Strålning och hälsa
Radiologisk teknologi
Hälsotillstånd
Folkhälsa
Hälso- och sjukvårdsförsörjning
Hippocampus
Minne
Gränsvärden
Labyrintinlärning
CA2 Region, Hippocampal
Nervceller
Högsta tillåtna exponering
Radiovågor
Normalvärden
Elektromagnetiska fält
Elektromagnetiska fenomen
Svavel
Magnetfältsterapi
Strålning kan definieras som energirika partikel- eller vågrörelser som kan färdas genom rummet och i vissa fall även genom materia. Strålning kan delas in i joniserande och icke-joniserande strålning beroende på om den har tillräcklig energi för att fälla elektroner från atomer eller molekyler och därmed forma joner.
Sjukvårdsrelaterad definition av 'Strålning och hälsa' kan vara:
Exponering för joniserande strålning kan öka risken för skador på celler, DNA och andra molekyler i kroppen, vilket kan leda till akuta eller kroniska hälsoproblem. Akuta effekter av höga doser strålning kan vara symptom som rödness, irritation, sveda, uttorkning och blödningar på huden, illamående, kräkningar, diarré, blodbrist och ökad infektionskänslighet. Höga doser strålning kan också orsaka död.
Långvarig exponering för låga doser joniserande strålning kan öka risken för cancer, speciellt leukemi och cancer i reproduktiva organ, samt för genetiska skador som kan leda till missfall eller missbildningar hos foster.
Icke-joniserande strålning, såsom ultraviolett strålning från solen, kan också orsaka hälsoproblem, framförallt ökat risk för hudcancer och katarakter efter långvarig exponering.
Det är viktigt att notera att det finns fortfarande kunskapsgaps angående effekterna av låga doser joniserande strålning på människors hälsa, och att forskningen fortfarande pågår för att klargöra de exakta riskerna.
Radiologisk teknologi definieras som den tekniska och praktiska aspekten av att genomföra medicinska bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT (datortomografi), MRI (magnetresonanstomografi), ultraljud och interventionella radiologiska procedurer. En radiologisk tekniker är en utbildad hälsovårdsperson som arbetar tillsammans med radiologer och andra medicinska specialister för att producera bilder av patientens kropp, hjälpa till vid behandlingen av sjukdomar och skador samt stödja forskning inom området. De ansvarar också för att säkerställa användningen av strålning i en trygg och effektiv väg under undersökningarna.
Hälsotillstånd definieras vanligtvis som den fysiska, mentala och sociala välbefinnandet hos en individ eller population, som är fritt från sjukdom, skada eller handikapp. Det innefattar också förmågan att fungera i vardagen och att ha ett gott kvalitet på livet. Hälsotillstånd beror inte enbart på bristen på sjukdom, utan även på positiva aspekter som fysisk, mentalt och socialt välbefinnande. Det kan också inkludera en persons livsstilval, miljö och genetiska faktorer.
Folkhälsa definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som:
"Folkhälsan är ett tillstånd av full och komplett hälsa. Full hälsa innebär inte enbart frånvaro av sjukdom eller invaliditet, utan också ett socialt och mentalt välbefinnande."
Denna definition understryker att folkhälsa handlar inte bara om fysisk hälsa, utan även om mental hälsa och socialt välbefinnande. Det innebär också att arbeta för att förbättra folkhälsan innebär att ta itu med bredare samhällsfrågor som socioekonomiska orsaker till ohälsa, som fattigdom, utbildning och diskriminering.
Hälso- och sjukvårdsförsörjning (Healthcare delivery) är den process genom vilken hälso- och sjukvård tillhandahålls till en individ eller population. Det inkluderar prevention, diagnosis, treatment och management av medicinska problem och förbättrande av allmänt hälsostatus. Hälso- och sjukvårdförsörjning kan ske i olika instanser som primärvård, specialistvård, akutsjukvård och långvarig vård, och kan levereras av en rad olika yrkesgrupper, inklusive läkare, sjuksköterskor, psykologer och andra allierade hälsoyrken. Målet med hälso- och sjukvårdförsörjning är att förbättra, underhålla eller återställa individens hälsa och välbefinnande till så hög en nivå som möjligt.
Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.
Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.
'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).
