Spermier
Spermierörlighet
Sädesförvaring
Bitestikel
Spermiehuvud
Spermietransport
Spermiemognad
Akrosomreaktion
Spermiesvans
Sädesvätska
Sädesuttömning
Frysförvaring
Spermieantal
Testikel
Zona pellucida
Oligospermi
Spermieagglutination
Provrörsbefruktning
Konstgjord befruktning
Spermiebildning
Semenanalys
Köldskyddsmedel
Spermatider
Klorhydriner
Intracytoplasmatisk spermieinjektion
Alfaklorhydrin
Fallopian Tubes
Astenozoospermi
Klortetracyklin
Val av kön
Kromomycin A3
Plasmaproteiner, semen
Oocyter
Povidon
Sperm Retrieval
Svin
Nötkreatur
Protaminer
Vasektomi
Nedfrysning
Livmoderhalssekret
Mesocricetus
Embryoöverföring
Sekretoriska proteiner, sädesblåsor
Graviditet
Rete testis
Ovum
Vitelline Membrane
Spermiens mellandel
Cellmembran
Oviducts
Elektronmikroskopi
Egg Yolk
Cricetinae
Sädeskanaler
Klinefelters syndrom
Marsupialia
Får
Acetylkarnitin
Frystorkning
Macropodidae
Kalcimycin
Könsorgan, manliga
Jonoforer
Mikromanipulation
Aneuploidi
Jordnöttsagglutinin
Sjöborre
DNA fragmentering
Sädesledare
Faskontrastmikroskopi
In situ-hybridisering, fluorescerande
Graviditetstal
Sädesblåsor
Hästar
Cellseparation
Provhantering
Befruktad äggcell
Kopulering
Prostatisk sekretorisk protein
Epitelfäste
Preventivmedel, kemiska, för män
Cellöverlevnad
Nedkylning
Fluorescensmikroskopi
Sertoliceller
Glycerol
Kalcium
Follikulär vätska
Befruktning, konstgjord, homolog
Ornidazol
Biologisk konservering
Fluorescerande färgämnen
Trometamin
Hypotona lösningar
Bufflar
Pentoxifyllin
Odlingsmedia
Graviditetsutfall
Vävnadsförvaring
Antiloper
Diploidi
Spermatocyter
Polyakrylamidgelelektrofores
Bisbenzimidazol
Cytoplasma
Färgning och märkning
Könskromosomer
Tekniker för fortplantningshjälp
Tidsfaktorer
Sugning
Embryo- och fosterutveckling
Spermier är den hos mannen producereda reproduktiva cellen, även kallad spermatozoon. Den bildas i Hodis tubuli seminiferi genom en process som kallas spermatogenes. Spermien består av ett huvud, en midje och en svans. Huvudet innehåller arvsmassan (DNA) och är täckt av en skyddande hölje kallad akrosom. Midjan innehåller mitokondrier som ger energi till spermiernas rörelse. Svansen består av 9 + 2 mikrotubuli och är ansvarig för spermiernas rörelse genom kvinnan livmodercervix, livmodern och äggledare till ägget där befruktning kan ske.
Spermierörlighet, även känd som spermiomotilitet, är ett mått på spermiers förmåga att simma och röra sig framåt. Det är en viktig faktor för fertilitet hos mannen eftersom spermier med normal rörlighet har större chans att nå och befrukta ett ägg.
Spermierrorligheten bedöms vanligen genom att analysera ett seminogram, en undersökning av mannens sädesvätska. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) klassificeras spermierörlighet som:
* Normal rörlighet (progressiv rörelse): Spermier som simmar framåt med en hastighet på 25 mikrometer per sekund eller snabbare.
* Långsam rörlighet (slow progression): Spermier som simmar framåt med en hastighet på mindre än 25 mikrometer per sekund, men fortfarande har en koordinerad rörelse.
* Ofördelaktig rörlighet (non-progressive movement): Spermier som rör sig, men inte framåt eller gör det så långsamt att de inte kan nå ett ägg.
* Oförändrad rörlighet: Spermier som inte rör sig alls.
En normal spermierörlighet definieras av WHO som att minst 40% av spermierna ska ha normal rörlighet och max 30% ska vara oförändrade eller ofördelaktigt rörliga.
Sädesförvaring är ett medicinskt begrepp som refererar till att män lagrar sperma, ofta med hjälp av kryogen konservering, för senare användning i reproduktionssyfte. Detta kan vara användbart för män som kommer att genomgå behandlingar som kan påverka deras fertilitet, såsom cancerbehandlingar, eller för par som vill skjuta upp barnandet av olika anledningar. Sperman konserveras vanligtvis i en sädesbank och kan vara lagrad under mycket låga temperaturer (-196°C) under en längre tid utan att förlora sin vitalitet eller fertilitet.
"Akrosom" är en term inom cellbiologi och refererar till den del av en spermiecell som innehåller enzymer. Akrosomet är ett membran-klädd organell på spermiehuvudet hos däggdjur, som innehåller akrosin, ett enzym som kan bryta ner proteiner i den yttre höljet (zona pellucida) som omger äggcellen under befruktningen. När spermien närmar sig ägget aktiveras akrosomen och detsamma gör akrosin, vilket möjliggör för spermien att penetrera zona pellucida och befrukta ägget.
"Bite mark" er en medicinsk terminologi som refererer til mærker eller sår som fremkaldes ved et dyr eller et menneskes bid. Biteteskel kan variere i størrelse, form og alvorlighed alt efter hvad slags dyr der har bist, hvor meget kraft det har brugt under bittet, og hvilken del av kroppen som er berørt.
I retsmedicinsk sammenhæng kan bite markers analyse være viktig for å identifisere slags dyr eller menneske som har foråsad skaden, og kan også brukes som bevis i retssaker.
Spermiehuvudet är den del av spermien som innehåller genetisk information i form av DNA. Det är den del av spermien som penetrerar äggcellen under befruktning. Spermiehuvudet är täckt av en skyddande hinna som kallas akrosom, som innehåller enzymer som hjälper till att genomtränga ägget.
Spermietransport är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där spermier transporteras från epididymis (en tunn, krökt rörformad struktur där spermier mognar och lagras) via vas deferens (ett rör som leder urinen från njuren och spermierna från epididymis till urinblåsan) och ejakuleringsvägen (inklusive prostata och sammanflöden) till vaginala kanalen hos en sexuellt aktiv partner. Denna process är en nödvändig del av reproduktionen, eftersom det endast är i vaginala miljön där spermierna kan befrukta ett ägg och leda till en graviditet.
Spermiogenese är den process där spermatozoides, de fullyttiga manliga könscellerna, mognar från tidigare former i sädescellerna. Denna process involverar morfologiska och funktionella förändringar av sädescellen, inklusive kondensation av dess kromatin, utveckling av en flagell (svans) för rörelse och eliminering av cytoplasma. Spermiogenesen är den sista fasen i spermieproduktionen, som kallas spermatogenes, och sker inne i de speciella tubstrukturerna i testiklarna, kallade seminiferöa tubuler.
"Acrosome reaction" är en medicinsk term som refererar till den process där spermier aktiveras och deras akrosomer – membranpåsar fyllda med enzymer på spermiehuvudet – exploderar för att möjliggöra penetration av äggcellens hårda yttre skal, kallat zonapellucida, under befruktning. Detta är en nödvändig del i fertiliteten och befruktningen hos däggdjur, inklusive människor.
I assume you are asking for a medical definition of "spermatocytes." Spermatocytes are a type of cell that is involved in the process of sperm production, which is also known as spermatogenesis. Specifically, spermatocytes are the cells that undergo meiosis, a special type of cell division that results in the formation of four haploid cells, each containing half the number of chromosomes as the original spermatocyte. These haploid cells then develop into spermatozoa, or sperm cells, which are capable of fertilizing an egg and initiating embryonic development.
There are two types of spermatocytes: primary spermatocytes and secondary spermatocytes. Primary spermatocytes are the diploid cells that undergo the first round of meiosis, while secondary spermatocytes are the haploid cells that result from the first division and then undergo the second round of meiosis to form spermatozoa.
It's worth noting that spermatogenesis is a complex process that takes place in the seminiferous tubules of the testes, and it involves several different types of cells working together to produce mature sperm. Spermatocytes are just one important part of this process.
Sädesvätska, även känd som seminal fluid eller ejakulat, är en blandning av olika sekretioner från de körtlar som ingår i det manliga reproduktionssystemet. Den primära funktionen för sädesvätskan är att transportera och skydda spermier på deras väg genom kvinnans fortplantnings tract mot äggcellen för befruktning.
Sädesvätska består av följande komponenter:
1. Spermier: De mobila mänskliga spermierna utgör ungefär 5% av ejakulatvolymen. Varje portion sädesvätska kan innehålla upp till 500 miljoner spermier, även om en normalt fungerande man producerar cirka 100-300 miljoner spermier per milliliter (ml) av sädesvätska.
2. Prostata-sekrett: Prostatasekretet utgör ungefär 20-30% av ejakulatvolymen och innehåller enzymer, vitaminer, mineraler och vissa hormoner som stödjer spermiernas överlevnad och rörlighet. Prostatasekretet ger även sädesvätskan sin typiska konsistens och färg (lätt grumlig och vitaktig till gulaktig).
