Enterovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och innehåller ett ensträngat RNA-genom. Det finns över 100 olika enterovirusserotyper, varav de flesta orsakar milda sjukdomar hos människor. Några exempel på enterovirusserotyper är coxsackievirus A och B, echovirus och poliovirus.

Enterovirus kan sprida sig via direkt kontakt med infekterade individer eller via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser. Det kan också spridas via kontaminierade födoämnen och vattenkällor.

Många människor som blir infekterade av enterovirus visar inga symtom alls, medan andra kan utveckla en varierande grad av sjukdom. Symptomen på en enterovirusinfektion kan inkludera feber, hosta, ont i halsen, trötthet, muskelvärk, halsont och mag-tarmproblem som diarré och buksmärtor. I vissa fall kan enterovirus orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtmuskelinflammation (myokardit) och lunginflammation (pneumonit).

Det är värt att notera att poliovirus, en speciell typ av enterovirus, har nästan utrotats globalt tack vare vaccinationsprogram.

Enterovirusinfektioner är en typ av virala infektioner orsakade av enterovirus, som tillhör picornaviridae familjen. Det finns över 100 olika sorter av enterovirus, inklusive poliovirus, coxsackievirus, echovirus och enterovirus D-slakten. De flesta enterovirusinfektioner orsakar milda symptom eller är asymptomatiska, men vissa sorter kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtsjukdomar och lunginflammation (pneumoni).

Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med infektiösa sekretioner från näsa, mun eller avföring, men kan också spridas via kontaminerat vatten eller föda. De flesta enterovirusinfektioner är som mildast och smittar inte lätt till andra individer.

Symptomen på en enterovirusinfektion varierar beroende på vilken typ av virus det rör sig om, men kan inkludera feber, hosta, irritabilitet, sömnighet, ont i halsen, ont i magen, diarré, illamående och kräkningar. Vissa typer av enterovirus kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation, meningit (inflammation i hårda hornen), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) och perikardit (inflammation i hjärtats yttre hinna).

Behandlingen av enterovirusinfektioner består vanligtvis av symtomlindring, men vissa typer av infektioner kan behandlas med antivirala läkemedel. För att förebygga spridning av enterovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, inklusive regelbunden handtvätt och undvikande av nära kontakt med sjuka personer.

Enterovirus A, human is a type of enterovirus that commonly infects humans. Enteroviruses are small viruses that belong to the Picornaviridae family and include several species such as polioviruses, coxsackieviruses, echoviruses, and other non-polio enteroviruses.

Enterovirus A is composed of several serotypes, including coxsackievirus A2-A8, A10, A12, A14, A16, and enterovirus A71. These viruses are typically transmitted through the fecal-oral route or respiratory droplets and can cause a range of illnesses such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, conjunctivitis, meningitis, encephalitis, and myocarditis.

The symptoms of enterovirus A infection may vary depending on the serotype and the age and overall health of the infected person. In many cases, the infection may be asymptomatic or cause only mild illness. However, in some cases, especially in young children, immunocompromised individuals, and older adults, the infection can lead to severe and potentially life-threatening complications.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently with soap and water, avoiding close contact with sick individuals, and cleaning and disinfecting contaminated surfaces. There are currently no specific antiviral treatments available for enterovirus A infections, and treatment is generally supportive, focusing on relieving symptoms and managing complications.

Enterovirus B, human is a type of virus that belongs to the family Picornaviridae and genus Enterovirus. This virus is known to infect humans and can cause a variety of illnesses, such as hand, foot, and mouth disease, herpangina, pleurodynia, and acute hemorrhagic conjunctivitis. In rare cases, it can also lead to more serious conditions like meningitis or encephalitis.

Enterovirus B is typically transmitted through direct contact with infected individuals or contaminated objects. The virus can survive for extended periods on surfaces and in water, making it highly contagious. Once inside the body, the virus replicates in the cells that line the gastrointestinal tract and then spreads to other organs via the bloodstream.

