'Supination' er en begrep i lægevidenskaben, der refererer til den bevægelse, hvor forearmen (underarmen) roteres således, at palmens yderside vender opad. Dette sker typisk, når man gør en udåndingsbevægelse eller står på tærren og forbereder sig til at gå. Supinationen er modsat pronationen, hvor forearmen roteres således, at palmens inderside vender opad.

I'm happy to help you with that! In a medical context, pronation is a term that describes the normal movement of the foot and ankle that allows the body to adapt to uneven surfaces while walking or running. During pronation, the arch of the foot collapses slightly, allowing the ankle to roll inward and the foot to flatten out. This motion helps to distribute the forces of impact evenly across the foot and lower limb, reducing stress and strain on the joints and muscles.

However, excessive or prolonged pronation can sometimes contribute to problems such as flat feet, heel pain, shin splints, and knee pain. In these cases, orthotics or other treatments may be recommended to correct the alignment of the foot and ankle and reduce symptoms.

"Armbågsled" er en oversættelse af "wrist joint" på dansk. Det er den led, der forbinder hånden med underarmen. Armbågsleddet består af otte knogler: to slagsben (radius og ulna) i underarmen og syv små knogler (handrodens carpalia) i hånden. Disse knogler er forbundet med både ledbånd, muskler og senevner, der gør det muligt at bevæge armen og hånden på en varieret måde.

I en medicinsk kontext refererar "armbågsben" (i anatomisk terminologi även känt som "ulna") till ett ben i underarmen hos människan. Armbågsbenet är det längre av de två benen i underarmen, medan det andra benet kallas handledsbens ("radius").

Armbågsbenet sträcker sig från armbågen till handloven och har två ändar: en proximal (nära kroppen) ände som artikulerar med överarmsbenet i armbågen, och en distal (långt ifrån kroppen) ände som artikulerar med handledsbenset i handleden.

Armbågsbenet har en rät, cylindrisk form och är på utsidan täckt av ett tjockt lager brosk, vilket gör det möjligt för armen att böja sig och rotera runt sin egen axel.

"Armbåge" er en anatomisk betegnelse for den del af overarmsknoglen (humerus) og underarmsknoglerne (ulna og radius) som mødes og danner en led. Denne led kaldes også cubitusarticulationen, og den tillader bevægelser som flexion (bøjning) og extension (streckning) af underarmen.

Strålbensfraktur är en benfraktur som orsakas av kraftig mekanisk påfrestning, ofta i samband med en trafikolycka eller ett fall från hög höjd. Den skiljer sig från andra frakturer genom att den också innebär en skada på blodkärlen och nerverna som passerar genom benet, vilket kan resultera i svår blödning och/eller neurologiska symptom. Strålbensfrakturer är vanligen associerade med stora trauma och kräver ofta komplex kirurgisk behandling för att korrekt återställa benet och förhindra komplikationer som till exempel kompartmentsyndrom.

Strålbehandling, eller radiation therapy, är en typ av behandling som använder joniserande strålning för att döda cancerceller och hämma deras förmåga att dela sig och växa. Strålben innebär användning av högenergiska strålar, vanligtvis röntgenstrålar eller elektronstrålar, för att förstöra cancercellernas DNA och på så sätt hindra dem från att föröka sig.

Strålbehandling kan användas som enbart behandling eller tillsammans med andra typer av cancerbehandlingar, till exempel kirurgi, kemoterapi eller immunterapi. Den kan ges både externt (från utsidan av kroppen) och internanter (från insidan av kroppen). Extern strålbehandling är den vanligaste formen och innebär att en strålkälla riktas mot tumören. Intern strålbehandling, även kallat brachyterapi, innebär att en radioaktiv källa placeras direkt i eller nära tumören.

Strålbehandling kan vara effektivt för att minska tumörstorleken, lindra symtom och förlänga livet hos cancerpatienter. Dock kan strålbehandling också orsaka biverkningar som är relaterade till behandlingsområdet, såsom hudirritation, trötthet, illamående och diarré. Långsiktiga biverkningar kan också uppstå, beroende på vilken del av kroppen som behandlas och hur hög stråldosen är. Dessa biverkningar kan inkludera förändringar i huden, ökad risk för andra cancerformer och skador på organ.

