Ryggradsskador
Ryggmärgsskador
Ryggmärg
Förlamning, dubbelsidig
Tetraplegi
Sår och skador
Bröstkotor
Longitudinella ligament
Ryggradsfrakturer
ISS-skala
Hjärnskador
Ryggmärgssjukdomar
Ryggmärgskompression
Fotboll, amerikansk
Blåsstörning, neurogen
Funktionell återhämtning
Ländkotor
Förlamning
Reperfusionsskada
Injektioner, spinala
Röda korset
Natural Disasters
Ryggradsnerver
Trycksår
Gymnastik
Spinal Cord Regeneration
Vägtrafikolyckor
Rullstolar
Benbildning, heterotop
Spinala nervrötter
Diafragmanerv
Ryggradskanal
Ganglion stellatum
Ryggmärgstumörer
Nervnybildning
Syringomyeli
Ryggradssjukdomar
Förflyttning
Råttor, Sprague-Dawley
Ryggradstumörer
Lungskada
Ryggradsförträngning
Sträckbehandling
Spinalfusion
Benbrott
Urinvägskateterisering
Retrospektiva studier
Elektroterapi
Katastrofer
Eye Injuries
Magnetisk resonanstomografi
Nackskador
Andnödssyndrom hos vuxna
Tidsfaktorer
Elektromyografi
Datortomografi
Neurologiska undersökningar
Muskelatrofi, spinal
Bröstkorgsskador
Ganglier, spinala
Acute Kidney Injury
Ryggmärgsischemi
Urodynamik
Sprängskador
Behandlingsresultat
Sjukdomsmodeller, djur
Neuronal plasticitet
Peripheral Nerve Injuries
Skadeskala, förkortad
Elektrostimulering
Kroppsrörelse
Funktionshinderbedömning
Ryggrad
Prospektiva studier
Tuberkulos, spinal
Sjukgymnastik
Huvudskador, slutna
Mjukdelsskador
Myokardiell reperfusionsskada
Kraniocerebralt trauma
Diffus axonskada
Bakre hornceller
Drug-Induced Liver Injury
Occupational Injuries
Epiduralblödning, spinal
Ryggradsdeformeringar
Lumbosakral region
Halsartärskador
Sår, icke-penetrerande
Vascular System Injuries
Skadegradsmått
Kronisk sjukdom
Uppföljningsstudier
Sår, penetrerande
Spinala muskelatrofier i barndomen
Incidens
Hyperalgesi
Smärta
Nervsmärta
ADL
Brännskador
Riskfaktorer
Ryggradsskada, eller ryggradsförlamning, är en allvarlig skada på ryggmärgen som orsakas av en skada på ryggraden. Skadan kan vara olika allvarlig beroende på vilken del av ryggmärgen som skadas och hur allvarligt skadan är. En ryggradsskada kan orsaka förlamning, smärta, känselbortfall, svårigheter med koordination och andra neurologiska symptom.
Ryggradsskador kan delas in i två kategorier: kompletta skador och ofullständiga skador. Vid en komplett skada fungerar inte ryggmärgen alls under skadan, medan vid en ofullständig skada finns det kvar någon form av funktion.
Orsakerna till ryggradsskador kan vara många, men de vanligaste orsakerna är trafikolyckor, fall, våld och idrottsskador. Andra orsaker kan vara tumörer, infektioner, skleros (MS) och andra sjukdomar som kan skada ryggmärgen.
Behandlingen av ryggradsskador beror på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen kan innebära operation, läkemedel, fysisk terapi, rehabilitering och andra behandlingsformer. I vissa fall kan en ryggradsskada vara livshotande eller orsaka bestående funktionsnedsättningar.
Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.
Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.
Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.
Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.
'Dubbelsidig förlamning' kan definieras som en medicinsk tillstånd där individen har förlorat känsel och rörelseförmåga på båda sidor av kroppen. Detta orsakas vanligtvis av skada på den del av centrala nervsystemet som kontrollerar rörelse och känsel, till exempel hjärnan eller ryggmärgen. Dubbelsidig förlamning kan vara ett tecken på allvarliga sjukdomar som stroke, multipel skleros eller traumatisk skada. Symtomen kan variera beroende på typen och svårheten på skadan, men kan inkludera muskelsvaghet, spasticitet, sängliggande, smärta och förlust av känsel. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan omfatta mediciner, terapi, operation eller livslång vård.
Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter – båda armarna och benen. Orsaken till tetraplegin kan vara en skada orsakad av trauma, som i fall av allvarliga bilolyckor eller falls skador, eller sjukdomar som cancer, ryggradscancer eller infektioner.
Nivån och svårighetsgraden av tetraplegi kan variera beroende på var skadan har inträffat i ryggmärgen. I allmänhet, ju högre upp på ryggraden skadan är placerad, desto mer omfattande blir symtomen och funktionsnedsättningen. Tetraplegi kan också orsaka andra komplikationer, såsom andningssvårigheter, sänkt blodtryck, sväljningssvårigheter och förhöjd risk för lunginfektioner.
Behandlingen av tetraplegi består ofta av kombinationen av medicinsk behandling, rehabilitering och livslånga vårdprogram, med syfte att underlätta aktiviteter i vardagslivet, förbättra kvaliteten på livet och förebygga komplikationer.
En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.
'Sår och skador' refererar till fysisk skada på kroppen, vanligtvis på huden eller vävnader under huden. Det kan vara orsakat av en rad olika faktorer, inklusive mekaniska trauma (som knivskärsverktyg, fall eller trafikolyckor), termisk skada (brännskador orsakade av eld, heta föremål eller kemikalier), elektrisk skada och kemisk skada.
Sår kan vara öppna sår som penetrerar huden och exponerar underliggande vävnad, eller stängda sår där huden inte är brutet men ändå har skadats. Öppna sår inkluderar snitt, sting, skråmärken, stick och brännskador. Stängda sår kan vara kontusioner, blåmärken eller muskelskador.
Skador kan också klassificeras som ytliga (superficial) eller djupa (deep), beroende på hur djupt skadan har trängt in i kroppen. Ytliga sår orsakar ofta mindre allvarlig skada och läker vanligtvis snabbare än djupa sår. Djupa sår kan vara mer svåra att behandla och kan leda till komplikationer som infektion, blödning och ärrbildning.
"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.
Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.
Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:
* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna
Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.
Lateral longitude ligaments, also known as the longitudinal ligaments, are a pair of fibrous bands that run along the length of the spinal column. They are located on either side of the spinous processes, which are the bumps you can feel along your back when running your hand down your spine.
The two lateral longitudinal ligaments are:
1. The anterior longitudinal ligament (ALL): This ligament runs down the front of the vertebral bodies and intervertebral discs. It helps to limit excessive extension of the spine and provides stability to the anterior column.
2. The posterior longitudinal ligament (PLL): This ligament is located inside the spinal canal, running along the back of the vertebral bodies and intervertebral discs. Its primary function is to prevent excessive flexion of the spine and provide additional support to the posterior column.
Together, these longitudinal ligaments play a crucial role in maintaining the stability and alignment of the spinal column, protecting it from excessive movements that could lead to injury or damage.
En ryggradsfraktur är en allvarlig skada där någon eller flera av de ben i ryggen (vertebrala) som bildar ryggraden är brustna eller skadade. Detta kan orsakas av olika skäl, till exempel trauma såsom bilolyckor, fall eller våld, men kan även vara relaterat till svaga ben på grund av osteoporos eller tumörer. Ryggradsfrakturer kan leda till smärta, förlust av rörelseförmåga och i allvarliga fall kan orsaka skador på nervsystemet.
ISS står för "Injury Severity Score" och är en medicinsk skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av skador efter ett trauma. Skalan baserar sig på de tre delarna: huvud- och halsskada, thoraxskada och abdominell skada samt extremitets- och yttre skada. Varje del bedöms med en poängskala från 0 till 6 beroende på hur allvarlig skadan är. Slutsumman av dessa poäng ger ISS-värdet, som kan variera mellan 1 och 75. ISS-värdena kategoriseras sedan i olika allvarlighetsgrader: mild (1-8), moderat (9-15), svår (16-24) och mycket svår (25-75). En högre ISS-poäng indikerar en allvarligare skada och en sämre prognos.
Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.
Ryggmärgssjukdomar är en beteckning för en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan orsaka neurologiska symptom som sängliggande svaghet, smärta, kvalster, känselbortfall eller störningar i koordinationen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara degenerativa, inflammatoriska, orsakade av infektioner eller trauma. Exempel på ryggmärgssjukdomar inkluderar multipel skleros, ryggmärgsbråck, tumörer i ryggmärgen, neurodegenerativa sjukdomar som amyotrofisk lateralskleros och raka medfödda missbildningar som spina bifida.
Ryggmärgskompression (även känd som ryggmärgsförträngning) är ett tillstånd där det på grund av olika orsaker uppstår tryck eller kompression på ryggmärgen. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom smärta, kvalster i extremiteterna, muskelsvaghet och känselbortfall. I vissa fall kan det även orsaka problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Ryggmärgskompression kan vara akut eller kronisk och kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel tumörer, frakturer, infektioner, inflammationer eller degenerativa tillstånd som exempelvis spinal stenos.
American football är ett kontaktlagd sporter som spelas mellan två lag med elva spelare var i varje lag. Spelet spelas på en rektangulär bana som är 100 yards (90 meter) lång och 53 yards och 1/3 yards (48,76 meter) bred. Varje match består av fyra quarters, vardera på 15 minuter med en paus på 12 minuters halvtid.
Målet i spelet är att få en så kallad "touchdown", vilket ger sex poäng och ges när en spelare tar bollen över motståndarlagets mållinje och når marken. Efter en touchdown kan laget välja att försöka sig på ett "extra point" eller en "two-point conversion". Extra point innebär att laget skjuter bollen genom motståndarlagets målpostar från 2 yards (1,8 meter) bort och ger ett poäng om lyckat. Two-point conversion innebär att laget försöker få en touchdown på nytt från 2 yards (1,8 meter) bort och ger två poäng om lyckat.
Lagen kan även välja att försöka sig på ett "field goal" som ger tre poäng om lyckat. Detta sker genom att laget skjuter bollen genom motståndarlagets målpostar från en valfri position på planen, oftast när de befinner sig inom 40-50 yards (36-46 meter) från mållinjen.
