En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.
Intrakraniell blodkärlskramp (ICH) är en allvarlig medicinsk händelse som innebär att ett blodkärl i hjärnan plötsligt spricker eller läcker, vilket orsakar inre blödning och ödem i hjärnbarken, med potentialen att orsaka permanent hjärnskada eller död.
Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.
Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).
Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.
Bristning eller bråck i den försvagade, utbuktande kärlväggen vid ett aneurysm.
Läckage av blod från blodkärl.
Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.
Den artär som bildas där högra och vänstra ryggradsartärerna förenar sig. Den sträcker sig från den nedre till den övre avgränsningen av pons, där den förgrenar sig i de båda bakre hjärnartärerna.
Blödning innanför skallbenet, omfattande blödningar i hjärnan och i utrymmena kring den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
De artärer som förser hjärnbarken med blod.
"Spontanbristning, eller spontaneous rupture, refererar till ett oväntat och oförutsägt tarm- eller blodkärlsbrott som inträffar utan någon uppenbar orsak eller trauma."
En traumatisk subaraknoidal blödning är en form av blödotrinnabytestörställe som orsakas av skalltrauma och innebär att det intraskallida trycket ökar så mycket att blod från de stora kroppspulsåderna pressas ut i det subaraknoidala utrymmet mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan.
En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.
Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.
En skala för klassificering av behandlingsresultat efter svår, traumatisk hjärnskada, baserad på social funktionsnivå.
Hålrummet (subaraknoidalrummet) mellan hjärnans spindelvävshinna och mjuka hinna, vid hjärnbasen mellan lillhjärnan och den förlängda märgen.
Tryck inuti skallutrymmet. Det påverkas av hjärnmassan, cirkulationssystemet, cerebrospinalvätskeflödet och skallens styvhet.
Korta, övergående episoder av lokal, icke-konvulsiv, ischemisk funktionsstörning i hjärnan med en varaktighet av mindre än 24 timmar, och ofta mindre än en timme, orsakade av kortvarig trombos eller emboli. Ischemin kan klassificeras utifrån distribution i kärlen, tidsmönster eller etiologi (t ex embolisk eller trombotisk art).
Blodcirkulationen i hjärnans kärl.
Lokal minskning av blodflödet till hjärnvävnad pga tilltäppt artär eller lågt systemiskt genomflöde. Detta hänger ofta samman med syrebrist (hypoxi). Långvarig ischemi kan leda till hjärninfarkt.
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
En näthinneblödning, även känd som vitreorhexis eller vitreal hemorrhage, är en ögonsjukdom där blod har läckt in i det klara, geléartade ämnet bakom linsen, kallat glaskroppen eller näthinnan (vitreus). Detta kan orsakas av olika faktorer som trauma, högt blodtryck, diabetes, åldrande, inflammation eller ögonsjukdomar. Näthinneblödningar kan vara allvarliga eftersom de kan blockera ljusets väg till näthinnan och därmed påverka synen negativt.
En ventrikulostomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en öppning skapas i en hjärnventrikel, det vill säga de håligheter i hjärnan som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av överskott CSF och minska intrakraniell tryck vid vissa former av hjärnskador eller sjukdomar, såsom hydrocefalus. Öppningen kan hållas öppen med en kateter som leder cerebrospinalvätskan ut till ett annat område i kroppen där den kan absorberas. Ventrikulostomi är ofta en temporär lösning tills en permanent behandling, såsom placeringen av en shunt, kan genomföras.
Nimodipine är ett läkemedel som tillhör gruppen calciumkanalblockerare. Det används primärt för att behandla och förebygga symptomen av subaraknoid blödning, en allvarlig form av stroke orsakad av blod i hjärnbarken. Nimodipine fungerar genom att vidga blodkärlen i hjärnan, vilket förbättrar blodflödet och minskar skadan på de drabbade områdena. Det ges vanligen intravenöst eller som en kapsel att svälja under en begränsad tidsperiod efter ett sådant tillstånd.
Metod att avbilda blodkärl genom att från en bild av vävnad med kärlkontrastmedel subtrahera en bakgrundsbild av vävnaden. Bakgrunden utgörs av en digitaliserad bild gjord strax innan kontrastmedel tillförs. Det slutliga angiogrammet blir en högkontrastbild av kärlet, beroende på varierande absorption av röntgenstrålar i olika vävnader.
En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.
En glaskroppsblödning, också känd som vitreous hemorrhage, är en ögonsjukdom där blod läcker in i det transparenta geléartade materialet (glaskroppen) som fyller upp det bakre delen av ögats kammare, vilket kan orsaka synförändringar eller till och med synförlust.
Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).
En skala för bedömning av stimulansreaktioner hos patienter med traumatisk hjärnskada. Parametrarna är öppning av ögonen, motorisk reaktion och verbal svarsförmåga.
Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
Den första grenen av nyckelbensartären, med utbredning till nackmusklerna, ryggkotorna, ryggmärgen, lillhjärnan och inre delarna av hjärnan.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Postpartumblödning är den vaginale blödningsperioden som följer strax efter förlossningen och varar vanligtvis från två till sex veckor, med störst mängd under de första dagarna, och karaktäriseras av utflödet av blod, vävnad, och sekret från livmodern som reparerar sig efter graviditeten.
Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.
"Progesteron" er ein hormon som produseres naturlig i kvinne- og mannskjeg, men i særdeleshet i kvinnekroppa. I forbindelse med svangerskapet spiller det en viktig rolle for å forberede livmoderen på graviditeten og holde den i gang til barnets fødsel. Progesteron bidrar til å styrke livmodervæggen, forhindre for tidlig fødsel og regulerer kvinnens menstruasjonskjelepp.
Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Blödning i hjärnan eller angränsande vävnader som resultat av högt systemiskt blodtryck (hypertoni), ofta i samband med intrakraniell arterioskleros. Hypertoniutlösta blödningar är vanligast i de basala ganglierna, lillhjärnan, hjärnbryggan och talamus, men kan även förekomma i hjärnbarken och den vita substansen därunder, samt i andra delar av hjärnvävnaden.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
En vertebralisdissektion är en sällsynt medicinsk tillstånd där det uppstår en skada eller en tearing (dissektion) i arterien som förser halsryggen med blod, nämligen den vänstra och/eller högra vertebralartérien. Denna skada kan orsaka att blod samlas in under artärväggen, vilket kan komprimerar artären och leda till en minskad blodflöde till hjärnan. Vertebralisdissektion kan vara associerad med stark smärta i halsen, huvudvärk, svårigheter att svälja, sluddrighet eller svaghet i ansiktet, armarna eller benen, och i värsta fall till stroke. Det kan vara orsakat av trauma, men i många fall är orsaken okänd.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Smärta i huvudet som kan uppträda som ett enstaka godartat symtom, eller som ett tecken på en rad olika tillstånd, som hjärnblödning, skallskada, infektioner i det centrala nervsystemet, högt, intrakraniellt blodtryck eller andra sjukdomstillstånd.
Ett brett spektrum av störningar förknippade med försämrat blodflöde i hjärnans artärer och vener. Hit hör hjärninfarkt, hjärnischemi, anoxi (syrebrist) i hjärnan, hjärnembolism och trombos, arteriove nösa missbildningar och vaskulit i centrala nervsystemet. Termen är inte begränsad till att definiera sjukdomstillstånd i cerebrum, utan omfattar kärltillstånd i hela hjärnan, inklusive diencefalon, h järnstammen och lillhjärnan.
Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.
Inre blödningar i ögat från kärl i ögats olika vävnader.
Röntgenundersökning av hjärnans ventrikelsystem efter injektion av luft eller annat kontrastmedel direkt i ventriklarna. Hit hör också datortomografi av hjärnventriklarna.
En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt implantat som används för att behandla ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologisk vätskeansamling i hjärnan. Shunten består av en kateter som placeras in i den laterala ventrikeln i hjärnbalken och leds under huden till bukhålan där vätskan absorberas. Detta hjälper till att reducera ökat ICP och förhindra skada på hjärnan.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Primära huvudvårsproblem är en benämning på sjukdomar eller tillstånd som direkt påverkar hjärnan eller kraniet och orsakar huvudvärk, istället för att huvudvärken är ett symtom av någon annan underliggande sjukdom eller tillstånd. Exempel på primära huvudvårsproblem inkluderar migrän, klusterhuvudvärk och temporallodersyndrom.
Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.
Medfödda blodkärlsanomalier i hjärnan, kännetecknade av hoptrasslade tunnväggiga artärer med direktkommunikation med vener utan mellanliggande kapillärer. Missbildningarna visar stora variationer i storlek och läge och ger upphov till symtom genom bristning, masseffekt och kärlavledningseffekter. Den kliniska bilden visar sig ofta inte förrän i det fjärde eller femte årtiondet i livet, när drabbade individer kan utveckla huvudvärk, krampanfall och fokala neurologiska svaghetstecken. Stora blödningar kan leda till koma eller död.
Neurokirurgi är en specialitet inom kirurgin som fokuserar på diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador på nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggraden och de perifera nerverna. Behandlingarna kan omfatta både öppna kirurgiska ingrepp och minimalinvasiva tekniker som använder sig av små kameror och specialdesignade instrument. Syftet är att lindra symptom, förbättra funktionen och/eller förlänga patientens liv.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Transcranial ultrasound Doppler (TCD) is a non-invasive diagnostic technique that uses high-frequency sound waves to measure the velocity of blood flow in the cerebral blood vessels located in the skull, providing information about the status of the intracranial vasculature and cerebral hemodynamics.
Intrakraniell hypertoni (IKH) är ett tillstånd där det intracraniella trycket (ICP) ökar över normalt värde på grund av ökat vätskevolym eller ökat volym av hjärnan eller andra intrakraniala strukturer. Det kan orsaka skada på hjärnan genom kompression av hjärnbarken och blodkärlen i hjärnan, vilket kan leda till cerebral ischemisk skada eller herniation. IKH är en allvarlig medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling.
Hjärnödem är ett medicinskt tillstånd där det ansamlas överskottligt vätska i hjärnbarken, orsakat av olika patologiska processer som kan innefatta trauma, tumörer, infektioner eller störningar i blodflödet till hjärnan.
Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.
En blöding i putamen är en typ av intracerebral blöding som sker i den del av basalganglierna som kallas putamen, och kan orsakas av olika faktorer som hypertension, blodsjukdomar eller trauma, med potentialen att orsaka neurologiska symptom som rörlighetsstörningar, sensorisk förlust och kognitiva rubbningar.
Organiska, mentala störningar som kännetecknas av bristande förmåga att uppfatta jaget och omgivningen och att reagera på stimuli från omgivningen. Funktionsrubbningar hos hjärnhalvorna eller det retikulära systemet kan ge upphov till detta tillstånd.
"Cortical Spreading Depression (CSD) is a wave of neuronal and glial depolarization that slowly spreads across the cerebral cortex, characterized by suppressed electrical activity, disrupted blood flow, and increased extracellular levels of potassium ions and neurotransmitters. It is often associated with migraine headaches and is also observed in traumatic brain injury and other neurological conditions."
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.
Den största av hjärnartärerna. Den delar sig i tre grenar, till tinningsloben, frontalloben och hjässloben, och försörjer deras parenkym i hjärnbarken. Det är dessa områden som är inblandade i motorisk, sensorisk och talverksamhet.
Den bakre hjärnartären, även känd som vertebralartären eller basilarartären, är en blodkärl som förser hjärnbarken och hjärnan med syre- och näringsriktig blod, främst till den bakre delen av hjärnan inklusive cerebellum och brainstem.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Upplagringsform av blodjärn.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.
Förening som bildar små, färglösa kristaller och används som kramplösande och laxerande medel och som elektrolyttillskott vid behandling av preeklampsi och eklampsi. Medlet ger direkt blockering av verkningspotentialerna i livmoderväggens muskelceller. Retning och sammandragning kopplas isär, vilket minskar sammandragningarnas frekvens och styrka.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Smal, vätskefylld gång i mellanhjärnan som förbinder den tredje och fjärde ventrikeln. Syn. aquaeductus cerebri.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Ett tillstånd av djup medvetslöshet med nedsatt hjärnaktivitet, ur vilken personen inte kan väckas. Koma inträffar vanligen när båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system drabbas av skada eller funktionsstörningar. Orsaker till koma kan vara syrebrist i hjärnan, skallskada, slaganfall, metabolisk sjukdom, infektioner i centrala nervsystemet, förgiftning, hypotermi, förhöjt intrakraniellt tryck eller andra förhållanden.
Papaverin är ett smärtelindrande och muskelavslappnande läkemedel som utvinns från opiumpoppyns (Papaver somniferum) saft. Det verkar genom att hämta en specifik typ av enzym, fosfodiasteras, vilket orsakar en ökning av cAMP-nivåer i cellen och leder till muskelavslappning och smärtlindring. Papaverin används vanligtvis för att behandla symptomen av gastrointestinala spasmer, galblåsspasmer och penil vasospasm (som kan orsaka impotens).
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Blåsa eller säckliknande utbuktning på en artär(artärbråck), ven(åderbråck, venbråck, varicer) eller hjärtat pga utvidgning av kärlväggen.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
Aminocaproates are a group of chemical compounds that contain an amino group and a carboxylic acid group, as well as a cyclohexane ring with a propyl side chain. One common representative of this group is ethylene diamine tetraacetic acid (EDTA), which is widely used in medical treatments for its ability to chelate metal ions, such as calcium and magnesium. This property makes EDTA useful in the treatment of heavy metal poisoning, calcific uremic arteriolopathy, and digitalis toxicity, among other conditions. However, it is important to note that the use of aminocaproates in medicine is generally limited to EDTA and a few other specific compounds with unique therapeutic properties.
Blödning ut i någon basalganglieknut (t ex svanskärnan, pallidum, mandelkärnan, putamen och claustrum). Kliniska manifestationer kan vara akut hemipares, rörelserubbningar, huvudvärk eller förändrat m edvetande. Vanliga orsaker är högt blodtryck och kärlmissbildningar. Denna typ av blödning är patologiskt förknippad med lipohyalinos i de små blodkärlen och uppkomsten av Charcot-Bouchard-mikroaneury sm.
Blödning till hjärnbarken, hjärnbalken (corpus callosum), de basala ganglierna eller den subkortikala vita substansen efter skallskada. Diffus axonskada, hjärnödem och förhöjt intrakraniellt tryck för ekommer ofta i detta sammanhang. Relativt vanliga kliniska tecken är krampanfall, afasi, synrubbningar, rörelsestörningar, förlamning och koma.
Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.
Blödning under hjärnans hårda hinna och ovanför hjärnhalvan.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.
Tranexamsyra är ett syntetiskt antifibrinolytiskt läkemedel som verkar genom att hämma plasminogens aktivering till plasmin, vilket reducerar blodets fibrinolytiska aktivitet och hjälper till att stabilisera klot som bildats under koagulationen. Det används för att minska eller förhindra excesiv blödning vid kirurgi, tunga menstruationer och andra medicinska tillstånd där ökad fibrinolys är ett problem.
Arteria cerebri anterior. Artär som utgörs av den inre halspulsåderns förgrening och försörjer svanskärnan (nucleus caudatus), den inre kapseln (capsula interna), putamen, de septala kärnorna, gördelv indlingen (gyrus cinguli), frontallobens och parietallobens ytor.
I medicinen refererar prognosen till den förväntade utgången eller framgången av en behandling eller sjukdom. Det är en förutsägelse om hur en patients hälsotillstånd kommer att utvecklas över tiden, inklusive sannolikheten för fullständig genes, kronisk sjukdom eller död. Prognosen baseras ofta på olika faktorer som patientens allmänna hälsotillstånd, sjukdomens art och svårighetsgrad, behandlingsalternativ och individuella respons på behandlingar.
"Prediktivt värde av tester" refererar till en medicinsk term som beskriver förmågan hos ett diagnostiskt test att förutsäga sannolikheten för en specifik framtida hälsoutgång eller sjukdomsutveckling hos en individ, baserat på resultaten av testet. Det uttrycks ofta som ett kvalitativt och kvantitativt mått på sannolikheten för en positiv eller negativ utfallsprediktion, och kan användas för att stödja kliniska beslut om preventiva åtgärder, behandlingar eller fortsatt övervakning.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.
Inflammation i spindelvävshinnan, belägen mellan den hårda och den mjuka hjärnhinnan.
Hypoxi-ischemitillstånd och blödningstillstånd i ryggmärgen. Arterioskleros, embolism och kärlmissbildningar är tänkbara orsaker till dessa sjukdomstillstånd.
Medel som hindrar fibrinolys eller upplösnig av blodkoagel. Flera endogena antiplasminer är kända. Preparaten används för behandling av omfattande blödningar och koaguleringsstörningar.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Icke skallbens- eller hjärnhinnegenomträngande skador, vilka ofta leder till mekanisk påverkan på intrakraniella strukturer som ger upphov till traumatiska hjärnskador, blödningar eller hjärnnervskada.
I medicinen, refererar 'sideros' till någon form av järnansamling eller järndepåer i kroppen. Det kan förekomma i olika kontexter, så här är ett exempel på en enkel definition:
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.
Icke-invasiv metod för kärlavbildning och bestämning av den inre anatomin utan bruk av kontrastmedel eller strålning. Tekniken används speciellt vid cerebral angiografi, och för studier av andra kärlstrukturer.
Onormalt liten mängd cirkulerande blod i kroppen. Tillståndet kan leda till hypovolemisk chock.
Den inre av de tre hinnorna som täcker hjärnan och ryggmärgen. Den är det tunna, kärlrika membran som ligger under spindelvävshinnan och den hårda hjärnhinnan.
En oregelbunden hålighet i rombencefalon, mellan förlängda märgen, bryggan och isthmus framför och lillhjärnan bakom. Den löper i ett med ryggmärgskanalen och hjärnakvedukten (aquaeductus cerebri), och genom öppningar i sidan och mitten står den i förbindelse med det subaraknoida rummet.
'Postoperativ blödning' refererar till en komplikation efter en kirurgisk procedure, där det uppstår fortsatt eller excesivt blodflöde från operationsstället, vilket kan leda till sjuklighet och potential behov av ytterligare ingrepp för att kontrollera blödningen.
1,4-dietylendioxider. Dessa används som industriella lösningsmedel. Dioxan är potentiellt cancerframkallande, enligt Fourth Annual Report on Carcinogens (NTP 85-002, 1985).
Utsippring av diagnosmedel eller terapeutiska preparat från det kärl de tillförts till omgivande vävnader eller hålrum.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
'Nervsystemets sjukdomar' är en samlingsbeteckning för en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och nerverna, vilket kan leda till problem med rörelse, sensorisk perception, kognition, emotion och beteende.
Den infratentoriella del av skallgropen som innehåller lillhjärnan och hjärnstammen. Den begränsas av bakre tredjedelen av kilbenets övre yta, av tinningsbenets bakre, klippbens- och klippbensutskottsdelar, och av den nedre vinkeln på bakre delen av hjässbenet.
Volymen av det cirkulerande blodet. Den utgörs av summan av plasmavolymen och erytrocytvolymen.
Endovascular procedures are minimally invasive medical treatments that involve accessing and repairing blood vessels or other internal structures through small incisions or punctures, typically in the groin area. A thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessel and guided to the treatment site using imaging technology such as X-ray or ultrasound. Once in place, various devices such as stents, coils, or balloons can be deployed through the catheter to repair or block off damaged vessels, restore blood flow, or remove clots. Endovascular procedures are commonly used to treat conditions such as aneurysms, stroke, peripheral artery disease, and tumors.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Onormala pupillreflexer, som yttrar sig i en skillnad i pupillstorlek på 1-2 mm i diameter. Orsaken är en abnormalitet i irismuskulaturen eller i den parasympatiska eller sympatiska vägen.
Förlorad förmåga att bibehålla medvetenheten om sig själv eller omgivningen och påtagligt nedsatt svarsreaktion på stimuli från omgivningen.
Metod för mätning av volymen cirkulerande blod genom tillförsel av en given mängd av ett främmande ämne i blodet och bestämmande av koncentrationen av detta ämne efter någon minut, när en fullständig blandning skett. Genom att dividera mängden injicerat ämne med koncentrationen efter fullständig blandning kan blodvolymen beräknas, vanligen som kubikcentimeter eller liter per kilo kroppsvikt.
Kärl som leder blod från hjärnan.
En perfusionsavbildning är en medicinsk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppen, ofta i samband med en PET (positronemissionstomografi) eller SPECT (enkel fotonemitanskomputert tomografi)-undersökning. Det gör det möjligt att upptäcka områden med förändrat blodflöde, som kan vara ett tecken på sjukdom eller skada i olika vävnader och organ.
Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.
Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där gas eller luft har accumulerat inom hårda skallens kompartment, vanligtvis som ett resultat av trauma, operation eller sjukdom. Den kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel och förvirring, men i mildare fall kan den vara asymptomatisk. I allvarliga fall kan pneumocefalus leda till andningssvårigheter och försämrad medvetandenivå. Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men i allvarliga fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, såsom återväxande luftuttag eller kirurgiskt ingrepp.
Proppbildning av blodplättar och fibrin i en hjärnartär eller hjärnven, vilket kan leda till hjärninfarkt. Artärtrombos är förknippad med intrakraniell ateroskleros, men kan även bero på koaguleringsstörningar (se trombofili). Ventrombos i hjärnan kompliceras ofta av hjärnblödningar.

