Somatostatinom
Glukagonom
Vipom
Tolvfingertarmstumörer
Somatostatin
Oktreotid
Somatostatinreceptorer
Somatostatinom är ett mycket ovanligt neuroendokrint tumörtillstånd som karakteriseras av överproduktion av hormonet somatostatin. Tumören utgår ifrån de diffusa neuroendokrina cellerna (DPAC) i bukspottskörteln eller annorstädes i kroppen, och kan vara både godartad (benign) eller elakartad (malign).
Symptomen på somatostatinom kan variera stort beroende på var tumören sitter och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar diabetes, gallgångsobstruktion, diarré, buksmärtor, viktminskning och förstoppning.
Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av somatostatin i blodet, kombinerat med bilddiagnostiska metoder såsom CT-scan, MRI eller gallium-68 DOTATATE PET/CT-scan. Behandlingen består ofta av kirurgisk bortoperation av tumören, eventuellt kombinerad med medicinsk behandling för att kontrollera symtomen och minska tumörväxten.
Glukagonom är ett hormon som produceras och utsöndras av alfa-celler i bukspottkörteln. Det hjälper till att reglera blodsockernivåerna i kroppen genom att stimulera nedbrytningen av glykogen (ett kolhydrat) till glukos i levern, vilket resulterar i en ökning av blodsockernivåerna. Glukagonom är viktigt när blodsockernivåerna är låga, till exempel efter en längre period utan matintag.
'Vipom' är ett medicinskt förkortat begrepp som står för "vagus nerve stimulation" (VNS), vilket är en behandlingsmetod som används vid vissa neurologiska tillstånd, såsom epilepsi och depression. VNS innebär att en liten neurostimulator placeras under huden i bröstet och kopplas till vagusnerven i halsen. Neurostimulatorn skickar elektriska impulser till vagusnerven, vilket kan hjälpa att reglera aktiviteten i hjärnan och på så sätt minska symtomen hos patienter med epilepsi eller depression.
Den exakta mekanismen bakom hur VNS fungerar är inte fullständigt klarlagd, men man tror att den kan påverka olika delar av det centrala nervsystemet och på så sätt hjälpa till att minska epileptiska anfall eller ställa emot depression. VNS behandlingen är vanligen en återstående behandlingsmetod som används när andra behandlingsalternativ har visat sig vara otillräckliga.
En tolvfingertarmstumör (duodenum carcinoid) är en ovanlig form av neuroendokr pankreastumör. Det handlar om en tumör i tolvfingertarmen, den första delen av tjocktarmen, som bildas i de neuroendokrina cellerna. Dessa celler producerar hormoner och andra signalsubstanser som kan påverka andra kroppsfunktioner.
Tolvfingertarmstumörer är ofta små och slowväxande, men kan i vissa fall metastaserat (spridit sig) till levern eller lymfkörtlarna. Symptomen på en tolvfingertarmstumör kan variera beroende på storleken och om tumören har spridit sig eller inte. Vid små tumörer kan symptomen saknas, medan större tumörer kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och blod i avföringen.
Behandlingen för tolvfingertarmstumörer innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, men om tumören har spridit sig kan även andra behandlingsmetoder behövas, till exempel medicinellt behandling med somatostatinanaloger eller kemoterapi.
Jejunala tumörer är sällsynta tumörer som utvecklas i den övre delen av tunntarmen, kallad jejunum. Det kan vara både godartade och elakartade tumörer. De flesta jejunaltumörerna är maligna (elakartade), det vill säga cancer.
Godartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis adenom, leiomyom och neuroendokrina tumörer. Dessa är oftast små och ger inga symtom tills de blir ganska stora.
Elakartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis äggstockscancer som har spridit sig till tunntarmen, neuroendokrina cancer, sarkom och lymfom. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och snabbt växande.
Symptomen på jejunaltumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det är och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar buksmärta, diarré, viktminskning, blod i avföringen och anemi. Behandlingen består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören, eventuellt kombinerat med strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
Somatostatin är ett hormon och neurotransmittor som produceras naturligt i kroppen. Det utsöndras bland annat från hypofysen, tarmarna och bukhinnan (perifera nerver). Somatostatin har en inhibiterande effekt på flera kroppsliga processer, till exempel insulin- och glukagonutsöndring i buken samt mag-tarmsystemets motorik. Det används även som läkemedel vid behandling av vissa typer av tumörer, då det kan minska eller stoppa celldelningen hos dessa tumörer.
Octreotide är ett syntetiskt peptidhormon som mimetiserar naturligt förekommande somatostatin. Det används inom medicinen för att behandla karcinoidtumörer, akromegali och vissa former av mag-tarmsjuka. Octreotide verkar genom att hämma release av hormoner som gastrin, insulin, glukagon och somatostatin. Det gör även blodkärlsvidgande effekter och kan sänka östrogenivåerna. Preparatet ges vanligen som subkutan injektion, men det finns också långverkande preparat som kan ges som intramuskulära injektioner eller som depotpreparat under huden.
Somatostatinreceptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som binder till peptidhormonet somatostatin. Det finns fem olika subtyper av somatostatinreceptorer, betecknade sst1 till sst5, och de är distribuerade i olika typer av celler i kroppen, inklusive nervceller och hormonproducerande celler.
När somatostatin binder till sina receptorer hämmar det frisättningen av andra hormoner och neuropeptider, vilket gör att de har en dämpande effekt på olika fysiologiska processer som till exempel mag-tarmfunktion, glukosmetabolism och immunförsvar.
Somatostatinreceptorer är också viktiga mål för behandling av vissa typer av cancer, eftersom vissa tumörer kan överproduceras somatostatinreceptorer. Sådana tumörer kan behandlas med läkemedel som binder till och blockerar dessa receptorer, vilket kan minska tumörens storlek och lindra symtom relaterade till överproduktion av hormoner.
"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.
Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.
Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.
Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.