Halvledare
Laser
Quantum Dots
Selenföreningar
Semikonduktorlaser
Elektronik
Germanium
Tellurium
Transistors, Electronic
Silikon
Solenergi
Zinkföreningar
Sulfider
Nanoteknologi
Nanostrukturer
YAG-laser
Oxider
Utrustningsdesign
Nanotrådar
Luminiscens
Laserkoagulation
Kemisk teknologi
Förstärkare, elektroniska
Lågeffektlaserterapi
Konduktometri
Zinkoxid
Nanotuber
Tillverkade material
Biosensortekniker
Optik och fotonik
Elektroner
Mikro-elektromekaniska system
Nanopartiklar
Fotometri
Gallium
Fysik
Electronic Nose
Maternal Serum Screening Tests
Fotoner
Datorstödd tillverkning
Excimerlaser
Kronetrar
Omvandlare
Refraktometri
Metaller
I medicinsk kontext är en halvledare ett material som har förmågan att både leda och hindra strömflödet, beroende på hur mycket det utsätts för elektriska fält eller värme. Halvledarmaterialens unika egenskaper gör dem användbara i en rad medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena biokonduktiva material och medicinsk implantatteknik.
Exempel på halvledarmaterial är silicium, galliumarsenid och kiselgermanium. Genom att lägga till små mängder av främmande atomer (dopning) i ett halvledarmaterial kan man skapa olika typer av halvledare: p-typ (positivt dopade) och n-typ (negativt dopade). När dessa två typer kombineras bildar de en pn-övergång, som är grunden för dioder och transistorer – viktiga komponenter i många medicinska elektroniska enheter.
I några medicinska tillämpningar kan halvledare användas för att detektera, behandla eller stimulera biologiska system på molekylär nivå. Exempelvis kan halvledande nanostrukturer användas som sensorer för att detektera specifika biomolekyler i en biologisk miljö, vilket kan vara användbart inom diagnostik och forskning. Dessutom kan halvledarmaterial användas för att generera elektriska impulser som stimulerar nervceller eller muskler, vilket kan ha tillämpningar inom neurologi och rehabilitering.
Kadmiumföreningar är sammansättningar eller föreningar som innehåller grundämnet kadmium (Cd), som tillhör gruppen tungmetaller. Kadmium är ett grått, mjukt och korrosionsbeständigt ämne som ofta används inom industrin. När kadmium kombineras med andra element bildas kadmiumföreningar. Exempel på kadmiumföreningar är kadmiumklorid (CdCl2), kadmiumsulfat (CdSO4) och kadmiumoxid (CdO). Många kadmiumföreningar är giftiga, cancerogena och skadliga för miljön. De kan orsaka allvarliga hälsoeffekter vid exponering, bland annat skador på levern, njurarna och benmärgen.
Laer er en forkortelse for "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation". Det betyr at laser er en type lys som genereres ved hjelp av en proces kalt stimulert emisjon. Lasereffekten oppnås ved å sende elektromagnetisk stråling gjennom et medium, som kan være en gas, en væske eller en fast stoff. Når strålingen passerer igjennom mediet, absorberes noen av fotonene i mediet og fører til at andre elektroner blir opphevet til et høyere energinivå. Disse opphevede elektroner vil så returnere tilbake til det lavere energienivået ved å sende ut en foton med samme bølgelengde og fase som den innkommende strålingen. Dette resulterer i at et stort antall fotoner produseres samtidig, og disse vil alle have samme bølgelengde, fase og retning, noe som gir en laserstråle sine unike egenskaper.
I medisinen brukes lasere blant annet til å behandle øyensykdommer, å foreta hudbehandlinger, å utføre kirurgiske ingrep og å sterilisere medisinsk utstyr. Lasere kan også brukes til å analysere biologiske prøver i forskning og diagnose.
Quantum dots (QDs) är nanokristaller gjorda av halvledarmaterial, vanligtvis med en storlek på 2-10 nanometer. På grund av den lilla storleken och den kristallina strukturen har de unika optiska egenskaper som skiljer sig från traditionella färgmaterial. När quantum dots exciteras genom ljusabsorption kommer elektroner i materialet att bli excitaterade till ett högre energinivå, och när dessa excitations återvänder till grundtillståndet kommer de att emittera ljus med en viss frekvens som är beroende av storleken på quantum dot-kristallen. Detta innebär att man kan få olika färger av ljus beroende på storleken på quantum dots, och det ger potentialen för användning i en rad olika tillämpningar som medicinsk bildbehandling, bioimaging, sensorer och elektronik.
Selenium compound (Selenium-containing compound) är en kemisk förening som innehåller grundämnet selen. Selen är ett spårämne hos människor och djur, vilket betyder att det endast behövs i mycket små mängder för att uppfylla viktiga funktioner i kroppen.
Selen förekommer ofta som en del av enzymkomplex, där det utgör en viktig del i deras aktivitet. Exempel på sådana enzymer är glutationperoxidas och thioredoxinreduktas, vilka båda har antioxidativ verkan och hjälper till att skydda celler från oxidativ skada.
