'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

Svaljning, också känd som deglutition, är en komplex process som innebär att föda, drycker eller andra substanser transporteras från munhålan till matstrupen och sedan ned i magen. Den består av flera faser:

1. Förberedande fas: I denna fas formas maten till en konsistens som är lämplig för att svälja, vilket ofta innebär att den tuggs och blandas med speichel.
2. Initieringsfas: Denna fas inleds när den preparerade biten av mat eller drycken placeras på baksidan av tungan. Tungan pressar sedan mot hårda gommen (på insidan av kinderna) och lyfter upp, vilket skapar en muskelkontraktion som driver maten bakåt mot svalgnärven (uvulan).
3. Transportfas: Under denna fas kontraherar musklerna i halsen och förflyttar maten genom farynx (svalg) och ned i esofagus (matstrupe). Detta sker genom en serie koordinerade kontraktioner som kallas peristaltik.
4. Relaxationsfas: När maten har passerat ned i matstrupen relaxerar musklerna i övre delen av strupen och låter luft passera tillbaka in i lungorna.

Svaljningsprocessen är kontrollerad av ett antal nervbanor och muskler som arbetar tillsammans för att säkerställa en smidig och effektiv transport av maten från munhålan till magen. Problem med svalgningen kan orsaka besvär som difficulties swallowing (dysfagi) eller aspirationspårningar, där mat eller dryck når lungorna istället för magen.

'Tungben' (latin: Os hyoideum) är ett halvbensformat, U-formad ben i halsen hos däggdjur som har stor betydelse för sväljning och tal. Det ligger under struphuvudet (larynx) och ovanför sköldbräschen (sternum). Tungbenet stöds av flera muskler och består av två kroppar som är sammanlänkade med varandra via en smalare del, där även struphuvudets stödjande muskler fäster.

Den övre esofagussfinktern (upper esophageal sphincter, UES) är en muskulär ringformad struktur belägen mellan fossten och den övre delen av matstrupen (esofagus). Den utgör en viktig del i kontrollen av sväljningen och förhindrar att luft tränger ner i matstrupen under andning. När vi sväljer slappnar sphinktern av så att mat kan passera genom till magsäcken, för att sedan kontrahera igen och stängas efter sväljningen.

Orofarynx är, enligt medicinsk terminologi, den övre delen av faringe (svalg) som omfattar munhålan, hårda gommen och bakre tungan. Detta är en region där maten och luften passerar på vägen till mag- och lungorna. Orofarynx kan vara drabbad av olika slags sjukdomar, till exempel infektioner, cancer eller autoimmuna sjukdomar.

"Progressive bulbar palsy" är en medicinsk diagnos som hänvisar till en form av neuromuskulär degeneration som främst påverkar de muskler som kontrolleras av det bulbara nervsystemet, vilket styr bland annat andning, sväljning och tal. Detta tillstånd orsakas vanligtvis av en progressiv skada på de motorneuron i hjärnan och medulla oblongata som kontrollerar dessa muskler.

Symptomen inkluderar svårigheter med att svälja, tal och andas normalt, vilket kan leda till aspiration (inandning av mat eller vätska), kraftlös röst, och i allvarliga fall andningskomplikationer. Progressiv bulbar palsy är en del av den grupp sjukdomar som kallas motorneuronsjukdomar, där amyotrofisk lateralskleros (ALS) är den mest kända formen.

I den medicinska kontexten kan "tuggning" definieras som den process då tänder och käkar arbetar tillsammans för att krossa och skärva maten i små delar så att de enkelt kan sväljas och fördigestioneras. Tuggningen är en viktig del av näringsintaget och hjälper också till att stimulera spytproduktionen, underhålla tändernas hälsa och stödja det orala sammanhanget.

Hypofarynx är den del av struphuvudet (larynx) som ligger under stimmeleder (vocal cord) och ovanför sköldbruskens nedre kant. Det är en tunnelformad struktur genom vilken mat och dryck passerar på vägen ner i magsäcken. Hypofarynx innehåller även viktiga strukturer som glandyler och muskler som hjälper till att skydda luftvägarna under sväljning.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "stent lock," I'm afraid there is no widely recognized medical term with that exact name. However, if you meant to ask about a "stent occlusion" or "stent thrombosis," those are well-established medical terms that refer to the blockage or clotting of a stent, which is a small mesh tube that is often used to keep open narrowed or blocked blood vessels.

