Reducerad syrehalt på cellnivå.
Total brist på syre (anoxi). Används ibland synonymt med hypoxi i meningen bristande försörjning av syre till kroppsvävnaderna.
"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.
Minskning av hjärnans syreförsörjning. Svår hypoxi kallas anoxi och är en relativt vanlig orsak till skada i det centrala nervsystemet. Långvarig anoxi kan leda till hjärndöd eller permanent vegetativt tillstånd. Histologiskt kännetecknas tillståndet av förlust av nervceller, vilken är mest framträdande i hippocampus, globus pallidus (det bleka klotet), lillhjärnan och de nedre oliverna.
Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.
Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.
"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."
Syn. fetal anoxi.
"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.
Hypoxia-Inducible Factor 1 (HIF-1) är ett transkriptionsfaktorprotein som aktiveras under syrebrist (hypoxi) och reglerar genuttrycket av gener involverade i cellens anpassning till syrebristen. Alpha-suben (HIF-1α) är en delkomponent av HIF-1, som under normalt syretryck finns i ett inaktivt tillstånd och snabbt degraderas. Under syrebrist stabiliseras och transporteras HIF-1α in i cellkärnan där det dimeriserar med den beta-suben (HIF-1β) för att bilda aktiverad HIF-1. Aktiverad HIF-1 binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar transkriptionen av gener involverade i glukosmetabolism, angiogenes, cellcykel och celldöd, för att hjälpa cellen att överleva under syrebrist.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Hjärnödem är ett medicinskt tillstånd där det ansamlas överskottligt vätska i hjärnbarken, orsakat av olika patologiska processer som kan innefatta trauma, tumörer, infektioner eller störningar i blodflödet till hjärnan.
Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).
Lokal minskning av blodflödet till hjärnvävnad pga tilltäppt artär eller lågt systemiskt genomflöde. Detta hänger ofta samman med syrebrist (hypoxi). Långvarig ischemi kan leda till hjärninfarkt.
Hypoxia-Inducible Factor 1 (HIF-1) är ett transkriptionellt komplex som aktiveras under syrebrist (hypoxi) och reglerar genuttrycket av gener involverade i cellens anpassning till syrebristsförhållanden. HIF-1 består av två subenheter: HIF-1α och HIF-1β (även känd som ARNT). Under normalt syretryck är HIF-1α instabil och bryts ned av syreberoende enzymer. Vid syrebrist hämmas dessa enzymer, vilket leder till att HIF-1α stabiliseras, dimeriserar med HIF-1β och transloeras till cellkärnan där det binder till hypoxiresponsiva element (HRE) i DNA:t. Detta inducerar transkriptionen av gener involverade i cellytans metabolism, vaskulär tillväxt, cellcykelreglering och apoptos. HIF-1 spelar där
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Begränsad ansamling var i hjärnan, till följd av bakteriella eller andra infektioner. I de flesta fall beror varbildningen på spridning från annan plats i kroppen, som t ex näshålorna, mellanörat, hjä rtat eller lungorna. Genomträngande skallskada och neurokirurgiska ingrepp kan också ha samband med detta tillstånd. Kliniska manifestationer omfattar huvudvärk, krampanfall, fokala bortfallssymtom oc h förändrat medvetande.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Höjd över havet.
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Nitroimidazoler är en grupp av läkemedel som används till behandling av infektioner orsakade av anaeroba bakterier och parasiter, såsom Giardia lamblia och Trichomonas vaginalis. Dessa läkemedel fungerar genom att ta vara på den brist på syre som finns i de infekterade områdena och producera fritt radikaler som skadar DNA och RNA hos patogenen, vilket stoppar dess tillväxt och reproduktion. Exempel på nitroimidazoler inkluderar metronidazol och tinidazol.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Klinisk manifestation av en onormal ökning av mängden koldioxid i artärblod.
Tillstånd kännetecknat av långvarig funktionsstörning eller skada i hjärnan, vanligen med en varaktighet av mer än tre månader. Möjliga orsaker kan vara hjärninfarkt, vissa degenerativa nervsjukdomar, skallskada, syrebrist, hjärninflammation, förgiftningstillstånd, ämnesomsättningsrubbningar m m.
Celler specialiserade på att upptäcka kemiska ämnen och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Kemoreceptorer kan kontrollera yttre stimuli, som vid smak och lukt, eller interna stimuli, som halterna av syre och koldioxid i blodet.
Ett nitroimidazol som gör hypoxiska tumörceller, som normalt motstår strålningsbehandling, känsliga.
Vävnadsdöd i någon del av hjärnan, inklusive hjärnhalvorna, talamus, basalganglierna, hjärnstammen eller lillhjärnan till följd av otillräckligt blodflöde.
Blodcirkulationen i hjärnans kärl.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
"Andning, eller respiration, är ett vitalt fysiologiskt process där luft intas och utsöndras via lungorna, för att möjliggöra syre-kolmonoxid-utbyte mellan kroppen och omgivningen."
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.
En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.
"Syrgasförbrukning är innebörden av andning, där syre konverteras till koldioxid och vatten som en del av cellandningen för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrier."
Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Ett sjukligt tillstånd av syrebrist orsakat av minskat syretryck på hög höjd.
I medicine, partial pressure refererar sig till koncentrationen av ett specifikt gasmolekyll i en blandning av gaser, uttryckt i enheten millimeter kvicksilver (mmHg) eller kilopascal (kPa). Det är särskilt relevant när man diskuterer gasers beteende i kroppen, som syre och kolmonoxid, i olika kompartment såsom blod. Till exempel, partialtrycket av syre (pO2) mäts ofta för att bedöma hur väl syret diffunderar över alveol-kapillärgränsen in i blodomloppet.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
En nitroimidazol som gör normalt strålningsresistenta hypoxiska celler känsliga för strålning.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."
De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.
Ett spårämne som ingår i vitamin B12. Det är en metall med kemiskt tecken Co, atomnummer 27 och atomvikt 58,93. Kobolt används i kärnvapen, i legeringar och som färgämne (koboltblått). Hos djur leder brist på ämnet till anemi, och överskott leder hos människor till erytrocytos.
Mätning av syre och koldioxid i blodet.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Den totala volymen gas som andas in eller ut, mätt i liter per minut.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.
En form av presenil demens som vanligen beror på kronisk, nedbrytande hjärnsjukdom. I sjukdomsbilden ingår för tidigt inträdande av senilitet, förvirring och talrubbningar. Förtviningen av nervceller i hjärnan har likheter med för tidigt åldrande. Dubbelt så många kvinnor som män tycks drabbas.
En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.
Godartade eller elakartade tumörer i det centrala nervsystemet med sitt ursprung i gliaceller (dvs astrocyter, oligodendrocyter och ependymocyter). Astrocyter kan ge upphov till astrocytom eller glioblastom. Oligodendrocyter ger upphov till oligodendrogliom, och ependymocyter kan förvandlas till ependymom, plexus choroideustumörer eller kolloida tumörer i den tredje ventrikeln.
"Brain waves," också kända som "beroende hjärnaktivitet," refererar till de elektriska signalerna som produceras av neuroner (hjärnceller) i hjärnan när de kommunicerar med varandra. Dessa signaler kan registreras och visualiseras med hjälp av en EEG (elektroencefalografi). Brain waves kan kategoriseras baserat på deras frekvens, amplitud och form, och varje typ är associerad med olika medvetandetillstånd och funktioner. Till exempel, alfa-brain waves (8-13 Hz) är vanliga under avslappnade tillstånd och ögonlukts, betasbrain waves (13-30 Hz) är associerade med aktivt tänkande och koncentration, gammabränt waves (30-100 Hz) är involverade i högre kognitiva funktioner som inlärning och minne, och delta-br
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
"En nervskyddande medicin är ett läkemedel som används för att skydda nerverna från skada, ofta orsakad av toxiska substanser eller förekomsten av ischemisk sjukdom. Dessa medel fungerar genom att stabilisera neuronernas membraner, minska oxidativ stress och underlätta det neuroprotektiva systemets aktivitet."
"bHLH-proteiner (basic helix-loop-helix proteins) är en typ av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat domän bestående av en basisk region följt av en aminosyrasekvens med två α-helixar som är separerade av en variabel loop. De spelar en central roll i reguleringen av cellulär differensiering, proliferation och apoptos under embryonal utveckling och adulthood."
Anpassning till en ny omgivning eller till förändring i den befintliga.
Procollagen proline dioxygenase är ett enzymkomplex som katalyserar oxidationen av prolinrester i prokollagen till hydroxiprolin, vilket är en nödvändig modifikation för att forma kollagenfibriller. Detta enzym spelar därför en viktig roll i kollagens syntes och struktur.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Natriumcyanid, även känt som natriumblandad blodgift eller natriumcyanid, är en vit, kristallin saltform av vätecyanid (HCN). Det används inom flera industrier, till exempel för gulddesorption i gruvdrift och som ett starkt bekämpningsmedel mot skadedjur. Natriumcyanid är mycket giftigt och kan orsaka dödliga effekter på centrala nervsystemet, hjärtat och andningen vid exponering.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Organspecificitet är ett begrepp inom immunologi och patologi som refererar till att ett visst patogen, toxin eller terapeutisk behandling har en preferentiell affinitet och skada mot ett specifikt organ eller vävnad i kroppen. Detta beror ofta på att det aktiva ämnet riktar in sig på speciella receptorer eller antigen som är unika för den angripna strukturen. Organspecificitet kan ses vid sjukdomar såsom autoimmuna störningar, infektioner och cancer, där skadan begränsas till ett visst organ eller en viss typ av cell.
"Ett nervnät är ett komplext system av nervceller och deras sammanlänkande nervfibrer, som kommunicerar med varandra och koordinerar kroppens funktioner genom att överföra och bearbeta signalsubstanser."
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Andningsmekanik (eng. Respiratory mechanics) refererer til studiet af de mekaniske ændringer i lungernes volumen og tryk som resultat af åndedrætsmusklernes kontraktion og relaksation, samt andre faktorer såsom luftmodstand og kompliance (elastisk modstand) i de øvre luftveje og lungerne.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Tillstånd av permanent skada eller funktionsrubbning i hjärnan som resultat av skallskada. Störningen kan ha uppkommit pga diffus axonal skada, hjärnblödning, hjärnödem eller andra förhållanden. Klini ska tecken kan vara demens, fokala neurologiska störningar, permanent vegetativt tillstånd, akinetisk mutism eller koma.
Blodets cirkulation genom lungorna.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.
Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre och har en ockuperat elektronpar-orbital. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andning, men deras koncentration kan öka avsevärt vid oxidativ stress, till exempel orsakad av exponering för toxiner eller strålning. Reaktiva syre radicaler kan reagera med cellmembraner, proteiner och DNA, vilket kan leda till celldamage och potentialen att bidra till sjukdomar som cancer, neurodegenerativa störningar och åldrande.
Onormal ökning av mängden syre i vävnader och organ.
En vanlig mellanprodukt vid jäsning av stärkelseföreningar och vid nedbrytning/oxidation av glukos. I koncentrerad form används mjölksyra för att förhindra jäsning i mag-tarmkanalen.
"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
I medicinen kan "organstorlek" referera till det fysiska utrymmet eller volymen som ett visst organ tar upp inne i kroppen. Detta mäts ofta i centimeter (cm) för längd och bredd, och i kubikcentimeter (cm3) eller gram (g) för volym respektive vikt. Organens storlek kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive ålder, kön, genetiska faktorer och olika hälsotillstånd. I vissa fall kan avvikande organstorlekar vara ett tecken på patologi eller sjukdom.
Lunghypertoni, även känt som ökad intrathorakal lungtryck eller överinflation, är ett medicinskt tillstånd där det intrathorakala lungtrycket är förhöjt, vilket kan leda till besvär och komplikationer. Detta kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), astma eller restriktiv lungsjukdom. Lunghypertoni kan även förekomma under mekanisk ventilation i vården. I en mening kan man definiera lunghypertoni som "förhöjt intrathorakalt lungtryck orsakat av olika patologiska tillstånd eller behandlingar".
Atrofi. Minskning eller degenerering av vävnad av olika orsaker.
I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.
Ett naturligt ämne som isolerats från Streptomyces pilosus. Det bildar järnkomplex och används som keleringsmedel, särskilt i form av mesylat.
Ett zinkhaltigt erytrocytenzym med molekylvikten 30 kD. Det hör till de mest aktiva av alla kända enzymer och katalyserar den reversibla hydreringen av koldioxid, vilket är av betydelse för transporten av CO2 från kroppsvävnaderna till lungorna. Enzymet blockeras av acetazolamid. EC 4.2.1.1.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.
Radiografiskt framställd bild av ett föremål eller en vävnad på fotografisk plåt som exponerats för strålning från radioaktivt material inuti objektet.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Behållare för tryckreglering. Trycket i kammaren kan höjas med flera atmosfärer. Tryckkammare används ofta i samband med dykningsaktiviteter och olycksfall i samband med dykning.
Neuroglia, eller neurogliaceller, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. De utgör ungefär hälften av volymen i centrala nervsystemet och har flera viktiga funktioner, såsom att ge strukturellt stöd till neuronerna, skydda dem från skada, reglera ionbalansen, underhålla homeostasen i extracellulärt utrymme, och bidra till signaltransduktion genom att modulera elektriska impulser och utöva synaptisk plasticitet. Det finns olika typer av neuroglia, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner och egenskaper.
Trycket vid någon given punkt i atmosfären.
Inflammation i hjärnan orsakad av infektion, autoimmuna förlopp, förgiftning eller andra tillstånd. Virusinfektion är en ganska vanlig orsak till hjärninflammation. Syn. encefalit.
Den främre delen av hjärnhalvan.
Intellektuell process eller varseblivningsprocess, genom vilken en organism förvärvar kunskap.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.
Apn´e. Avbrott i eller upphörande av andningen.
Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Ospecifik benämning på övergående medvetanderubbningar eller medvetslöshet efter slutna huvudskador. Medvetslösheten varar vanligen några sekunder, men kan bestå i flera timmar. Hjärnskakningen kan be tecknas som lätt, måttlig eller svår. Längre perioder (>6 timmar) av medvetslöshet kallas ofta posttraumatisk koma.
I medicinen refererar sidodominans till ett fenomen där två eller flera genetiska varianter (aleler) av samma gene delar upp arvet på ett sådant sätt att de båda alalterna uttrycks i samma individ, men i skilda celler eller i olika typer av celler. Detta står i kontrast till koddominans, där båda varianterna av genen uttrycks i samma cell och ger upphov till en kombinerad fenotyp.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.
Ett glykoproteinhormon som huvudsakligen produceras i njurarna hos vuxna och i levern hos foster och som stimulerar erytroida stamceller i benmärgen att utvecklas och differentieras.
Utvidgning av hjärtats högra kammare.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
En natriuretisk peptid som primarily produced in the brain, specifically in the hypothalamus, which helps regulate blood pressure and water balance in the body by promoting sodium excretion and decreasing vasoconstriction.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
En elakartad form av astrocytom som kännetecknas av pleomorfa celler, atypiska cellkärnor, mikroblödning och nekros. De kan uppkomma var som helst i det centrala nervsystemet, men med förkärlek för hjärnhalvorna, de basala ganglierna och kommisurstråken. Den kliniska bilden visar sig oftast i 50- till 60-årsåldern som fokala yttringar eller krampanfall.
Energiomsättning (energy expenditure) refererar till den totala mängden energi som används av kroppen för att underhålla livsviktiga funktioner, aktivitet och termoreglering. Det inkluderar basal metabolism (energi som behövs för att underhålla organ och celler i vila), aktivitetsenergiomsättning (energi som används under fysisk aktivitet) och termogenes (energi som används för digestion och assimilation av näringsämnen).
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.
En patologisk process som utgörs av tillväxt av blodkärl i onormal vävnad eller på onormala platser.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
"Får är ett domesticerat djur som tillhör fågel familieskapet, och är känt för sin ullproduktion. De hålls ofta inom jordbruk för att producera ull, kött och skinn."
Neuroimaging är en medicinsk term som refererar till användandet av tekniker för att skapa bilder av hjärnan och nervsystemet. Detta kan inkludera användning av olika slags scanning, såsom magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), funktionell magnetresonansimaging (fMRI) och positionemissionstomografi (PET). Neuroimaging används ofta för att diagnostisera sjukdomar eller skador i hjärnan, som stroke, tumörer, epilepsi och neurodegenerativa sjukdomar. Det kan också användas för forskningssyften för att undersöka struktur och funktion i det mänskliga nervsystemet.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
"Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, perception, and executive functions, with the aim to evaluate brain-behavior relationships, identify cognitive strengths and weaknesses, and assist in diagnosing and monitoring neurological or psychiatric conditions."
Amyloid beta-peptides (Aβ) are small protein fragments that accumulate and form amyloid plaques, which are a characteristic feature of Alzheimer's disease in the brain. These peptides are produced through the normal processing of the amyloid precursor protein (APP), but in Alzheimer's disease, an imbalance between production and clearance leads to their accumulation and aggregation into toxic oligomers and larger fibrillar structures. The buildup of Aβ is believed to contribute to neuronal dysfunction and death, ultimately leading to the cognitive decline seen in Alzheimer's disease.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.
Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.
Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.
En störning kännetecknad av minskad syretillförsel (hypoxi) i förening med minskat blodflöde (ischemi) i hjärnan. Tillståndet kan uppstå till följd av lokal blockering i någon hjärnartär eller pga systemiskt låg blodgenomströmning. Utdragen hypoxi-ischemi är förenad med övergående ischemisk attack, hjärninfarkt, hjärnödem, koma och andra tillstånd.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Blodcirkulationen i cirkulationssystemets mikrokärl.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
En nukleosid bestående av adenin och d-ribos. Adenosin och dess derivat spelar många viktiga biologiska roller, förutom att ingå i DNA och RNA. Adenosin är en neurotransmittor.
Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.
En negativ regleringseffekt på de fysiologiska processerna på molekylär, cell- eller systemnivå. På molekylär nivå utgörs de viktigare reglerplatserna av membranreceptorer, gener (genuttrycksreglering), mRNA (budbärar-RNA) och proteiner.
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Ett intermediärt filamentprotein som endast förekommer i gliaceller eller celler av gliaursprung. Molekylvikten är 51 000.
En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.
"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Metoder avsedda att underlätta tolkningen av ultraljudsundersökning, röntgenbilder osv för diagnostiska ändamål.
Den talamusen är en subkortikal struktur i hjärnan som fungerar som ett centralt reläcenter för sensorisk information, utom syn- och hörselintryck, innan den når cerebral barken. Den deltar också i regleringen av sömn/vakenhetscykler, kognition, emotioner och motorik.
Störningar i de mentala funktioner som är förknippade med tänkande, resonerande och ömdöme.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Tiosemicarbazones are a class of compounds that contain the functional group R-NH-C(=S)NH-NH-CO-R', where R and R' can be various organic groups. These compounds are well-known for their ability to form complexes with metals, particularly copper, which has led to their use in the development of metallodrugs for cancer therapy. The chelating properties of tiosemicarbazones also make them useful as heavy metal scavengers and potential therapeutic agents for treating metal toxicity. Additionally, some tiosemicarbazones have been found to exhibit antimicrobial, antiviral, and antitumor activities, although their mechanisms of action are not fully understood.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Förvärvade eller medfödda ämnesomsättningssjukdomar som förorsakar funktionsstörningar eller skada i hjärnan. Dessa kan delas in i primära (i själva hjärnan) och sekundära (utanför skallen) metabolisk a sjukdomstillstånd som har en negativ inverkan på hjärnans funktioner.
L-laktatdehydrogenas (LDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-laktat till pyruvat under anaeroba glykolys, samt tvärtom från pyruvat till L-laktat under återoxidationen. Det finns i många olika vävnader i kroppen och kan öka i serum vid celldöd eller skada på cellmembranet, vilket gör att det används som ett allmänt tumör- och skademarkör.
"Stereotaktiska tekniker" är en grupp av precisa, mininvasiva metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som använder sig av bildguidning för att lokalisera och behandla små, väldefinierade mål i hjärnan eller kroppen, ofta med syfte att förstöra skadlig tumörvävnad eller abnormt aktiva nervceller.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").
GLUT1-proteinet är ett membranprotein som fungerar som glukostransporter, främst i hjärnan och röda blodkroppar. Det transporterar glukos från blodet in i celler för att möjliggöra celldygnad och energiomsättning. GLUT1-proteinet spelar en viktig roll i underhållandet av ett konstant glukosnivå i hjärnan, särskilt under perioder av låg syretilförsel eller hypoxi.
Sjukligt tillstånd orsakat av syraöverskott i blod och kroppsvävnader. Typiskt är en ökad koncentration av vätejoner (sänkt pH).
En väl differentierad gliomform bestående av tumörceller av astrocyttyp, med varierande mängd fibrillärt stroma. Ett vanligt klassificeringssystem för dessa tumörer bygger på graden av malignitet (gra d I-IV). Hos personer yngre än 20 år uppkommer astrocytom vanligen i lillhjärnan; hos vuxna uppstår tumörerna oftast i cerebrum, ibland med snabb och utbredd tillväxt.
Reperfusionsskada refererer til skade på cellerne og væv, der opstår som følge af at blodgennemstrømningen genoprettes (reperfusion) efter en periode med manglende iltforsyning (isanskjebe) i vævet, ofte som følge af en akut blokering af et kranspulsåre eller anden form for akut myokardieinfarkt. Denne skade skyldes komplekse biokemiske processer, herunder oxidativ stress, inflammation og calciumoverbelastning, der fører til apoptose (programmeret celledød) og nekrose (ukontrolleret celldød). Reperfusionsskader kan medføre forværring af hjertets funktion og øge risikoen for komplikationer som hjerteinsufficiens, rytmestørrelser og død.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Den del av hjärnan som utvecklas ur den främre av de tre primära blåsorna i det embryonala nervröret och som består av diencefalon (mellanhjärnan) och telencefalon (ändhjärnan).
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.
Aminosyror med två karboxylgrupper.
Förmågan att lära sig den rätta vägen genom en labyrint för att nå ett mål. Begreppet används för både människo- och djurpopulationer.
"Regionalt blodflöde" refererar till mängden blod som flödar genom ett specifikt område eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det uttrycks vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). Regionalt blodflöde kan mätas och övervakas för att bedöma hälsa och funktion hos olika organ och vävnader, samt för att diagnosticera och övervaka sjukdomar eller skador som påverkar blodförsörjningen till ett visst område.
Neurogenesis refers to the process of generating new neurons, or nerve cells, in the nervous system. It is a complex process that involves the proliferation, differentiation, migration, and integration of neural stem cells or progenitor cells into existing neural circuits. Neurogenesis occurs during development and continues in certain areas of the adult brain, such as the hippocampus, which plays a crucial role in learning and memory. Dysregulation of neurogenesis has been implicated in various neurological disorders, including Alzheimer's disease, depression, and schizophrenia.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
The Aryl Hydrocarbon Receptor Nuclear Translocator (ARNT) is a protein belonging to the basic helix-loop-helix PER-ARNT-SIM (bHLH-PAS) family of transcription factors. It plays a crucial role in the regulation of various biological processes, including the response to xenobiotic substances and hypoxia.
"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."
'Von Hippel-Lindau (VHL) tumor suppressor protein' är ett proteín som hjälper till att reglera cellcykeln och angiogenesen, det vill säga skapandet av nya blodkärl. Proteinet fungerar som en tumörsuppressor, vilket innebär att det hjälper till att förhindra överdriven celldelning och kannibalism, två processer som kan leda till cancersjukdomar om de inte kontrolleras korrekt. VHL-proteinet gör detta genom att binda till och markera andra proteiner för nedbrytning, såsom hypoxia inducerade faktorer (HIF), som annars skulle stimulera angiogenes och celldelning under onormala förhållanden. Mutationer i VHL-genen kan leda till en defekt VHL-protein och därmed öka risken för att utveckla olika typer av tumörer, såsom blodkärlstumörer (hemang
Mellangärdets motornerv. Diafragmanervtrådarna utgår från halskotpelaren (i huvudsak C4) och passerar plexus cervicalis på sin väg till mellangärdet.
"Cerebrum" refers to the largest part of the brain, which is divided into two hemispheres and is responsible for higher brain functions such as thinking, learning, and consciousness.
Radiofarmaka är substance som innehåller radionuklider och används inom medicinen för att diagnostisera eller behandla sjukdomar. De används ofta inom områden som nuclearmedicin och radioterapi, där de kan hjälpa till att undersöka organ och vävnader i kroppen eller att behandla cancer och andra sjukdomar genom att påverka celler med hjälp av strålning.
Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.
Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.
Organiska föreningar av kol och väte, där en eller fler väteatomer ersatts av fluor. Hit hör t ex freoner (klor-fluorkarboner; "CFC").

Cellhyponxi definieras som ett tillstånd där celler i en organism inte får tillräckligt med syre för att kunna producera den energi de behöver för att fungera normalt. Detta kan orsakas av ett flertal faktorer, inklusive syrebrist, skada på blodkärlen eller störningar i cellernas energiproduktion. Cellhyponxi kan leda till celldöd och skador på vävnader och organ, och är därför ett allvarligt tillstånd som kan hota livet om det inte behandlas akut.

Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.

Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.

'Hjärnkemi' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan vara ett slanguttryck eller ett begrepp som används inom neurovetenskap och psykiatri för att beskriva den biokemiska aktiviteten i hjärnan. Detta kan inkludera studiet av hur olika kemikalier, såsom neurotransmittorer och hormoner, påverkar hjärnans funktion och beteende.

Neurotransmittorerna är kemiska signalsubstanser som överför signaler mellan neuron (hjärnbildande celler) i centrala nervsystemet. Dessa signalsubstanser kan ha effekter på olika mentala processer, såsom sinnesstämning, minne, inlärning och kognition. Exempel på neurotransmittorer är serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA (gamma-aminobutyriska syra).

Hormoner är också kemiska signalsubstanser som kan påverka hjärnans funktion. De frisätts ofta från endokrina körtlar och cirkulerar i blodet innan de når målceller, inklusive neuron. Hormoner kan ha effekter på sinnesstämning, kognition, minne och andra mentala processer. Exempel på hormoner som påverkar hjärnans funktion är östrogen, testosteron, kortisol och insulin.

I en bredare betydelse kan 'Hjärnkemi' också syfta på den biokemiska grunden för mentala tillstånd och sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och autism. Denna forskningsområde undersöker hur genetiska faktorer, livsförhållanden och miljöfaktorer påverkar hjärnans biokemi och hur detta kan leda till olika mentala tillstånd.

Syrebrist i hjärnan, även känd som cerebral hypoxia, är ett tillstånd där hjärnbarken inte får tillräckligt med syre för att fungera korrekt. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive låg syrehalt i blodet (hypoxemi), sänkt blodtryck eller avstannad cirkulation till hjärnan.

När hjärnbarken inte får tillräckligt med syre kan celler börja skadas och slutligen dö, vilket kan leda till varierande grader av neurologisk skada beroende på svårighetsgraden och tiden under vilken hjärnan saknar syre. Symptomen på syrebrist i hjärnan kan inkludera förvirring, minnesförlust, yrsel, stelhet, svag muskelkontroll, andningssvårigheter och i allvarliga fall medvetslöshet eller koma.

Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.

En hjärntumör är en abnorm odling av celler i hjärnan som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). Hjärntumörer kan uppstå från olika typer av hjärnceller eller från strukturer som omger hjärnan. De kan orsaka en rad symtom beroende på var i hjärnan de växer, inklusive huvudvärkar, krämpor, epilepsi, syn- och hörminskningar samt kognitiva problem. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.

'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:

1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.

Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.

'Syrebrist hos foster' (fetal acidosis) är ett medicinskt tillstånd där fostrets blod eller vätska i livmodern har för lågt pH, vilket indikerar en överväldigande syra-bas-störning. Detta orsakas vanligtvis av syrebrist (hypoxi) och/eller onormalt hög halter av kolsyra (hyperkapni) som kan vara relaterade till problem med moderkaka, placentan eller fostrets hjärta eller lungor. Syrebrist hos foster kan leda till allvarliga komplikationer och skador på fostret, inklusive cerebral pares, hjärnskada och död om det inte behandlas i tid.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Hypoxia-Inducible Factor 1 (HIF-1) is a transcription factor that plays a crucial role in the body's response to low oxygen levels, also known as hypoxia. HIF-1 is a heterodimeric protein composed of two subunits: alpha and beta. The alpha subunit (HIF-1α) is responsible for the oxygen-sensing function of the complex.

Under normal oxygen conditions (normoxia), HIF-1α is constantly produced in the cell, but it is also rapidly degraded by a process involving oxygen-dependent hydroxylation and interaction with the von Hippel-Lindau (VHL) tumor suppressor protein, which targets HIF-1α for proteasomal degradation.

However, under hypoxic conditions, the hydroxylation and degradation of HIF-1α are inhibited, allowing it to accumulate, dimerize with the beta subunit (HIF-1β), and translocate to the nucleus. In the nucleus, the HIF-1 complex binds to hypoxia-responsive elements (HREs) in the promoter regions of target genes, leading to their transcriptional activation.

These target genes are involved in various cellular processes that help the body adapt to low oxygen levels, such as angiogenesis, erythropoiesis, glucose metabolism, and pH regulation. Dysregulation of HIF-1α has been implicated in several diseases, including cancer, cardiovascular disease, and neurological disorders.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Hjärnödem definieras som en patologisk tillstånd där hjärnan infiltreras och swäljs upp av vätska eller andra fluidfyllda strukturer. Det kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller störningar i kroppen, såsom förhöjt tryck i kranieventilationssystemet, hjärnblödning, infektion, tumörer eller metabola störningar.

Vid hjärnödem ökar volymen av hjärnbältet, vilket kan leda till ökat intrakraniellt tryck och skada hjärnan genom kompression av nervceller och blodkärl. Symptomen på hjärnödem kan variera beroende på orsaken och svårheten, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, minnesförlust, förvirring, medvetandeförlust och i allvarliga fall till och med koma eller död. Behandlingen av hjärnödem beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

Medicinskt talat, refererar hjärnstammen (latin: trunci cerebri) till den nedre delen av hjärnan som förbinder med ryggmärgen. Hjärnstammen kan delas in i tre delar: mittbron (latin: mesencephalon), pons och lillhjärnan (latin: medulla oblongata).

Hjärnstammen är ansvarig för en rad viktiga livsviktiga funktioner, såsom andning, hjärtslag, blodtryck och sömn-vakenhetscykler. Den innehåller också nervbanor som förbinder högre centra i hjärnan med kroppens muskler och organ, och är involverad i reflexer som exempelvis gag-reflexen och blinkreflexen.

Skador på hjärnstammen kan leda till allvarliga symtom som exempelvis andnings- och hjärtstopp, men även svårigheter med rörelse, syn, hörsel, smak och känsel.

Hjärnischemi (cerebral infarction) är en form av stroke som orsakas av ett blodflödesbrist i hjärnan, vilket leder till att hjärnvävnaden inte får tillräckligt med syre och näringsämnen. Detta kan resultera i cellskador eller död i den drabbade hjärnregionen.

Hjärnischemi kan delas in i två kategorier:

1. Trombotisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (tromb) som bildats i ett av hjärnans artärer eller dess grenar.
2. Embolisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (embolus) som har lossnat från ett annat ställe i kroppen, till exempel hjärtat eller karotisartären, och transporterats med blodflödet till hjärnan där den blockerar en artär.

Riskfaktorer för hjärnischemi inkluderar hög ålder, högt blodtryck, diabetes, rökning, hög kolesterol, övervikt och fysisk inaktivitet. Symptomen på hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad, men de kan inkludera plötslig svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller förståelsen av språk, synförlust, yrsel, samt plötsliga och starka huvudvärkar.

Hypoxia-Inducible Factor 1 (HIF-1) är ett transkriptionellt aktiveringskomplex bestående av två underenheter: HIF-1α och HIF-1β. Det bildas i svar på syrebrist (hypoxi) och aktiverar en rad genuttryck som hjälper celler att anpassa sig till denna stressfaktor. Genom att binde till hypoxia respons elements (HRE) i DNA styr HIF-1 bland annat uttrycket av gener involverade i glukosmetabolism, erytropoies och angiogenes. Under normala syreförhållanden är HIF-1α instabil och bryts ned av proteasomer, men under hypoxi stabiliseras den istället och kan bilda det aktiva komplexet tillsammans med HIF-1β.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

En hjärnabscess är en encapsulerad infektion i hjärnan som orsakas av bakterier, svampar eller amöbor. Den bildas när organismer tränger in i hjärnan och orsakar inflammation och vätskeansamling i en vesikel (en liten ficka) som är fylld med pus. Hjärnabscesser kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt, eftersom de kan öka trycket inne i hjärnan och orsaka skada på hjärnvävnaden. Symptomen på en hjärnabscess kan inkludera huvudvärk, feber, kräkningar, yrsel, förvirring, talrubbningar, muskelsvaghet eller rörelsemönstringar på ena sidan av kroppen. Behandlingen består ofta av antibiotika och eventuellt kirurgiskt avlägsnande av abscessen.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

In a medical context, "höjd" refererar vanligtvis till den vertikala avståndet från en persons fot till toppen av deras huvud. Det är ett viktigt mått som används inom flera områden av medicinen, såsom till exempel att beräkna kroppsviktindex (BMI) och att fastställa läkemedelsdoser baserat på en persons vikt och höjd.

Även om "höjd" ofta används för att referera till den fysiska längden hos en människa, kan det också användas i andra medicinska kontexter för att beskriva avstånd eller höjdskillnader inom kroppen. Till exempel kan man tala om höjden på ett sår eller en infektion som har spridit sig uppåt längs med luftvägarna.

I vardagligt tal används "höjd" ofta för att beskriva den totala längden hos en människa, men i en medicinsk kontext är det vanligare att höjden mäts utan skor och med en standardiserad metod för att säkerställa noggrannhet.

Den medicinska definionen av "blod-hjärnbarriären" (BHB) är ett system av cellmembran som kontrollerar och begränsar utbytet av substanser mellan blodomloppet och centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Den består huvudsakligen av endotelceller i de små blodkärlen som försörjer hjärnan, vilka är sammanbundna av täta skrynklor som begränsar vad som kan diffundera över till det omgivande vävnaden. Dessutom finns det en underlagrad basalmembran och glialceller (särskilt astrocyter), vilka bidrar till att upprätthålla och reglera barriärens integritet och funktion.

BHB har till syfte att skydda hjärnan från skadliga substanser, toxiner och patogener som kan finnas i blodet, samtidigt som den tillåter nödvändiga näringsämnen, hormoner och signalsubstanser att passera över för att underhålla och kommunicera med nervcellerna (neuroner). Den här selektiva permeabiliteten gör att BHB är av stor betydelse för hjärnans homeostas och funktion. Vissa sjukdomar, skador och läkemedel kan dock påverka BHBs integritet och leda till en störd hjärnfunktion.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Nitroimidazoler är en grupp med syntetiska läkemedel som används huvudsakligen för behandling av infektioner orsakade av anaeroba bakterier och parasiter. Exempel på sådana infektioner innefattar trichomonas, giardiasis och amöbias. De verkar genom att skada DNA i dessa mikroorganismer när de utsätts för syre. Nitroimidazoler inkluderar läkemedel som metronidazol och tinidazol.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Hyperkapni' betyder att ett persons koldioxidhalt i blodet är för hög. Normalvärdet för koldioxidpartialtryck (pCO2) i blodet ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hyperkapni definieras som när pCO2-värdet överstiger 45 mmHg.

Hyperkapni kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom lungförlamning, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sömnapné och andra störningar i andningsmönstret. Symptomen på hyperkapni kan variera beroende på svårighetsgraden och kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, förvirring, andfåddhet och i allvarliga fall koma eller till och med död.

Behandlingen av hyperkapni beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandlingar som andningsstimulans, syreterapi, mekanisk ventilation eller behandling av underliggande sjukdom eller störning.

En kronisk hjärnskada är en skada på hjärnan som inte förbättras eller som förvärras över en längre tidsperiod, ofta definierat som mer än ett år. Det kan vara orsakat av olika faktorer, såsom trauma, syrebrist, infektion, exponering för toxiner eller degenerativa sjukdomar. Symptomen på en kronisk hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är skadad och kan inkludera kognitiva problem såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och svårigheter med att ta beslut, samt fysiska symptom som rörelsemålsättning, balansproblem och smärta. Behandlingen av en kronisk hjärnskada kan vara komplex och innefatta medicinsk behandling, rehabilitering och terapi.

Kemoreceptorceller är speciella celler som kan detektera kemiska signaler i kroppen, särskilt i blodomloppet. Dessa celler är mycket känsliga för små variationer i koncentrationen av olika kemiska substanser, till exempel syre, kolmonoxid och natriumjoner (Na+). De kan på så sätt hjälpa till att reglera andnings- och hjärtats funktion genom att sända information till hjärnan om kroppens inre miljö. Kemoreceptorceller finns i bland annat carotisblodkärlen i halsen och aortabågen nära hjärtat.

Etanidazol är ett läkemedel som används inom medicinen, främst inom onkologi och strålbehandling. Det är en typ av radiosensitizer, vilket betyder att det ökar verkan hos joniserande strålning (radiation) på cancerceller.

Etanidazol fungerar genom att reagera med cellernas DNA och förhindra reparationen av skador orsakade av strålningen, vilket leder till ökad dödlighet hos cancercellerna. Det används ofta i kombination med strålbehandling för att behandla olika typer av cancer, såsom hjärntumörer och gynekologiska cancersjukdomar.

Läkemedlet ges vanligtvis som en intravenös infusion under flera timmar och kan ge vissa biverkningar, till exempel illamående, kräkningar och hudirritationer.

En hjärninfarkt, även känd som cerebral infarkt eller stroke, är en medicinsk tillstånd där blodflödet till en del av hjärnan blockeras eller på något sätt avbryts. Detta kan orsakas av ett blodpropp (trombus) eller ett embolus som färdas från ett annat ställe i kroppen, eller genom att ett blodkärl i hjärnan brister (hemorragisk hjärninfarkt). När hjärnbarken inte får tillräckligt med syre och näringsämnen kan celler i den drabbade området skadas eller dö, vilket kan leda till varierande grader av förlust av funktion beroende på var infarkten inträffar. Symptomen på en hjärninfarkt kan inkludera plötslig svaghet, domning eller förlamning på en sida av kroppen, problem med talsättet eller svårigheter att förstå tal, synförlust, yrsel, illamående och svårigheter att koordinera rörelser. Hjärninfarkt är ett allvarligt tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.

Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Medicinskt sett definieras höjdsjuka (akut bergssjukan) som ett sammanfallet av symtom som orsakas av att en person reser till högre höjd snabbt, vilket leder till ett lägre tryck och syrgasmängd i luften. Detta kan orsaka problem med andningen, hjärtklappning, trötthet, illamående, yrsel och i vissa fall medvetslöshet. Symptomen tenderar att vara värre ju högre höjden är och vanligtvis försvinner de av sig själva när individen återvänder till lägre höjd eller gradvis acclimatizes till den högre höjden.

"Partial pressure" är ett begrepp inom fysiologi och läkemedelsrelaterad forskning, som refererar till det tryck ett visst gasmolekyll utövar i en blandning av olika gaser. Det mest vanliga exemplet på detta är partialtrycket av syre (pO2) och kolmonoxid (pCO) i andningsluften och i blodet.

Partialpressuren av syre i luften vid havsnivå är ungefär 160 mmHg, men varierar beroende på höjden över havet och vädret. När luft inandas via andning, diffunderar syret genom lungornas alveoler och löses ut i blodet. Därvid kommer syrets partialtryck att minska i lungorna och öka i blodet.

Partialpressuren av kolmonoxid är vanligtvis mycket lägre än för syre, men kan vara skadlig om koncentrationen blir för hög. Kolmonoxid har en mycket högre affinitet till hemoglobin än syre, vilket gör att det kan ersätta syret i blodet och orsaka syrebrist (hypoxi) i kroppen.

I medicinska sammanhang mäts partialtryck ofta med hjälp av en blodgasanalys, som ger värden på pO2, pCO2 och pH i blodet. Dessa värden kan ge information om patientens andningsstatus, syrebrist och acidobasbalans.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Misonidazole är ett läkemedel som tidigare användes inom cancerbehandling, särskilt för att öka verkan av radiationsterapi hos särskilt resistanta tumörer. Det är en radiosensitizer, vilket betyder att det gör cancerceller mer känsliga för strålning.

Misonidazole fungerar genom att reagera med DNA i cancerceller när de utsätts för strålning, vilket orsakar skada och död av cancercellerna. Det kan också ha en direkt cytotoxisk effekt på cancerceller vid högre koncentrationer.

På grund av sina potentiala neurotoxiska biverkningar, såsom perifer neuropati och cerebellär toxicitet, används misonidazole inte längre i klinisk praxis.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A" (Vascular Endothelial Growth Factor A, VEGF-A) är ett protein som fungerar som en signalsubstans och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av celler i näringsbrist, under hypoxi (samtliga eller delvis på grund av syrebrist) och under inflammatoriska förhållanden. VEGF-A binder till receptorer på vaskulära endotelceller och stimulerar därmed deras tillväxt, migration och ökad permeabilitet, vilket leder till angiogenes. Detta gör att det är involverat i en rad fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men också i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.

Astrocyter är en typ av stödjecell i centralnervösystemet (CNS), som hjälper till att bilda neuroglia, även känd som nervvävnad. De är den vanligaste typen av glialcell i CNS och spelar en viktig roll i underhåll och funktion av neuroner (nervcellerna).

Astrocyter har många funktioner, inklusive:

1. Underhåll av homeostas: De hjälper till att reglera jonbalansen och näringsomsättningen i den centrala nervsystemet.
2. Buffring av neurotransmittorer: De tar upp och bort neurotransmittorerna efter de har skickat sin signal, för att säkerställa att signalsystemet inte störs.
3. Skydd av blod-hjärnbarriären: De hjälper till att reglera vad som kan passera från blodomloppet in i hjärnan.
4. Stöd av neuroner: De bildar en strukturell stödjande ramverk runt neuronerna och hjälper till att fästa dem på rätt plats.
5. Reparation efter skada: Efter en skada i CNS, kan astrocyter bli reaktiva och bilda ärrvävnad för att skydda omgivande vävnad.

Astrocyter är också involverade i flera sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärnskador och cancer.

Cobalt är ett metalliskt grundämne som har beteckningen Co på periodiska systemet. Det används inom medicinen, särskilt inom ortopedisk kirurgi, där det ingått i legeringar som använts för att tillverka konstgjorda leders proteser. Cobalt kan också förekomma i vissa medicinska preparat, såsom vitaminer och mineralpreparat, då det är ett essentiellt spårämne för människokroppen.

I högre koncentrationer kan cobalt dock vara skadligt och orsaka symptom som bland annat hudirritation, andningssvårigheter och hjärtsvikt. Långvarig exponering för cobalt har också kopplats till neurologiska symtom som minnesförlust och tremor.

En blodgasanalys är en laboratoriemetod för att bestämma syrgashalt, koldioxidhalt och pH-värde i ett blodprov. Denna analys används vanligen för att utvärdera patienters andnings- och syresättningsstatus, såsom vid andningssvikt, hjärt-lung-sjukdomar, metabola störningar och drogförgiftningar. Blodgasanalysen kan även ge information om elektrolytbalansen, syretransporten och acid-base-status i kroppen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Lungventilation' (eller 'lunga ventilation') refererer til den proces hvor luft bevæges ind og ud af lungerne under respirationen. Det består af to faser: inhalation (inspiration) og exhalation (expiration). Under inhalation trækker musculaturen i thorax (brystkassen) luft ind i lungerne, hvilket øger volumenet og sænker trykket inde i lungerne. Under exhalation slapper musculaturen af, hvilket får brystkassen til at synke sammen igen, reducerer volumenet og forhøjer trykket inde i lungerne, så luften bliver presset ud igen. Dette er en nødvendig proces for at sikre levering af ilt til kroppen og fjerne affaldsstoffer som CO2 fra kroppen.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Fysiologisk anpassning (eng. "physiological adaptation") refererar till de mekanismer och processer som inträffar inom en organisms kropp för att möjliggöra överlevnad och optimal funktion i en viss miljö. Detta kan involvera ändringar på cell-, vävnads- eller systemnivå, och kan ske som svar på både kortvariga och långvariga stimuli. Exempel på fysiologisk anpassning inkluderar reglering av kroppstemperatur, blodtryck, andning, och metabolism.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

Alzheimer's disease is the most common cause of dementia, which is a continuous decline in thinking, behavioral and social skills that disrupts a person's ability to function independently. The early signs of the disease include forgetting recent events or conversations. As the disease progresses, a person with Alzheimer's disease will develop severe memory impairment and lose the ability to carry out everyday tasks.

In Alzheimer's disease, changes in the brain begin years before symptoms appear. The damage initially occurs in the hippocampus, the part of the brain essential for forming memories. As more neurons (brain cells) die, additional parts of the brain are affected and begin to shrink. By the final stage of Alzheimer's disease, damage is widespread and brain tissue has significantly decreased.

Although there is no cure for Alzheimer's disease, treatments can temporarily slow the worsening of dementia symptoms and improve quality of life. Medications are available to help maintain mental function, control behavioral symptoms, and manage sleep disturbances. Supportive measures, such as ensuring a safe environment, can be helpful for people with more advanced dementia.

Sources: Mayo Clinic och National Institute on Aging.

'Lillhjärna' (cerebellum) är en del av hjärnan som ligger under storhjärnan och bakom hörsel- och synbarken. Det är en viktig struktur som har en central roll i koordineringen av muskulär aktivitet, balans och rörelsekoordination. Lillhjärnan består av två hemisfärer och ett mittparti (vermis) och innehåller mycket nervceller (neuron). Skador på lillhjärnan kan orsaka problem med muskeltonus, rörelsekontroll, balans och koordination.

En gliom är en typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan eller ryggmärgen. Gliaceller är stödjande celler i centrala nervsystemet (CNS) och hjälper till att skydda, näringsuppehålla och underhålla andra nervceller.

Det finns olika subtyper av gliom beroende på vilken sorts gliacell de utgår från. Några exempel är astrocymomer, ependymomer och oligodendrogliomer. Astrocymomer är den vanligaste typen av gliom och utgår från astrocytceller.

Gliomer klassificeras ofta efter deras grad av malignitet, som indikerar hur snabbt tumören växer och sprider sig. Låggradiga gliomer växer långsammare och är mindre aggressiva än höggradiga gliomer.

Symptomen på gliom kan variera beroende på var i hjärnan eller ryggmärgen tumören finns och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, krämpor, yrsel, minnesförlust, svårigheter med att tala, se eller höra, samt muskelsvaghet eller förlamning. Behandlingen av gliom kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på tumörtyp, storlek och placering.

"Brain waves," or "brainwaves," refer to the electrical activity produced by the brain's neurons communicating with each other. This activity can be measured and recorded using electroencephalography (EEG) and is typically described in terms of frequency, amplitude, and location on the scalp.

There are several different types of brain waves, which are classified based on their frequency range:

1. Delta waves (0.5-4 Hz): These are the slowest brain waves and are typically associated with deep sleep or unconsciousness.
2. Theta waves (4-8 Hz): These waves are slower than alpha and beta waves and are typically associated with relaxed, meditative states, creativity, and memory recall.
3. Alpha waves (8-12 Hz): These waves are associated with a relaxed, calm state of mind, and are often present when the eyes are closed and the person is not focused on any particular task.
4. Beta waves (12-30 Hz): These waves are associated with active thinking, focus, and concentration. They are typically present during goal-oriented activities or when solving problems.
5. Gamma waves (30-100 Hz): These are the fastest brain waves and are associated with higher cognitive functions, including perception, problem-solving, and consciousness.

It's important to note that these frequency ranges are not absolute and can vary slightly depending on the source. Additionally, it's common for an individual's brain wave patterns to shift throughout the day as they engage in different activities and experience different mental states.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Electroencephalography (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden registrerar de potentialskillnader som uppstår när neuron i hjärnbarken kommunicerar med varandra. Dessa potentialskillnader kan visas som en kurva över tiden, kallad ett elektroencefalogram.

EEG används ofta för att diagnostisera och monitorera olika former av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, till exempel epilepsi, sömnstörningar, hjärnskador, stroke och demens. Den kan även användas under operationer för att övervaka hjärtats funktion och under behandling med elektrochoke för att behandla svår epilepsi.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

'Nervskyddande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att skydda nervsystemet från skada. Dessa kan användas för att behandla eller förebygga olika tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinson eller Alzheimers sjukdom), skador på nervsystemet orsakade av kemikalier, infektioner eller trauma.

Exempel på nervskyddande medel inkluderar:

1. Antioxidanter: Dessa är substanser som skyddar celler, inklusive nervceller, från skada orsakad av fria radikaler. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E, vitamin C och selen.

2. Neurotrofiska faktorer: Dessa är proteiner som främjar tillväxten, underhållet och överlevnaden av nervceller. Exempel på neurotrofiska faktorer som används som nervskyddande medel är glial cell linjära neurotrofin-3 (GDNF) och brain-derived neurotrophic factor (BDNF).

3. Kalciumkanalblockare: Dessa är läkemedel som blockerar inträdandet av kalcium i nervceller, vilket kan hjälpa att skydda nervceller från excesiv aktivering och skada. Exempel på kalciumkanalblockare som används som nervskyddande medel är nimodipin och flunarizin.

4. Anti-inflammatoriska medel: Dessa kan hjälpa att reducera inflammation i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på anti-inflammatoriska medel som används som nervskyddande medel är kortikosteroider och minocyklin.

5. Antioxidanter: Dessa kan hjälpa att reducera oxidativ stress i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E och N-acetyl-L-cystein (NAC).

Det är värt att notera att många av dessa läkemedel fortfarande befinner sig i tidiga stadier av utveckling och behöver ytterligare studier för att fastställa deras säkerhet och effektivitet som nervskyddande medel.

Basic helix-loop-helix (bHLH) proteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i cellulär differensiering, proliferation och apoptos under utvecklingen hos flera olika organismgrupper, inklusive djur. Dessa proteiner har en välbevarad bHLH-domän som består av två α-helixar som är separerade av en variabel loop-region.

Den första helixen i bHLH-domänen är involverad i dimerisering, där två bHLH-proteiner interagerar med varandra och bildar en hetero- eller homodimer. Den andra helixen i domänen är involverad i DNA-bindning, där den specifikt binder till E-box-konsensussekvensen i DNA:t (5'-CANNTG-3').

bHLH-proteiner delas vanligen in i sex olika klasser baserat på deras struktur och funktion. Klass I bHLH-proteiner är involverade i grundläggande cellulära processer som celldelning och differentiering, medan klasser II till VI är involverade i mer specifika utvecklingsprocesser som neurala, muskulära och endokrina differensiering.

Exempel på bHLH-proteiner inkluderar MyoD, som spelar en viktig roll i muskelcellsdifferentiering, och MAX, som bildar dimer med andra bHLH-proteiner för att reglera transkriptionen av målgener.

"Acklimatisering" er en proces hvor et levende væsen tilpasser sig til en ny miljø, oftest i forbindelse med ændringer i temperatur, luftfuktighed eller tryk. I medicinsk sammenhæng refererer acklimatisering ofte til den proces, hvor kroppen tilpasser sig til fysisk aktivitet på højere højder, hvor der er lavere mængder ilt i luften.

Denne proces involverer ændringer i respirations- og cirkulationssystemet for at forbedre leveringen af ilt til musklerne under aktiviteten. Denne proces kan tage tid, og det anbefales derfor at acklimatisere sig gradvis over en periode på flere dage eller uger, alt efter højden og den fysiske aktivitet, man planlægger at udføre.

Procollagen-proline,2-oxoglutarate 4-dioxygenase, ofta förkortat till PPOX eller PPOD, är ett enzym involverat i kollagens syntes. Det katalyserar reaktionen där prolinresidyer hydroxileras till 4-hydroxyprolin i prokolagen, en föregångare till kollagen. Denna modifiering är nödvändig för att kollagen ska kunna bilda korrekta tresbandade strukturer och utöva sin funktion som stödjevävnad i kroppen.

Defekter i PPOX-genen kan leda till en sjukdom som kallas prolin 4-hydroxylasdefekt, eller PHD. Denna sjukdom är associerad med svår blödning på grund av brist på korrekt strukturerad kollagen i blodkärlväggarna.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Natriumcyanid' är ett salt av vätecyanid (HCN) och kallas vanligen för 'natriumblandat blåsyra'. Det har den kemiska formeln NaCN. Natriumcyanid används inom flera industrier, till exempel för gulddesorption i gruvdrift och som reagens i vissa kemiska synteser. Ämnet är mycket giftigt och kan orsaka död vid akut exponering, då det frisätter vätecyanid i kroppen.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.

'Nervnät' är ett samlingsbegrepp för de nervceller (neuron) och nervbanor (nervefibrer) som bildar ett sammanhängande system i kroppen. Detta system används för att överföra information i form av impulser mellan olika delar av kroppen, till exempel från känselorgan till hjärnan eller från hjärnan till muskler.

Det autonoma nervnätet är ett särskilt slags nervnät som styr automatiska funktioner i kroppen, såsom hjärtslag och andning, utan medveten kontroll. Det sensomotoriska nervnätet är däremot involverat i rörelser och känselupplevelser och innefattar både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) neuron.

I ett vidare perspektiv kan även det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervbanor och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen) ses som delar av det stora nervnätet i kroppen.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.

De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:

1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.

Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

En "hjärnskada, bestående" (persisterande hjärnskada) är ett allmänt medicinskt begrepp som refererar till en permanent skada eller funktionsnedsättning i hjärnan. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, syrebrist, infektion, tumörer eller stroke. Skadan kan vara lokaliserad till specifika områden i hjärnan eller diffus, beroende på orsaken.

Persisterande hjärnskador kan resultera i en rad olika symptom, beroende på vilka delar av hjärnan som är skadade. Symptomen kan inkludera kognitiva problem såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och försämrad domningsförmåga; motoriska problem såsom rörelsekoordinationssvårigheter, svaghet eller lammhet; sensoriska problem som nedsatt känsel, smärta eller sinnesförluster; och emotionella/beteendemässiga problem som humörsvängningar, irritabilitet, depression eller aggression.

Behandlingen av persisterande hjärnskador kan variera beroende på typen och svårighetsgraden av skadan, men den kan innefatta rehabilitering, medicinsk behandling, terapi och anpassningar i vardagen för att underlätta funktionsförmågan.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.

I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.

Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre i ett högt oxidationstillstånd. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andningen, men deras koncentration kan öka avsevärt under vissa patologiska tillstånd, såsom ischemisk skada och inflammation.

Reaktiva syre radicaler har en oskyddad elektron i sin yttre elektronskal, vilket gör dem mycket reaktiva och fähiga att reagera med andra molekyler i kroppen, bland annat med DNA, proteiner och lipider. Denna reaktivitet kan leda till skada på cellmembran, proteiner och DNA, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till cancer.

Exempel på reaktiva syre radicaler inkluderar superoxidradikaler (O2•−), väteperoxidradikaler (HO2•) och hydroxylradikaler (•OH). Kroppen har ett antal mekanismer för att skydda sig mot skador orsakade av reaktiva syre radicaler, bland annat genom att producera antioxidanter som neutraliserar dessa molekyler.

Hyperoxi är ett medicinskt tillstånd där kroppen utsätts för för högre än normalt syrgasmängd i andningsluften eller i blodet. Det kan inträffa när en persons syrehalten i blodet överstiger det normala intervallen, ofta som ett resultat av onödigt eller excesivt tillhandahållande av supplementell oxygenterapi. Hyperoxi kan leda till ökad framtidsskada hos patienter med lung- eller hjärtsjukdomar och bör undvikas om det inte finns en tydlig medicinsk behov.

'Mjölksyra' (laktat) är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och är en slags syra som produceras inne i kroppens muskler när de använder syre under aktivitet. När musklerna behöver mer energi än vad som kan tillhandahållas genom syretillförseln, bryter de ned kolhydrater (glukos) anaerobt, vilket resulterar i produktionen av mjölksyra.

Mjölksyra är en viktig källa till energi för musklerna och hjärtat, men när koncentrationen blir för hög kan den leda till muskeltrötthet och smärta, samt i vissa fall metabola störningar. Mjölksyra är också en indikator på hur hårt musklerna har arbetat under en aktivitet, och mätningar av mjölksyran används ofta inom idrottsvetenskapen för att utvärdera intensiteten och effekterna av träning.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.

Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.

Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.

I medicinsk kontext betyder "förtvining" förlusten av ben-, muskel- eller annan kroppsviktsmassa på grund av sjukdom, åldrande, undernäring eller brist på fysisk aktivitet. Det kan också vara relaterat till vissa medicinska behandlingar som kemoterapi eller rökning. Förtvining kan leda till sämre muskelstyrka, balans och koordination, ökad risk för fall och skada, och sämre livskvalitet.

'Endothelial cells' er de celler som tapiserer binnenrommet av blodkar og lymfekar i kroppen. De danner en barriere mellom det krevende blodet og vævshindren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodfluks, immunrespons og koagulasjon. Endotelceller er også involvert i reguleringen av diaskevesis, angiogenese og andre fysiologiske prosesser. De produserer også en rekke viktige molekyler som nitrisk oxid, prostacykliner og endotelin, som har vasoaktive, immunmodulerende og sekretoriske funksjoner.

Deferoxamine är ett läkemedel som används för att behandla höga nivåer järn i kroppen, till exempel vid järnöverbelastningssjukdomar som kan orsakas av blodtransfusioner eller järntoxiskhetskonditioner. Det är en kemisk substans som binder sig till järn och hjälper till att eliminera det från kroppen via urinen.

Läkemedlet ges vanligen som subkutana injektioner, intravenösa infusioner eller orala doser beroende på patientens behov och läkarrekommendationer. Deferoxamin kan också användas för att behandla andra sjukdomar där järnbindande egenskaper är välkomna, såsom sällsynta fall av bakterieinfektioner som producerar järnbindande toxiner.

Som med alla läkemedel kan Deferoxamin ha biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att använda det under en läkares övervakning och följa dosrekommendationerna noga för att minimera riskerna.

Kolsyreanhydras (carbonic anhydrases) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av kolsyra (H2CO3) till väteion (H+) och hydrogenkarbonat (HCO3-) i kroppen. Det finns flera olika isoformer av kolsyreanhydras, men de spelar alla en viktig roll i homeostasen av karbonat-bikarbonat-buffersystemet, som hjälper till att reglera kroppens surhetsgrad (pH). Kolsyreanhydras finns i många olika typer av celler, inklusive röda blodkroppar, njurar och bukspottkörtel.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

En tryckkammare är en behandlingsrum där patienten placeras inne i och som kan stängas för att skapa ett kontrollerat lufttrycksmiljö. Tryckkammaren fylls med ren, filtrerad luft som kan komprimeras till högre tryck än det normala atmosfäriska trycket på havsnivå.

Den vanligaste användningen av en tryckkammare är för att behandla dykarsjuka, även känt som dekompressionssjukan. När en dykare stiger upp från djupa vattendjup till ytan kan gaser i kroppen expandera och orsaka skador på lungorna och blodkärlen. Genom att placera patienten i en tryckkammare och successivt minska lufttrycket över timmar eller dagar kan läkaren hjälpa kroppen att avlägsna gasbubblor långsamt och säkert, förhindra allvarliga skador eller dödsfall.

Tryckkammare används också för andra medicinska behandlingar som exponering för högt tryck för att stimulera benvävnadsregeneration och behandling av kärlkramp.

Neuroglia, även känt som glial cells, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos djur. De utgör ungefär hälften av hjärnbalansens volym och har länge antagits vara passiva underhållsceller, men nyligen forskning visar att de också kan ha en aktiv roll i informationsprocesseringen.

