En herpesvirusinfektion hos nötkreatur som kännetecknas av inflammation och nekros i de övre luftvägarnas slemhinnor.
En art av Varicellovirus som ger upphov till smittsam bovin rinotrakeit och andra närbesläktade syndrom hos nötkreatur.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Human Parainfluenza Virus 3 (HPIV3) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör Paramyxoviridae familjen och respiratoriska syncytialvirus (RSV) genuset. Det är ett vanligt virus som orsakar akuta respiratoriska infektioner hos barn och vuxna, särskilt under vintermånaderna. HPIV3 kan orsaka en bred spektrum av sjukdomar, från milda till allvarliga, inklusive övre andningsvägsinfektioner som förkylning och laryngotracheobronchitis (croup), samt nedre andningsvägsinfektioner som bronchiolit och pneumoni.
Akut sjukdom hos nötkreatur orsakad av bovint virusdiarrévirus (BVD-virus), som ffa drabbar kalvar i åldern ½ - 1½ år. Munsår är det vanligaste symtomet, men även feber, tunn, blodig diarré och nedsat t aptit förekommer. Dödligheten är hög.
Förtidig utdrivning av foster hos djur.
'Ryggradsdjursproteiner' refererar till proteiner som är unika för eller starkt associerade med djur med ryggrad (vertebrater), inklusive däggdjur, fåglar, reptiler, amfibier och fiskar. Dessa proteiner kan vara involverade i en rad olika cellulära processer, såsom strukturella funktioner, signaltransduktion, immunresponser och kataboliska processer.
Pestivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och består av en grupp virus som orsakar sjukdomar hos djur, framförallt i tambinäringen. De mest kända arterna inom släktet är bovin betseyssjuka virus (BVDV), classical swine fever virus (CSFV) och ovinn classicial swine fever virus (OCSFV). Dessa virus är smittsamma och kan orsaka allvarliga sjukdomar hos sina värddjur, som till exempel diarré, respirationsbesvär, fetalt missbildning och död. Förebyggande åtgärder såsom vaccination och biosäkerhetsåtgärder används för att kontrollera spridningen av dessa virus.
En grupp virus av släktet Pestivirus som orsakar diarre, feber, munsår, blödningssyndrom och olika typer av nekrotiska sår hos nötkreatur och andra husdjur (bovin virusdiarre, BVD). De två arterna (genotyperna), BVDV-1 och BVDV-2, uppvisar olikheter i fråga om antigenicitet och patogenicitet. Den tidigare benämningen BVDV omfattade båda arterna.
Infektionssjukdom hos nötkreatur, får och getter, kännetecknad av blefarospasm, tårögdhet, bindhinneinflammation och varierande grad av grumliga och såriga hornhinnor. Hos nötkreatur är orsaken infektion med Moraxella bovis; hos får Mycoplasma, Rickettsia, Chlamydia eller Acholeplasma; hos getter Rickettsia.
Tidigare Paramyxovirus.
En medicinsk definition av "virusvaccin" är:
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
'Paramyxoviridae' är en familj av viruses som innefattar flera sjukdomsalstrande arter, såsom virusen som orsakar sårbarnssjukan, mässling och parainfluensa. En 'Paramyxoviridaeinfektion' är alltså en infektion orsakad av ett virus från denna familj. Symptomen kan variera beroende på vilket specifikt virus som orsakar infektionen, men kan inkludera feber, hosta, nästäppa och andningssvårigheter. Vissa medlemmar av familjen Paramyxoviridae kan också orsaka allvarliga komplikationer såsom hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumoni).
