Salmonella Typhimurium är en specifik stam av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdom hos människor och djur. Denna bakteriestam är vanlig förekommande i naturen och kan påträffas hos djur och i miljön. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium kallas ofta för salmonellos eller matförgiftning, och de vanligaste symptomen inkluderar diarré, magkramper, feber och illamående. Bakterien sprids främst via kontaminereda livsmedel och vatten, men kan även överföras från djur till människor.
Salmonella är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och familjen Enterobacteriaceae. Det finns över 2500 serovarier (serotyper) av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna av sjukdom hos människor är S. Typhi och S. Enteritidis. Salmonella sprids främst genom föda och vatten som kontaminerats med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Typiska symptom på en salmonellainfektion innefattar diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septikemi och död.
En Salmonella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av gramnegativa bakterier av släktet Salmonella, som ofta leder till diarré, buksmärtor och feber. Sjukdomen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i vissa fall leda till systemiska infektioner.
Salmonellosis is a type of foodborne illness caused by infection with bacteria from the Salmonella genus, which can affect various animal species and humans.
'Salmonella enterica' är en gramnegativ bakteriestam som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur, vanligtvis känd som salmonellos. Bakterien kan påträffas i värmeälskande djurs mag-tarmkanal och avföring, och kan sprida sig via kontaminerad mat och vatten. Infektionen kan orsaka symptom som diarré, feber, buksmärtor och kräkningar. Det finns över 2500 serotyper av Salmonella enterica, varav några är mer vanliga än andra när det gäller att orsaka sjukdom hos människor.
"Salmonella-hoste" refererer til et individ eller et dyr som er infisert med Salmonella-bakterier, som kan forårsage sygdom hos både mennesker og dyr. Disse bakterier er ofte forbundet med fødevareborne sygdomme, der typisk resulterer i gastroenteritis, som viser sig ved symptomer som diarré, mavepine og opkastninger. Infektionen skyldes normalt at have spist kontaminerede fødevarer, såsom æg, kyllingkød, grøntsager eller mælkeprodukter. Det er vigtigt at notere at mange dyr, herunder reptiler og amfibier, kan være bærere af Salmonella-bakterier uden at vise tegn på sygdom, men de kan stadig overføre bakterierne til mennesker.
'Salmonella Enteritidis' är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar matförgiftning hos människor och djur. Denna bakteriestam förekommer ofta i höns- och äggproduktion och kan orsaka smittospridning via kontaminerad livsmedel. Sjukdomen som orsakas kallas salmonellos, och symptomen innefattar diarré, magkramper, feber och allmän svaghet.
Salmonella typhi är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och levern. Bakterien överförs vanligtvis via förorenad mat eller vatten som har kontaminerats av avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt globalt hälsohot, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien.
Salmonella-matförgiftning, eller salmonellos, är en förrådsburen infektionssjukdom orsakad av förtäring av mat eller dryck som är kontaminerad med Salmonella-bakterier, vanligtvis förekommande i animaliska produkter som ägg, kött och mjölk. Symptomen innefattar diarré, magkramper, feber och kräkningar, oftast uppträdande 12-72 timmar efter exponeringen och varar vanligtvis i 4-7 dagar. I allvarliga fall kan komplikationer som septisk chock eller bakteriell meningit uppstå, särskilt hos äldre, barn, gravida och immunförsvagna individer.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Den genetiska massan hos bakterier.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Salmonella vaccines are biological preparations that contain antigens of Salmonella bacteria, which stimulate an immune response in animals and humans to protect against infection and disease caused by Salmonella species. These vaccines can help reduce the risk of salmonellosis, a foodborne illness with symptoms such as diarrhea, fever, and abdominal cramps. Vaccination is especially important for individuals at high risk, including young children, the elderly, and immunocompromised persons.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Test av kemiska eller fysikaliska medels mutagena förmåga. Hit hör bl a tester på mikroorganismer, insekter, djurceller och djur.
Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.
Kemiska ämnen som ökar antalet genetiska mutationer genom att störa nukleinsyrornas funktion. Ett klastogen är ett specifikt mutagen som åstadkommer kromosombrott.
Salmonella Paratyphi A är en bakteriestam som orsakar matförgiftning och infektionssjukdomen paratypoid fever, som kännetecknas av plötslig feber, illamående, kräkningar, magont och huvudvärk. Bakterien smittar vanligen via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i sällsynta fall sprida sig till blodomloppet och orsaka septikemi. Symptomen på paratypoid fever kan vara milda eller allvarliga och behandlas vanligen med antibiotika.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Förekomst av bakterier, virus och svamp i födoämnen. Området är inte begränsat till patogena orgranismer, utan omfattar även närvaro av icke-patogena bakterier och svampar i t ex ost och vin.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Gentransduktion är ett genetiskt fenomen där en defekt sammanblandas med en fungerande gen genom infektion med en bakteriofag (ett virus som infekterar bakterier). Detta sker när bakteriofagen integrerar sin egen DNA i bakteriens kromosom, vilket följs av ett överföring av den fungerande genen till den defekta genen under en efterföljande cykel av celldelning. Detta kan resultera i att den tidigare defekta cellen nu innehåller en fungerande kopia av genen.
Bakteriofagtypning refererer til den videnskabelige metode at identificere og klassificere forskellige bakteriofager (bakterievirus) baseret på deres unikke karakteristika, såsom deres morphologi, genomsammensætning og værtsspecificitet. Dette er vigtigt i forskning og medicin, da det kan hjælpe med at forstå bakteriofagers rolle i økosystemer, udvikle effektive fagterapi-behandlinger og forbedre biokontrolmetoder indenfor landbrug.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
Metoder för bestämning av läge för och avstånd mellan gener på en kromosom.
Tyfoidfeber definieras som en akut infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Typhi, som vanligtvis sprids via kontaminerat mat eller vatten och karaktäriseras av feber, hosta, mag-tarmlösa, huvudvärk och ofta med röda, rodnadfläckar på buken.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett protein med molekylvikten 40 000 som isolerats ur bakterieflageller. Vid lämpligt pH och rätt salthalt kan tre flagellinmonomerer spontant återförenas och bilda strukturer som överensstämmer med hela flageller.
En underavdelning av genetiken som är inriktad på genetiska mekanismer och processer hos mikroorganismer.
Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.
En essentiell aminosyra som är nödvändig för produktion av histamin.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
"Salmonella arizonae" är en specifik art av bakterier som tillhör släktet Salmonella, kända för att orsaka gastrointestinala sjukdomar hos människor och djur. Dessa gramnegativa, aeroba stavformade bakterier kan finnas i vatten, jord och livsmedel, särskilt av animaliskt ursprung. "Salmonella arizonae" är en av de sällsyntare arterna inom släktet Salmonella och orsakar ofta invasivt sjukdomstillstånd hos vissa populationer, som äldre personer, barn och immunförsvagade individer.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.
Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.
Störning i syntesen av ett enzym pga ökad förekomst av något verksamt ämne, oftast en metabolit, som undertrycker den gen som styr enzymsyntesen.
Distinkta enheter i vissa bakterie-, bakteriofag- eller plasmidgenom som utgör ett slags rörliga genetiska element. I dessa finns en rad olika "anpassnings"-gener, som t ex virulensfaktorer (i patogenicitetsöar), antibiotikaresistensgener och symbiosgener. De varierar istorlek från 10 till 500 kilobaser, och deras bassammansättning (GC-innehåll) och codonanvändning skiljer sig från genomet i övrigt. De innehåller vanligtvis en integrasgen, men denna har i vissa fall eliminerats, vilket leder till förankrade genomöar.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
En vaccin med försvagade antigener är en form av immunisering där individen ges en dos av ett patogen som har förändrats så att det inte orsakar sjukdom, men fortfarande är kraftfullt nog att stimulera immunsvaret och skapa en immunitet mot den specifika sjukdomen.
Lipid A är den biologiskt aktiva beståndsdelen i lipopolysackarider. Den har en kraftigt endotoxisk verkan och uppvisar immunogena egenskaper.
Gener som reglerar eller begränsar andra geners aktivitet, i synnerhet gener som kodar för proteiner (repressor- och aktivatorproteiner), vilka styr den genetiska transkriptionen av strukturella eller reglerande gener.
Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Sjukdomar hos fåglar som används för livsmedelsproduktion.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Animala reproduktionskroppar, eller delar av sådana, som används som livsmedel. Ovum är den term som används för motsvarande anatomiska eller fysiologiska begrepp.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
I en enkel mening är O-antigener en typ av antigen som finns på ytan av vissa bakterier, framförallt gramnegativa bakterier. De är en del av bakteriens yttre membran och består av en polymer av sockerartade substanser, kända som oligosackarider. O-antigenerna är varierande mellan olika bakteriestammar och kan användas för att identifiera och klassificera dem. De spelar också en viktig roll i bakteriens immunologiska försvar, eftersom de kan hjälpa till att skydda bakterien från attack av värdens immunförsvar.
Proteiner från Escherichia coli.
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
Medel som minskar frekvensen av spontana eller framkallade mutationer oberoende av verkningsmekanism.
Polymyxiner är en grupp av peptidbaserade antibiotika som är aktiva mot gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De två vanligaste polymyxinerna som används kliniskt är polymyxin B och colistin (polymyxin E). Polymyxiner fungerar genom att interagera med bakteriens yttre membran, vilket leder till cellmembransförstöring och död av bakterien.
Propylenglykol är ett syntetiskt, färglöst och luktfri vätska som ofta används som lösningsmedel och konserveringsmedel inom medicinsk sammanhang. Det är bland annat en viktig komponent i vissa läkemedelslösningar, inhalationsmedel och hudpreparat, då det underlättar att aktiva substanser fördelas jämnt i lösningen och kan hjälpa till att förhindra bakterie- och svampinfektioner. Propylenglykol anses vara säker i de flesta medicinska tillämpningar, men i mycket höga koncentrationer eller vid långvarig exponering kan det orsaka irriterande effekter på hud och slemhinnor.
Förekomst av skadliga, osmakliga eller andra icke önskvärda ämnen, som t ex kemiska ämnen, nedbrytningsprodukter eller mikroorganismer, i födoämnen före, under eller efter tillagning eller lagring.
Salmonella Paratyphi B, också känt som Salmonella enterica serovar Dublin, är en bakteriestam som orsakar matförgiftning hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och kan orsaka symptom som diarré, magkramper, feber och allmän svaghet. I sällsynta fall kan den leda till mer allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller meningit. Bakterien kan sprida sig via kontaminerad mat eller vatten, och smittan kan förebyggas genom god personlig hygien och fullständig tillagning av livsmedel.
Fenomenet att en fag tar plats i värdbakteriens DNA och etablerar ett slags symbios mellan profagen och bakterien, vilket resulterar i att profagen förevigas i kommande bakterieceller. Vid aktivering av viruset genom olika utlösande faktorer, som t ex ultraviolett strålning, frigörs fagen, blir virulent och löser upp bakterien.
Pentosyltransferases are a group of enzymes that catalyze the transfer of a pentose sugar molecule from an activated donor to a specific acceptor molecule, such as a nucleotide or a polysaccharide. These enzymes play important roles in various biochemical pathways, including the biosynthesis of nucleic acids, glycoproteins, and other complex carbohydrates.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.
Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.
En livsmiljö utan syrgas.
3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase (PCT) er ein enzym som spiller ein viktig rolle i biosyntesen av aromatiske aminosyrer, noammenten fenilalanin, tyrosin og tryptofan. Disse aminosyrane er aldri syntetisert direkte fra einfale prekursorer som f.eks. glukose eller pyruvat, men i stedet dannes de gjennom en mer kompleks biosyntesevei som inneholder flere enzymer og intermediater.
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
"Genetic suppression refers to the process by which the expression of a specific gene is reduced or prevented, often through various molecular mechanisms such as epigenetic modifications, RNA interference, or mutations in regulatory elements. This can be used as a strategy to study gene function, or to counteract the effects of deleterious mutations in genetic disorders."
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
Tyfoid-paratyfoid vaccines are immunizations designed to protect against typhoid fever and paratyphoid fevers, which are caused by the bacterial pathogens Salmonella Typhi and Salmonella Paratyphi A, B, and C. These vaccines help stimulate the immune system to develop a response that can provide protection against these infections if an individual is exposed to them in the future. There are several types of typhoid-paratyphoid vaccines available, including injectable and oral forms, with different efficacy rates and durations of protection.
Den dosmängd av ett giftigt ämne eller av joniserande strålning som krävs för att döda 50% av en testpopulation.
Vitamin B12-koenzymanaloger.
En blindtarm (cecum) är den del av tjocktarmen där den viker av från tunntarmen. Det är här den så kallade appendixen också finns. Blindtarmen har inga specifika funktioner annat än att vara en plats där bakterier kan bryta ned delar av maten innan den fortsätter in i tjocktarmen.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Tiamin, även känt som vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i energimetabolismen, särskilt vid nedbrytningen av kolhydrater till energi. Det är också involverat i nervsystemets funktion och hjärt-kärlsystemet. Tiamin finns naturligt i livsmedel som hela grönsaker, frukt, nötter, frön, kött, fisk och ägg. Undervikt, trötthet, minnesförlust och neurologiska symptom kan vara tecken på ett tiaminbristtillstånd.
