En medical definition of 'Stones in the salivary gland ducts' is: Small, hard deposits composed of minerals and proteins that form in and obstruct the ducts leading from the salivary glands to the mouth, causing discomfort, pain, and difficulty swallowing.
Spottkörtelsgångar, även kallade salivära, är tubulära strukturer som förbinder spottkörtlarnas säckar med munhålan och transporterar producierad speichel till munnen.
Postcholecystectomy syndrome (PCS) refers to a constellation of symptoms that some individuals experience after having their gallbladder removed, also known as a cholecystectomy. The symptoms may include abdominal pain, bloating, gas, indigestion, diarrhea, and nausea. These symptoms can be caused by several factors, including changes in bile flow and emptying, irritation or injury to the bile ducts or surrounding tissues during surgery, and the development of other gastrointestinal disorders such as motility problems or bacterial overgrowth. It is important to note that not everyone who undergoes a cholecystectomy will develop PCS, and the severity and duration of symptoms can vary widely from person to person.
Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.
En spottkörteltumör, även känd som salivglandstumör, är en oskulär neoplasmi som utvecklas från celler inom ett av de majora eller minora salivglanden i huvudet och halsen.
Duktal karcinom är en typ av bröstcancer som utgår från bröstets mjölkkörtlar (duktus) och inkrusterar sig i det omkringliggande vävnaden. Detta är den vanligaste formen av invasiv bröstcancer.
Onormalt konkrement mestadels i urin- och gallvägarna, vanligtvis bestående av mineralsalter. Syn. calculi (sing. calculus).
"Urinvägsstenar är förekomst av kristaller eller fast mineralmaterial som sedimenterat och bildat stenar i urintransportbanan, inklusive nedre delen av urinvägen och urinblåsan."
Ureterolithiasis är när ett eller flera små stenar bildas i urinledaren (ureter), som kan orsaka smärta, blod i urinen och ofta kräver medicinsk behandling för att förebygga komplikationer.
Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.
Konkrement (stenar) bildade i urinblåsan eller transporterade dit via urinledarna. Syn. cystoliter.
Periplaneta är ett släkte inom ordningen termiter och skalbaggar, men det begreppet används vanligtvis för att referera till den vanliga kackerlackan (Periplaneta americana), en art som ofta förekommer i mänskliga bostäder. Dessa insekter är kända för sin robusta konstruktion, snabba rörelser och förmåga att överleva under stränga miljöförhållanden.
Parotid neoplasms refer to abnormal growths or tumors in the parotid gland, which is the largest of the salivary glands located in the neck near the ear. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and their symptoms may vary depending on their type and size.
Kalkavlagringar på tänder och tandproteser.
Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är en typ av exokrin körtlar som producerar och sekreterer saliv in i munhålan för att underlätta sväljning, smakperception och skydd mot infektion.
Spottkörtelsjukdomar är sjukdomar som drabbar de exokrina spottkörtlarna, vilka producerar och secretionerar slem och enzymer som hjälper till att bryta ned näringsämnen i maten för att underlätta dess absorption.
Den underkäksspottkörteln, eller submandibularglandet, är en av de två större spottkörtlarna i munhålan, belägen under underkäken och producerar cirka 60% av all saliv i vila.
En godartad, långsamt växande spottkörteltumör. Yttrar sig som en liten, smärtfri och fast knuta, vanligen i öronspottkörteln. Drabbar oftast kvinnor över 40 år.
The parotid gland is the largest of the major salivary glands and is located in the neck, anterior to the ear. Its primary function is to produce and secrete saliva into the mouth, aiding in digestion and maintaining moisture in the oral cavity.
Förstörelse av stenar i njure, urinledare, urinblåsa eller gallblåsa med fysisk kraft, inklusive krossning med litotriptorkateter. Riktat perkutant ultraljud och riktad hydraulisk chockvåg kan användas utan kirurgiska ingrepp. Till litotripsi hör inte upplösning av stenar med syror eller litolys. En speciell form av litotripsi är laserlitotripsi.

Stenar i spottkörtelgången, också kända som salivary gland stones eller sialolitiasis, är en vanlig komplikation till gallbesvär (salivary gland dysfunction). De bildas när mineralrik salt upphör att lösas i speichel och istället sedimenterar och stelnar i spottkörtelgångarna.

Stenarna kan vara av olika storlekar, från små sandkornslika partiklar till stora, centimeterstora klumpar. Små stenar kan passera utan symtom, medan större stenar kan blockera gångarna och leda till inflammation, smärta, svullnad och infektion i spottkörteln.

