En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
Tandförlust, eller odontiatros, är en patologisk tillstånd där en eller flera tänder faller ut, ofta orsakat av karies, parodontit, trauma eller åldrande.
En medicinsk definition av 'tandanlag' är ett sammanhangsorganiserat system av tänder och de strukturer som stöder dem, inklusive käkben, tandkött, ligament och nerver. Tandanlaggens huvudsakliga funktioner är att bryta ned föda för sväljning och att underhålla och forma ansiktets struktur och utseende.
Den första tanduppsättningens 20 tänder, vilka lossnar och ersätts av de permanenta tänderna, vanligtvis i sexårsåldern. Samtliga mjölktänder skall ha visat sig vid tvåochetthalvtårsåldern.
"Tandkronan är den del av tanden som sitter fast i käken och är det hårda, mineraliserade vävnadslagret som bildar tändernas översta del. Tandkronan innehåller emaljen, som är det hårdaste materialet i människokroppen, samt dentinen och cementum."
"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.
"Tandframbrott, även kallat dental caries eller karies, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyror som angriper tandens hårda yta och leder till nedbrytning av emaljen."
"En övertänd tand definieras som en tand som inte har någon kvarvarande rotkanal eller rotstumpe och inte längre har någon funktionell anknytning till käkbenet."
Tandmissbildningar är en samlingsbegrepp för olika former av developmentstörningar eller anomalier i tandsystemet, som kan påverka tändernas struktur, form, antal och positionering under deras utveckling och growth.
"Tooth wear" refererer til den progressive nedbrydning eller slidning af tænderne, der sker som følge af forskellige faktorer som f.eks. tannslid i forbindelse med parafunktioner (som bl.a. knusesyge), fejlagtig brug af tandsøm, kemisk påvirkning eller slid som følge af malingen på tænderne. Det er en naturlig proces, der foregår over tid, men forstærkes ofte af de nævnte faktorer.
"Tandutdragning" är en medicinsk term som refererar till processen där en tand tas bort från sin alveolär (tandkött) fästan genom att skilja den ifrån kotylen och rotkanalerna, ofta under lokalbedövning eller annan smärreducering.
En non-vital tand är en tand där pulpan, det inre viktiga vävnadslager som innehåller blodkärl och nerver, har skadats eller dött till följd av karies, trauma eller andra orsaker. Denna skada kan resultera i att tanden blir obekväm, smärtsam eller förlorar sin vitalitet, vilket gör att den inte svarar på temperatur- eller beröringssimulatorer. I vissa fall behandlas en non-vital tand med en rotbehandling för att avlägsna infektionen och rädda tanden från extraktion.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."
"Tandmissfärgning, eller dental fluorosis, är en diskret till allvarlig missfärgning av tandens emalj, orsakad av för höga fluoridnivåer under uppväxten."
En "tand, icke-erupterad" definieras som en tand som ännu inte har brutit igenom den överliggande munhålan eller käkbenet efter att ha passerat genom tandköttsslemhinnan under utvecklingen.
Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.
"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."
"Tandhals, eller parodontium, refererar till det stödjande strukturella systemet kring tänderna, inklusive tandkött, cement, periodontall ligament och alveolärben."
Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.
"Tandexfoliering, även känt som tandskaling, är en rutinmässig tandsjukvårdsbehandling där hård depositionssubstans, såsom tandsten, mekaniskt avlägsnas från tänderna med speciella instrument."
Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som refererar till en subluxation eller dislokation av en tand, vilket innebär att tanden har förskjutits från sin normala position i käken. Detta kan inträffa på grund av olyckor, skador, sjukdomar eller vissa medicinska behandlingar. Tandluxationer kan vara smärtsamma och orsaka skada på tanden och omgivande vävnader, så det är viktigt att söka tandläkare omedelbart ifall man misstänker en luxation. Behandlingen kan bestå av att justera tanden tillbaka till dess normala position eller i vissa fall extrahera den om skadan är för allvarlig.
Två tänder som förenas under utvecklingen från hopväxta tandanlag. Tänderna kan ha hopväxt tandemalj, rotdentin eller båda.
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
Tandsjukdomar är sjukdomar eller skada som drabbar tänderna och orala hålrumen, inklusive tandkött, käkar och käkleder.
Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.
Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).
'Ankylos av tänder' refererar till en tillstånd där en tand är fastväxt eller fogad fast till den underliggande käkbenet, ofta orsakat av en abnorm alveolär process eller trauma. Detta resulterar i en förlorad rörlighet och funktion hos tanden, och kan leda till komplikationer som attandens position i käken förändras under tandsättning eller tillväxt.
Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.
Tanderosion, även känt som abrasiv erosion, är en medicinsk term som describing en process där tanden successivt bryts ned på grund av mekanisk påverkan och kemisk reaktion med syra. Detta orsakas vanligtvis av att individen har ett upprepat mönster av sura måttlighet i saliven, ofta som en följd av återkommande sjukdomar eller dåliga livsstilsval, såsom konsumtion av syrorika drycker. Tanderosion kan leda till att tändernas ytor blir tunnare och mer känsliga, samt öka risken för kariesutveckling.
"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."
Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom odontologi där en konstgjord tandsilon eller rot (implantat) placeras chirurgiskt i käkbenet för att fungera som en stomme till en senare monterad tandprotes, med syfte att ersätta en saknad tand eller flera tänder på ett stabilt och hållbart sätt.
"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.
Tandresorption, även känt som odontoklaseri, är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas av käkbenet. Detta orsakas vanligtvis av en inflammation i käkbenet eller en infektion som når ner till roten på tanden. Tandresorption kan också förekomma vid vissa autoimmuna sjukdomar, där kroppens immunförsvar attackerar och bryter ned tandvävnaden. Denna process leder till att tanden förkortas och kan leda till smärta, känslighet och infektioner om den inte behandlas.
Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.
Tänderna som helhet i tandbågen. Med tanduppsättning avses de naturliga tänderna på plats i tandhålorna. För mjölktänderna används termen "tanduppsättning, primär", och för de permanenta tänderna "tanduppsättning, permanent". Syn. dentition.
'Rotfyllning' är en odontologisk term som refererar till proceduren där en tandrot fylls med ett lämpligt material, vanligtvis cement eller gummi, för att återställa dess funktion och skydda den mot ytterligare skada eller infektion efter en rotbehandling.
'Odontometry' är ett äldre och föråldrat medicinskt begrepp som refererar till metoden att mäta tändernas storlek eller längd med hjälp av speciella instrument. Numera används det sällan inom odontologin (tandvården), då det är mer vanligt att använda sig av andra metoder för att bedöma tänder och deras tillstånd.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.
De 32 tänder som delvis ersatt och delvis tillkommit utöver de 20 mjölktänderna.
Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.
Medfödd avsaknad av tänder. Det kan röra sig om total anodonti eller partiell, om avsaknad av såväl mjölktänder som permanenta.
Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.
"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.
Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.
"Age Determination by Teeth" refers to the process of estimating an individual's age based on the development and wear of their teeth. This method is commonly used in forensic science, as well as in anthropology and archaeology.
Det fasta, benartade bindväv som täcker tandroten från emalj-cementgränsen till rotspetsen och som dessutom utgör stöd åt tanden genom att vara fäste för det parodontala ligamentet.
'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.
Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.
Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.
Vävnadsdöd i tandpulpan. Om nekrosen beror på ischemi med efterföljande bakterieinfektion talar man om pulpakallbrand.
"Tandremineralisering" refererer til den naturlige proces, hvor mineralske stoffer, herunder primært hydroxylapatit, genopbygges i emaljen på tænderne. Dette sker når plakkabakteriernes syreproduktion fører til at emaljen demineraliseres og bliver mindre hårdt over tid. Ved at udsætte tænderne for fluorider fra forskellige kilder, såsom toothpaste, saltvand eller fluortilførsler i drikkevandet, kan denne remineraliseringseffekt øges og hjælpe til at forebygge tandsygdomme som carier.
"Tandmodeller" är en term inom tandvården som refererar till exakta repliker av patientens tänder och mun. De används ofta för att underlätta planeringen av komplexa behandlingar, såsom ortodonti, prostetik och oral kirurgi. Tandmodeller kan skapas från avgjutningar av patientens tänder eller genom digitala tekniker och används som ett verktyg för att studera tandsätten, simulera behandlingar och tillverka tandproteser.
En panoramaradiografi, även kallad panorex eller panoramaskära, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntes av tändernas, käkbenets och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den visar en platt, bred bild som sträcker sig från ett tinneben till det andra och inkluderar både över- och underkäken, tänderna, käkleden och temperomandibulärt ledbandet (TMJ). Panoramaradiografi används vanligen för att undersöka tandpositionering, karies, tumörer, cystor, käkfrakturer och andra patologiska tillstånd i munhålan och ansiktsskelettet.
Periapikal tandlossning, även känt som parodontalt undergrävande apikalt tandbone lossning, är en form av tandlossning orsakad av en infektion eller inflammation i det mjuka vävnaden runt kanten av en tands rot, kallat periapikal granulom. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till en obehandlad karies eller en dödad tand (dödad pulpa), där smittbakterier sprider sig från den infekterade tandpulpan och når periapikal vävnaden.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
Paleodontologi är ett ämnesområde inom arkeologi och antropologi som handlar om studiet av fossila tänder och mundhålor hos utdöda djur och människor. Det inkluderar analys av deras struktur, skada, funktion, tillväxt och diet baserat på tandsediment och andra relaterade bevis. Paleodontologi ger viktig information om evolution, utveckling, migration, livsstil och hälsostatus hos utdöda arter, inklusive människan.
Förfarande för avlägsnande av kariesangripet material från tänderna och biomekaniskt rätt förberedelse för lagning. Ett stående krav är att vidta åtgärder för att förhindra att lagningen misslyckas pga fortskridande karies eller otillräckligt motstånd mot yttre påfrestningar.
Avsaknad av tänder i någon del av underkäken eller överkäken.
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
Proteiner som utgör en del av tandemaljmassan.
En typ av amelogenes (amelogenesis imperfecta), kännetecknad av ofullständig emaljbildning och överförd som X-bundet eller autosomalt dominant drag. Defekten är även förenad med brist på A-, C- eller D-vitamin, infektionssjukdom, prematuritet, förlossningsskada, Rh-inkompatibilitet, traumatisk skada eller lokal infektion. I lindriga fall syns små skåror, gropar och sprickor, i svåra fall horisontella rader av djupa gropar, och i extrema fall kan emaljen saknas.
Ett onormalt stort avstånd eller en onormal springa mellan två tänder.
Det inbördes förhållandet mellan alla delar av tuggapparaten i normal funktion. Särskilt avses tändernas läge och kontakt för bästa tuggresultat vid käkens tuggrörelser. Syn. sammanbitning.
Epitelceller som omger tandpapillen och som är differentierade i tre olika skikt: det inre emaljepitelet, bestående av ameloblaster som kommer att bilda emaljen, emaljpulpan och det yttre emaljepitelet, vilka båda reduceras och försvinner, före respektive under tanderuptionen.
Skötsel av den personliga munhygienen. Hit hör att hålla munnen ren och fin och främja god munhälsa i allmänhet.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
Den sista permanenta tanden att växa fram på var sida av överkäken och underkäken.
I den medicinska kontexten, kan "rotstift" användas för att beskriva en process där resurser sparas genom att minska eller avskaffa vissa tjänster, program eller verksamheter som bedöms vara mindre effektiva eller nödvändiga. Detta kan jämföras med att "strica ut" med en röd penna (rotstift) på en lista över utgifter. Termen används ofta när det diskuteras om budgetnedskärningar inom sjukvården eller forskning.
En pulpectomi är en medicinsk procedur där den infekterade eller döda tandmärgen (pulpan) tas bort från en kariesdårad eller skadad tand. Detta görs vanligtvis för att behandla en inflammation eller infektion i pulpan, som orsakats av bakterier som trängt in i tandens inre delar. Efter att pulpan har avlägsnats desinfekteras och rengörs rotkanalen innan den fylls med en permanent fyllmaterial för att stabilisera tanden och förhindra ytterligare infektioner. Pulpectomi är vanligtvis ett steg i en rotcanalbehandling och används när tandens nerv inte kan återställas eller behållas.
Total avsaknad av tänder till följd av sjukdom eller utdragning.
Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.
I en enkel mening kan parodontium definieras som det biologiska systemet runt och stöddande tanden, inklusive tandkött, käkben, cement och periodontal ligament (parodontalligament). Detta system arbetar tillsammans för att hålla tanden fast i käken och skydda den från skada orsakad av exempelvis bakterier och mekanisk påfrestning.
En tapp av mesodermalt bindväv som omges av tandemaljorganet och ger upphov till dentin och pulpa.
Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv, orsakade av bakterieplackens inflammation och canlängre framgående progressiva destruktion av dessa vävnader.
Ett inom odontologin allmänt använt statistiskt begrepp.
Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.
'Rotfyllningsmaterial' är ett medicinskt term som refererar till material som används för att fylla ut rutan (tomrummet) kvar efter en rotkanalbehandling eller en rotresektion i tandvården. Detta material hjälper till att stödja och stabilisera den nya konstgjorda rootkanalen, förhindrar infektioner och underlättar att återuppbygga den skadade tanden. Exempel på rotfyllningsmaterial inkluderar gutta percha och kautschukbaserade material.
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
"Mesial movement of teeth" refererar till den tandbetesrelaterade förändringen där tänder rör sig från sin ursprungliga position och drar sig närmare den mellersta linjen eller medianlinjen i käken. Detta fenomen kan inträffa som en komplikation av onormal tandbite, paradontit (tandköttsinflammation) eller på grund av bråckbildning. Mesial rörelse kan leda till oönskade förändringar i tandsättningen och behöver ofta behandlas med hjälp av ortodontisk vård, tandläkarvård eller kirurgi.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Skissering, utformning och placering av de olika strukturella elementen i en tandprotes. Utformningen kan gälla fästanordningar, belastningsutjämnare, bitskenor, flänsar, ramar, tung- eller gombarar, reciprokarmar osv.
I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.
En delprotes som är konstruerad för att lätt kunna tas ut.
Konstgjord ersättning för en eller flera tänder, del av en tand eller intilliggande strukturer, vilken kan bestå av allt från en tanddetalj till en komplett uppsättning. Tandprotesen kan ha både kosmetisk och funktionell betydelse. Det finns speciella termer för löständer och specifika typer av löständer.
Insippring av vätskor, föroreningar och mikroorganismer i skarven mellan tand och lagning.
"Root canal obturation" är en medicinsk term som refererar till den process där en tandläkare fyller ut det kanalsystemet i roten på en tand efter att det har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Detta görs vanligtvis med ett material som kallas gutta percha, som är smältbart och formbart så att det kan anpassas till canalen. Obturationen stoppar smärta genom att blockera små nervändar i rotkanalerna och förhindrar infektioner från att spridas till omgivande benvävnad. Det är ett viktigt steg i slutförandet av en root canal-behandling, som syftar till att rädda en tand som annars skulle behöva dras ut.
Pulpainflammation, eller pulpit, är en smittsam inflammation i tandpulpanen, det vitala vävnadsområdet inne i tanden som innehåller blodkärl och nerver. Den orsakas vanligtvis av karies eller skada på tanden som exponerar pulpanen för bakterier från munhålan.
Tuggande och malande av föda i munnen.
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
En tandregleringshjälpmedel definieras som ett ortodontiskt eller tandtekniskt instrument, såsom en fast eller lös båge, en platta, en skruv, en gummiband eller en hake, som används för att korrigera, föryngra eller förbättra positionen och funktionen av tänder och/eller käkar genom att utöva kontrollerad kraft på tänderna under en viss tidsperiod.
Ett homeodomänprotein som samverkar med tataboxbindande protein. Det undertrycker gentranskription av målgener och spelar en kritisk roll i odontogenesen.
Tunn beläggning på tandytorna som ofta ger upphov till kariesangrepp och tandköttsinflammation (gingivit). Placket består av muciner från spottkörtlarna och mikroorganismer.
Tillämpning av odontologisk vetenskap i rättsfall.
Tätt, fibröst skikt av mesodermvävnad som omger emaljorgansepitelet. Cellerna vandrar så småningom till utsidan av det nyss bildade rotdentinet och ger upphov till cementoblasterna, som avsätter cement på roten som håller på att utvecklas, till fibroblasterna som bildar det parodontala ligamentet, och till osteoblasterna i det växande alveolarbenet.
"Bitewing radiography" är en typ av dental röntgenundersökning där patienten biter hårt på en film eller en digital sensor medan ett par rader av tänder simultant exponeras för att producera images av de övre och undre molara- och premolara tänderna. Detta ger information om karies, tandköttsinflammation och andra strukturella problem i mellanrummen mellan tänderna och kontrollera kvaliteten på eventuella fillings eller kronor.
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp tillstånd som alla berör tanden's periapical, eller rotdempen, och orsakas av infektion eller inflammation i den pulpa (nerven och blodkärlen) inuti tanden. Detta uppstår vanligtvis som en komplikation till karies eller trauma till tanden.
Sådan förskjutning och dålig kontakt mellan underkäken och överkäken att effektiviteten i käkens tuggrörelser påverkas negativt.
Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i bildningen av tandemaljen, den hårda yttre skiktet på tänderna. Det kodas för av genen AMELX hos kvinnor och AMELY hos män. Amelogenin utgör ungefär 90% av proteinerna i ameloblasternas extracellulära matrix under tidig tandemaljbildning, och är involverat i regleringen av mineraliseringen av emaljen.
PAX9 är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll under den tidiga utvecklingen av människans ansikte och hals, särskilt när det gäller skapandet av käkbenen och tändernas utveckling. PAX9 aktiverar eller stänger av specifika gener som behövs för att bilda strukturer i munhålan och för att initiera tandsäckarnas formation, där tänderna senare kommer att bildas. Genetiska mutationer i PAX9-genen kan leda till att tänder saknas eller är underutvecklade.
Den linje som tänderna i käken beskriver.
En delprotes som cementerats fast vid naturliga tänder, rötter eller implantat.
Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.
Utkast och utformning av tandproteser i allmänhet eller av en specifik protes. Hit hör inte design av löständer. Stommen består vanligtvis av metall.
"Parodontalstatus" är ett begrepp inom tandvården som refererar till den sammanlagda bedömningen av individens parodontala hälsa, det vill säga hälsotillståndet på munnen's stödjevävnader, såsom kotor (tandkotor), bindväv och ben. En parodontalstatus-undersökning innebär vanligtvis att en tandläkare eller tandhygienist mäter djupen på de fickor som kan finnas mellan tänderna och kotorna, ser efter tecken på inflammation, retraktion av tandköttslinjen och eventuell benförlust. Denna bedömning används för att avgöra om patienten har någon form av parodontal sjukdom, som kan vara mild, moderat eller allvarlig, samt för att planera behandling och förebyggande åtgärder.
Fototeknik inom ortodonti, estetisk tandvård och patientundervisning.
"Dentinkänslighet" refererar till smärta eller obehag som uppstår när dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj, exponeras för yttre stimuli som kyla, värme, söta, sura eller skarp föda. Detta inträffar vanligtvis på grund av tandköttsretirering, tandbrist, tandblekning, onormalt slitage eller skada.
