Sköldkörtelsjukdomar är en övergripande term för olika tillstånd som påverkar sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som producerar hormoner som styr metabolism, tillväxt och utveckling. Sköldkörtelsjukdomar kan delas in i två huvudgrupper: hypothyroidism (underaktiv sköldkörtel) och hyperthyroidism (överaktiv sköldkörtel).

Hypothyroidism orsakas ofta av en för liten produktion av thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som produceras av sköldkörteln. Det kan leda till symptom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, koncentrationssvårigheter och depression.

Hyperthyroidism orsakas av en överdriven produktion av T4 och T3, vilket kan leda till symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning, svettningar, muskelspasmer och sömnsvårigheter.

Andra exempel på sköldkörtelsjukdomar innefattar till exempel autoimmuna sjukdomar som Graves' sjukdom och Hashimotos sjukdom, struphuvudscancer, nodulä sköldkörtel och goiter (förstorad sköldkörtel).

Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.

Autoimmun tyreoidit är en grupp sjukdomar där ditt immunförsvar felaktigt angriper och skadar dina sköldkörtelceller. Detta orsakar inflammation och kan leda till att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan ge upphov till en rad symtom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, håravfall och förändringar i huden. Exempel på former av autoimmun tyreoidit inkluderar Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.

En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.

Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.

Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.

Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.

'Giftstruma' är ett medicinskt tillstånd där magsäcken och/eller tarmsystemet har blivit förlamat eller påverkats negativt efter exponering för ett toxiskt ämne, vanligtvis en giftig substans. Detta kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor och i allvarliga fall undernäring och död, beroende på typen och mängden av toxinet. Giftstruma behandlas vanligtvis genom att avlägsna toxinet så snart som möjligt, stödja patientens andnings- och cirkulationsfunktioner och ge understödjande vård beroende på symtom.

Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och sekreteras av sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som ligger i halsregionen. Sköldkörtelhormonerna har en rad viktiga funktioner i kroppen, inklusive reglering av metabolism, tillväxt och utveckling, hjärt- och cirkulationsfunktion, och nervsystemets aktivitet.

Det finns två huvudsakliga typer av sköldkörtelhormoner: triiodotyronin (T3) och tetrajodthyronin (T4), även kända som thyroxin. Dessa hormoner är jodbaserade och produceras som en reaktion på stimulans från ett annat hormon, thyreoideastimulerande hormon (TSH), som produceras av hypofysen.

T3 och T4 verkar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan och på så sätt reglera genuttrycket och proteinproduktionen. Dessa hormoner är involverade i många biologiska processer, inklusive cellandning, proteinsyntes, kroppsvikt, kroppstemperatur, hjärtfunktion och humör.

I förhållande till varandra produceras T4 i högre mängder än T3, men T3 är mycket mer aktivt biologiskt sett. När behovet av sköldkörtelhormoner ökar kan en del av T4 konverteras till T3 i målcellerna för att öka hormonaktiviteten.

Förändringar i sköldkörtelhormonernas nivåer kan leda till olika typer av endokrina störningar, såsom hypotyreos (för låga nivåer) eller hypertyreos (för höga nivåer). Dessa störningar kan ha betydande effekter på individens välbefinnande och hälsostatus.

Hypothyreose är ett tillstånd där sköldkörteln (thyreoidea) inte producerar tillräckligt med thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som reglerar metabolismen i kroppen. Detta kan leda till en långsamare ämnesomsättning, sänkt puls, viktminskning, trötthet, minnessvårigheter och försämrad tolerans för kyla. Hypothyreos orsakas oftast av en autoimmun sjukdom som kallas Hashimotos sjukdom, men kan också bero på andra faktorer såsom strålbehandling, operation eller brist på jod i kosten. Behandlingen för hypothyreos innebär ofta att inta substitutionsbehandling med thyroxinpreparat.

Hyperthyreos är ett tillstånd där sköldkörteln (glandula thyroidea) producerar för mycket tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), två hormoner som styr kroppens metabolism. Detta leder till en ökad ämnesomsättning, vilket kan orsaka symptom som nervositet, viktminskning, sömnlöshet, förhöjt hjärtrytmo och svettighet. Andra symptom kan vara muskelsvaghet, utslag och förändringar i tarmfunktionen. Hyperthyreos kan behandlas med mediciner som minskar sköldkörtelns hormonproduktion, radioaktivt jod eller kirurgiskt avlägsnande av en del eller hela sköldkörteln.

Hashimoto's sjukdom, även känd som Hashimoto's thyroidit, är en autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem angriper och skadar sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som styr bland annat metabolismen, tillväxten och utvecklingen. Hashimoto's sjukdom orsakas av att kroppens immunsystem producerar antikroppar som attackerar sköldkörtelns vävnad och med tiden kan leda till en underaktiv sköldkörtel (hypotyreos). Symptomen på Hashimoto's sjukdom kan variera, men inkluderar ofta trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, håravfall och förstoppning. Behandlingen av Hashimoto's sjukdom består vanligen av hormonersättningst Therapi med levotyroxin, ett syntetiskt thyroxinhormon.

En sköldkörtelfunktionstest (Thyroid function test, TFT) är en typ av laboratorietest som mäter hur väl sköldkörteln fungerar genom att utvärdera nivåerna av olika hormoner i blodet. Sköldkörteln producerar två typer av hormoner: tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), som är involverade i regleringen av kroppens metabolism. Dessa hormoner påverkar bland annat hjärtfunktion, kroppstemperatur, vikt och humör.

En TFT mäter ofta nivåerna av följande hormoner:

* Tyreoideastimulerande hormon (TSH): ett hormon som produceras i hypofysen och reglerar produktionen av T3 och T4 i sköldkörteln. Om sköldkörteln fungerar korrekt, kommer nivåerna av TSH att vara relativt konstanta.
* Fri fraktioner av T3 och T4: Dessa är de aktiva formerna av hormonerna som inte binder till proteiner i blodet. Nivåerna av fria fraktionerna kan variera om sköldkörteln över- eller underproducerar hormoner.
* Total T3 och T4: Dessa är de totala nivåerna av hormonerna, inklusive både de fria fraktionerna och de som binder till proteiner i blodet.

TFT kan användas för att diagnostisera sköldkörtelrelaterade sjukdomar, såsom hypotyreos (underfunktion) eller hypertyreos (överfunktion), och för att övervaka behandlingen av dessa tillstånd.

Tyreoperoxidase (TPO) er ein enzym som fungerer som ein katalysator i produksjonen av skjoldbruskkjeretshormonet. Det er lokalisert i folikelcellene i skjoldbruskkjerten og er viktig for konverteringen av jodid til jod, som er en grunnleggende prosess i syntesen av skjoldbruskkjeretshormoner. Tyreoperoxidas kan også spille en rolle i immunforsvaret og ha bakteriedrapsfunksjon. Dypere medisinske definisjoner vil typisk inneholde mer detaljert informasjon om strukturen, funksjonen, reguleringen og klinisk signifikans av tyreoperoxidas.

