Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där milten (splen) i bukhålan tas bort chirurgiskt. Milten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en viktig roll i immunförsvaret, bland annat genom att filtrera och eliminera äldre röda blodkroppar och infektionskällor.

En splenektomi kan utföras av olika anledningar, till exempel på grund av skada, sjukdom eller för att underlätta andra medicinska behandlingar. Efter en splenektomi kan patienten ha en ökad risk för infektioner, särskilt med encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker, varför vaccinationer ofta rekommenderas före eller efter operationen.

Hypersplenism är ett tillstånd där splenen (mjälten) fungerar mer aktivt än normalt och tar bort för många blodceller, särskilt röda blodkroppar och blodplättor, från cirkulationen. Detta kan leda till anemi (minskat antal röda blodkroppar), leukopeni (minskat antal vita blodkroppar) och/eller trombocytopeni (minskat antal blodplättar). Hypersplenism kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel sjukdomar som påverkar levern eller sjukdomar som orsakar kronisk inflammation.

Medicinskt sett definieras mjältsjukdomar som sjukdomar eller störningar i funktionen hos mjälten (splenus). Mjälten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en central roll i immunförsvaret, blodcellsproduktionen och homeostasen av blodet.

Mjältsjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på orsaken till sjukdomen. Några exempel är:

1. Infektionsrelaterade mjältsjukdomar: Mjälten kan bli inflammerad eller skadad på grund av infektioner, som till exempel bakterieinfektioner (t.ex. pneumokocker och salmonella), virusinfektioner (t.ex. HIV och mononukleos) och parasitära infektioner (t.ex. malaria och leishmaniasis).
2. Hematologiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara förstorad eller funktionellt störd vid olika blodsjukdomar, som till exempel lymfom, leukemi, hemolytisk anemi och trombotiska mikroangiopati.
3. Autoimmuna mjältsjukdomar: Vid vissa autoimmuna sjukdomar kan mjälten bli angripen av den egna immunförsvaret, vilket kan leda till förstoring och skada på mjälten. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk lupus erythematosus (SLE), rheumatoid artrit och autoimmun hemolytisk anemi.
4. Vaskulära mjältsjukdomar: Mjälten kan drabbas av sjukdomar som beror på skador på blodkärlen, till exempel infarkt, ateroskleros och vasculit.
5. Neoplastiska mjältsjukdomar: Mjälten kan vara inblandad i cancerutvecklingen, som primära mjälttumörer eller metastaser från andra cancerformer.

Symptomen på mjältsjukdomar kan variera beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad. Vanliga symtom inkluderar trötthet, viktminskning, feber, nattsvett, smärta i övergången mellan buken och bröstet, benstelhet, blåmärken och blödningar. Behandlingen av mjältsjukdomar beror på sjukdomens orsak och kan innefatta mediciner, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

'Mjältförstoring' är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva en abnormt ökad volym eller massa av levervävnad. Det kan bero på olika orsaker, till exempel fettsjukdom, alkoholmissbruk, virusinfektioner som hepatit eller vissa arvsdefekter. I vissa fall kan mjältförstoring också vara ett tecken på levercancer. Det är viktigt att undersöka orsaken till mjältförstoring för att ge rätt behandling och övervaka eventuella komplikationer.

Mjälttumörer, även kända som maligna lymfomer eller blodcancer, är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodkroppar (lymfocyter) som finns i benmärgen, lymfknutor, lever, mjälte, tarmslemhinnan och andra delar av kroppen. Det finns två huvudtyper av mjälttumörer: Hodgkin-lymfom och non-Hodgkin-lymfom. Symptomen på mjälttumörer kan vara trötthet, feber, nattsvett, viktminskning, inflammationer i lymfknutor, lever eller mjälte samt andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kombinationer av strålbehandling, kemoterapi och immunterapi beroende på typen och stadiumet av sjukdomen.

'Purpura, trombocytopen, idiopatisk' er en medisinsk diagnose som betegner uforklarlig lavt antall blodplater (trombocytopeni) i kombinasjon med blødninger under huden (purpura). "Idiopatisk" betyr at årsaken til sykdommen er ukjent.

