Skulderinklämningssyndrom, även känt som engelska "shoulder impingement syndrome", är en samling symptom orsakade av en kompression eller skada på rotatorkuffen (en grupp muskler och senor i axeln) i skuldergropen. Det uppstår när dessa strukturer blir fångade mellan överarmsbenet (humerus) och det akromionprocess som utgör en del av skulderbladet under rörelser som höjda eller roteringar av armen, vilket kan leda till smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i skuldran.
"Skulderblad, även känt som scapula, är ett flat, triangulärt ben i människans översta extremitet som bildar en del av axelleden och fungerar som en fästpunkt för muskler som används till rörelser i arm, skuldra och rygg."
"Skulderledet, eller articulationis humeri, är den synoviala led som förenar överarmsbenets (humerus) huvud med skulderbladet (scapula) via ledkapsel och ledhuvud."
Skuldersmärta är smärta lokaliserad till skulderbladet eller området omedelbart runt det, som kan bero på olika orsaker såsom muskuloskelettala skador, artros, nervinflammation eller hjärtsjukdom.
Kroppsövningar avsedda att lindra symtom eller förbättra funktioner och fysisk kondition. Får ej förväxlas med fysisk träning.
'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur på bagerste side af kroppen, der forbinder armen med rygsøjlen. Den består af tre deler: øvre, mellemste og nedre skuldromuskler, samt deres tilhørende skeletdele. Skuldren er involveret i bevægelser som at løfte arme, rotere dem og trække dem frem og tilbage.
Sidoutskottet på skulderbladets baksida; skulderns högsta punkt.
Femoracetabular Impingement (FAI) är ett tillstånd där det uppstår en påtvingad kontakt mellan bensaxens (femur) och höftledens lockkapsels (acetabulum) ytor, vilket orsakar skada och abnorma rörelser i leden. Detta beror vanligtvis på en antingen övertäckning av lockkapseln över bensaxhuvudet eller en extra benbit (bensaxsporre) som sticker ut från bensaxhuvudet, vilket begränsar rörelserna och orsakar smärta under specifika rörelser. FAI kan leda till ledskador och tidig påfrestande artros i höftleden om det inte behandlas.
I en enkel mening kan rotatorkuffen definieras som en grupp muskler och senor i skulderleden som hjälper till att stabilisera leden, underlätta rörelser och skydda den från skada. Rotatorkuffsen består av fyra muskler: subskapularis, supraspinatus, infraspinatus och teres minor. Dessa muskler har sina ursprungspunkter på skulderbladet och fäster på överarmsbenets (humerus) huvud. Deras funktion är att stabilisera leden under rörelser, rotera överarmsbenet och dra det bakåt eller framåt beroende på vilken muskel som kontraheras.
Ortopeds tejp, även känd som elastisk adhesiv bandage eller sports tape, är ett typ av tejp gjord av elastiskt, syregenomsläppande material som används inom ortopedisk behandling för att ge stöd och stabilitet till en skadad muskel, sen eller led. Den hjälper också att minska smärta, påverkar muskelaktiviteten positivt och förhindrar onaturliga rörelser i leden. Användning av ortopedisk tejp kan underlätta rehabilitering och återhämtning efter skada eller operation.
Syn. ledvätskesäck; synovialsäck.
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
Ledsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar leden och omgivande vävnader, vilket kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörlighet.
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
Endoskopiundersökning av en led.
"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."

'Skulderinklämningssyndrom' är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som orsakar smärta och/eller stelhet i skulderregionen, vanligtvis på grund av att någon del av axelsystemet inte fungerar korrekt. Det kan bero på problem med muskler, senor, ligament, ledkapslar, blodkärl eller nerver i området.

Det är viktigt att notera att 'skulderinklämningssyndrom' inte är en specifik diagnos, utan snarare en beskrivning av symtomen. För att fastställa den underliggande orsaken till symptomen behöver en individuell bedömning och undersökning göras av en läkare eller annan medicinsk specialist.

'Skulderblad' (scapula) är ett par ben i människans kropp, placerade bakom och ovanför bröstkorgen. Varje skulderblad är ett triangulärt, platt ben som bildar en del av axelleden och utgör en bas för att musklerna som rör armen fäster på. Skulderbladet har tre hörn: akromion i övre vinkeln, korakoit i nedre vinkeln och angulus i den inre vinkeln. Dessutom har skulderbladet en utbuktning på baksidan som kallas spina scapulae. Skulderbladen rör sig kontinuerligt under armrörelserna för att möjliggöra ett stort räckvidd och flexibilitet i armbewegelsen.

'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.

'Skuldersmärta' är ett vanligt symtom som kan ha många olika orsaker. Det saknas en entydig och allomfattande medicinsk definition, men ofta avses smärta i området kring skulderbladet (scapula) eller axelleden (articulatio humeri). Skuldersmärtan kan vara lokaliserad till ett specifikt ställe eller stråla ut över en större yta, och kan vara akut eller kronisk.

