Som svar på ditt begäran här är en medicinsk definition av "sätesbjudning":

En sätesbjudning, även känd som prostatabidning eller prostatorrhoi, är ett tillstånd där man märker en ökad trängtan att urinera och/eller en svag, ofta hes ström av urin. Detta beror på att prostatakörteln, som sitter under urinblåsan hos män, blir förstorad och pressar mot urinröret.

Det är värt att notera att en sätesbjudning inte nödvändigtvis innebär att man har prostatacancer. Det kan också bero på andra orsaker, såsom prostatit (inflammation av prostatakörteln) eller benign prostatahyperplasi (BPH), en icke-cancerartad tillväxt av prostatakörteln som är vanlig bland äldre män.

Om du upplever symtom på en sätesbjudning rekommenderar vi att du besöker din läkare för en undersökning och behandling.

'Fostervändning' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där ett foster ligger i en position i livmodern där benen är nära huvudet, istället för att vara i den vanliga positionen med huvudet nedåt och benen uppåt. Den medicinska termen för fostervändning är 'breech presentation'. Det finns olika typer av breech presentation, beroende på exakt hur benen ligger placerade. I en komplett breech presentation ligger båda benen vid midjan, medan i en fotobreech sitter ett eller bägge barnets fötter nära huvudet.

Fostervändning kan orsaka komplikationer under förlossningen, eftersom det kan vara svårare att föda ut barnet på naturlig väg. I vissa fall kan en kejsarsnitt bli nödvändig för att undvika skador på barnet eller modern. Därför övervakas fostervändning ofta nära under slutet av graviditeten och det finns också metoder som kan användas för att försöka vrida barnet till en normal position innan förlossningen, såsom extern cephalic version (ECV).

Kejsarsnitt är ett medicinskt ingrepp där en kirurg skär genom buken och livmodern för att föda ut det oväntade barnet. Detta görs vanligtvis när modern eller/och barnet är i fara under förlossningen, och det inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att utföra en vaginal förlossning på säker och effektiv väg. Kejsarsnitt kan också utföras på begäran av den gravida kvinnan, även om detta är mindre vanligt.

Under ett kejsarsnitt placerar läkaren oftast en epiduralanestesi för att dämpa smärtan, men i vissa fall kan en allmän narkos användas istället. Sedan skärs buken och livmodern upp, och barnet tas ut genom den öppningen. Efter att barnet har fötts stänger läkaren upp buken och livmodern igen med hjälp av sömmar.

Kejsarsnitt är ett relativt vanligt ingrepp i många delar av världen, men det finns fortfarande risker som är associerade med det, såsom infektion, blödning och skador på organ. Dessa risker ökar om kvinnan har flera kejsarsnitt eller om hon får ett akut kejsarsnitt under förlossningen.

I medicinsk kontext, betyder "fosterbjudning" vanligen att fostret utsätts för en substans eller en miljö som kan påverka dess utveckling eller hälsa negativt. Det kan handla om exponering för olika typer av droger, tobak, alkohol, infektioner eller andra skadliga ämnen under graviditeten.

Ett exempel på en fosterbjudning är att en gravid kvinna röker, vilket kan leda till lägre födelsevikt, för tidig födsel och ökad risk för missbildningar hos barnet. Andra exempel kan vara att en gravid kvinna exponeras för olika typer av environmental toxins som bly, kvicksilver eller pesticider.

Det är viktigt att notera att fostret är särskilt känsligt under de tidiga stadierna av graviditeten, och därför kan redan små mängder av en skadlig substans ha en stor inverkan på fostrets utveckling.

En förlossning, även känd som fosterdistriktion eller födelse, är den process då ett befruktat ägg (blastocyst) eller ett foster i livmodern fullständigt separeras från moderns kropp. Detta inträffar vanligtvis efter en graviditet på ungefär 40 veckor och innebär att barnet, moderkakan och placenta levererats ut ur livmodern.

Förlossningen kan ske naturligt eller med hjälp av medicinska ingrepp, såsom induktion av förlossning eller kejsarsnitt. Under förlossningsprocessen utvidgas livmodern och cervix (livmoderhalsen) öppnas gradvis för att möjliggöra passage av barnet genom vaginala kanalen.

Det är viktigt att få rätt medicinsk vård under förlossningen för att minimera komplikationer och säkerställa bästa möjliga utfall för modern och barn.

'Fetal distress' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där ett foster upplever syrebrist eller andra komplikationer under graviditeten eller under förlossningen. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel nedsatt blodflöde till placentan, långvarig moderkakslösning, eller en långvarig och svår födelsemässig belastning under förlossningen.

Fetalt distress kan leda till allvarliga skador eller död om det inte behandlas omedelbart. Vanliga tecken på fetalt distress inkluderar abnorma fostertakt, sänkt hjärtfrekvens och onormalt syrehalt i blodet. Även om begreppet 'fetal distress' används i klinisk praktik är det värt att notera att det inte finns en allmänt accepterad definition eller ett standardiserat sätt att diagnostisera det.

Medicinskt sett betecknar "Infant, Postmature" eller "Postmatur infant" ett barn som fötts senare än 42 veckor efter den sista menstruationsdagen (LMP). Det innebär att barnet har stannat kvar i moderlivet längre än normalt, och kan ha ökat risk för vissa komplikationer som andningssvårigheter, nedsatt muskeltonus och lägre Apgar-poäng. Dessa barn behöver ofta observation och vård av neonatolog eller annan specialist.