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
'Pasteurella' är ett släkte av gramnegativa, aerotoleranta kocker som orsakar infektioner hos människor och djur. De kan vara vanliga kommensaler i andningsvägarna hos däggdjur, särskilt katter och hundar, och kan orsaka en bred skala av infektioner när de sprider sig till människor, ofta efter djursbett eller skrapning. Infektioner kan vara milda till allvarliga, inklusive abscesser, cellulit, meningit och pneumoni.
Pasteurella infection is a type of bacterial infection caused by the gram-negative coccobacillus, Pasteurella spp., which commonly colonizes the upper respiratory tract and skin of animals, including domestic pets such as cats and dogs. The infection can occur in humans following bites, scratches, or close contact with infected animals, and it may manifest as localized soft tissue inflammation, skin and wound infections, pneumonia, septicemia, or other systemic illnesses. Prompt diagnosis and appropriate antibiotic therapy are crucial for effective management of Pasteurella infections.
Ett släkte gramnegativa, aeroba bakterier som är i antingen stavform (undersläktet Moraxella) eller klotform (undersläktet Branhamella). Bakterierna parasiterar på slemhinnor hos människor och andra varmblodiga djur.
En familj höljeförsedda, raka, dubbelsträngade DNA-virus, som infekterar en rad olika djurarter. Tll underfamiljer räknas, utifrån biologiska kännetecken, Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.
Motståndskraft mot ett sjukdomsalstrande smittämne förvärvad genom att moderns immunitet överförts till fostret via moderkakan eller till det nyfödda barnen med modersmjölken.
"Slemhinnan (Mucosa) är den slim- och vätskebeläggda skikt som tapetserar de inre ytorna på kroppens hålrum och rör, exempelvis i mun, näsa, tarmar och könsorgan. Den består av epitelceller och underliggande bindväv och har en viktig funktion som skydd mot mekanisk skada, bakterier och andra främmande partiklar."
"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.
"Fårssjukdomar är en samlande beteckning för diverse infektions- och parasitsjukdomar som drabbar fåren, exempelvis klövsjuka, blåskäggsvicket och fårpest."
En art gramnegativa, aeroba bakterier som oftast påvisas i ögonen hos kreatur i fall av infektiös keratokonjunktivit, men som även förekommer i icke-infekterade ögon och näshålan hos kreatur.
Samtidig inflammation i hornhinnan och bindhinnan.
Virussjukdomar orsakade av Herpesviridae.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
Luftrörsinflammation, även kallad sinusit eller sinustitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera luftfyllda hålrum (sinus) i ansiktsskelettet, som normalt producerar och dränerer slem. Den kan orsakas av bakterier, virus eller sällsynta fall svamp. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, halsont, hosta, feber, trötthet och en förstoppad eller flytande näsa.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Moraxellaceae.