Denne diagnosen innebærer at pasienten har en rektidig, ofte pludselig oppkommet trombocytopeni uten klare årsaker etter at andre mulige årsaker som f.eks. infeksjoner, medisinsk behandling eller andre sykdommer er eliminert ved hjelp av undersøkelser.

Purpura og blødninger under huden kan være resultatet av for lavt antall blodplater i kroppen, noe som øker risikoen for uhensiktlig blødning. Blodplater er viktige for å stoppe blødning etter skade på blodkar og vener. Når de er for få, kan det føre til at små blodkar i huden brekker ned og resultere i små purpurflekkene under huden.

Denne diagnosen stilles vanligvis etter en gründelig medisinsk undersøkelse, inkludert blodprøver for å måle antall blodplater og andre tester for å utelukke andre mulige sykdommer som kan være årsaken til trombocytopeni.

"Mjältven" på svenska är ett informellt eller folkligt uttryck för "mjälte". På engelska kan det översättas till "spleen". Mjälten är en organ i vår kropp som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en rad funktioner, bland annat att producera vita blodkroppar (specifikt granulocyter), hämma immunreaktioner, lagra järn och filtrera små blodkärl från skadade röda blodkroppar och bakterier.

En medicinsk definition av "mjältven" skulle vara: "Mjälten är ett organ i vänster överkant av buken, under den lägre delarna av vänstra lungan. Det är ungefär storleken på en knytnäve och har en form som påminner om en bönka. Mjälten har en mjuk, blöt textur och består av tunnväggiga blodkärl som innesluts i bindväv."

Medicinskt talat, är mjältartär (även känd som aorta) den största blodkärlen i kroppen. Den originerar från vänster ventrikel i hjärtat och förser nästan alla kroppsdelar med syresatt blod undantaget lungorna, som har sina egna blodkärl (lungartärer). Mjältartären delar upp sig i tre huvudgrenar: mellangärdesartärerna, bukgrenarna och benartärerna. Mjältartärsjukdom orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av artären och bildar plack, vilket kan leda till att artären stelnar och förträngs. Detta kan i sin tur orsaka högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke eller klaffmissfunktion.

Medicinskt kan "mjältbristning" (i medicinska sammanhang ofta benämnt "splenomegali") definieras som ett tillstånd där mjälten har blivit uppsvälld och har ökat i storlek. Mjälten, som är en organ i vänster överdel av buken, har som en normal funktion att hjälpa kroppen att bekämpa infektioner genom att filtrera och eliminera skadliga substanser från blodet.

När mjälten blir uppsvälld kan det vara ett tecken på olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, inflammation, cancer, leverförändringar eller blodsjukdomar som exempelvis sickle cell anemia. I vissa fall kan mjältbristning vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinmässig undersökning. I andra fall kan det orsaka buksmärtor, fullhet i magen, trötthet eller andningssvårigheter.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever tecken på mjältbristning eller annan oväntad buksvullnad, särskilt om detta kombineras med andra symtom som feber, trötthet, viktminskning eller blödningsrubbningar.

Sfärocytos är en typ av deformerad röd blodkropp (erytrocyt) som har en sfärisk eller nästan sfäriska form istället för den vanliga bikonkava (tvåkonvexa) formen. "Arftlig" betyder att detta tillstånd är medfött och orsakas av genetiska mutationer som påverkar cellmembranets struktur och flexibilitet.

Sfärocytos-tillståndet gör rödblodskropparna mer stela och mindre flexibla, vilket kan leda till att de blir krossade under passage genom smala kapillärer i levern och mjälten. Detta kan orsaka hemolys (förtida nedbrytning) av rödblodskropparna och en ökad risk för anemi.

Det finns olika grader av sfärocytos-tillstånd, och många asymptomatiska bärare kan ha en lindrig form av tillståndet utan några kliniska symtom. Vissa personer med allvarligare former av sfärocytos kan dock uppleva trötthet, gulsot (ikterus), splenomegali (förstorad mjälte) och anemi. Behandling inkluderar ofta blodtransfusioner, supplement med järn och eventuellt splenektomi (borttagning av mjälten).