3. Samenblåse-sekrett: Samenblåssekrets är den mest förekommande komponenten i sädesvätskan, med en andel på ungefär 65-75%. Det består av sockerarter (främst fruktosa), som är en energikälla för spermierna, och bicarbonatjoner, vilka hjälper till att neutralisera den sura miljön i kvinnans vagina. Samenblåssekretset ger även sädesvätskan sin lätt skummiga konsistens.
4. Bulbouretrala-körtlar-sekrett: Detta sekrett utgör den minsta komponenten i sädesvätskan, med en andel på mindre än 5%. Det innehåller proteiner och slutligen ger det sädesvätskan sin lätt genomskinliga färg.
Sammanfattningsvis är sädesvätskan ett komplext kemi- och näringsrikt medium som skyddar, transporterar och underhåller spermierna på deras väg mot äggcellen i kvinnan.
Sädesuttömning, även känd som ejakulation eller "komma", är en fysiologisk process där mannen utsöndrar sädesvätska från penis. Detta händer vanligtvis under sexuell stimulans och orgasm, men kan också inträffa spontant under sömnen (nocturnal emission eller "nattlig polning").
Sädesvätskan består av flera komponenter, inklusive spermier, som produceras i de bakre delarna av testiklarna, och sekret från prostata glanden och sammanflödet av Cowper, två körtlar belägna under urinblåsan. Under sexuell stimulans pumpas blod till penis, vilket orsakar en erektion, och när den slutliga nivån av excitation uppnås leds spermierna och sekretet ut från penis via uretra, en tunnel som går genom penis.
Det är värt att notera att det inte behöver finnas en direkt koppling mellan sädesuttömning och samlag; det kan också ske vid självstimulering eller i samband med drömmar om sexuella aktiviteter.
'Frysförvaring' (frysbehandling) är ett sätt att bevara livsmedel och andra varor genom att sänka temperaturen till under fryspunkten, vanligtvis -18°C eller lägre. Detta förhindrar bakteriell tillväxt och nedbrytning av materialet. Frysförvaring kan förlänga hållbarheten av livsmedel betydligt och är en viktig metod inom livsmedelsindustrin, restauranger och hemmaköken.
Medicinskt sett definieras "barnlöshet hos män" som oförmåga att föda barn på grund av ett problem med spermierna eller med reproduktionssystemet. Det kan bero på flera olika orsaker, till exempel:
1. Oligozoospermi: För få spermier i ejakulatet (mindre än 15 miljoner spermier per milliliter).
2. Azoospermi: Ingen spermie i ejakulatet alls.
3. Teratozoospermi: För många missformade spermier.
4. Asthenozoospermi: Lågt spermiernas rörlighet.
5. Genetiska avvikelser eller kromosomavvikelser.
6. Problem med hormonella systemet som påverkar produktionen av spermier.
7. Förvärrade infektioner i reproduktionssystemet.
8. Anatomiska avvikelser i reproduktionsorganen, såsom obstruktioner eller frånfällen.
Det är viktigt att notera att många män med barnlöshet kan behandlas med hjälp av metoder som in vitro-fertilisering (IVF), intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) eller medicinsk behandling för att korrigera hormonella oregleringar.
'Spermiogram' är ett medicinskt begrepp som refererar till en undersökningsmetod där man analyserar mannens sädesvätska (semen) för att utvärdera spermiernas kvantitet, rörlighet och morfologi (form). Det görs vanligen genom att insamla en prov av mannens sperma efter masturbation eller med hjälp av ett speciellt kondom som inte innehåller spermiedödande substanser under samlag.
Den insamlade proven analyseras sedan under mikroskop för att avgöra:
1. Spermiernas koncentration (antal per milliliter): Detta mäts vanligen i miljoner per milliliter och ger en indikation på hur många spermier det finns i varje droppe sperma.
2. Spermiernas rörlighet: Rörelseförmågan hos spermierna är viktig för att de ska kunna nå och befrukta äggcellen. Spermier delas in i olika kategorier baserat på deras rörlighet, från snabbt rörliga till stillastående.
3. Spermiernas morfologi: Morfologin hos spermierna kan ge en indikation på deras fertilitet. En normal spermie har en lång, smal huvud och en lång, tunn svans. Abnormaliteter i formen kan påverka spermiernas förmåga att befrukta äggcellen.
En spermiogram används ofta som ett diagnosverktyg för mannens infertilitet och hjälper läkaren att avgöra om ytterligare behandlingar behövs, till exempel med hjälp av assistad reproduktionstekniker som in vitro-fertilisering (IVF) eller intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI).
Befruktning är en medicinsk term som refererar till processen där en spermie tränger in i och befruktar ett ägg, vilket resulterar i bildandet av ett zygot, som kan utvecklas till ett foster. Denna process sker vanligtvis i livmodern under sexuell reproduktion hos däggdjur, inklusive människan.
Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.
'Zona pellucida' är ett membran som omger ovarialceller och ägg (oocyter) hos däggdjur, inklusive människor. Det består av en speciell grupp glykoproteiner och har flera viktiga funktioner under befruktningen.
Zona pellucida skyddar ägget från mekaniska skador och bakterieinfektioner, samt hjälper till att reglera interaktionen mellan spermier och ägg vid befruktningen. Spermier måste penetrera zona pellucida för att kunna befrukta ägget, och detta process kräver en speciell reaktion som kallas akrosomreaktionen. Efter befruktningen hjälper zona pellucida också till att förhindra att flera spermier kan penetrera samma ägg.
Icke-befruktade ägg kan lagras i ovarierna under en period med hjälp av zona pellucidas skyddande egenskaper, och det kan också spela roll i att initiera embryots utveckling efter befruktning.
Oligospermi är ett medicinskt begrepp som beskriver när spermiekoncentrationen i en mannens ejakulat är lägre än normalt. Det definieras vanligtvis som mindre än 15 miljoner spermier per milliliter (ml) ejakulat. Oligospermi kan vara ett tecken på fertilitetsproblem, men det behöver inte alltid innebära att en man är infertil. Det kan bero på olika orsaker, till exempel hormonella störningar, sjukdomar, skador eller vissa livsförhållanden som rökning och stress. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk oligospermi). Behandlingen beror på orsaken till oligospermin och kan innebära hormonbehandling, operation eller assistad reproduktion som intracytoplasmatisk spermieinjecti (ICSI).
Spermieagglutination är ett fenomen där spermier klumpar samman istället för att kunna simma fritt. Detta orsakas vanligtvis av antikroppar eller andra proteiner som reagerar med ytan på spermierna och fäster sig till dem, vilket gör att de inte kan röra sig normalt. Spermieagglutination kan vara ett tecken på en immunologisk reaktion mot spermiens yta, vilket kan påverka fertiliteten negativt hos mannen.
'Provrörsbefruktning' eller 'in vitro-befruktning' (IVF) är en metod för konstlig befruktning där ägg och spermier blandas utanför kroppen, i ett provrör eller en petriplatta i ett laboratorium. När ägget blir befruktat och cellerna börjar dela sig, överförs det till livmodern på den väntande kvinnan, där det fortsätter att utvecklas.
Denna metod används ofta när andra former av behandling inte har varit framgångsrika, eller när det finns en speciell medicinsk anledning till att använda sig av den, som exempelvis vid problem med spermiernas rörlighet eller äggstockens funktion. Provrörsbefruktning kan också användas i kombination med tekniker som intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI), där en enskild spermie placeras direkt in i ett ägg för att öka chansen till befruktning.
Konstgjord befruktning, även känt som assisted reproductive technology (ART), är en metod där ägg och spermier kombineras utanför en kvinna's kropp för att uppnå befruktning. Detta kan ske genom olika tekniker, till exempel in vitro fertilisation (IVF) eller intracytoplasmatic sperm injection (ICSI).
I IVF-tekniken samlas äggceller från kvinnan's äggstockar efter stimulering med hormoner. Därefter kombineras äggcellerna med spermier i ett laboratorium, och de befruktade äggen (blastocyst) placeras sedan tillbaka in i kvinnans livmoder för att fortsätta utvecklas.
I ICSI-tekniken injiceras en enskild spermie direkt in i varje äggcell med hjälp av en mikropipett, vilket kan öka chanserna för befruktning när spermiekvaliteten är låg.
Konstgjord befruktning används ofta för att behandla infertilitet eller för att förebygga genetiska sjukdomar som kan överföras från föräldrar till barn.
Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.
Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.
Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.
Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.
En semenanalyse, även känd som spermaanalys, är en typ av laboratorietest som mäter olika aspekter av mannens reproduktiva hälsa. Den inkluderar vanligtvis mätningar av:
1. Spermiekoncentration: Antalet spermier per milliliter (ml) semen.
2. Spermimobilitet: Hur väl spermierna kan röra sig och simma framåt.
3. Spermiomorfologi: Formen och storleken på spermierna.
4. Semenvolym: Hur mycket semen produceras vid ejakulationen.
5. pH-värde: Hur sur eller basiskt semenet är.
6. Fructos: En sockerart som förekommer naturligt i semen och används för att avgöra om sädesledarna fungerar korrekt.
Denna typ av tester kan användas för att undersöka orsakerna till infertilitet, för att kontrollera effekterna av behandlingar som påverkar reproduktiv hälsa och för att screena för genetiska sjukdomar.
Köldskyddsmedel, även känt som värmeisolering eller termoisolering, är ett medel som används för att minska värmeförlusten och hjälpa till att hålla en varm kroppskroppstemperatur i kyla. Det kan vara i form av kräm, spray eller klädesplagg gjorda av isolerande material som till exempel dun eller syntetfiber. Köldskyddsmedel verkar genom att fördröja värmetransfer mellan kroppen och den kalla omgivningen, vilket hjälper till att hålla kroppsvärmen inne under längre tid. Det är viktigt att använda rätt typ av köldskyddsmedel beroende på aktivitet och temperaturförhållanden för att uppnå maximal effektivitet och säkerhet.
