Chock, septisk
Systemisk inflammatorisk respons syndrom
Blindtarm
Punktioner
Flerorgansvikt
Bakteriemi
Intensivvårdsavdelningar
Endotoxemi
APACHE-skala
Kalcitonin
Lipopolysackarider
Bukhinneinflammation
Sjukdomar hos nyfödda
Protein C
Brännskador
Bakteriella infektioner, gramnegativa
Sjukdomsmodeller, djur
Prospektiva studier
Antibakteriella medel
Cytokiner
Endotoxiner
Streptococcus agalactiae
Barnsängsinfektioner
Biologiska markörer
Sepsis är en livshotande systemisk inflammatorisk respons orsakad av infektion. Det definieras som existensen av infektion tillsammans med två eller fler av följande kriterier:
1. Kroppstemperatur över 38°C (100,4°F) eller under 36°C (96,8°F)
2. Hjärtslag per minut över 90
3. Respirationsfrekvens över 22 andetag per minut eller partialtrycket av koldioxid under 32 mmHg
4. Förhöjda värden av vita blodkroppar (>12 000/mm3) eller förändrad procentandel neutrofiler (>80%)
5. Förhöjd nivå av sura substanser i blodet (baseunderskott > -2 mEq/L)
6. Nedsatt njurfunktion, definierat som kreatininnivå över 0,5 mg/dL högre än förra värdet eller urinproduktion under 200 ml på 8 timmar
7. Förändringar i medvetandegraden, från en lätt förvirrad till koma
8. Svullnad av extremiteter, hudbrist (mjukis) eller purpura (fläckvis blodstelning under huden)
9. Lågt blodtryck som inte svarar på behandling med vätska (shock).
Sepsis är en allvarlig tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, inklusive antibiotika och stödjande vård för att hjälpa kroppen att återhämta sig.
Septic shock är en allvarlig komplikation till en infektion, som orsakas av ett abnormalt svar i kroppen. Det kännetecknas av att cirkulationssystemet inte längre fungerar korrekt, vilket leder till att blodtrycket sjunker och syretillförseln till organen minskar. Detta kan i sin tur orsaka skada på olika organ och livshotande komplikationer.
Septic shock definieras ofta som ett tillstånd av hypotension (sänkt blodtryck) trots adekvat behandling med vätska, tillsammans med symptom på organskada. Orsaken är vanligen en infektion som orsakats av bakterier, men även svampar och vissa virus kan vara involverade.
För att diagnostisera septisk chock behövs ofta en kombination av kliniska tecken och laboratoriediagnostik, inklusive blodkultur och blodprov för att uppskatta inflammationsmarkörer som till exempel CRP och prokalcitonin. Behandlingen består vanligen av antibiotika, vätskebehandling och stödjande vård av organfunktioner.
'Systemisk inflammatorisk responssyndrom' (SIRS) är ett tillstånd som kännetecknas av en systemisk inflammation orsakad av en infektion eller annan skada på kroppen. Det definieras av American College of Chest Physicians/Society of Critical Care Medicine som följer:
1. Kroppstemperatur under 36°C eller över 38°C (96,8°F eller över 100,4°F)
2. Puls över 90 slag per minut
3. Andningsfrekvens över 20 andetag per minut eller partialtrycket av koldioxid under 32 mmHg
4. Leukocyt (vitt blodkroppar) över 12 000/mm3 eller under 4 000/mm3, eller mer än 10% bandceller (en form av vita blodkroppar)
Dessa kriterier används för att diagnostisera SIRS, men det är viktigt att notera att tillståndet kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada och behandlas därför genom att behandla orsaken.
'Blindtarm' er en medisinsk betegnelse for den del af tyktarmen som ligger closest to tarmens begyndelse. Den kaldes også caecum. Blindtarmen har form som et slyngeformet, blindt sidesving og er forbundet til det øvrige tyktarms system via en smal passage kaldet ileocecal valv (Bauhins klap).
Blindtarmen har en gennemsnitlig længde på cirka 3-4 centimeter og er beliggende i den nedre del af mavesystemet, hvor den hjælper med at absorbere vand og elektrolytter fra afføringen. I blindtarmen findes også en stor mængde bakterier, der spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af visse kostkomponenter, herunder komplekse kulhydrater og proteiner.
