndedrettskirurgi: Operasjoner på åndedrettsorganene, inkludert luftrør og lunger.

Som en kirurg vil du jobbe sammen med andre helsefaglige fag som f.eks. anestesiloger, sykepleiere, radiologer, patologer og onkologer for å sikre pasientene den beste behandlingen mulig. Du vil også jobbe tett sammen med andre kirurgiske spesialistar som f.eks. ortopediske kirurgar, neurologiske kirurgar og hjertekirurgar for å sikre en helhetlig behandling av pasientene.

For å bli en kirurg må du ha en medisinsk utdanning og fullføre en spesialisert kirurgisk utdanning som tar minst 5 år etter at du har fått din lisens som lege. Under denne utdanningen vil du lære om forskjellige kirurgiske teknikker, behandlingsmetoder og pasientbehandling. Du vil også ha praktisk erfaring under veiledning av erfarne kirurgar.

Kirurgi er en utfordrende og belønende fag som gir deg muligheten til å gjøre en viktig forskel i pasientenes liv. Hvis du er interessert i å bli en kirurg, bør du starte med å undersøke de ulike utdanningsveiene og praktisere dine faglige ferdigheter under veiledning av eksperter innen området.

Aminer är en term inom neurovetenskap och medicin som står för aminerg neurotransmittor. Detta är en grupp signalsubstanser i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Aminer är kemiska ämnen som innehåller en aminosyra, vanligtvis en av de aromatiska aminosyrorna tyrosin eller tryptofan.

Exempel på aminerg neurotransmittor inkluderar:

1. Noradrenalin (eller norepinefrin)
2. Adrenalin (eller epinefrin)
3. Dopamin
4. Serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT)
5. Histamin

Dessa signalsubstanser spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner, såsom sömn, aptit, smärta, humör och kognition. Avvikelser i aminernas produktion eller signalering kan leda till neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och bipolär sjukdom.

Naltrexon är ett opioidantagonistmedicin som används för behandling av alkohol- och opiatberoende. Det fungerar genom att blockera effekterna av opioider på hjärnan, vilket minskar känslan av eufori och nedsätter behovet av substansen. Naltrexon ges vanligen som tablett eller injektion och används ofta i kombination med andra behandlingsformer, såsom psykologisk terapi och livsstilsförändringar. Det är viktigt att notera att naltrexon inte är ett botemedel för beroende, men kan vara en effektiv del av en komplett behandlingsplan.

Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.

Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.

Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.

Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.

Medicinskt sett betyder "gående" att en person har förmågan att ta steg och förflytta sig själv över marken med hjälp av sina ben. Det inkluderar också förmågan att hålla balansen, koordinera rörelserna och anpassa sig till olika underlag och miljöförhållanden. Gående är en grundläggande funktion för självständighet och deltagande i vardagsaktiviteter.

'Pulpetomi' är en medicinsk term som refererar till en procedure där pulpan, det mjuka vävnadsfyllta området inne i en tand, tas bort. Pulpan innehåller blodkärl, nerver och bindväv. Denna procedur utförs vanligtvis när en tand är skadad eller infekterad så svårt att den inte kan räddas på annat sätt. Efter pulpetomi fylls tomrummet i tanden ofta med en permanent fyllning eller en krona för att återställa dess funktion och skydda det från ytterligare skador eller infektioner.

En kvarkatetran är en hypotetisk partikel som består av fyra kvarkar, bindibara subatomära partiklar. Det finns sex olika sorter av kvarkar, vanligtvis betecknade som upp (u), ned (d), charm (c), strange (s), top (t) och bottom (b). En kvarkatetran skulle kunna teoretiskt bestå av en kombination av dessa.

Emellertid har inga direkta observationer av kvarkatetrar gjorts hittills, och de existerande experimentella bevisen stöder inte deras existens som stabila partiklar under normala förhållanden. Därför är det fortfarande en öppen fråga inom fysiken om kvarkatetrar verkligen kan existera eller inte.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

'Visceral afferent' fibers are a type of nerve fiber that carries sensory information from the internal organs (viscera) to the central nervous system. These nerves detect and transmit information about conditions such as stretch, pain, temperature, and chemical changes within the body's organs. They play a crucial role in maintaining homeostasis and detecting any potential threats or abnormalities in the internal environment. Visceral afferent fibers are an important component of the autonomic nervous system, which regulates involuntary physiological processes such as heart rate, digestion, and respiration.

'Angiolipom' är en medicinsk term som används för att beskriva en sällsynt typ av godartad (benign) tumör, även känd som neoplasm. Denna sorts tumör består av både fettvävnad (adipocyter) och blodkärl (blodkärlsvävnad eller angiektater). Angiolipom kan vara asymptomatisk, men i vissa fall kan den orsaka smärta, särskilt om den utvecklas i en plats där det finns tryck på den.

Angiolipom är oftast lokaliserad till underhuden (subkutan) och hittas vanligtvis i armar eller ben. Ibland kan de också förekomma i munhålan, särskilt på tungan eller gommen. De flesta angiolipomerna upptäcks hos vuxna, men de kan även förekomma hos barn.

Även om angiolipom är en godartad tumör, kan den i mycket sällsynta fall bli canceroös (malign) och utvecklas till en så kallad angiosarcom. Dessa maligna tumörer är dock väldigt ovanliga.

Om en person upplever några tecken eller symptom som kan tyda på en tumör, bör de söka medicinsk hjälp och konsultera en läkare för att fastställa diagnosen och diskutera behandlingsalternativ.

"Elbehandling" er en norsk term som direkte kan oversættes til "elektrisk behandling". Det er en generel betegnelse for anvendelsen af elektriske impulser i medicinske behandlingsmetoder. Der findes flere specifikke typer af elbehandling, herunder:

1. Elektroterapi (også kaldet TENS - Transkutan elektrisk nerve stimulation): Denne form for behandling involverer anvendelsen af lavfrekvente elektriske impulser for at stimulere nervesystemet, hvilket kan reducere smerter og forbedre kredsløbet.

2. Elektrostimulation af muskler (EMS): Denne behandlingsmetode anvender højfrekvente elektriske impulser for at stimulere muskelkontraktioner, hvilket kan være til glæde for patienter med svage eller skadede muskler.

3. Elektrokrampterapi (EKT): Denne behandlingsmetode involverer anvendelsen af elektriske impulser for at inducerer kontrolleret kramp i muskler og nervesystemet, hvilket kan være en effektiv behandling for visse psykiatriske lidelser som depression.

Det er vigtigt at notere, at elbehandling skal udføres under observation af en autoriseret sundhedsperson, da denne form for behandling kan have bivirkninger og kontraindikationer alt efter patientens tilstand.

Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.

Electrodes are medical devices that can be used to transmit or detect electrical signals in the body. In a medical setting, electrodes are often used in procedures such as electrocardiograms (ECGs) to monitor heart activity, or in electromyography (EMG) to assess muscle function.

An electrode typically consists of a conductive material, such as metal or a conductive gel, that is attached to the body with an adhesive or through other means. The electrode is connected to a monitoring device that can measure and interpret the electrical signals generated by the body.

In addition to their use in medical procedures, electrodes are also used in certain types of therapy, such as transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for pain management.

'Feedback' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor information om den faktiske virkning eller udgang af en behandling gives tilbage til dem, der gav behandlingen. Dette kan hjælpe medicinske fagpersoner med at evaluere effektiviteten af en behandling og foretage ændringer, hvis det er nødvendigt. Feedback kan også hjælpe patienter med at forstå deres tilstand bedre og medvirke til at forbedre deres selvpleje.