Spelandet kretsar kring att försöka få bollen i besittning och sedan gå framåt på planen genom att springa med bollen eller kasta den till en lagkamrat. Motståndarlaget försöker stoppa anfallande lag genom att tackla spelare, blockera passningar och återvinna bollen genom att avsluta en "down" (spelperiod) med bollen i sin besittning. Efter varje down får det anfallande laget att behålla bollen om de har lyckats få minst 10 yards (9 meter) framåt, annars byts det spel som ska försvara sig och det andra laget får då anfalla.
Det finns också en speciell regel som kallas "turnover on downs" där om det anfallande laget inte lyckas få minst 10 yards (9 meter) framåt efter fyra downs så återvänder bollen till det försvarande laget.
Det finns också en regel som kallas "two-minute warning" där domaren blåser i slutminuten av varje halvlek och stoppar spelet, även om det inte är ett spelstopp på grund av skada eller annat. Detta görs för att ge båda lagen lika mycket tid att planera sina strategier inför slutet av halvleken.
Det finns också en regel som kallas "fair catch" där om det mottagande laget fångar bollen i luften och inte rör sig efteråt så kan de inte bli tacklade av det försvarande laget, men de kan inte heller springa framåt med bollen.
Det finns också en regel som kallas "onside kick" där om det anfallande laget vill behålla bollen efter att ha gjort poäng så kan de sparka bollen från mittlinjen och försöka få den tillbaka själva, men om de inte lyckas så får det andra laget bollen.
Det finns också en regel som kallas "instant replay" där om ett lag ifrågasätter ett domslut kan de begära att se en inspelning av händelsen och domaren kan ändra sitt beslut om det visar sig att de har fel.
Det finns också en regel som kallas "challenge" där om ett lag inte är nöjt med ett domslut så kan de utmana det genom att vifta en röd flagga och domaren kommer då att titta på inspelningen av händelsen och fatta ett nytt beslut.
Det finns också en regel som kallas "coach's challenge" där om lagets tränare inte är nöjd med ett domslut så kan de utmana det genom att vifta en blå flagga och domaren kommer då att titta på inspelningen av händelsen och fatta ett nytt beslut.
Det finns också en regel som kallas "video review" där om ett lag inte är nöjt med ett domslut så kan de begära att se en inspelning av händelsen och domaren kommer då att titta på inspelningen och fatta ett nytt beslut.
Det finns också en regel som kallas "play clock" där om det anfallande laget inte har sparkat bollen före slutet på 40 sekunder så blir det en straff.
Det finns också en regel som kallas "game clock" där om det försvarande laget inte har sparkat bollen före slutet på 25 sekunder så blir det en straff.
Det finns också en regel som kallas "two-minute warning" där när det bara är två minuter kvar av matchen så stannar spelet och domaren kommer då att tala om hur mycket tid som återstår innan matchen är över.
Det finns också en regel som kallas "overtime" där om matchen är oavgjord efter fyra kvartar så kommer det att bli en förlängning på 15 minuter och det lag som gör flest poäng vinner matchen.
Det finns också en regel som kallas "sudden death" där om inget lag har gjort poäng efter 15 minuter i förlängningen så kommer det att bli ett nytt spel och det lag som gör poäng först vinner matchen.
Det finns också en regel som kallas "coin toss" där innan matchen börjar så ska kaptenen från varje lag kasta en mynt och det lag som vinner ska välja om de vill ha bollen eller vilken sida av planen de vill spela på.
Det finns också en regel som kallas "field goal" där när ett lag har bollen så kan de försöka skjuta den mellan två stolpar och om de lyckas så får de tre poäng.
Det finns också en regel som kallas "touchdown" där när ett lag har bollen så kan de försöka springa eller kasta den in i motståndarnas målområde och om de lyckas så får de sex poäng.
Det finns också en regel som kallas "extra point" där när ett lag har gjort en touchdown så kan de försöka skjuta bollen mellan två stolpar och om de lyckas så får de en extra poäng.
Det finns också en regel som kallas "two-point conversion" där när ett lag har gjort en touchdown så kan de försöka springa eller kasta bollen in i motståndarnas målområde och om de lyckas så får de två extra poäng.
Det finns också en regel som kallas "safety" där när ett lag har bollen så kan de försöka tackla motståndaren i deras eget målområde och om de lyckas så får de två poäng.
Det finns också en regel som kallas "fumble" där när en spelare har bollen så kan han tappa den och om motståndaren tar upp den så får de bollen.
Det finns också en regel som kallas "interception" där när en spelare från ett lag har bollen så kan en spelare från det andra laget ta den ifrån honom och då får de bollen.
Det finns också en regel som kallas "offside" där om en spelare inte står tillräckligt långt bort från motståndaren när spelet startar så får det andra laget fem yards extra.
Det finns också en regel som kallas "holding" där om en spelare hå
Neurogen blåsstörning (neurogen bladder dysfunction) är en typ av blåsstörning som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan leda till problem med urinlagring och urinering, inklusive svårigheter att tömma blåsan fullständigt, ofrivilliga urinläckage (inkontinens) eller en överaktiv blåsa.
Den vanligaste orsaken till neurogen blåsstörning är skada på ryggraden (ryggmärgsskada), men andra möjliga orsaker kan inkludera multipel skleros, Parkinsons sjukdom, diabetesskador och stroke. Behandlingen av neurogen blåsstörning beror på typen och svårighetsgraden av symtomen, men kan innefatta mediciner, behandlingar för att träna blåsan (blåsträning), slittmuskelinjektioner eller i vissa fall kirurgi.
"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.
I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.
Förlamning (paralys) är ett medicinskt tillstånd där muskelaktiviteten eller rörelseförmågan i en kroppsdel eller kroppsdelar är påverkad eller saknas, ofta orsakat av skada på nervsystemet. Det kan bero på en skada på hjärnan, ryggmärgen eller nerverna som förhindrar kommunikationen mellan hjärnan och musklerna. Förlamningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från lindrig svaghet till total oförmåga att röra en kroppsdel.
Reperfusionsskada är skador eller skadegörande processer som uppstår när blodflödet till en organism, ett organ eller vävnad återställs efter en period av ischemi eller minskat blodflöde. Denna skada kan inträffa på grund av en atherosklerotisk händelse, som en hjärtinfarkt eller stroke, där ett område har varit utan syre för en längre tid och sedan får tillbaka syretillförseln genom återetablering av blodflödet.
Reperfusionsskadan orsakas av en kombination av olika mekanismer, bland annat oxidativ stress, inflammation, calciumöverbelastning och excitotoxicitet. Dessa processer kan leda till celldöd, celldamage och funktionell nedsättning i det drabbade området.
För att förhindra eller mildra reperfusionsskador används ofta terapeutiska strategier som ischemiaprotektion, exempelvis genom att ge läkemedel som skyddar cellmembranen eller reducerar oxidativ stress, samt genom mekanisk återöppning av kärl med hjälp av tekniker som trombolys eller angioplasti.
Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), som används för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, definieras "Injektioner, spinala" som följande:
"Procedur där en injektion ges i den subarachnoidala rymden, vanligtvis genom att sticka in behandlingsmedlet i ryggmärgen via ländryggen. Detta kan användas för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till centrala nervsystemet."
I vardagligt tal kallas detta ofta för en ryggmärksbedövning eller en subarachnoidalpunktering. Det är en medicinsk procedur som används för att ge smärtstillande medel, läkemedel eller andra substanser direkt till den subarachnoidala rymden i ryggmärgen. Denna typ av injektion kan användas under operationer eller för att behandla olika sjukdomar och smärttillstånd.
Röda Korset är en internationell humanitär organisation som grundades 1863 av Henry Dunant. Organisationens primära mål är att förbättra livsvillkor och skydda mänskliga rättigheter för människor i nödsituationer, konflikter och katastrofer över hela världen, oavsett vem de är eller varför de befinner sig i en sådan situation.
Röda Korsets uppdrag omfattar bland annat att erbjuda första hjälp, sjukvård och socialt stöd till behövande; att verka för rättvisa och fred samt att främja respekten för mänskliga rättigheter och humanitär lag. Organisationen är också välkänd för sitt arbete med blodgivning och transfusioner i många länder.
Röda Korsets symbol, ett rött kors på vit bakgrund, används globalt som en skyddande tecken under krig och andra väpnade konflikter för att identifiera sjukvårdspersonal, ambulanser och sjukhus.
En medicinsk kontext definieras "naturliga katastrofer" ofta som händelser orsakade av naturliga fenomen, såsom jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, översvämningar, skogsbränder, orkaner och andra extrema väderhändelser, som resulterar i allvarlig skada eller förlust av mänskliga liv, egendom eller miljö. Dessa händelser kan leda till direkta skador genom trauman eller död, men de kan också orsaka indirekt skada genom att störa den normala funktionen hos samhället och försvåra tillgången till viktiga medicinska resurser.
En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.
Ryggradsnerver, också kända som spinalnerver, är nervrötter som utgår från ryggraden och förbinder centrala nervsystemet med resten av kroppen. Det finns 31 matched par ryggradsnerver (total 62) på båda sidor av ryggraden i människokroppen, och de är numrerade från C1 till S5, där C står för cervical, T för thoracic, L för lumbar, S för sacral och Co (coccygeal) för svansknochen. Varje ryggradsnerver innehåller sensomotoriska nervceller som tar emot sensorisk information från huden, musklerna och leder och skickar motorisk information till muskler och körtlar. Ryggradsnerverna är ansvariga för att överföra information mellan centrala nervsystemet och alla delar av kroppen utom huvudet och nacken, som istället förses med kranialnerver.
La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.
En trycksår (pressure ulcer eller decubitus ulcer) är en skada på huden och underliggande vävnad som orsakas av tryck, dragning och/eller friktion över en längre tid. Trycket reducerar blodflödet till området, vilket kan leda till nekros (död vävnad). Trycksår förekommer vanligtvis hos äldre eller sjuka personer som har svårt att röra sig själva och kan finnas på ställen där huden är tunn, som exempelvis höfter, nacke, axlar, underarmar och anklarna. Symptomen varierar från rodnad till djupa sår med utsatt vävnad eller benmärg. Behandlingen kan innefatta renhållning av såret, trycksårbandage, smärtlindring och eventuellt kirurgi. För att förebygga trycksår rekommenderas regelbunden rörelse, god hygien, tillräcklig näringsintag och hudvård.