Selenföreningar kan förekomma i olika former, bland annat som seleniter (Se+4), selenater (Se+6) eller organiska selenföreningar (till exempel selenoaminosyror). Födoämnen som är rika på selen inkluderar spannmål, nötter och fisk.
Det är viktigt att notera att både för lite och för mycket selen kan vara skadligt. För höga doser av selen kan leda till toxicitet och symtom som hudförändringar, irritation i svalget, illamående och kräkningar.
En semikonduktorerlaser är en typ av laser som använder sig av en semikonduktormaterial som aktiv medel. Laseraktivering uppnås genom att elektroner exciteras till ett högre energinivå i materialet, och när dessa exciterade elektroner returnerar till sitt grundtillstånd avges fotoner med en bestämd våglängd, vilket genererar den koherenta laserstrålen.
Semikonduktorerlasrar är vanligen små, lätta och billiga att producera, och de används i en rad olika tillämpningar, till exempel i optiska komponenter, fiberoptik, sensorer, displayteknik, lasertryck och i medicinska instrument. De är också vanliga i konsumentprodukter som laserdiodbelysning, laserpekare och -skrivare, samt i high-tech produkter som optiska muspekare, laseravståndsmätare och laserskannrar.
Electronics is a branch of physics and engineering that deals with the design, construction, and operation of electronic devices and systems. It involves the study of electrical circuits, semiconductors, transistors, capacitors, inductors, and other electronic components, as well as their application in various devices such as radios, televisions, computers, smartphones, medical equipment, and industrial control systems.
In a medical context, electronics is used extensively in diagnostic and therapeutic equipment, including electrocardiogram (ECG) machines, magnetic resonance imaging (MRI) scanners, X-ray machines, ultrasound devices, pacemakers, cochlear implants, and robotic surgical systems. These medical electronics require a high degree of precision, reliability, and safety to ensure accurate diagnoses and effective treatments.
Therefore, the medical definition of 'electronics' refers to the application of electronic principles, devices, and systems in medicine to improve patient care, diagnosis, treatment, and overall health outcomes.
Germanium är ett grundämne med atomnummer 32 och symbol "Ge" i periodiska systemet. Det tillhör kolgruppen och är ett halvmetall. Germanium förekommer naturligt som en blandning av sex isotoper. Det har ingen känd biologisk funktion hos människor och är inte essentiellt för livsfunktioner. I medicinska sammanhang har germanium använts i vissa preparat som påståtts ha hälsobefrämjande effekter, men det saknas vetenskapliga belägg för dessa påståenden och det kan i höga doser vara skadligt.
Tellurium (Te) er ikke direkte relatert til medisin, men det er et grundstoff som tilhører kategorien af ikke-metaller på det periodiske systemet. Tellurium kan være til stede i små mengder i nogle levende organismer og miljøer, men det har ingen kendt biologisk funktion hos mennesker eller andre dyr. Derfor er der ikke en medicinsk definition for Tellurium.
En transistor er en aktiv komponent i elektroniske kredsløb, som kan forstærke, skifte eller kontrollere elektrisk strøm eller spænding. Den består af tre lag af halvledermaterialer – to typer af materiale med forskellige ledningsevner, typisk p-type og n-type. Disse lag er indbygget i en sandsynlighedsoperation, hvorved de to yderste lag fungerer som kontakter (emitter og kollektor), mens det indre lag (basen) regulerer strømmen mellem de to yderste lag.
Transistorer er uundværlige i moderne elektronik, herunder computere, mobiltelefoner, radioer og andre elektroniske enheder. De anvendes til at forstærke signaler, skifte signaler og kontrollere strømmen i forskellige dele af et kredsløb. Der findes to hovedtyper af transistorer: bipolare transistorer og felteffekttransistorer (FET). Bipolare transistorer består af tre lag af enten p-type eller n-type materiale, mens FET'er består af ét tyndt p-type eller n-type halvledermateriale mellem to lag af et andet halvledermateriale.
I en bipolar transistor foregår strømforstærkningen ved at ændre antallet af ladningsträgerer (elektroner eller huller) i det indre lag, når der sendes en lille styrestrøm igennem basen. I en FET sker strømforstærkningen ved at ændre den elektriske modstand i det indre lag, når der ændres spændingen mellem gate og source.
Med andre ord er en transistor en aktiv komponent, der kan forstærke, skifte eller kontrollere elektrisk strøm eller spænding i et kredsløb. Den anvendes ofte som en komponent i elektroniske kredsløb, såsom forstærkere, oscillatorer, mixere og andre signalbehandlingskredsløb.
'Silikon' er en kunstig materiale som ofte brukes innenom medisinsk kontekst, specialt innenom områdene som implantat og proteser. Det er en polymersk substans basert på si-atom (silicon) og oxygen-atom (oxygen), der de to atomene alternerende i en kjemisk binding. Denne type silikon kan være i form av en gel eller en fast plastisk materiale, og er inaktiv i kroppen og foråksrer sannsynligvis ikke allergiske reaksjoner.