Brachial plexus neuropathies refer to damage or injury to the brachial plexus, a network of nerves that originates from the spinal cord in the neck and travels down the arm. These nerves are responsible for providing motor and sensory function to the shoulders, arms, and hands.

Brachial plexus neuropathies can be caused by various factors, including trauma, compression, inflammation, or tumors. The symptoms of brachial plexus neuropathies may include weakness or paralysis of the shoulder, arm, or hand muscles, numbness or tingling in the affected areas, and pain or discomfort in the neck, shoulder, or arm.

The diagnosis of brachial plexus neuropathies typically involves a physical examination, medical history, and imaging studies such as MRI or CT scans. Treatment may include physical therapy, medication to manage pain, and in some cases, surgery to repair the damaged nerves. The prognosis for brachial plexus neuropathies varies depending on the severity and cause of the injury.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of the word "handled," it generally means to deal with or manage a situation, task, or person in a competent and efficient manner. In a medical context, it could refer to how a healthcare professional manages a patient's care or a specific medical condition. However, I am not sure if this is the definition you were looking for. If you meant something else or if you have any further questions, please let me know!

Felställningsfraktur (malpositioned fracture) är en benfraktur där benbitarna inte befinner sig i normal anatomisk position efter skadan. Det kan bero på att benbitarna har roterats, vridits eller förskjutits ur sin ursprungliga position. Felställningsfrakturer kan vara slutna (med intakt hud) eller öppna (med sönderslitet vävnad och utsatt ben). Behandlingen av en felställningsfraktur kan innebära reduktion, det vill säga att rätta till benbitarnas position följt av immobilisering med ett splint eller en gips. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att korrigera frakturen och återställa normal funktion.

'Underarmsskada' är ett samlingsbegrepp för skador som kan uppstå i underarmen. Detta kan innefatta skador på muskler, senar, nerver, kärl och ben i underarmen. Underarmsskador kan vara milda och tillfälliga eller allvarliga och permanenta beroende på typen och svårheten på skadan.

Exempel på olika typer av underarmsskador inkluderar:

1. Muskelbristningar (muscle strains) - detta händer när en muskel sträcks eller dras för långt, orsakande smärta och svullnad.
2. Senruptur (tendon rupture) - detta inträffar när en sen, ett tåligt band som fäster muskler till benen, skadas eller avskiljs från benet.
3. Nervskador (nerve injuries) - detta kan orsaka känselbortfall, svaghet eller smärta i underarmen och handen.
4. Blodkärlsskador (vascular injuries) - detta kan orsaka smärta, svullnad och blåsbildning i underarmen. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som till exempel nekros (död celler i vävnaden) eller amputation.
5. Knäck- och benbrott (fractures) - detta kan inträffa när en kraftig stöt orsakar att underarmsbenen brister eller bryts sönder.

Behandlingen för underarmsskador beror på typen och svårheten av skadan, men kan innefatta vila, is, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, mediciner, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.

'Underarm' refererar till den regionen under armhålan i människokroppen. Det är också känt som axillan och denna region innehåller axillarlökarna, svettkörtlar, lymfknutor och cirkulationssystemet. Det är också en vanlig plats för att ta temperaturmätningar och provtagningar för diagnostiska tester.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

'Ulnafraktur' refererer til et brud i underarmsknoglen, også kendt som ulna. Ulnaen er en af de to knogler i underarmen sammen med radius. Bruddet kan opstå som følge af en ulykke, fald eller en direkte træfsel til området. Symptomer på en ulnafraktur kan inkludere smerte, svelling, blå mærker, deformitet og begrænset rørelse i albue- og håndledsbevægelser. Behandlingen af en ulnafraktur kan variere alt efter typen og beliggenheden af bruddet, men den kan inkludere både ikke-operative og operative behandlingsmuligheder som sliddesko, gips, splintning eller operation.