'Smittsam bovin rinotraxit' (Bovine Respiratory Syncytial Virus, BRSV) är en viral infektion som drabbar näs- och andningsvägar hos nötkreatur. Viruset orsakar inflammation i de övre andningsvägarna och kan leda till symptom som snottningar, hosta och andnöd. BRSV är mycket smittsamt mellan djuren och sprids främst via droppar från näsa eller mun när infekterade djur hostar eller nyser.

Infektionen kan vara mild till allvarlig, beroende på djurets ålder, immunstatus och andra faktorer som stress. Djuren kan bli sjuka efter en inkubationstid på 2-8 dagar och de smittade djuren kan vara smittsamma i upp till 10 dagar efter att de visat symptom.

Det finns inget behandlingsalternativ för själva viruset, men antibiotika kan ges för att förebygga sekundära bakteriella infektioner som kan komplicera sjukdomen. För att förhindra spridning av BRSV rekommenderas god hygien och biosecurity, inklusive isolering av sjuka djur och regelbunden desinfektion av utrustning och ytor. Vaccin kan också ges till unga kalvar för att minska risken för allvarliga sjukdomsfall.

Bovine Herpesvirus 1 (BoHV-1) är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusfamiljen och infekterar nötkreatur. Viruset orsakar två huvudsakliga sjukdomar hos nötkreatur: infektionsknektar (IBR) och respiratorisk/reproduciv komplex (RRC). IBR karaktäriseras av feber, slemhinnessvullnad, ögoninflammation och sällsynt neurologiska symtom. RRC orsakar problem med reproduktionen och andningssvårigheter hos unga djur. BoHV-1 kan också leda till abort hos dräktiga kor. Viruset är mycket smittsamt och sprids främst via direkt kontakt mellan djur, men kan även spridas via luften över korta avstånd. Det finns inget botemedel för BoHV-1-infektioner, men det finns vaccin som kan reducera sjukdomens allvarlighet och förebygga spridning av viruset.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Parainfluensavirus 3, humant, är ett sjukdomsframkallande virus som tillhör familjen Paramyxoviridae och som orsakar respiratoriska infektioner hos människor. Viruset är en av de vanligaste orsakerna till akuta övre luftvägsinfektioner, såsom hosta, rinnande näsa och irritat svalg, men kan även orsaka mer allvarliga lunginflammationer hos vissa individer, särskilt barn och äldre personer eller personer med nedsatt immunförsvar.

Parainfluensavirus 3 sprids främst via droppinfektion från en smittad persons näsa eller mun, när de hostar, nyser eller pratar. Det kan också spridas genom direkt kontakt med infekterade ytor eller föremål och sedan vidröras av munnen, näsan eller ögonen.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för infektioner orsakade av Parainfluensavirus 3, men symptomen kan ofta lindras med vanliga smärtstillande och febernedsättande medel. I allvarligare fall kan läkemedel som hjälper till att öppna luftvägarna och underlätta andningen vara nödvändiga. För att förebygga infektion är god handhygien, värnande av immunförsvaret och undvikande av direkt kontakt med smittade individer viktiga åtgärder.

Bovine Virus Diarrhea-Mucosal Disease (BVD-MD) er en allvarlig infektionssjukdom hos nötkreatur, orsakad av bovin virusdiarréavirus (BVDV). Det finns två huvudtyper av BVDV: BVDV-1 och BVDV-2. Sjukdomen kan vara mycket smittsam och kan leda till en rad kliniska symtom, beroende på om det är fråga om en akut infektion eller en kronisk infektion med ett immunsupressivt virusstamm.

Mucosal Disease (MD) är en komplikation av en kronisk BVDV-infektion, där djuret blir infekterat med en cytopatiogen (CP) variant av viruset. Denna variant orsakar skada på cellmembranen och kan leda till nekros (cellsdöd) i flera olika vävnader, särskilt i slemhinnor (mucosa). MD-komplikationen uppstår vanligtvis hos djur som infekterats in uterus av en CP-variant eller hos djur som smittas av en CP-variant under en tidig ålder.

Typiska symtom på BVD-MD inkluderar:

1. Akut diarré, som kan vara blodig
2. Feber och allmän svaghet
3. Minskad aptit och viktminskning
4. Ulcerationer i munhålan och på slemhinnorna
5. Ödem (vätskeansamling) i benen, bröstet eller halsen
6. Andningssvårigheter
7. Försämrad reproduktiv förmåga hos kor
8. Dödlighet upp till 50-100% beroende på ålder och immunstatus hos djuret

Det finns inget botemedel för BVD-MD, och behandlingen är därför främst stödkarande med fokus på att underlätta symtom och förebygga komplikationer. Det är viktigt att isolera smittade djur för att minska risken för vidare spridning av viruset till andra djur i flocken.

För att förhindra BVD-MD bör man se till att alla nyinköpta djur testas för BVD och isoleras tills de fått ett negativt resultat. Man bör också ha en strikt biosecurity med regelbundna rengöringar och desinfektioner av stall, utrustning och transportmedel. Vaccination kan också vara en del av en preventiv strategi, men det är viktigt att först konsultera en veterinär för att få rätt information om vilken typ av vaccin som bör användas och hur ofta den ska ges.

Veterinärabort definieras som en spontan eller inducerad avbrutt av en djurs graviditet före fulltermin. Det kan inträffa av olika anledningar, till exempel på grund av genetiska abnormaliteter, infektioner, hormonella störningar eller strukturella problem med reproduktionssystemet. I vissa fall kan veterinärabort ingripa och inducera abort för att skydda djurets hälsa om graviditeten anses vara hög risk.

