En semenanalyse, även känd som spermaanalys, är en typ av laboratorietest som mäter olika aspekter av mannens reproduktiva hälsa. Den inkluderar vanligtvis mätningar av:

1. Spermiekoncentration: Antalet spermier per milliliter (ml) semen.
2. Spermimobilitet: Hur väl spermierna kan röra sig och simma framåt.
3. Spermiomorfologi: Formen och storleken på spermierna.
4. Semenvolym: Hur mycket semen produceras vid ejakulationen.
5. pH-värde: Hur sur eller basiskt semenet är.
6. Fructos: En sockerart som förekommer naturligt i semen och används för att avgöra om sädesledarna fungerar korrekt.

Denna typ av tester kan användas för att undersöka orsakerna till infertilitet, för att kontrollera effekterna av behandlingar som påverkar reproduktiv hälsa och för att screena för genetiska sjukdomar.

Sädesvätska, även känd som seminal fluid eller ejakulat, är en blandning av olika sekretioner från de körtlar som ingår i det manliga reproduktionssystemet. Den primära funktionen för sädesvätskan är att transportera och skydda spermier på deras väg genom kvinnans fortplantnings tract mot äggcellen för befruktning.

Sädesvätska består av följande komponenter:

1. Spermier: De mobila mänskliga spermierna utgör ungefär 5% av ejakulatvolymen. Varje portion sädesvätska kan innehålla upp till 500 miljoner spermier, även om en normalt fungerande man producerar cirka 100-300 miljoner spermier per milliliter (ml) av sädesvätska.

2. Prostata-sekrett: Prostatasekretet utgör ungefär 20-30% av ejakulatvolymen och innehåller enzymer, vitaminer, mineraler och vissa hormoner som stödjer spermiernas överlevnad och rörlighet. Prostatasekretet ger även sädesvätskan sin typiska konsistens och färg (lätt grumlig och vitaktig till gulaktig).

3. Samenblåse-sekrett: Samenblåssekrets är den mest förekommande komponenten i sädesvätskan, med en andel på ungefär 65-75%. Det består av sockerarter (främst fruktosa), som är en energikälla för spermierna, och bicarbonatjoner, vilka hjälper till att neutralisera den sura miljön i kvinnans vagina. Samenblåssekretset ger även sädesvätskan sin lätt skummiga konsistens.

4. Bulbouretrala-körtlar-sekrett: Detta sekrett utgör den minsta komponenten i sädesvätskan, med en andel på mindre än 5%. Det innehåller proteiner och slutligen ger det sädesvätskan sin lätt genomskinliga färg.

Sammanfattningsvis är sädesvätskan ett komplext kemi- och näringsrikt medium som skyddar, transporterar och underhåller spermierna på deras väg mot äggcellen i kvinnan.

'Spermiogram' är ett medicinskt begrepp som refererar till en undersökningsmetod där man analyserar mannens sädesvätska (semen) för att utvärdera spermiernas kvantitet, rörlighet och morfologi (form). Det görs vanligen genom att insamla en prov av mannens sperma efter masturbation eller med hjälp av ett speciellt kondom som inte innehåller spermiedödande substanser under samlag.

Den insamlade proven analyseras sedan under mikroskop för att avgöra:

1. Spermiernas koncentration (antal per milliliter): Detta mäts vanligen i miljoner per milliliter och ger en indikation på hur många spermier det finns i varje droppe sperma.
2. Spermiernas rörlighet: Rörelseförmågan hos spermierna är viktig för att de ska kunna nå och befrukta äggcellen. Spermier delas in i olika kategorier baserat på deras rörlighet, från snabbt rörliga till stillastående.
3. Spermiernas morfologi: Morfologin hos spermierna kan ge en indikation på deras fertilitet. En normal spermie har en lång, smal huvud och en lång, tunn svans. Abnormaliteter i formen kan påverka spermiernas förmåga att befrukta äggcellen.

En spermiogram används ofta som ett diagnosverktyg för mannens infertilitet och hjälper läkaren att avgöra om ytterligare behandlingar behövs, till exempel med hjälp av assistad reproduktionstekniker som in vitro-fertilisering (IVF) eller intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI).

Spermierörlighet, även känd som spermiomotilitet, är ett mått på spermiers förmåga att simma och röra sig framåt. Det är en viktig faktor för fertilitet hos mannen eftersom spermier med normal rörlighet har större chans att nå och befrukta ett ägg.