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Trombocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till ett för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Normalvärdet för trombocyter i blodet varierar beroende på individ och ålder, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per Mikroliter (μl) blod. Om antalet trombocyter understiger 150 000/μl talar man om trombocytantal.

Trombocytantal kan orsakas av olika sjukdomar eller läkemedel och kan öka risken för blödningar eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulationsprocess. Symptomen på trombocytantal kan variera från att inte ha några symptom alls till att uppleva en mängd olika symtom som lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar, men även mer allvarliga symtom som blod i urinen eller avföringen.

'Purpura' och 'trombocytopeni' är två separata medicinska terminer som ofta kan förekomma tillsammans.

Purpura är en beteckning på blod utanför kärlen, vilket orsakar blåmärken eller fläckar på huden eller slemhinnor. Det kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller störning i blodets koagulationssystem.

Trombocytopeni innebär att det finns för få trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyter är viktiga för blodets koagulation och hjälper till att stoppa blödningar när kroppen skadas. När det inte finns tillräckligt med trombocyter kan det leda till en ökad benägenhet för blödningskomplikationer.

Då purpura och trombocytopeni förekommer tillsammans talar man om 'Purpura, trombocytopen'. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom som kräver omedelbar medicinsk behandling. Orsakerna till purpura, trombocytopeni kan variera, men de vanligaste orsakerna innefattar läkemedelsreaktioner, infektioner, autoimmuna sjukdomar och onkologiska tillstånd som leukemi.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

Hypertoni, portal, refererer til en tilstand hvor trykket i portalen vena (en blodåre som transporterer blodet fra maven, leveren og bugspytkirtlen til leverens venøse system) er forhøjet. Normalværdien for portaltrykket er normalt på 5-10 mmHg. Hvis portaltrykket overstiger 10 mmHg, betegnes det som portal hypertension.

Portal hypertoni kan have mange årsager, herunder levercirrose, blodprop i portalen vena, fedme, hjertesvigt og visse typer infektioner. Symptomer på portal hypertoni kan inkludere ascites (fluidansamling i bughulen), esofageal varices (forstørrede blodkar i spiserøret), splenomegali (forstørret milt) og hepatisk encefalopati (forstyrrelser i centralnervesystemet). Behandlingen af portal hypertoni afhænger af årsagen til sygdommen.

Laparoskop är ett slankt, böjbart instrument med en lins och en ljuskälla på ena änden, som används inom kirurgi för att se in i en kroppshåla utan att göra en stor ingrepp. Det används ofta vid bukoperationer, där det introduceras genom en liten snitt i buken och ger ett direkt synsätt på organen inne i bukhålan. Genom samma snitt kan också andra instrument introduceras för att utföra operationen.

'Splenosis' definieras som en benign (godartad) tillstånd där det förekommer små klumpar av vävnad från mjälten (splen) i andra delar av kroppen. Detta kan uppstå efter att en del av mjälten skadats eller avlägsnats, och dessa små klumpar vävnad kan då migrera och etablera sig på olika ställen i kroppen. Dessa klumpar består ofta av blodkärlsrika (vasculära) vävnader som liknar den normala mjältvävnaden, men de fungerar inte på samma sätt som en fullt fungerande mjälte. Splenosen är vanligtvis ett slumpmässigt upptäckt tillstånd och behöver inte behandlas om den inte orsakar några symtom eller komplikationer.

"Blodsjukdomar" är en samlande beteckning för sjukdomar som direkt eller indirekt påverkar kroppens blod och blodomlopp. Det kan röra sig om sjukdomar som påverkar blodceller, blodplättar, blodkärl, blodproteiner eller andra komponenter i blodet.