I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.
Peyer's plack är samlingar av lymfoida vävnader belägna i terminalen del av ileum, ett segment av tunntarmen. De utgör en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektion genom att övervaka och reagera på främmande ämnen som passerar genom tarmen.
Nikotinamidmononukleotid (NMN) är ett naturligt förekommande kemiskt compound som spelar en viktig roll i cellers energiproduktion och åldrandeprocesser i kroppen. Det är en prekursor till Nikotinamidadenindin nuclearitet (NAD+), en essentiell cofaktor för flera enzymer som reglerar cellers energibalans, DNA-reparation och celldöd. NMN konverteras in vivo till NAD+ genom en nukleotididasreaktion, vilket bidrar till att underhålla cellers energifunktioner och skydda mot åldrande och relaterade sjukdomar.
Nitrosoguanidiner är ett organisk ämne som används inom farmakologi och kan fungera som donator av kväveoxid (NO), en signalmolekyl med vasodilaterande effekt. En medicinsk definition av nitrosoguanidin kan vara: "En kemisk förening av typen nitrosoguanidiner är ett potentialt läkemedel som verkar genom att frisätta kväveoxid, en signalsubstans med effekt på blodkärlsdiameter och flöde."
The Phosphoenolpyruvate (PEP) Sugar Phosphotransferase System (PTS) is a complex of membrane-bound proteins responsible for the transport and phosphorylation of sugars in bacteria. It is a major mechanism for sugar uptake and regulation in many bacterial species. The system uses the energy from phosphoenolpyruvate (PEP), a high-energy phosphate compound, to drive the active transport of sugars across the cell membrane and their concurrent phosphorylation. This dual function of transport and phosphorylation distinguishes the PTS from other sugar transport systems. The phosphorylated sugars can then be directly used in metabolic pathways for energy production or biosynthesis.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
Kemisk förändring av en exogen substans i ett biologiskt system. Förändringen kan innebära en inaktivering av ämnet eller produktion av en aktiv metabolit från en inaktiv ursprungsförening. Omvandling en kan vara icke-syntetisk (oxidation-reduktion, hydrolys) eller syntetisk (glukuronidbildning, sulfatkonjugation, acetylering, metylering). Metabolisk detoxikation och eliminering räknas också hit.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
En oplacerad art av tempererad bakteriofag inom familjen Podoviridae som infekterar Salmonellaarter. Genomet består av dubbelsträngat DNA, med terminal redundans och cirkulärt permuterat.
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Det näst sista steget i biosyntesen av histidin. Oxidation av alkoholgruppen på sidokedjan ger den syragrupp som bildar histidin. Histidinol har även använts för att blockera proteinsyntes.
'Fjäderfä' är ett samlingsbegrepp inom medicinen som används för att hänvisa till djur som har fjädrar, främst höns och kycklingar, men kan även inkludera änder, gäss och andra fåglar.
En essentiell, förgrenad, alifatisk aminosyra som finns i många proteiner. Den är en isomer av leucin, och viktig för hemoglobinsyntesen och regleringen av blodets socker- och energinivåer.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Kolhydrater med sju kolatomer.
Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.
I molekylær biologi, er en "regulon" en gruppe gener som styres af samme regulatorprotein eller operon, der koordinerer deres udtryk i forhold til hinanden i response til ændringer i celleforholdene. Dette betyder, at når regulatoren aktiveres under visse betingelser, vil det resultere i samtidig transskription og oversættelse af alle generne i regulonen, hvilket fører til koordineret produktion af de proteiner, der kræves for at håndtere disse betingelser.
En ganska stor grupp enzymer, omfattande inte bara dem som omvandlar fosfat, utan även difosfat,nukeotidylrester och andra. Dessa har indelats efter acceptorgrupp. EC 2.7.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
I medicinen refererer 'ramnos' til et sukker som findes i visse glycoproteiner og glycolipider i kroppen. Det er et hexose-sukker, der består af seks carbonatomer, og det kan have en vigtig rolle for cellernes funktioner, herunder celleadhæsion og signaltransduktion. Ramnos er også et substrat i nogle biokemiske reaktionsveje, såsom syntesen af glycosaminoglykaner.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
En pentos vars D-isomer har stor utbredning i växtriket, i komplexa polysaccharider. Det används i odlingsmedia.
Vitamin B12, också känt som cobalamin, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i flera av våra kroppsfunktioner. Det är essentiellt för att underhålla en hälsosam nervsystemfunktion, syntetisera DNA och producera röda blodkroppar. Vitamin B12 hjälper också till att sänka nivåerna av homocystein i kroppen, ett aminosyra som vid höga nivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Det hittas naturligt i animaliska livsmedel som kött, fisk, ägg och mejeriprodukter, samt i vissa gröna bladgrönsaker och jäst.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
I biokemi, er en sigma-faktor (σ-faktor) et specifikt protein som binder sig til RNA-polymeraset i bakteriers celler. Denne bindingen øker RNA-polymerasens transkriptionsaktivitet og hjælper med at regulere udtrykket af visse gener under forskellige celleforhold, såsom stres, celledeling eller næringsmangel. Sigma-faktorer er essentielle for korrekt initiering af transkriptionen og kan have forskellige speциfiske roller i reguleringen af forskellige gener. Der findes flere forskellige typer sigma-faktorer, hver med deres egen specifiske rolle i transkriptionsreguleringen.
'Shigella' är ett genus av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, encapsulerede kocker som orsakar shigellos, en typ av dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras av mag- och tarmbesvär, blod i avföringen och ofta fekala vattendroppar i tarmarna. Shigella kan överföras via kontaminert mat eller vatten, eller direkt från en smittad persons avföring.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
En mikroorganisms förmåga att överleva under givna betingelser. Den kan även avse en kolonis förmåga att föröka sig.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Familjen Erinaceidae, i ordningen Insectivora. De flesta arter är riktiga igelkottar, täckta med taggar och med mycket kort svans. De sydostasiatiska arterna (råttigelkottar; Echinosoricinae) har vanlig päls och lång svans.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
I en enkel mening kan "urokanathydrat" definieras som ett vattenlösligt salt av urokanin, ett pigment som främst förekommer i urinen hos människor och andra däggdjur. Urokanin är en produkt av normal metabolism, men ökade nivåer kan indikera specifika sjukdomar eller skador på njurarna. Det är viktigt att notera att begreppet "urokanathydrat" inte är allmänt accepterat inom medicinsk nomenklatur och det kan vara svårt att hitta information om det i vetenskaplig litteratur eller medicinska ordböcker.
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Sockersyror, även kända som monosackarider, är enklas sockerarter som innehåller en molekylär formel med strukturen C(H2O)n, där n kan variera från 3 till 7. De är en typ av kolhydrat och inkluderar glukos, fruktose och galaktose. Sockersyror är viktiga energikällor för levande organismer och spela en central roll i cellulär metabolism.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.
Tryptophan synthesis refers to the biochemical process by which the essential amino acid tryptophan is produced in living organisms. This process involves several enzymatic steps that convert chorismate, a metabolite derived from the shikimate pathway, into tryptophan. The final step in this pathway is catalyzed by the enzyme tryptophan synthase, which converts indole and serine into tryptophan. Tryptophan synthesis is essential for the growth and survival of many bacteria and plants, as tryptophan is an important precursor for various metabolic pathways, including the biosynthesis of the neurotransmitter serotonin and the hormone melatonin in animals.
Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.
Polymyxin B är ett antibiotikum som tillhör gruppen polypeptidantibiotika och utvinns från bakterien Paenibacillus polymyxa. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra antibiotika. Polymyxin B fungerar genom att interagera med lipopolysackariderna i bakteriens yttre membran, vilket leder till skada på cellmembranet och död av bakterien. Det kan dock orsaka skada på njurarna och nervsystemet vid höga doser eller långvarig användning.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Paratyfus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Paratyphi, som vanligtvis sprids via kontaminerat mat eller vatten. Sjukdomen ger upphov till feber, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. I allvarliga fall kan paratyfus leda till sepsis, meningit eller andra komplikationer.
Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera överföringen av aminosyror mellan olika molekyler i kroppen. De flesta transaminaserna finns i levern, men de kan även påträffas i andra delar av kroppen, såsom hjärtat, musklerna och njurarna. Ökade nivåer av transaminaser i blodet kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i levern eller andra organ.
I en enkel medicinsk definition är poriner strukturer som spänner över cellmembran och tillåter vissa molekyler och joner att diffundera genom dem. De är speciellt viktiga för cellers förmåga att transportera näringsämnen, avfall och andra substanser in och ur sig. Poriner är exempel på proteinkanaler som bildar naturliga passagevägar genom celldelarna i bakteriers yttre membran.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
Enzymer som katalyserar brott på kol-syrebindningen, vilket leder till uppkomst av omättade ämnen genom förlust av vatten. EC 4.2.1.
Nalidixic acid is an antibiotic that is primarily used to treat urinary tract infections caused by susceptible strains of Gram-negative bacteria, such as Escherichia coli and Proteus mirabilis. It works by inhibiting the bacterial DNA gyrase, which is essential for DNA replication and transcription, thereby preventing bacterial growth and reproduction. Nalidixic acid is not commonly used today due to the emergence of bacterial resistance and the availability of more effective antibiotics.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Ett enzym som katalyserar deamineringen av etanolamin till acetaldehyd. EC 4.3.1.7.
Salmonella Paratyphi C är en bakteriestam som orsakar matförgiftning, även känd som enteritisk feber. Bakterien överförs vanligtvis via kontaminerad föda eller vatten och kan orsaka symptom som feber, diarré, buksmärtor och kräkningar. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom septisk chock eller meningit. Det är en av de sex subspecies av Salmonella enterica serotyp Paratyphi som kan orsaka mänsklig sjukdom.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
Betagalaktosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockerstrukturer, så kallade betagalaktosider, genom att hydrolysera (splittra) deras glykosidbindningar. Det används inom forskning och diagnoser av olika medicinska tillstånd, exempelvis visar ökat aktivitet av betagalaktosidas på förekomsten av certaina genetiska sjukdomar som Gaucher sjukan och Parkinson's disease.
"Livsmedelskonservering är ett samlingsbegrepp för olika metoder och tekniker använda för att förlänga hållbarhetstiden och minska risken för födoämnesförgiftning i livsmedel, genom att reducera eller stoppa nedbrytningen av näringsämnen, färg, lukt och smak orsakade av mikroorganismer, enzymer eller kemiska reaktioner."
'Shigella flexneri' är en art av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som orsakar dysenteri hos människor, en sjukdom som kännetecknas av inflammation i tjocktarmen och kräkningar, diarré och mag-tarmloppstörningar. Sjukdomen kan vara allvarlig och livshotande, särskilt hos barn, äldre och immunförsvagade individer. Sjukdomen överförs vanligtvis via fekal-oral route, ofta genom kontaminerad mat eller vatten.
Alla aspekter av beredning, transport, lagring, paketering, exponering och försäljning av livsmedel.
Fraktionerat cellextrakt med bibehållen biologisk funktion. Först sedan en subcellulär fraktion isolerats genom ultracentrifugering eller annan separationsteknik kan ett förlopp utan inverkan av alla komplexa reaktioner i en cell studeras. Cellfria system har utbredd användning inom cellbiologin.
Ett flavoprotein som katalyserar bildandet av acetolaktat från 2 mol pyruvat vid biosyntesen av valin och bildandet av acetohydroxybutyrat från pyruvat och alfa-ketobutyrat vid biosyntesen av isoleuci n. EC 4.1.3.18.
5-amino-1,4-dihydro-7H-1,2,3-triazolo(4,5-d)pyrimidin-7-on. En tidig purinanalog med antitumörverkan. Substansen verkar som en antimetabolit och införlivas lätt i RNA.
Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Vertikal överföring av arvsegenskaper med DNA från cytoplasmatiska organeller, så som plasmider, mitokondrier, kloroplaster och andra plastider, eller från intracellulära parasiter, som t ex virus. Mitokondriell nedärvning kallas ofta modersarv, men måste skiljas från kromosomalt överfört modersarv.
Cellers eller organismers dragning till eller rörelse bort från en ökande koncentration av ett ämne.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.
Pantothensyra, även känt som vitamin B5, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en central roll i cellernas metabolism, särskilt beträffande fettsyrors, kolhydraters och proteiners nedbrytning och syntes. Det är essentiellt för produktionen av koenzym A, ett viktigt koenzym involverat i flera katalytiska processer i cellen.
"Bacterial Shedding" refererer til den proces hvor et inficerede individ, enten menneske eller dyr, frisætter bakterier i deres omgivelser gennem fysisk kontakt, udsekretioner eller ekskrementer. Dette er særligt relevant for patogener bakterier, som kan medføre infektioner hos andre individer, der enten kommer i direkte kontakt med de frisatte bakterier eller med miljøet, hvor bakterierne overlever.
Enligt IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) definieras en transferas som: "En enzym som katalyserar överföringen av en funktionell grupp (-X), till exempel en metyl-, acetyl- eller aminosgrupp, från ett donorsubstrat till ett acceptorsubstrat, vanligtvis en molekyl med en aktivt hydroxyl (-OH) eller amino (-NH2) grupp." Transferaser utgör en av sex huvudklasser av enzymer enligt den systematiska EC-numreringen.
Genetisk enhet bestående av tre strukturella gener, en operator och en reglergen. Reglergenen styr syntesen av de tre strukturella generna för beta-galaktosidas, beta-galaktosidpermeas (som medverkar till laktosomsättningen) och beta-tiogalaktosidacetyltransferas.

