En Salmonella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av gramnegativa bakterier av släktet Salmonella, som ofta leder till diarré, buksmärtor och feber. Sjukdomen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i vissa fall leda till systemiska infektioner.
Salmonellosis is a type of foodborne illness caused by infection with bacteria from the Salmonella genus, which can affect various animal species and humans.
Salmonella är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och familjen Enterobacteriaceae. Det finns över 2500 serovarier (serotyper) av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna av sjukdom hos människor är S. Typhi och S. Enteritidis. Salmonella sprids främst genom föda och vatten som kontaminerats med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Typiska symptom på en salmonellainfektion innefattar diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septikemi och död.
Salmonella Typhimurium är en specifik stam av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdom hos människor och djur. Denna bakteriestam är vanlig förekommande i naturen och kan påträffas hos djur och i miljön. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium kallas ofta för salmonellos eller matförgiftning, och de vanligaste symptomen inkluderar diarré, magkramper, feber och illamående. Bakterien sprids främst via kontaminereda livsmedel och vatten, men kan även överföras från djur till människor.
'Salmonella enterica' är en gramnegativ bakteriestam som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur, vanligtvis känd som salmonellos. Bakterien kan påträffas i värmeälskande djurs mag-tarmkanal och avföring, och kan sprida sig via kontaminerad mat och vatten. Infektionen kan orsaka symptom som diarré, feber, buksmärtor och kräkningar. Det finns över 2500 serotyper av Salmonella enterica, varav några är mer vanliga än andra när det gäller att orsaka sjukdom hos människor.
Salmonella-matförgiftning, eller salmonellos, är en förrådsburen infektionssjukdom orsakad av förtäring av mat eller dryck som är kontaminerad med Salmonella-bakterier, vanligtvis förekommande i animaliska produkter som ägg, kött och mjölk. Symptomen innefattar diarré, magkramper, feber och kräkningar, oftast uppträdande 12-72 timmar efter exponeringen och varar vanligtvis i 4-7 dagar. I allvarliga fall kan komplikationer som septisk chock eller bakteriell meningit uppstå, särskilt hos äldre, barn, gravida och immunförsvagna individer.
'Salmonella Enteritidis' är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar matförgiftning hos människor och djur. Denna bakteriestam förekommer ofta i höns- och äggproduktion och kan orsaka smittospridning via kontaminerad livsmedel. Sjukdomen som orsakas kallas salmonellos, och symptomen innefattar diarré, magkramper, feber och allmän svaghet.
Salmonella typhi är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och levern. Bakterien överförs vanligtvis via förorenad mat eller vatten som har kontaminerats av avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt globalt hälsohot, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien.
Salmonella vaccines are biological preparations that contain antigens of Salmonella bacteria, which stimulate an immune response in animals and humans to protect against infection and disease caused by Salmonella species. These vaccines can help reduce the risk of salmonellosis, a foodborne illness with symptoms such as diarrhea, fever, and abdominal cramps. Vaccination is especially important for individuals at high risk, including young children, the elderly, and immunocompromised persons.
"Salmonella arizonae" är en specifik art av bakterier som tillhör släktet Salmonella, kända för att orsaka gastrointestinala sjukdomar hos människor och djur. Dessa gramnegativa, aeroba stavformade bakterier kan finnas i vatten, jord och livsmedel, särskilt av animaliskt ursprung. "Salmonella arizonae" är en av de sällsyntare arterna inom släktet Salmonella och orsakar ofta invasivt sjukdomstillstånd hos vissa populationer, som äldre personer, barn och immunförsvagade individer.
"Salmonella-hoste" refererer til et individ eller et dyr som er infisert med Salmonella-bakterier, som kan forårsage sygdom hos både mennesker og dyr. Disse bakterier er ofte forbundet med fødevareborne sygdomme, der typisk resulterer i gastroenteritis, som viser sig ved symptomer som diarré, mavepine og opkastninger. Infektionen skyldes normalt at have spist kontaminerede fødevarer, såsom æg, kyllingkød, grøntsager eller mælkeprodukter. Det er vigtigt at notere at mange dyr, herunder reptiler og amfibier, kan være bærere af Salmonella-bakterier uden at vise tegn på sygdom, men de kan stadig overføre bakterierne til mennesker.
Salmonella Paratyphi A är en bakteriestam som orsakar matförgiftning och infektionssjukdomen paratypoid fever, som kännetecknas av plötslig feber, illamående, kräkningar, magont och huvudvärk. Bakterien smittar vanligen via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i sällsynta fall sprida sig till blodomloppet och orsaka septikemi. Symptomen på paratypoid fever kan vara milda eller allvarliga och behandlas vanligen med antibiotika.
Förekomst av bakterier, virus och svamp i födoämnen. Området är inte begränsat till patogena orgranismer, utan omfattar även närvaro av icke-patogena bakterier och svampar i t ex ost och vin.
Tyfoidfeber definieras som en akut infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Typhi, som vanligtvis sprids via kontaminerat mat eller vatten och karaktäriseras av feber, hosta, mag-tarmlösa, huvudvärk och ofta med röda, rodnadfläckar på buken.
Reptiler är en klad (biologisk grupp) av krypdjur som innefattar nu levande kräldjur såsom ormar, ödlor, sköldpaddor och kajmaner, samt utdöda grupper som dinosaurier och flygödlor. De kännetecknas bland annat av torr, hud utan fjäll eller fjädrar, ett komplext hjärta med tre kamrar, lungor för andning och ägg som kläcks på land.
Salmonella Paratyphi B, också känt som Salmonella enterica serovar Dublin, är en bakteriestam som orsakar matförgiftning hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och kan orsaka symptom som diarré, magkramper, feber och allmän svaghet. I sällsynta fall kan den leda till mer allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller meningit. Bakterien kan sprida sig via kontaminerad mat eller vatten, och smittan kan förebyggas genom god personlig hygien och fullständig tillagning av livsmedel.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Sjukdomar hos fåglar som används för livsmedelsproduktion.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Pipidae är en familj av äkta grodor som är kända för sina simhudsförsedda fötter och frånvaro av tunga. De flesta arterna lever i Afrika söder om Sahara, med undantag för en art (Pipa myersi) som finns i Central- och Sydamerika. Pipidae innehåller fyra släkten: Xenopus, Hymenochirus, Pseudhymenochirus och Pipa. Dessa grodor lever ofta i vatten och har en karnivor diet bestående av små ryggradslösa djur som insekter och maskar. De är även kända för sina reproduktiva strategier, där honan lägger äggen på land eller i fuktiga miljöer och hanen sedan befruktar dem externt genom att vattna äggen med sperma. Slutligen är pipidae också intressanta för forskningen eftersom de har en mycket primitiv hjärna jäm
Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
En blindtarm (cecum) är den del av tjocktarmen där den viker av från tunntarmen. Det är här den så kallade appendixen också finns. Blindtarmen har inga specifika funktioner annat än att vara en plats där bakterier kan bryta ned delar av maten innan den fortsätter in i tjocktarmen.
Animala reproduktionskroppar, eller delar av sådana, som används som livsmedel. Ovum är den term som används för motsvarande anatomiska eller fysiologiska begrepp.
Förekomst av skadliga, osmakliga eller andra icke önskvärda ämnen, som t ex kemiska ämnen, nedbrytningsprodukter eller mikroorganismer, i födoämnen före, under eller efter tillagning eller lagring.
Paratyfus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Paratyphi, som vanligtvis sprids via kontaminerat mat eller vatten. Sjukdomen ger upphov till feber, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. I allvarliga fall kan paratyfus leda till sepsis, meningit eller andra komplikationer.
Metyl-3-(kinoxalin-2-ylmetylen)-karbazat-1,4-dioxid. En antibakteriell förening som använts veterinärmedicinskt för behandling av dysenteri och enterit hos svin. Preparatet är cancerframkallande (Kemikalieinspektionens föreskrifter KIFS 1994:12).
Inflammation i tarmslemhinnorna. Syn. enterokolit.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
'Fjäderfä' är ett samlingsbegrepp inom medicinen som används för att hänvisa till djur som har fjädrar, främst höns och kycklingar, men kan även inkludera änder, gäss och andra fåglar.
Alla aspekter av beredning, transport, lagring, paketering, exponering och försäljning av livsmedel.
Platser för slakt och styckning; slakterier.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Inflammation i tarmkanalen. Syn. enterit.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
Inflammation i något segment av mag-tarmsystemet, från matstrupen till ändtarmen. Orsakerna kan vara många: genetiska, infektioner, överkänslighet, läkemedelseffekter eller cancer.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
I medicinsk kontext, kan 'pets' (som stavas med liten bokstav) referera till små djur som ägs eller hålls som sällskapsdjur, ofta för deras samtals- och kompanjonsvärden. Exempel på sådana pets inkluderar katter, hundar, fiskar, gnagare och fåglar. Det är viktigt att notera att användningen av 'pets' i medicinsk kontext kan variera, men detta är en vanlig tolkning.
Ett protein med molekylvikten 40 000 som isolerats ur bakterieflageller. Vid lämpligt pH och rätt salthalt kan tre flagellinmonomerer spontant återförenas och bilda strukturer som överensstämmer med hela flageller.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
"Sköldpaddor är en grupp av reptiler som kännetecknas av ett hårt, skalformat yttre skelett som skyddar deras mjuka kroppsdelar, och en distinkt långsam rörelseförmåga."
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
Djur som genom fångenskap anpassats till ett liv tillsammans med människan. Hit hör både nyttodjur (hästar, nötkreatur, får osv) och sällskapsdjur (hundar, katter, hästar osv).
Peyer's plack är samlingar av lymfoida vävnader belägna i terminalen del av ileum, ett segment av tunntarmen. De utgör en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektion genom att övervaka och reagera på främmande ämnen som passerar genom tarmen.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.
Levande bakteriers förflyttning från mag-tarmkanalen till organ utanför tarmarna, som t ex mesenterialkörtlar, lever, mjälte, njurar och blodkärl. Faktorer som kan leda till translokering är koloniser ing av gramnegativa enterobaciller, nedsatt immunförsvar eller skador på tarmslemhinnan som ökar permeabiliteten i tarmväggen. Dessa mekanismer kan också samverka till systemisk spridning av den lokal a normalflorans bakterier och därmed ge upphov till dödlig blodförgiftning.
Toll-like receptor 5 (TLR5) is a protein involved in the immune system that recognizes and responds to bacterial flagellin, a structural protein found in the flagella of certain bacteria. TLR5 plays a crucial role in activating the innate immune response against these bacteria by binding to flagellin and initiating a signaling cascade that leads to the production of pro-inflammatory cytokines and the activation of immune cells.