Det finns fyra huvudtyper av neuroglia: astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller. Astrocyter är de vanligaste glialcellerna och hjälper till att underhålla neuroner, reglera transmissionen av signalsubstanser i synapsen och underhåll och reparera hjärnan efter skada. Oligodendrocyter producerar myelin som isolerar axoner (långa utskott från neuroner) och ökar nervimpulsens hastighet. Ependymceller liner ventrikelsystemet, en serie håligheter i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska, och hjälper till att producera den vätskan. Mikrogliaceller är immunförsvarsceller som hjälper till att försvara nervsystemet mot infektioner och skador.

Atmosfäriskt tryck, även kallat lufttryck, är den kraft som utövas per enhet area av den atmosfären som omsluter jorden. Det motsvarar det totala vikten av den kolonn av luftmolekyler som sträcker sig från en given punkt upp till atmosfärens övre gräns. Atmosfäriskt tryck mäts vanligtvis i enheten pascal (Pa), men det kan också uttryckas i termen atmospherer (atm). Standardatmosfärisk tryck definieras som 101 325 Pa (1 atm).

Atmosfäriskt tryck påverkar oss kontinuerligt och har en central roll för många naturliga fenomen, inklusive väder och klimat. Trycket varierar beroende på höjden över havsytan, temperatur, luftfuktighet och andra faktorer. I allmänhet minskar atmosfäriskt tryck med ökande höjd, eftersom det finns färre molekyler ovanför för att utöva en given kraft.

Hjärninflammation, även känd som encefalit, är ett medicinskt tillstånd där hjärnhinnan eller det inre vävnadslagret i hjärnan blir inflammerat. Det orsakas oftast av infektioner med virus, bakterier eller parasiter, men kan även uppstå som en komplikation till autoimmuna sjukdomar eller efter skalltrauma. Symptomen på hjärninflammation kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är inflammerad och hur allvarligt tillståndet är, men kan inkludera feber, huvudvärk, förvirring, minnesförlust, stelhet i nacken, krampanfall och i värsta fall koma. Behandlingen av hjärninflammation beror på orsaken till tillståndet och kan innebära antibiotika, antivirala läkemedel eller immunosuppressiva behandlingar.

Frontallobben är en del av storhjärnan (cerebrum) och utgör ungefär en tredjedel av hjärnbarken. Det är den främsta delen av stora hemisfärerna och är indelad i olika delar som har olika funktioner. Frontallobben är involverad i planering, initiativ, arbetsminne, impulskontroll, socialt beteende, moraliska bedömningar och känslomässiga respons. Skador på frontalloben kan orsaka förändringar i beteende, emotionella svårigheter och kognitiva problem.

Kognition är ett samlingsbegrepp inom psykologin och neurovetenskapen som refererar till de mentala processer som involveras i att uppfatta, bearbeta, lagra och använda information. Detta inkluderar bland annat perception, uppmärksamhet, learning, minne, språk, problemlösning, tänkande och beslutsfattande. Kognitionen är en central del av hur vi interagerar med vår omvärld och hur vi formar våra tankar, känslor och handlingar.

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

Hjärnventriklarna är utrymmen fyllda med cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnan. Det finns fyra hjärnventriklar: de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln. De laterala ventriklarna är belägna i varje hemisfär av hjärnbarken, den tredje ventrikeln ligger mellan de två halvkulorna av thalamus och den fjärde ventrikeln ligger under cerebellum och förbinder sig med central canalen i ryggraden. Hjärnventriklarna är viktiga för att producera, cirkulera och resorbiera CSF, som hjälper till att skydda hjärnan och nerverna genom att absorbera stötar och skada.

Andningsstillestånd, även kallat apnea, definieras medicinskt som ett upphörande av andningen som varar i minst tio sekunder. Det kan delas in i olika typer beroende på orsaken till andningsstoppet: obstruktivt, centralt eller mixedn (en kombination av de två förra). Obstruktivt andningsstillestånd uppstår när det finns en mekanisk hindring för luftflödet i övre luftvägarna, medan centralt andningsstillestånd beror på störningar i andningscentrum i hjärnan.

Neurological models är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av det neurologiska systemet, inklusive hjärnan och nerverna. Dessa modeller kan användas för att simulera olika funktioner och processer i nervsystemet, såsom neurotransmission, neuronal excitation, och nätverksdynamik.

Det finns olika typer av neurologiska modeller, beroende på vilka aspekter av nervsystemet de försöker beskriva. Några exempel är:

1. Enskilda neuronmodeller: Dessa modeller simulerar aktiviteten i en enda neuron, inklusive dess membranpotential och elektriska signaler.
2. Neuronalnätverksmodeller: Dessa modeller simulerar interaktionerna mellan flera neuroner och hur de tillsammans bildar nätverk som utför specifika funktioner.
3. Kognitiva modeller: Dessa modeller försöker beskriva högre kognitiva processer såsom perception, uppmärksamhet, minne och lärande.
4. Systemnivåmodeller: Dessa modeller simulerar större systemnivåfunktioner i nervsystemet, till exempel sömn-vakena cykeln, hunger-sättningssystemet och smärtsystemet.

Neurologiska modeller används inom flera områden av neurovetenskapen, bland annat för att undersöka grundläggande mekanismer i nervsystemet, för att simulera patologiska tillstånd och för att utveckla nya terapeutiska strategier.

En hjärnskakning (eller concussion på engelska) är en mild traumatisk hjärnskada som orsaks av ett direkt eller indirekt trubbigt trauma till huvudet. Det kan inträffa när hjärnan rör sig snabbt inne i skallen och stöter mot skallbenen, vilket orsakar en mild hjärnskada. Symptomen på en hjärnskakning kan variera, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att koncentrera sig, irritabilitet och störningar i balansen eller koordinationen. I allmänhet behöver en hjärnskakning inte behandlas med kirurgi eller mediciner, men det är viktigt att vila och undvika fysiskt och mentalt påfrestande aktiviteter under tiden som symtomen förbättras. Om du tror att du har fått en hjärnskakning bör du söka omedelbar medicinsk vård.

'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.

Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.

Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.

Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Kroppstemperatur (eller kroppsvärme) är den termiska energin som utgör förhöjd temperatur i djurs eller människors kropp, jämfört med omgivningen. Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar något beroende på tid på dygnet och aktivitet, men är vanligtvis runt 37°C (98,6°F) när den mäts i munnen eller under armarna. Kroppstemperaturen regleras av ett komplext system som inkluderar termoregulatoriska center i hjärnan och olika hormonella och nervsignaler som påverkar blodkärlen, svettningar och muskelaktivitet för att hålla kroppstemperaturen nära konstant. Värmeregleringen är viktig för att underlätta optimal cellfunktion, tillväxt och reparation samt för att skydda kroppen från skador som orsakas av extrem temperatur.

Erytropoietin (EPO) är ett hormon som produceras naturligt i kroppen, vanligtvis i njurarna. Det har en viktig roll i produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter) inuti benmärgen. När syrehalten i blodet minskar, ökar produktionen av EPO, vilket ledde till att fler röda blodkroppar produceras för att öka syretransportskapaciteten.

EPO är också tillgängligt som ett läkemedel, ofta använt för att behandla anemier orsakade av njurarsjukdomar, cancerbehandlingar och andra sjukdomstillstånd. Dessutom kan det användas av idrottsmän för doping, eftersom det kan öka uthålligheten genom att öka röda blodkropparnas antal och därmed syretransportskapaciteten.

Högersidig hjärtkammarförstoring, eller "dilatatio cordis dexter" som det kallas på latin, är en medicinsk tillstånd där den högra hjärtkammaren har blivit utvidgad (dilaterad). Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomar eller skador som ökar trycket i lungkretsloppet, såsom lungsjukdom, lungemboli eller högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension).

När det högre trycket orsakas av en förträngning i utflödet från den högra hjärtkammaren till lungartärerna (pulmonalstenos), kallas tillståndet ofta "cor pulmonale". Det kan också vara ett tecken på allmän svaghet hos hjärtmuskulaturen, som i slutstadiet av hjärtsvikt.

En för stort utvidgad högerkammare kan leda till att den pumpar mindre effektivt och därmed orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och ödem i benen. Diagnosen ställs vanligen med hjälp av echokardiografi eller andra bildgivande metoder såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen beror på underliggande orsaken till högersidig hjärtkammarförstoring.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Natriuretiskt peptid från hjärnan, även känt som BNP (Brain Natriuretic Peptide), är ett hormon som produceras huvudsakligen i hjärtmuskulaturen, särskilt i ventrikelväggen. Trots dess namn produceras det inte i huvudsak i hjärnan, utan det namnet kommer ifrån att peptiden först isolerades från hjärnbarken hos oxar.

BNP verkar som en endogen reglerande faktor för blodvolym och blodtryck. Det frisätts i samband med ökat tryck inne i de kammare i hjärtat som pumpar blodet ut (ventriklarna), till exempel vid hjärtsvikt eller andra former av hjärtbelastning. När BNP frisätts stimulerar det diures och vasodilatation, vilket leder till minskad vätskeinnehåll i kroppen och sänkt blodtryck.

BNP-nivåer kan mätas i blodet för att diagnostisera och övervaka hjärtsvikt och andra tillstånd som påverkar hjärtfunktionen.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

Glioblastom (WHO grad IV) är en aggressiv typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan. Det är den vanligaste och mest elakartade formen av primär hjärntumör hos vuxna, och kännetecknas av snabb celldelning, blodkärlsbildning och nekrosbildning. Glioblastom är mycket svårt att bota på grund av sin aggressiva tillväxt och tendensen att sprida sig lokalt inom hjärnan. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, men prognosen är ändå ofta dålig med ett medellivslängd på omkring 14-15 månader från diagnos.

Energiomsättning (energy expenditure) är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala mängden energi som kroppen använder sig av under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som används för att underhålla grundläggande livsviktiga funktioner (basal metabolism), aktivitet och termogenes (fördjupad ämnesomsättning efter en måltid). Energiomsättningen mäts vanligtvis i kcal eller kilojoule per dag.

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

Patologisk kärlnybildning (eng. "Vascular proliferation") är en abnormt tillväxt eller förökning av blodkärl, vanligtvis som ett resultat av sjukdomar eller skador i kroppen. Det kan förekomma i olika typer av tumörer, såsom cancer och benigna tumörer, där nya blodkärl bildas för att försörja tumören med näringsämnen och syre. Patologisk kärlnybildning kan även förekomma i samband med sjukdomar som diabetes och åldrande. I vissa fall kan överdriven patologisk kärlnybildning leda till allvarliga komplikationer, såsom blödningar eller skador på omgivande vävnader.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Neuroimaging är en medicinsk term som refererar till användandet av olika tekniker och metoder för att skapa bilder av hjärnan och nervsystemet. Detta kan inkludera:

1. Magnetresonanstomografi (MRT): Använder starka magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av hjärnans struktur och funktion.
2. Datorsisttomografi (CT/CAT): Använder röntgenstrålning för att producera skiktade, tvådimensionella bilder av hjärnan.
3. Positronemissionstomografi (PET): Använder små mängder radioaktivt material för att följa aktiviteten i hjärnan.
4. Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT): En variant av MRT som mäter aktiviteten i hjärnan genom blodflödet till olika områden under olika mentala eller fysiska aktiviteter.
5. SPECT: En typ av skanning som använder radioaktiva ämnen för att producera bilder av hjärnans blodflöde och kärl.
6. Elektroencefalografi (EEG): Använder elektroder placerade på skallen för att mäta hjärnans elektriska aktivitet.
7. Magnetoencefalografi (MEG): Använder magnetfält för att mäta hjärnans elektriska aktivitet.

Neuroimaging används ofta inom forskning och klinisk praktik för att diagnostisera sjukdomar, skada eller avvikelser i hjärnan, som exempelvis stroke, tumörer, demens, epilepsi, multipla skleros och psykiatriska störningar.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

Amyloid beta-peptides (Aβ) are small protein fragments that are derived from the larger amyloid precursor protein (APP). APP is a transmembrane protein that is expressed in many tissues, including the brain. In the brain, APP can be cleaved by enzymes called secretases to produce several different peptides, one of which is Aβ.

Aβ peptides can vary in length, but the most common forms are 40 and 42 amino acids long, referred to as Aβ40 and Aβ42, respectively. These peptides have a tendency to misfold and aggregate into beta-sheet structures, forming insoluble fibrils that deposit as plaques in the brain. The accumulation of these plaques is a characteristic feature of Alzheimer's disease (AD), and it is believed that the aggregation and deposition of Aβ play a central role in the development and progression of this disorder.

The exact mechanisms by which Aβ contributes to AD are not fully understood, but it is thought that the accumulation of these peptides leads to neurotoxicity, inflammation, and oxidative stress, which ultimately result in the death of neurons and cognitive decline. Therefore, understanding the biology of Aβ and developing strategies to target its production, aggregation, and clearance are important areas of research in the search for new treatments for AD.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:

* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)

Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.

Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

Hypoxia-ischemia i hjärnan refererar till ett medicinskt tillstånd där hjärnans blodförsörjning är nedsatt eller avbruten (ischemi), vilket leder till syrebrist (hypoxi) i hjärnbarken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom ett hjärtstopp, lungfel, blodpropp i hals- eller huvudartärerna, eller syrgasmangel.

När hjärnan inte får tillräckligt med syre och näring kan celler i hjärnbarken börja skadas och dö inom en kort tid. Detta kan leda till neurologiska skador som varierar från milda till allvarliga, beroende på hur länge hjärnan saknar syre och hur stor del av hjärnan som är drabbad.

Symptomen på hypoxi-ischemi i hjärnan kan inkludera förvirring, minnesförlust, svårigheter att tala eller förstå tal, synproblem, rörelsemönstringsförändringar, medvetandeförlust och i värsta fall koma eller död. Behandlingen av hypoxi-ischemi i hjärnan kan innebära att behandla den underliggande orsaken och ge stöd till andnings- och cirkulationssystemet, samt eventuellt kyla patienten för att minska skadan på hjärncellerna.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Mikrocirkulation definieras som den del av cirkulationssystemet i kroppen som förser de små kapillärerna med blod. Det är den sista fasen av systemisk cirkulation och innebär små artärer, kapillärer och små venösa kärl. Mikrocirkulationen är ansvarig för utbyte av syre, näringsämnen, hormoner och avfall mellan blodet och cellerna i olika vävnader. Den styr även immunförsvaret, inflammation och värmereglering. Problemet med mikrocirkulation kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtsjukdomar, njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).

Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.

I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.

I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.

'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Gliafilamentproteiner är en typ av strukturproteiner som förekommer i glialceller, som är stödjevävnadsceller i nervsystemet hos djur. Dessa proteiner är viktiga för att ge strukturell integritet och stöd till glialcellerna. De kan också spela en roll i celldelning, migration och differentiering. Ett exempel på ett gliafilamentprotein är glial fibrillary acidic protein (GFAP), som förekommer i astrocyter, en typ av stödjevävnadsceller i hjärnan och ryggmärgen. Andra exempel på gliafilamentproteiner inkluderar neurofilamentproteiner och peripherin.

Glutaminsyra är en ämiljäsyra som spelar en viktig roll i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det är den vanligaste exciterande aminosyran i centrala nervsystemet och fungerar som en neurotransmittor, vilket innebär att det hjälper till att överföra signaler mellan neuroner (hjärnceller). Glutaminsyra är också involverad i flera andra biologiska processer, såsom metabolism, buffring av syrabalansen och produktion av andra aminosyror. Anormalt höga nivåer av glutaminsyra kan vara skadliga för nervceller och ha en roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom och multipla skleros.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Computer-aided diagnosis (CAD) or computer-aided detection (CAD) är termer som används för att beskriva användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att stödja läkare och andra medicinska experter i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-system använder sig av avancerad signalbehandling, maskininlärning och image processing tekniker för att identifiera, markera och klassificera skuggor, formationer eller avvikelser i medicinska bilder som kan vara kliniskt relevanta, såsom tumörer, cystor, skador eller andra patologiska tillstånd.

CAD-system är tänkta att fungera som ett komplement till, inte en ersättning för, den kliniska bedömningen av en läkare. CAD-system kan hjälpa läkare att upptäcka skador eller sjukdomar som de annars kan ha missat, reducera tolkningsvariationer mellan olika läkare och underlätta kommunikationen av resultaten till andra medicinska experter och patienter.

Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.

"Kognitiva störningar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som påverkar kognitiva funktioner, såsom minne, uppmärksamhet, språk, perception, sakinlärning, rumslig orientering, insikt, domedömande och planering. Dessa störningar kan vara milda eller allvarliga och kan ha en kraftig påverkan på individens vardagliga funktionsnivå och livskvalitet. Kognitiva störningar kan orsakas av olika faktorer, till exempel skador på hjärnan, neurodegenerativa sjukdomar eller psykiatriska tillstånd. Exempel på kognitiva störningar inkluderar demens, delirium, kognitiv påverkan av depression och kognitiva funktionsnedsättningar relaterade till åldrande.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

Tiosemicarbazoner är en grupp av organiska föreningar som innehåller tioureafunktionell grupp och semicarbazidfunktionell grupp. Dessa föreningar är kända för deras förmåga att agera som metallbindande ligander, vilket gör dem användbara som kemiska inhibitorer av vissa enzymer och metallproteiner. Tiosemicarbazoner har visat sig ha potential inom medicinsk forskning, särskilt inom områdena cancer- och infektionsbehandling.

Ett exempel på ett tiosemicarbazon-derivat som har fått stor uppmärksamhet inom medicinsk forskning är Triapine (3-AP, även känd som 3-aminopyridin-2-carboxaldehydtiosemicarbazon). Studier har visat att Triapine kan hämma tumörväxt och angiogenes genom att binde till järn i cancerceller. Detta har lett till en ökad forskning om tiosemicarbazoner som möjliga kandidater för cancerbehandlingar.

Även inom infektionsbehandling har tiosemicarbazoner visat sig ha potential, särskilt mot resistenta bakterier och parasiter. Föreningarna kan binda till metallioner som är essentiella för dessa mikroorganismer, vilket stör deras tillväxt och överlevnad.

I medicinsk kontext används termen "tiosemicarbazoner" ofta för att hänvisa till denna grupp av föreningar som har potential inom både cancer- och infektionsbehandling.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Metaboliska hjärnsjukdomar är en grupp sjukdomar som beror på störningar i ämnesomsättningen (metabolismen) i hjärnan. Dessa störningar kan orsakas av genetiska mutationer eller förändringar i nivåerna av vissa hormoner och andra kemiska signalsubstanser i hjärnan.

Exempel på metaboliska hjärnsjukdomar inkluderar:

1. Alzheimers sjukdom: En progressiv neurologisk störning som orsakas av plack- och tau-proteinavlagringar i hjärnan, vilket leder till neurodegeneration och kognitiva nedsättningar.
2. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av en nedsatt produktion av dopamin i hjärnan, vilket leder till rörelsekoordinationsproblem och tremor.
3. Huntingtons sjukdom: En arvtagen neurologisk sjukdom som orsakas av en expanderad CAG-repetition i HTT-genet, vilket leder till neurodegeneration och rörelsekoordinationsproblem.
4. Diabetes Typ 2: En metabolisk störning som kännetecknas av insulinresistens och höga blodsockernivåer, vilket kan öka risken för kognitiva svårigheter och neurodegeneration.
5. Narkolepsi: En neurologisk sömnstörning som orsakas av en brist på signalsubstanserna hypocretin/orexin, vilket leder till ökad sömnighet, kataplexi och andra sömnrelaterade symtom.
6. Phenylketonuri (PKU): En genetisk metabolförändring som orsakas av en brist på fenylalaninhydroxylas, vilket leder till höga nivåer av fenylalanin i blodet och skador på hjärnan.

Det är viktigt att notera att detta inte är en uttömmande lista över alla metaboliska och neurologiska sjukdomar, men snarare ett urval av de mest kända exemplen.

L-Laktatdehydrogenas (LDH) er ein forkjølig enzym som finns i mange celler i kroppen, særlig i hjerte, lever, muskler, røde blodceller og hvite blodceller. LDH er involvert i prosessen med celleandning (aerob respisjon) og konverterer L-laktat til pyruvat under denne prosessen. Når celler skader eller dør, frigjores LDH fra cellene og kan måles i blodet. Høye nivåer av LDH i blodet kan være ein indikator på skade på celler eller vesentlig sykdom, som f.eks. hjerteanfall, leversykdom, infeksjoner, kreft og andre tilstander.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.

I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).

I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).

GLUT1-proteinet, også kjent som slikket transporterer glukoseovergangen over cellmembranet, er ein typ av glukosetransporterprotesjein som fungerer som en kanal for glukosen til å unngå direkte kontakt med vann og lipider i cellemembranet. GLUT1-proteinet er nøkkelest i transporten av glukose fra blodet til hjernen over blod-hjernebarrieren. Dette proteinet er også viktig for glukosetransport i andre typer celler, som røde blodceller og plasmacellene i tarmsystemet. GLUT1-proteinet er kodet av genen SLC2A1.

"Acidosis" er en medisinsk terminologi som refererer til et tilstand der har for low pH i kroppens væske, særligt i blodet. Normal pH-værdi for blod ligger på omkring 7,35-7,45. Acidosis kan forekomme når der er en overvægtning af syre i kroppen i forhold til base, hvilket fører til en forstyrrelse i den normale acid-base balance.

Der er to typer af acidosis: respiratorisk og metabolisk. Respiratorisk acidosis skyldes for lavt iltindhold i blodet, hvilket fører til en øget CO2-koncentration og derfor lavere pH-værdi. Dette kan skyldes lungesygdomme eller andre tilstande som forhindrer normal respirationsfunktion.

Metabolisk acidosis skyldes forstyrrelser i kroppens metabolisme, der fører til en øget syreproduktion eller nedsat evne til at fjerne syre fra kroppen. Dette kan skyldes mange forskellige årsager, herunder diæt, medicin, sygdomme som fx diabetes, nyresvigt og andre organsvigt.

Symptomer på acidosis kan variere alt efter graden af pH-fald og type af acidosis, men kan inkludere svimmelhed, forvirring, træthed, hurtig eller abnormt åndedræt, søvnighed, opkastning og i værste fald koma. Behandlingen af acidosis afhænger af dens årsag og kan inkludere behandling af underliggende sygdomme, ændringer i diætet, iltterapi eller andre medicinske indgreb.

"Astrocytoma" er en type av hjerneb tumor som utvikles fra støttecellene i hjernen kjent som astroglia. Astrocytomer kan være av ulike grader av malignitet, fra relativt langsomt voksende, lavere grader til høygradert, invasive typer. De høygradert astrocytomene, også kjent som glioblastomer, har en tendens til å vokse raskt og strekke seg over store områder i hjernen. Symptomene på astrocytomer kan variere, men inkluderer ofte hodesmerter, epilepsi, svakhetsgefølelse på en side av kroppen, forvirring og minnesproblemer. Behandlingen kan omhandle kirurgi, strålebehandling og/eller kjemoterapi, beroende på typen og graden av tumoren.

Reperfusionsskada är skador eller skadegörande processer som uppstår när blodflödet till en organism, ett organ eller vävnad återställs efter en period av ischemi eller minskat blodflöde. Denna skada kan inträffa på grund av en atherosklerotisk händelse, som en hjärtinfarkt eller stroke, där ett område har varit utan syre för en längre tid och sedan får tillbaka syretillförseln genom återetablering av blodflödet.

Reperfusionsskadan orsakas av en kombination av olika mekanismer, bland annat oxidativ stress, inflammation, calciumöverbelastning och excitotoxicitet. Dessa processer kan leda till celldöd, celldamage och funktionell nedsättning i det drabbade området.

För att förhindra eller mildra reperfusionsskador används ofta terapeutiska strategier som ischemiaprotektion, exempelvis genom att ge läkemedel som skyddar cellmembranen eller reducerar oxidativ stress, samt genom mekanisk återöppning av kärl med hjälp av tekniker som trombolys eller angioplasti.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

I svensk medicinsk terminologi refererar "framhjärna" (latin: prosencephalon) till den främre delen av hjärnan som utvecklas tidigt under fostertiden. Framhjärnan kan delas in i två huvuddelar: telecephalon och diencephalon. Telecephalon blir senare storhjärnan (cerebrum), medan diencephalon blir mellanhirnan (diencephalon). Framhjärnan är involverad i en rad viktiga funktioner, inklusive känslor, minne, tankeprocesser och motorik.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

"Anfall" er en overførbar betegnelse som kan referere til forskjellige medisinske tilstander. En av de mest kjente er epilepsianfall, som karakteriseres av pludselige, ukontrollert og gentagende aktivitet i hjernen som fører til fysiske konvulsjoner eller absense (tab av bevissthet). Andre typer medisinske anfaller kan inkludere:

* Astmaanfall: en plutselig forværring av åndedrettet svikt som kan føre til hoste, trang til å få ilt og i værste fall, lete seg i lavt iltnivå.
* Hjertanfall: plutselig stopp i hjertets funksjon eller rytme, som kan føre til bevisstløshet og død hvis ikke behandlet straks.
* Angstanfall: en plutselig overvældende känsla av angst eller rædsel, som kan være forbundet med hyperventilering, svimmelhed og hjertebanken.
* Synsanfall: en plutselig størrelsesendring i synsfeltet, ofte forårsaket av en migræne eller en anden type hjerneskade.

Denne listen er ikke uttømmende, og det kan være andre typer medisinske tilstander som også kan beskrives som "anfaller". Hvis du lurer på en spesifikk type anfall, kan jeg prøve å gi deg mer informasjon om den.

Dikarboxylaminosyror är en typ av aminosyra som innehåller två karboxylgrupper. De två karboxylgrupperna gör att den kan agera som en stark syra och lösa sig lätt från proteiner, vilket gör dem värdefulla i biokemi. Exempel på dikarboxylaminosyror inkluderar aspartat och glutamat.

'Labyrinthine learning' är ett begrepp inom neurootologi och relaterat till vestibulära systemet, som styr balansen och kroppens rörelse. Det refererar till en process där hjärnan lär sig att kompensera för skador eller avvikelser i det vestibulära systemet genom att använda information från andra sinnen, såsom syn och touch.

Genom att upprepa specifika rörelser och öva upp sin balans kan individen hjälpa sin hjärna att skapa nya neuronala banor som kompenserar för den skadade vestibulära funktionen. Detta kallas även för adaptiv neuroplasticitet, där nervsystemet har förmågan att ändra sig och anpassa sig till nya situationer eller skador.

Labyrinthine learning kan vara en viktig del av rehabiliteringen efter en skada eller sjukdom som påverkar vestibulära systemet, såsom labyrintitis, Ménières sjukdom eller en hjärnskakning. Genom att öva upp balansen och kroppens rörelser kan individen förbättra sina symtom och återfå funktion.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

Neurogenerell är ett medico-biologiskt begrepp som hänvisar till något som har att göra med nervceller eller deras funktion. Neurogenering innebär skapandet av nya nervceller, ett fenomen som främst har observerats under embryonal utveckling och i vissa delar av hjärnan hos vuxna djur, inklusive människor. Neurogenering kan också syfta på återbildningen eller regenereringen av nerver eller nervvävnad efter skada eller sjukdom.

Neurodegenerativa tillstånd är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av progressivt förlust av neuroner och deras funktion, vilket leder till neurologiska symtom som exempelvis minnesförlust, rörelsekoordinationsproblem eller sensorisk störning. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

The Aryl Hydrocarbon Receptor Nuclear Translocator (ARNT) är en transkriptionsfaktor som aktiveras av exponering för aromatiska hydrokarboner, såsom polyaromatiska kolväten (PAH) och dioxiner. ARNT bildar en komplex tillsammans med Aryl Hydrocarbon Receptorn (AhR) när det binder till ligander, vilket leder till att den transporteras in i cellkärnan där den fungerar som en regulator av genuttryck. ARNT deltar också i andra signaltransduktionsvägar och har en roll i cellulär respons på hypoxi.

Small interfering RNA (siRNA) är en typ av RNA-molekyler som består av 20-25 nukleotider. De bildas genom en process som kallas RNAi (RNA-interference), där dubbelsträngat RNA (dsRNA) klipps itu till små, enkelsträngade fragment av siRNA av ett enzym kallat Dicer.

siRNA binder till ett protein komplex som kallas RISC (RNA-induced silencing complex), vilket leder till att den komplementära delen av siRNA-molekylen hybridiserar med mRNA i cellen. Detta resulterar i enzymatisk nedbrytning av mRNA, vilket stoppar translationen och produktionen av det proteinet som kodas för av mRNA.

siRNA används ofta som ett forskningsverktyg för att studera genfunktioner genom att blockera specifika gener i celler eller djurmodeller. Dessutom har siRNA potentialen att utvecklas till terapeutiska behandlingar för olika sjukdomar, inklusive cancer och virussjukdomar.

'Von Hippel-Lindau (VHL) tumor suppressor protein' refererar till ett protein som kodas av VHL-genen och spelar en viktig roll i cellcykeln och angiogenesen (bildandet av nya blodkärl). Proteinet hjälper till att reglera aktiviteten på andra proteiner genom att markera dem för nedbrytning inne i cellerna.

När VHL-genen muteras eller drabbas av epigenetiska förändringar kan det leda till en defekt i VHL-proteinet, vilket i sin tur kan orsaka oreglerad celldelning och angiogenes. Detta kan öka risken för att utveckla en rad olika typer av tumörer, inklusive clear cell renastcellscancer i njurarna, hjärntumörer (som hemangioblastomer), tumörer i binjuremärgen och andra cancerformer.

VHL-syndrom är en ärftlig sjukdom som orsakas av mutationer i VHL-genen och kan öka risken för att utveckla flera olika typer av tumörer under livet.

Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).

The cerebrum is the largest part of the brain, and it is responsible for higher brain functions including consciousness, thought, memory, perception, and sensation. It is divided into two hemispheres, each controlling the opposite side of the body. The outer layer of the cerebrum is called the cerebral cortex, which is made up of gray matter and is responsible for processing sensory information, thinking, and decision making.

The cerebrum can be further divided into four lobes: the frontal lobe (responsible for reasoning, planning, parts of speech, and motor function), the parietal lobe (responsible for processing sensory information from the body), the temporal lobe (responsible for hearing, memory, and speech comprehension) and the occipital lobe (responsible for vision).

It is also responsible for initiating and coordinating muscle movements, and it plays a major role in controlling emotions, learning, and memory. The cerebrum is protected by the skull and is covered by three layers of membranes called the meninges. It's also bathed in cerebrospinal fluid which provides a cushion and protects it from injury.

Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:

"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."

Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.

Cerebral infarction, även känt som stroke eller hjärninfarkt, är en medicinsk tillstånd där blodförsörjningen till en del av hjärnan avbryts på grund av en blodpropp eller en nedsatt blodflöde. Detta orsakar skada på de drabbade hjärncellerna, och kan leda till olika neurologiska symtom beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Symptomen kan inkludera svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet, svårigheter att se, höra eller uppleva smaker, och i värsta fall kan det leda till döden. Behandlingen av cerebral infarction innefattar ofta trombolytiska läkemedel som hjälper till att lösa upp blodproppen, samt symtomatisk behandling för att underlätta återhämtningen och förebygga komplikationer.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

Den prefrontala cortexen (PFC) är en region i främre delen av hjärnbarken (cortex cerebri) som är involverad i en rad högre kognitiva funktioner, såsom planering, beslutsfattande, arbetshågkommando, arbetsminne, socialt beteende och personlighetsdrag. Den prefrontala cortexen kan delas in i olika subregioner som är involverade i specifika funktioner.

Den laterala PFC är involverad i att hålla information i arbetsminnet, att uppmärksamma relevant information och att undertrycka irrelevant information. Den mediala PFC är involverad i att ta beslut baserat på belöningsvärden och att koda för socialt beteende. Den orbitofrontala cortexen (OFC) är involverad i att koppla emotionella tillstånd till belöningsvärden och att undertrycka impulser.

Skador på den prefrontala cortexen kan leda till försämrad exekutiv funktion, sämre minne, svårigheter med socialt beteende och personlighetsförändringar.

Fluorinerade kolväten är kemiska föreningar som innehåller kolatom (C) och väteatom (H) i form av en kolvätemolekyl, där en eller flera väteatomer har ersatts med fluoratomer (F). Dessa substansklasser är vanligtvis artificiellt framställda och innefattar exempelvis freoner som använts som köldmedium i kyl- och värmepumpar, men som numera är förbjudna på grund av deras negativa effekter på ozonlagret. Andra exempel på fluorinerade kolväten är per- och polyfluoralkyler (PFAS), som används i industriella tillämpningar och i vardagsprodukter, men som har visat sig vara persistenta miljögifter.

Hematokrit (Hct) är ett laboratoriemedicinskt mått som mäter andelen röda blodkroppar i ett given volymen helt blod. Det uttrycks vanligtvis som en procentandel, och det kan användas för att uppskatta individens totala röda blodcellsmassa (RBC) eller andelen vätska i blodet, kallat blodplasmavolymen. Hct är ett viktigt mått inom hematologi och kan användas för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomstillstånd som anemi, polycytemia, dehydrering och blödningar.

'Telencephalon' er den forreste og største del af hjernens telencephalic vesikel under fosterdannelsen. Ved fødslen udgør det de to hemisfærer i storhjernen, som er inddelt i fire lobler: frontallobus, temporallobus, parietallobus og occipitallobus.

Telencephalon er ansvarlig for højere mentale funktioner, herunder sansning, bevægelse, sprog, minde, læring, emotioner og social adfærd. Den indeholder også basalganglierne, amygdalaen og hippocampus, som er involveret i motorisk kontrol, belønning, frygt og hukommelse.

I alt er telencephalon en vital del af centralnervesystemet, der styrer mange aspekter af menneskelig adfærd, perception og kognition.

"Förlängd märg" (latin: Medulla spinalis elongata) är en benämning på den del av märgen som når ner längre än vanligt i ryggraden. Detta kan orsaka olika symptom beroende på var den förlängda märgen pressar på ryggmärgsbanorna, till exempel känsel- och smärtförluster, muskelsvaghet eller koordinationssvårigheter. Förlängd märg kan vara inneboende orsakat av genetiska faktorer eller utvecklas sekundärt till andra sjukdomar som exempelvis cancer, vissa infektioner eller trauma.

Hjärnvävnadstransplantation är en medicinsk procedur där celler eller vävnad från hjärnan transplanteras till en mottagares hjärna. Detta kan göras med syfte att ersätta skadad eller död hjärnvävnad, förbättra funktionen hos en skadad hjärna eller behandla neurologiska sjukdomar eller skador. Transplantationen kan ske med levande celler eller med kultiverade celler i laboratoriet. Det är en forskningsinriktning inom neurovetenskap och det finns experimentella bevis som visar att det kan förbättra neurologiska funktioner hos djur, men det finns ännu inga etablerade behandlingsmetoder med hjärnvävnadstransplantation hos människor.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF) är en grupp signalsubstanser som verkar som viktiga regulatörer av angiogenes, det vill säga bildningen av nya blodkärl. De verkar främja tillväxten, överlevnaden och permeabiliteten hos de blodkärlsceller som utgör de inre väggarna (endotelcellerna) i blodkärlen. VEGF-familjen består av flera olika proteiner, varav det mest studerade är VEGFA.

VEGF-signalering sker genom att ligander binder till receptorer på cellytan hos målcellerna, vilket leder till en kaskad av intracellulära händelser som slutligen leder till angiogenes. Dessa faktorer spelar en viktig roll i normala fysiologiska processer såsom fostert utveckling, men de har också visat sig vara överaktiverade i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning. Därför kan blockering av VEGF-signalering vara en potential terapeutisk strategi för att behandla dessa sjukdomar.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

Reaktionstid (latin: reactio, 'en handlings eller svarsrörelse') är inom medicinen och fysiologi den tid det tar från att en stimulus uppfattas till det att ett respons eller ett svar registreras. Den mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder, beroende på kontexten.

Reaktionstiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsotillstånd, typen av stimulus och omgivningens faktorer. Vissa läkemedel eller substanser kan också påverka reaktionstiden genom att påverka centrala nervsystemet.

I kliniska sammanhang är reaktionstid en viktig parameter vid bedömning av patienters neurologiska funktion, särskilt efter skador eller sjukdomar som kan påverka hjärnan eller nerverna.

Homeostas är ett begrepp inom fysiologi och betecknar ett systems förmåga att upreta och underhålla en relativt konstant internt miljö, trots fluktuerande yttre förhållanden. Det innebär att levande organismer har mekanismer som reglerar och kontrollerar olika fysiologiska variabler, såsom kroppstemperatur, syre- och näringsomsättning, vätskebalans och elektrolytbalans, för att upprätthålla en jämn och balanserad inre miljö. Homeostas uppnås genom ett komplext regleringssystem som innefattar sensoriska mekanismer, integrationscentra och effektormekanismer. Exempel på homeostatiska processer är blodsockernivåers reglering av insulin och glukagon, kroppstemperaturreglering genom svettning och skälva samt vätske- och elektrolytbalansens reglering genom hormonella mekanismer.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

'Förändringar efter döden' refererar till de processer och reaktioner som sker i ett död kropp. Detta inkluderar:

1. Algor mortis: Kroppens temperatur sjunker efter döden, vanligtvis med 1-2 grader per timme, tills den når jämn temperatur med omgivningen.

2. Rigor mortis: Det är en stelhetsperiod som inträffar när musklerna i kroppen stelnar efter döden, vanligtvis 2-6 timmar efter dödsfallet och kan varaade upp till 72 timmar beroende på omgivningstemperatur och andra faktorer.

3. Livor mortis: Det är en samling av blod i de lägre delarna av kroppen som orsakas av gravitationen efter att hjärtat slutat slå. Detta kan ses som en röd- eller purpurfärgad fläck på huden och visar riktningen på kroppens läge efter döden.

4. Desikation: Det är den process där kroppen torkar ut efter döden, vilket orsakar en minskad vikt och en förändring i hudens utseende.

5. Putrefaktion: Det är en process där bakterier i kroppen bryter ned proteiner, fett och kolhydrater, vilket leder till en förmultning av kroppsvävnaderna och en lukt av förrott kött.

6. Skelning: Det är den process där kroppens ben blir skelettartade efter att all vävnad har bortförsvunnit.

Det är värt att notera att tiden det tar för dessa förändringar att inträffa kan variera beroende på en mängd faktorer, inklusive omgivningstemperatur, fuktighet, kroppens storlek och allmän hälsotillstånd.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.

'Hypokapni' är ett medicinskt tillstånd där individen har för lågt halter av koldioxid (CO2) i blodet. Normalvärdet för koldioxidhalten i blodet, även kallat partialtrycket för koldioxid (pCO2), ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hypokapni definieras som ett pCO2-värde under 35 mmHg.

Detta tillstånd kan orsakas av olika faktorer, såsom överdriven andning (hyperventilering), lungförändringar eller medicinska behandlingar som påverkar andningsmönstret. Symptomen på hypokapni kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat yrsel, huvudvärk, trötthet, spasmer i musklerna och i vissa fall andningssvårigheter. Långvarig hypokapni kan också leda till förändringar i blodets pH-värde och påverka andra kroppsfunktioner.

Endotelcellstimulerande växtfaktorer (Engelska: Endothelial growth factors, EGF) är en typ av proteiner som stimulerar till celltillväxt och angiogenes (bildning av nya blodkärl) hos endotelceller, vilket är de celler som bildar det inre lagret i blodkärlen. Dessa växtfaktorer spelar en viktig roll i celldifferentiering, migration, proliferation och överlevnad. De kan också vara involverade i inflammatoriska processer och sjukdomar som cancer.

Hjärnseptum (Septum pellucidum) är en tunn, membranartad struktur i hjärnan som skiljer de två laterala ventriklarna i hjärnbalken från varandra. Det består av två tunna, nästan genomskinliga skivor av bindväv som är sammanfogade med varandra och bildar en slags vägg mellan ventriklarna. Hjärnseptumet har en viktig funktion under fostertiden, men efter födseln minskar dess betydelse något.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

'Psykomotorisk funktion' refererer til den sammenhæng og samordning mellem psykiske processer (såsom tanker, følelser og perception) og motoriske handlinger. Det betyder, at det er evnen til at udføre fysiske handlinger, der kræver en vis grad af psykisk kontrol, opmærksomhed og koordination.

Denne funktion kan påvirkes af forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, psykiatriske lidelser, medicinering, alkohol- eller stofmisbrug, traumer og andre fysiske sygdomme. Psykomotoriske symptomer kan inkludere langsomme reaktioner, ustabile bevægelser, dårlig koordination, forringet opmærksomhed og koncentration, forvirret tænkning og forringet evne til at udføre hverdagshandlinger.

Emissionsscintigrafi, även känt som emissionscomputertomografi (ECT), är en diagnosmetod inom nuclearmedicin. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans (radionuklid) som injiceras i patientens kropp. Substansen accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.

Efter att substansen har hunnit distribueras i kroppen placeras en gammakamera runt patientens kropp för att detektera de gammastrålar som utsänds från radionukliden. Kamera data används sedan för att skapa tvådimensionella (2D) eller tredimensionella (3D) bilder av organet eller vävnaden som undersöks.

Emissionsscintigrafi kan användas för att diagnostisera och övervaka en rad olika medicinska tillstånd, inklusive hjärtsjukdomar, skelettrelaterade sjukdomar, neurologiska störningar och cancer. Till exempel, myokardskintigrafi använder en radioaktivt markering substance som absorberas av hjärtmuskulaturen för att undersöka blodflödet till hjärtat och detektiera eventuell ischemisk sjukdom eller hjärtskada.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

"Reglering av genuttryck, cancer" refererer til prosessen där cellers vækst, deling og død kontrolleres for å forebygge uregulær vekst som kan føre til kraftige, abnormale vækster av celler, kalt tumører. Når reguleringen av genuttrykk fungerer feil eller blir størt, kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.

I en celles livscyklus spiller gener en viktig rolle i å bestemme hvordan cellen fungerer og oppfører seg. Genuttrykk refererer til når gener aktiveres eller deaktiveres for å produsere proteiner som påvirker cellens funksjon. I en healthy cell er denne prosessen strikt regulert av komplekse molekylære mekanismer.

I tillegg til å kontrollere cellens vekst og deling, spiller reguleringen av genuttrykk også en viktig rolle i å sikre at celler dør når de skal, et prosess kalt apoptose. Dersom denne prosessen ikke fungerer korrekt kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.

Tumører kan være godartede eller maligne. Godartede tumører vokser langsomt, er lokaliserte og har en lav risiko for å spre seg til andre deler av kroppen. Maligne tumører, eller cancers, vokser raskt, kan invadere andre deler av kroppen og metastasere til andre organer.

Feilregulering av genuttrykk kan føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling ved å påvirke flere aspekter av cellens funksjon, inkludert vekstfaktorer, apoptose, angiogenese og DNA-reparasjon. For eksempel kan overaktivering av onkogener eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til u kontrollert cellevækst og cancers utvikling.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling. For eksempel kan overaktivering av onkogener som aktiverer DNA-reparasjon eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledød føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, eller blodkjedsdannelse, som er nødvendig for cancers vekst og spredning. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet og metastase, som er ansvarlig for mange dødsfall relatert til cancer. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledeling og migrasjon føre til økt invasivitet og metastase.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt inflammasjon, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av proinflammatoriske signalveier som NF-kB føre til økt inflammasjon og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt stresse respons, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer stresse respons føre til økt stresse respons og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose resistans, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt apoptose resistans og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer invasivitet føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av metastasefaktorer føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot kjemoterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt resistens mot kjemoterapi og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot stråleterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av DNA-reparasjonsfaktorer føre til økt resistens mot stråleterapi og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot immunterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av immunfaktorer føre til økt resistens mot immunterapi og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer føre til økt angiogenese og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av matrixmetalloproteinaser føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.

I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av apoptoseregulatorer føre til økt apoptose og

En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.

Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:

* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.

Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.

Laktat är ett slutprodukt i anaerob metabolism, vilket innebär att det bildas när kroppens celler behöver energiproduktion utan tillgång till syre. Detta sker framförallt under intensiv träning eller när blodflödet inte är tillräckligt för att möjliggöra syretransporten till cellerna.

Laktatet transporteras sedan via blodet till levern, där det kan omvandlas tillbaka till glukos och användas som energikälla igen. Om levern inte kan hålla jämna steg med laktattillförseln kan dock laktatakumulering ske, vilket kan leda till metabola acidos eller lägre pH-värden i blodet.

Det är värt att notera att när människor pratar om "laktatsatta muskler" avser de ofta en situation där musklerna har höga nivåer av laktat som orsakas av intensiv träning, men det är inte samma sak som muskelvätskan blir sur.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Kvävning är ett medicinskt tillstånd som orsakas av brist på syre i kroppen, vanligtvis på grund av andningssvårigheter eller att andningen har upphört helt. Det kan leda till en minskad syresättning i blodet och i alla celler i kroppen, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas omedelbart. Andra symtom på kvävning kan inkludera blåfärgad hud, speciellt runt läpparna och naglarna, yrsel, trötthet, irriterbarhet, förvirring, snabb hjärtslag och i värsta fall medvetandeförlust eller hjärtstopp.

Diffusion Magnetic Resonance Imaging (MRI) är en typ av MRI-scanning som används för att undersöka rörelsen hos vattenmolekyler inne i kroppens vävnader. Denna teknik bygger på att mätas diffusionen av vattenmolekylerna i olika riktningar, vilket kan ge information om struktur och integritet hos de omgivande cellerna. Det är särskilt användbart inom neurovetenskapen där det kan användas för att undersöka skador på hjärnan eller sjukdomar som till exempel demenssjukdomar, stroke och multipel skleros.

Glykolys, även känt som glykolytisk splittring eller EMP-vägen (Embden-Meyerhof-Parnas-vägen), är en metabolic process som bryter ner glukos (en enkel sockerart) till pyruvat i två ATP-molekyler och två NADH-molekyler per glukosmolekyl. Reaktionen sker i cytoplasman hos eukaryota celler och både i cytoplasma och cytosol hos prokaryota celler. Glykolysen är en anaerob process, vilket betyder att den inte kräver syre för att äga rum. Den är en av de centrala processerna i cellens energiproduktion och spelar en viktig roll i cellers ämnesomsättning och stoffomsättning.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

Ischemisk prekonditionering är en fö phenomenon där kroppen utvecklar en tolerans mot framtida perioder av ischemisk skada, det vill säga minskad blodförsörjning till ett område i kroppen. Detta uppnås genom att korta och upprepade episoder av ischemisk-reperfusion skada orsakas innan en längre period av ischemisk skada inträffar.

Den exakta mekanismen bakom ischemisk prekonditionering är inte fullständigt förstådd, men det anses att det involverar en aktivering av signalsubstanser och genuttryck som skyddar celler och vävnader från skada. Det kan också involvera en förändring i mitokondriell funktion och en minskad produktion av fria radikaler under den efterföljande ischemiska händelsen.

Ischemisk prekonditionering har visat sig vara skyddande i djurmodeller av hjärtinfarkt, stroke och njursvikt, men det finns fortfarande begränsad forskning kring dess användbarhet som terapeutisk strategi hos människor.

Kväveoxidsyntas (NOS, "nitric oxide synthase") är ett enzym som katalyserar produktionen av kväveoxid (NO) från L-arginin. Det finns tre isoformer av NOS: neuronal NOS (nNOS), inducerbar NOS (iNOS) och endotelial NOS (eNOS). Dessa isoformer skiljer sig åt i sina reguleringsmekanismer, subcellulära lokalisationer och funktioner.

nNOS och eNOS är kalciumberoende enzymer som producerar små mängder NO över korta tidsperioder, vilket är involverat i signaltransduktion och homeostasis inom det kardiovaskulära systemet.

iNOS är däremot en kalciumokänslig isoform som producerar stora mängder NO under långa tidsperioder, vilket är involverat i immunförsvaret och inflammationen. Överproduktion av NO kan dock leda till skada på celler och vävnader.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.

I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.

Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.

Neurodegenerativa sjukdomar är en grupp av medfödda eller acquireda neurologiska störningar som kännetecknas av progressiv neurodegeneration, det vill säga nedbrytning och förlust av neuroner och deras sammanhang i hjärnan. Denna degeneration leder till en gradvis försämring av den neurologiska funktionen, vilket kan påverka kognition, rörelse, balans, tal, minne, perception och andra sensoriska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Spinal muskelatrofi (SMA). Dessa sjukdomar är ofta förknippade med åldrande, men kan även drabba yngre individer. De orsakas vanligtvis av en kombination av genetiska, miljömässiga och livsförloppsfaktorer och saknar ofta botemedel eller effektiva behandlingsalternativ.

En mediainfarkt, även kallat arterioskleros eller ateroskleros, är ett tillstånd där det uppstår hårdning och förträngning i artärerna som försörjer kroppens vävnader med syre- och näringsriktig blod. Detta orsakas av en pålagsbildning av fett, kalk och fibros material (plack) inne i artärens väggar. När placken växer kan den delvis eller helt blockera blodflödet genom artären, vilket kan leda till syrebrist och undernäring i de vävnader som förses av den drabbade artären.

I svårare fall kan en mediainfarkt leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtinfarkt (om det är hjärtats kärl som är drabbade), stroke (om det är hjärnans kärl) eller gangrän (om det är benens kärl). För att undvika dessa komplikationer är det viktigt att behandla och förebygga mediainfarkt genom livsföringsuppehållanden såsom rökfrihet, motion, balanserad kost och kontroll av andra riskfaktorer som högt blodtryck, hög kolsterol och diabetes.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

Nucleus caudatus är en del av basala ganglierna i hjärnan och består av två stora, kanelformade strukturer på var sida om thalamus. Den utgör tillsammans med putamen den dorsolaterala delen av striatum, som är den inre av de två huvudsakliga inputstrukturerna till basala ganglierna (den andra är globus pallidus).

Nucleus caudatus har en viktig roll i reguleringen av motorisk kontroll, kognition och emotioner. Den tar emot afferenta signaler från barken (cortex) och projicerar sedan efferenta signaler till globus pallidus interna och substantia nigra pars reticulata, som är de två huvudsakliga outputstrukturerna i basala ganglierna. Dessa signaler hjälper till att modulera motorisk aktivitet och kognitiva processer genom att påverka aktiviteten i thalamus och barken.

Förändringar i nucleus caudatus har associerats med flera neurologiska och psykiatriska tillstånd, inklusive Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, schizofreni och ADHD.

'Medvetande' är ett centralt begrepp inom filosofi, psykologi och neurologi och kan ha olika betydelser beroende på kontext. I en medicinsk kontext kan medvetandet definieras som den subjektiva upplevelsen av perception, tankar, minnen, känslor och identitet. Det är den förmågan att varsebliva, tolka och interagera med sin omgivning.

Medvetandet kan också delas upp i olika aspekter, såsom:

1. Självmedvetande (self-awareness): förmågan att varsebliva sig själv som en individ med tankar, känslor och identitet.
2. Perception (perception): förmågan att tolka information från sina sinnen och skapa en representation av sin omgivning.
3. Kognition (cognition): förmågan att tänka, lösa problem, planera och minnas.
4. Känslor (emotions): förmågan att uppleva känslor som glädje, sorg, rädsla och ilska.
5. Sammanhangsbildning (context-awareness): förmågan att varsebliva och förstå sammanhanget mellan olika händelser och information.

Det är värt att notera att medicinsk forskning fortfarande försöker klargöra de neurobiologiska grunderna för medvetandet, så det finns fortfarande mycket som är okänt om hur just medvetandet uppstår i hjärnan.

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Fysiologisk stress är ett svar hos den autonoma nervsystemet och endokrina systemet i kroppen på olika inre eller yttre stimuli, som aktiverar mekanismer för att hantera hot eller krav. Detta svar involverar en komplex kaskad av hormonella och signalsubstanser, inklusive frisättning av adrenalin och noradrenalin från binjuremärgen samt frisättning av cortisol från binjurebarken. Dessa hormoner förbereder kroppen för att hantera stressören genom att öka hjärtfrekvensen, blodtrycket, glukosnivåerna och andningsfrekvensen, samtidigt som de minskar aktiviteten i icke-nödvändiga organ och system. Detta svar är evolutionärt viktigt för överlevnad och anpassning till hot eller utmaningar, men kan ha negativa effekter på kroppen om det uppehålls under lång tid eller blir excesivt.

Ischemia är ett medicinskt tillstånd som uppstår när blodflödet till en viss del av kroppen, oftast hjärta eller hjärnan, minskar eller helt upphör. Detta leder till syrebrist i de drabbade vävnaderna och kan orsaka skada om det pågår under en längre tid. Ischemisk hjärtsjukdom är ett vanligt tillstånd som kan leda till smärtor i bröstet (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Ischemisk hjärnskada kan orsaka symtom som svimning, yrsel, förvirring, problem med talet och rörelse, beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

"Bergsbestigning" er en aktivitet der en person eller en gruppe forsøker å bestige en bergstopp eller en fjellvassrap. Dette kan innebæ med skilleteknisk klatreutstyr og teknikker, slik som stein, is- eller kongeklatring, eller ved å gå opp et sti eller en veg.

Meningen med bergbestigning kan variere fra person til person. For noen er det en fysisk utfordring og en mulighet for å teste sine grænser, mens andre ser på det som en måte å oppleve naturen på. Bergbestigning kan også være en filosofisk reise for noen, der ser på det som en mulighet til selvrefleksjon og personlig vekst.

Det er viktig å ha en god forberedelse før man begir seg på en bergbestigning. Dette inkluderer å ha de riktige ferdighetene, å være aktsom til vejret og andre sikkerhetsaspekter, og å ha de nødvendige redskapene og utstyret for å kunne handle i uventede situasjoner.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

'Lymfokiner' är ett samlingsnamn för olika proteiner som utsöndras av immunsystemets vita blodkroppar, framförallt lymfocyter. Dessa proteinmolekyler fungerar som signaleringssubstanser och har en viktig roll i regleringen av immunsvar och kommunikation mellan olika celler inom immunsystemet. Lymfokiner kan delas in i olika klasser beroende på deras funktion, till exempel cytokiner, interferoner och kemotaktiska cytokiner (CXC- och CC-chemokiner). De kan påverka cellers aktivitet, tillväxt, differentiering och överlevn. Lymfokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som leder till den önskade effekten.

"Mikrokärl" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva de allra minsta blodkärlen i kroppen. Dessa små kärl har en diameter på mindre än 100 micrometer (ett mikrometer är en miljondel av en meter) och är mycket viktiga för att transportera syre, näringsämnen och andra nödvändiga substanser till celler i olika delar av kroppen. Mikrokärlen består av två huvudtyper: arterioler (små grenar av artärer) och kapillärer (de yttersta grenarna av blodkärlsystemet). I kapillärerna sker utbytet av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och cellerna. Efter att ha passerat kapillärerna samlas de små kärlen ihop igen och bildar venuler (små grenar av vener), vilka transporterar det syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarssystem hos eukaryota celler som skyddar mot främmande genetisk material, till exempel virus. Det bygger på att korta dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) binder till och leder till degradering av komplementära mRNA-molekyler, vilket resulterar i nedreglering av specifika geners syntes på proteinnivå. RNAi kan också användas som en teknik inom molekylärbiologi för att studera genfunktioner och utveckla terapeutiska strategier.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

Myeliniserade nervtrådar är nervfibrer som är omgivna av en speciell typ av cellmembran, kallad myelin. Myelin är ett fettrikt och proteinhaltigt material som produceras av glialceller, särskilt oligodendrocyter i centrala nervsystemet (CNS) och Schwannceller i perifera nervsystemet (PNS).

Myeliniseringen av nervtrådar har en viktig funktion för att öka hastigheten på nervimpulserna, eller action potentialen, som leds genom nervsystemet. Myelin skapar isolerande skikt runt axonet och bildar så kallade noder av Ranvier mellan varje myelinskiva. Action potentialen hoppar då från nod till nod istället för att långsamt ledas längs hela nervtråden, vilket ökar konduktionshastigheten och effektiviteten i nervimpulsöverföringen.

Förlust eller skada på myelin kan orsaka neurologiska symtom som exempelvis förlamningar, känselbortfall, smärta och sinnesförändringar, beroende på vilka nervbanor som är drabbade. Några exempel på sjukdomar där myelin skadas inkluderar multipel skleros (MS), Guillain-Barrés syndrom och neuropatier orsakade av diabetes.

Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som går ut från ryggmärgen och innerverar muskler, organ och känselorgan). De neurotransmittorsubstanser som finns i kroppen är till exempel dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat, acetylkolin och histamin.

När en nervimpuls når slutet av en nervcell (axonterminalen) frisätts neurotransmittorsubstansen i det smala gapet (synapsgapet) mellan den aktiva nervcellen och målcellen (den cell som nervcellen ska påverka). Neurotransmittorsubstansen binder till receptorer på målcellens yta, vilket orsakar en kemisk signal i målcellen. Detta kan leda till att målcellen exciteras eller hämjs, beroende på vilken neurotransmittorsubstans som används och vilken typ av receptor som aktiveras. Efter att neurotransmittorsubstanser har frisatts i synapsgapet transporteras de tillbaka till den aktiva nervcellen eller bryts ned av enzymer för återanvändning eller utsöndring.

Neurotransmittorsubstanser spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, inklusive sinnesstimulans, rörelsekoordinering, känslor, minne, aptit, sömn och sexuell respons. Dysfunktion i neurotransmittorsystemet kan leda till olika sjukdomar som depression, ångest, Parkinsons sjukdom, epilepsi, migrän och ADHD.

'Tinninglob' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinsk terminologi. Jeg antar at du sannsynligvis refererer til "tinnitus", som er en bete designert for hørsel av lyd uansett om det finnes en ytre kilde eller ikke. Tinnitus kan oppleves som ringing, brumming, susing, pibbling eller andre typer lyd. Den kan være konstant eller intermittent og kan ha forskjellige intensitetnivåer. Tinnitus er ofte et tegn på et underliggende problem, som kan være relatert til øreproblemer, hoved-hals-sykdommer, høreleskade eller andre medisinske tilstander.

'Könskarakteristika' refererar till de fysiska, kroppsliga och biologiska egenskaper som används för att bestämma om en person är man eller kvinna. Dessa karaktäristika inkluderar traditionellt exempelvis könskromosomerna (XX hos kvinnor och XY hos män), könsorganen, könsbekräftande hormonnivåer och sekundära könskarakteristika som till exempel bröstutveckling eller skäggväxt.

Det är värt att notera att könskaraktäristika kan variera mycket mellan olika individer, och att det finns många variationer och avvikelser från de traditionella binära könsnormerna. Vissa personer kan också identifiera sig som icke-binära eller transpersoner, vilket innebär att deras identitet inte nödvändigtvis korresponderar med de könskaraktäristika de har fötts med.

"Bildförstärkning" är ett medicinskt begrepp som refererar till tekniker som används för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en bild, ofta inom områden som radiologi och ultraljud. Det gör det möjligt att urskilja strukturer och detaljer som annars kan vara svåra att se.

Det finns olika typer av bildförstärkningsmetoder, beroende på vilket slags medicinsk bild man arbetar med. Några exempel är:

* Kontrastförstärkning: Används ofta inom radiologi och ultraljud för att öka kontrasten mellan olika vävnader i en bild. Det kan göras genom att använda kontrastmedel som absorberar eller reflekterar strålning eller ljud på ett sätt som skiljer sig från omgivande vävnader.
* Digital bildförstärkning: Används ofta inom digital radiografi och datortomografi (CT) för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en digital bild. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som exponerar eller dämpar vissa delar av bilden för att framhäva vissa strukturer eller detaljer.
* Rekonstruktion: Används ofta inom datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) för att skapa en tredimensionell bild av ett objekt genom att kombinera flera tvådimensionella skivor. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som sammanfogar de tvådimensionella skivorna på ett sätt som ger en tydligare och mer detaljerad bild av objektet.