En legering som används för tandreparation och som innehåller kvicksilver, silver, tenn, koppar och möjligen zink.
'Ortodontiska bågfästen' är en typ av fast innesatt ortodontisk apparatur som används för att korrigera tandsättning och käkposition, bestående av en metallbåge fäst till tänderna med hjälp av små metallklamrar eller band.
En polymer som erhålls genom att polyakrylsyra får reagera med ett särskilt anjonläckande glas (aluminiumsilikat). Det erhållna cementet är hårdare och mer hållfast än andra typer, eftersom de ämnen som utgör polymerbasen inte lakas ur.
Tandköttsinflammation, eller gingivit, är en inflammatorisk reaktion i tandköttet som orsakas av plack och bakterier som ansamlas vid tänderna.
Ca(OH)2. Ett vitt pulver med många terapeutiska användningsområden. Eftersom det har förmågan att stimulera mineralisering, används det i många tandpreparat.
Färdigheter, metoder, teknik och principer för förbättring av tändernas och ansiktets symmetri i syfte att uppnå såväl bättre uttseende som funktionalitet hos tänder, mun och ansikte.
Tandlagningar av metall, porslin eller plastmaterial, tillverkade för att passa i en preparerad kavitet och sedan cementeras fast i tanden. "Onlay"-lagningar läggs ovanpå bettytan på en tand eller flera. De hålls på plats genom friktion eller på mekanisk väg.
Behandling av tandytor med betmedel, vanligtvis fosforsyra, för att öka vidhäftningsförmågan för olika resiner.
"Parodontala skenor är instrument som används vid dentalbesök för att mäta djupet på parodontal pockets, det vill säga utrymmet mellan tanden och tandköttet, som ett indikator på parodontalförfall eller tandlossning."
Stelnad saft av de tropiska träden Palaquium och Payena, naturligt hemmahörande i Indonesien. Produkten är en transisomer av naturgummi och olöslig i vatten. Guttaperka används som tandfyllnads- och avgjutningsmaterial och för isolering inom elektroteknik.
En "karieshindrande medicin" är ett medel som används för att förebygga och skydda tänder från kariesutveckling. Dessa medel innehåller vanligtvis fluor, som hjälper till att stärka tandemaljen och gör det svårare för bakterier att orsaka skada på tänderna. Andra aktiva ingredienser i karieshindrande medel kan också inkludera xylitol och kalcium, som hjälper till att reducera mängden bakterier i munnen och stärka tändernas yta. Karieshindrande medel finns i olika former, såsom tandkräm, gel, spray, tablettor och lösningar.
Periapical tissue refers to the delicate, highly vascularized and innervated connective tissue that surrounds the apex of a tooth's root and is continuous with the periodontal ligament. It contains various cell types, including fibroblasts, immune cells, and neural elements, and plays a crucial role in maintaining the health and integrity of the tooth's supporting structures. Inflammation or infection of this tissue can lead to periapical periodontitis or abscess formation, which may require endodontic treatment to preserve the tooth.
'Tätningsmedel, dentala' refererar till material som används inom tandvården för att fylla ut och skapa en tät lämplig förslutning av hålrum (kaviteter) i tänder som orsakats av karies eller trauma. Dessa material kan vara av olika slag, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och keramerer, och väljs beroende på faktori som storlek och läge på hålrummet, estetiska krav och patientens vanor och preferenser.
Olika typer av cement (dentinbindande medel) som infiltrerar och polymeriserar i dentinet och används för tandlagning. De kan i sig själva vara vidhäftande hartser, adhesionsförstärkande monomerer eller polymeriseringsinitiatorer som samverkar med andra medel i ett dentinbondingsystem.
Dentinbildning. Dentin uppträder till att börja med i skiktet mellan ameloblasterna och odontoblasterna och förkalkas omgående.
"Tandreglering" är en odontologisk behandlingsmetod där en ortodontist använder sig av fasta eller lösa apparater för att korrigera tandsättning, rätas ut tandställningar och eventuellt justera käkrelationerna hos en patient, med syfte att förbättra funktion, estetik och allmän munhälsa.
Orthodontic extrusion refers to the process of moving a tooth in an upright position while it is being deliberately and slowly moved outward, thus increasing its length above the gum line through controlled force and pressure applied by orthodontic appliances or braces. This technique is often used in orthodontic treatment to correct teeth that are positioned too high or low relative to their neighboring teeth, to create space for crowding or to align the tooth before other procedures such as fitting a crown or veneer.
En blandning av metaller eller metallföreningar med andra metalliska föreningar i varierande proportioner för bruk som tandreparationsmaterial.
En specialitet inom odontologin med inriktning på vård av tandpulpan och behandling av pulpahålan.
Utformning och framställning av utrustning för reglering av tandställning eller riktning av tänder.
En parodontal ficka är ett smalt utrymme mellan tanden och tandköttet, där tandköttet fästes vid tanden. När tandplack ansamlas i denna ficka och orsakar inflammation kan den bli djupare, vilket kan leda till parodontit och eventuell tandlossning om den inte behandlas.
Pulpotomi är en behandlingsmetod inom tandvårdens endodonti, som innebär att man avlägsnar den kroniska inflammerade delen av pulpan (tandköttet) i en kavitet eller rotkanal, för att sedan fylla och seala dessa. Syftet är att behålla den hälsosamma rotsystemets pulpa och skydda den från ytterligare infektioner. Detta kan vara ett tillfälligt eller permanent lösning beroende på omständigheterna, ofta använd som en metod för att behandla barns mjukpulpa skador eller infektioner i permanenta tänder.
En typ av porslin som används till tandlagning, antingen för jacketkronor eller inlägg, konstgjorda tänder eller metallokeramiska kronor. Råvaran för porslinet utgörs av fältspat och kvarts, och porslinet tillverkas genom att det keramiska pulvret (även innehållande kaolin, färgämnen, grumlingsmedel, flussmedel och andra ämnen) blandas med destillerat vatten.
Vanemässigt, ofrivilligt malande eller gnidande av tänderna mot varandra, ofta med krampaktigt hopbitna käkar och oftast i sömnen. Störningen kan leda till skada och spänningshuvudvärk. Underliggande orsaker tros vara känslomässiga, som t ex undertryckt aggression, spänningstillstånd, ilska, rädsla eller frustration. Syn. bruxism.
Resorption av benvävnad i käkbenens stödstrukturer som följd av parodontit.
Ett snabbt digitalt bildsystem av lågdostyp som nyttjar en liten intraoral sensor istället för röntgenfilmsutrustning. Patienten utsätts för lägre exponering, och bildförvrängningen blir minimal, men upplösning och bildbredd är sämre än vid vanlig röntgen. En mottagarenhet som vidarebefordrar signalerna till en bilddator placeras i munnen. Systemet kan även användas för digitalisering av röntgenfilmbilder eller data från andra typer av detektorer.
En protes med utbredd användning som ger en stark, permanent lagning. Den består av en elektrolytiskt etsad gjutmetallshållare, som med harts cementeras (bondas) fast vid angränsande tänder, vars emalj också etsats med syra. Syn. fast delprotes, hartsbondad.
I en enkel medicinsk definition, är silikater kemiska föreningar som innehåller siliciumdioxid (SiO2) och andra metalloxider. De används ofta i medicinska produkter som exempelvis implantat, proteser och läkemedelskapslar på grund av deras goda biokompatibilitet och stabilitet. Silikater kan också förekomma i kosmetiska produkter och livsmedel som smörj- och fyllmaterial.
"Tandröntgen" är en typ av medicinskt dental imaging som använder sig av röntgensstrålning för att producera detaljerade tvådimensionella bilder av tänder och käkbenet, vilket hjälper odontologer att diagnostisera och behandla tand- och oralhälsorelaterade problem.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Lämningar och spår efter djur och växter från tidigare geologiska skeden som bevarats i jordskorpan.
Protes eller tandlagning av tillfällig art, avsedd att försegla och stabilisera tanden under en kortare eller längre period, tills den kan ersättas av en permanent lagning.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
Naturliga tänder eller tandrötter som används som fästen för fasta eller avtagbara tandproteser eller implantat. Syn. tandförankringar.
Organiska föreningar innehållande en epoxid/oxirangrupp. De består av polyetrar framställda genom reaktion mellan bisfenol A och epiklorhydrin. Tack vare sina goda sammanfogande egenskaper används epoxihartser i stor utsträckning för limning, fogning och gjutning. De har betydande användning som tandmaterial.
"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.
En kronisk, endemisk form av tandemaljshypoplasi som orsakas av intag av vatten med hög fluorhalt under tandbildningsperioden. Tillståndet kännetecknas av bristfällig kalkbildning och kritliknande emalj, som med tiden får en brunaktig missfärgning.
En konstruktion som används som konstgjord eller protetisk ersättning för saknade tänder och angränsande vävnader. Hit räknas inte tandkronor, stödtänder eller artificiell tand.
Oorganiska derivat av fosforsyra (H3PO4). De oorganiska salterna kallas fosfater, och de organiska estrarna utgörs av fosforsyraestrar.
Dentin som bildas av normal pulpa sedan rotspetsen färdigutvecklats.
I en enkel mening kan toothpaste (tandkräm) definieras som ett hygienprodukt som används tillsammans med en tandborste för att rengöra tänder och tandkött, förebygga dentalcaries (tandgnuggning) och fräna luften i munnen. De flesta toothpastes innehåller aktiva ingredienser som abrasiva medel, fluorider, humectanter, smakämnen, sötningsmedel och andra tillsatser för att ge extra skydd mot dentalcaries, känslighet, tandstenosbildning och ont i munnen.
Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-joner, vilka frigörs som klor när lösningen kommer i kontakt med vatten. Det används vanligtvis som en 5-15% starkt koncentrerad lösning, även känd som blekmedel eller "blond"-lösning. Natriumhypoklorit är effektivt mot bakterier, virus och svampar, men kan vara skadligt för människor och djur vid höga koncentrationer eller inandning av ångor.
Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.
"Tandlossning (medicinsk: Periodontit) är en infektion som orsakas av bakterier och påverkar det mjuka vävnaden runt tänderna, samt i värsta fall även benstrukturen under tanden, vilket kan leda till att tanden lossnar."
Böld som tränger ut i tandköttet.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.
Sammanfattande benämning på två utdöda reptilordningar från Mesozoikum, nämligen Saurischia och Ornithischia.
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
Handverktyg som tandvårdspersonal använder i sitt kliniska arbete.
Det totala utbudet av tjänster för diagnos, förebyggande och behandling av tandsjukdomar eller tandskador.
En "kariesaktivitetstest" är ett laboratoriediagnostiskt test som mäter aktiviteten hos kariespatogener bakterier i oral håla, vanligtvis genom att mäta syrautvecklingen efter kolhydratkonsumtion. Det hjälper till att bedöma individens risk för kariesutveckling och kan användas som en del av en preventiv tandvårdsstrategi.
Periodontal attachment loss (PAL) refers to the clinical condition where the supporting structures of the teeth, including the gingiva (gums), periodontal ligament, and alveolar bone, are destroyed or damaged due to periodontal disease. This results in the detachment or separation of these structures from the tooth surface, leading to pocket formation and eventual tooth mobility or loss if left untreated. PAL is a key indicator of periodontal disease severity and progression, and its measurement is essential for diagnosing and monitoring periodontal health.
Fluoridföreningar, oftast i form av pasta eller gel, för lokal applicering för att motverka tandkaries.
"Rostfria stål är en legering av järn, krom och vanligtvis nickel, där minst 10,5% krom är innehållt för att bilda ett passivt oxidskikt på ytan som skyddar mot korrosion orsakad av syre och fukt i miljön."
En ärftlig (autosomalt dominant eller X-länkad) mineraliseringsrubbning med ofullständig emaljutveckling, som yttrar sig som en mycket tunn och ofta missfärgad tandemalj.
Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktskvaliteter som orsakas av missanpassade bettrelationer och oregelbundna tändpositioner. Ortodontisten använder sig av en rad olika typer av apparater, såsom fasta och lösa klamrar, att korrigera tändernas position och förbättra bettfunktionen. Syftet med ortodontisk behandling är att förbättra individens käkfunktion, estetik och oral hälsa.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Exponering av tandpulpan till följd av nedbrytning av tandens hårdvävnad, orsakad av karies, mekaniska faktorer eller skada, varvid pulpan kan utsättas för bakterieangrepp.
Apexification är en behandlingsprocess inom tandvårdens område som används när en permanent tand's rotändning, även känd som apiken, inte har utvecklats fullt ut eller saknas helt. Detta inträffar ofta vid odontogen nekros (död av tandvävnad) orsakad av trauma eller infektion.
I en enda mening kan 'Odontoma' definieras som en benign (godartad) tumör i munhålan som består av odontogen epitel (tandbildande vävnad) och odontogen mesenchym (underlaget för tandbildning). Odontomen är vanligtvis lokaliserade till käkbenet och kan vara associerade med en eller flera malformade tänder eller tandfragment. De är oftast små och asymptomatiska, men kan i vissa fall orsaka symtom som smärta, svullnad eller förändringar i bettfunktionen ifall de växer tillräckligt stora. Odontomen behandlas vanligen genom kirurgisk excision (bortoperation).
Alla sorters preparat för rengöring av tänder: vanligtvis innehåller de slipmedel, rengöringsmedel, bindmedel och smakämnen, och de finns i flytande form, pasta- eller pulverform. De kan även innehålla läkemedel och medel mot karies.
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
Bettslitage på ytorna av en tandlagning eller ytslitage på löständer.
Zinc oxide-eugenol cement är ett sorts temporärt tandfyllningsmaterial som består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja extraktad från kryddnejlika. Det används ofta som en bas under tillfälliga kronor och brukar ha en ljusgul färg. Zinkoxid-eugenol cement har god biokompatibilitet, god isoleringsförmåga och en viss antibakteriell verkan. Det är relativt enkelt att arbeta med och härdar genom kontakt med vatten.
Tandemaljens egenskap att tillåta ljus, värme, gas, vätskor, metaboliter, mineraljoner och andra ämnen att passera. Mikroorganismers förmåga att tränga igenom emaljen räknas inte hit.
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
"X-ray microtomography (micro-CT) is a non-destructive imaging technique that uses X-rays to create cross-sectional images of small objects, typically with dimensions ranging from a few millimeters to several centimeters. By reconstructing the series of 2D X-ray images, a 3D visualization of the object's internal structure can be generated, allowing for detailed analysis and measurement of various features at the microscopic level."
Tandemaljlöslighet, eller dual-species biofilm formation, refererar till förmågan hos två olika orala mikroorganismer att kolonisera och bilda en sammanhängande biofilm på ett tandem-liknande sätt på ett surfaces. Denna process involverar komplexa interaktioner mellan de två arterna, inklusive kommunikation genom signalsubstanser och koordinerad reglering av genuttryck, vilket leder till en stabil struktur med fördelaktiga egenskaper jämfört med var sina enskilda biofilmer. Tandemaljlöslighet kan spela en viktig roll i patogenesprocesser relaterade till oral hälsa, såsom kariesutveckling och parodontit.
Applicering av ett skyddande medel på en exponerad pulpa (direkt överkappning) eller på ett tunt, resterande skikt av dentin över pulpan (indirekt överkappning) för att pulpan skall kunna tillfriskna och återfå sina normala funktioner.
En tandpulpatest, även känd som pulpavitalitetstest, är ett sätt att utvärdera om pulpan (det levande vävnadsmaterialet inuti tanden) har blödning eller inte i respons på en stimulus. Det görs genom att applicera termisk, elektrisk eller kemisk stimuli på tanden och mäta patientens smärreaktioner eller avsaknaden därav. Denna information kan hjälpa odontologer att diagnosticera dentala problem som inflammation, infektion eller nekros i pulpan.
Protes som stabiliseras och hålls på plats av en substruktur som implanterats under mjukvävnaden till protessätet och som har kontakt med käkbenet.
Eda receptorn, även känd som EDAR, är en typ av receptor som tillhör TNF-recettfamiljen (Tumor Nekros Faktor-Receptorfamiljen). Den aktiveras av proteinet EDA (Ectodysplasin A), vilket leder till signaltransduktion och reglering av celldifferentiering och cellyttstruktur i huden och andra ektodermala vävnader, såsom hårfolliklar och svettkörtlar. Genetiska mutationer i EDAR-genen kan leda till olika arvsmassabaserade sjukdomstillstånd, exempelvis Ectodermal Dysplasia.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.
En medicinsk definition av 'kariesanlag' är 'en område på tanden där bakterier har börjat angripa hård substance, ofta mellan tänderna eller vid tandens bas, och bildar kaviteter genom att bryta ner emaljen.' Detta kan leda till en hål i tanden om det inte behandlas. Kariesanlag orsakas vanligtvis av dålig oral hygien, konsumtion av sockerrika livsmedel och drycker, och vissa munbakteriers förmåga att metabolisera sockret till syra som angriper tänderna.
'Streptococcus mutans' är en gram-positiv, anaerob bakterie som främst förekommer i munhålan hos människor och är en av de huvudsakliga orsakerna till tandsmutsjukdomar, såsom karies, genom att producera syror som angriper tandemaljen.
Tandprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i såväl överkäke som underkäke.
En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.
Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.
Avlägsnande av rotspetsen genom öppning av tandhålan från någon sida.
Ett sekret som finns i mycket små mängder i tandköttsskåran, och som av vissa anses vara en inflammatorisk vätska, medan andra anser att sekretet har en rengörande effekt, med plasmaproteiner som förbättrar vidhäftningen till epitelet, med antimikrobiella egenskaper, och med antikroppsverkan.
Ektodysplasin-receptorer (EDR) är en typ av receptormolekyler som spelar en viktig roll i utvecklingen och differentieringen av ektoderma, det yttre skiktet av celler hos embryot som senare blir hud, naglar, hår, svettkörtlar och tänder.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
En periapikal abscess är en samling av pios (fromma vätska) i tandens rothinna som orsakas av en infektion. Den uppstår när bakterier tränger in genom kaviteten i en cariös eller skadad tand och når pulpan, det levande vävnadsområdet inne i tanden. När pulpan dör orsakar infektionen en inflammation i området runt tanden, vilket leder till abscessbildning. Periapikala abscesser kan vara små och lokala eller sprida sig till mjukdelarna i ansiktet och käken. Symptomen inkluderar smärta, svullnad, rodnad, sårbildning och ibland feber. Behandlingen av en periapikal abscess består vanligtvis av att töja ut abscessen för att släppa ut pus, tandsanering eller eventuellt tandutvinning om tanden inte kan räddas. Antibiotika kan o
"Protein fouling" refers to the undesirable accumulation and binding of one or more proteins to a surface, which can negatively impact its function or performance in medical devices, laboratory equipment, or biological systems.
Tandköttssjukdomar är en allmän beteckning för olika patologiska tillstånd som drabbar tandköttet, även känt som gommen eller mukosan, och omgivande strukturer i munhålan.
Tillsättning av fluor, oftast i form av natriumfluorid, i t ex dricksvatten.
Tandpulpa är det levande, känsliga vävnadsmaterialet inne i en tands rotkanal. Tandpulpasjukdomar är en benämning på olika tillstånd som kan drabba denna tandpulpa och orsakas av olika faktorer, såsom tooth decay (tandcaries), skada eller trauma.
Saliv är ett vattenbaserat sekret som produceras av käkspeckarna och tungspetsgländerna i munhålan. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också elektrolyter, enzymer och proteiner som hjälper till att bryta ner mat, skydda tänderna och underlätta sväljningen.
Blödning från tandköttskanten, ofta i samband med tandköttsinflammation, parodontit, skador och C-vitaminbrist.
Vetenskaplig undersökning av mänskliga skelettdelar i den uttryckliga avsikten att åstadkomma identifikation. Häri ingår fastställande av personidentitet, skadeanalys, rekonstruktion av anletsdrag, fotografisk jämförelse, fastställande av tidpunkten för döden, samt brottsplatsundersökning. Rättsantropologer fastställer inte dödsorsaken, men tillhandahåller uppgifter som kan vara till hjälp för att fastställa den sannolika dödsorsaken. Detta är en gren av fysisk antropologi.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.

Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.

Tandförlust, även känd som odontiatri eller dental caries, är en hälsozustand där tandens emaloid, dentin eller cement har skadats orsakat av bakteriersyra i plack. Detta sker vanligtvis när munhygienen försummas och kariesbildande bakterier kan odlas i munnen. Socker och andra kolhydrater som intas i kosten konverteras till syror av dessa bakterier, vilket leder till en nedbrytning av tanden. Tandförlust kan leda till smärta, infektioner, problem med att tugga och tala korrekt samt andningssvårigheter om den inte behandlas.

'Tandanlag' är ett medicinskt begrepp som refererar till den struktur och funktion hos en individ eller djurs tänder. Tandanlaggens uppbyggnad inkluderar tänderna själva, kringliggande vävnader såsom tandkött och käkar, samt de nerva och blodkärlsstrukturer som försörjer dem.

Tandanlag består av två huvuddelar: den roterande (icke levande) delen, även kallad tandsubstansen, och den levande delen, även kallad pulpan. Tandsubstanserna inkluderar emaljen (den hårdaste substansen i kroppen), dentin (ett hårt, poröst material under emaljen) och cement (ett bindemedel mellan roten och käkbenet). Pulpan innehåller blodkärl, nerver och andra levande vävnader.

Tandanlagets funktion är att bryta ner maten för smak- och näringsupptag, samt att underlätta tal och andning. Tandanlaget kan också ha en estetisk funktion och vara viktigt för ansiktsformen och utseendet.

'Mjölktand' är den gemensamma benämningen på de tillfälliga tänderna som ungar däggdjur, inklusive människor, får under det första året av sitt liv. Hos människor kallas de även 'barn tänder'. Mjölktand har en tunnare emalj än permanenta tänder och är inte lika hållfasta. De börjar oftast dyka upp vid sex månaders ålder och alla 20 stycken mjölktänder brukar vara igenom vid ungefär två och ett halvt års ålder. Mjölktänderna kommer sedan att ersättas av permanenta tänder under en process som kallas för tandbyte.

'Tandkrona' er den del av tannen som ser ut over tandkjøttet etter at kjennetekene har blitt tatt bort ved en fylling eller et hull. Det er den del av tannen som er igjen når det ikke er noen skader eller hull i tannen. Tandkrona kan også være betegnelsen for den ferdige, formede delen av tannen før den bryter seg ut over tandkjøttet under tilsettingen.

Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.

"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.

Medicinskt sett betyder "övertalig tand" att en person har en extra tand som har bildats bredvid eller ovanpå de vanliga tänderna. Detta kallas även supernumerärt tandsystem. Övertaliga tänder är relativt ovanliga och kan vara asymmetriska, vilket innebär att de inte förekommer hos alla personer i ett par. De kan vara fullvuxna eller underutvecklade och kan vara belägna i olika positioner i käken. Övertaliga tänder kan orsaka problem med utvecklingen av andra tänder, tandställning och käkfunktioner.

Tandmissbildningar, även kända som dentala missbildningar, är avvikelser eller oregelbundenheter i tandsättens utveckling och struktur. Detta kan inkludera allt från en enkel formationsstörning till mer allvarliga defekter som påverkar tändernas funktion och esthétik. Tandmissbildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra missbildningar eller syndrom. Några exempel på vanliga tandmissbildningar är:

1. Mikrodonti: En tillstånd där tänderna är mindre än normalt.
2. Tandagglutination: När tänderna sitter ihop eller är sammanväxta.
3. Taondiastema: Ett utrymme mellan framtänderna.
4. Hyperdonti: För mycket tänder i käken.
5. Hypodonti: För få tänder i käken.
6. Dysplasi: En abnormitet i tandsmältets utveckling och struktur.
7. Amelogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas emalj.
8. Dentinogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas dentin.