Tyreoideaglobulin (Tg) er ein proteín som produseres i skjevtarmen (tarmen) og er normalt ikke synlig i blodet. I tillegg kan det produseres av tyreoidekjelen, noe som gjør at det ofte brukes som en marker for tilstedeværelse og aktivitet hos skjevtarmskanser og tyreoidekjeltumorer.

Et stigende nivå av Tg i blodet kan vise på at kreften har metastaserat eller at behandlingen ikke har vært suksessfull. Tg-nivået måles vanligvis etter en abliseringsbehandling (som f.eks. radioaktiv jodterapi) for å kontrollere om behandlingen har vært effektiv og om det er noen resterende kreftceller igjen.

Det er viktig å understreke at tolkningen av Tg-verdier kan være kompleks og bør gjøres av en ekspert i sammenheng med andre tester og kliniske data.

"Knuta i sköldkörteln", även känd som "sköldkörtelknuta", är en medicinsk term som refererar till en ökning av storleken på sköldkörteln, ofta orsakad av en abnormal tillväxt eller en tumör. Den kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). De två vanligaste typerna av elakartade sköldkörtelknutar är papcellscancer och medullärt tjockcelsk cancer. Det är viktigt att diagnostisera och behandla en sköldkörtelknuta så snart som möjligt för att förhindra komplikationer och öka chansen till fullständig genes. Behandlingen kan innebära kirurgi, radiojodterapi eller strålbehandling beroende på typen av knuta och dess storlek.

Tyreotropin, også kendt som thyreoidestimulerende hormon (TSH), er et hormon som produceres og udskilles af hypofysens forløb (adenohypofysen) i hjernen. Dets primære funktion er at stimulere produktionen og frisættelsen af tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), de to vigtigste hormoner produceret af skjoldbruskkirtlen (tyreoidea). Tyreotropin binder til specifikke receptorer på overfladen af thyrocyt-cellerne i skjoldbruskkirtlen, hvilket fører til en øget produktion og frisættelse af T3 og T4. Produktionen af tyreotropin reguleres af et negativt feedback-mekanisme involverende T3 og T4; høje niveauer af disse hormoner i blodet vil reducere sekretionen af tyreotropin fra hypofysen.

Struma är en benämning på en förgrömd sköldkörtel, som kan vara orsakad av olika medicinska tillstånd. Den vanligaste orsaken är näringsbrist av jod, ett spurningselement som behövs för att sköldkörteln skall kunna producera de hormoner som reglerar vår ämnesomsättning och vätskebalans.

Struma kan också orsakas av andra sjukdomar, till exempel autoimmuna tillstånd där kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln, eller som en följd av vissa läkemedelsbehandlingar. I vissa fall kan struma också vara en del av en multipel endokrin neoplasi (MEN) syndrom.

Symptomen på struma kan variera mycket, från inga symptom alls till ett kraftigt ökat sköldkörtelvolym som kan leda till andnöd, hosta och sväljningsbesvär. Behandlingen avhänger orsaken till struma och kan bestå av behandling med jodpreparat, mediciner som reglerar sköldkörtelhormonerna eller kirurgisk bortoperation av sköldkörteln.

Tyroxin, också känd som T4, är en tyreoide hormon som produceras av sköldkörteln. Det består av fyra jodatomer bundna till ett tyrosin molekyl. Tyroxin hjälper till att reglera ämnesomsättningen, hjärtfunktionen, kroppstemperaturen och kroppsvikten genom att påverka cellers metabolism. Låga nivåer av tyroxin kan leda till en endokrin sjukdom som kallas hypotyreos.

Sköldkörtelinflammation, även känd som tyreoidit, är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar attackerar och skadar sköldkörteln. Detta orsakar en inflammation av sköldkörteln, som kan leda till en rad symtom beroende på hur allvarligt sköldkörteln är drabbad.

Symptomen på sköldkörtelinflammation kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera trötthet, viktminskning, hjärtklappning, muskel- och ledsvaghet, förändringar i humör och kognition, förhöjd känslighet för kyla eller värme, och förändringar i tacksjuka. I allvarliga fall kan sköldkörtelinflammation leda till hypotyreos (undervaktig sköldkörtelfunktion) eller hypertyreos (överaktiv sköldkörtelfunktion).

Sköldkörtelinflammation behandlas vanligen med mediciner som hjälper att lindra symtomen och reducera inflammationen. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell om sköldkörteln är allvarligt skadad eller om patienten har komplikationer såsom knölar eller cystor i sköldkörteln.

Iod är ett spårmineral som är viktigt för kroppens funktion, särskilt för produktionen av sköldkörtelhormoner. Iod finns naturligt i vissa livsmedel, såsom sjöfrukt, vispgrus och jodiserat salt. Människor behöver endast små mängder iot, men det är ändå viktigt att få tillräckligt med det eftersom brist på iod kan leda till en förstoring av sköldkörteln (struma) och andra sköldkörtelrelaterade problem.

Chernobyl-katastrofen betecknar den kärnkraftsolycka som inträffade den 26 april 1986 i kärnkraftverket vid staden Tjernobyl (i nuvarande Ukraina, då en del av Sovjetunionen). Det var den värsta kärnkraftsolyckan i historien.

Under en rutinmässig testering av reaktorn 4 exploderade den och orsakade en massiv frigörelse av radioaktivt material. Olyckan ledde till att flera dussintals personer omkom omedelbart eller avled senare av akuta strålningsskador, medan tusentals andra utsattes för höga doser radiation.

Olyckan orsakade också en stor miljökatastrof, eftersom radioaktivt material spreds över stora delar av Europa och förorsakade långvariga skador på marken, vattnet och livsmedlen i området runt kärnkraftverket. Många tusentals människor evakuerades från det drabbade området och en stor del av territoriet runt Tjernobyl är fortfarande outnyttjat på grund av höga nivåer av radioaktiv strålning.

Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

"Struma nodularis" eller "nodulärt basedow" är en benign (godartad) sjukdom i sköldkörteln där det bildas knutor (noduler) som producerar överskott av thyroxin (schilddrüsenhormon). Dessa noduler kan vara små eller stora och kan orsaka olika symtom beroende på storleken och hur många noduler det är. I vissa fall kan patienten ha ingen symptom alls.

De vanligaste symtomen på struma nodularis innefattar:

* En ökad eller förändrad hudtemperatur
* Svettningar
* Trötthet och sömnighet

I mer avancerade stadier kan patienten också uppleva:

* Hjärtklappning
* Tremor (skakningar)
* Viktförlust
* Ögonproblem, såsom exoftalmus (utbuktande ögon)
* Svårigheter att andas eller hosta

Det är viktigt att undersöka och behandla struma nodularis för att undvika komplikationer som till exempel sköldkörtelcancer. Behandlingen kan bestå av mediciner, radioaktivt jod (I-131) eller kirurgi beroende på storleken och antalet noduler samt patientens allmänna hälsotillstånd.