'Intrakraniell hypotoni' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett lägre än normalt tryck inne i skallbenet. Det intra Kraniala trycket (ICP) mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och det normala värdet varierar beroende på individen, men ligger vanligtvis mellan 5 och 15 mmHg.

Intrakraniell hypotoni kan orsaka en rad symtom, inklusive huvudvärk, yrsel, synproblem, förvirring och i allvarliga fall kan det leda till koma eller död. Det kan vara associerat med olika sjukdomar eller skador som påverkar hjärnan eller cerebrospinalvätskan (CSF), såsom subarachnoidalblödning, meningit, hydrocefalus och andra neurologiska störningar.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla intrakraniell hypotoni i tid för att förebygga skada på hjärnan och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta läkemedel, operation eller andra terapeutiska metoder beroende på underliggande orsaken till sjukdomstillståndet.

Polygalactin er ikke direkte en medisinsk definisjon, men det er en type polymeR som brukes i medisinen. Polygalaktin er ofte brukt som ett hjelpemiddel i kirurgi for å redusere blødning og forbedre sårheling. Det er også vært i anvendelse som en del av produkter for å behandle sår og sår. Polygalaktin er en biokompatibel, ikke-resorbable polymeR som kan bidra til å støtte kroppens egen helingsprosess.

En jetinjeksiон är en typ av injektiоn där lösliquida läkemedel eller vaccin förs in under huden med hjälp av högt tryck. Detta görs med hjälp av ett speciellt verktyg som kallas en jetinjector. Jetinjektorer används ofta när det behövs injicera läkemedel eller vacciner snabbt och smärtfritt, till exempel i massvaccinationskampanjer.

Jetinjektiоner skiljer sig främst från traditionella injektiоner genom att de inte använder nålar för att penetrera huden. I stället skapar jetinjectorn en smal ström av läkemedel som pressas under huden med hjälp av högt tryck. Detta gör injektiоnerna snabbare och mindre smärtsamma än traditionella injektiоner, men det kan också öka risken för biverkningar som blåmärken, svullnad eller infektioner om jetinjectorn inte används korrekt.

En videoinspelning är ett digitalt eller analogt lagringsdokument som innehåller rörlig bild och ljud. Inom medicinen kan videoinspelning användas för att dokumentera kroppens yttre eller inre, till exempel med hjälp av en endoskopisk kamera under en operation eller en ultraljudsundersökning. Videoinspelningar kan också användas i utbildningssyfte för att demonstrera kliniska scenarier eller procedurer.

Medicinskt sett kan vibrationer definieras som mekaniska rörelser som överförs till kroppen via exempelvis en yta eller ett föremål. Vibrationer kan upplevas som en snabb, upprepad rörelse som kan påverka olika delar av kroppen beroende på frekvens, amplitud och exponeringstid.

Långvarig exponering för vibrationer kan leda till skador på muskler, senor, leder och nerver, särskilt i händer och armar. Detta kallas vibrationssjukan eller hand-armvibrationssyndromet (HAVS). Symptomen kan inkludera småkramper, känselbortfall, smärtor och försämrad rörlighet i händer och fingrar.

För att undvika vibrationsskador rekommenderas användning av mekaniska buffertar, regelbundna pauser och teknikträning för att minska exponeringen för vibrationer under arbetet.

Neuronal tract tracers are specialized tools used in neuroscience research to map and track the connections between neurons (nerve cells) in the brain. These tracers are typically fluorescent or radioactive molecules that can be taken up by individual neurons and transported along their axons, allowing researchers to follow the path of neural projections and visualize the patterns of neural connectivity.

There are two main types of neuronal tract tracers: anterograde and retrograde tracers. Anterograde tracers are taken up by the cell body of a neuron and transported to its axon terminals, allowing researchers to trace the path of neural projections from their origin to their target. Retrograde tracers, on the other hand, are taken up by the axon terminals of a neuron and transported back to its cell body, enabling researchers to identify the source of neural projections.

Neuronal tract tracing has numerous applications in neuroscience research, including the study of brain development, plasticity, and degeneration. By mapping the connections between different brain regions, researchers can gain insights into the functional organization of the brain and the mechanisms underlying various cognitive processes and behaviors.

In a medical context, "suggestion" refererar till när en individ uppmuntras eller påverkas att tro att en viss idé, tanke eller handling är deras egen. Detta kan ske genom olika metoder såsom hypnos, placeboeffekten eller i terapeutiska sammanhang. Suggestioner kan användas för att hjälpa en person att ändra sitt beteende, lindra smärta eller minska ångest. Det är viktigt att notera att suggestion inte innebär någon form av tvång och måste vara frivillig för att vara effektiv.

Tubocurarine är ett kurarumuskelrelaxant som blockerar nervimpulser i muskeländan och orsakar muskellösning. Det används vanligen under kirurgiska ingrepp för att underhålla muskelrelaxation och underlätta mekanisk ventilation. Tubocurarine har en snabb påverkan och varar i ungefär en timme.

Separationsångest, även känd som ångest när barnet separeras från föräldern eller skiljningsångest, är en typ av ångestreaktion som kan uppstå hos barn då de separeras från sin vårdnadshavare eller primära vårdgivare. Detta kan inträffa i olika situationer, till exempel när barnet ska börja i dagis eller skola, när de ska stanna över natten hos släktingar eller vänner, eller när föräldern måste lämna barnet ensamt under en kort period.

Separationsångest kan yttra sig på olika sätt beroende på barnets ålder och utvecklingsnivå. Hos yngre barn kan det handla om gråt, tårfyllda ögon, eller en önskan att följa med föräldern när de skiljs åt. Hos äldre barn kan det vara mer subtila tecken som irritation, vredesutbrott, eller en förhöjd oro och osäkerhet. I vissa fall kan separationsångest leda till en mer allvarlig form av ångeststörning om den inte behandlas korrekt.

Det är viktigt att notera att det är normalt för barn att känna lite oro när de skiljs från sina föräldrar, men om oron är intensiv eller varar under en längre tid kan det vara tecken på separationsångest. I sådana fall bör man söka professionell hjälp från en läkare eller terapeut som specialiserat sig på barnpsykiatri eller barn- och ungdomspsykologi.

Aorta bråck (i bröstet) refererar till en medicinsk tillstånd där aortan, den största artär som förgrenar sig från hjärtat, utbuppar genom den muskulära väggen i det övre, bakre delen av bröstkorgen. Detta kallas även för en thorakal aorta aneurysm.

En aneurysm uppstår när en artärvägg blir svag och utbuppar, vilket kan leda till att den spricker eller börjar läcka. I fallet med en aorta aneurysm i bröstet kan det vara livshotande om den spricker eller läcker, eftersom det kan orsaka stor blödning in i bröstkorgen.

Symptomen på en aorta aneurysm i bröstet kan variera beroende på storleken och om det finns någon komplikation, såsom en läcka eller ett riss. Vissa personer med en liten aorta aneurysm kan inte ha några symptom alls, medan andra kan uppleva smärta i bröstet, ryggen eller sidan, hosta, andfåddhet eller svårigheter att svälja.