Exempel på olika typer av blodsjukdomar inkluderar:

1. Anemi: En minskad andel röda blodkroppar eller en nedsatt mängd hemoglobin i blodet, vilket kan leda till trötthet, svaghet och andningssvårigheter.
2. Leukemi: En grupp av cancerformer som drabbar de vita blodkropparna, vilket kan orsaka symptom som trötthet, infektioner och blödningsrubbningar.
3. Trombozytopeni: En minskad andel blodplättar i blodet, vilket kan leda till ökat blödningsriskt.
4. Trombocytose: Ökad andel blodplättar i blodet, vilket kan orsaka ökat risk för blodproppar.
5. Hemofili: En ärftlig blodkoagulationsrubbning som orsakas av en brist på vissa blodproteiner, vilket kan leda till svåra blödningar.
6. Von Willebrands sjukdom: En ärftlig blodkoagulationsrubbning som orsakas av en brist på ett specifikt blodprotein, vilket kan leda till lättare blödningar.
7. Sjukdomar som drabbar de röda blodkropparna, såsom sickelcellsanemi och talassemi, vilka kan orsaka anemi, infektioner och andningssvårigheter.

Det är värt att notera att det finns många andra sjukdomar som kan påverka blodet och dess funktion, såsom leukemi, lymfom, myelom och andra cancerformer.

"Blodutgjutning" er en direkte oversettelse av det engelske terminologien "blood loss". I medisinsk sammenheng refererer dette til forskjellige typer av blodforløp som kan oppstå som følge av skade, sykdom eller kirurgiske ingrep.

Det kan være liten blodutgjutning som forekommer ved en snittskade eller større blodforløp som kan oppstå under en operasjon eller som følge av en intern skade, for eksempel i hjertet eller lungene. Blodutgjutning kan også være synonymt med "blødning" og refererer til når kroppens blodvessler ikke lenger kan holde på blodet.

I tillegg kan blodutgjutning være klassifisert som "akutt" eller "kronisk", afhængig av om det oppstår pludselig eller over en lengre periode. Akutt blodforløp kan være livstruende og krever ofte akutt medisinsk behandling for å forebygge alvorlighetsgraden av blodtabet og mulige komplikasjoner.

Pankreatektomi är en kirurgisk procedure där man tar bort hela eller delar av pancreas, det vill säga bukspottskörteln. Det finns två huvudtyper av pankreatektomier: total pankreatektomi och partiell pankreatektomi.

Vid en total pankreatektomi tas hela pancreaset bort, inklusive gallgången och tolvfingertarmen. Denna procedure utförs vanligtvis när patienten har pankreascancer som har spridit sig till omgivande vävnad eller när patienten har en chronic pancreatitis som inte svarat på andra behandlingsformer.

Vid en partiell pankreatektomi tas endast en del av pancreaset bort, vanligtvis den delen som innehåller tumören eller den skadade vävnaden. Detta kan vara fallet vid behandling av mindre allvarliga fall av pancreascancer eller inflammation i pancreas.

Efter en pankreatektomi kan patienten ha ökad risk för diabetes och malabsorption, eftersom pancreas producerar hormonet insulin och enzymer som hjälper till att bryta ned näringsämnen i mag-tarmsystemet. Dessa komplikationer behandlas vanligtvis med livsstilsförändringar, mediciner och kostförändringar.

En mjältinfarkt, även känd som mesenterial infarkt, är ett allvarligt medicinskt tillstånd som orsakas av en avbruten blodförsörjning till en del av tarmen, vanligen på grund av ett blodpropp eller en blodflödesrubbning. Detta kan leda till nekros (död) av tarmbarket och eventuellt livshotande komplikationer om det inte behandlas akut. Symptomen på mjältinfarkt kan inkludera plötsliga, starka buksmärtor, illamående, kräkningar, blod i avföringen och feber.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Trombocytopeni är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer av trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyter är väsentliga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stänga av blödningar när ett kärl skadas. När individen har för få trombocyter, kan det öka risken för allvarlig blödning.

Normalvärdet för antalet trombocyter i blodet varierar beroende på ålder och kön, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per microliter blod. Trombocytopeni definieras som en nivå under 150 000 trombocyter per microliter blod.