Salmonella Typhimurium är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdomen salmonellos hos människor och djur. Denna bakteriestam är en av de vanligaste orsakerna till matburna infektioner hos människor världen över. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium visar sig ofta som akut gastroenterit med diarré, buksmärtor och feber. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som innehåller bakterierna.

'Salmonella' är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 2500 olika serotyper av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna till sjukdom hos människor är Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium.

Salmonella-bakterier lever naturligt i tarmkanalen hos vissa djurslag, som fåglar och boskap, och kan sprids till människor via kontaminerad mat eller vatten. De vanligaste källorna till smittan är ägg, kött, mjölkprodukter och grönsaker. Smittan orsakas ofta av bristfällig kökshygien, såsom otillräcklig uppvärmning eller kylning av matvaror, sköljning av grönsaker eller kontaminering via smutsiga ytor eller händer.

Salmonella-infektioner kan ge upphov till en rad symtom, som diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septisk chock eller blodförgiftning. De flesta personer återhämtar sig dock efter några dagar utan behandling, men vissa grupper, som barn, äldre och personer med svagt immunsystem, kan drabbas hårdare av sjukdomen och behöva antibiotisk behandling.

En Salmonella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av bakterier från släktet Salmonella. De flesta Salmonella-infektioner orsakas av att man ätit eller druckit mat eller drycker som är smittade med bakterien, men man kan också smitta sig via direktkontakt med en smittad persons avföring eller genom att ta hand om djur som bär på bakterien.

Salmonella-infektioner ger ofta upphov till symptom som diarré, magkramper och feber inom 12 till 72 timmar efter smittotillfället. Andra symptom kan vara illamående, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan infektionen leda till blodförgiftning eller meningit. Symptomen på en Salmonella-infektion kan vara milda och kortvariga eller mer allvarliga och varaade i veckor. De flesta människor återhämtar sig utan behandling, men vissa fall kan kräva antibiotikabehandling.

Det är särskilt viktigt att barn under ett år, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar får läkarvård om de misstänker en Salmonella-infektion, eftersom de har större risk för allvarliga komplikationer.

En Salmonella-infektion hos djur är en infektionssjukdom orsakad av bakterier från släktet Salmonella. Dessa bakterier förekommer globalt och kan påträffas hos både vilda och domesticerade djur, inklusive fåglar, kor, grisar, hästar och småhusdjur som hundar och katter. Infektionen sprids vanligtvis genom direkt eller indirekt kontakt med infekterade djur eller deras avföring, men kan även spridas via förorenad mat och vatten.

Symptomen på en Salmonella-infektion varierar beroende på djursart och individuell hälsa, men kan inkludera diarré, magkramper, feber, trötthet och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till septisk chock eller blodförgiftning, särskilt hos unga, gamla eller immunförsvaga djur.

Salmonella-infektioner hos djur kan ha negativa konsekvenser för människors hälsa, eftersom bakterier ofta kan överföras från djur till människa via kontaminerad mat och vätskor. Därför är det viktigt att vidta försiktighetsmått för att förebygga spridning av Salmonella-bakterier i djurbesättningar och under slakt- och bearbetningsprocesser.

'Salmonella enterica' är en art inom släktet Salmonella, som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Det är en gramnegativ stavformig bakterie som är kapselbildande och kan orsaka infektionssjukdomar hos människor och djur. Bakterien förekommer vanligtvis i djurs och fåglars tarmkanaler och sprids ofta via kontaminerad mat eller vatten. Infektioner med Salmonella enterica kan orsaka en rad olika symptom, som till exempel diarré, feber, buksmärtor och kräkningar. Denna bakterie är en av de vanligaste orsakerna till matburna sjukdomar i världen.

'Salmonella-förgiftning' är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella enterica. Den uppstår vanligen som följd av att man har ätit mat eller druckit vatten som är kontaminerat med bakterierna. Sjukdomen kännetecknas ofta av plötsliga buksmärtor, diarré, illamående och feber. Symptomen brukar vanligtvis uppstå inom 12 till 72 timmar efter att man har blivit smittad och kan vara milda eller allvarliga. I de flesta fall av Salmonella-förgiftning behövs inget särskilt medicinskt ingrepp och sjukdomen botas av sig själv inom en vecka. Vid allvarligare fall kan dock antibiotika behövas för att behandla infektionen. För att förebygga Salmonella-förgiftning rekommenderas god handhygien, att tillaga maten på rätt sätt och att hålla igång med vaccinationsprogrammen mot Salmonella för höns och andra djur.

'Salmonella Enteritidis' er en bakterie som tilhører slægten Salmonella og kan forårsage sygdom hos mennesker og dyr. Denne specifikke serotypen er ofte associeret med smitte gjennom ægg og æggeprodukter, siden den kan kolonisere de indre dele av hønseneget, inkludert æren. Når et infiseret ægg blir spist råt eller ikke fullstendig tilberedt, kan bakterien overføres til mennesket og føre til en infeksjon som oftest resulterer i gastroenteritis, altså en infeksjon av matsmækkesystemet med diarré, magekramper, feber og opstøsninger som symptomer.

'Salmonella typhi' är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och i vissa fall kan spridas till andra delar av kroppen. Bakterien överförs vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt hälsoproblem i många delar av världen, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien. Vaccin finns tillgängliga för att förebygga tyfoidfeber, men korrekt handhygien och födoämnesförvaring är viktiga åtgärder för att minska smittspridningen.

Salmonella-matförgiftning, även kallad salmonellos, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella enterica. Denna typ av matförgiftning uppstår vanligtvis när man ätit mat som är kontaminerad med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Sjukdomen karaktäriseras ofta av plötsliga buksmärtor, diarré, illamående och feber. I allvarligare fall kan Salmonella-infektion leda till sepsis, men i de flesta fall blir sjukdomen mild och lindrar sig av sig själv inom en vecka. För att undvika Salmonella-matförgiftning rekommenderas god mathygien, att koka kött och ägg tillräckligt väl, och att hålla igång med god handhygien.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Salmonella-vacciner refererer til vacciner som er utviklet for å gi beskyttelse mot infeksjoner orsaket av bakterien Salmonella. Disse vaccinene kan være rettet mot spesifikke serotyper av Salmonella, som for eksempel Salmonella Typhi, som er den bakterie som forårsaker tyfusfeber, eller Salmonella Enteritidis, som ofte forårsaker matforgiftning.

Vaccinene virker ved å stimulere kroppens immunsystem til å utvikle en immunrespons mot Salmonella-bakterien, slik at om en infeksjon oppstår senere, vil kroppen være bedre forberedt på å bekjempe den.

Det finnes forskjellige typer Salmonella-vacciner, inkludert levende vacciner og inaktiverte vacciner. Levende vacciner inneholder svage eller avskjæringer av Salmonella-bakterien som ikke kan forårsake sykdom, men som kan stimulere immunsystemet til å utvikle en immunitet. Inaktiverte vacciner inneholder døde Salmonella-bakterier eller deler av bakteriene som også kan stimulere immunsystemet til å utvikle en immunitet.

Salmonella-vacciner brukes vanligvis ikke rutinemessig i befolkningen, men kan være anbefalt for bestemte grupper av mennesker som er særlig udsatt for infeksjoner med Salmonella, for eksempel reisende til områder der det er høy forekomst av salmonellainfeksjoner eller personer som jobber med dyr eller fødevarer som kan være kontaminert med Salmonella.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Mutagenicity tests are a type of scientific test used in the field of genetics and toxicology to identify whether a chemical or physical agent has the ability to cause mutations in the DNA of an organism. Mutations are changes in the genetic material that can lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

Mutagenicity tests typically involve exposing cells or whole organisms to varying doses of a test substance and then analyzing their genetic material for any signs of mutation. Commonly used assays include the Ames test, which uses bacteria to detect mutations in their genes; the mouse lymphoma assay, which looks for mutations in mammalian cells; and the fruit fly (Drosophila melanogaster) assay, which examines mutations in whole organisms.

The results of these tests can help researchers and regulatory agencies assess the potential health risks associated with exposure to a particular substance and determine whether it should be classified as a mutagen or not. This information is critical for ensuring the safety of chemicals used in various industries, including pharmaceuticals, agriculture, and consumer products.

I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.

En medicinsk definition är "mutagen" någonting som orsakar genetisk mutation, det vill säga en permanent förändring i DNA-sekvensen hos celler. Mutationer kan resultera i celldöd, cancer eller andra skadliga effekter på en organisms hälsa. Mutagener kan vara kemiska ämnen, joniserande strålning eller andra faktorer som interagerar med DNA och orsakar dessa permanenta förändringar.

Salmonella Paratyphi A är en bakteriestam som orsakar matförgiftning och tarminflammation, även känd som enterit. Den tillhör släktet Salmonella och serotypen Paratyphi. Bakterien kan sprida sig via kontaminerad mat eller vatten och orsaka symptom som feber, diarré, buksmärtor och kräkningar. Infektionen kallas paratyfoid fever när den leder till systemiska symptom. Salmonella Paratyphi A är en av de vanligaste orsakerna till paratyfoidfeber i länder med låg och medelinkomst.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:

1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.

2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.

3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.

4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.

5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.

Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.

Livsmedelsmikrobiologi är ett område inom mikrobiologin som handlar om mikroorganismer och deras roll i livsmedel. Det inkluderar studier av hur mikroorganismer påverkar kvalitet, säkerhet och hållbarhet av livsmedel. Livsmedelsmikrobiologin undersöker också förekomsten och betydelsen av patogena mikroorganismer i livsmedel, samt utveckling och användning av mikroorganismer inom livsmedelsproduktionen, till exempel i fermenteringar och produktion av probiotiska livsmedel.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

Gentransduktion är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där genetisk information överförs från ett bakteriofag (bakterievirus) till en bacteriecell. Detta sker genom att bakterioviruset infekterar bakterien och inslussar en del av sitt eget genetiska material i den bakteriella cellen under reproduktionen. Denna process kan leda till förändringar i bakteriens genetiska makeup, inklusive potentialen att få nya egenskaper eller bli resistent mot vissa typer av antibiotika.

Bakteriofagtypning, på medicinsk terminologi, refererar till processen att kategorisera och identifiera specifika bakteriofager (bakteriefagar), också kända som filovirider, baserat på deras distincta morfologiska och genetiska egenskaper. Detta är viktigt inom forskning och klinisk praktik eftersom olika bakteriofager har specifika värdar och värdspecifikitet, och kan användas som ett alternativ till antibiotika för att behandla bakterieinfektioner. Genom att typa bakteriofager kan forskare och kliniker fastställa deras värdspecifikahet, deras potential till att infektera och döda patogena bakterier, och utveckla effektiva terapeutiska strategier för att behandla olika infektioner.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

I et medicinskt sammanhang refererar "flagell" till den smala, vitiforma strukturen som kan förekomma på bakterier och protozoer. Flagellen fungerar som ett slags "svans" som hjälper dessa mikroorganismer att röra sig och förflytta sig i sin omgivning.

Bakteriers flageller är oftast uppbyggda av ett protein kallat flagellin, och de kan vara enskilda eller förekomma i flera exemplar på samma cell. Protozoernas flageller är däremot ofta mer komplexa och kan innehålla olika strukturer som hjälper till att styra rörelsen.

Det är värt att notera att det finns andra betydelser av ordet "flagell" utanför medicinska sammanhang, såsom den lilla piska som används i kyrkor eller den del av en människas spermie som liknar en svans.

Bakteriekromosomer är en typ av kromosom som förekommer hos bakterier. De är cirkulära DNA-molekyler som innehåller de genetiska informationerna som styr bakteriens funktion och tillväxt. I motsats till eukaryota celler, där kromosomerna består av lineärt arrangerat DNA, är bakteriekromosomen vanligtvis en enda cirkulär DNA-molekyl som kallas en monomer. Denna monomer kan variera i storlek mellan olika bakteriespecies, men hos de flesta arter innehåller den ungefär 4-5 miljoner baspar.

Bakteriekromosomen är ofta belägen i cellens nucleoidregion, som är en icke-membranbundet region i cytoplasman där DNA-replikation och transkription sker. Vissa bakterier kan också ha små extrachromosomala plasmider, som också består av cirkulärt DNA och kan innehålla extra genetisk information för resistens mot antibiotika eller andra funktioner.

I jämförelse med eukaryota kromosomer är bakteriekromosomen mycket enklare i sin struktur och organisation, men den utför liknande funktioner som att lagra och överföra genetisk information från generation till generation.

"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.

Tyfoidfeber, også kjent som tyfus abdominalis, er en infeksjons sykdom som forårses av bakterien Salmonella enterica serovar Typhi. Disse bakteriene overlever i vann og fødevarer og kan spres til mennesker gjennom fekal-oralt kontakt, ofte via smittebæreren som ikke har noen tegn på sykdommen.

Tyfoidfeber karakteriseres vanligvis av en plutselig oppkomst av feber, trangt til å spise, mat-løshet og buksensmmerte. Andre symptomer kan inkludere træthed, hodepine, muskelvansker og svulminger i bakkenet. Svake og blodiga tarminndholdingsprover er også vanlige. I værre tilfeller kan sykdommen føre til komplikasjoner som tarmperforasjon, hjertesvikt eller meningittiske tilstander.