Spermierrorligheten bedöms vanligen genom att analysera ett seminogram, en undersökning av mannens sädesvätska. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) klassificeras spermierörlighet som:

* Normal rörlighet (progressiv rörelse): Spermier som simmar framåt med en hastighet på 25 mikrometer per sekund eller snabbare.
* Långsam rörlighet (slow progression): Spermier som simmar framåt med en hastighet på mindre än 25 mikrometer per sekund, men fortfarande har en koordinerad rörelse.
* Ofördelaktig rörlighet (non-progressive movement): Spermier som rör sig, men inte framåt eller gör det så långsamt att de inte kan nå ett ägg.
* Oförändrad rörlighet: Spermier som inte rör sig alls.

En normal spermierörlighet definieras av WHO som att minst 40% av spermierna ska ha normal rörlighet och max 30% ska vara oförändrade eller ofördelaktigt rörliga.

Medicinskt sett definieras "barnlöshet hos män" som oförmåga att föda barn på grund av ett problem med spermierna eller med reproduktionssystemet. Det kan bero på flera olika orsaker, till exempel:

1. Oligozoospermi: För få spermier i ejakulatet (mindre än 15 miljoner spermier per milliliter).
2. Azoospermi: Ingen spermie i ejakulatet alls.
3. Teratozoospermi: För många missformade spermier.
4. Asthenozoospermi: Lågt spermiernas rörlighet.
5. Genetiska avvikelser eller kromosomavvikelser.
6. Problem med hormonella systemet som påverkar produktionen av spermier.
7. Förvärrade infektioner i reproduktionssystemet.
8. Anatomiska avvikelser i reproduktionsorganen, såsom obstruktioner eller frånfällen.

Det är viktigt att notera att många män med barnlöshet kan behandlas med hjälp av metoder som in vitro-fertilisering (IVF), intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) eller medicinsk behandling för att korrigera hormonella oregleringar.

Andrology är en medicinsk specialitet som fokuserar på mäns reproduktiva hälsa, könshormoner och sexuella funktion. Det inkluderar studier och behandlingar av fertilitetsproblem, erektil dysfunktion, onkologiska sjukdomar i de manliga könsorganen, könssjukdomar och åldersrelaterade hälsofrågor som andropaus (mäns motsvarighet till menopaus). Andrologen är en läkare som har specialiserat sig inom området.

Spermier är den hos mannen producereda reproduktiva cellen, även kallad spermatozoon. Den bildas i Hodis tubuli seminiferi genom en process som kallas spermatogenes. Spermien består av ett huvud, en midje och en svans. Huvudet innehåller arvsmassan (DNA) och är täckt av en skyddande hölje kallad akrosom. Midjan innehåller mitokondrier som ger energi till spermiernas rörelse. Svansen består av 9 + 2 mikrotubuli och är ansvarig för spermiernas rörelse genom kvinnan livmodercervix, livmodern och äggledare till ägget där befruktning kan ske.

Sädesförvaring är ett medicinskt begrepp som refererar till att män lagrar sperma, ofta med hjälp av kryogen konservering, för senare användning i reproduktionssyfte. Detta kan vara användbart för män som kommer att genomgå behandlingar som kan påverka deras fertilitet, såsom cancerbehandlingar, eller för par som vill skjuta upp barnandet av olika anledningar. Sperman konserveras vanligtvis i en sädesbank och kan vara lagrad under mycket låga temperaturer (-196°C) under en längre tid utan att förlora sin vitalitet eller fertilitet.

'Pungåderbråck' (i medicinska sammanhang även känt som 'Hernia inguinalis') är ett tillstånd där en del av bukinnehållet, ofta tarm eller fettvävnad, tränger ut genom en svag muskel eller bindväv i området kring ljumsken, vanligtvis genom en naturlig öppning som kallas 'pungådern' (canalis inguinalis). Detta sker oftast på grund av att trycket inne i bukhålan blir för högt, till exempel vid hosta, lift eller tunga lyft.

Det finns två typer av pungåderbråck: direkt och indirekt. Vid en direkt pungåderbråck tränger bukinnehållet ut genom en svag muskel i området nära överkanten av ljumskbenet, medan vid en indirekt pungåderbråck tränger bukinnehållet ut genom den naturliga öppningen i pungådern. Indirekt pungåderbråck är vanligare och kan ibland vara kongenitala, det vill säga man föds med dem.

Pungåderbråck behöver inte vara smärtsamma, men de kan bli större över tiden och orsaka obehag eller besvär. I vissa fall kan de också leda till komplikationer som stranguleringsbråck, där bukinnehållet fastnar i bråcköppningen och blodförsörjningen avgår, vilket kräver akut medicinsk behandling.

'Manualer, principer' refererar inom medicinen ofta till en samling riktlinjer och riktmärken som används för att standardisera vården och behandlingen av patienter. Dessa dokument kan innehålla information om bästa praxis, rekommendationer om diagnostiska tester och terapeutiska metoder, samt riktlinjer för att hantera specifika sjukdomar eller tillstånd.