För att diagnostisera en aorta aneurysm i bröstet använder läkare vanligen avbildande undersökningsmetoder som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonansundersökning (MRI). Behandlingen kan bestå av mediciner för att sänka blodtrycket och hjärtats arbetsbelastning, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

'Inhalation' är inom medicinen ett begrepp som refererar till att andas in eller ta in luft eller gaser genom näshålan eller munnen och ner i lungorna. Detta sker vanligtvis aktivt under andningen, men kan också ske passivt när man exponeras för ångor eller rök. Inhalation används också som metod för att ge läkemedel till patienter, där ett läkemedel i form av en aerosol eller gas inandas och absorberas direkt i lungorna.

I medicinsk kontext, betyder "uppväckande" ofta samma sak som "stimulerande". Det refererar till en process eller substans som aktiverar och ger energi till celler eller system i kroppen. I vissa fall kan det också användas för att beskriva en behandling som hjälper en person att återfå medvetande efter en period av medvetslöshet eller koma.

Andningsmuskulaturen, även kallad respirationsmuskulaturen, består av flera muskelgrupper som arbetar tillsammans för att hjälpa till att andas. De två viktigaste musklerna är diafragan och interkostalmusklerna.

Diafragman är en stor, platt muskel som skiljer bröstkorgen från bukhålan. När den kontraheras flyttas den nedåt, vilket ökar volymen i bröstkorgen och sänker trycket inne i lungorna, orsakande inandning av luft.

Interkostalmusklerna finns mellan varje revben och hjälper till att röra revbenen under andning. När de kontraheras under inandning flyttas revbenen uppåt och utåt, vilket ökar bröstkorgens volym och orsakar ytterligare luftintag i lungorna. Under utandning slappnar musklerna av och revbenen sänks nedåt och inåt, minskande bröstkorgens volym och pressande ut luften ur lungorna.

Andningsmuskulaturen kan också inkludera hals- och bukmuskler som hjälper till att andas under fysisk ansträngning eller vid sjukdom.

Ketoprofen är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att lindra smärta, feber och inflammation. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzym, cyklooxygenas (COX), som är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är ämnen som orsakar inflammation och smärta.

Ketoprofen har stark smärtlindrande effekt och är aktivt mot inflammation, feber och muskelvärk. Det kan användas för att behandla en rad olika tillstånd, inklusive menstruationssmärtor, artros, reumatoid artrit, tandvärk och efteroperationella smärtor.

Som alla NSAID-preparat kan ketoprofen ge biverkningar som magontörsta, illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk, yrsel, sömnlöshet och höjda levervärden. Vid långvarig användning kan det också öka risken för allvarliga biverkningar som magsår, blödningar i mag-tarmkanalen och hjärt-kärlsjukdomar.

Det är viktigt att använda ketoprofen enligt receptbelagda doser och att inte använda det under längre tid än vad som är nödvändigt, för att minska risken för biverkningar.

Interkostalmuskler är en typ av skelettmuskler som breder ut sig över revbenen (costae) och förbinder dem med varandra. De finns i två skikt: det yttre och det inre interkostalmuskelskiktet. Dessa muskler hjälper till att stabilisera och röra bröstkorgen, vilket är viktigt vid andning och hostning.

Det yttre interkostalmuskelskiktet består av muskler som löper diagonalt nedåt och bakåt från ett revben till nästa, under det överliggande revbenets utskjutande del (processus costalis). Dessa muskler hjälper till att dra revbenen närmare varandra och komprimerar bröstkorgen.

Det inre interkostalmuskelskiktet består av muskler som löper diagonalt nedåt och framåt från ett revben till nästa, ovanför det underliggande revbenets utskjutande del. Dessa muskler hjälper till att lyfta revbenen och öka bröstkorgens volym under inandning.

Interkostalmusklerna kan bli smärtsamma eller skadade på grund av olika orsaker, såsom överansträngning, trauman eller sjukdomar som till exempel interkostalneuralgi.

Pulpotomi är en odontologisk procedur som utförs på permanenta molar- och premolar tänder. Proceduren innebär att den inflammerade pulpan i kammaren av tanden tas bort, och den återstående hälsosamma pulpan i rotkanalens korntass fylls med ett medicinskt material för att skydda och bevara den.

Orsaken till en inflammerad pulpa kan vara karies eller skada på tanden som orsakar infektion och smärta. Pulpotomi rekommenderas oftast när bara en del av pulpan är drabbad, medan en total rotkanalbehandling (pulpotomi) rekommenderas om hela pulpan är skadad eller infekterad.

Pulpotomi är ett tillfälligt lösning för att behandla smärtan och skydda tanden innan en permanent lösning, som en rotkanalbehandling, kan utföras. Detta görs vanligtvis när patienten är för ung för att genomgå en komplett rotkanalbehandling eller om ytterligare diagnostik behövs för att avgöra om en permanent lösning verkligen behövs.

Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.

'Pain perception' refererar till den subjektiva upplevelse och tolkning av smärta som sker i individens centrala nervsystem. Det inkluderar både de sensoriska aspekterna av smärtan, såsom intensitet och lokalisation, samt kognitiva och affektiva komponenter, som betydelsen och konsekvenserna av smärtan för den enskilde.

Smärta uppfattas när nociceptorer (smärtsensoriska nervceller) aktiveras i samband med skador eller skada på vävnad, vilket orsakar elektriska impulser som färdas till hjärnan via det perifera och centrala nervsystemet. I hjärnan bearbetas dessa signaler i olika områden, inklusive talamus och cortex, för att skapa en subjektiv upplevelse av smärta.

Dessutom kan andra faktorer, som emotionella tillstånd, tidigare erfarenheter, kulturella och sociala faktorer, påverka individens smärtperception. Det är viktigt att notera att smärtperception kan variera mellan individer, och att en given nociceptiv stimulus inte alltid korrelerar med samma subjektiva smärtupplevelse hos alla.

Metylprednisolon är ett syntetiskt glukokortikoidmedel som används för att behandla inflammatoriska tillstånd och autoimmuna sjukdomar. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket reducerar svullnad och smärta.

Medicinskt sett är metylprednisolon en typ av kortikosteroid som har starka antiinflammatoriska och immunsuppressiva effekter. Det används ofta för att behandla allvarliga tillstånd som exacerberingar av multipel skleros, lunginflammation, allergisk alveolit, svår astma, reumatoid artrit och andra autoimmuna sjukdomar.

Liksom andra kortikosteroider kan metylprednisolon orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, svaghet, förändringar i humör och störningar i menstruationscykeln. Långvarigt bruk kan också leda till allvarliga biverkningar som ökad risken för infektioner, benbrott, högt blodtryck, diabetes och mag-tarmrubbningar.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

Alpha-2-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av noradrenalin och adrenalin. När dessa hormoner binder till alpha-2-adrenergiska receptorer i cellytan, ledde detta till en inhibition av adenylatcyklasaktiviteten och minskning av intracellulära cAMP-nivåer. Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken typ av cell alpha-2-adrenergiska receptorer finns på, men kan innebära vasokonstriktion, minskad neurotransmission och nedsatt insulinsekretion.

I medicinskt hänseende är alpha-2-adrenerga receptorer viktiga mål för läkemedel som används för att behandla olika sjukdomar, till exempel blodtryckssänkande medel och smärtstillande medel.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

Adenoidektomi är en medicinsk term som refererar till ett ingrepp där adenoiderna, ett par baksätesvävnader bakom näsan och över struphuvudet, tas bort chirurgiskt. Detta görs vanligtvis för att lindra återkommande problem med andningsvägarna eller öronen, såsom svårigheter att andas genom näsan, snuva, upprepade öroninfektioner eller hörselproblem. Adenoidektomi utförs vanligtvis under en kort allmänt bedövning och är ett relativt vanligt och säkert ingrepp, särskilt hos barn.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

Lungtänjbarhet (eng. Compliance) är ett mått på hur mycket luftvolym som förändras i lungorna när trycket mellan alveolerna och atmosfären ändras. Det kan ses som ett mått på lungornas elasticitet, där en högre komplians betyder att lungorna är mer "tänjbara" eller "deformationsbart". Lungtänjbarheten mäts ofta i liters per cm vatten (L/cmH2O).

