Strontium är ett grundämne med symbol Sr och atomnummer 38 i det periodiska systemet. Det tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller och förekommer naturligt i mineraler som celestin och strontianit. Strontium har ingen känd biologisk roll hos människor, men kan ersätta calcium i benvävnad och påverka benstoffskretsloppet.

I medicinsk kontext används strontiumranelat som läkemedel för behandling av osteoporos, eftersom det verkar stärka benstrukturen och minska risken för frakturer. Det gör så genom att öka benmineraliseringen och sänka benresorptionen. Strontiumranelat är ett salt av strontium som har god absorption i mag-tarmkanalen och lågt toxicitetspotential.

Strontiumisotoper är varianter av grundämnet strontium (Sr) som har samma antal protoner (48 protoner) men olika antal neutroner i kärnan. Det vanligaste isotopen av strontium, strontium-88, har 48 protoner och 40 neutroner. Andra naturligt förekommande isotoper inkluderar strontium-86, strontium-87 och strontium-89. Strontiumisotoper kan också skapas syntetiskt genom kärntekniska processer.

Strontiumisotoper har olika halveringstider och kan användas inom medicinen för att behandla sjukdomar som cancer. Till exempel, strontium-89 är en radioaktiv isotop som används för palliativ behandling av benmetastaser hos patienter med cancer. När strontium-89 injiceras i kroppen accumulerar det sig i benvävnad och utsänder strålning som dödar cancerceller och lindrar smärtan orsakad av metastaser.

Strontiumradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet strontium, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika massa. Strontiumradioisotoper är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av radioaktiv strålning i form av alfa- eller betastrålning. Exempel på strontiumradioisotoper inkluderar strontium-89, som används inom medicinen för behandling av benmetastaser vid cancer, och strontium-90, som har använts i nukleära vapen och är en komponent i vissa typer av radioaktivt avfall.

Tiofen är en organisk förening som består av ett fyratomigt ringstruktur med två kolatomer och två svavelatomer. Den har den kemiska formeln C4H4S2. Tiofen är en aromatisk förening, vilket betyder att den har stabiliseras av delokaliserade elektroner i ringen.

Tiofener är relaterade till tiofen och innebär en funktionell grupp som består av en tiofenring kopplad till en eller flera substituenter. Tiofenersyra, tiofeneter och tiofenoner är exempel på tiofener med karboxyl-, eten- och fenylsubstituenter respektive.

Tiofener har potentialen att användas inom farmaceutisk forskning för att utveckla nya läkemedel, eftersom deras aromatiska struktur kan ge upphov till speciella interaktioner med biologiska system.

Organometallföreningar är en kemisk term som definierar föreningar som innehåller en direkt bindning mellan kolatom (C) och ett metallatom (M). Dessa föreningar kan vara antingen organiska eller icke-organiska beroende på om de också innehåller kovalenta bindningar till väteatomer (H) eller inte. Exempel på vanliga organometallföreningar är grignardreagensen (RMgX), metallalkyler (R-M) och metallocener ([RM]2). Dessa föreningar har en rad användningsområden inom olika områden av kemin, såsom organisk syntes, katalys, materialvetenskap och farmakologi.

Kalcium (Ca) är ett grundämne med atomnummer 20 och ingår i gruppen alkaliska jordartsmetaller. Kalcium har flera isotoper, det vill säga varianter av kalciumatomen som har olika antal neutroner i sin kärna.

En isotop definieras som en variant av ett grundämne som har samma antal protoner (samma atomnummer) men olika antal neutroner i sin kärna. Isotoper av ett visst grundämne kan ha olika fysikaliska och kemiska egenskaper, till exempel kan de ha olika halveringstider (för radioaktiva isotoper) eller olika atommassor.

Kalcium har 20 stabila isotoper och över 30 instabila isotoper. De stabila isotoperna är: Ca-40, Ca-42, Ca-43, Ca-44, Ca-46, Ca-48 och Ca-52. De övriga isotoperna är instabila och sönderfaller till andra grundämnen med lägre atomnummer.

Instabila kalciumisotoper används inom medicinen för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar. Till exempel används Ca-47 och Ca-48 som markörer vid positronemissionstomografi (PET) för att undersöka cancer och andra sjukdomar. Dessa isotoper är radioaktiva, vilket betyder att de sönderfaller och avger strålning. Strålningen kan upptäckas med hjälp av en PET-skanner och används för att skapa bilder av kroppen som kan användas för att diagnostisera sjukdomar.