Silikon er ofte valgt som materiale for medisinske implantater på grunn av flere fordeler, herunder:
1. Biokompatibilitet: Silikon er en inert substans som sannsynligvis ikke vil forårsake en immunrespons eller være giftig for kroppen.
2. Fleksibilitet: Silikongel har en fleksibel struktur, hvilket gjør det mulig å forme det til forskjellige formene og størrelsene som passer til den spesifikke anvendelsen.
3. Stabilitet: Silikon er kjemisk stabil og sannsynligvis ikke vil bli nedbrent eller omdannet av kroppens naturlige prosesser.
4. Lave reaksjonsfrekvens: Silikon har en lav reaksjonsfrekvens med kroppen, noe som gjør det til et sikkert valg for lengre tids bruk i kroppen.
I medisinsk kontekst kan silikon implantater være anvendt innenfor en rekke områder, herunder:
1. Brøstimplantater: Silikongel eller fast silikonplast er ofte brukt til å forbedre brystformen og -størrelsen hos kvinner etter en dobbeltsidig brøstreduksjon, asymmetri, kvalitetsnedgang etter graviditet eller barnefødsel, eller som en del av en rekonstruksjonsprosess etter en dobbelt sidebrøstkreft.
2. Ansiktshøydeimplantater: Silikonimplantater kan brukes for å korrigere asymmetri i ansiktet eller for å gi mer definisjon og volum til forskjellige områder av ansiktet, som kinder, kinne og panna.
3. Kroppsimplantater: Silikonimplantater kan brukes for å forbedre formen og størrelsen på andre kropsområder enn brystene, som eksempelvis hofter, lår eller skuldre.
4. Rekonstruksjonskirurgi: Silikonimplantater kan være nyttige i rekonstruksjonsprosesser etter traumer, infeksjoner eller andre medisinske tilstander som fører til at kroppen mister sin naturlige form og størrelse.
5. Økning av bryststørrelsen: Silikonimplantater kan brukes for å øke størrelsen på bryster for personer med små bryster eller for dem som vil ha større bryster enn de har naturligvis.
Det er viktig å huske at silikonimplantater ikke er livslange og kan behøve å bli erstattet etter noen år. Det kan også forekomme komplikasjoner som infeksjon, forhårdning av implantatet eller lekkasje fra implantatet. Disse komplikasjonene kan behandles med antibiotika, kirurgi eller andre behandlingsformer.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.
I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre
Solenergi definieras som den elektromagnetiska strålning som kommer från solen och når jorden. Den består av ultravioletta, synliga och infraröda våglängder. Solenergi används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel hudcancer, psoriasis och eksem, genom metoder som solbad och fototerapi.
'Zinkföreningar' är ett samlingsbegrepp för oorganiska föreningar som innehåller zink i en eller flera av sina oxidationstillstånd, oftast +2. Zinkföreningar kan vara salter, oxider, sulfater, och många andra typer av kemiska föreningar. Exempel på vardagliga zinkföreningar är zinksulfat och zinkklorid. Dessa föreningar används ofta inom medicinen, till exempel som antioxidativt medel, antiinflammatoriskt medel och för behandling av hudåkommor såsom akne. Det är viktigt att notera att överdriven användning av zinkföreningar kan leda till toxicitet.
Sulfider är en grupp mineral som innehåller svavel i sitt kompositionella schema. De flesta sulfidmineralen är opaka och har metallisk sken. Exempel på vanliga sulfidmineral är pyrit (FeS2), markasit (FeS2), galena (PbS), sphalerit (ZnS) och sfalerit (CuFeS2).
I medicinsk kontext kan sulfider referera till kemiska föreningar som innehåller svavel, men detta är inte specifikt relaterat till mineralen ovan. I själva verket kan vissa läkemedel innehålla svavel i sin kemi, såsom vissa antibiotika och antiinflammatoriska medel. Dessa läkemedel kallas ofta sulfonamider eller koximeter.
I allmänhet är termen «sulfider» inte en vanlig medicinsk term, men den kan förekomma i vissa specifika medicinska kontexter.
Nanoteknologi definieras vanligtvis som ett multidisciplinärt forskningsområde och teknik som handlar om att designa, utveckla och arbeta med material, strukturer, enheter och system som har en eller flera dimensioner i storleksordningen 1-100 nanometer (nm). Det motsvarar ungefär en miljondel av en millimeter.
Inom medicinsk kontext kan nanoteknologi användas för att utveckla nya diagnostiska och terapeutiska metoder och verktyg, till exempel i form av nanopartiklar som kan transportera läkemedel direkt till sjuka celler eller tumörer, eller sensorer på nanoscala som kan detektera biokemiska signaler relaterade till sjukdomar.
Det är värt att notera att nanoteknologi fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling, och det finns fortsatt mycket att lära om hur dessa tekniker påverkar kroppen och miljön. Därför är det viktigt att forskning inom området fortsätter för att säkerställa en trygg och effektiv användning av nanoteknologi inom medicinen.