Symptomen på stenar i spottkörtelgången kan inkludera plötslig eller progressiv smärta i ansiktet eller halsen, särskilt under käkbenet, svullnad i kinden eller halsen, illamående och kräkningar, feber och trötthet.

Diagnos ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, medicinsk historia, bilddiagnostik som röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT), samt eventuellt laboratoriemässiga tester på blod och saliv.

Behandlingen kan variera beroende på stenarnas storlek, läge och symtom. För små stenar kan simpel observation räcka till, medan större stenar kan behöva avlägsnas genom operation eller extrakorporal stötvågslitotripsi (ESWL), en metod som använder ultraljudsvågor för att krossa stenen i små bitar.

"Spottkörtelsgångar" (salivary gland ducts) är de små rör som förbinder spottkörtlarna med munhålan. Deras främsta funktion är att transportera spelet (spottet) från spottkörtlarna till munhålan, där det hjälper till att bryta ned maten och underlättar sväljningen. Det finns tre par större spottkörtlar – de två pärspottkörtlarna och den ena käkspottkörteln – som tillsammans producerar mer än 90% av allt spele i kroppen, och var och en har sina egna spottkörtelsgångar. Dessutom finns det små accessoriska spottkörtlar över hela munhålan och i struphuvudet som också har egna spottkörtelsgångar.

Postcholecystectomy syndrome (PCS) refers to a collection of symptoms that can occur after surgical removal of the gallbladder (cholecystectomy). The gallbladder is a small organ located in the upper right part of the abdomen, below the liver. It stores and concentrates bile, a digestive fluid produced by the liver, and releases it into the small intestine through a tube called the cystic duct during meals to help with fat digestion.

After cholecystectomy, bile flows directly from the liver into the small intestine through the common bile duct. In some cases, complications or abnormalities can arise that lead to PCS. The symptoms of PCS may include:

1. Abdominal pain: This is the most common symptom and can be felt in the upper right or middle part of the abdomen, often occurring after meals.
2. Nausea and vomiting: These symptoms can occur along with abdominal pain, especially after eating fatty foods.
3. Bloating and gas: Feeling bloated or passing excessive gas may be present in PCS.
4. Indigestion: Difficulty digesting food, particularly fats, is a common symptom of PCS.
5. Diarrhea: Chronic diarrhea can occur due to the malabsorption of fat and fat-soluble vitamins.
6. Jaundice: Yellowing of the skin and eyes (jaundice) may indicate a blockage in the bile ducts or inflammation of the liver.
7. Fever: A fever can be present if there is an infection, such as cholangitis (inflammation of the bile ducts).

PCS symptoms can vary in severity and may develop immediately after surgery or months to years later. The condition can be caused by several factors, including:

1. Bile reflux: When bile flows backward from the small intestine into the stomach, causing irritation and inflammation.
2. Stricture or blockage of the bile ducts: Scarring or narrowing of the bile ducts can lead to a partial or complete obstruction, resulting in symptoms such as jaundice and abdominal pain.
3. Sphincter of Oddi dysfunction: The sphincter of Oddi is a muscle that controls the opening and closing of the bile ducts. Dysfunction can cause spasms or narrowing, leading to symptoms like abdominal pain and jaundice.
4. Cholecystitis: Inflammation of the gallbladder may occur if small stones form in the bile ducts and become trapped in the gallbladder.
5. Cholangitis: Infection of the bile ducts can cause symptoms such as fever, chills, and abdominal pain.
6. Biliary dyskinesia: Abnormal or impaired movement of the bile ducts can lead to symptoms like abdominal pain and bloating.
7. Post-cholecystectomy syndrome: Symptoms that develop after gallbladder removal, such as indigestion, abdominal pain, and diarrhea.

Treatment for post-cholecystectomy syndrome depends on the underlying cause of the symptoms. Medications, dietary changes, or surgical interventions may be necessary to alleviate the discomfort and manage the condition effectively. Consulting with a healthcare professional is essential to determine the best course of action for each individual case.

Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.

Spottkörteltumörer, eller sklerokrinoide tumörer, är sällsynta benigna (godartade) tillväxter i spottkörteln (glandula salivaris). De utgör ungefär 10 procent av samtliga spottkörteltumörer. Tumören består av ett nästan exklusivt aggregat av slemhinnesälceller, så kallade sklerokrinocyter, som bildar små knutar eller nystan i salivkörtelns utförsgångar.