Trombocytopeni kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som infektioner, autoimmuna tillstånd, lever- eller njursjukdom, vitaminbrist (särskilt vitamin B12 och folat), cancer och exponering för vissa läkemedel. I vissa fall kan orsaken inte fastställas, och tillståndet kallas då idiopatisk trombocytopeni.

Hemolytisk autoimmun anemi är en sjukdom där individens eget immunsystem producerar antikroppar som attackerar och förstör de egna röda blodkropparna. Detta orsakar en för tidig nedbrytning (hemolys) av röda blodkroppar, vilket leder till minskat antal röda blodkroppar och därmed även minskat syretransportsystem i kroppen. Symptomen på hemolytisk autoimmun anemi kan vara trötthet, blekhet, bröstsmärtor, gulsot (icterus), andningssvårigheter och i vissa fall även njurskada. Behandlingen kan bestå av blodtransfusioner, immunosuppressiva läkemedel eller avlägsnande av milten (splenektomi).

Medicinsk definieras mjälttuberkulos (även kallad TBC eller tuberkulos) som en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Mjälten är ett typiskt, men inte det enda, mål för denna infektion.

Vid mjälttuberkulos kan sjukdomen vara aktiv eller latent. Aktiv mjälttuberkulos innebär att bakterierna är livsaktiva och orsakar skada på lungorna eller andra delar av kroppen. Latent tuberkulos innebär att en person har smittats med bakterien, men inte visar tecken på sjukdomen eller kan sprida den till andra. Cirka 10 % av de som drabbas av latent tuberkulos kommer att utveckla aktiv sjukdom under sitt liv om de inte behandlas.

Typiska symtom på aktiv mjälttuberkulos inkluderar hosta, andnöd, feber, nattsvettningar och viktminskning. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka slemprover eller annan kroppsvätska med mikroskopi, kultur eller PCR (polymeraskedjereaktion). Behandlingen av aktiv tuberkulos består ofta av en kombination av flera antibiotika under ett längre tidsintervall.

Gaucher sjukdom är en ärftlig metabolisk störning orsakad av defekt i enzymet glukosylceramidas, som leder till ansamling av ett lipid-like substance, glucosylceramide, i celler. Detta orsakar skada och förstoring av vissa celler, särskilt i levern, benmärgen och milten. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar ofta svaghet, trötthet, blåmärken, benbrott, anemi, leverförstoring och neurologiska symptom beroende på typen av sjukdom. Det finns tre huvudtyper av Gaucher sjukdom, baserat på om nervsystemet är drabbade eller inte. Behandling kan innebära enzymreplacementterapi, substansreduceringsterapi eller stamcellstransplantation.

En splenorenal shunt är en typ av kirurgiskt tillförselvägg (shunt) som skapas mellan milt (splen) och nedre näringsåder (vena renalis). Denna procedure görs vanligen för att underlätta cirkulationen av blod i kroppen, ofta vid behandling av portalhypertension eller andra sjukdomar som beror på onormalt högt tryck i portåderan.

Portalhypertension kan orsaka en mängd komplikationer, inklusive blödning från mag-tarmkanalen och ascites (onormalt vätskeansamling i bukhålan). Genom att skapa en splenorenal shunt kan man avlasta portåderan och minska trycket där, vilket kan hjälpa att förhindra dessa komplikationer.

Under proceduren kopplas miltens vener till nedre näringsådern med hjälp av en tunnel (shunt) som skapas genom ett blodkärlsöppning. Detta gör att blodet kan bypassa portåderan och flöda direkt till levern via nedre näringsådern i stället.

Splenorenal shunt är en av flera olika typer av shunts som används vid behandling av portalhypertension, och valet av metod beror på patientens specifika tillstånd och behov.

Primær myelofibros (PMF) er en sjeldn, kronisk leukemiform sykdom som utvikles i stammcellene i benmarrowen. Dette resulterer i en økt produksjon av fibros og skanning av det normale makro- og mikrostrukturen i benmarrowen.

Symptomene på PMF kan variere, men inkluderer ofte tranghet, væring, blåmørket under øynene, svelling av leveren og/eller milten, blødning, knogletap og infeksjoner. Mange personer med PMF får også symptomer som følge av en forstyrret produksjon av blodceller, inkludert anæmi (mangel på røde blodceller), leukocytose (for høy koncentrasion av hvite blodceller) og thrombocytopeni (lave platemessigre).