Tyfoidfeber forekommer oftest i områder med dårlige sanitære forhold og manglende tilgang til rene vannkilder. Den kan behandles effektivt med antibiotika, men utviklingen av resistans har gjort det viktigere enn noensinne å forebygge sykdommen ved hjelp av vaccinering og god hygiene.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Flagellin är ett protein som utgör strukturell komponent i flageller, de slankta, skålformade organellen som en del bakterier använder sig av för att röra sig framåt. Flagellin består av konservativa sekvenser och är känt för att utlösa immunrespons hos djur, inklusive människor. Det kan leda till produktion av cytokiner och aktivering av immunförsvaret. Flagellin används också som ett antigen vid diagnostisering och vaccination mot vissa bakterieinfektioner.

Mikrobiell genetik refererer til studiet af arvemåden hos mikroorganismer, såsom bakterier, svampe og virus. Denne disciplin undersøger de genetiske mekanismer, der styrer mikroorganismernes vækst, reproduktion, metabolisme, patogenese og resistance overfor lægemidler. Mikrobiell genetik har været afgørende for at forstå de molekylære mekanismer, der styrer infektioner og sygdomme, samt udviklingen af nye strategier til forebyggelse, diagnostik og behandling af infektionssygdomme.

'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.

Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.

Histidin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv i tillräckliga mängder. Histidin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner.

Histidin har också en speciell funktion i kroppen eftersom sidokedjan på histidinmolekylen kan agera som en protonbuffert, vilket betyder att den kan hjälpa till att reglera kroppens pH-värde. Denna egenskap gör histidin viktig för många biologiska processer, särskilt i mag-tarmkanalen och i blodet.

Histidin är också en prekursor till histamin, ett signalsubstans som bland annat har en roll i immunförsvaret och inflammationen.

Bakterielle vacciner är preparat som används för att inducera immunitet mot infektioner orsakade av bakterier. De kan innehålla hela eller delar av bakterier, som dödade eller avskaligade, eller specifika proteiner (antigen) från bakterien.

Det finns två huvudsakliga typer av bakteriella vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine innehåller en koppling av en bakteriepolysackarid till ett protein. Detta hjälper att stärka immunsvaret genom att aktivera T-celler, som är viktiga för att eliminera infektioner. Konjugatvacciner används ofta för att skydda mot bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos barn, till exempel Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker.

2. Subunit vaccin: Denna typ av vaccine innehåller en specifik del av bakterien, såsom ett protein eller en polysackarid, som orsakar immunsvaret. Exempel på subunitvacciner är den dTP-vaccinen (diftieri, tetanus och stelkramp) och Hepatitis B-vaccinen.

Bakteriella vacciner kan ge aktiv immunitet, vilket innebär att kroppen producerar en immunrespons som ger skydd mot framtida infektioner med samma bakterie. De kan också ge passiv immunitet, där immunglobuliner (antikroppar) från vaccinet ger omedelbar, men tillfällig, immunitet.

Det är viktigt att notera att bakteriella vacciner inte skyddar mot alla typer av bakterieinfektioner och att de inte behandlar aktiva infektioner. De används främst för att förebygga sjukdomar och minska spridningen av infektioner i populationen.

Mikrobial läkemedelsresistens definieras som en förändring i mikroorganismer (bakterier, svampar, virus eller parasiter) så att de blir mindre känsliga eller helt resistenta mot läkemedel som tidigare har varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel genom mutationer i mikroorganismens gener eller genom att de tar upp resistensgenet från andra mikroorganismer i sin omgivning.

Bakteriell läkemedelsresistens är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, där fler och fler bakterier blir resistenta mot vanliga antibiotika. Detta kan leda till att infektioner som tidigare kunnat behandlas effektivt istället bli livshotande.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Salmonella arizonae' är en art inom släktet Salmonella, som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Det är en gramnegativ stavformig bakterie som vanligtvis orsakar gastroenterit, en infektion i mag- och tarmkanalen som kännetecknas av diarré, buksmärtor och feber. Salmonella arizonae förekommer ofta hos reptiler, såsom ödlor och ormar, och kan överföras till människor genom kontakt med djuren eller deras avföring. Infektionen behandlas vanligtvis med antibiotika.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

Genetisk konjugation är ett fenomen där två bakterieceller av olika sorter interagerar med varandra och utbyter DNA-molekyler. Detta sker när en donatorcell (givare) överför en plasmid, en liten ringformad DNA-molekyl, till en acceptorcell (mottagare). Genetisk konjugation är ett sätt för bakterier att sprida genetiskt material mellan varandra och utveckla resistens mot antibiotika eller andra skadliga ämnen. Detta fenomen upptäcktes av Joshua Lederberg och Edward Tatum år 1946, för vilket de fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1958.

"Translocatable DNA segments" refer to pieces of DNA that can move or be transferred from one location in a genome to another, or between different organisms. This movement can occur through various mechanisms, such as transposition (where a mobile genetic element moves to a new location) or horizontal gene transfer (where DNA is transferred between organisms without reproduction). Translocatable DNA segments can include transposons, retrotransposons, plasmids, and bacteriophages, among others. These mobile elements can have significant impacts on the genomes they inhabit, potentially altering gene expression, genome structure, and evolution.

Enzymrepression är ett sätt för celler att reglera aktiviteten hos specifika enzymer genom att minska syntesen av dessa. Detta uppnås genom att en represserprotein binder till DNA-strängen och förhindrar transkriptionen av genen som kodar för enzymet. När cellen behöver producera mer av enzymet kan den modifiera aktiviteten hos represserproteinet eller på annat sätt frigöra DNA-strängen, vilket leder till återupptagen syntes av enzymet. Enzymrepression är ett exempel på negativ genreglering och är en viktig mekanism som används av celler för att justera sin metabolism i respons på förändringar i miljön eller i cellens tillstånd.

"Genom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er inkluderet i en organismes celler. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, som instruerer cellerne om at producere de proteiner, der udgør en vigtig del af livsprocesserne. Hvert individuals genom er unikt, undtaget identiske tvillinger, og det kan give os oplysninger om vores arvemæssige dispositioner for bestemte kendetegn, sygdomme og andre fysiske træk.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

"Vacciner, försvagade" refererar till en typ av vaccin som innehåller en försvagad version av ett patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom), såsom en virus eller bakterie. Dessa vacciner är också kända som "levvacciner" eftersom de innehåller levande, men försvagade, patogener.

När en person får en dos av en försvagad vaccine kommer deras immunsystem att uppfatta den försvagade patogenen som ett hot och producera en immunrespons, inklusive produktionen av specifika antikroppar och aktivering av T-celler. Dessa immunsvar kommer sedan att ge skydd mot framtida infektioner med den fullt virulenta patogenen om personen skulle bli exponerad för det.

Exempel på försvagade vacciner inkluderar de som används för att förebygga mässling, röda hund och tuberkulos. Det är viktigt att notera att dessa vacciner kan orsaka milda symtom hos vissa mottagare, men de är sällan allvarliga och tenderar att vara mycket mildare än de som orsakas av den fullt virulenta patogenen.

'Lipid A' är ett centralt beståndsdel i lipopolysackarider (LPS), som är en viktig komponent i yttre membranet hos Gram-negativa bakterier. Lipid A utgör den hydrofoba basen till LPS och är ansvarigt för dess endotoxiska egenskaper. Det består av en disackaridstruktur som är kovalent bundet till ett antal fettsyror, vilket gör det till en amfifil betaktad molekyl. Lipid A interagerar med toll-like receptor 4 (TLR4) på immunceller och utlöser därmed en inflammatorisk respons hos värden.

'Regulatoriska gener,' eller 'regulatoriska genomekanismer,' refererar till de genetiska mekanismer som kontrollerar och styr uttrycket av andra gener i ett levande väsen. Detta kan involvera en rad olika typer av molekylära interaktioner, inklusive transkriptionsfaktorer som binder till DNA-sekvenser och påverkar omgivande geners aktivitet, epigenetiska modifieringar som påverkar DNA-strukturen och därmed genernas funktion, samt RNA-interferens som kan stänga av genuttryck genom att bryta ned mRNA-molekyler. Regulatoriska gener spelar en viktig roll i cellulär differensiering, homeostas och respons på miljöförändringar.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Feathered animal diseases, eller avikts sjukdomar, är en kategori av djursjukdomar som drabbar fåglar, inklusive både vilda och tam fåglar. Dessa sjukdomar kan orsakas av en rad olika patogener, såsom virus, bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på feathered animal diseases inkluderar:

1. Fågelinfluensa (Bird flu): En virussjukdom som orsakas av olika typer av influensavirus typ A och kan vara dödlig för både vilda och tam fåglar, samt en zoonos, vilket betyder att den även kan smitta människor.

2. Newcastle disease (ND): En virussjukdom som orsakas av paramyxovirus typ 1 och drabbar främst hönsfåglar, men kan även påverka andra fågelarter. ND är mycket smittsam och kan leda till hög dödlighet hos drabbade fåglar.

3. Salmonellasjukan: En bakteriesjukdom som orsakas av salmonella-bakterier och kan påverka en mängd olika fågelarter, inklusive höns, ankor, duvor och papegojor. Salmonellasjukan kan leda till diarré, viktminskning och död hos drabbade fåglar.

4. Fågelsjuka (Psittacosis): En bakteriesjukdom som orsakas av Chlamydia psittaci och kan smitta människor via inandning av damm från infekterade fågelbon eller fågelfeber.

5. Giardiasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Giardia duodenalis och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Giardiasis kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

6. Kryptosporidios: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Cryptosporidium parvum och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Kryptosporidios kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

7. Trichomoniasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Trichomonas gallinae och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, duvor och vilda fåglar. Trichomoniasis kan leda till sår i munhålan och strupen samt svårigheter att svälja hos drabbade fåglar.

Det är viktigt att kontakta en veterinär eller en annan kvalificerad person om man misstänker att ett djur har någon av dessa sjukdomar.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

"Eggs" refer to the reproductive cells or gametes produced by female animals, including humans. In humans, eggs are also known as "ova" and are produced in the ovaries. Each egg is a large cell that contains all the genetic information necessary to create a new individual. During ovulation, a mature egg is released from the ovary and travels through the fallopian tube where it may be fertilized by sperm. If fertilization occurs, the resulting zygote can implant in the uterus and begin to develop into a fetus.

It's worth noting that "eggs" is also a common term used to refer to the edible reproductive cells of birds, reptiles, amphibians, and fish, which are often consumed as food. However, in medical terminology, "eggs" specifically refer to female reproductive cells.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

O-antigener refererar till en del av strukturen hos vissa typer av bakterier, nämligen polysackaridkedjan som är en del av deras yttre membran. O-antigenerna är en del av bakteriens cellvägg och de kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör att de kan användas för att identifiera och klassificera bakterier på art- eller stamnivå.

Specifikt är O-antigenerna en del av lipopolysackariderna (LPS) som finns i yttre membranet hos gramnegativa bakterier. LPS består av tre huvuddelar: lipid A, coreregionen och O-antigenen. Lipid A är ansvarig för bakteriens toxicitet och immunogenicitet, medan coreregionen och O-antigenen bidrar till strukturell variation mellan olika bakteriestammar.

O-antigenerna är en polymer av sockerarter som kan variera i längd och sammansättning mellan olika bakteriestammar. Dessa variationer gör att O-antigenerna kan användas som ett värdefullt verktyg för att identifiera och skilja mellan olika bakteriestammar, vilket är viktigt inom klinisk medicin och forskning.

'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:

* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.

Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.

Enterobacteriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier. De flesta arterna förekommer naturligt i människans tarmflora och kallas ofta för coliformbakterier. Många arter kan orsaka infektioner hos människor, till exempel Escherichia coli (E. coli), Klebsiella pneumoniae och Proteus mirabilis. Enterobacteriaceae-bakterier är viktiga patogener som kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, till exempel urinvägsinfektioner, blodförgiftning och mag-tarminfektioner.

Läkemedelsmultiresistens, bakteriellt, refererar till en typ av bakterier som har utvecklat resistens mot flera olika antibiotika. Detta innebär att de inte kan elimineras eller kontrolleras effektivt med de vanliga behandlingsalternativen. Bakterier kan bli multiresistent genom att mutera spontant eller genom att utbyta genetisk information med andra bakterier.

Det är viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa korrekt dosering och behandlingstid för att minska risken för utveckling av läkemedelsresistens. Multiresistenta bakterier kan leda till svårbehandlade infektioner, ökad sjukhusmortalitet och högre behandlingskostnader.

"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.

Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.

Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.

"Antimutagenic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser eller medel som hindrar eller minskar sannolikheten för mutationer i DNA. Mutationer kan orsakas av externa faktorer, såsom strålning och kemiska ämnen, eller interna faktorer, såsom fel vid celldelning. Antimutagena medel fungerar genom att neutralisera, reparera eller förhindra mutationerna från att ske. Exempel på antimutagena medel inkluderar vissa antioxidanter, som vitamin C och E, och substanser som stödjer cellens DNA-reparationsmekanismer.

Polymyxiner är en grupp av peptidbaserade antibiotika som är aktiva mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive flera multiresistenta stammar. De två huvudsakliga polymyxinerna är polymyxin B och polymyxin E (kolistin). Dessa antibiotika binder till lipopolysackaridet i ytan hos gramnegativa bakterier, vilket resulterar i skada på cellmembranet och död av bakterien. Polymyxiner används vanligen som sista linjen av försvar mot svårt behandlingsresistenta infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, eftersom de kan ha allvarliga nefro- och neurotoxiska biverkningar vid höga doser.