Manualer och principer utvecklas ofta av experter inom sitt område, såsom läkare, sjuksköterskor och forskare, och grundas på den senaste forskningen och kliniska erfarenheterna. De är tänkta att användas som en vägledning för vårdpersonal och patienter, men bör inte ses som stela regler utan snarare som flexibla riktlinjer som kan anpassas till varje patients unika behov och situation.

Exempel på manualer och principer inom medicinen kan vara kliniska riktlinjer för att hantera högt blodtryck, riktlinjer för smärtreduktion vid cancerbehandling eller riktlinjer för att förhindra infektioner i sjukvårdsinstitutioner.

Oligospermi är ett medicinskt begrepp som beskriver när spermiekoncentrationen i en mannens ejakulat är lägre än normalt. Det definieras vanligtvis som mindre än 15 miljoner spermier per milliliter (ml) ejakulat. Oligospermi kan vara ett tecken på fertilitetsproblem, men det behöver inte alltid innebära att en man är infertil. Det kan bero på olika orsaker, till exempel hormonella störningar, sjukdomar, skador eller vissa livsförhållanden som rökning och stress. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk oligospermi). Behandlingen beror på orsaken till oligospermin och kan innebära hormonbehandling, operation eller assistad reproduktion som intracytoplasmatisk spermieinjecti (ICSI).

Sädesuttömning, även känd som ejakulation eller "komma", är en fysiologisk process där mannen utsöndrar sädesvätska från penis. Detta händer vanligtvis under sexuell stimulans och orgasm, men kan också inträffa spontant under sömnen (nocturnal emission eller "nattlig polning").

Sädesvätskan består av flera komponenter, inklusive spermier, som produceras i de bakre delarna av testiklarna, och sekret från prostata glanden och sammanflödet av Cowper, två körtlar belägna under urinblåsan. Under sexuell stimulans pumpas blod till penis, vilket orsakar en erektion, och när den slutliga nivån av excitation uppnås leds spermierna och sekretet ut från penis via uretra, en tunnel som går genom penis.

Det är värt att notera att det inte behöver finnas en direkt koppling mellan sädesuttömning och samlag; det kan också ske vid självstimulering eller i samband med drömmar om sexuella aktiviteter.

En vasektomi är en form av permanent födelsekontroll för män. Under proceduren klyvs den ena eller båda spermiernas transportbanor, vanligen kallade vas deferens, varav de flesta spermierna stoppas från att lämna kroppen. Detta gör att det blir mycket osannolikt att kunna få någon framtida graviditet efter operationen. Vasektomi är en relativt enkel och säker procedur som vanligtvis utförs under lokalbedövning i ett kirurgiskt centrum eller läkarmottagning. Det bör noteras att även om vasektomi är en mycket effektiv metod för preventiv vård, är det inte omedelbart och kan kräva ytterligare metoder som till exempel skydd under samlag under några månader efter operationen för att avlägsna alla kvarvarande spermier.

Astenozoospermi är en medicinsk term som betyder att spermierna har nedsatt rörlighet. Det innebär att ett eller flera typer av spermier inte kan simma normalt, vilket kan påverka fertiliteten negativt. Astenozoospermi kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner, miljöfaktorer eller genetiska avvikelser. I allvarliga fall kan det behövas assisterad reproduktion som invitrofertilisering (IVF) eller intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) för att uppnå en graviditet.

En spermabank (eller spermbank) är en facilitet där man kan donera och/eller lagra sädesceller (spermier). Det används ofta av personer som vill behålla sin fertilitet för framtida användning, till exempel innan de genomgår behandlingar som kan påverka deras fertilitet, såsom cancerbehandling. Det kan också användas av par där den ena partnern har problem med att producera eller transportera sädesceller.

Spermierna lagras i flaskor i stora frysboxar som hålls vid mycket låga temperaturer, ofta kring -196 grader Celsius, för att bevara deras livskraft så länge som möjligt. När de ska användas tinas de upp och placeras i en kvinnas livmoder eller i en fertiliseringsbehandling, beroende på behandlingsvalet.

Det är viktigt att notera att det finns strikta regler och kvalitetskontroller för spermabanker för att garantera säkerhet och effektivitet. Alla donatorer måste genomgå en rigorös screeningprocess för att undvika överföring av sjukdomar eller genetiska avvikelser till barn som kan födas genom användning av donerade spermier.