Trijodtyronin (T3) är en tyreoideahormon som produceras i sköldkörteln. Det är den aktiva formen av tyreoideahormonen och har en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling. T3 fungerar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar genuttrycket och proteinernas syntes. T3 produceras som en del av hormonet thyroxin (T4), som omvandlas till T3 i levern och andra vävnader.

Tyreotoxicosis är ett tillstånd orsakat av överskott av thyroxin (T4) och triiodothyronin (T3) i kroppen. Dessa hormoner produceras av sköldkörteln och styr bland annat ämnesomsättningen, hjärtfunktionen och andningen. Tyreotoxicosis kan orsakas av olika sjukdomar som påverkar sköldkörteln, till exempel giftstruma eller Basedows sjukdom. Symptomen på tyreotoxicosis kan vara bland annat hjärtklappning, svettningar, viktminskning, irritabilitet och sömnlöshet. Behandlingen av tyreotoxicosis beror på orsaken till tillståndet och kan bestå av mediciner, radioaktivt jod eller kirurgi.

Tyreotropinreceptorer (TSH-receptorer) är receptorer som finns på ytan av sköldkörtelceller och binder till tyreotropin (TSH), ett hormon som produceras i hypofysen. När TSH binds till sin receptor aktiveras den och signalerar in i cellen för att reglera produktionen och sekreteringen av tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), två hormoner som är viktiga för reguleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling. Tyreotropinreceptorerna tillhör G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och aktiveras via en signalsignalväg som inkluderar cAMP som sekundär budbärare. Dysfunktion i tyreotropinreceptorerna kan leda till olika endokrina sjukdomar, till exempel giftstruma och hypotyroidism.

Papillärt karcinom är en typ av skildrotskörtelcancer (dvs cancer i sköldkörteln). Det är den näst vanligaste formen av sköldkörtelskancer och utgör ungefär 15-20% av alla sköldkörtelskancrar. Papillärt karcinom tenderar att växa långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen, vilket gör det till en av de mer behandlingsbara formerna av sköldkörtelskancer.

Papillärt karcinom karaktäriseras av att cancercellerna bildar små, fingerliknande utskott (papiller) inne i sköldkörteln. Dessa celler kan också ha en speciell egenskap att producera ett protein som kallas tyreoideoperoxidas (TPO).

Symptomen på papillärt karcinom kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar:

* En ökad knöl i halsen eller en förändring av en befintlig knöl
* Sväljningsbesvär
* Hosta eller andnöd
* Röstförändringar, såsom raspighet eller heshet

Om papillärt karcinom misstänks på grund av dessa symptom kan en rad olika tester användas för att ställa en diagnos, inklusive:

* Fysisk undersökning av halsen
* Blodprover för att mäta nivåerna av tyreoideahormoner och TPO-proteinet
* Ultraljud av sköldkörteln
* Biopsi, där en liten del av knölen tas bort för undersökning under mikroskop

Om du tror att du kan ha papillärt karcinom eller någon annan form av sköldkörtelsjukdom bör du genast kontakta din läkare.

Adenocarcinoma, follicular, är en malign tumör som utgår från körtelceller (adeno-) och har ett specifikt mönster med bildning av små fickor eller bläsor (follicular). Detta kan förekomma i olika organ, men är vanligast i sköldkörteln (schildkörteln), där det kallas för folliculärt sköldkörtelcancer. Symptomen och behandlingen beror på vilket organsystem som är drabbade, men ofta innefattar den kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på graden av cancerutbredning och aggressivitet.

Sköldkörtelhormonreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet eller i cytoplasman hos målceller för sköldkörtelhormoner, såsom tyroideahormoner och kalcitonin, samt för tyreoideaoxidbindande hormoner (TBB), som är aktiva metaboliter av tyroideahormoner. Dessa receptorer binder till sina respektive hormoner och aktiverar signaltransduktionsvägar som leder till specifika cellulära responsen, inklusive genuttryck och proteintranslering, vilket påverkar cellens metabolism, tillväxt och differentiering. Sköldkörtelhormonreceptorerna spelar därför en viktig roll i regleringen av bland annat ämnesomsättning, tillväxt och utveckling hos däggdjur.

Tyreostatika är en grupp läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner, vilket kallas hypertiroidism. Dessa mediciner fungerar genom att hämta eller minska produktionen av tyroxin och triiodtyronin, två hormoner som produceras i sköldkörteln. Tyreostatika används också för att behandla graves sjukdom och andra former av autoimmuna sköldkörtelrubbningar. Exempel på tyreostatika är metimazol, karbimazol och propylthiouracil.

Immunoglobuliner, tyreoideastimulerande (TSH, Thyroid-stimulating hormone/Thyreotropin) er ein peptidhormon som produseres av pituitarieglandet i hypofysen. Det er en viktig regulerende faktor for funksjonen til skjeldtarmklaffen (thyroidea) og øker produksjonen av tyreoideahormonene, thyroxin (T4) og triiodthyronin (T3). Immunoglobuliner er antikroppar som produseres av B-celler i immunsystemet og har en viktig rolle i immunforsvaret ved å binde til og neutralisere fremmede antigener. Derfor er "immunglobuliner, tyreoideastimulerande" egentlig to forskjellige begrep som ikke er direkte relaterte. Det finnes imidlertid noen sjeldne tilfeller der pasienter produserer autoantikroppar mot TSH-receptor, kalt TRAb (TSH-receptor antikroppar), som kan stimulere skjeldtarmklaffen og føre til en overaktiv skjeldtarmklaff (Basedow sykdom). Disse er imidlertid særtilfeller av autoimmune sykdommer, ikke vanlige immunglobuliner.

I'm sorry for any confusion, but "Ukrain" is not a medical term or concept. It seems there may be some misunderstanding. "Ukraine" is the name of a country located in Eastern Europe. If you have any questions related to medical terminology or health-related topics, I would be happy to help with those!

'Vitiligo' är en hudsjukdom som kännetecknas av vita, avsvultna fläckar på huden. Dessa fläckar uppstår när celler som producerar pigmentet (melanin) i huden, det vill säga melanocyterna, förstörs eller inte fungerar korrekt. Detta resulterar i att huden i de berörda områdena blir vit och utan pigment.

Vitiligo kan drabba personer av alla hudfärger och åldrar, men den är vanligast hos personer med mörkare hudton. Den kan påverka olika delar av kroppen, inklusive ansikte, händer, armar, ben och andra exponerade områden. I vissa fall kan även ögon och munnen vara drabbade.

Det är fortfarande inte fullt klarlagt vad som orsakar vitiligo, men det finns teorier som pekar på att det kan bero på en autoimmun sjukdom, genetiska faktorer eller ett trauma till huden (som exempelvis en skada eller stress). Vitiligo är inte smittsam och orsakar vanligtvis inga andra hälsoproblem, men den kan ha en betydande psykologisk påverkan på drabbade personer.