I vissa fall kan instabila isotoper också användas för behandling av cancer. Till exempel kan Ca-47 användas för att behandla prostatacancer genom att injiceras direkt i tumören. Strålningen från Ca-47 kan då förstöra tumöcellerna och minska tumörstorleken.

Den medicinska termen "Medel för bevarande av bentäthet" (på engelska "Bone preserving agent") används för att beskriva en substans eller ett läkemedel som används för att hjälpa till att behålla benmassan och förebygga benförlust. Dessa medel kan användas för att behandla olika former av benförsvagning, till exempel osteoporos eller Pagets sjukdom.

Exempel på medel för bevarande av bentäthet inkluderar bisfosfonater som alendronat, risedronat och zoledronat, samt den monoklonala antikroppen denosumab. Dessa medel fungerar genom att hämma osteoklasternas förmåga att bryta ner benvävnaden, vilket i sin tur hjälper till att bevara benmassan och minska risken för benbrott.

Det är värt att notera att medlen för bevarande av bentäthet kan ha olika biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att prata med en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal innan man börjar använda någon av dessa medel.

"Benskörhet efter menopaus" kan definieras som en medicinsk tillstånd där benvävnaden blir svagare och mer porös, vilket ökar risken för frakturer (benbrott). Detta sker ofta hos äldre kvinnor efter menopausen på grund av nivåerna av könshormonet östrogen minskar. Östrogen har en skyddande effekt på benvävnaden, och när nivåerna sjunker kan det leda till en förlust av benmassa och benstyrka.

Det medicinska begreppet för denna tillstånd är ofta "postmenopausal osteoporos" eller "senil osteoporos". Osteoporos betyder "porös ben" på grekiska, och postmenopausal refererar till att tillståndet uppstår efter menopaus. Detta är en progressiv sjukdom som kan leda till frakturer i ryggraden, höfter, armar och ben, särskilt om den inte behandlas. Faktorer som tobaksrökning, alkoholmissbruk, viktminskning, brist på kalcium och vitamin D, ogärna motion och vissa mediciner kan öka risken för benskörhet efter menopaus.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

"Benvävsuppmjukning" är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där benvävnaden blir mindre tät och mer porös. Det tekniska medicinska begreppet för detta tillstånd är "osteoporos". Osteoporos kan leda till att benen blir svagare och mer benbrottsbenägna. Termen "benvävsuppmjukning" används ofta för att beskriva den process där benvävnaden blir mindre tjock och stark, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem om det inte behandlas.

Alkaliska jordmetaller, även kända som basiska jordmetaller, är en grupp av metalliska element som inkluderar barium (Ba), strontium (Sr), calcium (Ca), magnesium (Mg) och natrium (Na). Dessa metallerna har en tendens att reagera med syror och bilda salter, och de är kemiskt mycket reaktiva. De är också kända för att vara basiska, vilket betyder att de kan neutralisera syra och öka pH-värdet i en lösning.

Det är värt att notera att termen "alkaliska jordmetaller" inte används alltid konsekvent inom kemi, och ibland kan inkludera andra metalliska element som aluminium (Al) och grundämnena i lantanoid- och aktinoidserierna. Men i en medicinsk kontext är det vanligtvis de fem ovanstående metallerna som avses.

Osteoporotic fractures are broken bones that occur when the bone density and quality is reduced, making them more fragile and susceptible to fracture, even as a result of minor trauma or falls. The most common types of osteoporotic fractures include those of the hip, spine, wrist, and shoulder. These fractures can lead to significant pain, disability, loss of independence, and even increased mortality in some cases. Osteoporosis is often called a "silent disease" because bone loss occurs without symptoms until a fracture occurs. Prevention and treatment of osteoporosis are essential for reducing the risk of osteoporotic fractures.