PMF kan være asymptomatisk i de tidlige stadiene, men sykdommen vil ofte forverres over tid. I tillegg til de fysiologiske symptomene kan PMF også ha en betydelig negativ inngrep på pasientens kvalitet av liv og livslengde.

Det er viktig å nevne at det finnes forskjellige typer av myelofibros, og at primær myelofibros er den type som oppstår spontan uten å ha noen klart identifiserbare årsaker. Andre typer kan være sekundære til andre sykdommer eller behandlinger.

Hemolytisk anemi med födsel är en typ av anemi (nedsatt antal röda blodkroppar) som orsakas av en förhöjd nedbrytning av röda blodkroppar. Detta kan bero på genetiska defekter som gör att röda blodkroppar är särskilt känsliga för nedbrytning. I vissa fall kan det orsakas av en överaktiv immunrespons där den egna kroppen attackerar och förstör de röda blodkropparna.

Symptomen på hemolytisk anemi med födsel kan inkludera gulsot (icterus), bleka hud, trötthet, andfåddhet och svaghet. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära blodtransfusioner, mediciner eller eventuellt benäringsterapi. I vissa fall kan en operation vara aktuell för att korrigera underliggande problem.

Esophageal varices and gastric varices are abnormal, enlarged veins in the esophagus (the tube that connects the throat to the stomach) and the stomach, respectively. They occur as a result of increased pressure in the portal vein, which is the large vein that carries blood from the digestive organs to the liver. This condition is known as portal hypertension.

Esophageal varices are more common than gastric varices and tend to be more symptomatic. They can cause bleeding, which can be life-threatening if not treated promptly. Gastric varices also have the potential to bleed, but they are often asymptomatic until they rupture.

The development of esophageal and gastric varices is associated with liver cirrhosis, a chronic liver disease characterized by scarring and loss of functional liver tissue. Other conditions that can cause portal hypertension and lead to the formation of varices include blood clots in the portal vein, parasitic infections, and certain genetic disorders.

Treatment for esophageal and gastric varices may involve medications to reduce bleeding, endoscopic procedures to band or inject the varices, or surgical shunts to reroute blood flow around the liver. Preventing the development of cirrhosis in the first place is the best way to avoid the formation of esophageal and gastric varices.

'Wandrande mjälte' är en benämning på ett tillstånd där mjälten, en viktig organ i kroppen som hjälper till att bekämpa infektioner och producerar blodceller, förlorar sin fasta plats i bröstkorgen och istället rör sig fritt runt i kroppen. Detta är ett ovanligt tillstånd och kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på det tunna membran som håller mjälten på plats. Symptomen på vandrande mjälte kan inkludera smärta, andningssvårigheter och i vissa fall även symtom relaterade till nedsatt funktion hos mjälten. Behandlingen av vandrande mjälte beror på underliggande orsak och kan omfatta kirurgi eller medicinsk behandling.

Felty syndrom är en sällsynt komplikation till reumatoid artrit, en autoimmun inflammatorisk sjukdom som primärt drabbar lederna. Felty syndrom karaktäriseras av tre huvudsakliga symptom: 1) svår reumatoid artrit, 2) neutropeni (för låga värden av vita blodkroppar, särskilt granulocyter), och 3) splenomegali (splittning av mjälten).

För att ställa diagnosen Felty syndrom måste en person ha en etablerad diagnos av reumatoid artrit, låga värden av neutrofiler i blodet och en förstorad mjälta. Det är viktigt att utesluta andra orsaker till dessa symptom innan Felty syndrom diagnostiseras.

Felty syndrom kan leda till allvarliga komplikationer, såsom infektioner och blödningar, på grund av de låga värdena av vita blodkroppar. Behandlingen inkluderar ofta immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen orsakad av reumatoid artrit och antibiotika för att förebygga infektioner. I vissa fall kan en splenektomi (borttagning av mjälten) vara ett behandlingsalternativ för att öka antalet vita blodkroppar.