Akrosin är ett enzym som tillhör proteas familyen, som är involverat i proteinsönderdelning och proteinreceptor-medierad endocytos. Akrosin är specifikt ett serinproteas, vilket betyder att det bryter ned proteiner genom att spjälka en peptidbindning bredvid en serin aminosyra.
Akrosin har isolerats från många olika däggdjursvävnader, inklusive mänskliga spermier och ägg, där det tros spela en roll i fertiliteten genom att underlätta spermiernas penetration av ägget. Det har också visat sig ha en betydande roll i inflammatoriska processer, då det frisätts från neutrofiler och andra immunceller vid skador eller infektioner för att bryta ned extracellulära matrixproteiner och underlätta celldegradering.
I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av akrosin vara associerade med olika sjukdomstillstånd, såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd. Dessutom kan vissa läkemedel som påverkar proteasfunktionen ha en effekt på akrosinaktiviteten.
Spermatider är en typ av könsceller (gameter) hos människa och andra djur. De utvecklas från tidigare stadier av könscellerna, så kallade spermatogonier, genom en process som kallas spermatogenes. Spermatiderna är mycket mindre än spermatozooiderna (de mogna spermcellerna) och saknar flageller (rör), men de innehåller redan den halva uppsättningen kromosomer som ska överföras till ägget under befruktningen.
Spermatiderna är därför en viktig del av människans reproduktion och bildas i de speciella körtlarna hos mannen, testiklarna. När spermatiderna har utvecklats till fullt mogna spermatozooider transporteras de genom de sammanflätade rörsystemet i testikeln och förs till bitestikeln där de blandas med det så kallade seminalvätskan. Slutligen transporteras denna vätska, som nu innehåller spermatozooiderna, genom en ejakulation ut från kroppen.
Fruktsamhet är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en individ, vanligtvis en kvinna, att bli gravid och föda barn. Det inkluderar både fertilitet (den fysiska förmågan att producera och befrukta äggceller respektive spermier) och fekunditet (sannolikheten för en graviditet att leda till en levande födsel). Fruktsamhet kan påverkas av många olika faktorer, inklusive ålder, hälsostatus, genetiska faktorer och miljöfaktorer.
"Klorhydriner" är ett samlingsnamn för salter och estrar av saltsyra (HCl). De flesta klorhydriner är salt av väteklorid och en bas. De kan framställas genom att låta en amin reagera med saltsyra, vilket resulterar i en ammoniumklorid och en bas som frigörs som ett klorhidrat-salt.
Exempel på vanliga klorhydriner inkluderar metylklorid (CH3Cl), etylklorid (C2H5Cl) och koksalt (NaCl, som är natriumklorid). Klorhydriner har en mängd olika användningsområden inom industri och medicin. I medicinen används de ofta som läkemedel, till exempel sumatriptan succinat (Imitrex) som är ett klorhydratsalt av sumatriptan.
Intracytoplasmatic Sperm Injection (ISCI) är en metod inom assistad reproduktion där en enskild spermie injiceras direkt in i ett äggs cytoplasma med hjälp av en fin glasspruta. Detta görs vanligtvis under kontrollerade laboratorieförhållanden i samband med in vitro-fertilisering (IVF).
ISCI används ofta när man vill öka chanserna att befrukta ägget hos par där manligan har problem med spermiekvalitet eller rörlighet, eftersom det eliminerar behovet av att spermierna själva kan penetrera äggets yttre skal (zona pellucida). Det kan även användas när man vill undvika överföring av genetiska defekter från den manliga partnern.
Behandlingen innebär att ägg och spermier hämtas från båda parterna, varefter en enda livskraftig spermie väljs ut och placeras in i varje ägg med hjälp av mikromanipulationsteknik. Därefter kan befruktade ägg kultiveras och omvandlas till embryon som kan överföras till livmodern för att möjliggöra en graviditet.
Alfakloralose (Alfa-chloralose) er en sedativ og søvnemedisinsk stoff som primært brukes ved dyreforsøk. Det er ein kjemisk forbindelse mellom chloral hydrat og 2-oxalaldéhyde, og det har virkning som en glycerolestar av aldehyden og hydroxylgruppen til chloralhydratet.
Alfakloralose virker som ein centrallyt agirande deprimant av das sentrala nervøses system (CNS). Det foråkaser sakte innvirking, og det kan ta opptil en time før at det fullstendig setter inn. Alfakloralose er også blodprossessert, no som betyr at det fordeles raskt i kroppen etter at det har blitt tatt inn.
I medisinsk bruk kan alfakloralose brukes til å fremkalde søvn før kirurgiske operasjoner hos dyr, og det er også brukt i forsøk for å studere søvn-vakecyklar og andre neurofysiologiske prosesser. Alfakloralose kan også ha en virkning som muskelrelaxans, men dette er vanligvis ikke den primære anvendelsen av stoffet.
Alfakloralose bør ikke brukes hos mennesker på grunn av risikoen for allvarlige bivirkninger og interaksjoner med andre medisiner. Det er også viktig å nevne at alfakloralose er ein kontrollerert stoff i mange land, inkludert Norge, og det kan kun brukes av autorisert personell for å foreta dyreforsøk under godkjente vilkår.
Fallopian tubes, på svenska även kända som eileiter, är en del av det kvinnliga reproduktionssystemet. De två fallopiska tuberna sträcker sig från äggstockarna och mynnar ut i livmoderns (matris) slemhinna. Deras främsta funktion är att transportera den befruktade ägcellen, det vill säga befruktat ägg, till livmodern där den kan utvecklas till ett foster. Fallopian tuberna innehåller cilier och muskulatur som hjälper till att transportera ägcellen genom rörelser och luftströmmer.
Astenozoospermi är en medicinsk term som betyder att spermierna har nedsatt rörlighet. Det innebär att ett eller flera typer av spermier inte kan simma normalt, vilket kan påverka fertiliteten negativt. Astenozoospermi kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel infektioner, miljöfaktorer eller genetiska avvikelser. I allvarliga fall kan det behövas assisterad reproduktion som invitrofertilisering (IVF) eller intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) för att uppnå en graviditet.
Klortetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som tillhör gruppen tetracykliner. Det verkar genom att hämta bacteriens förmåga att syntetisera proteiner, vilket i slutändan dödar eller hämmar tillväxten hos bakterien.
Medicinskt används klortetracyklin främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva och gramnegativa bakterier, såsom pneumoni, meningit, sepsis och akne. Preparatet kan ges per oral (tabletter), intravenöst eller topisk (kräm).
Varningar och försiktighetsåtgärder:
* Klortetracyklin bör undvikas hos gravida kvinnor, speciellt under de sista tre månaderna av graviditeten, på grund av risk för skador på barnets tänder och ben.
* Det bör inte användas hos barn under åtta år, om det är möjligt, eftersom det kan ha negativa effekter på deras tillväxt och utveckling.
* Långvarig användning eller överdosering kan leda till antibiotikaresistens och andra biverkningar som diarré, illamående, magont, hudutslag och fotodermatit (hypersensibilitet för solljus).
* Det kan också interagera med vissa andra läkemedel, såsom järnpreparat, kalcium- och magnesiumtillskott, och antikoagulantia.
'Val av kön' (eng. 'Gender choice') är ett samhällsvetenskapligt begrepp som hänvisar till individens frihet att välja och identifiera sin egen könsidentitet, oavsett deras biologiska kön eller tilldelade kön vid födseln. Det innebär att en person kan välja att identifikationen av sitt kön matchar deras biologiska kön (cisgender), eller att den inte gör det (transperson). Valet av kön kan vara en självupplevd, subjektiv upplevelse och kan inkludera könsuttryck, roller, identitet och sexuell orientering. Det är viktigt att notera att val av kön inte är samma sak som biologiskt kön eller sexuell orientering.
I'm sorry for any confusion, but "Kromomycin A3" is not a recognized medical term or an established medication in medicine. Kromomycin is an antibiotic that was isolated from Streptomyces chromofuscus and has been used in the treatment of leprosy. However, there is no specific mention of "Kromomycin A3" in the medical literature. It's possible that there might be a misunderstanding or a typographical error in your question. If you have more context or information, I would be happy to help further.
'Plasmaproteiner i semen' refererer til de forskellige proteiner som findes i den flydende del af sædbruskningen (semen), også kaldet sædvæskeplasmaet. Disse plasmaproteiner spiller en vigtig rolle i at understøtte og beskytte sædcellerne under deres rejse fra testiklerne gennem reproduktionssystemet til æggelederen, hvor befrugtningen finder sted.
De primære plasmaproteiner i semen inkluderer:
1. Seminogelin: Dette er et højmolekylart proteiner, som er specifikke for sædbruskningen og bidrager til semens tykkelse og viskositet. Seminogelin hjælper også med at transporterer og beskytte sædcellerne under deres rejse gennem æggelederen.
2. Albumin: Dette er et protein, som normalt findes i blodplasmaet, men det kan også findes i semen. Albumin hjælper med at transporterer og beskytte sædcellerne samt regulere vandbalance og osmotisk tryk i semen.
3. Transferrin: Dette er et protein, som binder jern og forhindrer oxidativ skade på sædcellerne. Transferrin hjælper også med at transporterer næringsstoffer til sædcellerne.