"Bäckenmätning" är en medicinsk term som refererar till mätningen och bedömandet av storleken och formen på bäckenet hos en patient. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker, såsom röntgen, CT-scan eller MRI.

Bäckenmätning används ofta inom obstetrik och gynekologi för att bedöma patientens bäckenstorlek inför en planerad vaginal leverans eller för att diagnostisera eventuella abnormaliteter eller skador på bäckenet.

En vanlig metod för bäckenmätning är att mäta avståndet mellan två benspetsar (symfysen och coccyx) i sidled, samt höjden och bredden på bäckenöppningen. Dessa mått kan jämföras med normvärden för att bedöma om patienten har en normal storlek och form på bäckenet eller inte.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Enligt American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG), definieras en svår förlossning som en förlossning som varar i 20 timmar eller längre för första barnsburen, och 14 timmar eller längre för icke-första barnsburen. Dessutom kan en förlossning betraktas som svår om det uppstår behov av speciella procedurer eller utrustningar för att underlätta förlossningen, såsom kraftig sugklocka, vakuumextraktion eller kejsarsnitt. Andra faktorer som kan bidra till en svår förlossning inkluderar abnorma fostervägsplaceringar, stora foster, multipela foster och andra komplikationer under förlossningen.

Enligt Medicinska Specialiteter Sweden AB:

"Kejsarsnitt, upprepat" definieras som ett kirurgiskt ingrepp där brottet uppstår genom en horisontell incision i överkanten av livmoderns muskulatur. Detta görs när det är tekniskt svårt eller farligt att utföra ett vaginalt förlossning, exempelvis på grund av tidigare operationer eller andra skador på bäckenet. Upprepat kejsarsnitt innebär att en kvinna har haft två eller flera kejsarsnitt föregående förlossningar.

I medicinsk kontext refererar "paritet" till att någonting är jämnt eller likadant på båda sidor. Det används ofta för att beskriva symmetri i anatomin, men kan även användas inom neurologi för att beskriva muskelsymmetrin hos en person. I psykiatrin kan paritet användas för att beskriva ett tillstånd där en persons tankar och perception är välordnade och logiska, utan tecken på psykotisk störning som exempelvis tankestörning eller hallucinationer.

Graviditetsutfall, även känt som abort eller spontan abortion, är en komplikation under graviditeten som innebär att fostret dör och utdrives spontant från livmodern under de första 20 veckorna. Det kan delas in i tidiga (upp till 8 veckor), medel (mellan 9 och 16 veckor) och sent graviditetsutfall (efter 17 veckor). Orsakerna kan vara många, bland annat kromosomavvikelser, anatomiska avvikelser eller infektioner. Graviditetsutfall är relativt vanligt och uppskattas inträffa hos cirka 10-20 procent av alla graviditeter.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Födelsevikt definieras som den vikt som ett nyfött barn har vid födelsen. Det är en vikt som vanligtvis mäts inom de första 24 timmorna efter födseln och anges i gram (g) eller kilogram (kg). En genomsnittlig födelsevikt för fullt utvecklade, termina spädbarn är cirka 3,5 kg. Födelsevikten används ofta som ett indikator på barnets tillväxt och hälsa under graviditeten och kan ge information om risken för vissa hälsoproblem både under barndomen och senare i livet.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

En ultraljudsundersökning av fostret är en icke-invasiv diagnostisk teknik som använder sig av högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av fostrets inre strukturer och utveckling. Denna typ av undersökning kallas också sonografi och är en vanlig metod under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, position och hälsa.

Under en ultraljudsundersökning av fostret använder en utbildad sonograf ledare en slät, smidig, platt yta, som kallas transducer, för att skicka ljudvågor genom moderns buk. När ljudvågorna träffar fostret reflekteras de tillbaka till transducern och omvandlas sedan till elektriska impulser, som skapar bilder på en skärm.

Det finns olika typer av ultraljudsundersökningar av fostret, beroende på när under graviditeten de utförs. De vanligaste typerna inkluderar:

1. Dateringsultraljud (cirka 8-12 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att fastställa fostrets ålder och förväntade födelsedatum, samt att kontrollera om det finns flera foster.
2. Detaljerad ultraljud (cirka 18-20 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att undersöka fostrets inre organ och strukturer, såsom hjärtat, hjärnan, levern, njurarna, magsäcken, lungorna, tarmarna, könsorganen och skelettet. Denna typ av ultraljud kan också upptäcka eventuella missbildningar eller abnormaliteter.
3. Tredimensionell (3D) och fyrdimensionell (4D) ultraljud (vanligtvis mellan 24 och 34 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att skapa en detaljerad bild av fostrets ansikte, kropp och rörelser. Dessa ultraljudstypers huvudsyfte är att ge föräldrar en möjlighet att se sin baby innan den föds, men de kan också användas för att undersöka fostrets hälsa och utveckling.

I allmänhet är ultraljudsundersökningar av fostret säkra och smärtfria, och de ger värdefull information om fostrets tillväxt, utveckling och hälsotillstånd. De kan också hjälpa läkare att identifiera eventuella problem eller risker under graviditeten och ge råd om behandlingar eller ytterligare undersökningar som kan behövas.