"Gymnastik" er en aktivitet som involverer fysisk øvelse og bevegelse av kroppen, ofte med en fokus på styrke, fleksibilitet, balanse og koordinasion. Det kan inkludere en bred vifte av øvinger og øvelser, som kan utformes spesiell for å oppnå bestemte helse- eller treningsmål. Gymnastikk kan også referere til en organisert sport med konkurranseelementer, der deltakarne utfører en rekke forskjellige øvelser for å få høyeste mulig poengsum.
Spinal cord regeneration refererar till processen där nervceller och deras förbindelser i ryggmärgen återbildas eller restaureras efter skada. Ryggmärgenskanaler är en del av centrala nervsystemet (CNS) som innehåller nervbanor och cellkroppar som leder sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från hjärnan. Skador på ryggmärgen orsakas ofta av trauma, sjukdom eller åldrande, vilket kan leda till permanent funktionsnedsättning eftersom CNS har en begränsad kapacitet för spontan regeneration.
Spinal cord regeneration innebär att skapa ett miljö som främjar tillväxten av nervceller och deras utskott (axoner), återansluta axoner till rätt mål, och återställa funktionella signaltransduktioner. Detta kan uppnås genom att modifiera den skadade miljön, tillhandahålla tillväxtfaktorer som stöder regenerationen, blockera inhibitorer av regeneration eller ersätta skadade nervceller med stamceller eller progenitorceller.
För närvarande är det mycket svårt att återställa funktionen fullständigt efter en skada på ryggmärgen, men forskning inom området spinal cord regeneration har visat lovande resultat och ger hopp för framtida behandlingsmetoder som kan hjälpa människor med ryggradsskador att återfå funktion.
En ryggbedövning, även känd som spinalanestesi eller subarachnoidalbedövning, är en form av lokalbedövning där smärtstillande läkemedel injiceras i det lågsta delarna av ryggraden (ryggmärgen) för att blockera smärta i underlivet och nedre extremiteterna. Det görs vanligtvis genom att en tunn nål placeras i den lilla utrymmet mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vanligtvis på L4-L5-nivån.
Ryggbedövning används ofta under kirurgiska ingrepp som kräver stillasittande, till exempel vid operationer på buken, benen eller underlivet, såsom cesareansektion (kejsarsnitt). Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för vissa medicinska procedurer som kräver att patienten ligger stilla.
Vid en lyckad ryggbedövning känner patienten inga smärtor under den tiden läkemedlet är verksamt, men kan uppleva tryck eller vibrationer. Patienten kan också uppleva en varm känsla i benen och nedre extremiteterna efter att läkemedlet har injicerats. Efter bedövningen kan patienten få försämrad andning, blodtrycksfall eller feber, men dessa biverkningar är sällsynta.
Traffiksjukdom (vägtrafikolycka) definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som en händelse som involverar minst ett fordon och som orsakar skada, död eller materiell skada. Det kan också inkludera fotgängare och cyklister. Orsaken till en trafikolycka kan variera, men de flesta är på grund av faktorer som mänskligt beteende, tekniska defekter och miljömässiga faktorer.
En rullstol är ett hjälpmedel som används för att transportera personer med svårigheter att gå eller stå. Den består av en sittbricka monterad på ett chassi med hjul, och kan styras manuellt eller elektriskt. Rullstolar används ofta av personer med rörelsehinder orsakade av sjukdomar som multipel skleros, cerebral pares eller amyotrofisk lateralskleros, eller efter skador på ryggmärgen eller hjärnan. De kan också användas av äldre personer med mobilitetsproblem. Rullstolar finns i olika typer och storlekar beroende på användarens behov och preferenser.
Heterotopic ossification (HO) är en medicinsk term som refererar till att benvävnad bildas utanför dess normala plats i kroppen. Detta kan inträffa när benvävnadskomponenter, såsom benceller och kollagen, migrerar och växer in i mjuk vävnad som muskler, senor eller bindväv.
Heterotopic ossification kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom beroende på dess storlek och plats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och ömhet i det drabbade området. I vissa fall kan HO leda till funktionsnedsättning eller vara förknippat med komplikationer såsom trängsel eller nekros i de drabbade vävnaderna.
Det finns olika typer av heterotopic ossification, inklusive traumatisk HO som kan uppstå efter skador eller operationer och neurologisk HO som kan förekomma hos personer med skador på centrala nervsystemet, såsom ryggradsbråck eller hjärnskada. Behandlingen av HO kan innefatta mediciner, fysioterapi, strålbehandling och i vissa fall kirurgi.
Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.
Det finns två huvudtyper av motorneuron:
1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.
2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.
Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.
Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.
Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).
Ryggradskanalen (Spinal canal) är den rymliga kanalen i ryggkotorna (vertebrala kolonnen) där ryggradsnervstrupen (spinal cord) löper. Den bildas av de bakre delarna av varje ryggkota och intervertebraldisk, som tillsammans skapar en tunnel som skyddar nervstrupen. Ryggradskanalen innehåller även cerebrospinalvätska (CSF), blodkärl och fettvävnad.
'Ganglion stellatum', eller stjernetakganglion, er en betegnelse for et samling af nerveceller i hjernen. Det er beliggende i den mediale del af det forreste hjernestammens nærhed og indeholder afferente (dvs. sensoriske) neuroner fra ansigt, hals og armregionerne. Ganglion stellatum er en del af trigeminusnervevæsenet og spiller en vigtig rolle i behandlingen af smerter i ansigtet og hovedet, herunder blandt andet tensionshovedpine og clusterhovedpine.
Ryggmärgstumörer är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i ryggmärgen. Ryggmärgen är det tunna, segelartade organ som löper genom ryggraden och spelar en central roll i kroppens nervsystem. Ryggmärgstumörer kan vara maligna (cancertumörer) eller benigna (godartade tumörer), men även de godartade tumörerna kan orsaka allvarliga symptom genom att de trycker på ryggmärgen eller nerverna som löper ut från den.
Det finns olika typer av ryggmärgstumörer, beroende på vilka celler de utvecklas ifrån. Några exempel är:
* Astrocytom: En tumör som utvecklas ifrån stödjande glialceller i ryggmärgen, kända som astrocyter. Astrocytomer kan vara av olika grader av malignitet, från låga grader som är relativa godartade till höga grader som är mycket aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
* Ependymom: En tumör som utvecklas ifrån ependymceller, som hjälper till att producera ryggmärgens cerebrospinalvätska (CSF). De flesta ependymomer är låga grader av malignitet, men de kan fortfarande vara invasiva och orsaka problem.
* Neuroblastom: En tumör som utvecklas ifrån immature nervceller i ryggmärgen. Neuroblastom är en mycket aggressiv cancer som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Det är vanligare hos barn än vuxna.
* Meningeom: En tumör som utvecklas ifrån membranen som omger ryggmärgen, kända som meningerna. Meningeomer är oftast låga grader av malignitet och kan vara relativt godartade, men de kan fortfarande orsaka problem genom att växa in i andra strukturer i ryggmärgsregionen.
Behandling för ryggmärgscancer beror på typen och graden av cancer, samt patientens allmäntillstånd och andra faktorer. Behandling kan omfatta kirurgi, strålbehandning, kemoterapi eller en kombination av dessa. I vissa fall kan observation vara ett rimligt alternativ för låggradiga tumörer som inte orsakar några symtom.
'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).
Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.
Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)
Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.
Syringomyeli är ett medico-kirurgiskt tillstånd där det bildas en cysta innehållande cerebrospinalvätska (CSF) i centralnervsystemet, vanligtvis i ryggmärgen. Denna cysta, även kallad syring or syrinx, kan leda till skador på ryggmärgens nervceller och åderförsörjning, vilket kan resultera i neurologiska symtom som svaga muskler, smärta, känselbortfall, och autonoma störningar. Syringomyeli kan vara congenital eller aquired, och den kan förekomma ensam eller i samband med andra tillstånd, såsom Chiari malformationer eller trauma.
Ryggradssjukdomar, även kända som muskuloskeletala sjukdomar, är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar ryggraden och relaterade strukturer, inklusive ben, muskler, ligament, nerver och grå substans. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan variera i allvarlighet från milda till livshotande. Några exempel på ryggradssjukdomar inkluderar:
1. Osteoartrit: En degenerativ ledsjukdom som orsakas av slitage och åldrande, ofta drabbar stora leder som knä och höft, men kan också påverka ryggraden.
2. Skleros: En kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i hjärnan och ryggmärgen.
3. Interkostal neuralgi: Irriterande eller skadade nerver mellan revbenen kan orsaka smärta, särskilt vid djup andning eller hosta.
4. Ryggradsförstoring: En ökning i ryggradens höjd som orsakas av osteofyter (knölar) på vertebrala kropparna.
5. Skolios: En abnormal böjning eller krökning av ryggraden, ofta under uppväxten och kan vara associerad med muskuloskeletala tillstånd som cerebral pares eller muskeldystrofi.
6. Osteoporos: En benvävnads sjukdom karaktäriserad av låg benmassa och försämrad mikroarkitektur, vilket ökar risken för frakturer.
7. Ryggradsförlamning: Total eller partiell förlust av rörelseförmåga i kroppen på grund av skada till ryggmärgen.
8. Spinal stenos: En smalnad av ryggradens kanaler som orsakar tryck på nerverna och kan leda till smärta, svaghet eller känselbortfall i armar och ben.
9. Reklamsjuka: Små fragment av diskmaterial som pressas ut från en skadad intervertebral disk och orsakar irritation eller kompression av nerverna.
10. Cervikogen kronisk smärta: Kronisk smärta i nacken och halsen som orsakas av degenerativa förändringar i ryggraden.
I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.
Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:
* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom
I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.
Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.
Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.
Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.
Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.
Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.
"Benskador" er en alvorlig skade på benet som kan forårsake bl.a. frakturer (benbrud), ledskader, muskel- og senerskader. Begrepet brukes også om komplikasjoner relatert til heling av disse skadene, såsom infeksjoner, tromboser og pseudarthrosis (usammensvøying av frakturer). Benskador kan ha mange årsaker, inkludert traumer, sykdomme som osteoporose eller cancer, og virkninger av medisinske behandlinger. Behandlingen av benskador varierer basert på art og alvorlighetsgrad av skaden, men kan inneholde operasjon, immobilisering, fysisk terapi og/eller medisinsk behandling.