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk term som betecknar en typ av blödning i hjärnan. Det sker när det blodfyllta rummet mellan hjärnhinnorna, den subaraknoida rymden, fylls med blod på grund av ett rupturat blodkärl.

Detta kan orsaka en plötslig och stark huvudvärk, ofta jämförd med att bli slagen i bakhuvudet, samt andra symtom som yrsel, kräkningar, förändrad medvetandenivå, synproblem och i värsta fall koma eller död. SAB är en allvarlig medicinsk nödsituation och behandlas vanligtvis på sjukhus, ofta på en neurointensiv vårdavdelning. Behandlingen kan innebära operation för att stoppa blödningen, läkarbehandling för att kontrollera ökat tryck i hjärnan och rehabilitering för att hantera eventuella varaktiga skador.

Intrakraniell blodkärlskramp (IBK), även känt som subarachnoidalblödning eller SAH, är en medicinsk tillstånd där det uppstår en blödning i det subarachnoidala utrymmet, vilket är det rum mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan. Detta orsakas vanligtvis av att ett blodkärl i hjärnan spricker eller burstar.

IBK kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling. Symptomen på IBK kan inkludera plötslig och stark huvudvärk, krampanfall, yrsel, dubbelseende, svårigheter att tala eller svälja, försämrad medvetandenivå och i värsta fall koma.

