Circovirus
Svin
Miniatyrsvin
Afrikansk svinpestvirus
Svinfeber
Svinfebervirus
Afrikansk svinpest
Swine Vesicular Disease
Dysenteri
Vesikulärt svinexantemvirus
Sus scrofa
Erysipelas hos svin
Influenza A Virus, H1N2 Subtype
Orthomyxoviridaeinfektioner
"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:
1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.
Circo virus är ett släkte av små, enkelsträngade DNA-virus som tillhör familjen Circoviridae. De är de minsta kända virussen som infekterar djur och människor. Circo virus har en tendens att orsaka infektioner hos både vilda och domesticerade djur, inklusive fåglar, grisar och hundar. De kan också infektera människor, men de flesta infektioner är asymptomatiska eller orsakar milda symtom.
Circo virus har en diameter på cirka 17 nanometer och innehåller ett cirkulärt DNA-genom som kodar för två huvudproteiner: kapselfelet (CAP) och replicasen (REP). CAP-proteinet är involverat i virionens sammansättning, medan REP-proteinet är en DNA-polymeras som katalyserar replikationen av virusgenomet.
Infektioner orsakade av circo virus kan vara associerade med en rad olika symtom beroende på vilket djur som infekterats. Hos grisar kan de orsaka enteritis, hudlösningar och immunsuppression, medan hundar kan drabbas av gastroenterit, hudlösningar och respiratoriska symtom. Mänskliga circo virusinfektioner har i allmänhet milda symtom som diarré, illamående och magont, men de kan också vara asymptomatiska.
Det finns inget behandlingsalternativ specifikt för circo virusinfektioner, men stödjande vård kan ges för att hantera symtomen. För att förebygga infektioner rekommenderas god hygien och biosecurity, särskilt hos djuruppfödare.
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
En miniatyrsvin är ett begrepp som saknar en entydig och vedertagen medicinsk definition. Termen används ofta i veterinärmedicinen för att beskriva små grisar som avlas för sällskaps- eller dekorativa syften, istället för för kommersiella ändamål som köttproduktion. Dessa små grisar kan ha en mindre storlek jämfört med vanliga grisar på grund av genetiska faktorer eller speciell uppfödning. Det är viktigt att notera att det finns ingen standardiserad storleksgräns eller specifikationer för vad som kan definieras som ett miniatyrsvin.
"Afrikansk svinpestvirus" (ASFV) är ett DNA-virus som orsakar afrikansk svinpest, en allvarlig och dödlig sjukdom hos grisar och vildsvin. Viruset kan spridas via direkt kontakt mellan infekterade djur eller indirekt genom förorenad mat, vatten eller utrustning. Det finns inget vaccin eller specifikt behandlingssätt mot sjukdomen, och den kan leda till höga dödlighetsnivåer hos drabbade populationer av grisar och vildsvin. ASFV är endemiskt i Afrika men har under de senaste åren spridits till andra delar av världen, inklusive Europa och Asien, vilket orsakat allvarliga ekonomiska konsekvenser för den globala svinproduktionen.
Svinfeber, även känt som svindfluss eller hoggskota, är en infektionssjukdom orsakad av humana metapneumovirus. Sjukdomen är vanligast hos barn under 5 år, men kan drabba personer av alla åldrar.
Typiska symtom på svinfeber inkluderar hosta, snuva näsa, feber, irritabilitet, torr hals och trötthet. I vissa fall kan sjukdomen leda till komplikationer som öroninflammation, bronkit eller lungpneumoni.
Svinfeber sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nyser, men kan också spridas via kontaminerade ytor och händerna. För att undvika infektion rekommenderas god handhygien och att undvika nära kontakt med sjuka individer.
Det finns inga specifika behandlingar för svinfeber, men symtomen kan lindras med vanlig febersänkande medicin och väljda läkemedel mot hosta. De flesta personer som drabbas av svinfeber tillfrisknar inom 1-2 veckor.
Svinfebervirus, eller Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome Virus (PRRSV), är ett virus som orsakar svinfeber, en infektionssjukdom hos grisar. Det tillhör arten *Arterivirus suinus* inom familjen Arteriviridae och ordningen Nidovirales.