Visse sygdomme kan ramme blindtarmen, herunder blindtarmsbetændelse (appendicitis), hvor der dannes et inflammatorisk respons i blindtarmens slimhinde, ofte som følge af en forsnævring eller obstruktion af blindtarmens lysning. Andre sygdomme omfatter blindtarmscancer (appendiceal cancer) og blindtarmsulvus (appendiceal diverticulitis).
'Punktion' är ett medicinskt förfarande där en tunn nål används för att ta prover eller dränera vätska från en kroppsdel, som en cysta eller en led. Det kan även användas för att injicera läkemedel eller andra substanser in i kroppen. Exempel på olika slags punktioner är:
* Lumbarpunktion (ryggvätskan tappas från ryggraden för att undersöka till exempel infektioner eller cancer)
* Ascitepunktion (avlopp av vätska i bukhålan vid ascites)
* Artropunktion (avlopp av ledvätska vid ledinflammation)
* Biopsipunktion (prover tas från olika organ eller vävnader för undersökning)
"Flerorgansvikt" (multi-organ weight gain) är ett medicinskt tillstånd där flera olika organ i kroppen ökar i vikt. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive hjärtsvikt, njurssjukdom, leverinflammation eller andra sjukdomsförloppet som påverkar flera organsystem. I vissa fall kan det vara relaterat till ökad vätskeansamling i kroppen (edem) orsakad av hjärt- och/eller njurssvikt.
Det är viktigt att undersöka orsaken till flerorgansvikt för att ge adekvat behandling och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta mediciner, dietförändringar, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.
Bakteriemi är en medicinsk term som betyder att bakterier påträffas i blodet. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner i kroppen eller som komplikation efter en operation. Symptomen på bakteriemi kan variera, men inkluderar ofta feber, accelerat hjärtslag och andning, förvirring och nedsatt allmäntillstånd. Behandlingen består vanligen av antibiotika som väljs ut baserat på vilken bakterieart som orsakar infektionen.
Intensivvårdsavdelningar, även kallade intensivvårdsenheter (IVE) eller kritiska vårdavdelningar, är specialinrättade enheter inom sjukvården där patienter med allvarliga och livshotande tillstånd ges speciell och intensiv medicinsk vård. Dessa avdelningar ställer höga krav på personalens kompetens och utrustning, då de ofta hanterar patienter med akuta organfailure, livshotande infektioner eller efter behandlingar som kan ha stor risk för komplikationer.
På en intensivvårdsavdelning finns avancerad övervakningsutrustning och specialiserad personal, såsom intensivvårdsläkare och sjuksköterskor med utbildning i intensivvård. Behandlingarna inkluderar ofta mekanisk ventilation, hemodynamisk stöd (till exempel med hjälp av intravenös drogterapi eller vasoaktiva substanser), näringsuppehållande behandlingar och andra specialiserade procedurer.
Intensivvårdsavdelningar är ofta indelade i subspecialiteter för att möta de specifika behoven hos patienter med olika former av allvarliga sjukdomstillstånd, såsom neurologiska intensivvårdsavdelningar, kardiologiska intensivvårdsavdelningar och traumatologiska intensivvårdsavdelningar.
'Endotoxemia' är ett medicinskt begrepp som refererar till när endotoxiner, som frisätts från gram-negativa bakteriers cellytor (t.ex. vid en infektion eller skada på bakteriens cellvägg), kommer in i blodomloppet och orsakar en inflammatorisk respons i kroppen. Detta kan leda till symtom som feber, sänkt blodtryck, accelererad hjärtslag, andnöd och i värsta fall multipel organsvikt. Endotoxemi är ett allvarligt tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling.
'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras en livshotande sjukdom som:
"En sjukdom som med sannolikhet kommer att leda till döden inom ett år om den inte behandlas eller om den förblir obehandlad."
Detta inkluderar allvarliga sjukdomstillstånd som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar, levercirros och HIV/AIDS. Det är viktigt att notera att en livshotande sjukdom inte nödvändigtvis innebär att personen kommer att dö, utan snarare att prognosen är sannolikhet för dödlig utgång om inte behandling ges.