Symptoms of an Enterovirus B infection can vary widely depending on the specific type of virus and the individual's age and overall health. In many cases, the infection is mild and may go unnoticed or cause only minor symptoms like fever, sore throat, or rash. However, in some cases, the infection can be more severe and lead to complications such as dehydration, myocarditis (inflammation of the heart muscle), or neurological damage.

Prevention measures include practicing good hygiene, such as washing hands frequently, avoiding close contact with sick individuals, and disinfecting surfaces that may be contaminated with the virus. There is no specific treatment for Enterovirus B infections, but supportive care can help manage symptoms and prevent complications.

Svinenterovirus är ett samlingsnamn för en grupp små, enkelsträngade RNA-virus som tillhör familjen Picornaviridae och orsakar sjukdomar hos grisar. De två huvudsakliga arterna av svinenterovirus är Svinenterovirus A (SVA) och Svinenterovirus B (SEBOV).

Svinenterovirus A, som även kallas svinfeberliknande virus eller SVA, är ett relativt nyupptäckt virus som orsakar en influensaliknande sjukdom hos grisar. Symptomen inkluderar feber, viktminskning, diarré och andningssvårigheter. Svinenterovirus A kan också infektera människor som har kontakt med infekterade grisar eller deras avfall, men sjukdomen hos människor tenderar att vara mildare än hos grisar.

Svinenterovirus B, även känt som Theilovirus eller SEBOV, orsakar en sjukdom hos grisar som kallas theilosjukan eller svinfebertyp 5. Symptomen inkluderar feber, viktminskning, diarré och andningssvårigheter. Svinenterovirus B kan också orsaka en mildare form av sjukdom hos människor som har kontakt med infekterade grisar eller deras avfall.

Svinenterovirus överförs vanligtvis via direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt genom kontaminerad mat, vatten eller föremål. Det finns inget behandlingsalternativ för svinenterovirusinfektion och behandlingen fokuserar på att lindra symptomen. För att förebygga infektionen rekommenderas god hygien och biosecurity, såsom handtvätt och desinfektion av utrustning och ytor som kan ha kommit i kontakt med infekterade djur eller deras avfall.

'Höstblåsor' (eller 'herbst korsoakrobatisk neuropsykiatrisk fenomen', HKNP) är ett sällsynt tillstånd som drabbar barn under två års ålder. Det kännetecknas av upprepade, ofrivilliga rörelser och stelhet i ansiktet, halsen, armar och ben. Symptomen förvärras vanligtvis under perioder och lindras under andra. Tillståndet är vanligast hos barn med epilepsi eller utvecklingsstörning.

Det medicinska namnet 'herbst korsoakrobatisk neuropsykiatrisk fenomen' kommer ifrån de två läkare som beskrev tillståndet första gången, Dr. Dieter Lyon och Dr. Uwe Herbst, samt det faktum att tillståndet ofta är kopplat till neuropsykiatrisk symptomatologi.

Enterovirus D, human (HEV-D) är en typ av enterovirus som infekterar människor. Det finns flera olika serotyper inom HEV-D, bland annat EV-D68 och EV-D70. De flesta enterovirusinfektionerna orsakas av Coxsackievirus A och B samt Echovirus och tenderar att ge milda symptom som feber, hosta och diarré. HEV-D-infektioner kan dock i vissa fall orsaka allvarligare sjukdomar, till exempel andningssvårigheter eller hjärninflammation (encefalit). EV-D68 har i synnerhet fått uppmärksamhet under senare år på grund av att det orsakat utbrott av allvarliga respiratoriska sjukdomar, särskilt hos barn.

'Bovine Enterovirus' är en typ av enterovirus som primärt infekterar nötkreatur. Det tillhör gruppen Picornaviridae och finns i två serotyper, BEV1 och BEV2. Viruset kan orsaka respiratoriska symptom och diarré hos unga kalvar, men det är också associerat med asymptomatisk infektion hos äldre djur. Det finns inga belägg för att bovint enterovirus kan smitta människor eller orsaka sjukdom hos dem.

Echo-virusinfektioner är en typ av virala infektioner orsakade av coxsackie A- och B-virusser, som tillhör familjen Picornaviridae. Virusen sprids vanligtvis via kontakt med infektiös fekalvätska eller respiratorisk sekret och kan orsaka en rad olika symptom beroende på vilket organsystem de angriper.