Viruset är relativt små, med en diameter på cirka 50-65 nanometer, och har ett enkelstreckat RNA-genom som kodar för olika virusproteiner. Det finns två huvudtyper av PRRSV: den europeiska typen (PRRSV-1) och den nordamerikanska typen (PRRSV-2), båda med sin egen genetiska och antigena makeup.
Svinfebervirus infekterar främst celler i grisarnas respirationssystem och reproduktiva organ, vilket orsakar symptom som andningssvårigheter, feber, abort och fetusdöd. Viruset sprids vanligtvis via direkt kontakt mellan infekterade djur eller indirekt via kontaminerad utrustning, föda eller luft.
Det finns idag inget botemedel mot svinfeber, men vacciner och bättre managementprinciper hjälper till att minska spridningen av viruset och mildra sjukdomens symptom.
"Afrikansk svinpest" är en virussjukdom som drabbar vilda och domesticerade svin. Sjukdomen orsakas av ASF-virus (African swine fever virus) som tillhör familjen Asfarviridae. Viruset är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan infekterade djur, men även genom föda, vatten, mark och kontaminerat redskap. Sjukdomen kan ha hög dödlighet hos drabbade svin, upp till 100% i vissa fall. Det finns inget vaccin eller specifikt behandlingssätt mot afrikansk svinpest och därför är biosekuritet och biosäkerhet mycket viktiga för att förhindra spridning av sjukdomen.
Swine Vesicular Disease (SVD) er en viral sykdom hos svin som karakteriseres av opståen av vesikler (lille blærer) på sårsteder i mund og poter. Sykdommen forårsages af et positivt enkeltstrenget RNA-virus, der er beslægtet med human enterovirus 71 og coxsackievirus B5. SVD har en inkubationstid på 2-6 dager og kan føre til mild til moderat sygdom hos svin, men symptomerne kan være svære at skelne fra andre svinesygdomme som fx fod-og-munnesygdom (FMD).
Typiske symptomer på SVD inkluderer opståen af vesikler og blødninger i mund og poter, sveden, feber, manglende appetit og lammelighed. I mere alvorlige tilfælde kan sygdommen føre til døden hos unge svin, men dette er relativt sjælt.
SVD spredes primært gennem direkte kontakt mellem inficerede svin og sunde svin, men viruset kan også overføres via kontaminerede genstande som fx foder, vand, redskaber og personklæder.
SVD er en anmeldelsespligtig sygdom i mange lande, herunder Danmark, og der findes vacciner mod sygdommen, men de anvendes normalt ikke routinely på grund af muligheden for at forvirre diagnostikken af andre svinesygdomme. I stedet fokuserer man ofte på biosecurity-foranstaltninger for at forebygge spredningen af sygdommen.
Dysenteri är en akut infektionssjukdom som orsakas av bakterier eller amöbor och karaktäriseras av inflammation i tjocktarmen, vilket leder till att den drabbade får blodiga, småkorniga diarréer och mag-tarmsymtom. De vanligaste orsakerna till dysenteri är bakterierna Shigella och Salmonella, men även amöban Entamoeba histolytica kan vara orsaken. Sjukdomen sprids ofta via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst barn i utvecklingsländer med bristfällig sanitet och hygien. Behandlingen av dysenteri består vanligen av antibiotika för att döda bakterierna och återhämtning av vätske- och näringsbristen.
'Vesicular swine exanthema virus' (VESV) är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen *Flaviviridae* och släktet *Pestivirus*. Det orsakar sjukdomen vesikulärt svinfeber, som främst drabbar grisar och vildsvin. Viruset sprids genom direkt kontakt mellan djur eller via infektiös kontaminerad mat, vatten eller luft. Symptomen på sjukdomen inkluder feber, sömnlöshet, vesiklar (blåsor) och skorpor på huden, svullnad av lymfkörtlar och i vissa fall diarré och andningssvårigheter. Sjukdomen kan vara dödlig för unga grisar och orsaka allvarliga ekonomiska skador inom grisindustrin. Det finns inget behandlingsmedel eller vaccin mot vesikulärt svinfeber, så förebyggande åtgärder som strikt biosecurity är viktiga för att kontrollera spridningen av viruset.