Det finns behandlingsalternativ för vitiligo, även om resultaten kan variera mycket mellan olika individer. Behandlingar kan inkludera topiska läkemedel som kortikosteroider eller immunmodulerande medel, fotokemoterapi (PUVA), excimerlaserbehandling och transplantation av melanocyter. I vissa fall kan också makeup eller hudfärgskrymplingar användas för att dölja de vita fläckarna.

Carbimazole är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner (hyperthyreoidism) orsakade av sjukdomar som Graves' sjukdom eller giftstruma. Carbimazole fungerar genom att hämta ned produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).

Läkemedlet intas vanligen peroral, till exempel som tablett, och verkar genom att hämma enzymet thyreoperoxidas, som behövs för att producera T4 och T3. Carbimazole omvandlas i kroppen till den aktiva metaboliten tiamazol, som är den egentliga aktiva substansen.

Vanliga biverkningar av carbimazol inkluderar illamående, kräkningar, halsont och huvudvärk. Allvarligare biverkningar kan vara leukopeni (för lågt antal vita blodkroppar), hepatit (leverinflammation) och agranulocytos (allvarlig nedsättning av vita blodkroppar).

Carbimazole bör inte användas under graviditet, eftersom det kan orsaka missbildningar hos fostret. Därför rekommenderas ofta att patienter som är gravida eller planerar att bli gravida istället behandlas med propylthiouracil (PTU), ett annat läkemedel som används för att behandla hyperthyreoidism.

I'm sorry for any confusion, but "Republic of Belarus" is a country located in Eastern Europe and is not a medical term or concept. It is a sovereign state with its own government, culture, economy, and healthcare system. Therefore, it doesn't have a medicinal definition. If you have any questions about the country's healthcare system or medical practices, I would be happy to try to help answer those for you!

Metimazol är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormon (hyperthyreoidism) hos katter och hundar. Det fungerar genom att hämta enzymet peroxidas som behövs för produktionen av tyroxin, ett viktigt sköldkörtelhormon. Metimazol ges vanligen två till tre gånger om dagen och bör övervakas noga under behandlingen eftersom det kan orsaka en minskad produktion av vita blodkroppar och blodplättar.

"Papillary thyroid carcinoma" och "Follicular thyroid carcinoma" är två typer av sköldkörtelcancer (sköldkörtelns cancersjukdomar). Sköldkörtelcancer utgör cirka 1-2% av alla cancerfall hos människor.

Papillärt karcinom är den vanligaste typen av sköldkörtelcancer och står för cirka 80-85% av fallen. Detta tumörtyp karakteriseras av att cellerna växer i en papillär form (fingerliknande utskott) och tenderar att sprida sig till lymfkörtlarna i halsen. Papillärt karcinom har ofta en god prognos, särskilt om det upptäcks tidigt och behandlas aggressivt.

Folliculärt karcinom är den näst vanligaste typen av sköldkörtelcancer och står för cirka 10-15% av fallen. Detta tumörtyp karakteriseras av att cellerna växer i en follikulär form (klotformade grupper) och tenderar att sprida sig via blodomloppet till andra delar av kroppen, såsom lungor eller benmärgen. Folliculärt karcinom har ofta en lite sämre prognos jämfört med papillärt karcinom, men fortfarande bättre än de mer aggressiva typerna av sköldkörtelcancer.

I medicinska termer kan dessa två typer av sköldkörtelcancer definieras som:

* Papillärt karcinom (PTC): En differentierad sköldkörtelcancer som karakteriseras av papillära växtmönster och förekomst av onkoplasmin, en typ av proteinet som produceras av cancercellerna.
* Folliculärt karcinom (FTC): En differentierad sköldkörtelcancer som karakteriseras av follikulära växtmönster och förekomst av tyreoglobulin, ett protein som produceras av normala sköldkörtelceller.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Medullärt karcinom (MTC) är en sällsynt form av sköldkörtelcancer. Det utgör cirka 5-10% av alla sköldkörtelcancrar. MTC utvecklas vanligtvis i de så kallade C-cellerna, som producerar kalcitoninhormonet.

Medullärt karcinom kan vara sporadiskt eller ärftligt. Sporadisk MTC uppträder ofta sent i livet och berör vanligen en enda sköldkörtel. Ärftlig MTC, även kallat Multipelt Endokrin Neoplastis Syndrom Typ 2 (MEN 2), ärvs autosomalt dominant och kan leda till cancersjukdom i flera kroppsdelar.

MTC karaktäriseras ofta av aggressivt växt och tidig metastaseringsförmåga, framförallt till lymfkörtlarna och levern. Symptomen på MTC kan variera stort, men kan inkludera hosta, andningssvårigheter, rörelseproblem i ansiktet eller halsen, sväljningssvårigheter, samt en ökad produktion av kalcitoninhormon som kan leda till diarré och högt blodtryck.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av bilddiagnostik, såsom ultraljud, CT-scan eller MRI, samt biopsi och immunhistokemisk analys av vävnaden. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt avlägsnande av sköldkörteln och eventuella metastaser, samt ibland strålbehandling eller systemisk behandling med tyrosinkinashämmare.

Myxedem är ett tillstånd som orsakas av allvarlig underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos) och kännetecknas av ansamlingar av slemmiga substanser och vätskor i huden och underhuden, särskilt i ansiktet, händer och fötter. Det kan också orsaka symtom som trötthet, viktminskning, förstoppning, känslighet för kyla, minnessvårigheter och depression. Myxedem är ett allvarligt tillstånd och behandlas vanligen med hormonersättningst Therapi med tyroxin.

'Struma endemisk' refererer til en endemisk goitre, som er forstørret skjoldbruskkirtel, der skyldes jodmangel i området, hvor personen bor eller har boet. Den endemiske struma ses hyppigst i fjerne bjergområder og kystområder med jodfattig jord og vand. Jod er et essentielt spormineral, der er nødvendigt for produktionen af skjoldbruskeskjoldets hormoner. Jodmangel kan føre til en forstørret skjoldbruskkirtel, som kan være forbundet med hypotyreose (for lavt thyroxin-niveau) og/eller hyperthyreose (for højt thyroxin-niveau).

Endemisk struma er forholdsvis almindelig i visse regioner af verden, herunder fjerne bjergområder i Sydamerika, Centralasien og Europa. Den kan forebygges gennem jodsupplering i salt og andre almindelige kostvarer.

'Sköldkörtelhormonreceptorer, beta' (Beta-adrenergiska receptorer) är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till sköldkörtelhormonet trijodtyronin (T3) och dess aktiva form, tetrajodtyronin (T4). Dessa receptorer är primärt belägna i cellkärnan och när de aktiveras, påverkar de genuttrycket genom att modulera transkriptionsfaktorer. De beta-sköldkörtelhormonreceptorerna delas vanligtvis upp i tre subtyper: beta1, beta2 och beta3. Aktivering av dessa receptorer leder till en ökning av intracellulär cAMP (cyklisk adenosinmonofosfat) som i sin tur reglerar olika cellulära processer som metabolism, proteinkinasaktivering och celldelning.