Orsakerna till IBK kan variera, men de vanligaste orsakerna är blodkärlsskador som beror på högt blodtryck, aneurysm (en utbuktning av ett blodkärl) eller arterioskleros (förtjockning och hårdnad av de stora artärernas väggar). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner eller skador på hjärnan.

Behandlingen för IBK består ofta av att stabilisera patientens allmänna tillstånd, behandla eventuella komplikationer och om möjligt stoppa den aktiva blödningen. Det kan göras genom operation eller med hjälp av mediciner som minskar blodtrycket eller förhindrar ytterligare blödningar. Efter behandlingen kan patienten behöva rehabilitering för att återhämta sig från eventuella neurologiska skador.

Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.

Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.

Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.

En hjärnaneurysm är en utbulning i en artär i hjärnan. Den uppstår när den del av artären som förser hjärnan med blod blir svag och expanderar, vilket kan leda till att väggen spricker eller att blodet läcker ut i omgivande vävnad. Detta kallas också ett subaraknoidblödning eller en blödning in i hjärnhinnorna. Hjärnaneurysmer kan vara asymptomatiska, men om de ökar i storlek eller spricker kan de orsaka allvarliga symptom som svår huvudvärk, yrsel, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnaneurysm beror på storleken, läge och symtomen, men den kan innebära kirurgi eller ändringar i blodflödet med hjälp av mindre invasiva tekniker.

En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:

1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.

Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.

Aortaaneurisme er en utvidelse i den største hovedblodåren, aorta. Aneurismet oppstår som følge av svækkelse i arteriens vægge, og kan være inneboende (kongenital) eller aquired (f.eks. som følge av årsaker som høyt blodtrykk, emboli, infeksjoner eller traumer).

En ubrukt aortaaneurisme kan være asymptomatisk og oppdages ved tilfeldighet under en rutinemedisinsk undersøkelse. I noen tilfeller kan det være akutt, med pludselige, sterke buksensmerter som følge av en aneurysmabrutning (dissektion).

Hvis aortaaneurismet blir ikke behandlet, øker risikoen for at det brister og fører til innenblødning i bukhulen. Dette kan være livstruende og krever akutt medisinsk behandling. Behandlingsmuligheter inkluderer åpne kirurgiske operasjoner eller endovaskulær reparasjon, avhengig av størrelsen og lokaliseringen av aneurismet.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.

Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.

Den basilära artären (latin: arteria basilaris) är en hjärtartär som förser blod till hjärnbryggan och bakre delarna av hjärnan. Den bildas genom sammanflödet av två vertebrala artärer i nacken, och går sedan uppåt längs med ryggradens baksida (medulla oblongata) till hjärnbryggan där den delar sig och blir till de bakre cerebellära artärerna samt den kloakala artären.

Den basilära artären är en viktig artär eftersom den förser blod till viktiga strukturer i hjärnan, inklusive hjärnbryggan som är involverad i reguleringen av andningen och kardiovaskulära funktioner.

Intrakraniella blödningar (också kända som intracraniala blödningar) är en allmän term för olika typer av blödningar som kan inträffa inom skallen. Dessa blödningar kan vara livshotande och kräver ofta akut medicinsk behandling.

Det finns fyra huvudsakliga typer av intrakraniella blödningar:

1. Subduralblödning: Detta är en blödning mellan hjärnskalet (dura mater) och det tunna hinnet som täcker hjärnbarken (subduralrummet). Den kan orsakas av huvudtrauma och är vanligare hos äldre vuxna.
2. Epiduralblödning: Detta är en blödning mellan hjärnskalet och det yttre skallbenet (epiduralrummet). Den kan också orsakas av huvudtrauma, men är vanligare hos yngre vuxna.
3. Subarachnoidalblödning: Detta är en blödning mellan hjärnbarken och det innersta skiktet av hjärnskalet (subarachnoidrummet). Den kan orsakas av huvudtrauma, men oftast orsakas den av en rupturerad cerebral aneurysm eller arteriell vaskulit.
4. Intracerebral blödning: Detta är en blödning inuti hjärnbarken själv. Den kan vara orsakad av högt blodtryck, blodkärlsanomalier, tumörer eller trauma.

Varje typ av intrakraniell blödning har sina egna symtom och behandlingsmetoder, men allmänna symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, krampanfall, förvirring, svaghet på ena sidan av kroppen, dubbelseende eller synförlust. Om du tror att du eller någon annan har en intrakraniell blödning behöver du omedelbar medicinsk vård.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Hjärnartärer, även kända som cerebrala artärer, är blodkärl som förser hjärnan med syre och näringsämnen. Det finns fyra huvudsakliga hjärnartärer – de två halvdelarna av den inre halsartären (carotis interna) och de båda vertebrala artärerna – som sedan delar upp sig i mindre grenar för att nå olika delar av hjärnan. Hjärnartärernas funktion är att transportera syresatt blod till neuronerna (hjärnb cells) och ta bort koldioxid och andra avfallsprodukter från hjärnan.

'Spontanbristning' är ett medicinskt begrepp som refererar till att en vävnad eller en organs mekaniska integritet plötsligt förloras utan någon uppenbar orsak. Detta kan inträffa på grund av en underliggande sjukdom eller störning i kroppens normala funktioner, såsom nedsatt kollagennivå, vaskulär skada eller infektion.

Ett exempel på spontanbristning är när huden eller slemhinnor bryts samman och bildar ett sår utan att det har varit någon yttre trauma. Spontanbristning kan också inträffa i hjärtklaffar, blodkärl eller andra organ, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som blödning, infektion eller organskada.

Subaraknoidal blödning, traumatisk, refererer til en type hjerneblødning som sker under den indre lag af hjernen kaldet pia mater, i det såkaldte subaraknoidale rum, der er fyldt med cerebrospinalvæske. Den traumatiske subaraknoidale blødning skyldes normalt en skade på hovedet, som fx kan opstå ved et trafikuheld eller en anden form for fysisk vold. Blødningen kan være meget alvorlig og medføre øget tryk i hjernen, nedsat bevidsthed, kramper, koma og endda død, afhængigt af omfanget af skaden. Hastig behandling er derfor afgørende for at mindske risikoen for permanente skader eller død.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är en medicinsk procedur där en tunn nål införs i ryggraden (i den lumbala regionen) för att insamla cerebrospinalvätska (CSF). CSF är en klar, färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och hjälper till att skydda dem från skador.

Under en spinalpunktion kan läkaren mäta trycket på CSF, insamla prov för att undersöka eventuella infektioner eller andra sjukdomar som berör centrala nervsystemet, och ge mediciner direkt in i CSF. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och kan orsaka lätt smärta eller obehag. Risken för komplikationer är låg, men de kan omfatta bl a infektion, blödning eller hjärnskador ifall proceduren utförs felaktigt.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

Glasgow Outcome Scale (GOS) är ett enkelt och väl etablerat sätt att bedöma funktionell utgång hos patienter som har drabbats av allvarliga skallskador eller andra neurologiska sjukdomar. Skalan består av fem kategorier som beskriver patientens funktionella nivå:

1. Död (Death, D)
2. Vegetativ tillstånd (Vegetative State, VS) - Patienten saknar medvetande och har mycket begränsad interaktion med sin omgivning.
3. Svårtänkt kommunikation (Severe Disability, SD) - Patienten har kvar någon form av medvetande men är beroende av kontinuerlig vård och stöd för grundläggande livsfunktioner. De kan ha begränsad förmåga att kommunicera och ta hand om sig själva.
4. Besvärande men måttlig funktionsnedsättning (Moderate Disability, MD) - Patienten har någon form av kognitiv eller fysisk funktionsnedsättning som påverkar deras vardagliga liv och arbetsförmåga. De kan ha behov av stöd för vissa aktiviteter men är i huvudsak självständiga.
5. Normal, icke-behinderad (Good Recovery, GR) - Patienten har återhämtat sig nästan fullt ut och har inga eller minimala begränsningar i sin vardagliga livsföring och arbetsförmåga.

GOS används ofta för att bedöma patienters framsteg över tiden efter en allvarlig händelse och för att utvärdera effekterna av olika behandlingsmetoder.

Cisterna magna är en anatomisk struktur i människans centrala nervsystem. Det är en utbuktning av subarachnoidalrummet, den spårformade rumsmellan hjärnhinnorna, och innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Cisterna magna ligger bakom hjärnbalken och under pons, en del av hjärnbryggan. Den har formen av en stor säck och är en plats där flera stora nerver passerar, inklusive glossopharyngeal nerve, vagus nerve och accessory nerve.

Intrakraniellt tryck (ICP) är det tryck som finns inom kraniehålan, som innehåller hjärnan, cerebrospinalvätska och blod. Normalt ligger ICP mellan 5 och 15 mmHg. Ökat intrakraniellt tryck kan orsaka skada på hjärnan och är därför en viktig medicinsk parameter att övervaka, särskilt efter skalltrauma eller vid andra tillstånd som kan påverka hjärnans blod- och vätskeomsättning.

Övergående hjärnischemi (TIA eller transitori ischemisk attack) är en plötslig, tillfällig och oftast reversibel störning av cerebral cirkulation som orsakas av ett blodflödesrubbning i hjärnan. Detta resulterar i en brist på syre- och näringsämnen till en del av hjärnbarken, vilket kan leda till neurologiska symtom som varar från några minuter till upp till 24 timmar.

Symptomen på övergående hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men de kan inkludera:

* Svårigheter att tala eller förstå språk
* Förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen

Övergående hjärnischemi är ett allvarligt varningsläte för en potential snart kommande hjärninfarkt (slaganfall) och kräver omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

Hjärnischemi (cerebral infarction) är en form av stroke som orsakas av ett blodflödesbrist i hjärnan, vilket leder till att hjärnvävnaden inte får tillräckligt med syre och näringsämnen. Detta kan resultera i cellskador eller död i den drabbade hjärnregionen.

Hjärnischemi kan delas in i två kategorier:

1. Trombotisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (tromb) som bildats i ett av hjärnans artärer eller dess grenar.
2. Embolisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (embolus) som har lossnat från ett annat ställe i kroppen, till exempel hjärtat eller karotisartären, och transporterats med blodflödet till hjärnan där den blockerar en artär.

Riskfaktorer för hjärnischemi inkluderar hög ålder, högt blodtryck, diabetes, rökning, hög kolesterol, övervikt och fysisk inaktivitet. Symptomen på hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad, men de kan inkludera plötslig svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller förståelsen av språk, synförlust, yrsel, samt plötsliga och starka huvudvärkar.

'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.

Näthinneblödning, även känd som subkonjunktival blödning, är en relativt vanlig händelse som innebär att ett litet blodkärl under ögonlockets slemhinna brister och blöder. Detta orsakar ofta en röd fläck på det vita partiet av ögat (skleran). Näthinneblödningar tenderar att vara små, självläkande och försvinner vanligtvis inom en vecka eller två.

De flesta näthinneblödningarna orsakas av ökad intracranialtryck (ICP), som kan uppstå till följd av hosta, niagelböjning, halskontorsion eller andra aktiviteter som ökar ICP. Andra möjliga orsaker kan vara trauma, blodbrist (anemii), högt blodtryck (hypertension) och vissa läkemedel, inklusive antikoagulantia och antiinflammatoriska medel.

I de flesta fallen behöver inte näthinneblödningar behandlas, men om de är ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada bör patienten få vård av en läkare.