4. Zink-binding proteiner: Disse proteiner binder zink, som er et essentielt sporstof for sædcellefunktionen. De hjælper også med at regulere sædcelleudvikling og -motilitet.
5. Immunproteiner: Semen indeholder også en række immunproteiner, som beskytter mod infektioner og hjælper med at reducere risikoen for autoimmune reaktioner mod sædcellerne.
Samlet set er disse proteiner vigtige for sædcellefunktionen og kan bruges som markører for sædcellekvalitet og -mådehold.
En oocyte, även känd som en äggcell, är en stor, ofullständigt utvecklad cell hos en kvinna som kan utvecklas till ett ägg under den ovulatoriska cykeln. Oocyten bildas i äggstockarna (ovarier) och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 23 unika kromosomer, medan de flesta andra celler i kroppen har 46 kromosomer fördelade på två uppsättningar. När en mannens spermie befruktar oocyten bildas en zygot, som kan utvecklas till ett embryo och sedan till ett foster under graviditeten.
Povidon, också känt som Povidone eller Polyvidon, är ett polymeriskt material som består av vinylpyrrolidon-monomerer. Det används ofta som en binderi- och relaterad tillämpning inom farmaceutisk industri för att kontrollera frigivningen av läkemedel i kroppen.
I medicinskt hänseende, är den mest vanliga formen av Povidon Povidon-Jod (PVP-I), som är en blandning av Povidon och jod. Denna kombination skapar en antiseptisk lösning som används för att desinficera hud och sårytor för att förebygga infektioner. Det är vanligtvis tillgängligt under handelsnamnet Betadine och har visat sig vara effektivt mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive bakterier, svampar och vissa virus.
'Sperm retrieval' är en medicinsk term som refererar till metoder och tekniker för att erhålla spermier från en man, oftast används inom fertilitetsbehandling när mannen har problem med att producera eller transportera spermier normalt. Det finns olika typer av spermiehintrasättningsmetoder, till exempel:
1. Testikulär spermieextraktion (TESE): En kirurgisk procedur där en liten bit vävnad tas bort från testikeln för att leta efter spermier.
2. Mikro-TESE: En modifierad form av TESE där en mikroskop används för att undersöka vävnaden under högre förstoring, vilket kan öka chansen att hitta levande spermier.
3. Percutan epididymal spermieaspiration (PESA): En icke-kirurgisk metod där en tunn nål används för att suga upp spermier direkt från epididymis, den del av reproduktionssystemet där spermier mognar.
4. Mikro-epididymal spermieaspiration (MESA): En metod som liknar PESA, men där en mikroskop används för att underlätta identifieringen och insamlingen av spermier från epididymis.
5. Testikulär spermi biopsi (TSB): En kirurgisk procedur där en liten bit vävnad tas bort från testikeln för att leta efter spermier, och denna metod kan användas när man vill undersöka orsaken till infertilitet.
Spermier som har hämtats med hjälp av dessa metoder kan användas i olika typer av fertilitetsbehandlingar, såsom in vitro fertilisation (IVF) eller intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI).
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
Mikroinjektion är en teknik inom biologi och medicin där en mycket liten volym (typ 0,1-1,0 femtoliter) av en vätska injiceras direkt in i en cell eller ett embryo med hjälp av en fin glasspruta. Tekniken används ofta för att införa DNA, RNA eller proteiner i celler, exempelvis för att skapa transgena djur eller växter eller för att studera celldelning och utveckling. Mikroinjektion kan också användas för att injicera läkemedel eller andra substanser direkt i ett specifikt område i kroppen, till exempel in i en lymfknut eller ett tumörvävnad.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
Protamin är ett lågmolekylärt protein som utvinns från spermatozooiderna hos lax, öring och andra fiskar. Det används inom medicinen som ett starkt basiskt ämne för att neutralisera svaga syra-lösningar eller heparin, ett blodförtunnande medel.
När protamin blandas med heparin bildar de en komplex som sedan långsamt sönderfaller och ger ifrån sig heparinet tillbaka i kroppen. Detta gör att protamin ofta används efter operationer där heparin har använts för att förhindra blodproppar.
Det är viktigt att notera att överdosering av protamin kan leda till allvarliga biverkningar, inklusive lägre blodtryck och andningssvårigheter. Därför ska protamin administreras med försiktighet och under noggrann observation.
En vasektomi är en form av permanent födelsekontroll för män. Under proceduren klyvs den ena eller båda spermiernas transportbanor, vanligen kallade vas deferens, varav de flesta spermierna stoppas från att lämna kroppen. Detta gör att det blir mycket osannolikt att kunna få någon framtida graviditet efter operationen. Vasektomi är en relativt enkel och säker procedur som vanligtvis utförs under lokalbedövning i ett kirurgiskt centrum eller läkarmottagning. Det bör noteras att även om vasektomi är en mycket effektiv metod för preventiv vård, är det inte omedelbart och kan kräva ytterligare metoder som till exempel skydd under samlag under några månader efter operationen för att avlägsna alla kvarvarande spermier.
Den Y-kromosomen är ett av de två könskromosom som en människa kan ha. Den andra är X-kromosomen. Medan de flesta kroppscellerna har 46 kromosomer i par (23 från modern och 23 från fadern), har män normalt sett 46 kromosomer, men med en Y-kromosom och en X-kromosom. Kvinnor har två X-kromosomer istället för en Y-kromosom och en X-kromosom.
Y-kromosomen är viktig för att bestämma kön hos ett foster under utvecklingen. Om fostret får en Y-kromosom från fadern kommer det att bli en pojke, och om fostret inte får en Y-kromosom kommer det att bli en flicka.
Y-kromosomen innehåller också gener som är viktiga för mänsklig reproduktion och könsspecifika drag hos män, såsom skäggväxt och djupare röst.
Inseminering är en medicinsk procedure där spermatozoïder placeras in i ett kvinnligt fortplantningssystem, vanligtvis med hjälp av en kateter. Det finns två huvudsakliga typer av insemination: intrauterin insemination (IUI) och intracervikal insemination (ICI). IUI innebär att spermatozoïder placeras direkt in i livmodercammen, medan ICI innebär att de placeras i cervixkanalen. Inseminering kan användas för att behandla infertilitet eller som en metod för assistad reproduktion för par som inte kan bli gravida på naturlig väg. Proceduren kan antingen använda spermatozoïder från en donator eller partners spermatozoïder.
"Nedfrysning" er en proces where ein død kropp bevarast ved bruk av kjemisker løsningar, ofte basert på formeldahydd (formaldehyd) eller andre konserveringsmidler. Dette gjør at kroppen forblir tilseende uendret i en lang tid etter døden, som kan være nyttig i medisinske sammenhenger slik som undervisning, forsking eller autopsi. Nedfrysning reduserer også risikoen for bakterielle og svampeinfeksjoner som kunnn gå til grunne for dekomposisjon av kroppen.
Livmoderhalssekret, även kallat cervikalt sekret, är ett slimet sekret som produceras i livmoderhalsen (cervix uteri) hos kvinnor. Det består främst av vatten, salt, proteiner och slemhinnessubstanser. Livmoderhalssekretet har en skyddande funktion genom att förhindra infektioner från att nå livmodern och äggstockarna.
Under olika delar av menstruationscykeln kan sekretets konsistens och mängd variera. Under fertil perioden blir sekretet mer tunnflytande, klart och lätt att strömma, vilket underlättar spermiernas rörlighet och möjliggör befruktning. Under icke-fertil perioden blir sekretet mer trögflytande och tar sig svårare att strömma, vilket gör det svårt för spermier att nå livmodern.
Ändringar i livmoderhalssekretets kvalitet och kvantitet kan vara ett tecken på olika gynekologiska tillstånd, såsom infektioner eller hormonella störningar.
"Mesocricetus" er en slags gnagere som inkluderer hamstere som er vanlige i laboratoriemiljø. Den mest kjente arten i denne gruppen er syriske hamsteren ("Mesocricetus auratus"), også kalt gyldne hamsteren, som ofte holdes som selskapsselvstendig kjærlighetdyr. Disse hamstene er kjente for deres store kindposer og aktive nocturnal livsstil. De blir vanligvis omkring 2-3 år gamle i fangenskap.
'Embryoöverföring' är en medicinsk term som refererar till processen då ett eller flera embryon placeras i livmodern hos en kvinnlig mottagare, med syfte att uppnå en graviditet. Detta är en del av infertilitetsbehandlingar såsom in vitro fertilisation (IVF) och intracytoplasmatisk spermieinjectering (ICSI).
Embryona skapas vanligtvis genom att befrukta äggceller med spermier i laboratoriemiljö, varefter de utvecklas under några dagar. När embryonerna har nått en viss utvecklingsgrad väljs de ut för överföring till moderslivmodern. Antalet embryon som överförs kan variera och bestäms ofta i samråd mellan läkare och patient. Överflödiga embryon kan frynas och lagras för framtida användning.
Sekretoriska proteiner i sädesblåsan är proteinmolekyler som produceras och sekreteras (avsöndras) av epitelceller i sädesblåsan, en del av de manliga reproduktiva organen. Dessa proteiner har en varierad uppsättning funktioner, men deras huvudsakliga roll är att underlätta förflyttningen och överlevnaden av spermierna i det kvinnliga reproduktionssystemet. Några exempel på sekreterade proteiner från sädesblåsan inkluderar:
1. Spermatogenese-associerade proteiner: Dessa proteiner hjälper till att underhålla och stödja spermieproduktionen (spermatogenesen) i testiklarna.