Subakut tyreoidit, også kjent som de Quervain tyreoiditt, er en type autoimmun betinget thyreoide inflammasjon. Den karakteriseres vanligvis av utsmykninger i skjeldbyen og forhøyd symtomfri temperatur.

Denne typen tyreoiditt antas å være forårsaket av en autoimmun respons mot strukturer i skjeldbyen etter en infeksjon, ofte en respiratorisk infeksjon. Den oppstår gradvis over en periode på flere uker eller måneder og kan føre til forstyrrelser i thyroide funksjonen.

Typiske symptomer inkluderer smerte i halsen, særlig under dekoltet-området, og forhøyd temperatur. Andre mulige symptomer kan inkludere træthed, viktforlust, økt appetitt, ustabil humør, forandringer i søvnmønster og svulst i halsen.

Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer, blodprøver som viser forhøydt niveau av antistoffer mot thyroideperoxidase (TPO-antistoffer) og ultralydsundersøkelse som viser karakteristiske ændringer i skjeldbyen.

Behandlingen for subakut tyreoiditt kan inkludere antiinflammatoriske medisiner, steroider eller thyroidehormonbehandling. Prognosen er vanligvis god, og symptomerne og forstyrrelser i thyroide funksjonen vil ofte gå over med tiden.

"Graves' oftalmopati", även känt som "Basedows sjukdom" eller "Graves-Basedow sjukdom", är en autoimmun ögonsjukdom som ofta förekommer hos personer med Graves' sjukdom, en form av hyperaktivt sköldkörtelsyndrom. Sjukdomen orsakas av att immunsystemet producerar antikroppar som stimulerar ögonmusklerna och fettvävnaden bakom ögat, vilket leder till ögoninflammation, pådrivning och utbuktning av ögonen. Symptomen kan inkludera rodnad, tårflöde, känsla av främmande kropp i ögat, dubbelseende, synnedsättning och i vissa fall även synförlust. Graves' oftalmopati kan vara mild eller allvarlig och behandlas vanligtvis med läkemedel, strålbehandling eller kirurgi beroende på svårighetsgraden av sjukdomen.

En finnålsbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, böjlig tub (finnål) införs genom huden och under vägledning av ultraljud eller röntgenledning placeras i en av de små lymfkörtlarna som finns i halsen, armhålan eller ljumsken. Biopsian får sedan tas för att undersöka om det finns cancer- eller annan sjukdomsaktivitet i lymfkörteln. Finnålsbiopsi är en mindre invasiv metod jämfört med en öppen kirurgisk biopsi och ger ofta tillräcklig information för att ställa en diagnos.

Propylthiouracil är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner i kroppen (hyperthyroidism) orsakad av sjukdomar som Graves' sjukdom och giftstruma. Det fungerar genom att hämta ned produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).

Läkemedlet tas vanligen per oral, tre gånger om dagen med mat. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, kräkningar, hudirritation och förändringar i smaksinnet. Allvarligare biverkningar kan vara leverpåverkan, blodproppar och agranulocytos (förlust av vita blodkroppar).

Propylthiouracil bör inte användas under graviditet om det finns andra alternativ, eftersom det kan orsaka skada på barnet. Dessutom bör patienter undvika att inta höga doser av tyreoidexstimulerande hormon (TSH) under behandlingen med propylthiouracil.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar detta eller något annat läkemedel, och att rapportera omedelbart alla biverkningar som du upplever under behandlingen.

Iodider är kemiska föreningar som innehåller jonerna jodid (I-) eller polyjodider. Jodid är en anion som bildas när jod (I2) reagerar med ett elektronegativt element och tar upp en elektron.

I medicinsk kontext är jodider välkända för sin användning som desinfektionsmedel och som en del av behandlingen av skildrat tyreoideasjukdom, där patienten får ta in jodidpreparat för att påverka tyreoideaklanderans funktion. Jodider används också som kontrastmedel inom radiologi, där de är kapabla att absorbera röntgenstrålning och ge en tydligare bild av strukturer i kroppen.

Endokrinologi är en medicinsk specialitet som fokuserar på studiet och behandlingen av kroppens endokrina system, vilket består av endokrina körtlar som producerar, sekreterar och distribuerar hormoner i kroppen. Hormoner är kemiska signalsubstanser som reglerar en mängd fysiologiska processer, inklusive tillväxt och utveckling, metabolism, immunförsvar, homeostas och reproduktion.

Exempel på endokrina körtlar innefattar:

1. Hypofysen (hjärnan)
2. Sköldkörteln
3. Bisköldkörteln
4. Binjurarna
5. Köttsaftkörtlarna
6. Adrenalkortex
7. Tillväxthormonkörteln
8. Övriga endokrina celler och vävnader, såsom fettvävnad, lever, tarmsystem och könskörtlar

Endokrinologer diagnostiserar och behandlar en rad olika endokrina sjukdomar och störningar, till exempel:

1. Diabetes mellitus (typ 1 och typ 2)
2. Sköldkörtelsjukdomar (hypotyreos, hypertyreos, jodbrist etc.)
3. Binjure- och mineralomsättningssjukdomar (till exempel osteoporos)
4. Adrenalglandssjukdomar (till exempel Cushings syndrom eller Addisons sjukdom)
5. Hormonella störningar relaterade till könskörtlarna (till exempel könskörtelsvikt, PCOS, erektionsproblem etc.)
6. Tumörer i endokrina körtlar
7. För tidig eller försenad pubertet
8. Störningar i tillväxt och utveckling

Endokrinologer arbeta ofta tillsammans med andra specialister, såsom kardiologer, neurologer, onkologer och radiologer, för att ge patienterna den bästa möjliga vården. De använder sig av olika metoder för att ställa diagnoser och utvärdera behandlingar, till exempel blodprover, bilddiagnostik (till exempel scanning eller röntgen), samt dynamiska funktionsprov. Behandlingarna kan innefatta livsstilsförändringar, medicinsk behandling, hormonbehandling och i vissa fall kirurgi.

En stämbandsförlamning (laryngeal nerve palsy) är en förlust av nervfunktion i en eller båda stämbandsnerven (recurrent laryngeal nerve), som kan orsaka röstrubbningar och andningssvårigheter. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller trauma till nerven.

Det finns två typer av stämbandsförlamning: enkel (unilateral) och dubbel (bilateral). En enkel stämbandsförlamning innebär att endast ena sidan av stämbanden är påverkad, medan en dubbel stämbandsförlamning innebär att båda sidorna är drabbade.