De vanligaste manifestationerna av echo-virusinfektioner är feber, hosta, irritabilitet, halsont, vattkoppor, mun ulcus och diarré. I sällsynta fall kan virusen orsaka allvarliga komplikationer som hjärtsjukdomar (myokardit, perikardit), hjärninflammation (encefalit) eller meningit.

Diagnosen ställs vanligtvis genom serologiska tester eller virusgenomstudier av kroppsvätskor som blod, saliva eller fekalvätska. Behandlingen är oftast stödjande och inriktad på att lindra symptomen, eftersom det inte finns någon specifik behandling för echo-virusinfektioner. Prevention är viktig genom god handhygien och undvikande av nära kontakt med sjuka personer.

Aseptisk hjärnhinneinflammation, även känd som meningit, är en inflammation av de membran (hjärnhinnor) som omger och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Orsaken till den aseptiska hjärnhinneinflammationen är inte infektion, till skillnad från den bakteriella eller virala hjärnhinneinflammationen.

I stället kan den aseptiska hjärnhinneinflammationen orsakas av andra faktorer som trauma, cancer, autoimmuna sjukdomar, reaktion på läkemedel eller kirurgiska ingrepp i närheten av hjärnhinnorna. Symptomen på aseptisk hjärnhinneinflammation kan inkludera huvudvärk, feber, kräkningar, muskelvärk, ljuskänslighet, stelhet i halsen och förändringar i medvetandegraden. Behandlingen av aseptisk hjärnhinneinflammation kan innebära att behandla underliggande orsaken samt symptomlindring med smärtstillande, antipyretika och antiinflammatoriska läkemedel.

Poliovirus är ett enterovirus som orsakar polio, en smittsam sjukdom som kan leda till muskelsvaghet och lamsning. Det finns tre olika stammar av poliovirus: Typ 1, typ 2 och typ 3. Typ 2 och typ 3 har utrotats globalt tack vare vaccinationsprogrammen. Polioviruset sprids främst genom kontakt med infekterad fekalvätska eller via droppsmitta när en smittad person hostar eller nyser.

Poliovirus kan orsaka asymptomatisk infektion, men i vissa fall kan det leda till milda symptom som feber, trötthet och muskelvärk. I allvarliga fall kan viruset invaderar nervsystemet och orsaka irreversibel skada på de nerver som styr musklerna, vilket kan leda till lamsning eller livslång funktionsnedsättning.

Det finns två typer av poliovaccin: den inaktiverade vaccinet (IPV) och det levande oral vaccinet (OPV). Båda ger effektiv immunitet mot polio, men OPV kan i mycket sällsynta fall orsaka en livshotande form av polio som kallas vaccine-associated paralytic poliomyelitis (VAPP). IPV anses vara säkrare och är den typ av vaccin som används i de flesta länder idag.

Herpangina är en infektionssjukdom orsakad av Coxsackie A-virus eller enterovirus. Den karaktäriseras av små, smärtsamma blåsor (vesiklar) i munhocke och svalg. Symptomen inkluderar plötslig feber, irritabilitet, illamående, ont i halsen, svårigheter att svälja och små, smärtsamma blåsor i munhocke och svalg. Sjukdomen är vanligare hos barn än vuxna och tenderar att vara som mildast under sommaren och tidiga hösten. Herpangina är vanligtvis självläkande och behandlingen fokuserar på lindring av symptomen.

En hjärnhinneinflammation, även känd som meningit, är en inflammation av det membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen. När orsaken till denna inflammation är viral, kallas det viral meningit. Detta skiljer sig från bakteriell meningit, som orsakas av en bakterieinfektion.