Normalvärdet för lungtänjbarhet hos en vuxen person ligger vanligtvis mellan 100-200 ml/cmH2O. Vid sjukdom eller skada i lungorna kan lungtänjbarheten vara nedsatt, vilket kan leda till problem med andning och syreupptagningen.

"Trigeminalkärnan" refererar till den del av hjärnstammen där det sensomotoriska nervsystemet för trigeminusnerven finns. Trigeminusnerven är en av de tolv kranialnerverna och ansvarar för sensorisk och motorisk kontroll av ansiktet, huvudet och halsen.

Trigeminalkärnan kan delas in i tre huvudsakliga delar: den sensomotoriska kärnan, den somatosensoriska kärnan och den autonoma kärnan. Den sensomotoriska kärnan styr de muskler som används för att bita och tugga mat, medan den somatosensoriska kärnan tar emot sensorisk information från huden, slemhinnorna och skelettet i ansiktet, huvudet och halsen. Den autonoma kärnan styr autonoma funktioner som svettning och blodflöde i ansiktet.

Trigeminalkärnan är också involverad i smärtprocesser och kan vara involverad i vissa smärtsjukdomar, såsom trigeminusneuralgi.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

'Luft i lungsäcken' (i medicinska sammanhang) är ett tillstånd där luft har accumulerat i pleuran, den yttre hinna som omger lungorna. Detta kallas ofta för en pneumothorax. Orsakerna kan variera, men det kan exempelvis bero på skada, sjukdom eller underlättas av vissa aktiviteter som dykning. Symptomen kan inkludera plötslig bröstsmärta, hosta, andnöd och i allvarliga fall hypoxi (syrgasbrist). Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, syreterapi, aspiration av luften eller kirurgiskt ingrepp.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras sensoriska störningar som:

"Funktionsnedsättning eller avvikelse i uppfattningen av en eller flera sinnen, exempelvis syn, hörsel, smärta, temperatur, känsel, balans, proprioception (kroppsbesvär) och interoception (inre organuppfattning). Dessa störningar kan vara primära eller sekundära till en neurologisk skada eller sjukdom."

Sensoriska störningar kan påverka en persons förmåga att tolka och reagera på information från sin omvärld, vilket kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga svårigheter. Exempel på sensoriska störningar inkluderar hypersensibilitet (överkänslighet) eller hyposensibilitet (underkänslighet) för olika slags sensorisk input, som ljud, beröring, smak, lukt och syn.

'Nervvävnad' (eller 'nervesystemets vävnader') är de speciella typer av vävnader som utgör grunden för vårt nervsystem. Det finns två huvudsakliga delar av nervsystemet: det centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen, och det perifera nervsystemet (PNS), inklusive nerver och ganglier som sträcker sig ut från CNS till kroppens olika delar.

Nervvävnad består av två huvudsakliga celltyper: neuron och gliaceller. Neuroner är de specialiserade cellerna som skickar och tar emot elektriska impulser, även kallade aktionspotentialer. Dessa signaler leder till kommunikation mellan olika delar av nervsystemet och med muskler och körtlar i kroppen. Gliacellerna är stödjande celler som hjälper till att underhålla, skydda och nourrera neuronerna. Det finns också flera undergrupper av gliaceller, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner i nervsystemet.

Nervvävnad är speciell på grund av sin förmåga att leda elektriska impulser längs axonerna hos neuronerna. Denna förmåga gör det möjligt för oss att känna, tänka och agera i vår omgivning.

'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.

'Subduralvätskeutgjutning' refererar till en samling av vätska i subduralrummet, som är det smala utrymme mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater). Denna tillstånd kan orsakas av en skada eller sjukdom som får vätska, oftast blod eller cerebrospinalvätska, att accumulera i det subdurala utrymmet.

Subduralvätskeutgjutningar kan vara akuta eller kroniska beroende på orsaken och hastigheten med vilken vätskan accumulerar. Akuta subduralvätskeutgjutningar uppstår ofta plötsligt till följd av en traumatisk händelse, som ett slag eller fall, och kan leda till snabbt ökande tryck inne i skallen med allvarliga konsekvenser om de inte behandlas omedelbart. Kroniska subduralvätskeutgjutningar utvecklas långsamt över tid, ofta på grund av en underliggande sjukdom eller förändring i hjärnan som gör att vätska lättare kan accumulera i det subdurala utrymmet.

Symptomen på en subduralvätskeutgjutning kan variera beroende på storleken och hur snabbt den utvecklas, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i synen, ökad sömnighet, muskelsvaghet och i värsta fall koma eller död. Behandlingen kan innebära kirurgisk avloppstillförsel eller dränering av vätskan, samt behandling av underliggande orsaken om det finns någon.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Hjärtrytmrubbningar, eller arrhythmier, är störningar i hjärtats slagrytm. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel strukturella skador på hjärtat, elektrolytrubbningar, hjärtsjukdomar eller som biverkningar av vissa mediciner.

Det finns olika typer av hjärtrytmrubbningar, beroende på var de uppstår i hjärtats ledningssystem och hur snabbt eller långsamt hjärtat slår. Några exempel är:

1. Tachykardier: För accelererad hjärtslag, vanligen över 100 slag per minut.
2. Bradykardier: För förlangsamd hjärtslag, vanligen under 60 slag per minut.
3. Fibrillationer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller. Atriefibrillation är den vanligaste typen och berör överhuset i hjärtat. Ventrikelfibrillation är allvarligare och kan vara livshotande eftersom det resulterar i att underhuset inte pumpar blod effektivt.
4. Flimmer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller, men med en något mer organiserad mönstring än vid fibrillation.
5. Extraslag: Överdrivna extrabeat eller "extra slag" som kan kännas som ett "knackning" i bröstet. De kan vara av olika orsaker, inklusive stress, kaffe och alkohol.

Vissa hjärtrytmrubbningar kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet, bröstsmärta eller i värsta fall död. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av hjärtrytmrubbningen.

"Autoimmune Experimental Encephalomyelitis" (EAE) er en laboratoriemodell for å afterskaffe symptomer som likner dem man ser ved flere typer av autoimmune demyeliniserende sykdommer, særlig multippel sklerose (MS). Dette er en inflammatorisk demyeliniserende sykdom der nervesjelelegemer i centralnervøssystemet angripes og ødeles av eget immunsystem.

I denne modellen induceres en autoimmun respons mot myelinsheath-antigener, ofte ved injektion av emulsioner som inneholder disse antigener i forening med stoffer som fremmer immunrespons (adjuvans). Dette resulterer i en inflammatorisk reaksjon i centralnervøssystemet og demyelinisering, som igjen fører til neurologiske symptomer som svært, svingende gang, muskelsvakhet, koordinationsforstyrrelser og sensoriske forstyrrelser.