Ryggradsdjur, eller vertebrater, är en understam inom djurriket som inkluderar djur med ryggrad, till exempel däggdjur, fåglar, reptiler, amfibier och fiskar. Proteiner i ryggradsdjuren utgör en stor andel av deras cellulära struktur och funktioner.

En medicinsk definition av 'ryggradsdjurs proteiner' skulle vara:

Proteiner hos ryggradsdjur är komplexa biomolekyler som utför viktiga celldeiande funktioner, inklusive strukturellt stöd, katabolism och anabolism av olika substanser, transport av molekyler, signaltransduktion, immunrespons, regulering av genuttryck och andra cellulära processer. Dessa proteiner kodas av gener i DNA och består av en lång polypeptidkedja med specifika sekvenser av aminosyror som är unika för varje protein. Ryggradsdjursproteiner kan variera mycket mellan olika arter, men de flesta har gemensamma funktioner och strukturella egenskaper. De kan delas in i olika klasser baserat på deras funktioner, till exempel enzymer, transporteringsproteiner, strukturproteiner, regulatoriska proteiner och signalkaskaderproteiner.

Pestivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar en grupp små, enkelsträngade RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur. De mest kända arterna inkluderar bovin viral diarrhea virus (BVDV) som orsakar diarré och respiratoriska symtom hos nötkreatur, classical swine fever virus (CSFV) som orsakar klassisk svinfeber hos grisar och border disease virus (BDV) som orsakar gränsjukdom hos får. Dessa virus kan överföras via direkt kontakt mellan djur eller via infektiös materia såsom fekalier, sperma och foster. Infektioner med Pestivirus kan leda till allvarliga sjukdomar och ekonomiska förluster inom boskapsindustrin.

'Bovine diarrhea virus' (BVDV) er en virussjukdom som primært angriper nötkreatur. Viruset tilhör familjen Flaviviridae och kan orsaka en rad symptom, främst diarré, avmagring och minskad produktion. BVDV kan också försvaga djurets immunförsvar, vilket gör att det blir mer känsligt för andra infektioner. Viruset sprids vanligen via direkt kontakt mellan djur eller indirekt genom förorenat foder, vatten eller luft. Förebyggande åtgärder som vaccinering och strikta biosecurity-regler kan hjälpa till att reducera risken för smitta.

'Keratokonjunctivitis, infectious' är en medicinsk term som refererar till en infektion i både hornhinnan (cornea) och den slemhinna som täcker ögats yta (conjunctiva). Den kan orsakas av olika mikroorganismer, såsom virus, batterier eller parasiter.

Exempel på infektionssjukdomar som kan leda till keratokonjunctivit inkluderar:

* Adenovirusinfektion (exempelvis epidemisk keratokonjunctivit)
* Herpes simplex-virusinfektion
* Bakteriell konjunktivit orsakad av staphylococcus aureus, streptococcus pneumoniae eller haemophilus influenzae
* Amoebisk konjunctivit orsakad av akantamöba

Symtomen på infektiös keratokonjunctivit kan variera beroende på orsaken, men kan inkludera rodnad, sår, irritation, klåda, ökad tårflöde, känslighet för ljus och nedsatt syn. Behandlingen beror också på orsaken till infektionen och kan bestå av antibiotika, antivirala läkemedel eller andra typer av behandlingar.

Respirovirus är ett samlingsnamn för en grupp av virus som orsakar respiratoriska sjukdomar, ofta hos människor. De flesta respirovirus tillhör familjen *Paramyxoviridae* och inkluderar bland annat:

1. *Sendai-virus*: Orsakar akut respiratorisk distress hos spädbarn.
2. *Humana parainfluensavirus (HPIV)*: Orsakar övre och undre respirationssjukdomar, som förkylningar och bronkit.
3. *Morbillivirus*: Orsakar mässling hos människor och andra djurarter.