'Nanostructures' refererer til strukturer med mindst en dimension i størrelsesordnen af nanoskalen, typisk defineret som mellem 1-100 nanometer (nm). Nanostrukturer kan være naturligt forekommende eller syntetiske og ses i mange forskellige materialer, herunder metaller, halvledere, polymerer og keramikker.
På grund af deres lille størrelse har nanostrukturer unikke egenskaber, der adskiller sig fra deres makroskopiske modstykker. Disse egenskaber inkluderer øget overfladeareal, speciel optisk eller elektrisk respons og potentiale for at påvirkes af kvantemekaniske effekter. Som et resultat har nanostrukturer vist potentiale indenfor en række teknologiske områder, herunder nanoelektronik, nanomedicin, energiteknik og miljøteknik.
Eksempler på nanostrukturer inkluderer nanopartikler, nanorør, nanokabler, nanofilmer og nanokompositter. Disse strukturer kan fremstilles ved hjælp af en række forskellige teknikker, herunder kemisk syntese, selvorganisering, lithografi og deposition.
'YAG-laser' står for "Yttrium Aluminium Garnet laser" och är en typ av lasareffekt som använder sig av en kristall av yttrium aluminium garnet (YAG) som medium för att generera coherenta, monokromatiska ljuskvant (fotoner) med en våglängd på 1064 nanometer i det infraröda spektret.
Denna typ av laser används ofta inom olika medicinska tillämpningar, såsom ögonlaserbehandlingar för att korrigera synfel som katarakt och glaukom, samt behandlingar av hudtillstånd som ärrbildning, vener och pigmentförändringar. YAG-lasern används också inom urologi för att bryta upp stenar i urinvägarna.
"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.
Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.
Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.
"Oxidation" är inom biokemi och medicin en kemisk reaktion där en molekyl förlorar elektroner eller tar emot oxygen. Detta orsakas vanligtvis av en reaktion med syre, men kan också ske med andra substanser som kan acceptera elektroner. Oxidationen är ofta kopplad till reduction, där en annan molekyl vinner de elektroner som den första förlorar. Denna process kallas för redoxreaktion.
Oxidationsprocesser kan ske naturligt i kroppen och är viktiga för att producera energi i cellerna, men överdriven oxidation kan också skada celler och leda till sjukdomar som cancer och hjärtsjukdomar. Antioxidanter är substanser som skyddar celler från skadan orsakad av överdriven oxidation.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.
'Nanotrådar' refererar till mycket små, fiberformade strukturer på nanometerskalan (en miljarddel av en meter). De kan vara uppbyggda av olika material som kolfibrer, metaller eller keramik. Nanotrådar har ofta en hög längd-bredds-förhållande och stor specifik yta, vilket gör dem intressanta inom flera tekniska områden, till exempel elektronik, energihantering och medicinsk teknik.
I en medicinsk kontext kan nanotrådar användas som del av nanosensorer för att detektera biokemiska signaler eller som en del av nanodelar i läkemedel för att förbättra deras verkan och/eller minska biverkningarna. Dessa tillämpningar är fortfarande under utveckling och kräver fortsatt forskning innan de kan användas kliniskt.
Luminiscens är ett fysikaliskt fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller mekanisk påverkan, vilket resulterar i att materialet emitterar ljus. Detta sker när elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd och sedan sakta återvänder till sitt grundtillstånd, under vilken process de avger energi i form av ljuskvant (fotoner).
I medicinsk kontext kan luminiscens användas inom diagnostiska tekniker som exempelvis positronemissionstomografi (PET) och singel-positronemissionskomputertomografi (SPECT), där radioaktiva isotoper injiceras i patienten och exciteras av kroppens naturliga processer, vilket resulterar i emissionen av positroner som sedan interagerar med materialet i skannern för att producera en bild.
Läserkoagulation (LSK) är en metod inom medicinen där man använder en laser för att koagulera (sammanplasma) blod i ett syfte att stoppa blödning eller förstöra abnormalt vävnad. Under laserkoagulationen fokuseras en intensiv stråle av ljus till en mycket trång, exakt plats. Den höga energidensiteten orsakar en snabb uppvärmning och därmed koagulerar blodet eller förstör celler i vävnaden.
Denna metod används ofta inom olika medicinska specialiteter, såsom gynekologi, oftalmologi, dermatologi och kirurgi. Exempel på tillämpningar är att stanna blödning efter biopsier eller operationer, att avlägsna vårtor eller andra hudförändringar, att behandla ögoninfektioner eller att stänga blodkärl i hjärnan som orsakar stroke.
Kemisk teknologi definieras som den vetenskapliga disciplinen och praktiken som kombinerar kemi och teknik för att utforma, utveckla, skala upp och kontrollera kemiska processer och system. Detta inkluderar design av reaktorer och processer för syntes, separation, transformation och transport av kemiska ämnen, samt övervakning och styrning av dessa processer med hjälp av automation och datasteknik. Kemisk teknologi används inom en rad olika industrier, till exempel för att producera läkemedel, kemikalier, polymerer, papper, livsmedel och energilösningar.