'Lungskada' er en allmenterm for skader på lungene, som kan være årsaket av mange forskjellige faktorer. Det kan for eksempel bero på infeksjoner, luftforurening, eksponering for toxiske stoffer eller sykdommer som røyke, kjemisk pneumonitt, aspiraionspneumonitt og andre. Symptomene kan inkludere hoste, produktiv hoste, trang til å respirere, brann i brystet, feber og andre generelle symptomer som træthed og muskelvondt. Behandlingen avhanger av årsaken til skaden og kan inneholde antibiotika, steroider, ilttiltak og andre terapier.
En ryggradsförträngning (även känd som ryggmärgskompression) är ett tillstånd där det structurella trycket från ben, discar eller andra bensjukdomar i ryggraden orsakar skada på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och i vissa fall till förlust av rörelseförmåga.
Det finns olika typer av ryggradsförträngningar, men de vanligaste orsakerna är degenerativa skador på discarna mellan varje ryggkotplatta (discogen slid) eller utväxter från benen (benutskott). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner och trauma.
Även om ryggradsförträngningar kan drabba vem som helst, är de vanligare hos äldre personer på grund av åldersrelaterad degeneration av ryggkotplattorna och discarna. Behandlingen för ryggradsförträngning beror på allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.
Sträckbehandling, även kallat manipulativ therapí, är en form av manuell behandlingsmetod där terapeuten använder sig av sina händer för att utöva kraft på en muskulatur, leder eller lederomgivande vävnader med syfte att öka rörligheten i en led.
Den vanligaste typen av sträckbehandling innebär att terapeuten använder sina händer för att sträcka ut en muskel som är kort eller spänd, vilket kan hjälpa att lindra smärta och öka rörligheten i den drabbade leden. Andra typer av sträckbehandling kan innebära att använda sig av speciella instrument som till exempel en mobiliseringsstav eller en så kallad activator för att behandla en led.
Sträckbehandling är vanligen smärtlindrande och kan hjälpa till att minska muskelspänning, öka blodflödet till området och underlätta läkningen av eventuella skador. Den kan användas för att behandla en rad olika problem som exempelvis smärta i nacke, rygg, armar eller ben, men är inte alltid lämplig för alla individer eller tillstånd. Därför bör den endast utföras av en licensierad terapeut som har fått speciell utbildning och erfarenhet inom området.
Spinal fusion är en kirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment i ryggraden förenas till ett kontinuerligt segment. Detta uppnås vanligtvis genom att placera en bit av benväv (bengraft) mellan de två segmenten, vilket sedan växer samman och skapar en fast länk mellan dem. Ibland används även metallimplantat som skruvar, stänger eller plattor för att hålla de fusionerade segmenten i rätt position medan benväven läker.
Den huvudsakliga orsaken till spinal fusion är att behandla smärta och instabilitet i ryggraden som orsakas av olika tillstånd, såsom degenerativa skador på diskarna (de gummartade kuddarna mellan varje ryggkotor), skleros (härdning) eller frakturer av ryggkotorna, skolios eller andra former av ryggradsförvridningar, tumörer eller infektioner.
Det är viktigt att notera att spinal fusion kan minska flexibiliteten i ryggraden och kan leda till ökad belastning på de omgivande segmenten, vilket kan orsaka nya problem över tiden. Därför bör alla andra behandlingsalternativ undersökas innan en spinal fusion rekommenderas, och den ska endast utföras av en erfaren kirurg specialiserad på ryggradskirurgi.
"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.
Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.
Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.
Urinvägskateterisering (urinary catheterization) är en medicinsk procedur där en slang, kallad urinkateter, placeras in i urinblåsan (urinal bladder) via urinröret (urethra). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av urin när en patient har svårigheter att urinera själv, till exempel på grund av operation, infektion, neurologisk skada eller andra hälsoproblem. Urinkatetern kan vara kvar i flera dagar eller veckor beroende på patientens behov och tillstånd. Denna procedur bör utföras med största möjliga omsorg för att undvika komplikationer som infektioner och skador på urinvägar och blåsa.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.
Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.
Enligt World Health Organization (WHO) definieras en katastrof som:
"En katastrof är en oväntad händelse eller en serie sammanlänkade olyckor som orsakar stora skador och förluster av mänskliga liv, materiella egendomar och miljön, och som överstiger den kapacitet som de drabbade samhällena har att hantera dessa effekter med sina egna resurser."
Denna definition inkluderar både naturliga katastrofer (som jordbävningar, översvämningar och orkaner) och mänskliga orsakade katastrofer (som krig, terrorism och industriella olyckor).
Eye injuries refer to any damage or trauma caused to the eye or its surrounding structures, such as the eyelid, eye socket, or muscles that control eye movement. These injuries can result from various sources, including blunt force trauma, penetrating injuries, chemical exposure, radiation, or thermal burns. The severity of eye injuries may range from mild irritations to severe damage that could potentially lead to vision loss or blindness.
Common types of eye injuries include:
1. Corneal abrasions - scrapes or scratches on the clear surface of the eye (cornea)
2. Corneal foreign bodies - particles or objects trapped in the cornea
3. Hyphema - bleeding inside the anterior chamber of the eye, often caused by a direct blow to the eye
4. Orbital fractures - breaks in the bones surrounding the eye
5. Chemical burns - damage caused by exposure to harmful chemicals
6. Thermal burns - injury resulting from hot objects or flames coming into contact with the eye
7. Photokeratitis (flash burn) - temporary blindness caused by overexposure to UV light, often from welding or tanning beds
Prompt medical attention is crucial for treating eye injuries and minimizing potential damage. If you experience any symptoms of an eye injury, such as pain, redness, blurred vision, sensitivity to light, or a foreign body sensation, seek immediate medical care from an ophthalmologist or other healthcare professional.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
'Nackskador' refererar till skador eller skada på halsregionen, inklusive muskler, senor, ligament, kotblock, nerver och blodkärl. Detta kan orsakas av en rad olika mekanismer, såsom trafikolyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller olyckor i vardagen. Nackskador kan variera från milda till allvarliga och kan orsaka smärta, stelhet, svaghet, sängkrympning, känselbortfall och/eller koordinationssvårigheter. I allvarligare fall kan nackskador leda till komplikationer såsom rörelseförlust eller andnings- eller hjärtproblem.
Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som obstruktiv sövnsapné eller sömnluftvägs obstruktion, är ett medicinskt tillstånd där luftvägarna försnörs eller helt blockeras under sömn, vilket kan leda till andningsuppehåll och syrgasmangel. Detta orsakas vanligtvis av att musklerna i struphuvudet slappnar av under sömnen, vilket får tungan att falla bakåt och blockera luftvägen. Andnödssyndrom hos vuxna kan leda till symtom som snarkning, andningsuppehåll, sömnlöshet, trötthet under dagen och ökad risk för högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Behandlingen innefattar ofta användande av ett kontinuerligt positivt luftvägspressionssystem (CPAP) eller en munplatta som håller luftvägen öppen under sömnen.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".
EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
"Fallolyckor" är ett medicinskt begrepp som refererar till olycksfall eller skador som orsakas av en patient som faller ner under vårdens gång. Det kan inträffa på grund av många olika faktorer, såsom mediciner som påverkar balansen och koordinationen, svaghet i benen, förändrade mentala tillstånd eller felaktigheter i miljön. Fallolyckor kan leda till allvarliga skador, som frakturer och hjärnskador, särskilt hos äldre patienter. Prevention är därför en viktig del av vården av patienter som anses vara i riskzonen för fallolyckor.
En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.
Den motsvarande medicinska termen för "bukskador" är "abdominal trauma". Det handlar om en skada eller skada på bukhålan eller de organ som ligger inne i buken. Abdominal trauma kan orsakas av olika faktorer, till exempel trafikolyckor, våld, fall eller arbetsskador. Skadan kan vara öppen eller stängd och kan påverka olika organ i buken, såsom levern, mjälten, tarmarna, urinvägarna och fortplantningsorganen. Symptomen på abdominal trauma kan variera beroende på typen och svårhetsgraden av skadan, men kan inkludera smärta, blod i urinen eller avföringen, illamående, kräkningar och chocktillstånd. Behandlingen av abdominal trauma beror på typen och svårhetsgraden av skadan och kan omfatta kirurgi, läkemedel och andra behandlingsmetoder.
Spinal muscular atrofi (SMA) är en genetisk neuromuskulär sjukdom som orsakas av defekter i genen SMN1 (survival motor neuron 1). Sjukdomen berör de nervceller i ryggraden som kontrollerar muskelaktiviteten och leder till en progressiv förlust av muskelmassa och svaghet, vilket kallas muskelatrofi.
Det finns olika typer av SMA, beroende på åldern då symtomen visar sig och sjukdomens allvarlighetsgrad. De vanligaste typerna är Werdnig-Hoffmanns sjukdom (typ 1), intermediär SMA (typ 2) och Kugelberg-Welanders sjukdom (typ 3).
Typ 1, eller Werdnig-Hoffmanns sjukdom, är den allvarligaste formen av SMA och visar sig ofta under det första levnadsåret. Barnen har svaga muskler redan från födseln och kan ha problem med att andas, suga, svälja och röra sig. De flesta barnen med denna typ av SMA får inte gå och de kan ha livslängd på några månader eller år.
Typ 2, intermediär SMA, visar sig vanligen mellan 6 och 18 månaders ålder. Barnen har svaghet i ben- och armmusklerna och kan ha problem med att sitta upp, stå och gå. De flesta barnen med denna typ av SMA behöver hjälpmedel för att röra sig och kan ha en kortare livslängd än normalt.
Typ 3, eller Kugelberg-Welanders sjukdom, visar sig vanligen mellan 18 månader och 15 års ålder. Barnen har svaghet i benmusklerna och kan ha problem med att stiga uppför trappor, springa och gå långa sträckor. De flesta barnen med denna typ av SMA behöver inga hjälpmedel för att röra sig och kan ha en normal livslängd.
Det finns ingen bot mot SMA, men det finns behandlingar som kan hjälpa till att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingarna inkluderar fysioterapi, logopedi, mediciner och andningsstöd. I vissa fall kan barn med SMA få en operation för att stärka musklerna i halsen och öka andningsförmågan.
Det finns också forskning pågående om nya behandlingar som kan bota eller fördröja framskridandet av SMA. En av de mest lovande behandlingarna är en geneterapi där ett normalt gen kopplas till ett virus och injiceras i musklerna hos barn med SMA. Detta har visat sig vara säkert och effektivt i små studier, men det behövs mer forskning för att fastställa dess långsiktiga effekter.