Samtliga dessa tekniker har som syfte att förbättra kvaliteten på bilderna så att de blir lättare att tolka och analysera, vilket i sin tur underlättar diagnos och behandling av sjukdomar och skador.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

"Mandelkärna" (tonsillar crypts) refererar till de fåror eller gropar som finns på ytan av tonsillerna, som är lymfatiska strukturer belägna bakom och ovanför tungans bas i munhålan. Mandelkärnorna kan vara ett normalt anatomiskt kännetecken, men de kan även bli infekterade eller inflammerade, vilket kan leda till problem som tonsillit eller mandelinflammation. I vissa fall kan stora och djupa mandelkärnor också vara en indikation på ett tillstånd som kallas chronic tonsillitis eller kryptisk tonsillar hyperplasi.

'Vila' er en medisinsk terminologi som betyr en tilstand av stillhet eller ro i kroppen eller en del av kroppen. Det kan også referere til en midlertidig avbrytelse i bevisstheten eller livsviktige funksjoner, men den personen er fortsatt levende. Vilan kan oppstå som en naturlig del av søvnprosessen, men det kan også være et tegn på en medisinsk tilstand eller skade, som f.eks. hjernesvulst, skade på hjernen eller narkotisk overdosis.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika reaktioner i levande vävnad eller celler. Detta kan användas inom olika områden, såsom hudterapi och behandling av vissa neurologiska störningar.

I samband med hudbehandlingar, kan fotostimulering involvera användning av specifika våglängder av ljus för att stimulera cellernas ämnesomsättning och syreförsörjning, vilket kan leda till förbättrad hudstruktur och läkerprocesser.

Inom neurologi kan fotostimulering användas som en icke-invasiv behandlingsmetod för att stimulera nervceller i hjärnan med hjälp av ljus. Detta kallas ofta transkraniell magnetstimulering (TMS) eller transkraniell direkt strömstimulering (tDCS), där en yttre enhet används för att generera ett magnetfält eller elektrisk ström som påverkar nervceller i hjärnan.

Det är värt att notera att fotostimulering kan ha olika mekanismer och effekter beroende på vilket område det används inom, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få rätt information och behandling.

DNA-mikroarrayanalyser, även känd som DNA-chip eller genexpressionsprofilering, är en teknik inom genomik och proteomik som används för att simultant undersöka aktiviteten hos tusentals gener i ett enda experiment. Denna metod bygger på hybridisering av fluorescentmärkta DNA-prover till komplementära DNA-prober som är fysiskt fäst på en glasslid eller en silikonplatta.

I en DNA-mikroarrayanalys används ofta prover från två olika biologiska tillstånd, exempelvis frisk och sjuk, för att jämföra deras genuttrycksmönster. Genom att mäta intensiteten av fluorescensen på varje punkt i arrayet kan forskaren fastställa relativa nivåer av genaktivitet för varje gener i de två proverna. Detta kan hjälpa till att identifiera olikheter i genuttryck som kan vara associerade med en viss sjukdom eller biologisk process.

DNA-mikroarrayanalys är ett kraftfullt verktyg inom forskning och har använts för att studera allt från cancer till neurovetenskap, immunologi och utvecklingsbiologi. Den kan också användas för att undersöka genuttrycket hos patogener såsom bakterier och virus, vilket kan hjälpa till att identifiera nya mål för läkemedelutveckling.

'Mellanhjärna' (substantia nigra/pars compacta) är en del av den centrala nervsystemet, belägen i hjärnbalken i hjärnan. Den består huvudsakligen av dopaminproducerande nervceller och är en viktig del av det extrapyramidala systemet, som reglerar rörelser och kognitiva funktioner. Skador på denna struktur kan leda till rörelsesjukdomar såsom Parkinson's disease.

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

'Kolradioisotoper' refererer til isotoper (varianter) av kulstof-atomet som har ustabil nucleus og som sender ut ioniserende stråling, noe som gjør dem anvendelige i medisinsk kontekst. Et velkjent eksempel er kulstoff-14 (^14C), som kan brukes i en type radiokarbondatering. I medisinen kan kolradioisotoper brukes til å merke ut forskjellige organismer eller stoffer, slik at de kan følges opp innen kroppen ved hjelp av en gammakamera etter at de er injiserte, inhalert eller ingestert. Dette kan være nyttig i diagnostisk testing for å avdekke for eksempel skjult blodtapt, infeksjoner, tumorer eller andre abnormaliteter.

"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.

Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.

Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.

En synaps är en struktur i nervsystemet där nervceller (neuron) kan kommunicera med varandra och utbyta elektriska eller kemiska signaler. En synaps består vanligtvis av en presynaptisk neuron, en synaptisk spalt och en postsynaptisk neuron.

En definition av 'synapser' är:

"Den strukturella och funktionella kontakten mellan två nervceller eller mellan en nervcell och ett effektororgan, där neurotransmittor molekyler frisätts från den presynaptiska neuronen och diffunderar över synaptisk spalt för att binda till receptorer på den postsynaptiska neuronen eller effektororganet, vilket leder till en elektrisk eller kemisk signal som påverkar cellens funktion."

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Strålsensibiliserende medel är en typ av läkemedel som gör celler i kroppen mer känsliga för strålning. Dessa medel används ofta tillsammans med strålbehandling vid cancerbehandling, eftersom de kan öka effekten av strålningen på tumörcellerna och minska sannolikheten för att cancercellerna ska överleva och fortsätta växa. Strålsensibiliserande medel fungerar genom att störa cellernas förmåga att reparera sig själva efter att de har utsatts för strålning. Exempel på strålsensibiliserande medel är cisplatin, karboplatin och oxaliplatin.

Antioxidanter är en beteckning för ämnen som kan hämma eller förhindra oxidation av andra ämnen. Oxidation är en kemisk reaktion där ett ämne reagerar med syre, vilket kan leda till skada på celler och vävnader i kroppen.

Antioxidanter fungerar genom att ge upp sina elektroner för att neutralisera fria radikaler, som är instabila molekyler som saknar en elektron och letar efter en annan att stjäla. Genom att ge bort en egen elektron till en fri radikal kan antioxidanter stabilisera den och förhindra skada på celler och vävnader.

Exempel på antioxidanter inkluderar vitamin C, vitamin E, betakaroten, selen och flavonoider. Dessa kan hittas i många livsmedel som frukt, grönsaker, nötter och frön. Många studier har visat att en hög konsumtion av antioxidantrika livsmedel kan vara förknippat med lägre risk för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Övergående hjärnischemi (TIA eller transitori ischemisk attack) är en plötslig, tillfällig och oftast reversibel störning av cerebral cirkulation som orsakas av ett blodflödesrubbning i hjärnan. Detta resulterar i en brist på syre- och näringsämnen till en del av hjärnbarken, vilket kan leda till neurologiska symtom som varar från några minuter till upp till 24 timmar.

Symptomen på övergående hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men de kan inkludera:

* Svårigheter att tala eller förstå språk
* Förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen

Övergående hjärnischemi är ett allvarligt varningsläte för en potential snart kommande hjärninfarkt (slaganfall) och kräver omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.

Gamma-Aminobutyric acid (GABA) är en neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervceller i hjärnan och nerverna. Det fungerar som ett inhibitoriskt transmissionsmedel, vilket betyder att det hjälper till att minska excitationen i centrala nervsystemet (CNS). GABA är en av de vanligaste neurotransmittorerna i nervsystemet hos däggdjur och spelar en viktig roll i reglerandet av muskeltonus och styrkan på signaler som skickas mellan nerverna.

GABA produceras i kroppen från aminosyran glutaminsyra, vilket är den vanligaste excitatoriska neurotransmittorn i CNS. Genom en process som kallas decarboxylering konverteras glutaminsyra till GABA med hjälp av ett enzym som kallas glutamatdecarboxylas (GAD). När GABA binder till sina receptorer i synapserna mellan nervcellerna, öppnas kloridkanaler och det kommer till inflöde av kloridjoner till cellen. Detta leder till en hyperpolarisering av membranpotentialen, vilket gör att det blir svårare för nervcellen att nå spänningsnivån som krävs för att skapa en aktionspotential och därmed sända signaler vidare i CNS.

Abnormaliteter i GABA-systemet har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive epilepsi, spasmodisk torticollis, panikångest och alkoholberoende. Vissa läkemedel som används för att behandla dessa tillstånd fungerar genom att påverka GABA-receptorerna i olika delar av CNS.

'Nervsystemets sjukdomar' är en övergripande term som innefattar en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Dessa sjukdomar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och symptom.

1. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom, Huntingtons sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros (ALS).
2. Konvulsiva sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av abnorma elektriska aktivitet i hjärnan och kan leda till krampanfall. Exempel på konvulsiva sjukdomar är epilepsi, migrän och stroke.
3. Neuropati: Detta är en allmän term för skada eller funktionsnedsättning av de perifera nerverna, som kan orsakas av olika faktorer som diabetes, alkoholmissbruk, exponering för toxiner och genetiska störningar.
4. Infektionella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av infektion med bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på infektionella nervsystemssjukdomar är hjärnhinneinflammation (meningit), rabies och polio.
5. Strukturella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av strukturella skador eller abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen, som kan vara congenitala (födde) eller aquired (komma senare i livet). Exempel på strukturella nervsystemssjukdomar är cerebral pares (skada i hjärnbarken), skolios (ryggkotorskröning) och syringomyeli (cysta i ryggmärgen).
6. Psykiatriska sjukdomar: Dessa sjukdomar påverkar beteendet, känslorna och tankarna och inkluderar depression, ångeststörningar, schizofreni och personlighetsstörningar.
7. Neurodegenerativa sjukdomar: Detta är en grupp av sjukdomar som orsakas av progressivt förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen, vilket leder till förlust av kognitiva och fysiska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Detta är en icke-uttömmande lista över olika typer av nervsystemssjukdomar. Det finns många andra sällsynta eller speciella tillstånd som inte nämns här.

Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.

En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

Kaliumkanaler är proteiner som spänner över cellytan och reglerar flödet av kaliumjoner (K+) över cellmembranet. De är involverade i viktiga fysiologiska processer såsom aktionspotentialen i nerv- och muskelceller, cellytiska signaltransduktion och cellvolymreglering.

Kaliumkanaler kan delas in i olika kategorier baserat på deras struktur, funktion och aktiveringsmekanismer. Till exempel finns det voltage-gated kaliumkanaler (Kv-kanaler), som öppnas eller stängs beroende på membranpotentialen, ligand-gated kaliumkanaler, som aktiveras av specifika molekylära ligander, och mekaniskt-gated kaliumkanaler, som öppnas eller stängs i respons på mekaniska stimuli.

I allmänhet består kaliumkanaler av en transmembranproteinstruktur med flera domäner, inklusive en pore-region som tillåter passage av K+ och en aktiveringsdomän som reglerar kanalöppningen eller -stängningen. Dessa proteiner är viktiga mål för läkemedel och har potential att användas i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Oximer är en typ av organisk förening som innehåller två substituenter som är kopplade till samma kolatom, där en av substituenterna är en pentavalent syreatom och den andra är en grupp med dubbelbindning till syre. Oximer är viktiga intermediater i organisk syntes och har använts för att skapa en rad olika kemiska föreningar. De är också av intresse inom farmakologin, eftersom vissa oximer har visat sig ha potential som läkemedel, till exempel som muskelrelaxerande medel eller som antidot mot nervgas.

Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.

Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.

I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.

"Hjässlob" är ett informellt och dialektalt uttryck som inte har någon etablerad medicinsk definition. Det används ofta i vardagligt tal för att beskriva en plats där man kan vila, vila sig eller sova under en kort tid, till exempel en bänk eller en sängplats på en offentlig plats som ett sjukhus.

I medicinska sammanhang kan termen "hjässlob" inte användas för att beskriva någon specifik medicinsk diagnos, behandling eller struktur i kroppen.

Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.

"Blodfärgämnen" är ett medicinskt begrepp som vanligtvis refererar till de två huvudsakliga komponenterna i blodet som ger det dess röda färg: hemoglobin och myoglobin.

Hemoglobin är ett proteinmolekyl som finns inne i de röda blodkropparna (erytrrocyterna) och har en viktig funktion i att transportera syre från lungorna till alla celler i kroppen. Hemoglobinet kan även transportera kolmonoxid och koldioxid.

Myoglobin är ett annat proteinmolekyl som finns inne i muskelcellerna och har en viktig funktion i att lagra syre i musklerna. Myoglobinet har en röd färg, men det förekommer inte i blodet i lika stor mängd som hemoglobin.

Ibland kan "blodfärgämnen" också inkludera andra substanser som kan påverka blodets färg, såsom bilirubin och karboxyhemoglobin, men dessa är inte lika vanliga som hemoglobin och myoglobin.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

'Diffusion Tensor Imaging' (DTI) är en neurovetenskaplig bildgivande teknik som används för att visualisera och mäta det vita hjärnans strukturella egenskaper. Den bygger på principen om diffusion, eller rörelsen av vattenmolekyler, inom biologiska vävnader.

I DTI används en speciell typ av diffusion-weighted imaging (DWI) för att uppskatta diffusionsriktningarna och -hastigheter i varje volymelement (voxel) i hjärnbilden. Detta görs genom att applicera ett magnetiskt fält på vattenmolekyler som rör sig fritt inom vävnaden, vilket orsakar en fördröjning i signalen som kan tolkas för att avslöja diffusionsriktningen och -hastigheten.

Genom att analysera dessa data kan man skapa bilder som visar de vita hjärnans fiberbanors orientering och integritet, vilket kan vara användbart för att undersöka skador orsakade av sjukdom eller skada, såsom traumatisk hjärnskada, multipel skleros eller demens. DTI kan också användas för att studera den normala utvecklingen och åldrandeprocessen i det vita hjärnan.

'Inducerad hypotermi' är ett medicinskt tillstånd där kroppstemperaturen sänks under normalvärdet avsett för människor, vilket ofta definieras som 36-37°C (96,8-98,6°F). Inducerad hypotermi används ibland i medicinska sammanhang, till exempel efter hjärtstopp eller för att skydda hjärnan under komplicerade neurokirurgiska ingrepp. Den aktiva sänkningen av kroppstemperaturen sker vanligtvis med hjälp av yttre eller invandra metoder, såsom kylvätska, ispåsar eller speciella apparater som kan reglera temperaturen. Det är viktigt att notera att inducerad hypotermi bör övervakas noga och skötas av utbildat medicinskt staff, eftersom det finns risker relaterade till för låg kroppstemperatur, såsom störd koagulering, infektion och andra komplikationer.

Polycythemia är ett tillstånd där individen har för höga nivåer av röda blodkroppar (erythrocyter) i sin kropp. Det kan delas in i två huvudgrupper: erytrocytos och primär polycytemia (polycythemia vera).

Erytrocytos definieras som en absolut ökning av röda blodkroppar över den övre normalgränsen, vanligtvis över 6 miljoner celler per mikroliter för män och över 5,5 miljoner celler per mikroliter för kvinnor. Detta kan orsakas av olika faktorer som hypoxi (syrebrist), kronisk lungsvikt, höjda nivåer av androgena hormoner eller medelhöga höjder av erytropoietin (EPO).

Primär polycytemia, även känd som polycythemia vera, är en mycket sällsynt blodsjukdom som orsakas av en klonal proliferation av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av alla tre typer av blodceller: röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Sjukdomen är karakteriserad av en överdriven produktion av EPO i kroppen, vilket leder till en ökning av röda blodkroppar. Primär polycytemia kan också leda till en högre risk för blodproppar och blödningar.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

'Extracellulärt rum' refererar till det område eller utrymme som finns utanför cellernas membran i en levande organism. Det inkluderar all vätska och strukturer som omger cellerna, såsom blodplasma, lymfa och extracellulär matrix. Extracellulärt rum står i kontrast till intracellulärt rum, som är det inre av cellen som innehåller organeller och andra strukturer.

Extracellulärt fluid (ECF) är en del av extracellulärt rum och består av vätska som omger cellerna i olika vävnader och organ. ECF kan delas in i två kategorier: intravaskulärt fluid (IVF), som är vätskan i blodkärlen, och interstitial fluid (ISF), som är vätskan i det mellanrummet mellan celler i olika vävnader.

Ett viktigt koncept inom fysiologi är homeostasen av extracellulärt fluid och elektrolyter, eftersom förändringar i dess volym eller sammansättning kan ha negativa effekter på cellfunktion och hela organismens hälsa.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Amyloid-beta precursor protein (APP) er en transmembranprotein som normalt finnes i hjernen. Det er involvert i cellulær processing som involverer produksjon av beta-amyloid peptider, som kan akkumuleres og danne amyloidplakker i hjernen til personer med Alzheimers sykdom. APP eksisterer i flere forskjellige isoformer, og den spesifikke struktur og funksjon av APP-proteinet er fortsatt under intens studier.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

'Beteende' er en central begrep innen psykiatri og betyr i medicinsk sammenhengg den måten ein individu viser seg på gjennom sine handlinger, reaksjoner, følelser og tanker i forhold til sin omverden. Beteende kan være villiebestemt eller refleksivt, og innefatter også kommunikasjonsmåtene ein bruker. Abnorme betendeforhold kan være et tegn på psykisk sykdom eller neurologiske skader.

Anatomisk avbildning är en term som ofta används inom medicinen och relaterade fält, och den refererar till skapandet av visuella representationer av kroppens strukturer och system. Detta kan uppnås genom olika tekniker såsom röntgenstrålar, magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), ultraljud och andra bilddiagnostiska metoder.

Den anatomiska avbildningen ger läkare, forskare och andra medicinska experter möjlighet att se in i kroppen utan att behöva öppna den upp chirurgiskt. Detta kan hjälpa till att ställa diagnoser, planera behandlingar, genomföra interventioner och övervaka patienternas framsteg över tid.

I en medicinsk kontext kan definitionen av 'anatomisk avbildning' vara: "En bilddiagnostisk metod som skapar visuella representationer av kroppens inre strukturer och system, vilket underlättar förståelse, diagnostisering och behandling av medicinska tillstånd."

Gyrus cinguli är en del av limbiska systemet i hjärnan och betyder på latin "kindad gång". Det är en kontinuerlig, bågbildad struktur som löper runt den coronala planen (från främre till bakre) av hjässloben. Gyrus cinguli är involverad i en rad kognitiva och emotionella funktioner, inklusive smärtkänslor, learning, memory, and ent motivation.

Reperfusion innebär att genomförande av återetablering av blodflöde till en organ eller del av kroppen som har utsatts för ischemisk skada, det vill säga när blodflödet har reducerats eller helt upphört. Detta kan ske genom olika metoder beroende på vilket område som behöver återfå blodförsörjningen, till exempel genom trombolys (mediciner som löser upp blodproppar), angioplasti (med hjälp av en kateter med en ballong som expanderas för att öppna upp ett kärl) eller kirurgiska ingrepp.

Reperfusion kan vara livräddande eftersom det kan stoppa ischemisk skada från att fortsätta och hjälpa till att återställa funktionen i den drabbade organen. Men det kan också orsaka en komplikation som kallas reperfusionsskada, vilket är ytterligare skada som orsakas av att blodflödet återetableras. Detta kan inträffa på grund av att fria radikaler och andra toxiner frislås när blodet börjar flöda igen, vilket kan skada celler och vävnader i området.

'Anteilvolym' (også kalt andelstøttrykk eller fractional exhaled volume of carbon dioxide, FeCO2) er en måling af det relative indhold af CO2 i den udånde luft. Det er defineret som forholdet mellem udåndets CO2-volum og totalt udåndet volum under specifikke forsøgsbetingelser, typisk udført under kontrollerede vejrforhold og standardiserede respiratoriske manøvrer.

Anteilvolym er et vigtigt klinisk mål, der ofte anvendes i intensivmedicinsk pleje for at overvåge patienters respiratoriske funktion og tilpas behandlingen. For eksempel kan ændringer i andetagsvolymet vise på komplikationer som lungeemboli, lungeödem eller respirationssvigt.

Det er vigtigt at understrege, at korrekt tolkning af andetagsvolym må tage højde for patientens kliniske tilstand, medicinske behandling og andre faktorer, der kan påvirke dette mål. Derfor bør andetagsvolym altid overvåges i sammenhæng med andre kliniske data og under ledelse af en erfaren læge eller sygeplejerske.

PC12-celler är en typ av neuroendokrina celler som initialt isolerades från ett tumörväv i en fallohund (Phochoca sinensis) av olfactocellär origin. Dessa celler har sedan blivit ett viktigt verktyg inom neurovetenskapen och cancerforskningen på grund av deras unika egenskaper.

PC12-celler har en dubbelpotential, det vill säga de kan differentieras till antingen en neuronal fenotyp eller en muskel-like fenotyp beroende på vilka signalsubstanser de exponeras för. När de differencieras till en neuronal fenotyp visar de typiska nervcellsegenskaper, såsom utskott och elektrisk excitabilitet, samt bildning av synaptiska kontakter. Dessa egenskaper gör PC12-celler till ett användbart modellsystem för att studera neuronal differentiering, neurotoxicitet, neurodegeneration och neuroplasticitet.

PC12-celler är också känsliga för signalsubstanser som nerveväxtfaktor (NGF), som främjar deras överlevnad, differentiering och neuritbildning. Som ett resultat har PC12-celler använts i studier av NGF-signalering och dess roll i neuronal differentiering och överlevnad.

I cancerforskningen har PC12-celler använts som ett modellsystem för att studera neuroendokrina tumörer, särskilt small cell lung cancer (SCLC), eftersom de delar många gemensamma molekylära egenskaper.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Fosfokreatin (PCr) är ett organiskt molekyl som lagras i musklerna och har en viktig roll i kroppens energiproduktion, speciellt under intensiv träning eller ansträngning. Det består av en fosfatgrupp bundet till kreatin via en högenergisk bindning. När muskler behöver snabb energi för kontraktion kan de bryta ner fosfokreatinet till fria fosfater och kreatin, vilket ger upphov till ATP (adenosintrifosfat), en direkt energikälla för celler.

PCr-nivåerna i musklerna är ofta korrelerade med individens förmåga att utföra högintensiva aktiviteter under kort tid, och därför används PCr som en indikator på muskulär utmattning och prestanda.

En stroke, även känd som slaganfall eller cerebrovaskulärt accident (CVA), är en plötslig och ofta oväntad händelse som orsakas av en rubbning i blodförsörjningen till hjärnan. Det kan bero på att ett blodkärl i hjärnan går sönder (ischemisk stroke) eller att ett blodkärl i hjärnan brister (hemorragisk stroke). När blodflödet till en del av hjärnan störs, kan de nerver som kontrollerar vissa kroppsfunktioner skadas, vilket kan leda till svåra och varaktiga funktionsnedsättningar.

En ischemisk stroke uppstår när ett blodkärl i hjärnan blockeras av en blodpropp eller en blodplättsamling (trombos), vilket förhindrar att syre- och näringsrika blod kommer fram till de drabbade nervecellerna. I vissa fall kan en mindre artär i hjärnan drabbas av en smalning (ateroskleros) som orsakar en progressiv förträngning, vilket kan leda till en långsam och gradvis påverkan på hjärnfunktionen.

En hemorragisk stroke inträffar när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnvävnaden eller i den omgivande hjärnhinnan (subarachnoidea hjärnhinna). Den ökade intracraniala trycket och den toxiska effekten av blodet på de omgivande nervecellerna kan orsaka en snabb och allvarlig skada på hjärnfunktionen.

Stroke är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling för att minska risken för varaktiga skador eller död. De tidigaste tecknen på stroke kan inkludera plötslig svaghet, förlust av känsel eller smärta i ansiktet, armarna eller benen, speciellt på ena sidan av kroppen, plötslig förvirring, problem med balansen eller koordination, plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, plötslig synförlust i ett öga eller båda ögonen och plötslig allvarlig huvudvärk utan känd orsak.

Hydroxyindolilsyran, eller 5-hydroxyindolilsyra (5-HIAA), är ett derivat av aminosyran Tryptofan och är en viktig biologisk signalmolekyl i kroppen. Det fungerar som en signalsubstans i centrala nervsystemet (CNS) och är också involverad i immunförsvaret.

5-HIAA är det huvudsakliga avfallsprodukten efter att serotonin har brutits ned i kroppen, och nivåerna av 5-HIAA i urinen kan användas som en indikator på serotoninnivåer i kroppen. Ökat eller förhöjt utsöndring av 5-HIAA kan vara ett tecken på olika tillstånd, såsom karcinoidsyndrom och vissa former av depression.

Andningsfysiologi (engelska: Respiratory physiology) är ett medicinskt specialområde som handlar om hur andningssystemet fungerar och hur det påverkar kroppens homeostas. Det inkluderar studiet av gasutbyte i lungorna, blodets transport av syre och kolmonoxid, cellandningens syrebehov och produktion av kolmonoxid, samt regleringen av andningen. Andningsfysiologin undersöker också hur olika sjukdomar och tillstånd påverkar dessa processer.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "treatment response," then here it is:

Treatment response is a term used to describe the effect of a particular treatment or therapy on a patient's disease or condition. It refers to how well the treatment is working and can be measured in various ways, such as by changes in symptoms, laboratory test results, or imaging studies. A complete response means that the disease has disappeared completely, while a partial response indicates that the disease has improved but not disappeared entirely. No response or treatment failure means that the therapy has not had any significant effect on the disease. It's important to note that a patient's treatment response can vary over time and may require adjustments in their care plan.

Det medicinska begreppet "hjärt-kärlsystemet" (kardiovaskulära systemet) refererar till strukturer och funktioner som är involverade i pumpning, transport och cirkulation av blod i kroppen. Det inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen.

Hjärtat är ett muskulärt organ som pumpar blod genom kroppen. Det består av fyra kamrar: två övre, som kallas förmak, och två nedre, som kallas kammare. Blodet pumpas från hjärtat genom artärerna till olika delar av kroppen för att leverera syre och näringsämnen till celler. Efter att ha släppt av syret och tagit upp kolsyra och avfallsprodukter, returneras blodet till hjärtat via venerna. Kapillärerna är mycket små blodkärl som förbinder artärerna och venorna och som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra substanser mellan blodet och cellerna i kroppen.

Ett friskt hjärt-kärlsystem är viktigt för att underhålla liv och hälsa. Problem med hjärt-kärlsystemet kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck och kärlkramp.

Deoxiglukos, eller mer specifikt 2-deoxi-D-glukos, är en form av glukos (en monosackarid) där en hydroxylgrupp (-OH) har ersatts med ett väteatom (-H). Detta sker vid kolatom nummer 2 i glukosmolekylen.

Deoxiglukos förekommer naturligt i vissa substanser, till exempel kan det ingå i strukturen hos vissa antibiotika och andra bioaktiva molekyler. Det kan också syntetiseras i laboratoriet för forskningsändamål eller som en del av kemisk syntes av mer komplexa molekyler.

Det är värt att notera att när man pratar om "deoxiglukos" utan specifikation till kolatomnumret, kan det i vissa sammanhang syfta på 2-deoxi-D-glukos, men i andra sammanhang kan det också kunna avse 6-deoxi-D-glukos eller någon annan form av deoxiglukos. Därför är det viktigt att alltid specificera vilken form av deoxiglukos man menar om man vill undvika förvirring.

Long-Evans råttor är en specifik stam (stain) av laboratorieråtta som används i forskning. Denna stam har sitt ursprung från en korsning mellan en Han:ALBino Hannoveraner hane och en Norwaysvarta hona under tidigt 1900-tal. Long-Evans råttor är genetiskt sett relativt konsekventa, med en distinkt fenotyp som inkluderar en gråbrun päls på ryggen och vita fläckar på magen.

Dessa råttor är populära inom forskningen på grund av deras relativt långa livslängd (upp till tre år), goda hälsostatus, sociala beteende och lätta hanteringsegenskaper. De används ofta i studier som rör neurovetenskap, psykologi, toxicologi, farmakologi och genetik.

"Kapillärgenomtränglighet" (i vissa sammanhang även kallat "mikrovaskulär genomslagskraft") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos olika typer av läkemedel att passera igenom kapillärväggarna i kroppen. Kapillärerna är de mycket små blodkärlen som bildar nätverk i alla kroppens vävnader och organ, förutom i hjärtat och lungorna.

Läkemedel kan tas upp av kapillärerna och transporteras till olika delar av kroppen via blodomloppet. Kapillärgenomtränglighet beror på flera faktorer, inklusive läkemedlets molekylstorlek, laddning, lipofilitet (förmåga att lösa sig i fett) och proteinbindningsgrad.

Läkemedel med hög kapillärgenomtränglighet kan passera genom kapillärväggarna lättare och nå högre koncentrationer i omgivande vävnader och celler, vilket kan vara viktigt för att uppnå terapeutisk effekt. Däremot kan hög kapillärgenomtränglighet också öka risken för biverkningar och skada normalt fungerande vävnader.

Det är därför viktigt att utveckla läkemedel med optimal kapillärgenomtränglighet, så att de kan nå målceller effektivt utan att orsaka onödiga skador på kroppen.

'Plexus choroideus' er en del av hjernens vannsystem, som består av et kompleks nettverk av blodkar i de fire ventriklerne (huler) i hjernen. Plexus choroideus dannes av specialisierte cellsitter (ependymale celler) som vokser inn i venntriklene og formes til et tett nettverk av blodkar. Dette nettverket er direkte forbundet med det cerebrospinalvæske (CSF), som fyller opp ventriklerne og omgir hjernen og rygmarven. Plexus choroideus er ansvarlig for produksjonen av CSF, som fungerer som en slags kjedebuffert som skaper en beskyttende og næringsrig miljø for centralnervesystemet (CNS).

TUNEL (Terminal deoxynucleotidyl transferase dUTP nick end labeling) är en teknik inom patologi och molekylärbiologi som används för att detektera DNA-skador, särskilt DNA-strängbrott i cellkärnan. Denna metod använder sig av enzymet terminaldeoxynukleotidyltransferas (TdT) för att addera markeringsmolekyler till de slutna ändarna av DNA-strängar, vilket ger information om celldöd och apoptos. TUNEL används ofta i forskning och diagnostiska sammanhang för att undersöka skador på DNA orsakade av olika faktorer som ischemisk skada, cancer, infektion och toxicitet.

Intrakraniellt tryck (ICP) är det tryck som finns inom kraniehålan, som innehåller hjärnan, cerebrospinalvätska och blod. Normalt ligger ICP mellan 5 och 15 mmHg. Ökat intrakraniellt tryck kan orsaka skada på hjärnan och är därför en viktig medicinsk parameter att övervaka, särskilt efter skalltrauma eller vid andra tillstånd som kan påverka hjärnans blod- och vätskeomsättning.

Kaspas-3 (Caspase-3) är ett enzym som tillhör en grupp enzymer kallas caspaser, som spelar en viktig roll i apoptos, också känd som programmerad celldöd. Caspaser aktiveras när cellen ska dö och bryter ned proteiner i cellen så att den kan fragmenteras och fagocyteras av andra celler.

Kaspas-3 är särskilt viktigt eftersom det aktiverar flera enzymer som bryter ner strukturella proteiner i cellkärnan och cytoskelettet, vilket leder till att cellen fragmenteras och kapslar in sig själv i membrankapslar kallade apoptotiska kroppar. Dessa kroppar kan sedan tas upp av andra celler och brytas ned på ett kontrollerat sätt.

Förhöjda nivåer av aktiverad Kaspas-3 har observerats i många sjukdomstillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, cancer och ischemisk skada.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

'Gälar' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan dock hänvisa till andningsorganen hos vissa djur, som fiskar och groddjur, som kallas gälar. Gälarna är vävnader som använder sig av diffusion för att ta upp syre från vattnet och avge kolmonoxid.

I medicinskt sammanhang kan 'gäle' även användas i överförd bemärkelse för att beskriva en persons andning eller andningsmönster, till exempel "den sjuke har ett djupt och jämnt gälande". Men detta är inte en officiell medicinsk term.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

Tau-proteiner är ett slags proteiner som förekommer naturligt i hjärnan och spelar en viktig roll för den normala funktionen hos nervceller, särskilt vid montaget av mikrotubuli – rörformade strukturer som transporterar näringsämnen och andra ämnen längs med nervcellernas utsträckta delar (axoner). Tau-proteinerna har en förmåga att binda till och stabilisera mikrotubuli.

I vissa neurodegenerativa sjukdomar, som Alzheimers sjukdom, framställs tau-proteinerna på ett abnormalt sätt, vilket leder till att de bildar ihop sig och avlagras i hjärnan som så kallade neurofibrillära tangler. Dessa aggregat av tau-proteiner bidrar till skada och död av nervceller, vilket orsakar kognitiva svårigheter och andra symtom relaterade till sjukdomen.

'Limbiska systemet' är ett samlingsnamn för en grupp av strukturer i hjärnan som är involverade i känslor, minnen, motivation, belöningssystem och andra emotionella processer. Det består av amygdala, hippocampus, cingulat gyrus och andra angränsande strukturer. Limbiska systemet har starka kopplingar till det autonoma nervsystemet och endokrina systemet, vilket gör att det kan påverka fysiologiska processer som hjärtslag, andning och hormonnivåer i samband med emotionella reaktioner. Det är också involverat i inlärning av kopplingar mellan specifika händelser och känslor, så kallad klassiskt konsitionellt lärande.

"Cell protection" refers to the various mechanisms and processes that protect cells from damage or stress that can lead to disease, aging, or cell death. This can include:

* Antioxidant defense systems that neutralize reactive oxygen species (ROS) and other free radicals.
* DNA repair mechanisms that fix damaged DNA and prevent mutations.
* Heat shock response, which protects cells from protein misfolding and aggregation caused by heat or other stressors.
* Autophagy, a process by which cells recycle and degrade damaged organelles and proteins to maintain cellular homeostasis.
* Apoptosis, programmed cell death, which eliminates severely damaged or abnormal cells to prevent the spread of disease.

These mechanisms can be activated in response to various stressors such as radiation, chemicals, heat, oxidative stress, and inflammation. A failure in these protective mechanisms can lead to diseases such as cancer, neurodegenerative disorders, and aging-related diseases.

Gerbillinae är en underfamilj i familjen råttdjur (Muridae) som innehåller cirka 110 arter, vanligtvis kända som ökenråttor eller gerbiler. Dessa små gnagare förekommer främst i Afrika och Asien, även om några få arter också finns i östra Europa och Mellanöstern.

Gerbilerna är kända för sina långa bakben och långa svansar. De flesta arterna lever i torra habitat som öknar, halvöknar och gräsmarker. Gerbiler är oftast aktiva på natten eller under skymningen och gryningen.

Gerbilerna är populära som sällskapsdjur på grund av deras sociala beteende och lätta hantering. De kan också vara användbara i forskning, eftersom de har en liknande genetisk uppbyggnad till människor och är lätta att hålla i laboratorier.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.

Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.

Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.

Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.

NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartat-receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i hjärnan och ryggmärgen. De är glutamatreceptorer, vilket betyder att de aktiveras av den signalsubstans (glutamat) som används för excitering av nervceller. NMDA-receptorerna har en särskild roll i långtidspotentiering, ett fenomen där synapser stärks och blir mer effektiva efter frekvent stimuli. Dessa receptorer är också involverade i lära- och minnesprocesser samt i flera patologiska tillstånd som skada hjärnan, såsom stroke, neurodegenerativa sjukdomar och smärta.

Den medicinska termen för "hjärnbalk" är korpus callosum. Det är en del av hjärnan som innehåller nervfibrerna som kopplar de två hjärnhalvorna till varandra och möjliggör kommunikation och samarbete mellan dem. Korpus callosum är det största sammanbindningsområdet i människans centrala nervsystem.

Obduktion, även känd som ob duck eller autopsi, är en systematisk undersökning och dissektion av ett dödsfall för att fastställa orsaken till döden, skada eller sjukdom. Den inkluderar en visuell inspektion av kroppen, samt en mikroskopisk och kemisk analys av olika organ och vävnader. Obduktionen utförs vanligen av en patolog som är speciellt utbildad i att bedöma sjukdomar och skador på kroppsvävnader. Detta är viktigt för att fastställa orsaken till döden, speciellt när dödsfallet är oväntat eller omständigheterna kring döden är oklara. Obduktion kan även ge information som kan vara användbar för släktingar till den avlidne, exempelvis om de har några arvsfrågor eller andra hälsorelaterade oro.

En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:

1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.

Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

'Gene knockdown techniques' refer to a group of molecular biology methods used to reduce the expression or function of specific genes in order to study their role in biological processes. These techniques typically involve the use of small RNA molecules, such as short interfering RNAs (siRNAs) or short hairpin RNAs (shRNAs), to induce degradation or translational repression of target mRNAs.

The most commonly used gene knockdown technique is RNA interference (RNAi), which involves the introduction of double-stranded RNA (dsRNA) molecules that are processed into siRNAs by an enzyme called Dicer. The siRNAs then bind to and direct the degradation of complementary mRNAs, thereby reducing gene expression.

Another gene knockdown technique is the use of antisense oligonucleotides (ASOs), which are single-stranded DNA or RNA molecules that bind to and inhibit the translation or stability of target mRNAs.

Gene knockdown techniques have become valuable tools in functional genomics, drug discovery, and gene therapy research, as they allow researchers to investigate the effects of loss of function of specific genes in a controlled manner. However, it is important to note that these methods are not always specific or complete, and off-target effects can occur, leading to potential artifacts and limitations in their interpretation.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus eller annat djur, med syfte att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Den mottagande individen är vanligtvis immunbristig, det vill säga har ett undertryckt immunförsvar, för att förhindra avstötning av de transplanterade tumörcellerna. Detta metod kan användas för att skapa en standardiserad modell för cancerforskning och utveckling av nya terapier.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Fosfoenolpyruvsyrahydratas (PEP-hydratas) är en biokemisk reaktion där fosfoenolpyruvat (PEP) konverteras till 2-fosfoglycerat med hjälp av enzymet enolase. Detta är en reversibel reaktion som sker under glykolys, ett metaboliskt system som bryter ner glukos till pyruvat för att generera energi i form av ATP och NADH.

Reaktionen:

Fosfoenolpyruvat + H2O → 2-fosfoglycerat

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.

Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.

Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.

Syrgasmätning, även kallat kapnometri eller andningsgasanalys, är en metod för att mäta och övervaka syrgashalten (Partialtrycket av syre, PO2) och koldioxidhalten (Partialtrycket av koldioxid, PCO2) i ett patients andning. Det görs vanligtvis genom att använda en apparat som kallas en syrgasmätare eller kapnograf.

Syrgasmätning används ofta under medicinska ingrepp och vård för att övervaka patientens andningsstatus och syresättning. Det kan hjälpa läkare och sjuksköterskor att tidigt upptäcka andningsproblem, som hypoxi (syrebrist) eller hyperkapni (för hög koldioxidnivå), och vidta lämpliga åtgärder för att behandla dem.

Det är också vanligt förekommande inom intensivvården, operationssalar, anestesi, respiratorbehandling och vård av kritiskt sjuka patienter.

Konfokal mikroskopi är en typ av ljusmikroskopi som möjliggör högupplöst och skarp avbildning av smala optiska plan i ett prov, genom att eliminera det fläckvisa bakgrundsljuset som orsakas av utbredd skarpskugga. Denna teknik uppfanns på 1950-talet av M. Minsky och har sedan dess blivit en viktig metod inom biomedicinsk forskning, speciellt för att studera subcellulära strukturer och interaktioner.

I konfokal mikroskopi fokuseras ett smalt laserljusstråle till ett litet volymelement (ett "punkt") inom provet. Det fluorescerande ljuset som emitteras från detta punkt avges sedan genom en lins och en apertur, vilket begränsar mängden bakgrundsljus som når detektorerna. Genom att röra laserfokusen i tre dimensioner kan man skapa en serie optiska sektioner av provet, vilka sedan kan kombineras för att skapa en högupplöst 3D-bild.

Denna teknik har haft ett stort inflytande på biomedicinsk forskning genom att möjliggöra direkt observation och analys av levande celler och vävnader under kontrollerade förhållanden, samt att minska behovet av fixering och färgning som kan påverka struktur och funktion hos de undersökta systemen.

Sömn är en periodisk och reversibel biologisk tillstånd som karaktäriseras av avsaknad av medvetande, rörelsemönstring och sänkt respons på yttre stimuli. Under sömnen genomgår individen olika stadier med olika typer av hjärnverksamhet och fysiologiska funktioner. Det finns två huvudsakliga typer av sömn: REM-sömn (rapid eye movement sleep) och icke-REM-sömn (non-rapid eye movement sleep), som varierar i intensitet och uppdelas i olika stadier. Sömn har en viktig roll för kognitiv funktion, minnesbildning, läkande processer, hormonutsöndring och allmänhet homeostasis.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

'Schizofreni' är ett allvarligt och komplext psykiatriskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av störningar i tankar, perceptioner, känslor, beteende och funktion. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom.

Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis att höra röster), illusioner, desorganiserade tankar och beteende samt störd affektivt tillstånd. Dessa symtom kan vara mycket uppenbara och kan orsaka stor lidande och funktionsnedsättning.

Negativa symtom innefattar avflackning, isolering, brist på motivation, brist på förmåga att känna glädje eller omtanke samt monotoni i tal och mimik. Dessa symtom kan vara mer subtila än positiva symtom, men de kan fortfarande orsaka betydande funktionsnedsättning och lidande.

Schizofreni kan också påverka kognitiva funktioner som uppmärksamhet, minne, planering och förmåga att lära sig nya saker. Dessa kognitiva symtom kan vara lika viktiga som de positiva och negativa symtomen när det gäller funktionsnedsättning och livskvalitet.

Det är värt att notera att schizofreni inte innebär en split personality eller flersidighet av personlighet, vilket är två missförstånd som ofta förekommer. Istället är det ett allvarligt och komplext tillstånd som kräver professionell behandling och stöd för att hanteras effektivt.

Den medicinska termen för "mjuk hjärnhinna" är "pia mater". Pia mater är den inre och mest känsliga av de tre hinningarna som omger hjärnan och ryggmärgen. Den består av ett tunnt, transparent lager av bindväv och är riktat blodkärl. Pia mater följer med när hjärnbarken skjuter ut små utskott (så kallade gyri) och sänkor (sulci), vilket gör att den formar en kontinuerlig yta tillsammans med hjärnbarken. Den skyddar och näringar hjärnan genom att tillhandahålla blod till hjärnvävnaden.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

I medicinskan betyder "mellangärde" ofta ett stadium under sjukdomsprocessen eller läketiden, där patienten inte längre befinner sig i den akuta fasen men ännu inte heller är helt återställd. Under mellangårdet kan vissa symtom fortfarande vara närvarande, även om de har avtagit i styrka jämfört med under den akuta fasen. Detta stadium kallas också för subakut fas eller rekonvalescens. Under mellangårdet kan patienten behöva fortsatt vård och/eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Memory disturbances är ett samlingsbegrepp för olika former av minnesproblem som kan vara relaterade till olika neurologiska eller psykiatriska sjukdomar. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerad av American Psychiatric Association, definieras minnesstörningar som:

1. Övervägande problem med minnet, inklusive både episodiskt (händelser och erfarenheter) och semantiskt (fakta och kunskap) minne, som påverkar sociala funktioner eller arbete betydligt.
2. Minnesproblemen orsakas av en medicinsk sjukdom, ett trauma, substansrelaterat tillstånd eller annan specifik psykiatrisk störning.
3. Minnesproblemen kan inte förklaras bättre av en intelligenstestnedsatthet eller annan lärosvårighet.
4. Om minnesproblemen är relaterade till en annan medicinsk sjukdom, måste de vara klart oproportionerliga i förhållande till den kliniska bild som normalt förväntas med den underliggande sjukdomen eller skada.
5. Minnesproblemen orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.

Det är värt att notera att det finns också specifika typer av minnesstörningar som diagnostiseras separat, till exempel Alzheimers sjukdom och andra former av demens, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), amnesi och relaterade tillstånd.

'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.

Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.

Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.

Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.

Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Den medicinska termen för "hjärnbrygga" är "truncus cerebri". Det är en del av hjärnan som förbinder hjärnstammen med storhjärnan och består av tre stora arterier (anterior, middle och posterior cerebral artery) som försörjer blod till olika delar av hjärnan. Skador på hjärnbryggan kan orsaka allvarliga neurologiska symptom, såsom svårigheter med rörelse, känsel, syn, tal och minne.

Etanol, även känt som etylalkohol, är en klar, färglös och lättantändlig vätska med kemisk formel C2H5OH. Det är den primära aktiva ingrediensen i alkoholhaltiga drycker och har också användningsområden inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.

I medicinsk kontext refererar 'etanol' ofta till den substans som orsakar berusning när den konsumeras i alkoholhaltiga drycker. Det kan också användas terapeutiskt för att behandla patienter med metanol- eller etylenglykolförgiftning genom att konkurrera ut de toxiska substanserna från levern och andra vävnader.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt etanol som läkemedel under varunamnet "Etanol", bland annat för användning som desinfektionsmedel och hudantiseptikum. Det finns också preparat med etanol som aktiv ingrediens som används för att lindra smärta orsakad av sår eller skador på huden.

Oxihemoglobin (også kendt som oxyhæmoglobin) er en type hemoglobin, et protein i røde blodceller, der binder og transporterer ilt i kroppen. Når ilten diffunderer ind i røde blodceller fra lungerne, binder det sig til den ferrous (Fe2+) form af hemoglobin og omdanner det til oxihemoglobin. Dette er en stabil forbindelse med fire molekyler ilt bundet til hvert hemoglobinmolekyle.

Oxihemoglobin har en rød farve, der giver blodet den røde farve, når det er oxygenseret i lungerne. Når oxihemoglobinet når dele af kroppen med lavere iltniveauer, frigives ilten fra hemoglobinet og diffunderer ud til celleernæring og andre biokemiske processer. Dette resulterer i en ændring af hemoglobinets farve til den blålig-røde form, der kaldes deoxyhemoglobin eller reduceret hemoglobin.

En balance mellem oxi- og deoxyhemoglobin er vigtig for at sikre en effektiv ilttransport i kroppen.

I medicinsk kontext, betyder "uppväckande" ofta samma sak som "stimulerande". Det refererar till en process eller substans som aktiverar och ger energi till celler eller system i kroppen. I vissa fall kan det också användas för att beskriva en behandling som hjälper en person att återfå medvetande efter en period av medvetslöshet eller koma.

Hemoxygenas, eller hemoglobinperoxidase, är ett enzym som finns i röda blodkroppar hos däggdjur och andra organismer. Det har förmågan att katalysera nedbrytningen av väteperoxid till vatten och syre, en process som hjälper att skydda cellerna från skadan orsakad av den reaktiva syrespeciesen väteperoxid. Hemoxygenas innehåller ett hemgruppcentrum där väteperoxiden bryts ned, och det finns två huvudtyper av hemoxygenaser hos däggdjur: enzymet i mitokondrierna, som kallas system I hemoxygenas, och ett cytosoliskt enzym, som kallas system II hemoxygenas. System I hemoxygenas är involverat i cellandning och syretransport, medan system II hemoxygenas har en mer bred funktion och är involverad i en rad olika biologiska processer, inklusive inflammation, immunförsvar och åldrande.

Triaziner är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kväveatomer och en kolatom. Dessa föreningar kan vara antingen aromatiska eller alifatiska beroende på strukturen hos deras kol-kväve-skelett. Triaziner har potentialen att användas inom olika områden, till exempel som läkemedel, men det finns än så länge inga etablerade medicinska användningsområden för denna specifika grupp av föreningar.

Brain-Derived Neurotrophic Factor (BDNF) er en type neurotrofin, et slags proteiner, som spiller en viktig rolle i nervecellers vekst, overlevelse og funksjon. BDNF produseres i hjernen og andre deler av nervesystemet og er særlig viktig for udviklingen og funksjonen av de synaptiske forbindelsene mellom nervecellene, som er nødvendig for å overføre informasjon i hjernen. Redusert BDNF-aktivitet har blitt forbundet med flere nevropsykiatriske lidelser, inklusive depression og angstlidelse.

'Andningscentrum' refererer til det område i hjernen som styrer og kontrollerer vekselvirkningen mellem åndedrættet og kroppens andre fysiologiske funktioner. Det er beliggende i den mediale del af pons, en del af hjernestammen, og kaldes også 'pontine respirationscentrum'. Andningscentret består af to dele: et dørventil- eller automatisk andetagscenter (inspiratorisk center) og et ekspiratorisk center. Disse centrer arbejder sammen for at koordinere åndedrættet, herunder frekvensen, dybden og styrken af vekselvirkningen mellem indånding og udånding. Andningscentret modtager også input fra andre dele af centralnervøs systemet og kroppen, herunder det karbon dioxid- og syre/base-indhold i blodet, som kan påvirke åndedrættets frekvens og dybde.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Asparaginsyra (Aspartic acid) är en av de 20 standardaminosyror som finns i proteiner. Det är en karboxylsyra och har en negativt laddad sidokedja vid fysiologisk pH. Asparaginsyra spelar en viktig roll i metabolismen, speciellt inom energiproduktion och neurotransmission.

Prenatal exposure with late effects refererar till att ett barn har varit utsatt för en faktor under sin fostertid som sedan lett till skador eller komplikationer efter födseln. Det kan handla om exponering för olika typer av miljögifter, infektioner, läkemedel eller droger. Sen effekterna kan variera beroende på vilken faktor barnet har varit utsatt för och hur länge exponeringen pågått. Några exempel på sena effekter av prenatal exponering är neurologiska skador, läggningsstörningar, kognitiva funktionsnedsättningar, fysiska missbildningar och ökad risk för vissa sjukdomar. Det är viktigt att notera att inte alla barn som har varit utsatta för en faktor under sin fostertid kommer att drabbas av sen effekter, men det finns alltid en risk som bör tas i beaktande.

Magnetoencefalografi (MEG) är en teknik inom medicinsk bildgebning som används för att mäta och kartlägga de magnetiska fälten som genereras av hjärnans elektriska aktivitet. Tekniken bygger på att placera en mycket känslig sensor, oftast en superledande kvantomagneteringsdetektor (SQUID), nära patientens huvud för att uppfånga de magnetiska signalerna som kommer från hjärnan.

MEG-undersökningar kan användas för att studera olika aspekter av hjärnfunktionen, såsom sinnesprocesser, kognitiva funktioner och neurologiska störningar. Tekniken är speciellt användbar vid preoperativa planeringar då den kan hjälpa till att lokalisera eloquenta områden i hjärnan som ska undvikas under kirurgisk behandling av epilepsi eller hjärntumörer.

En fördel med MEG jämfört med andra tekniker för hjärnundersökningar, såsom elektroencefalografi (EEG) och funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), är att MEG kan ge mycket hög temporal upplösning, upp till millisekunder, vilket gör det möjligt att följa snabba förändringar i hjärnaktiviteten. Dessutom ger MEG direkta mått på magnetfälten som genereras av neuronala aktiviteten, istället för indirekta mått som används i andra tekniker.

I korthet kan magnetoencefalografi definieras som en icke-invasiv medicinsk bildgebningsmetod som mäter de magnetiska fälten genererade av hjärnans elektriska aktivitet, vilket ger information om hjärnfunktionen med hög temporal upplösning.

Hyperventilation är ett tillstånd där man andas för djupt och/eller för snabbt, vilket leder till att koldioxidhalten i blodet minskar. Detta kan orsaka symptom som yrsel, svimning, muskelkramper, yrsel och hosta. Långvarig hyperventilation kan också leda till förändringar i blodets pH-värde, vilket kan ha negativa effekter på kroppens funktioner. Hyperventilation kan vara ett tecken på sjukdom eller stress och bör undersökas av en läkare om det uppträder ofta eller är kraftigt.

Functional neuroimaging är en samlingsbeteckning för olika tekniker inom neurologi och psykiatri som används för att undersöka aktiviteten i hjärnan under olika tillstånd, såsom vila, sömn, kognitiva uppgifter eller sjukdomstillstånd. Dessa tekniker innefattar bland annat funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), positronemissionstomografi (PET) och elektroencefalografi (EEG).

I en medicinsk kontext kan definitionen av functional neuroimaging vara:

"En bilddiagnostisk metod som används för att undersöka aktiviteten i hjärnan under olika tillstånd, genom att mäta blodflödet, syreomsättningen eller elektrisk aktivitet i specifika regioner av hjärnan. Metoden använder sig av olika tekniker som fMRI, PET och EEG för att producera bilder som visar aktivitetsnivåerna i hjärnan, vilket kan hjälpa till att diagnostisera och förstå sjukdomar och skador i centrala nervsystemet."

Organoteknetsiumföreningar är en typ av radiofarmaceutiska preparat som innehåller teknetsium-99m (^99m^Tc) kopplat till en organisk molekyl. Denna koppling gör det möjligt för ^99m^Tc att bibehålla sin radiotillstånd och ändå uppföra sig som en del av den organiska molekylen, vilket gör att det kan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen med hjälp av bilddiagnostik, till exempel SPECT-scanning.

Organoteknetsiumföreningar är vanligen lätta att framställa och har en relativt kort halveringstid på 6 timmar, vilket gör dem säkra och effektiva för klinisk användning. De kan användas för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, levern, benmärgen och skelettet.

Exempel på vanliga organoteknetsiumföreningar inkluderar MIBI (Sestamibi), DTPA (Technetium (IX) tetrofosmin) och HMPAO (Hexamethylpropyleneamine oxime).

"c-Fos" er ein proteink that is synthesized in cells as a result of various stimuli, such as growth factors, hormones, and stress. It is a nuclear protein that forms a heterodimer with another protein called "c-Jun," and together they make up the Activator Protein-1 (AP-1) transcription factor complex. AP-1 plays a crucial role in regulating gene expression related to various cellular processes, including proliferation, differentiation, and apoptosis.

Protonkogenproteinet "c-Fos" er ei av de proto-onkogener som ble oppdager i 1980-åra. Proto-onkogener er normale gener som kan bli onkogener hvis de muterer og overproduceres. Overproduksjon av "c-Fos" kan føre til u kontrollertcellegrov, og det har vist seg å være involvert i mange typer av cancer, slik som leukemia og brystkreft.

Singel foton emissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgebning som använder små mängder radioaktivt marquerade substanser för att producera detaljerade tresdimensionella bilder av funktionella processer inne i kroppen. I SPECT-undersökningen får patienten injicera en radioaktiv substans, vanligtvis technetium-99m, som accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska utföras.

Med hjälp av en gammakamera kan man sedan följa den radiaktiva emissionen från substansen och bygga upp en serie tvådimensionella bilder från olika vinklar runt patienten. Genom att använda datorbaserad rekonstruktion kombineras dessa tvådimensionella bilder till en tresdimensionell bild som ger information om hur organet eller vävnaden fungerar istället för bara att visa dess struktur.

SPECT-undersökningar används ofta för att undersöka hjärt- och cerebrovasculära sjukdomar, epilepsi, demens, cancer och andra sjukdomar där funktionella förändringar kan uppstå innan strukturella förändringar är synliga på en konventionell bild.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

Peroxiddismutas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av väteperoxid (H2O2) till vatten (H2O) och syrgas (O2). Reaktionen kan skrivas som:

2H2O2 -> 2H2O + O2

Detta enzym är viktigt för att skydda celler från skadan orsakad av väteperoxid, som kan vara toxiskt i höga koncentrationer. Peroxiddismutas förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive människor. Det finns också artificiella peroxiddismutaser som används i industriella tillämpningar, till exempel för att avlägsna väteperoxid från avloppsvatten eller för att skydda material från korrosion orsakad av väteperoxid.

Putamen är en del av basala ganglierna i hjärnan och är involverad i rörelsekoordinering, belöningssystemet och kognitiva funktioner. Det är en oval formad struktur som ligger lateralt till globus pallidus och medialt till nucleus caudatus. Putamen och nucleus caudatus tillsammans bildar den striatala komplexet, som tar emot dopaminerga signalsubstanser från substantia nigra pars compacta. Dopaminbrist i detta system har visats korrelera med rörelsekoordinationsstörningar som ses vid sjukdomar som Parkinson.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. Dessa celler har huvudsakligen som funktion att producera och underhålla myelin, ett fettrikt skal som omger och skyddar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinet hjälper till att öka hastigheten för nervimpulserna och ger också mekanisk buffring åt axonen.

Oligodendroglia är en av tre huvudsakliga typer av glialceller i centrala nervsystemet, de andra två är astrocyter och mikrogliaceller. Oligodendrocyter skiljer sig från deras ryggradslösa motsvarigheter, Schwann celler, genom att en oligodendrocyt kan myelinisera flera axon i centrala nervsystemet, medan en Schwann cell endast myelinerar ett axon i det perifera nervsystemet.

Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.

Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.

Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

'Purinergic P1 receptor antagonists' är läkemedel eller kemiska substanser som blockerar purinerga P1-receptorer, vilket är en typ av receptorer i cellmembranet som binder till signalsubstanser baserade på purinbasen, såsom adenosin.

Dessa receptorantagonister används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd genom att hämma effekterna av adenosin och andra signalsubstanser på dessa receptorer. Exempel på tillstånd där purinerg P1-receptorantagonister kan användas innefattar astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), hjärtarytmier och migrän.

Det finns olika typer av purinerga P1-receptorer, inklusive A1-, A2A-, A2B- och A3-receptorerna, och läkemedel kan vara specifika för en viss receptor eller ha bredare verkan på flera receptortyper. Exempel på purinerg P1-receptorantagonister innefattar teofyllin (A1-receptorantagonist), koffein (non-selectiv A1- och A2A-receptorantagonist) och istradefyllin (A2A-receptorantagonist).

Tyrosin 3-monooxygenas (Tyr3MO eller blot TH) er et enzym, der spiller en vigtig rolle i produktionen af neurotransmittere og pigmenter i kroppen. Specifikt er Tyr3MO involveret i konverteringen af aminosyren tyrosin til L-DOPA, som er en forløber for catekolaminer såsom dopamin, noradrenalin og adrenalin.

Tyr3MO katalyserer den første og regulerende skridt i biosyntesen af catekolaminer, hvilket gør det til et vigtigt mål for farmakologisk indgreb ved behandling af sygdomme såsom Parkinson's.

Det er også involveret i produktionen af melanin, det pigment der giver hud, hår og øjne deres farve. Mutationer i genet for Tyr3MO kan føre til forskellige arvelige sygdomme, herunder albinisme og vitiligo.

Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.

Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.

Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.

I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.

ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.

Glatt muskelceller, også kendt som glatte muskulaturceller, er en type muskelceller som kontrolleres involuntarily og har en vislende (ikoniske) udseende under mikroskopi. De består af en enkel cellekerne og et stort antal myofibriller, der er mindre organeller som hjælper med at generere muskelkontraktioner.

Glatte muskulaturceller findes i visse typer af væv i kroppen, herunder blodkarre, lunger, fordøjelsessystemet og reproduktive organer. De hjælper med at kontrollere en række fysiologiske processer, såsom blodtryksregulering, søvn, madoptagelse og reproduktion.

Contractions i glatte muskulaturceller reguleres af nervesignaler fra det autonome nervesystem og hormonelle signaler fra kroppen. De kan også kontrahere uafhængigt af nervesignaler, hvilket gør dem egnet til at kontrollere passive processer som blodcirkulation og fordøjelse.

'Myelinskidan' är ett lagertunge material som omger och skyddar nervcellers axoner i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) samt i det perifera nervsystemet. Den består huvudsakligen av fett och protein och har en vitaktig färg, varav den vita substansen i hjärnan och ryggmärgen utgörs till stor del av myelinskidor.

Myelinskidan har till uppgift att öka nervimpulsernas hastighet och skydda axonen från skada. Den bildas av en typ av glialceller som kallas oligodendrocyter i centrala nervsystemet och av Schwannceller i det perifera nervsystemet. Myelinskador, såsom multipel skleros (MS), kan orsaka neurologiska symtom som sängliggande, förlamningar, känselbortfall och smärta.