En icke-bakteriell form av artrit som följer på infektion på annan plats i kroppen än den drabbade leden. De bakterier som ger upphov till infektionen kan inte påvisas i odling från ledvätskan, men an tigener har däremot kunnat påvisas. Ofta är det Yersiniainfektion som orsakar denna form av artrit.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Lokalt belägen infektionshärd.
Ett system av enkärniga celler med uttalad fagocytisk förmåga och riklig utbredning i lymfoida och andra organ. Det omfattar makrofager och deras förstadier, fagocyter, Kupfferceller, histiocyter, dendritceller, Langerhansceller och mikroglia. Termen "mononukleära fagocyter" har ersatt det tidigare "retikuloendoteliala systemet", till vilket även räknades mindre aktiva fagocyter, såsom fibroblaster och endoteliala celler.
Natural immunity, also known as innate immunity, is the inherent ability of an individual’s immune system to resist or fight off infections naturally, without the need for external intervention such as vaccines. This type of immunity is present from birth and provides general protection against a wide range of pathogens. It involves various mechanisms such as physical barriers (e.g., skin and mucous membranes), chemical barriers (e.g., stomach acid and enzymes), and cellular responses (e.g., phagocytosis and inflammation). Natural immunity is non-specific, meaning it does not target particular pathogens but rather provides broad protection against various microorganisms.
Zoonoser definieras som infektionssjukdomar som kan spridas naturligt mellan djur och människor. Detta innebär att djur är en naturlig källa till smittämnet, men att sjukdomen också kan överföras till och orsaka sjukdom hos människor. Zoonoser utgör en betydande andel av allmänna infektionssjukdomar och kan ha allvarliga konsekvenser för individens hälsa, men också påverka populationer och ekosystem. Exempel på zoonoser är bakterieinfektionerna salmonellas och listerios, virussjukdomarna influensa A H1N1 (svinpest) och ebolavirusinfektion samt parasiterna toxoplasmos och giardiasis.
Förhållanden i kroppen som får kroppsvävnaderna att reagera på speciella sätt på vissa yttre stimuli, och sålunda gör individen ovanligt benägen för vissa sjukdomar.
En vaccin med försvagade antigener är en form av immunisering där individen ges en dos av ett patogen som har förändrats så att det inte orsakar sjukdom, men fortfarande är kraftfullt nog att stimulera immunsvaret och skapa en immunitet mot den specifika sjukdomen.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Interleukin-12 (IL-12) receptorer är proteinmolekyler på cellytan som binder till cytokinen IL-12 och aktiverar signaltransduktion, vilket leder till aktivering av immunceller såsom naturliga killer (NK)-celler och T-celler. Detta utlöser en immunrespons mot intracellulära patogener som bakterier och parasiter. IL-12-receptorer består av två underenheter, IL-12Rβ1 och IL-12Rβ2, där båda måste finnas på samma cell för att bilda en funktionell receptor.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Sjukliga förändringar i någon del av tarmsystemet, från tolvfingertarmen till ändtarmen.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Bakteriofagtypning refererer til den videnskabelige metode at identificere og klassificere forskellige bakteriofager (bakterievirus) baseret på deres unikke karakteristika, såsom deres morphologi, genomsammensætning og værtsspecificitet. Dette er vigtigt i forskning og medicin, da det kan hjælpe med at forstå bakteriofagers rolle i økosystemer, udvikle effektive fagterapi-behandlinger og forbedre biokontrolmetoder indenfor landbrug.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Den genetiska massan hos bakterier.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Distinkta enheter i vissa bakterie-, bakteriofag- eller plasmidgenom som utgör ett slags rörliga genetiska element. I dessa finns en rad olika "anpassnings"-gener, som t ex virulensfaktorer (i patogenicitetsöar), antibiotikaresistensgener och symbiosgener. De varierar istorlek från 10 till 500 kilobaser, och deras bassammansättning (GC-innehåll) och codonanvändning skiljer sig från genomet i övrigt. De innehåller vanligtvis en integrasgen, men denna har i vissa fall eliminerats, vilket leder till förankrade genomöar.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
"Djurfoder" är ett samlingsbegrepp för alla typer av föda som ges till djur, inklusive både vilda och domesticerade djur. Det kan vara allt från gräs och växter som betas av boskap på betesmark, till speciellt framställda pellets eller konserverade matprodukter för sällskapsdjur. Definitionen inkluderar också levande djur som används som föda, så kallat levandefoder, som exempelvis fiskmeal och insekter.
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.
En medlem i kaspasfamiljen som är starkt specifik för interleukin-1beta. Enzymet är av betydelse vid inflammationstillstånd och apoptos hos däggdjur. Interleukin-1beta-omvandlande enzym förkortas ofta ICE. EC 3.4.22.36
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.
Levande eller ickelevande reservoarer för sjukdomsframkallande organismer som utgör potentiella källor för sjukdomsutbrott. Reservoarer måste särskiljas från vektorer och bärare, som är ansvariga för överföringen av sjukdom.
Ett befolkningsstudie är en epidemiologisk undersökning som följer en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, under en längre period av tid för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsotillstånd. Dessa studier kan vara observationella, där forskaren bara observerar och samlar in data om deltagarnas livsstil, miljö och hälsostatus, eller interventionella, där en viss behandling eller förändring av levnadsvanor jämförs mellan två grupper. Befolkningsstudier ger ofta värdefull information om sjukdomsförekomst, riskfaktorer och naturlig historia hos olika sjukdomar i en population.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Salmonella Paratyphi C är en bakteriestam som orsakar matförgiftning, även känd som enteritisk feber. Bakterien överförs vanligtvis via kontaminerad föda eller vatten och kan orsaka symptom som feber, diarré, buksmärtor och kräkningar. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom septisk chock eller meningit. Det är en av de sex subspecies av Salmonella enterica serotyp Paratyphi som kan orsaka mänsklig sjukdom.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
I en medicinsk kontext, kan "Förenta Staterna" (United States) ofta referera till den största och mest inflytelserika nationen inom områden som medicinsk forskning, utbildning och vård. Detta inkluderar:
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
Probiotika är levande mikroorganismer, som vanligtvis tillhör gruppen bakterier, som tas in i kroppen med syfte att förbättra och balansera den normalt förekommande mikrofloran i tarmen. Dessa mikroorganismer bidrar ofta till en förbättrad digestion, stärker immunförsvaret och kan hjälpa till att förhindra eller behandla vissa sjukdomstillstånd, som till exempel diarré orsakad av antibiotika. Probiotika finns vanligtvis i fermenterade livsmedel som yoghurt och ost, men de kan också tas som kosttillskott i form av tabletter, kapslar eller droppar.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Motståndskraft mot främmande mikroorganismers intrång eller patogena effekter, eller mot giftverkan av antigena ämnen.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Membranproteiner vars huvudsaklkiga uppgift är att underlätta transport av positivt laddade molekyler (katjoner) genom biologiska membran.
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
"C3H mice are a strain of laboratory mice that have been inbred for scientific research, characterized by their genetic makeup which includes the "C3H" histocompatibility complex."
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Organiserade tjänster för hjälp med upplysning i allehanda frågor genom utnyttjande av databaser och andra källor.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Test av kemiska eller fysikaliska medels mutagena förmåga. Hit hör bl a tester på mikroorganismer, insekter, djurceller och djur.
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.
Tyfoid-paratyfoid vaccines are immunizations designed to protect against typhoid fever and paratyphoid fevers, which are caused by the bacterial pathogens Salmonella Typhi and Salmonella Paratyphi A, B, and C. These vaccines help stimulate the immune system to develop a response that can provide protection against these infections if an individual is exposed to them in the future. There are several types of typhoid-paratyphoid vaccines available, including injectable and oral forms, with different efficacy rates and durations of protection.
I en enkel mening är O-antigener en typ av antigen som finns på ytan av vissa bakterier, framförallt gramnegativa bakterier. De är en del av bakteriens yttre membran och består av en polymer av sockerartade substanser, kända som oligosackarider. O-antigenerna är varierande mellan olika bakteriestammar och kan användas för att identifiera och klassificera dem. De spelar också en viktig roll i bakteriens immunologiska försvar, eftersom de kan hjälpa till att skydda bakterien från attack av värdens immunförsvar.
'Shigella' är ett genus av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, encapsulerede kocker som orsakar shigellos, en typ av dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras av mag- och tarmbesvär, blod i avföringen och ofta fekala vattendroppar i tarmarna. Shigella kan överföras via kontaminert mat eller vatten, eller direkt från en smittad persons avföring.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
'Receptorer, antigen, T-celler gamma-delta' kan definieras som följer:
Enkärniga fagocyter som härrör från prekursorceller i benmärgen, men som är belägna i bukhinnan.
Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.
Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.
I medicinsk kontext, "seasons" refererer ofte til sæsonelle variationer i forekomsten eller alvorligheden af bestemte sygdomme eller helbredsproblemer. For eksempel kan man have en højere forekomst af influenza og andre respiratoriske infektioner i vintermånederne, mens allergier ofte er værre om foråret og sommeren på grund af øget eksponering for pollen og andre allergener. Sæsonvariationer kan også ses i mental sundhed, hvor sæsoner med mindre dagslys (som i efteråret og vinteren) kan være forbundet med en øget risiko for depression og andre affektive lidelser.
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
Passiv immunisering refererer til en type af immunitet, der opnås ved at give en individ antibodies eller cellulære komponenter med immunologisk aktivitet fra en anden kilde, i stedet for at udvikle sin egen immunitet gennem direkte kontakt med en patogen. Dette kan opnås på to måder:
Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Kemiska ämnen som ökar antalet genetiska mutationer genom att störa nukleinsyrornas funktion. Ett klastogen är ett specifikt mutagen som åstadkommer kromosombrott.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Ett heterodimert cytokin som stimulerar till produktion av interferon-gamma i T-celler och NK-celler och som även inducerar differentiering av Th1-hjälparceller. Det medverkar till initiering av cellförmedlad immunitet.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Tetrationsyra, även känt som tetrafosforsyrlig syra eller HFPA (förkortning för "hexafluorophosphoric acid"), är en stark svavelsyra-liknande superacid med formeln H[PF6]. Det är en olöslig, färglös kristallinsk substans som främst används inom organisk syntes och som en katalysator i olika kemiska reaktioner.

