Spermierörlighet, även kallat spermiokinesi, är en medicinsk term som refererar till rörelsemönstret och framåtfortschrittet hos spermier i ett seminalplasma. Det mäts vanligtvis som procentsats av progressivt rörliga spermier (PRS) och ger information om spermiers förmåga att simma mot ägget för att möjliggöra befruktning.
I en mening kan "spermiantalt" referera till antalet spermier som en man producerar eller har i ett visst samplesätt, ofta uttryckt som miljoner spermier per milliliter (ms/ml). Detta mäts vanligtvis genom en seminogram, en typ av laboratorietest som används för att undersöka mannens fertilitet. En normal spermiantalsgräns kan variera beroende på olika källor, men ofta anges den lägsta normala gränsen för antalet spermier till 15 ms/ml enligt världshälsoorganisationen (WHO).
Spermier är den biologiska maskulina könscellen, även kallad sädescell, som produceras i de manliga testiklarna. Deras främsta funktion är att befrukta ett ägg och utgör därmed en viktig del i reproduktionsprocessen hos män. Spermier består av huvud, svans och mitokondrier som ger cellen rörelseförmåga för att kunna simma fram till ägget.
Sädesvätska, eller seminal fluid, är ett komplext sekret som produceras i båda könsorganen hos mannen och består huvudsakligen av vatten, proteiner, kolhydrater, vitaminer, mineraler och små mängder av spermier.
Spermiekapacitering är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där man förbättrar spermiernas förmåga att befrukta ägg genom att behandla och minska negativa faktorer i sperma. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom att behandla infektioner eller hormonstörningar hos den manlige individen, att korrigera livsförhållanden som rökning och övervikt samt att använda sig av spermieväljande metoder under konstgjord befruktning. Syftet med spermiekapacitering är att öka chanserna för en framgångsrik befruktning och graviditet.
Ett spermiehuvud är den del av en spermie som innehåller dess genetiska information, skyddad av en hård proteinhinna känd som akrosomen, vilken hjälper till att penetrera äggcellen under befruktning.
Sädesförvaring är en metod för att bevara och skydda spermier från skada eller försämring, ofta genom att förvara dem i speciella behållare eller på lägre temperaturer i en spermbank, vilket gör det möjligt för senare användning inom reproduktionsmedicin och fertilitetsterapi.
Nedsatt eller utebliven förmåga hos en man att befrukta.
Astenozoospermi är ett medicinskt tillstånd hos mannen där spermierna har nedsatt rörlighet, vilket kan påverka fertiliteten negativt. Tillståndet definieras som när mindre än 32% av spermierna har progressiv rörlighet enligt WHO:s kriterier för seminogram. Det kan bero på olika orsaker, såsom infektioner, miljöfaktorer eller genetiska avvikelser.
I en enkel mening kan "spermiestavar" (engelska: spermatozoa) definieras som de haploida, flagellerade, mobila könscellerna hos däggdjur, inklusive människan. Deras huvudsakliga funktion är att transportera den manliga arvsanlaget till ägget under befruktning. Spermiestavar produceras i de manliga reproduktiva organen, testiklarna och bitestiklarna, genom en process som kallas spermogenes.
En semenanalyse är en laboratorieundersökning som utvärderar spermasammansättningen och kvalitet hos mannen, inklusive spermiernas rörlighet, form och koncentration. Den används vanligen för att undersöka orsaken till infertilitet eller vid bedömning av spermiekvalitet före assistad befruktning.
Den höljeförsedda, trådliknande strukturen som sitter på testikelns baksida. Den består av ett huvud (caput), kropp (corpus) och svansparti (caudus). Ett nät av kanaler från testikeln förenas till den egentliga bitestikelkanalen, som ombesörjer transport, lagring och mognande av sädesceller.
"Spermiogenese" refererer til den biologiske proces, hvor spermatider (ofølende, umodne spermaceller) undergår morfologiske ændringer for at blive modne spermatozoïder (spermaceller). Denne proces involverer kondensation af kromosomer, udskilles af cytoplasma, dannelse af en akrosom (en membranstruktur indeholdende enzymer), og formation af en flagel (et hale-lignende struktur) til at bevæge sig. Spermiogenesen er en vigtig del af spermacecelledannelse, der finder sted i testiklerne som en del af reproduktionssystemet hos manden.
Hättan som täcker spermiehuvudets kärna och främre del.
Sädesuttömning, eller ejakulation, är en reflexartad process där spermie- och prostatafluid samt sekreter från bulbourethralkörtlarna releaseas genom penis under sexuell stimulans eller med hjälp av specifika metoder som exempelvis masturbation.
Spermie-ägginteraktioner refererar till den komplexa serie av händelser där spermier och äggceller (oocyter) möts, känner igen varandra, och interagerar under befruktningen. Denna process inkluderar spermiers förmåga att penetrera ägget genom att binda till och degraderas den yttre proteinkapseln (zona pellucida), följt av fusion med äggcellens membran för att möjliggöra DNA-transfers. Spermie-ägginteraktioner är en nödvändig del av reproduktionen och är starkt reglerad av både morfologiska och biokemiska mekanismer.
Spermietransport kan definieras som den process där spermier transporteras från epididymis (en del av mannens reproduktiva system där spermier mognar) genom vas deferens, urinrör och uretra till att slutligen lämnas ut genom penis during sexual activity. Denna process är en nödvändig del av den naturliga befruktningen hos människan.
Mag-tarmkanalens rörelser.
Sammansmältningen av en sädescell och ett ägg till en zygot.
Förmågan att befrukta eller befruktas. Begreppet kan gälla såväl hanne som hona.
Förvaring av celler, vävnader, organ eller embryon i djupfrys (-70 gr C för korttidsförvaring, under -130 gr C för långtidsförvaring). För vävnadspreparat används frysförvaring eller frysfixering i syfte att bevara den befintliga formen, strukturen och kemiska sammansättningen hos materialets alla beståndsdelar. Som kylmedium används flytande kväve.
En testikel är ett parligt, ovalformigt reproduktivt organ hos manliga djur och människor, som producerar spermier och producirar och sekreterar de manliga könshormonet testosteron.
"Spermiens mellandel" refererer til den del af spermatozooids (sædcelle) hos manden, der udgøres af hovedet og midterstykket (neck). Hovedet indeholder spermatozooids DNA, mens midterstykket indeholder de strukturer, der transporterer spermatozooidens flagel (hale) under bevægelse.
En serie strukturförändringar hos spermatozoer i närheten av en äggcell i äggledaren, vilka underlättar sädescellens inträde i äggcellen.
Sekretoriska proteiner i sädesblåsorna refererar till specifika proteiner som produceras och sekreteras av de speciella cellerna i sädesblåsorna, accessoriska glanderna i mannens reproduktiva system, vilka är viktiga för att underlätta spermiers överlevnad, rörlighet och förmåga att befrukta ägg.
En metod för konstgjord befruktning, genom mikroinjicering av en enda livsduglig sädescell i ett frilagt ägg. Metoden används vanligen för att komma till rätta med lågt sädescellantal, låg rörlighet hos sädescellen, oförmåga att tränga in i ägget, eller andra tillstånd förknippade med manlig infertilitet.
La zona pellucida är en tunn, transparent och hård skiva av sugarsammansättningar som omger äggcellen (ovum) hos däggdjur, inklusive människan. Den består av ett par glykoproteiner och bildar en barriär runt ägget som skyddar det under dess utveckling och hjälper till att reglera bindningen och fusionen med spermier under befruktning. Zona pellucida är en viktig struktur i reproduktionen eftersom den bidrar till att förhindra polyspermi, ett tillstånd där mer än ett sädesceller penetrerar ägget, vilket kan leda till abnorma embryoutveckling.
En spermabank är en facilitet där man kan donera eller lagra sperma för senare användning, ofta inom fertilitetsbehandlingar som konstgjord befruktning (IVF) och insemination. Spermabanker innehåller vanligen stora mängder kryopreserverat sperma från flera olika donatorer, vilket möjliggör anonym donation och garanterar en diversifierad valmöjlighet för mottagare. Dessa faciliteter följer strikta regler och kvalitetskontroller för att säkerställa hälsan hos donatorerna och den högsta möjliga kvaliteten på det konserverade materialet.
Oligospermi är ett medicinskt tillstånd hos mannen där spermiekoncentrationen i ejakulatet är lägre än normalt, vanligen definierat som mindre än 15 miljoner spermier per milliliter. Detta kan vara ett tecken på infertilitet, men det behöver inte alltid innebära att mannen inte kan få barn. Olika faktorer som hälsovanor, miljö, ärftlighet och medicinska tillstånd kan påverka spermieproduktionen och leda till oligospermi.
Införande av sädesceller i vaginan på konstgjord väg för att åstadkomma befruktning.
Plasmaproteiner i sperma refererer til de forskellige proteiner som findes i den flydende del af sædcellerne, også kendt som seminalplasma. Disse proteiner spiller en vigtig rolle i at understøtte fertiliteten og beskyttelse af sædcellerne under deres rejse gennem kvindens reproduktive system. De kan også have potentiale som markører for mands fertilitet og reproduktiv sundhed.
"En substance eller produkt, som används för att minska risken för köldskador genom att hjälpa kroppen att behålla värme under låg temperatur."
Ett trådliknande, rörligt bihang på ytceller. Prokaryota flageller består av ett protein som kallas flagellin. På bakterier kan det finnas en enda flagell, en tofs av flageller i ena änden eller flageller över hela ytan. Hos eukaryoter utgörs flagellerna av protoplasmautskott som driver fram flagellater eller spermier. Flageller liknar cilier till strukturen, men är förhållandevis längre och mycket färre till antalet.
Spermiebildung, eller spermatogenes, är den process där mänskliga spermier produceras i de tunna rör som löper genom mannens testiklar, kallade seminervävnader. Denna komplexa process involverar celldelning och differentiering av specifika celltyper under en period av omkring 74 dagar, vilket resulterar i produktionen av fullt utvecklade spermier som är kapabla att befruкта äggceller.
Kemiska ämnen eller medel med befruktningshämmande effekt hos män. Termen används för preventivmedel för män i allmänhet eller för sådana som saknar särskild beteckning.
"Sperm motility refers to the ability of sperm to move efficiently and effectively through the female reproductive tract to reach and fertilize an egg, while a medium is a substance or solution that is used to keep sperm alive and mobile during assisted reproductive technologies (ART) such as insemination or in vitro fertilization (IVF)."
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
De hanliga fortplantningsorganen. De delas in i de yttre organen penis, scrotum (pung) och urinrör, och de inre organen testikel, bitestikel, sädesledare, sädesblåsa, ductus ejaculatorius (utförsgång), prostata och glandula bulbourethralis (Cowpers körtel).
Långbenta, snabbspringande, afrikanska kattdjur (Acinonyx jubatus) med en kroppslängd av 110-135 cm. Pälsen är gulbrun med svarta fläckar.
Idisslare tillhörande ordningen Bovidae. Många arter finns i Afrika och Sydamerika. Särskilt i Afrika är artrikedomen stor.
En sjöborre är ett marint djur med en sköldformad, mineralisk exoskelett, tillhörande klassen Echinoidea inom stammen tagghudingar (Echinodermata), som lever på botten av världshaven och primärt livnär sig på att filtrera organiska partiklar ur vattnet.
Konstgjord befruktning hos människa, där säd från kvinnans make används.
Ett något alkaliskt sekret från livmoderhalskörtlarna. Konsistensen och mängden av sekret beror på fysiologiska hormonändringar under menstruationscykeln. Det innehåller glykoproteinet mucin, aminosyr or, socker, enzymer och elektrolyter; vattenhalten uppgår till 90 %. Sekretet hindrar bakterier och sperma att nå livmodern.
Sädesblåsor, eller epididymiscystor, är cystoida utvidgningar av det tubulära systemet inne i sädesledaren (epididymis) där spermier mognar och lagras.
I en enskild medicinsk betydelse refererar 'ovum' till den hälften av den befruktade äggcellen hos däggdjur, inklusive människan, som bidrar med sinoploiden (den kvinnliga arvsanlaget) under befruktningen. Ovum är också känt som en äggcell eller en primär oocyte och är den mogna, icke befruktade cellen som produceras i äggstockarna under den kvinnliga reproduktionscykeln. När ett spermatozoon (spermie) penetrerar och befruktar ovumet bildas en zygot, vilket är den första cellen i en embryo.
En teknik för konstgjord fortplantning som innebär en direkt manipulering av äggceller och sädesceller för att åstadkomma befruktning in vitro.
En klorerad propandiolförening som visat fertilitetshämmande verkan hos män och som använts för kemisk sterilisering av gnagare.
Sexuell självtillfredsställelse.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Två högt specialiserade tuber av muskelvävnad som sträcker sig mellan livmodern och var sin äggstock. De fångar upp äggcellerna, och är den plats där könscellerna mognar och äggen befruktas.
En pungåda är ett lämsbråck som bildas när en svag plats i muskelvävnaden orsakar att fettvävnad eller tarmlösa vävnader sticker ut genom muskeln, vilket ger upphov till en knölformig utbuktning, ofta i området kring inguinal kanalen i ljumsken.
En vasectomi är en form av permanent födselkontroll för män. Under proceduren klyvs den ena eller båda spermavägarna (vas deferens) som transporterar spermier från testiklarna till urinröret, och varje ände stängs sedan av med hjälp av klippning, elektrokoagulering eller klaffar. På så sätt kan spermierna inte längre lämna kroppen under ejakulationen. Vasektomin är en effektiv metod för preventiv vård, men det bör noteras att det kan ta några månader och flera ejakulationer innan all sperma har tömts från kroppen efter operationen.
Hela förloppet för organismers förökning genom avkomma.
Testosteron är ett steroide steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, huvudsakligen i mannens testiklar och i mindre utsträckning hos kvinnor i äggstockarna och binjurarna. Det spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner som tillväxt, development, muskulatur, benstyrka, röstljud, könsligt beteende, spermieproduktion och libido hos män. Testosteronnivåerna når sin topp under puberteten och tenderar att minska med åldern.
"Kam och slör" är ett medicinskt tillstånd där det finns ökat tryck inne i ögat, vanligtvis orsakad av en ökning av vitreumvätskan eller glaskroppsvätskan, vilket leder till en förändrad form och storlek på ögat samt möjligen synnedsättning.
Povidon, även känt som Povidone eller Polyvinylpyrrolidon (PVP), är ett syntetiskt polymer som används som ett bindemedel och viskositetsökande medel i läkemedelsformuleringar. Det har också antibakteriella egenskaper när det kombineras med jod, under varumärken som Betadine, och används som desinfektionsmedel för hud och slemhinnor.
