Solanum tuberosum
Solanum
Växttuber
Solanum nigrum
Växtproteiner
Solanum melongena
Lycopersicon esculentum
Växtstammar
Phytophthora infestans
Solanaceae
Växtblad
Glukos-1-fosfatadenylyltransferas
Reglering av genuttryck, växter
Phytophthora
Växtsjukdomar
Stärkelse
Stärkelsefosforylas
Datura stramonium
Plant Structures
Växtrötter
Molekylsekvensdata
Växter
Växtlektiner
RNA, växt
Växtkromosomer
betafruktofuranosidas
Adenosindifosfatglukos
Aminosyrasekvens
Lektiner
Potexvirus
Tobak
Rhizosphere
Glycerinsyror
Sekvenshomologi, aminosyra
Bassekvens
Oxylipiner
Lipoxigenas
Plastider
Artsspecificitet
Apyras
Sackaros
DNA, komplementärt
Kloning, molekylär
Nukleotidyltransferaser
Kolhydratmetabolism
Sekvensinpassning
Kolhydrater
Fotoperiod
DNA-sekvensanalys
Disease Resistance
Mitokondrier
Lök
'Solanum tuberosum' er en botanisk betegnelse for den fremherskende art av kartofler, som er en vigtig jordbrugsplante og en vigtig kilde til næring i mange dele av verden. Kartoflen er oprindelig hjemmehørende i Andesbjergene i Sydamerika, men den dyrkes nu over hele verden pga. sin ernæringsmæssige verdie og mangfoldige anvendelsesmuligheder i køkkenet. Kartoflen er en underjordisk frugt, som indeholder mange næringsstoffer som kulhydrater, protein, vitaminer og mineraler. Den blir ofte brukt som sidelomme til flere typer mat, inkludert kjøtt, fisk, grønnsaker og andre plantebaserte matvarer.
'Solanum' är ett släkte i potatisväxtfamiljen (Solanaceae). Det innehåller många välkända grödor och växter, däribland potatis (*S. tuberosum*), tomater (*S. lycopersicum*) och äggplantor (*S. melongena*). Många arter inom släktet är giftiga på grund av alkaloider som de innehåller. Exempel på detta är den orangeröda bergbynynären (*S. dulcamara*) och den svarta angelikaväxten (*S. nigrum*).
En växttuberkel är en underjordisk, förvedad del av en växt som fungerar som ett organ för lagring av näringsämnen. Tuberklarna utvecklas som förgreningar från stammens eller roten och har ökat sin storlek genom celldelning och tillväxt. De är vanligt förekommande hos växter i familjen potatisväxter (Solanaceae), exempelvis potatis, men kan också förekomma hos andra växtarter som jordärtskocka och gullrova.
Tuberklarna är rika på stärkelserika ämnen och proteiner och utgör en viktig näringskälla för många djur, inklusive människor. Vid skörd avlägsnas de ofta från växten och används som livsmedel eller foder.
'Solanum nigrum' er kjent på engelsk som "black nightshade" og er en art i potetslægten (*Solanum*). Den er også kjent under andre navn som f.eks. "garden huckleberry" og "duskløv".
Denne planten er oprindelig hjemmehørende i Europa, Asien og Afrika, men er blitt naturalisert i mange andre dele av verden. Den kan vokse som et ettårig eller toårig ur, og har ofte en oppret til overhångende vokestil. Planten kan bli mellom 30 cm og 1 meter høy.
Bladene er mørkegrønne og har en behåring som gir dem et lite stikkende grep. De er oftest ovalt til elliptisk formede, og kan bli opp til 15 cm lange. Blomstringen skjer i midten av sommeren og frem til tidlig høst, med små hvite blomster som har en diameter på mellom 1-2 cm.
Frugten er en liten, sort bær som inneholder mange små frø. Bærrene er spiselige når de er modne og har en mild, behagelig smak, men de er giftige før de er modne. Alle deler av planten kan være giftige, særlig i rå tilstand, på grunn av et innhold av steroidalkaloider som solanin og solanigrin.
I medisinen brukes 'Solanum nigrum' ikke ofte, men det har vært brukt i tradisjonell medicin i noen kulturer for å behandle en rekke helseproblemer som f.eks. hoste, halskjelettpine og inflammasjon. Der er imidlertid ikke nok videnskapelig dokumentasjon som støtter bruken av denne planteen i behandling av noen helseproblemer.
'Växtproteiner' är ett samlingsbegrepp för proteiner som härstammar från växter. Proteiner är komplexa molekyler byggda upp av aminosyror och har en rad viktiga funktioner i levande organismers celler, till exempel som enzym, strukturella komponenter, signalsubstanser och transportsystem.