En ventrikulostomi är ett medicinskt ingrepp där en liten öppning skapas i en hjärnventrikel, det vill säga en av de hålrummen i hjärnan som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Detta görs vanligtvis genom att borra ett hål i kraniet och sedan insätta en tunn tub (kateter) i ventrikeln.

Denna procedure används ofta för att underlätta avflödet av ökade volymer av cerebrospinalvätska vid ovanligt högt tryck, till exempel vid hydrocefalus eller andra patologiska tillstånd som påverkar hjärnvätskan. Genom att skapa en ventrikulostomi kan överskottet av CSF ledas bort från hjärnan och samlas istället i ett yttre reservoar, vilket hjälper till att minska det intrakraniella trycket och förhindra skada på hjärnan.

Ventrikulostomi är en invasiv procedure som bör utföras av en erfaren neurokirurg i en kontrollerad miljö, såsom ett operationssal. Efter operationen kan patienten behöva stanna på sjukhus för att övervaka och justera behandlingen, samt för att undvika komplikationer som infektion eller skada på hjärnan eller katetern.

Nimodipine är ett läkemedel som tillhör gruppen calciumkanalblockerare. Det används främst för att behandla och förebygga symptomen av subaraknoid blödning, en typ av hjärnblödning. Nimodipine fungerar genom att vidga blodkärlen i hjärnan, vilket förbättrar blodflödet och minskar risken för skada på hjärnbarken.

Läkemedlet ges vanligen som en intravenös infusion under 5–21 dagar efter subaraknoid blödning. Nimodipine kan också användas för att behandla andra tillstånd som kännetecknas av förträngda blodkärl, såsom Raynauds fenomen och Prinzmetals angina.

Sidan innehåller endast information om läkemedlet Nimodipine och är inte tänkt att ersätta medicinsk rådgivning eller behandling. Se alltid din läkares rekommendationer och varnande etiketter på läkemedel innan du använder något nytt läkemedel.

Digital Subtraction Angiography (DSA) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppens artärer och vener. Metoden bygger på att man först tar en radiograf över området som ska undersökas, där patienten får injicera ett kontrastmedel i en artär. Sedan tar man en ny radiograf över samma område utan kontrastmedel. Genom subtraktion av de två bilderna (den med och den utan kontrast) kan man skapa en tredje bild som visar endast kontrastmedlet i artärsystemet, vilket ger en mycket klarare och detaljerad bild av blodflödet än vad som är möjligt med en enkel radiograf.

DSA används ofta för att diagnostisera och planera behandling av olika typer av kärlrelaterade sjukdomar, såsom stroke, hjärtinfarkt, ateroskleros, artärbristningar och tumörer i blodkärlen. Metoden är speciellt användbar när man behöver en mycket detaljerad bild av små kärl eller när man vill undersöka dynamiken hos blodflödet i realtid.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

Glaskroppsblödning (posterior vitreous detachment with retinal tears or breaks) refererar till en ögonsjukdom där det transparenta geléartade lagret, glaskroppen, som fyller upp bakom näthinnan lossnar från näthinnans yta. Detta kan resultera i små skador eller rucklor på den delikata näthinnan (retinan). Om dessa skador orsakar blödningar i ögat kallas det en glaskroppsblödning. Symptomen på en glaskroppsblödning kan inkludera flytande, fladdrande syn, synfältförändringar och ibland smärta i ögat. I vissa fall kan den leda till potentialt allvarligare komplikationer som skador på näthinnan eller macula, vilket kan resultera i en permanent nedsatt syn.

En subduralblödning är en typ av hjärnblödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan, kallat dura mater. Den kan orsakas av huvudtrauma eller skada på blodkärlen i detta område.

Subduralblödningar kan vara akuta eller subakuta beroende på hur snabbt de utvecklas. Akuta subduralblödningar kan uppstå omedelbart efter ett trauma och kan leda till plötsliga symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller medvetslöshet. Subakuta subduralblödningar utvecklas långsammare över en vecka eller månader och kan orsaka mildare symtom som minnesförlust, humörsvängningar eller problem med balansen.

Behandlingen för en subduralblödning kan innebära kirurgisk intervention för att avlägsna blodet och lindra trycket på hjärnan. I vissa fall kan konserverande behandling vara tillräcklig, beroende på storleken och svårighetsgraden av blödningen.

Glasgow Coma Scale (GCS) är ett system för att bedöma medvetandegraden hos en patient efter en trauma eller sjukdom. Det utvärderar tre aspekter av medvetandet: ögonöppning, motorisk respons och verbala respons. Varje aspekt ges poäng från 1 till 6, där 1 är sämst och 6 är bäst. Totalsumman av poängen ger en snabb och standardiserad indikation på patientens medvetandegrad.

Ögonöppning bedöms som följer:

* 1 poäng - Ögon inte öppna
* 2 poäng - Ögon öppnas till smärta
* 3 poäng - Ögon öppnar spontant eller till röst

Motorisk respons bedöms som följer:

* 1 poäng - Ingen motorisk respons
* 2 poäng - Extensorrespons (armen dras till sträck)
* 3 poäng - Abnormal flexion (armen böjs med hand sluten, "decortikbuckling")
* 4 poäng - Normalflexion (armen böjs med öppen hand)
* 5 poäng - Lokaliserar smärta
* 6 poäng - Orientering till kommando

Verbal respons bedöms som följer:

* 1 poäng - Ingen verbal respons
* 2 poäng - Incomprehensible sounds (ex. ljud utan mening)
* 3 poäng - Inappropriate words (ex. svarar med ett ord eller fras, men inte relevant)
* 4 poäng - Confused conversation (ex. kan prata, men sammanhangsfattningen är störd)
* 5 poäng - Oriented (ex. kan prata och är orienterad till person, plats och tid)

Den totala GCS-poängen är summan av poängen för ögonöppning, motorisk respons och verbala respons. En normal GCS-poäng ligger mellan 13 och 15. Lägre värden kan indikera en allvarlig hjärnskada eller koma.

Cerebral infarction, även känt som stroke eller hjärninfarkt, är en medicinsk tillstånd där blodförsörjningen till en del av hjärnan avbryts på grund av en blodpropp eller en nedsatt blodflöde. Detta orsakar skada på de drabbade hjärncellerna, och kan leda till olika neurologiska symtom beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Symptomen kan inkludera svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet, svårigheter att se, höra eller uppleva smaker, och i värsta fall kan det leda till döden. Behandlingen av cerebral infarction innefattar ofta trombolytiska läkemedel som hjälper till att lösa upp blodproppen, samt symtomatisk behandling för att underlätta återhämtningen och förebygga komplikationer.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

'Cotarteri' är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderförändring i halsartären (carotis), vilket kan leda till sämre blodflöde till hjärnan. Detta kan orsaka symtom som yrsel, huvudvärk, svimningar och i värsta fall stroke. Cotarterier delas vanligen in i två kategorier: intern (inre) och extern (yttre) cotarteri, beroende på var i halsartären förträngningen eller förändringen uppstår.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Postpartumblödning är den vaginale blöding som förekommer efter förlossningen och varar vanligen i upp till sex veckor. Den beror på att moderkakan och placentan har avskiljts från livmodern under förlossningen, vilket leder till att det bildas sår i livmoderväggen som läker sig under denna tid.

Under postpartumblödningens gång kan blödningsmängden variera och det är vanligt med en kraftigare blödning under de första dagarna efter förlossningen. Blodet kan också innehålla rester av moderkaka, fett och slagserier (cellrester från livmodern).

Det är viktigt att ställa sig i kontakt med en läkare eller barnmorska om blödningsmängden ökar kraftigt, innehåller klumpar eller om det förekommer andra ovanliga symtom som feber, illamående eller stark smärta. Dessa kan vara tecken på komplikationer såsom infektion eller blödning i livmodern.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

Progesteron, eller "pregnatal steroid hormones" som det också kan kallas, är ett steroidhormon som produceras naturligt i kroppen. Det spelar en viktig roll i kvinnors menstruationscykel, graviditet och fosterdiabetes. Progesteron produceras huvudsakligen av gula kropparna i äggstockarna under den tidiga delen av menstruationscykeln och under graviditeten produceras det av moderkakan.

Progesteron har flera funktioner, bland annat:

* Förbereder livmodern för möjlig befruktning genom att utöka dess blodtillförsel och göra den till ett mer vänligt miljö för ett befruktat ägg.
* Understödjer fostrets tillväxt och utveckling under graviditeten.
* Hämmar kontraktioner i livmodern, vilket hjälper till att förhindra för tidig födsel.
* Reglerar menstruationscykeln genom att påverka temperaturen och cervixsekretet.

Progesteron kan också användas som ett läkemedel för att behandla vissa hormonella störningar, såsom premenstruellt syndrom (PMS), utebliven menstruation och för att förebygga för tidig födsel.

Spindelvävhinna, även känd som plexus brachialis neurapraxia eller sönderslitning av nerven i axeln, är en skada på de nerver som kontrollerar rörelsen och känseln i armen. Denna typ av skada inträffar ofta när armen slits med stor kraft bakåt och uppåt, vilket kan sträcka eller till och med slicka sönder de nerver som löper genom axelns ledpanna. Skadan orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i armen och handen på den skadade sidan. I vissa fall kan skadan vara tillfällig och läka sig själv över tid, medan andra fall kan kräva operation och/eller rehabilitering för att återställa funktionen i armen.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Intrakraniell blödning (ICB) med hypertoni refererar till en typ av intracranial sangning eller blödning som sker inuti kraniet. Hypertoni betyder högt blodtryck, så i detta sammanhang avser det att den drabbade personen har högre än normalt blodtryck i hjärnan.

ICB med hyperton kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skalltrauma, blödning från en cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation (AVM), eller som komplikation till vissa medicinska behandlingar.

Vid ICB med hyperton kan det finnas en risk för ytterligare skada på hjärnan om blodtrycket inte kontrolleras effektivt. Behandlingen av ICB med hyperton inkluderar ofta mediciner som sänker blodtrycket, såsom antihypertensiva läkemedel, samt eventuellt kirurgiskt ingrepp för att lindra orsaken till blödningen.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

Vertebralisdissektion är en medicinsk term som refererar till en skada eller ett sönderfall i den blodförsörjande artären till halskotorna (vertebralartären). Detta orsakas vanligtvis av en tinyrning eller en skada på halsen, även om det kan uppstå spontant hos vissa individer. När vertebralisdissektionen sker, kan blodflödet till hjärnan störas, vilket kan leda till symtom som svår huvudvärk, yrsel, synproblem och i värsta fall stroke. Behandlingen för vertebralisdissektion kan innebära mediciner för att thinna ut blodet, operation eller en kombination av båda.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

Cerebrovaskulära sjukdomar, även kända som cerebrovaskulär disease (CVD) eller stroke, är en grupp sjukdomar som berör hjärnans blodkärl. Detta inkluderar bland annat:

1. Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av vasculara väggar, vilket orsakar att blodkärlen stelnar och smalnar ned.
2. Ischemisk stroke: Detta händer när en artär till hjärnan blockeras, oftast på grund av ateroskleros eller ett blodpropp (emboli), vilket orsakar att en del av hjärnan får för lite syre och näringsämnen.
3. Hemorragisk stroke: Detta händer när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnan och skador på hjärnvävnaden.
4. Transitorisk ischemisk attack (TIA): En kortvarig ischemisk episode som orsakas av en tillfällig blockering av ett artär i hjärnan, ofta kallad "mini-stroke".
5. Subarachnoidal blödning: Detta händer när det finns en blodansamling mellan hjärnbarken och hjärnhinnan, oftast orsakat av en rupturerad artär.