Pentoxifylline är ett kärlvidgande (vasodilaterande) läkemedel som används för att behandla perifera artärsjukdom (små blodkärls sjukdom i extremiteterna), vilket kan leda till smärta och sämre genomblödning. Det fungerar genom att påverka hur blodet flyter genom kroppen, förbättrar rödistributionen av blodflödet och minskar viskositeten hos blodet, vilket kan underlätta för blodet att flöda fritt genom kärlen. Det används också för att behandla klåda orsakad av njurfunktionsnedsättning och för att förbättra gångförmågan hos personer med intermittent klumpfot (en rörelseförlamning i vilarut position).
I en enkel medicinsk definition är "protamin" ett lågmolekylärt protein som hittas i spermatozooiderna hos fiskar och andra djur. Det används också inom klinisk praktik, framförallt inom endokrinologi, som ett läkemedel för att neutralisera insulin efter en oavsiktlig överdos eller under operationer där patienten får heparin. Protamin bildar komplex med insulin och heparin, vilket reducerar deras verkan i kroppen.
Nedfrysning, även känt som fixation eller konservering, är ett medicinskt förfarande där ett kroppsdel eller ett helt lik bevaras genom att ersätta vatten och fett i celler och vävnader med en konserveringsvätska, ofta formeldahydrat (formaldehyd). Detta hjälper till att förhindra nedbrytning och förminskar risken för smitta.
En spermiedödande medium, även känt som spermicid, är ett preparat som inaktiverar eller dödar spermier genom att förstöra deras cellmembran, vilket förhindrar fertilisation av äggcellen.
A-kinase anchor proteins (AKAPs) are a group of structurally diverse scaffolding proteins that play a crucial role in organizing and targeting signaling molecules to specific subcellular locations. They are named after their ability to bind and anchor protein kinase A (PKA), a key enzyme involved in many cellular processes, including metabolism, movement, transport, and division. By tethering PKA and other signaling proteins together, AKAPs help ensure the proper regulation of various signaling pathways within the cell, contributing to the maintenance of normal cell function and homeostasis.
En paddart tillhörande Bufonidae som lever i Sydamerika.
Cytoplasmakroppen i ett ägg som innehåller näringsförrådet för det växande embryot. Gulan är rik på polysackarider (sockerarter), lipider (fetter) och proteiner.
Störningar i den motoriska funktionen hos matstrupens övre eller nedre ringmuskel, matstrupen eller i samtliga delar. Ringmusklernas bristande förmåga att hållas spända kan leda till hinder vid sväljning av föda, uppstötning av föda eller uppstötning av magsyra i matstrupen.
Giftiga fiskar refererar till fiskarter som innehåller toxiner eller ämnen som är skadliga för levande organismer, däribland människor. Dessa toxiner kan ackumuleras i fiskkroppen under deras livscykel och orsaka allvarliga hälsoproblem om de konsumeras. Exempel på giftiga fiskar inkluderar arter av blåsfisk, kubefisk och flera arter av bottenlevande fiskar som kan lagra toxiner från encelliga alger.
Förhållandet mellan antalet graviditeter (inkl. levandefödslar, dödfödslar och missfall) och medeltalet av kvinnor i fertil ålder i en population under en given tidsperiod.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
I en enkel mening kan "kaskelot" definieras som en stor blåval som tillhör släktet *Physeter* och familjen kaskeloter (Physeteridae). Den är den största tandvalen och mest välkända arten i familjen. Kaskeloter är kända för sin långa, distinkta nos och de stora, vita könsorganen hos hanarna. De lever i djupa haven över hela världen och är kända för att dyka djupt efter bläckfiskar, deras huvudsakliga föda.
En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
"Optiska pincetter" refererar till ett teknik och verktyg inom biomedicinskt forskningsfält, där laserstrålar används för att fånga, hålla och manipulera små partiklar eller levande celler genom att utnyttja ljusets kraft på att skapa en mekanisk kraft, utan att direkt komma i kontakt med dem.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
I medicinen refererer "carica" til slægten af planter, som kendes under det videnskabelige navn *Carica papaya*. Den mest almindeligt dyrkede art inden for denne slægt er papayatræet (*Carica papaya*), hvis modne frugter er kendt som papayaer. Papayaen indeholder enzymer, vitaminer og mineraler, der gør den nyttig i behandlingen af mange sundhedsproblemer. Fx kan caricapapain, et proteolytisk enzym fundet i papayafrugten, hjælpe med at bryde ned protein og reducere inflammation. Derudover har papaya også vist potentiale som antibakteriel, antiviralt og antioxidant agent.
Ett enzym bundet till mitokondriernas inre membran som katalyserar oxideringen av kolin till betain. EC 1.1.99.1.
Salmonidae är ett medfamilj inom laxartade fiskar (Salmoniformes) som innehåller de kommersiellt viktiga arterna lax, öring och sej. Detta medfamilj består av sex familjer: Coregonidae (skäddor), Thymallidae (bäcköringar), Salmonidae (laxar och deras nära släktingar), Stenodactylidae (amerikanska bäckrötter), Hemitrematidae (asiatiska bäckrötter) och Galaxiidae (sydliga lågvattenfiskar). Salmoniderna är främst kända för sina anadroma livscykel, där de föds i sötvatten, lever större delen av sitt liv i saltvatten och återvänder sedan till sitt ursprungliga födelseområde för att leka. Dessa fiskar är viktiga matresurser över hela världen och är också populära sportfiskedjur på grund av
Lösningar som har lägre osmotiskt tryck än en referenslösning, som t ex blod, plasma eller vävnadsvätska.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Ett organofosforbaserat insektsbekämpningsmedel som hämmar acetylkolinesteras.
Anbringande av ett ämne för att minska friktionen mellan två ytor. Det kan röra sig om oljor, fetter och liknande ämnen för smörjning av medicinsk utrustning, men även om ämnen som används för att minska vävnadsfriktion, som t ex hudsalvor eller vaginala glidmedel.
"ICR (Imprinting Control Region) inbred mouse strain är en genetiskt homogen population av möss, som används inom forskning för att studera epigenetiska fenomen och onkologi."
Kemiska ämnen som ökar genomsläppligheten för specifika joner hos biologiska eller konstgjorda lipidmembran. De flesta jonoforer är förhållandevis små organiska molekyler som verkar som rörliga bärare inom membranen eller som sammansmälter till att bilda jonkanaler genom membranen. Många är antibiotika, och många verkar som frikopplande medel genom att kortsluta protongradienten över mitokondriemembran.
Ett släkte (hamster) av familjen Muridae med tre arter. De husdjursstammar som finns nu kommer från individer som hämtades från Syrien. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Prenylamine är ett läkemedel som tillhör gruppen kalciumkanalblockerare och används främst för behandling av kronisk stabilt angina pectoris (smärta i bröstet orsakad av hjärtats syrebrist). Prenylamin verkar genom att relaxera de glatta musklerna runt blodkärlen, vilket leder till en ökad blodflödesvolym och sänkt blodtryck. Detta kan hjälpa till att förbättra symtomatiken hos patienter med angina pectoris.
I medicinen kan "organstorlek" referera till det fysiska utrymmet eller volymen som ett visst organ tar upp inne i kroppen. Detta mäts ofta i centimeter (cm) för längd och bredd, och i kubikcentimeter (cm3) eller gram (g) för volym respektive vikt. Organens storlek kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive ålder, kön, genetiska faktorer och olika hälsotillstånd. I vissa fall kan avvikande organstorlekar vara ett tecken på patologi eller sjukdom.
Sexuellt beteende hos djur kan definieras som varje handling eller handlingar som innebär att två individer av samma art deltar i reproduktivt beteende, vilket resulterar i parning och fortplantning. Detta kan omfatta ett antal olika beteenden, inklusive fysiska kontakter som kuddling, flirtande, uppvaktning, stimulans av genitalier och slutligen penetration för att möjliggöra befruktning. Detta beteende kan variera mellan olika djurarter och kan ibland inkludera icke-reproduktiva sexuella aktiviteter som självsamtycke, onani och homosexualitet.
Sexuell avhållsamhet, eller anacexualitet, är ett begrepp som beskriver en person som på eget initiativ och genomgående saknar sexuell attraktion och/eller intresse för sexuellt umgänge med andra människor. Det är värt att notera att detta skiljer sig från asexualitet som en identitet, eftersom inte alla icke-sexuellt attraherade personer identifierar sig som asexuella. Sexuell avhållsamhet bör inte betraktas som en patologi eller ett medicinskt problem, utan snarare som en normativ variation i mänsklig sexualitet.
I medicinsk kontext, refererar "pung" vanligtvis till en liten, sluten ficka eller utbuktning i kroppen som innehåller vätska eller luft. Ett exempel på detta är den gallfilt som finns i levern och hjälper till att filtrera Gallan. En annan användning av termen "pung" inom medicinen är scrotum, den lösa säcken av hud som hos mannen innehåller testiklarna.
Havsruda, även känt som "Pufferfisk" på svenska, är en giftig fiskart som främst förekommer i varmare vatten, särskilt i Stilla havet och Indiska oceanen. Giftet som finns i deras lever, äggstockar och tarmlök är ett starkt neurotoxin vid namn Tetrodotoxin (TTX), som kan orsaka paralysi och till och med död hos människor om det konsumeras i stora mängder.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
DNA fragmentering refererar till den process där DNA-strängarna i cellkärnan bryts ned till mindre bitar, ofta som ett resultat av skada eller stress på cellnivå. Detta fenomen kan inträffa naturligt under processen med celldöd och cellförnyelse, men kan också orsakas av faktorer som UV-strålning, toxiska ämnen, inflammation eller vissa sjukdomar som cancer. DNA-fragmentering kan användas som en biomarkör för att undersöka cellskada och är också en kritisk teknik inom molekylärbiologi för att analysera specifika delar av DNA-molekyler.
Dyneiner är proteinkomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och intracellulär transport, särskilt i samband med att material transporteras mot cellens cilium eller flagell. De fungerar som motorproteiner och använder ATP som energikälla för att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av strukturellt protein inom cellen. Dyneiner är också involverade i celldelningens processer, där de hjälper till att separera kromosomer och dela upp celldelningen till två identiska dotterceller.
Kemiska substanser som stimulerar den sexuella lusten.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Djur som hålls i djurparker.
Sädeskanaler, även kända som vas deferens eller ductus deferens, är en par av tuber som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och seminala vesiklarna för att bilda sperma. Denna vätska transporteras sedan genom en tunnel, urethran, och ut ur kroppen under ejakulationen.
Mekaniska eller kemiska medel som förstör spermier i de manliga könsorganen och blockerar spermaalstringen.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
Flytande beståndsdelar av levande organismer.
En söt trihydroxialkohol som utgör ett mellanled i omsättningen av kolväten och fett. Den används som lösningsmedel, mjukgörare, beståndsdel i läkemedel, sötningsmedel, och vid framställning av sprängämnen. Kemisk formel är HOCH2CH(OH)CH2OH.
En grupp enzymer som är beroende av cykliskt AMP (cAMP) och som katalyserar fosforyleringen av serin- och treoninrester på proteiner. EC 2.7.10.-.
Användande av en roterande maskin för att med centrifugalkraftens hjälp separera ämnen med olika egenvikter, avlägsna vätska eller simulera gravitationskrafter. De apparater som används vid förfarande t har en kraftig motor som driver en en lång arm, i vars yttersta ände levande varelser, biologiska prov eller diverse utrustning kan slungas runt vid olika hastigheter.
Ett NAD-beroende glyceraldehyd-3-fosfatdehydrogenas som finns i eukaryoters cytosol. Det katalyserar dehydrogeneringen och fosforyleringen av glyceraldehyd-3-fosfat till 3-fosfo-D-glyceroylfosfat, som är ett viktigt steg i glykolysförloppet. EC 1.2.1.12.
"Medicinskt, betyder 'provhantering' att övervaka och kontrollera symptomen eller effekterna av en sjukdom eller tillstånd, vanligtvis genom användning av läkemedel eller terapi."
Lektin som renframställs från jordnötter (Arachis hypogaea). Det binder till svagt differentierade celler och slutdifferentierade celler, och används inom cellseparationsteknik.
N-(1-oxobutyl)-cykliskt 3',5'-(vätefosfat)-2'-butanoatguanosin. Ett derivat av cykliskt GMP. Det har större motstånd mot extracellulärt och intracellulärt fosfodiesteras än cykliskt GMP.
Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras från adenohypofysen (främre hypofysen). Follikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar produktionen av könsceller (gametogenesen) och deras stödceller, så som äggstockarnas granulosaceller och testiklarnas sertoliceller och leydigceller. FSH består av två icke-kovalentbundna underenheter, alfa och beta. Inom en art är alfaenheten vanlig i de tre hypofysglykoproteinhormonerna TSH, LH och FSH, men betaenheten är unik och utövar sin specifika biologiska verkan. Syn. FSH.
"Tuberkulose im Genitalbereich des Mannes bezeichnet eine Infektion mit dem Mycobacterium tuberculosis-Erreger in den männlichen Geschlechtsorganen, wie Hoden, Nebenhoden, Prostata oder Samenblasen, die zu Symptomen wie Schmerzen, Schwellungen und Entzündungen führen kann."
En medicinsk definition av 'Endangered Species' är "en art eller population av organismer som är hotad att utrotas i ett visst område eller globalt sett, ofta på grund av mänsklig aktivitet såsom habitatförlust, föroreningar, klimatförändringar eller överexploatering." Detta begrepp används ofta inom miljömedicin och offentlig hälsa för att betona vikten av att bevara biologisk mångfald och skydda ekosystem som underlättar mänsklig hälsa.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Proteiner som finns i mikrotubuli.
Spermatider är icke-fullt utvecklade spermatozoider, eller mognande sädesceller, som förekommer under den senare fasen av spermatogenesen i hos manliga individers testiklar. De är produkten av meiosen och differensieringen av spermatocyter I och spermatocyter II, och kommer att utvecklas ytterligare för att bli fullt utvecklade spermatozoider genom en process som kallas spermiogenes. Spermatidernas morfologi är typisk med en rund huvudcell och en mindre flagell, men de saknar den fullständiga förmågan att befrukta äggceller tills de har utvecklats till fullt utvecklade spermatozoider.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.