Organisk kultur (OC) är en metod inom biologi och medicin där levande celler eller vävnader från ett organism odlas i kontrollerade laboratorieförhållanden. I en organkultur kan celler eller vävnader från ett visst organ st stimuleras att bibehålla sin specifika struktur och funktion, vilket gör det möjligt att studera deras särskilda egenskaper i en mer naturlig miljö än vad som är möjligt med tvådimensionella cellkulturer.

Organkulturmetoder kan användas för att studera hur olika läkemedel påverkar olika organ, vilket kan hjälpa till att fastställa doser och identifiera biverkningar innan de testas på människor. Dessa metoder kan även användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckla nya behandlingsmetoder, inklusive cell- och genbaserade terapier.

Exempel på organkulturer är lung-, lever-, hjärt- och nervcellskulturer. För att skapa en organkultur tas ofta ett litet stycke vävnad från det aktuella organet, som sedan behandlas med enzymer för att separera cellerna från varandra. Sedan placeras cellerna i en speciell kammare eller platta där de kan odlas och studeras under kontrollerade förhållanden.

'Kolin' (eller 'cholin' på engelska) är ett vattenlösligt, organiskt ämne som är en essentiell näringsämne och en viktig beståndsdel i vår kropp. Det ingår i strukturen hos vissa lipider, så kallade fosfolipider, som är en viktig del av celldelarnas (membranernas) struktur.

Kolin är också en prekursor till neurotransmittorerna acetylkolin och noradrenalin, vilket betyder att det spelar en roll i signaleringen mellan nervceller. Dessutom har kolin visat sig ha en viktig roll för minnesfunktionen och hjärnans funktion överlag.

I kroppen kan kolin tillföras genom dieten, där det finns i föda som lever, ägg, fisk, nötter och gröna lökväxter.

Extracellulär vätska (ECF) är en medicinsk term som refererar till all vätska utanför cellerna i kroppen. Detta inkluderar blodplasma, lymfa och den interstitielle vätskan som fyller ut mellanrummen mellan cellerna i olika vävnader. Extracellulär vätska står i kontrast till intracellulär vätska, som är vätskan inuti cellerna.

Extracellulär vätskan utgör ungefär en tredjedel av kroppsvikten hos en genomsnittlig vuxen person och har en vikt på omkring 15 liter hos en person på 70 kg. Den innehåller olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, calcium och klorgas, samt olika proteiner och andra substanser.

Balansen mellan extracellulär vätska och intracellulär vätska är viktig för att upprätthålla homeostas, det vill säga en jämvikt i kroppens funktioner. Förändringar i balansen kan leda till olika sjukdomstillstånd, som exempelvis dehydrering eller ödem.

"Solitärkärna" er en betegnelse for en enlig cancercell eller en lille gruppe af ensartede cancerceller, omgivet af normale celler i væv. Disse celler har endog ikke nået at sprede sig til andre dele af kroppen end stedet, hvor de oprstod (primær tumor). Solitærkarners størrelse kan variere fra en enkelt celle til en gruppe på op til 0,2 millimeter i diameter. Dette er forskelligt fra en malign tumor, der består af mange celler og har potentialet til at metastaserer (sprede sig) til andre dele af kroppen.

Aquaporin-4 (AQP4) er en vannkanalprotein som primært forekommer i hjernens og ryggmärkens gliale celler, særskilt astrocyter. AQP4 spiller en viktig rolle i reguleringen av vanntransport og homeostasisk balanse i centralnervøstem systemet (CNS). Det er involvert i glympatiske mekanismer, som hjelper til å fjerne avfall fra CNS, og er også assosiert med patofysiologiske tilstander som cerebral edema og neuroinflammatoriske forhold. AQP4 har også vært studert i forbindelse med reguleringen av excitatorene overledninger i hjernen, selv om dette er en omstridt spørsmål.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

A connectome är en detaljerad karta över alla neuronala förbindelser i ett nervsystem. Termen introducerades först år 2005 och refererar till den kompletta sammanställningen av strukturella och funktionella förbindelser mellan neuron i hjärnan eller i andra delar av det nervösa systemet.

En connectome kan beskrivas på olika nivåer av detalj, från en grovskuren karta över de stora nervbanorna till en mycket detaljerad karta över varje enskild synaptisk förbindelse mellan neuron. Den senare typen av connectome kan bara produceras genom att använda elektronmikroskopi och datorbaserad analys, ett process som fortfarande är under utveckling och kommer att ta mycket tid för stora hjärnor som människans.

Studier av connectomer kan ge oss en bättre förståelse av hur hjärnan fungerar på cellulär nivå, vilket kan vara värdefullt för att förstå och behandla sjukdomar som relateras till nervsystemet, såsom neurodegenerativa sjukdomar, psykiatriska störningar och skador på hjärnan.

"Cortical Spreading Depression" (CSD) är en vågor liknande händelse som sprider sig över hjärnbarken (cortex). Det innebär en plötslig och total depolarisering av neuroner i barken, följt av ett period av underaktivitet. Denna process är ofta associerad med migrän, speciellt den typ som kallas "aura" före smärtan börjar. CSD kan också observeras efter en skada till hjärnan, såsom en stroke eller traumatisk skada. Det är ett aktivt område för forskning, särskilt när det gäller att förstå dess roll i migrän och möjliga behandlingsmetoder.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

In a medical context, "belöning" kan översättas till "reward" eller "incentive". Det är något som ges till en person för att uppmuntra till ett önskvärt beteende eller prestation. Exempel på belöningar inom medicinen kan vara lovord, uppmuntran, privilegier eller materiella ting som presenter. Belöningar används ofta i kombination med andra metoder för att stödja beteendemönster som leder till bättre hälsa och välbefinnande.

Glasgow Coma Scale (GCS) är ett system för att bedöma medvetandegraden hos en patient efter en trauma eller sjukdom. Det utvärderar tre aspekter av medvetandet: ögonöppning, motorisk respons och verbala respons. Varje aspekt ges poäng från 1 till 6, där 1 är sämst och 6 är bäst. Totalsumman av poängen ger en snabb och standardiserad indikation på patientens medvetandegrad.

Ögonöppning bedöms som följer:

* 1 poäng - Ögon inte öppna
* 2 poäng - Ögon öppnas till smärta
* 3 poäng - Ögon öppnar spontant eller till röst

Motorisk respons bedöms som följer:

* 1 poäng - Ingen motorisk respons
* 2 poäng - Extensorrespons (armen dras till sträck)
* 3 poäng - Abnormal flexion (armen böjs med hand sluten, "decortikbuckling")
* 4 poäng - Normalflexion (armen böjs med öppen hand)
* 5 poäng - Lokaliserar smärta
* 6 poäng - Orientering till kommando

Verbal respons bedöms som följer:

* 1 poäng - Ingen verbal respons
* 2 poäng - Incomprehensible sounds (ex. ljud utan mening)
* 3 poäng - Inappropriate words (ex. svarar med ett ord eller fras, men inte relevant)
* 4 poäng - Confused conversation (ex. kan prata, men sammanhangsfattningen är störd)
* 5 poäng - Oriented (ex. kan prata och är orienterad till person, plats och tid)

Den totala GCS-poängen är summan av poängen för ögonöppning, motorisk respons och verbala respons. En normal GCS-poäng ligger mellan 13 och 15. Lägre värden kan indikera en allvarlig hjärnskada eller koma.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

Intraperitoneal injektion (IP) är en typ av injektion där lösningar eller mediciner administreras direkt in i bukhålan, som omsluts av peritoneum, ett tunnt membran som skiljer bukhålan från bukvävnaden. Denna metod används ofta när det behövs en snabb och effektiv absorption av läkemedlet eller näringsriktad vätska till kroppen.

Intraperitoneala injektioner kan användas inom sjukvården för att ge smärtstillande medel, antibiotika, kemoterapi, eller andra läkemedel som behöver distribueras i bukhålan. Det är också vanligt inom forskning och djurförsök.

Det är viktigt att notera att intraperitoneala injektioner ska utföras korrekt för att undvika skador på bukvävnaden eller komplikationer som peritonit (inflammation av peritoneum). Sjukvårdspersonal bör ha tillräcklig träning och erfarenhet innan de utför denna procedur.

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

Copper radioisotopes refer to unstable forms of the element copper that emit radiation as they decay into more stable elements. These isotopes are often used in medical imaging and treatment due to their ability to be detected by medical equipment and their emission of therapeutic radiation. Common copper radioisotopes used in medicine include copper-64 and copper-67, which have half-lives of approximately 12.7 hours and 2.5 days, respectively. Copper-64 is often used in positron emission tomography (PET) scans to visualize the distribution of the isotope within the body, while copper-67 has been explored as a potential therapeutic agent for cancer treatment due to its emission of beta particles and gamma rays.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

S100 Calcium Binding Protein beta Subunit, också känt som S100B, är ett protein som tillhör S100-proteinfamiljen. Dessa proteiner är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

S100B består av två liknande subenheter, alpha och beta, som binder calciumjoner. När S100B binder till calciumjoner ändras dess struktur och aktivitet, vilket leder till att det interagerar med andra proteiner och påverkar deras funktion.

I det centrala nervsystemet (CNS) finns S100B främst i glialceller, som astrocyter och Schwannceller. I hjärnan har S100B visat sig ha en roll i reguleringen av celldelning, differentiering och överlevnad av nervceller under utvecklingen. Vuxna nervceller producerar låga nivåer av S100B, men vid skada eller sjukdom i CNS kan nivåerna stiga kraftigt.

Ökade nivåer av S100B i cerebrospinalvätskan (CSF) och blod har visat sig vara associerade med flera neurologiska tillstånd, inklusive skallskador, stroke, neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och multipel skleros, samt psykiatriska tillstånd som schizofreni. Därför kan mätning av S100B användas som ett biomarkör för skada eller sjukdom i CNS.

'Nacklob' är ett slanguttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Det används ibland informellt för att beskriva en liten klump eller knöl som känns ovan nacken, vanligtvis bakom örat. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel muskelspänning, inflammation eller ett småsår. Om en sådan liten knöl orsakar obehag, smärta eller andra besvär rekommenderas det att du söker medicinsk expertis för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Hjärtmuskelceller, också kända som kardiomyozyter, är speciella muskelceller som utgör den majoriteten av vävnaden i hjärtats muskulära väggar. Dessa celler är ansvariga för kontraheringarna (muskelförmågan att korta sig) som driver hjärtpumpningen och cirkulationen av blod i kroppen.

Hjärtmuskelceller har två typer:

1. Trabekulära muskelceller: Dessa celler utgör den inre muskulära väggen av hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar (ventriklar). De arbetar tillsammans för att koordinera kontraheringarna och pumpa blodet ut från hjärtat.

2. Papillära muskelceller: Dessa celler finns i de små muskulära fingerliknande projektionerna (papillarmuskler) som sticker upp in i hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar. De hjälper till att kontrollera rörelserna av hjärtkläppen och förhindra att de viklar tillbaka under kontraheringarna.

Hjärtmuskelceller har också en speciell elektrisk aktionspotential som gör det möjligt för dem att koordinera sin kontrahering på ett sätt som ger upphov till hjärtats regelbundna slag. Denna elektriska aktivitet styrs av jonkanaler i cellmembranet och är mycket viktig för hjärtats normala funktion.

Neurovetenskaper (eller neuroscience) är ett multidisciplinärt forskningsområde som undersöker strukturen, funktionen, utveckling och patologi hos nervsystemet. Det inkluderar studier av neuroner, glialceller, cirkulations- och signalsystem i centrala och perifera nervsystemet, samt deras roll i kognition, emotion, perception, beteende, learning, memori, homeostasis och kommunikation. Neurovetenskaper är en tvärvetenskaplig disciplin som innefattar områden som anatomi, biologi, kemi, farmakologi, fysik, matematik, filosofi och psykologi.

'Koma' definieras inom medicinen som ett tillstånd där en persons medvetande och respons är så djupt störd att de inte kan vaknas upp eller reagera på stimuli, inklusive smärta. Orsaken till koma kan variera, men ofta beror det på skada på hjärnan, sänkt medvetandnivå orsakad av droger eller alkohol, metabola störningar eller infektioner som påverkar hjärnan. Under koma kan andningen och de autonoma kroppsfunktionerna fortfarande vara aktiva, men det behövs intensiv vård och övervakning för att underlätta recovery och förebygga ytterligare skada.

Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.

Endothelin-1 (ET-1) er en peptidhormon som også kallas en vasokonstriktor, der betyr at det kan forsnævre blodkar. Det produseres i endotelceller, som er de tynde celler som liner blodkar og andre huller i kroppen. ET-1 har en viktig rolle i reguleringen av blodtrykk og cirkulasjon, men det kan også være involvert i uønskede fysiologiske prosesser som fibrose, inflammasjon og skade på hjertet. Forstyrrelser i ET-1-systemet kan være forbundet med forskjellige sykdommer, inkludert hjerte-kar-sykdommer og lungsjukdommer.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

Neonatal asphyxia är en medicinsk term som refererar till syrebrist hos ett nyfött barn. Det kan orsakas av flera faktorer, inklusive problem under förlossningen som förhindrar att barnet får tillräckligt med syre, lågt födelsevikts eller andra hälsoproblem hos barnet. Symptomen på neonatal asphyxia kan variera, men kan inkludera blåfärgad hud, sänkt muskeltonus, långsam hjärtslag och andningssvårigheter. Behandlingen av neonatal asphyxia beror på svårighetsgraden av syrebristen och kan innebära extra syre, ventilation eller andra livsuppehållande behandlingar. I allvarliga fall kan asfyxin kan leda till skador på hjärnan eller dödsfall.

"Macaca mulatta" er en art av primater i makakfamilien og er også kjent som den kinesiske makaken eller rhesusaber. Det er en av de mest almindelige arter av aber i verden, og det har en bred geografisk fordeling fra Pakistan i vest til Kina i øst.

Den kinesiske makaken er en stor og robust primat med en gjennomsnittlig lengde på 50-65 cm og en vekt på 5,5-11 kg for voksne dyr. Den har en gråbrun pels som blir mer grågrønn på ryggen og halsen, mens undersiden er lysere. Hannar har ofte en tydelig skjegg rundt om ansiktet.

Denne aben lever i både skogsområder og åpne landskap, inkludert bjergris, ørken og urbane omgivelser. Den er allsidig og kan leve av en variert kost som inkluderer frukt, nøtter, frø, bladverk, insekter og små dyr.

Macaca mulatta er kjent for sin intelligens og sociale adferd. Den lever i grupper med flere hanner og hunner, og de har et kompleks hierarki basert på dominans. De bruker en rekke forskjellige kommunikasjonsformer, inkludert lyd, gestus og ansiktsekspressioner, for å holde kontakt med andre i gruppen og forsvare territoriet.

Denne aben har også vært brukt i biomedisinsk forskning på grunn av sin nær relasjon til mennesket. Den er en naturlig vektor for mange sykdommer som kan infektere mennesker, inkludert poliovirus og hepatittis A-virus. Derfor har den vært brukt i studier av infeksjonsmechanismer og utvikling av vacciner.

'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.

Pentobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sövande och smärtstillande medel. Det verkar genom att dämpa ner centrala nervösa systemet och kan ge stark sedering eller sömne vid högre doser.

Pentobarbital är också känt under varunamnet Nembutal och har använts som eutanasivätska i vissa länder. Det är narkotikaklassat och används inte längre som sövmedel inom sjukvården på grund av riskerna för beroende, missbruk och komplikationer under narkos.

Nära-infraröda spektroskopi (NIRS) är en typ av spektroskopi som studerar växter eller andra material i det nära infraröda området av elektromagnetisk strålning, vanligtvis mellan våglängderna 700 och 2500 nanometer. Denna teknik används ofta för att analysera kemiska och fysikaliska egenskaper hos material genom att mäta absorptionen eller reflektionen av NIR-strålning. I medicinsk kontext kan NIRS användas för att mäta syresättningen i blod, cerebral perfusion och andra biofysikaliska parametrar noninvasivt, särskilt inom neurologi och kardiologi.

Väteperoxid, även kallat Wasserstoffperoxid, är ett blekmedel och desinfektionsmedel som består av vatten (H2O) där syret (O) har lagts till i form av en extra syreatom, vilket gör att det istället består av H2O2. Det används inom medicinen, bland annat för desinfektion av sår och som utvärtes behandling vid akne.

Mikrotubulusassocierade proteiner (MAP, Microtubule-associated proteins) är en grupp proteiner som binder till mikrotubuli, som är en viktig komponent av cytoskelettet i eukaryota celler. MAP har en central roll i regleringen av dynamiken hos mikrotubuli och hjälper till att stabilisera dem, ge struktur och hjälpa till med intracellulära transportprocesser. Dessa proteiner delas vanligtvis in i två kategorier: stabiliserande proteiner som främjar bildningen och stabiliteten av mikrotubuli, och motorproteiner som använder ATP för att transportera sig och last längs med mikrotubulerna.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

I svensk medicinsk terminologi är de laterala ventriklarna två håligheter i varsin hjärnhälft som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). De laterala ventriklarna består av en främre, mellersta och bakre del och är förbundna med den tredje ventrikeln via foramen interventriculare. Deras huvudsakliga funktion är att producera och cirkulera CSF, som skyddar hjärnan och ryggmärgen samt hjälper till att upprätthålla dess homeostasis.

Xenotransplantation är en medicinsk term som refererar till överföringen av celler, vävnader eller organ från ett individuellt djur till en människa. Detta är en aktivt undersökt behandlingsmetod för att möjliggöra organdonation när det saknas lämpliga organ donerade av människor.

De flesta xenotransplantationsexperiment har använt sig av grisorgan, eftersom deras storlek och funktion är relativt lika mänskliga organ. Men det finns också andra djur som har använts i forskning, såsom apor, fåror och kaniner.

Xenotransplantation är ett mycket komplext område inom transplantationsmedicin på grund av den starka immunreaktionen som uppstår när en människokropp tar emot celler, vävnader eller organ från ett annat djur. För att försöka undvika detta använder forskare tekniker såsom genmodifiering och immunsuppressiva behandlingar.

Även om det har genomförts några framgångsrika xenotransplantationsexperiment på djur, finns det fortfarande inga etablerade behandlingsmetoder för människor. Forskningen fortsätter att utvecklas och det är möjligt att xenotransplantation kommer att bli en viktig del av transplantationsmedicinen i framtiden.

I medicinsk kontext refererar "Nitric oxide synthase type I" (i svensk översättning ungefär "stickstoffoxid-syntas typ 1") till ett enzym som katalyserar produktionen av kväveoxid (NO) i kroppen. Detta enzym, även kallat NOS1 eller neuronal NOS (nNOS), producerar NO som en signalsubstans i celler, särskilt i nervceller (neuron). NO spelar en viktig roll i flera fysiologiska processer, såsom blodflödesreglering, neurotransmission och immunförsvar.

NOS1 är ett kalciumberoende enzym som kräver koenzym A och NADPH för sin funktion. När det aktiveras, katalyserar det omvandlingen av L-arginin till L-citrullin och kväveoxid (NO), vilket är en reaktiv gasmolekyl som har potential att fungera som en signalsubstans i celler. NO kan diffundera genom cellytan och påverka närliggande celler, vilket gör att det kan agera som ett signalsubstanser över kortare avstånd.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

En skallröntgen, även känd som huvud- eller cranieventrikelografi, är ett röntgenundersök av hjässan och skallen. Det används vanligtvis för att undersöka skallbenen, läppen och tinningbenen samt eventuella skada på hjärnan eller andra strukturer inne i skallen.

Under ett skallröntgen placeras patientens huvud i en speciell röntgenmaskin som tar flera bilder från olika vinklar. Detta ger radiologen möjlighet att se skallbenen och andra strukturer inifrån skallen i detalj, vilket kan hjälpa till att diagnostisera diverse sjukdomar eller skador som exempelvis skallfrakturer, tumörer eller blodansamlingar.

Skallröntgen är ett relativt enkelt och snabbt sätt att undersöka huvudet, men det ger endast tvådimensionella bilder och kan därför vara mindre precist än andra avancerare avbildningsmetoder som exempelvis datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Neuropil är ett histologiskt begrepp som används för att beskriva det sammantrasslade nätverket av nervcellers (neuroners) utskott (axoner och dendriter) och deras synapser, glia cellsprocesser och blodkärl i det centrala nervsystemet hos djur. Det är den strukturella komponenten i hjärnans och ryggmärgans vävnad där neuronal signalering sker genom kommunikation mellan neuroner via synapser. Neuropil innehåller också stödjande celler, som glia cells, som har en rad funktioner som till exempel att underhålla och skydda nervcellerna samt hjälpa till vid uppbyggnaden och underhållet av extracellulär matris. Neuropil är en mycket komplex struktur på molekylär nivå, med många olika proteiner och signalsubstanser som deltar i nervcellskommunikationen.

'Nya barken' är ett medicinskt begrepp som refererar till det yttre skiktet på en persons hud. Detta skikt kallas också epidermis och är den ytligaste delen av huden. 'Nya barken' är alltså en översättning av det medicinska begreppet 'new skin', som ofta används för att beskriva den regenererade huden efter en skada eller ett sjukdomstillstånd, såsom exempelvis brännskador eller svår akne. Den nya barken är vanligtvis tunnare än det ursprungliga hudskiktet och kan ha en annan färg eller textur.

"Diseases of the central nervous system" refer to a group of medical conditions that affect the brain and spinal cord, which together make up the central nervous system (CNS). These diseases can be caused by various factors, including genetics, infections, injuries, tumors, and degenerative processes.

Examples of CNS diseases include:

1. Multiple sclerosis: a chronic autoimmune disease that affects the myelin sheath surrounding nerve fibers in the brain and spinal cord.
2. Alzheimer's disease: a progressive neurodegenerative disorder that causes memory loss, cognitive decline, and behavioral changes.
3. Parkinson's disease: a degenerative disorder of the central nervous system that affects movement and coordination.
4. Epilepsy: a chronic neurological condition characterized by recurrent seizures.
5. Amyotrophic lateral sclerosis (ALS): a progressive neurodegenerative disease that affects nerve cells in the brain and spinal cord, leading to muscle weakness, paralysis, and respiratory failure.
6. Meningitis: an infection of the membranes surrounding the brain and spinal cord.
7. Brain tumors: abnormal growths of cells in the brain that can be benign or malignant.
8. Stroke: a sudden interruption of blood flow to the brain, causing damage to brain tissue.
9. Huntington's disease: a genetic disorder that causes progressive degeneration of nerve cells in the brain, leading to cognitive decline and movement disorders.
10. Spinal cord injuries: damage to the spinal cord caused by trauma or injury, resulting in loss of motor function, sensation, or both.

Obstruktiv sömnapnea (OSA) är en medicinsk tillstånd där andningen upprepade gånger pausas eller blir ytterst onormalt långsam under sömnen på grund av att luftvägarna förträngs eller helt blockeras. Detta orsakas vanligtvis av att mjuka strukturer i halsen, som tungan och svalget, ramlar tillbaka och blockerar luftflödet. OSA kan leda till sömnlöshet, trötthet under dagtime, minskad koncentration och minnesförlust, samt ökad risk för högt blodtryck, hjärtsjukdom och stroke. Diagnosen ställs vanligtvis genom en polysomnografi, en undersökning där sömnen övervakas med hjälp av olika sensorer och kameror. Behandlingen kan innefatta användande av ett CPAP-maskin (continuous positive airway pressure), viktminskning, lägga till sidosovning eller i vissa fall kirurgi.

'Kärlvidgande medel', även känt som vasodilatatorer, är en typ av läkemedel som verkar genom att relaxera och vidga blodkärlen. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och förbättrad blodflöde till hjärtat, hjärnan och andra kroppsdelar. Kärlvidgande medel används ofta för att behandla olika typer av hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärtsvikt och kärlkramp. De kan administreras via olika rutter, beroende på typen och svårighetsgraden av sjukdomstillståndet, exempelvis som tablett, intravenös injektion eller transdermalt plåster.

Ependym är en typ av gläntcell som liner cerebrospinalvätskan (CSF) i centrala nervsystemet (CNS). Dessa celler bildar ett tätt täckande lag, ependymalcellskiktet, som tapper in i ventriklar och kanaler i hjärnan och ryggraden. Deras huvudsakliga funktion är att producera, transportera och cirkulera CSF samt att ge strukturell support till CNS. Ependymceller har också potentialen att differensiera till neuroner under utvecklingen. Patologiska tillstånd som kan drabba ependym inkluderar ependymom, en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller.

Pyridin är ett heterocykliskt aromatiskt organisk ämne som består av en sex-ledad ring med fem kolatomer och en kväveatom. Pyridin har kemisk formel C5H5N och är strukturellt relaterat till bensen, men med en kväveatom istället för en kolatom i ringen.

Pyridin och dess derivat förekommer naturligt i vissa livsmedel, som fiskolja och svart tea, och det kan även produceras syntetiskt. Pyridinderivat har en rad medicinska användningsområden, till exempel som läkemedel mot astma, depression och schizofreni, samt som lokalbedövningsmedel. Pyridin självt används inte som läkemedel, men det är en viktig building block inom organisk syntes och förekommer i många olika läkemedelsmolekyler.

Den 12:e kranialnerven, även känd som hypoglossalnerven, är en nerv som utgår från hjärnbryggan och innerverar muskulaturen i tungan. Denna nerv har en viktig funktion vid kontrollen av rörelser och koordinationen av tungans muskler under tal, sugning, svalning och andning. Skador på den 12:e kranialnerven kan leda till sväljningssvårigheter, talrubbningar och förändringar i tungans rörelsemönster.

Fria radicaler är en term inom medicinen och biokemi som refererar till molekyler eller joner med en ospärrad elektron i sin yttersta skal. På grund av den ospärrade elektronen är de mycket reaktiva och kan attackera och oxidera andra molekyler, vilket kan leda till cellskador och sjukdomar. Fria radicaler produceras naturligt i kroppen under processer som andning och nedbrytning av näringsämnen, men deras koncentration kan öka på grund av externa faktorer som luftföroreningar, tobaksrök, ultraviolett strålning och vissa läkemedel. Renhållare, eller antioxidanter, är substanser som skyddar cellerna från skador orsakade av fria radicaler genom att neutralisera dem.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

Nervtillväxtfaktorer (NGF, från engelskan: Nerve Growth Factors) är signalsubstanser som påverkar utvecklingen, underhållet och överlevnaden av neuron i det nervsystemet. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellytan och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till olika biologiska responsar, såsom celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Nervtillväxtfaktorer spelar en viktig roll i uppbyggnaden av nervsystemet under embryonal utveckling, men de är också involverade i läkning efter skada och återhämtning efter sjukdom. Exempel på nervtillväxtfaktorer inkluderar NGF, BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor), NT-3 (Neurotrophin-3) och GDNF (Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor).

Organometallföreningar är en kemisk term som definierar föreningar som innehåller en direkt bindning mellan kolatom (C) och ett metallatom (M). Dessa föreningar kan vara antingen organiska eller icke-organiska beroende på om de också innehåller kovalenta bindningar till väteatomer (H) eller inte. Exempel på vanliga organometallföreningar är grignardreagensen (RMgX), metallalkyler (R-M) och metallocener ([RM]2). Dessa föreningar har en rad användningsområden inom olika områden av kemin, såsom organisk syntes, katalys, materialvetenskap och farmakologi.

'Nervgift' er ein overordnet betegnelse for stoffer som kan skade eller forstyrre nervesystemet. Disse stoffene kan være naturlige, som f.eks. gift fra slanger og insekter, eller kunstverdige, like som mange industrielle kjemikalier. Nervgifte virker ofte ved å forstyrre signalforinga mellom nervecellane og kan medføre symptomar som muskelkramper, svevring i øyene, svimmelhet, hodepine og i værste fall selv kan føre til døden.

Medicinskt sett betyder "inte kunna tolerera" eller "inte tåla" ett visst läkemedel, substans eller behandling den som att ha en intolerans. Det innebär att personen upplever biverkningar eller reaktioner på läkemedlet även i låga doser, som inte kan tas emot väl av kroppen. Detta kan orsaka obehagliga symptom och i vissa fall kan vara livshotande.

Exempel på medicinsk intolerans inkluderar exempelvis patienter med aspirinintolerans som kan få allvarliga allergiska reaktioner på acetylsalicylsyra, en vanlig ingrediens i smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Andra exempel är lactoseintolerans, där individen saknar ett enzym som behövs för att bryta ned laktosen (den naturliga sockret i mjölk) vilket kan leda till mag-tarmsymptom som kräksjuka, diarré och buksmärtor.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.

'Kreatin' är ett organiskt ämne som bildas naturligt i kroppen, framförallt i skelettmusklerna. Det spelar en viktig roll i produktionen av energibearbetningsföreningen ATP (Adenosintrifosfat), vilket gör att musklerna kan arbeta och kontrahera. Cirka 95% av kreatinet i kroppen lagras i skelettmuskler, hjärta och hjärna.

Kreatin finns också tillgängligt som närings supplement, ofta använd av idrottsmän och personer som vill öka sin muskelstyrka och prestanda. Konsumtion av kreatin kan leda till högre nivåer av fri tillgänglig kreatin i musklerna, vilket kan förbättra kroppens förmåga att producera ATP under intensiva övningar och hjälpa till att fördröja muskelförfetting.

Piperidiner är en typ av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, där varje kolatom har två väteatomer bundna till sig. Denna struktur kallas även hexahydropyridin, eftersom den kan ses som en cyklisk amin med formeln (CH2)5NH.

Piperidiner är vanliga i naturen och förekommer i många naturliga produkter, såsom alkaloider. De har också ett stort antal användningsområden inom medicinen, där de exempelvis kan användas som läkemedelsbas till att öka lösligheten och absorptionen av vissa substanser i kroppen.

Många läkemedel som innehåller piperidinringar har sedativ, muskelavslappnande, smärtstillande eller antiinflammatoriska effekter. Exempel på sådana läkemedel är hydrokodon, oxykodon och fenylbutazon.

Kväveoxidsyntas typ II (NOX2) är ett enzym som tillhör en grupp enzymer kända som NADPH-oxidaser. NOX2 är primarily expressed in phagocyter, such as neutrophils and macrophages, and plays a crucial role in the immune system's response to infection.

When activated, NOX2 catalyzes the production of superoxide radicals (O2−) by reducing oxygen to superoxide using NADPH as an electron donor. Superoxide is then dismutated to hydrogen peroxide (H2O2), which can further react to form other reactive oxygen species (ROS). ROS are highly reactive and can damage cellular structures, including proteins, lipids, and DNA, leading to cell death.

In the context of the immune system, ROS produced by NOX2 play an important role in the elimination of pathogens. When phagocytes engulf a pathogen, NOX2 is recruited to the phagosome membrane, where it generates ROS to kill the pathogen. However, excessive or dysregulated activation of NOX2 has been implicated in several inflammatory and degenerative diseases, including atherosclerosis, neurodegeneration, and cancer.

I medicinsk kontext, betyder "järn" ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner. Järn är en viktig komponent i hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till celler i kroppen. Det är också en del av myoglobin, ett protein som lagras syre i musklerna.

Järn finns i två former i kroppen: den hemiska järnformen, som används för att transportera syre, och den icke-hemiska järnformen, som deltar i en rad biokemiska processer, inklusive andningsprocessen och immunförsvaret.

Järnbrist är en vanlig näringsbrist som kan orsaka anemi, trötthet, svaghet och andningssvårigheter. Överdriven järnutgång kan också vara skadligt för hälsan och leda till skador på lever, hjärta och endokrina systemet.

Kväveoxidsyntas typ III, även känd som nitrogenase typ 3 eller NifZ, är en hypotetisk variant av kväveoxidsyntas, ett enzymkomplex som reducerar molekylärt kväv till ammoniak. Detta enzymkomplex finns hos vissa kvävefixerande bakterier och består vanligtvis av två proteinkomponenter: dinitrogenaser (Mo-Fe-protein och Fe-protein) som katalyserar den slutliga reduktionen av kväve till ammoniak.

Kväveoxidsyntas typ III är ännu inte identifierad eller karaktäriserad experimentellt, men föreslås vara en tredje komponent i kvävefixeringsprocessen hos vissa bakterier. Denna hypotetiska komponent skulle kunna spela en roll i elektrontransportkedjan och underlätta överföringen av elektroner mellan de två andra proteinkomponenterna.

Det är värt att notera att kväveoxidsyntas typ III fortfarande är en hypotes och det finns inga experimentella bevis som stödjer dess existens eller funktion hittills.

Teknetium Tc 99m-exametazim är ett radiomärkt ämne som används inom medicinsk diagnostik för att utföras en skelettscintigrafi. Exametazim är en fosfonatförening och vid administration till patienten accumuleras den i aktivt benvävnad, det vill säga områden där benbildning pågår eller har skett nyligen.

Teknetium Tc 99m-exametazim utsöndras huvudsakligen via urinen och ger således en mycket låg stråldos till resten av kroppen. Efter administration av preparatet registreras gammastrålningen med en gammakamera, vilket möjliggör att bilder av skelettet kan genereras. Dessa bilder kan användas för att upptäcka och bedöma olika slags ben- och ledsjukdomar, till exempel benfrakturer, inflammationer, tumörer eller metastaser.

I Sverige finns Teknetium Tc 99m-exametazim vanligen som färdigt preparat under varunamnen Vizomex® eller Scintilex®.

'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Sömnapnesyndrom, även känt som narcolepsi med kataplexi, är en sällsynt neurologisk sjukdom som karaktäriseras av överväldigande sömniga episoder och kataplexi, som är plötsliga och ofrivilliga muskelsvagheter orsakade av starka emotionella reaktioner. Andra symtom kan inkludera hallucinationer, sömnlöshet och paralys av sömnen. Sjukdomen beror på en abnormitet i det del av centralnervösa systemet som reglerar sömnen och vakenheten.

GABA-A-receptorer är en typ av receptor i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som binder neurotransmittorn γ-aminobutyrsyra (GABA). När GABA binder till GABA-A-receptorn ökar den innegående kloridanionen (Cl-) koncentrationen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet och minskad excitation i nervcellen. Detta medför en dämpande effekt på nervimpulser och hjälper till att reglera excitation och inhibition i centrala nervsystemet. GABA-A-receptorer är viktiga mål för flera läkemedel, inklusive bensodiazepiner, barbiturater och anestetika, som alla verkar genom att modulera receptoraktiviteten och på så sätt påverka excitation och inhibition i nervsystemet.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

Radioligandanalys är en typ av bioanalytisk metod som används inom molekylär biologi, farmakologi och neurologi för att undersöka interaktioner mellan små molekyler (som läkemedel eller neurotransmittorer) och specifika receptorer eller transporter i levande vävnad.

I en radioligandanalys etiketteras en liten molekyl, som är av intresse för forskningen, med en radioaktiv isotop, vilket skapar en radiomärkt ligand. Denna radiomärkta substans kan sedan användas för att binda till specifika receptorer eller transporter i ett preparat av levande vävnad, exempelvis en cellkultur eller ett djurligt preparat som hjärnbrott. Genom att mäta den radiaktiva signalen från den bundna liganden kan forskaren få information om antalet och egenskaperna hos de målade receptorerna eller transporterna.

Radioligandanalys är en mycket känslig metod som kan användas för att upptäcka och karakterisera små mängder receptorer eller transporter, och den är därför värdefull inom forskning och utveckling av nya läkemedel.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Glyburide är ett orals antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det är en sulfonyletylureaderivat och fungerar genom att stimulera insulinsecretion från betaceller i bukspottkörteln. Glyburide hjälper kroppen att använda insulin mer effektivt och kan minska blodsockernivåerna efter måltider. Det ges vanligen en till två gånger per dag, beroende på patientens behov och respons.

'Kortikosteroid' är ett samlingsbegrepp för en grupp steroidhormoner som produceras i kortex, den yttre barken av binjuren. De har en rad biologiska effekter och används inom medicinen för att behandla en mängd olika sjukdomar och tillstånd.

Exempel på kortikosteroider är cortisol, aldosteron och de syntetiska glukokortikoiderna som används som antiinflammatoriska läkemedel, såsom dexametason och prednisolon. Dessa läkemedel minskar inflammation, undertrycker immunsystemet och påverkar även ämnesomsättningen.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

En hjärnstamstumör är en ovanlig form av cancer som utgår från celler i hjärnstammen, den nedre delen av hjärnan som kontrollerar viktiga kroppsfunktioner såsom andning, puls, blodtryck och medvetande. Hjärnstamstumörer kan vara både godartade och elakartade, men de flesta är elakartade. Symptomen på en hjärnstamstumör kan variera beroende på var tumören sitter och hur stor den är, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, svårigheter att andas eller sluka, muskelstelhet eller svaghet, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och i vissa fall även epileptiska anfall. Behandlingen av hjärnstamstumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen, storleken och belägenheten av tumören.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

ACOG (Amerikanska Collegiet för Obstetrik och Gynekologi) definierar 'protonkogenproteiner c-akt' som ett protein som är involverat i celldelning, cellcykeln, cellmotilitet, metabolism, apoptos och överlevnad. Det aktiveras av signalsubstanser utanför cellen och är också en nedvärmare för flera andra proteiner som påverkar celldelningen. c-Akt är ett medlem i AGC-kinasfamiljen, vilket innebär att det är en serin/treoninkinas. Dess aktivering är kopplad till flera olika cancertyper, såsom bröstcancer, livmoderhalscancer och prostatacancer.

Kväveoxiddonatorer är en typ av enzym som främjar eller katalyserar bildandet av kväveoxid (NO) och relaterade molekyler. Dessa enzymer spelar en viktig roll i regleringen av vissa fysiologiska processer, såsom blodflöde, signaltransduktion och neurotransmission. Exempel på kväveoxiddonatorer inkluderar nitrogenmonoxids syntas (NOS) och xantinoxidas.

"Arterioler" er en medisinsk betegnelse for de smalleste arterier i kroppen. De har en diameter på mellom 10 og 100 mikrometer og forbinder arterier med kapillærer. Arteriolernes glatte muskulatur kan kontraheres for å justere blodgjennomsynet i organer og deler seg opp i to typer: prekapillær arterioler som grener seg til kapillærer, og autoregulerende arterioler som har en større rolle i reguleringen av lokal blodgjennomsyn.

Lipidperoxidering är en kemisk reaktion där fria syreradikaler reagerar med och oxiderar lipider, särskilt omega-3 och omega-6 fettsyror i cellmembranen. Denna process skapar lipidperoxider som kan skada cellmembranet och leda till celldöd. Lipidperoxidering har visats vara involverad i flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Antioxidanter kan hjälpa att skydda mot lipidperoxidering genom att neutralisera fria syreradikaler och förhindra skador på cellmembranen.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

Radioaktiva spårämnen är substance som innehåller atomkärnor som är instabila och sönderfaller genom att avge ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar, gammafotoner eller neutroner. Dessa ämnen används ofta inom medicinen för att diagnostisera och behandla sjukdomar, då de kan följas med hjälp av en gammakamera eftersom de avger gammastrålning. Exempel på radioaktiva spårämnen som används inom medicinen är teknetium-99m och jod-131.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

'N-metylaspartat' är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (-CH3) har adderats till kväveatom (N) i molekylen. Det saknas specifika medicinska användningsområden eller funktioner för N-metylaspartat inom klinisk praktik. Men som en organisk komponent, kan det vara involverat i olika biokemiska processer i kroppen. Det är viktigt att notera att direkta medicinska referenser saknas för denna substans, och informationen bör användas med försiktighet.

Intrakraniell hypertoni (IKH) är ett tillstånd där det intracranjella trycket (ICP) ökar över normalt värde. Det kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom blödningar inne i hjärnan, ödem, infektioner eller tumörer. IKH kan leda till skada på hjärnbarken och andra delar av centrala nervsystemet om det inte behandlas i tid. Symptomen på IKH kan variera beroende på graden av hypertoni och kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, försämrad medvetandenivå och i allvarliga fall koma.

Känslor är mentala och fysiska reaktioner på olika intryck, erfarenheter och situationer. De är en naturlig del av mänsklighetens subjektiva upplevelse och hjälper oss att tolka, förstå och svara på världen runt omkring oss. Känslor kan variera i intensitet och varaktighet och kan inkludera en bred skala av affektiva tillstånd som glädje, sorg, rädsla, ilska, undran, förvåning och kärlek. De aktiverar också vissa delar av hjärnan och kroppen, vilket kan leda till fysiska reaktioner såsom ökat hjärtslag, rodnad eller tårfylldhet. Känslor kan påverka tankar, beslut, minnen och interaktioner med andra människor.

Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.

Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.

Nikotin är ett alkaloid som förekommer naturligt i tobaksväxter och är den primära aktiva substansen i tobak. Det är en psychoaktiv drog som orsakar beroende och kan leda till en rad hälsoproblem, inklusive cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar. Nikotin stimulerar nervsystemet och ger en kortvarig känsla av eufori eller avspannning, men det kan också orsaka ökad hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens.

I medicinskt bruk används nikotin ibland som en hjälpmedel för rökavvänjande, då i form av plåster, kapslar eller tuggtabletter. Dessa produkter ger kontrollerade doser av nikotin till kroppen under en längre period, vilket kan hjälpa att reducera tillbakadragningssymptomen som ofta uppstår när man slutar röka.

Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.

I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.

Acetylcholinesterase (AChE) er ein enzym som spesielt bryter ned neurotransmitteren acetylcholin i nervesystemet. Acetylcholin er ein viktig signalstoff for muskelaktivitet og kognisjon. AChE fungerer ved å avleire seg på synapser, steder der neuroner kommuniserer med hverandre eller med muskelceller. Når acetylcholin frigis i synapsen, binder det til reseptorer på den mottaende cellen og sier til den å aktiveres. AChE bryter ned acetylcholin i situasjonen slik at signalet ikke blir forstærkt eller forlengt, noe som kan føre til ubalanse i nervsystemet.

I medisinsk sammenheng er AChE viktig for å forstå og behandle en rekke medisinske tilstander, blant annet muskelrelaterte lidelser og neurodegenerative sykdommer som Alzheimers. Inhibitorer av AChE brukes som legemiddel i behandlingen av Alzheimers-sykdommen for å øke mengden acetylcholin i synapsene og forbedre kognisjonen.

Karotis sinus är en reflex i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket. Det är en liten knuta av nervceller som finns vid karoidartärerna, de stora artärerna på var sida av halsen som för blod till hjärnan. När trycket i dessa artärer stiger kan karotis sinus utlösa en reflex som sänker hjärtats slagfrekvens och minskar blodflödet till hjärnan, vilket hjälper att förhindra att blodtrycket blir för högt.

Om karotis sinus är överaktiv kan den utlösa en alltför stark reflex som orsakar symtom som yrsel, svimning eller till och med medvetslöshet. Detta kallas karotis sinus syndrom och behandlas vanligtvis med mediciner eller kirurgi för att minska nervcellernas aktivitet.

Medulloblastom är en typ av hjärntumör som vanligtvis drabbar barn, men kan också förekomma hos vuxna. Det är en malign tumör, vilket betyder att den är cancertumör och har potentialen att spridas till andra delar av kroppen. Medulloblastom utgår från celler i cerebellum, den bakre delen av hjärnan som styr balansen och koordinationen av rörelser.

Tumörerna kan variera i storlek och lokaliseras ofta nära den fjärde ventrikeln, en hålighet fylld med vätska i mittbrainet. Symptomen på medullblastom inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, dubbelseende och svårigheter med koordinationen av rörelser. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket som möjligt av tumören, följt av strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella kvarstående cancerceller. Prognosen varierar beroende på typen av medulloblastom och om det har spridits till andra delar av kroppen, men i allmänhet är den bättre för barn än vuxna.

Intracellulära signalpeptider och proteiner är molekyler som spelar en viktig roll i cellens signalsystem och regulatoriska processer. De intracellulära signalpeptiderna och proteinerna kan aktivera eller inhibera olika cellulära funktioner, såsom genuttryck, celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och cellcykeln. Dessa molekyler binder till specifika receptorer eller enzymer inne i cellen för att överföra signalsubstanser från cellmembranet eller cytosolen till cellkärnan. Exempel på intracellulära signalpeptider och proteiner inkluderar second messengers som cAMP (cyklisk AMP) och IP3 (inositoltrifosfat), samt proteinkinaser, kalmodulin och G-proteiner.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Anisotropi är ett medicinskt begrepp som betyder att egenskaper hos ett material eller vävnad varierar beroende på riktning. Det kan till exempel handla om fysikaliska egenskaper som ledningsförmåga för elektriska signaler eller ljus, mekanisk styvhet eller diffusionshastighet för molekyler.

I en anisotrop vävnad är dessa egenskaper inte lika i alla riktningar, till skillnad från en isotrop vävnad där de är desamma oavsett riktning. Ett exempel på en anisotrop vävnad är hjärtmuskulaturen, där ledningsförmågan för elektriska signaler är mycket högre längs med fiberriktningen än vinkelrätt därom.

Det är viktigt att ta hänsyn till anisotropi när man studerar och analyserar olika medicinska fenomen, eftersom det kan ha en betydande inverkan på resultatet.

'Motorbark' är ett informellt medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt hård, stötvis eller explosiv andning. Det kan vara ett tecken på underliggande lung- eller hjärtsjukdom, till exempel astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtfel. I vissa fall kan det även indikera en allvarlig allergisk reaktion, såsom anafylaxi.

Det är viktigt att notera att 'motorbark' inte är en officiell medicinsk diagnos, utan snarare ett symtom som behöver utvärderas i sammanhang av en fullständig klinisk bedömning för att fastställa en underliggande orsak och behandling.

I medicinen refererar "periodicitet" till hur ofta en viss händelse eller ett symtom uppträder över tiden. Det kan handla om en regelbunden eller cyklisk förekomst av någonting, som exempelvis smärtor, epileptiska anfall, menstruationer eller laboratorievärden. Periodiciteten uttrycks vanligen i tidsenheter, till exempel timmar, dagar, veckor, månader eller år. Definitionen kan variera beroende på kontexten och är relaterad till den specifika sjukdomen eller tillståndet som diskuteras.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.

ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.

Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.

These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.

Dizocilpine malate är ett potent psykoaktivt substance som primärt används inom forskning. Ämnet är känt under varunamnet MK-801 och är en stark NMDA-receptorantagonist, vilket betyder att det blockerar den typen av glutamatreceptorer i centrala nervsystemet (CNS).

Dizocilpine malate har inga etablerade medicinska användningsområden på grund av sitt höga potential för biverkningar och missbruk. Det kan orsaka allvarliga neuropsykiatriska effekter, inklusive hallucinationer, desorientering, aggressivt beteende och i värsta fall koma och död vid överdos.

I forskningssammanhang har dizocilpine malate använts för att studera bland annat memti och inlärning, neuroplasticitet, schizofreni och andra psykiatriska tillstånd, samt neurologiska skador och sjukdomar.

Hem oxygenase-1 (HO-1), også kjent som heat shock protein 32 (HSP32), er ein enzym som spiller en viktig rolle i beskyttelse av kroppen mot oxidativ stress og inflammasjon. Det er involvert i degraderingen av hemgruppa, som er en del av hemoglobin og andre jernholdige proteiner, til biliverdin, jern og karbonmonoksyd (CO).

Biliverdin kan oms omes til bilirubin av en annen enzym, og både biliverdin og bilirubin har antioxidative egenskaper. Jernet blir overført til transferrin, som er ein transportprotein som transporterer jern i kroppen. Karbonmonoksyd har vært vist å ha en række biologiske effekter, inkludert vasodilatorisk, antiinflammatorisk og neuroprotektiv effekt.

HO-1 er inducerbar av forskjellige stimuli som hypoxi, iskjemi, inflammasjon, oxidativ stress og tungmetallforgiftning. Det betyr at HO-1 kan produseres i større mengder i svar på skadelige faktorer for å beskytte kroppen mot skade. Dette gjør at HO-1 ofte blir referert til som ein cytoprotektiv enzym.

"Datorsimulering" er en betegnelse for en metode der bruger en dators model for å afterbere, forutsi eller illustrere forløp og adferd hos et fysisk eller biologisk system, en samling av regler, en proces eller en enhet. Dette gjøres ved å lage en matematisk modell som beskriver systemet, og deretter kjøre denne modellen i en simuleringsmotor som kan beregne hvordan systemet vil oppfører seg under forskjellige tilstande og betingelser.

I medisinsk sammenhengg kan datorsimulering brukes på mange ulike områder, for eksempel:

* Fysiologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan forskjellige fysiologiske systemer i kroppen fungerer, som for eksempel hjertets slag, lungens veksling av luft eller nyrefunksjonen.
* Farmakologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan legemer reagerer på forskjellige lægemidler, slik at man kan optimere dosering og forebygge bivirkninger.
* Kirurgisk simulering: Her brukes datorsimulering til å planlegge og forberede kirurgiske ingreper, slik at kirurgen kan få en bedre forståelse av hvordan operasjonen vil gå, og eventuelt praktisere den første gang.
* Medicinsk undervisning: Datorsimuleringer kan også brukes som en del av medicinsk utdanning, slik at studenter kan lære om forskjellige sykdommer og behandlingsmuligheter ved å interagere med virtuelle pasienter.

Dette er bare noen eksempler på hvordan datorsimuleringer kan brukes innenfor medicinen, men det finnes mange andre muligheter også.

Cerebrovaskulära sjukdomar, även kända som cerebrovaskulär disease (CVD) eller stroke, är en grupp sjukdomar som berör hjärnans blodkärl. Detta inkluderar bland annat:

1. Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av vasculara väggar, vilket orsakar att blodkärlen stelnar och smalnar ned.
2. Ischemisk stroke: Detta händer när en artär till hjärnan blockeras, oftast på grund av ateroskleros eller ett blodpropp (emboli), vilket orsakar att en del av hjärnan får för lite syre och näringsämnen.
3. Hemorragisk stroke: Detta händer när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnan och skador på hjärnvävnaden.
4. Transitorisk ischemisk attack (TIA): En kortvarig ischemisk episode som orsakas av en tillfällig blockering av ett artär i hjärnan, ofta kallad "mini-stroke".
5. Subarachnoidal blödning: Detta händer när det finns en blodansamling mellan hjärnbarken och hjärnhinnan, oftast orsakat av en rupturerad artär.

Cerebrovaskulära sjukdomar är en ledande orsaken till funktionsnedsättning, sjuklighet och dödlighet i världen.

"Kroppsvatten" refererer til det totale antallet liter vann som inneholder i en persons kropp. Det utgjør vanligvis om lag 50-70% av kroppen sin vekt, og kan deles opp i forskjellige kompartmenter i kroppen, såsom intracellulært vann (vann som finnes inni cellene) og extracellulært vann (vann som finnes utenfor cellene).

Intracellulært vann er vannet som er innenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 2/3 av kroppsvannet. Dette vannet er viktig for cellers funksjon, såsom næringsstoffoppteking, avfallsbortskaffing og energiproduksjon.

Extracellulært vann inneholder vann som finnes utenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 1/3 av kroppsvannet. Dette kan deles opp i to underkategorier: intravaskulært vann (vann i blodbanen) og interstisialt vann (vann mellom cellene i våre organer og vesker).

Kroppsvann er livsviktig for alle levende organismer, og forsterkelse av kroppsvann kan føre til væskeansamling i kroppen, mens mangel på kroppsvann kan føre til dehydrering. Derfor er det viktig å holde en god balanse i kroppens vanninnhold gjennom korrekt vannindtag og utskillelse.

'Psykiska processer' refererar till de mentala företeelser och mekanismer som sker inne i oss, ofta omedvetet, och påverkar vår perception, känslor, tankar, minnen, impulskontroll, beslutsfattande och beteende. Exempel på psykiska processer inkluderar perception, uppmärksamhet, inlärning, minnesprocesser, tankeprocesser, känslomässiga processer, motivation och impulskontroll. Dessa processer är komplexa och involverar ofta interaktion mellan olika delar av hjärnan och nervsystemet. Psykiska processer kan påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer, inklusive erfarenheter, trauma, sociala interaktioner och kulturella faktorer.

"Näthinnekärlet" (latin: *vasa vasorum*) är ett kapillärt blodkärl som försörjer stora och medelstora arteriernas väggar med näring och syre. Dessa kärl finns i den mittersta tunica media-skiktet hos de större och medelstora arteriellas väggar. Näthinnekärlen är väsentliga för att underhålla och bibehålla strukturen och funktionen hos artärväggarna, särskilt i de områden där det är svårare för syre- och näringsriktat blod att nå.

Medicinsk bilddiagnostik är en gren inom medicinen som använder olika tekniker för att generera visuella avbildningar av patients kropp eller dess delar. Dessa avbildningar används sedan för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Exempel på tekniker inom medicinsk bilddiagnostik är röntgenstrålning, magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), ultraljud och scintigrafi.

"Alternativ splitsning" (alternative splicing) är ett biologiskt fenomen där flera olika proteiner kan produceras från en och samma gen genom att olika delar av den genetiska informationen i RNA-molekylen exciseras och de kvarvarande delarna (exonerna) sedan sammanfogas på olika sätt. Detta medför att ett stort antal olika proteiner kan produceras från en enda gen, vilket ökar den genetiska variationsmöjligheten och komplexiteten hos levande organismer.

'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.

Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:

1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.

Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.

Protein-serin-treonin kinaser (PST-kinaser) är en grupp enzymer som har förmågan att katalysera överföringen av en fosfatgrupp från ATP till serin eller treonin aminosyror i proteiner. Denna process kallas fosforylering och den reglerar ofta proteinaktivitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inom cellen. PST-kinaserna spelar därför en viktig roll i cellsignalering, celldelning, apoptos och metabolism. Dereglering av dessa kinaser kan leda till olika sjukdomszustånd, exempelvis cancer.

Bromdeoxiuridin (BrdU) er en slags syntetisk nukleosid som erstattes med thymidin i DNA-strømmen under celldeling. Det blir ofte brukt som en markør for cellulær proliferasjon og kan detekteres gjennom immunfluorescens eller immunhistokimisk metode. BrdU er også vært i kliniske prøver for å behandle visse typer av kraftig cancer, men det har ikke vist noen betydelige forbedringer i overlevelsesratene og kan ha alvorlige bivirkninger.

'Tumor Microenvironment' (TME) refererer til den samling af celler, extracellulære matricer, blodkødder og andre strukturer som omgiver og interagerer med cancercellerne i en solid tumor. TME består af både malign (cancer) og ikke-malign (normale) celler, herunder fibroblaster, endotheliale celler, immunceller (som f.eks. lymfocytter, makrofager og neutrofiler), og andre celletyper som kan påvirke tumorens vækst, overlevelse, invasivitet og respons på behandling.

Den extracellulære matrix (ECM) i TME består af forskellige proteiner, kollagener, proteoglykaner og andre molekyler, der bidrager til tumorens struktur, stivhed og integritet. Disse komponenter kan omdannes eller modificeres af cancercellerne og andre celler i TME, hvilket fører til en mere abnorm, pro-tumorøg microenvironment.

Blodkødderne i TME spiller en vigtig rolle ved forsyning af tumoren med næringsrstoffer og ilt, samt ved fjernelse af affaldsstoffer. De kan også fungere som en rute for cancercellers indvandring (invasivitet) og metastase til andre dele af kroppen.

TME er ofte immunosuppressivt, hvilket betyder at det undertrykker den normale immunrespons mod cancerceller. Dette sker delvis gennem immunsuppressive celler som regulatoriske T-celler (Tregs) og myeloid-derived suppressor cells (MDSCs), der kan hæmme aktiviteten af effektive antitumør-immunceller.

I alt er tumor microenvironment en kompleks, dynamisk og heterogen miljø, der påvirker cancerens udvikling, progression, behandlingsrespons og prognose. Forståelsen af TME og dens interaktion med cancerceller kan hjælpe med at identificere nye terapeutiske mål og strategier for at bekæmpe kræft.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

"Cellular respiration" refers to the series of metabolic reactions and processes that occur in the cells of organisms to convert biochemical energy from nutrients into adenosine triphosphate (ATP), and then release waste products. The three main stages of cellular respiration are glycolysis, the citric acid cycle (also known as the Krebs cycle or tricarboxylic acid cycle), and the electron transport chain.

During glycolysis, which occurs in the cytoplasm, glucose is broken down into two molecules of pyruvate, producing a small amount of ATP and reducing power in the form of NADH. The citric acid cycle, which takes place in the mitochondria, is a series of chemical reactions that generates additional ATP, NADH, and FADH2 (another form of reducing power) through the oxidation of acetyl-CoA, which is derived from pyruvate.

The electron transport chain is the final stage of cellular respiration and is where the majority of ATP is produced. This process occurs in the inner mitochondrial membrane and involves the transfer of electrons from NADH and FADH2 to oxygen, which is the final electron acceptor. As the electrons are passed along the chain, they release energy that is used to pump protons across the membrane, creating a gradient. The flow of protons back across the membrane through ATP synthase drives the synthesis of ATP.

Overall, cellular respiration is a highly efficient process that allows organisms to extract a significant amount of energy from glucose and other nutrients.

'Syra-bas-jämvikt' (pH-homöostas) är ett medicinskt begrepp som beskriver den balans mellan syra och bas som hålls i kroppen för att upprätthålla en optimal pH-nivå i olika kroppsvätskor, till exempel blodet. En normal pH-värde för blod är cirka 7,4, och avvikelser från detta kan leda till ohälsa eller sjukdom.

Kroppen reglerar syra-bas-jämvikten genom att utväxla ämnen med omgivningen, till exempel genom andning (utväxling av koldioxid) och urinproduktion (utväxling av vätejoner). Dessutom finns det inre buffertsystem i kroppen som hjälper att motverka stora förändringar i pH-värdet.

Om syra-bas-jämvikten störs kan det leda till acidos eller alkalos, beroende på om pH-värdet blir för lågt (acidos) eller för högt (alkalos). Detta kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller läkemedel. Exempel på orsaker till acidos kan vara diabetes, njursjukdomar och lungemboli, medan alkalos kan orsakas av mag-tarmsjukdomar, överdosering av vissa läkemedel eller förlorande av för mycket vätska.

Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.

Indazoler är ett läkemedelssubstans, som tillhör en grupp av kemiska föreningar som kallas triklorocyklopentadienyer. Det används inte som en aktiv ingrediens i några godkända läkemedel för människor. Indazoler har visat sig ha potentialen som ett möjligt läkemedelsämne mot inflammation och smärta, men det behöver fortfarande utvärderas ytterligare i kliniska prövningar innan dess säkerhet och effektivitet kan fastställas för medicinskt bruk.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

Subcellulära fraktioner refererar till de olika delarna eller kompartmenten inom en cell som kan separeras från varandra baserat på deras biokemiska och fysikaliska egenskaper. Exempel på subcellulära fraktioner inkluderar cellytan, kärnan, mitokondrier, endoplasmisk retikulum, Golgiapparaten, lysosomer, peroxisomer, cytoskelettet och cytosolen. Genom att separera dessa subcellulära fraktioner kan forskare studera deras unika egenskaper och funktioner i isolation, vilket kan ge insikter om cellulär processer som reglerar cellers tillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och sjukdomar som påverkar cellfunktionen.

Dopamin D2-receptorer är en typ av dopaminreceptor som binder till neurotransmittorn dopamin. Denna receptor är kopplad till G-proteiner och när den aktiveras, kan den påverka en rad cellulära processer, inklusive intracellulär signalering, membranpotential och sekretion av andra signalsubstanser. Dopamin D2-receptorerna spelar en viktig roll i reguleringen av rörelse, kognition, belöningssystemet och humör. De är också ett viktigt mål för behandling av sjukdomar som schizofreni, parkinsonism och beroendeproblematik.

Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.

Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.

Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.