Elektronisk förstärkare är en apparat eller en del av ett system som ökar effekten av en signal, vanligtvis en elektrisk signal. Den tar en ingångssignal med låg effekt och producerar en utgångssignal med högre effekt. Förstärkaren fungerar genom att använda sig av aktiva komponenter som transistorer eller elektronrör för att öka signalens amplitud. Det finns olika typer av förstärkare, till exempel spänningsförstärkare, strömförstärkare och effektförstärkare, beroende på vilken aspekt av signalen som ska förstärkas.
Lägre effektslaserterapi (LLLT), även känd som lågintensiv laserterapi eller ljusvåglängdstimulering, är en behandlingsmetod som använder sig av laser- eller LED-källor med relativt låga effektnivåer för att stimulera celler och biologiska processer i kroppen.
LLLT-behandlingar innebär vanligtvis att exponera skadade, smärtsamma eller funktionshindrade vävnader för laserljus med våglängder mellan 600 och 1000 nanometer (nm), ofta i den röda och nära-infraröda delen av spektret. Denna typ av ljus kan penetrera djupt in i huden och vävnader, där det absorberas av kromoforer som cytochrom c oxidase, en viktig enzymkomplex i mitokondrierna (cellernas kraftverk).
Absorptionen av ljusenergin stimulerar en ökad cellandning och syreförbrukning, vilket kan leda till att celler producerar mer ATP (adenosintrifosfat), den energibärande molekylen i cellerna. Detta kan främja cellytiska processer som celldelning, differentiering och reparation, samt minska inflammation och smärta.
LLLT har visats vara effektivt vid behandling av en rad medicinska tillstånd, inklusive smärta, muskuloskeletala skador, neuropatiska sjukdomar, hudskador och vissa former av depression. Emellertid är det viktigt att notera att effekterna av LLLT kan variera beroende på flera faktorer, såsom ljusintensitet, våglängd, behandlingstid och patientfaktorer. Dessutom är det fortfarande en relativt ny behandlingsform, och ytterligare forskning är nödvändig för att fullständigt förstå dess mekanismer och kliniska tillämpningar.
Konduktometri är en laboratorieundersökning som mäter ledningsförmågan (konduktiviteten) hos olika lösningar. Konduktometri används ofta för att bestämma koncentrationen av joner i en lösning, eftersom joner är de huvudsakliga bärarna av elektrisk ledningsförmåga i vattenlösningar.
I en konduktometri-mätning används en apparat som kallas konduktometer för att mäta hur mycket ström passerar genom en lösning när en spänning appliceras. Konduktometri kan användas för att studera olika typer av joner, inklusive katjoner (positivt laddade joner) och anjoner (negativt laddade joner), och hur de interagerar med varandra och med andra molekyler i lösningen.
Konduktometri är en viktig teknik inom flera områden av kemi, biologi och medicin, eftersom den kan ge information om olika aspekter av lösningars sammansättning och egenskaper. I medicinska tillämpningar kan konduktometri användas för att studera elektrolytbalansen hos blod och andra kroppsv likuider, vilket kan vara viktigt för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar och störningar.
Zinkoxid (ZnO) är ett oorganiskt ämne som används som ett vitt pigment och som kan ha antibakteriella egenskaper. Det är en oxid av zink, och förekommer naturligt i mineralet zinkit. Zinkoxid används ofta i kosmetiska produkter, medicinska salvor och bandage, tandkräm, solskyddsmedel och andra topiska produkter på grund av dess förmåga att motverka bakteriersväxt och fungera som ett skyddande skal. Det är också en vanlig ingrediens i vissa typer av medicinskt tillbehör, såsom suturer och tandfyllningar.
"Nanotube" er en betegnelse som ofte refererer til små, cylindriske strukturer med nanoskalet størrelse (typisk mellem 1-100 nanometer i diameter og op til flere mikrometer i lengde). De kan være dannet af forskellige materialer, herunder kulstof ("kulstofnanotuber"), metalliske elementer eller oxider.
Kulstofnanotuber (Carbon Nanotubes eller CNTs) er særligt velkendte og studeres intensivt pga. deres unikke egenskaber, herunder meget høj styrke, letvægt, elektrisk ledeevne og termoelektriske egenskaber. De kan have en enkel- eller flerlaget struktur (single-walled eller multi-walled nanotubes) og findes i forskellige former og størrelser.
Nanotuber har potentiale indenfor mange områder, herunder materialevidenskab, elektronik, biomedicin og miljøteknikker. Deres unikke egenskaber gør dem interessante til brug i en række forskellige applikationer, såsom styrkeforstærkning af materialer, nanotekniske senсоre, elektroniske komponenter og lignende.
Det er vigtigt at notere, at der også er bekymringer forbundet med nanotubers brug, herunder mulige negative helbredseffekter ved eksponering for kulstofnanotuber. Derfor forskes der intensivt i at forstå og afbøde disse risici, før nanotubers kommercielle anvendelser bliver mere udbredte.