En Salmonella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av bakterier från släktet Salmonella. De flesta Salmonella-infektioner orsakas av att man ätit eller druckit mat eller drycker som är smittade med bakterien, men man kan också smitta sig via direktkontakt med en smittad persons avföring eller genom att ta hand om djur som bär på bakterien.

Salmonella-infektioner ger ofta upphov till symptom som diarré, magkramper och feber inom 12 till 72 timmar efter smittotillfället. Andra symptom kan vara illamående, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan infektionen leda till blodförgiftning eller meningit. Symptomen på en Salmonella-infektion kan vara milda och kortvariga eller mer allvarliga och varaade i veckor. De flesta människor återhämtar sig utan behandling, men vissa fall kan kräva antibiotikabehandling.

Det är särskilt viktigt att barn under ett år, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar får läkarvård om de misstänker en Salmonella-infektion, eftersom de har större risk för allvarliga komplikationer.

En Salmonella-infektion hos djur är en infektionssjukdom orsakad av bakterier från släktet Salmonella. Dessa bakterier förekommer globalt och kan påträffas hos både vilda och domesticerade djur, inklusive fåglar, kor, grisar, hästar och småhusdjur som hundar och katter. Infektionen sprids vanligtvis genom direkt eller indirekt kontakt med infekterade djur eller deras avföring, men kan även spridas via förorenad mat och vatten.

Symptomen på en Salmonella-infektion varierar beroende på djursart och individuell hälsa, men kan inkludera diarré, magkramper, feber, trötthet och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till septisk chock eller blodförgiftning, särskilt hos unga, gamla eller immunförsvaga djur.

Salmonella-infektioner hos djur kan ha negativa konsekvenser för människors hälsa, eftersom bakterier ofta kan överföras från djur till människa via kontaminerad mat och vätskor. Därför är det viktigt att vidta försiktighetsmått för att förebygga spridning av Salmonella-bakterier i djurbesättningar och under slakt- och bearbetningsprocesser.

'Salmonella' är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 2500 olika serotyper av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna till sjukdom hos människor är Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium.

Salmonella-bakterier lever naturligt i tarmkanalen hos vissa djurslag, som fåglar och boskap, och kan sprids till människor via kontaminerad mat eller vatten. De vanligaste källorna till smittan är ägg, kött, mjölkprodukter och grönsaker. Smittan orsakas ofta av bristfällig kökshygien, såsom otillräcklig uppvärmning eller kylning av matvaror, sköljning av grönsaker eller kontaminering via smutsiga ytor eller händer.

Salmonella-infektioner kan ge upphov till en rad symtom, som diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septisk chock eller blodförgiftning. De flesta personer återhämtar sig dock efter några dagar utan behandling, men vissa grupper, som barn, äldre och personer med svagt immunsystem, kan drabbas hårdare av sjukdomen och behöva antibiotisk behandling.

Salmonella Typhimurium är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdomen salmonellos hos människor och djur. Denna bakteriestam är en av de vanligaste orsakerna till matburna infektioner hos människor världen över. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium visar sig ofta som akut gastroenterit med diarré, buksmärtor och feber. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som innehåller bakterierna.

'Salmonella enterica' är en art inom släktet Salmonella, som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Det är en gramnegativ stavformig bakterie som är kapselbildande och kan orsaka infektionssjukdomar hos människor och djur. Bakterien förekommer vanligtvis i djurs och fåglars tarmkanaler och sprids ofta via kontaminerad mat eller vatten. Infektioner med Salmonella enterica kan orsaka en rad olika symptom, som till exempel diarré, feber, buksmärtor och kräkningar. Denna bakterie är en av de vanligaste orsakerna till matburna sjukdomar i världen.

Salmonella-matförgiftning, även kallad salmonellos, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella enterica. Denna typ av matförgiftning uppstår vanligtvis när man ätit mat som är kontaminerad med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Sjukdomen karaktäriseras ofta av plötsliga buksmärtor, diarré, illamående och feber. I allvarligare fall kan Salmonella-infektion leda till sepsis, men i de flesta fall blir sjukdomen mild och lindrar sig av sig själv inom en vecka. För att undvika Salmonella-matförgiftning rekommenderas god mathygien, att koka kött och ägg tillräckligt väl, och att hålla igång med god handhygien.

'Salmonella Enteritidis' er en bakterie som tilhører slægten Salmonella og kan forårsage sygdom hos mennesker og dyr. Denne specifikke serotypen er ofte associeret med smitte gjennom ægg og æggeprodukter, siden den kan kolonisere de indre dele av hønseneget, inkludert æren. Når et infiseret ægg blir spist råt eller ikke fullstendig tilberedt, kan bakterien overføres til mennesket og føre til en infeksjon som oftest resulterer i gastroenteritis, altså en infeksjon av matsmækkesystemet med diarré, magekramper, feber og opstøsninger som symptomer.

'Salmonella typhi' är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och i vissa fall kan spridas till andra delar av kroppen. Bakterien överförs vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt hälsoproblem i många delar av världen, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien. Vaccin finns tillgängliga för att förebygga tyfoidfeber, men korrekt handhygien och födoämnesförvaring är viktiga åtgärder för att minska smittspridningen.

Salmonella-vacciner refererer til vacciner som er utviklet for å gi beskyttelse mot infeksjoner orsaket av bakterien Salmonella. Disse vaccinene kan være rettet mot spesifikke serotyper av Salmonella, som for eksempel Salmonella Typhi, som er den bakterie som forårsaker tyfusfeber, eller Salmonella Enteritidis, som ofte forårsaker matforgiftning.

Vaccinene virker ved å stimulere kroppens immunsystem til å utvikle en immunrespons mot Salmonella-bakterien, slik at om en infeksjon oppstår senere, vil kroppen være bedre forberedt på å bekjempe den.

Det finnes forskjellige typer Salmonella-vacciner, inkludert levende vacciner og inaktiverte vacciner. Levende vacciner inneholder svage eller avskjæringer av Salmonella-bakterien som ikke kan forårsake sykdom, men som kan stimulere immunsystemet til å utvikle en immunitet. Inaktiverte vacciner inneholder døde Salmonella-bakterier eller deler av bakteriene som også kan stimulere immunsystemet til å utvikle en immunitet.

Salmonella-vacciner brukes vanligvis ikke rutinemessig i befolkningen, men kan være anbefalt for bestemte grupper av mennesker som er særlig udsatt for infeksjoner med Salmonella, for eksempel reisende til områder der det er høy forekomst av salmonellainfeksjoner eller personer som jobber med dyr eller fødevarer som kan være kontaminert med Salmonella.

'Salmonella arizonae' är en art inom släktet Salmonella, som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Det är en gramnegativ stavformig bakterie som vanligtvis orsakar gastroenterit, en infektion i mag- och tarmkanalen som kännetecknas av diarré, buksmärtor och feber. Salmonella arizonae förekommer ofta hos reptiler, såsom ödlor och ormar, och kan överföras till människor genom kontakt med djuren eller deras avföring. Infektionen behandlas vanligtvis med antibiotika.

'Salmonella-förgiftning' är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella enterica. Den uppstår vanligen som följd av att man har ätit mat eller druckit vatten som är kontaminerat med bakterierna. Sjukdomen kännetecknas ofta av plötsliga buksmärtor, diarré, illamående och feber. Symptomen brukar vanligtvis uppstå inom 12 till 72 timmar efter att man har blivit smittad och kan vara milda eller allvarliga. I de flesta fall av Salmonella-förgiftning behövs inget särskilt medicinskt ingrepp och sjukdomen botas av sig själv inom en vecka. Vid allvarligare fall kan dock antibiotika behövas för att behandla infektionen. För att förebygga Salmonella-förgiftning rekommenderas god handhygien, att tillaga maten på rätt sätt och att hålla igång med vaccinationsprogrammen mot Salmonella för höns och andra djur.

Salmonella Paratyphi A är en bakteriestam som orsakar matförgiftning och tarminflammation, även känd som enterit. Den tillhör släktet Salmonella och serotypen Paratyphi. Bakterien kan sprida sig via kontaminerad mat eller vatten och orsaka symptom som feber, diarré, buksmärtor och kräkningar. Infektionen kallas paratyfoid fever när den leder till systemiska symptom. Salmonella Paratyphi A är en av de vanligaste orsakerna till paratyfoidfeber i länder med låg och medelinkomst.

Livsmedelsmikrobiologi är ett område inom mikrobiologin som handlar om mikroorganismer och deras roll i livsmedel. Det inkluderar studier av hur mikroorganismer påverkar kvalitet, säkerhet och hållbarhet av livsmedel. Livsmedelsmikrobiologin undersöker också förekomsten och betydelsen av patogena mikroorganismer i livsmedel, samt utveckling och användning av mikroorganismer inom livsmedelsproduktionen, till exempel i fermenteringar och produktion av probiotiska livsmedel.

Tyfoidfeber, også kjent som tyfus abdominalis, er en infeksjons sykdom som forårses av bakterien Salmonella enterica serovar Typhi. Disse bakteriene overlever i vann og fødevarer og kan spres til mennesker gjennom fekal-oralt kontakt, ofte via smittebæreren som ikke har noen tegn på sykdommen.

Tyfoidfeber karakteriseres vanligvis av en plutselig oppkomst av feber, trangt til å spise, mat-løshet og buksensmmerte. Andre symptomer kan inkludere træthed, hodepine, muskelvansker og svulminger i bakkenet. Svake og blodiga tarminndholdingsprover er også vanlige. I værre tilfeller kan sykdommen føre til komplikasjoner som tarmperforasjon, hjertesvikt eller meningittiske tilstander.

Tyfoidfeber forekommer oftest i områder med dårlige sanitære forhold og manglende tilgang til rene vannkilder. Den kan behandles effektivt med antibiotika, men utviklingen av resistans har gjort det viktigere enn noensinne å forebygge sykdommen ved hjelp av vaccinering og god hygiene.

Reptiler är en klad (en naturlig grupp) av krypdjur som innefattar nu levande kräldjur, såsom ormar, ödlor, sköldpaddor och krokodiler, samt deras utdöda förfäder. Reptiler karaktäriseras av att de är kylande blodvärme-regulerande (poikilotermiska), har torr hud som lackas över med fjäll eller skal och lägger ägg på land med hårda skal. Deras embryon utvecklas inuti ett amniotiskt ägg, vilket ger skydd under utvecklingen och möjliggör äggläggning på land istället för i vatten. Reptilers lungor är anpassade till ett liv på land, med flera kapillärer som möjliggör effektiv syreupptagning.

Salmonella Paratyphi B, också känt som Salmonella enterica serovar Dublin, är en bakteriestam som orsakar matförgiftning hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och kan orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen och i blodomloppet. Infektionen med Salmonella Paratyphi B är sällsynt hos människor, men kan förekomma hos djur, särskilt nötkreatur. Symptomen på infektion inkluderar feber, diarré, buksmärtor och kräkningar. Behandlingen av infektionen innebär ofta antibiotikater, men det kan vara svårt att behandla eftersom vissa stammar har utvecklat resistens mot vanliga antibiotika. För att förebygga infektion rekommenderas god personlig hygien och fullständig tillagning av livsmedel, särskilt kött och ägg.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

Feathered animal diseases, eller avikts sjukdomar, är en kategori av djursjukdomar som drabbar fåglar, inklusive både vilda och tam fåglar. Dessa sjukdomar kan orsakas av en rad olika patogener, såsom virus, bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på feathered animal diseases inkluderar:

1. Fågelinfluensa (Bird flu): En virussjukdom som orsakas av olika typer av influensavirus typ A och kan vara dödlig för både vilda och tam fåglar, samt en zoonos, vilket betyder att den även kan smitta människor.

2. Newcastle disease (ND): En virussjukdom som orsakas av paramyxovirus typ 1 och drabbar främst hönsfåglar, men kan även påverka andra fågelarter. ND är mycket smittsam och kan leda till hög dödlighet hos drabbade fåglar.