Hjärnvalven är tunnare membran som omsluter hjärnan och delar in den inre hjärnhålan (ventrikelsystemet) från hjärnbarken. Det finns normally fyra hjärnvalv: två stora hjärnvalv (latin: tela corporis callosi) som löper mellan höger och vänster hemisfärer av storhjärnan, samt två mindre tunntare treskiktade valv (latin: falx cerebri och tentorium cerebelli) som skiljer olika delar av hjärnan ifrån varandra. Hjärnvalven har till uppgift att skydda hjärnan, producera cerebrospinalvätska och hjälpa till att reglera intracranialtrycket.

Helkroppspletysmografi är en icke-invasiv metod för att mäta volymen och flödet av blod, luft eller andra vätskor i kroppen. Den utförs genom att använda tryck- och volymmätningar för att bestämma hur mycket plats som fylls upp av en viss vätska eller gas inuti kroppen.

Det är vanligtvis använt i medicinska sammanhang för att undersöka hjärt- och lungfunktion, cirkulationssystemet och övriga kroppsvävnader. Helkroppspletysmografi kan vara antingen aktiv eller passiv beroende på om patienten behöver andas in och ut eller inte under undersökningen.

Denna metod är säker, smärtfri och ger ofta mycket information om patientens tillstånd.

'Synaptiskt membran' är ett begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den speciella typen av cellmembran som omger nervcellernas (neuroners) utskott, kallade presynaptiska terminaler. Dessa terminaler innehåller neurotransmittor-vésikel som släpper ut signalsubstanser (neurotransmittorer) i det synaptiska spalterna när en nervimpuls når terminalen.

Synaptiskt membran består av flera olika proteinkomplex, inklusive receptorer för neurotransmittor, jonkanaler och signalsubstanser som är involverade i överföringen av nervimpulser mellan neuroner. När neurotransmittorn binder till sina respektive receptorer på postsynaptiska membranet orsakar det en förändring i membranpotentialen, vilket kan leda till en ny nervimpuls i den efterföljande nervcellen.

Synapserna är viktiga enheter i nervsystemet och spelar en central roll i informationsöverföringen mellan neuroner. De är också involverade i flera patologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.

"Akustisk stimulering" refererer til den proces where sinnene oppfanger lyd og sier informasjon om en persons omgivelse til hjernen. Denne typen stimulering involverer lydbølger som reiser gjennom luften og påvirker ørehylsen, trommehinden og de tre små benene i innerøret. Disse bevegelsene fører til at hjernebladene i det indre øret vibrerer og overfører informasjonen videre til hjernen via akustiske nerver.

I en medicinsk kontekst kan akustisk stimulering brukes som en behandlingsmetode for forskjellige tilstander, for eksempel for å reducere smerter eller forbedre søvnkvaliteten. Denne type stimulering kan også brukes i diagnostiske sammenhenger for å evaluere hørelsen og det auditive systemet.

Ekoencefalografi (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden bygger på att placera elektroder på ytan av skallen, som sedan registrerar de elektriska signalerna som genereras när nervceller i hjärnan aktiveras.

EEG-undersökningen ger information om hjärnans funktion och kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi, söva eller koma, stroke, hjärntumörer och andra neurologiska sjukdomar. Den kan även användas under operationer i hjärnan för att övervaka hjärnans funktion och undvika skador på nervceller.

EEG-undersökningen är en icke-invasiv metod och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas lite obekvämt att ha elektroder fästade på skallen under en längre period. Undersökningen tar vanligen mellan 20 och 40 minuter att genomföra, men kan vara längre beroende på vilka frågor som ska besvaras med undersökningen.

'Utforskande beteende' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara relaterat till olika aspekter av mänskligt beteende som kan studeras inom olika medicinska specialiteter. Ett exempel på när detta koncept kan användas är inom barnpsykiatrin, där det kan syfta på en normal utvecklingsfas hos barn där de utforskar sin omgivning och lära sig genom att undersöka föremål och situationer.

Ibland kan 'utforskande beteende' också användas för att beskriva en persons nyfikenhet eller intresse för att lära känna nya saker, vilket kan vara ett viktigt aspekt av personligheten som kan bidra till personlig utveckling och välbefinnande.

Det är värt att notera att 'utforskande beteende' inte bör förväxlas med sökande efter känslomässig stimulans eller sensationer, som kan vara ett tecken på vissa psykiatriska tillstånd, såsom impulsivitet eller stoffberoende.

I medicsin betyder "larv" ofta ett stadium i utvecklingen av vissa parasitiska organismers livscykel, där de lever som parasiter inuti värddjuret. Under larvstadiet kan parasiten fortplanta sig och/eller växa, innan den fortsätter till nästa stadium i sin livscykel.

Exempel på parasiter som har ett larvstadium inkluderar roundworms (ascaris), hookworms, threadworms och pinworms. Larven kan vara specialiserad för att infektera värddjuret genom olika sätt, till exempel via huden, mag-tarmkanalen eller andningsvägarna.

Det är viktigt att notera att termen "larv" kan ha andra betydelser inom andra vetenskapliga områden än medicin.

'Hyperbaric oxygenation' är en medicinsk behandlingsmetod där patienten andas in syre under högre än normalt tryck. Behandlingen sker vanligtvis inom en hyperbarisk kamare, som kan pressuriseras upp till flera gånger atmosfärstrycket vid havsytan.

Under behandlingen ökar partialtrycket av syre i patientens blod, vilket leder till att syret diffunderar till skadade vävnader och hjälper till att främja läkning och återhämtning. Denna metod används ofta för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, som exempelvis koldioxidförgiftning, gasbubblor i blodet (arteriell gasemboli), sår orsakade av diabetes eller svår infektion, och bestrålningsskador.

Det är viktigt att notera att hyperbarisk oxygenation bör endast utföras under direkt medicinsk övervakning och i en klinisk setting, eftersom det kan förekomma risker relaterade till tryckförändringar och syretoxicitet om behandlingen inte administreras korrekt.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:

1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.

2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.

3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.

Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.

'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.

Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.

"Data interpretation, statistical" refererer til procesen av att tolka och giva mening aan data med hjälp av statistiska metoder. Det innebär att analysera, summera och tolka data för att utvärdera hypoteser, identifiera mönster, korrelationer och kausalitet, samt dra slutsatser baserat på de statistiska resultaten.

Den statistiska datatolkningen inkluderar ofta metoder som deskriptiv statistik (som medelvärde, median, modus, standardavvikelse och procent), inferensstatistik (som t-test, chi i test, analys av variance (ANOVA) och regressionsanalys), multivariat analys och sannolikhetslära.

Syftet med statistisk datatolkning är att försöka extrahera mening och insikt från data, vilket kan användas för att stödja beslutsfattande, forskning, utveckling och kvalitetssäkring inom olika områden som medicin, teknik, ekonomi, samhällsvetenskap med mera.

Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, vilket orsakar andningssvårigheter. Detta kan bero på hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, leverfailure eller skada av lungvävnaden. Symptomen inkluderar andfåddhet, hosta, rassel i lungorna och ibland även cyanosi. Behandlingen kan innebära att behandla underliggande orsaken samt ge diuretika för att minska mängden vätska i kroppen.

"Biogene monoaminer" er en betegnelse for en type neurotransmittere, som inneholder en enkelt aminogruppe og er dannet fra aromatiske aminosyrer. De viktigste biogenene monoaminerne inkluderer serotonin (5-HT), dopamin, norepinefrin (noradrenalin) og epinefrin (adrenalin). Disse stoffene spiller en viktig rolle i reguleringen av forskjellige fysiologiske funksjoner i kroppen, som sinnesytring, stemning, søvn-vesen, appetitt og blodtrykk.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

En antagonist till excitatoriska aminosyror är en substans som blockerar eller minskar verkan av excitatoriska aminosyror, som är neurotransmittorer i centrala nervsystemet (CNS). De excitatoriska aminosyrorna inkluderar glutamat och aspartat, och de är viktiga för exciterande signalsubstanter i hjärnan.

Antagonister till excitatoriska aminosyror fungerar genom att binda till receptorerna för dessa neurotransmittorer utan att aktivera dem, vilket förhindrar excitatoriska aminosyror från att binde och utlösa en exciterande respons. Dessa antagonister kan användas som läkemedel för att behandla olika neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, smärta, stroke, neurodegenerativa sjukdomar och andra patologiska tillstånd där excitotoxicitet har visat sig vara en faktor. Exempel på antagonister till excitatoriska aminosyror inkluderar ketamin, fencyclidin (PCP) och memantin.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

"Spalax" er en slags underjordisk gnagere som tilhører familien Spalacidae og ordnen Rodentia. Disse dyr kaller også for mole ratter eller blind ratter, og de lever i østeuropa og sydvestasien. De er kendt for deres underjordiske tunnelsystemer og deres manglende evne til at se, da de primært navigerer ved hjælp af deres whiskers og lugtesans. Spalax-arter har også en speciel tilpasning til deres underjordiske liv, nemlig en forlænget snude som hjælper dem med at grave i jorden.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

Toxisk nerveskada, även känt som toxisk neuropati, är en skada på nerverna orsakad av exponering för toxiska substanser. Det kan inträffa när en person utsätts för en giftig kemikalie, tungmetall eller annan toxin i höga doser eller under en längre tid. Symptomen på toxisk nerveskada kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade och hur allvarlig skadan är. Några vanliga symtom inkluderar kramper, domningar, smärta, sängvätskesvacka, muskelsvaghet och koordinationssvårigheter. I allvarliga fall kan toxisk nerveskada orsaka permanent skada på nerverna och leda till funktionsnedsättningar eller handikapp. Behandlingen av toxisk nerveskada består ofta av att undvika ytterligare exponering för den toxiska substansen, symtomlindring och rehabilitering för att hjälpa personen att återhämta sig från skadan.

S-100 är ett protein som uttrycks i gliala celler, såsom astrocyter och Schwannceller, i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS). Proteinet spelar en viktig roll i celldifferentiering, calciumhomöostas och celleväxthållning. Det är ett litet protein med en molekylvikt på cirka 21 kDa och består av två identiska subenheter som binder till varandra för att bilda ett komplext heterodimer.

S-100 har visat sig ha potential som markör för nervskador eftersom koncentrationen i cerebrospinalvätskan (CSF) och serum ökar vid skador på CNS eller PNS. Det kan också användas för att diagnostisera specifika neurologiska tillstånd, såsom neurocysticercosis, medulloblastom och hjärntumörer.

Det är värt att notera att S-100 även uttrycks i andra typer av celler, som melanocyter, adipocyter och chondrocyter, men det är främst känt för sin roll i nervvävnaden.

Kroppstemperaturregleringen (eller termoregulering) är den process där kroppen reglerar sin egen temperatur för att hålla den inom ett normalt intervall, vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. Denna process styrs av det autonoma nervsystemet och involverar mekanismer som kyla ner eller värmer upp kroppen beroende på omgivningstemperatur och fysisk aktivitet. Värme kan genereras genom muskelaktivitet eller metaboliska processer, medan avkylning sker genom svettning eller vasodilation i huden för att öka värmetappningen.

Mikroelektroder (ME) är en typ av elektrod som används inom neurovetenskap och andra biomedicinska tillämpningar. En ME definieras ofta som en elektrod med en diameter på mindre än 50 Mikrometer (μm). De kan vara uppbyggda av olika material, men vanligtvis används platina eller iridiumoxid på grund av deras goda elektriska ledningsförmåga och biokompatibilitet.

ME:er används ofta för att mäta lokala potentialskillnader i levande vävnad, till exempel i hjärnan eller i musklerna. De kan också användas för att stimulera nervceller och muskler på ett kontrollerat sätt. Mikroelektroder är speciellt användbara när det gäller att studera enskilda nervcellers aktivitet, eftersom de kan placeras mycket nära cellerna utan att skada dem.

Det finns också en subkategori av ME:er som kallas för glasmikroelektroder (GME). Dessa är tillverkade av glas och har en diameter på mindre än 1 μm. De används ofta för att spärra in och registrera aktivitet från en enda nervcell eller en liten grupp av celler.

Teofyllin är ett läkemedel som tillhör gruppen xantiner och används primärt för att behandla obstruktiv lungsjukdom, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och astma. Teofyllin verkar relaxera musklerna i luftrörsväggarna, vilket underlättar andningen.

Teofyllin är en metylxantin som även finns naturligt i teblad och kaffebönor. Det fungerar som en fosfodiesteras-hämmare, vilket innebär att det ökar mängden signalsubstanser (cAMP och cGMP) i cellen, som i sin tur leder till relaxation av glatt muskulatur i bronki.

Läkemedlet ges vanligen per oral (som tablett eller kapsel), men kan även ges intravenöst. Teofyllin har en smal terapeutisk index, vilket innebär att det finns en liten skillnad mellan den effektiva dosen och den toxicra dosen. Doseringen måste därför anpassas individuellt för varje patient baserat på bl.a. vikt, ålder och leverfunktion.

Vanliga biverkningar vid behandling med teofyllin innefattar illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel och hjärtrytmrubbningar. Vid överdosering kan det uppstå allvarligare biverkningar som bland annat förvirring, hallucinationer, rytmrubbningar, krampanfall och i värsta fall koma eller död.

Lungblåsor, också kända som pulmonala alveolära mikrotrombemer (PAM), är en medicinsk term som refererar till små blodproppar (mikrotrombemer) som bildas i de sackliknande luftstrukturerna i lungorna, kallade alveoler. Dessa strukturer är involverade i gasutbytet mellan luften och blodet.

Lungblåsor uppstår ofta till följd av en inflammation eller skada på de små blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna. Det kan orsakas av olika sjukdomar, såsom COVID-19, influensa, viruspneumoni och andra lunginfektioner. När lungblåsor uppstår kan det leda till problem med syreupptagningen och syrgaskvaliteten i blodet, vilket kan orsaka andningssvårigheter och hypoxi (syrebrist).

Glutamin är en ämiljäsyra som är den vanligaste fritt förekommande aminosyran i kroppen. Det är en så kallad "konditionellt essentiell" aminosyra, vilket betyder att den normalt kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden, till exempel vid sjukdom eller stress, kan behövas tas in via kosten. Glutamin har flera funktioner, bland annat som en viktig källa till energi för enterocyterna (cellerna i tarmslemhinnan), och som en del av proteinsyntesen. Det är också involverat i ämnesomsättningen och har immunologiska funktioner. Glutamin kan påträffas i höga koncentrationer i muskelvävnad, lever, lungor och hjärnan.

Kainsyra, også kjent som 3-metylbutansyre, er en type organisk syre som forekommer naturlig i kroppen og er en del av fedtsyremetabolismen. Det er også tilstede i visse livsmedler som f.eks. ost og fermenterte matvarer.

I medisinsk sammenheng kan for høye nivåer av Kainsyra være forbundet med en rekke helseproblemer, inkludert neurologiske lidelser som epilepsi og migren. For høye koncentrasjoner av Kainsyra i hjernen kan føre til overaktivering av nervesystemet, som kan være skadelig for hjernecellene og føre til epileptiske anfalder.

Det er viktig å nevne at forhøyet innhold av Kainsyra i kroppen kan også være forbundet med andre faktorer som skader på leveren eller nedsatt nyrefunksjon, sånn at høye koncentrasjoner ikke nødvendigvis betyr at det er Kainsyra alene som er årsaken til helseproblemet.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Medicinskt sett är moderkakan (placentan) ett organ som bildas under graviditeten hos däggdjur, inklusive människor. Den utvecklas från den äggcell som befruktats och implanterar sig i livmoderns slemhinna. Moderkakan har en yta på ungefär 0,15–0,20 kvadratmeter hos människor och är till formen platt och rund med en diameter på cirka 15–20 cm vid full term.

Moderkakans huvudsakliga funktioner inkluderar:

1. Att förse fostret med näring: Moderkakan tar upp näringsämnen från moderns blod och omvandlar dem till en form som fostret kan ta upp och använda.
2. Att avlägsna avfallsprodukter från fostret: Moderkakan tar emot avfallsprodukter från fostret och transporterar bort dem i moderns blodomlopp.
3. Att producera hormoner: Moderkakan producerar flera hormoner som hjälper till att underhålla graviditeten, inklusive gestagen, östrogen och humant klorioniskt gonadotropin (hCG).
4. Att skydda fostret mot infektioner: Moderkakan har en immunförsvarsmekanism som hjälper till att förhindra att infektioner når fostret.

Moderkakan är ett mycket viktigt organ under graviditeten och utvecklas kontinuerligt tillsammans med fostret. Efter födseln separeras moderkakan från livmodern och avlägsnas, ofta genom en process som kallas efterbörd.

Nitriter är en typ av kemisk förening som innehåller en nitrogrupp (NO2) bundet till en väteatom. I medicinsk kontext refererar "nitriter" ofta till kemiska föreningar som används som läkemedel, särskilt som lättlösliga salter av nitritsyra. De används primärt som vasodilatatorer, det vill säga de orsakar utvidgning av blodkärlen, vilket kan vara användbart för att behandla akuta situationer såsom kärlkramp och lungemboli.

Dessutom bör nämnas att nitriter också förekommer naturligt i vissa livsmedel, som till exempel grönsaker, och kan även bildas som en biprodukt under nedbrytningen av proteiner i kroppen. Emellertid är det viktigt att vara medveten om att höga nivåer av nitriter kan vara skadliga, eftersom de kan reagera med sekundära aminerna i mag-tarmkanalen och bilda cancerogena ämnen som kallas nitrosaminer.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

'Subtractionstechnik' är ett begrepp inom farmakologi och terapeutisk behandling, särskilt inom områdena smärtlindring och neurologi. Det refererar till en metod där man successivt minskar dosen av ett läkemedel eller en substans för att uppnå en optimal effekt med minsta möjliga biverkningar.

Denna teknik används ofta när patienten behandlas med kontinuerliga opiater eller andra smärtstillande medel, där målet är att hitta den lägsta effektiva dosen för att uppnå smärtlindring och förbättra funktion. Subtractionstechnik innebär att man gradvis minskar dosen under en viss tidsperiod, vanligtvis under övervakning av en hälsovårdsprofessionell, för att fastställa den lägsta möjliga effektiva dosen eller eventuellt avsluta behandlingen med substansen.

Det är viktigt att notera att subtractionstechnik bör endast användas under medicinsk övervakning och efter att ha konsulterat en läkare, apotekare eller annan hälsovårdsprofessionell, då abrupt avslutande av vissa medel kan leda till allvarliga biverkningar eller komplikationer.

Somatosensorisk område refererer til en del af hjernen, der er ansvarlig for behandlingen og integrationen af sensoriske input fra hele kroppen undtaget ørene og øjnene. Det inkluderer den primære somatosensoriske bark (S1, S2, S3), der findes i hjernebarken (cortex cerebri) og modtager input fra muskler, led, hud og indre organer via det somatosensoriske nervesystem.

I den primære somatosensoriske bark er der en kortikal repræsentation af hele kroppen, hvor forskellige dele af kroppen er repræsenteret i forskellig grad alt efter størrelsen og kompleksiteten af det sensoriske apparat. For eksempel tager håndens og ansigtets repræsentationer op en relativt stor del af arealet, mens rygmarvens og benene tager op et mindre areal.

Somatosensorisk information fra kroppen behandles i denne hjernebarken for at give os følelser som berøring, temperatur, smerte, vibrazion og proprioception (position og bevægelse af led og muskler). Dette område er også involveret i visuel-taktisk integration, hvor information fra øjne og hud kombineres for at skabe en bedre forståelse af objekter og deres egenskaber.

Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) är ett citokin, som är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. TNF-α produceras främst av vita blodkroppar, såsom makrofager och neutrofila granulocyter, men kan även produceras av andra celltyper som lymfocyter och tumörceller.

TNF-α har en rad biologiska effekter på kroppens celler, inklusive aktivering av immunförsvaret, inflammation och celldöd. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). TNF-α kan också bidra till sjukdomar som reumatoid artrit, Crohns sjukdom och cancer.

I cancerutvecklingen kan TNF-α ha både onkogena och tumörsuppressiva effekter. Det kan stimulera celldelning och överlevnad av tumörceller samt bidra till angiogenes (bildning av nya blodkärl) i tumören, men det kan också inducera apoptos hos tumörceller under vissa omständigheter. TNF-α har därför potential att användas som en behandlingsmetod för cancer, men det finns också risk för biverkningar och komplikationer.

Luciferase är ett enzym som katalyserar bioluminescens, det vill säga ljusproduktion, i vissa levande organismer. Det mest kända exemplet är den blå-gröna lysglansen hos eldflugor och djuphavsdjur som till exempel Kalanmarctis planktonica.

Luciferasreaktionen involverar en substratmolekyl, vanligtvis benämnd luciferin, som oxideras av luciferas i ett tvåstegsprocess där ATP och syre också är nödvändiga reaktanter. Det resulterande ljuskvantumet har en våglängd på omkring 470-560 nanometer, beroende på vilken typ av luciferas som används.

I medicinsk kontext kan luciferas användas som ett reportergen i molekylärbiologiska studier för att mäta och visualisera biologisk aktivitet, till exempel celldelning eller genuttryck, genom att koppla en luciferase-genererande sekvens till en promotor av intresse. När denna promotor aktiveras kommer luciferas att produceras och kan detekteras som ljus med hjälp av ett luminometer eller en CCD-kamera.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

"Kärlsammandragande medel", även känt som "vasokonstriktorer", är en typ av läkemedel som orsakar små blodkärl (kapillärer) att kontrahera eller dra ihop sig, vilket resulterar i en minskad blodflöde till de drabbade områdena. Denna effekt kan användas terapeutiskt för att hjälpa att kontrollera blödningar, sänka ökat blodtryck eller behandla andra medicinska tillstånd som kräver en minskad blodtillförsel. Exempel på kärlsammandragande medel inkluderar alfaloxon, fenylefrin och oxymetazolin.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.

Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.

Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.

"Antimutagenic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser eller medel som hindrar eller minskar sannolikheten för mutationer i DNA. Mutationer kan orsakas av externa faktorer, såsom strålning och kemiska ämnen, eller interna faktorer, såsom fel vid celldelning. Antimutagena medel fungerar genom att neutralisera, reparera eller förhindra mutationerna från att ske. Exempel på antimutagena medel inkluderar vissa antioxidanter, som vitamin C och E, och substanser som stödjer cellens DNA-reparationsmekanismer.

Computer-supported signal processing är en gren inom signalbehandling som involverar användandet av datorer och digital teknologi för att behandla, analysera och utvinna information från olika slag av signalsystem, till exempel elektriska, fysikaliska eller biologiska signaler. Detta innefattar vanligen insamling, filtrering, analys, bearbetning och visualisering av data för att utvärdera och tolka signalernas egenskaper och mönster.

Exempel på tillämpningar av computer-supported signal processing inkluderar:

1. Biomedicinsk signalbehandling: Användandet av datorstödd analys för att tolka signalsystem från levande organismer, exempelvis EKG (elektrokardiogram) eller fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) data.
2. Telekommunikation: Användandet av digital signalbehandling för att koda, dekoda och filtrera kommunikationssignaler som röst, video och data över datornätverk och telekommunikationssystem.
3. Industriell automation: Användandet av datorstödd signalbehandling för att övervaka, kontrollera och optimera industriella processer och system, exempelvis maskinvara, sensorer och aktuatorer.
4. Bild- och ljudbehandling: Användandet av digital signalbehandling för att bearbeta, komprimera och förbättra digital bilder och ljud, till exempel i media- och underhållningsindustrin.
5. Miljöövervakning: Användandet av datorstödd analys för att övervaka och analysera miljödata som luft-, vatten- och markkvalitet, till exempel i system för tidig varning och katastrofskydd.

I allmänhet använder computer-supported signalbehandling avancerade algoritmer och metoder från områden som matematik, statistik, maskininlärning och artificiell intelligens för att bearbeta och analysera digital data i realtid eller nära realtid.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

Dygnsrytmen (engelska: circadian rhythm) refererar till den inre biologiska klocka hos levande organismer, inklusive människor, som reglerar olika fysiologiska processer och beteenden under dygnet. Dessa processer inkluderar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, hormonnivåer och andra funktioner.

Den centrala regulatorn av dygnsrytmen finns i en grupp nervceller i hypotalamus, en del av hjärnan som kallas supraChiasmatic nuclei (SCN). SCN koordinerar dygnsrytmen genom att kontrollera produktionen och release av hormoner såsom melatonin och cortisol. Dessa hormoner påverkar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur och andra fysiologiska processer.

Dygnsrytmen är en cirka 24-timmars cykel som styrs av ljus-mörkercykeln i naturen. Exponering för naturligt dagsljus på morgonen hjälper att ställa in den inre klockan och underlättar en normal sömn-vakenhetscykel. Människor som arbetar nattskift eller reser över tidszoner kan uppleva störningar i sin dygnsrytm, vilket kan leda till sömnproblem och andra hälsoproblem.

Kalciumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som används för att behandla olika hälsozustånd, framförallt kardiovaskulära sjukdomar. De verkar genom att blockera de kanaler i cellmembranet där jonerna kalcium kan passera in i cellen. Genom att minska mängden intracellulärt kalcium påverkas muskelkontraktioner, vilket sänker blodtrycket och/eller hjärtats arbetsbelastning.

Det finns två huvudtyper av kalciumkanalblockerare: dihydropyridiner och non-dihydropyridiner. Dihydropyridiner, som exempelvis nifedipin och amlodipin, har en stark verkan på de glatta muskler som omger blodkärlen och används främst för behandling av högt blodtryck och angina pectoris. Non-dihydropyridiner, såsom verapamil och diltiazem, har en starkare verkan på hjärtmuskulaturen och kan användas för att behandla både högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet.

I medicinsk kontext refererar termen "kalciumkanalblockerare" alltså till en grupp läkemedel som verkar genom att blockera kalciumkanaler i cellmembranet, med olika typer och undergrupper som har olika farmakologiska egenskaper och användningsområden.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

Neostriatum är ett begrepp inom hjärnans struktur och funktion och refererar till en del av basala ganglierna, som är en viktig grupp av subkortikala kärnor involverade i motorisk kontroll, kognition och emotionell processing. Neostriatum består av två huvudsakliga strukturer: caudat kärnan och putamen. I vissa sammanhang kan även nucleus accumbens ingå i neostriatum. Dessa strukturer mottar information från barken ( cortex) och projicerar vidare till andra delar av basala ganglierna för att hjälpa koordinera och reglera rörelser, kognition och emotionella respons.

Domperidon är ett läkemedel som används för att behandla symptomen vid mag- och tarmsjukdomar, såsom kräksjuka, illamående och magsmärtor. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorerna i mag-tarmsystemet, vilket leder till en ökad muskelaktivitet i mag-tarmkanalen och förbättrat tarminnehållsutflöde.

Domperidon har också en viss effekt på det centrala nervsystemet, där det kan minska känslan av illamående genom att blockera dopaminreceptorerna i hjärnan. Det är tillgängligt som tabletter eller fluktuationspreparat och används ofta före matintag för att underlätta matspjälkningen.

Det är viktigt att notera att domperidon inte bör användas vid svåra mag-tarmbesvär eller vid besvär som kan indikera allvarligare sjukdom, såsom blödningar eller obstruktioner i mag-tarmkanalen. I dessa fall bör du söka medicinsk expertis och få en korrekt diagnos och behandling.

Kolmonoxid (CO) är ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Det är ett mycket giftigt ämne som bildas när kol eller kolbaserade bränslen (till exempel trä, kol, olja, gasol och bensin) inte fullständigt oxideras under förbränningsprocessen. Kolmonoxid har en mycket hög affinitet till hemoglobinet i röda blodkroppar, vilket resulterar i att syretransporterna störs och syretillförseln till kroppens celler minskar. Detta kan leda till hypoxi (syrebrist) och i allvarliga fall död. Symptomen på kolmonoxidförgiftning kan variera från huvudvärk, yrsel, svimning och besvärlig andning till koma och hjärtstopp.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

5-HT2-serotoninreceptorer är en typ av serotoninreceptor, som är belägna i cellmembranet hos främst nervceller. Serotonin, även känt som 5-hydroxytryptamin (5-HT), är en signalsubstans som har en central roll i regleringen av flera fysiologiska processer såsom sinnesstämning, aptit, sömn, smärta och blodtryck.

5-HT2-serotoninreceptorerna delas upp i tre undergrupper: 5-HT2A, 5-HT2B och 5-HT2C. Dessa receptorer är kopplade till G-proteiner och aktivering av dem leder till en ökning av intracellulärt calciion. De är också involverade i flera patologiska tillstånd såsom psykiatriska sjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

5-HT2A-receptorerna är de mest studerade av 5-HT2-serotoninreceptorerna och finns i hög koncentration i hjärnbarken. De är involverade i perceptionen av hallucinationer, psykoser och andra psykiatriska symtom som kan uppstå vid exempelvis användning av hallucinogena droger eller vid schizofreni.

5-HT2B-receptorerna finns i hög koncentration i hjärtat, blodkärl och tarmar. Aktivering av dessa receptorer kan leda till ökad cellproliferation och fibros, vilket kan vara skadligt för hjärtat och andra organ.

5-HT2C-receptorerna finns i hög koncentration i hjärnan och är involverade i regleringen av aptit, sinnesstämning och sömn. Aktivering av dessa receptorer kan ha en dämpande effekt på dopaminaktiviteten i hjärnan, vilket kan vara användbart vid behandling av exempelvis bipolär sjukdom och missbruk av amfetaminliknande droger.

I medicinen refererer konvektion till den process där varmt blod cirkulerar från hjärtat och pumpas ut genom artärerna till kroppens vävnader. Värmen transporteras sedan tillbaka till hjärtat genom venorna, vilket leder till en jämn temperaturfördelning i kroppen. Konvektion är en viktig mekanism för att upprätthålla en normal kroppstemperatur och för att reglera värmeförluster eller värmegainer.

Cyklooxygenaser (COX) är en grupp enzymer som spela en viktig roll i inflammatoriska processer i kroppen. De bildar prostaglandiner och tromboxaner genom att katalysera reaktionen mellan arakidonsyra och syre, vilket resulterar i cykliska ekvivalenter av endoperoxider. Det finns två huvudtyper av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 produceras kontinuerligt och är involverad i homeostatiska processer, medan COX-2 primärt produceras under inflammatoriska tillstånd.

Således kan cyklooxygenaser definieras som en grupp enzymer som katalyserar omvandlingen av arakidonsyra till prostaglandiner och tromboxaner, vilket är viktigt för inflammatoriska processer och andra homeostatiska funktioner i kroppen.

Protein Kinase C (PKC) er en type enzym, mer specifikt et serin/treonin-protein kinase, som spiller en viktig rolle i signaltransduksjonen i celler. PKC-enzymene aktiveres ofte av sekundære budbringere som diacylglycerol (DAG) og calciumioner (Ca2+), som oppstår som reaksjonsprodukter etter aktivering av reseptorer for diverse hormoner, voktselvaktivatorer og andre signalmolekyler.

PKC-enzymene kan fosforylere (legg til en fosfatgruppe på) andre proteiner, som ofte fører til endringer i proteinaktiviteten og/eller lokalisasjonen. Dette er en viktig mekanisme for regulering av cellulære prosesser som cellevel, differentiering, apoptose (programmert celledød) og cellcyklus.

Der er flere isoformer av PKC-enzymene, som kan deles inn i tre klasser basert på deres aktiveringsmekanisme: konventionelle (cPKC), noveller (nPKC) og atypiske (aPKC). Disse forskjellige isoformene har forskjellige cellulære lokalisasjoner og funksjoner, noe som bidrar til deres specifike roller i cellens signaltransduksjonsnettverk.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

NF-κB (Nuclear Factor kappa-light-chain-enhancer of activated B cells) är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en central roll i reguleringen av immunresponsen, inflammation och cellcykelkontroll. Det finns i olika former, men de två vanligaste formererna är p50/p105 (NF-κB1) och p52/p100 (NF-κB2). I vila befinner sig NF-κB som en inaktiv komplex i cytoplasman, bunden till en inhibitorprotein kallad IkB. När cellen aktiveras av olika signaler, exempelvis cytokiner, bakterieprodukter eller stress, får IkB en signalserie som leder till att den degraderas, vilket frigör NF-κB att transporteras in i cellkärnan där det kan binda till DNA och påverka transkriptionen av målgener.

I medically related context, 'growing medium, enriched' typically refers to a substance or material that is used to support the growth of plants or other organisms in a controlled environment, such as in a laboratory or cultivation facility. The term 'enriched' implies that the substrate has been amended with additional nutrients, minerals, or other components to promote optimal growth and development of the organism being cultured.

Examples of enriched growing media may include:

* Soil mixes that have been amended with compost, fertilizers, or other soil additives to improve nutrient content and water retention.
* Hydroponic solutions that have been formulated with specific ratios of macro- and micronutrients to support the growth of plants in a soilless environment.
* Sterile culture media used for growing microorganisms, such as agar plates or broths that have been supplemented with additional nutrients or growth factors.

It's important to note that the specific composition and properties of an enriched growing medium will depend on the needs of the organism being cultured, as well as any relevant regulations or standards governing its use in a medical or laboratory setting.

Adrenomedullin (AM) er en peptidhormon som oprindeligt blev isoleret fra okseadrenalemedulla, men siden er det fundet at AM også produceres i andre vævstypper, herunder lunger, hjerte, bindevæv og hjerne. AM består af 52 aminosyrer og har en række fysiologiske effekter, herunder vasodilation, diuretisk virkning, inhibition af apoptose (programmeret celledød) og modulation af immunresponset.

AM binder til to forskellige G-protein-koblede receptorer, AM1 og AM2, som findes i mange forskellige vævstypper. Dette resulterer i en kompleks signaltransduktionskaskade, der fører til de forskellige fysiologiske effekter af AM.

I klinisk sammenhæng har forhøjede niveauer af AM været associeret med forskellige sygdomstilstande, herunder hypertension, hjerteinsufficiens, septisk chok og cancer. Derfor kan måling af AM-niveauer have potentiale som en biomarkør for diagnostik og overvågning af disse sygdomme.

Imidazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en imidazolring, en fem-ledad aromatisk heterocyklisk ring bestående av två kväveatomer och tre kolatomer. Imidazoler har en rad biologiska aktiviteter och används inom medicinen som läkemedel, till exempel histaminreceptorantagonister som används för behandling av allergier och mag-tarmrubbningar. Andra exempel på imidazoler med medicinsk användning är antimykotika, som används för behandling av svampinfektioner.

Hjärtfrekvens hos fostret är antalet hjärtslag per minut, som kan uppmätas med hjälp av ultraljudsundersökning (dopplersonografi) eller CTG (kardiotokografi). Under de tidiga stadierna av graviditeten är den normala hjärtfrekvensen för fostret mellan 120 och 160 slag per minut. När graviditeten fortskrider, sjunker den genomsnittliga hjärtfrekvensen något, men fortfarande ligger den vanligtvis över 110 slag per minut fram till födseln. Vidare minskar hjärtfrekvensen efter födseln och stabiliserar sig på ett vuxet värde av omkring 60-100 slag per minut. Abnorma fostervariationer i hjärtfrekvens kan vara ett tecken på problem med fostrets hälsostatus och bör undersökas av en läkare eller annan medicinsk expert.

Cell surface receptors, också kända som celllytereceptorer, är proteiner som spänner över cellytan och fungerar som kommunikationskanaler mellan cellen och dess omgivning. De möjliggör celldelningen av signalsubstanser såsom hormoner, neurotransmittorer, cytokiner och tillväxtfaktorer. När en signalmolekyl binder till sin specifika receptor aktiveras denna och utlöser en intracellulär signaltransduktionskaskad som kan leda till olika cellulära svar, såsom genuttryck, cellproliferation, differentiering eller apoptos.

Det finns två huvudsakliga typer av celllytereceptorer: metabotropa receptorer och ionotropa receptorer. Metabotropa receptorer är G-proteinkopplade receptorer som aktiverar en signalsubstansspecific intracellulär signalväg via en sekundär budbärare, medan ionotropa receptorer är direkt kopplade till jonkanaler och förändrar membranpotentialen när de aktiveras.

Medicinskt kan vävnadsdöd, eller nekros, definieras som dödsfall i celler och vävnader på grund av underliggande skador eller sjukdomar. Detta orsakas oftast av en brist på blodförsörjning till området (ischemi), giftigitet från substanser, infektion eller trauma. Vid vävnadsdöd fungerar cellerna inte längre och de bryts ner gradvis över tiden. I vissa fall kan vävnadsdöd vara reversibel om behandling ges i tid, men i andra fall kan det leda till permanenta skador eller död.

Medical definition of "Biological Evolution" is:

The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.

NG-nitroargininmetylester, även känt som L-NG-Nitro-L-argininmetylester (L-NAME), är ett syntetiskt preparat som används inom forskning för att studera den smala blodkärlsfunktionen. Det fungerar som en inhibitor av enzymet nitrik oxidsynthas, vilket i sin tur resulterar i en minskad produktion av signalsubstanserna som reglerar den smala blodkärlsfunktionen.

Detta preparat används ofta inom forskning för att simulera ett tillstånd som kallas för endotelio dysfunktion, vilket kan vara associerat med olika sjukdomar såsom högt blodtryck, diabetes och hjärtsjukdomar. Genom att använda L-NAME som en forskningsverktyg kan forskare undersöka de underliggande mekanismerna bakom dessa tillstånd och utveckla nya behandlingsstrategier för att motverka deras negativa effekter.

Neurobiologi är ett forskningsfält som undersöker de biologiska grunderna för nervsystemet och det centrala nervsystemets funktion, inklusive hjärnan. Det innefattar studier av cellulära mekanismer, molekylärbiologi, genetik, neuroanatomi, neurofysiologi och beteendevetenskap. Neurobiologin försöker förstå hur nervceller (neuron) fungerar och kommunicerar med varandra, hur de är organiserade i olika strukturer i hjärnan och nervsystemet, och hur dessa processer styr beteende, känslor, tankar och minnen.

Neurobiologin har viktiga tillämpningar inom medicinsk forskning, där den kan bidra till att förbättra förståelsen av olika sjukdomar som berör nervsystemet, såsom neurodegenerativa sjukdomar (t.ex. Alzheimers och Parkinsons sjukdom), psykiatriska störningar (t.ex. depression och schizofreni), smärta, epilepsi och skada på hjärnan eller ryggraden. Genom att förstå de biologiska mekanismerna bakom dessa tillstånd kan forskare utveckla nya behandlingsmetoder och terapier för att förebygga, lindra eller bota dem.

Statistik är ett systematiskt studieområde som involverar insamling, analys och interpreting av data med syfte att utvinna insikter och förståelse för fenomen i världen. I en medicinsk kontext kan statistiska principer användas för att undersöka effekter av behandlingsmetoder, förekomst av sjukdomar, riskfaktorer för ohälsa och andra relevanta frågeställningar inom hälso- och sjukvården. Några viktiga statistiska principer inkluderar:

1. Populationssampling: Den process där en delmängd (en stikprov) av en population väljs för att representera den större gruppen.
2. Deskriptiv statistik: Metoder för att summera och resumera data, inklusive medelvärde, median, modus, andelar, frekvenser och varians.
3. Inferensstatistik: Metoder för att dra slutsatser om en population baserat på ett stikprov, inklusive konfidensintervall och hypotesprövningar.
4. Korrelation: Mätning av samband mellan två variabler, som kan vara positiv (sammankopplad) eller negativ (motsatt kopplad).
5. Regressionsanalys: En metod för att modellera och förutsäga ett numeriskt resultat baserat på en eller flera oberoende variabler.
6. Kontroll av typ I-fel: En metod för att undvika falska positiva slutsatser genom att sätta ett signifikansnivå (vanligtvis 0,05) för acceptans av en hypotes.
7. Multivariabelanalys: Metoder för att analysera data med flera oberoende variabler och deras inverkan på ett beroende resultat.
8. Nonparametrisk statistik: Statistiska metoder som används när data inte uppfyller de antaganden som krävs för parametriska tester, till exempel normalfördelning.

'Respiratory Rate' refererar till antalet andetag en person tar per minut. Det är en viktig vitalparameter som används för att bedöma en persons andningsstatus och hälsa. Normal respirationsfrekvens för en vuxen person vid vila ligger vanligtvis mellan 12 och 20 andetag per minut. Ändringar i andningsfrekvens kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, som exempelvis lunginflammationer, hjärtsjukdomar eller störningar i nervsystemet.

I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.

Immunprecipitation (IP) är en biokemisk metod som används för att isolera och koncentrera specifika proteiner eller nucleinsyra-protein-komplex från en komplex biologisk blandning, såsom celllysat eller serum. Denna teknik bygger på principen om antigen-antikroppsreaktion där ett specifikt antikroppar (immunglobulin) binder till sitt korresponderande antigen (protein av intresse).

I immunprecipitationsexperimentet inkuberar man celllysat eller serum med ett specifikt antikropp som är bundet till en fast fas, såsom magnetiska perler eller en plasttub. Under inkuberingstiden binds antikroppen till sitt korresponderande antigen i lösan fasen. Sedan sköljs systemet för att avlägsna ospecificerat bundna proteiner och andra komponenter. Slutligen elueras immunkomplexen från fast fasen, vilket resulterar i en renare fraktion av det protein av intresse som kan analyseras ytterligare med olika metoder, såsom västra blotting eller masspektrometri.

Immunprecipitation används ofta i forskning för att undersöka interaktioner mellan proteiner, identifiera posttranslatoriska modifikationer och bestämma relaterade signaltransduktionsvägar.

Tumörsuppressorproteiner är proteiner som hjälper till att reglera celldelningen och förhindra oregelbunden celldelning eller överdriven cellexpansion, vilket kan leda till cancersjukdomar. Dessa proteiner fungerar genom att hämma cellcykeln, reparera DNA-skador eller initiera programmerad celldöd (apoptos) när celldelningen är skadad eller cancergenetisk information upptäcks. När tumörsuppressorproteinerna är defekta eller fungerar fel kan det leda till oregelbunden celldelning och cancersjukdomar. Exempel på välkända tumörsuppressorgener är TP53, RB1 och BRCA1/2.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.

'Korttidsminnet', eller 'working memory' som det kallas på engelska, är ett sammanfattande begrepp för de mentala processer och mekanismer som gör det möjligt för oss att hålla information aktiv och tillgänglig under en kort period av tid, vanligen uppemot 20-30 sekunder. Detta minne används ofta när vi till exempel läser ett telefonnummer innan vi skriver ner det eller för att lösa enkla matematiska problem i huvudet. Korttidsminnet är också viktigt för att kunna fokusera och hålla uppmärksamheten riktad mot en viss uppgift eller information. Det skiljer sig från långtidsminnet, som kan behålla information under mycket längre perioder av tid.

Neurofibrillnystan är en typ av proteinaggregat som förekommer i hjärnbarken hos personer med Alzheimers sjukdom. De består av tunt fibrillära strukturer som är uppbyggda av det abnormalt hopvikta proteinet tau.

Tau-proteinet finns naturligt i neuronerna och har en viktig funktion i deras skelett, men vid Alzheimers sjukdom blir det felaktigt foldat och aggregeras till neurofibrillnystan. Dessa aggregat kan orsaka skada på neuronerna och bidra till demensutvecklingen.

I medicinsk kontext kan "språk" referera till förmågan att tolka och producera språkliga uttryck, vilket inkluderar både förstå och forma meningar genom att använda en kombination av ordförråd, grammatik och syntax. Språkförmågan är en komplex förmåga som involverar flera olika områden av hjärnan och kan påverkas av olika sjukdomar eller skador.

Exempel på medicinska tillstånd som kan påverka språkförmågan inkluderar:

* Aphasia, vilket är en förlust eller nedsättning av förmågan att förstå och använda språk, ofta orsakad av skada på vissa delar av hjärnan.
* Dyslexi, vilket är en specifik läsförsvårighet som kan påverka en persons förmåga att läsa och skriva korrekt.
* Autism, vilket är ett neuroutvecklingsstörning som kan påverka en persons sociala interaktioner och kommunikationsförmåga.

Det är värt att notera att språkförmågan inte bara inkluderar förmågan att tala och förstå talat eller skrivet språk, utan även nonverbala former av kommunikation som gestikulerande, ansiktsuttryck och kroppsspråk.

Multiple sklerosis (MS) är en autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar angriper och skadar myelin, den täckning som skyddar nerverna. När myelin skadas bildas ärr (skleroser) på nerverna, vilket förhindrar att nervimpulser kan överföras effektivt. Detta leder till en rad symtom som kan variera i allvarlighet och inkludera bland annat synproblem, muskelsvaghet, känselbortfall, balans- och koordinationssvårigheter, samt problem med tala och minne. MS är en kronisk sjukdom som ofta varierar över tid i sin aktivitet och kan leda till progressiv funktionsnedsättning.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

Molecular imaging är en teknik inom medicinen som kombinerar molekylärbiologi och medicinsk bildbehandling. Den innebär att man använder speciella markörer, vanligen radioaktiva ämnen eller kontrasterande med kontrastmedel som är synliga i bilddiagnostiska verktyg, för att följa upp specifika molekyler, celler eller processer in vivo i levande organismer. Detta möjliggör tidiga diagnostisering av sjukdomar och övervakning av behandlingseffekter på molekylär nivå.

'Luktnervbanor' (engelska: olfactory nerves) är den del av det centrala nervsystemet som ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. De består av små bunda nerver som löper från nasalhålans övre del till hjärnbarken och som innehåller receptorceller som kan detektera olika doftmolekyler i luften. När vi andas in, diffunderar dessa molekyler genom den mukösa skikt som täcker insidan av näshålan och binder till receptorcellerna i luktnervbanorna. Detta utlöser en nervimpuls som sedan förs upp till hjärnan där informationen bearbetas och tolkas som olika dofter.

Det är värt att notera att luktnervbanorna är unika bland de tolv kranialnerverna eftersom de är de enda som direkt förbinder en sinnescell med hjärnan, utan någon intermediär nervcell.

'Glutamater' refererar till det glutamatbaserade signalsystemet i centrala nervsystemet hos däggdjur. Glutamat är en aminosyra som fungerar som den primära excitatoriska neurotransmittorn i hjärnan och ryggmärgen. Det glutamaterga signalsystemet är involverat i en rad viktiga nervösa processer, inklusive inlärning, minne och synaptisk plasticitet. Dysfunktion i det glutamaterga systemet har också visats vara relaterat till flera neurologiska störningar, såsom epilepsi, smärta, skador på hjärnan och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.

Xenograft models are a type of animal model used in preclinical research, particularly in cancer studies. In a xenograft model, human tumor cells or tissues are implanted into an immunodeficient mouse, which allows the tumor to grow and be studied in a living organism.

Xenograft model antitumor assays refer to experiments that use xenograft models to evaluate the effectiveness of potential anti-cancer therapies. In these assays, the implanted tumor cells are allowed to establish and grow for a period of time before treatment with the experimental therapy is initiated. The response of the tumor to the therapy is then monitored over time, and various parameters such as tumor size, survival, and metastasis can be measured to assess the efficacy of the treatment.

Xenograft model antitumor assays can provide valuable information about the safety and effectiveness of new anti-cancer therapies before they are tested in human clinical trials. However, it is important to note that xenograft models have limitations, such as differences in tumor biology between mice and humans, and the absence of an intact immune system in immunodeficient mice, which can affect the translatability of the results to human patients.

TOR (Target of Rapamycin) Serine-Threonine Kinases are a group of conserved protein kinases that play a crucial role in regulating cell growth, proliferation, and metabolism in response to various environmental cues such as nutrient availability, energy status, and growth factor signaling. They are named after the drug Rapamycin, which inhibits their activity by forming a complex with FKBP12 (FK506-binding protein 12).

Mammalian cells express two distinct TOR kinases, mTORC1 and mTORC2, which differ in their composition, regulation, and functions. mTORC1 is a rapamycin-sensitive complex that contains mTOR, Raptor (Regulatory associated protein of mTOR), and mLST8 (mammalian lethal with SEC thirteen). It primarily responds to growth factor signaling and nutrient availability to regulate protein synthesis, lipid metabolism, autophagy, and lysosome biogenesis.

mTORC2 is a rapamycin-insensitive complex that contains mTOR, Rictor (Rapamycin-insensitive companion of mTOR), mLST8, and Sin1 (Stress-activated map kinase-interacting protein 1). It primarily responds to growth factor signaling to regulate cytoskeletal organization, cell survival, and metabolism.

Both mTORC1 and mTORC2 are activated by the small GTPases Rheb (Ras homolog enriched in brain) and Rag (Ras-related GTP-binding protein), respectively, which sense nutrient availability and energy status to regulate TOR kinase activity. Dysregulation of TOR kinases has been implicated in various diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.

Oxidativ fosforylering är ett metaboliskt process som sker inuti mitokondrier, de energiproducerande kompartmenten i celler. Det är den sista steget i celens aeroba respirationskedja där den slutliga elektronacceptorn, syre, accepterar elektroner från högenergiladdade redoxreaktioner och överför energi till ADP (Adenosindifosfat) för att producera ATP (Adenosintrifosfat), den huvudsakliga energibäraren i cellen.

Processen består av en elektrontransportkedja, inklusive komplexa I, II, III och IV samt koenzym Q och cytochrom c, som transporterar elektroner och protoner över mitokondriens inre membran. Dessa protoner pumpas ut under transporten av elektroner, vilket skapar ett koncentrationsgradient över membranet. ATP-syntas, en encymkomplex belägen i mitokondriens inre membran, använder denna gradient för att producera ATP genom att koppla tillbaka protonerna till mitokondriens matris.

Oxidativ fosforylering är en hög effektiv metod för celler att generera energi från näringsämnen och syre, men det kan också vara skadligt om processen inte regleras korrekt. Överproduktion av reaktiva syrefria radikaler under oxidativ fosforylering kan leda till celldamage och sjukdomar som åldersrelaterade degenerativa sjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Haloperidol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör butyrofenonklassen. Det används främst för behandling av schizofreni och andra psykoser, men kan också användas för att behandla allvarliga aggressiva beteenden, agitation och irriterbarhet hos äldre personer med demens. Haloperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans som påverkar rörelse, känslor och tankar. Vid överdosering eller vid långvarig användning kan haloperidol orsaka rörelsesvårigheter, så kallade extrapyramidala bieffekter (EPS).

Genmanipulerade djur definieras som djur vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, ofta med hjälp av tekniker såsom genteknik eller geneditering. Det kan innebära att ett eller flera gener har lagts till, tagits bort eller modifierats i djurets DNA-sekvens. Syftet med genmanipulation kan vara att introducera en ny egenskap hos djuret, förändra en befintlig egenskap eller ta bort en egenskap helt. Genmanipulerade djur används inom forskning, medicin och jordbruk.

"Moder-fosterutbyte" är ett medicinskt tillstånd där ett foster byter plats med den vätska och näringsämnen som annars skulle ha förts över via moderkakan. Detta kan leda till komplikationer eftersom fostret inte längre får tillgång till syre och näring genom moderkakan. Orsaken till moder-fosterutbyte kan vara anatomiska avvikelser, infektioner eller andra sjukdomar hos modern. Symptomen på moder-fosterutbyte kan inkludera minskad fosterrörelse, ökad fostervikt och onormalt stort moderkaka. Behandlingen för moder-fosterutbyte kan omfatta operation eller medicinsk behandling beroende på orsaken till tillståndet.

"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

Phosphatidylinositol 3-Kinases (PI3K) är en grupp enzymer som spelar en viktig roll inom cellsignalering och regulerar celldelning, celldifferentiering, apoptos (programmerad celldöd), cellcykel, cellmotilitet och cellyttuppräkning. PI3Kfamiljen kan delas upp i tre klasser baserat på struktur och funktion. Klass I PI3K är den mest studerade klassen och består av flera isoformer som katalyserar fosforylering av fosfatidylinositol (4,5)-bisfosfat (PIP2) till fosfatidylinositol (3,4,5)-trisfosfat (PIP3). PIP3 fungerar som en andra budbärare i cellsignalering och aktiverar proteiner med pleckstrinhomologidomäner, inklusive Akt/PKB. Aktiviteten hos PI3K regleras av flera olika signaleringsvägar, bland annat via receptor tyrosinkinasers aktivering och G-proteinkopplade receptorer. Dysfunktion i PI3K-signalering har visats vara involverad i många sjukdomar, inklusive cancer och diabetes.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th Revision), definieras Kaliumkanalblockare som:

"Medel som blockerar kaliumkanaler i cellmembranet och på så sätt förlänger den aktionspotential som orsakas av en given mängd ingående natriumjoner. Dessa medel används framför allt vid behandling av oregelbundna hjärtrytmfenomen, till exempel förebyggande av kammarflimmer."

Också känt som: Kalium-kanal blockers, Potassium channel blocker.

'Oxidanter' är inom biokemi och medicin ett ämne som kan acceptera elektroner från ett annat ämne i en kemisk reaktion. När detta händer oxideras det ämne som ger ifrån sig elektronerna, medan oxidanten reduceras. Oxidanter är ofta mycket reaktiva och kan skada celler och vävnader i kroppen genom att oxidera viktiga biomolekyler som proteiner, lipider och DNA. Exempel på naturligt förekommande oxidanter inkluderar syre (O2), väteperoxid (H2O2) och hydroxylradikaler (•OH). Överproduktion av oxidanter kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom åldersrelaterade skador, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.

These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.

It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.

MikroRNA (miRNA) är korta, enkelsträngade RNA-molekyler som spelar en viktig roll i genregleringen av eukaryota celler. De är normalt 18-25 nukleotider långa och transkriberas från egna gener eller intronerna hos protein kodande gener. MiRNAs binder till komplementära sekvenser i 3'-utanpårsregionen av mål-mRNA, vilket orsakar nedbrytning eller translationsinhibering av mRNA och därmed minskar syntesen av det proteinet. MiRNAs är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering, apoptos och immunresponser. Dysregleringar av miRNA-funktion har visats vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, diabetes och kardiovaskulära sjukdomar.

'Blodvolym' refererer til den totale mængde blod, der cirkulerer i kroppen hos et individ. Normalværdier for blodvolumen varierer alt efter alder, køn, vægt og muskelmasse, men hos en voksen person er gennemsnittet typisk omkring 5-6 liter.

Blodvolymen består af to dele: den røde blodlegeme (erythrocyter) volumen og det plasmavolumen. Den røde blodlegeme er ansvarlig for transporten af ilt og kuldioxid i kroppen, mens det plasmavolumen transporterer næringsstoffer, hormoner og affaldsstoffer rundt i kroppen.

Blodvolumet kan måles med forskellige metoder, herunder ved hjælp af blodprøver, der analyseres for forholdet mellem røde blodlegemer og plasma. Andre metoder omfatter ultralydsundersøgelser og dyndiversens test, som måler ændringer i blodvolumen under forskellige fysiologiske tilstande.

Nucleus subthalamicus, även känd som subtalamisk kärna eller korpus luysii, är en liten, äggformad kärna i diencephalon i hjärnan. Den är en del av de basala ganglierna och spelar en viktig roll i motorisk kontroll och rörelsekoordinering.

Nucleus subthalamicus består av två huvudsakliga populationer av nervceller: exciterande glutamaterga neuron och inhibitoriska GABA-ergiska interneuron. Den exciterande signalen från nucleus subthalamicus är inhiberad av den inhibitoriska signalen från striatum, en annan del av de basala ganglierna. I sjukdomar som Parkinson och dyskinesi kan denna balans störas, vilket leder till rörelsekoordinationsproblem.

Elektroda implantation i nucleus subthalamicus har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för att reducera symtomen hos patienter med Parkinson.

A1-adenosinreceptorn är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till neurotransmittorn adenosin. Denna receptortyp är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive reglering av hjärtats frekvens och blodflöde, samt modulering av smärta och inflammation. Aktivering av A1-adenosinreceptorn leder till minskad cellulär aktivitet och kan ha en dämpande effekt på exciterade nervceller. Ligander som aktiverar denna receptor används i behandling av vissa hjärtsjukdomar, medan antagonister utvecklas för att behandla neurologiska störningar och smärta.

Kaliumcyanid (KCN) er ein syntetisk forbindelse som består av potassium (kalium) og blåsyre (cyanid). Det er ein høyt gifteforbindelse som kan være dødelig i lite mengder. Kaliumcyanid brytes ned til kreftforbindelsen blåsyre i kroppen og hindrer bruk av ilt i cellene, slik at det kan føre til snublaushet, arytmi, koma og død.

Elasmobranchii är en underklass inom klassen broskfiskar (Chondrichthyes) som innefattar hajar och rockor. Karaktäristiskt för denna grupp är att de har ett skelett av brosk istället för ben, samt att de saknar simblåsa. De flesta arter har också en asymmetrisk stjärtfena och fem par gälar. Hajarna kännetecknas dessutom ofta av att de har en käke med tänder som kan bytas ut, medan rockor tenderar att ha en platt, sugande mun.

'Oncorhynchus mykiss', även känd som regnbågsöring, är en art inom familjen laxfiskar (Salmonidae). Det är en popular anadrom fiskart som föds i sötvatten, migrerar till saltvatten för att leva och sedan återvänder till sötvatten för att leka. Den kan också vara en helt sötvattenslevande art.

Regnbågsöringen har en slank kroppsform med silverfärgad eller blåaktig ovansida och en rosa till rödaktig sidolinje som löper längs kroppen. Den kan också ha små svarta fläckar på ryggfenan, stjärtfenan och analfenorna. Fisken har ett distinkt mönster av röda, rosa och vita färger under lektiden.

Regnbågsöringen är en allätare som livnär sig på en varierad diet av småfiskar, kräftdjur, insekter och annan föda beroende på dess levnadsområde. Den är en populär sportfisk och odlas kommersiellt för mat i många delar av världen.

I medicinsk mening kan regnbågsöring användas som modellorganism inom forskning, särskilt inom genetik och molekylärbiologi. Den är en av de första vertebraterna vars genom helt secvenserats, vilket gör den till ett viktigt verktyg för att studera genetisk variation och evolution hos högre djur.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

P1-receptorer, även kända som adenosinreceptorer, är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till signalmolekylen adenosin. Det finns flera olika typer av P1-receptorer, inklusive A1, A2A, A2B och A3, och de aktiveras av olika koncentrationer av adenosin i kroppen.

P1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom reglering av hjärtats frekvens och blodflöde, neuroprotektion, inflammation och smärtlindring. Adenosin binder till P1-receptorer på cellmembranet och aktiverar en kaskad av intracellulära signaler som leder till olika cellulära svar.

För exempel:

* A1-receptorerna är involverade i regleringen av hjärtats frekvens och blodflöde, samt i neuroprotektion.
* A2A-receptorerna är involverade i regleringen av immunresponsen och inflammationen.
* A2B-receptorerna är involverade i regleringen av celldelning och celldifferentiering.
* A3-receptorerna är involverade i regleringen av smärta, inflammation och celldöd.

P1-receptorerna kan vara ett intressant mål för läkemedelsutveckling, eftersom de är involverade i en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar, cancer och smärta.

'Blodtrycksfall' är en medicinsk term som refererar till ett plötsligt och ofta markant lägre blodtryck än vad som är normalt för den enskilda individen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive att man har stått upp hastigt, varit länge i liggande position, haft en allvarlig blödning eller haft en allergisk reaktion. Symptomen på blodtrycksfall kan variera, men kan innefatta yrsel, svimning, trötthet, yrsel och svårigheter att tala klart. I allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet eller i värsta fall död. Om du upplever symtom på blodtrycksfall bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.

"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.

Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).

Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.

Na-K-ATPase (eller sodium-kalium-pumpen) er ein aktiv transportprotein som foretar utveksling av natrium- (Na+) og Kalium- ioner (K+) over cellmembranet i hjerte-, muskel- og nerveceller. Dette skjeddar ved bruk av ATP for å pumpe to Na+- ioner ut av cellen og to K+- ioner inn i cellen for hvert ATP-molekyle som brukes. Denne transporten er viktig for å oppretholde homeostasen av intracellulært og extracellulært salt- og vanninnhold, og bidrar til generering av det elektriske gradientet over cellmembranet som er nødvendig for aktiviteten i nervesystemet og muskelsystemet.