Propyleenglycol (PG) är ett syntetiskt, färglöst, klart och thinnt flytande ämne med låg viskositet och en svag sötaktig smak och doft. Det används som konserveringsmedel, kylmedium, surrogat för flygbränsle, i livsmedelsindustrin som lösningsmedel och fuktbevarande medel, samt inom medicinsk industri som ett vehicle, eller bärare, för läkemedel och vacciner.

I medicinska sammanhang är propylenglykol en relativt säker substans, även om det i mycket höga doser kan orsaka irriterande effekter på huden, ögon och slemhinnor. Det är också möjligt att i mycket sällsynta fall utveckla en allergisk reaktion på substansen.

Propyleenglycol är godkänt av FDA (Food and Drug Administration) som ett livsmedelsadditiv och används ofta i produkter som livsmedel, läkemedel, kosmetika och tobaksersättningsprodukter.

En livsmedelsförorening kan definieras som någon form av kontaminering eller förekomst av obehagliga ämnen i livsmedel, som kan ha negativ påverkan på hälsa och säkerhet. Detta kan bero på olyckshändelser, felaktig lagring, förvärrad nedbrytning eller tillverkning av livsmedel med hjälp av olämpliga metoder eller material. Livsmedelsföroreningar kan vara av biologisk, kemisk eller fysisk natur.

Biologiska föroreningar innefattar bakterier, virus, parasiter och svampar som kan orsaka sjukdomar när de konsumeras med livsmedel. Exempel på biologiska föroreningar är listeria, salmonella och e coli.

Kemiska föroreningar innefattar tungmetaller, pesticider, industriella kemikalier och andra skadliga ämnen som kan finnas i livsmedel på grund av för höga nivåer i jord, vatten eller luft. Exempel på kemiska föroreningar är bly, kvicksilver och DDT.

Fysiska föroreningar innefattar främmande partiklar som glas, plast, metall och andra hårda föremål som kan hamna i livsmedel under tillverkning, transport eller förvaring. Dessa föroreningar kan orsaka skador på tänderna och svalget samt öka risken för infektioner.

Det är viktigt att notera att många länder har lagstiftning och regler som styr livsmedelsproduktionen, lagringen och distributionen för att minimera förekomsten av livsmedelsföroreningar och skydda allmänheten från skadliga effekter.

Salmonella Paratyphi B, också känt som Salmonella enterica serovar Dublin, är en bakteriestam som orsakar matförgiftning hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och kan orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen och i blodomloppet. Infektionen med Salmonella Paratyphi B är sällsynt hos människor, men kan förekomma hos djur, särskilt nötkreatur. Symptomen på infektion inkluderar feber, diarré, buksmärtor och kräkningar. Behandlingen av infektionen innebär ofta antibiotikater, men det kan vara svårt att behandla eftersom vissa stammar har utvecklat resistens mot vanliga antibiotika. För att förebygga infektion rekommenderas god personlig hygien och fullständig tillagning av livsmedel, särskilt kött och ägg.

I medicinsk kontext refererer «lysogeni» til en infeksjonsmåte hvor et bakteriofag (et virus som infiser batterier) integrerer sin genetisk informasjon (DNA eller RNA) in i værtsbakteriens genome i stedet for å omdannes til infektiøse partikler umiddelbart. Dette kaller man også for en latent infeksjon.

Bakterien som er infisert med bakteriofagen og har integrert genomet sin, kan fortsatt leve og repliseres normalt, og den infekterende DNA-strengen blir reprodusert sammen med værtsbakteriens genetisk materiale. Den infekterende DNA-strengen kan også bli overført til nye generasjoner av bakterier ved celledeling.

I noen tilfeller kan den infiserte bakterien utløse en lytisk cyklus, hvor bakteriofagen starter å replisere seg i store antall og eventuelt resultere i lysen (bakteinndeling) av værtsbakterien. Dette skjer vanligvis som svar på en stressfull situasjon eller under bestemte miljøforhold, og det kan også utløses av gener som kontrollerer denne prosessen i bakteriofagens genetisk materiale.

Lysogeni er viktig å forstå fordi det kan ha betydning for bakteriers evne til å utvikle resistans mot antibiotika og andre typer av bakteriedrap, og det kan også spille en rolle i bakteriens evne til å overleve under ugunstige miljøforhold.

'Pentosyltransferases' är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar överföringen av en pentos (en fem-kolgrupp socker) till en acceptor, vilket kan vara en molekyl som ska modifieras. Dessa enzymer spelar en viktig roll i olika biologiska processer, såsom glykosylering av proteiner och syntesen av glykosider och andra kolhydratderivat.

Det finns flera olika typer av pentosyltransferaser som katalyserar överföringen av specifika pentoser, såsom arabinos, xylos, eller ribos. Dessa enzymer kan variera i sin substratspecificitet och deras funktioner kan variera beroende på vilket system de är involverade i.

Exempel på pentosyltransferaser inkluderar xylosyltransferaser, som överför xyloser till proteiner eller andra sockermolekyler, och ribosyltransferaser, som överför riboser till olika acceptorer.

'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.

'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).

Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.

Bacterial RNA (bakteriellt RNA) refererar till de RNA-molekyler (Ribonukleinsyra) som produceras och fungerar i bakterier. Det finns tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Alla dessa RNA-typer spelar viktiga roller i den genetiska informationens flöde från DNA till protein. I bakterier produceras dessa RNA-molekyler av bakteriens DNA genom transkription. Det bakteriella RNA:t skiljer sig något i sin struktur och funktion jämfört med eukaryota cellers RNA, eftersom bakterier saknar cellkärna och andra organeller som förekommer hos eukaryoter.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

Bacterial polysaccharides are complex carbohydrates that consist of long chains of sugar molecules (monosaccharides) linked together by glycosidic bonds. These polysaccharides are produced and secreted by bacteria as part of their cell walls, capsules, or slime layers. They play various roles in bacterial physiology, including providing structural support, helping the bacteria to evade host immune responses, and facilitating adherence to surfaces.

Bacterial polysaccharides can be broadly classified into three categories:

1. Capsular polysaccharides (CPS): These are tightly associated with the bacterial cell surface and form a protective capsule around the bacterium. They are often involved in pathogenesis, as they can help bacteria to evade host immune responses by inhibiting phagocytosis and complement activation.

2. Cell wall polysaccharides: These are integral components of the bacterial cell wall and provide structural support. They include peptidoglycans, lipopolysaccharides (LPS), and teichoic acids. LPS, found in the outer membrane of Gram-negative bacteria, contains a core oligosaccharide and a highly antigenic O-polysaccharide that plays a crucial role in host immune recognition.

3. Exopolysaccharides (EPS): These are secreted by bacteria into their surrounding environment and can form a slimy layer known as a biofilm. Biofilms provide protection for the bacteria, making them more resistant to antibiotics and host immune responses. EPS can also serve as a source of nutrients and help bacteria adhere to surfaces, facilitating colonization and infection.

Bacterial polysaccharides have attracted significant interest in medical research due to their potential as vaccine candidates, diagnostic markers, and therapeutic targets.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

Title: Definition of 3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase in Medicine

3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase (PCT) is a vital enzyme in the biosynthetic pathway of aromatic amino acids, including phenylalanine, tyrosine, and tryptophan. These amino acids play crucial roles in various biological processes, such as protein synthesis, neurotransmitter production, and hormone synthesis. The enzyme PCT catalyzes the conversion of 3-phosphoshikimate (3PS) to 5-enolpyruvylshikimate-3-phosphate (EPSP), which is a key intermediate in this metabolic pathway, known as the shikimate pathway.

The reaction catalyzed by PCT can be described as follows:

3-Phosphoshikimate + Phosphoenolpyruvate → 5-Enolpyruvylshikimate-3-phosphate + Inorganic phosphate

Deficiency or impairment of the PCT enzyme can lead to disruptions in aromatic amino acid biosynthesis, which may result in various medical conditions and metabolic disorders. For instance, genetic mutations affecting the gene encoding PCT (aroA) have been linked to a rare autosomal recessive disorder called 3-phosphoshikimate 1-carboxyvinyltransferase deficiency or aromatic amino acid biosynthesis defect II. This condition is characterized by developmental delay, intellectual disability, seizures, and other neurological symptoms due to the impaired synthesis of aromatic amino acids and their downstream metabolites.

In summary, 3-Phosphoshikimate 1-Carboxyvinyltransferase is a crucial enzyme in the shikimate pathway responsible for the biosynthesis of aromatic amino acids. Genetic defects or impairments in PCT function can lead to metabolic disorders and medical conditions associated with disrupted aromatic amino acid synthesis.

Pulsefield Gel Electrophoresis (PFGE) är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att separera och analysera DNA-fragment baserat på deras storlek och laddning. Denna metod är speciell eftersom den kan separera mycket stora DNA-fragment (upp till 10 megabaser par) jämfört med traditionell gelélektrofores, som har begränsad separationseffektivitet för fragment större än 50 kilobaser par.

I PFGE-tekniken appliceras ett växlande elektriskt fält över en agarosagel innehållande DNA-prover, vilket orsakar att DNA-fragmenten migrerar genom gelén i en zickzackmönster. Detta hjälper till att reducera interaktionerna mellan DNA-fragmenten och gelématerialet, vilket möjliggör separation av mycket stora fragment.

PFGE används ofta inom bakteriologi för att typisera patogena bakterier och identifiera resistensgener och plasmider. Den är också användbar inom forskning och kliniska sammanhang för att undersöka strukturen och organisationen av komplexa DNA-molekyler, till exempel genom att jämföra genomet mellan olika individer eller stammar.

"Suppression, genetisk" refererer til mekanismer og processer, der reducerer eller inaktiverer udtrykket af bestemte gener. Dette kan opnås gennem forskellige mekanismer, herunder:

1. DNA-methylering: Tilføjelse af methylgrupper (-CH3) til specifikke positioner i DNA-strengen, hvilket ofte resulterer i reduceret transkription og udtryk af det pågældende gen.
2. Histonmodifikation: Ændringer af histonproteiner, der pakker DNA-strengen, kan også have en indvirkning på genudtryk. For eksempel kan acetylering af histoner føre til en åben struktur, der er mere tilgængelig for transskription, mens deacylering og andre modificeringer kan resultere i en mere tæt pakket struktur, hvilket reducerer transkriptionsaktiviteten.
3. RNA-interferens (RNAi): En proces, hvor små interferende RNA-molekyler (siRNA eller miRNA) binder til og destabiliserer specifikke mRNA-molekyler, hvilket forhindrer dem i at blive oversat til protein.
4. Transkriptionelle silencere: Specielle DNA-sekvenser, der rekrutterer proteiner, som aktivt undertrykker transkriptionen af nærliggende gener.
5. Genetisk imprinting: En proces, hvor et gen på en kromosom par er specifikt inaktiveret alt efter om det stammer fra moren eller faren. Dette resulterer i forskellig udtryk af det samme gen alt efter hvilken forælder det stammer fra.

Disse mekanismer spiller en vigtig rolle i reguleringen af genudtryk under udvikling, differentiering og homeostase, men de kan også være involveret i patologiske processer som kræft, neurodegenerative sygdomme og immunologiske lidelser.

Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.

Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

Tyfoid-paratyfoidvaccin är ett slags vaccin som ger immunitet mot tyfusfeber och paratyfus, två infektionssjukdomar som orsakas av bakterier i Salmonella-släktet. Det finns två huvudtyper av tyfoid-paratyfoidvacciner:

1. Inaktiverade vacciner: Dessa vacciner innehåller dödade bakterieceller och ger immunitet genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot bakterierna. Exempel på en inaktiverad tyfoidvaccin är Ty21a, som ges oralt (via munnen) i form av kapslar som tas upp under flera dagar.

2. Konjugerade vacciner: Dessa vacciner innehåller delar av bakterierna kopplade till ett protein och ger starkare och längre varaktig immunitet än de inaktiverade vaccinerna. Exempel på en konjugerad tyfoidvaccin är Typbar-TCV®, som ges injektionsvägs.

Båda typerna av tyfoid-paratyfoidvacciner ger skydd mot både tyfusfeber och paratyfus, men det kan variera hur länge immuniteten varar efter vaccinationen. Det är viktigt att notera att ingen vaccine är 100% effektiv och att andra försiktighetsåtgärder som handhygien och födoämneskontroll också bör vidtas för att förebygga spridning av sjukdomen.

'Letal dos 50' (LD50) är ett begrepp inom toxicologi och refererar till den dosen av ett ämne eller en substans som är dödlig för 50% av en population testdjur under specificerade försöksförhållanden. Det används ofta för att bedöma en substance toxicitet och uttrycks vanligtvis i viktsenheter per kroppsvikt, till exempel milligram per kilogram (mg/kg). Det bör dock noteras att LD50-värden kan variera mellan olika arter och att det inte nödvändigtvis är direkt överförbart till människor.

Kobamider är ett samlingsnamn för en grupp kompetitiva inhibitorer av enzymet CYP2E1, som metaboliserar (bryter ned) olika substanser i kroppen. Dessa kompetitiva inhibitorer hämmar CYP2E1:s aktivitet genom att binda till samma aktiva site på enzymet som substraten gör, vilket förhindrar att substraten bryts ned effektivt.