3. Salmonellasjukan: En bakteriesjukdom som orsakas av salmonella-bakterier och kan påverka en mängd olika fågelarter, inklusive höns, ankor, duvor och papegojor. Salmonellasjukan kan leda till diarré, viktminskning och död hos drabbade fåglar.

4. Fågelsjuka (Psittacosis): En bakteriesjukdom som orsakas av Chlamydia psittaci och kan smitta människor via inandning av damm från infekterade fågelbon eller fågelfeber.

5. Giardiasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Giardia duodenalis och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Giardiasis kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

6. Kryptosporidios: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Cryptosporidium parvum och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, papegojor och vilda fåglar. Kryptosporidios kan leda till diarré, viktminskning och magsmärtor hos drabbade fåglar.

7. Trichomoniasis: En parasitsjukdom som orsakas av protozoerna Trichomonas gallinae och kan påverka en rad olika fågelarter, inklusive höns, duvor och vilda fåglar. Trichomoniasis kan leda till sår i munhålan och strupen samt svårigheter att svälja hos drabbade fåglar.

Det är viktigt att kontakta en veterinär eller en annan kvalificerad person om man misstänker att ett djur har någon av dessa sjukdomar.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

I'm happy to help! In medical terminology, "Pipidae" is not a term that is commonly used. It is actually a biological family of frogs, also known as the African clawed frogs. This group includes around 35 species of fully aquatic frogs that are native to Africa. They are characterized by their lack of tongues and external ears, as well as the presence of keratinous spines on their hind legs, which they use for defense and digging.

While Pipidae frogs may be used in scientific research or as laboratory animals, they are not typically associated with medical treatment or diagnosis. Therefore, it is unlikely that you will encounter this term in a medical context.

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

'Blindtarm' er en medisinsk betegnelse for den del af tyktarmen som ligger closest to tarmens begyndelse. Den kaldes også caecum. Blindtarmen har form som et slyngeformet, blindt sidesving og er forbundet til det øvrige tyktarms system via en smal passage kaldet ileocecal valv (Bauhins klap).

Blindtarmen har en gennemsnitlig længde på cirka 3-4 centimeter og er beliggende i den nedre del af mavesystemet, hvor den hjælper med at absorbere vand og elektrolytter fra afføringen. I blindtarmen findes også en stor mængde bakterier, der spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af visse kostkomponenter, herunder komplekse kulhydrater og proteiner.

Visse sygdomme kan ramme blindtarmen, herunder blindtarmsbetændelse (appendicitis), hvor der dannes et inflammatorisk respons i blindtarmens slimhinde, ofte som følge af en forsnævring eller obstruktion af blindtarmens lysning. Andre sygdomme omfatter blindtarmscancer (appendiceal cancer) og blindtarmsulvus (appendiceal diverticulitis).

"Eggs" refer to the reproductive cells or gametes produced by female animals, including humans. In humans, eggs are also known as "ova" and are produced in the ovaries. Each egg is a large cell that contains all the genetic information necessary to create a new individual. During ovulation, a mature egg is released from the ovary and travels through the fallopian tube where it may be fertilized by sperm. If fertilization occurs, the resulting zygote can implant in the uterus and begin to develop into a fetus.

It's worth noting that "eggs" is also a common term used to refer to the edible reproductive cells of birds, reptiles, amphibians, and fish, which are often consumed as food. However, in medical terminology, "eggs" specifically refer to female reproductive cells.

En livsmedelsförorening kan definieras som någon form av kontaminering eller förekomst av obehagliga ämnen i livsmedel, som kan ha negativ påverkan på hälsa och säkerhet. Detta kan bero på olyckshändelser, felaktig lagring, förvärrad nedbrytning eller tillverkning av livsmedel med hjälp av olämpliga metoder eller material. Livsmedelsföroreningar kan vara av biologisk, kemisk eller fysisk natur.

Biologiska föroreningar innefattar bakterier, virus, parasiter och svampar som kan orsaka sjukdomar när de konsumeras med livsmedel. Exempel på biologiska föroreningar är listeria, salmonella och e coli.

Kemiska föroreningar innefattar tungmetaller, pesticider, industriella kemikalier och andra skadliga ämnen som kan finnas i livsmedel på grund av för höga nivåer i jord, vatten eller luft. Exempel på kemiska föroreningar är bly, kvicksilver och DDT.

Fysiska föroreningar innefattar främmande partiklar som glas, plast, metall och andra hårda föremål som kan hamna i livsmedel under tillverkning, transport eller förvaring. Dessa föroreningar kan orsaka skador på tänderna och svalget samt öka risken för infektioner.

Det är viktigt att notera att många länder har lagstiftning och regler som styr livsmedelsproduktionen, lagringen och distributionen för att minimera förekomsten av livsmedelsföroreningar och skydda allmänheten från skadliga effekter.

Paratyfus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Paratyphi. Sjukdomen är mycket lik tyfoidfebern, som orsakas av Salmonella Typhi, men tenderar att vara mildare i sin art. Symptomen på paratyfus inkluderar feber, hosta, magont, diarré eller konstipation, och muskel- och huvudvärk. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer såsom blodförgiftning eller hjärninflammation. Paratyfus sprids främst via kontaminerad mat och vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad individ.

Carbadox är ett veterinärmedicinskt preparat som tillhör gruppen syntetiska antibiotika och antiprotozoika. Det används främst som tillskott i djurfoder för grisar, för att behandla och förebygga mag-tarmsjukdomar orsakade av bakterier och protozoer. Carbadox har också visat sig ha effekt mot vissa parasitiska infektioner hos fiskyngel. Preparatet fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos de målade mikroorganismerna.

Det är viktigt att notera att användning av carbadox och andra liknande veterinärmediciner i djurfoder är kontroversiellt, på grund av oro över möjliga negativa hälso- och miljöeffekter. I vissa länder har preparatet förbjudits eller begränsats på grund av dess potentiala risker för människor och djur.

Tunn- och tjocktarmsinflammation, även känd som enterit eller colit, är en inflammation av tarmsystemet. Den kan drabba både tunntarmen (duodenum, jejunum och ileum) och tjocktarmen (colon och rectum).

Tunn- och tjocktarmsinflammation kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD), medicinska biverkningar eller födoämnesallergier.

Symptomen på tunn- och tjocktarmsinflammation kan variera beroende på vilken del av tarmen som är drabbad, men de vanligaste symptomen inkluderar diarré, buksmärtor, kräkningar, viktminskning, feber och trötthet. I allvarliga fall kan inflammationen leda till komplikationer som blödning, perforation eller tarm obstruktion.

För att diagnostisera tunn- och tjocktarmsinflammation används ofta olika undersökningsmetoder, såsom blodprover, avföringsprov, bilddiagnostik (t.ex. röntgen, CT eller MRI) och endoskopi. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen och kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel, immunsuppressiva läkemedel eller kostförändringar.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

I medicinska sammanhang används begreppet "fjäderfä" ofta för att referera till djur som tillhör klassen Aves, som är de nu levande fåglarna och deras utdöda närmaste släktingar. Fåglarna kännetecknas av att de har fjädrar, ett skallegg, en väldefinierad syrinx (röstkällare), och starka musklerna i bröstet som möjliggör aktiv flykt.

Det är värt att notera att det medicinska bruket av begreppet "fjäderfä" kan variera beroende på kontext, men ofta används det för att skilja fåglar från andra djurgrupper som till exempel pungdjur eller däggdjur.

'Livsmedelshantering' (förekommer även på svenska som 'livsmedelsförvaltning') är ett samlingsbegrepp för de olika aspekter av hanteringen och kontrollen av livsmedel, inklusive produktion, bearbetning, distribution, försäljning och konsumtion. Det innefattar också lagstiftning, reglering och övervakning av livsmedelsbranschen för att säkerställa att livsmedel är trygga, hälsosamma och etiskt producerade.

En medicinsk definition kan vara: "Livsmedelshantering är en multidisciplinär process som inkluderar alla aspekter av produktion, förädling, distribution, försäljning och konsumtion av livsmedel, med fokus på att säkerställa trygghet, kvalitet, hälsosamhet och etisk integritet i hela livsmedelskedjan."

"Slakthus" är ett begrepp som ofta används för att beskriva en facilitet där djur slaktas och bearbetas till köttprodukter. Enligt medicinskt perspektiv kan man säga att ett slakthus är en plats där djur avlivas, flås, klipps och delas itu under kontrollerade hygieniska förhållanden enligt lagstiftning och regler för att säkerställa kvalitet, hälsa och trygghet för slutkonsumenten. Slakthuspersonal måste vara utbildad och följa strikta riktlinjer för att minimera risken för smitta och skada under processen.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

'Tarmkatarr' er en laienbetegnelse for en økt produksjon og slemhinnesekretion i tarmsystemet, som kan føre til diaré. Den medisinske betegnelsen for denne tilstanden er 'tarminflammasjon' eller 'enteritis'.

Tarmkatarr kan være akutt eller kronisk og kan skyves tilbake til en rekke forskjellige årsaker, som inkluderer infeksjoner (bakterielle, virale eller parasitiske), allergier, autoimmune lidelser, medisinsk behandling og kirurgiske ingrepsler.

Symptomene på tarmkatarr kan variere, men de mest vanlige inkluderer diaré, mage-tarmproblemer, oppkvalmning, vondt i magen, feber og trang til å gå på toiletten ofte. Hvis du tenker du lider av tarmkatarr bør du søke medisinsk veiledning for å få en korrekt diagnose og behandling.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

Mag-tarmskatarr, også kendt som gastrit eller enteritis, er en betegnelse for inflammation i mavesækkens (gastritis) og/eller tarmløbets (enteritis) slimhinde. Denne tilstand kan have mange årsager, herunder infektioner med bakterier (f.eks. H. pylori), virus eller parasitter, forstyrrelser i mavesækkens fordøjelse og/eller syreregulering, alkohol- og stofforbruk, stress, medicinpåvirkning (f.eks. ved brug af ikke-steroid antiinflammatoriske lægemidler - NSAID) eller andre sygdomme i kroppen.

Symptomer på mag-tarmskatarr kan inkludere opkast, mavesmerter, fordøjelsesproblemer som diarre eller forstoppelse, vægttab og/eller manglende appetit. Behandlingen afhænger af årsagen til sygdommen og kan inkludere ændringer i kosten, antibiotika, syrereducerende medicin eller andre lægemidler for at reducere inflammationen og lindre symptomerne.

'Mikroorganismer' refererer til små, levende enheder som bakterier, svamp, virus og protozoer. Disse organismer er så små at de ikke kan ses med blotte øyne og krever et mikroskop for å observeres.