Tandmissbildningar kan behandlas med diverse metoder, beroende på typ och allvarlighetsgrad. Behandlingarna kan inkludera tandreglering, kariesbehandling, rotkanalfyllning, kronor och broar eller till och med kirurgiska ingrepp.

'Tooth wear' refererer til den progressiva nedbrydning eller slidning af tænderne, der ikke er forårsaget af karies (tand sygdom). Der findes tre hovedtyper af tooth wear:

1. Abrasion: Det er slidning på tandsubstanser, ofte forårsaget af ydre faktorer som fejlagtig brug af tandbørste, brugen af skarpe eller hårde mundhygiejne redskaber eller habituelt knoglevævsbid (bruxisme).

2. Erosion: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af kemiske processer, ofte som følge af indtagelse af syreholdige drikkevarer, sur frugt eller mavesyre, der kommer i kontakt med tænderne.

3. Attrition: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af tandemnering, hvor to tænder gnides mod hinanden under funktionel slid eller ved fejlplacerede tænder.

Tooth wear kan føre til ændringer i tændernes form og funktion, samt være årsag til smerter, hypersensitivitet og øget risiko for karies og parodontitis.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

"Non-vital tooth" är en terminologi inom tandvård som används för att beskriva en tand som har förlorat sin blodförsörjning och nervrespons. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller en framgångsrik behandling av en inflammerad pulpa (tandkött). En non-vital tand saknar ofta känselreaktion då nervcellerna har dött. I vissa fall kan den bli mörkare i färgen och vara mer benägen att utsättas för karies eller andra infektioner. Rutinmässiga tandvårdsbesök är fortfarande viktiga för en non-vital tand, eftersom dess tillstånd kan påverka den omkringliggande mjukvävnaden och benstrukturen i käken.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.

'Tandmissfärgning' (eller 'tooth discoloration') är ett medicinskt begrepp som refererar till en förändring i färgen eller tonen hos tänder. Det kan vara orsakat av flera olika faktorer, inklusive:

1. Externa faktorer: födoämnen och drycker som kaffe, te, röd vin, läskedrycker med mörk färg och tobaksrök kan leda till ytlig missfärgning av tänderna.
2. Interna faktorer: vissa mediciner, speciellt antibiotika som tetracyklin, kan orsaka intern missfärgning av tänder om de intas under uppväxtfasen när tänderna fortfarande är i utveckling. Andra interna faktorer inkluderar trauma till tänderna och förhöjda nivåer av fluorid.
3. Åldrande: som en del av naturlig åldringsprocessen blir tändernas emalj tunnare, vilket kan leda till att de får en gulaktig ton.
4. Munsjukdomar: vissa munsjukdomar och infektioner kan orsaka missfärgning av tänder.
5. Genetiska faktorer: vissa individer är mer benägna att utveckla tandmissfärgning än andra på grund av genetiska faktorer.

Tandmissfärgning kan vara ett kosmetiskt problem och orsaka besvär hos vissa individer, men det är vanligtvis inte ett tecken på någon allvarlig medicinsk eller oral hälsoproblem.

Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

'Tandbildning' (odontogenes tumör) är en allmän term för ett tillväxtstörning i munhålan som har sin grund i odontogent (tandbildande) vävnad. Det kan vara godartat eller elakartat. De flesta tandbildningarna är godartade och tenderar att växa långsamt. Symptomen kan inkludera smärta, sår, svullnad, lösnande tänder eller förändrat bett. Behandlingen består ofta av kirurgisk borttagning.

'Tandhals' er en del av tannen som kalleres 'nektin' eller 'tannhalsnektin'. Dette er den del av tannen der står i kontakt med tandkjøttet og holder på tannen fast i kaken. Tandhalssystemet inkluderer også de adjacente strukturer som kjobber, tunge, kinder og muskler, som sammenlager seg for å forme en sluttet enhet rundt tannen.

Tandhalsnektinet er viktig for å holde på tannen i dens sokkel og for å hindre at den blir løs. Det er også viktig for å beskytte mot infeksjoner, da det inneholder en slags immunceller som kan angripe bakterier som forsøker å trange seg inn i kroppen gjennom munnens slimehinner.

Tandhalser er ofte utsatt for sykdommer, som f.eks. paradontitt, som kan føre til at tannen blir løs og må eventuelt extraheres. Derfor er det viktig å ha en god mundhygiene og regelmessige tannkontroller for å forebygge slike problemer.

"Tandemalj" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när två proteser, vanligtvis artificiella tänder eller kronor, sitter direkt bredvid varandra. Detta kan ske när en patient behöver ha flera tandbeläggningar och de placeras i en rad, eller "tandem", för att ersätta saknade tänder eller förbättra funktionen och/eller esetiken hos tänderna.

Tandemalj kan också användas när två implantatplaceras nära varandra för att stödja en tandprotes, även kallad "tandemimplantat". Detta kan vara ett alternativ till traditionell tandprotes som är fastsatt med hjälp av lim eller klamrar.

I allmänhet används termen "tandemalj" för att beskriva när två artificiella tänder sitter direkt bredvid varandra och stöds av en protes eller implantat, men det kan också ha andra betydelser inom odontologin.

Tandexfoliering, även känt som tandskaling eller renning, är en rutinmässig tandsjukvårdshandling där hårda beläggningar (tandsten) avlägsnas från ytan på tänderna. Tandstenen kan inte avlägsnas genom vanlig tandborstning och flossning, och om den lämnas kvar kan det leda till problem som parodontit (inflammation i tandköttet), karies och andra former av munhälsa.

Under en tandexfoliering använder sig tandsjukvårdaren av speciella instrument, såsom skaler och kurasir, för att avlägsna tandstenen från ovanpå och under tanden, samt i områden runt kottarna. Det kan även ingå i behandlingen att smörja tänderna med fluor för att skydda dem mot karies.

Tandexfoliering bör utföras regelbundet, vanligen två gånger per år, för att underhålla en god munhygien och förhindra allvarliga problem med tänderna och tandköttet.

Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som betecknar en subluxation eller dislokation (skada) på en tand, vilket innebär att tanden har förlorat sin normala position i käken. Det kan orsakas av olyckor, slag, fall eller andra typer av trauma till munnen och/eller ansiktet. I vissa fall kan tandluxation behöva behandlas med hjälp av tandläkarvård, såsom att stabilisera tanden igen i dess normala position eller eventuellt extrahera (ta bort) den skadade tanden om den inte kan räddas.

"Sammansmälta tänder" (aggregerga teeth på engelska) är ett medicinskt tillstånd där två eller flera tänder i munnen växer samman och blir sammanväxta med varandra. Det kan orsakas av en abnormal utveckling under barndomen, där tänderna inte separerar sig korrekt från varandra. I vissa fall kan det även bero på en tidigare tandskada eller karies som inte behandlats tillräckligt snabbt och orsakat att tänderna växer samman.

Detta tillstånd kan leda till problem med munhygienen, som svårigheter att rengöra mellan de sammansmälta tänderna, vilket i sin tur kan öka risken för karies och tandinfektioner. Sammansmälta tänder kan också orsaka problem med käkfunktionen och utseendet på tändernas ytor. Behandlingen av detta tillstånd kan innebära en kombination av tandrengöring, eventuell avlägsnande av tandbelaget eller andra former av restaurativ behandling, samt i vissa fall kirurgi för att separera de sammansmälta tänderna.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

"Tandsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och skador som kan drabba tänderna, tandköttet och käkmuskulaturen. Detta kan innefatta tillstånd som karies (tanddegeneration), parodontit (inflammation i tandkött och käkbenssubstans), gingivit (inflammation i tandkött), tandsmärtor, torr mun samt abscesser eller infektioner i orala vävnader. Tandsjukdomar kan vara orsakade av bakterier, dålig oral hygien, skada, ärftliga faktorer eller andra medicinska tillstånd.

Tandförkalkning, även kallat dental karies eller tandcancer, är en progressiv och hälsobetonad sjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Den beror på en interaktion mellan mikroorganismer, värdrelaterade faktorer (till exempel tändernas beskaffenhet och salivens sammansättning) och kostfaktorer (till exempel sockerintag).

Förkalkning uppstår när mjölksyra bildas som en produkt av socker och stärkelse, som bryts ned av bakterier i placken på tänderna. Mjölksyran sänker pH-värdet i munhålan och leder till demineralisering av tandens hårda substance (emalj, dentin och cement). Om detta fortsätter utan behandling kan hålbildningar uppstå i tänderna.

För att förebygga förkalkning rekommenderas god oral hygien med regelbunden tandsmittning, fluoridbehandling och en hälsosam kosthållning med begränsat sockerintag.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

I'm sorry for any confusion, but the phrase "ankylos of teeth" is not a standard medical term in English. Ankylosis specifically refers to the abnormal union of bones or joints, often as a result of injury or disease. In the context of dentistry, ankylosis typically refers to the fusion of the tooth root to the surrounding bone, which can lead to problems with tooth movement and alignment.

Therefore, if you are looking for a medical definition related to dental fusion or immobility, I would be happy to help clarify further. However, I would need more information about what you are asking in order to provide an accurate and helpful response.

'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.

Tanderosion, även känd som abrasiv erosion, är en process där tanden successivt förlorar sin emalj och dentin på grund av mekanisk påverkan i kombination med en sur miljö. Detta orsakas ofta av att man borstar tänderna för hårt eller med fel teknik, men kan också bero på vanor som att tugga på penor, pipor eller andra hårda föremål. Den sura miljön kan skapas av mat och drycker som innehåller höga nivåer av syra, såsom läskedrycker, fruktjuicer och citrusfrukter.

'Tandhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till munhålan och dess innehåll, inklusive tänder, tandkött, käkar, spott, bakterier och annan flora. Tandhålan är en viktig del av kroppen då den har en nära koppling till vår allmänna hälsa. En sund tandhåla kan bidra till ett lägre riskbelastning för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andningsvägsproblem. Dessutom kan en dålig oral hälsa leda till problem som karies, parodontit och ont i tänderna. Det är viktigt att upprätthålla god oral hygien genom att regelbundet borsta tänderna, flossa, använda munvatten och besöka tandläkaren regelbundet för att undvika problem och underhålla en sund tandhåla.

Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom tandvården där en konstgjord tandsylon eller tandrot placeras i käken för att fungera som en fast grund för en ny konstgjord tand eller tandbro. Detta görs vanligtvis när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver tas bort på grund av skada, sjukdom eller någon annan anledning.

Den konstgjorda tandsylonen är oftast gjord av titan, ett material som är väl tolererat av kroppen och som kan integreras med benvävnaden i käken genom en process som kallas osseointegration. När den konstgjorda tandsylonen har integrerats med käkbenet kan en konstgjord tand fästas på toppen av sylonen, vilket ger patienten en fungerande och estetiskt tillfredsställande lösning.

Tandåterinsättning är en teknik som har använts under flera decennier och som har visat sig vara en pålitlig och effektiv metod för att ersätta saknade tänder. Den kan även hjälpa till att förhindra benförlust i käken och underlätta för patienten att äta, tala och leva ett normalt liv.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.

Tandresorption (eller odontoklaseri) är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas in i käkbenet. Detta orsakas av aktiva celler, osteoklaster, som bryter ner benvävnaden runt tanden. Tandresorption kan leda till smärta, sårbarhet för karies och eventuellt förlust av tanden. Den kan vara relaterad till flera olika medicinska tillstånd, såsom tandlossning, parodontit, tumörer eller hormonella störningar. Behandlingen beror på orsaken till resorptionen och kan innebära bland annat kirurgi, mediciner eller ortodontisk behandling.

'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.

'Tanduppsättning' refererar till samlingen av tänder som finns i munnen hos människor. Den medicinska definitionen är: "Den fullständiga uppsättningen av 32 permanenta tänder, inklusive 8 framtänder, 4 hörntänder, 8 premolarer och 12 molarer (eller visdomstand) som normalt utvecklas hos en vuxen människa."

Det är värt att notera att inte alla vuxna har en komplett uppsättning av 32 permanenta tänder, eftersom visdomstand ofta saknas eller extra tänder kan förekomma.

Rotfyllning, även känt som rotbehandling eller endodontisk behandling, är en medicinsk procedur där man rengör, formar och fyller ut kanaler i en skadad eller infekterad tandrot. Detta görs vanligtvis med hjälp av specialdesignade instrument och material för att eliminera smittämnen och skydda den omgivande tandköttet från fortsatt infektion.

Under en rotfyllning tas den skadade nerven och blodkärlen bort från rotkanalerna, vilket kallas för avtäckning (eller pulpotomi/pulpectomi). Sedan desinficeras och rengörs kanalerna med hjälp av irrigationsvätskor och medicinska lösningar. Efter att kanalerna är rena och torra fylls de med en speciell, biokompatibel cement och ett gutapercha-material för att försegla och stabilisera tanden. I vissa fall kan det vara nödvändigt att stärka tanden ytterligare med en kompositfyllning eller en krona.

Rotfyllningar utförs vanligtvis av tandläkare specialiserade inom området endodonti, men även allmänpraktiserande tandläkare kan utföra denna procedur. Rotfyllningars syfte är att rädda en skadad tands rot och förhindra att tanden måste extraheras.

'Odontometri' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska eller engelska. Det låter som en kombination av två grekiska ord – 'odontos' som betyder tand och 'metron' som betyder mått. Om du letar efter information om hur man mäter tänder kan du använda begreppet 'tandmätning', men det är inte vanligt förekommande inom medicinsk terminologi.

Om du hade för avsikt att fråga efter 'Odontometry' på engelska, så skulle svaret vara att det fortfarande inte finns någon etablerad definition eller användning av detta begrepp inom odontologi eller medicinsk vetenskap.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

Tanddemineralisering är ett medicinskt tillstånd där hårdvävnader i tänderna, som emalj och dentin, bryts ner på grund av för höga nivåer av syror i munhålan. Detta kan orsakas av en överdriven konsumtion av sockerhaltiga livsmedel och drycker, då bakterier i munnen omvandlar sockret till syra som angriper tänderna. Andra faktorer som kan bidra till tanddemineralisering innefattar brist på effektivt tandsmyckande, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Symptomen på tanddemineralisering kan vara svaga, men de kan omfatta vita fläckar eller skavanker på emaljen, lättare brytbarhet av tänderna och smärta eller känslighet i tänderna. För att förhindra eller behandla tanddemineralisering rekommenderas god oral hygien, regelbunden tandsmyckning, en hälsosam kosthållning och möjligen fluoridbehandlingar.