Kobamider är kända för sin förmåga att minska alkoholrelaterad skada på levern genom att hämma CYP2E1-medierad metabolism av etanol till acetaldehyd, en toxiskt ämne som bidrar till alkohollivréren. Exempel på kobamider inkluderar pyrazole och trichlormetiazid.

Det är värt att notera att kobamider också kan ha andra farmakologiska effekter, beroende på deras specifika kemiska struktur och egenskaper.

'Blindtarm' er en medisinsk betegnelse for den del af tyktarmen som ligger closest to tarmens begyndelse. Den kaldes også caecum. Blindtarmen har form som et slyngeformet, blindt sidesving og er forbundet til det øvrige tyktarms system via en smal passage kaldet ileocecal valv (Bauhins klap).

Blindtarmen har en gennemsnitlig længde på cirka 3-4 centimeter og er beliggende i den nedre del af mavesystemet, hvor den hjælper med at absorbere vand og elektrolytter fra afføringen. I blindtarmen findes også en stor mængde bakterier, der spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af visse kostkomponenter, herunder komplekse kulhydrater og proteiner.

Visse sygdomme kan ramme blindtarmen, herunder blindtarmsbetændelse (appendicitis), hvor der dannes et inflammatorisk respons i blindtarmens slimhinde, ofte som følge af en forsnævring eller obstruktion af blindtarmens lysning. Andre sygdomme omfatter blindtarmscancer (appendiceal cancer) og blindtarmsulvus (appendiceal diverticulitis).

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Tiamin, också känt som vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i kroppens energiproduktion och nervsystemet. Det hjälper till att konvertera kolhydrater, fetter och protein till energi, samt stödjer hjärtfunktionen, muskelkontrollen och nervsignaleringen. Tiamin finns naturligt i flera livsmedel som hela grönsaker, nötter, frön, kött, fisk och ägg. Dessutom tillsätts det ofta i vissa livsmedel, till exempel vissa mjölkprodukter och spannmålsprodukter, för att förebygga brist på vitamin.

I medicinsk kontext refererar R-faktorer till en typ av bakteriell resistans mot antibiotika. Specifikt beskriver R-faktorn de genetiska element som kodar för en eller flera resistensgener, som kan överföras mellan olika bakteriestammar genom horisontell generöverföring. Detta kan leda till spridning av antibiotikaresistens bland olika bakteriepopulationer och gör det svårare att behandla infektioner orsakade av resistanta bakterier. R-faktorer kan vara plasmider, transposoner eller kromosomala integroner som innehåller gener för resistens mot antibiotika såsom betalaktamaser (för pennicillinresistens), aminoglykosidaser (för gentamicinresistens) och tetracyklinresistens.

Peyer's plaque är en typ av lymfoid nod (samling av lymfceller) som finns i terminalen del av ileum, den sista delen av tunntarmen. Dessa plakor fungerar som en del av immunförsvaret och hjälper till att övervaka och försvara mot infektioner som kan komma in via tarmarna. De är speciellt rika på B-lymfocyter, som producerar antikroppar, och dendritceller, som presenterar antigen till T-celler. Peyer's plakor har en viktig roll i att underhålla homeostasen i tarmens mikrobiot och att aktivera immunförsvaret när det behövs.

Nikotinamidmononukleotid (NMN) är ett kemiskt compound som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll i cellers energiproduktion. Det är en ester av nikotinamid, en form av vitamin B3, och ribos, en sockerart. NMN är en prekursor till Nikotinamidadenindinukleotid (NAD+), ett koenzym som är involverat i flera viktiga cellulära processer, inklusive energiproduktion, DNA-reparation och celldelning. Nivåerna av NAD+ minskar med åldrande och vissa sjukdomstillstånd, och förhöjda nivåer av NMN har visat sig öka NAD+-nivåerna i djurmodeller, vilket kan ha potentialen att fördröja åldrandet och behandla olika sjukdomar.

Nitrosoguanidine är ett kemiskt ämne som används som konserveringsmedel och desinfektionsmedel inom laboratoriemedicin. Det är en nitrosoguanidinderivat med formeln H2NNOC. Den är irriterande för hud, ögon och slemhinnor och kan vara cancerogent vid långvarig exponering.

The Phosphoenolpyruvate (PEP) Sugar Phosphotransferase System (PTS) is a complex of membrane-bound proteins that functions as a major transport and phosphorylation system for various sugars in bacteria. It is a unique mechanism for sugar uptake and phosphorylation, which distinguishes it from other active transport systems.

The PTS system consists of two general components: the enzyme I (EI) and histidine-containing phosphocarrier protein (HPr), which form the cytoplasmic part of the system, and the sugar-specific permeases, also known as enzyme II (EII) complexes, that are integrated into the bacterial cell membrane.

The process begins with the phosphorylation of EI by PEP, which is a high-energy phosphate donor. Once phosphorylated, EI transfers its phosphate group to HPr, creating a phospho-HPr intermediate. The sugar-specific EII complex then receives the phosphate group from the phospho-HPr and uses it to phosphorylate and transport the incoming sugar molecule across the cell membrane.

The PTS system plays a crucial role in bacterial metabolism, as it not only facilitates the uptake of sugars but also regulates various metabolic pathways by controlling the activity of key enzymes. Additionally, the PTS system has been implicated in bacterial virulence and pathogenesis, making it a potential target for developing new antibiotics and therapies.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

Biotransformering är en process där ett kemiskt ämne, till exempel en läkemedelssubstans, omvandlas till ett nytt ämne inom en levande organism, vanligen genom en biokemisk reaktion. Denna process katalyseras ofta av enzymer och sker i cellernas cytoplasma, mitokondrier eller i andra subcellulära kompartment. Biotransformeringen kan resultera i att ämnet blir mer vattenlösligt och därmed lättare utsöndras från kroppen, eller också kan det bildas nya aktiva metaboliter med egna farmakologiska effekter. Processen är viktig för att reglera läkemedelskoncentrationen i kroppen och minska toxiciteten av främmande ämnen.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen. Det produceras naturligt av aktinobakterien Streptomyces griseus och är verksamt mot en rad olika bakterier, inklusive gramnegativa och grampositiva stavbakterier samt mykobakterier.

Streptomycin fungerar genom att binda till den 30S-subenheten av bakteriens ribosomer och på så sätt stör proteintranslationsprocessen, vilket leder till bakteriedödande effekt. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, som exempelvis tuberkulos och pest.

Sedan 1940-talet har streptomycin varit en viktig del i behandlingen av olika infektionssjukdomar, men på grund av ökad resistens hos vissa bakteriestammar och förekomsten av biverkningar används det numera oftare i kombination med andra antibiotika.

Medicinskt sett kan "kött" definieras som det muskulärt vävnadsmaterialet som härstammar från djur, vanligtvis tamdjur som nötkreatur, får, gris och höns. Kött innehåller protein, fett, vitaminer och mineraler och är en viktig källa till näringsintag för många människor. Det bör tillagas fullständigt före konsumtion för att undvika sjukdomar som orsakas av bakterier eller parasiter som kan finnas i rått kött.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Bacteriofag P22 är en typ av bakteriofag, eller bacteriovirus, som infekterar och parasiterar på bacterien Salmonella enterica. Bacteriofagen består av ett icke-förstorat, dubbelt layerd, icosahedralt huvudpartikel (kapsid) med en diameter på ungefär 60 nanometer och en svansliknande struktur som är cirka 15 nanometer i diameter och 220 nanometer lång.

P22-bakteriofagen har en dubbelsträngad DNA-genom som kodar för de proteiner som behövs för att replikera sig själv och producera nya viruspartiklar inne i värdcellen. När P22 infekterar en Salmonella-cell kan det antingen genomföra en lytisk cykel, där den till slut dödar värdcellen och frisätter nya viruspartiklar, eller en tempererad cykel, där den integrerar sin genetiska information i värdcellens kromosom och kan förbli latent tills värdcellen delar sig.

Bakteriofagen P22 är ett viktigt forskningsverktyg inom molekylärbiologi och genetik, där den används för att studera olika aspekter av bakteriovirusinfektioner och genetisk rekombination.

Bakteriell vidhäftning, eller bacterial adhesion, är en medicinsk term som refererar till sättet som bakterier kan fästa sig vid olika ytor, till exempel celler eller medicinska implantat. Detta sker genom att bakterierna producerar speciella proteiner, så kallade adhesiner, som kan binda till specifika receptorer på värdcellernas yta. När bakterierna har fäst sig kan de sedan bilda biofilm, en samling av bakterier och extracellulära material, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.

Bakteriella fimbrier är smala, proteinbaserade utskott som sticker ut från ytan på många gram-negativa bakteriers cellmembran. De används av bakterierna för att fastna på olika ytor, till exempel celler eller kateter, och kan spela en roll i infektionsprocessen genom att hjälpa bakterien att kolonisera värden. Fimbrier är ofta specifika för vissa bakteriestammar och kan variera i antal och längd. De kan också delta i cell-cell-kontakt och bilda mikrokolonier eller biofilm.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

Histidinol är ett derivat av den essentiella aminosyran histidin. Det är en föregångare till histidin i cellens metabolism och fungerar som en provisorisk aminosyra innan histidin syntetiseras fullständigt inuti cellen. Histidinol har också visat sig ha viss biologisk aktivitet som en reduktant och antioxidativ agent, men det används inte kliniskt som ett läkemedel.

I medicinska sammanhang används begreppet "fjäderfä" ofta för att referera till djur som tillhör klassen Aves, som är de nu levande fåglarna och deras utdöda närmaste släktingar. Fåglarna kännetecknas av att de har fjädrar, ett skallegg, en väldefinierad syrinx (röstkällare), och starka musklerna i bröstet som möjliggör aktiv flykt.

Det är värt att notera att det medicinska bruket av begreppet "fjäderfä" kan variera beroende på kontext, men ofta används det för att skilja fåglar från andra djurgrupper som till exempel pungdjur eller däggdjur.

Isoleucin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in via kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv. Det är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner. Isoleucin har en kolviformad sidokedja och är hydrofob, vilket betyder att den undviker vatten.

I medvetandegörande sammanhang kan isoleucin vara involverat i neurotransmissionen och har visats påverka exciterande neuroners aktivitet i hjärnan. Dessutom är isoleucin en källa till energi för muskler under fysisk ansträngning, eftersom det kan omvandlas till glukos eller pyruvat i musklerna.

Icke-medicinskt kan isoleucin även vara ett supplement som marknadsförs för att stödja muskelväxt och återhämtning efter träning, men det finns begränsad forskning som stöder dessa påståenden.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Heptoser är en typ av monosackarider, eller enkla sockerarter, som innehåller sju kolatomer. Det finns flera olika slags heptoser, men de två vanligaste är mannose och L-gulonat. Heptoser är viktiga building blocks i celldelning och glykosylering, en process där sockermolekyler kopplas till proteiner och lipider för att stabilisera deras struktur och funktion. Heptoser kan också spela en roll i cellernas energiproduktion och immunförsvar.

"Bakteriologiska tekniker" är en samling metoder och procedurer som används inom bakteriologi, en gren av mikrobiologi som fokuserar på studiet av bakterier. Definitionen kan variera beroende på kontext, men inkluderar ofta:

1. Kultivering: En metod för att odla och frodas bakteriekolonier på en näringsrik medium, såsom agarplatta eller agarlåda. Detta gör det möjligt att identifiera och studera specifika bakteriestammar.

2. Färgningstekniker: Används för att skilja olika typer av bakterier åt baserat på deras morfologi, såsom form, storlek och färg. Exempel på färgningstekniker inkluderar Gram-färgning, som används för att indela bakterier i två grupper - grampositiva och gramnegativa - baserat på skillnader i deras celleväggar.

3. Biokemiska test: Används för att identifiera specifika egenskaper hos en bakteriestam, såsom produktion av enzymer eller toxiner. Exempel på biokemiska test inkluderar katalasreaktionstestet och oxidasreaktionstestet.

4. Genetisk analys: Används för att studera bakteriens genetiska material, såsom DNA och RNA. Detta kan involvera metoder som PCR (polymeraskedjereaktion), DNA-sekvensering och genetisk manipulation med hjälp av plasmider och transfektion.

5. Serologi: Används för att identifiera antikroppar i blodserum som reagerar med specifika bakterieproteiner. Detta kan användas för att diagnostisera infektioner orsakade av bakterier.

6. Bioinformatik: Används för att analysera stora datamängder från genetiska och proteomiska studier av bakterier. Detta kan involvera metoder som sekvensering, strukturförutsägelse och funktionsanalys av gener och protein.

I et biologiskt eller medicinskt sammanhang kan "regulon" definieras som en grupp av gener som regleras koordinerat av samma regulatorprotein eller samma promotorregion. Detta innebär att när reguleringsmekanismen aktiveras kommer alla gener i regulonen att påverkas och ändra sin uttryckningsnivå. Reguloner är viktiga för cellers förmåga att anpassa sig till olika miljöförhållanden genom att koordinera aktiviteten hos en grupp relaterade gener.

Fosfotransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar överföringen av en fosfatgrupp från en donatormolekyl till en acceptormolekyl. Denna reaktion kallas för fosforylering och är en central mekanism i cellens energihushållning, signaltransduktion och näringsmetabolism.

Det finns olika typer av fosfotransferaser beroende på vilken donator- och acceptormolekyl som är inblandad i reaktionen. Exempel på fosfotransferaser inkluderar:

1. Kinaser: överför fosfatgruppen från ATP till en protein- eller kolhydratmolekyl.
2. Fosfatas: avlägsnar en fosfatgrupp från en molekyl, ofta för att aktivera eller inaktivera en biologisk funktion.
3. Fosfotransferaser som överför fosfatgrupper mellan kolhydrater, lipider och nukleotider.