'Antal' refererer til hvor mange av noe det er. I denne sammenhengen kan 'antall mikroorganismer' henvise til hvor mange bakterier, svamp, virus eller protozoer som finnes i en given prosess, sted eller prøve. Antallet kan være uttrykt som en absolut tallverdi, f.eks. 1000 bakterier, eller som en koncentrasjon, f.eks. 1 million bakterier per milliliter (1 x 10^6 CFU/mL).

Det er viktig å undersøke antall mikroorganismer i mange situasjoner, for eksempel i forbindelse med sterilisering av medisinsk utstyr og for å kontrollere bakterie- eller svampbelastning i levnedsmidler.

'Pets' är ett begrepp som oftast refererar till djur som hålls och sköts av människor, vanligtvis i hemma miljöer, för deras sällskap och umgänge. Det finns dock inget medicinskt definitivt eller vetenskapligt konsensus om vad en 'pet' är eftersom det kan variera beroende på kulturell kontext och personliga preferenser.

I medicinsk litteratur kan man dock hitta referenser till djur som används i terapeutiska syften, så kallade "terapeutiska djur" eller "assistansdjur". Dessa djur är tränade för att hjälpa människor med olika funktionsnedsättningar och kan ha en positiv inverkan på deras mentala och fysiska hälsotillstånd. Exempel på terapeutiska djur inkluderar servicehundar, som hjälper personer med syn- eller rörelsehinder, och terapidjur, som används i terapeutiska sessioner för att underlätta social interaktion och stressreduktion.

Flagellin är ett protein som utgör strukturell komponent i flageller, de slankta, skålformade organellen som en del bakterier använder sig av för att röra sig framåt. Flagellin består av konservativa sekvenser och är känt för att utlösa immunrespons hos djur, inklusive människor. Det kan leda till produktion av cytokiner och aktivering av immunförsvaret. Flagellin används också som ett antigen vid diagnostisering och vaccination mot vissa bakterieinfektioner.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

'Sköldpaddor' är ett samlingsnamn för en grupp kräldjur som kännetecknas av sin karaktäristiska skal, som består av både benvävnad och hud. Sköldpaddorna har en lång evolutionär historia och finns representerade i fossil från tidig krita för 100 miljoner år sedan. De är mycket varierande djur, med över 300 nu levande arter som lever på alla kontinenter utom Antarktis. Sköldpaddorna har en långsam ämnesomsättning och lever ofta i flera decennier eller till och med över hundra år. De är allätare, men deras föda varierar mellan olika arter och kan bestå av vegetation, as, små djur och ibland även andra sköldpaddor. Sköldpaddorna har en viktig ekologisk roll som pollinerare, fröspridare och näringskälla för andra djur. Många arter är dock hotade på grund av habitatförlust, överexploatering och klimatförändringar.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Pulsefield Gel Electrophoresis (PFGE) är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att separera och analysera DNA-fragment baserat på deras storlek och laddning. Denna metod är speciell eftersom den kan separera mycket stora DNA-fragment (upp till 10 megabaser par) jämfört med traditionell gelélektrofores, som har begränsad separationseffektivitet för fragment större än 50 kilobaser par.

I PFGE-tekniken appliceras ett växlande elektriskt fält över en agarosagel innehållande DNA-prover, vilket orsakar att DNA-fragmenten migrerar genom gelén i en zickzackmönster. Detta hjälper till att reducera interaktionerna mellan DNA-fragmenten och gelématerialet, vilket möjliggör separation av mycket stora fragment.

PFGE används ofta inom bakteriologi för att typisera patogena bakterier och identifiera resistensgener och plasmider. Den är också användbar inom forskning och kliniska sammanhang för att undersöka strukturen och organisationen av komplexa DNA-molekyler, till exempel genom att jämföra genomet mellan olika individer eller stammar.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

I medicinsk kontext definieras ett husdjur vanligtvis som ett djur som normalt hålls i fångenskap och under mänsklig kontroll, ofta för att producera mat eller andra produkter, såsom ull eller läder. Exempel på vanliga husdjur inkluderar nötkreatur, grisar, får, höns och hästar. I vissa fall kan även sällskapsdjur som hundar och katter räknas till husdjurskategorin. Det är värt att notera att definitionen kan variera beroende på kontext och geografisk plats.

Peyer's plaque är en typ av lymfoid nod (samling av lymfceller) som finns i terminalen del av ileum, den sista delen av tunntarmen. Dessa plakor fungerar som en del av immunförsvaret och hjälper till att övervaka och försvara mot infektioner som kan komma in via tarmarna. De är speciellt rika på B-lymfocyter, som producerar antikroppar, och dendritceller, som presenterar antigen till T-celler. Peyer's plakor har en viktig roll i att underhålla homeostasen i tarmens mikrobiot och att aktivera immunförsvaret när det behövs.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

Medicinskt sett kan "kött" definieras som det muskulärt vävnadsmaterialet som härstammar från djur, vanligtvis tamdjur som nötkreatur, får, gris och höns. Kött innehåller protein, fett, vitaminer och mineraler och är en viktig källa till näringsintag för många människor. Det bör tillagas fullständigt före konsumtion för att undvika sjukdomar som orsakas av bakterier eller parasiter som kan finnas i rått kött.

Bakteriell translokering är en process där bakterier eller deras toxiner överförs från det yttre till det inre av ett levande väsen, vanligtvis genom den gastrointestinale trakten. Denna process kan leda till systemiska infektioner och skador på olika organ, särskilt i immunosupprimerta individer.

Toll-like Receptor 5 (TLR5) är ett protein som tillhör gruppen av pattern recognition receptors (PRRs), eller mönsterigenkänningsreceptorer. Dessa receptorer hjälper immunsystemet att känna igen och svara på främmande mikroorganismer, såsom bakterier och virus. TLR5 är specifikt känd för att binda till ett protein som finns på ytan av flertal bakteriestammar, flagellin, vilket är en komponent av bakteriens flageller (rörliga extremiteter). När TLR5 binder till flagellin aktiveras signaltransduktionsvägar som leder till att immunsystemet producerar cytokiner och andra substanser som hjälper till att koordinera ett effektivt immunsvar mot infektion.

Reaktiv artrit är en form av inflammatorisk ledvärk orsakad av en infektion någon annanstans i kroppen. Det är en typ av reumatologisk sjukdom som vanligtvis drabbar unga vuxna och är relaterad till en föregående infektion, ofta i tarmen eller urinvägarna. Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar felaktigt reagerar på de främmande proteiner som frigörs från den infekterade platsen och attackerar lederna istället, vilket leder till inflammation och smärta. Symptomen på reaktiv artrit kan inkludera plötslig och intensiv smärta, ömhet och svullnad i en eller flera leda, trötthet, feber och hudutslag. Behandlingen av reaktiv artrit består vanligtvis av antiinflammatoriska läkemedel, kortikosteroider och immunosuppressiva behandlingar för att kontrollera inflammationen och lindra smärtan.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

En fokal infektion är en infektion som begränsar sig till ett specifikt, lokalt område i kroppen. Det kan orsakas av olika mikroorganismer, såsom bakterier, virus eller svampar. Exempel på fokal infektion inkluderar en lunginflammation (bronkit), en blåsläkareinflammation (pyelonefrit) och en halsfluss (faryngit). Behandlingen för en fokal infektion beror på orsaken, men kan innebära antibiotika, antivirala eller antimykotiska läkemedel.

'Mononuclear phagocytes' är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i immunförsvaret. De inkluderar celltyper som monocyter, macrofager och dendritiska celler. Dessa celler har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja och bryta ned främmande partiklar och patogener såsom bakterier och virus. Mononuclear phagocytes är också involverade i antigenpresentation, vilket innebär att de presenterar fragment av de fagocyterade patogenerna för T-celler, vilket stimulerar immunsvaret ytterligare.

Natural immunity, also known as innate immunity or non-specific immunity, refers to the body's first line of defense against infection and foreign substances. It is a natural, inborn protection that a person has from birth and does not require prior exposure to a particular pathogen or vaccine.

Natural immunity includes physical barriers such as the skin and mucous membranes, chemical barriers such as stomach acid and enzymes, and cellular barriers such as white blood cells (leukocytes) that attack and destroy foreign substances. Natural immunity also includes inflammation, fever, and other nonspecific responses to infection or injury.

Natural immunity provides broad protection against a wide range of pathogens, but it is generally not as specific or long-lasting as adaptive immunity, which develops after exposure to a particular pathogen or vaccine and involves the production of antibodies and immune cells that are tailored to recognize and respond to that specific pathogen.

It's important to note that natural immunity does not provide complete protection against all infections or diseases, and it can be overwhelmed by large numbers of pathogens or particularly virulent strains. Therefore, vaccines and other medical interventions are often necessary to boost or supplement natural immunity and prevent the spread of infectious diseases.

En zoonose definieras som en infektionssjukdom som kan överföras naturligt mellan djur och människor. Det betyder att sjukdomen kan spridas från djur till människa, eller tvärtom, ofta genom kontakt med djursaliva, urin, avföring eller blod. Många zoonoser orsakas av virus, men de kan också orsakas av bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på vanliga zoonoser inkluderar:

* Fästingburen borrelia (Lyme-borrelios)
* Hantavirusinfektion
* Kattklövsjuka
* Ornitologisk kryptokockerjos (påfågelsjuksjuka)
* Q-feber
* Rävens rabies
* Salmonellos
* Toxoplasmos
* Västnilska febersjukan

Det är viktigt att vara medveten om zoonoser och ta försiktighetsåtgärder när man hanterar djur eller exponeras för deras kroppsvätskor, särskilt om man tillhör en riskgrupp som inkluderar barn, äldre, gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

Sjukdomsmottaglighet (disease susceptibility) är ett medicinskt begrepp som refererar till den grad av sannolikhet eller benägenhet en individ har att utveckla en viss sjukdom eller tillstånd under sin livstid. Den kan vara inneboende (genetisk) eller akvired (miljöbetingad), och kan påverkas av en rad olika faktorer som ålder, kön, genetik, levnadsvanor, miljö och immunförsvar.

Det är värt att notera att sjukdomsmottaglighet inte garanterar att en individ kommer att utveckla en viss sjukdom, men bara att de har en högre risk än andra.

"Vacciner, försvagade" refererar till en typ av vaccin som innehåller en försvagad version av ett patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom), såsom en virus eller bakterie. Dessa vacciner är också kända som "levvacciner" eftersom de innehåller levande, men försvagade, patogener.

När en person får en dos av en försvagad vaccine kommer deras immunsystem att uppfatta den försvagade patogenen som ett hot och producera en immunrespons, inklusive produktionen av specifika antikroppar och aktivering av T-celler. Dessa immunsvar kommer sedan att ge skydd mot framtida infektioner med den fullt virulenta patogenen om personen skulle bli exponerad för det.

Exempel på försvagade vacciner inkluderar de som används för att förebygga mässling, röda hund och tuberkulos. Det är viktigt att notera att dessa vacciner kan orsaka milda symtom hos vissa mottagare, men de är sällan allvarliga och tenderar att vara mycket mildare än de som orsakas av den fullt virulenta patogenen.