APACHE (Acute Physiology and Chronic Health Evaluation) är en skala som används inom intensivvården för att bedöma sjukhusförläggningars allvarlighetsgrad och prognos. Skalan baserar sig på patientens fysiska tillstånd, laboratoriewärden och andra relevanta data under de första 24 timmarna efter intensivvårdsbehandlingen har inletts. APACHE-skalan ger en poängsumma som korrelerar med risken för dödlighet.
Det finns olika versioner av APACHE-skalan, men den vanligast använda är APACHE II. Denna version innehåller 12 fysiologiska variabler som mäts upp till sex gånger under de första 24 timmarna efter intensivvårdsbehandlingen har inletts. Varje variabel ges en poäng baserat på dess värde, och summan av alla poäng ger den totala APACHE II-poängsumman. Skalan inkluderar också ålder och diagnosen för att beräkna en prognostisk skattning kallad APACHE II-score.
Det är värt att notera att APACHE-skalan inte är perfekt och kan påverkas av många faktorer, inklusive behandlingsbeslut, komorbiditeter och specifika sjukdomsförlopp. Skalan används främst som ett verktyg för att jämföra grupper av patienter eller för att bedöma kvaliteten på intensivvården över tid.
Kalcitonin är ett hormon som produceras i thyroidea-körteln, som är en del av endokrina systemet. Hormonet hjälper till att reglera kalciumnivåerna i blodet genom att verka på ben-, njur- och tarmvävnader. När blodets kalciumnivåer ökar, svarar C-celler i thyroidea-körteln genom att utsöndra mer kalcitonin. Detta orsakar en minskad aktivitet hos osteoklaster (celler som bryter ner benvävnad) och en ökad aktivitet hos osteoblaster (celler som bygger upp benvävnad), vilket leder till att mer kalcium lagras i benen och mindre finns i blodet. Kalcitonin sänker även nedabsorptionen av kalcium i tarmen och ökar utsöndringen av kalcium via njurarna. Dessutom har det antiinflammatoriska egenskaper och kan användas för att behandla smärta orsakad av cancer i benvävnad.
Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.
Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.
Bukhinneinflammation, också känd som appendicitis, är en inflammation av blindtarmen (appendix vermiformis). Detta är en smal, tunn, blindsäckliknande struktur som hänger från den större ändtarmen (colon) på den nedre högra sidan av buken.
Inflammationen orsakas vanligtvis av en obstruktion i lumen (håligheten) av blindtarmen, ofta på grund av en hårda massa av fekalier (fecalith), tumörer eller främmande kroppar. Obstruktionen kan leda till ökad tryck i blindtarmen och minskad blodförsörjning, vilket i sin tur kan orsaka nekros (död) av vävnaden och infektion.
Symptomen på bukhinnesinflammation inkluderar plötslig smärta i naveln eller den nedre högra sidan av buken, som kan vara värre vid rörelse, hostning eller djup andning. Andra symtom kan vara illamående, kräkningar (oftast inte kännetecken på appendicitis), förlust av aptit, låggradig feber och förstoppning.
Behandlingen för bukhinnesinflammation är oftast kirurgisk, där man tar bort den inflammerade blindtarmen genom en operation som kallas appendektomi. Den kan utföras som en öppen kirurgi eller laparoskopisk (minimalt invasiv) kirurgi. Antibiotika ges vanligtvis före och efter operationen för att behandla eventuell infektion.
En bakteriell infektion är en infektion som orsakas av bakterier, små encelliga mikroorganismer. När bakterier invaderar kroppen kan de orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av bakteri och var i kroppen den etablerar sig. Exempel på bakteriella infektioner inkluderar lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Behandlingen för bakteriella infektioner består ofta av antibiotika, men det kan också behövas andra typer av behandling beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen.
Sjukdomar hos nyfödda, även kända som neonatala sjukdomar, är tillstånd eller störningar som uppstår hos barn under de första 28 dagarna efter födseln. Dessa sjukdomar kan vara medfötta eller aquired, och kan variera från milda till livshotande.