Barium är inom medicinen ett metalliskt grundämne som används i form av bariumpreparat som kontrastmedel vid röntgenundersökningar av mag-tarmkanalen. Bariumsaltet bildar en opak välling som färgar in tarmarna på röntgenbilderna, vilket gör att strukturer och eventuella skador i tarmarna kan ses tydligare. Bariumpreparaten är vanligen receptbelagda och bör endast användas under medicinsk observation på grund av risk för allvarliga bieffekter, som till exempel förstoppning eller i värsta fall andningsproblem om preparatet skulle hamna i lungorna.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Lårbenshalsen (femur capitulum) är den del av lårbenet (femur) som articulerar med höftleden (articulatio coxae). Det är en knölig yta på den proximala änden av lårbenet och bildar en del av ledhuvudet tillsammans med överarmsbenets (humerus) skulderkula (caput humeri) i höften. Lårbenshalsen är en vanlig plats för benbrott, särskilt hos äldre vuxna, på grund av att den är belastad under vardagliga aktiviteter som stå, gå och stiga upp från en stol.

Elektronsondmikroanalyse (ESMA) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att bestämma elementär sammansättning och koncentrationer i ett material. Metoden bygger på att accelererade elektroner skjuts in i preparatet, vilket leder till emission av röntgenstrålning som kan analyseras för att fastställa vilka grundämnen som finns i preparatet och i vilka koncentrationer. ESMA är en mycket känslig metod och kan upptäcka spår av olika grundämnen på mycket låga nivåer, till exempel på nanogram- eller pikogramnivå.

Cnidaria er en biologisk klasse som inkluderer mange forskjellige marin-levende dyr, som søanemoner, koraller, hydroider og meduser. Disse dyr kjennetegnes ved å ha enkelte eller flere celleagrupperinger som heter kniddler (eller nematocystene), som de bruker til forsvar og for å fange bytte.

Cnidarianer har to primære livsformer: polypen, som er fastsittende og stikkende opprett, og medusen, som er en flytende, sirkulær form. Nogle arter kan eksistere i begge former under forskjellige stadier av deres livscyklus.

Cnidarianer har en enkel kroppsopbygning med to lag av celler som omger et geléaktig mesohyl. De mangler et ekte sirkulasjonssystem og har en diffus nervesystem, ofte i form av en nerve nettverk.

Cnidarianer spiller en viktig rolle i marin økosystemer som producenter og som leveområder for mange andre marine arter.

'Mucuna' är ett släkte inom familjen ärtväxter och innehåller flera arter, men den mest kända arten är Mucuna pruriens. Denna art kallas även för buffelbönan och innehåller en rad aktiva ämnen, däribland det neuroaktiva ämnet L-dopa (levodopa), som används i behandlingen av Parkinson sjukdom.

L-dopa är en naturligt förekommande aminosyra som konverteras till dopamin, ett signalsubstans i hjärnan som reglerar rörelse och stämning. Många läkemedel mot Parkinson sjukdom innehåller syntetiskt framställd L-dopa, men buffelbönan har använts traditionellt inom ayurvedisk medicin för att behandla en rad olika tillstånd, däribland parkinsonism och neurologiska störningar.

Det är värt att notera att användning av buffelbönan i medicinskt syfte bör ske under kontroll av en kvalificerad hälsoexpert på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.

Kalciumomsättningsrubbningar (eng. Calcium metabolism disorders) är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd där kroppens reglering av kalciumnivåer i blodet är rubbade. Kalcium är en viktig mineralielement som har en central roll för bland annat muskelfunktion, nervsignaler och benhälsa.

Det finns två huvudsakliga typer av kalciumomsättningsrubbningar: hyperkalciemi (för höga kalciumnivåer) och hypokalciemi (för låga kalciumnivåer). Båda kan orsakas av olika sjukdomar, mediciner eller genetiska störningar.

Hyperkalciemi kan orsakas av exempelvis överaktivt bisköldkörtel (hyperparatyreoidism), cancer, vissa mediciner och nyckelbeinsbrist (osteoporos). Symptomen på höga kalciumnivåer kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat trötthet, nedsatt rörlighet, depression, förvirring, illamående och kräkningar.

Hypokalciemi kan orsakas av exempelvis underaktivt bisköldkörtel (hypoparatyreoidism), brist på vitamin D, njursjukdomar och vissa mediciner. Symptomen på låga kalciumnivåer kan också variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat kramper, spasmer, sömnlöshet, depression, förvirring och i värsta fall koma.

Det är viktigt att upptäcka och behandla kalciumomsättningsrubbningar så snart som möjligt för att förebygga komplikationer och skada på bland annat ben, muskler och nerver. Behandlingen kan bestå av mediciner, hormonersättning eller ändringar i livsstilen beroende på orsaken till rubbningen.