EAE er en viktig forskningsmodell for å forstå patofysiologien til autoimmune demyeliniserende sykdommer og for å teste mulige behandlinger. Selv om modellen ikke helt kan efterligne alle aspekter ved MS eller andre demyeliniserende sykdommer, er den allikevel en viktig del av forskningen på området.

Peppermint peroxidase (peppermint plant peroxidase eller pepparmyntperoxidas) är ett enzym som utvinns från pepparmynta (*Mentha piperita*). Det tillhör peroxidas-familjen av enzymer och har förmågan att katalysera oxidationen av olika substrat med hjälp av väteperoxid som elektrondonator.

I vissa kommersiella produkter används peppermint peroxidase som en naturlig konserveringsmetod, eftersom det kan hjälpa till att förhindra bakteriell tillväxt genom att oxidera och förstöra cellmembranen hos mikroorganismer. Det är värt att notera att dess användning som en konserveringsmetod fortfarande är relativt ny och behöver mer forskning för att fastställa dess effektivitet och säkerhet jämfört med traditionella konserveringsmedel.

Imidazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en imidazolring, en fem-ledad aromatisk heterocyklisk ring bestående av två kväveatomer och tre kolatomer. Imidazoler har en rad biologiska aktiviteter och används inom medicinen som läkemedel, till exempel histaminreceptorantagonister som används för behandling av allergier och mag-tarmrubbningar. Andra exempel på imidazoler med medicinsk användning är antimykotika, som används för behandling av svampinfektioner.

Ankyloserande Spondylit (AS) är en kronisk inflammatorisk rheumatisk sjukdom som primärt drabbar den akta korsbensvinkeln och ländryggen. Den karaktäriseras av smärta, stelhet och i vissa fall osteoankeros (knölig förbening) av de rörliga segmenten i ryggraden.

Sjukdomen påverkar främst människor i ung ålder, oftast under 30 år, och är vanligare hos män än kvinnor. AS kan också drabba andra delar av kroppen, såsom axlar, revben och extremiteter, men detta sker sällan.

Typiska symtom inkluderar smärta och stelhet i ländryggen och/eller nacken, som tenderar att vara värre efter inaktivitet eller på morgonen. Andra symtom kan vara trötthet, feber, viktminskning och inflammation i ögat (iridocyclit).

Diagnosen ställs vanligen genom klinisk undersökning, röntgen av ryggraden och ibland med hjälp av laboratorietester som mäter nivåerna av C-reaktivt protein (CRP) eller sedimentationshastighet (ESR). I vissa fall kan även magnetkameraundersökning (MRI) användas för att ställa diagnosen.

Behandlingen av AS innefattar ofta fysioterapi, smärtstillande läkemedel och antiinflammatoriska läkemedel som nonsteroida antiinflammatoriska preparat (NSAID). I vissa fall kan även tumornekrosfaktor (TNF)-alpha-hämmare eller andra biologiska läkemedel användas för att behandla sjukdomen.

I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.

Ischias, även känt som isciascirad nervskada, är en neurologisk störning som orsakas av skada eller irritation på den långa ryggradsnerven (ischiaskanalen) som löper från nedre delen av ryggen och kontrollerar muskler och känsel i benet. Det vanligaste orsaken till ischias är en herniation eller utbuktning av en intervertebral disk i ryggraden, vilket pressar på nervroten. Andra orsaker kan vara stenoser (nedsatt rum för nerver i ryggmärgen), tumörer, infektioner eller trauma. Symptomen på ischias innefattar stark smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och reflexförlust i ett eller båda benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurografi och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller steroider och i vissa fall kirurgi.

'Knä' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen där lårbenet och skenbenet möts. Det består av benet's två översta ledstycken, knäleden (articulatio genus) och knäskålen (femurkondylen). Knäleden är en synovial joint som tillåter flexion, extension, rotation och lateral/medial böjning av benet.

Knät har också ett antal ligament och muskler som stödjer och ger stabilitet till leden, inklusive quadriceps femoris (framför), hamstrings (bakom) och knäskålsligamenten (på insidan och utsidan av knät).

Knäleden kan vara utsatt för skador som meniskskador, patellofemoral smärta, med mera. Även sjukdomar som artros (degenerativ ledsjukdom) kan påverka knät och orsaka smärta och funktionsnedsättning.

'Skelning' er en medisinsk begrep som refererer til den proces hvor kroppens eget immunsystem angriper og bryter ned et eller flere ledd. Denne prosessen fører ofte til smerte, tumor, hævelse, varme og rødmen i det pågældende led. Skelning kan være akut eller kronisk, og den kan ramme enhver del af kroppen som har et led.

Det er vigtigt at nævne at skelning ikke bør forveksles med artrit, som er en betegnelse for en række forskellige sygdomme der alle påvirker leddene på en eller anden måde. Skelning er én af de sygdomme som falder ind under den bredere kategori artrit, men der er også mange andre typer af artrit såsom reumatoid artrit, psoriasisartrit og gicht.

Neurotrofin 3, även känt som NT-3 eller Nerve Growth Factor-beta 2 (NGF-β2), är ett protein som tillhör gruppen neurotrofiner. Neurotrofiner är signalmolekyler som spelar en viktig roll i utvecklingen, underhållet och skyddet av nervceller (neuron) i det nervösa systemet.

Specifikt bidrar NT-3 till överlevnaden, differentieringen och funktionen hos specifika populationer av sensoreriva och motoriska neuron. NT-3 binder till och aktiverar tyrosinkinashuvudingripande receptorer på cellytan hos målneuronen, vilket initierar en intracellulär signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära respons.

NT-3 har visat sig ha potential i behandling av neurodegenerativa sjukdomar och skador på nervsystemet, såsom multipel skleros (MS), Alzheimers sjukdom och ryggmärgsskada.

Lärinxnerven, även känd som recurrens nerven (CN X), är den tionde av de tolv kraniala nervena. Den har en vaguskaraktär och innerverar bland annat stämbanden i larynxen (stämbandsmuskulatur). Larynxnerven delas vanligen upp i två grenar: den främre och den bakre larynxnerven. Den främre grenen innerverar de muskler som lyfter stämbanden, medan den bakre grenen innerverar de muskler som sänker stämbanden. Larynxnerven har också en sensorisk funktion och förmedlar kvaliteter som smak, temperatur och smärta från bakre delen av tungan, svalget och övre delen av luftstrupen.

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

Luftvägsmotstånd (Airway resistance) är ett mått på hur mycket luften möttr resistans när den passerar luftvägarna under andningen. Det beräknas som förhållandet mellan tryckfallet över luftvägarna och flödet av luft genom dem. Luftvägsmotståndet kan vara ökat vid olika lungsjukdomar, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och lungemfysem. Ökat luftvägsmotstånd kan leda till andnöd och sämre syresättning i blodet.

Doxapram är ett medel som stimulerar andningssystemet och används vid behandling av andningsdepression, till exempel efter narkos eller vid lungsvikt. Det är en direktverkande andningsstimulans som verkar på andningscentrum i hjärnbarken.

I medicinska kretsar kan doxapram också benämnas med sin kemiska beteckning, (C6H9NO2)2SO2 eller sitt generiska namn, doxapram hydroklorid. Det marknadsförs under varunamnet Respiram® i vissa länder.

Sjukvårdspersonal bör vara försiktig när de använder doxapram, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar som bland annat höjd blodtryck, hastigt hjärtslag och muskelspasmer.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

Levercirkulation refererer til den blodkredsløb, der forsyner leveren med ilt og næringsstoffer samt fjerner affaldsstoffer. Det består af to hoveddele: den indvendige levercirkulation og den ydre levercirkulation.