Exempel på vanliga sjukdomar hos nyfödda innefattar:
1. Atresier och stenoser (till exempel ductus arteriosus atresia och coarctation av aortan)
2. Respirationsdistresssyndrom (RDS)
3. Infektioner (till exempel sepsis, pneumonia och meningit)
4. Hjärtsjukdomar (till exempel hjärtfel och kardiomyopati)
5. För tidig nedbrytning av blodkroppar (till exempel anemi)
6. Gastrointestinala sjukdomar (till exempel nekrotiserande enterokolit, mekoniumileus och gastroschisis)
7. Förhöjda nivåer av bilirubin (hyperbilirubinemi) som kan leda till kronisk bilirubin-inducerad neurologisk skada (BIND)
8. Infektion med herpes simplex virus
9. Njursjukdomar (till exempel nefropati och urinvägsinfektion)
10. Centrala nervsystemsstörningar (till exempel cerebral pares, epilepsi och hydrocephalus)
Behandlingen av sjukdomar hos nyfödda kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta observation, medicinsk behandling, kirurgi eller intensivvård.
Protein C är ett protein i blodplasm som fungerar som en naturlig antikoagulant, vilket betyder att det hjälper till att förhindra blodet från att koagulera eller bilda klumpar. Protein C aktiveras av ett annat protein kallat thrombin och aktiverad protein C i sin tur söver ner flera andra proteiner som är involverade i den naturliga blodkoagulationsvägen, såsom faktor V och faktor VIII. På detta sätt hjälper protein C att hålla koagulationsprocessen under kontroll och förhindra överdrivna blodkoagulationer som kan leda till komplikationer som tromboser och embolier. Protein C har också visat sig ha antiinflammatoriska och cytoprotektiva egenskaper, vilket kan vara speciellt viktigt under sjukdomstillstånd som är associerade med inflammation och cellskada.
En brännskada är skada på huden, slemhinnor eller vävnader som orsakas av direkt kontakt med en hetta källor, såsom eld, het luft, smältande plaster eller kemikalier. Brännskador klassificeras vanligtvis baserat på svårighetsgraden av skadan, som vanligen mäts i grader:
* Första gradens brännskada: Skador på ytan av huden som orsakar rödhet, smärta och lätt svullnad. Inom några dagar bildas en skorpa och sedan läker huden utan blåsa eller ärrbildning.
* Andra gradens brännskada: Djupare skador som orsakar blåsor, rödhet, smärta och svullnad. Skadan kan sträcka sig till djupt i huden och kan leda till ärrbildning.
* Tredje gradens brännskada: Allvarliga skador som orsakar fullständig förstörelse av huden och underliggande vävnader, inklusive muskler, senor och benmärg. Skadan kan leda till permanenta ärrbildningar och funktionsnedsättningar.
Brännskador behandlas vanligtvis med smärtstillande mediciner, rengöring av skadan, fuktig förbindelse och eventuellt kirurgi för att reparera eller ersätta skadade vävnader.
En bakteriell infektion, gramnegativ, är en infektion orsakad av grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp färg vid ett speciellt färgningssteg, känt som Gram-färgning. Detta skiljer dem från grampositiva bakterier, som har en cellvägg som innehåller peptidoglykan och tar upp färgen vid Gram-färgningen.
Gramnegativa bakterier inkluderar många olika arter, däribland Escherichia coli (E. coli), Pseudomonas aeruginosa, Klebsiella pneumoniae och Salmonella enterica. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och mag-tarminfektioner. Symptomen på en gramnegativ bakterieinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, muskelvärk, hosta, andningssvårigheter och smärta i urinen.
Behandlingen av en gramnegativ bakterieinfektion består vanligen av antibiotika. Det är viktigt att snabbt identifiera vilken art av bakterie som orsakar infektionen, för att kunna välja rätt typ av antibiotika. Många gramnegativa bakterier har dock blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara svårt att behandla en infektion orsakad av en sådan bakterie. I sådana fall kan läkare välja att använda sig av starkare antibiotika eller kombinationer av olika typer av antibiotika för att bekämpa infektionen.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
HMGB1 (High Mobility Group Box 1) är ett protein som initialt identifierades som en del av kärnans strukturella komponent, men som också har visat sig spela en viktig roll i inflammation och immunresponser. Det uttrycks i de flesta celler och fungerar som en DAMP (Damage-Associated Molecular Pattern), vilket betyder att det frisätts från skadade eller döda celler och aktiverar immunsystemet.