En enkel stämbandsförlamning kan orsaka rösten att bli svagare, hes och utmattningsbenägen, samt försämra andningsförmågan under fysisk aktivitet eller vid sömnsvårigheter. En dubbel stämbandsförlamning kan leda till allvarligare andningssvårigheter och kräva akut medicinsk behandling.

Orsakerna till stämbandsförlamning kan variera, men de vanligaste orsakerna innefattar skada under kirurgisk behandling (till exempel hals- eller hjärtkirurgi), sjukdomar som cancer, neurologiska sjukdomar, infektioner och trauma. I vissa fall kan orsaken inte fastställas. Behandlingen av stämbandsförlamning beror på orsaken och kan innefatta medicinsk behandling, logopedisk terapi eller kirurgi.

En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.

Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.

"Utrökning av ohyra" (infestation expulsion) är ett medicinskt begrepp som refererar till behandlingen för att avlägsna parasiter eller deras ägg från en individ. Detta kan uppnås genom användning av läkemedel, kemiska substanser eller fysiska metoder beroende på vilken typ av ohyra det rör sig om.

Exempel på ohyror som kan behöva utrotas inkluderar loppor, mygg, böcklor, hårda klämskräftor och andra parasitiska ormar eller maskar. Utrökning av ohyra är viktigt för att förhindra spridning av sjukdomar som kan överföras från parasiten till människan.

Autoimmunitet är ett tillstånd där individens immunförsvar felaktigt identifierar och attackerar egna kroppsegna celler, vävnader eller organ. Detta sker när immunsystemets T-celler och B-celler inte kan skilja på främmande ämnen (antigen) och kroppsegna strukturer, vilket leder till produktion av autoantikroppar och aktivering av inflammatoriska processer. Autoimmuna sjukdomar kan vara lokaliserade till en viss del av kroppen eller vara systemiska och påverka flera olika organ. Symptomen och allvarlighetsgraden varierar beroende på vilken typ av autoimmun sjukdom det rör sig om. Behandlingen av autoimmuna sjukdomar inriktas ofta på undertrycka eller modifiera immunförsvaret för att reducera inflammation och skada på kroppsegna vävnader.

"Autoantigen" er en betegnelse for et antigen som normalt findes i en organisme, men som under visse omstændigheder kan udløse en immunreaktion mod sig selv. Det sker ved at immunsystemet fejlagtigt opfatter det egne væv eller celler som fremmede og danne antistoffer eller aktiverer immunceller, der angriber dem. Dette kan føre til autoimmune sygdomme som f.eks. reumatoid artritis, systemisk lupus erythematosus (SLE) og diabetes typ 1.

Radiation-induced tumors refer to abnormal growths of cells that are caused by exposure to ionizing radiation. This can include both benign and malignant tumors, which can develop in any part of the body. The risk of developing a radiation-induced tumor depends on several factors, including the dose and duration of radiation exposure, as well as the individual's genetic susceptibility.

Radiation therapy, which is a common treatment for many types of cancer, uses high-energy radiation to kill cancer cells and shrink tumors. While radiation therapy is an effective treatment for many patients, it can also increase the risk of developing radiation-induced tumors in the future. This risk is generally low, but it is important for patients to be aware of this potential long-term complication of radiation therapy.

In addition to radiation therapy, other sources of ionizing radiation, such as medical imaging tests and environmental exposures, can also contribute to the risk of developing radiation-induced tumors over time. It is important to minimize unnecessary exposure to ionizing radiation and to follow safe practices when using or undergoing medical imaging tests.

"Hälsofestival" eller "hälsmässa" är inte etablerade medicinska begrepp, men de refererar vanligtvis till evenemang som främjar allmänna hälsa och välbefinnande genom att erbjuda information, undervisning, resurser och aktiviteter relaterade till olika aspekter av hälsan. Detta kan inkludera föreläsningar, workshops, demonstrationer, screenings, utställningar och möjligheter att pröva olika hälso- och välmåendeprodukter eller tjänster.

Målet med en hälsofestival är ofta att öka medvetenheten om vikten av en hälsosam livsstil, ge besökarna möjlighet att förbättra sina kunskaper och färdigheter i självvården och erbjuda resurser som kan hjälpa dem att uppnå sina personliga hälso- och välmåendemål.

'Sköldkörtelhormonreceptorer, alfa' refererar till en typ av receptor som binder till sköldkörtelhormonet adrenergt hormon-liket peptid (ALP), också känt som adrenomedullin. Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer och delas in i tre undergrupper: alpha-1, alpha-2 och alpha-3.

Alpha-1-sköldkörtelhormonreceptorerna är involverade i regleringen av blodflödet, ökat tryck och småkärlsvasodilation. De aktiveras av både ALP och noradrenalin och leder till en ökning av intracellulärt calcium som orsakar kontraktion av glatt muskelceller i blodkärlen.

Alpha-2-sköldkörtelhormonreceptorerna är involverade i negativ feedback-regleringen av noradrenalinrelease från sympatiska nervändar och påverkar också insulinsekretion, glukagonutsöndring och lipolys.

Alpha-3-sköldkörtelhormonreceptorerna är mindre välstuderade än de andra två undergrupperna, men de verkar vara involverade i regleringen av cellproliferation och differentiering.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

"Childbed fever" eller "barnsängssjukdomar" är en äldre benämning på infektionssjukdomar som kan uppstå efter förlossning, missfall eller abort. De flesta barnsängssjukdomarna orsakas av bakterien Streptococcus pyogenes, men andra bakterier och åkommor kan också ingå i definitionen.

Idag använder vi inte längre begreppet "barnsängssjukdomar" som en medicinsk diagnos, eftersom det är för allmänt och inkluderar för många olika typer av infektioner. I stället beskriver läkare och sjukvårdspersonal varaktighet, art och plats på kroppen där en infektion har uppstått. Exempel på diagnoser som kan relateras till de tidigare barnsängssjukdomarna inkluderar endometrit (infektion i livmoderslemhinnan), parametrit (infektion i bindeväv och muskler kring livmodern) och salpingit (infektion i äggledare).

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Tyroxinbindande protein (TBP) är ett sorts transportprotein som binder till och transporterar thyroxin (T4), ett tyreoideahormon, i blodet. Det finns tre huvudsakliga typer av TBP: transthyretin (TTR), thyroxinbindande globulin (TBG) och albumin. Dessa protein binder till T4 och hjälper till att transportera det runt i kroppen tills det behövs för att användas. Var och en av dessa proteiner har olika affinitet till T4, vilket innebär att de kan binda till och frisätta hormonet på olika sätt beroende på behov. TBP-er spela därför en viktig roll i att hålla homeostasen av tyreoideahormoner i kroppen.

Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 22 (PTPN22) är ett protein som tillhör familjen Protein Tyrosine Phosphatases (PTPs), en grupp enzymer som regulerar cellsignalering genom att avlägsna fosfatgrupper från proteiner. PTPN22 saknar en transmembrandomän och kallas därför för Non-Receptor Type.