Växtproteiner kan ha olika funktioner beroende på vilken växtart de kommer ifrån och i vilket syfte de används. Några exempel på användningsområden för växtproteiner inkluderar livsmedelsindustrin, där de kan användas som ingredienser i vegetariska alternativ till animaliska proteinkällor, samt inom medicinsk forskning och terapiutveckling.
Det är värt att notera att växtproteiner ofta betraktas som hälsosamma alternativ till animaliska proteinkällor, eftersom de saknar kolesterol och ofta har ett lägre fettsammansättning. Dessutom kan en hög konsumtion av växtbaserade protein kopplas till minskade risker för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.
'Solanum melongena' er en medisinsk betegnelse for planten aubergine, også kendt som solanfrugt eller agurketræ. Auberginen er en del af natskyggefamilien (Solanaceae) og er oprindeligt hjemmehørende i Sydasien og Melanesien. Den bliver ofte anvendt i madlavning verden over på grund af sin mildt smagsnote og bløde, lette konsistens. Auberginen indeholder en række næringsstoffer som antioxidanter, fiber, vitaminer og mineraler, herunder kalium, magnesium og jern.
'Lycopersicon esculentum' er en botanisk betegnelse for plantearten som vi kjenner som tomat. I medicinsk sammenheng kan tomatfruktens helsefremmende egenskaper være av interesse, men det er vanligere å se på den som en del av kosten enn som et medicinsk preparat. Tomater inneholder blant annet antioxidanten lycopin, vitamin C og andre næringsstoffer som kan være positive for helse og sykdomsforskyttelse.
Inom botaniken refererar begreppet "växtstammar" till den övergripande, trädformade strukturen hos flera typer av växter, inklusive träd och buskar. Den består vanligtvis av en kombination av rotsystem, stjälk (eller stam), grenar och blad. I medicinsk kontext kan "växtstammar" också användas för att hänvisa till den del av en medicinalväxt som innehåller de aktiva ämnen som används inom farmakologi. Denna del av växten kan vara stam, rot, blad eller hela växten beroende på vilka delar som innehåller de medicinskt aktiva substanserna.
'Phytophthora infestans' är en växtparasitisk oomycet som orsakar potatissjukan, även känd som klimpel- eller mjölsjuka. Denna sjukdom drabbar främst potatis och tomatsplanteringar och kan leda till stora skördeförluster.
'Phytophthora infestans' sprider sig genom sporer som förflyttas med vinden eller vattendroppar. När sporerna kommer i kontakt med en värdväxt kan de gro och penetrera vävnaderna, vilket orsakar nekros och bildandet av bruna, nedbrytande fläckar på bladen. Infektionen kan sedan sprida sig till stjälkar och knölar, vilket ytterligare försämrar skörden.
Denna sjukdom är särskilt destruktiv under fuktiga och milda väderförhållanden, då den optimala temperaturintervallet för 'Phytophthora infestans' ligger mellan 10 och 25°C (50-77°F). För att kontrollera potatissjukan används ofta kemiska bekämpningsmedel, rotationsodling med icke-värdar eller resistenta varianter av potatis, samt god skötsel av odlingsmarken för att minska spridningen av sjukdomen.
'Solanaceae' är en botanisk familj av tvåhjärtbladiga växter, även känd som potatisfamiljen. Den innehåller ungefär 98 släkten och över 2700 arter, vilka huvudsakligen förekommer i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Många av dessa växter är ekonomiskt viktiga som livsmedel, mediciner eller prydnadsväxter.
Till Solanaceae hör flera välkända grödor och frukter, såsom potatis (*Solanum tuberosum*), tomater (*Solanum lycopersicum*), paprika (*Capsicum annuum*) och aubergine/äggplanta (*Solanum melongena*). Vissa arter innehåller alkaloider, som kan vara skadliga eller psykoaktiva, till exempel äkta tobak (*Nicotiana tabacum*), belladonna (*Atropa belladonna*) och mandraken (*Mandragora officinarum*).
I medicinsk kontext kan vissa arter av Solanaceae användas för sin farmakologiska verkan. Exempelvis innehåller tobak alkaloiden nicotin, som är beroendeframkallande och påverkar det kardiovaskulära systemet. Belladonna-extrakt har historiskt använts för sin muskelrelaxerande, smärtlindrande och antikolinerga verkan, men används idag sällan på grund av riskerna för biverkningar.
I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.
Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.
Glukos-1-fosfatadenylyltransferas (EC 2.7.7.27) är ett enzym som katalyserar den första steget i biosyntesen av det centrala energimolekylen, ATP, i celler. Reaktionen involverar överföringen av en adenylylgrupp (AMP) från ATP till glukos-1-fosfat för att bilda adenylglukosin (AG).