'Tillverkade material' (engelska: 'Manufactured materials') är inom medicinsk kontext vanligen en beteckning på material som är skapade och formade genom industriella processer, till skillnad från naturliga material. Dessa material kan användas i olika former av medicinska produkter och behandlingar, såsom implantat, proteser, katetrar och andra medicinska enheter.
Exempel på tillverkade material inkluderar:
1. Metaller: Exempelvis titan, stål och legeringar som används i ortopediska implantat och kirurgiska instrument.
2. Polymérer: Termoplastiska och termosättningspolymerer som används för att tillverka katetrar, slangar, membran och andra medicinska komponenter.
3. Keramik: Biokeramiska material används ofta i ortopediska implantat, tänder och tandimplantat på grund av deras goda biokompatibilitet och mekaniska egenskaper.
4. Kompositer: Kombinationer av olika material som kombinerar fördelarna hos varje enskilt material, exempelvis glasfiberförstärkt polymer eller kolfiberförstärkt polymer.
Det är viktigt att tillverkade material är säkera, prestandastabila och biokompatibla för att minimera risken för biverkningar och komplikationer vid användning inom medicinska tillämpningar.
Biosensorteknik (eller biosensorer) är en gren inom analytisk biokemi och teknik, där man utvecklar och använder sig av sensorer som omfattar en biologisk komponent, exempelvis en cell, en antikropp, en DNA-sträng eller en enzym, kombinerat med en transducer. Den biologiska komponenten reagerar specifikt med ett visst ämne (target) och den efterföljande signalomvandlingen som sker i transducern konverterar den biokemiska signalen till en elektrisk signal, som kan mätas och analyseras.
Biosensorer används inom ett brett spektra av applikationer, bland annat inom miljöövervakning, klinisk diagnostik, livsmedelsanalys, processkontroll och säkerhet. De kan ge snabba, känsliga och specifika resultat, vilket gör dem till användbara verktyg inom många olika områden.
Gammaspektrometri är en teknik inom kärnfysiken och medicinsk fysik som används för att identifiera och mäta intensiteten av gammaquant i en strålning. Tekniken bygger på att detektera och analysera energin hos de gammastrålar som emitteras från en radioaktiv källa. Genom att mäta den specifika energiskiljn (i elektronvolt, eV) hos varje gammaquant kan man fastställa vilket radionuklid som är orsaken till strålningen. Gammaspektrometri används bland annat inom nuklearmedicin för att kontrollera aktiviteten och renheten hos olika radioaktiva läkemedel, samt för att detektera och mäta radioaktiv strålning i miljö- och säkerhetsrelaterade sammanhang.
'Optik' och 'fotonik' är två närbesläktade områden inom fysiken som handlar om ljus och dess beteende, men de betonar olika aspekter av detta fenomen.
Optik kan definieras som läran om ljus, inklusive dess generering, transmission, refraktion, reflexion och absorption. Optik handlar ofta om studiet av ljusets interaktion med materia på makroskopisk nivå och hur det kan användas för att skapa bilder, mäta avstånd och analysera materialegenskaper.
Fotonik är en vidareutvecklad gren av optik som fokuserar mer specifikt på de kvantmekaniska aspekterna av ljus och dess användning i tekniska tillämpningar. Fotonik kan definieras som läran om generation, manipulation, transmission och detektion av ljuskvanta (fotoner) och deras användning i informationsbehandling, kommunikation, sensorer, lasrar och andra tekniska system.
I korthet kan man säga att optik är den grundläggande vetenskapen om ljus, medan fotonik är en tillämpad vetenskap som utvecklar och använder optiska principer för att skapa avancerade tekniska system.
I'm sorry for any confusion, but the term "elektroner" is not a medical term in English or in Norwegian. Electrons are fundamental particles that carry a negative electric charge and are found in atoms. They are important in chemistry, physics, and many areas of science, including medicine (such as in medical imaging techniques like CT scans and MRI), but they are not a medical concept themselves.
If you have any questions about a specific medical concept or term, I'd be happy to try to help!
Mikro-elektromekaniske system (MEMS) er definert som et lite, integrert system bestående av mekaniske og elektriske komponenter. Disse komponentene er typisk fabrikert på en mikroskopisk skala ved bruk av mikrolitografi og andre mikromaskinete teknologier. MEMS-enheter kan inneholde sensorer, aktuatorer eller både de to, og de kan være designet til å utføre en varierende række funksjoner i en rekke forskjellige applikasjoner.
Typiske eksempler på MEMS-enheter inkluderer accelerometere, gyroskoper, kapasitans- og piezoelektriske sensorer, mikropumper, mikrovibratorer og switches. Disse enhetene kan brukes i en rekke forskjellige applikasjoner, blant annet i mobiltelefoner, bilsystemer, medisinsk utstyr, fly- og romfartøy, industrielle overvåkningssystemer og miljøovervåking.