Specifikt är PTPN22 inblandat i negativ regulering av T-cellers immunrespons. Det gör detta genom att avreglera aktiviteten hos proteinkinaser som är involverade i signaltransduktionen, såsom ZAP-70 och Lck. Genom att avlägsna fosfatgrupper från dessa proteiner hämmar PTPN22 deras aktivitet och på så sätt modulerar immunresponsen.

Mutationer i PTPN22 har visats korrelera med ökad risk för autoimmuna sjukdomar som rheumatoid artrit, typ 1-diabetes och lupus erythematosus.

Kalcitonin är ett hormon som produceras i thyroidea-körteln, som är en del av endokrina systemet. Hormonet hjälper till att reglera kalciumnivåerna i blodet genom att verka på ben-, njur- och tarmvävnader. När blodets kalciumnivåer ökar, svarar C-celler i thyroidea-körteln genom att utsöndra mer kalcitonin. Detta orsakar en minskad aktivitet hos osteoklaster (celler som bryter ner benvävnad) och en ökad aktivitet hos osteoblaster (celler som bygger upp benvävnad), vilket leder till att mer kalcium lagras i benen och mindre finns i blodet. Kalcitonin sänker även nedabsorptionen av kalcium i tarmen och ökar utsöndringen av kalcium via njurarna. Dessutom har det antiinflammatoriska egenskaper och kan användas för att behandla smärta orsakad av cancer i benvävnad.

HLA-DR3 är ett genetiskt antigen som tillhör den större gruppen HLA (Human Leukocyte Antigen)-antigen, vilka är belägna på ytan av våra kroppens celler och har en central roll i vår immunförsvarsmekanism. HLA-DR3 är specifikt ett klass II-MHC (major histocompatibility complex) molekyl som hjälper till att reglera immunsvaret genom att presentera proteiner från främmande ämnen, såsom virus och bakterier, för T-celler.

Det finns många olika varianter av HLA-DR3-antigen, men de flesta av dem är associerade med vissa sjukdomar, särskilt autoimmuna sjukdomar som exempelvis rheumatoid artrit, diabetes typ 1 och celiaki. Detta beror på att specifika HLA-DR3-varianter kan öka risken för att utveckla en överdriven immunreaktion mot vissa självproteiner i kroppen.

Det är värt att notera att förekomsten av HLA-DR3-antigen varierar mellan olika populationer och etniciteter, och att det inte är ett säkert tecken på att en person kommer att utveckla en autoimmun sjukdom. Det finns dock en viss korrelation mellan förekomsten av HLA-DR3-antigen och risknivån för vissa sjukdomar, men det finns också andra faktorer som kan påverka risken, såsom miljöfaktorer, livsstilsfaktorer och genetiska faktorer.

Primär hyperparathyreoidism är ett tillstånd där en eller flera av kroppens biharin i sköldkörteln (parathyroidea) producerar för mycket parathormon (PTH). Detta orsakas vanligtvis av en benign tumör i ena eller flera av biharen, kallad adenom. I vissa fall kan det även orsakas av hyperplasi, där alla celler i biharinet överväxer.

Överproduktionen av PTH leder till ökade nivåer av calcium och fosfat i blodet, eftersom PTH reglerar kalciumomsättningen i kroppen. Detta kan leda till symtom som trötthet, depression, muskelvärk, minnesförlust, ben- och muskelsmärtor samt ökad risk för njursten och benbräckningar. Tillståndet behandlas vanligtvis genom kirurgiskt avlägsnande av den eller de överaktiva biharin.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

'Tång' på medicinska svenska kan översättas till 'seaweed' eller 'algae' på engelska. Det är ett samlingsnamn för olika arter av vattenväxter som lever i saltvatten, ofta i kustnära områden eller i oceanerna. Tången kan variera mycket i utseende och storlek, från små frondösa arter till stora, trädliknande bruna alger.

Tång innehåller en rad olika näringsriktiga substanser som mineraler, vitaminer, proteiner, kolhydrater och fibre. Den är också rik på jod, vilket gör den viktig för att underhålla en normal sköldkörtelfunktion. Tång används ofta inom matlagning, speciellt i Asien, men kan även användas som naturläkemedel och till skönhetsbehandlingar.

Det är värt att notera att vissa arter av tång kan vara giftiga eller oätliga, så det är viktigt att ha kunskap om vilka arter som är ätliga innan man samlar och äter tång.

Tyreoidekrise, også kjent som tyreotoksisk storm, er en akutt medisinsk tilstand som oppstår når en persons thyroiddsystem produserer for meget tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), hormoner som regulerer stoffskiftet i kroppen. Dette kan føre til en rask og livstruende økning av metabolismen, hjertefrekvensen og blodtrykk, samt økt sveding, uro, tremor og opptatthet. Tyreoidekrise kan være akutt farlig og krever øyeblikkelig medisinsk behandling for å forebygge komplikasjoner som hjertefeil, leversvikt eller koma.

I medicinsk kontext, är järnbindande proteiner proteiner som binder till järnioner och hjälper till att reglera järnhomeostas inuti kroppen. Järnet är ett viktigt spårämne som behövs för många cellulära processer, såsom syretransport, andningskedjan, DNA-syntes och metabolism av xenobiotika.

Ett exempel på ett järnbindande protein är transferrin, som transporterar järn i blodet till celler som behöver det. Andra exempel inkluderar ferritin, som lagrar överskott av järn i kroppen, och hemoglobin, ett protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till celler runt om i kroppen. Dessa proteiner har specifika strukturer som gör det möjligt för dem att binda till järn och utföra sina funktioner korrekt.

'Genetiska sjukdomsanlag' refererar till en persons predisposition eller benägenhet att utveckla vissa sjukdomar orsakade av avvikelser i deras genetisk make-up. Detta innebär att de har ärvt specifika gener från sina föräldrar som ökar risken för att utveckla en viss sjukdom, även om det inte garanterar att personen kommer att utveckla sjukdomen.

Det finns olika typer av genetiska sjukdomsanlag, beroende på hur många gener som är involverade och hur stor roll de spelar i sjukdomens uppkomst. Några exempel på genetiska sjukdomsanlag inkluderar:

1. Monogenetiska sjukdomsanlag: Orsakas av en enda gen som är defekt eller muterad. Exempel på monogenetiska sjukdomsanlag är cystisk fibros, Huntingtons sjukdom och sjukdomen Marfan.

2. Multifaktoriella sjukdomsanlag: Orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Exempel på multifaktoriella sjukdomsanlag är diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska störningar som schizofreni och depression.

3. Mitochondriella sjukdomsanlag: Orsakas av mutationer i mitokondrie-DNA, som är den del av DNA som finns utanför cellkärnan och som ärvs från modern. Exempel på mitokondriella sjukdomsanlag är Leigh syndrom, Kearns-Sayre syndrom och MELAS (mitochondriell encefalopati, läkemedelskänslig epilepsi, svårigheter att äta, huvudvärk och svimningar).