Den specifika reaktionen som katalyseras av detta enzym kan skrivas som:
ATP + alpha-D-glukos-1-fosfat AG + PP_{i}
Där PP_{i} står för inorganiskt diphosfat.
Detta enzym är viktigt i energimetabolismen och hittas främst i levern, men även i andra vävnader som muskler och njurar. Dessutom har det visat sig spela en roll i regleringen av glukosmetabolismen genom att påverka aktiviteten hos andra enzymer involverade i glukosspelets nedbrytning och syntes.
"Genuttrycksväxling, eller epigenetisk reglering, refererar till förändringar i uttrycket av gener som inte involverar någon ändring i den underliggande DNA-sekvensen. Istället kan detta ske genom kemiska markeringar av DNA eller histonproteiner, vilka påverkar tillgängligheten och aktiviteten hos gener. Epigenetiska förändringar kan vara reversibla och är ofta dynamiska under en organisms livslopp. I växter har epigenetisk reglering visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer, inklusive embryonal development, celldifferentiering, stressrespons och genombildning. Vissa epigenetiska förändringar kan vara ärftliga över generationsväxlingar, men de kan också vara tillfälliga och reversibla."
'Phytophthora' är ett släkte (genus) av oomyceter, som ofta förväxlas med svampar men egentligen tillhör en annan grupp eukaryota organismer. Phytophthora-arter orsakar ofta växtsjukdomar och kan vara mycket skadliga i jordbruk, skogsbruk och naturliga ekosystem. Exempel på kända Phytophthora-arter är P. infestans, som orsakar potatisbladmögelsjukan, och P. ramorum, som orsakar den invasiva sjukdomen sudden oak death hos ekar och andra växter.
'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.
Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.
För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.
Stärkelse är ett kolhydrat som består av en lång kedja av glukosmolekyler (en polysackarid). Det är den huvudsakliga energikällan i många livsmedel, särskilt i vegetabiliska källor som potatis, ris och spannmål. Stärkelse är också ett viktigt bindemedel och texturbildare i matlagning. När stärkelse intas bryts den ner till glukos i kroppen för att användas som energikälla.
Stärkelsefosforylas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av glykogen (en polysackarid som lagras i levern och musklerna) till glukosa 1-fosfat. Reaktionen involverar att en fosfatgrupp adderas på varje granulär stärkelsemolekyl, vilket resulterar i att glykogenet bryts ned till glukosenheter som är kopplade till fosfatgrupper. Detta process underlättar frisättningen av glukos till blodomloppet och ger snabb energi till kroppen, särskilt under anaeroba förhållanden. Stärkelsefosforylas är därför viktigt för att reglera blodsockernivåerna och ge energiförsörjning under intensiva övningar eller stress.
"Datura stramonium" er en botanisk betegnelse for en plante, som også kendes under navnet Alrune eller Troldmandspibe. Den hører hjemme i den varmere tempererede del af verden, men kan også findes vildtvoksende i Danmark.
Planten indeholder en række forskellige alkaloider, herunder scopolamin, hyoscyamin og atropin, som alle har en betydelig virkning på det menneskelige nervesystem. Disse stoffer kan føre til en række symptomer, hvis man indtager planterne, herunder hallucinationer, forvirring, tør mund og hurtigt pulse.
I medicinsk sammenhæng anvendes planterne derfor sjældent, da de også kan være meget giftige. I visse tilfælde bruges dog ekstrakter fra planten i homeopatisk behandling, men dette er kontroversielt og mangler videnskabelig dokumentation for effektiviteten.
'Plant structures' refer to the different parts or components that make up a plant, each with specific functions that enable the plant to grow, reproduce, and respond to its environment. Here are some common plant structures and their functions:
1. Roots: The roots absorb water and nutrients from the soil, provide stability to the plant, and store carbohydrates.
2. Stems: The stems support the leaves and transport water, nutrients, and sugars between the roots and leaves. They also contain buds that can grow into new branches or flowers.
3. Leaves: The leaves are the primary site of photosynthesis, where plants convert light energy into chemical energy to fuel their growth. They contain chlorophyll, which gives them their green color, and have a large surface area to absorb sunlight.
4. Flowers: Flowers are the reproductive structures of plants, where male and female gametes (sex cells) are produced. They contain brightly colored petals that attract pollinators, such as bees and butterflies, which help to transfer pollen from one flower to another.
5. Fruits: Fruits are the mature ovary of a flower, containing seeds that can germinate and grow into new plants. They protect the seeds and help to disperse them, often through animal consumption.
6. Seeds: Seeds contain the embryo of a new plant, along with stored nutrients that enable it to germinate and grow. They are often protected by a hard coat that helps to prevent desiccation (drying out) and damage.
These structures work together to enable plants to survive and reproduce in their environment. Understanding the functions of different plant structures can help us to appreciate the complexity and beauty of the natural world, as well as to develop more sustainable and efficient agricultural practices.