Azoospermia är ett medicinskt tillstånd hos en man där hans sädesvätska saknar spermier. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska avvikelser, strukturella problem med hanarnas reproduktiva organ eller som ett resultat av vissa medicinska behandlingar, såsom cancerbehandlingar. Azoospermia kan delas in i två kategorier: obstruktiv azoospermia, där spermier produceras men hindras från att komma ut, och non-obstruktiv azoospermia, där spermier inte produceras alls eller produceras i mycket liten mängd.

Fruktsamhet är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en individ, vanligtvis en kvinna, att bli gravid och föda barn. Det inkluderar både fertilitet (den fysiska förmågan att producera och befrukta äggceller respektive spermier) och fekunditet (sannolikheten för en graviditet att leda till en levande födsel). Fruktsamhet kan påverkas av många olika faktorer, inklusive ålder, hälsostatus, genetiska faktorer och miljöfaktorer.

Clinical laboratory services, also known as clinical pathology or medical laboratory services, refer to the tests and examinations performed on samples of blood, tissue, and other bodily fluids to assist in diagnosing, monitoring, and treating medical conditions. These services are typically provided by specialized laboratories that are staffed by trained professionals such as medical laboratory scientists, technologists, and technicians.

The tests offered through clinical laboratory services can include a wide range of analyses, such as:

* Hematology: examination of the blood cells and coagulation system
* Clinical chemistry: measurement of various chemicals in the body, such as electrolytes, hormones, and enzymes
* Microbiology: identification and testing of bacteria, viruses, fungi, and parasites
* Immunology: analysis of the immune system and its response to disease
* Molecular diagnostics: detection and analysis of genetic material, such as DNA and RNA

The results from these tests can help healthcare providers make informed decisions about patient care, including diagnosing medical conditions, monitoring treatment effectiveness, and assessing risk for certain diseases. Clinical laboratory services are an essential component of modern healthcare and play a critical role in the prevention, diagnosis, and management of a wide range of medical conditions.

I'm sorry for any confusion, but "Kromomycin A3" is not a recognized medical term or an established medication in medicine. Kromomycin is an antibiotic that was isolated from Streptomyces chromofuscus and has been used in the treatment of leprosy. However, there is no specific mention of "Kromomycin A3" in the medical literature. It's possible that there might be a misunderstanding or a typographical error in your question. If you have more context or information, I would be happy to help further.

"Acrosome reaction" är en medicinsk term som refererar till den process där spermier aktiveras och deras akrosomer – membranpåsar fyllda med enzymer på spermiehuvudet – exploderar för att möjliggöra penetration av äggcellens hårda yttre skal, kallat zonapellucida, under befruktning. Detta är en nödvändig del i fertiliteten och befruktningen hos däggdjur, inklusive människor.

'Frysförvaring' (frysbehandling) är ett sätt att bevara livsmedel och andra varor genom att sänka temperaturen till under fryspunkten, vanligtvis -18°C eller lägre. Detta förhindrar bakteriell tillväxt och nedbrytning av materialet. Frysförvaring kan förlänga hållbarheten av livsmedel betydligt och är en viktig metod inom livsmedelsindustrin, restauranger och hemmaköken.

'Pung' er ikke en medisinsk term som jeg kjenner til. Jeg antar at du menger å spørre om den anatomiske strukturen scrotum på engelsk.

Scrotum: Det er en muskuløs, fleksibel og hudet sak som hos mannlige individer holder og beskytter de to testiklerne, samt de tilknyttede strukturene, herunder bindevæv, blodkar, nerver og slimhinder. Scrotum har en unik evne til å regulere sin temperatur for å sørge for at testiklernes temperatur holder seg på et lavere niveau enn kroppstemperaturen, noe som er nødvendig for produksjon av normale spermceller.

Embryology är en gren inom biologin som handlar om studiet av den tidiga utvecklingen hos embryon, alltså de första stadierna av fostertillväxten hos djur och människor. Embryologin undersöker hur celler organiserar sig självautomatiskt till komplexa strukturer under fostertiden. Den kartlägger också de genetiska och miljömässiga faktorerna som påverkar denna utveckling.

Embryologin har en central roll inom medicinen, särskilt inom områdena reproduktivmedicin, teratologi (studiet av missbildningar) och developmental biology. Genom att förstå de grundläggande mekanismerna bakom fostertillväxten kan forskare utveckla metoder för att förebygga missbildningar, stödja fertilitet och behandla sjukdomar som påverkar fostret.

Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.

Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.

Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.

Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.

Konstgjord befruktning, även känt som assisted reproductive technology (ART), är en metod där ägg och spermier kombineras utanför en kvinna's kropp för att uppnå befruktning. Detta kan ske genom olika tekniker, till exempel in vitro fertilisation (IVF) eller intracytoplasmatic sperm injection (ICSI).