Cerebrovaskulära sjukdomar är en ledande orsaken till funktionsnedsättning, sjuklighet och dödlighet i världen.

Hematom är en medicinsk term som betecknar en blödning under huden eller i ett organ, där blod samlas in och bildar en massa. Orsaken kan vara trauma eller skada som får blodkärlen att bursta och blod att läcka ut. Hematomet kan variera i storlek, från små punkter till stora knölar under huden, och de kan vara små och lokala eller mer omfattande och systemiska. Symptomen på hematom kan inkludera svullnad, smärta, blåmärken och värk i området där blödningen har inträffat. I allvarliga fall kan hematomet orsaka andra komplikationer, såsom tryck på nerver eller organ, och behandlingen kan vara från avvaktande till kirurgiskt ingrepp beroende på allvarlighetsgraden.

An "eye hemorrhage" is a medical condition also known as ocular or intraocular hemorrhage, which refers to the bleeding within the eye. This can occur in various parts of the eye, such as:

1. Retinal hemorrhage: Bleeding in the retina, the light-sensitive layer at the back of the eye.
2. Vitreous hemorrhage: Bleeding into the vitreous humor, the clear gel that fills the space between the lens and the retina.
3. Subconjunctival hemorrhage: Bleeding in the conjunctiva, the thin membrane covering the white part of the eye (sclera).

Retinal and vitreous hemorrhages can be caused by different medical conditions like diabetes, hypertension, age-related macular degeneration, retinal vein or artery occlusion, trauma, or tumors. Subconjunctival hemorrhages are usually harmless and often result from minor injuries, straining, coughing, or vomiting. Treatment depends on the underlying cause and may include observation, laser therapy, surgery, or management of associated medical conditions.

Cerebral ventriculography är en diagnosmetod inom neurologi och radiologi där kontrastvätska införs i de laterala ventriklarna i hjärnan för att undersöka eventuella avvikelser eller skador i hjärnventriklarna eller i kringliggande strukturer. Proceduren utförs vanligtvis genom en lumbarpunktion (ryggmärgsvätskanfarning) eller direkt through ett hål i skallen (skallbaschirurgi).

I medicinska sammanhang står 'cerebral' för relaterat till hjärnan och 'ventrikulography' är en bilddiagnostisk metod där kontrastmedel används för att undersöka de inre hålrummen i hjärnan, så kallade ventriklar.

En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt ingrepp där en tunn slang placeras från den laterala ventrikeln i hjärnan till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att lindra ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologi som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF) flöde.

Shunten består av tre huvuddelar: en ventrikulär kateter, en valv och en peritoneal kateter. Ventrikulära katetern placeras i den laterala ventrikeln i hjärnan och är ansluten till ett valv som reglerar flödet av CSF från hjärnan till bukhålan. Peritoneal katetern är en tunn slang som leder CSF från valvet till bukhålan där det kan absorberas.

Denna typ av shunt används ofta för att behandla infantil hydrocefalus, men kan också användas för vuxna med hydrocefalus orsakad av trauma, tumörer, infektion eller andra sjukdomar som påverkar CSF-flödet.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Primära huvudvärksproblem" är ett samlingsbegrepp inom neurologin som används för att beskriva sjukdomar eller tillstånd där huvudvärken är det huvudsakliga symptomet, och som har sin grund i själva hjärnan eller de omkringliggande strukturerna. Detta skiljer sig från sekundära huvudvärksproblem, där huvudvärken istället beror på en underliggande sjukdom eller skada i någon annan del av kroppen.

Exempel på primära huvudvärksproblem inkluderar migrän, klusterhuvudvärk, och tensionshuvudvärk. Dessa tillstånd orsakas vanligtvis av problem med blodflödet i hjärnan, nervimpulser eller muskelspänningar i huvudet och nacken. I vissa fall kan dessa tillstånd vara ärftliga, medan andra kan utlösas av vardagliga faktorer som stress, sömnlöshet, matvanor eller hormonförändringar.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man lider av återkommande huvudvärk, eftersom en korrekt diagnos och behandling kan hjälpa att lindra smärtan och förebygga ytterligare komplikationer.

Hjärnventriklarna är utrymmen fyllda med cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnan. Det finns fyra hjärnventriklar: de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln. De laterala ventriklarna är belägna i varje hemisfär av hjärnbarken, den tredje ventrikeln ligger mellan de två halvkulorna av thalamus och den fjärde ventrikeln ligger under cerebellum och förbinder sig med central canalen i ryggraden. Hjärnventriklarna är viktiga för att producera, cirkulera och resorbiera CSF, som hjälper till att skydda hjärnan och nerverna genom att absorbera stötar och skada.

Intrakraniella arteriovenösa missbildningar (AVM) är en sällsynt medfödd sjukdom där blodkärl i hjärnan eller nära hjärnan är felanslutna. Normalt sett separeras artärer och vener av ett kapillärnätverk, men vid en AVM går artärerna direkt över till venerna utan mellanliggande kapillärer. Detta resulterar i en snabb blodflödesökning (arteriell hyperflöde) genom de drabbade venerna, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, stroke och epilepsi. AVM:er kan variera mycket i storlek och lokalisation, och deras symptom kan variera beroende på var de befinner sig i hjärnan och hur stor de är. Behandlingen av intrakraniella arteriovenösa missbildningar kan innebära operation, strålbehandling eller kombinationer av dessa metoder.

Neurokirurgi (eller neurokirurgi) är en gren inom kirurgi som fokuserar på behandling av skador, sjukdomar och andra tillstånd som rör centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Det kan handla om att operera bort tumörer, reparera blodkärl eller korrigera missbildningar i hjärnan eller ryggmärgen. Neurokirurger är specialiserade läkare som har genomgått speciell utbildning för att kunna utföra dessa komplexa operationer.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Transkraniel ultrasound Doppler (TCD) är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma blodflödet i hjärnans artärer. Metoden bygger på att man skickar ultraljudsvågor genom skallen och mäter hur snabbt ljudvågorna reflekteras tillbaka när de träffar rörelserna i blodet. Genom att analysera denna information kan läkaren få information om blodflödet, eventuella förträngningar eller andra rubbningar i artärernas väggar. TCD används bland annat för att screena patienter med riskfaktorer för stroke, för att följa upp patienter med kända hjärnartärssjukdomar och för att bedöma effekterna av olika behandlingsmetoder.

Intrakraniell hypertoni (IKH) är ett tillstånd där det intracranjella trycket (ICP) ökar över normalt värde. Det kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom blödningar inne i hjärnan, ödem, infektioner eller tumörer. IKH kan leda till skada på hjärnbarken och andra delar av centrala nervsystemet om det inte behandlas i tid. Symptomen på IKH kan variera beroende på graden av hypertoni och kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, försämrad medvetandenivå och i allvarliga fall koma.

Hjärnödem definieras som en patologisk tillstånd där hjärnan infiltreras och swäljs upp av vätska eller andra fluidfyllda strukturer. Det kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller störningar i kroppen, såsom förhöjt tryck i kranieventilationssystemet, hjärnblödning, infektion, tumörer eller metabola störningar.

Vid hjärnödem ökar volymen av hjärnbältet, vilket kan leda till ökat intrakraniellt tryck och skada hjärnan genom kompression av nervceller och blodkärl. Symptomen på hjärnödem kan variera beroende på orsaken och svårheten, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, minnesförlust, förvirring, medvetandeförlust och i allvarliga fall till och med koma eller död. Behandlingen av hjärnödem beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

'Blödning i putamen' refererar till en typ av intracerebral blöding (ICH), där blod samlas in i den del av hjärnbarken som kallas putamen. Putamen är en del av basalganglierna, som spelar en viktig roll i rörelsekontroll och belöningssystemet i hjärnan.

ICH orsakas vanligtvis av att små blodkärl (artärer) i hjärnbarken skadas eller burstar, vilket får blod att läcka in i omgivande vävnad. I fallet med en putamenblödning kan det orsaka olika symptom beroende på storleken och platsen på blödotet, inklusive motoriska störningar på den motsatta kroppssidan av hjärnan där blödotet har inträffat, förändringar i sensorisk perception, kognitiva funktioner, tal, minne och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av en putamenblödning kan inkludera omedelbar medicinsk behandling för att stabilisera patientens tillstånd, neuroskyddande behandlingar för att minimera skadan på hjärnan och eventuellt kirurgi för att avlägsna blodet eller lindra intracranialt tryck. Prognosen för en putamenblödning kan variera beroende på patientens ålder, allmänt hälsotillstånd och storleken på blödotet.

'Medvetandegrad, nedsatt' kan definieras som ett tillstånd där individens medvetande är nedsatt eller störd på något sätt. Detta kan innebära att personen har svårt att tänka klart, uppmärksamheten och minnet är sämre än normalt, och de kan ha problem med att kommunicera och förstå sin omgivning.

Det finns olika grader av nedsatt medvetandegrad, från lindriga störningar till mycket allvarliga tillstånd där personen är i koma eller i ett vegetativt tillstånd. Exempel på orsaker till nedsatt medvetandegrad kan vara skador på hjärnan, sjukdomar som infektioner eller tumörer, och vissa mediciner eller droger.

"Cortical Spreading Depression" (CSD) är en vågor liknande händelse som sprider sig över hjärnbarken (cortex). Det innebär en plötslig och total depolarisering av neuroner i barken, följt av ett period av underaktivitet. Denna process är ofta associerad med migrän, speciellt den typ som kallas "aura" före smärtan börjar. CSD kan också observeras efter en skada till hjärnan, såsom en stroke eller traumatisk skada. Det är ett aktivt område för forskning, särskilt när det gäller att förstå dess roll i migrän och möjliga behandlingsmetoder.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

Medicinskt talat är "Mellersta hjärnartären" (på latin: Arteria cerebri media) en av de tre huvudsakliga artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsrika blod. Denna artär delar sig vanligen i två grenar, främre och bakre, som vardera ger upphov till ett antal mindre artärer som innerverar olika delar av hjärnbarken och underliggande vävnader. Mellersta hjärnartären är en del av den cirkulära systemkretsen inom hjärnan och har stor betydelse för dess homeostas och funktion.

Den bakre hjärnartären (posterior cerebral artery, PCA) är en gren av den bakre delen av huvudets stora slaggrova (basilar artery). Den delar sig vanligen i två grenar som förser blod till olika delar av hjärnbarken i tinningloben och occipitalloben, inklusive synbarken. Skador eller sjukdomar i den bakre hjärnartären kan orsaka symtom som synstörningar, minnesförlust, förvirring och svårigheter med att planera och koordinera rörelser.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

En stroke, även känd som slaganfall eller cerebrovaskulärt accident (CVA), är en plötslig och ofta oväntad händelse som orsakas av en rubbning i blodförsörjningen till hjärnan. Det kan bero på att ett blodkärl i hjärnan går sönder (ischemisk stroke) eller att ett blodkärl i hjärnan brister (hemorragisk stroke). När blodflödet till en del av hjärnan störs, kan de nerver som kontrollerar vissa kroppsfunktioner skadas, vilket kan leda till svåra och varaktiga funktionsnedsättningar.

En ischemisk stroke uppstår när ett blodkärl i hjärnan blockeras av en blodpropp eller en blodplättsamling (trombos), vilket förhindrar att syre- och näringsrika blod kommer fram till de drabbade nervecellerna. I vissa fall kan en mindre artär i hjärnan drabbas av en smalning (ateroskleros) som orsakar en progressiv förträngning, vilket kan leda till en långsam och gradvis påverkan på hjärnfunktionen.