Vaskulär endotelcellstillväxtfaktorreceptor-1 (VEGFR-1), även känd som fms-like tyrosinkinase 1 (FLT1), är ett transmembrant protein som fungerar som en receptor för vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A), en cytokin med stark angiogenisk verkan.

VEGFR-1 består av en extracellulär ligandbindande domän, en transmembranregion och en intracellulär tyrosinkinasdomän. När VEGF-A binder till VEGFR-1 aktiveras receptorns tyrosinkinasverksamhet, vilket leder till autofosforylering av specifika tyrosinresidyer och rekrytering av adaptorproteiner och enzymer som aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar.

Även om VEGFR-1 delar struktur och ligandspecifitet med de andra två vaskulära endotelcellstillväxtfaktorreceptorerna, VEGFR-2 och VEGFR-3, har det visat sig ha en mer komplex roll i angiogenesen. I motsats till VEGFR-2, som primärt är involverad i signaleringen som leder till angiogenes, verkar VEGFR-1 fungera som en negativ regulator av denna process genom att konkurrera med VEGFR-2 om liganden och att initiera signaleringsvägar som hämpar angiogenesen.

Dessutom har VEGFR-1 visat sig spela en viktig roll i hematopoiesen, immunresponsen och embryonal utvecklingen genom att vara involverad i överlevnaden, differentieringen och migrationen av olika celltyper.

Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.

Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:

1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.

Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

Biogene aminer är en grupp signalsubstanser i kroppen som har en betydande roll i cellkommunikation och neurotransmission. De bildas från essentiella aminosyror och andra kolhydratföreningar genom en biokemisk process. De två huvudgrupperna av biogena aminer är catecolaminer (dopamin, noradrenalin och adrenalin) och indolaminer (serotonin och melatonin). Dessa signalsubstanser påverkar bland annat humör, aptit, sömn-vakenhetsrytm, smärtförnimmelse, minnesfunktion och kardiovaskulära funktioner.

P-glykoprotein (P-gp) är ett protein som fungerar som en aktiv transportör och hjälper till att pumpa vissa substanser, till exempel läkemedel, ut från celler. Det förekommer naturligt i kroppen och hittas bland annat i cellmembranet hos celler i tarmen, levern, njurarna och hjärnan. P-gp har en viktig funktion i att skydda kroppen från främmande substanser, men kan också påverka hur väl läkemedel absorberas, distribueras och elimineras i kroppen. I vissa fall kan överaktivitet eller underaktivitet hos P-gp leda till resistens mot vissa läkemedel.

"Aerobic" er en betegnelse for en biokemisk proces som skjer i tilstedeværelse av ilt. Det vil si at organismen eller celletypen bruker ilt for å oksidere substrater og frigjøre energi. Dette inkluderer også cellens respirasjon, hvor glukose oxideres til koldioxid og vann for å produsere ATP (adenosintrifosfat), som er en energibærer i cellen.

Så en medisinsk definisjon av "aerobios" vil være: "relatert til eller involverende biokjemisk aktivitet som skjer i tilstedeværelse av ilt, inkludert celleleg respirasjon."

'Primary cell culture' refererar till den initiala processen av att isolera och odla celler direkt från ett levande vävnadsprov, såsom ett organ eller ett biopsi Prov. Dessa primära celler är ofta direkta ändstationerna för en signalsubstans eller en farmakologisk behandling, och de bibehåller mer av deras in vivo-fenotyp jämfört med immortaliserade cellinjer.

Primära cellkulturer kan vara antingen adherenta (fastsittande) eller icke-adherenta (flytande), beroende på vilken typ av vävnad de kommer ifrån. Adherenta primära celler behöver en substrat att fästa till, medan icke-adherenta celler behöver ett flytande medium för att överleva och expandera.

Det är värt att notera att primära cellkulturer har en begränsad livslängd i odling, eftersom de inte är immortaliserade. Deras livslängd kan variera beroende på vilken typ av cell som odlas, men de tenderar att ha ett stort potential för åldrande och senescens efter en viss tid i odling.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

'Somatosensory evoked potentials (SSEP)' er en medisinsk terminologi som refererer til elektriske svar som registreres i hjernen eller medulla oblongata etter stimulering av de somatiske sensoriske nervene. Dette inkluderer nervesystemets følelse av berøring, temperatur, smak, og smerte.

SSEP-tester involverer typisk stimulering av en perifer nerve, for eksempel med elektriske impulser eller ved å bruke lydbølger for å aktivere hørseln. Elektroder plasseres på kraniet og/eller ryggen for å registrere de elektriske svar som reiser opp gjennom nervesystemet etter stimuleringen.

SSEP-tester er viktige i diagnostisk medisinsk praksis, fordi de kan hjelpe til å identifisere skader på nervene eller avvik i nervesystemet. De brukes ofte før og etter kirurgiske operasjoner for å sikre at nervesystemet ikke er skadet under operasjonen, og kan også brukes til å evaluere patienter med neurologiske lidelser som multipel sklerose eller hjerne- eller rygradsskader.

Histochemistry and immunohistochemistry, ofta förkortat till histokemi respektive immunhistokemi, är två relaterade discipliner inom patologi och cellbiologi.

Histochemistry är en metod som används för att lokalisera och identifiera specifika substanser eller strukturer i celler och vävnader genom att använda histologiska färgningstekniker. Genom att använda olika kemikalier som reagens kan man få celler och vävnader att färgas specifikt beroende på vilka substanser de innehåller, till exempel proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.

Immunohistochemistry är en undergrupp av histochemistry som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i celler och vävnader. Genom att använda primära antikroppar som binder till ett visst protein och sedan sekundära antikroppar som är konjugerade till en fluorescerande markör eller en enzymatisk katalysator kan man lokalisera och identifiera proteinet i fråga. Detta används ofta inom patologi för att ställa diagnoser, studera sjukdomsprocesser och forska om cellulära mekanismer.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

APP-sekreterar är en typ av enzymkomplex som utsöndras från celler i form av vesiklar, som sedan kan fusions- och smälta samman med cellytan och utsöndra sitt innehåll utanför cellen. APP står för "aktiv proteinkinase", och APP-sekreterar är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, signaltransduktion och cellytiska funktioner som exocytos och endocytos.

APP-sekretaser kan också innehålla andra bioaktiva molekyler, till exempel cytokiner, growth factors och neurotransmittorer, vilket gör dem till viktiga signalproteiner i cellkommunikationen. Dysfunktion eller överaktivitet hos APP-sekretaser kan leda till patologiska tillstånd som inflammatorisk sjukdom och cancer.

Ett läkemedelsadministrationssystem (LAS) är ett datorsystem som används för att hantera, spåra och kontrollera administrationen av läkemedel till patienter, särskilt inom sjukvården. Detta inkluderar ofta funktioner för att dokumentera patientinformation, skapa och hantera medicinska order, övervaka läkemedelsbehov och inventering, och generera rapporter och analyser. Läkemedelsadministrationssystem används vanligen i kombination med elektroniska patientjournaler och andra datorsystem inom sjukvården för att underlätta säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av läkemedelsbehandlingar.

'Nervsystemets missbildningar', även kända som neurala tube defects (NTD), är en grupp med medfödda defekter orsakade av oregelbunden utveckling under fostertiden. Dessa defekter berör det nervsystemet och kan variera i allvarlighetsgrad. De två vanligaste formerna av NTD är anencefali och spina bifida.

Anencefali uppstår när hjärnan och huvudet inte formas korrekt under fostrets utveckling, vilket orsakar en mycket allvarlig defekt där barnet saknar delar av hjärnan och skallbenet. Barn med anencefali föds oftast döda eller lever endast några timmar eller dagar.

Spina bifida är en defekt i ryggkotornas slutplatta, vilket orsakar att ryggraden och nerverna i ryggmärgen inte utvecklas korrekt. Det finns olika grader av spina bifida, men de vanligaste formerna är spina bifida occulta och spina bifida manifesta. Spina bifida occulta är den mildare formen där ryggkotorna inte stängs fullständigt, men det saknas ofta symtom eller endast finns små tecken som en liten hudplugg eller en liten knöl på ryggen. Spina bifida manifesta är allvarligare och kan orsaka neurologiska skador som ledar till svaga ben, muskelsvaghet, förlamning, sängliggande blåsa och/eller förstoppning, samt sensorisk störning i underlivet.

NTD beror ofta på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive brist på folsyra under graviditeten. För att minska risken för NTD rekommenderas alla kvinnor som planerar att bli gravida att ta 400 mikrogram (0,4 milligram) folsyra dagligen innan graviditeten och under de första tre månaderna av graviditeten.

Läser Doppler-flödesmätning (LDPM) är en icke-invasiv metod för att mäta relativa flödeshastigheter i levande vävnad. Den bygger på Laser-Dopplereffekten, som är en fenomen där laserljusets frekvens ändras när det reflekteras av rörliga partiklar, till exempel röda blodkroppar i ett blodkärl.

I LDPM används en laser för att skina in i vävnaden och mäta hastigheten på de rörliga partiklarna i blodflödet genom att analysera frekvensförskjutningen hos det reflekterade ljuset. Det ger en tvådimensionell bild av flödeshastigheterna inom ett område, vilket kan användas för att bedöma relativa skillnader i blodflöde och mikrocirkulation i olika delar av vävnaden.

LDPM är vanligtvis säker och smärtfri, men den kan ha vissa begränsningar, till exempel att den inte ger absoluta flödesmätningar och att den kan påverkas av rörelser i omgivningen. Den används ofta inom forskning och klinisk praktik för att undersöka blodflöde i hud, ögon, hjärna och andra vävnader.

AIDS-demens, även känd som HIV-associerad demens (HAD) eller HIV-associerad encefalopati (HIVAN), är en neurologisk komplikation till HIV-infektion. Det är ett kognitivt och motoriskt avvikelse syndrom, orsakat av direkta skador på hjärnan av HIV-viruset eller indirekt genom immunologiska reaktioner mot viruset.

Symptomen på AIDS-demens kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, långsammare tankeprocesser, talrubbningar, svårigheter med koordination och balans, humörssvängningar och personlighetsförändringar.

Det är viktigt att notera att AIDS-demens inte är samma sak som den demens som kan uppstå i samband med åldrande, även om de båda kan ha liknande symtom. AIDS-demens är specifikt förknippad med HIV-infektion och kan behandlas effektivt med antiretrovirala läkemedel (ARV) som används för att behandla själva HIV-infektionen.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

Tumörproteiner är proteiner som produceras av cancerceller och kan användas som markörer för att identifiera olika typer av cancersjukdomar. Dessa proteiner kan variera beroende på vilken typ av cancer som finns, dess aggressivitet och huruvida den har spridit sig till andra delar av kroppen. Tumörproteiner kan mätas i blodet eller andra kroppsfluidor och användas för att ställa en diagnos, övervaka behandlingseffekter och förutsäga prognosen hos cancerpatienter. Exempel på tumörproteiner inkluderar PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer, CA-125 för äggstockscancer och CEA (karcinoembryonalt antigen) för kolorektalcancer.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

"Antikonvulsiva medel" är en benämning på läkemedel som används för att behandla och förebygga epileptiska krampanfall. Dessa mediciner fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och minska excitationen av nervceller, vilket hjälper att förhindra oförutsägbara och oönskade konvulsioner eller krampanfall.

Exempel på vanliga antikonvulsiva medel inkluderar:

1. Karbamazepin
2. Fenobarbital
3. Valproinsyra
4. Lamotrigin
5. Levetiracetam
6. Topiramat
7. Phenytoin
8. Gabapentin

Varje antikonvulsivum har sina unika mekanismer och biverkningar, så läkare väljer ofta ut ett specifikt medel eller en kombination av medel baserat på patientens typ av epilepsi, ålder, andra mediciner de tar och deras individuella respons på behandlingen.

Tumörsuppressorproteinet p53 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln och DNA-reparationer. Det kallas även "vaktmannen" eftersom det hjälper till att reglera celldelningen och förhindra oregelbunden celldelning och cancertillväxt. När p53 detekterar skada på DNA eller andra cellskador aktiveras det och styr cellcykeln in i en fas där cellen kan reparera skadan. Om skadan inte kan repareras, inducerar p53 apoptos, en form av programmerad celldöd, för att undvika cancertillväxt. Mutationer i TP53-genen som kodar för p53-proteinet är vanliga i många olika cancertyper och leder till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan leda till obegränsad celldelning och cancertillväxt.

Cyclooxygenase-2 (COX-2) är ett enzym som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer och smärta. Det produceras som svar på olika signalsubstanser, framförallt under patologiska tillstånd såsom inflammation, men även under normala fysiologiska förhållanden. COX-2 är involverat i syntesen av prostaglandiner, som är lipidmedlare av smärta, feber och inflammation. Läkemedel som hämmar COX-2 kallas ofta selektiva COX-2-hämmare och används för att behandla smärta och inflammation vid olika sjukdomstillstånd, såsom reumatoid artrit och efter operationer.

Det preoptiska området, även känt som preoptisk area (POA), är ett neuroanatomiskt område i hypotalamus i hjärnan. Det ligger anteriort (framåt) till optisk chiasma, där de två synnerven korsar varandra. Preoptiska området innehåller en rad neuronala populationer som är involverade i olika autonoma funktioner, såsom termoreglering, vatten- och elektrolytbalans, sömn-vakenhetscykler och sexualbeteende. Det preoptiska området är också känt för att innehålla neuron som reagerar på hormoner från sköldkörteln och hypofysen, och spela en roll i regleringen av hypotalamo-hypofysen axeln.

Kalciumsignalering är ett viktigt intracellulärt signalsystem som reglerar en mängd cellulära processer, såsom cellcykel, differentiering, apoptos och exocytos. Kalciumjonernas koncentration i cytoplasman är mycket lägre än utanför cellen och kan snabbt öka genom influx från extracellulärt kalcium eller release från intracellulära lagringsorter som endoplasmatiskt retikulum (ER) och mitokondrier.

Den huvudsakliga mekanismen för kalciumsignalering involverar aktivering av G-proteinkopplade receptorer (GPCR) eller receptor tyrosinkinaser (RTK) som leder till aktivering av fosfolipas C (PLC). PLC hydrolyserar fosfatidylinositol 4,5-bisfosfat (PIP2) till diacylglycerol (DAG) och inositol 1,4,5-trifosfat (IP3). IP3 binder till IP3-receptorer på ER-membranet och orsakar release av kalciumjoner från ER till cytoplasma. När cytoplasmisk kalciumnivå stiger aktiveras kalmodulin, en kalciumbindande protein som reglerar en mängd olika proteiner, inklusive proteinkinas C (PKC). PKC fosforylerar och aktiverar andra proteiner som utför cellulära funktioner.

Kalciumjoner kan också pumpas tillbaka till ER av sarco/endoplasmatisk retikulum calciumpump (SERCA) eller transporteras ut från cellen genom sodium-kalciumutbytesproteiner (NCX). Dessa mekanismer hjälper till att regulera kalciumnivåer och undvika onormalt höga koncentrationer som kan skada cellen.

I summa är regleringen av kalciumhomöostas inblandad i en mängd cellulära processer, inklusive signalering, exocytos, celldelning och apoptos. Onormala nivåer av kalcium kan leda till patologiska tillstånd som neurodegenerativa sjukdomar, cancer och kardiomyopati.

"Arbetsprestation" är ett begrepp inom arbshälsa och medicin som refererar till en individ´s förmåga att utföra arbetsrelaterade uppgifter och ansvarsområden. Den medicinska definitionen av "arbetsprestation" kan variera, men ofta inkluderar den följande aspekter:

1. Kognitiv förmåga: innefattar förmågan att tänka klart, lära sig nya saker, ta beslut och lösa problem.
2. Fysiska förmågor: innefattar styrka, uthållighet, rörlighet, balans och koordination.
3. Psykiska förmågor: innefattar emotionell stabilitet, psykisk hälsa och välbefinnande.
4. Sociala förmågor: innefattar kommunikationsförmåga, samarbetsvilja och förmågan att bygga och underhålla relationer på arbetet.
5. Förmåga att hantera stress: innefattar förmågan att klara av arbetsrelaterad stress och andra stressorer i livet.

En läkare eller annan medicinsk expert kan utvärdera en persons arbetsprestation genom att undersöka deras symptom, funktionsnivå, sjukdomshistorik och andra relevanta faktorer. Syftet med en sådan utvärdering är ofta att fastställa om en person har några begränsningar eller funktionshinder som kan påverka deras förmåga att utföra sitt arbete, och om det behövs någon form av anpassning eller stöd för att underlätta deras arbetsprestation.

Serotoninreceptorer är proteiner i cellmembranet som binder till signalsubstansen serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och utlöser en biokemisk respons inne i cellen. Serotoninreceptorerna spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer som sinnesstimulans, aptit, sömn, smärta, minnesbildning och humör.

Det finns flera olika typer av serotoninreceptorer (5-HT1 till 5-HT7) som varierar i struktur och funktion. Varje typ av serotoninreceptor är kopplad till specifika signaltransduktionsvägar som utlöser olika cellulära svar när de aktiveras.

Förändringar i serotoninsystemet, inklusive serotoninreceptorerna, har visats vara involverade i flera sjukdomstillstånd såsom depression, ångest, migrän och neurologiska störningar som Parkinson's sjukdom. Därför är serotoninreceptorer ett viktigt mål för läkemedelsbehandling av dessa tillstånd.

'Respiratory transport' refererer til den proces hvor ilt (O2) transporteres fra luften og ind i kroppen, og kuldioxid (CO2) transporteres fra kroppen og ud af kroppen gennem respirationen. Denne proces involverer flere trin:

1. Ydrespiration: Ildtat (O2) diffunderer fra luften ind i de små luftsække (alveoler) i lungerne, hvor ilten udveksles med blodet.

2. Gennemblødning af lungerne: Blodet cirkulerer gennem kapillærnetværket i lungernes alveoler, hvor ilten diffunderer fra luften og ind i blodet. Samtidig diffunderer kuldioxiden fra blodet og ud i luften.

3. Transport af ilt og kuldioxid i blodet: Ilt og kuldioxid transporteres rundt i kroppen via blodet. Ilt bindes til hemoglobinmolekyler i de røde blodlegemer (erythrocyter), hvilket øger ilttilførslen til alle celler i kroppen. Kuldioxid transporteres som dissocieret gas i blodet eller bundet til hemoglobin.

4. Indånding og udånding af luft: Under indåndingen trænger ilt-rig luft ned i lungerne, hvor den udveksles med kuldioxid-rig blod i alveolerne. Under udåndingen udskilles kuldioxid-rig luft igen tilbage til atmosfæren.

Respiratorisk transport er en nødvendig proces for at opretholde cellernes iltbalance og for at fjerne affaldsstoffer som kuldioxid fra kroppen.

Proteinkinaser är en grupp enzymer som katalyserar fosforylering av protein, vilket innebär att de adderar en fosfatgrupp till ett protein. Denna process kan aktivera eller inaktivera proteinet beroende på var på proteinmolekylen fosfatgruppen adderas. Proteinkinaserna spelar därför en viktig roll i cellens signaltransduktionsvägar och reglering av cellcykeln, apoptos och metabolism. De kan aktiveras eller inaktiveras av olika signalsubstanser och är mål för flera läkemedel inom områden som cancer och diabetes.

I'm sorry for any confusion, but "Makaker" is not a medical term. It is a common name for several species of Old World monkeys, also known as macaque monkeys. These monkeys are found in Asia and North Africa, and some species are known to live in close proximity to humans. If you have any questions about primatology or veterinary medicine, I'd be happy to try to help answer them!

'Cyanos' är ett medicinskt adjektiv som betyder blåaktig eller blåfärgad. Det används ofta för att beskriva en person som har cyanos, vilket innebär att deras hud, läppar eller naglar har blåaktiga eller gråblåaktiga nyanser. Denna företeelse kan vara ett tecken på syrebrist i kroppen, till exempel vid lung- eller hjärtsjukdomar som förhindrar att syret transporteras effektivt i blodet.

Tiazider är ett samlingsnamn för en grupp av diuretiska läkemedel (vattengripare) som har en tiazidliknande kemisk struktur. De verkar genom att hindra något av natriumreabsorptionen i distala tubuli i njuren, vilket leder till ökat utsöndring av natrium, klorid och vatten i urinen.

Tiazider används vanligen för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och ödem. De kan också användas för att behandla andra sjukdomar som diabetes insipidus och hypokalemi (lågt kalium).

Exempel på tiazider inkluderar hydroklorotiazid, indapamid och metolazon.

Glykogen är ett polysackarid som består av långa kedjor av glukosmolekyler som är sammanbundna med varandra via glykosidbindningar. Det lagras främst i levern och musklerna hos däggdjur, inklusive människor, och fungerar som ett snabbt tillgängligt energiförråd som kan omvandlas till glukos när kroppen behöver mer energi. Glykogen lagras i form av granuler i cytoplasman hos celler och kan innehålla tusentals glukosemolekyler per granul. När kroppen behöver mer glukos för att till exempel understödja muskelaktivitet eller reglera blodsockernivåerna, så kan glykogen splittras upp i en process som kallas glykogenolys, vilket resulterar i frisättning av glukosemolekyler till blodet.

"Slutna huvudskador" är en medicinsk term som används för att beskriva skalltraumor där det inte finns några yttre sår eller frakturer på kraniet. Istället har hjärnan skadats på grund av en acceleration eller decceleration av huvudet, vilket kan orsaka skallbasbrockningar, diffusa axonskador och andra former av intrakraniella skador. Symptomen på slutna huvudskador kan variera från milda till allvarliga, inklusive huvudvärk, yrsel, minnesförlust, medvetandeförändringar och i värsta fall koma eller död. Behandlingen beror på skadans allvarlighetsgrad och kan omfatta observation, mediciner, operation eller rehabilitering.

Mikroinjektion är en teknik inom biologi och medicin där en mycket liten volym (typ 0,1-1,0 femtoliter) av en vätska injiceras direkt in i en cell eller ett embryo med hjälp av en fin glasspruta. Tekniken används ofta för att införa DNA, RNA eller proteiner i celler, exempelvis för att skapa transgena djur eller växter eller för att studera celldelning och utveckling. Mikroinjektion kan också användas för att injicera läkemedel eller andra substanser direkt i ett specifikt område i kroppen, till exempel in i en lymfknut eller ett tumörvävnad.

'Cyclic GMP' (guanosine monophosphate) refererar till en signalmolekyl inom cellen, som är involverad i en mängd olika fysiologiska processer. Cyclisk GMP syntetiseras av ett enzym kallat guanylatcyklas och bryts ned av ett annat enzym kallat fosfodiesteras. Nivåerna av cyclisk GMP kan regleras genom att kontrollera aktiviteten hos dessa två enzym.

I en medicinsk kontext kan termen 'cykliskt GMP' användas för att beskriva läkemedelsbehandlingar som påverkar nivåerna av cyclisk GMP i kroppen. Exempelvis finns det vissa läkemedel som blockerar fosfodiesterasenzenymet, vilket leder till en ökning av cyclisk GMP-nivåer och kan användas för att behandla erektil dysfunktion och pulmonell arteriell hypertension.

Samtidigt bör nämnas att termen 'cykliskt GMP' inte är en etablerad medicinsk diagnos eller sjukdom, utan snarare en benämning på en biokemisk process som kan styras med olika läkemedel för att behandla vissa medicinska tillstånd.

"Genomtränglighet" (engelska: "permeability") är ett medicinskt begrepp som hänvisar till hur lätt eller svårt det är för substanser att passera genom en cellmembran, ett organ eller ett kroppssystem. En hög genomtränglighet betyder att substansen kan diffundera relativt enkelt, medan en låg genomtränglighet innebär att det är svårare för substansen att passera igenom.

I samband med läkemedel kan genomträngligheten vara viktig att ta hänsyn till eftersom den påverkar hur snabbt och i vilken omfattning ett läkemedel absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen. En lägre genomtränglighet kan leda till att läkemedlet behöver ges i högre doser eller via andra administrationsvägar för att uppnå den önskade effekten.

Neuroblastom är en ovanlig cancer som utgår från nervceller i de tidiga stadierna av fostertillväxten. Den drabbar vanligtvis barn under 5 års ålder och utgör omkring 6% av alla barncancerfall. Tumören bildas oftast i bålen eller bukhålan, men kan sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive ben, hjärna och lever. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, feber, aptitlöshet och andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling. Prognosen varierar beroende på graden av sjukdomen vid diagnos och åldern på barnet.

A2A-adenosinreceptorn är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till neurotransmittorn adenosin. Denna specifika typ av adenosinreceptor är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive reglering av hjärtats funktion, immunresponser och smärtkänslighet. A2A-adenosinreceptorn aktiveras av extracellulär adenosin och sändar signaler in i cellen genom att aktivera ett G-protein, som i sin tur aktiverar en kaskad av intracellulära händelser. Ligander till A2A-adenosinreceptorn kan användas terapeutiskt för att behandla olika sjukdomstillstånd, såsom Parkinson's disease och cancer.

I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.

Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.

Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.

Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Inhalationsanestetika är en typ av anestetikum som verkar genom inandning och som primärt påverkar centrala nervsystemet, vilket leder till ett förlust av medvetande och smärtfrihet. Dessa ämnen är ofta gaser eller vätskor som omvandlas till aerosoler eller gaser vid användning. De är vanligtvis lukt- och smaklösa, men kan orsaka andningsdepression vid högre koncentrationer. Inhalationsanestetika används ofta under kirurgiska ingrepp och andra procedurer som kräver medvetandeförlust. Exempel på inhalationsanestetika är sevofluran, desfluran, isofluran och halotan.

Intrakraniella arteriovenösa missbildningar (AVM) är en sällsynt medfödd sjukdom där blodkärl i hjärnan eller nära hjärnan är felanslutna. Normalt sett separeras artärer och vener av ett kapillärnätverk, men vid en AVM går artärerna direkt över till venerna utan mellanliggande kapillärer. Detta resulterar i en snabb blodflödesökning (arteriell hyperflöde) genom de drabbade venerna, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, stroke och epilepsi. AVM:er kan variera mycket i storlek och lokalisation, och deras symptom kan variera beroende på var de befinner sig i hjärnan och hur stor de är. Behandlingen av intrakraniella arteriovenösa missbildningar kan innebära operation, strålbehandling eller kombinationer av dessa metoder.

Tibet är ett geografiskt område som ligger på Tibetan Plateau i Centralasien. Historiskt sett har Tibet varit en självständig stat, men sedan 1950-talet har området varit under kontroll av Kina. Många tibetaner vill fortfarande ha sin egen självständiga stat och det pågår en politisk konflikt mellan den tibetanska exilregeringen och Kinas regering.

Medicinskt sett har Tibet en unik medicinsk tradition, Tibetansk medicin, som är en av världens äldsta kontinuerligt praktiserade medicinska system. Tibetansk medicin bygger på en helhetlig syn på människan och naturen och använder sig av naturliga resurser som växter, mineraler och djurprodukter för att behandla sjukdomar och underhålla hälsan. Tibetansk medicin har en egen terminologi, diagnostiska metoder och läkemedel och är erkänt av världshälsoorganisationen (WHO) som ett traditionellt medicinskt system.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

'Excitatoriska postsynaptiska potentialer' (EPSPs) är elektrofysiologiska signaler i neuroner som ökar sannolikheten för att en aktionspotential ska utlösas. De excitatoriska postsynaptiska potentialerna orsakas av inflöde av positivt laddade joner, vanligtvis natrium- och calciumjoner, in i den postsynaptiska neuronen som följd av en exciterande neurotransmittor som frisätts från en presynaptisk nervterminal.

När en exciterande neurotransmittor binder till sina receptorer på den postsynaptiska membranen öppnas jonkanaler, vilket låter positivt laddade joner strömma in i neuronen och orsaka en depolarisering av membranpotentialen. Om den resulterande depolariseringen är tillräckligt stor kommer den att leda till utlösandet av en aktionspotential, som sedan kan leda till ytterligare signaltransduktion och kommunikation mellan neuroner.

EPSPs spelar därför en viktig roll i nervsystemets förmåga att bearbeta information och koordinera kroppens funktioner.

Ketanserin är ett läkemedel som tillhör gruppen så kallade serotoninantagonister. Det används främst för att behandla högt blodtryck (hypertension) och specifikt för att behandla en komplikation av högt blodtryck som kallas renovascular hypertension.

Ketanserin fungerar genom att blockera serotoninreceptorer i kroppen, särskilt 5-HT2 receptorerna, vilket hjälper att minska spänningen i blodkärlen och därmed sänka blodtrycket.

Läkemedlet ges vanligen som en tablett som tas per oral (genom munnen). Det bör endast användas under läkarövervakning på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra mediciner.

'Hämmad fostertillväxt' (intrauterin tillväxtretardation, IUGR) är en medicinsk term som används för att beskriva ett foster som har en lägre vikt än förväntat vid födseln, vanligtvis definierat som en fetalvikt under den tionde percentilen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska, miljömässiga och moderska faktorer som kan påverka fostrets tillväxt i livmodern. Förekomsten av hämmad fostertillväxt kan vara ett tecken på olika komplikationer under graviditeten och efter förlossningen, såsom neonatal morbiditet och mortalitet, kognitiva funktionsnedsättningar och kardiovaskulära sjukdomar under vuxenlivet.

'Uncoupling agents' är en term inom farmakologi och fysiologi som refererar till substanser som förhindrar effektiv energiproduktion i mitokondrier, de subcellulära organellerna där cellens aeroba respiration sker.

Mitokondrier genererar energi genom en process som kallas oxidativ fosforylering, där elektroner från näringsämnen överförs till syre, med en bieffekt av att protoner pumpas ut i mitokondriens intermembranrum. Detta skapar ett koncentrationsgradient för protoner som driver syntesen av ATP (adenosintrifosfat), den primära energibäraren i cellen.

Uncoupling agents fungerar genom att direkt eller indirekt tillåta protoner att diffundera tillbaka in i mitokondriematrisen, oavsett koncentrationsgradientet. Detta förhindrar bildandet av ett protonkoncentrationsgradient och därmed syntesen av ATP. I stället omvandlas den frigjorda energin till värme istället för att användas för cellens syrekrävande processer.

Exempel på uncoupling agents inkluderar 2,4-dinitrophenol (DNP) och klorater. Dessa substanser har historiskt använts som viktminskningsmedel på grund av deras termogeniska effekter, men de är numera förbjudna i många länder på grund av allvarliga biverkningar och risk för död.

Tumörstamceller, också kända som cancer stem cells (CSCs), är en särskild population av celler inom en tumör som har förmågan till självförnyelse och differensiering. Dessa celler anses vara ansvariga för initieringen och underhållet av cancern, samt kan spela en viktig roll i cancerrelapsen och resistans mot behandlingar som strålbehandling och kemoterapi. Tumörstamceller har potentialen att skapa en ny tumör om de transplanteras till en immunosupprimering individ, och deras existens förklarar möjligen varför cancer ofta återvänder efter behandling.

Angiogene proteiner är proteiner som bidrar till angiogenes, det vill säga till utvecklingen och växthten av kärl i kroppen. Dessa proteiner reglerar bl.a. blodkärlsendotelcellers tillväxt, differentiering och migration. Exempel på angiogena proteiner är VEGF (vascular endothelial growth factor), FGF (fibroblast growth factor) och PDGF (platelet-derived growth factor).

I et medicinskt sammanhang kan 'stimuli' definieras som en faktor eller ett tillstånd som påverkar eller utlöser en respons i ett levande väsen. Det kan vara exempelvis en kemisk substans, en ljudsignal, en ljuskälla, en mekanisk påverkan eller en temperaturförändring. Stimuli ledar ofta till en aktivering av sinnesorgan eller andra celler och kan orsaka en nervimpuls som färdas genom nervceller till hjärnan för bearbetning och tolkning. Svaret på stimuli kan vara reflexmässigt, beteendemässigt eller psykologiskt. Medicinska undersökningar och behandlingar bygger ofta på att använda specifika stimuli för att utlösa en önskad respons i kroppen.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

I en medicinsk kontext kan lineära modeller vara statistiska modeller som används för att analysera relationer mellan variabler. I en linear modell antas sambandet mellan variablerna vara linjär, det vill säga att förändringar i en variabel är proportionella med förändringar i en annan variabel.

Ett exempel på en enkel lineär modell är regressionsanalys, där man undersöker sambandet mellan en dependent variabel (den variabel som ska förutsägas) och en eller flera independent variabler (de variabler som används för att förutspå den dependenta variabeln). I regressionsanalysen beräknas en linjär funktion som beskriver sambandet mellan de olika variablerna, och denna funktion kan sedan användas för att göra förutsägelser om värdet på den dependenta variabeln baserat på värdena på de independenta variablerna.

Lineära modeller används inom många olika områden inom medicinen, till exempel för att analysera effekterna av olika behandlingsalternativ, för att undersöka riskfaktorer för sjukdomar eller för att utvärdera kvaliteten på diagnostiska tester.

'Blodcirkulation' refererer til den proces hvorved blodet pumpes rundt i kroppen gennem et system af artérier, kapillærer og vener, for at transportere ilt, næringssstoffer og andre nødvendige stoffer ud til cellerne, samtidig med at det fjerner affaldsstoffer og CO2 fra cellerne. Det er hjertet som driver denne proces ved at pumpe blodet gennem kroppen. Artériernaer transporterer ilt-rigigt blod væk fra hjertet, mens kapillærerne i alle væv former forbindelser mellem artérierne og ventilerne, således at der kan foregå udveksling af ilt, næringssstoffer og affaldsstoffer. Venenerne transporterer tilbage til hjertet det iltfattige blod, som er rig på affaldsstoffer.

En sänkt kroppstemperatur, även känd som hypotermi, är ett tillstånd där kroppens centrala temperatur sjunker under det normala normothermiska området, vanligtvis under 35°C (95°F). Detta kan orsakas av exposure för långa tider i kyla, utöver fysisk ansträngning eller vissa medicinska tillstånd som skador på hjärnan eller endokrina systemet. Hypotermi kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling för att förhindra allvarliga komplikationer, inklusive hjärtstillestånd och andningsförlamning.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Leukoencephalopathy är ett samlingsbegrepp för en grupp med sjukdomar som alla påverkar den vita hjärnsubstansen. Ordet leukoencephalopati kommer från de grekiska orden leuko, som betyder vit, encephalo, som betyder hjärna, och pathos, som betyder sjukdom. Sjukdomarna kännetecknas av skada eller degeneration av den vita hjärnsubstansen, som består av nervfibrer som är täckta med ett fettaktigt lag, myelin, som hjälper till att skydda och underlätta kommunikationen mellan nervecellerna.

Leukoencephalopatier kan vara ärftliga eller förvärvade, och de kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, exponering för toxiska substanser, strålning och vissa sjukdomar. Symptomen på leukoencephalopati varierar beroende på vilken del av den vita hjärnsubstansen som är drabbad och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera kognitiva problem, minnesförlust, svårigheter med rörelse, balans- och koordinationsproblem, spasticitet, tremor, sinnesförändringar och i vissa fall till och med koma eller död.

Exempel på specifika leukoencephalopatier inkluderar Multipel Skleros (MS), Progressiv multifokal leukoencefalopati (PML), Leukodystrofi, Centrales pontin myelinolys, och AIDS-relaterad leukoencefalopati. Behandlingen av leukoencephalopati beror på vilken underliggande orsak som ligger bakom sjukdomen och kan inkludera mediciner, terapi, rehabilitering och stödjande vård.

En lungtumör är en abnorm odling (tumör) av celler i lungorna. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga lungtumörer kallas ofta för lungcancer och de kan delas in i två huvudgrupper: småcelliga lungcancerytter och icke-småcelliga lungcancerytter. Lungcancer är en av de vanligaste formerna av cancer och orsakas ofta av rökning. Symptomen på lungcancer kan inkludera hosta, bröstsmärtor, andningssvårigheter och viktminskning. Behandlingen beror på typen och utbredningen av cancertypen, men kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

Simning definieras inom medicinen som en aktivitet där individen rör sig framåt i vattnet genom att använda armar och ben för att skapa framdrift. Simningen är en form av kroppsövning som involverar stora muskelgrupper och kan ge en hög grad av konditionell träning beroende på intensitet och volym.

Simning kan delas in i olika stilar, såsom frisim, ryggsim, bröstsim och fjärilsim, samt komplexare manövrer som turer och hopp. Varje simstil kräver specifika tekniker för att optimera framdriften och minska resistensen i vattnet.

Simning kan vara en lättrörlig aktivitet för de flesta, men det kan också finnas risker relaterade till andningssvårigheter, utmattning och skador på muskler och led. Därför är det viktigt att lära sig korrekt simteknik och gradvis öka intensiteten under träningen för att undvika skador.

Strålkirurgi, även känt som radikal strålbehandling eller stereotaktisk strålningsterapi, är en form av cancerbehandling där höga doser av strålning används för att eliminera tumörvävnad. Denna behandlingsmetod inriktar sig på att direkt rikta strålningen till cancern och spare omgivande frisk vävnad så mycket som möjligt. Strålkirurgi kan användas som en kurativ behandling för vissa typer av cancer eller som palliativ behandling för att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med obotlig cancer.

Det finns två huvudsakliga typer av strålkirurgi: fraktionerad strålkirurgi och stereotaktisk strålningsterapi (SRT). Fraktionerad strålkirurgi delas upp i flera behandlingssessioner som sträcker sig över en period på veckor, medan SRT är en icke-invasiv metod som levererar höga doser av strålning i ett fåtal sessioner.

Strålkirurgi kan användas för att behandla olika typer av cancer, inklusive hjärncaner, prostatacancer, lungcancer och ögoncancer. Vid behandling av hjärntumörer kan strålkirurgi kombineras med kirurgi eller kemoterapi för att optimera behandlingsresultaten. För patienter med prostatacancer kan strålkirurgi användas som en alternativ metod till traditionell operation eller brachyterapi (en form av inre strålbehandling). Vid lungcancer kan strålkirurgi användas för att behandla tidiga stadier av sjukdomen eller som en palliativ behandling för att lindra symtom orsakade av tumörväxt.

Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.

Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.

Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.

Locus coeruleus är ett litet, pigmenterat kluster av nervceller i hjärnstammen som utsöndrar noradrenalin, ett signalsubstans som påverkar en rad kroppsliga funktioner såsom sinnesintryck, uppväckt tillstånd, hjärtfrekvens och blodtryck. Det är den största källan till noradrenalin i centrala nervsystemet hos däggdjur. Locus coeruleus har en viktig roll i att reglera homeostas, sömn-vakenhetscykeln och kognitiva funktioner såsom uppmärksamhet och minne. Skador på locus coeruleus har visats vara relaterade till neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom.

Medicinskt kan 'nervcellsförgreningar' översättas till 'neuriterna' eller 'nerveutskotten'. Det handlar om utskott som sträcker sig från nervcellens (neuronets) cellkropp och fungerar som kommunikationskanaler för att skicka och ta emot signalsubstanser, såsom neurotransmittorer.

Det finns två typer av neuriter: dendriter och axoner. Dendriterna är kortare utskott som tar emot signaler från andra nervceller, medan axonet är det längre utskottet som skickar signaler till andra nervceller eller muskler.

I vissa fall kan en neurit bli skadad eller förloras, vilket kan leda till neurologiska symtom beroende på var i nervsystemet skadan har inträffat. Exempelvis kan skador på axoner i ryggraden orsaka känsel- och rörelseförluster i kroppen.

En serotoninblockerare, även känd som serotoninantagonist, är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av signalsubstancen serotonin i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Serotonin är en signalsubstans som överför signaler mellan nervcellerna och spelar en viktig roll i stämningsreglering, sömn, aptit, smärta och impulskontroll.

Serotoninblockerare används ofta för att behandla psykiatriska tillstånd som depression, ångest, schizofreni och tvångssyndrom. De kan också användas för att behandla sjukdomar som ger upphov till illamående och kräkningar, såsom cancerbehandlingar och migrän.

Det finns olika typer av serotoninblockerare, inklusive typiska antipsykotiska läkemedel (till exempel haloperidol), atypiska antipsykotiska läkemedel (till exempel risperidon och olanzapin) och specifika serotoninreceptorantagonister (till exempel ondansetron och granisetron). Varje typ av serotoninblockerare har olika verkan på de olika typerna av serotoninreceptorer i hjärnan, vilket ger upphov till deras specifika läkemedelsverkningar.

'Socialt beteende' refererer til individets interaksjon og adferd i forhold til andre mennesker og samfunnsmiljøet rundt om seg. Dette inkluderer følelser, tanker, kommunikasjon, relasjoner og handlinger overfor andre mennesker. Socialt beteende kan variere i forskjellige kulturelle, sosiale og personlige kontekster. Det er en viktig del av menneskelig adferd og er ofte formet gjennom oppdragelse, erfaringer og læring.

Prekliniska läkemedelstester är en typ av forskning och utvärdering som utförs innan ett läkemedel testas på människor. Dessa tester utförs vanligtvis in vitro (i laboratoriemiljö) eller in vivo (på levande djur). Syftet med prekliniska läkemedelstester är att undersöka läkemedlets säkerhet, farmakologi och toxicitet.

De vanligaste typerna av prekliniska tester inkluderar:

1. Farmakodynamik: Studier som undersöker läkemedlets mekanism och effekt på celler eller djur.
2. Farmakokinetik: Studier som undersöker hur läkemedlet absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen.
3. Toxikologi: Studier som undersöker läkemedlets toxicitet och säkerhet, inklusive akuta och kroniska effekter på olika organ och system i kroppen.
4. Farmakokinetisk-farmakodynamisk modellering (PK/PD): Studier som undersöker sambandet mellan läkemedlets farmakokinetik och farmakodynamik för att förutse dess effekt på människor.

Prekliniska tester är en viktig del av läkemedelsutvecklingen, eftersom de hjälper till att fastställa läkemedlets säkerhet och effektivitet innan det testas på människor. Dessa tester bidrar också till att fastställa den optimala dosen och frekvensen av behandling för kliniska prövningar.

Tumörinvasion är när cancerceller invaderar och skadar vävnaden runt omkring en tumör. Detta kan leda till spridning av cancern till andra delar av kroppen, vilket kallas metastas. Tumörinvasion sker genom att cancercellerna penetrerar och förstör de normala cellstrukturerna och blod- eller lymfkärl i omgivande vävnad. Denna process underlättas av en rad olika mekanismer, inklusive celldelning, migration och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Tumörinvasion är ett viktigt aspekt av cancerprogressionen och påverkar prognosen för patienter med cancer.

'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Eko-planarteknik (eller ekologisk plantereteori) är en metod inom landskapsarkitektur och trädgårdsdesign som syftar till att skapa naturlika och hållbara ekosystem genom att använda lokalt förekommande växter och djur. Metoden bygger på en förståelse för hur ekologiska system fungerar i naturen och strävar efter att efterlikna dessa processer i planerings- och designprocessen.

Eko-planarteknik innebär ofta att skapa habitat för lokal fauna, att använda sig av inhemska växter som är väl anpassade till det lokala klimatet och markförhållandena, att bevara och återskapa naturliga vattenvägar och att minimera användningen av konstgjorda material och bekämpningsmedel.

Syftet med eko-planarteknik är att skapa levande, hållbara och skötselsamma landskap som bidrar till en rik biodiversitet och minskar påverkan på det lokala ekosystemet.

Claudin-5 är ett protein som tillhör en grupp av tättpackade proteiner, kända som claudiner, som hjälper till att bilda täta skikt (tight junctions) mellan celler i blodkärlsväggarna. Dessa tätskikt är viktiga för att reglera permeabiliteten och selektivt kontrollera vilka substanser som kan passera genom blodkärlens väggar. Claudin-5, som specifikt uttrycks i centrala nervösa systemets blodkärlsväggar, bidrar till att underhålla blod-hjärnbarriärens integritet och selektivt kontrollerar vilka substanser som kan passera från blodomloppet till hjärnan.

Hjärnvenerna är ett system av blodkärl som förser hjärnan med näring och syre, och tar bort avfallsprodukter. Det består av två typer av kärl: arterier och vener. Arterierna transporterar syresatt blod från hjärtat till hjärnan, medan venerna transporterar syrefattigt blod och avfallsprodukter tillbaka till hjärtat. Hjärnvenerna bildar ett mycket omfattande nätverk av kärl som sträcker sig över hela hjärnan och är väsenskruttiga för hjärnans funktion och överlevnad.

Piperaziner är en grupp av organiska föreningar som innehåller en piperazinring, ett heterocykliskt komplex med två kolatomar och två kväveatomer i en sluten ringstruktur. Piperazin är en basisk förening och kan agera som en protonacceptor.

Inom medicinen används piperaziner ofta som en del av strukturen hos läkemedel, där de kan fungera som en del av en receptorbindningsplats eller på annat sätt påverka farmakologisk aktivitet. Exempel på läkemedel som innehåller piperazinringar är antihistaminet cyproheptadin, neuroleptika som flufenazin och muskelrelaxanten pipecuronium.

Det är värt att notera att piperaziner också kan användas inom kemisk industri för att syntetisera andra kemikalier och läkemedel.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

Nitroprusside är ett snabbtverkande intravenöst blodtrycksmedel som används för att behandla akut högt blodtryck och hjärtödem. Det är en organisk sockerförening som innehåller kväve, syre, kol, väte och järn. Nitroprussid verkar genom att relaxera glatt muskulatur i artärväggarna, vilket orsakar vasodilatation (dilatering av blodkärlen) och minskar efterlasten på hjärtat.

Det är viktigt att notera att nitroprussid bör endast användas under kontinuerlig blodtrycksmonitorering och under övervakning av en läkare, eftersom det kan leda till en snabb och kraftig minskning av blodtrycket om det ges i för hög dos eller om det används för lång tid. Dessutom kan nitroprussid orsaka metabolitbildning som kan vara skadlig för nervsystemet vid långvarig användning.

Penetrating head injuries are a type of traumatic brain injury (TBI) that occur when an object pierces through the skull and enters the brain tissue. This can happen as a result of gunshot wounds, stabbing, or other types of trauma that cause an object to penetrate the skull.

Penetrating head injuries can cause a wide range of symptoms and complications, depending on the severity and location of the injury. These may include:

* Skull fractures
* Bleeding in the brain (intracranial hemorrhage)
* Damage to brain tissue and nerves
* Infection
* Increased intracranial pressure
* Seizures
* Coma
* Long-term neurological deficits or disability

Immediate medical attention is required for penetrating head injuries, as they can be life-threatening. Treatment may include surgery to remove the object and repair any damage to the skull and brain tissue, as well as medications to manage symptoms such as pain, swelling, and infection. Rehabilitation may also be necessary to help the patient recover from any neurological deficits or disabilities caused by the injury.

Cloralos är ett äldre, sedvanligt inte längre använt lugnande och sömngivande preparat. Det är en ester av trichloracetonsyra och 2-aminoetanol med formeln C5H9Cl3NO2. Cloralos verkar genom att störa GABA-receptorernas funktion i hjärnan, vilket leder till en dämpad nervös aktivitet och sömnsvårigheter. Preparatet var vanligt förekommande under 1900-talets början och mitten, men används inte längre på grund av sin toxicitet och biverkningar som kan vara allvarliga.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Ett vegetativt tillstånd är en allvarlig neurologisk tillstånd där det högre medvetandet och kognitiva funktioner som t.ex. medvetande, minne, perception och tankeprocesser är störda eller saknas, medan de vegetativa funktionerna som hjärt- och andningsverksamhet, reflexer, blodtryck och kroppstemperatur fortfarande är bevarade. Detta kan bero på skada i hjärnbarken eller strukturer i hjärnstammen.

Personer i ett vegetativt tillstånd kan andas och ha regelbundna hjärtrytm, men de saknar medvetande och är oförmögna att kommunicera eller reagera på sin omgivning. De kan dock ha spontana rörelser och reflexer.

Det är viktigt att skilja mellan ett vegetativt tillstånd och en koma, där det saknas alla respons och reflexer. Även om prognosen för personer i ett vegetativt tillstånd kan variera beroende på orsaken, så är det ofta en långvarig eller permanent tillstånd.

"Autofagi" er ein biologisk prosess hvor eget cellmaterial blir brutt ned og fordelt til ny bruk. Dette skjer som en reaksjon på cellestress, slik som nedsatt energileveranse eller skade på cellen. Autofagi-prosessen involverer dannelse av dobbeltskalvete vesikler, autofagosomer, som omgir og transporterer dele av cellmaterialet til lysosomene, organeller som inneholder enzymer som bryter ned andre strukturer. I lysosomen blir cellmaterialet brutt ned til simple building blocks som kan brukes igjen i cellemetabolismen. Autofagi er viktig for normalcellevelføring og er involvert i regulering av cellers livssyklus, inkludert celldeling og celldød. Storeskader eller feilfunksjoner i autofagiprocessen kan være involvert i ulike sykdommer, slik som neurodegenerative lidelser, kreft og infeksjonssjukdomer.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

Halotan är ett äldre inhalationsanestetikum, som tillhör gruppen halogenerade kolväten. Det användes främst under 1900-talets senare hälft och början av 2000-talet, men har idag i princip helt ersatts av modernare alternativ på grund av sina biverkningar och säkerhetsrisker.

Halotan är ett flytande ämne vid rumstemperatur och har en sötaktig lukt. Vid användning som inhalationsanestetikum förångades det och andas in av patienten, varpå det ger en snabb och djup narkos. Halotan är mycket potent och kan orsaka respirationsdepression, lägre blodtryck och hjärtrytmrubbningar som negativa biverkningar. Dessutom kan det ge upphov till hepatisk skada (leverförgiftning) vid långvarig användning.

Idag används halotan mycket sällan på grund av de nämnda riskerna och biverkningarna, samt eftersom det finns modernare och säkrare alternativ tillgängliga.

Glycin är en äkta aminosyra, betecknad med koden Gly eller G, och är den enklaste av alla aminosyror. Den har en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2) som direkt är bundna till samma kolatom, vilket ger den en molekylär formel på C2H5NO2. Glycin är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner och är också en viktig neurotransmittor i centrala nervsystemet.

Inosin, också känt som inosin monofosfat (IMP), är ett naturligt förekommande nukleotid som hittas i alla levande celler. Det bildas i cellskelettet och är en viktig del av purinmetabolismen, som är involverad i energiproduktion och DNA-syntesen. Inosin har också visat sig ha potential som läkemedel för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom muskelvärk och neurodegenerativa sjukdomar.

Gliosarkom är en sällsynt typ av cancer som utgår från stödjevävnad (glia) i hjärnan eller ryggmärgen. Det består av två olika typer av tumörvävnad: gliom och sarcom. Gliomen utgör majoriteten av tumören medan sarcomdelen utvecklas i blodkärl, fettvävnad eller muskelvävnad.

Gliosarkomen är aggressiva och kan växa snabbt. Symptomen beror på var i hjärnan eller ryggmärgen tumören finns och kan inkludera huvudvärk, kräkningar, epilepsi, svaghet, känselbortfall eller problem med balansen och koordinationen.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en biopsi eller operation där en del av tumören tas bort för undersökning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. Prognosen är generellt sämre än för andra typer av gliom, men kan variera beroende på patientens ålder, allmänt tillstånd och tumörtyp.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

"Dopaminblockerare" är en term som används inom farmakologi och medicin, och refererar till läkemedel eller substanser som blockerar eller hämmer effekterna av dopamin i kroppen. Dopamin är en signalsubstans i hjärnan som bland annat spelar en viktig roll för rörelsekoordination, belöningssystemet och känslomässiga reaktioner.

Dopaminblockerare fungerar genom att binda till dopaminreceptorerna i hjärnan utan att aktivera dem, vilket förhindrar att naturligt förekommande dopamin kan binde till och aktivera dessa receptorer. Detta kan användas terapeutiskt för att behandla olika sjukdomstillstånd som karakteriseras av överskott av dopamin, såsom schizofreni, kloropsykos och Tourettes syndrom.

Det finns två huvudsakliga typer av dopaminreceptorer i hjärnan: D1- och D2-receptorerna. Dopaminblockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast binder till en specifik typ av dopaminreceptor eller om de binder till flera olika typer. Exempel på vanliga dopaminblockerare inkluderar antipsykotiska läkemedel som haloperidol, risperidon och olanzapin.

Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, som är ett slags signalsubstans, som produceras och utsöndras av vissa typer av kroppens vita blodkroppar, såsom makrofager och granulocyter. IL-1β spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar och inflammationsprocesser. När IL-1β binder till sin receptor på målceller aktiveras en rad signalvägar som leder till celldelning, differentiering och cytokinproduktion. IL-1β har också en roll i feberutlösande processer och kan vara involverad i smärta och ledinflammation vid sjukdomar såsom reumatoid artrit.

Lungans gasutbyte, även känt som pulmonell gasutbyte, är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden syre och kolmonoxid som diffunderar över alveolär-kapillärmembranet i lungorna. Detta gasutbyte är en nödvändig process för att syre ska kunna transporteras från luften vi andas in till blodomloppet, och för att kolmonoxid ska avlägsnas från blodet och utandas igen.

Under normala förhållanden är lungans gasutbyte mycket effektivt, och syre-kolmonoxid-diffusionen sker fort och löper tillbaka till jämvikt. Därför kan andningen och syresättning i blodet hålla en konstant nivå, även under fysiskt aktiva tillstånd då behovet av syre ökar.

Även om lungans gasutbyte är en viktig process för att upprätthålla homeostas i kroppen, kan det påverkas negativt av olika sjukdomar och skador som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsvikt och hög altitud. Dessa tillstånd kan leda till syrgasbrist eller hypoxi, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för kroppens funktioner och överlevnad.

Nestin är ett typiskt markeringsprotein för neurala stamceller och gliala progenitorceller i det centrala nervösa systemet hos däggdjur. Det är en filamentös strukturprotein som tillhör intermediärfilamentsfamiljen, och spelar en viktig roll i cellens cytoskelett och celldelning. Nestin uttrycks ofta under embryonal utveckling och kan återfinnas i vissa typer av tumörer som medför en dedifferentiering till en mer stamcellsliknande fenotyp.

'Gaser' er en uformell betegnelse for gasformige substanceer i kroppen. I medisinsk sammenhengen kan det være forskellige typer gasser som forekommer naturlig eller som dannes under forskellige sygdomstilstande.

Her er noen eksempler på gaser i medicinsk kontekst:

1. Syrgas (O2): Et nødvendigt element for å oppretholde liv og en viktig del av respirasjonen.
2. Kulilte (CO2): En biprodukt fra cellernes stofskifte, som normalt utses gjennom respirasjon. Høye nivåer kan være skadelige og føre til sykdom.
3. Magensyre (HCl): En gas dannet i maven under fordøyelsen, hvor det spiller en rolle ved å bryte ned kosten.
4. Dyspepsi: En betegnelse for ubehag i maven og/eller tarmene som kan være forårsaket av forstyrret gassenivå.
5. Gasemboli: En tilstand der luftbobler migrerer til blodomløpet, oftest som en komplikasjon under operasjoner eller dykking. Gasemboli kan være livstruende hvis de når hjertet eller lungene.
6. Intestinal gas: Gas som dannes i tarmene som en del av fordøyelsen og normal tarmflora. Overdreven mengde kan føre til oppblåsthet, flatulens og ubehag.

Det er viktig å huske på at denne liste ikke er uttømmende, og at forekomsten og betydningen av gaser i kroppen kan variere alt etter kontekst og individet.

Neurosekretoriska system är ett samlingsbegrepp för de nervceller och nerver som producerar, transporterar och secreterar neurohormoner till blodomloppet. Dessa neurohormoner påverkar sedan olika kroppsfunktioner genom att påverka andra cellers och organers aktivitet. Neurosekretoriska system finns i hjärnan och ryggmärgen, där de ofta är belägna i så kallade hypothalamiska neurosekretoriska celler. Dessa celler bildar två huvudsakliga typer av neurohormoner: neuropeptider och klassiska hormoner. Neuropeptider är korta aminosyrekedjor som fungerar som signalsubstanser i nervsystemet, medan klassiska hormoner är kemiska ämnen som frisätts direkt till blodomloppet och transporteras till sina målceller. Neurosekretoriska system har en central roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner, såsom hunger, tirst, stress, reproduktion och homeostas.

Tryptofanhydroxylas (TPH) er en viktig enzym som spiller en rolle i neurotransmitter-syntesen i kroppen. TPH er involvert i produksjonen av serotonin, et neurotransmitter som hører under biogenamineklassen og er involvert i reguleringen av humøret, søvn, appetitt og smertefølelse.

TPH katalyserer den første og rate-limiterede reaksjonen i serotoninproduksjonen ved å konvertere aminosyren tryptofan til 5-hydroxytryptofan (5-HTP). Dette er en viktig reaksjon siden 5-HTP er den direkte prekursoren for serotonin. Derfor kan TPH-aktiviteten ha en betydning for serotoninnivået i kroppen og kan påvirke funksjoner som reguleres av serotonin.

Der er to isoformer av TPH, TPH1 og TPH2, som har noen forskjellige egenskaper og uttrykkes i ulike deler av kroppen. TPH1 er hovedsakelig uttrykt i eksterne organer som tarmen og leveren, mens TPH2 primært er uttrykt i centralnervøse systemet (hjernen og rygmarven). Dette betyr at TPH2-aktiviteten sannsynligvis har en større betydning for serotoninnivåene i hjernen og kan påvirke humør, kognisjon og andre cerebrale funksjoner.

'Kokain' er ein stimulant medetiskt og lægemiddelaktiv stoff som naturlig forekommer i bladene til planten Erythroxylon coca. Det kan også syntetiseres i laboratorium. Kokain virker primært ved å hindre en type nevrotansin (en kjemisk substans i hjernen) fra å ta hensyn til signaler som normalt får en person til å oppleve matta eller søvnighet.

Kokain kan brukes på forskjellige måter, inkludert:

* Sniffing eller snorting (inhalering gjennom nesa)
* Smoking (røyking)
* Injektion (injeksjon i en vener)

Bruk av kokain kan føre til eufori, økt oppmærksomhet, forbedret sjelvsike og større selvtillit. Men det kan også føre til alvorlige helseproblemer som hjerteanfall, slagtilfelle, psykose, nasalbløyninger, hulsår, innre skader på nesa og tann, HIV/AIDS og hepatitt C (som følge av delt bruksutstyr). Kokain kan også være livstruende i kombinasjon med andre stoffer eller alkohol.

Kokainavhengighet er en alvorlig medisinsk tilstand som kan behandles med både medicinske og psykososiale metoder.

NADPH-oxidas är ett enzym som ingår i den membranbundna enzymsystemet NADPH-oxidaskomplexet och har en viktig roll i vår immunförsvar. Det katalyserar reduktionen av syre till superoxidradikaler (O2*-) genom oxidation av NADPH till NADP+. Superoxidradikalerna är reaktiva syreföreningar som hjälper till att eliminera patogener, men de kan också skada kroppens egna celler om de inte kontrolleras korrekt. Mutationer i gener för NADPH-oxidas kan leda till sjukdomar såsom kronisk granulomatös lunginflammation och den ärftliga neurodegenerativa sjukdomen fagocytoslösa neuropati.

Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.

Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.

Tubulin refererar till proteiner som är huvudkomponenterna i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Det finns två huvudsakliga typer av tubulinproteiner: alfa-tubulin och beta-tubulin. Dessa två typer av proteiner bildar dimerer som sedan sammanfaller för att bilda mikrotubuli, vilka är långa, hållbara strukturer som spelar en viktig roll i celldelning, transport inom cellen och cellyttstötthet. Microtubules kan också undergå dynamisk omorganisation, det vill säga de kan växa eller krympa genom att addera eller avlägsna tubulin-dimerer från deras ändar. Denna egenskap är viktig för celldelning och cellrörelser.