Spermierörlighet, även känd som spermiomotilitet, är ett mått på spermiers förmåga att simma och röra sig framåt. Det är en viktig faktor för fertilitet hos mannen eftersom spermier med normal rörlighet har större chans att nå och befrukta ett ägg.

Spermierrorligheten bedöms vanligen genom att analysera ett seminogram, en undersökning av mannens sädesvätska. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) klassificeras spermierörlighet som:

* Normal rörlighet (progressiv rörelse): Spermier som simmar framåt med en hastighet på 25 mikrometer per sekund eller snabbare.
* Långsam rörlighet (slow progression): Spermier som simmar framåt med en hastighet på mindre än 25 mikrometer per sekund, men fortfarande har en koordinerad rörelse.
* Ofördelaktig rörlighet (non-progressive movement): Spermier som rör sig, men inte framåt eller gör det så långsamt att de inte kan nå ett ägg.
* Oförändrad rörlighet: Spermier som inte rör sig alls.

En normal spermierörlighet definieras av WHO som att minst 40% av spermierna ska ha normal rörlighet och max 30% ska vara oförändrade eller ofördelaktigt rörliga.

'Spermiogram' är ett medicinskt begrepp som refererar till en undersökningsmetod där man analyserar mannens sädesvätska (semen) för att utvärdera spermiernas kvantitet, rörlighet och morfologi (form). Det görs vanligen genom att insamla en prov av mannens sperma efter masturbation eller med hjälp av ett speciellt kondom som inte innehåller spermiedödande substanser under samlag.

Den insamlade proven analyseras sedan under mikroskop för att avgöra:

1. Spermiernas koncentration (antal per milliliter): Detta mäts vanligen i miljoner per milliliter och ger en indikation på hur många spermier det finns i varje droppe sperma.
2. Spermiernas rörlighet: Rörelseförmågan hos spermierna är viktig för att de ska kunna nå och befrukta äggcellen. Spermier delas in i olika kategorier baserat på deras rörlighet, från snabbt rörliga till stillastående.
3. Spermiernas morfologi: Morfologin hos spermierna kan ge en indikation på deras fertilitet. En normal spermie har en lång, smal huvud och en lång, tunn svans. Abnormaliteter i formen kan påverka spermiernas förmåga att befrukta äggcellen.

En spermiogram används ofta som ett diagnosverktyg för mannens infertilitet och hjälper läkaren att avgöra om ytterligare behandlingar behövs, till exempel med hjälp av assistad reproduktionstekniker som in vitro-fertilisering (IVF) eller intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI).

Spermier är den hos mannen producereda reproduktiva cellen, även kallad spermatozoon. Den bildas i Hodis tubuli seminiferi genom en process som kallas spermatogenes. Spermien består av ett huvud, en midje och en svans. Huvudet innehåller arvsmassan (DNA) och är täckt av en skyddande hölje kallad akrosom. Midjan innehåller mitokondrier som ger energi till spermiernas rörelse. Svansen består av 9 + 2 mikrotubuli och är ansvarig för spermiernas rörelse genom kvinnan livmodercervix, livmodern och äggledare till ägget där befruktning kan ske.

Sädesvätska, även känd som seminal fluid eller ejakulat, är en blandning av olika sekretioner från de körtlar som ingår i det manliga reproduktionssystemet. Den primära funktionen för sädesvätskan är att transportera och skydda spermier på deras väg genom kvinnans fortplantnings tract mot äggcellen för befruktning.

Sädesvätska består av följande komponenter:

1. Spermier: De mobila mänskliga spermierna utgör ungefär 5% av ejakulatvolymen. Varje portion sädesvätska kan innehålla upp till 500 miljoner spermier, även om en normalt fungerande man producerar cirka 100-300 miljoner spermier per milliliter (ml) av sädesvätska.

2. Prostata-sekrett: Prostatasekretet utgör ungefär 20-30% av ejakulatvolymen och innehåller enzymer, vitaminer, mineraler och vissa hormoner som stödjer spermiernas överlevnad och rörlighet. Prostatasekretet ger även sädesvätskan sin typiska konsistens och färg (lätt grumlig och vitaktig till gulaktig).

3. Samenblåse-sekrett: Samenblåssekrets är den mest förekommande komponenten i sädesvätskan, med en andel på ungefär 65-75%. Det består av sockerarter (främst fruktosa), som är en energikälla för spermierna, och bicarbonatjoner, vilka hjälper till att neutralisera den sura miljön i kvinnans vagina. Samenblåssekretset ger även sädesvätskan sin lätt skummiga konsistens.

4. Bulbouretrala-körtlar-sekrett: Detta sekrett utgör den minsta komponenten i sädesvätskan, med en andel på mindre än 5%. Det innehåller proteiner och slutligen ger det sädesvätskan sin lätt genomskinliga färg.

Sammanfattningsvis är sädesvätskan ett komplext kemi- och näringsrikt medium som skyddar, transporterar och underhåller spermierna på deras väg mot äggcellen i kvinnan.

Spermiekapacitering är en process som spermier genomgår för att bli kapabla till att befruкта ett ägg. Denna process inkluderar en rad biokemiska och morfologiska ändringar i spermien, såsom att den blir mer rörlig, får en förändrad form och utsöndrar enzymer som hjälper till att penetrera ägget. Capacitering sker naturligt i kvinnans bäcken under samlag och kan också efterbildas i laboratoriemiljö för assistad reproduktion, såsom in vitro fertilisation (IVF) och intracytoplasmatisk spermieinjectering (ICSI).

Spermiehuvudet är den del av spermien som innehåller genetisk information i form av DNA. Det är den del av spermien som penetrerar äggcellen under befruktning. Spermiehuvudet är täckt av en skyddande hinna som kallas akrosom, som innehåller enzymer som hjälper till att genomtränga ägget.

Sädesförvaring är ett medicinskt begrepp som refererar till att män lagrar sperma, ofta med hjälp av kryogen konservering, för senare användning i reproduktionssyfte. Detta kan vara användbart för män som kommer att genomgå behandlingar som kan påverka deras fertilitet, såsom cancerbehandlingar, eller för par som vill skjuta upp barnandet av olika anledningar. Sperman konserveras vanligtvis i en sädesbank och kan vara lagrad under mycket låga temperaturer (-196°C) under en längre tid utan att förlora sin vitalitet eller fertilitet.

Medicinskt sett definieras "barnlöshet hos män" som oförmåga att föda barn på grund av ett problem med spermierna eller med reproduktionssystemet. Det kan bero på flera olika orsaker, till exempel:

1. Oligozoospermi: För få spermier i ejakulatet (mindre än 15 miljoner spermier per milliliter).
2. Azoospermi: Ingen spermie i ejakulatet alls.
3. Teratozoospermi: För många missformade spermier.
4. Asthenozoospermi: Lågt spermiernas rörlighet.
5. Genetiska avvikelser eller kromosomavvikelser.
6. Problem med hormonella systemet som påverkar produktionen av spermier.
7. Förvärrade infektioner i reproduktionssystemet.
8. Anatomiska avvikelser i reproduktionsorganen, såsom obstruktioner eller frånfällen.

Det är viktigt att notera att många män med barnlöshet kan behandlas med hjälp av metoder som in vitro-fertilisering (IVF), intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) eller medicinsk behandling för att korrigera hormonella oregleringar.

Astenozoospermi är en medicinsk term som betyder att spermierna har nedsatt rörlighet. Det innebär att ett eller flera typer av spermier inte kan simma normalt, vilket kan påverka fertiliteten negativt. Astenozoospermi kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner, miljöfaktorer eller genetiska avvikelser. I allvarliga fall kan det behövas assisterad reproduktion som invitrofertilisering (IVF) eller intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) för att uppnå en graviditet.

I assume you are asking for a medical definition of "spermatocytes." Spermatocytes are a type of cell that is involved in the process of sperm production, which is also known as spermatogenesis. Specifically, spermatocytes are the cells that undergo meiosis, a special type of cell division that results in the formation of four haploid cells, each containing half the number of chromosomes as the original spermatocyte. These haploid cells then develop into spermatozoa, or sperm cells, which are capable of fertilizing an egg and initiating embryonic development.

There are two types of spermatocytes: primary spermatocytes and secondary spermatocytes. Primary spermatocytes are the diploid cells that undergo the first round of meiosis, while secondary spermatocytes are the haploid cells that result from the first division and then undergo the second round of meiosis to form spermatozoa.

It's worth noting that spermatogenesis is a complex process that takes place in the seminiferous tubules of the testes, and it involves several different types of cells working together to produce mature sperm. Spermatocytes are just one important part of this process.

En semenanalyse, även känd som spermaanalys, är en typ av laboratorietest som mäter olika aspekter av mannens reproduktiva hälsa. Den inkluderar vanligtvis mätningar av:

1. Spermiekoncentration: Antalet spermier per milliliter (ml) semen.
2. Spermimobilitet: Hur väl spermierna kan röra sig och simma framåt.
3. Spermiomorfologi: Formen och storleken på spermierna.
4. Semenvolym: Hur mycket semen produceras vid ejakulationen.
5. pH-värde: Hur sur eller basiskt semenet är.
6. Fructos: En sockerart som förekommer naturligt i semen och används för att avgöra om sädesledarna fungerar korrekt.

Denna typ av tester kan användas för att undersöka orsakerna till infertilitet, för att kontrollera effekterna av behandlingar som påverkar reproduktiv hälsa och för att screena för genetiska sjukdomar.

"Bite mark" er en medicinsk terminologi som refererer til mærker eller sår som fremkaldes ved et dyr eller et menneskes bid. Biteteskel kan variere i størrelse, form og alvorlighed alt efter hvad slags dyr der har bist, hvor meget kraft det har brugt under bittet, og hvilken del av kroppen som er berørt.

