SilikonDIOXID (silicon dioxide) är ett icke-organiskt, ämne som består av syreratten siliciumdioxid (SiO2). Det förekommer naturligt i kvarts och sand, men kan även framställas syntetiskt. SilikonDIOXID används inom medicinen som ett excipient, det vill säga som hjälpmedel i läkemedelsformuleringar, på grund av dess inerta (kemiskt icke-reaktiva) natur.
I en enkel medicinsk kontext kan 'silikon' definieras som ett syntetiskt, icke-reaktivt polymermaterial som ofta används inom medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena ortopedi och estetisk kirurgi. Silikon har använts för att skapa proteser och fyllnadsämnen på grund av dess egenskaper som är mjuka, flexibla och långtidståliga. Det är viktigt att notera att det finns olika typer av silikonmaterial med varierande egenskaper och användningsområden inom medicinen.
Ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Hf, atomnummer 72 och atomvikt (medelvärde) 178,49. Isotoper varierar i atommassa från 173,94 till 179,95. Av naturliga, hafniumhaltiga mineral är hafnon (HfSiO4) det hafniumrikaste (65,97% Hf).
Dielectric spectroscopy is a medical diagnostic technique used to analyze the dielectric properties of biological tissues and fluids, specifically their ability to store an electric charge and respond to an applied electric field. This technique measures the complex permittivity, which includes both the real (dielectric constant) and imaginary (dielectric loss factor) components, as a function of frequency. Dielectric spectroscopy has potential applications in medical diagnostics, such as detecting cancerous tissues, monitoring lung functions, and evaluating skin conditions, by identifying changes in dielectric properties associated with various physiological and pathological processes.
Nanomedicin kan definieras som användning av nanoteknologi inom medicinen, där nano betecknar strukturer eller fenomen på mycket små skal, typiskt under 100 nanometer i storlek. Nanomedicin innebär konstruktion och tillämpning av nanostrukturer och nanomaterial för prevention, diagnostik, monitorering och behandling av sjukdomar. Det kan omfatta användning av nanopartiklar, nanosensorer, nanorobotar och andra nanostrukturer för att leverera läkemedel, generera bilder eller reparera skador på cell- eller molekylär nivå.
Silikonföreningar, även kända som siloxaner, är organiska polymers bestående av en repetitiv enhet av -Si-O-, med varje syreatom bundet till en organisk grupp, ofta metylgrupper (-CH3). De används inom en bred växt av industriella och medicinska applikationer, som exempelvis i implantat, smink, hudvårdsprodukter och läkemedel på grund av deras termiska stabilitet, flexibilitet och hydrofoba egenskaper.
I en enkel mening kan nanopartiklar definieras som mycket små partiklar med minst en dimension i storleksordningen nano, det vill säga mellan 1 och 100 nanometer (nm). En nanometer är en miljarddels meter.
En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.
Oorganiska föreningar innehållande kol som en essentiell del av molekylen, men som inte härrör från kolväten.
En mycket giftig gas med kemisk formel NO2. Exponering för gasen orsakar lunginflammation som kan ge smärta eller vara obemärkt, men det flera dagar senare följande ödemet kan leda till döden. Kvävedioxid en en vanlig luftförorening med förmåga att absorbera UV-strålning, som därmed inte når jordens yta.
"Nanotrådar" refererar till mycket små, fiberformade strukturer på nanometerskalan, vanligtvis med en diameter på mindre än 100 nanometer och en längd på flera mikrometer. De kan vara syntetiska eller naturliga, och används inom områden som nanoteknik, medicin och materialvetenskap.
Svaveldioxid, SO2, är en gasartig förening av svavel och syre som är en viktig luftförorening och kan ha negativ effekt på människors hälsa och miljön.
Material vars elektriska ledningsförmåga ligger mellan ledares och isolatorers. (Nationalencyklopedin)
Organosilicon compounds are organic chemicals that contain at least one silicon-carbon bond in their molecular structure, where the silicon atom is surrounded by organic groups or substituents. These compounds are widely used in various industries, including electronics, coatings, and healthcare, due to their unique properties such as high thermal stability, resistance to oxidation, and low toxicity. Examples of organosilicon compounds include silicones, which are polymers with repeating siloxane units, and organofunctional silanes, which contain reactive functional groups that can undergo chemical reactions with other substances.
"Nanotechnology" kan definieras som användning och manipulation av materiella objekt med dimensioner på nanoskalan, vanligtvis mellan 1-100 nanometer (en miljarddels meter), för att skapa nytt material eller produkter med unika egenskaper och funktioner. Detta kan innebära användning av tekniker som self-assembly, molecular engineering och controlled manipulation av individuella atomer och molekyler. Nanoteknologi har potentialen att revolutionera flera områden, inklusive elektronik, medicin, energi och miljö.