'Klumpfot' er en gammeldags betegnelse for en medfødt missformning af foden, hvor den enten er vendt indad eller har en abnorm vinkel i forhold til benet. I medicinsk terminologi kaldes dette 'talipes equinovarus'. Dette betyder at foden er buet så tæer og ankel vender nedad, mens den samtidig vender indad. Klumpfod forekommer oftest hos babyer umiddelbart efter fødslen, men kan også opstå senere i livet som følge af nerveskader eller andre sygdomme. Behandlingen består typisk af ortopædiske indlagsgenstande, fysioterapi og eventuelt operationer for at rette foden til en normalt stade.

En kontraktur är en permanent förkortning eller förändring av en muskel eller led som orsakas av en skada, sjukdom, operation eller långvarig inaktivitet. Kontrakturen kan resultera i en förlust av rörlighet och flexibilitet i den drabbade muskeln eller leden. Detta kan vara smärtsamt och påverka personens funktionalitet och kvalitet på livet. Faktorer som ålder, allmänt hälsotillstånd och svårigheten av skadan kan alla spela in på risken för att utveckla en kontraktur.

"Tenodes" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där ett senband fästas vid ett ben. Detta görs vanligtvis för att behandla en skada eller en avsliten sen, där den skadade senen inte kan repareras fullständigt. I stället för att låta senan läka sig själv och potentiellt orsaka en återkommande skada eller funktionsnedsättning, fästs den istället fast vid ett ben med hjälp av en tenodes.

Denna procedure kan utföras på många olika ställen i kroppen, beroende på vilken sen som är skadad. Till exempel kan en tenodes utföras på axeln för att behandla en skada på rotatorkuffsen, eller på knäet för att behandla en skada på knäskålssenan. Under proceduren används ofta metallskruvar eller andra hjälpmedel för att fästa senen till benet.

Efter operationen kan patienten behöva följa en speciell rehabplan för att återhämta sig och få full funktion i det drabbade området.

'Volar plate' er en anatomisk betegnelse for den del af handledssenset, der udgør en stabilisator og glideflade for de leddelser, som findes i hånden. Den volare plade (også kendt som palmar plate eller volar lunate facet) er en tyk, fibrøs struktur, der forbinder de lange fingerstråler med håndrodens (capitate) proximal ende.

Denne struktur hjælper til at absorbere stød og forhindre overudstrækning af de leddelser, som den stabiliserer. Volar platen kan blive skadet eller revnet ved traumer, såsom fald på udstrakte hænder, eller ved repetitive belastninger, som ses ved visse sportsgrene eller arbejdsaktiviteter.

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.

'Ledmissbildningar, förvärvade' kan definieras som skador eller avvikelser i leden som orsakats av en externt trauma eller överansträngning. Detta innebär att missbildningen inte är närvarande vid födseln (medfött), utan har uppstått senare under individens livstid. Ledmissbildningar, förvärvade kan vara till följd av en skada, en sjukdom eller åldrandeprocessen. Exempel på förvärvade ledmissbildningar är artros (degenerativ ledsjukdom), meniskskador och ledbandsskador.

'Vridmoment' är ett begrepp inom fysiken och används sällan inom medicinen. Det kan dock i vissa fall användas för att beskriva en kraft som verkar på en struktur och orsakar en rotationsrörelse eller en twisting-rörelse. Ett exempel på detta är när en benfraktur orsakar ett vridmoment på den underliggande muskulaturen eller kring en led, vilket kan leda till skada på musklerna eller ledbanden.

Emellertid är det inte vanligt att använda termen 'vridmoment' inom medicinen och det finns inget etablerat medicinskt definition av detta begrepp.

Subtalarled är ett medicinskt begrepp som refererar till en förlamning eller brist på rörelseförmåga i den subtalara leden, som är en led mellan fotens calcaneus (språngben) och talus (ankelben). Denna led är viktig för att ställa om foten under gångcykeln och för att dämpa stötar. Subtalarledsförlamning kan orsakas av skada, sjukdom eller neurologisk störning och kan leda till problem med gång och balans.

"Continuous passive motion" (CPM) är en form av rehabilitering och medicinsk behandling som innebär att en enhet mekaniskt rör en skadad eller opererad extremitet i kontinuerliga, små, regelbundna rörelser. Detta görs vanligtvis med hjälp av en speciell maskin eller apparat som är inställt för att röra jointen i en specificerad bana och hastighet.