Bakterielle vacciner är preparat som används för att inducera immunitet mot infektioner orsakade av bakterier. De kan innehålla hela eller delar av bakterier, som dödade eller avskaligade, eller specifika proteiner (antigen) från bakterien.

Det finns två huvudsakliga typer av bakteriella vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine innehåller en koppling av en bakteriepolysackarid till ett protein. Detta hjälper att stärka immunsvaret genom att aktivera T-celler, som är viktiga för att eliminera infektioner. Konjugatvacciner används ofta för att skydda mot bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos barn, till exempel Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker.

2. Subunit vaccin: Denna typ av vaccine innehåller en specifik del av bakterien, såsom ett protein eller en polysackarid, som orsakar immunsvaret. Exempel på subunitvacciner är den dTP-vaccinen (diftieri, tetanus och stelkramp) och Hepatitis B-vaccinen.

Bakteriella vacciner kan ge aktiv immunitet, vilket innebär att kroppen producerar en immunrespons som ger skydd mot framtida infektioner med samma bakterie. De kan också ge passiv immunitet, där immunglobuliner (antikroppar) från vaccinet ger omedelbar, men tillfällig, immunitet.

Det är viktigt att notera att bakteriella vacciner inte skyddar mot alla typer av bakterieinfektioner och att de inte behandlar aktiva infektioner. De används främst för att förebygga sjukdomar och minska spridningen av infektioner i populationen.

Interleukin-12 (IL-12) är ett cytokin som produceras av antigenpresenterande celler, såsom dendritceller och makrofager. IL-12 spelar en viktig roll i regleringen av immunresponsen, särskilt den adaptiva immuniteten. Det gör detta genom att stimulera till differentiering av T-hjälparceller (TH1) och naturliga mördare (NK) celler.

IL-12 receptor är en transmembranprotein som består av två subenheter, IL-12Rβ1 och IL-12Rβ2. Dessa subenheter bildar ett heterodimeriskt komplex på cellytan där IL-12 binder och utlöser en signalkaskad som leder till aktivering av olika signaltransduktionsvägar, inklusive JAK-STAT-signalering.

IL-12 receptorn är involverad i regleringen av immunresponsen genom att modulera cytokinproduktion och cellulär differentiering. Dessutom har IL-12 receptor visat sig ha en viktig roll i kampen mot infektioner, särskilt intracellulära patogener som mykobakterier och parasiter. Dessutom kan defekter i IL-12-receptorn leda till immunbrist och ökad susceptibilitet för infektioner.

Läkemedelsmultiresistens, bakteriellt, refererar till en typ av bakterier som har utvecklat resistens mot flera olika antibiotika. Detta innebär att de inte kan elimineras eller kontrolleras effektivt med de vanliga behandlingsalternativen. Bakterier kan bli multiresistent genom att mutera spontant eller genom att utbyta genetisk information med andra bakterier.

Det är viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa korrekt dosering och behandlingstid för att minska risken för utveckling av läkemedelsresistens. Multiresistenta bakterier kan leda till svårbehandlade infektioner, ökad sjukhusmortalitet och högre behandlingskostnader.

'Tarmsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som drabbar tarmarna, det vill säga den del av matspjälkningssystemet där näringsabsorptionen sker. Tarmarna kan delas in i två huvudgrupper: tunntarm och tjocktarm.

Tarmsjukdomar kan vara kroniska eller akuta, med olika orsaker och symtom beroende på vilken del av tarmen som är drabbad. Några exempel på tarmsjukdomar inkluderar:

1. Irritabelt colon (IBS): En funktionell tarmsjukdom som orsakas av störningar i tarmfunktionen utan synliga strukturella skador. Symptomen kan vara smärta, värk eller obehag i magen, förstoppning, diarré eller både och, flatulens och buksvullnad.

2. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, men ofta påtar sig i tunntarmen eller ileum (den sista delen av tunntarmen). Symptomen kan vara diarré, buksmärtor, trötthet, viktminskning och blod i avföringen.

3. Ulcerös kolit: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som drabbar tjocktarmen (colon) och endast sällan tunntarmen. Symptomen kan vara diarré, blodig avföring, buksmärtor, trötthet och viktminskning.

4. Tjocktarmsinflammation (divertikulit): En akut tarmsjukdom som orsakas av inflammation i tjocktarmens divertiklar (små utbuktningar i tjocktarmens vägg). Symptomen kan vara plötsliga, starka buksmärtor, förstoppning, feber och blodig eller vattnig avföring.

5. Tjocktarmsförträngning (kolonstenos): En kronisk tarmsjukdom som orsakas av en förträngning i tjocktarmen, vilket gör att avföringen har svårt att passera. Symptomen kan vara buksmärtor, trötthet, viktminskning och förstoppning.

6. Tarmcancer: En allvarlig tarmsjukdom som orsakas av oregelbunden celldelning i tarmvävnaden. Symptomen kan vara blod i avföringen, trötthet, buksmärtor, förstoppning och viktminskning.

Det är viktigt att söka läkarvård om man upplever några av dessa symtom eller har andra oroande symptom från mag-tarmkanalen.

Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.

Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Ceftriaxone är ett bredspektrum-β-laktamantibiotikum som tillhör gruppen cefalosporiner av tredje generationen. Det används för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakterier, inklusive meningit, lunginflammation, buksjukdomar och sepsis. Ceftriaxon har en lång halveringstid, vilket gör att det kan ges en gång om dagen som injektion eller infusion. Det är stabilt mot de flesta β-laktamaser och har god penetration till olika vävnader och kroppsvätskor, inklusive hjärnhinnor och benmärg.

Bakteriofagtypning, på medicinsk terminologi, refererar till processen att kategorisera och identifiera specifika bakteriofager (bakteriefagar), också kända som filovirider, baserat på deras distincta morfologiska och genetiska egenskaper. Detta är viktigt inom forskning och klinisk praktik eftersom olika bakteriofager har specifika värdar och värdspecifikitet, och kan användas som ett alternativ till antibiotika för att behandla bakterieinfektioner. Genom att typa bakteriofager kan forskare och kliniker fastställa deras värdspecifikahet, deras potential till att infektera och döda patogena bakterier, och utveckla effektiva terapeutiska strategier för att behandla olika infektioner.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

Bakteriel läkemedelsresistens definieras som förekomsten eller utvecklingen av motstånd hos bakterier mot en eller flera läkemedel, vilket gör att de blir mindre känsliga för behandling med antibiotika eller andra antimikrobiella medel. Detta kan inträffa på grund av genetiska ändringar hos bakterierna som orsakar förändringar i deras svarsmekanismer till läkemedlen, vilket gör att de kan överleva trots behandlingen.

Bakteriel läkemedelsresistens är ett allvarligt globalt hälsoproblem som hotar effektiviteten av antibiotika och andra antimikrobiella medel. Det kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för sjukvården. För att förebygga bakteriel läkemedelsresistens rekommenderas rationell användning av antibiotika och andra antimikrobiella medel, samt införande av goda smittskydds- och hygienpraktiker.

"Genom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er inkluderet i en organismes celler. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, som instruerer cellerne om at producere de proteiner, der udgør en vigtig del af livsprocesserne. Hvert individuals genom er unikt, undtaget identiske tvillinger, og det kan give os oplysninger om vores arvemæssige dispositioner for bestemte kendetegn, sygdomme og andre fysiske træk.

Tarmslemhinna, också känd som kolonslemhinna eller colonmucosa, är den inre ytan av tjocktarmen (colon) som är tapetformad av epitelceller och underliggande bindväv. Den består av tunna, cylindriska epitelceller som sitter tätt intill varandra och bildar ett slags skyddande skikt. Dessutom innehåller tarmslemhinna blodkärl, lymfkärl och nervceller som hjälper till att absorbera näringsämnen, transportera bort avfall och reglera tarmfunktionerna. Tarmslemhinnan är också viktig för immunförsvaret eftersom den innehåller celler som producerar antikroppar och andra substanser som hjälper till att bekämpa infektioner.

"Djurfoder" er en betegnelse for fødevarer som er tiltilpasset eller beregnet til å bli spist av dyr, undfanget i et agriculturalt eller veterinært perspektiv. Det kan inkludere alle typer av fôdrestenger som krever fordøyelse, herunder grønnsaker, frukt, gr asymptoter, korn, fisk, kjøtt og andre animaliske produkter, samt specielle formulerte kommersielle dyrefoder.

Den medicinske definisjonen av "djurfoder" vil også inkludere en vurdering av fôdenes kvalitet, sikkerhet og næringsmessige verdier for de dyr som skal spise det. Dette kan involvere å teste fôden for tilstedeværelsen av skadelige bakterier, mykotoksiner eller andre kontaminanter, samt å måle innholdet av nøyaktig vitaminer, mineraler og andre næringsstoffer for å sikre at det oppfyller dyrs behov.

I tillegg kan den medicinske definisjonen av "djurfoder" også inkludere en vurdering av fôdenes effekt på dyrs helse og vekst, herunder mulige allergiske reaksjoner eller andre negativt helserelaterte konsekvenser. Dette kan involvere å undersøke dyrs fordøyelsesprosesser, væktgevinst og generell helsestatus etter å ha spist forskjellige typer fôde for å avgjøre hvilken type som er mest fordelaktig for dem.

Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen. Det produceras naturligt av aktinobakterien Streptomyces griseus och är verksamt mot en rad olika bakterier, inklusive gramnegativa och grampositiva stavbakterier samt mykobakterier.

Streptomycin fungerar genom att binda till den 30S-subenheten av bakteriens ribosomer och på så sätt stör proteintranslationsprocessen, vilket leder till bakteriedödande effekt. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, som exempelvis tuberkulos och pest.

Sedan 1940-talet har streptomycin varit en viktig del i behandlingen av olika infektionssjukdomar, men på grund av ökad resistens hos vissa bakteriestammar och förekomsten av biverkningar används det numera oftare i kombination med andra antibiotika.

Ciprofloxacin är ett fluorikinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner, lunginflammation och hudinfektioner. Det fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Ciprofloxacin kan användas för behandling av milda till allvarliga infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar. Preparatet ges vanligen per oral, men det finns även formuleringar som injektionsvätska och ögondroppar. Några vanliga biverkningar är illamående, diarré, huvudvärk och yrsel.

Kaspas-1, også kjent som IL-1β-konverteringsenzymer eller ICE, er ein endopeptidase som spiller en viktig rolle i inflammamasi og immunforsvar. Det er aktivert ved celldød og stresstilstander, og bidrar til å omskape pro-IL-1β til det aktive IL-1β-proteinet, som er ein viktig inflammatorisk mediasiator. Kaspas-1 er også involvert i pyroptosen, en form for programmert celldød som forekommer under infeksjon og inflammasjon.

Mikrobial läkemedelsresistens definieras som en förändring i mikroorganismer (bakterier, svampar, virus eller parasiter) så att de blir mindre känsliga eller helt resistenta mot läkemedel som tidigare har varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel genom mutationer i mikroorganismens gener eller genom att de tar upp resistensgenet från andra mikroorganismer i sin omgivning.