'Permanent teeth setup' refererar till de slutgiltiga tänderna hos människor som ersätter de tidigare tillfälliga milk tänderna. Den permanenta tanduppsättningen består av 32 tänder för de flesta vuxna, inklusive 8 framtänder (incisiver), 4 hörntänder (caniner), 8 kindtänder (premolarer) och 12 molarer (inklusive de visdomstanden). Den permanenta tanduppsättningen börjar gro i käkbenet under barndomen och fortsätter att komma ut genom tandutvecklingen under ungdomen och tidiga vuxenlivet.

En permanent tandfyllning är en metod för att behandla karies orsakad skada på tänder. Den innebär att en speciell plastliknande cement eller kompositmaterial fylls in i hålrummet (kaviteten) som bildats i tanden efter att cariesangreppet har avlägsnats. Detta återställer formen och funktionen på tanden, och förhindrar vidare skada orsakad av bakterier och sönderfall.

Permanenta tandfyllningar kan även användas för att korrigera andra skador på tänder, såsom sprickor eller defekter i emaljen. De är tillverkade av långvariga material som är designade att matcha tändernas färg och hålla i många år med rätt vård och underhåll.

'Tandlöshet' betyder att en person saknar tänder. Det kan bero på olika orsaker, till exempel ålder, genetik, sjukdomar som diabetes eller cancer, skada från tandsmaksälskare (till exempel tobak), dålig oral hygien eller brist på fluorid i vattenförsörjningen under uppväxten.

Det finns också medicinska tillstånd som kan leda till tandlöshet, såsom Sjögrens syndrom och akromegali. I vissa fall kan tandlöshet behandlas med tandimplantat eller andra tandproteser för att hjälpa personen att återfå sin käkfunktion och estetik.

Protesisk tandförberedelse är en process där tanden prepareras och formas för att kunna bära ett protesiskt tillbehör, som kan vara en krona, bro eller en tandprotes. Under den protesiska tandförberedelsen tar tandläkaren bort någon del av den ursprungliga tanden och skapar en överföringstriss för att hjälpa till att fästa den protesiska applikationen.

Den exakta metoden för en protesisk tandförberedelse kan variera beroende på vilken typ av protesis som behövs och hur många tänder som behöver förberedas. Men i allmänhet innebär det att tanden skärs ned till en viss form och storlek, så att den passar perfekt med den protesiska applikationen.

Det är viktigt att tandförberedelsen utförs korrekt för att säkerställa att den protesiska applikationen sitter rätt, fungerar bra och ser naturlig ut. Ett dåligt utfört arbete kan leda till problem som smärta, lösning eller skador på både tänderna och protesen.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.

Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.

"Age determination by teeth" is a method used in forensic dentistry to estimate the age of an individual based on the development and wear of their teeth. This process involves examining various features of the teeth, such as:

1. Tooth formation and mineralization: The stages of tooth development, from crown formation to root completion, can be correlated with specific age ranges. Dental radiographs are often used to assess these features accurately.

2. Tooth eruption: The sequence and timing of primary (deciduous) and permanent teeth eruption can also provide valuable information for age estimation. However, there is some variation in the exact timing of tooth eruption between individuals, which must be taken into account when making age estimates.

3. Dental wear: As people age, their teeth naturally undergo wear due to factors like occlusal forces, bruxism (teeth grinding), and diet. The degree of dental wear can be assessed using various methods, such as the analysis of occlusal surfaces or the measurement of crown height reduction. However, dental wear patterns can be influenced by individual habits and lifestyle factors, which may limit the accuracy of age estimates based solely on tooth wear.

4. Secondary dentin deposition: With increasing age, there is a gradual formation of secondary dentin within the pulp chamber, leading to its reduction in size. The rate of this process can vary between individuals but generally follows a predictable pattern that can be used for age estimation.

5. Root resorption: In older adults, the apical portions of the roots may undergo resorption due to physiological aging processes. The extent of root resorption can provide additional information for age estimation in this population.

It is important to note that 'age determination by teeth' provides an estimate of age rather than a precise value. The accuracy of these estimates depends on various factors, including the quality and completeness of the dental examination, individual variations in tooth development and wear, and the methods used for age estimation. As a result, forensic dentists often use multiple methods and correlate their findings with other age indicators (e.g., skeletal maturation, degenerative changes) to arrive at the most reliable age estimate possible.

Tandcement är i medicinsk kontext den benartade substans som håller tanden fast i käken. Det består huvudsakligen av calciumsalter och kolagenfibrer. Tandcementet bildas under fostertiden och fortsätter att utvecklas efter födseln. Det har en viktig funktion som mekanisk buffert mot krafter som verkar på tanden, såsom betttryck och slitage. Dessutom bidrar tandcementet till att skydda tandens rot kanaler från infektioner.

Odontoblast är en typ av cell som finns i tanden och är ansvarig för att producera dentin, ett hårt, mineraliserat material som utgör huvuddelen av tanden. Odontoblasterna ligger nära pulpan, den mjuka vävnad som finns inuti tanden, och sträcker sig genom den tunnare tubulära strukturen i dentinet. När tanden utsätts för skada eller smärta kan odontoblasterna reagera genom att producera substanser som aktiverar smärtreceptorer. Dessa celler är viktiga för att hålla tänderna friska och skydda dem från skador och infektioner.

En ameloblast är en typ av cell som är involverad i bildandet av emaljen, den hårda yttre ytan på tänder. Ameloblasterna producerar och sekretierar ett proteinrikt extracellulärt matrix, som sedan mineraliseras för att forma emaljen. Dessa celler är specialiserade epitelceller som under utvecklingen genomgår olika stadier innan de differensieras till ameloblasterna. Efter att emaljen har bildats undergår ameloblasterna apoptos, programmerad celldöd, och försvinner.

'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.

'Pulpanekros' betegner den tilstand, hvor pulpaen i en tand dør og går i opløsning. Pulpaen er det levende, bløde væv inde i tanden, der indeholder blodkølvæv, nerver og kirtler. Den kan dø, fordi den bliver ødelagt af caries (tandbetening), skader eller en anden infektion. Nekrosis betyder at cellerne i et væv er døde og begynder at gå i opløsning, hvilket kan føre til abscesser og andre komplikationer, hvis det ikke behandles. Symptomer på pulpanekros kan inkludere smerte, særligt under varme eller kølige stimuli, lugt fra munden, rodcanaler og en forandret tandfarve. Behandlingen af pulpanekros består typisk i en endodontisk behandling (en rodkanalbehandling), hvor pulpaen fjernes og kanalerne renses, desinficeres og udfyldes for at forhindre yderligere infektioner.

Tandremineralisering är ett naturligt fenomen där mineraler, främst hydroxiapatit, calcium och fosfat, lagras tillbaka i tandsmåtan efter att de förlorats genom processen kallad tanddemineralisering. Denna cykel pågår kontinuerligt i munhålan, särskilt efter intag av sockerhaltiga livsmedel eller drycker som kan sänka pH-värdet och leda till demineralisering. Genom god oral hygien, fluoridbehandlingar och en hälsosam kost kan remineraliseringen främjas och hjälpa till att förebygga dental caries (tandkaries).

'Tandmodeller' er en uformell betegnelse for modeller af tænder, som oftest anvendes i den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed. De kan være fremstillet af forskellige materialer, herunder metal, voks, gips eller digitale modeller.

Tandmodellerne er nøjagtige kopier af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål, herunder:

1. Diagnostisk brug: Tandmodeller kan hjælpe med at identificere eventuelle abnormiteter, skader eller sygdomme i tænderne og kæbebenet.
2. Planlægningsbrug: De anvendes ofte til at planlægge behandlinger, herunder fremstilling af tandsæt, orthodontiske behandlinger, implantater osv.
3. Undervisningsbrug: Tandmodeller er værdsatte undervisningsværktøjer i tandlægeuddannelser og andre dentale uddannelser.
4. Forskningsbrug: De anvendes også i forskning, herunder til at teste nye behandlingsmetoder eller materialer.

I korthed er 'Tandmodeller' præcise reproduktioner af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål inden for den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed.

En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.

I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.

Periapikal tandlossning, även känt som parodontit eller apikal periodontit, är en inflammation i den mjuka vävnaden runt en persons tands rotspets. Den orsakas vanligtvis av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nervan) inne i tanden till det omkringliggande periapikala vävnadsskiktet. Infektionen kan uppstå till följd av en karies eller en skada på tanden som inte behandlats korrekt.

Symptomen på periapikal tandlossning kan inkludera smärta eller ömhet i tanden, särskilt vid beröring eller tryck, svullnad i munnen eller ansiktet, en abscess som bildas i den drabbade området och lösning av tänderna. Behandlingen för periapikal tandlossning kan innebära en rotbehandling (endodontisk behandling) där infektionen tas bort från pulpan och kanalen i tanden, fylls igen och tanden desinficeras. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om infektionen inte kan behandlas på annat sätt.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

Paleodontologi är en subdisciplin inom antropologi och arkeologi som handlar om studiet av fossila tänder och mundhålor hos utdöda djur och människor. Disciplinen använder sig ofta av metoder och tekniker från odontologi (tandläkarvetenskap) för att undersöka hur tidiga djurs- och människors tänder såg ut, hur de fungerade och vad de kan berätta om deras liv och levnadsvanor. Paleodontologin kan ge oss information om individens ålder, kön, diet, hälsa, genetik och migrationer. Den kan också hjälpa till att klargöra evolutionära samband mellan olika arter och populationer.

'Tandexkavering' refererar till de tre håligheterna i varje tands rot, där tanden sitter fast i käken. Dessa tre exkaveringar är:

1. Pulpaexkaveringen: Den centrala håligheten som innehåller blodkärl, nerver och bindväv.
2. Kamarkaviteterna: De två små sidohåligheterna som sitter på var sida om pulpaexkaveringen. Dessa är fyllda med odontblaster (speciella celler som bildar dentin, ett hårt material i tanden).
3. Accessoriska exkaveringar: Små extra håligheter som kan förekomma vid sidan av de tre huvudexkaveringarna. Dessa är oftast förgreningar från kamarkaviteterna eller pulpaexkaveringen.

Tandexkaveringar behöver inte vara synliga utanpå tanden, men de kan ses om tanden skadas eller bryts sönder. Om en tandexkavering blir infekterad kan det leda till en abscess eller annan smitta i munhålan.

Ett medicinskt sätt att definiera "käke, delvis tandlös" är "Mandibula, partialmente edentulous". Mandibula är den lägre käken i människans ansikte och "partialmente edentulous" betyder delvis utan tänder. Detta kan orsakas av olika faktorer som ålder, tandlossning eller trauma.

I medicinen refererar kompositmaterial till ett material som består av två eller flera olika komponenter, som kombinerats för att ge en specifik egenskap eller funktion. Dessa komponenter kan vara i form av faser, fiberorientering eller ytbehandlingar. Exempel på kompositmaterial inom medicinen är fiberförstärkta kompositer som används för att ersätta ben- och broskvävnad, samt kompositer bestående av polymerer och keramik som används för tandfyllningar.

Tandemly repeated proteins, eller tandem alj-proteiner, är en typ av protein där ett antal kopior av en viss peptidsekvens upprepas i en linjär sekvens. Dessa upprepningar kan vara identiska eller marginellt varierande. Tandemly repeated proteins förekommer hos många olika organismer, inklusive bakterier, arkéer och eukaryoter. I vissa fall har dessa proteiner visat sig ha en funktion i cellens skydd mot aggressiva utomstående molekyler, såsom bakteriofager eller andra toxiner. I andra fall kan de vara involverade i cellytans struktur eller fungera som receptorer på cellytan.

Tandemaljhypoplasi är ett medicinskt tillstånd där det förekommer ofullständig eller onormalt liten utveckling av emaljen på två eller flera tänder som följer varandra i tandraden. Detta kan leda till en ökad risk för karies och andra skada på tänderna. Tandemaljhypoplasi kan ha olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, systemiska sjukdomar under barndomen eller exponering för vissa läkemedel under fostertiden.

Medicinskt sätt att definiera ‘mellanrum mellan tänder’ är diastema. Diastema är ett uttryck som används för att beskriva ett extra mellanrum mellan två framtänder, vanligtvis de övre framtänderna. Detta tillstånd är ofta estetiskt störande men tenderar att vara ofarligt för tanden och tandköttets hälsa. Diastema kan bero på olika orsaker, inklusive storleksförhållandet mellan tänderna och käken, muskelaktivitet i tungan eller läpparna, tillväxtavvikelser under uppväxten eller förlust av en milk tand som inte ersatts korrekt. I vissa fall kan diastema behöva behandlas med hjälp av ortodontisk behandling, såsom tandsöm eller käkkirurgi, särskilt om det orsakar problem med käkmuskulatur, talsvårigheter eller dålig tandhygien.

'Bett' er en betegnelse for et sykeleiebed, det vil si en plass i et sykehus hvor en pasient ligger og soves. Ordet kommer fra oldengelsk og betytt "seng". I medicinsk sammenheng kan 'bett' også referere til en diagnose eller behandling som en pasient får, men det er mindre vanlig.

'Emaljorganet' er en del av tannsystemet hos vertebrater, inkludert hos mennesker. Det er beliggende på ytterste del av tannens rotsystem og er i direkte kontakt med tandkjøttet. Emaljen er det hardeste materiale i kroppen og har som funksjon å beskytte tannen mot mekanisk skade og bakterielle angrep. Emaljen utvikles fra en embriologisk struktur kalt 'den dentale papillen', som under utviklingen mineraliseres og blir til den hardhet emaljen er kjent for. Feil i emaljorganets utvikling kan føre til forskjellige tannfeil, som for eksempel mørkere eller lysere emalje enn normalt, huller i emaljen eller forstyrret form på tannen.

'Munhygien' refererer til renhold og pleje av munnens strukturer og funksjoner for å fremme og bibeholde godt helsetilstand. Denne inkluderer renseing av tennene, bruk av tandbørste og tandpasta, undersøkelse av munnen etter tegn på sykdom, og eventuell behandling av problemer som fårs i munn og tann. Munhygien inneholder også råd om kosthold og vaner som kan påvirke tannhelsen, slik som røyking og overtift av søte drikker og snacks. Regelmessige besøk hos en tandlæge eller tannhjelper er også en viktig del av munhygien for å oppdage og behandle eventuelle problemer i tidlig fase.

Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.

Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.

Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.

'Visdomstand' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det stadium då en foster har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna överleva utanför moderns kropp, även om det kan behöva intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling.

Visdomstand definieras ofta som en fetal vikt på minst 500 gram eller ett gestationsålder (tid från senaste menstruation) på minst 24 veckor. Vid dessa tillstånd har fostret vanligtvis utvecklat lungor som är tillräckligt mogna för att möjliggöra yttre andning, även om det fortfarande kan finnas risker relaterade till lungfunktion och andra komplikationer.

Det är värt att notera att visdomstand inte är samma sak som full terminsfödsel, som normalt definieras som en födelse efter 37 veckor av graviditet. Födda barn som är vid visdomstand kan fortfarande ha lägre vikter och vara mer känsliga för komplikationer jämfört med fullt utvecklade foster.

'Rotstift' er en ikke-medicinsk betegnelse, der ofte bruges i en bred administrativ og økonomisk sammenhæng for at beskrive nedskæringer eller besparelser, typisk ved at reducere budgetter, personalestyrker eller andre ressourcer. Jeg kan ikke give en medicinsk definition af "rotstift", da det ikke er en medicinsk term.

'Pulpetomi' är en medicinsk term som refererar till en procedure där pulpan, det mjuka vävnadsfyllta området inne i en tand, tas bort. Pulpan innehåller blodkärl, nerver och bindväv. Denna procedur utförs vanligtvis när en tand är skadad eller infekterad så svårt att den inte kan räddas på annat sätt. Efter pulpetomi fylls tomrummet i tanden ofta med en permanent fyllning eller en krona för att återställa dess funktion och skydda det från ytterligare skador eller infektioner.

Medicinskt sett betyder "mun, tandlös" att individen saknar tänder i munhålan. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel på grund av en medfött missbildning, en sjukdom eller som ett resultat av vuxenlivets tandbortfall. I vissa fall kan det vara möjligt att ersätta de saknade tänderna med hjälp av tandproteser eller implantat för att återställa funktion och/eller esthétik.

Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.

'Parodontium' är ett medicinskt begrepp som refererar till det biologiska systemet som ger stöd och håller fast tänderna i käken. Det består av följande strukturer:

1. Tandkött (Gingiva): Den mjuka, köttiga vävnaden som omger tänderna och skyddar dem från skada.
2. Tandköttsfäste (Periodontal ligament): Det är en kollagenrik vävnad som fäster tanden till käkbenet och ger möjlighet till små rörelser när man tuggar.
3. Käkbenssubstans (Alveolär ben): Den del av käken där tänderna sitter fast. Det är ett poröst ben som innehåller många hålrum för att ge plats åt blodkärlen och nerverna.
4. Cement: En hård, mineraliserad vävnad som täcker roten av tanden och fäster den till käkbenssubstansen.

Parodontiumet kan drabbas av sjukdomar, såsom parodontit (tandköttsinflammation) och periodontal celulit (infektion i tandköttsfästet). Dessa sjukdomar kan leda till tandlossning och eventuell förlust av tänderna om de inte behandlas.

"Tandpapiller" (dental papilla) är en del av utvecklingen av tändernas tandkött och dentin. Det är en del av den embryologiska strukturen som senare blir en mogen tand. Tandpapillen är belägen under den tidiga tandens tandkronan, eller kronan på den obildade tanden, och innehåller celler som producerar dentin och pulpan (tandmärgen). När tanden utvecklas och mognar försvinner tandpapillen.

Det finns också små vaskulära strukturer i munhålan, ofta vid främre delen av tänderna, som kallas "filiform papiller". Dessa är inte relaterade till utvecklingen av tänderna och har inget medicinskt samband med "tandpapill".

Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv. De två vanligaste formerna av parodontalsjukdomar är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesked). Gingivit orsakas av plack och smittämnen som ansamlas vid tänderna och kan leda till blödande, svullnad och rödaktighet av tandköttet. Om gingivit inte behandlas kan den utvecklas till parodontit, där inflammationen sprider sig till djupare delar av munhålan och orsakar skada på käkbenen och bindväven som håller tänderna på plats. Parodontalsjukdomar kan leda till tandlossning, onormala rörelser i tänderna och i vissa fall även allvarligare systemiska hälsoproblem. Riskfaktorer för parodontalsjukdomar inkluderar tobaksrökning, diabetes, vissa mediciner, ålder, genetik och dålig oral hygien.

I'm sorry for any confusion, but "DMF-index" doesn't seem to have a specific medical definition. It could be that there's a mistake or it's an abbreviation for a term that is not widely recognized in the medical field. DMF is sometimes used as an abbreviation for dimethylformamide, a chemical solvent, but without more context, it's difficult to provide an accurate definition. If you could provide more information or clarify what you mean, I'd be happy to help further!

"Misslyckad tandlagning" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men termen kan användas för att beskriva en situation där en tandsjukvårdsbehandling inte har gett de önskade resultaten. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel patientens mottaglighet för sjukdomen, behandlingsmetodens effektivitet eller komplikationer under eller efter behandlingen.

Exempelvis kan en misslyckad rotkanalbehandling innebära att bakterier fortfarande finns kvar i canalen och orsakar smärta, inflammation eller infektion. I sådana fallen kan ytterligare behandlingar krävas, till exempel en ny rotkanalbehandling eller en extraktion av tanden.

Det är viktigt att notera att misslyckade tandlagningar inte alltid beror på fel behandling från tandläkaren. Patientens samarbete och efterlevnad av instruktioner kan också spela en stor roll för behandlingsresultatet.

Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.

Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.

Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.

I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:

Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.

'Mesial movement of teeth' refererar till den tandbetsrörelse där tänderna rör sig närmare den mediale sidan (den delen som är närmast sagittalplanet, det mellersta plan som delar kroppen i höger och vänster del) av munhålan. Detta sker ofta när en tand saknas eller när det saknas tillräckligt med rum för att alla tänder ska få plats. Som ett resultat kompenserar de övriga tänderna genom att röra sig mot den tomma utrymmet, vilket orsakar mesial rörelse av både premolarer och molarer. Detta kan leda till en malokklusion eller en onormal tandpositionering som kan påverka käkfunktionen och estetiken.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

'Tandproteskonstruktion' er en overordnet betegnelse for de proteser, som anvendes i tandlægekunsten til at erstatte savnede tænder og/eller støtte slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Disse konstruktioner kan være fastgjort permanent (fx festsætning af en bro) eller være løselige (fx total-/parcialproteser).

Den medicinske definition vil typisk se således ud:

"En tandproteskonstruktion er en kunstig, ofte individualiseret anordning konstrueret til at erstatte savnede tænder, støtte slidte tandsystemer eller korrigere uhensigtsmæssige forhold i munden. Disse konstruktioner kan være fremstillet af forskellige materialer som metal, akryl, nylon eller keramik og kan være permanente (festsatte) eller løselige (removable). Tandproteskonstruktioner omfatter bl.a. broer, kroner, partial- og totaltandproteser."

Rotpreparering är ett medicinskt förfarande där död vävnad eller nekrotisk (död) tissue tas bort från en levande organism. Detta kan göras för att förhindra spridning av infektion, för att underlätta läkning och för att förbättra funktionen hos det drabbade området. Rotpreparering kan användas inom många olika medicinska specialiteter, inklusive kirurgi, ortopedi, dermatologi och stomatologi (tandvård).

Exempel på rotpreparering innefattar att rensa en sårflora från nekrotisk vävnad eller att avlägsna död benvävnad i samband med en kirurgisk behandling av en fraktur. Rotpreparering kan också utföras som en del av behandlingen av en abscess (infektionsrelaterat varbildning) eller en nekrotiserande soft tissue infektion, där det är viktigt att snabbt och effektivt ta bort död vävnad för att förhindra spridning av infektionen och för att underlätta läkning.

En "tandprotes, partiell, avtagbar" är en typ av tandprotes som ersätter en del tänder istället för alla. Denna typ av protes är konstruerad så att den kan tas bort och sättas in av patienten själv.

Partiella avtagbara tandproteser tillverkas vanligen av akrylat eller metall, och har klamrar eller klämmor som hålls fast vid de kvarvarande tänderna för att stabilisera protesen i munnen. Dessa klamrar eller klämmor är anpassade till formen på de kvarvarande tänderna och kan vara av metall eller plast.

Det är viktigt att uppehålla god oral hygien när man har en partiell avtagbar tandprotes, för att undvika skada på kvarvarande tänder och munhälsa. Rutinmässiga kontroller hos en tandläkare är också viktiga för att säkerställa att protesen sitter korrekt och inte orsakar några problem.

En tandprotes är en typ av medicinsk apparat som används för att ersätta saknade tänder och/eller käkar. Den kan vara fast eller amovibel (lösbjälts) och konstrueras av material som till exempel metall, akrylat eller keramik. Tandproteser kan hjälpa till att förbättra funktionen vid matspjälkning, tal och estetik. Det finns olika typer av tandproteser, till exempel totalprotes (fullständig tandprotes), partiell protes (delvis tandprotes) och implantatprotes (fastsatt med hjälp av en implantatstift i käken).

"Dentalt mikroläckage" är ett medicinskt begrepp som refererar till en mycket liten skada eller defekt i tätheten hos en tandfyllning eller en krona. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive dålig arbetsmetod vid placeringen av fyllningen eller kronan, slitage över tiden eller påverkan från bettet. Mikroläckaget kan leda till att bakterier tränger in under fyllningen eller kronan och orsakar en ny cariesläsion eller en infektion i tandköttet. I vissa fall kan det behövas göras en ny fyllning eller krona för att åtgärda problemet.

'Root canal obturation' är en medicinsk term som refererar till den process där kanalen i roten på en tand fylls med ett material efter att den har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Syftet med obturationen är att försegla och stabilisera canalen så att det inte kommer in några bakterier tillbaka och orsaka en ny infektion. Det vanligaste materialet som används för obturation är gutta percha, ett termoplastiskt material som kan formas efter behandlingens varmning. Obturationen utförs ofta med hjälp av cement och sealer för att säkerställa en tät och effektiv förslutning.

Pulpainflammation, även kallat endodontisk inflammation, är en inflammation i tandpulpan (den levande kärnan inne i tanden). Den kan orsakas av bakterieinfektion som kommer in i pulpan via karies eller skada på tanden. Symptomen kan vara smärta vid hetta, kyla, söta eller starka beröringar, eller svullnad och rodnad i det omkringliggande vävnaden. Behandlingen för pulpainflammation innebär oftast en rotbehandling där pulpan tas bort och kanalen desinficeras och fylls med ett inert material.

I den medicinska kontexten kan "tuggning" definieras som den process då tänder och käkar arbetar tillsammans för att krossa och skärva maten i små delar så att de enkelt kan sväljas och fördigestioneras. Tuggningen är en viktig del av näringsintaget och hjälper också till att stimulera spytproduktionen, underhålla tändernas hälsa och stödja det orala sammanhanget.

Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.

Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.

I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.

"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.

Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:

"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."

Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.

MSX1 (Muscle Segment Homeobox 1) är ett transkriptionellt faktorprotein som hör till homeoboksomfamiljen och spelar en viktig roll under embryonal utveckling hos däggdjur. Det kodas av MSX1-genen och reglerar celldifferentiering, celldelning och celldöd i olika typer av vävnader, inklusive muskulatur, brosk, hud och tandkörtel.

MSX1-transkriptionsfaktorn fungerar genom att binda till specifika DNA-sekvenser i promotor- och enhancerregioner av målgener, vilket påverkar deras transkriptionella aktivitet och därmed uttryck. MSX1 har också visat sig vara involverad i reguleringen av cellcykelrelaterade gener och apoptos (programmerad celldöd).

Vidare, forskning har kopplat MSX1 till patofysiologiska processer bakom vissa sjukdomar, såsom cancer och tandkörtelmissbildningar. Dess roll i dessa sammanhang är dock inte fullständigt klarlagd och kräver fortsatt forskning.

"Plack" är ett begrepp som används inom kardiologi och refererar till en typ av atherosklerotisk plak i halsartärerna (karotisplack) eller i koronarartärerna i hjärtat. Placken består av fettsyror, kolesterol, calcium, blodceller och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan den störa blodflödet och orsaka symptom som halsvickelser (i fallet med karotisplack) eller bröstsmärta eller andningssvårigheter (i fallet med koronarplack). I värsta fall kan en plack i koronarartären lossna och orsaka ett hjärtattack.

Rättsodontologi är en gren inom forensisk medicin som handlar om att använda tänder och käkar för att hjälpa till att identifiera döda kroppar eller fastställa orsaken till skador på levande personer. Rättsodontologer undersöker tänder och käkar för att hitta tecken på sjukdomar, trauma, ålder, kön, ras och identitet. De kan också hjälpa till att fastställa tidpunkten för döden genom att analysera tandsäckarnas innehåll och andra tecken på nedbrytning. Rättsodontologi används ofta i rättsliga utredningar, såsom brottmål och identifiering av offer för naturkatastrofer eller militära konflikter.

En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.

'Radiografi, bitewing' er en type tandradiografi som viser de øvre og nedre fortænderne (hagene) og de bagerste tænder i overkæben. Under en bitewing-radiografi bider patienten på en lille plastisk vinge, der holder tænderne i den rette position under optagelsen.

Denne type radiografi anvendes primært til at undersøge eksistensen af karies (tandhuler) mellem tænderne og under fyldninger, da det er svært at se disse områder ved en almindelig mundundersøgelse. Bitewing-radiografier viser også tandens højde og tilstand af tandkronen og rødderne, hvilket kan være nyttigt for at diagnosticere andre mundsundhedsproblemer som parodontose (tandkødsbetændelse).

En bitewing-radiografi tager normalt kun et par minutter at udføre, og strålingen er minimal. Det anbefales at have en bitewing-radiografi hvert 12 til 24 måneder, afhængigt af patientens kariesrisiko og mundhygiejne.

Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp sjukdomstillstånd som drabbar tanden's rothylsa (apiken) och omgivande vävnad. Dessa sjukdomar orsakas vanligen av en infektion som sprider sig från tandköttet in i roten via en caries eller en skada på tanden.