En hemorragisk stroke inträffar när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnvävnaden eller i den omgivande hjärnhinnan (subarachnoidea hjärnhinna). Den ökade intracraniala trycket och den toxiska effekten av blodet på de omgivande nervecellerna kan orsaka en snabb och allvarlig skada på hjärnfunktionen.

Stroke är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling för att minska risken för varaktiga skador eller död. De tidigaste tecknen på stroke kan inkludera plötslig svaghet, förlust av känsel eller smärta i ansiktet, armarna eller benen, speciellt på ena sidan av kroppen, plötslig förvirring, problem med balansen eller koordination, plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, plötslig synförlust i ett öga eller båda ögonen och plötslig allvarlig huvudvärk utan känd orsak.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

'Hemosiderin' är ett protein som lagras i kroppen och som består av järnkomplex bundet till globinerproteiner, framförallt hemoglobin. Det bildas som en del av nedbrytningsprocessen av blodkroppar, särskilt i retikuloendoteliala celler (som hittas i levern, mjälten och benmärgen). Hemosiderin lagras ofta i form av granuler och kan ses vid exempelvis järnöverskottssjukdomar eller efter blödningar. I vissa fall kan för mycket hemosideri leda till skador på celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomstillstånd som hemosideros.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.

Magnesiumsulfat är ett salt av magnesium och svavelsyra. I rent tillstånd är det ett vit, kristallint pulver som lätt löser sig i vatten.

I medicinsk kontext används ofta magnesiumsulfat-preparat som intravenös infusion för att behandla hypomagnesemi (låga magniumnivåer i blodet) eller som toppningsbehandling vid eklampsi, en allvarlig komplikation under graviditet. Magnesiumsulfat fungerar som ett muskelavslappande medel och kan hjälpa att förebygga spasmer i blodkärlen, vilket kan minska risken för komplikationer under graviditeten.

Det är viktigt att notera att överdosering av magnesiumsulfat kan leda till symtom som yrsel, svaghet, nedsatt andning och i extrema fall till andnings- och hjärtstopp. Därför bör medicinsk behandling med magnesiumsulfat endast skötas under läkarövervakning för att säkerställa att patienten får rätt dosering och att eventuella biverkningar kan hanteras omedelbart.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

En hjärnakvedukt (latin: aqueductus cerebralis) är en smal kanal i mitten av hjärnan som förbinder de två ventriklarna ( laterala och tredje ventriklarna) med den fjärde ventriklaren. Hjärnan producerar en klar vätska, liknande vatten, känd som cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar inom hjärnans ventrikelsystem och ryggmärgens kanaler. Hjärnakveduktens främsta funktion är att leda CSF från den tredje till den fjärde ventrikeln, innan den cirkulerar uppåt och nedåt i subarachnoidalrummet runt hjärnan och ryggmärgen. Obstruktion eller blockering av hjärnakvedukt kan leda till en allvarlig medicinsk tillstånd som kallas hydrocefalus, där ökad volym av CSF orsakar förstoring av ventriklarna och ökat intrakraniellt tryck.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

'Koma' definieras inom medicinen som ett tillstånd där en persons medvetande och respons är så djupt störd att de inte kan vaknas upp eller reagera på stimuli, inklusive smärta. Orsaken till koma kan variera, men ofta beror det på skada på hjärnan, sänkt medvetandnivå orsakad av droger eller alkohol, metabola störningar eller infektioner som påverkar hjärnan. Under koma kan andningen och de autonoma kroppsfunktionerna fortfarande vara aktiva, men det behövs intensiv vård och övervakning för att underlätta recovery och förebygga ytterligare skada.

Papaverin är ett läkemedel som tillhör gruppen muskelavslappnande medel (spasmolytika). Det verkar genom att relaxera glatta muskler i kroppen, vilket kan hjälpa att lindra smärta och obehag orsakat av muskelspasmer.

Papaverin används vanligtvis för att behandla symtom orsakade av gallstensbesvär, irritabel tarm eller svårigheter att urinera på grund av en förstorad prostata. Det kan också användas för att behandla erektil dysfunktion (ED) eftersom det kan öka blodflödet till penis genom att relaxera musklerna i penisslemhinnan.

Papaverin kan ges som intravenös injektion, tablett eller rektal suppositorium beroende på behandlingsindikationen. Läkemedlet bör användas under en läkares övervakning eftersom det kan orsaka nedre blodtryck och snabb hjärtslag vid högre doser.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

En artärbråck (Aortaaneurysm) är en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod, aortan. Detta kan orsaka en ökning av diametern på aortan, vilket kan vara farligt eftersom det kan leda till att artären spricker eller reser sig. Artärbråck är oftast associerade med åldrande, rökning och har en starkare förekomst hos män än kvinnor. De flesta artärbråcken uppstår i bukhålan (abdominala aortaaneurysm), men de kan också uppstå i bröstkorgen (torakala aortaaneurysm). Symptomen på artärbråck kan variera, men de flesta är asymptomatiska tills de spricker eller reser sig. Då kan symptomen inkludera plötslig och stark smärta i magen, ryggen, bröstet eller extremiteterna, svimning, yrsel eller medvetslöshet. Behandlingen för artärbråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken och placeringen av aneurysmat och patientens allmänna hälsotillstånd.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

Ethylenediamine succinic acid (EDDS) is not related to aminocaproates. Aminocaproates are a group of chemical compounds that contain an amino group (-NH2) and a carboxylic acid group (-COOH), with a carbon chain of six carbons (caproic acid) in between. They are often used as medications to reduce bleeding, such as epsilon-aminocaproic acid (EACA) and tranexamic acid (TXA). These drugs work by inhibiting the breakdown of blood clots, which can help to reduce bleeding.

Here is a table summarizing the differences between EDDS and aminocaproates:

| Property | EDDS | Aminocaproates |
|---|---|---|
| Chemical structure | Consists of three repeating units of ethylenediamine and succinic acid | Contains an amino group (-NH2) and a carboxylic acid group (-COOH), with a carbon chain of six carbons (caproic acid) in between |
| Use as medication | Not used as a medication | Used to reduce bleeding by inhibiting the breakdown of blood clots |
| Commonly used drugs | None | Epsilon-aminocaproic acid (EACA), tranexamic acid (TXA) |

I hope this helps clarify the differences between EDDS and aminocaproates. Let me know if you have any other questions!

Basalgangliablödning, eller "basal ganglia hemorrhage," är en form av intracerebral blödning (ICH), vilket innebär att det sker en blödning inuti hjärnan. Basalganglierna är en del av extrapyramidala systemet, som är involverat i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner.

En basalgangliablödning inträffar vanligtvis i den bakre delen av basalganglierna, nämligen putamen eller närliggande strukturer som thalamus eller internal capsule. Orsaken till en basalgangliablödning kan vara högt blodtryck, aneurysm, artärskada, eller andra sjukdomar som berör kärlvävnaden.

Symptomen på en basalgangliablödning kan inkludera plötslig och stark huvudvärk, krampanfall, förändringar i medvetandegraden, svårigheter att tala eller svälja, synförlust, och försämring av motoriska funktioner som rörelsekoordination och balans. Behandlingen kan innebära operation, medicinsk behandling för att kontrollera ökat intrakraniellt tryck eller andra komplikationer, rehabilitering och fysioterapi för att hjälpa till att återställa funktion. Prognosen för en basalgangliablödning kan variera beroende på storleken och platsen på blödningsområdet, allvarligheten av skadan, och patientens allmänna hälsotillstånd.

En cerebral traumatisk hematom (CTH) är en inre blödning i hjärnan som orsakas av trauma, till exempel ett slag eller en fall. Blödningen sker vanligtvis mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater), och bildar en blodansamling som trycker på hjärnan.

CTH kan vara av olika storlekar och allvarlighetsgrader, beroende på var i hjärnan skadan har inträffat och hur stor blödningen är. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, krampanfall, förvirring, svårigheter att tala eller se, och i värsta fall medvetslöshet eller dödsfall. Behandlingen kan variera från observation och vila till kirurgisk ingrepp, beroende på allvarlighetsgraden av skadan.

Den hårda hjärnhinne som ofta refereras till inom medicinen är den yttre, sklerotiska hinna som omger hjärnan. Den kallas på medicinska latin "dura mater". Den består av tätt packade kollagenvävnader och elastinfibrer, och har en funktion som skyddar hjärnan från mekanisk skada.

Det är värt att notera att termen 'hård hjärnhinna' kan vara något missvisande eftersom det inte är speciellt hårt i förhållande till andra vävnader i kroppen, men det är hårt i jämförelse med de andra två hinningarna som omger hjärnan - den mjuka hjärnhinne ("pia mater") och den spännbara hjärnhinne ("arachnoidea mater").

En subduralblödning, intrakraniell, är en typ av blödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan (subduralrummet). Det kan orsakas av huvudtrauma eller skada på de blodkärl som förser hjärnan med blod. Symptomen kan variera beroende på storleken på blödningen och kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, svaghet på ena kroppshalvan eller i ansiktet, talrubbningar och medvetandeförlust. Behandlingen kan omfatta kirurgi för att avlägsna blodet och eventuellt reparera skadade blodkärl, samt intensivvård för att stödja andnings- och cirkulationsfunktioner.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.

Tranexamsyra är ett syntetiskt ämne som används som läkemedel. Det är en så kallad antifibrinolytikum, vilket betyder att det motverkar nedbrytningen av blodkoagulationen. Tranexamsyra fungerar genom att hämma enzymet plasmin, som bryter ner fibrin till fibrinavfallsbildningar. På så sätt förhindrar tranexamsyra att blodkoaglerna löses upp och kan därför användas för att minska eller förhindra blödningar.

Tranexamsyra används bland annat vid kirurgiska ingrepp, men kan även ges till patienter med blödningsrubbningar orsakade av sjukdomar som exempelvis hemofili eller von Willebrands sjukdom. Ämnet kan också användas för att behandla blödningar efter tandläkarbehandlingar hos patienter med blodkoagulationsrubbningar.

Det är viktigt att tranexamsyra ges under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom ökad risk för blodproppar kan förekomma som en biverkning av behandlingen.

Den främre hjärnartären (anterior cerebral artery (ACA)) är en av de stora artärerna som förser hjärnan med syresatt blod. Den delar sig vanligen från den inre halspulsådern (carotis interna) på var sida om halsen och går sedan fram till hjässan, där den delar upp sig i två grenar som förser främre delen av storhjärnan med blod. ACA försörjer bland annat de motoriska och sensoriska barkområdena i hjärnbarken samt delar av det limbiska systemet.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.

Arachnoiditis är en medicinsk term som refererar till iritering, inflammation eller kronisk irritation av arachnoidea, den tunnfilma vätskafyllda membran som omger och skyddar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Arachnoiditen kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, tumörer eller kemiska skador. Symptomen på arachnoidit kan variera beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad, men kan inkludera smärta, kramper, känsliga nerver och sensorisk förlust. I allvarliga fall kan det leda till lammhet eller till och med förlamning. Behandlingen av arachnoidit kan variera beroende på svårighetsgrad och kan inkludera smärtbehandling, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.

"Kärlsjukdomar i ryggmärgen" (Cerebrovaskulära sjukdomar i ryggraden) är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som beror på skador eller avvikelsear i blodkärlen som försörjer ryggmärgen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till celldöd, funktionsnedsättning eller stroke i ryggmärgen.