Spottkörteltumörer är oftast små och växer långsamt över tid. Symptomen kan inkludera en smärtsam, ömmande känsla eller en uppfylld känsla i kinden där tumören finns, sväljningssvårigheter, torka i munnen och/eller en förändrad smakupplevelse. I vissa fall kan spottkörteltumörer leda till en ökad risk för infektion i munhålan.

Även om de flesta spottkörteltumörer är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna). Dessa tumörer kallas adenoid cystiska karzinom och är mycket aggressiva. De kan inkräktas på omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att spottkörteltumörer diagnostiseras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer och för att säkerställa den bästa möjliga utgången för patienten. Behandlingen kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller en kombination av båda.

Duktal karcinom är en typ av bröstcancer som utgår från det glandulära vävnadsmaterialet i brösten, kallat "drüsig" vävnad. Ordet "duktal" refererar till de specifika cellerna där cancern har sin ursprung, nämligen de celler som bildar de så kallade "gångarna" (ductus) i bröstet som transporterar mjölk under amningstiden.

Duktal karcinom är den vanligaste formen av bröstcancer och kan vara olika aggressiva beroende på hur djupt cancern har penetrerat bröstvävnaden och om det har spritt till andra delar av kroppen. I de flesta fall upptäcks den i ett tidigt stadium, vilket gör att behandlingen ofta kan vara framgångsrik.

'Stenar' er en betegnelse som oftest bruges i forbindelse med urinvejen, hvor de dannes som resultat af et langvarigt og gentagende udsættelse for mineraler i urinen. Disse mineraler afsættes gradvist over tid og kan danne små, sandkornslignende partikler eller større, steinlignende objekter.

I den medicinske terminologi kaldes disse for kalkuloi (ental: kalkulos), som er en samling af fast materiale dannet af salte af mineraler såsom calcium, oxalat, urat eller struvit. De fleste kalkuli dannes i nyrerne og kan vandre ned ad urinvejen til blæren. Små kalkuli kan passere uden at forårsage smerte, mens større kalkuli kan resultere i kolikagtige smerter, blod i urinen, opkast og/eller feber.

Det er vigtigt at nævne, at 'stenar' også kan forekomme andre steder i kroppen, såsom galdeblæren eller bugspytkirtlen, men disse anvender normalt specifikke navne baseret på deres placering og sammensætning.

"Urinvägsstenar" (ureteral stones eller nephrolithiasis) är en medicinsk term som refererar till förekomsten av stenar eller kristaller i urinledare (uretrarna) eller nedre delen av urinvägssystemet, inklusive njurarna. Dessa stenar kan variera i storlek från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer och de kan orsaka allvarliga smärtor eller obehag när de försöker röra sig genom urinvägarna.

Stenarna bildas ofta som ett resultat av avlagringar av mineralsalter i urinen, vilket kan ske om urinen är överkoncentrerad eller om urindränarna inte fungerar korrekt. Andra faktorer som kan öka risken för att utveckla urinvägsstenar inkluderar genetisk dispositionsfaktorer, vissa mediciner, lågt vattenintag och vissa livsstilsval som hög salt- eller proteinintag.

Symptomen på urinvägsstenar kan variera beroende på storleken och platsen på stenen, men de kan inkludera plötslig och stark smärta i ländryggen, sidan eller under magen, blod i urinen, illamående och kräkningar, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. I allvarliga fall kan obehandlade urinvägsstenar leda till infektioner, njurskada eller nedsatt njurfunktion.

'Uretärstenar' (ureteral stones) är en medicinsk term som refererar till förekomst av stenar eller kristaller i urinledaren, det rörliga tubulära organet som transporterar urin från njurarna till urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornslika partiklar till stora, äggformade objekt. De kan orsaka allvarliga smärtor och andra symtom när de förhindrar urinflödet genom uretären. Orsakerna till uretärstenar kan variera, men de flesta bildas som en följd av avlagringar av mineralsalter i urinen.

'Njurstenar' är ett samlingsbegrepp för olika slags inflammatoriska tillstånd i njurens vävnad. Det kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra skador på njuren. Njurstenar kan vara akuta eller kroniska och de kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande.

I vissa fall kan njurstenar leda till komplikationer som njursvikt, blod i urinen och ödem. Behandlingen av njurstenar beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. I milda fall kan vila, vätskeintag och smärtstillande medel vara tillräckliga, medan mer allvarliga fall kan kräva starkare behandling som antibiotika eller immunsuppressiva läkemedel. I vissa fall kan även operation vara nödvändig.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.