I medicinsk kontext, avser "växtrötter" ofta underjordiska delar av vissa växter som kan användas för medicinska ändamål. Dessa delar kan vara rötter, rhizomer (horisontella underjordiska stjälkar) eller jordstammar (förtjockade, uppåtriktade underjordiska stjälkar). Exempel på växtrötter som används inom medicinen är kurkuma (Curcuma longa), kryddväxtrod (*Smilax aristolochiifolia*) och valfriskar (*Valeriana officinalis*).
Det är viktigt att notera att användning av växtrötter eller andra naturläkemedel bör diskuteras med en läkare, särskilt om man tar några mediciner eller har några hälsoproblem, eftersom det kan förekomma interaktioner mellan olika substanser.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).
Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.
'Växtgener' är ett begrepp inom genetiken och molekylärbiologin som refererar till den totala uppsättningen genetisk information hos växter. Genomer består av DNA-molekyler som innehåller tusentals gener, regulatoriska sekvenser och icke kodande regioner. Växters genomer varierar i storlek och komplexitet mellan olika arter. Exempel på växtgener inkluderar risgenomet (cirka 460 miljoner baspar), majsgenomet (cirka 2,3 miljarder baspar) och människans genomet (cirka 3 miljarder baspar). Studiet av växtgener har potentialen att förbättra jordbrukets produktivitet, föda världens växande befolkning och skydda mot skadegörare och klimatförändringar.
'Växtlektiner' är ett medicinskt begrepp som refererar till en speciell typ av läkemedel, vanligtvis i form av en salva eller kräm, som innehåller extrakt från cannabisplantan (Cannabis sativa) med hög koncentration av den aktiva substansen tetrahydrocannabinol (THC).
Denna typ av läkemedel används ofta för att lindra smärtor, kramp och spasmer hos patienter med multipel sklerosis, cancer och andra sjukdomar som orsakar kronisk smärta. Växtlektiner kan också användas för att stimulera aptiten hos patienter med cancer eller HIV/AIDS som lider av viktminskning som en följd av sin sjukdom.
Det är viktigt att notera att användningen av växtlektiner är lagligt endast på recept och under kontroll av en läkare i de flesta länder, inklusive Sverige. Användandet av olagliga former av cannabisprodukter kan vara farligt för hälsan och leda till bötes- eller fängelsestraff.
RNA (Ribonucleic acid) hos växter är ett nukleinsyrepolymer som spelar en central roll i den genetiska informationens transkription och proteinsyntes. RNA består av en lång kedja av nukleotider med en sockerdel (ribose) och en fosfatgrupp, samt fyra olika baser: adenin, uracil, guanin och cytosin.
I växter är RNA involverat i flera viktiga cellulära processer, såsom genuttryck, reglering av genuttryck, proteinsyntes och signaltransduktion. Det finns olika typer av RNA, inklusive messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA).
mRNA är den typ av RNA som transkriberas från DNA och bär den genetiska informationen som behövs för att syntetisera proteiner. rRNA är en delkomponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker. tRNA är ett adaptermolekyl som hjälper till att översätta den genetiska koden från mRNA till aminosyror under proteinsyntesen.
I växter kan RNA också vara involverat i epigenetiska processer, såsom DNA-metylering och histonmodifiering, som påverkar genuttrycket och anpassningen till olika miljöförhållanden.
'Växtkromosomer' refererar till de kromosomer som finns hos växter. Kromosomer är trådlika strukturer i cellkärnan som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. Vid celldelning delas kromosomerna upp mellan dottercellerna så att varje dottercell får en identisk uppsättning av genetisk information.
Hos växter är kromosomenumret ofta högt jämfört med andra levande varelser. De flesta växter har en diploid (2n) uppsättning av kromosomer, vilket betyder att varje cell innehåller två kopior av varje kromosom, en från varje föräldraorganism. Vissa växter kan dock ha flera uppsättningar av kromosomer, vilket kallas polyploidi.
Växtkromosomer är unika eftersom de ofta innehåller stora repetitiva sekvenser av DNA som inte finns hos andra levande varelser. Dessa repetitiva sekvenser kan vara viktiga för genuttryck och cellcykeln hos växter. Växtkromosomer innehåller också centromer, som är en speciell region där kromatiderna (de två identiska halvorna av en kromosom) är sammanbundna under celldelningen. Centromerna spelar en viktig roll i jämn fördelning av kromosomen till dottercellerna under celldelningen.