Den indvendige levercirkulation involverer arterier, som bringer ilt-rigeligt blod direkte fra lungearterien til leveren via leverartériet (hepatiskt arterie). Dette blod indeholder ilt og næringsstoffer, men også affaldsstoffer som kuldioxid.

Den ydre levercirkulation involverer vener, der bringer ilt-fattigt blod fra leveren til hjertet via levervenen (vena portae). Dette blod indeholder næringsstoffer, som er blevet absorberet i tarmene, men også affaldsstoffer fra leverens metaboliske processer.

I liveren modtager de to blodstrømme (arteriel og venøs) kapillærnetværk kendt som sinusoidele. Her foregår udvekslingen af næringsstoffer, ilt, affaldsstoffer og andre stofskifteprodukter mellem blodet og levercellerne (hepatocyttene). Derefter løber det iltfattige blod fra sinusoidele sammen i centralvenen, som dræner tilbage til hjertet via levervenen.

Således er levercirkulation en vigtig del af kroppens kredsløb og spiller en central rolle i næringsstofoptagelse, affaldsstoffoprensning og andre metaboliske processer.

'Säkerhet' inom medicinsk kontext refererar till förhållandena eller metoder som minskar risken för skada, smitta eller andra negativa händelser för patienter, personal och allmänheten. Det kan handla om användning av skyddsutrustning, införande av rutiner och procedurer för att förebygga olyckor eller spridning av sjukdomar, utbildning av personal kring säkerhetsfrågor samt kontinuerlig övervakning och utvärdering av dessa metoder. Säkerheten inom medicinen har som mål att skydda alla involverade parter och upprätthålla en trygg och hälsosam miljö.

Airway extubation is a medical procedure in which an endotracheal tube is removed from a patient's airway. The endotracheal tube is typically inserted during intubation, which is the process of placing a tube through the mouth or nose and into the trachea to maintain an open airway and facilitate mechanical ventilation.

Extubation is usually performed when the patient is able to breathe effectively on their own, and no longer requires assistance from a ventilator. The procedure involves carefully removing the endotracheal tube while ensuring that the patient's airway remains open and protected. This may involve suctioning secretions from the airway, providing oxygen supplementation, and monitoring the patient's respiratory status closely.

The goal of extubation is to allow the patient to resume normal breathing and swallowing function, while minimizing the risk of complications such as airway obstruction, aspiration, or laryngospasm. The decision to extubate is typically made by a healthcare provider based on a variety of factors, including the patient's respiratory status, level of consciousness, and overall clinical condition.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

Myelinproteiner är proteiner som är belägna i den fettrika myelinscheidan som omger och skyddar axoner (nervtrådar) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. Myelinproteinerna hjälper till att accelerera nervimpulserna genom att underlätta saltatorisk konduktion, vilket är en hoppande form av ledning som gör att impulsen kan färdas snabbare än om den skulle behöva färdas kontinuerligt längs axonen.

Det finns olika typer av myelinproteiner, men två viktiga proteiner är:

1. P0 (eller PO) protein: Detta är ett stort transmembrant protein som utgör en betydande del av den yttre layern av myelinscheidan i perifera nervsystemet.
2. Myelin basic protein (MBP): Detta är ett hydrofilt proteiner som finns i den innersta lagret av myelinscheidan, både i centrala och perifera nervsystemet. MBP är involverat i stabiliseringen och underhållet av myelinscheidan.

Abnormaliteter eller skador på myelinproteinerna kan leda till neurologiska sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), där immunförsvaret attackerar myelinskidan och orsakar demyelinering, vilket leder till diverse neurologiska symtom.

'Munskydd' är ett föremål som används för att täcka mun och näsa, främst med syfte att reducera smittspridning av luftburen sjukdom. Det finns olika typer av munskydd, men de flesta är gjorda av ett tunt lagret av material som kan vara syntetiskt eller naturligt, som papper, plast eller tyg. Munskydd används ofta inom sjukvården och andra miljöer där smitta kan vara en risk, såsom laboratorier, livsmedelsindustrin och under pandemier eller utbrott av luftburen sjukdom. Det är viktigt att använda munskydd korrekt för att säkerställa effektiviteten och undvika onödig smitta.

"Pediatric dentistry," eller "barnodontologi" som det kallas på svenska, är en specialistgren inom tandvården som fokuserar på prevention, diagnostisering och behandling av tandsjukdomar hos barn, ungdomar och patienter med särskilda behov. Specialiteten omfattar också att stödja barns och ungas tillväxt och utveckling av deras käkar och ansikten, samt att erbjuda beteendemanagement och kommunikation som är speciellt anpassade för barn. Barnodontologer har specialutbildning och kunskaper inom områden såsom barns tillväxt och utveckling, preventiv tandvård, behandling av karies, medicinska problem hos barn, trauma, missbildningar, sedvanlig och speciell ortodonti, samt behandling under narkos.

'Lillhjärna' (cerebellum) är en del av hjärnan som ligger under storhjärnan och bakom hörsel- och synbarken. Det är en viktig struktur som har en central roll i koordineringen av muskulär aktivitet, balans och rörelsekoordination. Lillhjärnan består av två hemisfärer och ett mittparti (vermis) och innehåller mycket nervceller (neuron). Skador på lillhjärnan kan orsaka problem med muskeltonus, rörelsekontroll, balans och koordination.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Subkutan injektion (SC-injektion) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att infoga dem under huden med en injektionsnål. Den subkutana vävnaden är det lösa vävnadslagret direkt under huden och ovanför muskelvävnaden.

Vid en SC-injektion introduceras nålen vanligtvis i en vinkel på 45 grader till huden, med den spetsiga änden riktad neråt. Nålen ska penetrera huden och subkutan vävnad, men inte gå djupare in i muskelvävnaden. Efter injektionen ska nålen dras tillbaka långsamt för att undvika att suga upp vävnad i nålen.

SC-injektioner används ofta för att administrera läkemedel som insulin, vacciner och andra substanser som inte behöver ges in direkt i blodbanan eller muskelvävnaden. Det är vanligtvis en smärtfri procedur, men det kan kännas lite obehagligt när nålen träffar huden. Vissa läkemedel kan orsaka lokala reaktioner som rodnad, svullnad eller smärta på injektionsstället.

Bariumföreningar är en typ av kemiska föreningar som innehåller grundämnet barium (elementsymbol Ba, atomnummer 56). Barium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller och har två positiva laddningar när det bildar joner.

Bariumföreningar är ofta vita eller färglösa fasta ämnen som är lättlösliga i vatten. De används ofta inom medicinen, särskilt inom röntgenologi, där de blandas med vatten och ges till patienten för att skapa en kontrast vid röntgenundersökningar av tarmarna. Bariumföreningar absorberar inte röntgenstrålning, vilket gör att de blir synliga på röntgenbilder.

Exempel på bariumföreningar är bariumsulfat (BaSO4) och bariumklorid (BaCl2). Bariumsulfat används ofta som kontrastmedel vid röntgenundersökningar av tarmarna, medan bariumklorid kan användas för att behandla magnesiumbrist.

Det är viktigt att notera att bariumföreningar kan vara giftiga om de inte hanteras korrekt, eftersom barium kan orsaka svåra skador på nervsystemet och musklerna vid högre koncentrationer. Därför bör bariumföreningar endast användas under medicinsk övervakning och i enlighet med rekommenderade doser.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.