Viral meningit orsakas vanligtvis av enterovirus, herpes simplex-virus, HIV, mässling eller vaccinia-virus. Andra virus kan också vara orsaken i vissa fall. Symptomen på viral meningit inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet, illamående och kräkningar, ljuskänslighet och en förändrad medvetandenivå. I allvarliga fall kan patienten också uppleva stel nacke, yrsel eller desorientering, svårigheter att tala eller svälja, och i vissa fall kan det leda till hörselskada eller andra komplikationer.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysisk undersökning, medicinsk historia och laboratorieprov, inklusive blod- och ryggmärgsvätskeprover. Behandlingen för viral meningit består ofta av vila, hydrering och smärtstillande medel, eftersom det inte finns någon specifik behandling för de flesta virus som orsakar denna sjukdom. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelning.

Det är värt att notera att viral meningit tenderar att vara mindre allvarlig än bakteriell meningit och har en lägre dödlighet. Vaccinering kan hjälpa förhindra vissa typer av viral meningit, så det är viktigt att uppdatera sina vaccinationer regelbundet.

Coxsackievirusinfektioner är en typ av enterovirusinfektion som orsakas av Coxsackie A- och B-virus. Infektionen kan vara asymptomatisk eller leda till en rad olika symptom beroende på vilken typ av Coxsackievirus det är fråga om och persons ålder, allmänt hälsotillstånd och immunförsvar.

Coxsackie A-virus kan orsaka milda till moderata symptom som feber, hosta, halsont, trötthet, muskelvärk, ont i magen och diarré. I vissa fall kan virusinfektionen leda till herpangina, en sjukdom som kännetecknas av små, smärtsamma sår (vesiklar) på svalget och tungan.

Coxsackie B-virus kan orsaka allvarligare symptom som hjärtmuskelinflammation (myocardit), lunginflammation (pneumonit), leverinflammation (hepatit) och meningit (hjärnhinneinflammation). I sällsynta fall kan Coxsackie B-virus orsaka en neurologisk sjukdom som kallas aseptisk meningit, vilket innebär att det inte finns några bakterier i ryggmärgsvätskan.

Coxsackievirusinfektioner sprids vanligtvis via direkt personlig kontakt med en infekterad persons kroppsvätskor, såsom slemhinnor, saliv, avföring och andedräkt. Viruset kan också spridas via kontaminerade födoämnen och vattenkällor.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för Coxsackievirusinfektioner, men symptomen kan behandlas med vanliga smärtstillande medel, sömnmedel och vätskeersättning. I allvarliga fall kan patienten behöva vårdas på sjukhus.

Avloppsvatten är enligt medicinsk terminologi en benämning på vatten som innehåller föroreningar från mänsklig aktivitet, exempelvis från toaletter, kök och industri. Avloppsvattnet kan vara orena med bakterier, virus, parasiter, kemikalier och andra föroreningar som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

Ordet 'Avloppsvatten' används ofta i medicinska sammanhang när man diskuterar smittspridning och förebyggande hälsomått, särskilt i samband med vattenborne sjukdomar som drabbar människor via kontaminert vatten.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

ECHO virus, eller Enteric Cytopathic Human Orphan virus, är en typ av enterovirus som kan orsaka diverse symptom som feber, hosta, halsont, muskelvärk och diarré. ECHO-virus 9 är ett specifikt serotyp av ECHO-virus, men det är inte lika vanligt förekommande som andra serotyper såsom ECHO-4 och ECHO-6.

ECHO-viruset sprids främst via direkt personlig kontakt med en infekterad person eller via fekal-orala vägar, till exempel genom att inte tvätta händer efter toalettbesök eller att dela mat och dryck med en infekterad person.

Det är värt att notera att ECHO-virus 9 orsakar ofta mildare symptom jämfört med andra serotyper av ECHO-virus, och många infektioner kan vara asymptomatiska. I allmänhet behövs inget specifikt medicinskt ingripande för att behandla en ECHO-virusinfektion, utan symptomen behandlas istället supportivt med lugnande läkemedel, smärtlindring och vätskeersättning.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

Kapsidproteiner är de proteiner som bildar kapsiden, den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos virus. Kapsidproteinerna sammanfogas ofta till polymära strukturer som kan ha en icke-regelbunden (icosaedrisk) eller regelbunden form, beroende på virusets typ. De har en viktig roll i virusreplikationen eftersom de bidrar till infektionen av värdcellen genom att skydda viruset under transporten mellan värdar och under dess inkapsling i den nya värden.