Orsakerna till skuldersmärta kan variera från relativt enkla till mer komplexa, exempel på orsaker innefattar:

1. Muskel- och seninflammationer (till exempel tendinit)
2. Skada eller inflammation i axelleden (till exempel bursit, impingementsyndrom eller artrit)
3. Nervskador eller irritation (till exempel nervus suprascapularis neuropati)
4. Referred pain från andra kroppsdelar (till exempel hjärta, lungor eller mag-tarmsystemet)
5. Skada på skulderbladet eller revbenen
6. Sällsynta sjukdomar som tumörer eller infektioner

En korrekt diagnos av skuldersmärtan bör ställas av en läkare efter en fullständig klinisk undersökning och ibland även med hjälp av bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till smärtan.

Motionsterapi, också känt som rörelseterapi eller fysioterapi, är en form av medicinskt behandlingssätt som använder sig av aktivitet och rörelser för att underlätta läkning, lindra smärta och återställa funktion hos en individ. Behandlingen kan innefatta övningar för styrka, uthållighet, flexibilitet och balans, samt manual terapi, massage och andra tekniker för att underlätta rörelseförmågan. Motionsterapeuterna arbetar ofta tillsammans med läkare, sjukgymnaster och andra hälsovårdspersonal för att utveckla en individuell behandlingsplan baserad på patientens specifika behov och mål.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

"Akromion" är den utstickande spetsen av skulderbladet (scapula) där det articulerar med överarmsbenet (humerus). Det bildar en del av axelledsen och är vanligtvis den ytligaste punkten på skelettet. Ordet kommer från grekiskan, där "akros" betyder "yttre" eller "extremitet", och "omion" betyder "skulderblad".

Femoracetabular impingement (FAI) är en anatomisk tillstånd där det uppstår en påtvingad kontakt mellan bensaxen (femur) och höftledspannan (acetabulum). Detta orsakas vanligtvis av en extra benvävnad eller förändringar i formen hos antingen bensaxen, pannan eller båda. Det finns två huvudtyper av FAI: Kamform impingement och Pincer-typ impingement. I kamform impingementen är det en extra benvävnad (kammen) på bensaxens huvud som krockar med pannan när benet rörs. I Pincer-typ impingementen är det istället en övervuxen panna som orsakar problemet.

FAI kan leda till smärta, stelhet och ökad erosion i höftleden, vilket kan resultera i tidigare utveckling av artros i höftleden. Behandlingen kan innefatta fysisk terapi, smärtstillande läkemedel eller kirurgi beroende på svårighetsgraden och symtomen hos individen.

Rotatorcuff är ett samlingsnamn för fyra muskel-senefasta bänder (supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis) i axelregionen som hjälper till att stabilisera skulderbladet och armbågsbenets rörelser. Dessa muskler roterar och flyttar skulderbladet för att möjliggöra olika positioner och rörelser i axelleden, såsom lyfta upp och vrida armarna. Rotatorcuffens tendoner fäster på överarmsbenets (humerus) yta och kan bli skadade eller inflammerade, vilket kan orsaka smärta och begränsad rörlighet i axeln.

Ortopeds tejp, även känd som "Cohesive Bandage" eller "Z-Bandage", är ett elastiskt, självhäftande bandage som används inom ortopedin och fysioterapi. Det består av en tunn, skiktad polyestertråd som är behandlad med ett särskilt lim så att den kan häfta till sig själv när den rullas runt en kroppsdel. Tejpen är lättanvänd och formbar, och används vanligen för att stödja, komprimera eller fastspänna sår, inflammerade områden, skador på muskler, senor, ligament och ledband, eller efter operationer.

Ortopeds tejp är speciellt användbar tack vare sin förmåga att hålla ihop under rörelse, samtidigt som den tillåter en viss grad av rörlighet och andning. Den kan användas för att korrigera olika slags missbildningar eller deformiteter, exempelvis skolios, flatfot, klumpfot eller X-benet. Tejpen kan även användas för att hålla immobiliseringar, splintar eller bandage på plats.

Det är viktigt att använda ortopedisk tejp korrekt och inte applicera den för tightly, eftersom detta kan leda till sämre cirkulation och andning, och i värsta fall nekros (död av vävnad). Läs alltid instruktionerna på produktens etikett och/eller konsultera en läkare eller fysioterapeut för att få råd om rätt användning.

'Slemsäck' är ett informellt och folkligt uttryck för en anatomisk struktur som kallas *mukus membran* eller *slemhinnor*. Dessa membran finns överallt i vår kropp, bland annat i näsa, mun, tarmar och lungor. Deras främsta funktion är att producera ett segt sekret som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser – mukus. Mukus skyddar slemhinnornas ytor genom att fånga smuts, damm och bakterier som andas vi in eller som kommer in med maten. Det hjälper också till att behöva fuktig- och glatt hålla slemhinnorna så att de kan utföra sina funktioner optimalt.

I vardagligt tal används begreppet 'slemsäck' ofta för att beskriva en irritation eller inflammation i näsan, som orsakas av ökad produktion av mukus och medför en känsla av tryck och obehag. Detta kan bero på en allergisk reaktion, en influensainfection eller andra sjukdomar som rinit eller sinusit.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.

Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.

Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.