I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).

I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

En subduralblödning är en typ av hjärnblödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan, kallat dura mater. Den kan orsakas av huvudtrauma eller skada på blodkärlen i detta område.

Subduralblödningar kan vara akuta eller subakuta beroende på hur snabbt de utvecklas. Akuta subduralblödningar kan uppstå omedelbart efter ett trauma och kan leda till plötsliga symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller medvetslöshet. Subakuta subduralblödningar utvecklas långsammare över en vecka eller månader och kan orsaka mildare symtom som minnesförlust, humörsvängningar eller problem med balansen.

Behandlingen för en subduralblödning kan innebära kirurgisk intervention för att avlägsna blodet och lindra trycket på hjärnan. I vissa fall kan konserverande behandling vara tillräcklig, beroende på storleken och svårighetsgraden av blödningen.

... eller spinal behandling är en central nervblockad och ryggbedövning kan ske med hjälp av olika metoder. Genom ... En tredje form av ryggbedövning utgör sakralanestesi. Vid långvarig smärta och smärtbehandling, framförallt vid tumörsjukdom ( ...
Vid ryggskador kan ryggbedövning ofta användas nu för tiden, men ibland kan skadan vara av sådan art att det inte är möjligt. ... Undermålig ryggbedövning. Om det tar lång tid med ihopsyningen kan man passera den tid då bedövningen är pålitlig. Eftersom man ...
Görs oftast i ryggbedövning. Patienten kan i allmänhet belasta på protesen direkt efter operationen, i praktiken tar det ofta ... Görs oftast i ryggbedövning samt s.k. blodtomt fält. Kortare rehabilitering än efter höftprotes. Infektioner är den mest ...
... avser en sorts central nervblockad eller ryggbedövning som, liksom spinalbedövning (spinalanestesi), ibland i folkmun felaktigt ...
... (SPA) även kallad spinal eller spinalbedövning är en form av central nervblockad eller ryggbedövning, som bland ... Biverkningarna är samma som vid annan ryggbedövning: Klåda Illamående och kräkningar Trötthet och slöhetskänsla Blodtrycksfall ... I jämförelse med den andra typen av ryggbedövning, epiduralanesti, verkar spinalanestesi snabbare. Spinalanestesi kan användas ... "Ryggbedövning". 1177. http://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/smartbehandlingar-och-rehabilitering/ryggbedovning/. Läst 26 ...
På 1980-talet uppmärksammades kejsarsnitt och ryggbedövning. Dessa två tillvägagångssätt användes inom förlossningsvården. ...
Hemsjukvård (kommunal hemsjukvård) Palliativ vård Ryggbedövning Sedering ^ "Vad är palliativ vård?". ASIH, SLL. 2. Arkiverad ...
Ryggbedövning är en typ av ledningsbedövning där ett antal nervrötter blockeras. Denna effekt uppnås också med ...
... exempelvis ryggbedövning) och andra anestesitekniker (inte minst sövning). Utbildningen lägger även tonvikt på att behärska och ...
Så kallad ryggbedövning används ofta för större ingrepp på nedre delen av kroppen, till exempel kejsarsnitt, ... alternativt eller kompletterat med regional anestesi såsom ryggbedövning eller lokalbedövning. Om narkos är nödvändigt eller ej ...
... är att den börjar verka i princip omgående och inte kan få förlossningsförloppet att avstanna som en ryggbedövning kan. ...
... utförs under narkos, lokalbedövning eller ryggbedövning beroende på vilket och hur stort område som skall behandlas ...
Den vanligaste intratekala injektionen, eventuellt alternativt som intratekal infusion, är en slags ryggbedövning varvid man ...
... då måste man stiga upp för att få ryggbedövning. Om ens förlossning blir komplicerad kan det kännas besvärligt att behöva stiga ...
... ar som saknar kuff (ballong), används inte sällan på patienter som inför en operation erhållit ryggbedövning och som ...
Ryggbedövning eller spinal behandling är en central nervblockad och ryggbedövning kan ske med hjälp av olika metoder. Genom ... En tredje form av ryggbedövning utgör sakralanestesi. Vid långvarig smärta och smärtbehandling, framförallt vid tumörsjukdom ( ...
Du kan få en ryggbedövning om du ska opereras i nedre delen av kroppen eller om du ska föda barn. Antingen får du behandlingen ... Vid en ryggbedövning sprutar läkaren ett bedövande läkemedel in i ryggen. ... Du kan få ryggbedövning även om du har ätit under förlossningen.. När passar ryggbedövning?. Du kan få ryggbedövning när som ... Ibland behöver man få en helt ny ryggbedövning.. Då rekommenderas ryggbedövning. Ryggbedövning brukar rekommenderas särskilt ...
Här hittar du svar på flera vanliga frågor om ryggbedövning. Vilka fördelar har ryggbedövning? Ryggbedövning kan ge en god ... Om du har högt blodtryck kan en ryggbedövning ... Hur kan ryggbedövning påverka dig och ditt barn? Vilka för- och ... Vilka fördelar har ryggbedövning? Ryggbedövning kan ge en god smärtlindring, framför allt under öppningsskedet. Många kan vila ... Om du har högt blodtryck kan en ryggbedövning sänka det.. Vilka nackdelar har ryggbedövning? Värkarbetet kan försvagas, ...
Ryggbedövning, epidural - EDA och spinalbedövning - SPA. Ryggbedövning får man, som man kan ana på namnet, genom att en läkare ... Ryggbedövning är den smärtlindring som oftast ger mest effekt vid en förlossning. Många tycker att den ger en bra ... När man ska få ryggbedövning kan man oftast vara kvar i sitt förlossningsrum, men lägga sig på sidan eller sätta sig på sin ... En ryggbedövning kan ge vissa biverkningar som till exempel klåda, feber, svårighet att kissa och påverkan på barnets ...
PLFT kräver ingen sjukhusinläggning, ej heller narkos eller ryggbedövning. Behandlingen är dock inte helt fri från obehag. ...
Helst ville Emelie föda så naturligt som möjligt utan interventioner och med ryggbedövning. ...
Har du ont efter din operation får du smärtlindring, kanske i form av en epidural (ryggbedövning) eller läkemedel via blodet. ...
Vid en höftledsoperation används ofta ryggbedövning som anses mer skonsam jämfört med narkos, då risken för blodpropp minskar. ...
Som smärtlindring kan man använda ryggbedövning utan ökad risk för blödning från ryggmärgskanalen, eftersom kärlmissbildningar ...
... gjort att svenska sjukhus tvingats använda alternativa preparat eller operera patienter med lokalbedövning eller ryggbedövning ...
Ryggbedövning är ett exempel på smärtlindring man inte kan få. Sen kan det ofta vara så att den som vill föda hemma är av den ...
"Medan knappt var fjärde förstföderska fick smärtlindringen epidural, ryggbedövning, på Universitetssjukhuset MAS i Malmö, så ...
Den här simulatorn för spinala injektioner är ett användbart tränings- och läroverktyg som möjliggör för en realistisk övning och demonstration av samtliga spinala injektionstekniker. Bra simuleringskvaliteter med en ryggrad som är enkel att ändra och hud som kan bytas ut.
EDA - epiduralanestesi (ryggbedövning). *enl - enligt. *FF - förmaksflimmer (oregelbunden hjärtaktivitet). *GCS - Glasgow Coma ...