Geologiska fenomen är naturliga processer och händelser som skapas eller formas över geologisk tid, ofta med hjälp av de fysiska och kemiska förändringarna i jordens litosfär (jordskorpan och manteln). Exempel på geologiska fenomen inkluderar bergskedjeformning, vulkanutbrott, jordbävningar, erosion, sedimentation, metamorfos och fossilisering. Dessa processer skapar och formar de geologiska formationerna som vi ser i landskapet runt omkring oss, såsom berg, dalgångar, öknar, korallrev och flodbäddar. De kan också påverka människors liv genom att forma naturresurser och geologiska risker som jordskred, tsunamier och vulkanutbrott.

'Kloak' är ett medicinskt termin som används för att beskriva en gemensam utgång för urinvägar, reproduktiv organ och analöppning hos vissa djur, till exempel hos crocodiler, ormar och fåglar. Det saknas i människan och andra däggdjur.

Alginate er en biokjemisk polysakkarid som utvinns fra sjøgrønnsslakter og visse rødalger. I medisinen brukes alginate ofte som ett hjelpemidler i diverse terapeutiske tilfeller, for eksempel som en del av et enterisk koagulum i behandlingen av blødning fra magsår eller som en del av et værnslag i behandlingen av sår. Alginate har også vært brukt som en del av noen typer av kunstige lunger for å hjelpe med å holde lungene oppne og beskytte dem fra skade under respiratorbehandling.

Alginat består av blokker av α-L-guluronat (G), β-D-mannuronat (M) og guluronat-mannuronat (GM)-koblinger, og strukturen kan variere mellom forskjellige typer alger. Disse variasjonene i struktur påvirker egenskapene til alginate, inkludert deres evne til å absorbere vann og danne geler.

I medisinen er alginate ofte formet som en slags gel eller skive for å lette applikasjonen. Når alginat kommer i kontakt med vann, danner det en gel som kan hjelpe til å binde vann og/eller proteaser, noe som kan være nyttig i behandling av sår eller blødning.

I tillegg til bruken i medisinen har alginate også vært brukt i industrien for mat, drikkevarer og andre formål på grunn av deres evne til å danne geler og stabilisere emulsioner.

Den Balkanhalvön är en geografisk region i sydöstra Europa som definieras av sin position mellan Adriatiska havet, Joniska havet, Egeiska havet och Svarta havet, samt de bergskedjor som skiljer den från Centraleuropa och Medelhavsområdet. Den omfattar traditionellt länder som Nordmakedonien, Albanien, Bulgarien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro, Serbien och Grekland (endast en liten del av norra Grekland). Historiskt sett har termen "Balkan" också använts för att hänvisa till den politiska, sociala och kulturella identiteten hos regionen.

Osseointegrering är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta, funktionella och mekaniska anslutningen av en konstgjord implantat till levande benvävnad utan mellanliggande skikt. Detta uppnås genom att en implantat yta speciellt behandlas för att främja benvävnsinväxt direkt in i implantatytan, vilket ger en stabil och hållbar anslutning. Denna process kan tillämpas inom olika områden som ortopedisk kirurgi, tandkirurgi och öron-näs-hals-kirurgi för att exempelvis återställa funktion eller ersätta en del av ett skelett eller en tand.

'Optisk bildning' (Optical Imaging) är en teknik inom biomedicin som använder ljus för att generera bilder av strukturer och funktioner i levande vävnader och celler. Det kan ge information om morfologi, funktion, och biokemi hos celler och vävnader på molekylär nivå. Tekniken inkluderar metoder som fluorescensmikroskopi, två-fotonmikroskopi, optisk koherens tomografi (OCT), och bioluminescensimaging. Dessa tekniker används ofta inom forskning för att studera cellulär interaktion, signalsubstanser, genuttryck, och celldelning, men de kan även användas i kliniska sammanhang för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som cancer.

Radioaktivt avfall är en form av avfall som innehåller radionuklider, det vill säga atomkärnor som är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av joniserande strålning i form av alfa- eller betastrålar och/eller gammastrålning.

Det kan delas upp i olika kategorier beroende på dess halveringstid, aktivitet och typ av radionuklider. Till exempel kan det vara högaktivt avfall med kort halveringstid eller låg- och medellågaktivt avfall med lång halveringstid.