A stent occlusion can occur when blood clots form inside the stent and block the flow of blood through the vessel. This can lead to serious complications such as heart attack, stroke, or tissue damage. Stent thrombosis is a potentially life-threatening condition that requires prompt medical attention.

If you meant to ask about something else, please let me know and I will do my best to provide a helpful answer!

'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.

Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.

Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.

'Kilben' er en norsk medisinsk betegnelse for en fraktur (brudd) i beneet, oftest brukt om en lang benbrudd som går igjennom skjelet i underbenets lengre del. Kilben kan være komplett eller inkomplett og oppstå som følge av en traumatisk hændelse, slik som et fall eller en ulykke. Symptomer på kilben kan omfatte smerte, svelling, blåhet, deformitet og vanskeligheter med å bevege benet. Behandlingen av kilben kan innebære immobilisering av benet ved bruddstellen, oftest gjennom anvendelse av en gips- eller splintbehandling, samt eventuelt kirurgisk behandling hvis det er behov for å fastsette benstykker med skruer og plater.

'Tunga' er en medisinsk term som refererer til en parazitt som heter Tunga penetrans, også kjent som jyvoticka. Denne parasitten kan infisere huden, særlig på bare hud i føtter og hender, og forårsake et betennelsesreaksjon. Det er vanligere å finne denne art av parazitt i subsaharisk Afrika og Latin-Amerika. Symptomer inkluderer kløe, smerte, irriterende hudløsning og eventuelt infeksjon hvis ikke det behandles rettzeitlig.

'Tanduppsättning, blandad' refererar till en persons tandsituation där de har både naturliga tänder och konstgjorda tänder, som t.ex. proteser eller kronor, i sin mun. Det kan också inkludera situationer där en person har flera former av konstgjorda tänder, som både implantat och traditionella broar eller proteser. Termen 'blandad' används för att beskriva den blandade sammansättningen av naturliga och konstgjorda tänder i en persons mun.

'Svalgmuskler' (latin: Musculi swallowing) refererar till de muskler som kontrollerar sväljningen, det vill säga transporten av mat och dryck från munhålan till magen. Det finns tre par svalgmuskler:

1. Striktor svalgi (Musculus cricopharyngeus): Den övre delen av svalget kontrolleras av striktor svalgi, en cirkulär muskel som förhindrar att mat och dryck sväljs uppåt i luftstrupen.

2. Konstriktor faringos (Musculi constrictores pharyngis): Detta är tre par muskler som bildar en spiral runt svalget och komprimerar den under sväljningen för att föra maten och drycken neråt.

3. Palatofaryngeus, salpingopharyngeus, stylopharyngeus och musculus superior longitudinalis pharyngis: Dessa är de fyra musklerna som bildar den övre delen av svalget och hjälper till att lyfta maten och drycken uppåt så att den kan sväljas ner.

Sammanfattningsvis arbetar svalgmusklerna tillsammans för att koordinera sväljningen och föra mat och dryck från munhålan till magen på ett smidigt sätt.

Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.

Medicinskt kan man definiera matstrupsförträngning (med medical terminology) som en patologisk tillstånd där någon form av struktur eller funktionell störning orsakar en förträngning (narrowing) eller fullständig obstruktion (blockage) i matstrupen (esofagus). Detta kan leda till svårigheter med att svälja (dysfagi) och andra symtom som bröstsmärtor, kräkningar och viktminskning. Matstrupsförträngning kan ha många olika orsaker, inklusive anatomiska abnormaliteter, muskulära eller nervskador, infektioner, cancer och andra sjukdomar. Behandlingen beror på orsaken till förträngningen.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

'Näsben' (nasus, nasala benet) är en del av människans skelett i ansiktet. Det är ett pariga ben som bildar en del av näshålan och nosryggen. Näsbenet har också en viktig funktion vid doftsinnet, eftersom det innehåller de sensoriska cellerna för lukt.