2. Proteaser: Dessa enzymer bryter ned proteiner och kan hjälpa till att frigöra spermier från det komplexa proteinslangar som omger dem i ejakulatet.
3. Antioxidanter: Dessa molekyler skyddar spermierna från skadan orsakad av fria radikaler, som kan reducera deras livslängd och rörlighet.
4. Immunmodulerande proteiner: Dessa proteiner hjälper till att modulera det immuna svaret i det kvinnliga reproduktionssystemet för att förhindra en överdriven immunreaktion mot de främmande spermierna.
5. Bufferproteiner: Dessa proteiner hjälper till att upprätthålla en optimal pH-nivå i ejakulatet, vilket är viktigt för spermiers överlevnad och rörlighet.
"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.
'Rete testis' er en del av det maskuline reproduktive systemet og betyr direkte 'tisseskjele i testiklene'. Det er en del av det intratesticulære spermatoveisystemet, som transporter spermatozooidene fra de seminifere tubulerne til efferente ducterne. Rete testis består av en samling små kanaler (tubuli recti) som drainer spermatozooidene fra de seminifere tubulene og overfører dem til efferente ducterne, som igen fører spermatozooidene videre til epididymis. Rete testis er beliggende i mediastinet, det centrale område av testiklet, og har en viktig rolle i transporten og opbevaringen av spermatozooidene før de forlader testiklene.
'Ovum' är den biologiska termen för ett kvinnligt könscell, även känt som en äggcell. Det är den mogna, haploida cellen som produceras i äggstockarna (ovarierna) och kan bli befruktad av en spermie för att bilda en zygote, vilket är startpunkten för embryogenesen hos däggdjur. Ovum innehåller halva mängden kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell i kroppen och har potentialen att utvecklas till ett nytt individuellt organism om det blir befruktat och utvecklas till en fertil ägg.
Den vitellina membranen är ett tungt, transparent skikt som omger ägget hos fåglar och andra kräldjur under embryonal utveckling. Det bildas från en del av fetalmembranet känt som amnion och skyddar ägget från mekanisk skada och infektion. Den vitellina membranen är inte samma sak som den äggulans (vitellus) som innehåller näringsrikt resurser för embryots utveckling.
I medicinsk terminologi refererer "spermiens mellandel" til den del av spermiecellen som ligger mellom hodet (akrosomet) og svansen (flagellen). Denne delen kaller man også midpiece eller mitokondrieldelen. I denne delen finnes det et stort antall mitokondrier, som leverer energien spermien trenger for å bevege seg. Mellandelen inneholder også en del av DNA-molekylet som er involvert i arvelige egenskaper.
"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.
'Oviducts' er den medisinske betegnelsen for de to tuber, som hos kvinder transporterer æg fra ovarierne til livmoderen. De kendes også som 'ovductus' eller 'fallopian tuber'. Oviducterne har fingerlignende udvækster, kaldet fimbriae, der hjælper med at transportere æg fra ovarierne til ægløsningen. De er en del af den kvindelige reproduktive anatomi og spiller en vigtig rolle i fertiliteten.
Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.
Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.
I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.
I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.
Egg yolk is the nutrient-rich, inner portion of an egg. In medical terms, it is known as "vitellus" and is one of the two main parts of an egg, along with the egg white or "albumen." The egg yolk contains various essential nutrients such as proteins, fats, vitamins (A, D, E, K, B6, B12), minerals (calcium, iron, zinc, phosphorus), and antioxidants like lutein and zeaxanthin. It is also a significant source of cholesterol and dietary fat. The egg yolk plays a crucial role in the development of an embryo, providing essential building blocks for growth and nourishment.
Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.
Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.
Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.
Sädeskanaler, även kända som deferenskanaler eller vas deferens, är en del av det maskulina reproduktionssystemet hos däggdjur. De är ett par muskulösa rör som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och bulbourethrala körteln för att bilda ejakulat.
Sädeskanalerna är omgivna av glatt muskulatur, vilket hjälper till att transportera spermierna genom peristaltiska kontraktioner under sexuell stimulans. När mannen når orgasm och utsöndrar ejakulat, rör sig spermierna från urinblåsan genom urinvägen och uretran för att sedan lämna kroppen via penis.
Klinefelters syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som orsakas av en extra X-kromosom hos män. Den typiska karyotypen för en person med Klinefelters syndrom är 47,XXY, men det finns också varianter som inkluderar fler än en extra X-kromosom.
Sjukdomstillståndet beror på att den extra kromosomen förändrar utvecklingen av könskörtlarna och andra kroppsliga funktioner under fostertiden och efter födseln. Klinefelters syndrom är en relativt vanlig genetisk avvikelse som uppskattas drabba ungefär 1 av 500 till 1 av 1000 män.
De flesta män med Klinefelters syndrom har nedsatt spermieproduktion eller är sterila, men de kan fortfarande ha normal könsliv och få barn med hjälp av artificiell insemination eller invitrofertilisering. Andra symptom på Klinefelters syndrom kan inkludera låg muskeltonus, hög växtkurvatur, gynekomasti (förstoring av brösten), svårigheter med språk och matematik, och sociala problem. Behandlingen för Klinefelters syndrom kan inkludera hormonbehandling, terapi och stöd för att hantera symtomen och förbättra livskvaliteten.
'Marsupialia' är en systematisk grupp (taxon) inom djurriket som innefattar pungdjuren. Det vetenskapliga namnet kommer från latinets 'marsupium', som betyder 'pung'.
Marsupialier är kända för att föda upp sina ungar i en pung på moderns buk, där de kan suga sig fast vid en spene och fortsätta sin utveckling. Detta skiljer dem från de flesta andra däggdjuren, som istället föder levande ungar som är mer utvecklade.
Exempel på marsupialier inkluderar känguruer, koala, punggrävlingar och opossum. De flesta marsupialier lever i Australien, Nya Guinea och Amerika söder om Mexiko, men det finns också några arter som lever i Asien och Afrika.
I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.
Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.
Acetyl-L-carnitine, även känt som acetylkarnitin, är en ester av aminosyran L-carnitine. Det är ett kroppseget bioaktivt ämne som produceras naturligt i kroppen och har en viktig roll i cellens energiproduktion, särskilt i mitokondrier. Acetyl-L-carnitine bidrar till att transportera fetatyresyror in i mitokondrien där de kan oxideras för att producera energi. Det har också antioxidanta egenskaper och kan hjälpa till att skydda celler från skada. Acetyl-L-carnitine finns naturligt i vissa livsmedel, såsom rött kött och fisk, men kan även tas som kosttillskott för att öka nivåerna av L-carnitine i kroppen.
'Frystorkning' (engelska: "Cryosurgery") är en medicinsk behandlingsmetod där lägre temperaturer används för att förstöra abnorma eller skadade celler i kroppen. Detta görs vanligtvis genom att frysa ut cellerna med hjälp av ett kylmedel, såsom kväveånga (-196°C), till en temperatur som är dödlig för cellerna.
Frystorkning används ofta för att behandla olika former av cancer, såsom hudcancer och prostatacancer, men det kan även användas för att behandla andra medicinska tillstånd som ärrbildningar och ögonproblem. Under behandlingen appliceras kylmedlet på eller nära den skadade cellen eller tumören, vilket orsakar isbildning i cellerna och en efterföljande celldöd.
Det är viktigt att notera att frystorkning inte alltid är en kurativ behandling, men det kan vara ett effektivt sätt att minska smärta, blödningsrisk och tumörstorlek. Behandlingen kan även användas i kombination med andra typer av cancerbehandlingar, såsom strålterapi och kirurgi.
Macropodidae er en familie i pungdyrordenen diprotodontia, der omfatter de større, hoppende pungdyr, herunder kænguruer, wallabier og drejere. Disse dyr er kendt for deres lange bagben og deres evne til at springe store afstande. De fleste arter i familien lever i Australien, men nogle findes også på Ny Guinea og de omkringliggende øer. Macropodidae-dyr er planteædere, som primært spiser græs.
Calcimycin, också känt som mangan(II)tetraphenylporfyrin, är ett pigmentmolekyler som utvinns från Streptomyces chartreusis-bakterier. Det är en typ av komplext bindningsförening som innehåller en manganjon och en porfyrinring.
I medicinsk kontext, används calcimycin ofta som ett forskningsverktyg för att studera cellulära processer, särskilt inom områdena jontransporter och signaltransduktion. Det har också visat sig ha potentialen som en behandling för sjukdomar som beror på störningar i kalciumhomöostas, såsom hyperparatyreoidism och sepsis.
Calcimycin fungerar genom att öka intracellulärt kalciumnivåer genom att verka som en jonofor, vilket gör att det kan transportera joner över cellytiska membran. När calcimycin binder till cellmembranet, bildar det komplex med kalciumjoner och hjälper dem att diffundera in i cellen, vilket orsakar en ökning av intracellulära kalciumnivåer.
Det är värt att notera att calcimycin inte används som en etablerad medicinsk behandling och fortsatta studier krävs för att fastställa dess säkerhet och effektivitet som läkemedel.
Medicinskt sett definieras de manliga könsorganen som de primära och sekundära karaktärsdragen hos en biologisk man. De primära könsorganen inkluderar testiklarna, som producerar spermier och den manliga könshormonen testosteron, samt den tillhörande scrotum-sakken. De sekundära könsorganen innefattar penis, prostata, blygdben och bröstkörtlarna. Dessa organ utvecklas under fostertiden under inflytande av könshormoner.