Det finns två huvudsakliga typer av periapikala sjukdomar:

1. Periapikal inflammation (PAI): Detta är den mildare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när bakterier från tandköttet orsakar en inflammation i rothylsan. Symptomen kan inkludera smärta vid tryck eller värme, svullnad och rodnad i området runt tanden.
2. Periapikal abscess: Detta är den allvarligare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när en infektion orsakar en abscess (en samling av pus) i rothylsan eller omkringliggande vävnad. Symptomen kan inkludera stark smärta, svullnad, rodnad och feber. I vissa fall kan abscessen leda till allvarliga komplikationer som att infektionen sprider sig till andra delar av kroppen.

Periapikala sjukdomar behandlas vanligen med en kombination av antibiotika för att behandla infektionen och endodontisk behandling (en rotbehandling) för att rengöra och desinficera roten på tanden. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om sjukdomen inte kan behandlas på annat sätt.

I'm sorry for the confusion, but "Bettfel" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i den initiala fasen av tands skalbildning. Det syntetiseras av ameloblastcellerna och utgör ungefär 90% av proteinet i den skiva av ameloblastmembran som bildar den inre kärnan av tandemaljen under tidig utveckling.

Amelogenin har visat sig ha en viktig funktion i regleringen av mineraliseringen av emaljen, genom att verka som en matrix för att fånga in calcium- och fosfatjoner som sedan kristalliseras till hydroxiapatitkristaller. Dessa kristaller utgör den huvudsakliga strukturen i emaljen.

Mutationer i amelogenin-genen kan leda till olika former av tandsjukdomar, såsom amelogenesis imperfecta, som kännetecknas av missbildningar och defekter i emaljen.

PAX9 är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i den embryonala utvecklingen, särskilt i hörselorganet och käken. PAX9 aktiverar eller stänger av genuttryck genom att binda till specifika DNA-sekvenser i promotorregionerna hos målgenen. Mutationer i PAX9-genen kan leda till olika medfött orofaciala missbildningar, till exempel en ofullständig utveckling av käken eller tandsymtom.

"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedicinen kan en "tandprotes, partial, fast" definieras som:

"En tandprotes som är fixerad och inte kan tas ut av patienten själv. Den ersätter en eller flera, men inte alla, tänder i under- eller överkäken. Den hålls fast med hjälp av klamrar som fästes vid de kvarvarande tänderna."

Sådana proteser tillverkas ofta av akrylat och metall och är anpassade för att passa patientens mun. De kan vara en god lösning när det saknas ett fåtal tänder, eftersom de ger bättre funktion och estetik än en lös protes.

Medicinskt talat refererar käken till det underkäksben (mandibulan) som är den rörliga benplattan i ansiktsskelettet hos djur, inklusive människor. Det består av en horisontell del (den rörliga delen) och två vertikala delar. Käken hjälper till att forma munhålan, stödjer käkmusklerna och är viktig för aktiviteter som äta, tala och andas.

'Tandprotesdesign' refererer til den planlægning og konstruktion af tandproteser, der er designet til at erstatte savnede tænder og/eller støtje til slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Det omfatter overvejelser af materielvalg, protesestruktur, pasform, æstetik, funktion og patientkomfort.

Den medicinske definition kan opdeles i følgende punkter:

1. Planlægning: En individuel evaluering af patientens mundhule og behov for at erstatte savnede tænder. Dette omfatter en undersøgelse af den tilbageværende tandsæt, kæbearkitektur, muskulatur, articulation og ønsker for æstetik og funktion.
2. Konstruktion: Den proces, hvor protesen fremstilles ud fra den planlagte designspecifikation. Det omfatter valg af materiale, som oftest akryl, nylon, metal eller en kombination heraf, samt design af strukturen og pasformen for at sikre en komfortabel og effektiv pasning i patientens mund.
3. Æstetik: Designets evne til at fremstille et naturligt og æstetisk udseende, der matcher patientens oprindelige tænder og ansigtsskulptur.
4. Funktion: Den måde, hvorpå protesen genopretter normale kaution, spisning, tale og andre mundhulefunktioner.
5. Komfort: Designets evne til at sikre en god pasning og støtte for patientens mundhule, uden at forårsage smerte eller irritation.

Tandprotesdesign er et vigtigt aspekt af tandplejen, der hjælper med at genoprette patienters mundhulefunktioner og øge deres livskvalitet.

'Parodontalstatus' är ett begrepp inom tandvården som avser en undersökning och bedömning av individens parodontala hälsa, det vill säga hälsotillståndet på munnen kring tänderna. Denna bedömning innefattar vanligen följande parametrar:

1. **Djupen på tandköttsfickor:** Detta mäter den djupa fickan mellan tanden och tandköttet, som kallas för sulcus/periodontalpocket. Om dessa fickor är djupare än 3 mm kan det vara tecken på parodontit (tandköttsinflammation).

2. **Tandköttsrecession:** Detta mäter hur långt tandköttet har dragits tillbaka från tanden, vilket kan leda till känslighet och ökad risk för parodontit.

3. **Blödningar:** Om det finns blödningar i tandköttsfickorna när de mäts kan det vara tecken på inflammation eller aktivt ongoing parodontalt sjukdomstillstånd.

4. **Placka och tandsten:** Dessa är hårda beläggningar som bildas av bakterier och mineraler på tänderna, vilka kan leda till karies och parodontit om de inte tas bort regelbundet genom god muntlig hygien.

5. **Mobilitet:** Hur löst tanden sitter i dess alveol (tandköttsfäste) kan också ingå i bedömningen av parodontalstatus.

En fullständig parodontal statusbedömning utförs normalt vid tandläkare eller specialist i parodontologi, och ger värdefull information om individens muntliga hälsa samt behandlingsbehov. Det rekommenderas att en sådan undersökning upprepas regelbundet för att övervaka eventuella förändringar och för att främja goda tänder- och munsalutet.

Den medicinska termen för "dental fotografi" är en metod för att använda kameror och bildbehandlingsprogram för att dokumentera täthet, struktur, läge och andra aspekter av tänder och munhåla. Detta kan användas för att hjälpa dentalpersonal att diagnostisera och planera behandlingar för tandsjukdomar, skada eller deformeriteter.

Det finns olika typer av dental fotografi, inklusive:

1. Intraorala fotografi: Fotografering av tänderna och munhålan från insidan av munnen med hjälp av en speciell typ av kamerauppsättning som är designad för att passa in i munnen.
2. Extraorala fotografi: Fotografering av ansiktet och huvudet utanför munnen, ofta används för att dokumentera skador, missbildningar eller andra problem som påverkar ansiktsstrukturen.
3. Makrofotografi: Används för att ta detaljerade bilder av små strukturer som tänder och tandfyllningar.
4. Skiktad fotografi: En metod för att kombinera flera bilder med olika skärpedjup för att skapa en enda, mycket detaljerad bild.

Dental fotografi kräver speciell utrustning och tekniker för att uppnå högkvalitativa resultat. Dentalpersonal som arbetar med dental fotografi bör ha tillräcklig träning och erfarenhet för att kunna hantera den tekniska aspekten av processen och producera användbara bilder för diagnostiska och behandlingsändamål.

'Dentine hypersensitivity' eller 'dentinkänslighet' är en medicinsk term som refererar till en smärta eller obehag i tänderna orsakad av exponering av dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj. Detta kan inträffa när emaljen på tanden skadas eller slipas bort, vilket gör att den känsliga delen av tanden blottläggs.

Smärtan orsakad av dentinkänslighet kan variera från en lätt irriterande smärta till en stark och vass smärta som kan vara svår att tolerera. Smärtan uppstår vanligtvis när tanden utsätts för kalla, het, söt, sur eller tryckande stimuli.

Dentinkänslighet orsakas av att små rörformade kanaler i dentinet, som sträcker sig från ytan till tandens nervceller, blottläggs. När dessa kanaler exponeras för olika stimuli leds smärtsignalen direkt till tandens nervceller, vilket orsakar den känsliga reaktionen.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man lider av dentinkänslighet, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande tandproblem som behöver behandlas. Behandlingen kan innebära användning av speciella tandsmörjor eller toothpaste som är utformade för att minska dentinkänsligheten, samt andra behandlingsmetoder som kan rekommenderas av en tandläkare.

Tandamalgam är ett begrepp inom tandvården och refererar till en typ av fyllningsmaterial som används för att fylla upp hål i tänder efter att karies eller andra skador har behandlats. Tandamalgamen består vanligtvis av en legering av silver, koppar, tin, zink och kvicksilver. Kvicksilvret används som bindemedel för de övriga metallerna och ger amalgamen dess klassiska silverfärg.

Det är värt att notera att tandamalgam har varit en kontroversiell fråga på grund av oro över möjliga hälsorisker relaterade till kvicksilverutsläpp från amalgamen. De flesta professionella tandvårdsorganisationer, inklusive Amerikanska tandläkarföreningen (ADA), anser dock att tandamalgam är säkert och effektivt för de flesta patienter när det används enligt god praxis.

Ortodontiska bågfästen, även kända som ortodontiska bands eller ortodontiska bandage, är en typ av fastgörningsmaterial som används inom ortodontin (tandläkaryrket som handhar rätning av tänder och korrektion av ansiktskonturer). De är små metallringar som placeras runt en eller flera tänder för att ge ett fast grepp åt olika typer av ortodontiska apparater, till exempel bracketsbågar eller headgear. Bågfästen är ofta gjorda av rostfritt stål och formas efter tändernas specifika storlek och form för att säkerställa en stabil och effektiv fastgörning. De kan vara permanent fästade till tänderna under hela behandlingen eller temporärt fästas och avlägsnas under behandlingens gång beroende på ortodontisten val och typen av behandling som ska ges.

Glasjonomercement är ett sorts biokompatibelt cementmaterial som används inom odontologi, främst i kombination med glasjonomerfyllnadsmaterial för att foga ihop tänder efter rotkanalbehandling. Glasjonomercement består av en blandning av glasjonomerpulver och vätska som sätts upp under fuktighet och härdar genom en neutralisationsreaktion mellan de komponenterna.

Detta material har flera fördelar, däribland att det är relativt milt och kan användas nära känsliga strukturer som nervesystemet i tanden, samt att det har goda adhesions-egenskaper till både dentin och kompositmaterial. Glasjonomercement har dock också nackdelar, såsom en lägre mekanisk hållfasthet än andra cementtyper och en tendens att absorbera vatten över tiden, vilket kan påverka dess långsiktiga hållbarhet.

'Tandköttsinflammation' (latin: Gingivitis) är en inflammatorisk reaktion i tandköttet (gingiva), orsakad av plack och/eller tandsten. Plack är en biofilm av bakterier som ansamlas på tändernas ytor, särskilt vid tandsäckarnas öppningar. Om placken inte tas bort kan den leda till inflammation i form av rödvinet, svullnad och blödningar i tandköttet. Tandköttsinflammation är en reversibel tillstånd som ofta kan behandlas med effektiv muntlig hygien och professionell tandsjukvård. Om den inte behandlas kan den leda till mer allvarliga orala sjukdomar, såsom parodontit (tandsäckssjukdom).

Calciumhydroxid, också känt som slaked lime eller kaustisk kalk, är ett vitt, fast ämne med formeln Ca(OH)2. Det är en alkalisk hydroxid av calcium och har stark basisk reaktion. Calciumhydroxid används ofta inom medicinen för att behandla mag-tarmsjukdomar som exempelvis sårbar magsäck (gastrit) eller ökad magsyra (hyperaciditet). Det kan också användas för att neutralisera magsyra vid magöverfullning och för att behandla limestone-inducerad metabol acidosis. Lokalt kan calciumhydroxid användas som ett pasta eller gel för att behandla tandköttsinflammationer (gingivit) och andra orala infektioner på grund av dess förmåga att neutralisera syror och döda bakterier.

"Dental aesthetics" er en del av tannhelsetannteknikken som handler om å forbedre utseendet på tennene og smiledet. Dette kan innebære behandlinger som tannbleking, skjæring av tannkantene (skilling), plassering av false tenn (proteser) og andre behandlinger som forbedrer formen, størrelsen, posisjonen og fargen på tennene. Dental aesthetics er en gren av dentallæren som kombinerer medskjønnhetsprinsipper med tannhelseteknikken for å forbedre tannenes utseende og funksjon.

"Tandfyllningar" är en medicinsk behandlingsmetod som används för att fylla och skydda hål i tänder orsakade av karies eller andra skador. De vanligaste materialen som används för tandfyllningar inkluderar amalgam, kompositresin och glasjonomer. Tandfyllningar hjälper inte bara till att återställa tands form och funktion, utan även att förhindra ytterligare skador och infektioner i munhålan.

"Tandetsning med syror" är en process där syra används för att angripa och skada tanden. Denna typ av etsning kan orsaka erosion av tandemaljen, vilket kan leda till smärta, känslighet och ökad risk för karies. Det är viktigt att undvika användning av syra på tänder, eftersom det kan vara skadligt för oral hälsa.

"Parodontala skenor" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av undersökning som utförs av tandläkare eller parodontolog (tandläkare specialiserad på behandling av tandsmältbukssjukdomar) för att bedöma hälsan hos patientens parodont (tandkött och kringliggande strukturer).

Under en parodontal skenning mäter tandläkaren djupen på parodontala fickor, det vill säga utrymmet mellan tanden och tandköttet. Detta görs med hjälp av en speciell sonder som är graderad i millimetrar. Normaldjupet för en parodontal ficka är 1-3 mm. Om djupet överstiger 3 mm kan det vara tecken på en parodontal sjukdom, såsom parodontit.

Vid en parodontal skenning kan även bedömas andra aspekter av patientens parodontala hälsotillstånd, till exempel blödningar, rörelsefrihet hos tänderna, inflammation och eventuell nedbrytning av benvävnad. Resultatet av en parodontal skenning används för att planera behandling och övervaka patientens parodontala hälsotillstånd över tiden.

Guttaperka är ett elastiskt, halvtransparent och termoplastiskt material som utvinns från trädet *Palaquium gutta* som växer i Sydostasien. Det är en naturlig kåda som kan användas inom medicinen, bland annat som ett hjälpmedel för att tillverka tandfyllningar och proteser på grund av sina goda mekaniska egenskaper. Guttaperka har också använts som ett smärtstillande medel och som ett laxativ.