Ofta får man ryggbedövning. Avancerad endo¬metrioskirurgi kan bli omfattande och motivera sjukskrivning i varierande grad. I ...
Ingen bebis har dimpt ner och ingen bebis som ens verkar vara på gång. Det är tydligen alldeles för bra och mysigt där inne i min mage. Typiskt mig att vara så gästvänlig… En vecka över tiden - det är väl inget konstigt egentligen men då det är barn nummer tre trodde jag väl att vägbanan var krattad och bebben skulle skjutas ut. Det är ju i alla fall det jag hört.. Tankarna på förlossningen tar mer och mer plats. Hur kommer det gå? Kommer det gå snabbt nu för att det är trean? Hur vidrig var den där smärtan egentligen, kommer jag ihåg? Äh, kvinnor har gjort detta i tusentals år och i de flesta av dessa fanns inte lustgas, ju! Kommer jag få plats eller bli skickad till annan stad? Äsch, det kommer gå som en dans, jag är ju supermom och superrutinerad!. Jag har två förlossningar med mig i bagaget men det är två helt olika upplevelser. Den första blev mycket dramatisk med urakut kejsarsnitt och jag blev nedsövd. Det var en jobbig upplevelse att bli hastigt ...
SmärtsnackHur funkar en ryggbedövning?. MediPrep. *. SmärtsnackHur får jag medicin om jag har ont?. MediPrep ...
Det görs under narkos eller i ryggbedövning. Om livmodern är tom kan olika livmodersammandragande medel ges. ...
Som smärtlindring gavs klockan 01.45 ryggbedövning (EDA). Andra fasen: amniotomi eller oxytocin. När kvinnan har vidgats ...
Färre kvinnor med ryggbedövning i försöksgruppen kan ha liknande effekt (6). I de tre studier i forskningsöversikten som ... ryggbedövning, amniotomi (att ta hål på fosterhinnorna), värkstimulering med oxytocin och episiotomi (klipp i bäckenbotten för ...
På torsdagen ersätts ryggbedövning med tabletter och smärtan ökar men det är ok. De kalibrerar med långtidsverkande och ... På morgonen den 24 gick jag ned till operationsavdelningen på plan 6. Narkosläkare och teamet satte ryggbedövning, jag fick en ...
Får man ryggbedövning så pumpas man full med lugnande mm. så att man nästan sover. Så don´t panic! ... Jag träffade en narkosläkare som förklarade att det var ryggbedövning som gällde vid operationen för min del, vilket gjorde mig ... Jag ska få spinalbedövning (ryggbedövning) och ska alltså vara vaken under operationen. Eller vaken och vaken. Jag har förstått ...
På vår moderna operationsavdelning utförs kirurgi både med lokalbedövning, ryggbedövning och under narkos. ...
Sedan kommer du att få bedövning om du inte redan har det (exempelvis ryggbedövning). Om fostervattnet inte skulle ha avgått så ...
... en behandlingsmetod som varken kräver narkos eller ryggbedövning. Nackdelen med TUMT är att patienten får gå med kateter ...
Det framgick att jag inte ville ha ryggbedövning (epidural) och såg lustgas som en sista utväg. När vi skrev ihop det här insåg ...
21:55 den kvällen, efter mängder av akupunktur, lustgas, värkstimulerande och slutligen även ryggbedövning (EDA) kom en liten ...
Hade ryggbedövning och hade en underbar natt på IVA (då fattar jag inte varför jag var där och inte på uppvaket... så det fanns ...
  • Antingen får du bara ryggbedövning eller så får du den tillsammans med narkos. (1177.se)
  • Om man får ryggbedövning tillsammans med narkos brukar man få en kateter som sitter kvar. (1177.se)
  • PLFT kräver ingen sjukhusinläggning, ej heller narkos eller ryggbedövning. (doktorn.com)
  • Vid en höftledsoperation används ofta ryggbedövning som anses mer skonsam jämfört med narkos, då risken för blodpropp minskar. (doktorn.com)
  • Det görs under narkos eller i ryggbedövning. (trygghansa.se)
  • På vår moderna operationsavdelning utförs kirurgi både med lokalbedövning, ryggbedövning och under narkos. (capio.se)
  • Vi kan också erbjuda operation i lokalbedövning framförallt om patienten är äldre eller har sjukdomar då man vill undvika narkos eller ryggbedövning. (emthelsingborg.se)
  • Inom kort kommer förhoppningsvis flertalet av patienterna att opereras på detta vis utom de som ej lämpar sig för narkos eller ryggbedövning. (emthelsingborg.se)
  • När en urolog upptäcker en tumörmisstänkt förändring vid cystoskopi på mottagning behandlas denna traditionellt vid ett senare tillfälle på operationsavdelningen, antingen i narkos eller i ryggbedövning. (cancercentrum.se)
  • I nyupptäckta fall samt vid återfall av höggradiga tumörer får dock onkologisk säkerhet prioriteras och patienten bör då behandlas under optimala förutsättningar i narkos eller i ryggbedövning. (cancercentrum.se)
  • Har du ont efter din operation får du smärtlindring, kanske i form av en epidural (ryggbedövning) eller läkemedel via blodet. (karolinska.se)
  • Medan knappt var fjärde förstföderska fick smärtlindringen epidural, ryggbedövning, på Universitetssjukhuset MAS i Malmö, så gavs den till 62 procent av förstföderskorna på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. (tyda.se)
  • om du använder Enoxaparin Becat för att behandla blodproppar och du kommer få spinal eller epidural anestesi (ryggbedövning) eller lumbalpunktion (ryggvätskeprov) inom 24 timmar. (kronansapotek.se)
  • Med lustgas och ryggbedövning! (helenalyth.se)
  • 21:55 den kvällen, efter mängder av akupunktur, lustgas, värkstimulerande och slutligen även ryggbedövning (EDA) kom en liten glad kille ut. (doulafrida.se)
  • Efter att ha fått feber, yrsel och frossa ganska tidigt under förlossningen och därmed reviderat plan A (lustgas) och istället bett om ryggbedövning hade vi några lugna timmar. (delade.se)
  • Ryggbedövning eller spinal behandling är en central nervblockad och ryggbedövning kan ske med hjälp av olika metoder. (wikipedia.org)
  • Som smärtlindring gavs klockan 01.45 ryggbedövning (EDA). (netlify.app)
  • En ryggbedövning kan ge vissa biverkningar som till exempel klåda, feber, svårighet att kissa och påverkan på barnets hjärtfrekvens. (vimedbarn.se)
  • Ryggbedövning är ett exempel på smärtlindring man inte kan få. (libero.se)
  • Om förlossningen går snabbt framåt eller befinner sig i slutskedet kan ryggbedövning bli svårt att hinna med och då kan det vara bättre att välja en alternativ metod. (bbstockholmfamily.se)
  • En tredje form av ryggbedövning utgör sakralanestesi. (wikipedia.org)
  • Syftet var att undersöka effekterna av en liten dos morfin som tillägg i ryggbedövning ur olika aspekter, kartlägga användandet av morfin i ryggbedövning i Sverige, utreda om utrustning för utredning av sömnapné kan förbättra kunskapen om andningspåverkan hos överviktiga mödrar efter kejsarsnitt i ryggbedövning med morfin och slutligen användandet av olika anestesimetoder med morfin vid brådskande kejsarsnitt. (ds.se)
  • Användandet av låg dos morfin i ryggbedövning kan ge god smärtlindring med långvarig effekt, men användningen begränsas av biverkningar där risk för försämrad andning är den mest fruktade. (ds.se)