Siliciumdioxid (SiO2) er en kjemisk forbindelse bestående av silisium og ilt. Det forekommer naturlig i flere mineraler, som kvarts og sand, og er også kjent under navnet kiselsyre. Siliciumdioxid er en viktig komponent i mange materialer, blant annet glas og betong. I medicinen kan silikonholdige implantater fremstilles av silikonskum med innlegging av siliciumdioxidpartikler for å redusere risikoen for dannelse av kapselforming rundt implantatet.

'Silikon' er en kunstig materiale som ofte brukes innenom medisinsk kontekst, specialt innenom områdene som implantat og proteser. Det er en polymersk substans basert på si-atom (silicon) og oxygen-atom (oxygen), der de to atomene alternerende i en kjemisk binding. Denne type silikon kan være i form av en gel eller en fast plastisk materiale, og er inaktiv i kroppen og foråksrer sannsynligvis ikke allergiske reaksjoner.

Silikon er ofte valgt som materiale for medisinske implantater på grunn av flere fordeler, herunder:

1. Biokompatibilitet: Silikon er en inert substans som sannsynligvis ikke vil forårsake en immunrespons eller være giftig for kroppen.
2. Fleksibilitet: Silikongel har en fleksibel struktur, hvilket gjør det mulig å forme det til forskjellige formene og størrelsene som passer til den spesifikke anvendelsen.
3. Stabilitet: Silikon er kjemisk stabil og sannsynligvis ikke vil bli nedbrent eller omdannet av kroppens naturlige prosesser.
4. Lave reaksjonsfrekvens: Silikon har en lav reaksjonsfrekvens med kroppen, noe som gjør det til et sikkert valg for lengre tids bruk i kroppen.

I medisinsk kontekst kan silikon implantater være anvendt innenfor en rekke områder, herunder:

1. Brøstimplantater: Silikongel eller fast silikonplast er ofte brukt til å forbedre brystformen og -størrelsen hos kvinner etter en dobbeltsidig brøstreduksjon, asymmetri, kvalitetsnedgang etter graviditet eller barnefødsel, eller som en del av en rekonstruksjonsprosess etter en dobbelt sidebrøstkreft.
2. Ansiktshøydeimplantater: Silikonimplantater kan brukes for å korrigere asymmetri i ansiktet eller for å gi mer definisjon og volum til forskjellige områder av ansiktet, som kinder, kinne og panna.
3. Kroppsimplantater: Silikonimplantater kan brukes for å forbedre formen og størrelsen på andre kropsområder enn brystene, som eksempelvis hofter, lår eller skuldre.
4. Rekonstruksjonskirurgi: Silikonimplantater kan være nyttige i rekonstruksjonsprosesser etter traumer, infeksjoner eller andre medisinske tilstander som fører til at kroppen mister sin naturlige form og størrelse.
5. Økning av bryststørrelsen: Silikonimplantater kan brukes for å øke størrelsen på bryster for personer med små bryster eller for dem som vil ha større bryster enn de har naturligvis.

Det er viktig å huske at silikonimplantater ikke er livslange og kan behøve å bli erstattet etter noen år. Det kan også forekomme komplikasjoner som infeksjon, forhårdning av implantatet eller lekkasje fra implantatet. Disse komplikasjonene kan behandles med antibiotika, kirurgi eller andre behandlingsformer.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre alvorlige helseproblemer. Det har vært en del spekulasjoner om dette i fortiden, men flere store studier har ikke funnet noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og disse sykdommene.

I tillegg bør det nevnes at det ikke er noen dokumentert forbindelse mellom silikonimplantater og autoimmune sykdommer eller andre

Hafnium (Hf) är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen övergångsmetaller i periodiska systemet. Det har atomnummer 72 och finns naturligt förekommande i mineraler som zirkon och rutil. Hafnium är en tung, hård och korrosionsbeständig metall med hög smältpunkt och används bland annat inom kärnteknik, elektronik och flygteknik. Det har inga kända medicinska användningsområden eller betydelse för människors hälsa.

Dielectric spectroscopy is a scientific technique used to study the dielectric properties of materials, which describe how a material responds to an applied electric field. In this context, "dielectric" refers to an insulating material that does not conduct electricity.

In dielectric spectroscopy, a material is subjected to a varying electric field, and the resulting polarization of the material is measured as a function of frequency. The polarization can arise from various mechanisms, such as electronic or ionic polarization, dipole orientation, or interfacial polarization.