Exempel på kärlsjukdomar i ryggmärgen inkluderar:

* Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av blodkärlen, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i de blodkärl som förser ryggmärgen med syre.
* Arterit: En inflammation i de stora halsartärerna som kan leda till att dessa artärer förtränger, vilket kan orsaka svårigheter för blodflödet till ryggmärgen och därmed leda till stroke.
* Dissektion: En skada på den inre liningen av en artär som kan orsaka att blod tränger ut i vävnaden runt omkring, vilket kan leda till att artären förträngs eller att klaffar bildas och blockerar blodflödet.
* Malformationer: Anatomiska avvikelser som är närvarande vid födelsen och påverkar de blodkärl som förser ryggmärgen med syre. Dessa kan leda till att blodet flödar felaktigt genom kärlen, vilket kan orsaka skador på ryggmärgsvävnaden.

Symptomen på kärlsjukdomar i ryggmärgen kan variera beroende på vilka delar av ryggmärgen som drabbas och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera svaghet, smärta, känselbortfall, koordinationssvårigheter och urinvägsproblem.

Antifibrinolytika är en grupp läkemedel som hindrar nedbrytningen av blodkoagulationens slutprodukt fibrin. De används för att minska eller förhindra ökat blödande hos patienter med förhöjd risk för blödning, till exempel under och efter operationer eller vid trombolytisk behandling (behandling med läkemedel som bryter ner blodproppar). Exempel på antifibrinolytika är tranexamsyra och ämnet kaprocksäure.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

"Slutna huvudskador" är en medicinsk term som används för att beskriva skalltraumor där det inte finns några yttre sår eller frakturer på kraniet. Istället har hjärnan skadats på grund av en acceleration eller decceleration av huvudet, vilket kan orsaka skallbasbrockningar, diffusa axonskador och andra former av intrakraniella skador. Symptomen på slutna huvudskador kan variera från milda till allvarliga, inklusive huvudvärk, yrsel, minnesförlust, medvetandeförändringar och i värsta fall koma eller död. Behandlingen beror på skadans allvarlighetsgrad och kan omfatta observation, mediciner, operation eller rehabilitering.

'Sideros' är ett medicinskt term som refererar till järnansamlingar i kroppen. Det kan förekomma i olika delar av kroppen, såsom levern (sideros), benmärgen eller hjärnan. Ibland kan sideroser vara ett tecken på en underliggande sjukdom, till exempel blodsjukdomar eller skador.

Den medicinska definionen av "blod-hjärnbarriären" (BHB) är ett system av cellmembran som kontrollerar och begränsar utbytet av substanser mellan blodomloppet och centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Den består huvudsakligen av endotelceller i de små blodkärlen som försörjer hjärnan, vilka är sammanbundna av täta skrynklor som begränsar vad som kan diffundera över till det omgivande vävnaden. Dessutom finns det en underlagrad basalmembran och glialceller (särskilt astrocyter), vilka bidrar till att upprätthålla och reglera barriärens integritet och funktion.

BHB har till syfte att skydda hjärnan från skadliga substanser, toxiner och patogener som kan finnas i blodet, samtidigt som den tillåter nödvändiga näringsämnen, hormoner och signalsubstanser att passera över för att underhålla och kommunicera med nervcellerna (neuroner). Den här selektiva permeabiliteten gör att BHB är av stor betydelse för hjärnans homeostas och funktion. Vissa sjukdomar, skador och läkemedel kan dock påverka BHBs integritet och leda till en störd hjärnfunktion.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

Hypovolemi är ett medicinskt tillstånd där blodvolymen i kroppen minskar, vilket orsakar en minskad fraktion av cirkulerande blodvolym (CBV). CBV är den del av blodvolymen som cirkulerar kontinuerligt genom kroppens blodkärl under varje hjärtslag.

Det vanligaste skälet till hypovolemi är att kroppen förlorar mer vätska än vad den kan ersätta, till exempel vid blödning, diarré, illamående eller svettningar. Andra orsaker kan vara att njurarna inte fungerar korrekt och därmed inte kan hålla kroppsvätskorna inne, vilket kallas hypovolemi orsakad av nedsatt renin-angiotensin-aldosteron-system (RAAS).

Hypovolemi kan leda till symtom som låg blodtryck, snabb hjärtslag, yrsel, svimningar och i allvarliga fall chock. Behandlingen av hypovolemi innebär ofta att ersätta den förlorade vätskan med intravenös vätskebehandling.

Den medicinska termen för "mjuk hjärnhinna" är "pia mater". Pia mater är den inre och mest känsliga av de tre hinningarna som omger hjärnan och ryggmärgen. Den består av ett tunnt, transparent lager av bindväv och är riktat blodkärl. Pia mater följer med när hjärnbarken skjuter ut små utskott (så kallade gyri) och sänkor (sulci), vilket gör att den formar en kontinuerlig yta tillsammans med hjärnbarken. Den skyddar och näringar hjärnan genom att tillhandahålla blod till hjärnvävnaden.

Den fjärde hjärnventriklen (latin: ventriculus quartus) är en del av det centrala nervösa systemets ventrikelsystem, som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Den fjärde ventriklens läge är under i hjärnbalken (latin: mesencephalon) och förbinder sig med den tredje hjärnventriklen ovanför genom ett smalt gångsystem kallat aqueductus cerebralis. Från den fjärde ventriklens framsida fortsätter CSF-flödet genom två små öppningar, foramen oftalmicum och foramen Luschka, till den subarachnoidala utrymmet runt hjärnan och ryggmärgen. Den fjärde ventriklens baksida är förbunden med det centrala kanalen i värkstakarna (latin: medulla oblongata) genom foramen magnum.

Postoperativ blödning är när en patient som har genomgått en operation får fortsatt eller nyutvecklad blödning från operationsstället efter att operationen är klar. Detta kan orsaka komplikationer såsom anemi, hypovolemi (volymbrist) och i värsta fall chock. Postoperativa blödningar kan vara omedelbart efter operationen eller upp till några dagar senare. Orsakerna kan variera från tekniska fel under operationen, blodproppar eller för högt tryck i blodkärlen. Behandlingen kan innefatta ytterligare kirurgi, transfusioner av röda blodkroppar och andra behandlingar för att stävja blödningen och hålla patientens vätske- och elektrolytbalans.

"Dioxaner" är ett samlingsnamn för kemiska föreningar som innehåller en dioxanring, vilket är en sex-ledad cyklisk etertifta. Dioxaner kan vara av olika art beroende på de substituenter som sitter på syreatomerna i dioxanringen.

En specifik dioxan som används som lösningsmedel och som förekommer naturligt i vissa livsmedel är 1,4-dioxan. Det finns dock inget etablerat medicinskt användningsområde för 1,4-dioxan eller andra dioxaner som läkemedel.

Det är värt att notera att 1,4-dioxan kan vara skadligt om man exponeras för höga nivåer av det, och det har visat sig vara cancerogent hos djur i högre doser. Därför bör exponering undvikas så mycket som möjligt.

Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel refererar till ointentionala utsläpp eller spill av medicinska preparat som används för att ställa diagnoser, behandla sjukdomar eller lindra symtom. Detta kan inträffa under olika omständigheter, såsom felaktig administration, brister i utrustning eller dåligt lagring av mediciner.

Exempel på läckage av diagnostiska medel kan innefatta kontrastmedel som används under bilddiagnostiska tester, såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Om kontrastmedlet läcker ut kan det orsaka skada på huden, vävnaden eller andra organ.

Terapeutiska medel som kan läcka innefattar läkemedel som injiceras eller ges via en infusionslinje. Om en injektionsnål eller en infusionsslang är skadad eller om det finns en felaktig anslutning kan läkemedlet rinna ut och orsaka skada på patienten eller andra personer i omgivningen.

Läckage av diagnostiska och terapeutiska medel kan vara farligt och orsaka allvarliga skador, så det är viktigt att ha rutiner och procedurer i place för att förebygga, upptäcka och hantera läckage så snart som möjligt.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

'Nervsystemets sjukdomar' är en övergripande term som innefattar en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Dessa sjukdomar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och symptom.

1. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom, Huntingtons sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros (ALS).
2. Konvulsiva sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av abnorma elektriska aktivitet i hjärnan och kan leda till krampanfall. Exempel på konvulsiva sjukdomar är epilepsi, migrän och stroke.
3. Neuropati: Detta är en allmän term för skada eller funktionsnedsättning av de perifera nerverna, som kan orsakas av olika faktorer som diabetes, alkoholmissbruk, exponering för toxiner och genetiska störningar.
4. Infektionella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av infektion med bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på infektionella nervsystemssjukdomar är hjärnhinneinflammation (meningit), rabies och polio.
5. Strukturella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av strukturella skador eller abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen, som kan vara congenitala (födde) eller aquired (komma senare i livet). Exempel på strukturella nervsystemssjukdomar är cerebral pares (skada i hjärnbarken), skolios (ryggkotorskröning) och syringomyeli (cysta i ryggmärgen).
6. Psykiatriska sjukdomar: Dessa sjukdomar påverkar beteendet, känslorna och tankarna och inkluderar depression, ångeststörningar, schizofreni och personlighetsstörningar.
7. Neurodegenerativa sjukdomar: Detta är en grupp av sjukdomar som orsakas av progressivt förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen, vilket leder till förlust av kognitiva och fysiska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Detta är en icke-uttömmande lista över olika typer av nervsystemssjukdomar. Det finns många andra sällsynta eller speciella tillstånd som inte nämns här.

Medicinsk definicion: "Skallgrop, bakre" refererar till en anatomisk struktur som kallas "occipitalgropen". Detta är en liten fossa (groove eller fördjupning) på baksidan av skallen, mer specifikt på den occipitale benet. Occipitalgropen kan kännas som en liten inbuktning precis ovanför nackens bas och lateralt från det externa occipitala protuberanset (ett utstickande område på baksidan av skallen). Den bakre skallgropen har inga specifika kliniska betydelser i sig själva, men kan vara viktiga för att identifiera olika anatomiska landmärken och hjälpa under utbildning av medicinska fackmän.

'Blodvolym' refererer til den totale mængde blod, der cirkulerer i kroppen hos et individ. Normalværdier for blodvolumen varierer alt efter alder, køn, vægt og muskelmasse, men hos en voksen person er gennemsnittet typisk omkring 5-6 liter.

Blodvolymen består af to dele: den røde blodlegeme (erythrocyter) volumen og det plasmavolumen. Den røde blodlegeme er ansvarlig for transporten af ilt og kuldioxid i kroppen, mens det plasmavolumen transporterer næringsstoffer, hormoner og affaldsstoffer rundt i kroppen.

Blodvolumet kan måles med forskellige metoder, herunder ved hjælp af blodprøver, der analyseres for forholdet mellem røde blodlegemer og plasma. Andre metoder omfatter ultralydsundersøgelser og dyndiversens test, som måler ændringer i blodvolumen under forskellige fysiologiske tilstande.

'Endovascular procedures' refer to minimally invasive medical treatments that are performed inside blood vessels, typically through a small incision in the skin. These procedures are often used to treat various conditions affecting the cardiovascular system, such as aneurysms, blockages, and narrowings of blood vessels.

During an endovascular procedure, a doctor inserts a thin, flexible tube called a catheter into a blood vessel, usually through a groin puncture. The catheter is then guided to the site of the problem using imaging techniques such as X-ray or ultrasound. Once the catheter is in place, various devices and tools can be passed through it to perform the necessary treatment.