En jonofor är ett molekyllärt transportprotein eller en kanal i celldelningen som transporterar joner, såsom natrium (Na+), kalium (K+), kalcium (Ca2+) och klorid (Cl-), genom cellmembranet. Jonoforer kan vara specifika för en viss jontyp eller kunna transportera flera olika joner. De kan vara passiva, vilket betyder att de endast tillåter diffusion av joner nedför ett koncentrationsgradient, eller aktiva, vilket betyder att de använder energi för att transportera joner uppåt mot ett koncentrationsgradient. Jonoforer är viktiga för cellers homeostas och signalering.
Mikro Manipulation är en teknik inom biomedicin och forskning som involverar användandet av speciella instrument och metoder för att manipulera små objekt, vanligtvis på cell- eller subcellulär nivå. Detta kan inkludera att flytta, hålla, skära eller kombinera olika celler eller delar av celler med hög precision. Mikro Manipulation används ofta inom områden som assisterad reproduktion (inklusive IVF-procedurer), genteknik, cellbiologi och neurovetenskap.
Aneuploidi är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormalitet i antalet kromosomer hos en cell eller ett individ. Normalt har människor 46 kromosomer, organiserade i 23 par, med en kopia från varje förälder. Aneuploidi innebär att det finns ett extra kromosom (trisomi) eller saknas ett kromosom (monosomi). Exempel på aneuploidier är Downs syndrom, som orsakas av trisomi 21, och Turner syndrom, som orsakas av monosomi X. Aneuploidi kan uppstå under celldelningen, då felaktiga separation av kromosomerna kan leda till att en cell får för många eller för få kromosomer.
Jordnötsagglutininer är en typ av protein som kallas för agglutininer, som förekommer naturligt i vissa livsmedel och kan orsaka immunreaktioner hos människor. I det specifika fallet jordnötsagglutininer, kommer de ifrån jordnötter och kan orsaka allergiska reaktioner hos individer som är känsliga för dem.
Agglutininer är proteiner som orsakar att celler eller partiklar i en vätska fastnar tillsammans när de exponeras för dem. I det specifika fallet jordnötsagglutininer, kan de orsaka att röda blodkroppar fastnar tillsammans när de exponeras för dem, vilket kallas för agglutination.
Det är värt att notera att jordnötssmör och andra produkter som innehåller jordnötter kan också innehålla jordnötsagglutininer, så det är viktigt för personer med jordnötsallergi att vara tydligt med sina kostvanor och undvika dessa livsmedel.
Sjöborrar är en grupp marina djur som tillhör klassen Echinoidea och fylumet stjärnrotsdjur (Echinodermata). De flesta sjöborrarna har kulaktiga skal, vanligen med en diameter på några centimeter upp till ungefär 60 cm hos de största arterna. Skalet är täckt av taggar och plattor i olika former och storlekar beroende på art.
Sjöborrarnas mun finns på undersidan av kroppen, och de har en komplex struktur för att mala födan som består av alger och små djur. De flesta sjöborrar lever på havsbotten där de rör sig långsamt med hjälp av sina välvdade fotala ben, som sitter under skalet.
Det finns också en grupp sjöborrar som kallas för taggsvanssjöborrar (Diadematoida), vilka har långa rörliga taggar och lever på djuptare vatten. När de känner sig hotade kan de resa upp sina taggar, som är försedda med giftkörtlar, som en försvarsmekanism.
Sjöborrar har ett betydande ekologiskt och kommersiellt värde, eftersom de bidrar till att hålla alger under kontroll och deras skal används bland annat inom smyckesindustin.
DNA fragmentation refererar till den skada eller nedbrytning som kan ske i DNA-strängarna. Detta är en normal och viktig process vid celldelning, där DNA fördelas mellan dottercellerna. Men om DNA-fragmenteringen är onormalt hög eller inträffar spontant, kan det leda till skador på cellens integritet och förekomsten av fragmenterat DNA används som en indikator på celldöd, apoptos eller nekros.
I medicinskt sammanhang kan onormalt hög DNA-fragmentering vara associerad med olika sjukdomstillstånd såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och åldersrelaterade skador.
Medicinskt talat är sädesledaren (latin: vas deferens) en del av det maskulina reproduktionssystemet. Den är en tunn, muskelbunden rörlig tub som transporterar spermier från epididymis till urinblåsan, där den möter urinvägen och bildar ett gemensamt utflöde, urethra, genom vilken både urin och sperma kan passera under ejakulationen. Sädesledaren är en del av det så kallade kontinuerliga maskulina reproduktionssystemet, som inkluderar testiklar, epididymis, sädesledare, vas deferens, seminalvesiklar, prostata och bulbourethrala körtlar.
Faskontrastmikroskopi (FCM) är en typ av ljusmikroskopi som används för att erhålla högkontrasterade, skarpa och detaljerade bilder av opaka eller genomskinliga preparat. Denna teknik bygger på principen att skapa kontrast mellan olika strukturer i provet genom att använda speciella kondensor- och objektivlinsor som formar ett snävt ljusbundit (faskformat) som faller in på preparatet.
I FCM används vanligtvis en monokromatisk ljuskälla, exempelvis en halogen- eller LED-lykta, och speciella kondsorlinsor för att skapa ett faskformat ljusbundit som faller in på preparatet. Detta ljusbundit är starkt belyst i mitten och avtar gradvis mot kanten, vilket ger en hög kontrast mellan strukturerna i provet.
FCM-objektiven har speciella designade linser som samlar in det reflekterade ljuset från preparatet och skiljer på fasen av det infallande och reflekterade ljuset. Detta möjliggör en högre kontrast mellan olika strukturer i provet, eftersom de olika faserna ger upphov till interferensmönster som kan tolkas som kontrastförstärkningar.
FCM används ofta inom biologisk forskning och klinisk diagnostik för att undersöka cellytor, membranstrukturer, bakterier, svampar och andra opaka preparat. Denna teknik ger mycket detaljerade bilder och kan användas för att observera små strukturella förändringar som inte är synliga med konventionell ljusmikroskopi.
'In situ-hybridisering, fluorescerande' (FISH) är en molekylärbiologisk teknik som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Denna teknik kombinerar två metoder: in situ-hybridisering, där en specifik prob (vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens) hybridiseras med komplementär sekvens i en cell, och fluorescensmikroskopi, där man använder fluorescerande markörer för att visualisera platsen för hybridiseringen.
I FISH-tekniken etiketteras proben med en eller flera fluorescerande molekyler, vanligtvis fluoroforer som absorberar ljus av ett visst våglängde och emitterar ljus av ett annat våglängde. När proben hybridiserar med komplementär sekvens i cellen eller vävnaden kan man använda ett fluorescensmikroskop för att avbilda den plats där hybridiseringen har skett, och därmed lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser in situ.
FISH är en känslig och specificerad teknik som används inom flera områden av biomedicinsk forskning och diagnostik, till exempel för att undersöka kromosomstruktur och -avvikelser, identifiera genetiska mutationer och avvikande genuttryck, och studera interaktioner mellan DNA-sekvenser.
'Graviditetstal' eller 'graviditetstid' är ett begrepp inom medicin som används för att ange antalet veckor sedan den sista menstruationen (LMP) hos en gravid kvinna. Detta används ofta som en standardmåttenhet för att följa utvecklingen hos fostret och schemalägga rutinmässiga undersökningar under graviditeten.
Graviditetstalet är vanligen ett helt tal som representerar antalet kompletta veckor plus ett extra dagar (från 0 till 6) för att uppnå nästa fulla vecka. Således, om en kvinna är i sin sjunde vecka och två dagar av graviditeten, kommer hennes graviditetstal vara 7 + 2 = 9.
Det är värt att notera att det kan finnas små skillnader mellan olika länder och kulturer när det gäller hur graviditetstal räknas, men den vanligaste metoden är att räkna från den sista menstruationen.
Sädesblåsor, även kända som seminalvesiklar, är en del av det manliga reproduktionssystemet. De är ett par muskulösa, behåringsbeklädda organskapsel som producerar och lagrar en del av sädesvätskan, vilket är en gulaktig, näringsrik vätska som blandas med spermierna för att bilda sädesflöde under ejakulationen. Sädesblåsornas vätska utgör ungefär 60-80% av sädesflödet och innehåller näringsämnen som fructos, vitaminer och mineraler som hjälper till att livnära och transportera spermierna på deras väg genom kvinnans reproduktionssystem.
I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.
Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.
Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.
Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.
Cell separation is a general term used to describe various methods for isolating specific cell types or populations from a heterogeneous mixture of cells. This process can be accomplished through physical or biological means and is often a crucial step in many laboratory and medical procedures, such as cell culture, diagnostic testing, and regenerative medicine. Some common techniques for cell separation include:
1. Density gradient centrifugation: In this method, a sample containing the mixture of cells is carefully layered onto a density gradient medium (such as Ficoll or Percoll) and then centrifuged at high speeds. The different cell types will separate based on their densities, with denser cells settling towards the bottom of the tube and less dense cells remaining near the top.
2. Flow cytometry and cell sorting: This technique uses fluorescently labeled antibodies to specifically bind to and tag target cells within a mixture. The sample is then passed through a flow cytometer, which detects and sorts the cells based on their fluorescence characteristics.