The dielectric properties of a material are typically characterized by its complex permittivity, which consists of a real part (dielectric constant) and an imaginary part (dielectric loss factor). The dielectric constant describes the ability of a material to store electrical energy in the form of polarization, while the dielectric loss factor represents the energy dissipation due to various relaxation processes.

Dielectric spectroscopy can provide valuable information about the structure and dynamics of materials at the molecular level, making it a useful tool in various fields such as physics, chemistry, biology, and engineering. It is commonly used to study polymers, electrolytes, colloids, nanocomposites, and biological tissues, among others.

Nanomedicin är ett tvärvetenskapligt område som kombinerar insikter och tekniker från nanoteknik, biologi, kemi och medicin för att utveckla nya metoder och verktyg för att förbättra prevention, diagnostik och behandling av sjukdomar. I nanomedicinen arbetar man med material och strukturer på nanoskalan, det vill säga mellan 1-100 nanometer (en nanometer är en miljarddels meter), för att utforma till exempel nanopartiklar, nanotuber eller liposomer som kan användas inom medicinen. Dessa nanoskaliga strukturer kan ha unika egenskaper jämfört med sina motsvarigheter på makroskalan och kan användas för att transportera läkemedel, proteiner eller gener direkt till specifika mål i kroppen, till exempel cancerceller. På så sätt kan man öka effektiviteten och minska biverkningarna hos vissa behandlingar.

'Silikonföreningar' (silicones) är artificiella polymerer som innehåller silicium- och syreatomer. De är kemiskt sett hybridpolymer med en rygg av alternerande silicium-syrebindningar (siloxanbindningar) och sidokedjor som kan variera i längd och komplexitet. Silikonföreningarna är kända för sin termostabilitet, hydrofoba egenskaper och mekaniska styrka. De används inom en mångfald av industrier, inklusive medicin, till exempel som implantatmaterial, skönhetsprodukter och läkemedel.

Nanoparticles är partiklar med minst en dimension som är mindre än 100 nanometer (nm). De kan vara mycket små, icke-organiska eller organiska materialpartiklar och har unika fysikaliska och kemiska egenskaper på grund av sin lilla storlek. Nanopartiklarna används inom en rad olika områden, till exempel medicin, elektronik och miljöteknik. I medicinen kan nanopartiklar användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

'Kolföreningar, oorganiska' refererar till föreningar som innehåller kolatom och andra grundämnen utom koldioxid (CO2) och karbonater (salter av karbonsyra). Dessa föreningar är vanligen opurna, lösliga i vatten och kan vara farliga för miljön. Exempel på oorganiska kolföreningar inkluderar cyanider (CN-), kreosot och tjära.

Kvävedioxid, även känt som kväveoxid eller NO2, är en gasartig förening av kväve och syre. Den bildas vid förbränning under fuktiga och/eller syrerika förhållanden, exempelvis i bilar och industriella processer. Kvävedioxid är ett luftföroreningsämne som kan orsaka andningssvårigheter, hosta och irritation av ögon, näsa och svalg. Långvarig eller intensiv exponering kan ge upphov till lungsjukdomar och hjärtsvikt. Kvävedioxid bidrar också till att forma smog och surt regn.

'Nanotrådar' refererar till mycket små, fiberformade strukturer på nanometerskalan (en miljarddel av en meter). De kan vara uppbyggda av olika material som kolfibrer, metaller eller keramik. Nanotrådar har ofta en hög längd-bredds-förhållande och stor specifik yta, vilket gör dem intressanta inom flera tekniska områden, till exempel elektronik, energihantering och medicinsk teknik.

I en medicinsk kontext kan nanotrådar användas som del av nanosensorer för att detektera biokemiska signaler eller som en del av nanodelar i läkemedel för att förbättra deras verkan och/eller minska biverkningarna. Dessa tillämpningar är fortfarande under utveckling och kräver fortsatt forskning innan de kan användas kliniskt.

Svaveldioxid, SO2, är en gasartig förening av svavel och syre. Den bildas när svavel brinner i luft till exempel vid förbränning av kol med svavelhaltigt malm. Svaveldioxid är irriterande för slemhinnor och kan orsaka hosta, irritation i hals och andningssvårigheter. Långvarig eller intensiv exponering kan leda till kronisk bronkit och emfysem. Svaveldioxid bidrar också till surt regn genom att reagera med vattenångan i atmosfären och bilda svavelsyra.

I medicinsk kontext är en halvledare ett material som har förmågan att både leda och hindra strömflödet, beroende på hur mycket det utsätts för elektriska fält eller värme. Halvledarmaterialens unika egenskaper gör dem användbara i en rad medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena biokonduktiva material och medicinsk implantatteknik.