Nanoparticles är partiklar med minst en dimension som är mindre än 100 nanometer (nm). De kan vara mycket små, icke-organiska eller organiska materialpartiklar och har unika fysikaliska och kemiska egenskaper på grund av sin lilla storlek. Nanopartiklarna används inom en rad olika områden, till exempel medicin, elektronik och miljöteknik. I medicinen kan nanopartiklar användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen.
Fotometri är en gren inom optiken som handlar om mätningar och beskrivningar av ljusstyrka och färg. Det gäller specifikt mänsklig perception av ljus, till skillnad från radiometri som är en gren som handlar om absoluta mätningar av elektromagnetisk strålning oavsett våglängd och mänsklig sinnesförnimmelse.
I fotometrin använder man sig av enheter som lumen (lm), candela (cd) och lux (lx) för att beskriva ljusstyrka, ljust intensitet och illuminans, respektive. Dessa enheter är relaterade till mänsklig synnedsättning och tar hänsyn till den så kallade fotopiska responsfunktionen hos det mänskliga ögat.
Fotometri används inom flera områden, exempelvis inom belysningsdesign för att optimera belysningsnivåer och färgkvalitet i olika miljöer, inom spektrofotometri för att bestämma absorption och reflektion av ljus hos material, och inom astronomi för att mäta stjärnors ljusstyrka.
'Gallium' är ett grundämne med atomnummer 31 i periodiska systemet. Det är ett silvervitt, metalliskt ämne som är flytande vid rumstemperatur och har egenskapen att kunna lösa sig i vissa andra metaller. Gallium används inom medicinen, specifikt inom nuclearmedicin, där ett gallium-67- eller gallium-68-isotop används som radioträceare för att diagnostisera sjukdomar, särskilt cancer.
Gallium-67 och gallium-68 är båda radioaktiva isotoper av gallium som används inom medicinen. De används vanligtvis i formen av en komplex, till exempel gallium citrat eller gallium DOTA-TOC, för att underlätta dess bindning till specifika celltyper. Efter intravenös injicering accumuleras isotopen i olika typer av tumörer och kan på så sätt hjälpa till att identifiera cancer och spåra dess utbredning i kroppen genom att skapa bilder med hjälp av en gammakamera.
Det är värt att notera att användningen av gallium inom medicinen kräver speciell utbildning och licens för att hantera radioaktiva material, samt godkännande från myndigheter för dess användning i kliniska miljöer.
I medicinsk kontext, betyder "fysik" ofta studiet av mekaniska egenskaper och fenomen relaterade till kroppen eller kroppsdelar, såsom muskelaktion, luftmotstånd, vattnets resistens mot rörelse (viscositet), tryck, acceleration och kraft. Fysikalska principer används ofta för att beskriva och analysera dessa fenomen, inklusive Newtons lagar om rörelse och energiprincipen.
Exempel på medicinska tillämpningar av fysik innefattar analys av människans rörelsemönster, utformning av ortopediska enheter och hjälpmedel för att korrigera kroppsställning eller funktion, och studier av effekterna av olika former av strålning på levande vävnad.
En "Electronic Nose" (elektronisk näsa) är en artificiell sensor- eller analysplatform som kan detektera, identifiera och/eller kvalitativt och/eller kvantitativt bestämma luktkomponenter i gaser genom att efterlikna den mänskliga särarten att känna igen dofter. Den består av en array av sensorer som reagerar på olika doftmolekyler och ett mönsterigenkänningssystem som analyserar de genererade svarsreaktionerna för att tolka informationen om luktprofilen. Detta kan användas inom en rad olika applikationer, till exempel i kvalitetskontroll av livsmedel och drycker, miljöövervakning, medicinsk diagnostik och säkerhet.
Maternal serum screening tests, även kända som cellfri DNA-screening eller NIPT (Non-Invasive Prenatal Testing), är en typ av screeningtest som utförs under graviditeten för att upptäcka eventuella genetiska avvikelser hos fostret. Testet mäter andelen cellfria DNA (cfDNA) från fostret i moderns blod och jämför det med normala värden för att uppskatta risken för olika kromosomala abnormaliteter, såsom Downs syndrom, Edwards syndrom och Pataus syndrom. Det är inte ett diagnostiskt test, men kan hjälpa till att avgöra om ytterligare invasiva tester behövs för att bekräfta eventuella misstankar.
'Foton' är en term inom fysiken som används för att beskriva en partikel och våglängdsaspekt av elektromagnetisk strålning. Det är den minsta indelningen av elektromagnetisk strålning, svarande till ett kvantum (en diskret energimängd) av strålning. Fotoner kan ha olika energinivåer beroende på deras frekvens eller våglängd. I medicinska sammanhang används fotoner ofta inom områden som diagnostisk radiologi, strålbehandling och laserterapi.
Den medicinska termen för "datorstödd tillverkning" är "Computer-Aided Manufacturing" (CAM). CAM används inom medicinen, särskilt inom tandvården och kirurgin, för att skapa precisa 3D-modeller och delar baserat på data från bildgivande procedurer som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Dessa modeller används sedan för att tillverka individanpassade implantat, proteser eller andra medicinska enheter. CAM-systemen kan styras av specialiserad mjukvara och kan vara kopplade till datorstyrda maskiner som fräsar, skärande laser eller 3D-skrivare för att producera de fysiska delarna.