I IVF-tekniken samlas äggceller från kvinnan's äggstockar efter stimulering med hormoner. Därefter kombineras äggcellerna med spermier i ett laboratorium, och de befruktade äggen (blastocyst) placeras sedan tillbaka in i kvinnans livmoder för att fortsätta utvecklas.

I ICSI-tekniken injiceras en enskild spermie direkt in i varje äggcell med hjälp av en mikropipett, vilket kan öka chanserna för befruktning när spermiekvaliteten är låg.

Konstgjord befruktning används ofta för att behandla infertilitet eller för att förebygga genetiska sjukdomar som kan överföras från föräldrar till barn.

Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.

Spermiehuvudet är den del av spermien som innehåller genetisk information i form av DNA. Det är den del av spermien som penetrerar äggcellen under befruktning. Spermiehuvudet är täckt av en skyddande hinna som kallas akrosom, som innehåller enzymer som hjälper till att genomtränga ägget.

En spermatocele är en cysta eller en utbuktning på en mannens äggstock (testikel) som innehåller sädesvätska och dödade spermier. Den känns ofta som en mjuk, icke smärtsam knöl i skrotumet och är vanligtvis ofarlig. I vissa fall kan den dock orsaka obehag eller bli tillräckligt stor för att synas genom huden. Spermatocele behöver inte behandlas om den inte ger upphov till några besvär, men i vissa fall kan en liten kirurgisk operation vara aktuell för att avlägsna cystan.

Spermie-ägginteraktioner refererar till de komplexa processer som sker när spermier och ägg, även kända som sperma och ova, möts och interagerar med varandra under befruktningen. Denna process inkluderar en serie händelser som leder till att spermien kan penetrera ägget och leda till bildandet av ett zygot, vilket är den första cellen i ett embryo.

När en spermie närmar sig ett ägg, attraheras den av äggvitan som omger ägget. Äggvitan innehåller speciella proteiner som binder till spermier och hjälper dem att navigera mot ägget. När en spermie träffar äggets yta, aktiveras ett membranfusionsevent som leder till att spermiens kärna kan släppas in i ägget.

Efter att spermien har penetrerat ägget, sker en serie av biokemiska reaktioner som förhindrar andra spermier från att penetrera samma ägg. Detta skyddar mot polyspermi, vilket är när flera spermier tränger in i samma ägg och kan leda till abnorma embryoutveckling.

I slutet av denna process har befruktningen skett och en zygot bildats, vilket är början på en ny individ. Spermie-ägginteraktioner är därför en mycket viktig del av reproduktionen hos många djur, inklusive människor.

Sexuell avhållsamhet, även känt som sexuell återhållsamhet, är en medicinsk diagnos som beskriver en person som upplever oförmåga att kontrollera eller motstå starka, återkommande sexuella fantasier, drifter eller beteenden över en betydande period av tid, vilket orsakar kliniskt signifikanta problem i deras sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden av livet. Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), publicerad av Amerikanska psychiatriska föreningen, måste dessa sexuella fantasier, drifter eller beteenden vara så intensiva och/eller tidskrävande att de orsakar kraftig distress eller funktionsnedsättning.

Det är värt att notera att det finns en subtil men viktig skillnad mellan sexuell avhållsamhet och compulsiv sexuellt beteende, även känt som sexmissbruk. Medan båda kan involvera upprepade, oförmåga att kontrollera starka sexuella impulser eller handlingar, skiljer de sig åt i orsaken till beteendet och den relaterade nivån av lidande. I allmänhet anses compulsivt sexuellt beteende vara mer driven av en behov att lindra ångest eller annan negativ emotionell tillstånd, medan sexuell avhållsamhet ofta är driven av en rädsla för sociala konsekvenser eller moraliska skuldkänslor.

'Barnlöshet' kan definieras som ett tillstånd där en kvinna inte kan bli gravid och föda barn, vanligtvis på grund av att hon saknar fungerande äggstockar, äggledare eller livmoder. Detta kan orsakas av olika faktorer som genetiska avvikelser, sjukdomar, operationer eller ålder. I medicinsk terminologi kallas barnlöshet ofta 'infertilitet'.

Själva uttrycket "Världshälsoorganisationen" refererar till den internationella organisationen som kallas World Health Organization (WHO) på engelska. WHO är en specialiserad organisation inom Förenta nationerna (FN) och har som uppdrag att leda och samordna globala hälsofrågor. Deras mål är att bidra till att förbättra folkhälsan och minska sjukdomar och dödlighet världen över, särskilt i låg- och medelinkomstländer.