I Sverige finns det en patientförening som arbetar för att stödja barn med SMA och deras familjer. Föreningen heter Spinal Muscular Atrofi Sweden (SMA Sweden) och har cirka 400 medlemmar. Föreningen erbjuder information, rådgivning och stöd till barn med SMA och deras familjer. Föreningen arbetar också för att öka kunskapen om SMA bland allmänheten och att främja forskningen om denna sjukdom.
"Bröstkorgsskada" är en allmän term för skador på bröstkorgen, som kan omfatta lungor, hjärta, stora blodkärl och andra strukturer inne i bröstkorgen. Det finns olika typer av bröstkorgsskador, beroende på vilken del av bröstkorgen som är skadad och hur allvarlig skadan är.
En typ av bröstkorgsskada är lungskador, som kan orsakas av olika faktorer som rökning, infektioner, exponering för kemiska ämnen eller fysisk skada. Lungskador kan vara milda och simma över med tiden, men de kan också vara allvarliga och livshotande.
Ett annat exempel på en bröstkorgsskada är trauma till hjärtat, som kan orsakas av trafikolyckor, våld eller andra typer av fysisk skada. Hjärttrauman kan leda till komplikationer som hjärtklappning, blödningar och skador på de stora blodkärlen.
Bröstkorgsskador kan också vara relaterade till strukturer som brösten, revbenen och ryggmärgen. Skador på dessa strukturer kan orsaka smärta, svårigheter att andas och andra symtom.
I medicinska sammanhang beskrivs bröstkorgsskador ofta mer specifikt, beroende på vilken del av bröstkorgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen av bröstkorgsskador varierar också beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan innefatta mediciner, andningst Therapy, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.
Spinal ganglie är en del av det perifera nervsystemet. De är samlingar av nervceller, också kända som neuron, som är belägna utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Spinala ganglier innehåller sensoriska nervceller som tar emot smärta, temperatur och känselimpulser från kroppen. Dessa impulser transmiteras sedan till ryggmärgen och vidare till hjärnan för bearbetning och respons.
Spinala ganglier är vanligtvis belägna i ryggraden, nära de ryggradsnervrötter som löper ut från ryggmärgen. Varje spinalt ganglion är associerat med en specifik ryggradsnervrot och innehåller sensoriska nervceller som tjänar den kroppsregion som innerveras av denna specifika nervrot.
'Acute Kidney Injury' (AKI) är en plötslig och ofta reversibel nedsättning av den njurfunktion som orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt blodcirkulation, skada på njurtubuli, obstruktion i urinvägarna eller exotoxiner. AKI definieras vanligtvis som en plötslig (inom 48 timmar) och kraftig (minst 0,3 mg/dL eller 26,5 μmol/L över basvärdet) ökning av kvoten för kreatinin i serum, en minskad urinproduktion (
'Ryggmärgsischemi' är en medicinsk term som refererar till skada eller skador på ryggmärgen, vanligtvis orsakade av ett trauma eller en olycka. Det kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under skadan eller lägre ned. Orsaken är ofta en trubbig tryckkraft som krossar, klipper av eller skadar ryggmärgen. Symptomen på ryggmärgsischemi kan variera beroende på var på ryggmärgen skadan har inträffat och hur allvarlig den är. Det kan inkludera smärta, kramper, svaghet, känselbortfall, problem med blåsbubblan eller avföringen, och i vissa fall paralys. Behandlingen för ryggmärgsischemi kan omfatta medicinsk behandling, operation, rehabilitering och livslång vård.
"Arm injuries" refer to damages or injuries that occur in any part of the arm, including the shoulder, upper arm, elbow, forearm, wrist, and hand. These injuries can be caused by various factors such as accidents, sports injuries, falls, or repetitive motions. Examples of arm injuries include fractures, dislocations, sprains, strains, tendonitis, and carpal tunnel syndrome. Immediate medical attention is required for arm injuries, especially if there is severe pain, swelling, deformity, or inability to move the limb. Proper diagnosis and treatment can help ensure optimal recovery and reduce the risk of long-term complications.
'Urodynamik' är en medicinsk term som refererar till studien och undersökningen av hur urinvägar och muskler fungerar när de styr urineringen. Det inkluderar mätningar av tryck, flöde och volymer i urinblåsan och urinröret under vila och vid olika former av aktivitet, till exempel vid skrämd eller provocerad sammandragning av muskler som styr urineringen.
Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av urinvägsproblem, såsom inkontinens, svårigheter med urinering eller återkommande urinvägsinfektioner. Genom att mäta och analysera dessa faktorer kan läkare få en bättre förståelse för patientens specifika problem och därmed kunna erbjuda mer effektiva behandlingsalternativ.
Sprängskada är en term inom traumatologi och betecknar skador som orsakats av explosioner eller sprängmedel. Sprängskador kan vara mycket allvarliga och komplexa, eftersom de ofta orsakar skador på flera olika kroppsdelar samtidigt.
Typiska skadeorsaker inkluderar tryckvågor, fragment av sprängmedlet eller andra föremål som skjuts ut med hög hastighet, och bränder eller kemikalier som frigörs vid explosionen. Skadorna kan vara både yttliga, såsom sår och brännskador, och inre, såsom skador på organ och blodkärl.
Sprängskador kan vara livshotande och kräver ofta akut sjukvård och intensiv vård. Behandlingen kan omfatta kirurgi, läkemedel, rehabilitering och psykologisk stöd.
Handskador är en övergripande benämning på skador som drabbar händer och fingrar. Det kan vara allt från små skråmärken och småbena till allvarligare skador som frakturer (brott i benen), luxationer (ledbandutslag), tendonskador (skador på senorna) eller nervskador.
Händerna är en viktig del av vår kropp och används ofta, vilket gör dem särskilt känsliga för skador. Handskador kan vara svåra att behandla och rehabilitera, eftersom händer har många små ben, muskler, senor och nerver som måste fungera tillsammans för att ge oss full kontroll över vår handrörelse. I allvarliga fall kan en handskada kräva specialiserad vård av en handkirurg eller en erfaren ortopedisk kirurg.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:
1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.
2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.
3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.
4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.
5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.
Peripheral nerve injuries refer to damage or trauma to the peripheral nerves, which are the nerves that transmit signals between the brain and spinal cord (central nervous system) and the rest of the body. These nerves are located outside of the brain and spinal cord, and they control motor functions, such as movement and sensation, in various parts of the body.
Peripheral nerve injuries can result from a variety of causes, including trauma, compression, stretching, or laceration. The severity of the injury can range from mild to severe, and it may affect a single nerve or multiple nerves. Depending on the type and extent of the injury, peripheral nerve damage can cause symptoms such as numbness, tingling, weakness, pain, or loss of function in the affected area.
Peripheral nerve injuries are typically classified into three categories based on the severity of the injury:
1. Neuropraxia: This is a mild form of nerve injury that results from compression or stretching of the nerve. The nerve remains intact, but its functioning is disrupted due to damage to the myelin sheath, which is the protective covering around the nerve. Recovery from neuropraxia can take several weeks to months, but it is usually complete.
2. Axonotmesis: This is a more severe form of nerve injury that involves damage to the axons, which are the long fibers that transmit signals within the nerve. The myelin sheath may also be damaged or destroyed. Recovery from axonotmesis can take several months to years, and it may not be complete. Some patients may experience permanent loss of function or sensation in the affected area.
3. Neurotmesis: This is the most severe form of nerve injury, which involves complete severing of the nerve. Recovery from neurotmesis is unlikely without surgical intervention, such as nerve grafting or repair.
Treatment for peripheral nerve injuries depends on the type and severity of the injury. In some cases, conservative treatment, such as physical therapy or pain management, may be sufficient to promote recovery. However, in more severe cases, surgery may be necessary to repair or reconstruct the damaged nerve.
"Skadeskala, förkortad" refererar till olika system för att bedöma svårighetsgraden av skador eller sjukdomar. Exempel på förkortade skadeskalor inkluderar:
* AIS (Abbreviated Injury Scale): en skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av en individuell skada, från 1 (mild) till 6 (dödlig).
* GCS (Glasgow Coma Scale): en skala som används för att bedöma medvetandotillstånd hos en persons huvud- eller halsskada, från 3 (djupt medvetslös) till 15 (fullt medvetet).
* ISS (Injury Severity Score): en skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av flera skador hos en individ, genom att summera de tre högsta AIS-poängen på olika kroppsdelar. ISS-poängen kan variera från 1 till 75.
Dessa förkortade skadeskalor används ofta inom akut medicin och trauma vård för att snabbt och effektivt bedöma patienters skador och behandlingsbehov.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.
ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:
1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.
Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.
'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.
I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.
"Funktionshinderbedömning" är ett begrepp inom medicinsk kontext som refererar till en utvärdering eller bedömning av individens funktionella förmågor och begränsningar i vardagslivet. Det inkluderar en granskning av personens kognitiva, fysiska, sensoriska och psykologiska förmågor som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter som krävs för att hantera sig själv, kommunicera, arbeta, studera och delta i samhällslivet.
Denna bedömning utförs vanligen av en läkare, sjukgymnast, ergoterapeut, logoped eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet och kompetens inom området. Bedömningen kan involvera olika typer av tester och observationer för att utvärdera personens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, som exempelvis klädning, matlagning, skrivande, talande, höra, se, röra sig och hantera sina känslor.
Resultatet av en funktionshinderbedömning används ofta för att fastställa behandlingsbehover, rehabiliteringsbehövanden, anpassningsbehövanden eller andra stödåtgärder som kan hjälpa personen att hantera sina begränsningar och öka sin livskvalitet. Den kan också användas för att ställa en diagnos eller för att dokumentera funktionsnedsättningen i syfte att få tillgång till sociala förmåner eller andra former av stöd från samhället.
Ryggraden, även känd som ryggkotpelaren eller vertebralpelaren, är den centrala strukturen i ryggradsdjurs (däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar) axialskelett. Den består av en serie av benartade strukturer som kallas ryggkotor, som är sammanlänkade med diskar av broskvävnad. Ryggkotorna skyddar ryggradens nervtrådar och hjälper till att stödja huvudet och kroppen samt möjliggör rörelse i ryggraden. Den övre delen av ryggraden, kallad halsryggen, innehåller de sju översta ryggkotorna som är involverade i att stödja huvudet.