I anatomiskt perspektiv är näsbenet ett kort, flätat ben som sitter i mitten av ansiktet ovanför överläppen och under ögonbrynen. Det består av två delar: en framsida (corpus nasale) och två sidor (alae nasales). Framsidan är den lodräta delen som bildar näshålans bakre vägg, medan de två sidorna utgör de yttre delarna av näsan.

Näsbenet hjälper också till att skydda hjärnan genom att skapa en barriär mellan det inre av huvudet och den yttre miljön. Det är ett av de 14 benen i ansiktsskelettet och är direkt kopplat till ögonhålans botten, tinningbenet och pannbenet.

'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.

Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).

Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.

"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.

En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).

Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.

'Mun' (oral cavity) refererar till det rummet i huvudet där tänderna, tungan och käken befinner sig. Det är den del av respirations- och alimentärsystemen som möts först när mat, dryck eller luft tas in i kroppen. Munnen är också en viktig del för kommunikation, eftersom den används för att forma ljud och ord under talet.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Posttraumatisk stresssyndrom (PTSS) är en mental ohälsa som kan utvecklas efter att en person har upplevt eller vittnat om ett livshotande trauma. Syndromet kännetecknas av intrusiva minnen av traumat, undvikande beteende, ändrade känslor och tankar samt förhöjd vaksamhet. Andra vanliga symptom är sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och irritabilitet. PTSS kan vara mycket belastande och påverka personens vardagliga liv negativt. För att ställa diagnosen krävs det att symptomen har varat i minst en månad och orsakar kliniskt signifikant nedsättning av sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Autism, also known as Autism Spectrum Disorder (ASD), is a complex neurodevelopmental disorder that affects communication, social interaction, and behavior. According to the World Health Organization (WHO), autism is characterized by:

1. Persistent deficits in social communication and social interaction across multiple contexts, including:
* Deficits in social-emotional reciprocity, such as abnormal social approach and failure of normal back-and-forth conversation.
* Deficits in nonverbal communicative behaviors used for social interaction, such as eye contact, facial expressions, and body language.
* Deficits in developing, maintaining, and understanding relationships, such as difficulties adjusting behavior to suit various social contexts or having trouble sharing imaginative play or interests with others.
2. Restricted, repetitive patterns of behavior, interests, or activities, as manifested by at least two of the following:
* Stereotyped or repetitive motor movements, use of objects, or speech.
* Insistence on sameness, inflexible adherence to routines, or ritualized patterns of verbal or nonverbal behavior.
* Highly restricted, fixated interests that are abnormal in intensity or focus.
* Hyper- or hyporeactivity to sensory input or unusual interest in sensory aspects of the environment.
3. Symptoms must be present in the early developmental period and cause clinically significant impairment in social, occupational, or other important areas of current functioning.
4. These disturbances are not better explained by intellectual disability (intellectual developmental disorder) or global developmental delay.

Autism is a spectrum disorder, meaning that it affects different individuals to varying degrees and with unique combinations of symptoms. Some people with autism may require significant support in their daily lives, while others may need less support and can lead relatively independent lives. Early intervention and appropriate support can significantly improve outcomes for individuals with autism.

'Fobier' er en type av angstanfall som oppstår i samband med bestemte aktiviteter, steder, eller situasjoner. Disse angstanfallene kan være så sterke at de forhindrer personen i å gjøre noe som fører til en fobi. Fobier deles vanligvis inn i to kategorier: enkeltstående fobier og komplekse fobier. Enkeltstående fobier er frykt for bestemte ting eller situasjoner, som dyr, høyde eller å flyte. Komplekse fobier inkluderer flere frykter og kan være mer komplisert å behandle. Fobier kan oppstå på grunn av en traumatisk erfaring, arvelige faktorer eller som et resultat av generelt økt sårbarhet for angstanfall. De kan også være relatert til andre psykiske lidelser, som depressjon og generell angst.

"Utvecklingsstörningar hos barn, genomgripande" är en medicinsk diagnos som används när ett barn har betydande problem med sin sociala, kognitiva och kommunikativa utveckling, jämfört med andra barn i samma åldersgrupp. Dessa problem påverkar flera aspekter av barnets funktionsnivå och kan ha en djupgående inverkan på deras vardagliga liv och potential att leva oberoende som vuxna.