Dessa virus sprids vanligtvis via droppar i luften när en smittad person hostar eller nysar, och kan orsaka symtom som hosta, nästäppa, rinnande näsa och andningssvårigheter. Vissa respirovirus kan även leda till allvarligare komplikationer, särskilt hos äldre personer, barn och individer med nedsatt immunförsvar.

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Paramyxoviridae är en familj av negativt strängsbundenade RNA-virus som orsakar en rad sjukdomar hos djur och människor. De flesta infektionerna ger upphov till milda, influensaliknande symptom, men vissa arter kan orsaka allvarliga sjukdomar såsom mässling, hundpest och parainfluensa.

Paramyxoviridae-infektioner karaktäriseras av respiratoriska symtom som hosta, näsaflöde och andnöd, men kan även ge upphov till systemiska symptom som feber, trötthet och muskelsmärta. I allvarliga fall kan infektionerna leda till lunginflammation, hjärninflammation eller andra komplikationer.

Flera olika arter av Paramyxoviridae kan orsaka sjukdomar hos människor, inklusive:

* Morbillivirus: Orsakar mässling och kannibalism hos djur.
* Rubulavirus: Orsakar parainfluensa, kattpest, humana metapneumovirusinfektioner och andra sjukdomar.
* Henipavirus: Orsakar Hendra-feber och Nipah-feber hos djur och människor.
* Pneumovirus: Orsakar respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, inklusive bronkiolit och lunginflammation.

Förebyggande åtgärder för Paramyxoviridae-infektioner innefattar vaccination, personlig hygien och infektionskontrollåtgärder som isolering och karantän av smittade individer.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

'Pasteurella' är ett släkte av gramnegativa, aerotoleranta kocker inom familjen Pasteurellaceae. De är kända för att orsaka infektioner hos både människor och djur. De flesta arterna lever som kommensaler i slemhinnan hos ryggradsdjur, framför allt i övre luftvägarna hos fåglar och i munnen hos andra djur, inklusive människor. Vissa arter kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner när de kommer in i vävnader eller blodomloppet, ofta som en följd av djursbett eller skrapningar.

Det mest välkända arten är Pasteurella multocida, som orsakar en rad olika infektioner hos både människor och djur, inklusive lunginflammation, blodförgiftning och hudinfektioner. Andra kända arter inom släktet Pasteurella är Pasteurella haemolytica, som orsakar lunginflammation hos nötkreatur och får, och Pasteurella pneumotropica, som orsakar lunginfektioner hos möss.

Pasteurella-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör släktet Pasteurella. Dessa bakterier är vanligen en del av det normala bakteriefloran hos djur, särskilt hos smådjur som katter och hundar. Infektionerna kan uppstå när en människa utsätts för ett bett eller skrap från ett infekterat djur.

Pasteurella-infektioner kan ge upphov till en rad olika symptom, beroende på vilket område av kroppen som är drabbat och hur allvarligt infektionen är. Vanliga symtom inkluderar rodnad, smärta, svullnad och varma känslor i det drabbade området. Andra symtom kan vara feber, trötthet, muskelvärk och allmänt obehag. I vissa fall kan infektionen sprida sig till blodbanan och orsaka en allvarligare systemisk infektion.

Behandlingen av Pasteurella-infektioner består vanligen av antibiotika, särskilt penicillin eller doxycyklin. Även om de flesta infektioner kan behandlas effektivt med antibiotika, kan allvarliga fall kräva mer aggressiv behandling, inklusive intravenös antibiotikabehandling och eventuellt kirurgiskt avlägsnande av nekrotisk vävnad.

Prevention är bättre än bot, så det är viktigt att undvika exponering för djurslitage eller skrap från djur som kan vara smittade med Pasteurella-bakterier. Om man har en katt eller hund bör man också se till att de får regelbundna veterinärbesök och vaccinationer för att minska risken för infektion.