Syftet med CPM är att underlätta läkningen, minska smärta, öka blodflödet till området, minska risken för komplikationer som blodproppar eller stelhet i leden och förbättra slutresultatet av operationen eller skadan. CPM används ofta efter operationer i knä- eller axelleden, men kan också användas efter andra typer av operationer eller skador.

Det är viktigt att notera att CPM inte ersätter aktiv rörelseträning och fysisk terapi, utan snarare kompletterar dem som en del av en helhetlig behandlingsplan.

I den medicinska kontexten refererar "sentransferering" till en procedure där blod från en donator transfunderas till en annan individ med hjälp av en så kallad "sentralslange". Sentralslangen är en tunn, flexibel tub som kopplas till båda individernas cirkulationssystem via deras centrala vener.

Denna metod används ofta vid storblodmängdsbehandlingar, då den möjliggör snabb och effektiv överföring av stora mängder blod eller blodprodukter. Det är också en metod som kan användas under operationer där det behövs kontinuerliga blodtransfusioner.

Sentransferering innebär också att båda individerna måste ha kompatibel blodgrupp och att deras blodtryck, hjärtfrekvens och syresättning övervakas noga under proceduren.

En splitterfraktur är en typ av benfractur där ett smalt, spetsformat fragment av benet skiljs loss från den huvudsakliga frakturen. Detta inträffar oftast när en kraftig stöt orsakar en sned benfraktur, vilket får det ena endskelettet att spjälka itu och splittra av sig i ett smalt stycke. Splitterfrakturer är vanliga vid skador orsakade av höga hastigheter eller vid våldsam mekanisk påverkan, som i fallet med bil- och skidolyckor eller vid våldsskador.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

'Handledsskador' er en samlebetegnelse for skader på hænder og fingre. Disse skader kan variere meget i alvorlighed, fra smallere sår og småfrakturer til alvorlige frakturer, tendonskader, nerveskader eller amputationer.

Handledsskader kan opstå som følge af mange forskellige typer ulykker, herunder arbejdsulykker, husholdningsulykker, sportsrelaterede ulykker og trafikulykker. Nogen gange kan handledsskader også være relateret til andre medicinske tilstande, såsom arthritis eller carpal tunnel syndrom.

Behandlingen af handledsskader varierer alt efter skadens art og alvorlighed. Lidt alvorlige skader kan ofte behandles med hvile, is, kompression og højde (RICE-behandling), mens mere alvorlige skader kan kræve kirurgisk indgreb, fysioterapi eller anden rehabilitering.

I alle tilfælde er det vigtigt at søge medicinsk behandling straks efter en handledsskade, da tidlig behandling kan hjælpe med at forbedre prognosen og forebygge komplikationer.

I medical terms, "rotation" often refers to the regular and periodic assignment of medical trainees (such as medical students or residents) to different clinical departments or services within a teaching hospital. The purpose of these rotations is to provide trainees with a broad exposure to various medical specialties and subspecialties, allowing them to gain diverse clinical experiences, develop a wide range of skills, and prepare for their future careers in medicine.

For example, a first-year medical resident might rotate through the following services during their training: internal medicine, surgery, pediatrics, obstetrics and gynecology, psychiatry, and family medicine. Each rotation typically lasts several weeks to a few months, depending on the program's structure and requirements.

In addition to clinical rotations, "rotation" may also refer to the movement of body parts around an axis or a fixed point. For instance, in anatomy, you might learn about the rotation of various bones, joints, or muscles during specific movements or activities. In pharmacology, "drug rotation" refers to the practice of changing medications periodically to reduce the risk of adverse effects and promote continued therapeutic efficacy.

Medicinskt kan ett stödförband definieras som ett förband som används för att ge extra stöd och stabilitet till en skadad eller opererad del av kroppen. Det kan exempelvis användas efter en fraktur, en muskelskada eller efter en operation för att hålla sönderdelar på plats medan de hårda vävnaderna läker. Stödförbandet kan vara ett elastiskt bandage, ett stödstrumpa, en knä- eller armstöd, en halskrage eller en gips. Det är viktigt att använda rätt typ och storlek av stödförband för att undvika onödiga besvär och komplikationer.