"Icke-penetrerande sår" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av skada på huden eller vävnaden som inte involverar någon genomträngning eller öppning av skinnet. Detta skiljer sig från penetrerande sår, där ett objekt tränger igenom huden och orsakar en inre skada.

Icke-penetrerande sår kan vara olika slag, till exempel:

1. Abrasioner: Detta är ytor på huden där det har skrapats bort ett lager av död hud. De kan vara små och superficiala eller stora och djupare, beroende på orsaken till skadan.
2. Kontusioner: Detta är en typ av blåmärke som uppstår när det blir en kraftig påverkan på ett område utan att huden penetreras. Det kan vara små punkteringar i kapillärerna under huden som orsakar den blå färgen.
3. Skivsår: Detta är en typ av sår som uppstår när det finns ett för litet blodflöde till en del av kroppen, vilket gör att huden och vävnaden dör. Skivsår kan vara små eller stora och kan vara mycket smärtsamma.

Icke-penetrerande sår behandlas vanligen genom rengöring, desinfektion och vila för att ge huden möjlighet att läka sig själv. I vissa fall kan det behövas ytterligare behandlingar som bandage, kompression eller smärtstillande medel.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

Hair cell leukemia är inte en etablerad diagnos inom hematologi eller onkologi. Det verkar som att du kan ha förväxlat två olika begrepp.

Leukemi är en cancerform som drabbar det blodbildande systemet, och cancer i hörselceller kallas vanligtvis platta cellstumörcancer eller sarkom.

Om du menade hairy cell leukemia (HCL), som också kan stavas som hårig cellsleukemi, är det en sällsynt typ av lymfocytär leukemi där cancercellerna har en speciell utseende med utskott liknande "hår" under mikroskop. Dessa celler kallas hairy cells. HCL drabbar vanligtvis vuxna män och kan påverka blod, benmärg och lymfkörtlar.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.

Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.

Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.

Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.

'Ledningsanestesi' (engelska: 'Nerve block') är en form av lokalbedövning där en specifik nerv eller en grupp nerver desaktiveras med hjälp av en injektion av lokalbedövningsmedel. Detta gör att smärta och känsel i det berörda området minskar eller försvinner helt under en viss tid.

Ledningsanestesi används ofta inom kirurgi, särskilt vid kirurgiska ingrepp på lemmar, då det möjliggör för patienten att vara vaken eller med mildare narkos under operationen. Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för behandling av kronisk smärta.

Det finns många olika typer av ledningsanestesi, beroende på vilken nerv eller nerver som ska desaktiveras. Exempel på metoder inkluderar epiduralanestesi, spinalkanalanestesi och perifera nervblockader.

"Generalanestesi" är en medicinsk tillstånd som innebär att en patient under en operation eller ett ingrepp helt saknar medvetande, känsel och muskelkontroll. Det uppnås genom att ge patienten anestetiska läkemedel som verkar på centrala nervsystemet och får patienten att somna djupt. Under generalanestesi kan även andningen, hjärtverksamheten och andra kroppsliga funktioner ställas in eller regleras med hjälp av medicinsk utrustning. Patienten kommer inte ihåg något av ingreppet eftersom minnesfunktionerna är påverkade under anestesiperioden.

Propofol är ett starkt intravenöst anestetiskt medel som primärt används för att inducera och underhålla medvetandesnudd (generalanestesi) under operationer. Det orsakar snabb insmörjning och uppvaknande, men ger också relativt lätt depresion av andningsfunktionen. Propofol är ett alifatiskt, opioidfritt, icke-barbiturathaltigt medel som verkar genom att öka inhibitorisk postsynaptisk potential i centrala nervsystemet. Det används också för sedering och amnesi under kortare medicinska procedurer, samt för patienter på intensivvårdsavdelningar som behöver sedering.

Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.

"Regionale vårdprogram" är ett samlingsbegrepp för planerade, systematiska och strukturerade insatser inom hälso- och sjukvården som fokuserar på att förbättra vården för en specifik patientgrupp eller behandling av en viss sjukdom eller skada inom ett geografiskt avgränsat område.