Fosfotransferasreaktioner är viktiga för cellens homeostas och reglering av olika cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, ämnesomsättning och energiproduktion.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Bakteriel läkemedelsresistens definieras som förekomsten eller utvecklingen av motstånd hos bakterier mot en eller flera läkemedel, vilket gör att de blir mindre känsliga för behandling med antibiotika eller andra antimikrobiella medel. Detta kan inträffa på grund av genetiska ändringar hos bakterierna som orsakar förändringar i deras svarsmekanismer till läkemedlen, vilket gör att de kan överleva trots behandlingen.

Bakteriel läkemedelsresistens är ett allvarligt globalt hälsoproblem som hotar effektiviteten av antibiotika och andra antimikrobiella medel. Det kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för sjukvården. För att förebygga bakteriel läkemedelsresistens rekommenderas rationell användning av antibiotika och andra antimikrobiella medel, samt införande av goda smittskydds- och hygienpraktiker.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

Ramnos, också känt som Rhamnose, är en hexos, en typ av monosackarid, som består av sex kolatomer. Det är en deoxysyra, vilket betyder att det saknar en hydroxylgrupp (-OH) som vanligtvis finns på den sjätte kolatomen hos en hexos. Ramnos förekommer naturligt i vissa glykosider och polysackarider hos växter och mikroorganismer, men det är inte speciellt vanligt hos djur. Det har potentialen att användas inom medicinen för behandling av olika sjukdomar, till exempel kan det hämma bakteriens förmåga att bilda biofilm och på så sätt göra dem mer känsliga för antibiotika.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Membrantransportproteiner är proteiner som spänner över cellytans membran och aktivt transporterar molekyler, joner eller vattenmolekyler genom membranet. Dessa proteiner kan vara specifika för en viss substans och kan verka som aktiva transportörer (där energibeslutas används för att pumpa substansen upp- eller nedför ett koncentrationsgradient) eller passiva transportörer (där substansen transporteras med gradienten). Membrantransportproteiner är väsentliga för cellens homeostas och kommunikation med sin omgivning.

Arabinose is a monosaccharide, or simple sugar, that is commonly found in the cell walls of certain bacteria and plants. It is a pentose, meaning it contains five carbon atoms, and has the chemical formula C5H10O5. Arabinose can exist in both a straight-chain and ring form.

In the body, arabinose can be metabolized by some organisms, including humans, but it is not considered an essential nutrient because it can be synthesized from other sugars. However, arabinose has been studied for its potential health benefits, such as its ability to lower cholesterol levels and improve insulin sensitivity.

Arabinose is also used in the food industry as a sweetener and a source of dietary fiber. It is often found in fruits, vegetables, and grains, and can be extracted for use as a functional food ingredient.

Vitamin B12, også kendt som cobalamin, er et vigtigt næringsstof, der spiller en central rolle i flere vital funktioner i kroppen. Det er essentielt for den normale funktion af nerver og hjernen, og det er også nødvendigt for at producere DNA og røde blodceller. Vitamin B12 findes naturligt i visse levnedsmidler, herunder kød, fisk, æg og mælkeprodukter.

Vitamin B12 er et vandopløseligt vitamin, der indeholder cobalt. Det findes i to former: metylcobalamin og adenosylcobalamin, som begge er aktive former af vitaminet. Derudover findes der også inaktive former, herunder hydroxocobalamin og cyanocobalamin, som kan konverteres til de aktive former i kroppen.

Mangel på vitamin B12 kan føre til en række sundhedsproblemer, herunder anemimi, neurologiske symptomer som f.eks. følelsesløshed, svingende muskelkraft og forvirring, samt øget risiko for hjertesygdomme. Mangel på vitamin B12 kan skyldes en manglende indtagelse af levnedsmidler, der indeholder vitaminet, eller en utilstrækkelig absorption fra tarmen. Vitamin B12-mangel er særligt udbredt blandt ældre mennesker og vegetarer.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

En sigma-faktor är ett protein som spelar en viktig roll i initieringen av transkription, den första steget i produktionen av proteiner i bakterier. Sigma-faktorn binder till det RNA-polymerasenzym, som är ansvarigt för att kopiera DNA:t, och hjälper till att rikta det till rätt plats på DNA-molekylen där transkriptionen ska starta. Det finns flera olika sigma-faktorer i bakterier, var och en av dem är specialiserade för att initiera transkription av specifika grupper av gener under olika cellulära förhållanden.

'Shigella' är ett släkte av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavformade bakterier inom familjen Enterobacteriaceae. Dessa bakterier orsakar en typ av infektionssjukdom som kallas shigellos, även känd som dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras ofta av mag- och tarmbesvär, blodiga diarréer och feber. Shigella-infektioner sprids främst via förorenat vatten eller mat, men kan även överföras direkt från person till person genom fäkal-orala smitta. Det finns flera olika arter av Shigella, varav Shigella dysenteriae är den mest kända och orsakar ofta de allvarligaste sjukdomsfallen.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

Mikrobial livsduglighet (eng. Microbial viability) refererar till förmågan hos en mikroorganism, som en bakterie eller svamp, att fortleva och reproducera sig under specifika förhållanden. Det inkluderar både cellens strukturella integritet och dess metaboliska aktivitet.

En livsduglig mikroorganism är en som kan växa, dela sig och genomföra sina cellulära processer under givena miljöförhållanden. Detta innebär att den har tillgång till näringsriktiga substance, syre (om den behöver det) och lämplig temperatur, pH och tryck.

Det är viktigt att notera att mikrobial livsduglighet inte nödvändigtvis betyder att en mikroorganism är farlig eller patogen. Det betyder bara att den kan överleva och reproducera sig under specifika förhållanden.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

Igelkottar är små däggdjur tillhörande familjen igelkottar (Erinaceidae). De kännetecknas främst av sina taggar, som är smala, styva hår fyllda med luft. Taggarna fungerar som ett effektivt försvar mot predatorer, då de sticker ut vid fara och kan orsaka betydande obehag när de träffar på huden.

Igelkottar lever i stora delar av världen, men de flesta arter förekommer i Afrika och södra Europa. De är nattaktiva djur som livnär sig på insekter, maskar, snäckor och små ryggradsdjur. Igelkottarnas kroppslängd varierar mellan 15 och 30 centimeter, och de kan väga mellan 200 gram och 1,5 kilogram beroende på art.

I Sverige förekommer en art av igelkott, den vanliga igelkotten (Erinaceus europaeus). Den är ett populärt trädgårdsdjur som ofta ses i trädgårdar och parker under sommarmånaderna. Igelkotten sover vinterdvala från oktober till mars, då den söker sig till en lya och går in i ett stelt tillstånd där den lever på sina fettspeck.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

"Virulensfaktorer" er biokemiske stoffer eller mekanismer som bakterier, svamp eller andre mikroorganismer bruker for å skade værtscellen eller værtens fysiologi, og på den måten fremme sykdomsprosessen. Disse faktorene kan være egne proteiner, toksiner, enzymer eller andre molekyler som ødelegger værttissuer, evner å klare værtsforsvarsmekanismer eller å forstyrre værtsfunksjoner. Virulensfaktorer kan hjelpe mikroorganismene til å spreide seg i kroppen og overleve i værtmiljøet.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

I'm sorry for any confusion, but "Urocanathydratas" doesn't appear to be a recognized term in medicine or biochemistry. It's possible there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain context or field. If you have more information or if there's a different term you meant to ask about, please let me know!

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.

Sockersyror, även kända som monosackarider eller enkla socker, är en typ av kolhydrat som består av en enkel sugringring. De har en kemisk formel som kan skrivas som (CH2O)n, där n är ett heltal som varierar från 3 till 7. De vanligaste sockersyrorna inkluderar glukos (dextros), fruktos (levulos) och galaktos, som alla har sex kolatomer. Andra exempel på sockersyror är ribos (ett pentos) och dessulfo (ett hexos).

Sockersyror kan vara linjära eller cykliska, beroende på om de har en öppen sockerring eller en sluten sockerring. De flesta sockersyror förekommer i naturen som cykliska socker, där den linjära sockerringen har cycliserats genom att en hydroxylgrupp (–OH) och en hydrogenatom (–H) bildar en eterbindning mellan kolatomen vid position 1 och 5 i ringen.

Sockersyror är viktiga källor av energi för levande organismer, eftersom de kan oxideras till koldioxid och vatten genom cellandningen, en process som frigör energiriket ATP. De kan också syntetiseras från andra kolhydrater eller föreningar i processer som fotosyntesen och glukoneogenes.

I medicinsk kontext kan sockersyror vara av intresse när de används som diagnostiska markörer för olika sjukdomstillstånd, till exempel när blodsockret är högre än normalt (hyperglycemi) eller lägre än normalt (hypoglycemi). Även för att spåra diabetes och försöka hålla blodsockret på en jämn nivå.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

"Aerobic" er en betegnelse for en biokemisk proces som skjer i tilstedeværelse av ilt. Det vil si at organismen eller celletypen bruker ilt for å oksidere substrater og frigjøre energi. Dette inkluderer også cellens respirasjon, hvor glukose oxideres til koldioxid og vann for å produsere ATP (adenosintrifosfat), som er en energibærer i cellen.

Så en medisinsk definisjon av "aerobios" vil være: "relatert til eller involverende biokjemisk aktivitet som skjer i tilstedeværelse av ilt, inkludert celleleg respirasjon."

Tryptofan syntase (TPS) er en nøkkelenzymkompleks i den biosyntetiske sti for aminosyren tryptofan. TPS katalyserer den siste og begrænsende reaksjon i tryptofansyntesen, som involverer konversjonen av indol-3-glycerolfosfat (IGP) og serin til tryptofan, en essensiell aminosyre for mennesker og andre organismer. TPS består av tre underenheter: Tryptofan syntase alfa (TSA), Tryptofan syntase beta (TSB), og Tryptofan syntase sirkulær (TSC). Disse enhetene interagerer for å danne en funksjonell kompleks som regulerer tryptofansyntesen i bakterier, planteceller og svamp. Mutasjoner i gener som koder for TPS-enheter kan føre til nedsatt aktivitet av TPS og resultere i en sykdom kalt akut intermitterende porfyri (AIP), som karakteriseres av smertefulle abdominelle kramper, mentale forstyrrelser og hudforandringer.

Kloramfenikol är ett bredspektrumantibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakterier, till exempel i samband med mjältbrandsinflammation, meningit, lunginflammation och hudinfektioner.

Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion eller som tablett, beroende på typen av infektion och patientens hälsotillstånd. Liksom med alla antibiotika kan överanvändning eller felaktig användning av kloramfenikol leda till resistens hos bakterier. Dessutom kan kloramfenikol ha allvarliga biverkningar, särskilt på benmärgen och blodbildande organ, varför det endast ska användas när andra antibiotika inte är lämpliga eller har visat sig verka otillräckligt.

Polymyxin B är ett antibiotikum som tillhör gruppen polypeptidantibiotika. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Polymyxin B fungerar genom att påverka bakteriens cellmembran och orsaka läckage av intracellulära joner och andra molekyler, vilket leder till celldöd. Det kan användas som en del av kombinerad terapi med andra antibiotika för att behandla särskilt svåra infektioner.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

Paratyfus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Paratyphi. Sjukdomen är mycket lik tyfoidfebern, som orsakas av Salmonella Typhi, men tenderar att vara mildare i sin art. Symptomen på paratyfus inkluderar feber, hosta, magont, diarré eller konstipation, och muskel- och huvudvärk. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer såsom blodförgiftning eller hjärninflammation. Paratyfus sprids främst via kontaminerad mat och vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad individ.

Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera kemiska reaktioner involverade i ämnesomsättningen. De två viktigaste transaminaserna är aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT). Dessa enzymer finns naturligtvis i höga koncentrationer i lever, hjärta och muskler. Nivåerna av dessa enzymer i blodet kan mätas för att undersöka skador på lever eller andra organ. Oftast används förhöjda nivåer av AST och ALT som markörer för leverfunktionsstörningar, till exempel vid leverinflammation eller levercellsdöd (hepatocellulär nekros).

"Poriner" er en betegnelse for små, membranproteiner som fungerer som kanaler gjennom cellevæggene hos bakterier og andre encelled organismer. Disse poriner tillater passegen av vann, ioner og små molekyler mellom det interne cellemiljøet og omgivelsen. Porinene spiller en viktig rolle i transporten av næringsstoffer og andre nødvendige molekyler inn i cellen, samt i utskillelse av avfallsmolekyler og toksiner fra cellen. Det finnes forskjellige typer poriner som er spesifikke for bestemte substrater eller størrelser på molekyler. Porinene kan også være involvert i resistens mot antibiotiske lægemidler og andre skadelige faktorer i cellens omgivelse.

Tarmslemhinna, också känd som kolonslemhinna eller colonmucosa, är den inre ytan av tjocktarmen (colon) som är tapetformad av epitelceller och underliggande bindväv. Den består av tunna, cylindriska epitelceller som sitter tätt intill varandra och bildar ett slags skyddande skikt. Dessutom innehåller tarmslemhinna blodkärl, lymfkärl och nervceller som hjälper till att absorbera näringsämnen, transportera bort avfall och reglera tarmfunktionerna. Tarmslemhinnan är också viktig för immunförsvaret eftersom den innehåller celler som producerar antikroppar och andra substanser som hjälper till att bekämpa infektioner.