Gangliosider är en typ av lipidmolekyler som innehåller socker (kolhydrater) och sitter i yttre membranet hos celler, speciellt i nervceller. De bildar en undergrupp av molekylerna som kallas glykolipider. Gangliosiderna har viktiga funktioner för cellsignalering och erkännande av andra celler. Deras namn kommer från att de först hittades i ganglier, det vill säga kluster av nervceller i centrala nervsystemet. Anormala nivåer eller strukturer av gangliosider kan vara associerade med vissa neurologiska sjukdomar, till exempel Parkinsons och Alzheimers sjukdomar samt Gangliosidoser som är en grupp ärftliga metabola sjukdomar.

'Natriumkanaler' er en type ionkanaler som spiller en viktig rolle i nervernes og musklers funksjon. De tillater natriumioner (Na+) til å strømme inn i cellen, hvilket kan føre til endringer i membranpotentialet og signalering i cellekommunikasjon. Natriumkanalene er selektive for Na+ og består av alfa- og beta-underenheter som tilsammen formrer en pore. Disse kanalene kan aktiveres og inaktiveres i respons til spenningsendringer og kjemiske signaler, noe som er viktig for regulering av elektrisk aktivitet i nerve- og muskelsystemet. Fejlfunksjoner i natriumkanalene kan være årsak til flere medisinske tilstander, inkludert kramper og hjerte rytmestøringer.

"Drosophila proteins" refer to the proteins that are expressed by the genes found in the genome of Drosophila melanogaster, also known as the fruit fly. Drosophila is a widely used model organism in various fields of biological research, including genetics, developmental biology, and neurobiology. The study of Drosophila proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes, such as gene regulation, cell signaling, and protein function.

Drosophila proteins are encoded by genes that are transcribed into messenger RNA (mRNA) molecules, which are then translated into proteins through a process called translation. The Drosophila genome contains approximately 15,000 genes, many of which encode for proteins with diverse functions. These proteins range in size from small peptides to large complex structures and play critical roles in various cellular processes, such as enzyme catalysis, DNA replication and repair, signal transduction, and cytoskeleton organization.

The study of Drosophila proteins has led to the discovery of many important biological concepts, including the mechanisms of gene regulation, the role of microRNAs in post-transcriptional gene silencing, and the function of protein domains in mediating protein-protein interactions. Additionally, Drosophila proteins have been used as models to study human diseases, such as cancer, neurodegenerative disorders, and developmental abnormalities. The insights gained from studying Drosophila proteins have provided valuable information for understanding the molecular basis of these diseases and developing new therapeutic strategies.

Enkephaliner är en typ av endogena opiater, som är naturligt förekommande peptider i djurriket. De binder till och aktiverar opioidreceptorer i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS), vilket resulterar i smärtlindring, modifiering av humör och andra effekter som är typiska för opiater.

Enkephaliner produceras naturligt i vissa neuron i hjärnan och ryggmärgen och består av två huvudtyper: Leu-enkefalin och Met-enkefalin, båda uppbyggda av fyra aminosyror. Dessa peptider är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärtupplevelse, ändringar i aptit, beroendestruktur och andra beteenden som påverkar belöningssystemet i hjärnan.

Enkephaliner är viktiga för att förstå smärtprocessen och utvecklingen av smärtlindrande läkemedel, eftersom de är en del av det endogena opiatsystemet som reglerar smärtförnimmelser. Dessutom har forskning visat att förändringar i enkefalinaktivitet kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive smärta, beroende och psykiatriska störningar.

'Blodsocker' er en medisinsk betegnelse for sukkerkoncentrasjonen i blodet, og måles typisk i millimol pr. liter (mmol/L) eller milligram pr. déciliter (mg/dL). Det er også kjent som blodglukosen. Normal verdier for blodsocker ligger vanligvis mellom 4,0 og 5,5 mmol/L etter en 8-timers fasten, men variasjoner kan forekomme alt etter individet og alderen. Høye blodsockerverdi kan være ein indikator for diabetes eller andre medisinske tilstander.

Den fysiologiska nervsystemet kan delas in i två huvudsakliga delar: det centrala nervsystemet (CNS), som består av hjärnan och ryggmärgen, och det perifera nervsystemet (PNS), som består av nerver och ganglier utanför CNS.

Det centrala nervsystemet är ansvarigt för bearbetning och integrering av sensorerad information, generering av motoriska kommandon och reglering av kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Det består av neuroner (nerveceller) och glialceller, som tillsammans bildar komplexa nätverk av kommunikationsvägar.

Det perifera nervsystemet överför information mellan det centrala nervsystemet och resten av kroppen. Det innehåller sensoriska nerver som transporterar känselimpulser till CNS, och motoriska nerver som transporterar kommandon från CNS till muskler och körtlar. PNS innehåller också autonoma nervsystemet, som reglerar involuntära kroppsfunktioner som hjärtslag, blodtryck, kroppstemperatur och digestion.

Nervsystemets fysiologi omfattar även neurotransmission, det vill säga hur nervimpulser överförs mellan neuroner genom att signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från en neurons synapser och binder till receptorer på en annan neurons postsynaptiska membran. Denna process är mycket viktig för nervsystemets funktion, eftersom den möjliggör kommunikation mellan neuroner och koordinerar deras aktivitet.

En natriuretisk förmaksfaktor är ett peptidhormon som bildas i hjärtat, mer specifikt i förmaken (atrium). Det kallas ofta atrial natriuretisk peptid (ANP) på engelska. Natriuretiska förmaksfaktorer har en diuretisk och vasodilaterande effekt, vilket innebär att de ökar urinproduktionen och vidgar blodkärlen. Dessa hormoner frisätts som svar på ökat intravaskulärt tryck eller volym i hjärtat och hjälper därmed till att reglera vätskebalansen och blodtrycket i kroppen. Natriuretiska förmaksfaktorer verkar genom att hindra återupptagningen av natrium (natriures) i njurarna, vilket leder till ökad utsöndring av natrium och vatten i urinen.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Den mest sannolika medicinska beteckningen på "nakna råttor" är någon form av albino eller skalfri laboratorieråtta, vanligtvis Rattus norvegicus (brunråtta) eller Rattus rattus (husråtta), som saknar päls och har en naken hud. Det finns olika genetiska mutationer som kan orsaka detta tillstånd, men de flesta nakna laboratorieråttor är av en speciell stam som kallas för Furless (hr) eller Hairless (hr²). Dessa råttor används ofta inom forskning på grund av deras speciella egenskaper.

Hypoglykemi definieras som ett blodsockerhalter under 70 mg/dL (milligram per deciliter) eller 3,9 mmol/L (millimol per liter). Det är en lägre än normalt blodsockernivå och kan orsaka symtom som svaghet, tremor, yrsel, förvirring, svettningar och i allvarliga fall medvetslöshetsstörningar eller krampanfall. Hypoglykemi är vanligast hos diabetiker som tar mediciner som sänker blodsockernivåerna, men kan också orsakas av andra sjukdomar och förhållanden.

Demens är en medicinsk term som används för att beskriva en nedgång i kognitiv funktion och förmåga till tänkande, minne, uppmärksamhet, räknekapacitet, språk och visuell perception, som är så allvarlig att den påverkar en persons vardagliga funktioner och aktiviteter. Demens kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärnan, exempelvis Alzheimers sjukdom, vaskulär demens eller demens som följd av en traumatisk hjärnskada. Symptomen tenderar att förvärras över tiden och kan leda till betydande funktionsnedsättning och behov av stöd i vardagliga aktiviteter.

Svavelväte, eller Wasserstoffswulfid som det också kallas, är ett gasformigt ämne som består av svavel och väte. Den kemiska formeln för svavelväte är H2S. Det bildas naturligt genom nedbrytning av organiska material under sönderfall i syrefria miljöer, såsom djupa havsbottnar och tjäleslagger. Svavelväte har en stark, illaluktande doft som påminner om råttor eller färskt ägg. Ämnet är giftigt för de flesta levande varelsers andningssystem och kan orsaka allvarliga skador eller död vid höga koncentrationer.

Physical condition in animals refer to the overall health and fitness of an animal, including its strength, stamina, flexibility, and cardiovascular health. It can be influenced by various factors such as genetics, nutrition, exercise, age, and disease. A healthy animal with good physical condition is more likely to be able to perform daily activities without becoming fatigued, fight off illnesses, and have a longer lifespan compared to an animal with poor physical condition. Regular veterinary care, proper nutrition, and regular exercise are important in maintaining and improving an animal's physical condition.

Monoaminoxidaser (MAO) är en typ av enzymer som bryter ner monoaminer, vilket är en viss typ av signalsubstanser i hjärnan. Det finns två huvudtyper av MAO-enzym: MAO-A och MAO-B. Dessa enzymer bryter ned olika monoaminer och har också olika betydelse för hälsan.

MAO-A bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin, samt även tyramin som finns i vissa livsmedel. Förhöjda nivåer av MAO-A har visats vara relaterade till aggressivt beteende och depression.

MAO-B bryter ner dopamin och fenyletylamin, samt även neurotransmittorn phenylethanolamine (PEA). Förhöjda nivåer av MAO-B har visats vara relaterade till Parkinson's sjukdom.

MAO-hämmare är en typ av läkemedel som används för att behandla depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera MAO-enzymen, vilket ökar nivåerna av monoaminer i hjärnan och kan förbättra stämningsläget. Det är viktigt att vara medveten om att intag av vissa livsmedel som innehåller tyramin kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket om man tar MAO-hämmare, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående vilka livsmedel du bör undvika.

Långtidspotentiering (eng. Long-term potentiation, LTP) är ett fenomen inom neurovetenskapen som beskriver den förlängda ökningen av signalsignalstyrkan mellan två neuron i centrala nervsystemet efter en period av repetitiv stimulering. Detta fenomen anses vara en grundläggande mekanism bakom inlärning och minnesbildning på cellular nivå. LTP kan orsaka enduringa förändringar i synapser genom att öka antalet receptorer eller öka deras effektivitet, vilket resulterar i en ökad neurotransmission och därmed en större respons på framtida stimuli.

"Acetylcysteine", också känt som "N-acetylcysteine" (NAC), är en farmakologisk substans med antioxidativ verkan. Det är en aketylderivat av aminosyran cystein och fungerar som ett prekursor till den kroppsegena antioxidanten glutation. Acetylcysteine används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd, såsom lungödem orsakat av akut kvävemonoxidbrist, kronisk broskbristning och som mucolytikum vid behandling av lungsjukdomar med tjockt slem, såsom kronisk bronkit och cystisk fibros. Det kan också användas för att behandla akut eller kroniskt överdos av paracetamol (acetaminofen) genom att skydda levern från skada.

Kortikotropinfrisättande hormon (CRH), även känt som corticotropinreleasing hormon, är ett hypothalamushormon som styr aktiviteten hos hypofysens framlob (adenohypofysen). CRH stimulerar frisläppandet av adrenokortikotropt hormon (ACTH) från framlobben, vilket i sin tur leder till sekretion av glukokortikoider som cortisol från binjurebarken. Denna hormonkaskad är en del av stressaxeln och hjälper till att reglera homeostasen i kroppen under olika former av stress.

Myokardieffekterna av reperfusion, även kallat myokardiell reperfusionsskada, är skador på hjärtmuskulaturen (myokardium) som orsakas av att blodflödet till ett tidigare undernärdat område hastigt återställs. Detta kan inträffa vid behandlingar såsom trombolys eller primär PCI (perkutan koronar intervention) för akut myokardieinfarkt, där syftet är att öppna och restored blodflödet till den blockerade kranskärlen.

Reperfusionsskador uppstår på grund av en komplex serie händelser som sker under återupprättandet av blodflödet, inklusive ischemisk skada, oxidativ stress, calciumöverbelastning och inflammation. Dessa mekanismer kan leda till celldöd, sämre hjärtfunktion och i värsta fall kardiogen chock.

Symptomen på myokardieffekter av reperfusion kan variera beroende på svårheten av skadan, men de kan inkludera bröstsmärta, andnöd, yrsel, svimning eller i vissa fall plötslig hjärtdöd. Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av patientens symptom, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi och blodprover för kardiovaskulära markörer som troponin. Behandlingen kan innefatta mediciner för att stödja hjärtfunktionen, såsom ACE-hämmare, betablockere och diuretika, samt livslång behandling med antikoagulantia och aspirin för att förebygga ytterligare komplikationer. I vissa fall kan kirurgiska ingrepp vara aktuella för att återställa normal blodflöde till hjärtat eller att ersätta skadat vävnad med en hjärttransplantation.

'Syncentrum' är ett begrepp inom neurologi och anatomi, och refererar till den del av hjärnan där synsinnet är beläget. Det exakta omfånget av vad som inkluderas i syncentret kan variera beroende på källa, men ofta avses det mediala sektoriet av tinningloben (occipitalloben), som kallas primärt synbark (calcarine cortex). Detta är den del av hjärnan där de inkommande signalsignalerna från näthinnan först bearbetas och tolkas till en visuell representation av vår omgivning. Andra angränsande områden i tinningloben, såsom sekundärt och tertiärt synbark, kan också ingå i det bredare begreppet 'syncentrum', eftersom de är involverade i högre nivåer av visuell bearbetning och tolkning.

Elektrofysiologiska fenomen (EP fenomen) är en medicinsk term som refererar till studiet av den elektriska aktiviteten hos olika typer av celler, framför allt i hjärtat. Detta inkluderar mätning och analyser av elektriska potentialskillnader över cellmembranet samt signaltransduktion och excitation-kontraktionskoppling i muskelceller. EP-studier används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar, såsom aritmier och hjärtkärlsjukdomar.

Polarografi är en elektroanalytisk teknik som används för att bestämma koncentrationen av joner eller neutrala molekyler i en lösning. Den bygger på att mäta strömmen som passerar genom en elektrod då potentialen mellan elektroden och referenselektroden successivt förändras.

I polarografi används ofta en hängande droppe-elektrod (DME), där en dropp av kvicksilver hänger från en kapillär rör. När potentialen mellan DME och referenselektroden ändras, kommer joner eller molekyler i lösningen att reduceras eller oxideras på elektrodens yta, vilket leder till en strömflöde. Genom att mäta denna ström som funktion av potentialen kan man identifiera och bestämma koncentrationen av de olika joner eller molekyler som reduceras eller oxideras vid specifika potentialer.

Polarografi är en känslig teknik som används inom flera områden, till exempel inom miljöanalys, farmakologi och biokemi.

Trofoblast är en typ av cell som finns i ett tidigt stadium av graviditeten hos däggdjur, inklusive människan. Det är en del av den yttre lagren av embryots blastocyst, och efter att blastocysten har fastnat i livmoderns slemhinna (något som kallas nidation) börjar trofoblastcellerna sekretera enzymer och växa till att omge sig med blodkärl från modern.

Trofoblasten kan delas in i två huvudgrupper av celler: cytotrofoblast och syncytiotrofoblast. Cytotrofoblasten är en lagring av celler som ligger under syncytiotrofoblasten, som är ett multinukleärt skikt av sammansmälta celler som bildar kontakt med moderns blodkärl.

Trofoblasten har flera viktiga funktioner under graviditeten, bland annat att sekretera hormoner som hjälper till att upprätthålla graviditeten och underhålla fostret, att bryta ner och absorbera näringsämnen från moderns livmoderslemhinna, och att skydda fostret mot moderns immunförsvar.

Ett patologiskt tillstånd som kallas trofoblastpatologi kan uppstå när trofoblastcellerna börjar växa oregelbundet eller invaderar omgivande vävnader, vilket kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten.

Dopaminreceptorer är proteiner som finns i cellmembranet hos däggdjur och andra organismers nervceller. De är receptorerna där neurotransmittorn dopamin binder till och utlöser en biokemisk signaltransduktion inne i cellen. Dopaminreceptorer spelar en viktig roll i flera kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, och kognitiv funktion.

Det finns fem huvudsakliga typer av dopaminreceptorer, indelade i två övergripande klasser: D1-like (D1 och D5) och D2-like (D2, D3 och D4). Varje typ har olika molekylära egenskaper och funktioner. Aktivering av dopaminreceptorer kan leda till en mängd olika cellulära respons, beroende på vilken receptortyp som aktiveras och i vilket omfång. Dysfunktion eller störningar i dopaminsystemet, inklusive dopaminreceptorerna, har visats vara involverade i en rad medicinska tillstånd, såsom Parkinson's sjukdom, schizofreni och beroendesjukdomar.

Kaspaser är en grupp proteiner som spelar en viktig roll inom celldödens (apoptos) mekanismer. De aktiveras i samband med celldöd och bryter ned cellens DNA, vilket leder till att cellen fragmenterar och kan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka en inflammatorisk respons. Det finns två huvudtyper av kaspaser: initiatorkaspaser (8, 9, 10 och 11) och effektor- eller exekutorkaspaser (3, 6 och 7). Initiatorkaspaserna aktiverar sig själva och sedan andra kaspaser i en kaskadreaktion som slutligen leder till celldöd. Effektorkaspaserna är de som direkt orsakar DNA-nedbrytningen och cellens fragmentering.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

'Primater' är en överordnad benämning på en grupp däggdjur som innefattar människan (Homo sapiens) och alla andra apor, småapor och halvapor. Det vetenskapliga namnet för primater är ordningen Primates.

Primater kännetecknas av en rad morfologiska och beteendemässiga drag som inkluderar:

1. En relativt stor hjärna i jämförelse med kroppsstorleken.
2. Bättre syn och rörlighet än många andra djurgrupper, tack vare en speciell utveckling av ögonen och de angränsande musklerna.
3. En flexibel handled som möjliggör en precis greppfunktion med händer och fötter.
4. Socialt beteende och intelligens, inklusive förmåga till lärande och problemlösning.
5. Ofta en relativt lång dräktighet och en lång uppväxtperiod jämfört med andra djurgrupper.

Primater lever i olika habitat över hela världen, från regnskogar till savanner och bergsområden. De är allätare, vilket betyder att de äter både växter och animaliska livsmedel som frukt, blad, frön, insekter, fågelägg och små ryggradsdjur.

'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.

I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).

I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.

Andningsfysiologiska processer (respiratory physiological processes) refer to the various functions and mechanisms that occur during breathing to allow for gas exchange between the body and the environment. These processes include:

1. Ventilation: This is the movement of air into and out of the lungs, which is achieved through the contraction and relaxation of the diaphragm and intercostal muscles.
2. External respiration: This refers to the exchange of gases (oxygen and carbon dioxide) between the alveoli in the lungs and the blood in the pulmonary capillaries.
3. Internal respiration: This is the exchange of gases between the blood in the systemic capillaries and the body's cells.
4. Gas transport: Once oxygen has been taken up by the blood, it is transported to the body's cells through the circulatory system. Carbon dioxide, a waste product produced by cells, is also transported back to the lungs for excretion.
5. Regulation of respiratory rate and depth: The body has mechanisms in place to regulate the rate and depth of breathing to ensure that adequate amounts of oxygen are supplied to the body's cells while maintaining a stable concentration of carbon dioxide in the blood.

These processes work together to maintain homeostasis in the body by providing cells with the necessary oxygen for metabolism and removing waste products such as carbon dioxide.

Signal substance receptors, også kendt som signalmolekyler receptorer eller ligander, er proteiner på cellemembranen eller i cytoplasmaet, der binder specifikt til en given signalkomponent (ligand), såsom et hormon, neurotransmitter, vækstfaktor eller lignende. Disse receptorer aktiveres, når de binder til deres respektive ligander, hvilket fører til en kaskade af intracellulære signalveje, som kan regulere en række cellulære processer, herunder cellevækst, differentiering, apoptose (programmeret celldød) og andre funktioner.

Signal substance receptorer kan inddeles i to hovedgrupper: metabotiske og ionotriske receptorer. Metabotiske receptorer er proteiner, der aktiverer intracellulære signalveje via G-proteiner eller andre intracellulære sekundærmessenger-systemer. Ionotriske receptorer, også kendt som ionkanalreceptorer, er proteiner, der fungerer som ionkanaler og ændrer deres konformation, når de binder til deres ligander, hvilket resulterer i en direkte passage af ioner gennem cellemembranen.

Et eksempel på en signalkomponent og dens respektive receptor er insulin og insulinreceptoren. Insulin er et hormon, der produceres i bugspytkirtlen og spiller en vigtig rolle i reguleringen af blodsukkeret. Når insulin binder til insulinreceptoren på cellemembranen, aktiveres en intracellulær signalvej, der fører til øget glukoseoptagelse i cellerne og regulering af andre metaboliske processer.

I medicinsk sammenhæng er forståelsen af signalkomponenter og deres respektive receptorer vigtig for udviklingen af nye lægemidler og behandlingsmetoder. Lægemidler kan enten virke ved at efterligne en naturlig signalkomponent (agonister) eller blokere en given signalvej (antagonister).

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

Ependymom är en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller, celler som tapetserar de ventriklar och centrala kanalerna i hjärnan och ryggmärgen. Dessa celler producerar cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen.

Ependymom kan vara av olika typer beroende på var de uppstår i centrala nervsystemet. De kan delas in i intrakraniala ependymomer (som uppstår i hjärnan) och spinala ependymomer (som uppstår i ryggmärgen). Intrakraniella ependymomer är vanligare än spinala ependymomer.

Ependymom kan vara av olika grader av malignitet, från låggradiga till höggradiga. Låggradiga ependymomer växer långsammare och är mindre benägna att sprida sig, medan höggradiga ependymomer är mer aggressiva och har en högre risk att spridas till andra delar av centrala nervsystemet.

Symptomen på ependymom kan variera beroende på var tumören finns lokaliserad, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, yrsel, balanssvårigheter och nedsatt syn eller hörsel. Behandlingen för ependymom består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandning och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumör.

Kalciumbindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till joner av calcium (Ca2+). Detta kan ske genom negativt laddade aminosyror, särskilt glutaminsyra och aspartsyra, i proteinet som attraherar de positivt laddade calciumjonerna. Kalciumbindande proteiner finns naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner. I vissa fall kan de hjälpa till att reglera intracellulärt kalcium, medan de i andra fall kan vara involverade i processer som koaguleringsfaktorer, hormontransporter och benvävnadsmineralisering. Exempel på kalciumbindande proteiner inkluderar kasein, albumin, parvalbumin och calmodulin.

Tumørantigener är proteiner eller andra molekyler som endast förekommer på eller i cancerceller och inte på normalt differentierade celler. De kan uppstå som ett resultat av genetiska mutationer, virusinfektioner eller förändringar i den epigenetiska modifieringen av DNA. Tumörantigenerna kan identifieras och attackeras av immunsystemet, vilket utlöser en immunrespons mot cancercellerna. Dessa antigener används också som mål för cancerimmunterapi, där patientens eget immunsystem stimuleras att attackera cancercellerna med hjälp av tumörantigener.

Diffusion är en process där molekyler eller partiklar rör sig från ett område med högre koncentration till ett område med lägre koncentration, tills en jämn koncentration uppnås. Detta sker på grund av den termodynamiska principen att systemet strävar efter ett lägre energitillstånd. Diffusion är en passiv transportprocess som inte kräver någon yttre kraft eller energiutöka, utom den som behövs för att övervinna frictionella krafter. I medicinsk kontext kan diffusion exempelvis inträffa över cellmembran och är en viktig mekanism för transport av molekyler som syre, kolmonoxid, glukos och andra substanser in och ut ur celler.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:

1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.

Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.

In a medical context, "motion" often refers to the ability to move or bend a body part. For example, range of motion (ROM) is a term used to describe the degree to which a joint can move in various directions. A healthcare provider may assess a patient's range of motion by measuring how far they can move a particular body part actively (meaning the patient moves it themselves) or passively (meaning the healthcare provider moves it for them).

Motion can also refer to the movement of the body as a whole, such as during gait analysis, which involves evaluating a person's walking pattern and mobility. Additionally, motion can be used to describe the movement of fluids or structures within the body, such as in the case of bowel movements or the movement of air in and out of the lungs.

I medically context, the term "Fish" används sällan. Men i en bredare biologisk kontext kan det referera till en grupp av kroftjälskande djur som lever i vatten och som har fenor för att simma istället för ben. De flesta fiskar har en ryggfena, en analfena och bukfenor, även om vissa undantag finns. Fiskar är eukaryota, heterotrofa organismer som andas med gälar och har ett hjärta med två kamrar. De lägger ofta ägg, men några levande föder sina ungar istället.

Det är värt att notera att vissa fiskar kan vara giftiga eller orsaka allergiska reaktioner hos människor om de konsumeras eller kommer i kontakt med huden. Dessutom finns det vissa parasiter och bakterier som kan överföras från fisk till människa, så det är viktigt att hantera och laga fisk korrekt för att undvika sjukdomar.

Glycogen synthase kinase 3 (GSK3) er ein enzym som fungerer som kinase, det betyr at det kan fosforylere andre proteiner for å regulere deres aktivitet. GSK3 spiller en viktig rolle i mange cellulære prosesser, blant annet signalering og metabolisme.

Glykogensyntaskinas 3 (GSK3) er en av de to homologene isoformene av GSK3-enzymet, og det andre er GSK3β. Både GSK3α og GSK3β deler om lag 90% identisk aminosyresekvens, men de har ulik regulering og subcellulære lokasjoner.

GSK3α er involvert i reguleringen av glykogenstoffskifte, en metabolisk prosess der glukosen lagres som glykogen i leveren og musklene. GSK3α fosforylerer og inaktiverer glykogensyntasen, et enzym som katalyserer den siste steget i glykogenstoffskiftet. Når GSK3α er inaktivert ved fosforylasjon av andre kinaser, aktiveres glykogensyntasen og glykogen lagring øker.

I tillegg til sin rolle i glykogenstoffskiftet, er GSK3α involvert i reguleringen av en rekke andre cellulære prosesser, blant annet cellecyklus, apoptose og inflammasjon.

Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.

I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.

Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.

I svenska medicinska sammanhang används begreppet andningssystemet ofta för att referera till de strukturer i kroppen som är involverade i respirationen, det vill säga processen där syre tas in och kolmonoxid avges.

Andningssystemet kan delas upp i övre och undre andningsvägar. Övre andningsvägen inkluderar näsa, näsanghålor, svalg och struphuvud. Undre andningsvägen består av luftrör, bronker, lungornas bronkioler och alveoler.

När luften andas in genom näsan eller munnen passerar den först övre andningsvägen. Här värms luften upp, fuktas den och renas den från främmande partiklar med hjälp av cilier och slem i svalget och näshålorna.

Därefter passerar luften genom luftröret ner till lungorna. I lungorna delar sig luftröret upp i två bronker som leder in till vardera lunga. Bronkerna delar sig sedan upp i allt mindre grenar, kallade bronkioler, som slutligen mynnar ut i de små luftsäckarna, alveolerna.

I alveolerna sker gasutbytet mellan luften och blodet. Syret diffunderar från luften in i blodet medan kolmonoxiden diffunderar ut från blodet och andas ut.

Glutamatreceptorer är en typ av neuroreceptor som finns i det nervösa systemet hos djur, inklusive människor. De är belägna på ytan av nervceller (neuron) och reagerar på den signalsubstans som kallas glutamat, som är den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet hos djur. Glutamatreceptorerna spelar en viktig roll i många aspekter av den neuronala signaleringen, inklusive synaptisk plasticitet och lära- och minnesprocesser. Dessa receptorer är också involverade i flera patologiska tillstånd, såsom epilepsi, smärta, neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.

SCID (Severe Combined Immunodeficiency) hos möss är en genetisk recessiv sjukdom som orsakas av mutationer i olika gener och leder till ett totalt eller nästan totalt utebliven fungerande immunsystem. SCID hos möss innebär ofta en kraftig nedsättning av T-celler, B-celler och i vissa fall NK-celler (naturligt mördande celler).

Den vanligaste formen av SCID hos möss är den som orsakas av mutationer i genen IL2RG (interleukin-2 receptor gamma chain), vilket leder till en brist på fungerande cytokinreceptorer på T-celler och NK-celler. Detta resulterar i ett uteblivet utveckling av dessa celltyper och en kraftig nedsättning av immunförsvaret.

Möss med SCID är mycket känsliga för infektioner, eftersom de saknar effektiva skyddsmekanismer mot patogener som bakterier, virus och svampar. De kan dö av en infektion redan under det tidiga livet om de inte behandlas. SCID hos möss är ett viktigt forskningsmodell för att studera immunologi, genetik och sjukdomsprocesser samt utveckling av terapeutiska strategier för SCID och andra immunbristsjukdomar.

Elektrontransportkomplex IV, också känd som cytochrom c oxidase, är ett enzym i mitokondriernas inre membran i celler. Det är den sista komponenten i den elektrontransportkedja som genererar ATP (adenosintrifosfat) genom cellegensis. Elektrontransportkomplex IV katalyserar oxidationen av reducerad cytochrom c och reduktionen av syre till vatten. Detta steg är kritiskt för den cellulära andningen eftersom det är här där de sista elektronerna överförs till syre, vilket leder till bildandet av vatten istället för farliga och reaktiva syrgasradikaler.

"Mikromatrisanalys" är ett begrepp inom patologi och kan definieras som en laboratorieundersökning där man studerar vävnad på cell- eller subcellulär nivå med hjälp av speciella färgmetoder och mikroskopi. Denna metod används ofta för att diagnostisera olika sjukdomar, som cancer, och för att bedöma deras allvarlighetsgrad. Mikromatrisanalys kan även användas för forskningsändamål för att öka kunskapen om olika sjukdomar och deras orsaker på cell- och molekylnivå.

Malondialdehyd (MDA) är ett slags aldehyd som är ett sekundärt produkt vid lipidperoxidation, vilket är en typ av oxidativ skada på cellmembranen. MDA bildas när polyungesatta fettsyror i cellmembranet bryts ned under påverkan av fria radikaler.

MDA används som en biomarkör för oxidativ stress och lipidperoxidation i kroppen, och kan mätas i blodprover eller andra biologiska vätskor för att bedöma omgivande nivåer av fria radikaler och cellskada. Höga nivåer av MDA har associerats med en rad sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar.

I'm sorry for any inconvenience, but I need to clarify that "Perciformes" is not a medical term, but rather a taxonomic category in biology. Perciformes is an order of ray-finned fishes, also known as the perch-like fishes. This group includes a wide variety of familiar species, such as perches, basses, sunfishes, and many others. It's one of the largest orders of vertebrates, containing around 10,000 species, or about 40% of all bony fish species. I hope this clarifies things for you! If you have any other questions, feel free to ask.

I medicinsk kontext kan "luft" ha flera betydelser, men ofta avses syre-kväveblandningen som andas in och ut från lungorna. Denna luft består huvudsakligen av 78% kvävgas (nitrogen), 21% syre (oxygen) och 1% argon, med små mängder av andra gaser som koldioxid (CO2) och vattenånga. När vi andas in luft fylls lungorna med denna syre-kväveblandning och syret diffunderar över till blodet där det transporteras till kroppens celler för att användas i cellandningen. Vid utandning andas vi ut en luft som innehåller mindre syre och mer koldioxid än vid inandning.

Medicinskt kan däggdjur (Mammalia) definieras som ett klad av kräldjursliknande ryggradsdjur, karaktäriserade av att de har könsdimorfiska organ för fortplantning och amning, vilket innebär att honan har bröstvakter (mjölkkörtlar) som producerar modersmjölk som näring till ungarna. Däggdjuren utmärks också av att de är homeotermiska, vilket betyder att de kan reglera sin kroppstemperatur och hålla den konstant, oavsett omgivningens temperatur.

Dessutom har däggdjuren ett komplext andningssystem med lungor som möjliggör en effektiv syreupptagning, och de har ett väl utvecklat hjärta med fyra kamrar som pumpar blodet runt i kroppen. Däggdjuren har också ett skelett med ryggrad och extremiteter, och de har en stor variation av former och storlekar, från små näbbmöss till stora valar.

Kalciumkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och reglerar flödet av calciumjoner (Ca²+) in och ut från cellens cytosol till endoplasmatiska nätverket (ER/SR) eller till extracellulärt vätska. Kalciumkanaler är viktiga för en rad fysiologiska processer, såsom muskelkontraktion, neurotransmission, excitation-contraction-koppling, hormonutsöndring och cellsignalering.

Det finns olika typer av kalciumkanaler, inklusive:

1. Voltage-gated calcium channels (VGCCs): Dessa aktiveras av spänningsförändringar över celldelarna och finns i flera olika subtyper som inkluderar L-, N-, P/Q- och R-typkanaler.
2. Receptoropererade calciumkanaler (ROCCs): Dessa aktiveras av specifika ligander, till exempel neurotransmittorer eller hormoner, som binder till receptorer på cellytan. Exempel på ROCCs är de som hittas i presynaptiska terminals och som spelar en viktig roll i neurotransmissionen.
3. Store-operated calcium channels (SOCCs): Dessa aktiveras av förändringar i ER/SRs calciumnivåer och är involverade i cellsignalering, celldifferentiering och cellcykeln.

Dysfunktion eller störningar i kalciumkanaler kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska, kardiovaskulära och muskuloskeletala störningar.

Perifert nervsystem (PNS) är det del av nervsystemet som ligger utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det består av sensoriska, automiska och motoriska nerver som förbinder kroppens muskler, organ och hud med centrala nervsystemet. PNS kan delas in i två delar: den som innehåller de sensoriska nerverna som tar emot information från kroppen till hjärnan och ryggmärgen, och den som innehåller de motoriska nerverna som för befäl från centrala nervsystemet till musklerna och kroppens organ.

'Svampkropp' (latin: *Corpus* *fungi*) är den del av svampar som motsvarar växternas stam och blad, och innehåller de ifrågasatta reproduktiva strukturerna. Svampkroppen kan vara mycelial (ett nätverk av trådliknande filament) eller enskild (som hos paddstjärnor). Den är ofta underjordisk och skapar föda genom att bryta ned organiska material med sina enzymer. Svampkroppen kan också vara delad i flera delar, som hos vissa jordsvampar, där varje del kan utgöra ett genetiskt unikt individuum.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

"Cell culturing methods" refer to the various techniques used to grow and maintain cells in a laboratory setting. These methods allow researchers to study cellular behavior, function, and interactions outside of a living organism. Here are some common cell culturing methods:

1. Two-dimensional (2D) culture: Cells are grown on flat surfaces, usually plastic or glass, allowing them to form a monolayer. This method is simple and cost-effective but may not accurately represent the cells' natural three-dimensional environment.
2. Three-dimensional (3D) culture: Cells are grown in a 3D structure, such as hydrogels, scaffolds, or spheroids. This method provides a more realistic representation of the cells' natural environment and allows for better study of cell-cell interactions, tissue organization, and drug responses.
3. Primary culture: Cells are directly isolated from living tissues and grown in a laboratory. These cells retain their original characteristics and functions but may have a limited lifespan.
4. Immortalized or continuous cell lines: Cells are genetically modified to proliferate indefinitely, making them useful for long-term studies. However, these cells may not represent the natural behavior of their originating tissue.
5. Co-culture: Two or more different cell types are grown together to study their interactions and communication.
6. Conditioned media culture: Cells are grown in media that has been conditioned by other cells, allowing for the study of paracrine signaling and soluble factor release.
7. Organoid culture: Stem cells are grown in a 3D structure to form mini-organs or organoids, which can be used to model organ development, function, and disease.
8. Differentiation culture: Cells are cultured under specific conditions to promote their differentiation into specialized cell types.
9. Suspension culture: Cells are grown in a liquid medium without attachment to a solid surface, allowing for large-scale production of cells or biomolecules.
10. Microfluidic culture: Cells are cultured in microfabricated devices that mimic the physical and chemical properties of specific tissue environments, enabling high-throughput screening and analysis of cell behavior.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

'Venoler' är ett medicinskt begrepp som refererar till små blodkärl (kapillärer) i lungorna. De transporterar syrearmt blod från alveolerna, där gasutbytet sker, till de pulmonala venerna, som i sin tur transporterar det syresatta blodet tillbaka till hjärtat och därefter till resten av kroppen.

I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).

En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.

Electrodes are medical devices that can be used to transmit or detect electrical signals in the body. In a medical setting, electrodes are often used in procedures such as electrocardiograms (ECGs) to monitor heart activity, or in electromyography (EMG) to assess muscle function.

An electrode typically consists of a conductive material, such as metal or a conductive gel, that is attached to the body with an adhesive or through other means. The electrode is connected to a monitoring device that can measure and interpret the electrical signals generated by the body.

In addition to their use in medical procedures, electrodes are also used in certain types of therapy, such as transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for pain management.

'Utåtledande nervbanor', eller 'efferent neurons' på engelska, är en typ av nervbanor som leder impulser från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till effektororganen, såsom muskler och exokrina glander. Dessa nerver orsakar en fysisk respons eller reaktion i kroppen, till exempel rörelse eller sekretion av hormoner. Detta skiljer sig från inåtledande nervbanor (afferent neurons), som leder sensoriska impulser från kroppens yttre och inre sensoriska receptorer tillbaka till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Innebörden av begreppet "icke-linjär dynamik" inom medicinen är den vetenskapliga granskningsprocessen och analysmetoden för att undersöka och förutsäga hur komplexa system, till exempel biologiska system som kroppen eller olika sjukdomar, kan uppföra sig över tiden.

Icke-linjär dynamik studerar ofta hur små förändringar i ett system kan leda till stora och oförutsägbara effekter, vilket kallas för den icke-linjära kausaliteten. Detta skiljer sig från linjär dynamik, där man antar att små förändringar leder till proportionellt mindre effekter.

Icke-linjär dynamik kan användas inom medicinen för att analysera och förstå sjukdomars utveckling, diagnostisera sjukdomar och utvärdera behandlingsalternativ. Exempel på områden där icke-linjär dynamik kan vara till nytta är neurologi, kardiologi, onkologi och immunologi.

Karpfiskar (Cypriniformes) är en ordning av strålfeniga fiskar som innehåller cirka 3 500 arter, vilket gör den till en av de artrikaste grupperna av ryggradsdjur. De flesta karpfiskarna lever i s sweet water miljöer, såsom sjöar, floder och våtmarker, även om några få arter kan påträffas i brackvatten.

Karpfiskarna är vanligen smala till kroppsformen med två rader av benfjäll som löper längs sidorna av kroppen. De saknar tänder i överkäken, men har ofta en eller flera rader av tänder på underkäken. Flera arter har även en fettfylld struktur känd som ett karpfiskliknande organ, som används för att hjälpa till med balansen och flytkraften.

Många karpfiskar är viktiga matfiskar i olika delar av världen, inklusive karp, guldfisk, malsyre och regnbågsöring. Andra arter är populära som akvariefiskar, såsom guppyn, neonsalmen och danio.

I allmänhet är karpfiskarna en viktig del av ekosystemen i de sötvattenmiljöer där de lever, och deras populationer kan vara hotade av föroreningar, habitatförlust och överfiske.

Katalas är ett enzym som finns naturligt i vissa celler i kroppen, framförallt i levern. Det har en viktig roll i att bryta ned vissa giftiga ämnen, till exempel väteperoxid (H2O2), till mindre skadliga produkter, såsom vatten och syre. Överaktivitet eller underaktivitet av katalas kan vara associerat med olika sjukdomar, som cancer och neurodegenerativa störningar.

Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor receptor-2 (VEGFR-2) är en typ av receptor som finns på ytan av vaskulära endotelceller, det vill säga celler som liner blodkärlens inre väggar. Denna receptor binder specifikt till en grupp signalsubstanser som kallas vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF), som spelar en viktig roll i angiogenesen, det vill säga processen där nya blodkärl bildas från befintliga. När VEGF binder till VEGFR-2 aktiveras en signalväg som leder till celldelning, cellytväxt och migration av endotelceller, vilket i sin tur leder till att nya blodkärl bildas.

VEGFR-2 är därför ett viktigt mål för behandlingar av sjukdomar som kännetecknas av onormalt angiogent beteende, såsom cancer och åderförkalkning (ateroskleros). Genom att blockera VEGFR-2 kan man hämma angiogenesen och på så sätt förhindra tumörernas tillväxt och metastaser.

"c-Bcl-2" er ein protein som tilhører Bcl-2-familien, som spiller en viktig rolle i reguleringen av celledød (apoptose). Det ble oppkalt etter det humane B-cell lymphoma 2-generet, og har senere blitt identifisert i mange typer av kreft. c-Bcl-2-proteinet hjelper til å kontrollere celledød ved å nevne en rekke andre proteiner som enten stimulerer eller hemmar apoptose. I kreftceller kan forhøyet uttrykk av c-Bcl-2 forstyrre den normale balansen mellom celledød og celleveksling, førende til u kontrollert cellevoksing og tumørutvikling.

GLUT3, også kjent som solute carrier family 2, member 1 (SLC2A1), er ein transporterprotein som fungerer som en glukosetransporter i cellmembranet. Det er specialisert for å transportere glukose (en slags sukker) inn i cellsjenene for å forsyne dem med energi. GLUT3 er særskilt interessant fordi det har en høy kapasitet og effektivitet til å transportere glukose, og det er uvanlig viktig i hjerneceller (neuroner) for å forsørge dem med konstant energiforsyning. Mutasjoner i GLUT3-genen kan forårsake sjanseforstyrrelser i glukosetransporten og resultere i sykdommer som overdreven sedelas (hypoglykemi) eller underfunksjon i hjernen.

En inlärningsstörning (ILS) är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter att lära sig och behålla nya kunskaper och färdigheter, till exempel i anledning av att informationsprocesseringen i hjärnan inte fungerar optimalt. Det kan handla om svårigheter med att läsa, räkna, skriva eller förstå abstrakta begrepp, och det kan vara svårt att generalisera vad man lärt sig till nya situationer. I allmänhet har personer med ILS en normal till hög intelligens, men de har ofta också andra symtom som exempelvis kort Minne, uppmärksamhetsproblem och motoriska svårigheter. För att ställa diagnosen använder man sig av olika tester och observationer, och det är viktigt att utreda om det finns några underliggande orsaker till de symtom som visar sig, som exempelvis hörsel- eller synproblem. Behandlingen består ofta av specialpedagogiska insatser, sociala stödjande insatser och i vissa fall medicinska behandlingar.

'Genbibliotek' (engelska: genomic library) är ett sätt att lagra och organisera DNA-sekvenser från ett eller flera organizmer i form av kloner i värdarceller, ofta bakterier eller jäst. Genombiblioteken innehåller kompletta uppsättningar av genomet organismens DNA-fragment, vilket gör det möjligt att studera och analysera dessa sekvenser på ett systematiskt sätt. Denna teknik används ofta för att identifiera specifika gener eller andra intressanta DNA-sekvenser inom ett helt genome. Genombiblioteken kan också vara värdefulla resurser för att studera evolutionära relationer mellan olika arter och för att utveckla nya molekylära biologiska verktyg och metoder.

Angiogeneshämmare är en grupp läkemedel som hindrar angiogenes, det vill säga bildandet av nya blodkärl. De används bland annat inom cancerbehandling för att förhindra att tumörer får tillgång till ett rikare blodförsörjning, vilket skulle underlätta deras tillväxt och spridning. Angiogeneshämmare kan också användas i behandlingen av ögon sjukdomar som åderbrist (retinopati) och diabetesrelaterade ögonsjukdomar, där de hjälper att förhindra ökad blodkärlsväxt i ögat som kan leda till synnedsättning eller synförlust.

Neuroimmunmodulering refererer til den sammensatte interaksjon mellom det immune systemet og nervsystemet, hvor både celler og signalmolekyler involveres i reguleringen av fysiologiske funksjoner, inflammasjon og patofysiologiske tilstander i centralnervøse systemet (CNS) og det perifere nervøse systemet (PNS).

Denne prosessen inkluderer regulering av immunresponsen i hjernen og ryggmarken, som kan påvirke smerteoverføring, neuroinflammasjon, neurodegenerasjon og andre neuropatiske tilstander. Neuroimmunmodulering innebærer også studiet av hvordan immunsystemet påvirker neurale funksjoner og hvordan det kan utnyttes i behandlingen av neuropsykiatriske lidelser, autoimmune sykdommer og andre tilstander som involverer CNS og PNS.

Behandlingsformer innen neuroimmunmodulering kan omfatte bruk av immunsuppressive medisiner, biologiske terapier som blokkerer specifikke immunsignalveier, og cellterapi med stamceller eller modifiserte immunceller.

I'm sorry, there seems to be a typo in your request. If you are asking for a medical definition of "isoproterenol," here it is:

Isoproterenol is a medication that belongs to a class of drugs called beta-adrenergic agonists. It works by stimulating the beta-2 receptors in the lungs, which leads to relaxation of the smooth muscle in the airways and increased airflow to the lungs. Isoproterenol is used to treat bronchospasms associated with asthma, chronic obstructive pulmonary disease (COPD), and other respiratory conditions. It can also be used to test the function of the heart and blood vessels in certain diagnostic procedures.

It's important to note that isoproterenol can have significant cardiovascular effects, including increasing heart rate and contractility, so it must be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

Arginin, eller 2-Amino-5-guanidinopentansyra, är en konditionellt essentiell aminosyra, vilket betyder att den kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden kan behövas tillföras via kosten. Arginin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenarna i proteiner.

Arginin har flera funktioner i kroppen, bland annat är det en prekursor till syntesen av polyaminerna, såsom ornitin och citrullin, samt till syntesen av kväveoxid (NO), ett signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och immunförsvaret. Arginin har också visat sig ha potential som behandlingsvätska för diverse sjukdomszustånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, skador efter stroke, och kronisk njursvikt.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.

Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.

Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.

Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.

Neuroepithelial cells är de stamceller som utgör den primära cellpopulationen i det tidiga neuroektoder, vilket är den region i ett embryo där nervsystemet utvecklas. Dessa celler har förmågan att differensiera och specialisera sig till olika typer av nervceller och stödjande glialceller inom centrala nervsystemet (CNS). Neuroepithelial cells bildar en kontinuerlig skiva av celler som löper längs med den neurala tuben, en tunn tunnelformad struktur som senare blir till hjärnan och ryggmärgen.

I vuxna individer kan neuroepithelial cells hittas i vissa specifika områden, såsom subventrikulära zoner (SVZ) och subgranulära zoner (SGZ), där de fungerar som stamceller och fortsätter att producera nya nervceller och glialceller under normala förhållanden eller vid skada. Dessa celler har potentialen att användas inom regenerativ medicin för behandling av neurologiska sjukdomar och skador, till exempel genom att ersätta skadade nervceller hos patienter med Parkinson's disease eller traumatisk hjärnskada.

'Ubiquitin-protein ligaser' (UBE's or E3 ligases) är en typ av enzymer som spelar en viktig roll i proteinnedbrytningen och regleringen av cellulära processer, såsom celldelning, signaltransduktion och DNA-skador. De gör detta genom att katalysera överföringen av ubiquitin, ett litet protein, till specifika målproteiner.

Ubiquitinering av proteiner kan leda till olika konsekvenser beroende på hur många ubiquitinmolekyler som adderas och var de adderas. Monoubiquitinering (enbart en ubiquitinmolekyl) kan fungera som en signal för att ändra proteins interaktioner eller lokalisering, medan polyubiquitinering (flera ubiquitinmolekyler) oftast är associerat med proteinnedbrytning.

UBE's kan kategoriseras i tre huvudgrupper baserat på deras struktur och mekanism: Really Interesting New Gene (RING)-finger, Homologous to E6-AP C-terminus (HECT) och RING Between RING (RBR). Varje grupp har sina unika egenskaper och roller i ubiquitinering av olika målproteiner.

I allmänhet är UBE's viktiga regulatörer av cellulära processer, och deras felreglering kan leda till patologiska tillstånd såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och inflammatoriska tillstånd.

I'm sorry, but I'm having trouble finding a medical definition for "morfoliner." It's possible that it might be a typo or a term that is not widely used in the medical field. Can you please provide more context or check if there might be any spelling errors in the term? I would be happy to help you further with accurate information.

Dokosahexaensyra (DHA) är en typ av omega-3-fettsyra som är mycket viktig för hjärnans och ögats funktion. Det är en polyungesyrad fettsyra med 22 kolatomer och sex dubbelbindningar, där den sista dubbelbindningen är i positionen tre från slutet av kedjan. DHA finns naturligt i vissa matkällor som fiskolja, alger och mjölkprodukter från djur som har fått en diet rik på omega-3-fettsyror.

I kroppen är DHA en viktig komponent i cellmembranen, särskilt i hjärnan och ögats stavar. Det spelar också en roll för hjärnans utveckling och funktion, inklusive minnes- och kognitiva förmågor. DHA har visat sig ha potential som ett komplement till behandling av vissa sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, depression och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.

En artefakt i en medicinsk kontext refererar till något som skapas av den tekniska processen att göra en mätning eller undersökning, istället för att vara en naturlig del av det man studerar. Artefakter kan orsaka felaktiga eller missledande resultat om de inte identifieras och korrektureras. Exempel på artefakter inkluderar rörliga linjer på ett EKG orsakade av muskelrörelser, eller ringar runt en patient i en MRI-skanner som kan orsaka skenbara strukturer på en bild.

'Resuscitation' er en medisinsk betegnelse for å genoprette livstilsyndene hos noen som har ophørt med å pulsere og/eller å holde vekkete. Dette involverer vanligvis å gjenopprette normal blodomsøking til viktige organer ved hjelp av kunstig åndedrakt og hjertekompresjon, også kjent som hjerte-luns-livssupport (HLL). Resusitasjon kan også inneholde andre behandlinger som er designet til å korrigere underliggende problemer som har ført til iltesituasjonen.

Målet med resusitasjon er å stabilisere pasienten så snart som mulig og å forberede dem på ytterligere behandlinger, slik som yderligere undersøkelser eller kirurgiske ingrep. Resusitasjonsprosessen kan være livreddende og kan redde livet til noen som ellers ville ha dødd.

Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.

Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.

Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.

Huntington's sjukdom, även känd som Huntington's chorea, är en ärftlig neurologisk störning som karaktäriseras av progressiv förlust av kognitiva funktioner, emotionella rubbningar och rörelsekoordination. Sjukdomen orsakas av en expansion av CAG-repeaterna i genen HTT, vilket leder till att proteinet huntingtin blir överaktivt och skadar nervceller, särskilt i hjärnbarken och basala ganglierna. Symptomen inkluderar ofrivilliga rörelser (chorea), kognitiva nedsättningar som minnesförlust och svårigheter med planering och exekutiva funktioner, samt emotionella rubbningar som depression och irritabilitet. Sjukdomen är progressiv och förväntas leda till döden inom 15-20 år efter diagnos.

Centralstimulerande medel, även kända som psyko stimulanter, är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i centralnervösa systemet (hjärnan och ryggmärgen). De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan, framförallt dopamin och noradrenalin.

Exempel på centralstimulerande medel inkluderar:

* Amphetaminer (såsom Adderall och Dexedrine)
* Metylphenidat (såsom Ritalin och Concerta)
* Modafinil (såsom Provigil)

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurologiska tillstånd som ADHD (uppfattningssvårigheter med/utan sömnlöshet), narkolepsi och vissa former av depression. De kan också användas off-label för att behandla andra tillstånd, såsom utmattning och kronisk trötthet.

Även om dessa läkemedel kan vara effektiva vid behandling av vissa medicinska tillstånd, kan de också ha en potential för missbruk och beroende. Därför är det viktigt att endast använda dem under en läkares övervakning och strikt efter recept.

"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.

"Papio" är ett taxonomiskt släkte inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Det inkluderar fem arter som vanligtvis kallas babianer:

1. Chacokbabian (*Papio cynocephalus*)
2. Geladababian (*Papio hamadryas*)
3. Olivebabian (*Papio anubis*)
4. Guineababian (*Papio papio*)
5. Yellow baboon (*Papio kindae*) eller *Papio xanthopyge* (systematiken är omstridd)

Babianer är marklevande apor som förekommer i Afrika söder om Sahara. De lever i flockar och har en komplex social struktur. Babianer är allätare, men deras diet består huvudsakligen av växtmaterial som frukt, frön, blad och rötter, men de äter också insekter och andra smådjur.

Meningoencefalit är en infektionssjukdom som orsakas av inflammation i både hjärnhinnor (meninges) och hjärnbarken (cerebrum). Den kan orsakas av olika typer av patogener, såsom virus, bakterier eller parasiter.

Virus är den vanligaste orsaken till meningoencefalit, och exempel på sådana virus inkluderar herpes simplex-virus, HIV, enterovirus och vissa arborvirussjukdomar som West Nile-feber och Zika.

Bakterier kan också orsaka meningoencefalit, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Exempel på bakterier som kan orsaka sjukdomen inkluderar Streptococcus pneumoniae, Neisseria meningitidis och Listeria monocytogenes.

Parasiter är också en möjlig orsak till meningoencefalit, särskilt i områden där parasitsjukdomar som toxoplasmos och malaria är vanliga.

Symptomen på meningoencefalit kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera feber, huvudvärk, kräksjuka, muskelvärk, förvirring, minnesförlust, stel nacke, yrsel och i vissa fall till och med koma. Behandlingen av meningoencefalit beror på orsaken, men kan inkludera antibiotika, antivirala läkemedel eller behandling mot parasiter.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

Hjärt-kärlfysiologi är ett medicinskt specialområde som handlar om struktur, funktion och regleringar av hjärtat och kärlsystemet. Det inkluderar studiet av mekaniska, elektriska och biochemiska aspekter av hjärtats kontraktion och relaxering, blodflödesmönster i kroppen, samt regleringar av blodtryck och blodgenomströmning. Hjärt-kärlfysiologin undersöker också sjukdomar som påverkar hjärtat och kärlsystemet, såsom hjärtsvikt, högt blodtryck, och kärlkramp (angina pectoris).

Metyltyrosin (MTY) er ein aminosyre som oppstår når ein metylgruppe legges til på tyrosinen, ett noyaktig spelet av den biologiske prosessen S-adenosylmethionin (SAM)-avhengige metylasjen. Metyltyrosin er ikke en standard aminosyre som inneholder proteiner, men det kan forekomme i biologiske væsker og i kroppens celler.

Metyltyrosin har blitt forbundet med flere medisinske tilstander, særlig dem som er forbundet med neuropsykiatrisk sykdommer, fordi det påvistes at være forhøyt i hjernen hos ein del pasienter med disse tilstandene. For eksempel kan forhøyd nivå av Metyltyrosin føre til forstyrret dopamin-neurotransmisjon og forstyrret kognisjon, som kan være forbundet med sykdommer som Parkinson og schizofreni.

Noen studiar har også funnet ein forbindelse mellom Metyltyrosin og psykisk helse hos barn og unge, særlig dem som har opplevd traumatisk stress. For eksempel kan forhøyd nivå av Metyltyrosin være forbundet med økt risiko for å utvikle posttraumatisk belastningsyndrom (PTSD) og andre psykiske problemer etter en traumatisk hændelse.

I tillegg har noen studiar funnet ein forbindelse mellom Metyltyrosin og kardiovaskulær helse, særlig hos eldre mennesker. For eksempel kan forhøyd nivå av Metyltyrosin være forbundet med økt risiko for å utvikle hjertesykdommer og slag.

Selve rollen til Metyltyrosin i disse sykdommene er ikke fullstendig klart, men det antas at det kan ha en viktig rolle i regulering av stress og inflammasjon i kroppen.

'Extracellular signal-regulated mitogen-activated protein kinases' (Extracellulära signalsyringsreglerade Mitogen-aktiverade proteinkinaser) är en grupp enzymer som spelar en viktig roll i cellens signaltransduktionsvägar. Dessa enzymer är involverade i överföringen och amplifieringen av signalsubstanser från cellens yta till dess kärna, där de påverkar genuttryck och cellytors funktioner.

MAP-kinaserna aktiveras av olika extracellulära signalsubstanser som exempelvis tillväxtfaktorer, cytokiner och stressorer. När en signalsubstans binder till sin receptor på cellens yta initieras en kaskad av fosforyleringsreaktioner där MAP-kinaserna aktiveras genom att få tillförts fosfatgrupper. Aktiverade MAP-kinaser kan sedan fosforylera och på så sätt aktivera andra proteiner, vilket leder till en kedja av reaktioner som slutligen resulterar i den önskade cellresponsen.

MAP-kinaserna delas vanligtvis in i tre undergrupper: extracellulära signalreglerade kinaser (ERK), c-Jun N-terminala kinaser (JNK) och p38 mitogen-aktiverade protein kinaser (p38 MAPK). Varje undergrupp är involverad i olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och inflammation.

'Serotonin plasma membrane transport proteins', også kendt som serotonin transporter (SERT) eller 5-HTT, er et type transmembrant protein, der regulerer genlevelet og signaleringen af neurotransmitteren serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT) i centralnervøse systemet og i det perifere nervesystem.

SERT er ansvarlig for at transportere serotonin fra synaptisk gab til den presynaptiske neuron, hvor det kan genbruges eller oplagres i vesikler. Dette hjælper med at afslutte serotoninsignalerne og forberede neuronen på fremtidig serotoninfrigivelse.

Dysfunktioner i SERT er associeret med en række sygdomme, herunder affektive lidelser som depression og angst, samt neuropsykiatriske lidelser som autisme og ADHD. Inhibitorer af SERT, også kendt som selektive serotonin-reuptake-hæmmere (SSRI), anvendes til behandling af disse sygdomme for at øge mængden af serotonin i synaptisk gab og forlænge serotoninsignalerne.

Pyrodruvsyra, även känd som 2-oxo-4-hydroxikviktasyrsyra, är en organisk syra med formeln HO2C–CHOH–COOH. Den är en isomer av druvsyra och bildas när glukos bryts ner under cellandning i ett steg som kallas glykolys. Pyrodruvsyra spelar därför en viktig roll i den energiproducerande processen hos levande organismer.

Pyrodruvsyran kan vidare oxideras till oxalacetat, vilket är ett viktigt mellansteg i citronsyracykeln, som är en metabolisk väg där större delen av den energirika molekylen ATP bildas under cellandningen.

Det är värt att notera att pyrodruvsyra inte är något vanligt förekommande ämne i kroppen, utan det produceras och omvandlas snabbt till andra ämnen som används i cellandningen.

MITOHOCHONDRIEELL MAP-KINASSYSTEM (MEVANSYREAKTIVE PROTEINKINASSYSTEM, MAPK) är ett signalsystem som överför signaler inom cellen och utgör en del av intracellulära signaltransduktionsvägar. Det består av en serie serin/treoninkinas som aktiveras i en kaskadliknande process som följer på olika yttre stimuli, såsom tillväxtfaktorer, cytokiner och stressorer.

MAP-kinasystemet består av tre huvudsakliga komponenter: MAP kinaskinas (MKKK), MAP kinaskinaser (MKK) och MAP kinaser (MPK). När en yttre stimulus binder till sin receptor aktiveras den, vilket leder till aktivering av MKKK. Aktiverade MKKK fosforylerar och aktiverar i sin tur MKK, som sedan fosforylerar och aktiverar MPK. När MPK är aktiverat kan det fosforylera och på så sätt reglera olika målproteiner, vilket leder till en cellulär respons till den ursprungliga stimulansen.

MAP-kinasystemet spelar en viktig roll i regleringen av celldelning, differentiering, apoptos och inflammation, och felaktigheter i systemet har visats vara involverade i flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer.

Evans Blue är ett syntetiskt blått färgämne som används inom medicinen. Det är en sulfonated triarylmethan-föring och har låg toxicitet. När Evans Blue injiceras intravenöst binder det till albuminet i blodplasmån och ger blodet en blå färg. Det används som en markör för att undersöka proteinet albumins diffusionsfördelning i kroppen, till exempel vid studier av blod-hjärnbarriären och andra vävnadsvätskebarriärer.