Detta kan innefatta insatser som:

* Utvecklande och implementerande kliniska riktlinjer och protokoll för att standardisera vården
* Utbildning och kompetensutveckling för vårdpersonal
* Samordning av vården mellan olika vårdgivare och specialiteter
* Kvalitetssäkring och utvärdering av vården
* Information och stöd till patienter och anhöriga

Syftet med regionala vårdprogram är att förbättra kvaliteten, säkerheten och effektiviteten inom vården, samt att minska variationen i vården genom att garantera att alla patienter får tillgång till evidensbaserad och högkvalitativ vård oavsett var de bor eller söker vård.

Försvarsmedicin, även känd som militärmedicin, är ett område inom medicinen som fokuserar på att förse militära organisationer och deras personal med medicinsk kunskap, tjänster och produkter. Detta inkluderar prevention, diagnos, behandling och rehabilitering av sjukdomar, skador och andra hälsoförhållanden som kan påverka militär personal under fredstid eller i stridsområden.

Försvarsmedicin innefattar också att planera och genomföra hälsovårdsprogram för att skydda soldater från smittspridning, kemiska, biologiska och radiologiska hot samt andra miljöfaktorer som kan påverka deras hälsa under operationella insatser. Dessutom inkluderar det utbildning av militär personal i första hjälpen, trauma vård och andra livräddande åtgärder.

Syftet med försvarsmedicin är att säkerställa att militär personal är i bästa möjliga medicinska skick för att kunna fullgöra sina uppdrag, samtidigt som man minskar sjukdom och skada bland personalen.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Arbetslivsförsäkring, på engelska kallat "Working Life Insurance", är en form av försäkring som erbjuds av vissa arbetsgivare till deras anställda. Denna typ av försäkring är vanligast i länder som Sverige och Finland.

Arbetslivsförsäkringen är en sammanfattande benämning på två olika försäkringsdelförmåner:

1. Långtidssjukförsäkring (Long-term sickness insurance): Denna del av försäkringen ger anställda fortsatta inkomster om de blir långtidssjuka och inte kan arbeta på grund av sjukdom eller skada. Försäkringen betalar ut en ersättning som motsvarar en viss andel av den sjuke anställdas lön, ofta upp till 80 procent, under en given tidsperiod.

2. Arbetslöshetsförsäkring (Unemployment insurance): Denna del av försäkringen ger anställda ekonomiskt stöd om de blir arbetslösa. Försäkringen betalar ut en ersättning som motsvarar en viss andel av den arbetslösas lön, ofta upp till 80 procent, under en given tidsperiod.

Arbetslivsförsäkringens syfte är att ge anställda trygghet och skydd mot ekonomiska konsekvenser av långtidssjukdom, skada eller arbetslöshet. Det är värt att notera att villkoren och detaljerna för arbetslivsförsäkringar kan variera mellan olika länder och arbetsgivare.

'Försäkringsförmåner' är ett begrepp inom svensk socialförsäkring som refererar till ekonomiska förmåner eller ersättningar som en person kan ha rätt till under vissa förutsättningar, till exempel vid sjukdom, arbetsskada, barnavård, arbetslöshet eller pension. Dessa förmåner finansieras genom socialförsäkringssystemet och är avsedda att ge ekonomiskt stöd till personer som befinner sig i särskilda livssituationer. Exempel på försäkringsförmåner inkluderar sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetspenning och ålderspension.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

I medicine, innebär utbildningstekniken metoder och strategier som används för att undervisa läkarstudenter, medicinstuderande och andra hälsovårdspersonal. Detta kan omfatta olika undervisningsmetoder såsom föreläsningar, praktiska övningar, fallstudier, simuleringar, självstudier och grupparbete. Syftet är att stödja lärares och elevs lärande och att främja kompetensutveckling inom relevanta områden såsom klinisk bedömning, diagnos, behandling och vård. Utbildningstekniker kan också inkludera metoder för att utvärdera lärares och elevers kunskaper och färdigheter.