Beta-fructofuranosidase är ett enzym som bryter ned sackarider med fructosföreningar, vilket inkluderar sukros (sackaros) och fraktoser. Detta enzym katalyserar hydrolysen av terminala icke-reducerande fructofuranosylresiduer i substraten. Beta-fructofuranosidas har potentialen att användas inom industriella processer, såsom produktion av sötningsmedel och alkoholhaltiga drycker, samt för att förbättra näringsinnehållet i djurfoder.
Adenosin difosfat-glukosa (ADP-glukosa) är en organisk molekyl som består av adenosindifosfat (ADP) kopplad till glukos via en glykosidbindning. Det är ett viktigt energilager i levande celler och spelar en central roll i celld Foxal metabolism, särskilt inom processen med celldygnets cykel och cellandning (cellandningen kallas också för aerob respiration).
När celler behöver energia för att driva olika cellprocesser kan de bryta ned ADP-glukos till enkla monosackarider som glukos och frisätta energi i form av adenosintrifosfat (ATP). ATP är den primära energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, från muskelkontraktion till neurotransmission.
ADP-glukos är också känt som bruten glykogen och är den aktiva formen av glykogen, ett stort polysackarid som lagras i levern och musklerna som en snabb energikälla när celler behöver energia hastigt. När celler behöver mer energi än vad som kan tillhandahållas av den fritt floatande glukosen i blodet, kan de bryta ned lagrad glykogen till ADP-glukos och sedan bryta ned det till enkla monosackarider för att frisätta energi.
I summa är ADP-glukos en viktig energilagrare och energikälla inom levande celler, och spelar en central roll i celld Foxal metabolism och cellandning.
Isomaltulose, även känt som Isomalt, är ett disackarid som naturligt förekommer i honung. Det består av två glukosenheter som är länkade tillsammans med en α-1,6-glykosidbindning. Isomaltulose har ungefär hälften så mycket sötma som socker (sackaros), men har en liknande energivärde på cirka 4 kcal/gram. Det är långsammare att absorberas i tarmen jämfört med socker, vilket resulterar i en mer jämn blodsockernivå och minskar risken för en plötslig ökning av insulin. Isomaltulose används som en sockeralternativ i livsmedel och drycker för att minska den glykemiska belastningen och för att ge en hållbar energileverans.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
'Växt-DNA' refererar till degenetisk material som finns i alla växter. DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett komplex molekylärt substance som innehåller instructions för utveckling, funktion och reproduktion av alla levande organismers celler.
Växt-DNA består av en unik sekvens av nukleotider, som är de grundläggande byggstenarna i DNA. Dessa nukleotider kombineras för att bilda gener, som i sin tur innehåller information om hur olika proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga för växternas struktur, funktion och överlevnad.
Det är värt att notera att alla levande organismer, inklusive människor, har DNA som är mycket likt varandra på en grundläggande nivå. Det finns dock specifika skillnader i sekvensen av nukleotider som gör att varje arts DNA är unikt. Dessa skillnader kan användas för att identifiera och klassificera olika arter, inklusive växter.
Lektiner är proteiner eller glykoproteiner som förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive växter, djur och mikroorganismer. De har förmågan att binda specifikt till kolhydrater på cellytan hos andra celler. Lektinernas funktion kan variera beroende på vilket organism de kommer ifrån, men de kan exempelvis spela en roll i immunförsvaret, blodkoaguleringen och celldelningen.
I vissa fall kan lektiner också ha toxiska effekter på människor och djur. När vi ätter vissa typer av växter eller frön som innehåller höga nivåer av lektiner, kan det leda till symptom som magkramper, diarré och i värsta fall även andningssvårigheter. Därför rekommenderas det att tillaga vissa sorters frön och bönor noggrant innan de ätas, för att neutralisera lektinerna och minska risken för biverkningar.
Caulimovirus är ett släkte av virus som tillhör familjen Caulimoviridae och ordningen Ortervirales. Dessa virus är små, icke-segmenterade dubbelsträngat DNA-virus som infekterar växter. Viruspartikeln (kapsiden) har en icosahedral form med en diameter på cirka 50 nanometer. Caulimovirusets genom består av cirkulärt dubbelt strängat DNA och innehåller sex gener som kodar för olika virusproteiner, inklusive en revers transcriptas som används under replikationscykeln.
Exempel på värdväxter för Caulimovirus innefattar tobak, potatis och andra solanaceaväxter. Infektionen kan leda till olika symptom beroende på växtart och virusstam, men ofta orsakar de gallbildningar, misformade blad eller tumörer på stammarna hos värdväxterna.
Ett exempel på ett känt Caulimovirus är Cauliflower mosaic virus (CaMV), som orsakar en sjukdom hos kålrot och andra korsblommiga växter. CaMV har studerats intensivt av forskare på grund av sitt unika replikationsmönster och används också som ett modellsystem för att undersöka interaktionerna mellan virus och värdväxten.