'Ansiktsskada' er en overordnet betegnelse for skader på ansigtet. Den medicinske definisjonen kan variere, men typiske skader inkluderer ofte:
1. Kontusionsskader (hæmatomer): Blødning under huden som fører til blåmærker og/eller svelling.
2. Skårer og snitt: Skader orsaket av skarpe objekter som fører til åpne sår i huden.
3. Slagsmålsskader: Inkluderer blåmærker, skårer, knuseskader og andre slagsmålsrelaterte skader.
4. Brannskader: Alvorligste type ansiktsskada, som kan forårsage permanente ar og/eller skade strukturer i ansiktet såsom øyene, nesa og munn.
5. Frakturer: Brudd på ansiktsknogler, inkluderende kæbeben, kindben og pandeben.
6. Tandskader: Skader på tennene som følge av en traumatisk hændelse.
7. Muskelskader: Overstrækning eller revning av muskler i ansiktet.
8. Nerveskader: Skader på nerver i ansiktet kan føre til sensorisk forstyrrelse, smerte og/eller svakhet.
Det er viktig å søke medisinsk behandling etter en ansiktsskade for å minimere risikoen for permanente skader eller komplikasjoner.
'Hjärtskada' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakar skada på hjärtmuskulaturen eller hjärtats andra strukturer. Det kan bero på olika orsaker, såsom hjärtinfarkt, högt blodtryck, infektion eller genetiska faktorer. Här är några exempel på specifika typer av hjärtskador:
1. Myokardieffekter (hjärtmuskelskador): Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom syrerikt blod (ischemi) eller direkt skada till hjärtmuskulaturen. Hjärtmuskeln kan bli permanent skadad och förtjockad (hypertrofi), vilket kan leda till hjärtsvikt.
2. Hjärtklaffskador: Hjärtkvalleflöjlarna kan skadas på grund av olika orsaker, såsom infektion (till exempel reumatisk feber), högt blodtryck eller åldersrelaterad nedbrytning. Skador på hjärtkvalven kan leda till läckage (regurgitation) eller stenos (nedsatt öppning).
3. Hjärtsäcksinflammation (perikardit): Detta är en inflammation av den membran som omsluter hjärtat (hjärtsäcken). Orsakerna kan vara infektion, trauma eller autoimmuna sjukdomar.
4. Koronara artärsjukdom: Detta innebär att koronarartärerna, de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, är skadade eller blockerade. Det kan leda till små eller stora hjärtinfarkter (hjärtattacker).
5. Kardiomyopati: Detta är en allmän benämning på olika sjukdomar som drabbar hjärtmuskulaturen och kan orsaka strukturella och funktionella förändringar i hjärtat.
6. Hjärtklaffssjukdom: Detta innebär att en eller flera av hjärtkvalven är skadade, vilket kan leda till läckage eller stenos.
7. Endokardit: Detta är en infektion som drabbar det inre lagret av hjärtats väggar och hjärtkvalven (endokardet). Orsakerna kan vara bakterier, virus eller svampar.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.
'Ryggskador' är ett samlingsbegrepp för skador eller skada på ryggraden och de angränsande vävnaderna. Det kan inkludera skador på ben, muskler, ligament, nerver och ryggradens benskivor (diskar). Ryggskador kan vara milda, med smärta och obehag, eller allvarliga, som orsakar permanent skada eller förlamning. De kan uppstå till följd av olyckor, sportrelaterade skador, våld eller åldrande. Exempel på olika typer av ryggskador är skivbråck, ryggmärgsskada, frakturer (brott i ryggraden) och muskel- eller ligamentskador.
Tuberkulose der Wirbelsäule, auch bekannt als spinale Tuberkulose, ist eine infektiöse Erkrankung, die durch Mycobacterium tuberculosis verursacht wird und hauptsächlich die Wirbelkörper befällt. Die Infektion führt allmählich zum Zerfall des Knochengewebes, was zu Schmerzen, Instabilität und Deformitäten der Wirbelsäule führen kann. Im fortgeschrittenen Stadium können Abszesse (eitrige Ansammlungen) entstehen, die sich auf die umgebenden Weichteile ausbreiten und Komplikationen wie Querschnittlähmung verursachen können.
Spinale Tuberkulose ist eine ernsthafte Erkrankung, die eine frühzeitige Diagnose und Behandlung erfordert, um Langzeitschäden zu vermeiden. Die Behandlung besteht in der Regel aus einer Kombination von mehreren Antibiotika zur Bekämpfung der Infektion und möglicherweise auch aus chirurgischen Eingriffen, um Instabilitäten oder Deformitäten zu korrigieren.
Sjukgymnastik är en form av behandlande aktivitet som används inom sjukvården. Enligt Socialstyrelsen definieras sjukgymnastik som:
"En metod för behandling och rehabilitering genom aktiva rörelser, med eller utan hjälpmedel, som utförs av en legitimerad sjukgymnast. Behandlingen är inriktad på att motverka funktionsnedsättningar, förebygga skador och sjukdomar samt främja och vårda hälsan."
Sjukgymnastik kan användas för att lindra smärta, öka rörlighet, stärka muskler och förbättra balans och koordination. Den kan också användas som en del av en rehabiliteringsprocess efter skada eller sjukdom. Sjukgymnastik kan vara individuell eller gruppbaserad, beroende på patientens behov och mål.
"Slutna huvudskador" är en medicinsk term som används för att beskriva skalltraumor där det inte finns några yttre sår eller frakturer på kraniet. Istället har hjärnan skadats på grund av en acceleration eller decceleration av huvudet, vilket kan orsaka skallbasbrockningar, diffusa axonskador och andra former av intrakraniella skador. Symptomen på slutna huvudskador kan variera från milda till allvarliga, inklusive huvudvärk, yrsel, minnesförlust, medvetandeförändringar och i värsta fall koma eller död. Behandlingen beror på skadans allvarlighetsgrad och kan omfatta observation, mediciner, operation eller rehabilitering.
Medicinskt kan mjukdelsskador, eller kontusionsskador, definieras som skador på hjärnan orsakade av ett trauma till huvudet. Skadan orsakar en störning i hjärnans normala funktion och struktur, men det finns inga synliga tecken på skada på hårda delar av hjärnan eller skallbenen. Mjukdelsskador kan variera från milda till allvarliga beroende på hur stor delen av hjärnan som är skadad och hur allvarligt skadan är. Symptomen på en mjukdelsskada kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, sömnstörningar och i vissa fall medvetandestörningar eller kognitiva funktionsnedsättningar. Behandlingen av en mjukdelsskada kan innebära vila, smärtlindring, rehabilitering och i allvarliga fall kirurgi.
Myokardieffekterna av reperfusion, även kallat myokardiell reperfusionsskada, är skador på hjärtmuskulaturen (myokardium) som orsakas av att blodflödet till ett tidigare undernärdat område hastigt återställs. Detta kan inträffa vid behandlingar såsom trombolys eller primär PCI (perkutan koronar intervention) för akut myokardieinfarkt, där syftet är att öppna och restored blodflödet till den blockerade kranskärlen.
Reperfusionsskador uppstår på grund av en komplex serie händelser som sker under återupprättandet av blodflödet, inklusive ischemisk skada, oxidativ stress, calciumöverbelastning och inflammation. Dessa mekanismer kan leda till celldöd, sämre hjärtfunktion och i värsta fall kardiogen chock.
Symptomen på myokardieffekter av reperfusion kan variera beroende på svårheten av skadan, men de kan inkludera bröstsmärta, andnöd, yrsel, svimning eller i vissa fall plötslig hjärtdöd. Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av patientens symptom, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi och blodprover för kardiovaskulära markörer som troponin. Behandlingen kan innefatta mediciner för att stödja hjärtfunktionen, såsom ACE-hämmare, betablockere och diuretika, samt livslång behandling med antikoagulantia och aspirin för att förebygga ytterligare komplikationer. I vissa fall kan kirurgiska ingrepp vara aktuella för att återställa normal blodflöde till hjärtat eller att ersätta skadat vävnad med en hjärttransplantation.
'Kraniocerebralt trauma' (KCT) är en medicinsk term som refererar till skada på hjärnan och kraniet. Det kan orsakas av ett direkt slag, en kraftfull rörelse eller en plötslig acceleration eller decceleration av huvudet. KCT delas vanligtvis in i två kategorier:
1. Öppen skada (penetrerande trauma): Detta inträffar när ett objekt tränger igenom hjärnskålen och orsakar direkt skada på hjärnan.
2. Sluten skada (icke-penetrerande trauma): Detta är vanligare och kan inträffa när huvudet utsätts för en kraftfull stöt eller rörelse, vilket resulterar i att hjärnan skakas runt inne i skallen. Denna rörelse kan orsaka skador på hjärnvävnaden och blodkärlen.
Symptomen på KCT kan variera beroende på svårheten av skadan, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, humörsvängningar, talrubbningar, muskelsvaghet och i allvarliga fall koma eller död. Behandlingen av KCT beror på typen och svårheten av skadan, men kan inkludera kirurgi, läkemedel, rehabilitering och observation.
"Diffuse axonal injury" (DAI) är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av skada på hjärnans vita substans, eller det del av centrala nervsystemet som består av nervcellers utskott (axoner) som förmedlar impulser mellan olika delar av hjärnan och mellan hjärnan och kroppen.
DAI orsakas vanligen av accelerations-decelerationskador, såsom vid bilolyckor, fall eller våld. Skadan uppstår när huvudet hastigt accelereras eller dekyleras, vilket får axonerna att sträcka ut sig och sedan skadas på grund av den snabba rörelsen.
DAI kan vara svår att diagnosticera med hjälp av vanliga bilddiagnostiska metoder som röntgen och datortomografi (CT), eftersom skadan ofta inte orsakar några synliga strukturella förändringar i hjärnan. I stället kan specialiserade tekniker som diffusionsviktat magnetresonanstomografi (DWI-MRT) användas för att upptäcka och bedöma skadan.
DAI kan leda till en rad symtom, beroende på vilka delar av hjärnan som är drabbade och hur allvarlig skadan är. Symtomen kan inkludera medvetandeslag, minnesförlust, kognitiva svårigheter, balans- och koordinationssvårigheter, och förändringar i personligheten eller beteendet. I allvarliga fall kan DAI leda till koma eller död.