Enligt deras officiella webbplats definieras WHO som: "Den globala auktoritet inom hälsofrågor. Vi arbeta för att skapa ett världsomspännande samhälle där hälsa är en grundläggande rättighet för alla, genom att leda och samordna hälsoarbete i världen."

WHO:s huvudkontor ligger i Genève, Schweiz, och de har sex regionala kontor runt om i världen. De finansieras av medlemsstaternas årliga bidrag samt av projektbaserad finansiering från olika donatorer, inklusive länder, stiftelser och internationella organisationer.

Kvalitetskontroll (eng. Quality control) är ett begrepp inom kvalitetsmanagement som refererar till systematiska och regelbundna processer för att kontrollera och verifiera om produkter eller tjänster uppfyller de specificerade kvalitetskraven. Detta kan involvera en rad olika aktiviteter, såsom inspektion av inkommande material, provning av produkter under tillverkningsprocessen och slutlig kontroll av färdiga produkter innan de skickas till kunden.

Syftet med kvalitetskontroll är att säkerställa att produkterna eller tjänsterna som levereras till kunderna är pålitliga, konsekventa och uppfyller deras förväntningar. Genom att genomföra kvalitetskontroll kan företag undvika fel i produktionen, minska returer och klagomål från kunder samt öka kundnöjdheten och lojaliteten.

Kvalitetskontroll skiljer sig från kvalitetsförbättring (eng. Quality improvement), som istället fokuserar på att förbättra processer och system kontinuerligt för att öka kvaliteten över tid.

'Plasmaproteiner i semen' refererer til de forskellige proteiner som findes i den flydende del af sædbruskningen (semen), også kaldet sædvæskeplasmaet. Disse plasmaproteiner spiller en vigtig rolle i at understøtte og beskytte sædcellerne under deres rejse fra testiklerne gennem reproduktionssystemet til æggelederen, hvor befrugtningen finder sted.

De primære plasmaproteiner i semen inkluderer:

1. Seminogelin: Dette er et højmolekylart proteiner, som er specifikke for sædbruskningen og bidrager til semens tykkelse og viskositet. Seminogelin hjælper også med at transporterer og beskytte sædcellerne under deres rejse gennem æggelederen.
2. Albumin: Dette er et protein, som normalt findes i blodplasmaet, men det kan også findes i semen. Albumin hjælper med at transporterer og beskytte sædcellerne samt regulere vandbalance og osmotisk tryk i semen.
3. Transferrin: Dette er et protein, som binder jern og forhindrer oxidativ skade på sædcellerne. Transferrin hjælper også med at transporterer næringsstoffer til sædcellerne.
4. Zink-binding proteiner: Disse proteiner binder zink, som er et essentielt sporstof for sædcellefunktionen. De hjælper også med at regulere sædcelleudvikling og -motilitet.
5. Immunproteiner: Semen indeholder også en række immunproteiner, som beskytter mod infektioner og hjælper med at reducere risikoen for autoimmune reaktioner mod sædcellerne.

Samlet set er disse proteiner vigtige for sædcellefunktionen og kan bruges som markører for sædcellekvalitet og -mådehold.

Fertility preservation refers to the medical procedures and treatments used to help individuals or couples safeguard their ability to have biological children in the future, typically before undergoing medical treatments that may compromise their fertility. This can include options such as egg, sperm, or embryo freezing, ovarian tissue cryopreservation, or testicular tissue banking. The goal of fertility preservation is to allow individuals to maintain reproductive autonomy and have the opportunity to start a family when they are ready, despite potential fertility-threatening circumstances.

En 'tekniker för fertilitetsbehandling' (engelska: 'fertililty technician') är en individ som är utbildad och certifierad att arbeta med assisted reproductive technologies (ART) inom medicinsk behandling av ofrivillig barnlöshet. Deras huvudsakliga uppgifter innefattar att hantera, preparera och bevara gameter (ägg och/eller spermier), utför ultraljud under oocyte retrieval ( ägg-punktion) procedurer, och utföra laboratorieprocedurer såsom insemination, intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) och embryokultur. De arbetar vanligtvis under läkares övervakning i en fertilitetsklinik eller ett reproduktionsmedicinskt centrum.

Den medicinska termen "konstgjord, homolog befruktning" refererar till en metod för att behandla infertilitet, där man använder sig av gameter (ägg och/eller spermier) från donatorer som är genetiskt relaterade (homologa) till den mottagande parten. Detta innebär att äggdonation kan ske mellan systrar eller att sperma används från en bror till sin syster, för att skapa ett embryo som sedan placeras in i mottagarens livmoder. Detta skiljer sig från konventionell artificiell befruktning (IVF), där ägg och spermier från samma par används för att skapa ett embryo.