I retsmedicinsk sammenhæng kan bite markers analyse være viktig for å identifisere slags dyr eller menneske som har foråsad skaden, og kan også brukes som bevis i retssaker.

Spermiogenese är den process där spermatozoides, de fullyttiga manliga könscellerna, mognar från tidigare former i sädescellerna. Denna process involverar morfologiska och funktionella förändringar av sädescellen, inklusive kondensation av dess kromatin, utveckling av en flagell (svans) för rörelse och eliminering av cytoplasma. Spermiogenesen är den sista fasen i spermieproduktionen, som kallas spermatogenes, och sker inne i de speciella tubstrukturerna i testiklarna, kallade seminiferöa tubuler.

"Akrosom" är en term inom cellbiologi och refererar till den del av en spermiecell som innehåller enzymer. Akrosomet är ett membran-klädd organell på spermiehuvudet hos däggdjur, som innehåller akrosin, ett enzym som kan bryta ner proteiner i den yttre höljet (zona pellucida) som omger äggcellen under befruktningen. När spermien närmar sig ägget aktiveras akrosomen och detsamma gör akrosin, vilket möjliggör för spermien att penetrera zona pellucida och befrukta ägget.

Sädesuttömning, även känd som ejakulation eller "komma", är en fysiologisk process där mannen utsöndrar sädesvätska från penis. Detta händer vanligtvis under sexuell stimulans och orgasm, men kan också inträffa spontant under sömnen (nocturnal emission eller "nattlig polning").

Sädesvätskan består av flera komponenter, inklusive spermier, som produceras i de bakre delarna av testiklarna, och sekret från prostata glanden och sammanflödet av Cowper, två körtlar belägna under urinblåsan. Under sexuell stimulans pumpas blod till penis, vilket orsakar en erektion, och när den slutliga nivån av excitation uppnås leds spermierna och sekretet ut från penis via uretra, en tunnel som går genom penis.

Det är värt att notera att det inte behöver finnas en direkt koppling mellan sädesuttömning och samlag; det kan också ske vid självstimulering eller i samband med drömmar om sexuella aktiviteter.

Spermie-ägginteraktioner refererar till de komplexa processer som sker när spermier och ägg, även kända som sperma och ova, möts och interagerar med varandra under befruktningen. Denna process inkluderar en serie händelser som leder till att spermien kan penetrera ägget och leda till bildandet av ett zygot, vilket är den första cellen i ett embryo.

När en spermie närmar sig ett ägg, attraheras den av äggvitan som omger ägget. Äggvitan innehåller speciella proteiner som binder till spermier och hjälper dem att navigera mot ägget. När en spermie träffar äggets yta, aktiveras ett membranfusionsevent som leder till att spermiens kärna kan släppas in i ägget.

Efter att spermien har penetrerat ägget, sker en serie av biokemiska reaktioner som förhindrar andra spermier från att penetrera samma ägg. Detta skyddar mot polyspermi, vilket är när flera spermier tränger in i samma ägg och kan leda till abnorma embryoutveckling.

I slutet av denna process har befruktningen skett och en zygot bildats, vilket är början på en ny individ. Spermie-ägginteraktioner är därför en mycket viktig del av reproduktionen hos många djur, inklusive människor.

Spermietransport är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där spermier transporteras från epididymis (en tunn, krökt rörformad struktur där spermier mognar och lagras) via vas deferens (ett rör som leder urinen från njuren och spermierna från epididymis till urinblåsan) och ejakuleringsvägen (inklusive prostata och sammanflöden) till vaginala kanalen hos en sexuellt aktiv partner. Denna process är en nödvändig del av reproduktionen, eftersom det endast är i vaginala miljön där spermierna kan befrukta ett ägg och leda till en graviditet.

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

Befruktning är en medicinsk term som refererar till processen där en spermie tränger in i och befruktar ett ägg, vilket resulterar i bildandet av ett zygot, som kan utvecklas till ett foster. Denna process sker vanligtvis i livmodern under sexuell reproduktion hos däggdjur, inklusive människan.

Fruktsamhet är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en individ, vanligtvis en kvinna, att bli gravid och föda barn. Det inkluderar både fertilitet (den fysiska förmågan att producera och befrukta äggceller respektive spermier) och fekunditet (sannolikheten för en graviditet att leda till en levande födsel). Fruktsamhet kan påverkas av många olika faktorer, inklusive ålder, hälsostatus, genetiska faktorer och miljöfaktorer.

'Frysförvaring' (frysbehandling) är ett sätt att bevara livsmedel och andra varor genom att sänka temperaturen till under fryspunkten, vanligtvis -18°C eller lägre. Detta förhindrar bakteriell tillväxt och nedbrytning av materialet. Frysförvaring kan förlänga hållbarheten av livsmedel betydligt och är en viktig metod inom livsmedelsindustrin, restauranger och hemmaköken.

Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.

I medicinsk terminologi refererer "spermiens mellandel" til den del av spermiecellen som ligger mellom hodet (akrosomet) og svansen (flagellen). Denne delen kaller man også midpiece eller mitokondrieldelen. I denne delen finnes det et stort antall mitokondrier, som leverer energien spermien trenger for å bevege seg. Mellandelen inneholder også en del av DNA-molekylet som er involvert i arvelige egenskaper.

"Acrosome reaction" är en medicinsk term som refererar till den process där spermier aktiveras och deras akrosomer – membranpåsar fyllda med enzymer på spermiehuvudet – exploderar för att möjliggöra penetration av äggcellens hårda yttre skal, kallat zonapellucida, under befruktning. Detta är en nödvändig del i fertiliteten och befruktningen hos däggdjur, inklusive människor.

Sekretoriska proteiner i sädesblåsan är proteinmolekyler som produceras och sekreteras (avsöndras) av epitelceller i sädesblåsan, en del av de manliga reproduktiva organen. Dessa proteiner har en varierad uppsättning funktioner, men deras huvudsakliga roll är att underlätta förflyttningen och överlevnaden av spermierna i det kvinnliga reproduktionssystemet. Några exempel på sekreterade proteiner från sädesblåsan inkluderar:

1. Spermatogenese-associerade proteiner: Dessa proteiner hjälper till att underhålla och stödja spermieproduktionen (spermatogenesen) i testiklarna.

2. Proteaser: Dessa enzymer bryter ned proteiner och kan hjälpa till att frigöra spermier från det komplexa proteinslangar som omger dem i ejakulatet.

3. Antioxidanter: Dessa molekyler skyddar spermierna från skadan orsakad av fria radikaler, som kan reducera deras livslängd och rörlighet.

4. Immunmodulerande proteiner: Dessa proteiner hjälper till att modulera det immuna svaret i det kvinnliga reproduktionssystemet för att förhindra en överdriven immunreaktion mot de främmande spermierna.

5. Bufferproteiner: Dessa proteiner hjälper till att upprätthålla en optimal pH-nivå i ejakulatet, vilket är viktigt för spermiers överlevnad och rörlighet.

Intracytoplasmatic Sperm Injection (ISCI) är en metod inom assistad reproduktion där en enskild spermie injiceras direkt in i ett äggs cytoplasma med hjälp av en fin glasspruta. Detta görs vanligtvis under kontrollerade laboratorieförhållanden i samband med in vitro-fertilisering (IVF).

ISCI används ofta när man vill öka chanserna att befrukta ägget hos par där manligan har problem med spermiekvalitet eller rörlighet, eftersom det eliminerar behovet av att spermierna själva kan penetrera äggets yttre skal (zona pellucida). Det kan även användas när man vill undvika överföring av genetiska defekter från den manliga partnern.

Behandlingen innebär att ägg och spermier hämtas från båda parterna, varefter en enda livskraftig spermie väljs ut och placeras in i varje ägg med hjälp av mikromanipulationsteknik. Därefter kan befruktade ägg kultiveras och omvandlas till embryon som kan överföras till livmodern för att möjliggöra en graviditet.

'Zona pellucida' är ett membran som omger ovarialceller och ägg (oocyter) hos däggdjur, inklusive människor. Det består av en speciell grupp glykoproteiner och har flera viktiga funktioner under befruktningen.

Zona pellucida skyddar ägget från mekaniska skador och bakterieinfektioner, samt hjälper till att reglera interaktionen mellan spermier och ägg vid befruktningen. Spermier måste penetrera zona pellucida för att kunna befrukta ägget, och detta process kräver en speciell reaktion som kallas akrosomreaktionen. Efter befruktningen hjälper zona pellucida också till att förhindra att flera spermier kan penetrera samma ägg.

Icke-befruktade ägg kan lagras i ovarierna under en period med hjälp av zona pellucidas skyddande egenskaper, och det kan också spela roll i att initiera embryots utveckling efter befruktning.

En spermabank (eller spermbank) är en facilitet där man kan donera och/eller lagra sädesceller (spermier). Det används ofta av personer som vill behålla sin fertilitet för framtida användning, till exempel innan de genomgår behandlingar som kan påverka deras fertilitet, såsom cancerbehandling. Det kan också användas av par där den ena partnern har problem med att producera eller transportera sädesceller.

Spermierna lagras i flaskor i stora frysboxar som hålls vid mycket låga temperaturer, ofta kring -196 grader Celsius, för att bevara deras livskraft så länge som möjligt. När de ska användas tinas de upp och placeras i en kvinnas livmoder eller i en fertiliseringsbehandling, beroende på behandlingsvalet.

Det är viktigt att notera att det finns strikta regler och kvalitetskontroller för spermabanker för att garantera säkerhet och effektivitet. Alla donatorer måste genomgå en rigorös screeningprocess för att undvika överföring av sjukdomar eller genetiska avvikelser till barn som kan födas genom användning av donerade spermier.

Oligospermi är ett medicinskt begrepp som beskriver när spermiekoncentrationen i en mannens ejakulat är lägre än normalt. Det definieras vanligtvis som mindre än 15 miljoner spermier per milliliter (ml) ejakulat. Oligospermi kan vara ett tecken på fertilitetsproblem, men det behöver inte alltid innebära att en man är infertil. Det kan bero på olika orsaker, till exempel hormonella störningar, sjukdomar, skador eller vissa livsförhållanden som rökning och stress. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk oligospermi). Behandlingen beror på orsaken till oligospermin och kan innebära hormonbehandling, operation eller assistad reproduktion som intracytoplasmatisk spermieinjecti (ICSI).

Konstgjord befruktning, även känt som assisted reproductive technology (ART), är en metod där ägg och spermier kombineras utanför en kvinna's kropp för att uppnå befruktning. Detta kan ske genom olika tekniker, till exempel in vitro fertilisation (IVF) eller intracytoplasmatic sperm injection (ICSI).

I IVF-tekniken samlas äggceller från kvinnan's äggstockar efter stimulering med hormoner. Därefter kombineras äggcellerna med spermier i ett laboratorium, och de befruktade äggen (blastocyst) placeras sedan tillbaka in i kvinnans livmoder för att fortsätta utvecklas.

I ICSI-tekniken injiceras en enskild spermie direkt in i varje äggcell med hjälp av en mikropipett, vilket kan öka chanserna för befruktning när spermiekvaliteten är låg.

Konstgjord befruktning används ofta för att behandla infertilitet eller för att förebygga genetiska sjukdomar som kan överföras från föräldrar till barn.

'Plasmaproteiner i semen' refererer til de forskellige proteiner som findes i den flydende del af sædbruskningen (semen), også kaldet sædvæskeplasmaet. Disse plasmaproteiner spiller en vigtig rolle i at understøtte og beskytte sædcellerne under deres rejse fra testiklerne gennem reproduktionssystemet til æggelederen, hvor befrugtningen finder sted.

De primære plasmaproteiner i semen inkluderer:

1. Seminogelin: Dette er et højmolekylart proteiner, som er specifikke for sædbruskningen og bidrager til semens tykkelse og viskositet. Seminogelin hjælper også med at transporterer og beskytte sædcellerne under deres rejse gennem æggelederen.
2. Albumin: Dette er et protein, som normalt findes i blodplasmaet, men det kan også findes i semen. Albumin hjælper med at transporterer og beskytte sædcellerne samt regulere vandbalance og osmotisk tryk i semen.
3. Transferrin: Dette er et protein, som binder jern og forhindrer oxidativ skade på sædcellerne. Transferrin hjælper også med at transporterer næringsstoffer til sædcellerne.
4. Zink-binding proteiner: Disse proteiner binder zink, som er et essentielt sporstof for sædcellefunktionen. De hjælper også med at regulere sædcelleudvikling og -motilitet.
5. Immunproteiner: Semen indeholder også en række immunproteiner, som beskytter mod infektioner og hjælper med at reducere risikoen for autoimmune reaktioner mod sædcellerne.

Samlet set er disse proteiner vigtige for sædcellefunktionen og kan bruges som markører for sædcellekvalitet og -mådehold.