'Bakre hornceller' (latin: cellulae cornuales) är en del av hypofysen, en endokrin gland i hjärnan. Bakre horncellerna producerar och lagrar två hormoner: oxytocin och vasopressin (även känd som antidiuretiskt hormon, ADH).
Oxytocin är involverat i flera fysiologiska processer, men är mest känt för sin roll i fosterleverans (genom att stimulera kontraktioner av livmodern) och amning (genom att stimulera utsöndringen av modersmjölken).
Vasopressin reglerar vattnets balans i kroppen genom att påverka nivåerna av vätska i blodet. Det gör detta genom att kontrollera mängden urin som produceras av njurarna och hjälper till att hålla homeostasen i kroppen.
Bakre horncellerna är en viktig del av endokrina systemet och deras hormoner har en rad olika funktioner i kroppen.
"Drug-Induced Liver Injury" (DILI) refers to liver damage or dysfunction that is caused by the use of medication. This can include both prescription and over-the-counter drugs, as well as herbal and dietary supplements. The injury can range from mild abnormalities in liver function tests to severe liver failure, which may require a liver transplant. DILI is considered a significant medical problem because it is a common cause of acute liver failure and is responsible for a substantial number of cases of liver injury each year.
The exact mechanism by which drugs induce liver injury is not fully understood, but it is thought to involve a combination of factors such as the drug's chemical structure, dose, duration of use, and individual patient characteristics. Some drugs are more likely to cause liver injury than others, and certain populations, such as those with underlying liver disease or who are taking multiple medications, may be at increased risk.
Symptoms of DILI can include jaundice (yellowing of the skin and eyes), fatigue, abdominal pain, nausea, vomiting, and dark urine. Diagnosis is typically made based on a combination of clinical symptoms, laboratory test results, and imaging studies. In some cases, a liver biopsy may be necessary to confirm the diagnosis.
Treatment for DILI generally involves discontinuing the offending medication and providing supportive care, such as addressing any underlying medical conditions and managing symptoms. In severe cases, hospitalization and intensive care may be required. Recovery from DILI is often complete, but in some cases, liver damage may be permanent or lead to chronic liver disease.
'Occupational injuries' refererer til skader eller fysiske skadevirkninger som opstår som følge af arbejde, udført under arbejdsbetingelser. Disse skader kan være akutte, som følge af en enkelt hændelse, eller kroniske, som følge af gentagne belastninger over en længere periode.
Occupational injuries kan inkludere:
1. Sårede muskler, sener eller ledbånd som følge af fysisk anstrengelse, ophevelse, træk eller stød.
2. Skader på øjne, hørsel eller andre sanser som følge af eksponering for støj, vibrationer, kemikalier eller andre farlige faktorer.
3. Fald, slag eller andre ulykker, der forekommer på arbejdspladsen.
4. Skader som følge af eksponering for farlige materialer, såsom kemikalier, støv eller gasser.
5. Infektioner, der overføres i arbejdsmiljøet, herunder smitsomme sygdomme og infektionsrisici relateret til behandling af patienter inden for sundhedssektoren.
Occupational injuries kan have alvorlige konsekvenser for de ramte arbejdere, herunder længerevarende skader, sygdom og død, samt økonomiske konsekvenser for både arbejderen og arbejdsgiveren. Derfor er det vigtigt at have effektive strategier til forebyggelse og behandling af occupational injuries på arbejdspladsen.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
"Epidural hematoma, spinal" er en samling av blod i epiduralrummet rundt om rygraden. Epiduralrummet er et tynt mellemrom etter den ytre hjernehinnen og de bindevævsstrukturer som holder rygmarven på plass. I denne definisjonen refererer "spinal" til rygraden eller rygmarven.
Epiduralblødninger i ryggemerket er relativt sjeldne, men kan oppstå som en komplikasjon under kirurgiske ingrepner eller som et resultat av trauma til ryggen. Blødningene kan føre til trykking på rygmarven og nervesystemet, og dette kan resultere i vanskeligheter med svingende grader av neurologisk skade, inkludert lammelse og tap av sensorisk funksjon nederst i kroppen. Behandlingen for epiduralblødning innebærer ofte kirurgi for å stoppe blødningen og avlasting av trykket på nervesystemet.
Ryggradsdeformeringar är en benämning på olika former av abnormiteter och avvikelser i ryggradens (kolonnens) struktur och form. Dessa deformationer kan vara medfödda eller aquired, och kan variera från milda till allvarliga. De kan påverka ryggradens funktion och leda till smärta, skador och andra hälsoproblem.
Exempel på olika typer av ryggradsdeformeringar inkluderar:
1. Skolios (Skoliose): En lateral böjning och rotation av ryggkotorna i ryggraden, vilket ger upphov till en S- eller C-formad krökning av ryggen.
2. Kyfos (Kyphose): En ökad rundning av ryggkotorna i övre delen av ryggraden, vilket orsakar en utbuktning bakåt i överkroppen, även känd som "buckla rygg".
3. Lordos (Lordose): En ökad krökning av ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vilket orsakar en utbuktning framåt i ländryggen.
4. Spondylolistesis: En förskjutning av en ryggkota framför den underliggande ryggkotan, vanligtvis i nedre delen av ryggraden.
5. Rektoscultios (Rektoscoliose): En kombination av skolios och kyfos, vilket ger upphov till en längre, böjd krökning av ryggen.
6. Morbus Scheuermann: En vanlig ryggradsdeformering som orsakas av en förändring i ryggkotornas form och struktur, vilket kan leda till smärta och skrumpleveran i ryggen.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker någon form av ryggradsdeformering, eftersom tidig behandling kan förhindra ytterligare komplikationer och skada.
Lumbosacral regionen refererer til den del af ryggraden (columna vertebralis) som består af de fem nederste lænd i lændestammen (lumbalregionen) og den øverste del af korsbenet (sakrum). Dette er en overgangszone mellem rygens mobile segment og det relative fasta bækken, hvor mange vigtige musculøse, ledbåndslige og nervemæssige strukturer findes. Lumbosacral regionen er specielt vigtig, fordi den indeholder de fem nederste lænd, der bærer det meste af kroppens vægt og tillader bevægelse i ryggraden. Desuden udspringer store pyramidale nervesystemets store motoriske nervebaner til benene fra denne region.
Halsartärskador, även kända som halskärlsskador, är skador på de stora artärerna i halsen, vanligtvis karotisartärerna. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom åldrande, ateroskleros, högt blodtryck och diabetes. Halsartärskador kan vara asymptomatiska eller ge upphov till symtom som svaghet, sluddrighet eller förlust av känsel i ansiktet, extremiteterna eller tungan, svårigheter att svälja, yrsel, huvudvärk och synproblem. I allvarliga fall kan en halsartärskada leda till stroke. Behandlingen för halsartärskador kan innebära mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
"Icke-penetrerande sår" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av skada på huden eller vävnaden som inte involverar någon genomträngning eller öppning av skinnet. Detta skiljer sig från penetrerande sår, där ett objekt tränger igenom huden och orsakar en inre skada.
Icke-penetrerande sår kan vara olika slag, till exempel:
1. Abrasioner: Detta är ytor på huden där det har skrapats bort ett lager av död hud. De kan vara små och superficiala eller stora och djupare, beroende på orsaken till skadan.
2. Kontusioner: Detta är en typ av blåmärke som uppstår när det blir en kraftig påverkan på ett område utan att huden penetreras. Det kan vara små punkteringar i kapillärerna under huden som orsakar den blå färgen.
3. Skivsår: Detta är en typ av sår som uppstår när det finns ett för litet blodflöde till en del av kroppen, vilket gör att huden och vävnaden dör. Skivsår kan vara små eller stora och kan vara mycket smärtsamma.
Icke-penetrerande sår behandlas vanligen genom rengöring, desinfektion och vila för att ge huden möjlighet att läka sig själv. I vissa fall kan det behövas ytterligare behandlingar som bandage, kompression eller smärtstillande medel.
'Fotledsskada' refererer til skader på fotleden, som er den del af kroppen som forbinder underbenet med foden. Fotleden består af en kompleks samling av ben, muskler, sener, nerver og blodkar, og den er ansvarlig for at bære vægt, stabilisere kroppen og muliggøre bevægelse.
Fotledsskader kan opstå som følge af en række forskellige mekanismer, herunder traumer, overbelastning, gigt og aldringsprocessen. Nogle almindelige typer af fotledsskader omfatter:
1. Seneskader: Disse skader opstår som følge af overbelastning eller for meget brug af senerne i fotledet. De kan være akutte eller kroniske og kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse.
2. Ledskader: Fotledet har flere små led, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
3. Bruskskader: Fotledet indeholder også flere små brusk, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
4. Nerveskader: Fotledet indeholder også flere nervesløjfer, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, kramper, formørkelse af sansen og begrænset bevægelse i fotledet.
5. Knogleskader: Fotledet indeholder også flere knogler, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
Hvis du tror, at du har en skade i dit fotled, bør du søge medicinsk behandling umiddelbart for at undgå yderligere skader og komplikationer. Din læge kan diagnostisere din skade og give dig en behandlingsplan, der passer til dine specielle behov.
Vascular system injuries refer to damages or disruptions to the body's circulatory system, which includes the heart, arteries, veins, and capillaries. These injuries can occur due to various reasons such as trauma, disease, or surgical complications.
Traumatic injuries to the vascular system can result from penetrating wounds, blunt force trauma, or deceleration injuries. Such injuries can cause bleeding, blood clots, or damage to the vessel walls, leading to reduced blood flow to vital organs and tissues.
Diseases such as atherosclerosis, diabetes, and hypertension can also weaken the vascular system, making it more prone to injuries. Surgical complications, infections, or inflammatory processes can also lead to vascular system injuries.
The symptoms of vascular system injuries depend on the location and severity of the injury. They may include pain, swelling, bruising, numbness, weakness, coolness, or paleness in the affected area. In severe cases, vascular system injuries can lead to shock, organ failure, or even death.
Immediate medical attention is necessary for vascular system injuries to prevent further complications and ensure proper treatment. Treatment options may include medication, surgery, or other interventions to restore blood flow and repair the damaged vessels.
'Skadegradsmått' er en betegnelse som brukes innenfor medisinen for å beskrive graden av skader på kroppen eller en organisme etter en skade, sykdom eller behandling. Det kan være standardisert og klasifisert for å beskrive art og alvorlighetsgraden av skaden.