Bakteriell läkemedelsresistens är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, där fler och fler bakterier blir resistenta mot vanliga antibiotika. Detta kan leda till att infektioner som tidigare kunnat behandlas effektivt istället bli livshotande.

'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:

1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.

2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.

3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.

4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.

5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.

Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.

Bakteriemi är en medicinsk term som betyder att bakterier påträffas i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner i kroppen eller som komplikation efter en operation. Symptomen på bakteriemi kan variera, men inkluderar ofta feber, accelerat hjärtslag och andning, förvirring och nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen består vanligen av antibiotika som väljs ut baserat på vilken bakterieart som orsakar infektionen.

"Sjukdomsreservoarer" (engelska: "disease reservoirs") är ett epidemiologiskt begrepp som refererar till populationer eller miljöer där en sjukdom orsakad av en infektionskälla kan finnas och fortleva, även när den har utrotats hos människor. Detta innebär att sjukdomen kan spridas igen ifall reservoaren inte hanteras på ett effektivt sätt.

Exempel på sådana sjukdomsreservoarer kan vara djurpopulationer som är värdar för smittämnen, eller miljöer där smitta kan överleva under längre tid, till exempel i marken eller i vatten.

Sjukdomsreservoarer kan vara en stor utmaning när det gäller att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar, eftersom de kan leda till återkommande utbrott och spridning av sjukdomen.

Epidemiologi är läran om hur sjukdomar och hälsoproblem sprider sig i befolkningar, och en av de metoder som används inom detta område är befolkningsstudier. Enligt den medicinska definitionen är en befolkningsstudie en typ av observational studie där forskaren samlar in data från en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsoutgångar.

Det finns olika typer av befolkningsstudier, men de två vanligaste är kohortstudier och fallenstudier. I en kohortstudie följs en grupp individer som delas in efter exponering för en viss riskfaktor över en längre tid, medan i en fallenstudie undersöks en grupp individer som redan har insjuknat i en viss sjukdom och jämförs med en kontrollgrupp.

Befolkningsstudier är viktiga för att identifiera riskfaktorer för olika sjukdomar, utvärdera preventiva strategier och utveckla effektiva behandlingsmetoder. Dessa studier kan vara svåra och tidskrävande att genomföra, men de ger ofta värdefull information som kan användas för att förbättra folkhälsan och minska sjukdomsbördan i befolkningar över hela världen.

Diarrhea är en medicinsk term som definieras som tre eller fler lösa eller flytande avföringar per dygn. Det kan också innebära en ökning i avföringens volym, frekvens eller mjukhet jämfört med normalt. Diarré kan ha många orsaker, till exempel infektioner, mag-tarmsjukdomar, livsmedelsförgiftningar, mediciner och andra sjukdomar. I allvarliga fall kan diarré leda till uttorkning och elektrolytochloris.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

'Salmonella paratyphi C' är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber och tarmsjukdom hos människor. Bakterien överförs vanligtvis via förorenad mat eller vatten som har kontaminerats av avföring från en smittad individ. Symptomen på infektion kan vara diarré, magkramper, feber och trötthet. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom septisk chock eller skada på inre organ. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med Salmonella paratyphi C, men det är fortfarande viktigt att vidta god hygien och koka maten ordentligt för att minska risken för infektion.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

Ileum är den tredje och sista delen av tunntarmen i människans gastrointestinala system. Det följer på duodenum och jejunum och fortsätter till colon (tjocktarm). Ileum är ungefär 3-4 meter långt och har en diameter på cirka 2,5 centimeter.

Ileum har huvudsakligen tre funktioner:

1. Absorption: Ileum är ansvarig för absorptionen av näringsämnen som vitaminer, mineraler och särskilt fettsyror. Det innehåller en mycket stor yta med många små plik (Mikrovilli) som ökar absorptionsytean.

2. Immunförsvar: Ileum innehåller ett stort antal lymfatiska vävnader, så kallade Peyers plackar, som är en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

3. Motilitet: Ileum har en stark muskelaktivitet (motilitet) som hjälper till att transportera matmassan genom tarmen och vidare till colon.

Ileum avslutas med en struktur som kallas ileocecalvinkeln, där ileum möter colon.

PROBIOTIKA: Läkemedelsform som innehåller levande mikroorganismer, främst tarmlaktabla bakteriestammar, till exempel arter av Lactobacillus och Bifidobacterium. Dessa organismer anses ha en positiv inverkan på värdens hälsotillstånd när de tas upp i kroppen i tillräckliga mängder. Probiotika kan användas för att förbättra tarmsystemets balans av bakterier, stödja immunsystemet och för behandling eller förebyggande av vissa infektions- och sjukdomstillstånd, till exempel diarré orsakad av antibiotikabehandling eller inflammatorisk tarmsjukdom.

"Antiinfektiva medel" är en samlingsbeteckning för läkemedel som används för att behandla eller föventiona infektioner orsakade av olika mikroorganismer, såsom bakterier, virus, svampar och parasiter. Dessa medel kan vara bakteriedödande (baktericida) eller bakteriestoppande (bakteriostatiska), virustatiska, fungistatiska eller fungicida beroende på vilken typ av mikroorganismer de är verksamma mot. Exempel på antiinfektiva medel inkluderar antibiotika, antivirala, antimykotiska och antiparasitiska läkemedel.

'Immunitet' refererer til den beskyttelse som kroppen har mod infektion og sygdom, der skyldes at systemet for adaptive immunforsvar (som består af B-celler og T-celler) kan genkende og angribe fremmede stoffer, såsom bakterier, virus og andre patogener.

Der findes to slags immunitet:

1. **Aktiv immunitet**: Den opnås når kroppen selv har oplevet en infektion eller modtaget en vaccination, hvilket fører til at systemet for adaptive immunforsvar udvikler en specifik respons overfor det pågældende patogen. Denne respons kan beholdes i år eller livstid, alt efter hvad der er tilfældet.
2. **Passiv immunitet**: Den opnås når en person modtager antistoffer fra en anden kilde, fx ved at modtage modersmællemilk eller en ind injection af antistoffer. Passiv immunitet giver hurtig beskyttelse, men den holder kun i kort tid, normalt få uger eller måneder.

Immunitet er en vigtig del af vores sundhed og evnen til at modstå sygdomme.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

En smittbärare definieras som en individ som har en infektion eller en kolonisering av en patogen (smitta) och kan överföra den till en annan individ, även om personen inte visar några symtom själv. Detta kallas också att vara en asymptomatisk bärare. Smittbärare kan vara speciellt viktiga att identifiera och isolera i samband med smittsamma sjukdomar eftersom de kan sprida smittan utan att veta om det.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Katjonttransportproteiner, även kallade cationtransportproteiner, är proteiner som hjälper till att transportera katjoner (positivt laddade joner) genom celldelar eller cellmembran. Dessa proteiner är viktiga för att underhålla jonbalansen i celler och organeller, och de spelar också en viktig roll i signaltransduktion och homeostas.

Exempel på katjonttransportproteiner inkluderar natrium-kalciumutbytare (NCX), som hjälper till att pumpa ut exciterade calciumjoner från cellen efter en aktionspotential, och sodium-kloridsymporter (NCC), som hjälper till att reglera saltbalansen i kroppen.

Felaktigheter i katjonttransportproteiner kan leda till olika sjukdomar, såsom neurologiska störningar, muskelsjukdomar och hjärtsjukdomar.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.

These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.

It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

'Healthcare Information Services' refer to systems, technologies, and processes that are used to gather, store, analyze, retrieve, and share health-related information. These services play a crucial role in supporting the delivery of high-quality healthcare by enabling healthcare professionals to make informed decisions based on accurate and up-to-date information.

Examples of healthcare information services include electronic health records (EHRs), computerized physician order entry (CPOE) systems, clinical decision support systems (CDSSs), picture archiving and communication systems (PACS), and health information exchanges (HIEs). These services can help to improve patient care by reducing medical errors, increasing efficiency, and facilitating communication between healthcare providers.

Effective implementation of healthcare information services requires careful planning, coordination, and training to ensure that they are used correctly and securely. It is also important to consider issues related to data privacy, security, and interoperability when designing and implementing these systems.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

Mutagenicity tests are a type of scientific test used in the field of genetics and toxicology to identify whether a chemical or physical agent has the ability to cause mutations in the DNA of an organism. Mutations are changes in the genetic material that can lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

Mutagenicity tests typically involve exposing cells or whole organisms to varying doses of a test substance and then analyzing their genetic material for any signs of mutation. Commonly used assays include the Ames test, which uses bacteria to detect mutations in their genes; the mouse lymphoma assay, which looks for mutations in mammalian cells; and the fruit fly (Drosophila melanogaster) assay, which examines mutations in whole organisms.

The results of these tests can help researchers and regulatory agencies assess the potential health risks associated with exposure to a particular substance and determine whether it should be classified as a mutagen or not. This information is critical for ensuring the safety of chemicals used in various industries, including pharmaceuticals, agriculture, and consumer products.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

I et medicinskt sammanhang refererar "flagell" till den smala, vitiforma strukturen som kan förekomma på bakterier och protozoer. Flagellen fungerar som ett slags "svans" som hjälper dessa mikroorganismer att röra sig och förflytta sig i sin omgivning.

Bakteriers flageller är oftast uppbyggda av ett protein kallat flagellin, och de kan vara enskilda eller förekomma i flera exemplar på samma cell. Protozoernas flageller är däremot ofta mer komplexa och kan innehålla olika strukturer som hjälper till att styra rörelsen.

Det är värt att notera att det finns andra betydelser av ordet "flagell" utanför medicinska sammanhang, såsom den lilla piska som används i kyrkor eller den del av en människas spermie som liknar en svans.

Tyfoid-paratyfoidvaccin är ett slags vaccin som ger immunitet mot tyfusfeber och paratyfus, två infektionssjukdomar som orsakas av bakterier i Salmonella-släktet. Det finns två huvudtyper av tyfoid-paratyfoidvacciner:

1. Inaktiverade vacciner: Dessa vacciner innehåller dödade bakterieceller och ger immunitet genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot bakterierna. Exempel på en inaktiverad tyfoidvaccin är Ty21a, som ges oralt (via munnen) i form av kapslar som tas upp under flera dagar.

2. Konjugerade vacciner: Dessa vacciner innehåller delar av bakterierna kopplade till ett protein och ger starkare och längre varaktig immunitet än de inaktiverade vaccinerna. Exempel på en konjugerad tyfoidvaccin är Typbar-TCV®, som ges injektionsvägs.

Båda typerna av tyfoid-paratyfoidvacciner ger skydd mot både tyfusfeber och paratyfus, men det kan variera hur länge immuniteten varar efter vaccinationen. Det är viktigt att notera att ingen vaccine är 100% effektiv och att andra försiktighetsåtgärder som handhygien och födoämneskontroll också bör vidtas för att förebygga spridning av sjukdomen.