"Gränsvärden" är ett begrepp inom medicinen som refererar till de högsta och lägsta värdena av olika biokemiska markörer eller tecken i kroppen som anses vara acceptabla enligt normativa standarder. Dessa gränsvärden är baserade på populationstudier och statistisk analys av stora mängder data för att fastställa vad som anses vara ett "normalt" värde för en given markör hos en frisk person.
Gränsvärden kan användas som ett verktyg för att bedöma och övervaka patienters hälsotillstånd, till exempel genom att jämföra resultat från blodprover eller andra tester med de etablerade gränsvärdena. Om ett värde ligger utanför det accepterade gränsvärdet kan det indikera en avvikelse från det normala tillståndet och möjligen tyda på en sjukdom eller skada.
Det är värt att notera att gränsvärden kan variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, kön, ras och andra medicinska faktorer. Därför är det viktigt att tolka gränsvärden i kontext med den enskilde patientens individuella karaktäristika och hälsotillstånd.
'Labyrinthine learning' är ett begrepp inom neurootologi och relaterat till vestibulära systemet, som styr balansen och kroppens rörelse. Det refererar till en process där hjärnan lär sig att kompensera för skador eller avvikelser i det vestibulära systemet genom att använda information från andra sinnen, såsom syn och touch.
Genom att upprepa specifika rörelser och öva upp sin balans kan individen hjälpa sin hjärna att skapa nya neuronala banor som kompenserar för den skadade vestibulära funktionen. Detta kallas även för adaptiv neuroplasticitet, där nervsystemet har förmågan att ändra sig och anpassa sig till nya situationer eller skador.
Labyrinthine learning kan vara en viktig del av rehabiliteringen efter en skada eller sjukdom som påverkar vestibulära systemet, såsom labyrintitis, Ménières sjukdom eller en hjärnskakning. Genom att öva upp balansen och kroppens rörelser kan individen förbättra sina symtom och återfå funktion.
The CA2 region of the hippocampus is a subfield within the cornu ammonis (CA) regions of the hippocampus, which are involved in learning and memory processes. The CA2 region is located between the CA3 and CA1 regions and is characterized by its unique cytoarchitecture and physiological properties. It contains a high density of pyramidal neurons that have distinct electrophysiological and molecular profiles compared to other CA regions. The CA2 region has been implicated in social memory, spatial navigation, and the regulation of neuroinflammation.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.
"Högsta tillåtna exponering" (HLTE) är ett begrepp inom arbetsmiljö- och strålningsskydd som refererar till den högsta nivå av exponering för en skadlig faktor, såsom en kemisk substans eller joniserande strålning, som anses vara acceptabel för en arbetare under en given tidsperiod. HLTE är baserat på riskbedömningar och gränsvärden som fastställs av myndigheter och standardiseringsorgan för att skydda arbetarnas hälsa och säkerhet.
För joniserande strålning, till exempel, definieras HLTE som den totala effektiva årliga dosen (mSv) eller den ekvivalenta dosen (mSv) för en given del av kroppen som inte får överskridas. Dessa gränsvärden varierar beroende på arbetsplatsens typ och arbetarnas yrkesroller, men de är alltid satta på ett sådant sätt att de skyddar arbetarna från onödiga hälsorisker.
Det är viktigt att notera att HLTE inte bör ses som en gräns för hur mycket en arbetare kan exponeras, utan snarare som ett mål att uppnå genom effektiva strålningsskydds- och kontrollåtgärder. Arbetsgivaren har ansvar att genomföra dessa åtgärder för att minimera arbetarnas exponering så mycket som möjligt, även under HLTE.
Radiovågor är en form av elektromagnetisk strålning som har längre våglängd och lägre frekvens än synligt ljus. I den internationella standarden för elektromagnetiska spektret definieras radiovågor som elektromagnetisk strålning med våglängder från 10^{-1} meter (10 cm) till 10^{4} meter (10 000 km), vilket motsvarar frekvenser från 3 x 10^{7} Hz till 3 x 10^{9} Hz.
Radiovågor används inom en rad olika applikationer, bland annat för radiokommunikation, radar, medicinsk diagnos och terapi (t.ex. magnetresonanstomografi och strålbehandling), navigering och avståndsmätning.
'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.
Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.
Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.