Potexvirus är ett släkte inom familjen Alphaflexiviridae, som består av enskilda trådformade virus med en enkel, linjär, icke segmenterad RNA-sträng av positiv polaritet. Virusen i detta släkte har en flexuös, naken, icke-segmenterad RNA-sträng som är omkring 6 kbp lång. Släktet Potexvirus innehåller ett stort antal arter, bland annat potatis X-viruset (PVX) och paprikaviruset PVY, som orsakar sjukdomar hos potatis- och paprikaplanter. Virusen sprids främst mekaniskt genom direkt kontakt mellan växter eller via smittade redskap.
'Tobak' definieras inom medicinen som ett växtprodukt som innehåller nicotin och är känt för att vara beroendeframkallande. Tobak används vanligtvis genom rökning, men kan också användas oralt eller snusas. Rökning av tobak är associerad med en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Andra former av tobaksanvändning, såsom oralt bruk och snus, kan också öka risken för cancer i munhålan, strupen och urinvägar.
Nicotin i tobak är en mycket beroendeframkallande substans som påverkar hjärnan och kroppen på flera sätt. Det stimulerar sympatiska nervsystemet, ökar hjärtslaget och blodtrycket, och orsakar små pupiller. Nicotin kan också försämra blodflödet till hjärtat och andra delar av kroppen.
Tobaksrök innehåller också tusentals kemikalier, varav många är skadliga eller cancerframkallande. Bland de skadliga ämnena i tobaksrök återfinns kolmonoxid, cyanidy, kväveoxider och tungmetaller som bly och kadmium. Dessa kemikalier kan orsaka skada på lungorna, hjärtat, blodkärlen, huden och ögonen.
Sammanfattningsvis är tobak en växtprodukt som innehåller nicotin och tusentals andra skadliga kemikalier. Användning av tobak kan leda till beroende och öka risken för allvarliga hälsoproblem, inklusive cancer, hjärtsjukdomar och lungskador.
Rhizosphere är ett begrepp inom lantbruksvetenskap och mikrobiologi som refererar till den direkta omgivningen runt och i marken som påverkas av rötterna hos en växt. Detta område innehåller en högre koncentration av mikroorganismer, såsom bakterier, svampar och andra små djur, än den omgivande jorden på grund av den näringsrika miljön som skapas av rötterna.
Rhizosfären kan ha en stor inverkan på växtens tillväxt och hälsa, eftersom många av de mikroorganismer som lever där kan hjälpa till att bryta ned och frigöra näringsämnen från marken, skydda mot skadliga patogener och producera växthormoner som stimulerar tillväxten. Dessutom kan vissa växter ha en specifik associationsförbindelse med vissa mikroorganismer i rhizosfären, vilket kan förbättra deras förmåga att ta upp näringsämnen och öka deras motståndskraft mot stressfaktorer som torka och sjukdomar.
"Genom" refererar till den totala uppsättningen av gener som finns inneboende i varje cell hos en organism. Det är det genetiska materialet som består av DNA-molekyler och som innehåller all information som behövs för att utveckla och maintenira de specifika egenskaperna hos en individ och art.
I växter, såsom i andra levande organismer, är genomet uppbyggt av kromosomer som innehåller tusentals gener vardera. Växters genomer kan variera mycket i storlek, från några hundra megabaser till flera tusen megabaser. De flesta växter har en diploid genomuppsättning, vilket innebär att de har två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern.
Det finns också växter som har ett polyploid genomi, där det finns fler än två kopior av varje kromosom. Polyploidi kan uppstå genom reproduktiva fel, såsom non-disjunction under celldelning eller genom hybridisering mellan olika arter. Polyploidi är vanligt förekommande inom växtriket och kan leda till nya arter med förändrade egenskaper jämfört med sina förfäder.
Genomet i växter innehåller information om allt från grundläggande celldelning och cellväxt till mer komplexa processer som fotosyntes, sekundär metabolism och respons på abiotiska och biotiska stressorer. Genomstudier av växter har ökat vår förståelse av deras evolutionära historia, genetiska variation och användningsområden inom jordbruket och medicinen.
Glycerinsyra, även känd som glykolsyra (IUPAC-namn: hydroxyacetidsyra), är en organisk förening med formeln HOCH2CO2H. Det är den enklaste hydroxysyran och den simplaste alpha-hydroxykiselinen. Glycerinsyra är en karboxylsyra som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) och kan ses som en mellanform i metabolismen av sockerarter. Den förekommer naturligt i vissa frukter och vin.
Glycerinsyra är en vattenlöslig, svag syra med en pKa på ungefär 3,84 vid 25 °C (77 °F). Den används ofta som ett buffertämne i biologiska system och har också använts inom kosmetikaindustrin som ett fuktighetsmedel. I ren form är glycerinsyra en färglös, viskös vätska vid rumstemperatur.