Köldskyddsmedel, även känt som värmeisolering eller termoisolering, är ett medel som används för att minska värmeförlusten och hjälpa till att hålla en varm kroppskroppstemperatur i kyla. Det kan vara i form av kräm, spray eller klädesplagg gjorda av isolerande material som till exempel dun eller syntetfiber. Köldskyddsmedel verkar genom att fördröja värmetransfer mellan kroppen och den kalla omgivningen, vilket hjälper till att hålla kroppsvärmen inne under längre tid. Det är viktigt att använda rätt typ av köldskyddsmedel beroende på aktivitet och temperaturförhållanden för att uppnå maximal effektivitet och säkerhet.

I et medicinskt sammanhang refererar "flagell" till den smala, vitiforma strukturen som kan förekomma på bakterier och protozoer. Flagellen fungerar som ett slags "svans" som hjälper dessa mikroorganismer att röra sig och förflytta sig i sin omgivning.

Bakteriers flageller är oftast uppbyggda av ett protein kallat flagellin, och de kan vara enskilda eller förekomma i flera exemplar på samma cell. Protozoernas flageller är däremot ofta mer komplexa och kan innehålla olika strukturer som hjälper till att styra rörelsen.

Det är värt att notera att det finns andra betydelser av ordet "flagell" utanför medicinska sammanhang, såsom den lilla piska som används i kyrkor eller den del av en människas spermie som liknar en svans.

Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.

Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.

Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.

Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.

Preventivmedel, kemiska, för män refererar till medel som används för att förhindra befruktning genom att påverka spermiernas funktion eller rörlighet. De flesta av dessa preventivmedel är hormonbaserade och innefattar vanligen testosteron och/eller progestagen. Exempel på kemiska preventivmedel för män inkluderar p-piller, gel och injektionsbehandlingar. Dessa medel kräver i allmänhet ett recept från en läkare och bör användas under medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och risker.

Medicinskt kan "spermierörlighet, medel mot" översättas till "medel för att behandla spermiemobilitet". Spermiemobilitet är ett mått på hur rörliga spermier är och kategoriseras vanligtvis som:

* Normalt rörliga (progressivt framryckande): A eller B
* Lågt rörliga eller stillastående: C eller D

En låg spermiemobilitet kan vara ett tecken på infertilitet hos en man. Det finns olika medel som kan användas för att behandla denna tillstånd, beroende på orsaken till den låga spermierörligheten. Några exempel är:

* Mediciner som stärker spermierörelserna, såsom pentoxifyllin
* Hormonbehandlingar för att korrigera eventuella hormonrubbningar
* Kirurgiska ingrepp för att behandla anatomiska avvikelser eller obstruktioner i reproduktionssystemet
* Assisterade reproduktionstekniker (ART), såsom insemination, invitrofertilisering (IVF) och intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI)

Det är viktigt att konsultera en läkare eller specialist inom reproduktiv medicin för att få en korrekt diagnos och behandlingsplan.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

Medicinskt sett definieras de manliga könsorganen som de primära och sekundära karaktärsdragen hos en biologisk man. De primära könsorganen inkluderar testiklarna, som producerar spermier och den manliga könshormonen testosteron, samt den tillhörande scrotum-sakken. De sekundära könsorganen innefattar penis, prostata, blygdben och bröstkörtlarna. Dessa organ utvecklas under fostertiden under inflytande av könshormoner.

'Acinonyx' är ett släkte inom familjen kattdjur som endast omfattar en art, cheetah (*Acinonyx jubatus*). Cheetahn är känt för sin exceptionellt snabba rörelse och kan nå hastigheter upp till 60-70 miles per timme (97-113 km/tim) under en kort spurt. Detta gör dem till det snabbaste landdjuret i världen.

Cheetahn skiljer sig också från andra kattdjur genom sin skelettbyggnad och muskulatur, vilket är anpassat för att möjliggöra dess höga hastighet. Till exempel har cheetahn en mycket flexibel ryggrad som tillåter den att böja kroppen i en S-form när den accelererar, och långa, smala extremiteter som minskar viktfaktorn och ökar styrkan i skuttarna.

Cheetahn är också unikt bland kattdjuren eftersom den inte kan drar in sina klor fullständigt, utan har en liten klo på varje tå som sticker ut något även när djuret är i vila. Detta gör att cheetahn inte kan klättra lika bra som andra kattdjur.

Trots sin snabbhet och effektiva jaktteknik är cheetahn hotad av mänsklig aktivitet, framför allt habitatförlust, fragmentering och illegal jakt. Deras begränsade förmåga att para sig på grund av deras låga populationstäthet gör också dem sårbara för inavel.

I'm sorry for any inconvenience, but "Antilope" is not a medical term. Antilopes are actually a group of herbivorous African and Asian animals, related to deer and gazelles, that have hollow horns and slender legs. They are often the target of hunting and poaching, and their populations face various threats from habitat loss and fragmentation. If you have any questions about medical terminology or another topic, please let me know!

Sjöborrar är en grupp marina djur som tillhör klassen Echinoidea och fylumet stjärnrotsdjur (Echinodermata). De flesta sjöborrarna har kulaktiga skal, vanligen med en diameter på några centimeter upp till ungefär 60 cm hos de största arterna. Skalet är täckt av taggar och plattor i olika former och storlekar beroende på art.

Sjöborrarnas mun finns på undersidan av kroppen, och de har en komplex struktur för att mala födan som består av alger och små djur. De flesta sjöborrar lever på havsbotten där de rör sig långsamt med hjälp av sina välvdade fotala ben, som sitter under skalet.

Det finns också en grupp sjöborrar som kallas för taggsvanssjöborrar (Diadematoida), vilka har långa rörliga taggar och lever på djuptare vatten. När de känner sig hotade kan de resa upp sina taggar, som är försedda med giftkörtlar, som en försvarsmekanism.

Sjöborrar har ett betydande ekologiskt och kommersiellt värde, eftersom de bidrar till att hålla alger under kontroll och deras skal används bland annat inom smyckesindustin.

Den medicinska termen "konstgjord, homolog befruktning" refererar till en metod för att behandla infertilitet, där man använder sig av gameter (ägg och/eller spermier) från donatorer som är genetiskt relaterade (homologa) till den mottagande parten. Detta innebär att äggdonation kan ske mellan systrar eller att sperma används från en bror till sin syster, för att skapa ett embryo som sedan placeras in i mottagarens livmoder. Detta skiljer sig från konventionell artificiell befruktning (IVF), där ägg och spermier från samma par används för att skapa ett embryo.

Livmoderhalssekret, även kallat cervikalt sekret, är ett slimet sekret som produceras i livmoderhalsen (cervix uteri) hos kvinnor. Det består främst av vatten, salt, proteiner och slemhinnessubstanser. Livmoderhalssekretet har en skyddande funktion genom att förhindra infektioner från att nå livmodern och äggstockarna.

Under olika delar av menstruationscykeln kan sekretets konsistens och mängd variera. Under fertil perioden blir sekretet mer tunnflytande, klart och lätt att strömma, vilket underlättar spermiernas rörlighet och möjliggör befruktning. Under icke-fertil perioden blir sekretet mer trögflytande och tar sig svårare att strömma, vilket gör det svårt för spermier att nå livmodern.

Ändringar i livmoderhalssekretets kvalitet och kvantitet kan vara ett tecken på olika gynekologiska tillstånd, såsom infektioner eller hormonella störningar.

Sädesblåsor, även kända som seminalvesiklar, är en del av det manliga reproduktionssystemet. De är ett par muskulösa, behåringsbeklädda organskapsel som producerar och lagrar en del av sädesvätskan, vilket är en gulaktig, näringsrik vätska som blandas med spermierna för att bilda sädesflöde under ejakulationen. Sädesblåsornas vätska utgör ungefär 60-80% av sädesflödet och innehåller näringsämnen som fructos, vitaminer och mineraler som hjälper till att livnära och transportera spermierna på deras väg genom kvinnans reproduktionssystem.

'Ovum' är den biologiska termen för ett kvinnligt könscell, även känt som en äggcell. Det är den mogna, haploida cellen som produceras i äggstockarna (ovarierna) och kan bli befruktad av en spermie för att bilda en zygote, vilket är startpunkten för embryogenesen hos däggdjur. Ovum innehåller halva mängden kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell i kroppen och har potentialen att utvecklas till ett nytt individuellt organism om det blir befruktat och utvecklas till en fertil ägg.

'Provrörsbefruktning' eller 'in vitro-befruktning' (IVF) är en metod för konstlig befruktning där ägg och spermier blandas utanför kroppen, i ett provrör eller en petriplatta i ett laboratorium. När ägget blir befruktat och cellerna börjar dela sig, överförs det till livmodern på den väntande kvinnan, där det fortsätter att utvecklas.

Denna metod används ofta när andra former av behandling inte har varit framgångsrika, eller när det finns en speciell medicinsk anledning till att använda sig av den, som exempelvis vid problem med spermiernas rörlighet eller äggstockens funktion. Provrörsbefruktning kan också användas i kombination med tekniker som intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI), där en enskild spermie placeras direkt in i ett ägg för att öka chansen till befruktning.

Alfakloralose (Alfa-chloralose) er en sedativ og søvnemedisinsk stoff som primært brukes ved dyreforsøk. Det er ein kjemisk forbindelse mellom chloral hydrat og 2-oxalaldéhyde, og det har virkning som en glycerolestar av aldehyden og hydroxylgruppen til chloralhydratet.

Alfakloralose virker som ein centrallyt agirande deprimant av das sentrala nervøses system (CNS). Det foråkaser sakte innvirking, og det kan ta opptil en time før at det fullstendig setter inn. Alfakloralose er også blodprossessert, no som betyr at det fordeles raskt i kroppen etter at det har blitt tatt inn.

I medisinsk bruk kan alfakloralose brukes til å fremkalde søvn før kirurgiske operasjoner hos dyr, og det er også brukt i forsøk for å studere søvn-vakecyklar og andre neurofysiologiske prosesser. Alfakloralose kan også ha en virkning som muskelrelaxans, men dette er vanligvis ikke den primære anvendelsen av stoffet.

Alfakloralose bør ikke brukes hos mennesker på grunn av risikoen for allvarlige bivirkninger og interaksjoner med andre medisiner. Det er også viktig å nevne at alfakloralose er ein kontrollerert stoff i mange land, inkludert Norge, og det kan kun brukes av autorisert personell for å foreta dyreforsøk under godkjente vilkår.

Masturbering är enligt Merriam-Webster Medical Definition: "the sexual stimulation of one's own genital organs, usually to the point of orgasm." Det är en naturlig och hälsosam form av sexuell uttryck för de flesta människor.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Fallopian tubes, på svenska även kända som eileiter, är en del av det kvinnliga reproduktionssystemet. De två fallopiska tuberna sträcker sig från äggstockarna och mynnar ut i livmoderns (matris) slemhinna. Deras främsta funktion är att transportera den befruktade ägcellen, det vill säga befruktat ägg, till livmodern där den kan utvecklas till ett foster. Fallopian tuberna innehåller cilier och muskulatur som hjälper till att transportera ägcellen genom rörelser och luftströmmer.

'Pungåderbråck' (i medicinska sammanhang även känt som 'Hernia inguinalis') är ett tillstånd där en del av bukinnehållet, ofta tarm eller fettvävnad, tränger ut genom en svag muskel eller bindväv i området kring ljumsken, vanligtvis genom en naturlig öppning som kallas 'pungådern' (canalis inguinalis). Detta sker oftast på grund av att trycket inne i bukhålan blir för högt, till exempel vid hosta, lift eller tunga lyft.

Det finns två typer av pungåderbråck: direkt och indirekt. Vid en direkt pungåderbråck tränger bukinnehållet ut genom en svag muskel i området nära överkanten av ljumskbenet, medan vid en indirekt pungåderbråck tränger bukinnehållet ut genom den naturliga öppningen i pungådern. Indirekt pungåderbråck är vanligare och kan ibland vara kongenitala, det vill säga man föds med dem.

Pungåderbråck behöver inte vara smärtsamma, men de kan bli större över tiden och orsaka obehag eller besvär. I vissa fall kan de också leda till komplikationer som stranguleringsbråck, där bukinnehållet fastnar i bråcköppningen och blodförsörjningen avgår, vilket kräver akut medicinsk behandling.

En vasektomi är en form av permanent födelsekontroll för män. Under proceduren klyvs den ena eller båda spermiernas transportbanor, vanligen kallade vas deferens, varav de flesta spermierna stoppas från att lämna kroppen. Detta gör att det blir mycket osannolikt att kunna få någon framtida graviditet efter operationen. Vasektomi är en relativt enkel och säker procedur som vanligtvis utförs under lokalbedövning i ett kirurgiskt centrum eller läkarmottagning. Det bör noteras att även om vasektomi är en mycket effektiv metod för preventiv vård, är det inte omedelbart och kan kräva ytterligare metoder som till exempel skydd under samlag under några månader efter operationen för att avlägsna alla kvarvarande spermier.