Rhinovirus är ett samlingsnamn för ett stort antal virusar som orsakar säsongsbundna övre luftvägsinfektioner, vanligtvis kända som förkylningar. Det finns över 100 olika typer av rhinovirus, och de är en av de vanligaste orsakerna till akuta respiratoriska infektioner hos människor världen över. Rhinovirus smittar ofta via droppar som sprids i luften när en smittad person hostar eller nysar, eller genom direkt kontakt med infekterade ytor och sedan till mun, näsa eller ögon. Symptomen på en rhinovirusinfektion kan inkludera snuva, brynkig näsa, halsont, hosta och ibland feber. De flesta rhinovirusinfektioner är milda och lindrar sig självläkande inom en vecka till tio dagar.

Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. Familjen innehåller flera välkända sjukdomsalstrare, till exempel rhinovirus (som orsakar förkylning), enterovirus (som kan orsaka allt från milda mag-tarmsjukdomar till allvarliga neurologiska komplikationer) och hepatitis A-virus. Virusen i denna familj har en non-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för en polyprotein som sedan klipps upp av proteas till de funktionella proteinkedjorna. Picornaviruspartiklarna är icosaedriska och saknar lipidhölje.

Picornaviridae är en familj av positiva, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar många välkända sjukdomsalstrare hos människor och djur. Picornavirusinfektioner är infektioner orsakade av virus inom denna familj.

De flesta picornavirusinfektionerna ger upphov till milda, självläkande symptom som feber, hosta, snuva, torrhosta och muskelvärk. Exempel på vanliga picornavirusinfektioner är rhinovirusinfektioner (vanligen orsakar förkylning), enterovirusinfektioner (som kan ge upphov till halsont, feber, diarré och neurologiska symtom) och hepatit A-virusinfektion.

I allvarliga fall kan picornavirusinfektioner leda till allvarligare komplikationer som exempelvis hjärninflammation (encefalit), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) eller respiratorisk insufficiens.

Vissa grupper, särskilt barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar, kan vara mer känsliga för allvarliga komplikationer av picornavirusinfektioner.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

'Vattenmikrobiologi' är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta kan innefatta studier av deras utbredning, aktivitet, interaktion med varandra och sin omgivning, samt hur de påverkar och influeras av fysiska, kemiska och ekologiska faktorer i vattnet. Vattenmikrobiologi har betydelse inom flera olika områden, till exempel vattenförsörjning, avloppsbehandling, miljöskydd, sjukvård och forskning.

ECHO virus 6 (Enteric Cytopathic Human Orphan virus) är ett enterovirus som kan infektera människor och orsaka en varierad symptombild. Viruset sprids vanligtvis via fekal-oral route, det vill säga via smutsiga händers kontakt med munnen.

För de flesta människor som blir infekterade av ECHO virus 6 är sjukdomen mild eller asymptomatisk. Symptomen kan dock variera från milda feber, hosta och svalgont till allvarligare symptom som meningit, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar. Barn är ofta mer susceptibla än vuxna att drabbas av allvarliga komplikationer.

Det finns inget specifikt behandlingssätt för ECHO virus 6-infektion, men symtomatisk behandling kan ges för att lindra feber och smärtor. För de flesta människor som drabbas av viruset kommer symptomen att försvinna spontant inom en vecka eller två.

Virologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på studiet av virus, deras struktur, klassificering, replikationsmekanismer, evolution, patogenes och värdinteraktioner. Virologer undersöker hur virus orsakar sjukdomar hos människor, djur, växter och andra levande organismer, samt utvecklar strategier för att förebygga och behandla virusinfektioner. Disciplinen innefattar också studiet av virus som används i forskning och medicinska tillämpningar, såsom vacciner och gene therapy.