Enligt Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM-5), publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen, inkluderar genomgripande utvecklingsstörningar följande diagnoser: autism spectrum disorder (ASD), intellectual disability (ID) och global developmental delay (GDD).

1. Autismspektrumstörning (ASD): ASD är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter med social interaktion, kommunikation och repetitiva beteenden eller intressen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, och individuella behov kan skilja sig mycket åt.
2. Intellektuell funktionsnedsättning (ID): ID är en kognitiv störning som påverkar en persons förmåga att lära sig, förstå information och hantera vardagliga livet. Det definieras av ett IQ under 70 tillsammans med begränsningar i två eller fler områden av funktionsnivån, såsom kommunikation, sociala interaktion, omsorg om sig själv och praktiska livsförmågor.
3. Global utvecklingsfördröjning (GDD): GDD är en diagnos som används när ett barn under tre års ålder har försenad utveckling i två eller flera områden, såsom motorik, språk och social interaktion. Detta kan vara förutsättningen för en senare ID-diagnos, men det är inte alltid fallet.

Global utvecklingsfördröjning kan också bero på andra orsaker än neuroutvecklingsstörningar, såsom sensoriska eller neurologiska skador, kromosomavvikelser eller andra medicinska tillstånd. I dessa fallen kan behandling och intervention variera beroende på underliggande orsak.

Psykotiska störningar är en grupp av allvarliga mentala sjukdomstillstånd som påverkar kognition, perception, emotioner och beteende. De kan orsaka psykos, som innebär upplevelser av avsaknad av kontakt med verkligheten och hallucinationer (se och höra saker som inte finns). Psykotiska störningar kan också leda till förändringar i tankarna, känslor och beteenden. Exempel på psykotiska störningar inkluderar schizofreni, bipolär sjukdom och sällsyntare typer av psykoser. Vissa personer med psykotiska störningar kan ha svårt att sköta sin vardagliga livsföring och behöver professionell hjälp för att hantera sin sjukdom.

'Missbruksrelaterade sjukdomar' (Substance Use Disorders, SUD) är en diagnos enligt den diagnostiska systemet DSM-5 och ICD-10. Det handlar om en patologisk bruk av psykoaktiva ämnen eller preparat som leder till kliniskt relevanta problem eller skada.

Kriterier för en SUD inkluderar:

1. Försök att minska användandet eller missbruket, men misslyckas.
2. Fortsatt användning trots personliga problem orsakade av drogen.
3. Större mängd än planerat används.
4. Långvarigare användning än planerat.
5. Betydande tid tillbringas för att få tag på, använda eller återhämta sig efter användandet av drogen.
6. Viktiga aktiviteter överges eller minskar på grund av användandet.
7. Användandet fortsätter trots kännedom om fysiska eller psykiska risker.
8. Toleransutveckling - större mängd behövs för att uppnå samma effekt.
9. Uttagningseffekter (abstinens) uppstår när användandet av drogen minskar eller upphör.

En SUD kan vara mild, moderat eller allvarlig beroende på antalet uppfyllda kriterier. I vissa fall kan en SUD leda till beroendesjukdom (Dependence).

'Avvikande beteende' kan definieras som ett beteende som avviker från det som vanligtvis anses vara normalt eller acceptabelt inom en given social, kulturell eller kontextuell ram. Detta innebär att det kan variera mycket beroende på sammanhang och att vad som betraktas som avvikande i en situation kan vara fullständigt normalt i en annan.

I en medicinsk kontext kan avvikande beteende vara ett tecken på olika former av psykiatriska eller neurologiska störningar, men det kan också bero på faktorer som läkemedelsbiverkningar, droger, alkoholmissbruk eller andra substansrelaterade problem.

Det är viktigt att notera att ett avvikande beteende inte alltid innebär en medicinsk störning och att en fullständig bedömning bör göras av en kvalificerad hälsovårdspersonell för att fastställa orsaken till det avvikande beteendet.

"Tickling" definieras inom medicinen som en lätt, kortvarig stympning eller irritation av huden som orsakas av ett lektolkande beröringssinne. Det kan upplevas som ett plötsligt, ofta oväntat, småskratt eller en känsla av otidighet.