Elektromagnetiska fält (EMF) är en kombination av elektriska och magnetiska fält som propagerar genom rummet som vågor. De kan genereras av naturliga fenomen såsom solstrålning och åskväder, eller av mänskliga aktiviteter såsom användning av elektrisk utrustning och trådlösa kommunikationssystem. EMF-exponering kan vara en form av strålningspollution som har potentialen att påverka levande organismer, inklusive människor, men det är fortfarande mycket debatt kring hur mycket exponering som är säkert.
EMF-strålning delas vanligtvis upp i två kategorier: joniserande och icke-joniserande strålning. Joniserande strålning har tillräcklig energi för att frisätta elektroner från atomer eller molekyler, vilket kan orsaka skada på levande vävnad. Exempel på joniserande strålning är röntgenstrålning och kosmisk strålning. Icke-joniserande strålning, inklusive EMF, saknar tillräcklig energi för att orsaka direkt skada på DNA eller celler, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker vid exponering för höga nivåer av icke-joniserande strålning.
EMF-strålning kan mätas i enheten Tesla (T) för magnetiska fält och Volt per meter (V/m) eller Watt per kvadratmeter (W/m2) för elektriska fält. Vissa länder har lagstiftat gränsvärden för tillåten exponering av EMF-strålning i arbetsplats- och allmänna miljöer, men det finns fortfarande kunskapsluckor kring de exakta hälsoriskerna vid lågfrekvent EMF-exponering.
Elektromagnetiska fenomen är en typ av interaktion mellan elektrisk laddning och magnetfält, vilket leder till skapandet av elektromagnetiska vågor. Dessa vågor kan variera i frekvens och våglängd, inklusive ljus, radiovågor och röntgenstrålning. Elektromagnetiska fenomen styrs av Maxwells ekvationer och är av fundamental betydelse för många aspekter av fysiken och tekniken, inklusive elektricitet, magnetism, optisk kommunikation och medicinsk diagnosticering.
Själva grundämnet svavel (symbol: S) är inte direkt relaterat till medicin, men vissa svavelhaltiga kemiska föreningar kan ha medicinska användningsområden. Här följer en definition av en sådan svavelhaltig substans som kan användas inom medicinen:
Sulfasalazin: En läkemedelssubstans som används huvudsakligen för behandling av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), till exempel Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sulfasalazin är en kombination av två andra substanser, 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin, som tillsammans har antiinflammatoriska egenskaper. När sulfasalazin tas upp i kroppen splittras den upp till 5-ASA och sulfapyridin, där 5-ASA verkar direkt på tarmslemhinnan för att minska inflammationen.
Magnetfältsterapi (MFT) är en form av komplementär och alternativ medicin som innebär att man använder magnetiska fält för att försöka behandla olika sjukdomar och symptom. Behandlingen innebär vanligtvis att en person exponeras för statiska, konstanta magnetfält genom att lägga speciella magneter direkt på kroppen eller genom att använda en säng eller en annan apparat som genererar magnetfält.
Det finns dock ingen vetenskaplig evidens som stödjer att magnetfältsterapi är effektivt för någon specifik sjukdom eller åkomma. Flera studier har undersökt effekterna av MFT på smärta, sömnsvårigheter, inflammation och andra symptom, men de flesta studier har haft små provstorlekar, brister i designen eller andra metodologiska problem som gör det svårt att dra slutsatser om effekterna av behandlingen.
Ändå använder sig många människor av magnetfältsterapi som en komplementär behandlingsform, särskilt för smärta och åldersrelaterade sjukdomar som artros. Det är viktigt att notera att MFT inte är ett ersättningsmedel för konventionell medicinsk behandling och att man bör diskutera sin avsikt att använda sig av denna behandlingsform med en läkare eller legitimerad hälsovårdspersonal.
The American Heart Association (AHA) är en ideell, icke-vinstdrivande organisation i USA som grundades 1924. Deras huvudsakliga mål är att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar samt stroke genom forskning, upplysning och stöd till offentlig policy. De arbetar också för att främja hälsa och livsföring som kan minska risken för dessa sjukdomar.
AHA publicerar riktlinjer och rekommendationer för vården av patienter med hjärt- och kärlsjukdomar, och de erbjuder också utbildning och certifiering till hälsovårdspersonal. De finansierar forskning om hjärt- och kärlsjukdomar genom insamlade medel och ger ut flera medicinska facktidskrifter, inklusive Journal of the American Heart Association och Circulation.