Exempel på halvledarmaterial är silicium, galliumarsenid och kiselgermanium. Genom att lägga till små mängder av främmande atomer (dopning) i ett halvledarmaterial kan man skapa olika typer av halvledare: p-typ (positivt dopade) och n-typ (negativt dopade). När dessa två typer kombineras bildar de en pn-övergång, som är grunden för dioder och transistorer – viktiga komponenter i många medicinska elektroniska enheter.

I några medicinska tillämpningar kan halvledare användas för att detektera, behandla eller stimulera biologiska system på molekylär nivå. Exempelvis kan halvledande nanostrukturer användas som sensorer för att detektera specifika biomolekyler i en biologisk miljö, vilket kan vara användbart inom diagnostik och forskning. Dessutom kan halvledarmaterial användas för att generera elektriska impulser som stimulerar nervceller eller muskler, vilket kan ha tillämpningar inom neurologi och rehabilitering.

Organosilikonföreningar, även kända som organosiliciumföreningar, är en grupp av kemiska föreningar som innehåller minst ett kolatom (C) bundet till minst ett siliciumatom (Si) genom en kovalent bindning. Dessa föreningar kan vara antingen siloxaner, där Si är bundet till syre (O), eller silaner, där Si är direkt bundet till väte (H) eller andra kolväten. De flesta organosilikonföreningarna är flytande eller fasta vid rumstemperatur och används ofta inom industrin som smörjmedel, kapslar för elektronik, gelbildare i kontaktlinsfluid, silikonkautschuk och andra produkter.

Nanoteknologi definieras vanligtvis som ett multidisciplinärt forskningsområde och teknik som handlar om att designa, utveckla och arbeta med material, strukturer, enheter och system som har en eller flera dimensioner i storleksordningen 1-100 nanometer (nm). Det motsvarar ungefär en miljondel av en millimeter.

Inom medicinsk kontext kan nanoteknologi användas för att utveckla nya diagnostiska och terapeutiska metoder och verktyg, till exempel i form av nanopartiklar som kan transportera läkemedel direkt till sjuka celler eller tumörer, eller sensorer på nanoscala som kan detektera biokemiska signaler relaterade till sjukdomar.

Det är värt att notera att nanoteknologi fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling, och det finns fortsatt mycket att lära om hur dessa tekniker påverkar kroppen och miljön. Därför är det viktigt att forskning inom området fortsätter för att säkerställa en trygg och effektiv användning av nanoteknologi inom medicinen.

Sammansättning: SI02 Silikondioxid med inslag av andra mineraler. Färg: Grön. Hårdhet: 7. Ursprung: Italien, Brasilien, Kina, ...
Sammansättning: SiO2 silikondioxid med inslag av järn. Färg: Lila, lavendellila till svartlila med vita partier ...
Sammansättning: SiO2 silikondioxid med inslag av hematit eller goett. Färg: rödlila, rödbrun med glittrande fläckar Hårdhet: 7 ...
Xyloglukan, agar (gelosa från rödalger), propolis, Hibiscus sabdariffa, silikondioxid, magnesiumstearat (vegetabiliskt ursprung ...
Ingredienser: deodoriserat rent kakaosmör, (E155) glimmerbaserat pärlemofärgande pigment, (E551) Silikondioxid (SiO2), (E172) ...
... silikondioxid, metylcellulosa, sorbinsyra och vatten). ...
... silikondioxid, torkat papayapulver.. Kan innehålla spår av: sulfit, sesam, senap, gluten och trädnötter. ...
... silikondioxid, kolinklorid, vitamin A-acetat, vitamin D3-tilskudd, niacintilskudd, d-kalsium pantotenat (vitamin B5-källa), ...
Består av: silikondioxid. Hårdhet: 6,5 -7 på Mohs skala. Färg: svart, brun, röd, vit grå, grå-blå och grön. Kristallstruktur: ...
Sammansättning: SiO2 silikondioxid med inslag av järn. Färg: Lila, lavendellila till svartlila med vita partier. Hårdhet: 7. ...
Sammansättning: SI02 Silikondioxid med inslag av andra mineraler. Färg: Grön. Hårdhet: 7. Ursprung: Brasilien. Chakra: ...
... silikondioxid.. Kan innehålla spår av: sulfit, sesam, senap, gluten och trädnötter. ...
... silikondioxid), nikotinamid, rutin, inositol, kalciumpantotenat, pyridoxin hydroklorid, tiamin hydroklorid, blåderwrack extrakt ...