O-antigener refererar till en del av strukturen hos vissa typer av bakterier, nämligen polysackaridkedjan som är en del av deras yttre membran. O-antigenerna är en del av bakteriens cellvägg och de kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör att de kan användas för att identifiera och klassificera bakterier på art- eller stamnivå.

Specifikt är O-antigenerna en del av lipopolysackariderna (LPS) som finns i yttre membranet hos gramnegativa bakterier. LPS består av tre huvuddelar: lipid A, coreregionen och O-antigenen. Lipid A är ansvarig för bakteriens toxicitet och immunogenicitet, medan coreregionen och O-antigenen bidrar till strukturell variation mellan olika bakteriestammar.

O-antigenerna är en polymer av sockerarter som kan variera i längd och sammansättning mellan olika bakteriestammar. Dessa variationer gör att O-antigenerna kan användas som ett värdefullt verktyg för att identifiera och skilja mellan olika bakteriestammar, vilket är viktigt inom klinisk medicin och forskning.

'Shigella' är ett släkte av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavformade bakterier inom familjen Enterobacteriaceae. Dessa bakterier orsakar en typ av infektionssjukdom som kallas shigellos, även känd som dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras ofta av mag- och tarmbesvär, blodiga diarréer och feber. Shigella-infektioner sprids främst via förorenat vatten eller mat, men kan även överföras direkt från person till person genom fäkal-orala smitta. Det finns flera olika arter av Shigella, varav Shigella dysenteriae är den mest kända och orsakar ofta de allvarligaste sjukdomsfallen.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

Receptorer: Receptorer är proteiner på cellens yta eller inne i cellen som kan binda specifika molekyler, så kallade ligander. När en ligand binder till receptorn aktiveras den och sätter igång en signaltransduktion som kan leda till olika respons hos cellen.

Antigen: Ein antigen är ett ämne som kan identifieras och attackeras av immunsystemet. Antigener kan vara proteiner, kolhydrater eller andra molekyler som finns på ytan av bakterier, virus eller andra främmande partiklar. När immunsystemet upptäcker ett antigen produceras specifika antikroppar och T-celler för att bekämpa det.

T-celler gamma-delta: T-celler är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i immunförsvaret. T-celler gamma-delta utgör en liten del av alla T-celler och kännetecknas av att de har en särskild form av receptor, gamma-delta-receptorn. Denna typ av T-celler är ofta den första linjen i immunförsvaret och kan aktiveras redan vid kontakt med ett antigen, utan behov av att presenteras av andra celler. De kan också vara specialiserade på att reagera på stressmolekyler eller molekyler som är specifika för tumör- eller infektionsceller.

Macrophages are a type of white blood cell that play an important role in the immune system. They help to identify and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, and also help to remove dead cells and debris from the body. Peritoneal macrophages are a specific type of macrophage that are found in the peritoneal cavity, which is the space within the abdomen that contains the intestines, liver, and other organs. These macrophages help to protect the peritoneal cavity from infection and inflammation. They are able to engulf and destroy foreign substances, and they also produce cytokines, which are signaling molecules that help to coordinate the immune response. Peritoneal macrophages can be obtained through a procedure called peritoneal lavage, in which fluid is introduced into the peritoneal cavity and then removed for analysis.

I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.

"Bakteriologiska tekniker" är en samling metoder och procedurer som används inom bakteriologi, en gren av mikrobiologi som fokuserar på studiet av bakterier. Definitionen kan variera beroende på kontext, men inkluderar ofta:

1. Kultivering: En metod för att odla och frodas bakteriekolonier på en näringsrik medium, såsom agarplatta eller agarlåda. Detta gör det möjligt att identifiera och studera specifika bakteriestammar.

2. Färgningstekniker: Används för att skilja olika typer av bakterier åt baserat på deras morfologi, såsom form, storlek och färg. Exempel på färgningstekniker inkluderar Gram-färgning, som används för att indela bakterier i två grupper - grampositiva och gramnegativa - baserat på skillnader i deras celleväggar.

3. Biokemiska test: Används för att identifiera specifika egenskaper hos en bakteriestam, såsom produktion av enzymer eller toxiner. Exempel på biokemiska test inkluderar katalasreaktionstestet och oxidasreaktionstestet.

4. Genetisk analys: Används för att studera bakteriens genetiska material, såsom DNA och RNA. Detta kan involvera metoder som PCR (polymeraskedjereaktion), DNA-sekvensering och genetisk manipulation med hjälp av plasmider och transfektion.

5. Serologi: Används för att identifiera antikroppar i blodserum som reagerar med specifika bakterieproteiner. Detta kan användas för att diagnostisera infektioner orsakade av bakterier.

6. Bioinformatik: Används för att analysera stora datamängder från genetiska och proteomiska studier av bakterier. Detta kan involvera metoder som sekvensering, strukturförutsägelse och funktionsanalys av gener och protein.

'Seasons' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett naturligt fenomen som vanligtvis refererar till de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Varje årstid har sin unika kombination av temperatur, nederbörd och dagsljus som påverkar miljön och levande varelsers beteende och livscykel.

I medicinsk kontext kan årstider ha en viss relevans när det gäller säsongsbundna sjukdomar eller fenomen, såsom säsongsrelaterade allergi, smittsjukdomar som flu eller andra infektionssjukdomar som kan vara vanligare under vissa årstider. Dessutom kan årstiderna ha en effekt på människors fysiska och mentala hälsa, till exempel kan många människor uppleva säsongsbundna depressioner eller känslor av tristess under de mörkare vintermånaderna.

Enterobacteriaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier. De flesta arterna förekommer naturligt i människans tarmflora och kallas ofta för coliformbakterier. Många arter kan orsaka infektioner hos människor, till exempel Escherichia coli (E. coli), Klebsiella pneumoniae och Proteus mirabilis. Enterobacteriaceae-bakterier är viktiga patogener som kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, till exempel urinvägsinfektioner, blodförgiftning och mag-tarminfektioner.

Passiv immunisering (også kendt som adoptiv immunitet) refererer til overførsel af forudsynt antistoffer fra en individ til en anden, der ikke selv har producéret dem. Dette kan ske ved at give immunglobulin preparater, som indeholder specifikke antistoffer mod en given patogen, eller ved at overføre modersmælkemilk, der indeholder naturligt producerede antistoffer til babyen.

Den passive immunisering giver hurtig beskyttelse mod infektioner og sygdomme, men den er normalt midlertidig, da antistofferne med tiden bliver nedbrudt i kroppen. Derfor giver den ikke varige immunitet som aktiv immunisering (f.eks. vaccination) gør. Passiv immunisering anvendes ofte til forebyggelse eller behandling af infektioner hos personer med nedsat immunforsvar, gravide kvinder, nyfødte babyer og i forbindelse med biologisk krisebehandling.

Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

En medicinsk definition är "mutagen" någonting som orsakar genetisk mutation, det vill säga en permanent förändring i DNA-sekvensen hos celler. Mutationer kan resultera i celldöd, cancer eller andra skadliga effekter på en organisms hälsa. Mutagener kan vara kemiska ämnen, joniserande strålning eller andra faktorer som interagerar med DNA och orsakar dessa permanenta förändringar.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Interleukin-12 (IL-12) är ett protein som produceras och utsöndras av vissa celler i kroppen, särskilt antigenpresenterande celler såsom dendritceller och makrofager. IL-12 spelar en viktig roll i regleringen av immunförsvaret, särskilt vid cellmedierad immunitet.

IL-12 består av två underenheter, IL-12p35 och IL-12p40, som kombineras för att bilda en aktiv cytokin. När IL-12 binder till sin receptor på T-celler och naturliga killer (NK) celler stimulerar det deras differentiering och aktivering, vilket leder till produktion av andra cytokiner såsom interferon-gamma (IFN-γ). IFN-γ är en viktig mediator av immunförsvaret som hjälper till att koordinera den cellulära immuniteten och aktivera makrofager för att eliminera intracellulära patogener.

IL-12 har också visat sig ha potentialen som en tumörborttagande behandling, eftersom det kan stimulera T-celler och NK celler att attackera och döda cancerceller. Dock finns det fortfarande mycket forskning pågående för att undersöka effekterna och säkerheten av IL-12-baserad immunterapi.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

'Grovtarm' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinska sammanhang används istället termen kolon, som är den del av tarmkanalen som sträcker sig från blindtarmen till ändtarmen. Kolonet inkluderar också de delar som kallas grovtarm i vardagligt tal, såsom komphållet, kräk- och blindtarmen. Dessa delar av tarmkanalen är specialiserade på att absorbera vatten och elektrolyter samt bryta ned komplexa kolhydrater med hjälp av bakterier som lever där.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Tetrationsyra, även känt som mefenamtid, är en organisk förening som används som ett antiinflammatoriskt och smärtstillande läkemedel. Det är en avlägsen släkting till acetaminofen (paracetamol) och aspirin, men har starkare biverkningspotential.

Kemiskt sett är tetrationsyra en derivatprodukt av fenamtid, där en karboxylgrupp (-COOH) har lagts till på den aromatiska ringen. Denna substans är en svag organisk syra med en pKa-värde på ungefär 3,5-4,0.

Läkemedlet används främst för att lindra smärta och inflammation vid muskuloskelettala tillstånd som artrit, men kan också användas för att behandla milda till måttliga smärtor orsakade av andra sjukdomar.

Till skillnad från många andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) har tetrationsyra en unik mekanism för att reducera inflammation och smärta, genom att hämma enzymet cyclooxygenas (COX), som är involverat i produktionen av prostaglandiner.

Trots sin effektivitet har tetrationsyra blivit mindre vanligt använt på grund av sina biverkningar, som kan inkludera magsår, blödningar, lever- och njurskada, samt potentialen för allvarliga allergiska reaktioner.

Salmonellainfektioner ger upphov till antikroppsproduktion. Utöver Sverige och Finland ingick Nederländerna, Italien, Danmark, ...
Enteroartrit kan orsakas av salmonellainfektioner i tarmarna samt av yersinia, campylobacter, shigella och till och med av ...
Salmonellainfektioner ger upphov till antikroppsproduktion. Utöver Sverige och Finland ingick Nederländerna, Italien, Danmark, ...
11) salmonellainfektioner hos nötkreatur, svin och fjäderfä. 12) tularemi. Ursprungliga författningar. De svenskspråkiga ...
Råd Till Flodägare I Bakgården (slutlig Uppdatering) - Salmonellainfektioner Kopplade Till Levande Fjäderfä - Juli - Salmonella ...
Salmonella-infektioner: Salmonella-infektioner orsakas av bakterier som kan finnas i kött, ägg och mejeriprodukter. Symtom ...
Råd Till Flodägare I Bakgården (slutlig Uppdatering) - Salmonellainfektioner Kopplade Till Levande Fjäderfä - Juli - Salmonella ...