I medicinsk kontext kan glycerinsyra användas för att behandla högt syrabaskontroll i blodet (azidemi) hos nyfödda och för att behandla kristalliniteradiokalkuleringar. Det är också en ingrediens i vissa läkemedel som används för att behandla mag-tarminnehåll, såsom maglaxativa.
Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.
Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.
Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Oxylipiner är signalmolekyler som bildas när cellmembranens fettsyror bryts ner av enzymer eller enzymfritt under oxidativ stress. De kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter i kroppen, och är involverade i reguleringen av bland annat blodflöde, smärta, feber och immunförsvar. Exempel på oxylipiner är prostaglandin, leukotrien och tromboxan.
Lipoxygenaser (LOX) är en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av fleromättade fettsyror, särskilt arakidonsyra, eikosapentaensyra och eikosatriensyra. Denna reaktion resulterar i bildandet av lipoxiner, hepoxiler, resolviner och leukotriener, som alla är biologiskt aktiva lipidmeddelanden som spelar en viktig roll i inflammationen och immunförsvaret. Lipoxygenaser delas in i tre huvudgrupper baserat på positionen av syreatomen de introducerar i substratet: 5-LOX, 12-LOX och 15-LOX. Dessa enzymer finns naturligt i många olika celltyper, inklusive leukocyter, endotelceller och epitelceller.
Plastider er et organell som forekommer i de fleste planter og photosyntetiserende protister. De er opbygget af to membranlager, og deres hovedfunktion er at udføre fotosyntese, dvs. at omdanne solenergi til kemisk energi ved hjælp af vand og kuldioxid. Der findes forskellige typer plastider, herunder kloroplastier, chromoplastier og leukoplastier, som har forskellige funktioner. Kloroplastier er de mest almindelige og indeholder grønt farvestof, mens chromoplastier indeholder rødt, gult eller orange farvestof og er ofte involveret i produktionen af farvestoffer i planter. Leukoplastier har ingen farvestoffer og kan være involveret i opbevaringen af stivelse eller fedtstoffer.
Cyclopentane är en organisk förening som består av en cyklisk, fematomig kolkedja med varje kolatom bundna till två väteatomer. Det kan ses som en cykloalkan, en typ av kolväte där kolatomerna är arrangerade i en sluten ring. Cyclopentane har den kemiska formeln C5H10.
Det är en färglös, flytande vätska vid rumstemperatur och har en söt doft. Cyclopentane är lösligt i de flesta organiska lösningsmedel, men mindre lösligt i vatten. Det används ofta som ett standardreferenceämne för kalorimetriska mätningar och som en råvara inom organisk syntes för att producera andra kemikalier.
Cyclopentane är inte särskilt reaktivt i sig självt, men kan undergå reaktioner som leds av dess cykliska struktur och den ringformade konformationen av kolatomerna. Exempel på sådana reaktioner inkluderar elektrofila substitutioner och additionsreaktioner till dubbelbindningarna mellan kolatomerna i ringen.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
I'm sorry for the confusion, but "apyras" doesn't seem to be a recognized medical term in any of the major medical dictionaries or databases. It is possible that there may be a spelling error or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to help you with a more accurate answer.
Saccharose, ofta kallat sackaros, är ett disacharid som består av två monosackarider, glukos och fruktos, som är kopplade till varandra via en glykosidbindning. Saccharose förekommer naturligt i många sockerrika livsmedel, såsom sockerbetor, sockerrör och flera olika frukter. När vi äter livsmedel som innehåller saccharose spjälkas det upp av vår kropp till glukos och fruktos, vilka kan användas som energikälla.
"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.
Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.
Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.
Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.
Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.
Nukleotidyltransferaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar överföringen av nukleotider från en donator till en acceptor. Denna reaktion leder till att en ny fosfatesterbindning etableras mellan nukleotiden och acceptorn, vilket kan vara ett annat nukleotid, en nukleinsyra eller en proteinmolekyl.
Nukleotidyltransferaser delas vanligen in i tre huvudgrupper baserat på den akcepterade substraten:
1. Polymeraser: katalyserar längden av nukleinsyrakedjor genom att addera nukleotider till en 3'-OH grupp på det växande polynukleotidet. Exempel på polymeraser inkluderar DNA-polymeras, RNA-polymeras och revers transkriptas.
2. Ligaser: katalyserar bildandet av en fosfatesterbindning mellan två komplementära 3'-OH och 5'-fosfatgrupper på två separata nukleotider eller polynukleotider, vilket leder till att de blir kovalent bundna.
3. Terminaltransferaser: adderar nukleotider till en 3'-OH grupp på en nukleinsyra utan någon speciell sekvenskrav. Detta kan leda till att en icke-komplementär sekvens, så kallad "tail", bildas vid slutet av den ursprungliga nukleinsyrasekvensen.