En hjärninflammation orsakad av ett virus (virala hjärninflammation) är en process där det inträffar en inflammatorisk respons i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som orsakas av en infektion med ett virus. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förändringar i medvetandegraden och andra neurologiska symptom beroende på vilket område av hjärnan som är inflammerat. Exempel på virus som kan orsaka hjärninflammation inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och flavivirus (som kan orsaka till exempel West Nile fever). Behandlingen av viral hjärninflammation kan vara symtomatisk och stödjande, men i vissa fall kan antivirala läkemedel ges för att bekämpa själva virusinfektionen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Förlamning (paralys) är ett medicinskt tillstånd där muskelaktiviteten eller rörelseförmågan i en kroppsdel eller kroppsdelar är påverkad eller saknas, ofta orsakat av skada på nervsystemet. Det kan bero på en skada på hjärnan, ryggmärgen eller nerverna som förhindrar kommunikationen mellan hjärnan och musklerna. Förlamningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från lindrig svaghet till total oförmåga att röra en kroppsdel.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

En vattenförorening kan definieras som förekomsten av någon form av kontaminant eller patogen i vattnet som kan vara skadligt för människors hälsa, naturen och ekosystem. Detta kan bero på en rad olika orsaker, till exempel industriella avlopp, jordbruk, olaglig dumpning eller naturliga händelser som översvämningar. Vattenföroreningar kan leda till allvarliga hälsoproblem som diarré, mag-tarmloppor och andra infektionssjukdomar.

En medicinsk definision av ein 'virus' er dette: Et virus er ein liten, infektiøs partikkel som består av genetisk materiale (DNA eller RNA) omgitt av ein proteinhylle. Virusen kan ikke leve eller reproduere seg selv. De må invadere eit levande celler i en organisme for å kunne formere seg og produisere nye virusepartikler. Dette gjør at virus er avhengige av ei værtcell for å formere seg, og kan orsa innfermedser som følge av den skadelige påvirkningen de har på cellene de invaserer.

'Polio' eller poliomyelitis er en infektionssygdom forårsaget af polioviruset, som primært angriber nervesystemet. Symptomerne på polio kan variere fra mildt til alvorligt, og de mest alvorlige komplikationer inkluderer lammelser eller permanent invaliditet, især når virusset angriber de motoriske nerveceller i hjernenstammen. Polio er en fuldstændig forbydelig sygdom i mange lande, herunder Danmark, takket være effektive vaccinationsprogrammer.

Parechovirus är ett släkte i familjen Picornaviridae och innehåller små, enkelsträngade RNA-virus som kan infektera människor. Det finns tolv olika typer av parechovirus, men de två vanligaste som orsakar sjukdom hos människor är parechovirus A (PeV-A) och parechovirus B (PeV-B).

Parechovirus kan orsaka en rad olika symtom, beroende på vilken typ det är och åldern på den infekterade individen. Hos spädbarn kan parechovirus leda till allvarliga sjukdomar som meningit, sepsis, hjärninflammation (encefalit) och neurologiska skador. Andra symtom som kan uppstå hos barn och vuxna inkluderar feber, diarré, illamående, magont, hosta, halsont, öronvärk, muskelvärk och röda hudutslag.

I allmänhet är parechovirus inte en allvarlig sjukdom hos vuxna, men de kan vara bärare av viruset utan att uppleva några symtom. Däremot kan de smitta andras barn genom nära kontakt. Det finns inget vaccin eller specifika behandlingsmetoder för parechovirus-infektioner, men symptomen behandlas vanligen med understödjande vård, såsom vätskeersättning och smärtstillande medel.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

"Akut hemorragisk bindhinneinflammation" er en medisinsk diagnose som betyr en pludselig og blødende inflammation i bindhinnen, det membran som skiller øjet fra øjenlommen. Den akutte hemorragiske bindhinneinflammation kan skyves på forskjellige ting, men ofte skyldes den en traume eller høyt blodtrykk. Symptomene inkluder plutselig synsforstyrrelser, smerter i øyet og synlig blødning i øyet. Behandlingen avhænger av årsaken til inflammasjonen og kan omfatte behandling for høyt blodtrykk, antibiotisk behandling eller kirurgi for å stoppe blødningen.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

"Bindhinnesinflammation" er en direkte oversatt betegnelse for "middle ear inflammation", som igen er den medicinske betegnelse for inflammation i mellemøret. Denne type inflammation kan være forårsaket af infektioner, allergi eller andre faktorer og kan medføre symptomer som smerte, høreløshed og opkast. Hvis inflammationen ikke behandles, kan den i sjeldne tilfeller føre til permanente skader på hørelæssystemet.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