'Periplaneta' är ett släkte inom ordningen termiter (Isoptera) och innehåller flera arter, men den mest välkända arten är troligtvis kaklor (Periplaneta americana). Kaklorna är en av de största och mest spridda arterna av termiter i världen. De är bruna till mörkbruna, har strängt segmenteade kroppar och två paret vingar. Kaklorna är nattaktiva och livnär sig på dött växtmaterial, men de kan också skada träverket i byggnader genom att äta upp cellulosa i träet.

'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.

Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.

Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.

Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.

Tandsten (odontal kalkulus) är en hård, kalkliknande beläggning som bildas när mineraler i saliven precipiterar och akkumulerar på tändernas yta. Den består av bakterier, proteiner och mineraler. Tandsten kan leda till munhygieniska problem, såsom parodontit (tandlossning) och karies, om den inte tas bort regelbundet genom professionell tandvård och god oral hygien.

Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är körtlar som producerar och sekreterar saliv. De hittas i munhålan och i ansiktet runt ögonen. Dessa körtlar hjälper till att fuktar och skyddar slemhinnan i munhålan, underlättar smak- och känselkänslor samt underlättar sväljning av mat. Det finns tre par större spottkörtlar: de två underkäksgångarna (submandibulära), de två parotidkörtlarna (parotida) och de två underkindskörtlarna (sublinguala). Dessutom finns det många små körtlar i munhålan, som kallas accessoriska spottkörtlar.

Spottkörtelsjukdomar, även kända som salivary gland diseases, är en samling medicinska tillstånd som drabbar spottkörtlarna och påverkar deras förmåga att producera och sekretera saliva. Detta kan leda till symptom som torka i munnen och sveda. Spottkörtelsjukdomar kan delas in i olika kategorier, såsom:

1. Inflammatoriska sjukdomar: Till exempel sialadenit (spottkörtelinflammation), Sjögrens syndrom och infektioner som orsakas av bakterier eller virus.
2. Obstruktiva sjukdomar: Till exempel stenar i spottkörtlarna, tumörer eller cystor som blockerar salivens väg ut från körtlarna.
3. Autoimmuna sjukdomar: Till exempel Sjögrens syndrom och sklerodermi, där kroppens immunförsvar angriper spottkörtlarna.
4. Neoplastiska sjukdomar: Till exempel godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer i spottkörtlarna, som kan orsaka en ökad eller minskad salivproduktion.

Symtomen på spottkörtelsjukdomar kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar torka i munnen och sveda, svullnad i ansiktet eller halsen, smärta i spottkörteln och en förändrad smak i munnen. Behandlingen av dessa sjukdomar kan variera från antibiotika till kirurgi beroende på diagnosen.

Den underkäksspottkörteln, även känd som submandibulärt gland, är en av de tre parvisa paren spottkörtlarna hos människor. Den underkäksspottkörteln är belägen i underkäken och producerar saliv som hjälper till att smida maten och underlätta sväljningen. Saliven innehåller enzymer som börjar nedbryta kolhydraterna i maten redan i munhålan.

Adenom, pleomorfi betecknar en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör som kan uppstå i olika kroppsdelar, vanligtvis i tarmen eller urinvägarna. Ordet "pleomorft" refererar till att cellerna innehåller ovanliga variationer i storlek, form och kärninnehåll.

En pleomorf adenom består av blandade typer av epitelceller (ytliga celler som lining hud eller slemhinnor) och stromaceller (underliggande bindvävsceller). Dessa celler kan ha olika former, storlekar och kärninnehåll. Pleomorfa adenomer är oftast små och orsakar inga symtom, men i sällsynta fall kan de växa och leda till besvär eller bli onkologiska (cancerösa).

Det är viktigt att notera att en pleomorf adenom inte ska förväxlas med en pleomorf sarcoma, som istället är en ondartad tumör.

Den Parotida gladan är den största salivkörteln i kroppen och ligger framför öronen, längst bak på kinden. Den producerar ett vattenlöst slag av saliv som hjälper till att bryta ner kolhydrater i matspjälkningsprocessen. Parotidglanden kan bli inflammerad eller smittad, vilket kallas parotit (eller, mer känt som, mumps).

'Stenkrossning' (lithotripsy) är ett medicinskt ingrepp där gall- eller urinvägsstenar krossas med hjälp av ultraljud, laser eller chockvågor för att underlätta deras bortförande från kroppen. Detta görs vanligtvis utan öppet kirurgiskt ingrepp och är en icke-invasiv behandlingsmetod.

Den vanligaste formen av stenkrossning är extrakorporal stenkrossning (ESWL), där chockvågor skapas utanför kroppen för att krossa stenen i små bitar, vilka sedan kan passera naturligt genom urinledare eller gallgångar.