Tickrubbningar kan uppstå på olika delar av kroppen, inklusive huden och slemhinnor som i munnen och strupen. De kan orsakas av olika faktorer, till exempel beröring, luftdrag eller små föremål som kommer i kontakt med huden.

I vissa fall kan tickrubbningar vara ett tecken på neurologiska sjukdomar eller skador, såsom multiple skleros eller en stroke. Om någon upplever onormalt starka eller oförklarliga tickrubbningar bör de söka medicinsk expertis för att utreda orsaken och få rätt behandling.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

"Gränspsykos" (eller "gränsbetingat psykotiskt beteende") är ett begrepp inom psykiatrin som används för att beskriva en individ som visar tecken på vissa psykotiska symtom, men inte till den grad som uppfyller kriterierna för en fullt utvecklad psykos.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerat av American Psychiatric Association, definieras gränspsykos som:

"Att mötas kriterierna för ett eller flera psykotiska symtom, men inte uppfyller kriterierna för någon annan specifik psykiatrisk störning och inte är tillräckligt allvarliga för att påverka individens funktionsnivå i hög grad."

Exempel på psykotiska symtom som kan förekomma inkluderar: hallucinationer (att uppleva saker som inte finns), paranoia (orimlig misstänksamhet eller förföljelsemani) och andra kognitiva störningar.

Det är värt att notera att gränspsykos kan vara ett tidigt tecken på en fullt utvecklad psykos, så det är viktigt att individen får professionell hjälp och övervakning för att avgöra om symtomen förvärras eller förbättras över tiden.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

En inlärningsstörning (ILS) är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter att lära sig och behålla nya kunskaper och färdigheter, till exempel i anledning av att informationsprocesseringen i hjärnan inte fungerar optimalt. Det kan handla om svårigheter med att läsa, räkna, skriva eller förstå abstrakta begrepp, och det kan vara svårt att generalisera vad man lärt sig till nya situationer. I allmänhet har personer med ILS en normal till hög intelligens, men de har ofta också andra symtom som exempelvis kort Minne, uppmärksamhetsproblem och motoriska svårigheter. För att ställa diagnosen använder man sig av olika tester och observationer, och det är viktigt att utreda om det finns några underliggande orsaker till de symtom som visar sig, som exempelvis hörsel- eller synproblem. Behandlingen består ofta av specialpedagogiska insatser, sociala stödjande insatser och i vissa fall medicinska behandlingar.

Enzyme therapy is a type of treatment that involves the use of enzymes to help support and optimize various biological processes in the body. Enzymes are complex proteins that act as catalysts to speed up chemical reactions in the body, and they play a critical role in many bodily functions, including digestion, metabolism, and immune function.

In enzyme therapy, specific enzymes are administered orally or intravenously to help support these processes and promote overall health and well-being. For example, enzymes may be used to aid digestion, reduce inflammation, boost the immune system, or break down harmful substances in the body.

Enzyme therapy is often used as a complementary or alternative treatment for a variety of health conditions, including chronic pain, digestive disorders, autoimmune diseases, and cancer. However, it's important to note that while some studies suggest that enzyme therapy may be beneficial for certain conditions, more research is needed to fully understand its potential benefits and risks.

As with any medical treatment, it's important to consult with a healthcare provider before starting enzyme therapy to ensure that it's safe and appropriate for your individual health needs.

Struma är en benämning på en förgrömd sköldkörtel, som kan vara orsakad av olika medicinska tillstånd. Den vanligaste orsaken är näringsbrist av jod, ett spurningselement som behövs för att sköldkörteln skall kunna producera de hormoner som reglerar vår ämnesomsättning och vätskebalans.

Struma kan också orsakas av andra sjukdomar, till exempel autoimmuna tillstånd där kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln, eller som en följd av vissa läkemedelsbehandlingar. I vissa fall kan struma också vara en del av en multipel endokrin neoplasi (MEN) syndrom.

Symptomen på struma kan variera mycket, från inga symptom alls till ett kraftigt ökat sköldkörtelvolym som kan leda till andnöd, hosta och sväljningsbesvär. Behandlingen avhänger orsaken till struma och kan bestå av behandling med jodpreparat, mediciner som reglerar sköldkörtelhormonerna eller kirurgisk bortoperation av sköldkörteln.