Et eksempel er den graderingen som brukes for brannskader, hvor man ser på dypden og arealet av brannskadene for å bestemme en passende behandling og forventet prognose. En anden type skadegradsmått kan være en neurologisk undersøkelse etter en hjerneblødning, som ser på funksjonen i de forskjellige områdene av hjernen for å forutsi mulige langtidseffekter.
I tillegg kan skadegradsmåling brukes i kliniske prøvingsdesigns for å evaluere effektiviteten og sikkerheten av en behandling, ved å sammenligne endringene i skadegradsmålingen før og etter behandlingen.
En "blåmärke" (petechia) är en liten, flat, röd eller blå fläck på huden eller slemhinnan som orsakas av att ett mindre blodkärl har brutits och blodet läcker ut under huden. Orsaken till blåmärken kan vara mekanisk trauma, som tryck eller piskralleryd, eller infektioner som meningokocker. Blåmärken skiljer sig från andra slags fläckar på huden genom att de inte försvinner när man trycker på dem med en glaspinne eller ett finger. De kan vara små, mindre än 2 millimeter i diameter, och kan uppstå i stora mängder vid vissa sjukdomar eller infektioner. I allmänhet är blåmärken ofarliga, men de kan ibland vara ett tecken på en allvarligare skada eller sjukdom. Om du upplever plötsliga och omfattande utbrott av blåmärken bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt.
En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
Penetrating wound, på svenska "penetrerande sår", är en medicinsk term som refererar till en typ av skada orsakad av ett trauma där ett objekt tränger igenom huden och djupare vävnader. Detta kan inträffa när någonting skär, sticker eller skjuter igenom kroppen, vilket orsakar en ingående väg av skada.
Penetrerande sår kan variera i djup och svårighetsgrad beroende på vad som orsakat skadan och hur djupt objektet tränger in. De kan potentiellt skada vitala strukturer såsom blodkärl, nerver, muskler, ben, eller inre organ, beroende på var skadan inträffar.
Vård av penetrerande sår kan kräva akut medicinsk behandling, inklusive rengöring, stängning och eventuell operation för att reparera skadade vävnader eller organ. Prognosen för en persons hälsotillstånd efter en penetrerande skada kan variera mycket beroende på typen av skada, platsen där den uppstod och omfattningen av skadan.
Spinala muskelatrofier i barndomen (SMA) är en grupp genetiskt betingade neuromuskulära sjukdomar som orsakas av defekter i genen SMN1 (survival motor neuron 1). Detta leder till skada och degeneration av de nervceller i ryggraden som kontrollerar volontär muskelaktivitet, vilket i sin tur leder till progressiv svaghet och atrofi av muskler i kroppen.
SMA delas vanligtvis in i olika typer (typ 1-4) baserat på åldern då symtomen börjar visa sig och den grad av funktionsnedsättning de orsakar. Typ 1 är den allvarligaste formen och kännetecknas av att barnet aldrig kan sitta upp utan stöd, medan typ 2-4 är mildare former där barnet kan lära sig att sitta upp och i vissa fall även gå.
SMA är en arvsburen sjukdom som orsakas av autosomalt recessivt arvsmönster, vilket betyder att barnet måste ärva två kopior av den defekta genen (en från var och en av sina föräldrar) för att utveckla sjukdomen.
'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.
Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.
'Hyperalgesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet för smärta i samband med skada eller sjukdom. Det innebär att en person upplever en överdrivet stark smärtreaktion på en stimulus som normalt inte skulle vara speciellt smärtsam.
Det kan uppstå till följd av olika orsaker, såsom skador, sjukdomar eller läkemedelsbehandlingar. Exempelvis kan opioidbehandling leda till en ökad hyperalgesi som kan vara svår att hantera.
Hyperalgesin kan delas in i två typer: primär och sekundär. Primär hyperalgesi uppstår när smärtreceptorerna i det skadade området blir överaktiva, medan sekundär hyperalgesi uppstår när nervsystemet också blir känsligare för smärta i omgivande områden.
Behandlingen av hyperalgesi kan variera beroende på orsaken och kan innefatta smärtbehandling, fysisk terapi eller ändringar i läkemedelsbehandling.
Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.
'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.
'ADL' står för 'Activities of Daily Living', vilket är en term inom medicinen och vårdvetenskapen som refererar till de grundläggande aktiviteter som en person normalt sett behöver kunna utföra på egen hand för att kunna leva oberoende och självständigt i sitt vardagsliv. Detta inkluderar:
1. Personlig hygien: exempelvis duschning, toalettbesök, tändning av cigaretter och skötsel av tänder och tandproteser.
2. Klädsel: att kunna välja, ta på och ta av kläder själv.
3. Matlagning och matintag: att kunna förbereda, tillaga och äta mat på egen hand.
4. Huslig verksamhet: exempelvis städa, tvätta kläder, handla och betala räkningar.
5. Mobilitet: att kunna gå, stiga upp från en stol, kliva in och ut ur sängen, och ta sig fram i sin omgivning på egen hand.
Om en person har svårigheter med att utföra en eller flera av dessa aktiviteter kan det vara ett tecken på att de behöver vård eller omsorg för att kunna leva tryggt och självständigt i sitt hem.
'Fotskada' är ett samlingsbegrepp för skador eller skador på foten. Det kan vara allt från små snitt och slitage till allvarliga skador som frakturer (benbrott), luxationer (ledbandsslitningar) eller amputationer (avskiljande av en kroppsdel). Fotskador kan orsakas av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsskador eller sjukdomar som påverkar blodförsörjningen till foten. Symtomen varierar beroende på typ och allvarlighetsgrad av skadan, men kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken, besvärlighet att gå eller stå och förlorad känsel i foten.
Fingerskada är en allmän term som används för att beskriva skada eller skada på fingrar eller naglar. Det kan vara orsakat av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller sjukdomar. Fingerskador kan vara milda och behandlas enkelt, men de kan även vara allvarliga och kräva specialiserad vård.
Här är några exempel på olika typer av fingerskador:
1. Frakturer: Detta innebär att en eller flera ben i fingret har brutits. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och skråmor.
2. Skvivfrakturer: Detta är en typ av fraktur där benet i fingret böjs och knäcks istället för att gå snett eller tvärt. Symptomen kan vara desamma som vid en vanlig fraktur, men det kan också finnas en synlig deformitet.
3. Luxationer: Detta innebär att en eller flera lederna i fingret har skadats och fingeravsnittet är ur led. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och en synlig deformitet.
4. Skador på naglarna: Detta kan innebära att nageln har skadats eller lossnat från sitt sätt. Symptomen kan inkludera blod under nageln, smärta och svullnad.
5. Snitt- och stickskador: Detta kan orsakas av en skarp föremål som skär eller sticker fingret. Symptomen kan inkludera blödning, smärta och infektion.
6. Brännskador: Detta kan orsakas av hetta, kyla, elektricitet eller kemikalier. Symptomen kan variera beroende på allvarligheten av skadan.
7. Muskel- och bindvävsskador: Detta kan innebära att musklerna eller bindväven i fingret har skadats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad och en minskad rörlighet i fingeravsnittet.
Om du tror att du har skadat dina fingrar behöver du söka vård så snart som möjligt. Vissa skador kan vara allvarliga och kräva akut vård, medan andra kan behandlas på en läkarmottagning eller i ett sjukhus. Om du inte är säker på vilken typ av vård du behöver bör du kontakta din läkare eller besöka en akutsjukvårdsenhet för att få hjälp.
"Arbetsolyckor" är en term som används inom arbets- och miljömedicinen för att beskriva skador eller sjukdomar som orsakats av, eller har inträffat under, arbetet. Det kan handla om både fysiska skador såsom muskuloskelettala problem, hörsel- eller synskador, och psykiska tillstånd som stress, depression eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Arbetsolyckor kan också innefatta infektioner som smitts på arbetsplatsen.
Det är viktigt att arbetsgivare och anställda arbetar tillsammans för att förebygga arbetsolyckor genom att skapa en säker och hälsosam arbetsmiljö, erbjuda utbildning och information om arbetsrelaterade risker samt uppmuntra till öppen kommunikation om oroande aspekter av arbetet. I de flesta länder finns det lagar och regler som styr hur arbetsmiljön ska se ut och vilka skyddsåtgärder som ska vidtas för att minimera risken för olyckor och sjukdomar på arbetsplatsen.
En brännskada är skada på huden, slemhinnor eller vävnader som orsakas av direkt kontakt med en hetta källor, såsom eld, het luft, smältande plaster eller kemikalier. Brännskador klassificeras vanligtvis baserat på svårighetsgraden av skadan, som vanligen mäts i grader:
* Första gradens brännskada: Skador på ytan av huden som orsakar rödhet, smärta och lätt svullnad. Inom några dagar bildas en skorpa och sedan läker huden utan blåsa eller ärrbildning.
* Andra gradens brännskada: Djupare skador som orsakar blåsor, rödhet, smärta och svullnad. Skadan kan sträcka sig till djupt i huden och kan leda till ärrbildning.
* Tredje gradens brännskada: Allvarliga skador som orsakar fullständig förstörelse av huden och underliggande vävnader, inklusive muskler, senor och benmärg. Skadan kan leda till permanenta ärrbildningar och funktionsnedsättningar.
Brännskador behandlas vanligtvis med smärtstillande mediciner, rengöring av skadan, fuktig förbindelse och eventuellt kirurgi för att reparera eller ersätta skadade vävnader.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
A penetrating eye injury is a serious medical emergency that occurs when a foreign object pierces the eyeball, potentially causing damage to the internal structures of the eye. This can result in partial or complete loss of vision, and requires immediate medical attention. The foreign object can be anything from a sharp object such as metal or glass, to a projectile like a bullet or shrapnel. In some cases, the object may not completely penetrate the eyeball, but can still cause significant damage to the eye's delicate structures. Penetrating eye injuries can also occur as a result of certain types of trauma, such as a punch or a fall that causes an object to pierce the eye.
The severity of a penetrating eye injury depends on several factors, including the type and size of the foreign object, the location and depth of the wound, and the extent of damage to the internal structures of the eye. Common complications of penetrating eye injuries include cataracts, glaucoma, retinal detachment, and endophthalmitis (a serious infection inside the eye). Treatment typically involves surgical intervention to repair the damage and prevent further vision loss. In some cases, a corneal transplant or other types of reconstructive surgery may be necessary to restore vision.