'Handstyrka' (eller 'manual dexterity') är en medicinsk term som refererar till förmågan att koordinera och kontrollera finmotoriska rörelser i händer och fingrar. Denna förmåga kräver samarbete mellan olika delar av nervsystemet, inklusive muskler, senor, ligament och känselreceptorer, för att utföra precisa och kontrollerade rörelser som exempelvis skriva, teckna, klappa, knyta en knut eller spela ett instrument. Handstyrka mäts ofta med hjälp av standardiserade tester som kräver att en person utför specifika handlingar med sina händer och fingrar under en viss tidsperiod.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.

En frakturfixering är ett samlingsbegrepp för olika metoder och tekniker som används för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en fraktur. Detta görs vanligen med metallimplantat såsom skruvar, plattor eller stänger, men kan även innefatta externt fixering med kirurgisk bandage eller splint. Syftet är att stabilisera benet under läkningens fas och återställa rörelseförmågan så snart som möjligt.

'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.

'Fotledsskada' refererer til skader på fotleden, som er den del af kroppen som forbinder underbenet med foden. Fotleden består af en kompleks samling av ben, muskler, sener, nerver og blodkar, og den er ansvarlig for at bære vægt, stabilisere kroppen og muliggøre bevægelse.

Fotledsskader kan opstå som følge af en række forskellige mekanismer, herunder traumer, overbelastning, gigt og aldringsprocessen. Nogle almindelige typer af fotledsskader omfatter:

1. Seneskader: Disse skader opstår som følge af overbelastning eller for meget brug af senerne i fotledet. De kan være akutte eller kroniske og kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse.
2. Ledskader: Fotledet har flere små led, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
3. Bruskskader: Fotledet indeholder også flere små brusk, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
4. Nerveskader: Fotledet indeholder også flere nervesløjfer, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, kramper, formørkelse af sansen og begrænset bevægelse i fotledet.
5. Knogleskader: Fotledet indeholder også flere knogler, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.

Hvis du tror, at du har en skade i dit fotled, bør du søge medicinsk behandling umiddelbart for at undgå yderligere skader og komplikationer. Din læge kan diagnostisere din skade og give dig en behandlingsplan, der passer til dine specielle behov.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.

En humeral fractur är en benbrottsfractur (en fraktur eller ett sprick i benet) som drabbar överarmsbenet, också känt som humerus. Humerus är det långa benet i överarmen som sitter mellan axeln och armbågen.

Humerala fracturer kan vara slutna (där skalet inte är trasigt) eller öppna (där skalet har brutits sönder och benbitarna sticker ut genom huden). De kan också klassificeras som proximala, diaphysära eller distala humeralfracturer beroende på var på överarmsbenet fracturen har inträffat. Proximala fracturer sker nära axeln, diaphysära fracturer sker i mitten av överarmsbenet och distala fracturer sker nära armbågen.

Förutom smärta och svullnad kan symtomen på en humeral fractur också inkludera:

* Skräp eller deformitet i området runt överarmsbenet
* Svårigheter att röra armen eller vridas på handleden
* Kraftigt blodflöde från skadan, särskilt om det är en öppen fractur
* Svaghet eller känselbortfall i armen

Behandlingen för humerala fracturer kan innebära att placera benbitarna tillbaka på rätt plats och hålla dem fast med ett slags stöd, såsom en gips- eller fiberglasplinträ. I vissa fall kan kirurgi behövas för att fästa benbitarna tillsammans igen med skruvar, pinnar eller plattor. Fysioterapi kan också vara ett viktigt del av behandlingen för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan och styrkan i armen efter en humeral fractur.

Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.

Motoriska färdigheter är en medicinsk term som refererar till förmågan att planera, kontrollera och utför rörelser med hjälp av muskelaktivitet. Dessa färdigheter kan vara finmotoriska (användning av små muskler, t.ex. i händer och fingrar) eller grovmotoriska (användning av stora muskler, t.ex. i benen och kroppskärnan). Motoriska färdigheter utvecklas ofta under barndomen genom erfarenhet, övning och tillväxt, men de kan också försämras eller förloras på grund av sjukdom, skada eller åldrande. Exempel på motoriska färdigheter inkluderar att gå, springa, hitta balans, klättra, hoppa, skriva, rita och manipulera föremål med händer och fingrar.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.