'Moraxella' är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som normalt kan påträffas i människans ögon, näsa och hals. En del arter inom släktet, framförallt Moraxella catarrhalis, kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner, särskilt i de övre luftvägarna och lungorna. Moraxella catarrhalis är en vanlig orsak till halsont, öroninflammation och lunginflammation, framförallt hos barn och äldre vuxna med nedsatt immunförsvar.

Herpesviridae är en familj av DNA-virus som orsakar en rad olika infektionssjukdomar hos människor och djur. Familjen innehåller åtta släkten, varav tre kan infektera människor: Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.

Alphaherpesvirinae innefattar herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2), som orsakar kallsjuka och könsherpes respektive, samt varicella-zoster virus (VZV), som orsakar både smittkoppor och postherpetisk neuralgi.

Betaherpesvirinae innefattar human cytomegalovirus (HCMV) och human herpesvirus 6 (HHV-6) och 7, som kan orsaka milda sjukdomar hos immunförsvagna individer.

Gammaherpesvirinae innefattar human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom och primärt orsakar cancer hos immunosupprimereda individer.

Herpesvirus har en karaktäristisk struktur med en dubbelskalig kapsid som innehåller linjärt DNA och en yttre lipidmembran. De kan etablera livslånga latenta infektioner hos sina värdar, vilket gör att de kan spridas via kontakt mellan individer.

' Förvärvad immunitet från modern' är ett tillstånd där ett barn får mottaga skydd mot vissa infektionssjukdomar genom att deras moder har utvecklat immunitet, vanligtvis genom att ha blivit smittad och sedan återhämtat sig. Denna immunitet kan överföras från modern till barnet via moderkakan under graviditeten eller via modersmjölket efter födseln. Detta sker genom att modersmjölken innehåller antikroppar, som är proteiner som producerats av moderns immunsystem för att bekämpa specifika patogener. När barnet dricker modersmjölk får det därför i sig dessa antikroppar och kan på så sätt få ett visst mått av immunitet mot de sjukdomar som modern har utvecklat immunitet mot. Det är värt att notera att denna typ av immunitet inte är lika stark eller varaktig som den immunitet som uppstår när en person blir smittad och sedan återhämtar sig själv, men det kan ändå ge ett viktigt skydd under de första månaderna efter födseln.

Den svala nässlemhinnan (latin: mucosa nasalis) är ett slimslimrigt, skiktat epitelgevär som löper längs näsa och näsans inre delar. Det består av celler som producerar slem, små körtlar och nervändar. Nässlemhinnan har en viktig funktion i att värma, fuktigöra och rena luften som andas in genom näsan. Den hjälper också till att fånga små partiklar och mikroorganismer som kan finnas i det luftburna materialet.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

"Fårssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som kan drabba får. Detta kan inkludera infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, såväl som genetiskt betingade sjukdomar och andra tillstånd som beror på näringsbrist, miljöförhållanden eller stress.

Exempel på vanliga fårsjukdomar är:

1. Klos (Coccidiosis): Orsakas av en parasitisk protozo och drabbar främst lamm under första levnadsåret. Symptomen kan vara diarré, viktminskning och i allvarliga fall död.
2. Pneumoni: Inflammation i lungorna som kan orsakas av olika bakterier eller virus. Symptomen kan vara hosta, andnöd, feber och sänkt aptit.
3. Blåtung (Bluetongue): En virussjukdom som överförs av myggor och drabbar främst får under varma årstider. Symptomen kan vara hög feber, sänkt aptit, svullnad i huvud och hals samt blåfärgad tunga.
4. Skabb (Scabies): En parasitsjukdom orsakad av en mjöldagg mitesser som orsakar klåda och hudskador.
5. Mag-tarmsjukan (Enterotoxemia): Orsakas av överväxt av bakterien Clostridium perfringens i mag-tarmkanalen och kan ge symptom som diarré, kolik, förlamning och död.
6. Tickfeber (Tick-borne fever): En bakteriesjukdom som överförs av fästingar och orsakar feber, trötthet, minskad aptit och lammning hos drabbade djur.
7. Fotsvullnad (Footrot): En bakteriell infektion i hovarna som kan ge upphov till svullnad, sår och låmhet.
8. Ögonsjukdomar: Infektioner i ögonen kan orsaka rodnad, slemma utsöndringar och synnedsättning hos drabbade djur.
9. Födanivårelaterade sjukdomar: För låga eller höga näringsintag kan ge upphov till fetma, undernäring, förstoppning eller diarré.
10. Parasitsjukdomar: Infektioner med parasiter som löss, maskar och kvalster kan orsaka klåda, hudskador, minskad aptit och viktnedgång.