Radioaktivt avfall kan uppstå som en biprodukt vid produktion av kärnenergi, forskning, medicinsk behandling och diagnostik, industriella processer samt vid nedrustning och avveckling av kärnvapen.

Eftersom radioaktivt avfall kan vara farligt för människor och miljön under en lång tid, behöver det hanteras och lagras på ett säkert sätt under tusentals år innan det är säkert att sönderfallet har gått tillbaka till en så låg nivå att det inte längre anses vara farligt.

'Katjoner, tvåvärda' refererar till joner med en positiv laddning och två elektroner mindre än sitt neutrala grundtillstånd. De är kemiska entiteter som bildas när ett neutalt atom eller molekyl donerar två elektroner i en kemisk reaktion. Exempel på tvåvärda katjoner inkluderar järn (II) (Fe2+), magnesium (Mg2+) och koppar (II) (Cu2+). Dessa katjoner spelar ofta en viktig roll i biologiska system, till exempel som en del av koenzymers eller proteinkomplexens aktiva centrum.

'Tarmabsorption' er den proces hvor kroppen absorberer næringsstoffer, vand og mineraler fra tarmen. Det sker i forskellige dele af tarmen alt efter hvilken type næring der skal absorberes. Fx sker absorptionen af sukker primært i tolvfingertarmen, mens fedtabsorptionen foregår i tyndtarmen. Under tarmabsorptionen transporteres de absorberede stoffer gennem tarmens vægge og ind i blodet eller lymfen, hvorefter de fordeles til kroppens celler og organer.

Begravningsritualer är ceremonier och aktiviteter som kulturer, religioner eller samhällen utför vid begravningar av en avliden individ. Dessa riter kan inkludera specifika traditioner och symboliska handlingar som ska hjälpa till att hedra, respektera och minnas den avlidne, ge stöd till de kvarlevande, och hjälpa till att ge en mening med döden. Begravningsritualer kan variera mycket mellan olika kulturer, religioner och historiska epoker, men de flesta inkluderar någon form av ceremoniell reningsprocess, ett sätt att viga eller välsigna den avlidnes kropp, en tidsperiod av sorg och minne, samt en slutlig akt av begravning eller skilsmässa.

Octopodiformes är en systematisk grupp (klad) av blötdjur som innehåller två ordningar: vampyrbläckfiskar (Vampyromorphida) och tioarmade bläckfiskar (Octopoda). Tioarmade bläckfiskar är den mest kända gruppen, inklusive arter som bläckfisken.

Gruppen karaktäriseras av vissa morfologiska drag, såsom en välutvecklad siphon för att spruta vatten och bläck, samt ett centralt nervsystem med en stor hjärna som kontrollerar de komplexa beteendemönstren.

Octopodiformes är en av flera grupper inom den större kladen Coleoidea, som också inkluderar bläckfiskarna (Teuthida) och pungbläckfiskarna (Sepiida).

Partenogenesis är en form av reproduktion som förekommer hos vissa djur, där ett individuellt könscell (ägg) kan utvecklas till en fullt fungerande organism utan att bli befruktat av en motsvarande könscell (spermie). Detta innebär att ägget kan utvecklas till en unge på egen hand, utan någon inblandning från en hane. Partenogenes förekommer naturligt hos vissa djur, som insekter, groddjur och kräldjur, men det kan också framkallas i laboratoriemiljö hos andra djur, inklusive möss och kaniner. Partenogenes är inte en naturlig form av reproduktion hos människor.

Atomabsorptionsspektrofotometri (AAS) är en teknik inom analytisk kemi som används för att bestämma koncentrationen av en specifik metall i en provblandning. Tekniken bygger på att metalljoner i en provlösning värms upp så att de omvandlas till atomer och sedan exciteras med elektromagnetisk strålning av en viss våglängd. När atomen absorberar ljuset blir dess elektroner exciterade till ett högre energitillstånd, och när de sedan återgår till sitt grundtillstånd avges energin i form av ljus med samma våglängd som det ursprungliga exciterande ljuset. Genom att mäta den absorberade strålningen kan koncentrationen av metallionen bestämmas. AAS är en mycket känslig metod och används ofta för att bestämma mycket låga koncentrationer av metaller i bland annat miljöprover, livsmedel och biologiska preparat.