'Sus scrofa' er en latinuttrykkelse som betegner den wildsvin-art, også kendt som vildsvin eller eurasisk vildsvin. Det er en art af selvstændige svin, der lever i store dele av Eurasia og Nordafrika. De er kendt for deres størrelse, stærke bygning og intelligens.
Vildsvinet er et allesøgende dyr som spiser alt fra planter til mindre dyr, inklusive mus, rotter og reptiler. De lever typisk i skove, fugtige enge og andre områder med tæt vegetation.
I noen regioner er vildsvinet blevet en invasiv art som konkurrerer med lokal fauna og forårsager skader på landbrugsarealer. I andre områder, såsom Storbritannien, er de blevet en del af den naturlige fauna etter at vært udsatt i flere hundre år siden.
Erysipelas hos svin är en infektionssjukdom orsakad av beta-hemolytisk streptokock, vanligtvis Streptococcus pyogenes. Sjukdomen karaktäriseras av plötslig onset, feber, värk och rödviolett fjällande hudskada, ofta lokaliserad till bakdel, öron, nos eller könsorgan. Systemiska symptom som hög feber, förvirring och illamående kan förekomma. Erysipelas hos svin är en zoonotisk sjukdom, vilket betyder att den kan överföras mellan djur och människor.
Influenza A virus är ett enstängt, negativt sense RNA-virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. Undertypet H1N2 innebär att viruset har hemagglutininproteinet typ 1 (H) och neuraminidaseproteinet typ 2 (N). Dessa proteiner är de två ytproteinerna på viruspartikeln som används för klassificering av influensavirus.
Influenza A virus, H1N2 subtype är ett subtyp av influensaviruset som orsakar influensa (vanlig hostsjukan) hos människor och andra djur, såsom svin och fåglar. Detta subtyp har identifierats i både mänskliga och djursjukdomar och kan orsaka epidemier eller pandemier.
H1N2-subtypen av influensavirus har två olika linjer, en humant adopterad linje och en svinadopterad linje. Den humana adopterade linjen härstammar från H3N2-virus som kretsat bland människor sedan 1968, medan den svinadopterade linjen härstammar från ett virus som först identifierades i svin i USA 2005.
Det är viktigt att notera att influensavirus kan mutera och rekombineras lätt, vilket kan leda till nya subtyper och större smittspridning. Detta gör det svårt att förutsäga huruvida en specifik subtyp kommer att orsaka en epidemi eller pandemi i framtiden.
Ortomyxovirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av virus som tillhör familjen Orthomyxoviridae. De mest kända virusslagen inom denna familj är influensavirus, som orsakar sjukdomen influensa (vanligen kallad för grip). Andra exempel på Orthomyxovirusinfektioner är Islas Fernandes-feber och infektioner orsakade av Thogotovirus.
Influensavirus delas upp i fyra huvudtyper: A, B, C och D. Influensa A kan infektera både människor och djur, medan influensa B och C främst orsakar sjukdom hos människor. Influensa D påverkar främst nötkreatur men anses inte vara en zoonotisk patogen som kan smitta människor.
Infektioner med influensavirus A och B orsakar ofta säsongsgrip, som vanligtvis uppstår under vintern i tempererade klimatzoner. Symptomen på influensa inkluderar feber, hosta, nästäppa, irritat svalg, huvudvärk och muskelvärk. I allvarliga fall kan influensa leda till komplikationer som lunginflammation eller hjärtsvikt, särskilt hos äldre vuxna, barn, gravida kvinnor och personer med försvagat immunförsvar.
Influensavirus A kan också orsaka pandemier när ett nytt subtyp av viruset utvecklas och sprids globalt. Detta skedde senast under 2009, då en pandemi orsakades av en ny subtyp av influensa A (H1N1) virus.
Islas Fernandes-feber är en annan sjukdom som orsakas av ett Orthobunyavirus och förekommer i Afrika, Asien och Latinamerika. Symptomen på Islas Fernandes-feber inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till encefalit (hjärninflammation) eller blödningar i huden och inre organ.
För att förebygga infektioner med influensavirus rekommenderas vaccination årligen, särskilt för personer som tillhör riskgrupper. Andra preventiva åtgärder inkluderar handhygien och andningsskydd. För Islas Fernandes-feber finns det inget vaccin tillgängligt, men smittspridningen kan begränsas genom att undvika stick av myggor som sprider viruset.