Examples of endovascular procedures include:

* Angioplasty and stenting: A balloon is inflated inside a narrowed blood vessel to widen it, and a stent may be placed to keep it open.
* Endovascular aneurysm repair (EVAR): A stent graft is inserted into an aneurysm to reinforce the weakened vessel wall and prevent rupture.
* Thrombectomy: Clots are removed from blood vessels using various devices, such as suction or mechanical thrombectomy.
* Embolization: Blood flow to a specific area is blocked by injecting particles or coils through a catheter.

Endovascular procedures offer several advantages over traditional open surgery, including smaller incisions, reduced blood loss, shorter hospital stays, and faster recovery times. However, they also carry some risks, such as infection, bleeding, and damage to surrounding tissues. As with any medical procedure, the benefits and risks should be carefully weighed before deciding whether an endovascular procedure is appropriate.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Anisokoria är ett medicinskt begrepp som refererar till olika pupillstorlekar i varsin öga. Ordet kommer från grekiskan, där "an" betyder "icke" eller "utan", och "isos" betyder "lika". Kori betyder "pupill".

Anisokoria kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, ögonsjukdomar och läkemedelsbiverkningar. I vissa fall kan det vara ett normalt tillstånd, men i andra fall kan det vara ett tecken på en allvarlig sjukdom som behöver behandlas omedelbart.

Det är viktigt att uppsöka vård om man upplever anisokori eller annan ovanlig pupillreaktion, särskilt om det förekommer tillsammans med andra symtom som huvudvärk, synförändringar, yrsel eller svårigheter att fokusera.

Medvetslöshet är ett medicinskt tillstånd där en person är vid medvetande, men inte kan kommunicera eller reagera på anvisningar eller smärta på ett normalt sätt. Det kan orsakas av olika faktorer, som skador på hjärnan eller nervesystemet, vissa sjukdomar, intoxikation eller läkemedelsverkan.

Medvetslösa personer kan ha öppna ögon och se ut att vara vakena, men de svarar inte på stimuli som rörelser, ljud eller smärta. Ibland kan de även ha nedsatt muskelkontroll och rörelseförmåga. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man misstänker medvetslöshet, eftersom det kan vara ett tecken på allvarliga komplikationer eller sjukdomar som behöver behandlas akut.

"Blodvolymsbestämning" är en analysmetod som används för att bestämma mängden syretransporterande hemoglobin och antalet röda blodkroppar i ett given volym av helt blod. Detta ger en uppfattning om individens totala transportkapacitet av syre till kroppens vävnader. Enheten för blodvolym är vanligtvis given i milliliter (ml).

Hjärnvenerna är ett system av blodkärl som förser hjärnan med näring och syre, och tar bort avfallsprodukter. Det består av två typer av kärl: arterier och vener. Arterierna transporterar syresatt blod från hjärtat till hjärnan, medan venerna transporterar syrefattigt blod och avfallsprodukter tillbaka till hjärtat. Hjärnvenerna bildar ett mycket omfattande nätverk av kärl som sträcker sig över hela hjärnan och är väsenskruttiga för hjärnans funktion och överlevnad.

Perfusionsavbildning (eller nuklidperfusionsscintigrafi) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att avbilda blodflöde och syresättning i olika vävnader och organ i kroppen. Den bygger på principen att man injicerar ett mycket litet och säkert mängd av en radioaktiv substans (nuklid) som följer blodbanan och accumulerar i de vävnader där blodflödet är högre än i omgivande vävnader. Genom att använda en gammakamera kan man sedan avbilda distributionen av den radioaktiva substansen och därmed få information om olika organ och vävnaders perfusion (blodflöde).

Denna typ av undersökning är till exempel användbar för att diagnostisera och bedöma allvarlighet av hjärtinfarkt, lungemboli, stroke och andra sjukdomar som kan påverka blodflödet i kroppen.

En ryggbedövning, även känd som spinalanestesi eller subarachnoidalbedövning, är en form av lokalbedövning där smärtstillande läkemedel injiceras i det lågsta delarna av ryggraden (ryggmärgen) för att blockera smärta i underlivet och nedre extremiteterna. Det görs vanligtvis genom att en tunn nål placeras i den lilla utrymmet mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vanligtvis på L4-L5-nivån.

Ryggbedövning används ofta under kirurgiska ingrepp som kräver stillasittande, till exempel vid operationer på buken, benen eller underlivet, såsom cesareansektion (kejsarsnitt). Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för vissa medicinska procedurer som kräver att patienten ligger stilla.

Vid en lyckad ryggbedövning känner patienten inga smärtor under den tiden läkemedlet är verksamt, men kan uppleva tryck eller vibrationer. Patienten kan också uppleva en varm känsla i benen och nedre extremiteterna efter att läkemedlet har injicerats. Efter bedövningen kan patienten få försämrad andning, blodtrycksfall eller feber, men dessa biverkningar är sällsynta.

Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där luft eller gas har accumulerats inom hårda hjärnhinnan (dura mater) och de potentialt luftfyllda utrymmena i huvudet, som till exempel mellan kraniets benvävnad och hårda hjärnhinnan eller inuti skallen men utanför hjärnan självt. Det kan orsakas av trauma, operationer inom området, infektioner eller andra sjukdomar som påverkar trycket i kroppen. I vissa fall kan pneumocefalus vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar, medan det i andra fall kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller neurologiska symtom beroende på omfattningen och platsen för luftansamlingen. I allvarliga fall kan pneumocefalus behöva behandlas akut med syre, läkemedel eller till och med ytterligare kirurgi för att avlasta trycket och förebygga skada på hjärnan.

En hjärntrombos är en blodpropp (torr klump av koagulerat blod) som bildas i ett hjärnblodkärl. Detta kan leda till olika typer av stroke beroende på var proppen sitter och hur stor den är. Om proppen blockerar blodflödet till en del av hjärnan kommer den delen inte längre att få syre och näringsämnen, vilket kan orsaka cellsdöd i det området.

Hjärntromboser kan orsakas av olika faktorer som exempelvis hög ålder, rökning, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden, förekomst av särskilda typer av hjärtfel (t.ex. fibrillation av mitralisklaffen), vaskulit (inflammation i blodkärlen) eller som komplikation till vissa medicinska behandlingar (t.ex. oralt antikoagulationsbehandling).

Symptomen på en hjärntrombos kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men exempelvis kan patienten uppleva plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen, synförluster, yrsel, huvudvärk eller besvärlighet att svälja. Om du anar att du eller någon annan har drabbats av en hjärntrombos behöver ni söka akut medicinsk vård omedelbart.

Intraokulär blödning (blödning i ögongloben) kan uppstå till följd av det förhöjda trycket: subhyaloidblödning (blödning under ... är vanligt förekommande vid traumatisk hjärnskada och har dålig prognos om den är förknippad med försämring av medvetandenivån ... Subaraknoidal blödning kan också uppstå hos personer som har råkat ut för ett skalltrauma. Symtom kan då vara huvudvärk, ... Subaraknoidalblödning, ibland SAH vilket är en förkortning från engelskt läkarlatin, är en blödning in i subarachnoidalrummet ...
En blödning i det subaraknoidala rummet kan även uppstå efter trauma mot huvudet, kallas då en traumatisk subaraknoidal ... En blödning från dessa artärer beror oftast på en försvagning på artären, så kallat bråck. Man får då en subaraknoidal blödning ... blödning. Mjuka hjärnhinnan eller pia mater, även kallad trogna hjärnhinnan, är den innersta av de tre hinnorna. Till skillnad ...
Intraokulär blödning (blödning i ögongloben) kan uppstå till följd av det förhöjda trycket: subhyaloidblödning (blödning under ... är vanligt förekommande vid traumatisk hjärnskada och har dålig prognos om den är förknippad med försämring av medvetandenivån ... Subaraknoidal blödning kan också uppstå hos personer som har råkat ut för ett skalltrauma. Symtom kan då vara huvudvärk, ... Subaraknoidalblödning, ibland SAH vilket är en förkortning från engelskt läkarlatin, är en blödning in i subarachnoidalrummet ...
Hemorragisk stroke definieras som spontan intracerebral blödning och icke-traumatisk subaraknoidal blödning påvisad med DT/MR. ... ABC: Lätt traumatisk hjärnskada. Medicinens ABC. 28 nov 2023. Lätt traumatisk hjärnskada utgör en av de vanligaste sökorsakerna ... även om blödning påvisats [20, 53]. Blödning talar för att stas föreligger, och orsaken/tromben måste behandlas kraftfullt [Per ... ABC om Lätt traumatisk hjärnskada hos vuxna/ 28 nov 2023 *KI kritiseras av JO för bristande hantering av överklagat ...
Kronisk blödning under skallbenet, kronisk subduralblödning. *Traumatisk subaraknoidalblödning, alltså traumatisk SAB. * ... Återhämtning efter en subaraknoidalblödning (SAB) *Rehabilitering efter en subaraknoidalblödning (SAB). *Fysioterapi efter en ... Komplikationer vid subaraknoidalblödning (SAB). *Behandling av subaraknoidalblödning (SAB) på sjukhus *Behandling av ... Bilddiagnostisk undersökning vid subaraknoidalblödning (SAB). *Intensivvård av patient som drabbats av en subaraknoidalblödning ...
Kronisk blödning under skallbenet, kronisk subduralblödning. *Traumatisk subaraknoidalblödning, alltså traumatisk SAB. * ... Återhämtning efter en subaraknoidalblödning (SAB) *Rehabilitering efter en subaraknoidalblödning (SAB). *Fysioterapi efter en ... Komplikationer vid subaraknoidalblödning (SAB). *Behandling av subaraknoidalblödning (SAB) på sjukhus *Behandling av ... Bilddiagnostisk undersökning vid subaraknoidalblödning (SAB). *Intensivvård av patient som drabbats av en subaraknoidalblödning ...
... anti-inflammatoriska och skyddande effekter på hjärnvävnaden och blodet-hjärnbarriär av akut subaraknoidal blödning(ASAH). ... traumatisk skada,kräkningar blod på grund av förlossningsskada,näsblod,stasis metroragi,Karbunkel svullet gift,kallt och kallt, ...
Kronisk blödning under skallbenet, kronisk subduralblödning. *Traumatisk subaraknoidalblödning, alltså traumatisk SAB. * ... Återhämtning efter en subaraknoidalblödning (SAB) *Rehabilitering efter en subaraknoidalblödning (SAB). *Fysioterapi efter en ... Komplikationer vid subaraknoidalblödning (SAB). *Behandling av subaraknoidalblödning (SAB) på sjukhus *Behandling av ... Bilddiagnostisk undersökning vid subaraknoidalblödning (SAB). *Intensivvård av patient som drabbats av en subaraknoidalblödning ...
Kronisk blödning under skallbenet, kronisk subduralblödning. *Traumatisk subaraknoidalblödning, alltså traumatisk SAB. * ... Återhämtning efter en subaraknoidalblödning (SAB) *Rehabilitering efter en subaraknoidalblödning (SAB). *Fysioterapi efter en ... Komplikationer vid subaraknoidalblödning (SAB). *Behandling av subaraknoidalblödning (SAB) på sjukhus *Behandling av ... Bilddiagnostisk undersökning vid subaraknoidalblödning (SAB). *Intensivvård av patient som drabbats av en subaraknoidalblödning ...