Keratokonjunctivitis är en ögonsjukdom som kombinerar både inflammation i hornhinnan (keratit) och i bindehinnan (konjunktivit). Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar eller allergier. Symptomen på keratokonjunctivitis kan variera, men de kan inkludera rodnad, irriterade ögon, sveda, klåda, känslighet för ljus och nedsatt syn. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men den kan omfatta läkemedel som avvaktar inflammation eller behandla infektioner. I allvarliga fall kan en ögonläka behöva undersöka patienten för att fastställa diagnosen och rekommendera lämplig behandling.

Herpesviridaeinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av herpesvirus. Det finns åtta kända humana herpesvirus, HHV 1-8, som kan orsaka olika sjukdomar. De två vanligaste typerna är herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och herpes simplex virus typ 2 (HSV-2), som orsakar sår i munnen och på könsorganen respektive.

Herpesvirus är DNA-virus som tenderar att ge upphov till livslånga infektioner, vilket betyder att virus kan vara latenta (i ett lugnt stadium) i kroppen under en längre period och sedan återaktiveras och orsaka sjukdom. Infektionen sprids vanligtvis genom direktkontakt med sår eller smittat sekret från en infekterad person.

Andra typer av humana herpesvirus inkluderar:

* Varicella-zoster virus (VZV), som orsakar kylande vattkoppor och senare i livet kan ge upphov till herpes zoster (skålladd)
* Epstein-Barr virus (EBV), som orsakar infektionsmononukleos och Burkitt lymfom
* Cytomegalovirus (CMV), som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos foster, nyfödda barn och immunosvaga personer
* Human herpesvirus 6 (HHV-6) och human herpesvirus 7 (HHV-7), som oftast ger upphov till milda sjukdomar under barndomen men kan också vara associerade med vissa neurologiska sjukdomar
* Human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom, en cancerartad sjukdom.

Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.

Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.

IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

Luftrörsinflammation, även känd som sinusit eller sinusinfektion, är en inflammation i de små hålrummen (sinus) runt näsa och ögon. Det kan orsakas av en infektion, allergi eller irritation. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa, halsont, näsflöde, hosta, feber och trötthet. Luftrörsinflammation kan vara akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen och kan innefatta antibiotika, avhjälpande medel för att lindra symtom och i vissa fall kirurgi.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Moraxellaceae är en familj av gramnegativa bakterier, inklusive släktena Moraxella, Acinetobacter och Psychrobacter. En infektion som orsakas av dessa bakterier kallas därför Moraxellaceae-infektion. Dessa infektioner kan variera från lätta till allvarliga, beroende på vilken art av bakterie som orsakar infektionen och personens immunstatus. Några exempel på infektioner som kan orsakas av Moraxellaceae-bakterier är lunginflammation, hudinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och ögoninfektioner. Behandlingen av dessa infektioner innefattar ofta antibiotika, men det kan variera beroende på vilken art av bakterie som orsakar infektionen och persons specifika medicinska historia.

... bovinEnzootisk bovin leukosSerumsjukaSmittsam bovin rinotrakeitProteinundernäringProteinuriaGalna ko-sjukaNäringsrubbningar ...