'Fortplantning' refererer til den biologiske proces hvor et individ producerer og overfører sine genetiske materialer til næste generation gennem formering og fødsel. Dette omfatter typisk produktionen af kønsceller (sædkvalmer eller æg), parring, befrugtning og udvikling af embryoet indtil fødslen. Fortplantningen kan ske på forskellige måder alt efter artsen, inklusive seksuelt og aseksuelt.

Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.

'Kam och slör' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där det finns en ökning av den proteinrika vätskan (kam) och ökat tryck i ögat (slör). Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på ögat, såsom glaukom. Symptomen på kam och slör kan inkludera smärta, rödhet, ökad tårbildning, synförändringar som haloeffekter runt ljuskällor och i allvarliga fall kan det leda till permanent synskada om det inte behandlas. Behandlingen kan bestå av mediciner, laserbehandling eller kirurgi beroende på orsaken och svårhetsgraden av tillståndet.

Povidon, också känt som Povidone eller Polyvidon, är ett polymeriskt material som består av vinylpyrrolidon-monomerer. Det används ofta som en binderi- och relaterad tillämpning inom farmaceutisk industri för att kontrollera frigivningen av läkemedel i kroppen.

I medicinskt hänseende, är den mest vanliga formen av Povidon Povidon-Jod (PVP-I), som är en blandning av Povidon och jod. Denna kombination skapar en antiseptisk lösning som används för att desinficera hud och sårytor för att förebygga infektioner. Det är vanligtvis tillgängligt under handelsnamnet Betadine och har visat sig vara effektivt mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive bakterier, svampar och vissa virus.

Pentoxifylline är ett kärlvidgande (vasodilaterande) läkemedel som används för att behandla perifera artärsjukdom (små blodkärls sjukdom i extremiteterna). Det fungerar genom att öka blodets flytbarhet och minskar blodets stickfasthet, vilket kan förbättra genomsättningen av syre till musklerna.

Pentoxifylline är också ibland använt off-label för att behandla intermittent klumpfot (på och avsvällning i benen) orsakad av kronisk venös insufficiens, samt för att förbättra gångförmågan hos patienter med skleroserande demyelinisering.

Det bör noteras att Pentoxifylline kan ha vissa biverkningar, såsom illamående, kräkningar, magsmärtor, huvudvärk och yrsel. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som lungblödning eller leverfunktionsstörningar. Det är viktigt att använda läkemedlet enligt receptet och under läkares övervakning för att minimera risken för biverkningar.

Protamin är ett lågmolekylärt protein som utvinns från spermatozooiderna hos lax, öring och andra fiskar. Det används inom medicinen som ett starkt basiskt ämne för att neutralisera svaga syra-lösningar eller heparin, ett blodförtunnande medel.

När protamin blandas med heparin bildar de en komplex som sedan långsamt sönderfaller och ger ifrån sig heparinet tillbaka i kroppen. Detta gör att protamin ofta används efter operationer där heparin har använts för att förhindra blodproppar.

Det är viktigt att notera att överdosering av protamin kan leda till allvarliga biverkningar, inklusive lägre blodtryck och andningssvårigheter. Därför ska protamin administreras med försiktighet och under noggrann observation.

"Nedfrysning" er en proces where ein død kropp bevarast ved bruk av kjemisker løsningar, ofte basert på formeldahydd (formaldehyd) eller andre konserveringsmidler. Dette gjør at kroppen forblir tilseende uendret i en lang tid etter døden, som kan være nyttig i medisinske sammenhenger slik som undervisning, forsking eller autopsi. Nedfrysning reduserer også risikoen for bakterielle og svampeinfeksjoner som kunnn gå til grunne for dekomposisjon av kroppen.

En spermiedödande medel, även känt som spermicid, är ett medel som dödar spermier och används främst som preventivmedel för att förebygga befruktning under sexuell aktivitet. Spermiedödande medel finns i olika former, till exempel gel, skum, mjukgjord skiva eller kräm. De innehåller ofta substanser som spermiekillen nonoxynol-9 eller naturliga ämnen som citronsyra eller askorbinsyra. Dessa substanser förstör spermiernas skyddande membran och gör att de inte kan simma eller penetrera ett ägg. Spermiedödande medel används vanligen tillsammans med en baryer, till exempel en kondom, för att öka deras effektivitet som preventivmedel.

A-kinase anchor proteins (AKAPs) are a group of structurally diverse proteins that play a role in regulating cellular signaling by serving as scaffolds for the organization of signaling complexes. AKAPs have a specific binding site for protein kinase A (PKA), a key enzyme involved in many cellular processes, and help to localize PKA to specific subcellular compartments where it can phosphorylate and regulate its target proteins.

The term "A-kinase" refers to PKA, and "ankar" refers to the anchoring protein that binds to PKA. The AKAPs are named for their ability to anchor PKA in specific locations within the cell, allowing for precise regulation of signaling pathways.

In addition to binding to PKA, many AKAPs also interact with other signaling proteins, such as protein phosphatases, ion channels, and G-protein coupled receptors, forming large signaling complexes that allow for the integration and coordination of multiple signaling pathways.

Defects in AKAP function have been implicated in a variety of diseases, including cancer, cardiovascular disease, and neurological disorders. Therefore, understanding the structure and function of AKAPs is an important area of research with potential therapeutic implications.

'Bufo arenarum' er en art av padder i familien sköldpaddstuvor (Bufonidae). Den kallas också vanligen för argentinsk toad eller sandtoad. Denna art härstammar från södra Sydamerika, specifikt från Argentina och Uruguay.

'Bufo arenarum'-individerna är stora, robusta padder med en kroppslängd på upp till 20 cm. De har en grönaktig eller brunaktig färg på ryggen, ofta med mörkare fläckar eller strimmor. Buken är vitaktig eller gulaktig. Paddan har en tjock hud med utskott och vårtor, som innehåller giftkörtlar.

Dessa padder lever i olika habitat, från gräsmarker till halvöknar, men de föredrar fuktiga områden nära vattenkällor, såsom sjöar och floder. De är aktiva på natten och livnär sig av insekter, spindlar och andra små ryggradslösa djur.

Det är viktigt att notera att 'Bufo arenarum'-arter producerar ett starkt neurotoxiskt gift som kan vara farligt för människor och husdjur om de kommer i kontakt med det eller sväljer det. Om du möter en sådan art rekommenderas det att undvika direktkontakt och söka medicinsk hjälp om någon har blivit exponerad för giftet.

Egg yolk is the nutrient-rich, inner portion of an egg. In medical terms, it is known as "vitellus" and is one of the two main parts of an egg, along with the egg white or "albumen." The egg yolk contains various essential nutrients such as proteins, fats, vitamins (A, D, E, K, B6, B12), minerals (calcium, iron, zinc, phosphorus), and antioxidants like lutein and zeaxanthin. It is also a significant source of cholesterol and dietary fat. The egg yolk plays a crucial role in the development of an embryo, providing essential building blocks for growth and nourishment.

Esofageal motility disorders refer to a group of conditions that affect the movement and function of the esophagus, which is the muscular tube that connects the throat to the stomach. These disorders can cause symptoms such as difficulty swallowing (dysphagia), chest pain, heartburn, and regurgitation.

There are several types of esophageal motility disorders, including:

1. Achalasia: This is a rare disorder that affects the lower esophageal sphincter (LES), which is the muscle that controls the opening between the esophagus and stomach. In achalasia, the LES fails to relax properly, making it difficult for food and liquids to pass through to the stomach.
2. Diffuse esophageal spasm: This disorder causes abnormal contractions of the esophageal muscles, which can make swallowing difficult or painful.
3. Nutcracker esophagus: This is a condition in which the esophageal muscles contract too forcefully, causing discomfort or pain during swallowing.
4. Hypertensive lower esophageal sphincter: In this disorder, the LES is abnormally tight, making it difficult for food and liquids to pass through to the stomach.
5. Ineffective esophageal motility: This condition is characterized by weak or discoordinated contractions of the esophageal muscles, which can lead to difficulty swallowing and regurgitation.

The causes of esophageal motility disorders are not fully understood, but they may be related to nerve or muscle dysfunction, autoimmune disorders, or other medical conditions. Treatment options depend on the specific type and severity of the disorder, and may include medications, surgery, or lifestyle changes.

'Giftiga fiskar' refererar till fiskarter som innehåller naturligt förekommande toxiner eller giftiga ämnen, vilka kan vara farliga för människor och andra djur som konsumerar dem. Det finns olika typer av giftiga fiskar, bland annat:

1. Blåsfiskar (Pufferfiskar): De flesta arter innehåller ett potentt nervgift som kallas tetrodotoxin (TTX). TTX är en stark neurotoxin som blockerar natriumkanaler i nerver och muskler, vilket kan leda till andnings- och hjärtsvikt samt till och med döden.
2. Kubanfiskar (Ciguaterafiskar): Dessa fiskar lever nära korallrev och kan akkumulera ett giftigt ämne som kallas ciguatoxin från encelliga alger. Ciguatoxin kan orsaka neurologiska symtom, kräkningar, diarré och i värsta fall döden.
3. Stenfiskar (Stonefish): De giftigaste stingarna kommer från den indo-pacifiska stenfisken, som innehåller en mycket potent neurotoxin som kallas stonustoxin. Detta ämne kan orsaka andnings- och hjärtsvikt samt svår smärta, svullnad och nekros vid sticket.
4. Flera andra fiskar, inklusive vissa arter av barracuda, flounder (plattfiskar) och makrillguramier kan också vara giftiga på grund av att de har akkumulerat toxiner från sina föda.

Det är viktigt att notera att giftiga fiskar inte alltid är farliga att handskas med eller röra vid, men det kan vara farligt att konsumera dem. Om man misstänker att man har ätit en giftig fisk bör man söka omedelbar medicinsk hjälp.

'Graviditetstal' eller 'graviditetstid' är ett begrepp inom medicin som används för att ange antalet veckor sedan den sista menstruationen (LMP) hos en gravid kvinna. Detta används ofta som en standardmåttenhet för att följa utvecklingen hos fostret och schemalägga rutinmässiga undersökningar under graviditeten.

Graviditetstalet är vanligen ett helt tal som representerar antalet kompletta veckor plus ett extra dagar (från 0 till 6) för att uppnå nästa fulla vecka. Således, om en kvinna är i sin sjunde vecka och två dagar av graviditeten, kommer hennes graviditetstal vara 7 + 2 = 9.

Det är värt att notera att det kan finnas små skillnader mellan olika länder och kulturer när det gäller hur graviditetstal räknas, men den vanligaste metoden är att räkna från den sista menstruationen.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

I'm sorry for any confusion, but "Kaskelot" is ikke en gyldig medisinsk term. The term "Kaskelot" refererer til en type hval, også kendt som den store potvale ("Great Sperm Whale"). Den er den næststørste art af hvaler og er kendt for sin store, spiselignende tand.

Jeg antar at du søger efter en medisk term. Hvis det er tilfældet, kan jeg prøve at hjælpe dig med at finde den rette information. Kan du please provide more context or clarify what you are looking for?

En oocyte, även känd som en äggcell, är en stor, ofullständigt utvecklad cell hos en kvinna som kan utvecklas till ett ägg under den ovulatoriska cykeln. Oocyten bildas i äggstockarna (ovarier) och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 23 unika kromosomer, medan de flesta andra celler i kroppen har 46 kromosomer fördelade på två uppsättningar. När en mannens spermie befruktar oocyten bildas en zygot, som kan utvecklas till ett embryo och sedan till ett foster under graviditeten.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.

"Optiska pincetter" är ett samlingsbegrepp för tekniker som använder laserljus för att fånga, hålla och röra små partiklar, vanligtvis biologiska celler eller nanopartiklar. Den mest vanliga typen av optiska pincetter använder sig av två parallella laserstrålar som skapar en potentialbrunn i det fokuserade området där de korsar varandra. När en partikel befinner sig inom denna potentialbrunn blir den attraherad till det ställe där strålarna korsas och hålls fast mellan dem, som i en pincett. Genom att justera intensiteten och positionen på laserstrålarna kan man röra på partikeln på ett kontrollerat sätt. Optiska pincetter används inom biomedicinsk forskning för att studera cellers beteende och interaktioner på en individuell nivå, samt inom nanoteknik för att manipulera och positionera små objekt.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

'Carica' är inget medicinskt begrepp eller diagnos som används inom den medicinska terminologin. Det kan vara ett vetenskapligt släktnamn inom botaniken, där Carica är ett släkte av växter i familjen Caricaceae, och innehåller bland annat arten papaya (*Carica papaya*).