'Graviditetstal' eller 'graviditetstid' är ett begrepp inom medicin som används för att ange antalet veckor sedan den sista menstruationen (LMP) hos en gravid kvinna. Detta används ofta som en standardmåttenhet för att följa utvecklingen hos fostret och schemalägga rutinmässiga undersökningar under graviditeten.

Graviditetstalet är vanligen ett helt tal som representerar antalet kompletta veckor plus ett extra dagar (från 0 till 6) för att uppnå nästa fulla vecka. Således, om en kvinna är i sin sjunde vecka och två dagar av graviditeten, kommer hennes graviditetstal vara 7 + 2 = 9.

Det är värt att notera att det kan finnas små skillnader mellan olika länder och kulturer när det gäller hur graviditetstal räknas, men den vanligaste metoden är att räkna från den sista menstruationen.

Människokromosom Y (Y-kromosomen) är en av de sex karyotypiska mänskliga kromosomerna. Den är den enda kromosomen i Y-kromosompar som tillsammans med X-kromosomen utgör det 23:e paret i cellkärnan hos manliga individuer.

Y-kromosomen är unik eftersom den nästan uteslutande förekommer hos män, och innehåller genetisk information som bidrar till att bestämma det manliga könet under fostertiden. Den innehåller också gener som påverkar andra kroppsliga drag, även om den endast utgör cirka 2% av den mänskliga genomet.

En viktig aspekt av Y-kromosomen är att den inte har en homolog parningspartner i form av en annan kromosom, till skillnad från de andra autosomala kromosomerna och X-kromosomen. Detta innebär att gener på Y-kromosomen inte kan kompensera för varandra om det uppstår fel i genuttrycket eller mutationer, vilket gör den särskilt känslig för negativa effekter av genförändringar.

Y-kromosomen är också viktig inom genetisk genealogi och populationsgenetik eftersom den till stor del består av icke-rekombinerande DNA-sekvenser, vilket gör att man kan följa dessa sekvenser genom flera generationer för att härleda släktträd och studera migrationer och populationers historia.

'Provrörsbefruktning' eller 'in vitro-befruktning' (IVF) är en metod för konstlig befruktning där ägg och spermier blandas utanför kroppen, i ett provrör eller en petriplatta i ett laboratorium. När ägget blir befruktat och cellerna börjar dela sig, överförs det till livmodern på den väntande kvinnan, där det fortsätter att utvecklas.

Denna metod används ofta när andra former av behandling inte har varit framgångsrika, eller när det finns en speciell medicinsk anledning till att använda sig av den, som exempelvis vid problem med spermiernas rörlighet eller äggstockens funktion. Provrörsbefruktning kan också användas i kombination med tekniker som intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI), där en enskild spermie placeras direkt in i ett ägg för att öka chansen till befruktning.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

En klinisk laboratorietekniker är en individ som är utbildad och certifierad för att utföra komplexa laboratorieprover och analys av mänskliga vävnader, kroppsv likuor och andra biologiska fluider för att hjälpa till att diagnostisera, behandla och förebygga sjukdomar och skador. De arbetar ofta under ledning av en patolog eller laboratorieläkare i ett kliniskt laboratorium, och de kan vara ansvariga för att utföra olika typer av tester som blodgasanalys, kemi, hematologi, immunologi, mikrobiologi och molekylärpatologi.

Kliniska laboratorietekniker måste ha en grundläggande förståelse för anatomi, fysiologi, medicinsk terminologi och metoder för laboratorieprover, samt vara skickliga i att använda mikroskopi, spektrofotometri, polymeraskedjereaktion (PCR) och andra tekniker för att analysera prover. De måste också ha goda kunskaper om kvalitetssäkring, regler och riktlinjer för laboratoriesäkerhet och skydd av patientinformation.

Utöver detta kan de vara ansvariga för att dokumentera resultaten korrekt, rapportera till läkare och andra vårdpersonal, samt ge råd om laboratorietjänster och testmetoder. De kan också delta i forskning och utveckling av nya laboratoriemetoder och tekniker för att förbättra patientvården.

Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.

Befruktning är en medicinsk term som refererar till processen där en spermie tränger in i och befruktar ett ägg, vilket resulterar i bildandet av ett zygot, som kan utvecklas till ett foster. Denna process sker vanligtvis i livmodern under sexuell reproduktion hos däggdjur, inklusive människan.

Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras och secreteras av gonadotropinfceller i adenohypofysen, en del av hypofysen i hjärnan. Hormonet spelar en viktig roll i reproduktiv systemet genom att stimulera tillväxten och utvecklingen av könscellerna (gameter).