3. Magnetic-activated cell separation (MACS): In this method, magnetic beads coated with antibodies that recognize specific cell surface markers are added to a sample containing the mixture of cells. The cells are then passed through a magnetic field, causing the labeled target cells to be retained while the unlabeled cells flow through.
4. Immunomagnetic separation: Similar to MACS, this method uses antibody-coated magnetic beads to isolate specific cell types. However, instead of passing the sample through a magnetic field, the bead-bound cells are selectively captured using a magnet and then washed and eluted for further analysis or processing.
5. Microfluidic devices: These small, chip-based systems use various physical principles (such as size, deformability, or electrical properties) to separate cells within microchannels. They offer high throughput, gentle handling, and precise control over the separation process.
These are just a few examples of cell separation techniques used in research and medicine. The choice of method depends on factors such as the specific application, required purity and yield, and the complexity of the starting mixture.
'Provhantering' (eng. 'Crisis management') är inom medicinen ett systematiskt sätt att hantera allvarliga, akuta händelser eller situationer som kan hota patientens liv, hälsa eller välbefinnande. Det innefattar planering, preventiva åtgärder, tidig identifiering och insats, samt efterbehandling av krisen. Provhanteringen omfattar ofta flera olika discipliner och yrkesgrupper som samarbete för att hantera situationen på ett effektivt sätt.
En befruktad äggcell, även kallat zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg (ovulum) förenas under processen som kallas fertilisation. Den befruktade äggcellen har 46 kromosomer, 23 från varje förälder, och är startpunkten för embryots utveckling.
In a medical context, "kopulering" refererar vanligtvis till den sexuella aktiviteten mellan två individer som innebär penetration av en persons genitalier av den andres. Detta kan inträffa under samlag, där en penis penetrerar vaginalt, analt eller oralt. Kopulering är en naturlig och viktig del av mänsklig sexualitet och reproduktion. Emellertid kan det också vara kopplat till risker för sexuellt överförbara infektioner (STI) och oönskad graviditet, om den inte sker på ett säkert sätt.
Prostatic secretory protein (PSP94) är ett protein som produceras och utsöndras av prostatacytarna i prostata-körteln hos mannen. Det är också känt som prostate specific antigen (PSA) och används som en tumormarkör för att screeninga, diagnostisera och följa upp prostatacancer. PSP94 är ett serinproteas som under normala förhållanden finns i låga nivåer i blodplasma hos friska män, men kan öka vid prostatainflammation eller cancer. Det är en glykoprotein med en molekylvikt på cirka 34 kDa och består av två subenheter som bildar en dimer. PSP94 har en rad funktioner i prostata, inklusive att underlätta spermiernas rörlighet och skydda dem från immunförsvaret.
"Epithelial attachments" er en medisinsk terminologi som refererer til forskellige typer strukturer som holder epitelgevebe sammen med det underliggende væv. Disse forbindelser kan inkludere desmosomer, hemidesmosomer og tunneldannelser (tight junctions). De sørger for at holde de epiteliale celler sammen og hjælpe til at kontrollere hvad der passerer gennem dem.
Preventivmedel, kemiska, för män refererar till medel som används för att förhindra befruktning genom att påverka spermiernas funktion eller rörlighet. De flesta av dessa preventivmedel är hormonbaserade och innefattar vanligen testosteron och/eller progestagen. Exempel på kemiska preventivmedel för män inkluderar p-piller, gel och injektionsbehandlingar. Dessa medel kräver i allmänhet ett recept från en läkare och bör användas under medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och risker.
"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.
Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.
'Kroppsvätskor' (i medicinsk kontext) refererar till de vätskor som har en biologisk funktion i människokroppen. Detta inkluderar:
1. Blod: En vätska som cirkulerar i kroppsvaskulära systemet och transporterar syre, näringsämnen, hormoner och andra substanser till och från cellerna.
2. Lymfa: En färg- och näringsfattig vätska som produceras av lymfkörtlarna och cirkulerar genom ett separat system av lymfkärl, hjälper till att transportera vit blodceller och avlägsnar vävnadsvätskor som läcker ut från kapillärerna.
3. Interstitialvätska: Den vätska som finns i det interstitiella utrymmet mellan cellerna och de kapillärer som förser dem med näring och syre.
4. Synfluid: En klar, vattenliknande vätska som produceras av kroppen och fyller kamrarna i ögat, hjälper till att ge ögat dess form och skyddar det från skada.
5. Cerebrospinalvätska (CSF): En klar, lättflytande vätska som produceras i ventrikelsystemet i hjärnan och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, skyddar dem från skador och hjälper till att reglera trycket inuti hjärnskålen.
6. Slem: En närings- och vattenrika vätska som produceras av slemhinnor i kroppen, hjälper till att fukta, skydda och transportera smuts och skräp bort från luftvägarna, matstrupen och andra kanaler.
7. Urin: En gulaktig vätska som produceras av njurarna och innehåller avfall och överflödigt vatten, elimineras sedan via urinvägarna.
Nedkylning (eng. cooling eller temperature reduction) är inom medicinen ett sätt att behandla olika sjukdomstillstånd, där man aktivt sänker kroppstemperaturen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att använda ispåsar, kylpackningar eller speciella maskiner som kyler ner patienten.
Den vanligaste anledningen till nedkylning är för att förhindra skada på hjärnan efter ett slaganfall (eng. stroke) eller annan sorts syrebrist i hjärnan, men det kan även användas för att behandla feber som inte svarar på vanlig feberbehandling eller för att lindra smärta och svullnad efter en skada.
Nedkylning kan också användas i samband med operationer där man vill minska blodförlusten eller för att skydda organ under transplantation.
Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.
I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.
Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.
Sertoli-celler, også kendt som sustentacyleceller, er støtteceller i hvirvelløse dyrs og pattedyrs testikler. De er en del af de strukturer, der udgør seminiferøre tubulerne, hvor spermatogenesen finder sted.
Sertoli-cellerne har flere vigtige funktioner:
1. De danner en form for barrierevæg, som beskytter de umodne spermakroder og andre celler i tubuluslumen mod det immune system.
2. De er involveret i nedbrydningen af overflødige gamete gennem fagocytosering.
3. De udskiller forskellige hormoner, bl.a. androgenbindende protein (ABP), inhibin og aktivin, som hjælper med at regulere spermogenesen og produktionen af follikelstimulerende hormon (FSH) fra hypofysen.
4. De er involveret i transporten af spermakroderne gennem tubuluslumen under deres udvikling til modne spermaceller.
5. De bidrager til opretholdelsen af en gunstig miljø i tubuluslumen, herunder ved at hjælpe med at regulere pH og ionbalancen.
Egg proteins, also known as egg white proteins or ovalbumin, are a group of proteins found in chicken eggs. The main protein in this group is ovalbumin, which makes up about 54% of the total protein in egg whites. Other proteins found in egg whites include conalbumin (12%), ovomucoid (11%), lysozyme (3.5%), ovotransferrin (1.5%), ovomucin (3.5%), and various other minor proteins and enzymes.
Egg white proteins are high in quality and have a well-balanced amino acid profile, making them an excellent source of protein for humans. They also have many functional properties that make them useful in the food industry, such as foaming, emulsifying, and gelling abilities. Additionally, egg whites contain various vitamins, minerals, and other nutrients, including riboflavin, selenium, and choline.
It's worth noting that some people may have allergies to egg proteins, especially in children, which can cause symptoms such as hives, swelling, difficulty breathing, and anaphylaxis. In these cases, it is important to avoid foods containing egg proteins.
Glycerol, också känt som glycerin, är en organisk förening med formeln C3H5(OH)3. Det är en tjock, söt, klar, odorlös vätska som är starkt hygroskopisk och nästan helt olöslig i etanol men lättlöslig i vatten och aketon.
I medicinsk kontext används glycerol ofta som ett sönderfallsskyddande medel, speciellt för nervsystemet, hjärnan och ögonen under operationer eller skador. Det kan också användas som en laxermedel på grund av dess förmåga att dra vatten till sig i tarmarna och stimulera defekationen. Glycerol är också en del av flera hudpreparat och läkemedelsformuleringar som hjälper till att behålla fuktighet och skydda huden.
Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:
1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.
For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.
Follikulær væske er en type af væske som findes i hårtømmerne (follikler) i huden. Den dannes under normale forhold, når et hår følger sin normale vækstcyklus. Follikulær væske består af celler og fedtstoffer (lipider), der udskilles fra de forskellige typer celler i folliklen.
I visse tilfælde kan der dannes en form for cyste under huden, der indeholder en overvægt af follikulær væske. Disse cyster kaldes ofte "epidermoidcyster" eller "sebaceous cysts". De er som regel ufarlige, men kan blive irriterende eller smertefulde, hvis de bliver inficeret eller gennemgår en inflammation. I disse tilfælde kan læge behandle cysten med drænning eller, i visse tilfælde, kirurgisk fjernelse.
Den medicinska termen "konstgjord, homolog befruktning" refererar till en metod för att behandla infertilitet, där man använder sig av gameter (ägg och/eller spermier) från donatorer som är genetiskt relaterade (homologa) till den mottagande parten. Detta innebär att äggdonation kan ske mellan systrar eller att sperma används från en bror till sin syster, för att skapa ett embryo som sedan placeras in i mottagarens livmoder. Detta skiljer sig från konventionell artificiell befruktning (IVF), där ägg och spermier från samma par används för att skapa ett embryo.