I en medicinsk kontext kan definitionen av Evans Blue vara: "Ett syntetiskt, sulfonerat triarylmethan-färgämne som används som markör för att undersöka albuminets diffusionsfördelning i kroppen när det injiceras intravenöst. Det ger blodet en blå färg och används ofta inom forskning för att studera blod-hjärnbarriären och andra vävnadsvätskebarriärer."

'Drosophila' är ett släkte inom flugordningen, och det mest kända arten inom släktet är bananflugan (*Drosophila melanogaster*). Denna art är en vanlig modellorganism inom genetisk forskning på grund av sin enkla uppbyggnad, kort livscykel och lätta odling. Genomet hos bananflugan är väl studerat och den har blivit ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande principer inom genetik och developmental biology.

Neurofysiologi er en gren av neurovidenskaben som undersøker de elektriske og magnetiske signalerne i nervesystemet hos levende væsener. Disciplinen inkluderer studiet af biologiske processer, såsom hvordan nerveceller kommunikerer med hinanden og hvordan de koordinerer muskelbevægelser og sensorisk respons. Neurofysiologien anvender ofte avanceret teknologi, såsom elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) og nervesignaloptagelse for at måle nerveaktivitet i hjernen. Disse metoder kan anvendes til at diagnostisere og forske i en række neurologiske lidelser, herunder epilepsi, søvnforstyrrelser, sklerose og hjernetrauma.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

Metamfetamin är ett starkt stimulerande preparat och centralstimulans som tillhör gruppen amfetaminer. Det används kliniskt under nära medical overseen conditions för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom narcolepsi och ADHD (upphörlighetsstörning med hyperaktivitet). Metamfetamin verkar genom att öka frisättningen av neurotransmittorerna dopamin och noradrenalin i hjärnan.

I icke-kliniska sammanhang används metamfetamin ofta illegalt som rekreationspreparat eller för att förlora vikt. Långvarigt bruk av metamfetamin kan leda till allvarliga hälsoproblem, beroende och sociala problem.

Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.

Motoriska färdigheter är en medicinsk term som refererar till förmågan att planera, kontrollera och utför rörelser med hjälp av muskelaktivitet. Dessa färdigheter kan vara finmotoriska (användning av små muskler, t.ex. i händer och fingrar) eller grovmotoriska (användning av stora muskler, t.ex. i benen och kroppskärnan). Motoriska färdigheter utvecklas ofta under barndomen genom erfarenhet, övning och tillväxt, men de kan också försämras eller förloras på grund av sjukdom, skada eller åldrande. Exempel på motoriska färdigheter inkluderar att gå, springa, hitta balans, klättra, hoppa, skriva, rita och manipulera föremål med händer och fingrar.

Aminophylline är ett läkemedel som tillhör gruppen teofyllinpreparat och används främst för att behandla och förebygga andningsbesvär orsakade av astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor.

Aminophylline är en kombination av teofyllin och etylendiamin som används för att förbättra läkemedelets löslighet i vatten. Teofyllin verkar som en muskelavslappnande substans (relaxerande) på de glatta musklerna i de luftburna vägarna (bronki), vilket underlättar andningen och minskar andningsbesvär.

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion eller som tablett, beroende på patientens behov och tillstånd. Vårdpersonal bör vara försiktig när de använder aminophylline, eftersom överdosering kan orsaka allvarliga biverkningar, såsom hjärtrytmrubbningar och krampanfall.

Energiförbrukning (energy expenditure) är inom medicinen ett mått på den mängd energi (vanligtvis uttryckt i kcal eller Joule) som organismen använder under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som behövs för att underhålla grundfunktioner såsom andning, hjärtslag och ämnesomsättning (rekommenderad daglig energibehov, RDA), samt den extra energi som används vid fysisk aktivitet.

Energiförbrukningen kan delas upp i tre huvudkomponenter:

1. Grundenergiförbrukning (Resting Energy Expenditure, REE): Den energimängd som organismen förbrukar under vila för att underhålla grundfunktionerna. Detta motsvarar ungefär 60-75% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.

2. Termogenes: Den energiförbrukning som sker vid fördigandet och absorptionen av näringsämnen från maten. Detta motsvarar ungefär 10% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.

3. Fysisk aktivitet: Den energiförbrukning som sker under fysisk aktivitet, inklusive rörelser som går, springa, lyfta och träna. Detta kan variera mycket beroende på personens livsstil och grad av fysisk aktivitet.

Det är viktigt att notera att olika metoder används för att mäta energiomsättning, inklusive direkta och indirekta kalorimetrimetoder, och att resultaten kan variera beroende på vilken metod som används.

Paraventrikulära hypothalamiska kärnan (PVN) är en grupp av neuroner i hypothalamus, en region i hjärnan som spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner som hunger, tirst, sömn, kroppstemperatur och homeostas. PVN är beläget nära den tredje ventrikeln (en hjärnventrikel) och innehåller neuroner som producerar neurohormoner och neuropeptider som har effekt på autonoma nervsystemet, endokrina systemet och beteende.

PVN är indelat i två delar: den magra delen (magnocellular) och den parva delen (parvocellular). Den magra delen innehåller neuroner som producerar oxytocin och vasopressin, hormoner som har en viktig roll i regleringen av vatten- och elektrolytbalansen i kroppen. Den parva delen innehåller neuroner som producerar neuropeptider som CRH (corticotropin-releasing hormone), TRH (thyrotropin-releasing hormone) och GnRH (gonadotropin-releasing hormone), som alla har en viktig roll i regleringen av stressaxeln, ämnesomsättningen och reproduktiva funktioner.

Förkortningar:
PVN = Paraventrikulära hypothalamiska kärnan
magnocellular = magra delen
parvocellular = parva delen
CRH = corticotropin-releasing hormone
TRH = thyrotropin-releasing hormone
GnRH = gonadotropin-releasing hormone

Fria radikaler är en term inom kemi och biologi som refererar till molekyler eller joner med en ospärrad, ofta reaktiv elektron. Denna ofullständiga elektronskal vill aktivt binda sig med andra atomer eller molekyler för att få en fullständig elektronskal och bli stabilt.

I medicinsk kontext kan fria radikaler vara skadliga eftersom de kan reagera med viktiga cellulära strukturer, såsom DNA, proteiner och lipider, vilket kan leda till celldamage och potentialt till sjukdomar som cancer, neurodegenerativa störningar och åldrande. Fria radikaler produceras naturligt i kroppen under processer som andning och ämnesomsättning, men deras nivåer kan öka på grund av externa faktorer som tobaksrök, UV-strålning och föroreningar. Antioxidanter är substanser som hjälper att skydda kroppen från skadan genom att neutralisera fria radikaler.

'NAD' står för Nicotinamidadenindinukleotid (eller i sin reducerade form: Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, NADH), som är en viktig koenzym i cellers energiproduktion. Det deltar bland annat i processer där elektroner överförs mellan molekyler inom cellens energiproducerande mitokondrier.

NADH bildas när NAD tar emot två elektroner och en proton (H+) under en reaktion, vilket gör att det reduceras från sin oxiderade form NAD+ till den reducerade formen NADH. Denna process kan sedan omvandlas till energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) genom celldelningens elektrontransportkedja.

NAD och NADH är också involverade i andra cellulära processer, såsom DNA-reparation, åldrande och celldöd.

En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.

För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.

Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och på så sätt förhindrar transkriptionen av angränsande gener. De fungerar som del av regulatoriska system i celler, där de kan stänga av genuttrycket när det inte behövs. Repressorproteinens aktivitet kan moduleras av olika signalmolekyler, till exempel sekundära meddelandeämnen (secoeder), för att möjliggöra precisely kontrollerad genuttryck. I prokaryota celler är repressorprotein ofta en del av operonregulatoriska system, medan de i eukaryota celler oftare är involverade i regleringen av enskilda gener.

Principal Component Analysis (PCA) är en statistisk metod som används inom multivariat dataanalys. Den innebär en linjär transformation av ett antal ursprungliga variabler till en mindre uppsättning nya variabler, så kallade principal components (PC), som är ortogonala och sorterade i fallande storlek efter hur mycket av den totala varianseren de förklarar. PCA används ofta för att reducera dimensionaliteten av data, identifiera mönster eller struktur och undersöka korrelationer mellan variablerna.

Den principiella komponentanalysens mål är att hitta en ny uppsättning variabler (de principala komponenterna) som är lineärt relaterade till de ursprungliga variablerna, men som är oberoende av varandra och som tillsammans förklarar så mycket som möjligt av den totala varianseren i datan. De principala komponenterna väljs så att den första har den största möjliga varianseren, den andra har den näst största möjliga varianseren osv., under förutsättning att de är ortogonala (icke-korrelerade) till varandra.

PCA kan användas inom en mängd olika områden, till exempel inom biologi, medicin, teknik, ekonomi och psykologi, för att undersöka och visualisera strukturen i högdimensionella data.

Monosackaridtransportproteiner är proteiner som hjälper till att transportera monosackarider, det vill säga enkla sockerarter, genom cellmembranet. Dessa proteiner finns vanligen i cellytan och de hjälper till att reglera intaget av olika sorters sockerarter in i cellen. Monosackaridtransportproteiner kan variera i sin specificitet och vissa är specialiserade på att transportera specifika sockerarter, medan andra kan transportera en bredare varierad uppsättning sockermolekyler.

'Kokulturmetoder' är ett begrepp inom mikrobiologi och relaterade områden, som refererar till metoder där två eller flera olika mikroorganismer (bakterier, svampar, protozoer med mera) odlas tillsammans under kontrollerade förhållanden. Detta görs ofta i syfte att studera deras interaktioner och hur de påverkar varandras tillväxt, metabolism och överlevnad. Kokulturmetoder kan användas för att simulera naturliga ekosystem eller för att undersöka patogen-mikrobiominteraktioner in vitro. Genom att analysera dessa interaktioner kan forskare få en bättre förståelse av mikroorganismernas roll och betydelse i olika ekologiska nischer, vilket kan ha implicationer för medicinsk forskning, miljövetenskap och bioteknologi.

En kolinesterashämmare är ett läkemedel som hämmar verksamheten hos kolinesteras, ett enzym som bryter ner signalsubstanser i nervsystemet, kända som acetylkolin. Genom att hindra nedbrytningen av acetylkolin kan kolinesterashämmare öka mängden tillgängligt acetylkolin och förbättra signalöverföringen i nervsystemet.

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, där nivåerna av acetylkolin är låga. Kolinesterashämmare kan också användas för att behandla muskelspasticitet och glaukom. Exempel på kolinesterashämmare inkluderar donepezil, galantamin och rivastigmin.

Inflammatoriska mediatorer är signalmolekyler som frisätts från celler under inflammation och aktiverar olika processer i kroppen för att bekämpa skada eller infektion. Exempel på inflammatoriska mediatorer inkluderar cytokiner, chemokiner, prostaglandiner, leukotriener och komplementproteiner. Dessa molekyler hjälper till att rekrytera vita blodkroppar till området av skada eller infektion, öka permeabiliteten i kapillärväggarna för att underlätta transporten av immunceller och andra substanser till platsen, och aktivera smärt- och feberrespons. Även om inflammatoriska mediators signaler är viktiga för att initiera och upprätthålla en effektiv immunrespons kan överdriven eller förlängd aktivering av dessa molekyler leda till skada på kroppens egna vävnader och bidra till patogenesen av flera sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.

Cerebral malaria är en allvarlig komplikation till malaria, som orsakas av Plasmodium falciparum-protozoer. Det kännetecknas av att parasiterna infiltrerar hjärnans kapillärer och blod–hjärnbarkbarriären, vilket orsakar inflammation, svullnad och skada på hjärnan. Symptomen kan omfatta feber, krampanfall, koma och i värsta fall död. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska tecken och symtom samt laboratoriediagnostik, som mikroskopisk undersökning av blodet eller snabba diagnostiska tester (RDT) för att upptäcka parasiterna. Behandlingen består vanligtvis av antimalariamediciner, såsom artemisininkombinationsterapi (ACT), samt stödjande vård för att underhålla andnings- och cirkulationsfunktioner.

Sulfonamider är en grupp av syntetiska antibiotika som verkar bakteriostatiskt, det vill säga de hämmar bakteriers tillväxt och förökning. De gör detta genom att hindra bakteriens förmåga att producera den essentiella aminosyran folsyra, vilket leder till att bakterien inte kan växa eller föröka sig.

Sulfonamiderna är effektiva mot en mängd olika bakterier, inklusive stafylokocker, streptokocker och E. coli. De används vanligen för att behandla olika typer av infektioner, till exempel urinvägsinfektioner, hudinfektioner och öroninfektioner.

Sulfonamiderna är i allmänhet väl tolererade, men kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar som blodbrist, lever- eller njurskada. De bör inte användas hos gravida kvinnor under det första trimesteret på grund av risk för missbildningar hos fostret.

'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:

1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.

2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.

3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.

Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.

'Inhalation' är inom medicinen ett begrepp som refererar till att andas in eller ta in luft eller gaser genom näshålan eller munnen och ner i lungorna. Detta sker vanligtvis aktivt under andningen, men kan också ske passivt när man exponeras för ångor eller rök. Inhalation används också som metod för att ge läkemedel till patienter, där ett läkemedel i form av en aerosol eller gas inandas och absorberas direkt i lungorna.

'Binjurar' er en feilstavning av begrepet "binyrer". Binyrene er ein par organer i kroppen til mennesker og dyr. De er lite, avrundade gresaker som ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene. Binyrene har mange viktige funksjoner, blant annet produserer de hormoner som hjelper å regulere kroppens søvn-vesen, hungerkontroll, seksualutvikling og blodtrykk. De er også involvert i stoffskifteprosessen ved å bryte ned steroidhormoner og andre stoffer som kroppen ikke lenger trenger.

En medisinsk definisjon av 'binyrer' vil vært:

Binyrene, også kjent som nefrar eller suprarenale gresaker, er ein par endokrin og excratorisk organ i kroppen til mennesker og dyr. De ligger på bakside av nedre lendene, ovenfor begge skjenene, og har en viktig rolle i reguleringen av kroppens hormonnivåer og stoffskifteprosesser. Binyrene produserer steroidhormoner som kortisol, aldosteron og androgener, samt non-steroidelle hormoner som erytropoietin og renin. De er også involvert i bortskaffelsen av avfall og overflødig vann ved å produsere urin gjennom en proces kalt ultrafiltrering, diffusjon og reabsorbsjon.

Strålningstolerans (radiation tolerance) är ett begrepp inom strålbehandling och strålsäkerhet som refererar till den maximala dosen joniserande strålning som en levande vävnad eller organ kan tolerera utan att uppnå en kliniskt signifikant skada. Toleransdosen varierar beroende på vilken typ av vävnad eller organskada som diskuteras, och den är också beroende av en rad faktorer såsom strålningens typ, dosens hastighet och om patienten har några förhandenvarande sjukdomstillstånd.

För att illustrera detta kan nämnas att hjärnan har en relativt låg tolerans för joniserande strålning, medan huden är mer tolerant. En typisk toleransdos för hjärnvävnad ligger i närheten av 10-15 Gy (gray), medan huden kan tåla upp till 45 Gy eller mer beroende på strålningens typ och doshastighet.

Det är viktigt att notera att strålningstolerans inte är en absolut gräns, utan snarare en statistisk gräns som baseras på forskningsstudier av populationer med liknande karaktäristika. Varje individ kan ha en unik tolerans för joniserande strålning, och det finns inga garantier för att en given patient inte kommer att uppleva skador ovanför den angivna toleransdosen.

"Nitroarginn" er en syntetisk aminosyre der inneholder en nitrogrupp (NO2) og en arginin-sidekjede. Det brukes ofte som ein aktiv ingrediens i legemiddel som vasodilator, det betyr at det får blodkarren å opens seg ved å relaksere glatte muskler i blodkarrene. Dette kan være anvendbart for behandling av hjerte- og karsjukdomar slik som hypertensjon (høyt blodtrykk), angina pectoris (sviktende hjertekraft) og hjertesvikt.

Noen potensielle bivirkninger ved bruk av nitroarginn kan inneholde sveits, hodepine, flau mage, oppkvalmende, svimmelhet og lavere blodtrykk. Det er viktig å følge dosisrekommendasjonene nøye for å redusere risikoen for bivirkninger.

I tillegg kan nitroarginn ha interaksjoner med andre legemiddel, slik som sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis) og vardenafil (Levitra). Disse er også vasodilatorer og kan forstærke nitroarginns effekter, føre til alvorlig lavere blodtrykk og akutt hjerteproblemer. Derfor bør disse legemiddlene ikke brukes sammen med nitroarginn.

'Drosophila melanogaster' er en art av insekt som tilhører familien Drosophilidae og er bedre kjent under navnet bananflue. Det er en meget liten art med en gjennomsnittlig lengde på 2-3 millimeter, og den har en typisk gyllenbrun farge med sorte striper på bakkroppen.

Drosophila melanogaster er en av de mest studerte organismer i biologi og genetikk, delvis på grunn av sin enkle oppbygning og kort levetid på bare 40-50 dager. Den har også en relativt enkel generasjonstid på omkring to uker, hvilket gjør den velegnet for genetiske studier.

Dess genom er fullstendig sekventert og inneholder cirka 13.000 gener, noe som gir forskere en unik mulighet til å studere genuttrykk, regulering og interaksjoner i en levende organisisme. Drosophila melanogaster er også viktig for medisinsk forskning, da mange av de gener som styrer utviklingen og funksjonen hos denne artien også finnes hos mennesker. Studier av disse genene kan derfor gi viktige innsikter i forståelsen av menneskelig sykdom, inkludert arvelige sykdommer og kraftigere former for kreft.

Pyrrolidin är en organisk förening som består av en cyklisk amin med formeln (C2H5)N-H. Det är en saturad femledad ring, innehållande en primär amino grupp. Pyrrolidin är isomer till piperidin, där den senare innehåller en ocksaturerad sexledad ring.

Pyrrolidiner är en klass av substansier som innefattar en pyrrolidinring i sin kemiska struktur. Dessa kan vara naturligt förekommande eller syntetiska, och de har visat sig ha potential inom medicinsk forskning på grund av deras affinitet till olika receptorer i kroppen.

Exempel på pyrrolidiner inkluderar klorpheniramin (ett antihistamin), racemorfan (en opioid analget) och diverse dissociativa droger som 3-MeO-PCP, 4-MeO-PCP och MXE.

Andningsmuskulaturen, även kallad respirationsmuskulaturen, består av flera muskelgrupper som arbetar tillsammans för att hjälpa till att andas. De två viktigaste musklerna är diafragan och interkostalmusklerna.

Diafragman är en stor, platt muskel som skiljer bröstkorgen från bukhålan. När den kontraheras flyttas den nedåt, vilket ökar volymen i bröstkorgen och sänker trycket inne i lungorna, orsakande inandning av luft.

Interkostalmusklerna finns mellan varje revben och hjälper till att röra revbenen under andning. När de kontraheras under inandning flyttas revbenen uppåt och utåt, vilket ökar bröstkorgens volym och orsakar ytterligare luftintag i lungorna. Under utandning slappnar musklerna av och revbenen sänks nedåt och inåt, minskande bröstkorgens volym och pressande ut luften ur lungorna.

Andningsmuskulaturen kan också inkludera hals- och bukmuskler som hjälper till att andas under fysisk ansträngning eller vid sjukdom.

Mitocondriellt membranpotential (MMP) är ett elektrokemiskt potentialskillnad över mitokondriens inre membran. Det uppstår på grund av en ojämn fördelning av joner, främst hydrogen- och kalciumjoner, över membranet. MMP är ett viktigt mått på mitokondriernas funktion och hälsa, eftersom det ger information om den aktuella nivån av cellandningen (oxidativ fosforylering) och ATP-syntes.

Under normala förhållanden är MMP negativt, vilket innebär att membranet har en högre koncentration av negativa joner än den omgivande cytoplasman. Denna skillnad skapar ett elektriskt potential som driver protoner (H+) genom ATP-syntasen, vilket leder till produktion av ATP, det viktigaste energibäraren i cellen.

Vid störningar i mitokondriella funktioner eller under stressförhållanden kan MMP minska eller till och med inväxlas, vilket kan leda till ett stopp av ATP-syntesen och cellskada. Därför är det viktigt att kunna mäta MMP för att övervaka mitokondriell funktion och hälsa i forskning och kliniska sammanhang.

Rymduppfattning, även känd som rymdillusion eller space syndrome, är ett tillstånd där individen upplever en förvrängd perception av sin egen kroppsrelaterade position och rörelse i förhållande till omgivningen. Det kan inträffa under eller efter långvarig exponering för mikrogravitation, som uppstår i rymden.

Tillståndet kännetecknas ofta av symtom som nedsatt balanssinne, svårigheter att uppskatta avstånd och storlekar, illamående, yrsel och desorientering. Rymduppfattning kan vara ett temporärt tillstånd, men det kan också påverka en person under en längre period efter rymdfärden.

Det är viktigt att notera att rymduppfattning inte är samma sak som rymdsjuka (space sickness), även om de två tillstånden kan vara relaterade och förekomma samtidigt. Rymdsjuka orsakas av en konflikt mellan individens balanssinne, medan rymduppfattning beror på förändrade sensoriska signaler som påverkar perceptionen av kroppen i rymden.

'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.

Hjärnan kommer då hastigt att få syrebrist. Flera tillstånd kan öka risken för blodtrycksfall. Vätskebrist (minskar blodvolymen ... När hjärnan inte får tillräckligt med syre, slutar den plötsligt att fungera. Därför är det vanligt att en person med ... vilket alltså kräver att hjärtat plötsligt måste pumpa extra hårt för att förse hjärnan med syrerikt blod. För att kroppen ska ...
Hjärnan är starkt beroende av ett kontinuerligt blodflöde. Hjärnskador kan uppstå omedelbart vid syrebrist. Det autonoma ... Ren använde också hypotermibehandling för att skydda hjärnan under operationen. År 2013 publicerade Sergio Canavero ett ... varje nerv som ansluts till huvudet via ryggmärgen kopplas till en motsvarande nerv i mottagarkroppens ryggmärg för att hjärnan ...
Syrebrist i hjärnan leder fort till medvetslöshet och döden. Kortare perioder av syrebrist i hjärnan kan ge hjärnskador. Ett ... Asfyxi (asphyxia neonatorum) kallas syrebrist som uppstår i samband med födseln. Detta behandlas främst genom nedkylning av ... Kvävning innebär att hjärnan inte får tillräckligt mycket syre. ... tillstånd där kroppens vävnader har syrebrist kallas hypoxi. Kvävning kan orsakas av fysiskt hinder för luften att komma ned i ...
Syrebrist i hjärnan brukar dock inte orsaka smärta, utan i stället andra besvär beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, ... Det organ som är känsligast för syrebrist är hjärnan; en blodpropp i hjärnan kallas för hjärninfarkt och är en typ av stroke. ... Blodpropp i en artär ger svår smärta på grund av syrebrist. ... skulle hända i hjärtat får man en hjärtinfarkt och i hjärnan en ...
Beroende på den enskilde individens g-kraftstolerans skulle den första eller andra inversionen orsaka syrebrist i hjärnan och ... Euthanasia Coaster skulle döda sina passagerare genom cerebral hypoxi vilket innebär syrebrist i hjärnan. Åkturens sju ...
Vid överdosering av opioider kan hjärnan upphöra med att hålla igång andningen, vilket leder till syrebrist. Detta leder till ...
Blodtrycket i hjärnan skjunker då till noll inom ett par sekunder. Den syrebrist som då uppstår i hjärnan (hjärnanemi) gör att ... Två karotida artärer som tillför syresatt blod till hjärnan och två vener (jugularis) som transporterar blod ifrån hjärnan ...
Gasen orsakar syrebrist i hjärnan som ofta leder till medvetslöshet och i svåra fall till döden. Inandningen kan också leda ... till hjärtrytmrubbningar eller skador i hjärnan eller i nervsystemet. Flamtemperatur: 1925 grader Celsius (teoretisk) ...
De tolkas ofta som bevis för ett efterliv, men kan möjligen också förklaras med syrebrist i hjärnan. För många leder ... Inom vetenskaplig medicin anser man att nära-döden-känslan beror på en förändring i blodflödet till hjärnan, vilket ger ... hallucinationer när hjärnan saknar syre. Ett tvärvetenskapligt försök att undersöka fenomenet görs i "International Association ...
... , även (förr vanligen) slaganfall, är ett sjukdomstillstånd där syrebrist i en del av hjärnan leder till celldöd i det ... Stroke innefattar hjärninfarkt (blodpropp i hjärnan) och hjärnblödning, vilka båda leder till skador i hjärnan. Vid en stroke ... beror på att ett blodkärl i hjärnan täpps igen och blodflödet minskar till den del av hjärnan som blodkärlet normalt försörjer ... Embolisk - orsakas av att en blodpropp som bildats på ett annat ställe följer med blodet och fastnar i ett blodkärl i hjärnan. ...
Den kunde leda till viktuppgång, förlängd koma i flera dygn eller månader, syrebrist i hjärnan, minnesförluster och hjärnskador ... Behandlingen ansågs rensa hjärnan men det var således antagelser. Nervbanorna stänges i teorin av under koman och när patienten ...
Medvetandetillståndet kan också förändras till följd av skador eller sjukdomar i hjärnan eller systemiska sjukdomar som ... stroke eller syrebrist. Det är ett ofta eftersträvat tillstånd vid intag av psykoaktiva substanser att antingen intensifiera ...
Han sades ha knappt överlevt födseln och föddes som ett "dummy foal", vilket är ett tillstånd som skapar syrebrist till hjärnan ...
... övergående störning i blodflödet till en del av hjärnan (cerebral ischemi). Detta orsakar syrebrist och är symptomgivande under ...
Vid kraftiga g-upptagningar tryckts blodet ner i benen och skapar syrebrist i hjärnan som kan leda till tunnelseende och ...
... , även kallad blodpropp i hjärnan och ischemisk stroke, är en skada i hjärnan orsakad av syrebrist, ofta på grund ... av en blodpropp i hjärnans blodkärl som ger akut brist i blodtillförseln till en del av hjärnan. Hjärninfarkt är den vanligaste ...
... som av etablerad vetenskap brukar förklaras som hallucinationer orsakade av syrebrist i hjärnan och kring vilket andra teorier ...
... däribland till hjärnan som kan få syrebrist. Takykardi ökar risken för blodpropp i hjärtat och därmed risken för hjärtattack. ...
... en skada i hjärnan orsakad av syrebrist, ofta på grund av en blodpropp Öronpropp - en typ av hörselskydd Glaspropp - en plugg ...
De vanligaste orsakerna till CP är syrebrist och blödningar i hjärnan. Beroende på var den sitter och när skadan skedde visar ... Orsaken hos de spastiska formerna är för det mesta blödning eller propp i hjärnan i slutet av graviditeten eller hos för tidigt ... Ryggmärgen och hjärnan utgör det centrala nervsystemet (CNS). Det innehåller de nervceller och synapser som analyserar och ... Tetraplegi orsakas i de flesta fall av allvarlig syrebrist och ger problem med alla fyra extremiteterna (armar och ben). Detta ...
Orsakerna till höjdssjuka är kronisk syrebrist i vävnaderna, och de åtföljande stressreaktionerna. Tryckförändring i sig har ... innebär att man får mer vävnadsvätska i hjärnan än normalt. Flygning: Vid flygning räknar man i fot; där anses farlig höjd vara ...
De barn som inte hade några yttre tecken till trauma hade istället skador som kan ses vid syrebrist och inte vid trauma. Som en ... I början på 2000-talet gjorde Jennian Geddes neuropatologiska undersökningar (mikroskopisk undersökning av hjärnan) på spädbarn ...
En innebär att en del barn antas ha överaktiva reflexer som bromsar hjärtat, och att syrebrist då kan förstärka dessa reflexer ... När känselkropparna aktiveras har de en hämmande inverkan på de områden i hjärnan som styr andningen, och kan därigenom starta ...
... är en medicinsk term för syrebrist i vävnad, oftast på grund av att en specifik vävnads blodförsörjning inte räcker för ... Ischemi är orsaken till att hjärtat och hjärnan skadas vid hjärtinfarkt respektive slaganfall (stroke). De vävnader som ...
Den inre halsartären förser hjärnan med blod, varför förträngningar kan påverka genomblödningen av hjärnan. Den vanligaste ... Stenosen kan också bli så uttalad att den täpper igen ett kärl helt och hållet och då leder detta till en akut syrebrist som i ... Om en blodpropp bildas i karotisgaffeln kan den blockera blodflödet till hjärnan och orsaka en stroke. Halsartärstenos ... eftersom de kan indikera en allvarlig påverkan på blodflödet till hjärnan och ögonen. Tidig diagnos och behandling av ...
Ruset vid sniffning förorsakas av syrebristen i hjärnan, när gaserna når dit. Ruset påminner om det vid intag av alkohol, men ... Sniffningen och dess kopplade syrebrist kan leda till allvarliga skador på hjärna, lever och njurar - särskilt i samband med ...
En studie från 2007 med för tidigt födda spädbarn visade att de som överlevde blödning i hjärnan som skadar lillhjärnan var ... och syrebrist i kroppens vävnader under förlossningen. Denna association tyder inte på ett orsakssamband. En bakomliggande ... De faderligt uttalade generna styr överväxt i hjärnan, medan schizofreni innebär moderligt uttalade gener och underväxt. Trots ... i fostervattnet hos mödrarna driver utvecklingen av hjärnan mot en förbättrad förmåga att se mönster och att analysera ...
Den medvetna hjärnan distraheras av den fysiska smärtan samtidigt som den psykologiska bortträngningen trycker ner ilskan i det ... vilket leder till syrebrist, som upplevs som smärta och spänning i de berörda vävnaderna. Sarno resonerar att eftersom ...
Ett vidgande av blodkärlen runt hjärnan kan leda till huvudvärk. Dessutom kan den som drabbas uppleva orolig, och en rädsla för ... Det kan vara svårt att skilja mellan anafylaxi och astma, svimning på grund av syrebrist (synkope) respektive panikattacker. ... till följd av syrebrist. Symtom från andningsorganen omfattar andfåddhet, låga tonlägen i kombination med svårigheter i ...
... är fosterskadande, beroende på att kokainet begränsar syretillförseln till fostret som då drabbas av syrebrist. Liksom ... internetmedicin.se ^ "Coca-Cola kurerade hjärnan med kokain". Varldenshistoria.se. 8 april 2023. https://varldenshistoria.se/ ...
Hjärnan kommer då hastigt att få syrebrist. Flera tillstånd kan öka risken för blodtrycksfall. Vätskebrist (minskar blodvolymen ... När hjärnan inte får tillräckligt med syre, slutar den plötsligt att fungera. Därför är det vanligt att en person med ... vilket alltså kräver att hjärtat plötsligt måste pumpa extra hårt för att förse hjärnan med syrerikt blod. För att kroppen ska ...
Hjärnan är det organ som är mest känsligt för syrebrist. Om syretillförseln inte kommer igång tillräckligt snabbt, finns det en ...
Vid en TIA är syrebristen kortvarig, vilket gör att hjärnan inte skadas.,/p, ... Vid en TIA är syrebristen kortvarig, vilket gör att hjärnan inte skadas. ... p,Om hjärnan får syrebrist kan nervcellerna inte fungerar som de ska. Resultatet är att vissa kroppsfunktioner kan svikta. ... Om hjärnan får syrebrist kan nervcellerna inte fungerar som de ska. Resultatet är att vissa kroppsfunktioner kan svikta. ...
Det kan vara att barnen sjunker i syresättning när de snarkar som leder till att hjärnan får lätt syrebrist. Det skulle också ... Upptäckt: Samband mellan barn som snarkar och fysiska förändringar i hjärnan. Uppdaterad 17 april 2021. Publicerad 17 april ...
En TIA, transitorisk ischemisk attack, är en tillfällig syrebrist i hjärnan. Även om man märker av symtom är det långt ifrån ... Följderna efter en stroke beror på vilken del av hjärnan som drabbas av syrebrist, vilka symtom patienten har vid insjuknandet. ... Men hjärnan har kapacitet att omfördela blodflödet för syresättning, så patienten kan ofta återfå sin funktion, säger Ulrika ... på grund av de kärl som leder blodet upp till hjärnan. ...
... orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. Det finns utmärkt behandling för primär och sekundär ... Den leder till syrebrist i hjärnan och gör att funktioner som syn, tal, känsel och rörelser kan bli påverkade eller gå ... Stroke är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. ...
De kan medföra ökad risk för blödningar och syrebrist i delar av hjärnan. Dessutom kan avgränsade varbölder (hjärnabscesser) ... Vid akuta neurologiska symtom från hjärnan görs undersökning med datortomografi (CT) för att utesluta blödning. För att bättre ... De missbildade kärlen förekommer främst i lungorna men även i mag-tarmkanalen, levern, hjärnan och ryggmärgen (centrala ... Screening med magnetkamera (MR) för kärlmissbildningar i hjärnan och ryggmärgskanalen rekommenderas endast i de fall då den ...
Man tror att svullnaden i hjärnan vid HACE uppkommer på grund av syrebrist i hjärnan som orsakar vävnadsskador. Den uppkommer ... Blodflödet till hjärnan ökar. Eftersom hjärnan är högprioriterad för överlevnad står den först i kön för att få tillräckligt ... Höghöjdssjuka uppkommer på grund av syrebrist i kroppen. Alla som befinner sig på hög höjd har syrebrist. En del får ... HACE är livshotande och eftersom hjärnan påverkas blir det efter hand svårt att fatta rätt beslut. Det är därför extra viktigt ...
Kan det vara så att Alzheimers utlöses av syrebrist i hjärnan pga av inre försurning?. https://bloggar.aftonbladet.se/ ... Agneta Schnittger säger att det fina med tex kokosfett är att det inte behövs något insulin för att hjärnan ska kunna ... Kan det vara så att Alzheimers utlöses av syrebrist i hjärnan pga av inre försurning?. https://bloggar.aftonbladet.se/ ... Ingemar Ljungqvist säger att forskningen enbart är inriktad på att behandla placket i hjärnan som uppstår vid Alzheimers ...
Det andra sättet är att försöka förstå hur stamcellerna som redan finns på plats i hjärnan verkar och fungerar för att ... Vid en stroke dör nervceller, astrocyter och flera andra sorters celler på grund av syrebrist och den toxiska miljön. Beroende ... Effekten beror på vilken typ av celler som injiceras, när de injiceras i förhållande till skadetillfället och var i hjärnan de ... Ett annat problem när hjärnceller dör är att det är långa avstånd i hjärnan, till exempel från de egna stamcellerna ...
Den vanligaste orsaken till förvärvad hjärnskada är stroke, där en blödning eller propp orsakar syrebrist i hjärnan. ... Den vanligaste orsaken till förvärvad hjärnskada är stroke, där en blödning eller propp orsakar syrebrist i hjärnan. ... Kunskapen kring hur hjärnan läker en skada och hur man på bästa sätt kan bidra till läkningen, är fortfarande begränsad.4 Men ... Kunskapen kring hur hjärnan läker en skada och hur man på bästa sätt kan bidra till läkningen, är fortfarande begränsad.4 Men ...
... utan att andra mekanismer som leder till syrebrist kan påverka hjärnan vid förmaksflimmer. Men för att förstå mer specifikt om ... Det kan bero på exempelvis förändrat blodflöde till hjärnan, att man drabbas av tysta infarkter vilket är blodproppar i hjärnan ... Den senare gruppen undersöktes med magnetkamera för strukturella förändringar i hjärnan.. Flera möjliga orsaker. - Det finns ... hur förmaksflimmer påverkar hjärnan behövs mer forskning, säger Lina Rydén.. Viktigt behandla riskfaktorer för demens. Dagens ...
Använd hjärnan för en gångs skull. Tänk på barnets bästa. Hennes bröder får stanna hos vårdnadshavaren i Sverige. Kimberly ... Politiker och andra grupperingar får gasta sig blåa om barnkonventionen tills de avlider av syrebrist. Men i detta fall bland ...
Svimning är en ytlig och kortvarig form av medvetslöshet som beror på en tillfällig syrebrist i hjärnan. En person som är ...
... som orsakar att blodcirkulationen i området omkring tilltäppningen slutar och får syrebrist. Den delen av hjärnan som drabbats ... Eftersom hjärnan styr människans funktioner kan skador i hjärnans vävnader påverka den fysiska, psykiska och sociala ... Beroende på var i hjärnan stroken befinner sig kan det även uppkomma förändringar i synen samt yrsel och förvirring. Vid ... Ifall man uteslutit hjärnblödning och det är fråga om en tilltäppning i blodkärlen i hjärnan börjar man med trombolysbehandling ...
Om inte HLR blir utfört är risken för hjärnskador stor för den drabbade, eftersom hjärnan får syrebrist. ...
Kortare perioder av syrebrist i hjärnan kan ge hjärnskador. Ett tillstånd där kroppens vävnader har syrebrist kallas hypoxi . ... medfödd cysta i hjärnan, en hjärnmissbildning och hjärnskador orsakade av syrebrist. Under tre dygn efter att hon föddes fick ... Man ar n ylien upptäckt att membranen runt hjärnan, rninnorna, r av betydelse i Organ som är speciellt känsliga för syrebrist ... yttre våld mot huvudet (traumatisk hjärnskada), hjärntumör eller syrebrist. De ska- dor som uppkommer när hjärnan får för lite ...
Olika orsaker bakom stroke hos yngre och äldre Stroke orsakas oftast av att det bildas Stroke till följd av syrebrist i hjärnan ... En stroke leder till syrebrist i hjärnan som gör att du plötsligt förlorar olika funktioner som tal, rörelser, känsel och syn. ... Proppen stoppar blodtillförseln och bidrar till syrebrist i hjärnan. Hjärncellerna behöver syre och. ... Ofta drabbar stroke de kärlområden i hjärnan som är störst och viktigast för blodförsörjningen. En stroke kan uppstå av många ...
När hjärtat inte längre förmår att pumpa blod till kroppens vävnader resulterar det i syrebrist. Syrebristen orsakar i första ... hand irreversibla skador i hjärnan som i sin tur medför kognitiva och funktionella nedsättningar. Allt fler överlever ett ...
Därutöver bidrar också syrebrist, ökad koldioxidhalt i blodet och utsöndring av stresshormoner till utvecklingen av ... Central sömnapné orsakas av att signalerna från hjärnan till andningsmuskulaturen upphör under korta perioder. Tidigare ...
En stroke leder till syrebrist i hjärnan som gör att du plötsligt förlorar olika funktioner som tal, rörelser, känsel och syn. ... Stroke är ett samlingsnamn för det tillstånd med plötsliga symptom som uppstår då en del av hjärnan drabbas av ischemi ( ... Apraxi har sin orsak i hjärnan. Psykogena sådana tillstånd är till exempel psykomotorisk hämning. risken för stroke - ... syrebrist). Syrebristen uppkommer till Orsaken står att finna i någon form av skada på hjärtat eller till följd av ...
En stroke leder till syrebrist i hjärnan som gör att du plötsligt förlorar olika funktioner som tal, rörelser, känsel och syn. ... En stroke innebär att hjärnan inte fungerar som den ska, Män får stroke oftare än kvinnor En stroke leder ofta till bestående ... Sammantaget var risken för stroke efter en TIA i de ingående studierna 5,2 med kliniskt tysta blodproppar i hjärnan än de ... Stroke är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. ...
... syrebrist). Syrebristen uppkommer till bland annat ryggmärg och hjärna. Även andra virus kan i sällsynta fall ge upphov till ... Infektionen spred sig till hjärnan vilket ledde till Virus på hjärnan - bornavirus. ... Det som kan bli farligt är om herpes viruset sprids till andra delar i kroppen som exempelvis hjärnan. Icomera göteborg ... Stroke är ett samlingsnamn för det tillstånd med plötsliga symptom som uppstår då en del av hjärnan drabbas av ischemi ( ...
Vaskulär demens beror på skador som uppstår efter syrebrist i hjärnan. Sekundär demenssjukdom är en följd av bakomliggande ... Vid psykisk sjukdom, tumörer i hjärnan och bakteriella infektioner i hjärnan som påverkar det centrala nervsystemet kan ... Förändringar i hjärnan vid olika demenssjukdomar:. *. Plack vid Alzheimers sjukdom - Proteininlagringar kan bilda plack i ... Syrebrist vid vaskulär demens - Orsakas av hjärt-kärlproblem, oftast stroke. Skadan leder till ett försämrat blodflöde i vissa ...
för att öka syretillförseln till hjärnan). • Vi gäspar (luftbyte i lungorna för att bota syrebrist i hjärnan) ... Ökad syresättning av hjärnan gör att vi tänker klarare och att depression och slöhet dämpas. ...
Särskilt farligt är det för hjärnan, som inte kan utvecklas i syrebrist. ...
Syrebrist i hjärnan orsakad av sömnapné kan vara en del i det. Det är det här jag menar med att vi har lite olika ... Syresätta hjärnan, djupandas. Äta D-vitamin. Det är ju helt klart att du måste ut ur de där gamla fårorna och att det inte är ... Låt inte hjärnan jobba sig iväg på egen hand. Återvänd till verkligheten, till dina göranden. Nöt in vanorna som AndraHalvlek ... Där den primitiva delen av hjärnan lätt tar över besluten. Men det är just det jag måste göra. Ligga steget före, se till att ...
Kan man upptäcka syrebrist i hjärnan som leder till stroke med hjälp av AI? Det ska forskare vid Sahlgrenska ...
  • En TIA-attack uppstår på samma sätt som en stroke, som oftast beror på en blodpropp i hjärnan som blockerar blodtillförseln till en del av hjärnan (en hjärninfarkt). (netdoktor.se)
  • Följderna efter en stroke beror på vilken del av hjärnan som drabbas av syrebrist, vilka symtom patienten har vid insjuknandet. (janusinfo.se)
  • Stroke är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. (bms.com)
  • Vid en stroke dör nervceller, astrocyter och flera andra sorters celler på grund av syrebrist och den toxiska miljön. (lakemedelsvarlden.se)
  • Den vanligaste orsaken till förvärvad hjärnskada är stroke, där en blödning eller propp orsakar syrebrist i hjärnan. (hjarnfonden.se)
  • Utöver ökad risk för demens och stroke fann hon att personer med förmaksflimmer oftare har tysta infarkter och även en högre förekomst av små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans, så kallade lakuner, vilka kan vara tecken på småkärlssjuka i hjärnan. (gu.se)
  • Att förmaksflimmer även orsakar små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans kan betyda att förmaksflimmer inte enbart orsakar stroke och tysta infarkter genom blodproppar som vandrar från hjärtat och fastnar i hjärnans kärl, utan att andra mekanismer som leder till syrebrist kan påverka hjärnan vid förmaksflimmer. (gu.se)
  • TIA är en övergående stroke, där hjärnartären täpps tillfälligt och hinner således inte förorsaka några bestående skador i hjärnan. (arcada.fi)
  • Medvetandesänkta patienter efter svår hjärnskada får ofta tonusrubbningar i kan bidra till oro, exempelvis syrebrist, luftvägssekret, infektion, smärta, klåda, 85% av alla stroke beror på en syrebrist i hjärnan utlöst av att 50% av alla sekundära stroke inträffar inom två dygn efter första TIA-symtom. (web.app)
  • Denna typ av stroke orsakas av blockeringar eller förminskning av artärerna som ger blod till hjärnan, vilket resulterar i ischemi - allvarligt minskat blodflöde som skadar hjärnceller. (netlify.app)
  • En stroke leder till syrebrist i hjärnan som gör att du plötsligt förlorar olika funktioner som tal, rörelser, känsel och syn. (netlify.app)
  • Olika orsaker bakom stroke hos yngre och äldre Stroke orsakas oftast av att det bildas Stroke till följd av syrebrist i hjärnan, så kallad ischemisk stroke, är den förmaksflimmer och dessutom finns andra mer sällsynta orsaker. (netlify.app)
  • Stroke av hjärninfarkt Orsak till stroke Den vanligaste orsaken till stroke är att en blodpropp (länk) har täppt till ett blodkärl i hjärnan. (netlify.app)
  • Ofta drabbar stroke de kärlområden i hjärnan som är störst och viktigast för blodförsörjningen. (netlify.app)
  • Stroke är ett samlingsnamn för det tillstånd med plötsliga symptom som uppstår då en del av hjärnan drabbas av ischemi (syrebrist). (firebaseapp.com)
  • En stroke innebär att hjärnan inte fungerar som den ska, Män får stroke oftare än kvinnor En stroke leder ofta till bestående eller långvariga symtom. (netlify.app)
  • Sammantaget var risken för stroke efter en TIA i de ingående studierna 5,2 med kliniskt tysta blodproppar i hjärnan än de proppar som ger symtom. (netlify.app)
  • stroke som orsakas av blodproppar eller blödningar i hjärnan. (kry.se)
  • Kan man upptäcka syrebrist i hjärnan som leder till stroke med hjälp av AI? (neurologiisverige.se)
  • Var 17:e minut drabbas någon människa i Sverige av en stroke, det vill säga en blodpropp eller blödning i hjärnan som kräver akut sjukhusvård. (neurologiisverige.se)
  • En stroke leder till syrebrist i hjärnan och skador på hjärnan kan uppstå väldigt snabbt. (neurologiisverige.se)
  • Enligt Helena Odenstedt Hergès skulle metoden skulle kunna utvecklas till ett varningssystem som larmar när patienter under narkos utvecklar syrebrist i hjärnan med stroke som följd. (halsorapporten.nu)
  • Vid Differentialdiagnos CNS Vaskulärt: Stroke - Blödning Masseffekt: Hydrocephalus - Tumör Infektion: Meningit - Encephalit Kramper: Trauma - Epilepsi - Status Epilepticus Metabola Hypoglykemi - DKA - HHNS Leversvikt - Hyperthyreos - Thiaminbrist - Hyponatremi - Addison - Uremi Omgivning Värmeutmattning/ värmeslag- Hypotermi Toxisk Opiater - Alkohol - Läkemedel Stroke är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. (web.app)
  • Alla patienter äldre än 18 år som insjuknar i stroke eller TIA i Skåne, oavsett strokesvårig- Stroke är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. (netlify.app)
  • PATOFYSIOLOGI: Vid stroke får man syrebrist i hjärnan som gör att man förlorar olika funktioner beroende på var stoppet finns t.ex. (web.app)
  • Årligen drabbas cirka 25 000 personer i Sverige av stroke, antingen orsakad av en blodpropp som leder till syrebrist i hjärnan eller en blödning i hjärnan. (sparbankerna.se)
  • Vaskulär demens, som också är vanligt, kan uppstå till följd av blodproppar, stroke (slaganfall), åderförkalkning eller syrebrist i hjärnan, och symtomen beror på vilka områden som är skadade. (healthandscience.eu)
  • Beroende på resultatet av Den vanligaste orsaken är en blodpropp som täpper till ett blodkärl i hjärnan och Två viktiga riskfaktorer för stroke är högt blodtryck och diabetes. (web.app)
  • Hjärnskador kan se väldigt olika ut beroende av när i livet man drabbas och var i hjärnan skadan sitter. (hjarnfonden.se)
  • Det kan bero på exempelvis förändrat blodflöde till hjärnan, att man drabbas av tysta infarkter vilket är blodproppar i hjärnan som man kan se på hjärnavbildning men som inte ger några typiska strokesymptom, eller att förmaksflimmer triggar igång en inflammatorisk process som ökar risken för demens, säger Linda Rydén. (gu.se)
  • Ungefär ett barn per hundra drabbas i samband med förlossningen av "asfyxi", ett tillstånd som resulterar i dålig blodcirkulation i kombination med syrebrist. (web.app)
  • Man kan också drabbas av en tillfällig syrebrist, TIA (transischemisk attack). (netlify.app)
  • Hjärninfarkt är en tilltäppning (oftast blodpropp) av blodkärlen i hjärnan, som orsakar att blodcirkulationen i området omkring tilltäppningen slutar och får syrebrist. (arcada.fi)
  • Syrebristen orsakar i första hand irreversibla skador i hjärnan som i sin tur medför kognitiva och funktionella nedsättningar. (gu.se)
  • Herpes simplex virus typ 1 orsakar då vanligen encefalit, en inflammation av hela hjärnan, medan typ 2 orsakar meningit, en inflammation i membranen som omsluter hjärnan. (firebaseapp.com)
  • En liten mängd vatten som andas in på stämbanden orsakar hosta, (i dagligt tal en kallsup) större mängder vatten kan istället orsaka en livshotande syrebrist. (hlr.nu)
  • Två tredjedelar av alla strokefall inträffar i storhjärnan och en tredjedel i lillhjärnan, på grund av de kärl som leder blodet upp till hjärnan. (janusinfo.se)
  • Höghöjdssjuka uppkommer på grund av syrebrist i kroppen. (utsidan.se)
  • Regionen över 7 600 meter kallas för "dödszonen", eftersom ingen kan leva länge på denna höjd på grund av syrebrist. (megetnyttig.com)
  • Drunkning är att andas in vatten, redan efter 10 minuter under ytan är chanserna att överleva små på grund av livshotande syrebrist. (hlr.nu)
  • Ett motargument är att alla nära döden-upplevelser genereras på grund av syrebrist. (hobbyteologen.se)
  • TIA är en förkortning för "Transitorisk Ischemisk Attack", vilket innebär en övergående attack med nedsatt blodtillförsel till delar av hjärnan. (netdoktor.se)
  • Svårighetsgrad beror på vilka delar av hjärnan som påverkas. (web.app)
  • Det som kan bli farligt är om herpes viruset sprids till andra delar i kroppen som exempelvis hjärnan. (firebaseapp.com)
  • Primärdegenerativa kännetecknas av att hjärnceller stegvis förtvinar i olika delar av hjärnan. (kry.se)
  • ökar i hjärnans hålrum som vidgas och komprimerar kringliggande delar av hjärnan. (web.app)
  • En TIA-attack beror på en liten blodpropp i hjärnan. (netdoktor.se)
  • Äldre personer Embolisk - orsakas av en blodpropp som bildats på ett annat ställe följer med blodet och fastnar i ett blodkärl i hjärnan. (netlify.app)
  • Eftersom hjärnan styr människans funktioner kan skador i hjärnans vävnader påverka den fysiska, psykiska och sociala funktionsförmågan. (arcada.fi)
  • Demens är ett samlingsnamn för olika symptom som kan bero på sjukdomar och skador i hjärnan. (kry.se)
  • Vaskulär demens beror på skador som uppstår efter syrebrist i hjärnan. (kry.se)
  • Då visste vi inte om han skulle överleva eller vilka skador hjärnan hade fått. (femina.se)
  • Den leder till syrebrist i hjärnan och gör att funktioner som syn, tal, känsel och rörelser kan bli påverkade eller gå förlorade. (bms.com)
  • Beroende på var i hjärnan det sker kommer det att påverka motorik, tal, kognition, minne och andra funktioner. (lakemedelsvarlden.se)
  • Brist på B12-vitamin är förbundet med trötthet, dåligt minne, försämring av andra kognitiva funktioner och krympning av hippocampus i hjärnan. (healthandscience.eu)
  • Högre abstrakta tankar och intellektuella funktioner är INTE lokaliserbara i hjärnan. (hobbyteologen.se)
  • Vid en TIA är syrebristen kortvarig, vilket gör att hjärnan inte skadas. (netdoktor.se)
  • Hjärnan och alla organ i kroppen påverkas av den här syrebristen. (blogspot.com)
  • Det kan vara att barnen sjunker i syresättning när de snarkar som leder till att hjärnan får lätt syrebrist. (svt.se)
  • Plötsligt hjärtstillestånd leder till anoxisk (syrebrist) hjärnskada redan efter några minuter utan cirkulation. (web.app)
  • När ångan eller gasen når lungorna tas de snabbt upp i blodet där de stjäl plats från syre vilket leder till syrebrist i hjärnan. (web.app)
  • Den vanligaste hypotesen är att avsaknaden av gravitation leder till en störning i förhållandet mellan trycket i ögonen och trycket i hjärnan. (web.app)
  • När hjärnan inte får tillräckligt med syre, slutar den plötsligt att fungera. (wikipedia.org)
  • Eftersom hjärnan är högprioriterad för överlevnad står den först i kön för att få tillräckligt med syre. (utsidan.se)
  • De ska- dor som uppkommer när hjärnan får för lite syre, kallas hypoxi. (web.app)
  • De senaste dramatiska resultat som erhålls genom administrering av koldioxid och syre och Amytal till patienter med kataton Schizofreni är av stor vikt och kräver en undersökning av de förändrade metaboliska förhållandena i hjärnan. (adhd-npf.com)
  • Blodproppar kan uppstå lokalt i hjärnan, till följd av till exempel åderförkalkning, men kan också komma från hjärtat. (netdoktor.se)
  • Central sömnapné orsakas av att signalerna från hjärnan till andningsmuskulaturen upphör under korta perioder. (forskning.se)
  • 14 mar 2019 Neonatal herpes simplexencefalit är en allvarlig infektion i hjärnan som orsakas av herpes simplexvirus. (firebaseapp.com)
  • Blodtrycksfall beror på att kroppen plötsligt måste anpassa sin funktion till lägesförändringen till stående position, vilket alltså kräver att hjärtat plötsligt måste pumpa extra hårt för att förse hjärnan med syrerikt blod. (wikipedia.org)
  • När hjärtat inte längre förmår att pumpa blod till kroppens vävnader resulterar det i syrebrist. (gu.se)
  • När hjärnan inte får tillräckligt med blod uppstår syrebrist i området och nervcellerna kan inte fungera normalt. (firebaseapp.com)
  • Att nybilda kärl är ett långsamt sätt för kroppen att hantera syrebrist, eller hypoxi som det heter på läkarspråk. (web.app)
  • där fanns inga stora temperaturväxlingar som kroppen måste kompensera för, det var lätt 4 aug 2016 Anders Hansen, överläkare i psykiatri, beskriver i sin bok hur konditionsträning ger ökad koncentration och inlärningsförmåga, bättre minne och 18 dec 2013 som kan lära oss något om hur den unga hjärnan påverkas av alkohol. (firebaseapp.com)
  • Orsak ökat intrakraniellt tryck kan vara en mängd olika faktorer - ökat tryck av cerebrospinalvätska, tumör i hjärnan, blödning i hjärnan, eller ansamling av vätska runt kroppen av hjärnan. (web.app)
  • En infektion kan utlösa illamående och patienter med Traumatiska hjärnskador förekommer i alla åldrar men det ses en ökad Skiktröntgen av hjärnan visar bild med vida ventriklar och tecken på ökat tryck i datortomografi av hjärnan, avgöra om en CNS-infektion föreligger eller inte. (web.app)
  • Kortare perioder av syrebrist i hjärnan kan ge hjärnskador. (web.app)
  • När forskarna tittar djupare ned i sedimenten avslöjas att perioder med syrebrist förekommit tidigare i Östersjöns historia. (lu.se)
  • Om hjärnan får syrebrist kan nervcellerna inte fungerar som de ska. (netdoktor.se)
  • Apraxi har sin orsak i hjärnan. (firebaseapp.com)
  • Under de senaste 20 åren har man kunnat visa att syrebrist under förlossning är en ovanlig orsak. (web.app)
  • Därvid uppstår syrebrist i hjärna och ryggmärg vilket, om tryckfallet är snabbt, kan ge retningsfenomen i nervcellerna med muskelkramper som följd. (larssons-begravningsbyra.se)
  • Datortomografi av hjärnan görs av alla patienter som har en TIA för första gången. (netdoktor.se)
  • 27 nov 2020 Samtidigt aktiveras också mikroglia och cytokiner i hjärnan [15]. (firebaseapp.com)
  • Redan efter 3-4 minuter utan En tysk läkare och neurolog varnar nu för att bära ansiktsmask kan leda till syrebrist som i sin tur kan leda till hjärnskador. (web.app)
  • Forskningen syftar till att upptäcka och eventuellt förhindra syrebrist i hjärnan hos bland annat sövda patienter. (halsorapporten.nu)
  • Kort därefter aktiveras en spontan läkningsprocess i hjärnan. (lakemedelsvarlden.se)
  • Sedan har forskarna med hjälp av fMRI undersökt hur hjärnan arbetar ska plocka fram den är det till stor del samma områden som aktiveras. (firebaseapp.com)
  • När en nyfödd har svårt att börja andas - blir det syrebrist? (web.app)
  • Att sniffa eller boffa innebär att man andas in gaser och får ett rus när gaserna når hjärnan som utsätts för syrebrist. (blogspot.com)
  • Hjärnan är det organ som är mest känsligt för syrebrist. (expressen.se)
  • Man ar n ylien upptäckt att membranen runt hjärnan, rninnorna, r av betydelse i Organ som är speciellt känsliga för syrebrist är hjärnan, hjärtat och njurarna. (web.app)
  • Hos en nedsövd patient kan till exempel hjärtat signalera att något inte är bra uppe i hjärnan. (halsorapporten.nu)
  • får syrebrist vid förlossningen, kan följden bli att barnet utvecklar DAMP. (web.app)
  • I allvarliga fall kan detta orsaka celldöd i hjärnan. (web.app)
  • Laurinsyra är kraftigt svamphämmande och har därför effekt på de patienter som har den form av Alzheimer som innebär att mikrosvamp trängt in i hjärnan. (newsvoice.se)
  • Cancerstamcellernas svar på syrebrist regleras alltså annorlunda och följden blir mer aggressiva celler som inte svarar på behandling. (web.app)
  • Ingemar Ljungqvist säger att forskningen enbart är inriktad på att behandla placket i hjärnan som uppstår vid Alzheimers sjukdom, men att den egentliga funktionen hos placket är att skydda hjärnan mot inflammation. (newsvoice.se)
  • När barn och unga får en skallskada eller sjukdom som påverkar hjärnan kan det behövas specialiserad rehabilitering. (web.app)
  • Tobbe är tillbaka i programledarrollen och drar tillsammans med Jesper, Niklas och Glenn till med Elton föddes i vecka 30 och smittades i samband med förlossningen av herpesvirus som ledde till en inflammation i hjärnan. (firebaseapp.com)
  • virusinfektioner i hjärnan, där infektionen endast påverkar ett begränsat antal nervceller Encefalit innebär inflammation i hjärnan. (firebaseapp.com)
  • Två forskarlag får sammanlagt 11,7 miljoner kronor från Barncancerfonden för att hitta metoder att stoppa cancer i hjärnan och nervsystemet hos barn. (barncancerfonden.se)
  • När neuroforskaren Wilder Penfield studerade epileptiska patienter kunde han inte hitta en region i hjärnan som kunde stimulera patienternas handlingskraft vid neurokirurgi. (hobbyteologen.se)
  • En site som hjälper Syrebrist - anoxi Vanliga restsymtom efter infektioner är epilepsi, kranial- nervsskador och avgränsade funktionsbortfall. (web.app)
  • Definition syrebrist under förlossning infektioner förebygga sekundära följder och smärta. (web.app)
  • Gaser, syrebrist och människan. (web.app)
  • I en första pilotstudie med 20 patienter fokuserar forskningsteamet på att analysera förändringar av mönster i inspelade data i relation till utveckling av syrebrist i hjärnan. (halsorapporten.nu)
  • Proppen stoppar blodtillförseln och bidrar till syrebrist i hjärnan. (netlify.app)
  • Därutöver bidrar också syrebrist, ökad koldioxidhalt i blodet och utsöndring av stresshormoner till utvecklingen av förmaksflimmer, förklarar Niklas Höglund. (forskning.se)
  • Sannolikt har den hjärnskada som sedan utvecklats uppkommit i samband med denna syrebrist. (web.app)
  • Lovande resultat från sådan behandling i samband med bakteriell meningit har rapporterats från mindre kontrollerade studier av svår bakteriell meningit [7-9], men robusta vetenskapliga bevis När hjärnan tar stryk. (web.app)