Det är viktigt att notera att genetisk predisposition för en viss sjukdom inte alltid leder till utveckling av sjukdomen. Miljömässiga faktorer som livsstil, näringsintag och exponering för skadliga ämnen kan också spela en roll i utvecklingen av en sjukdom.

Graviditetskomplikationer refererer til unormale eller farlige tilstande, som kan opstå under graviditeten og true morens sundhed eller fostrets udvikling. Disse komplikationer kan variere i alvorlighed og kan være forbundet med bestemte medicinske tilstande, livsstilsfaktorer eller genetiske faktorer. Nogle almindelige typer af graviditetskomplikationer omfatter:

1. Præeklampsi/Eklampsi: Et hypertensivt syndrom, der opstår under graviditeten og karakteriseres ved højt blodtryk og protein i urinen. I værste fald kan det udvikle sig til eklampsi med konvulsioner og muligvis koma.
2. Diabetes i graviditeten: En form for sukkersyge, der opstår under graviditeten hos kvinder, som ikke havde diabetes før graviditeten.
3. For tidlig fødsel: Fødslen af barnet før 37 uger graviditet.
4. Fejlplacering af placentan: Hvor placentan vokser inde i livmodermuskulaturen i stedet for at dække modermunden, hvilket kan medføre alvorlig blødning under graviditeten eller ved fødslen.
5. Intrauterin vækstrestriktion (IUGR): En tilstand, hvor fostret ikke vokser tilstrækkeligt i moders livmoder.
6. Infektioner: Graviditet kan øge risikoen for infektioner, herunder bakterielle og virale infektioner som f.eks. listeriose, toksoplasmose og zika-virusinfektion.
7. Præmature ruptur af membranerne (PROM): En tilstand, hvor modermunden brister før graviditeten er fuldt udviklet.
8. Blodtryksforhøjelse: Graviditet kan forårsage eller forværre blodtryksforhøjelse hos nogle kvinder.
9. Preeklampsi: En alvorlig tilstand, der rammer gravide kvinder og er karakteriseret ved pludselig opstået højt blodtryk og skader på organer som lever, nyre eller hjerne.
10. Fejlformede fostre: Graviditeten kan resultere i fostre med fysiske afvigelser, herunder kromosomale anomalier som Downs syndrom.

Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:

1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.

Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

'Videostödd kirurgi', även kallat 'bildgestött kirurgi' eller 'minimalt invasiv kirurgi', är en typ av kirurgisk behandling där kirurgen använder sig av ett optiskt system, ofta i form av en kamera som förs in i kroppen via små inkisioner. Denna metod möjliggör för kirurgen att få en förstorad och uppslitande bild av operationsområdet på en skärm, vilket underlättar precisionen och nedsätter traumat för patienten jämfört med traditionell öppen kirurgi. Exempel på metoder inom videostödd kirurgi är laparoskopi, arthroskopi och endoskopi.

Polyendokrinopati, autoimmunitet är en samling sjukdomar där kroppens immunsystem angriper och skadar flera endokrina körtlar. Detta leder till oförmåga hos körtlarna att producera nödvändiga hormoner i rätt mängd, vilket kan orsaka olika symptom beroende på vilka körtlar som är drabbade. Exempel på endokrina körtlar som kan vara drabbade inkluderar sköldkörteln, bukspottkörteln, kanslakörteln och binjurarna.

Symptomen på polyendokrinopati, autoimmunitet kan variera beroende på vilka körtlar som är drabbade, men kan inkludera trötthet, viktminskning, hjärtklappning, svettningar, känsla av rysningar, förändringar i blodsockret och försämrad tolerans för stress. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, blodprover som visar på höga nivåer av autoantikroppar och avbildande tester som kan visa skador på körtlarna. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapi och behandling av underliggande sjukdom orsaker.

"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Tyreoideahormonresistens (THR) är ett sällsynt endokrint syndrom som orsakas av genetiska mutationer i receptorerna för tyreoideahormoner, främst TSH-receptorn. Detta leder till att kroppen blir resistent mot de hormonala signalerna från sköldkörteln, trots normala eller ökade nivåer av tyreoideahormoner i cirkulationen.

THR kan variera i svårighetsgrad och kliniska manifestationer, men ofta visar sig symtomen som en kombination av hypotyreosliknande symptom (trötthet, viktökning, känsla av kyla, förstoppning, depression) samtidigt som TSH-värden är höga. Andra tecken på THR kan inkludera ökad andel tyreoideahormoner i fri form (FT4 och FT3) jämfört med totala hormonnivåerna, samt en nedsatt svarskapacitet på TRH-stimulering.

Det är viktigt att skilja THR från andra former av hypotyreos, eftersom behandlingen för THR ofta innebär högre doser av tyreoideahormonpreparat än vid vanlig hypotyreos. Dessutom kan THR i vissa fall vara associerad med andra endokrina eller metaboliska störningar, som adrenalresistens och insulinresistens.

Addison's disease, även känt som primär adrenal insufficiens, är en sällsynt endokrin sjukdom som orsakas av en underaktivitet i kortikoidkörtlarna i binjuremärgen. Detta leder till ett brist på hormoner som kortisol och aldosteron.

Typiska symtom på Addison's sjukdom innefattar trötthet, svaghet, viktminskning, aptitlöshet, illamående, diarré, lågt blodtryck, hyperpigmentering av huden och sänkt kroppstemperatur. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av hormonersättning med kortisol och aldosteron.

Parathyroidektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort bihålarnas parathyroidea körtlar. Dessa körtlar producerar ett hormon som kallas parathormon, vilket hjälper till att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet.

Denna operation utförs vanligtvis när en individ har en överfunktion i en eller flera av dessa körtlar, ett tillstånd som kallas hyperparatyreoidism. Detta kan orsaka höga nivåer av parathormon och calcium i blodet, vilket kan leda till symtom såsom trötthet, depression, ben- och muskelsmärtor, njursten och i vissa fall allvarliga komplikationer som njursvikt och försämrad kognitiv förmåga.

Det finns två typer av parathyroidektomi: delvis (subtotell) och total. Vid en delvis parathyroidektomi tar man bort en eller flera, men inte alla, körtlarna. Vid en total parathyroidektomi tar man bort alla fyra körtlarna. Efter en total parathyroidektomi kan patienten behöva livslång substitution med kalcium och vitamin D.

"Mikrosom" är ett begrepp inom cellbiologi och betecknar ett membran-belagt organell som förekommer i eukaryota celler, framförallt i leverceller hos djur. Mikrosomer innehåller enzymer som är involverade i nedbrytningen och omvandlingen av olika substanser, till exempel läkemedel, hormoner och giftiga ämnen. Dessa enzymer kallas för cytochrom P450-enzym och de är bland annat ansvariga för att göra främmande substanser vattenlösliga så att de kan utschelas från kroppen. Mikrosomer innehåller också andra enzymer som är involverade i lipid- och kolhydratmetabolismen.