Coline dehydrogenase är ett enzym som katalyserar en kemisk reaktion där kolin konverteras till betain och NAD+ konverteras till NADH. Detta enzym finns naturligt i levern hos djur och har en viktig roll i metabolismen av aminosyror, speciellt metionin. Colindehydrogenas kan också användas som ett laboratoriemärke för att diagnostisera leverfunktionsstörningar.

'Salmonidae' är ett latinskt namn på en familj av strömmingslika fiskar, som innefattar laxar, öringar, harrar och deras närmaste släktingar. Dessa fiskarter är kända för sin anpassningsförmåga till olika miljöer och livscykel som omfattar både s freshwater- och saltvattenhabitat. De flesta arterna inom Salmonidae är värdefulla matfiskar och sportfiskearter över hela världen.

"Hypotonic solutions" är inom medicinen en term som refererar till lösningar med en lägre osmolalitet än plasma. Detta betyder att när sådana lösningar ges intravenöst, vatten kommer att diffundera från blodbanan och in i cellerna för att utjämna osmotiska gradienten.

Ett exempel på en hypoton lösning är en 0,45%-ig natriumkloridlösning (0,45% NaCl), som har en lägre osmolalitet än plasma och kan användas för att behandla övervätsningssyndrom eller när det behövs minska den totala kroppsvätskevolymen.

Det är viktigt att vara försiktig med användning av hypotona lösningar, eftersom de kan leda till onormalt låga saltnivåer i blodet (hyponatriemi) och cellödem, särskilt om de ges i för höga doser eller under lång tid.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Diklorvos, även känt som DDVP (dimetylvinilis dichlorvos), är en organofosfat ester som används som insektgift och akaricide (mot spindeldjur). Det är en stark kirande vätska med en svagt söt doft.

I medicinsk kontext kan Diklorvos användas som en läkemedel mot olika parasitiska insekter och spindlar, men på grund av dess toxicitet är det inte vanligt förekommande i den medicinska vården. Det bör hanteras med försiktighet på grund av sin potential att orsaka skada hos människor och djur vid exponering.

Medicinskt talat refererar ‘smörjning’ till ett medicineringssätt där ett medel, ofta i form av en salva eller olja, appliceras utanpå huden eller på slemhinnor för att lindra smärta, reducera irritation eller som läkemedel. Smörjningen kan också användas för att underlätta rörelseomfattningar i lederna.

Det är viktigt att notera att smörjningsmedlen inte ska förtäras eller komma i kontakt med sår eller öppna sårställen, eftersom de inte är avsedda för detta ändamål och kan orsaka skada.

ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.

En jonofor är ett molekyllärt transportprotein eller en kanal i celldelningen som transporterar joner, såsom natrium (Na+), kalium (K+), kalcium (Ca2+) och klorid (Cl-), genom cellmembranet. Jonoforer kan vara specifika för en viss jontyp eller kunna transportera flera olika joner. De kan vara passiva, vilket betyder att de endast tillåter diffusion av joner nedför ett koncentrationsgradient, eller aktiva, vilket betyder att de använder energi för att transportera joner uppåt mot ett koncentrationsgradient. Jonoforer är viktiga för cellers homeostas och signalering.

"Mesocricetus" er en slags gnagere som inkluderer hamstere som er vanlige i laboratoriemiljø. Den mest kjente arten i denne gruppen er syriske hamsteren ("Mesocricetus auratus"), også kalt gyldne hamsteren, som ofte holdes som selskapsselvstendig kjærlighetdyr. Disse hamstene er kjente for deres store kindposer og aktive nocturnal livsstil. De blir vanligvis omkring 2-3 år gamle i fangenskap.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

Prenylamin är ett läkemedel som används för att behandla kronisk stabilt angina pectoris (ångestbröst) och vissa typer av arrhythmier (hjärtrytmrubbningar). Det fungerar genom att påverka jonkanaler i hjärtat, vilket kan hjälpa att stabilisera hjärtrytmen. Prenylamin är en klass Ic antiarrhythmisk läkemedel och blockerar specifikt natriumjonkanaler i hjärtmuskulaturen. Det bör endast användas under kontroll av en läkare på grund av sitt potentialbegränsade biverkningsprofil, inklusive antikolinerga och centralnervösa effekter.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

Sexuellt beteende hos djur definieras som beteenden som direkt eller indirekt leder till parning och reproduktion. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, beroende på art och individ, såsom flirtande, uppvaktningsbeteende, parningslekar, kopulation och andra former av intim kontakt. Många djurarter har också specifika ritualer eller beteenden som är associerade med parningstiden, till exempel revirdränande hos älgar eller hästbockarnas strider om honorna.

Det är värt att notera att sexuellt beteende hos djur kan också inkludera icke-reproduktiva handlingar, såsom homosexualitet och självupplevelse. Dessa former av beteende har observerats hos en rad olika djurarter och kan ha en rad olika funktioner och syften, till exempel att stärka sociala band eller reducera stress.

Sexuell avhållsamhet, även känt som sexuell återhållsamhet, är en medicinsk diagnos som beskriver en person som upplever oförmåga att kontrollera eller motstå starka, återkommande sexuella fantasier, drifter eller beteenden över en betydande period av tid, vilket orsakar kliniskt signifikanta problem i deras sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden av livet. Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), publicerad av Amerikanska psychiatriska föreningen, måste dessa sexuella fantasier, drifter eller beteenden vara så intensiva och/eller tidskrävande att de orsakar kraftig distress eller funktionsnedsättning.

Det är värt att notera att det finns en subtil men viktig skillnad mellan sexuell avhållsamhet och compulsiv sexuellt beteende, även känt som sexmissbruk. Medan båda kan involvera upprepade, oförmåga att kontrollera starka sexuella impulser eller handlingar, skiljer de sig åt i orsaken till beteendet och den relaterade nivån av lidande. I allmänhet anses compulsivt sexuellt beteende vara mer driven av en behov att lindra ångest eller annan negativ emotionell tillstånd, medan sexuell avhållsamhet ofta är driven av en rädsla för sociala konsekvenser eller moraliska skuldkänslor.

'Pung' er ikke en medisinsk term som jeg kjenner til. Jeg antar at du menger å spørre om den anatomiske strukturen scrotum på engelsk.

Scrotum: Det er en muskuløs, fleksibel og hudet sak som hos mannlige individer holder og beskytter de to testiklerne, samt de tilknyttede strukturene, herunder bindevæv, blodkar, nerver og slimhinder. Scrotum har en unik evne til å regulere sin temperatur for å sørge for at testiklernes temperatur holder seg på et lavere niveau enn kroppstemperaturen, noe som er nødvendig for produksjon av normale spermceller.

"Havsruda" (latin: *Larus marinus*) är en stor och kraftig måsfågel som förekommer i norra Atlanten. Den har en mörkgrå rygg, vit buk och svart hätta med en gul fläck baktill. Näbben är gul med ett rött streck nära spetsen. Havsruda är en social fågel som ofta ses i stora flockar, särskilt under flyttningstider. Den lever främst av fisk och blötdjur som den fångar genom att planka över vattenytan eller stjäla byten från andra fåglar. Havsrudan är en stark flygare och kan flyga långa sträckor under sin årliga migration mellan sina häckningsplatser i norra Kanada och Grönland till sina vinterkvarter längre söderut.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

DNA fragmentation refererar till den skada eller nedbrytning som kan ske i DNA-strängarna. Detta är en normal och viktig process vid celldelning, där DNA fördelas mellan dottercellerna. Men om DNA-fragmenteringen är onormalt hög eller inträffar spontant, kan det leda till skador på cellens integritet och förekomsten av fragmenterat DNA används som en indikator på celldöd, apoptos eller nekros.

I medicinskt sammanhang kan onormalt hög DNA-fragmentering vara associerad med olika sjukdomstillstånd såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och åldersrelaterade skador.

Dyneiner är en typ av motorprotein som spelar en viktig roll inom cellernas transport- och rörelsesystem. De är involverade i diverse cellulära processer såsom organelltransport, ciliers och flagellers rörelse samt delning av cellkärnan under celldelning.

Dyneiner är en multiproteinkomplex bestående av flera olika subenheter som interagerar med varandra för att kunna producera mekanisk energi i form av rörelse. Den huvudsakliga funktionen hos dyneiner är att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av cytoskelettprotein, genom att hydrolysera ATP (adenosintrifosfat).

Dyneiner delas ofta in i två huvudkategorier: cytoplasmatiska dyneiner och axonemala dyneiner. Cytoplasmatiska dyneiner transporterar frakt i båda riktningarna längs med mikrotubuli, medan axonemala dyneiner är involverade i ciliers och flagellers rörelse genom att orsaka en slags vridande rörelse av de inre mikrotubuliholmarna.

Dysfunktioner i dyneinerna kan leda till olika sjukdomar, såsom primär ciliär dyskinesi (PCD), som kännetecknas av störd ciliers rörelse och kan orsaka andningssvårigheter, hörselnedsättning och infertilitet.

Afrodisiakum är ett ämne eller medel som sägs stimulera sexuell lust eller förmåga. Termen kommer från namnet på den grekiska gudinnan Afrodite, som var känd för sin skönhet och kärlek.

Det finns inga vetenskapligt belagda bevis för att några naturliga substanser har en direkt påverkan på sexuell lust eller förmåga. Vissa ämnen kan dock ha en viss effekt på kroppens fysiologi som kan indirekt påverka sexuell respons, men det finns inga garantier för att de kommer att fungera som afrodisiaka. Exempel på sådana ämnen inkluderar johannesbrödsfrön, som innehåller en substans som kan öka dopaminnivåerna i hjärnan, och chilipeppar, som kan öka blodflödet till genitalierna.

Det är viktigt att notera att användning av afrodisiaka inte ersätter rådgivning eller behandling av en läkare för sexuella problem. Om du har frågor om ditt sexliv rekommenderar vi att du kontaktar din läkare eller en certifierad sexolog.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

"Animals in a zoo," from a medical perspective, typically refer to a collection of various species of animals that are kept and displayed in a dedicated facility for educational, conservation, or research purposes. These animals may come from different parts of the world and represent diverse ecosystems and habitats. They are usually housed in enclosures designed to mimic their natural environments as closely as possible.

Zoo veterinarians play an essential role in providing medical care to these animals, ensuring their health, welfare, and well-being. Regular check-ups, preventive healthcare measures, such as vaccinations and parasite control, and treatment of illnesses or injuries are all part of the medical management of zoo animals.

Moreover, many zoos contribute significantly to wildlife conservation efforts through captive breeding programs for endangered species, rehabilitation and release initiatives, and research collaborations with universities and other institutions. In this context, 'animals in a zoo' can also refer to the valuable resources that help preserve biodiversity and promote understanding of the natural world.

Sädeskanaler, även kända som deferenskanaler eller vas deferens, är en del av det maskulina reproduktionssystemet hos däggdjur. De är ett par muskulösa rör som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och bulbourethrala körteln för att bilda ejakulat.

Sädeskanalerna är omgivna av glatt muskulatur, vilket hjälper till att transportera spermierna genom peristaltiska kontraktioner under sexuell stimulans. När mannen når orgasm och utsöndrar ejakulat, rör sig spermierna från urinblåsan genom urinvägen och uretran för att sedan lämna kroppen via penis.

Medicinskt kan "spermiebildning, medel mot" översättas till "spermatogenesis inhibitor". Spermatogenes är den process där spermier bildas i mannens testiklar. Det sker genom en serie komplexa steg som inkluderar celldelning och differentiering av cellerna i de inre delarna av testikeln, i strukturer som kallas halvkulor.

En spermatogenesis inhibitor är ett ämne eller en substans som kan hämma eller förhindra denna process. Det finns olika typer av medel som kan användas som spermatogenesis inhibitorer, inklusive läkemedel, kemiska ämnen och naturliga produkter. De kan användas i olika sammanhang, till exempel för att behandla sjukdomar eller störningar i spermieproduktionen, för preventiv medel eller för forskningsändamål.

Det är värt att notera att användning av spermatogenesis inhibitorer kan ha biverkningar och ska endast ske under medicinsk övervakning och rekommendation.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

'Kroppsvätskor' (i medicinsk kontext) refererar till de vätskor som har en biologisk funktion i människokroppen. Detta inkluderar:

1. Blod: En vätska som cirkulerar i kroppsvaskulära systemet och transporterar syre, näringsämnen, hormoner och andra substanser till och från cellerna.

2. Lymfa: En färg- och näringsfattig vätska som produceras av lymfkörtlarna och cirkulerar genom ett separat system av lymfkärl, hjälper till att transportera vit blodceller och avlägsnar vävnadsvätskor som läcker ut från kapillärerna.

3. Interstitialvätska: Den vätska som finns i det interstitiella utrymmet mellan cellerna och de kapillärer som förser dem med näring och syre.

4. Synfluid: En klar, vattenliknande vätska som produceras av kroppen och fyller kamrarna i ögat, hjälper till att ge ögat dess form och skyddar det från skada.