Medicinskt sett definieras skaldjur som djur som tillhör gruppen ryggradslösa djur och som normalt lever i vattenmiljöer. De flesta skaldjuren har ett yttre skelett av kalk, exoskelett, som ger skydd och form åt deras kroppar. Skaldjur inkluderar bland annat musslor, snäckor, krabbor, humrar och sjöborrar. Många skaldjur är en viktig källa till protein, mineraler och vitaminer i människors diet, men det finns också vissa skaldjursarter som kan innehålla toxiner eller vara allergiframkallande.

Cytopatisk effekt (CPE) är en patologisk förändring av celler som orsakas av ett infekterande virus. CPE kan vara sådant som cellklyvning, cellstorleksförändringar, kärnförändringar och celldöd. Den cytopatiska effekten kan ses under mikroskopi och används ofta för att diagnostisera virusinfektioner i laboratoriemiljö. Vid virala infektioner kan CPE variera beroende på vilket virus som orsakar infektionen, celltyp som är värd för viruset och vilken del av livscykeln viruset befinner sig i.

En hjärtmuskelinflammation, även kallad myokardit, är en inflammatorisk sjukdom som drabbar hjärtmuskulaturen (myokardiet). Den kan orsakas av infektioner, autoimmuna reaktioner eller toxiska ämnen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera bröstsmärta, andfåddhet, trötthet och hjärt rytmstörningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, blodprover, elektrokardiogram (ECG) och ibland med hjälp av en biopsi av hjärtmuskeln. Behandlingen beror på orsaken till myokardit och kan innebära mediciner, hälsolivsändringar eller i vissa fall operationellt ingrepp.

'Virussjukdomar i centrala nervsystemet' (CNS) är en övergripande term för sjukdomar som orsakas av att ett virus invaderar och infekterar hjärnan eller ryggmärgen. Virus kan nå CNS genom blodomloppet, direkt via nervändar eller genom att sprida sig från närliggande vävnader.

Exempel på virussjukdomar i centrala nervsystemet inkluderar:

1. HIV-associated neurologic disorder (HAND): Orsakas av human immunodeficiency virus (HIV) och kan leda till en rad olika neurologiska symtom, beroende på vilken del av CNS som är infekterad.
2. Viral meningitis: Inflammation av hjärnhinnorna (meninges) orsakad av ett virus. De vanligaste orsakerna är enterovirus och herpes simplex-virus 2.
3. Viral encephalitis: Inflammation av hjärnan orsakad av ett virus. Det kan vara mycket allvarligt och orsaka skada på nervceller, med symtom som feber, huvudvärk, förvirring, rörelse- eller sinnesstörningar.
4. Progressive multifocal leukoencephalopathy (PML): En dödlig infektion av centrala nervsystemet orsakad av JC-virus, som vanligtvis drabbar personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta.
5. Rabies: En fatal zoonotisk virussjukdom som orsakas av rabiesvirus och överförs via djursbett eller -kontakt. Den infekterar CNS och kan leda till symtom som feber, muskelkramper, aggressivitet och slutligen koma och död.
6. Subacuta sclerosising panencephalitis (SSPE): En fatal progressiv neurologisk sjukdom orsakad av ett muterat measles-virus som infekterar CNS, vanligtvis upp till 10 år efter en första measlesinfektion.
7. Poliovirus: En enterovirus som kan leda till polio, en infektionssjukdom som orsakas av poliovirus och drabbar nervsystemet, vilket kan resultera i muskelsvaghet eller förlamning.

'Filtrering' er en proces hvor små partikler, væske eller gaser separeres fra hverandre ved at lade dem passere gennem et filter, der fjerner de uønskede stoffer. I medicinsk sammenhæng kan filtrering eksempelvis forekomme under behandling med dialyse, hvor blodet filtreres gennem en membran for at fjerne affaldsstoffer og overflødig væske fra kroppen. Andre medicinske anvendelser af filtrering kan eksempelvis være under behandling med blodtransfusioner, hvor blodet filtreres for at fjerne eventuelle bakterier eller andre små partikler, før det gives til patienten.