En excimerlaser är en speciell typ av laser som används inom medicinen, särskilt inom oftalmologi och dermatologi. Den består av en gasfylld tube med en blandning av ett ädelgas, till exempel argon, kombinerat med fluor. När lasern aktiveras avbryts bindningen mellan gaserna, vilket resulterar i att en kort, intensiv ultraviolett stråle av ljus skapas.
I oftalmologin används excimerlasern främst till laserbehandlingar för ögonsjukdomar som näthinneförändringar och ögonhälsoåtgärder som LASIK (Laser Assisted In Situ Keratomileusis) och PRK (Photo Refractive Keratectomy), vilka används för att korrigera synfel som när- och fjärrsyn.
Excimerlaserns korta, precisa strålar gör den till en effektiv metod för att skapa mycket fina, kontrollerade skär i hornhinnan utan att skada omgivande vävnad.
"Kronisk træthed" er ikke en specifik medicinsk diagnose, men snarere et symptom, der kan være forbundet med mange forskellige sygdomme og tilstande. Medicinsk defineres kronisk træthed som en uforklarlig, anhaltende følelse af svaghed, nedtrykthed eller udmarchen over en periode på mindst 6 måneder, der ikke forbedres med hvile. Denne træthed kan være så intens at den forhindrer den ramte i at udføre daglige aktiviteter og opgaver.
Kronisk træthed kan have mange årsager, herunder infektionssygdomme, autoimmune sygdomme, neurologiske tilstande, endokrine lidelser, psykiatriske lidelser, kroniske smerter og andre fysiske eller psykologiske stressfaktorer. I nogle tilfælde kan den være forbundet med specifikke sygdomme som f.eks. multipel sklerose, hypotyroidisme, depression, fibromyalgi og kronisk træthedssyndrom (CFS).
Det er vigtigt at søge medicinsk vejledning, hvis man oplever kronisk træthed, da det kan være et tegn på en underliggende sygdom eller tilstand. En læge vil typisk foretage en grundig undersøgelse for at afklare årsagen til den kroniske træthed og give en passende behandling.
I medicinsk kontext kan "omvandlare" (eller "enzym") definieras som ett protein som sänker aktiveringsenergin för en kemisk reaktion och därmed ökar hastigheten för denna reaktion. Enzymet fungerar genom att binda substratet, den kemiska föreningen som ska omvandlas, i en specifik konformation så att reaktionen kan ske under mildare betingelser än vad som annars skulle behövas. Detta gör att reaktionen kan ske snabbare och mer effektivt inne i levande organismen. Enzymet frigörs sedan från substratet och kan återanvändas för att katalysera fler reaktioner.
Refraktometri är en metod för att mäta brytningsindex (förhållandet mellan ljusets hastighet i olika medier) hos ett material. Det används ofta inom medicinen för att bestämma koncentrationen av vissa substanser i en vätska, till exempel sockerhalt i blod eller urin. Genom att mäta brytningsindexet kan man indirekt få information om substansens koncentration eftersom detta förhållande är beroende av substansens optiska egenskaper och dess koncentration. Refraktometri används också inom andra områden, till exempel inom fysik och kemi, för att bestämma materialegenskaper eller koncentrationer av olika substanser.
I medicinen refererer "metaller" til en gruppe af kemiske elementer som inkluderer bl.a. jern, kobber, zink og bly. Disse metaller er ofte vigtige for legemets funktion, enten som strukturelle komponenter eller som kofaktorer i enzymer. Nogle metaller kan også være skadelige eller giftige i større mængder, såsom bly og kviksølv.
Kvantteori, eller mer formellt "kvantmekanik", är den gren inom fysiken som beskriver beteendet hos de minsta partiklarna i universum, såsom elektroner och kvarkar. Denna teori kontrasterar med den klassiska mekaniken, som utvecklades av Newton ochDescartes för att beskriva större objekts beteende.
En central aspekt av kvantteorin är principen om superposition, vilket innebär att en partikel kan existera i flera olika tillstånd samtidigt, tills den interagerar med sin omgivning och "kollapsar" till ett endast tillstånd. Detta är i kontrast med klassisk mekanik, där varje partikel har en väldefinierad position och rörelsemängd vid varje given tidpunkt.
En annan central del av kvantteorin är Heisenbergs osäkerhetsprincip, som säger att det finns en fundamental gräns för hur precis vi kan mäta vissa par av fysikaliska egenskaper hos en partikel samtidigt. Till exempel, ju mer precisely vi mäter en partikels position, desto mindre precist kan vi mäta dess rörelsemängd, och vice versa.
Kvantteorin har varit mycket framgångsrik i att förutsäga och förklara beteendet hos de minsta partiklarna, och den är en grundläggande del av modern fysik. Dess koncept och metoder används också inom andra områden av fysiken, såsom kvantfältteori och kondenserad materiateori.