"Hydrolyase" är ett samlingsnamn för enzymer som katalyserar hydrolysreaktioner, det vill säga reaktioner där vattenmolekyler spjälkas och binder till en molekyl, vilket resulterar i att en kemisk bindning bruts upp. Hydrolyaser underlättar denna process genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för reaktionen att inträffa.

Exempel på hydrolyaser inkluderar:

* Proteas (som bryter ner proteiner till aminosyror)
* Amylaser (som bryter ner stärkelse till sockerarter)
* Lipaser (som bryter ner fetter till glycerol och fettsyror)

Dessa enzymer är viktiga för många biologiska processer, såsom näringsupptag och celldelning.

Nalidixic acid är ett läkemedel som tillhör gruppen kväveförenade antibiotika och används främst för behandling av urinvägsinfektioner. Det verkar genom att störa bakteriens DNA-replikation och på så sätt stoppa dess tillväxt och multiplikation. Nalidixic acid är aktivt mot flera gramnegativa bakterier, men har begränsad verkan mot grampositiva bakterier och anaeroba bakterier. Det kan orsaka allvarliga biverkningar som krampanfall och skall därför inte användas hos patienter med epilepsi eller andra neurologiska störningar.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Etanolamin-ammoniaklyas, eller etanolamin-decarboxylase, är ett enzym som katalyserar en kemisk reaktion där aminosyran etanolamin bryts ner till acetaldehyd och ammoniak. Reaktionen sker i två steg: först avkopplas en karboxylgrupp från etanolamin, varefter den resulterande gruppen avgår som koldioxid. Detta efterföljs av en deprotonering och eliminering av en väteatom, vilket ger upphov till bildandet av acetaldehyd.

Reaktionen kan skrivas som följer:

Etanolamin + H+ --> acetaldehyd + NH3 + CO2

Detta enzym förekommer naturligt i bakterier och djur, och spelar en viktig roll i ämnesomsättningen. Dessutom kan det ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av sjukdomar som orsakas av störningar i etanolaminmetabolismen.

'Salmonella paratyphi C' är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber och tarmsjukdom hos människor. Bakterien överförs vanligtvis via förorenad mat eller vatten som har kontaminerats av avföring från en smittad individ. Symptomen på infektion kan vara diarré, magkramper, feber och trötthet. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom septisk chock eller skada på inre organ. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med Salmonella paratyphi C, men det är fortfarande viktigt att vidta god hygien och koka maten ordentligt för att minska risken för infektion.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Beta-galaktosidase, också känt som beta-D-galaktosidase, är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter, så kallade glykosider, i kroppen. Detta enzym är specifikt involverat i nedbrytningen av galaktos, ett socker som finns i mjölk och visst växtmaterial.

Beta-galaktosidase bryter ned komplexare sockermolekyler till enklare sockerarter genom att klyva en specifik bindning mellan två sockermolekyler, vilket gör det möjligt för kroppen att absorbera och använda dem som näringsresurser.

Detta enzym är viktigt för nedbrytningen av laktos, ett disackarid som består av glukos och galaktos, i mjölkprodukter. Vissa individer saknar tillräckligt med aktivt beta-galaktosidas enzym, vilket orsakar en förhöjd koncentration av laktos i mag-tarmsystemet och kan leda till symptom som diarré, buksmärtor och flatulens. Detta tillstånd kallas ofta laktosintolerans.

Livsmedelskonservering definieras som processer och metoder som används för att förlänga hållbarheten och säkerställa säkerheten hos livsmedel, genom att förhindra eller fördröja kemiska, fysiska och mikrobiella förändringar som kan leda till förruttnelse, skada eller sjukdom. Detta kan uppnås genom olika metoder såsom termisk behandling (till exempel pasteurisering och större upphettning), torkning, saltning, syrning, tillägg av konserveringsmedel och försegling under modifierad atmosfär. Syftet med livsmedelskonservering är att förhindra förruttnelse, förlänga hållbarhetstiden och minska risken för matförgiftning.

'Shigella flexneri' är en art av bakterier som orsakar sjukdomen shigellos, även känt som dysenteri. Bakterien infekterar främst tarmarna och sprids vanligtvis via förorenat vatten eller mat. Infektionen kan leda till diarré, magkramper, feber och i vissa fall blodig diarré. Sjukdomen är vanligare i områden med sämre sanitära förhållanden, men kan drabba personer över hela världen.

'Livsmedelshantering' (förekommer även på svenska som 'livsmedelsförvaltning') är ett samlingsbegrepp för de olika aspekter av hanteringen och kontrollen av livsmedel, inklusive produktion, bearbetning, distribution, försäljning och konsumtion. Det innefattar också lagstiftning, reglering och övervakning av livsmedelsbranschen för att säkerställa att livsmedel är trygga, hälsosamma och etiskt producerade.

En medicinsk definition kan vara: "Livsmedelshantering är en multidisciplinär process som inkluderar alla aspekter av produktion, förädling, distribution, försäljning och konsumtion av livsmedel, med fokus på att säkerställa trygghet, kvalitet, hälsosamhet och etisk integritet i hela livsmedelskedjan."

A cell-free system är en definierad miljö utanför levande celler där biokemiska reaktioner kan ske med hjälp av extrakterade intracellulära komponenter, till exempel enbart ribosomer, enzymer eller andra proteiner. Detta möjliggör studier och manipulationer av specifika biologiska processer utan att behöva ta hänsyn till komplexiteten hos hela celler.

Exempel på cell-free system är:

1. In vitro translationssystem: Detta system består av extrakterade ribosomer, tRNA, enzymer och andra proteiner som behövs för att syntetisera protein från mRNA in vitro.
2. PCR (Polymerase Chain Reaction): Även om detta inte är ett proteintranslationssystem, använder man en polymeras, enzymet som kopierar DNA, i en cell-free miljö för att amplifiera specifika DNA-sekvenser.
3. Cell-free glykolys: Genom att extrahera glykolytiska enzymer och substrater från celler kan man skapa ett system där man kan studera energiproduktionen i glykolysen utan att behöva oroa sig för andra cellulära processer.

Cell-free system används ofta inom grundläggande forskning, syntetisk biologi och medicinsk forskning för att studera och utveckla nya terapeutiska strategier.

Acetolaktat-syntase (ALS) er en nøgleenzym i biosyntesen av de forskjellige aminosyrer leucin, isoleucin og valin hos planter, svampe og bakterier. ALS katalyserer den første steg i syntesen av disse aminosyrerne, som er essensielle for livet. Det foregår i plastider hos planter og i cytoplasma hos bakterier.

ALS konverterer to pyruvatmolekyler til acetolaktat under frigivelse av koenzym A (CoA) og en molekyle koldioxid (CO2). Acetolaktat kan deretter omdannes til α-acetoacetat, som er et intermediat i syntesen av leucin. I tillegg kan acetolaktat omdannes til valin og isoleucin gjennom ytterligere enzymatiske reaksjoner.

Mutasjoner i genen for ALS kan føre til nedsatt aktivitet av enzymet og resultere i en rekke medisinske tilstander, inkludert kostfølsomme sykdommer og neuropatisk smerte.

Azaguanine är en analog av nucleotid som påminner om guanin, en av baserna i DNA och RNA. Azaguanin kan ersätta guanin i DNA och RNA, men det kan också orsaka mutationer eftersom det kan para sig med både cytosin och thymin (i DNA) eller uracil (i RNA). Azaguanin används inom forskning och medicin, till exempel som en del av behandlingen av vissa typer av cancer.

Den medicinska termen för "blodets bakteriedödande förmåga" är "bactericidal activity of blood." Det beskriver förmågan hos blodet att döda eller inaktivera bakterier. Denna förmåga beror främst på närvaron av vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, och deras förmåga att fagocytera (dvs. omsluta och förinta) främmande partiklar som bakterier. Dessutom kan vissa proteiner i blodplasma, till exempel komplementproteiner och defensiner, bidra till bakteriedödande verkan.

Det är viktigt att notera att blodets bakteriedödande förmåga kan variera mellan individer och kan påverkas av olika faktorer som immunförsvar, ålder, sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandling.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

'Extrachromosomal inheritance' refererar till ärftlighetsmönstret där genetisk information inte förs över via de vanliga kromosomerna, utan istället via extrakromosomala DNA-molekyler som plasmider eller mitokondrier. Detta kan leda till en särskild form av ärftlighet som inte följer de traditionella Mendelska reglerna för ärftlighetsmönster på kromosomenivå.

Extrakromosomal nedärvning kan ses i vissa enkelkcelliga organismer, men även hos komplexa eukaryota organismer som djur och växter. Ett exempel på extrakromosomal nedärvning är mitokondriell arftlighet, där genetisk information förvaras i mitokondrier istället för kromosomer. Detta kan leda till att specifika egenskaper eller sjukdomar ärvas på ett icke-Mendelskt sätt, eftersom mitokondriellt DNA inte blandas under meiosen och istället förs över i sin helhet från moder till avkomma.

Kemotaxi är ett fenomen där celler, ofta vita blodcellar som neutrofila granulocyter eller dendritiska celler, rör sig i respons på kemiska signaler i sin omgivning. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret då cellerna kan flytta sig till olika delar av kroppen för att bekämpa infektioner eller reparera skador. Kemotaxi kan också spela en roll inom cancerutvecklingen, där cancerceller kan använda sig av denna process för att sprida sig till andra delar av kroppen under metastasprocessen.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

Bakteriel transformation är ett fenomen där en bakteriecell kan ta upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning och integrera det i sitt eget genombibliotek. Detta innebär att den bakteriecellen kan få nya genetiska egenskaper som inte är ärftliga till efterkommande generationer, utan istället beror på miljöfaktorer.

Denna process upptäcktes av Frederick Griffith 1928 när han arbetade med två olika typer av pneumokocker (bakterier som orsakar lunginflammation). Han fann att en typ av icke-virulenta bakterie (som inte orsakar sjukdom) kunde överföra genetiskt material till en annan typ av virulenta bakterie (som orsakar sjukdom), vilket resulterade i att den virulenta bakterien blev icke-virulent. Griffith kallade detta fenomen för transformation.

Idag används bakteriell transformation som en viktig teknik inom molekylärbiologi för att studera genetiska mekanismer och skapa genmodifierade organismer med önskvärda egenskaper, till exempel för produktion av proteinmediciner.

Pantothensyra, også kjent som vitamin B5, er en viktig organisk syrere som fungerer som et ko-enzym i mange biokjemiske prosesser i kroppen. Det spiller en sentral rolle i produksjonen av energirik store molekyler som f.eks. ATP (Adenosintrifosfat) og NADH (Nikotinamidadensindihydrogenas). Pantothensyra er også nødvendig for syntesen av steroidhormoner, fedtsyrer, neurotransmittere og andre essensielle kroppsstoffer. Det finnes naturlig i mange levnedsmidler som f.eks. kjøtt, fisk, grønnsaker, nøtter og fullkornprodukter. Mangel på pantothensyra er veldig sjeldent hos mennesker, men kan føre til træthed, søvnløshet, muskelkramper, irritasjon og andre symptomer.

Bacterial shedding refers to the release or discharge of bacteria from an infected individual into their environment. This can occur through various routes, such as respiratory droplets, fecal matter, or skin lesions, depending on the type of bacterial infection. The shedding of bacteria can contribute to the transmission and spread of infectious diseases, particularly in settings where there is close contact with others, such as hospitals, nursing homes, and schools. It is an important consideration in infection control and prevention measures.

Enligt IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) är en transferas ett enzym som katalyserar överföringen av en funktionell grupp (-X), till exempel en sockergrupp, från ett donormolekyl till ett acceptormolekyl i en kemisk reaktion. Transferaser kan delas in i olika klasser beroende på vilken typ av funktionell grupp som överförs. Exempel på transferaser är glycosyltransferaser (som överför sockergrupper), acetyltransferaser (som överför acetylgrupper) och metyltransferaser (som överför metylgrupper). Transferasers kodas ofta av gener som finns i kluster på kromosomen.

'Lac-operonen' är ett operon i bakterien *Escherichia coli* (*E. coli*) som reglerar nedbrytningen och användandet av laktos (en sockerart) som kol- och energikälla när det saknas andra preferensbart näringsämnen. Operonet består av tre strukturella gener, lacZ, lacY och lacA, som kodar för de enzymer som behövs för att bryta ner laktos till galaktos och glukos, samt två regulatoriska gener, lacI och lacO.

LacI-proteinet är en negativ regulator som binds till operonets promotor/operator-region (lacO) och förhindrar transkription av de strukturella generna när laktos inte är tillgänglig. När laktos finns i närvaro, omvandlas det till alliloaltulos, som binder till LacI-proteinet och inaktiverar dess förmåga att binda till DNA, vilket leder till att strukturella generna kan transkriberas och de enzymer som krävs för nedbrytning av laktos kan produceras.

Lac-operonet är ett exempel på ett regulatoriskt system som möjliggör anpassning till olika näringsrika förhållanden och är välstuderat inom molekylärbiologi.

... inavlade C3HGenmanipulerade växterAspergillus nidulansSalmonella tymphimuriumBasidiomycotaBrassica rapaCyprinodontiformes ...