Hos kvinnor är FSH involverat i regleringen av menstruationscykeln. Det styr tillväxten och mognaden av äggstockarnas folliklar, som innehåller äggceller eller oocyter. När follikelstimulerande hormonet når en viss nivå i kroppen, börjar en grupp av folliklar att växa och utvecklas under en period på ungefär 2 veckor. Den dominerande follikeln fortsätter att moga och producera estradiol, ett östrogenhormon, medan de andra folliklarna degenererar. När follikeln är redo för befruktning, frisätts ägget (ovulation) och den resterande vätskan i follikeln bildar corpus luteum, en struktur som producerar progesteron för att underhålla graviditeten om befruktning sker.

Hos män är FSH involverat i produktionen av spermier i testiklarna. Det stimulerar spermatogonierna, de stamceller som producerar spermier, att dela och differensiera till spermatocyter, vilka sedan utvecklas till fullt utbildade spermier.

I klinisk kontext kan FSH-nivåer mätas för att undersöka könshormonstatus och fertilitet hos både kvinnor och män. Överdrivet höga nivåer av FSH kan indikera en brist på könsceller eller äggreserv, vilket kan vara ett tecken på äldre ålder eller en specifik medicinsk tillstånd som exempelvis polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor eller testikulär dysfunktion hos män.

'Zona pellucida' är ett membran som omger ovarialceller och ägg (oocyter) hos däggdjur, inklusive människor. Det består av en speciell grupp glykoproteiner och har flera viktiga funktioner under befruktningen.

Zona pellucida skyddar ägget från mekaniska skador och bakterieinfektioner, samt hjälper till att reglera interaktionen mellan spermier och ägg vid befruktningen. Spermier måste penetrera zona pellucida för att kunna befrukta ägget, och detta process kräver en speciell reaktion som kallas akrosomreaktionen. Efter befruktningen hjälper zona pellucida också till att förhindra att flera spermier kan penetrera samma ägg.

Icke-befruktade ägg kan lagras i ovarierna under en period med hjälp av zona pellucidas skyddande egenskaper, och det kan också spela roll i att initiera embryots utveckling efter befruktning.

Intracytoplasmatic Sperm Injection (ISCI) är en metod inom assistad reproduktion där en enskild spermie injiceras direkt in i ett äggs cytoplasma med hjälp av en fin glasspruta. Detta görs vanligtvis under kontrollerade laboratorieförhållanden i samband med in vitro-fertilisering (IVF).

ISCI används ofta när man vill öka chanserna att befrukta ägget hos par där manligan har problem med spermiekvalitet eller rörlighet, eftersom det eliminerar behovet av att spermierna själva kan penetrera äggets yttre skal (zona pellucida). Det kan även användas när man vill undvika överföring av genetiska defekter från den manliga partnern.

Behandlingen innebär att ägg och spermier hämtas från båda parterna, varefter en enda livskraftig spermie väljs ut och placeras in i varje ägg med hjälp av mikromanipulationsteknik. Därefter kan befruktade ägg kultiveras och omvandlas till embryon som kan överföras till livmodern för att möjliggöra en graviditet.

'Barnlöshet hos kvinnor', även känt som infertilitet, definieras av World Health Organization (WHO) som "en sjukdom av reproduktionssystemet definierad av oförmågan att uppnå en graviditet efter 12 månaders regelbunden samlag utan användning av preventivmedel." Detta inkluderar både oförmåga att bli befruktad och oförmåga att upprätthålla en graviditet till full term. Det är värt att notera att infertilitet kan drabba båda män och kvinnor, och i ungefär hälften av fallen är orsaken kombinerad.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

DNA fragmentation refererar till den skada eller nedbrytning som kan ske i DNA-strängarna. Detta är en normal och viktig process vid celldelning, där DNA fördelas mellan dottercellerna. Men om DNA-fragmenteringen är onormalt hög eller inträffar spontant, kan det leda till skador på cellens integritet och förekomsten av fragmenterat DNA används som en indikator på celldöd, apoptos eller nekros.

I medicinskt sammanhang kan onormalt hög DNA-fragmentering vara associerad med olika sjukdomstillstånd såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och åldersrelaterade skador.

'LH' står för luteiniserande hormon, som är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger under hjärnan. LH är ett viktigt hormon i könssystemet och har olika funktioner beroende på om det är fråga om en kvinna eller en man.

Hos kvinnor stimulerar LH ägglossningen (ovulationen) under menstruationscykeln, då ett mognat ägg frigörs från äggstockarna. Detta sker när LH-nivåerna stiger kraftigt under en kort period, kallad LH-överskott, vilket kan upptäckas med hjälp av ett urinprov.

Hos män stimulerar LH testosteronproduktionen i testiklarna och är därför viktigt för spermieproduktionen.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.