CD55, også kjent som decay-accelerating factor (DAF), er ein membranbound protein som forekommer på mange slags celler i kroppen, inkludert røde blodceller og endotelceller. Det har en viktig rolle i reguleringen av komplementsystemet, som er ein del av immunforsvaret. CD55 virker ved å forhindre dannelse av C3-konvertoasen, som er en nøkkelkomponent i aktivering av komplementsystemet. Dette hjelper til å forebygge overaktivitet og skade på kroppens egne celler. CD55-antigen definisjonsvis er det membranbounde proteinet CD55 som fungerer som et antigen, dvs. ein molekyl som kan binde til en antistoff (antikropp) og aktivere immunsystemet.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

Hepatit A-virus (HAV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör picornavirusfamiljen och är orsaken till hepatit A, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Viruset sprids vanligtvis via förorenad mat eller dryck, eller genom direkt kontakt med en smittad persons avföring. Efter en inkubationstid på ungefär 2-6 veckor kan infektionen leda till symtom som trötthet, magsmärtor, diarré, gulsot och mörk urin. Många personer som smittas av HAV utvecklar inga eller endast milda symtom, men i vissa fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer såsom leverinflammation och leverskada.

Det finns effektiva vacciner mot hepatit A-virus som ger livslång immunitet och rekommenderas för personer i riskgrupper eller för alla barn i vissa länder. God hygien och tillräcklig kokning av matvaror är också viktiga åtgärder för att förebygga smittspridningen av HAV.

I en medicinsk kontext är en kapsid den proteinhölje som omger och skyddar genomet hos ett virus. Kapsiden är ofta skapad av flera kopior av samma proteiner, som arrangerar sig i en specifik form som kan liknas vid en symmetrisk skal eller yta. Denna struktur hjälper till att stabilisera viruset och underlättar dess infektion av värdceller genom att binda till specifika receptorer på cellens yta. Kapsiden är en viktig del av virusets struktur och spelar en central roll i dess livscykel och patogenesis.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Molecular epidemiology är ett forskningsområde som kombinerar metoder inom molekylärbiologi och epidemiologi för att undersöka sambandet mellan biologiska faktorer, exempelvis genetiska variationer eller infektionsagenters egenskaper, och sjukdomar eller hälsa i populationer.

Den molekylära epidemiologin använder sig av tekniker som DNA-sekvensering, PCR (polymeraskedjereaktion) och andra molekylärbiologiska metoder för att identifiera och karaktärisera biomarkörer relaterade till sjukdomar eller exponeringar. Dessa data används sedan i kombination med epidemiologiska metoder, såsom observationella studier och randomiserade kontrollerade prövningar, för att undersöka samband mellan dessa biomarkörer och sjukdomar eller hälsa.

Exempel på tillämpningar av den molekylära epidemiologin inkluderar studier av genetiska faktorer som bidrar till risk för cancer, undersökningar av smittaöverföring och resistensutveckling hos bakterier och virus, samt analyser av exponeringar för miljögifter och deras effekter på hälsan.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

I'm sorry, I am not able to understand the medical term you have asked for as it appears to be misspelled. Could you please provide the correct spelling or a more clear description of what you are looking for? I am here to help!

"Avfallshantering, vätska" kan definieras som den process där vätskeartade avfallsprodukter hanteras på ett säkert, effektivt och miljövänligt sätt. Detta inkluderar insamling, transport, behandling, återvinning och slutdisposition av olika typer av vätskeavfall, till exempel industriellt avfallsvatten, hushållsvatten och medicinskt avfallsvatten.

Syftet med avfallshantering, vätska, är att minimera miljöpåverkan och risker för mänsklig hälsa genom att reducera mängden avfallsprodukter, återvinna värdefulla resurser och säkerställa en säker dispositionsmetod. Detta kan uppnås genom att följa relevanta regler och riktlinjer för hantering av vätskeavfall, som är fastställda av nationella och internationella myndigheter.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.