5. Cerebrospinalvätska (CSF): En klar, lättflytande vätska som produceras i ventrikelsystemet i hjärnan och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, skyddar dem från skador och hjälper till att reglera trycket inuti hjärnskålen.

6. Slem: En närings- och vattenrika vätska som produceras av slemhinnor i kroppen, hjälper till att fukta, skydda och transportera smuts och skräp bort från luftvägarna, matstrupen och andra kanaler.

7. Urin: En gulaktig vätska som produceras av njurarna och innehåller avfall och överflödigt vatten, elimineras sedan via urinvägarna.

Glycerol, också känt som glycerin, är en organisk förening med formeln C3H5(OH)3. Det är en tjock, söt, klar, odorlös vätska som är starkt hygroskopisk och nästan helt olöslig i etanol men lättlöslig i vatten och aketon.

I medicinsk kontext används glycerol ofta som ett sönderfallsskyddande medel, speciellt för nervsystemet, hjärnan och ögonen under operationer eller skador. Det kan också användas som en laxermedel på grund av dess förmåga att dra vatten till sig i tarmarna och stimulera defekationen. Glycerol är också en del av flera hudpreparat och läkemedelsformuleringar som hjälper till att behålla fuktighet och skydda huden.

Cyclic AMP (cAMP)-dependent protein kinases, även kända som PKA (Protein Kinase A), är en typ av enzymer som katalyserar fosforylering av serin- och/eller threoninresidyer på proteiner. Dessa kinaser aktiveras av cyklisk AMP, ett signalsubstrat som bildas inom cellen i respons till hormoner som exempelvis glukagon och adrenalin. När cAMP binder till regulatoriska underenheterna hos PKA leder detta till en konformationsförändring som frigör katalytiska underenheter, vilka kan fosforylera och på så sätt aktivera eller inaktivera målproteiner. Dessa proteinkinaser spelar därmed en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer som exempelvis glukosmetabolism, lipidmetabolism och celldelning.

"Centrifugering" er en laboratorieteknikker som ofte brukes innen medisinsk forskning og diagnostisk testing. Den involverer plassering av en prøve, såsom blod eller urin, i et instrument kjent som en centrifuge. Centrifugen roterer prøven rundt med høy hastighet, genererende en kraft kalt "centrifugalkraft" som presser de tungere komponentene i prøven ned til bunden av beholderen.

Denne teknikken er viktig for å separere forskjellige bestanddele i prøven, for eksempel serum eller plasma fra blodprøver. Disse kan deretter brukes i ytterligere testing eller analyser for å diagnosticere sykdommer eller forstå fysiologiske prosesser.

I tillegg kan centrifugering også brukes for å rense prøver fra partikler og andre urenheter ved å skille dem fra væsken de er opløst i. Denne metoden er viktig for å sikre presisjon og nøyaktighet i mange typer medisinsk testing.

'Provhantering' (eng. 'Crisis management') är inom medicinen ett systematiskt sätt att hantera allvarliga, akuta händelser eller situationer som kan hota patientens liv, hälsa eller välbefinnande. Det innefattar planering, preventiva åtgärder, tidig identifiering och insats, samt efterbehandling av krisen. Provhanteringen omfattar ofta flera olika discipliner och yrkesgrupper som samarbete för att hantera situationen på ett effektivt sätt.

Jordnötsagglutininer är en typ av protein som kallas för agglutininer, som förekommer naturligt i vissa livsmedel och kan orsaka immunreaktioner hos människor. I det specifika fallet jordnötsagglutininer, kommer de ifrån jordnötter och kan orsaka allergiska reaktioner hos individer som är känsliga för dem.

Agglutininer är proteiner som orsakar att celler eller partiklar i en vätska fastnar tillsammans när de exponeras för dem. I det specifika fallet jordnötsagglutininer, kan de orsaka att röda blodkroppar fastnar tillsammans när de exponeras för dem, vilket kallas för agglutination.

Det är värt att notera att jordnötssmör och andra produkter som innehåller jordnötter kan också innehålla jordnötsagglutininer, så det är viktigt för personer med jordnötsallergi att vara tydligt med sina kostvanor och undvika dessa livsmedel.

Dibutyryl-cGMP är en modifierad form av cyklisk guanosinmonofosfat (cGMP), som är en signalsubstans inom celler. cGMP spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom blodflöde, immunförsvar och nerve impulsöverföring.

Dibutyryl-cGMP skapas genom att två butyralgruppers (C4-kolväten) är bundna till fosfatgrupperna hos cGMP. Denna modifiering gör det möjligt för substansen att penetrera cellmembranet och därmed påverka intracellulära processer direkt.

I medicinsk kontext används ofta dibutyryl-cGMP in vitro som ett verktyg för att undersöka cGMP-relaterade signaltransduktionsvägar, eftersom det är mer lättlösligt och penetrerar cellmembranet bättre än obundet cGMP. Det kan hjälpa forskare att förstå hur cGMP påverkar cellulär funktion och kan användas för att studera effekterna av olika substanser på cGMP-signalering.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras och secreteras av gonadotropinfceller i adenohypofysen, en del av hypofysen i hjärnan. Hormonet spelar en viktig roll i reproduktiv systemet genom att stimulera tillväxten och utvecklingen av könscellerna (gameter).

Hos kvinnor är FSH involverat i regleringen av menstruationscykeln. Det styr tillväxten och mognaden av äggstockarnas folliklar, som innehåller äggceller eller oocyter. När follikelstimulerande hormonet når en viss nivå i kroppen, börjar en grupp av folliklar att växa och utvecklas under en period på ungefär 2 veckor. Den dominerande follikeln fortsätter att moga och producera estradiol, ett östrogenhormon, medan de andra folliklarna degenererar. När follikeln är redo för befruktning, frisätts ägget (ovulation) och den resterande vätskan i follikeln bildar corpus luteum, en struktur som producerar progesteron för att underhålla graviditeten om befruktning sker.

Hos män är FSH involverat i produktionen av spermier i testiklarna. Det stimulerar spermatogonierna, de stamceller som producerar spermier, att dela och differensiera till spermatocyter, vilka sedan utvecklas till fullt utbildade spermier.

I klinisk kontext kan FSH-nivåer mätas för att undersöka könshormonstatus och fertilitet hos både kvinnor och män. Överdrivet höga nivåer av FSH kan indikera en brist på könsceller eller äggreserv, vilket kan vara ett tecken på äldre ålder eller en specifik medicinsk tillstånd som exempelvis polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor eller testikulär dysfunktion hos män.

Tuberkulose (TB) ist eine ansteckende bakterielle Infektionskrankheit, die durch Mycobacterium tuberculosis verursacht wird. "Genitale Tuberkulose bei Männern" bezieht sich auf eine Erkrankung, bei der die Bakterien speziell die Genitalorgane des Mannes betreffen, wie Hoden, Nebenhoden, Prostata, Samenblasen und Penis.

Die Übertragung von TB erfolgt in der Regel durch die Inhalation von infektiösen Tröpfchen, die von einer infizierten Person ausgestoßen werden. Seltener kann eine genitale TB-Infektion auftreten, wenn Bakterien aus einem anderen Infektionsherd im Körper, wie beispielsweise der Lunge, in die Genitalorgane gelangen.

Die Symptome einer genitalen TB bei Männern können variieren und schließen ein:

1. Schmerzen und Schwellungen im Hodensack
2. Unfruchtbarkeit aufgrund von Entzündungen der Samenwege
3. Blut im Urin oder Ejakulat
4. Erektionsstörungen
5. Chronische Prostatitis (Entzündung der Prostata)
6. Schmerzen oder Beschwerden beim Sex

Die Diagnose von genitaler TB bei Männern erfolgt durch klinische Untersuchung, bildgebende Verfahren wie Ultraschall oder CT-Scan und mikrobiologische Untersuchungen, wie beispielsweise die Anzucht von Mycobacterium tuberculosis aus Gewebeproben oder Körperflüssigkeiten.

Die Behandlung von genitaler TB bei Männern umfasst in der Regel eine Kombinationstherapie mit mehreren antituberkulotischen Medikamenten, wie Isoniazid, Rifampicin, Ethambutol und Pyrazinamid, über einen Zeitraum von mindestens sechs Monaten. In einigen Fällen kann eine chirurgische Intervention erforderlich sein, um Komplikationen wie Abszesse oder Fisteln zu behandeln.

En "endangered species" är enligt medicinsk terminologi en art eller population av djur, växter eller andra levande organismer som är hotade av utrotning i ett visst geografiskt område. Detta kan bero på många olika orsaker, till exempel habitatförlust, föroreningar, klimatförändringar, överexploatering eller konkurrens med invasiva arter.

I flera länder, inklusive USA och Sverige, använder man sig av en officiell lista över hotade arter som förvaltas av myndigheterna. I USA är det Fisk-och Viltjägarnas Departement (US Fish and Wildlife Service) som ansvarar för att administrera och uppdatera den federala listan över hotade och hotade arter, medan Sveriges motsvarighet är ArtDatabanken.

Det är viktigt att bevara hotade arter eftersom de ofta har en viktig funktion i sina ekosystem och kan vara ett tecken på ett hälsosamt miljö. Dessutom kan de ha ett vetenskapligt, kulturellt eller ekonomiskt värde för människan.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Mikrotubulusproteiner är en typ av strukturproteiner som huvudsakligen utgör beståndsdelarna i cellens cytoskelett, särskilt inom kompartmenten cytoplasma. Mikrotubuli är en del av det intracellulära transportnätverket och har en central roll i celldelning (mitos och meios) genom att bilda spindelnäten och fördelningsvågen. De är också viktiga för cellytor, celldifferentiering, cellrörelser och intracellulär transport av organeller och vesiklar.

De två huvudsakliga proteinkomponenterna i mikrotubuli är alpha-tubulin och beta-tubulin, som bildar heterodimerer som sedan polymeriseras för att bilda tubulinpolymerer med hjälp av GTP som energikälla. Mikrotubulusproteiner har också andra accessoara proteiner associerade med dem, till exempel motorproteiner som kinesin och dynein, vilka är involverade i intracellulär transport.

Spermatider är en typ av könsceller (gameter) hos människa och andra djur. De utvecklas från tidigare stadier av könscellerna, så kallade spermatogonier, genom en process som kallas spermatogenes. Spermatiderna är mycket mindre än spermatozooiderna (de mogna spermcellerna) och saknar flageller (rör), men de innehåller redan den halva uppsättningen kromosomer som ska överföras till ägget under befruktningen.

Spermatiderna är därför en viktig del av människans reproduktion och bildas i de speciella körtlarna hos mannen, testiklarna. När spermatiderna har utvecklats till fullt mogna spermatozooider transporteras de genom de sammanflätade rörsystemet i testikeln och förs till bitestikeln där de blandas med det så kallade seminalvätskan. Slutligen transporteras denna vätska, som nu innehåller spermatozooiderna, genom en ejakulation ut från kroppen.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Eftersom det rapporterats ett linjärt samband också mellan spermierörlighet och chans till graviditet, så skulle detta kunna ... Sämre spermierörlighet hos män som utsatts för DEHP. 2015-09-25 Den här artikeln är mer än 5 år gammal. Nya forskningsrön kan ... Män som i högre utsträckning utsatts för ämnet DEHP, en så kallad ftalat, har en sämre spermierörlighet och kan därför ... Högre exponering gav sämre spermierörlighet. Man kunde säkerställa en negativ trend i spermierörligheten beroende på graden av ...
Hos män kan detta leda till minskad spermiemängd, nedsatt spermierörlighet och minskad spermiekvalitet. ...
En vetenskaplig sammanställning av omkring 200 studier av spermieantal från olika delar av världen publicerades 2017. Slutsatsen författarna drar är att män i västvärlden bildar betydligt färre spermier nu jämfört med för 40 år sedan. Undersökningen gällde inte män i barnlösa par utan tvärtom män som visats vara fertila. Den viktiga slutsatsen är att mannen måste utredas mer för att förstå om det finns ett generellt hot mot mänskligheten och hur man kan hjälpa män i barnlösa par. Artikeln har väckt stor uppmärksamhet i media, t.ex. Aftonbladet TV Morgon i P1-morgon och även i Radio P5 den 27 juli 2017.. ...
Vår grundrutin för kontroll av steriliseringsoperation är undersökning av ett spermaprov minst 3 månader efter operationen.. En lyckad operation innebär att provet inte innehåller spermier och det bara finns låga värden för ämnet alfa-glukosidas som till allra största delen kommer från bitestiklarna.. Laboratoriet kontrollerar att spermaprovet är representativt genom att också bestämma mängden av sekret från prostata och sädesblåsor. Låga antal orörliga spermier finns hos vissa män under flera månader - varför vet man inte, men om inga rörliga spermier kunnat påvisas och bitestiklarna inte levererar sekret till ejakulatet bedöms resultatet som lyckat.. ...