HMGB1 kan binder till olika receptorer, bland annat RAGE (Receptor for Advanced Glycation Endproducts) och TLRs (Toll-like Receptors), vilket leder till aktivering av inflammatoriska signalvägar och produktion av cytokiner. Detta kan leda till ett akut inflammatoriskt svar, men även vara involverat i kronisk inflammation och sjukdomar som cancer, diabetes, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.
Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.
Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.
'Vård vid livshotande sjukdom' (engelska: 'Palliative care for life-threatening illness') är en begrepp inom medicinen som refererar till den omfattande, aktiva, kontinuerliga vården och stöd som ges till patienter med allvarlig, ofta obotlig sjukdom, samt deras anhöriga. Syftet är att förbättra patientens kvalitet på livet, lindra smärta och andra besvär, stötta psykosocialt och spirituellt, samt hjälpa till att fatta beslut om behandlingar baserat på patientens önskemål, värderingar och preferenser.
Denna form av vård kan ges i alla stadier av sjukdomen, inklusive under aktiv behandling av underliggande sjukdom, under tiden då sjukdomen är i remission eller när den slutliga stadiet av livet närmar sig. Vård vid livshotande sjukdom kan ges på olika platser, såsom sjukhus, vårdhem, hemadministrerad vård och hospis.
Det är viktigt att skilja på begreppen 'Vård vid livshotande sjukdom' och 'Hospisvård'. Hospisvården är en del av vården vid livshotande sjukdom, men den fokuserar specifikt på patienter som befinner sig i slutstadiet av sin livslängd och behöver stöd för att hantera smärta och andra symtom, samt psykosocialt och spirituellt stöd under de sista dagarna, veckorna eller månaderna av livet.
Endotoxiner är en typ av toxin som frigörs från bakteriens cellvägg när den dör eller delas. De är specifika för gramnegativa bakterier och består av lipopolysackarider (LPS) som är en viktig komponent i deras yttre membran. Endotoxiner stimulerar immunsystemet och kan orsaka inflammation, feber och svar på infektioner. De kan också vara dödliga vid höga doser och bidra till sjukdomar som sepsis och septisk chock.
'Streptococcus agalactiae', också känd som grupp B streptokocker (GBS), är en gram-positiv, bakterie som normalt förekommer i tarm- och urinvägsfloran hos omkring 10-30% av vuxna människor utan att orsaka några symtom. Men hos gravida kvinnor kan den koloniseras i underlivet, vilket kan leda till infektioner hos både modern och det obefötta barnet under förlossningen.
GBS är en av de vanligaste orsakerna till sepsis, pneumoni och meningit hos nyfödda, särskilt hos de som föds för tidigt eller har lågt födelsevikt. Även äldre vuxna med nedsatt immunförsvar kan drabbas av allvarliga infektioner orsakade av GBS, till exempel blodinfektioner, hud- och webbinfektioner, benmärgsinflammation och lunginflammation.
För att undvika komplikationer vid förlossning rekommenderar American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) screening av alla gravida kvinnor på GBS mellan 35 och 37 veckors graviditet, så att de som är koloniserade kan ges antibiotika under förlossningen.
En barnsängsinfektion (Latin: "puerperal fever" eller "puerperalis infectio") är en infektion som uppstår i underlivet efter förlossning eller abort. Den kan orsakas av olika bakterier, till exempel stafylokocker, streptokocker eller Escherichia coli (E. coli). Symptomen på en barnsängsinfektion kan inkludera feber, smärta i underlivet, illamående och/eller kräkningar, trötthet och obehaglig vaginal utflöde med stinkande lukt.
Barnsängsinfektioner är sällsynta i industrialiserade länder tack vare bättre hygien och antiseptiska metoder under förlossning, men de kan fortfarande förekomma och behandlas vanligen med antibiotika. I länder där tillgången till sjukvård är begränsad eller undermålig är risken för barnsängsinfektioner högre.
Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).
Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.
I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.