Nukleotidyltransferaser spelar därför en viktig roll i olika cellulära processer som DNA-replikation, transkription, reparation och RNA-modifiering.
Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som är en grupp av organiska föreningar som inkluderar socker, stärkelser och cellulosa, bryts ned eller syntetiseras i kroppen.
Denna process involverar flera olika enzymkomplex och metaboliska steg. När kolhydrater intas genom kosten bryts de ned till sina enklare beståndsdelar, monosackarider som glukos, under en process som kallas digestion. Glukosen absorberas sedan i blodet och transporteras till celler över hela kroppen, där den används som energikälla genom celldygnets glykolysprocess.
I motsatt riktning kan kroppen också syntetisera kolhydrater från andra energikällor, såsom fetter och proteiner, under en process som kallas glukoneogenes. Dessa kolhydrater lagras sedan i levern och musklerna som glykogen, ett polysackarid som kan konverteras tillbaka till glukos när behovet uppstår.
Störningar i kolhydratmetabolismen kan leda till olika sjukdomar, såsom diabetes och hypoglykemi.
'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.
'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.
Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.
I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.
Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.
'Kolhydrater' er ein samlebetegnelse for organiske stoffer som inneholder kullstoff, brannstoff, oxygen og hydrogen. De er en viktig kilde til energi i menneskers kosthold. Kolhydrater deles vanligvis opp i tre typer: enkeltkolhydrater (som f.eks. glukose og fruktose), dobbeltkolhydrater (som sakkarose, som er sukker) og komplekse kolhydrater (som stivelse og cellulose).
Enkelt- og dobbeltkolhydrater omdannes vanligvis raskt til einkleglukose i kroppen og brukes som brannstoff. Komplekse kolhydrater omdannes langsommere og gir en mer holdbar energileveranse.
Kolhydrater er viktige for å holde blodsukkerne på ein godt nivå, for å gi energi til musklene og hjernen, og for å støtte den gode funksjonen av tarmen.
'Fotoperiod' är ett medicinskt begrepp som refererar till den ljusperiod som djur exponeras för under en 24-timmarsperiod. Det är den tidsperiod under vilken djuret är utsatt för ljus, och den kan ha betydelse för djurets fysiologiska processer och beteende.
Fotoperioden kan påverka djurs reproduktiva cykler, sömn-vakna-cykler, ämnesomsättning och humör. Vissa djur är mycket känsliga för förändringar i fotoperioden och använder den som en indikator på årstider, vilket kan styra beteende såsom parning, hävning av päls eller flyttning.
I medicinsk kontext kan fotoperioden vara viktig att beakta när man sköter om sjuka djur, eftersom förändringar i ljusperioder kan påverka deras tillstånd och behandling.
DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.
'Disease resistance' in a medical context refers to the ability of an individual's immune system to fight off infection or disease-causing agents, such as bacteria, viruses, or parasites. This resistance can be innate, meaning it is present from birth and is a result of genetic factors, or it can be acquired, meaning it develops after exposure to a particular pathogen.
Acquired resistance can occur through the process of immunization or vaccination, where the body is exposed to a weakened or dead form of a pathogen, allowing it to mount an immune response and develop memory cells that will recognize and respond quickly if the same pathogen is encountered again in the future.
Disease resistance can also be improved through other factors such as good nutrition, regular exercise, adequate sleep, and stress management, which can all help to support a healthy immune system. However, it's important to note that even individuals with strong disease resistance can still become infected with pathogens if they are exposed to high enough levels of the organism or if the pathogen is particularly virulent.
MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.
Läkemedelsdefinitioner är mycket precisa och specificerar exakt vilket preparat som avses. Det du frågar efter, "lök", är egentligen inte en läkemedelsdefinition utan snarare en definition av ett livsmedel eller en botanisk term.
Ibland kan vissa naturläkemedel baserade på växter ha standardiserade definitioner för att garantera en viss koncentration av aktiva ämnen, men det är inte alltid fallet och ofta gäller det mer komplexa extrakt än hela växtdelar som lök.
Läkemedelsdatabaser som till exempel Martindales The Extra Pharmacopoeia eller USP - United States Pharmacopeia saknar en specifik läkemedelsdefinition för "lök".
Som botanisk term och livsmedel refererar 'lök' vanligtvis till den underjordiska lökknollen hos flera arter av släktet Allium, som exempelvis Allium cepa (vanlig lök), Allium sativum (vitlök) eller Allium schoenoprasum (schalottenlök). Dessa lökar innehåller ämnen som organosulfidkomponenser, flavonoider och essentiella oljor, vilka har potential att påverka hälsan positivt.