Ornidazol är ett läkemedel som tillhör gruppen nitroimidazolderivat. Det används vanligen för behandling av infektioner orsakade av anaeroba bakterier och parasiter, exempelvis trikomonas, giardia och amöba. Ornidazol fungerar genom att skada DNA hos dessa mikroorganismer, vilket stoppar deras tillväxt och reproduktion.
Läkemedlet ges vanligen som tablettform och kan användas för behandling av en rad olika infektioner i kroppen, inklusive gynekologiska infektioner, mag-tarminfektioner och hudinfektioner. Ornidazol bör inte användas under graviditet eller amning utan specifik läkarekompetens.
Sidan kan ha vissa biverkningar, såsom illamående, kräkningar, huvudvärk och förändringar i smak- och luktupplevelser. I sällsynta fall kan allvarligare biverkningar uppstå, som exempelvis nervskador eller leverfunktionsrubbningar.
"Biologisk konservering" refererer til metoder og praksisser som anvendes for å forlænge holdbarheten og bevare kvaliteten av biologiske materialer, såsom væv, celler, gener og biomolekyler, under lagring eller transport. Dette gjøres ved å forebygge degradering av disse materialene pga. fysiske, kjemiske og biologiske prosesser. Konserveringsmetodene kan inkludere forskjellige typer av løsninger, temperatur- og gassambestemte miljøer, iltutsluttning og kryopreservasjon.
En medisk definisjon av "biologisk konservering" vil være:
"Biologisk konservering er en praksis som innebærer bruk av forskjellige metoder for å forlænge holdbarheten og beskytte biologiske materialer mot degradering, ved å kontrollere fysiske, kjemiske og biologiske prosesser under lagring eller transport. Dette omfatter bruk av løsninger, temperatur- og gassambestemte miljøer, iltutsluttning og kryopreservasjon."
Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.
Trometaminet är ett smärtstillande och antipyretiskt (febernedsättande) läkemedel som tillhör gruppen fenylpiperidinderivat. Det är också känt under sitt varunamn, Trixfenidyl, och används ofta för att lindra smärtor, muskelspasmer och Parkinsons sjukdom. Trometaminet fungerar genom att blockera vissa signalsubstanser i hjärnan som orsakar smärta och förhöjd kroppstemperatur.
"Hypotonic solutions" är inom medicinen en term som refererar till lösningar med en lägre osmolalitet än plasma. Detta betyder att när sådana lösningar ges intravenöst, vatten kommer att diffundera från blodbanan och in i cellerna för att utjämna osmotiska gradienten.
Ett exempel på en hypoton lösning är en 0,45%-ig natriumkloridlösning (0,45% NaCl), som har en lägre osmolalitet än plasma och kan användas för att behandla övervätsningssyndrom eller när det behövs minska den totala kroppsvätskevolymen.
Det är viktigt att vara försiktig med användning av hypotona lösningar, eftersom de kan leda till onormalt låga saltnivåer i blodet (hyponatriemi) och cellödem, särskilt om de ges i för höga doser eller under lång tid.
I'm sorry for the confusion, but "bufflar" is not a medical term. It may be that there is a spelling mistake or you are looking for a term that is not recognized in English or medical language. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.
Pentoxifylline är ett kärlvidgande (vasodilaterande) läkemedel som används för att behandla perifera artärsjukdom (små blodkärls sjukdom i extremiteterna). Det fungerar genom att öka blodets flytbarhet och minskar blodets stickfasthet, vilket kan förbättra genomsättningen av syre till musklerna.
Pentoxifylline är också ibland använt off-label för att behandla intermittent klumpfot (på och avsvällning i benen) orsakad av kronisk venös insufficiens, samt för att förbättra gångförmågan hos patienter med skleroserande demyelinisering.
Det bör noteras att Pentoxifylline kan ha vissa biverkningar, såsom illamående, kräkningar, magsmärtor, huvudvärk och yrsel. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som lungblödning eller leverfunktionsstörningar. Det är viktigt att använda läkemedlet enligt receptet och under läkares övervakning för att minimera risken för biverkningar.
'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.
Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:
1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.
2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.
3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.
4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.
5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.
6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.
Graviditetsutfall, även känt som abort eller spontan abortion, är en komplikation under graviditeten som innebär att fostret dör och utdrives spontant från livmodern under de första 20 veckorna. Det kan delas in i tidiga (upp till 8 veckor), medel (mellan 9 och 16 veckor) och sent graviditetsutfall (efter 17 veckor). Orsakerna kan vara många, bland annat kromosomavvikelser, anatomiska avvikelser eller infektioner. Graviditetsutfall är relativt vanligt och uppskattas inträffa hos cirka 10-20 procent av alla graviditeter.
Tissue banking, eller vävnadsförvaring, är ett samlingsbegrepp för kontrollerade processer som innefattar donation, behandling, lagring och distribution av mänskliga kroppsvävnader och celler. Dessa vävnader kan användas i medicinska behandlingar såsom transplantationer eller för forskningsändamål. Vävnadsförvaring regleras ofta av lagar och etiska riktlinjer för att säkerställa donators integritet, sundheten och informerade samtycke, samt att mottagaren får korrekt information om vävnaden.
I'm sorry for any inconvenience, but "Antilope" is not a medical term. Antilopes are actually a group of herbivorous African and Asian animals, related to deer and gazelles, that have hollow horns and slender legs. They are often the target of hunting and poaching, and their populations face various threats from habitat loss and fragmentation. If you have any questions about medical terminology or another topic, please let me know!
"Diploidi" er en biologisk terminologi som refererer til en celle som inneholder et par homologt kromosomsett, hvor hvert sett består av to kromatider. Det vil si at i diploide celler er det dublet kromosomssett, et arvet fra moren og et arvet fra fedrene. Menneskets kroppsceller (utom kjønnscellene) er typisk diploide og har 46 kromosomer i alt, organiserte i 23 par homologt kromosomer. Dette inkluderer også to seksuelle kromosomer, X og Y, som bestemmer individets kjønn.
En spermatocyt är en typ av könscell (gamet) hos människan och andra däggdjur. Spermatocyterna utvecklas i de yttre delarna av testiklarna, i strukturer som kallas tubuli seminiferi.
Det finns två typer av spermatocyter: primära spermatocyter och sekundära spermatocyter. De primära spermatocyterna är de första cellerna som bildas under spermatozoieden, då diploida spermatogonia delar sig genom meiosen. Under denna process sker en reduktion av kromosomtalet från 46 till 23, och varje primär spermatocyt ger upphov till två sekundära spermatocyter.
Sekundära spermatocyterna genomgår sedan en andra delning under meiosen, vilket resulterar i fyra haploida celler, så kallade spermatider. Spermatiderna utvecklas sedan till fullt utbildade spermatozoer eller sädesceller genom en process som kallas spermiogenes.
Spermatocyterna är därför viktiga för reproduktionen eftersom de är de celler som undergår meios och ger upphov till de haploida spermierna som kan befrukta äggcellen hos en hona.
Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.
I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.
Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.
Bisbenzimidazoler är en grupp av läkemedel som används som antivirala och antibakteriella medel. De verkar genom att binda till DNA i virus eller bakterier, vilket förhindrar deras reproduktion. Ett exempel på ett bisbenzimidazol är den antivirala medicinen ganciclovir, som används för behandling av cytomegalovirusinfektioner hos immunosvaga patienter, såsom HIV-positiva personer och organtransplantationsmottagare.
Ibland kan bisbenzimidazoler också användas som fluorescensmärkningar inom biologisk forskning för att identifiera specifika DNA-sekvenser i celler och vävnader.
Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.
I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.
Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.
Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.
Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.
Könskromosomer, eller gonosomer, är de kromosomer som bestämmer individens biologiska kön. Hos människan är det vanligen kromosomparen X och Y som utgör könskromosomen. En individ med två X-kromosomer (XX) är genetiskt sett hona, medan en individ med en X-kromosom och en Y-kromosom (XY) är genetiskt sett man. Det finns dock undantag från denna regel, exempelvis kan en person födas med extra könskromosomer eller sakna en av dem.
En 'tekniker för fertilitetsbehandling' (engelska: 'fertililty technician') är en individ som är utbildad och certifierad att arbeta med assisted reproductive technologies (ART) inom medicinsk behandling av ofrivillig barnlöshet. Deras huvudsakliga uppgifter innefattar att hantera, preparera och bevara gameter (ägg och/eller spermier), utför ultraljud under oocyte retrieval ( ägg-punktion) procedurer, och utföra laboratorieprocedurer såsom insemination, intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) och embryokultur. De arbetar vanligtvis under läkares övervakning i en fertilitetsklinik eller ett reproduktionsmedicinskt centrum.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
'Sugning' er en medisinsk behandlingsmetode hvor et vakuum skabes for å fjerne væsker eller luft fra et område i kroppen. Denne metoden brukes ofte i medisinske tilfeller som å lage dråner under operasjoner, å avvase edema (svulst) eller å fjerne infeksjonsmateriale fra sår og sår. Sugning kan også være en del av behandlingen for å hjelpe med å fjerne luft fra lungsrammen ved respiratorisk distress syndrom (RDS).
Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:
1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.
Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.
'Barnlöshet' kan definieras som ett tillstånd där en kvinna inte kan bli gravid och föda barn, vanligtvis på grund av att hon saknar fungerande äggstockar, äggledare eller livmoder. Detta kan orsakas av olika faktorer som genetiska avvikelser, sjukdomar, operationer eller ålder. I medicinsk terminologi kallas barnlöshet ofta 'infertilitet'.