'Karieshindrande medel' (på engelsk: 'caries preventive agent') er et medicinsk produkt, der anvendes til at forhindre udviklingen af tands Adams sygdom (tandkaries). Disse medler indeholder ofte fluor, som hjælper med at styrke emaljen på tænderne og gøre dem mindre modtagelige overfor angreb fra bakterier, der kan føre til karies. Andre karieshindrande midler kan inkludere xylitol, som reducerer mængden af karies-fremkaldende bakterier i munden, og casein-fosfopeptider, der beskytter emaljen på tænderne. Disse produkter kan findes i forskellige former, såsom tandsmør, mundvand, gel, sprayer og tablets.

Periapikalt vävnad är ett medicinskt begrepp som används inom tandläkarvetenskapen och odontologin. Det refererar till det tandrot-anslutande vävnadsområdet i munhålan, inklusive apikala (rot-)delen av tanden och den omgivande benvävnaden, som kan bli inflammerad eller infekterad.

Periapikal betyder "runt apiken", där apik är rotspetsen på en tand. Periapikala vävnad inkluderar apikala cement, apikala odontal, periodontal ligament (PDL), alveolär ben och tandsäckskörtel (ganglion). Dessa strukturer kan bli inflammerade på grund av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nerven) i tanden.

Periapikal inflammation kallas ofta periapikal pulpit, och när det uppstår en abscess i det periapikala området kallas det periapikal abscess. Behandlingen för dessa tillstånd kan innebära rotbehandling eller extraktion av tanden beroende på allvarlighetsgraden och eventuella komplikationer.

"Dental sealants" är enligt medicinskt perspektiv en preventiv tandvårdsmätod som används för att skydda yttre tänder från karies. De består av en tunn, plastisk lagring som appliceras på de bakre molarernas och premolarnas pits- och grooves (kallade fosser) på tandytan. Dessa områden är svåra att rengöra fullständigt med tandborstning och flossing, vilket gör dem särskilt känsliga för kariesutveckling.

Dental sealants skapar en skyddande barriär som förhindrar bakteriers åtkomst till fosserna och på så sätt minskar risken för kariesutveckling. De är transparenta eller lätt färgade, så de inte påverkar tändernas utseende. Sealants kan vara av typen glasionomer eller komposit, beroende på materialval och patientens behov.

Denna procedure är vanligen smärtfri och snabb att utföra. Efter en grundlig tändrengning rengas fosserna med en speciell borste eller spray för att avlägsna bakterier och rester. Sedan appliceras sealantmaterialet i flera skikt, varefter det härdar under ljusexponering. När processen är klar har patienten en fullt fungerande tand med extra skydd mot kariesutveckling.

Dentinbondingmedel, eller dentinbindemedel, är ett material som används inom tandvården för att kemiskt och mekaniskt binda en kompositfyllning till patientens eget dentin. Detta medel består oftast av hydrofila monomerer, såsom hydroxietylmetakrylat (HEMA) och ftialsyror, som interagerar med den hydrofila dentinnäten. Genom denna kemiska reaktion skapas en starkare och hållbar förbindelse mellan kompositfyllningen och patientens tand, vilket underlättar lagning av kaviteten och minskar risken för återinträde av karier.

'Tandbensutveckling' (odontogenesis) är den process där människans tänder bildas och utvecklas. Denna process börjar under fostertiden och fortsätter till ungefär 20 års ålder. Tandbensutvecklingen kan delas in i tre huvudsakliga faser:

1. Utveckling av tandkronan (crown formation): Den första fasen av tandbensutvecklingen innebär bildandet av den del av tanden som ser ut ovanför tandköttet, även kallad tandkronan. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, odontoblaster och ameloblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: dentin och emalj.
2. Utveckling av tandroten (root formation): I den andra fasen av tandbensutvecklingen skapas den del av tanden som ligger under tandköttet, även kallad tandroten. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, cementoblasterna och odontoblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: cementum och dentin.
3. Utveckling av tandens permanenta eruption (eruption): Den sista fasen av tandbensutvecklingen innebär att tänderna bryter igenom tandköttet och blir synliga i munhålan. Detta sker genom en process som kallas eruption, där tanden långsamt förflyttas från sin ursprungliga position i käken till sin slutliga position i munhålan.

Tandbensutvecklingen styrs av ett komplext samspel mellan genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive näringsintag, hormonella förändringar och andra faktorer som kan påverka tillväxten och utvecklingen av tänderna.

'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.

En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.

Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.

'Orthodontic extrusion' är en term inom ortodonti som refererar till den process där en tand gradvis förs uppåt och ut från sin alveolär kudde (benet kring tanden) med hjälp av ortodontisk behandling. Detta görs vanligtvis med hjälp av en fast monterad bracket på tanden som är fäst i ett ark med en speciell böjd tråd, kallad en "extrusionark".

Extrusionen kan användas för att korrigera olika ortodontiska problem, såsom tandpositionering, öka den vertikala dimensionen av käken eller justera den relationen mellan över- och underkäken. Det är viktigt att notera att extrusionen måste utföras gradvis och kontrollerat för att undvika skador på tanden, dess rot och omgivande vävnader.

'Tandlegeringar' är en typ av tandbehandling där en legering, oftast gjord av metall som till exempel guld eller en kombination av metaller och keramer, fästs på tanden. Legeringen kan användas för att reparera en skadad tand, att skydda en delvis ursliten tand från ytterligare slitage eller att förankra en tandprotes. Tandlegeringar kan också användas i estetiska syften för att förbättra utseendet på tänder.

Endodonti är en specialistområde inom tandvården som fokuserar på diagnosen, preventionen och behandlingen av sjukdomar eller skador i pulpan (tandköttet) och parodontium (tandkött och käkben). Det mest vanliga förfarandet inom endodonti är rotkanalbehandling, där syftet är att rensa och desinficera infekterade eller inflammerade rotkanaler och sedan fylla dem med en tät, biokompatibel fyllmaterial. Detta görs för att rädda en naturlig tands struktur och funktion samt förhindra smärta och ytterligare komplikationer. Andra behandlingar inom endodonti kan omfatta återbyggnad av kronan, re-treatment av tidigare misslyckade rotkanalbehandlingar och traumabehandling av skador på tänder.

"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.

The design process involves several steps, including:

1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.

The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.

'Parodontalficka' är en tandsjukdom där det uppstår ett smalt utrymme mellan tanden och tandköttet. Fickan bildas när tandköttet drar sig tillbaka från tanden, vilket kan ge upphov till en inflammation i området. Parodontalfickor orsakas av bakterier som ansamlas vid tanden och bildar plack. Om placken inte tas bort kan den leda till att tandköttet svullnar upp, blir rött och blöder lätt.

Om parodontalfickorna inte behandlas kan de fortsätta att växa och orsaka allvarligare skador på käkbenet och tänderna. I värsta fall kan det leda till tandlossning eller att tänderna faller ut. Behandlingen av parodontalfickor innebär ofta en grundlig rengöring av tänderna och tandköttet, samt möjligen även medicinska behandlingar för att reducera inflammationen och bakterierna i området. Det är viktigt att besöka tandläkaren regelbundet för en kontroll och rengöring av tänderna för att förebygga parodontalfickor och andra tandsjukdomar.

Pulpotomi är en odontologisk procedur som utförs på permanenta molar- och premolar tänder. Proceduren innebär att den inflammerade pulpan i kammaren av tanden tas bort, och den återstående hälsosamma pulpan i rotkanalens korntass fylls med ett medicinskt material för att skydda och bevara den.

Orsaken till en inflammerad pulpa kan vara karies eller skada på tanden som orsakar infektion och smärta. Pulpotomi rekommenderas oftast när bara en del av pulpan är drabbad, medan en total rotkanalbehandling (pulpotomi) rekommenderas om hela pulpan är skadad eller infekterad.

Pulpotomi är ett tillfälligt lösning för att behandla smärtan och skydda tanden innan en permanent lösning, som en rotkanalbehandling, kan utföras. Detta görs vanligtvis när patienten är för ung för att genomgå en komplett rotkanalbehandling eller om ytterligare diagnostik behövs för att avgöra om en permanent lösning verkligen behövs.

I medicinsk kontext är 'tandporslin' ett material som används inom tandvården för att tillverka olika typer av tandbeläggningar och proteser. Tandporslinet är ett keramiskt material som är hårt, ljust och biokompatibelt, det vill säga väl tolererat av kroppen. Det används ofta för att skapa estetiskt tilltalande tandbeläggningar (till exempel frontringar) eftersom dess vita färg och genomskinlighet liknar naturlig tandsubstans. Tandporslin kan även användas i kombination med metaller för att skapa kronor, broar och andra typer av tandproteser.

'Tandgnissling' er en medisinsk betegnelse for en bakteriel infeksjon i tandkotten, som oftest forekommer ved dårlig tannhygiene og opmærksomhed på tandsundheden. Infeksionen fører til at bakterier trænger ind i tandkødets bløde væv og danner en infektion, der kan være smertefuld og med svulst under eller rundt om den berørte tand. Andre symptomer kan inkludere:

* Sårpine
* Sværhed ved at bide og kauere
* Følelse af varme eller kolde følelser i tænderne
* Usædvanlig lugt fra munden eller dårlig anden
* Svulst i ansigtet, halsen eller lymfen
* Åben mundgang og sværhed ved at åbne munden
* Feber og træthed (i alvorlige tilfælde)

Hvis tandgnissling ikke behandles korrekt, kan infektionen sprede sig til andre dele af kroppen og forårsage alvorligere helbredsproblemer. Derfor er det vigtigt at søge professionel tandsundhedsbehandling hvis man formoder at have tandgnissling.

Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.

Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.

"Digital dental radiography" refers to a type of medical imaging that uses digital x-ray sensors to capture and store data instead of traditional photographic film. This technology allows for the quick and easy transmission, storage, and retrieval of images, as well as enhanced image manipulation capabilities such as magnification, contrast adjustment, and measurement tools. Digital dental radiography is commonly used in dental practices to diagnose and monitor a variety of oral health conditions, including tooth decay, gum disease, and jaw disorders. It exposes patients to lower levels of radiation compared to traditional film-based radiography.

Enligt medicinskt perspektiv är en "tandprotes, partiell, fast, hartsbondad" en typ av tandprotes som används för att ersätta en eller flera saknade tänder i käken. Denna typ av protes är fixerad (fast) och hålls på plats med hjälp av smala, vinklade metallstänger som är fogade till de intakta, naturliga tänderna bredvid de saknade tänderna. Dessa stänger är sedan limmade (hartsbondade) till baksidan av kronan på den intakta tanden med härdande tandcement eller kompositharts.

Den partiella fasta hartsbondade tandprotesen består vanligtvis av en konstgjord tand (eller flera) som är monterad på en metallplatta, som i sin tur är förbunden med de smala metallstängerna. Denna typ av protes är anpassad och formad för att passa komfortabelt i munnen och ge ett naturligt utseende.

Fördelarna med den här typen av tandprotes är att den är relativt lågkostnadig, lätt att underhålla och ger god hållbarhet. Den kan också hjälpa till att förhindra att de intakta tänderna rör sig från sin ursprungliga position eftersom protesen är fast limmad på plats.

"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.

Tandröntgen, även kallat dental röntgen eller panoramaröntgen, är en typ av medicinskt bilddiagnostiskt test som används inom tandvården. Det ger en tvådimensionell radiografisk överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben.

Det finns olika typer av tandröntgen, men de vanligaste är:

1. Bitewing-röntgen: Detta ger en detaljerad bild av de bakre tänderna och deras stödjande strukturer. De används ofta för att upptäcka karies mellan tänderna, problem med tandfyllningar och andra skador på tänderna.

2. Periapikal-röntgen: Denna typ av röntgenbild fokuserar på en enda tand och dess omgivande strukturer, inklusive rotarna och käkbenet. Det används ofta för att undersöka problem med en specifik tand, såsom inflammation eller smärta i rotkanalen.

3. Panoramisk röntgen: Denna typ av tandröntgen ger en tvådimensionell överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben. Det används ofta för att undersöka allmän munhälsa, planera behandlingar som käkoperationer eller ortodontisk behandling, eller upptäcka patologiska tillstånd såsom cystor eller tumörer.

Under en tandröntgenundersökning placeras en film eller en digital sensor i munnen medan patienten biter på en speciell hjälpmedel för att hålla den stilla. Sedan använder tandläkaren eller tandhygienisten ett röntgenstrålskärm som riktas mot patientens huvud för att ta bilderna. De flesta tandröntgenundersökningarna tar endast några minuter att utföra.

"Acrylate resins" er en type plastmateriale som består av polymere eller copolymere av esterne av akrylsyre eller metakrylsyre. Disse materialene kan være i form av hårde, transparente plastmasser eller blødere, flexible gummiagtige materialer. De brukes ofte i produksjonen av lacker, lim, fyldstoffer og andre kjemiske produkter.

En akrylharts er egentlig den termale for-polymeriseringen av en akrylatmonomer til en vis grad av polymerisering, som kan formes og stivnes ved å fullføre denne prosessen. Dette gjør at akrylhartser ofte brukes i produksjonen av produkter som må stivnes etter å ha blitt formet, som f.eks. i tilfelle med tandfyllinger og andre type plastprodukter.

'Fossil' er en medicinsk term som primært brukes innenom palynologi, et grensefag mellom geologi og biologi. Fossile betegner rester eller spor etfer organismer som har levd i fortid og som er bevart i jordens skal eller i andre geologiske lag over en periode på millioner av år. Disse fossile restene kan inneholde informasjon om slagsen til den utdøde organismen, dens fysiologi, og dens plassert i det tidlige livets historie.

I palynologi brukes termen 'fossil' spesielt til å referere til mikroskopiske rester av planter som pollen, sporer og kutikuler (et ytre lag på planters celler). Disse fossile partiklene kan være vitale for å forstå historien om planetens klima og økosystemer over tid.

Temporär tandfyllning är en metod inom tandvården som används för att fylla ett hål eller en defekt i en tand som orsakats av karies eller skada. En temporär tandfyllning är tänkt att vara en tillfällig lösning, oftast fram till den nästa tandläkartillfället, då en permanent fyllning kan placeras.

Temporära tandfyllningar kan bestå av olika material, beroende på syftet och varaktigheten. Några exempel är:

1. Zinkoxid-eugenol: Detta är ett vanligt val för temporära fyllningar eftersom det är lätt att arbeta med och har god isoleringskapacitet. Det kan även hjälpa till att reducera smärtan eftersom eugenol har en lugnande effekt på nervändar.

2. Cavit: Cavit är ett tvåkomponentsackematerial som sätts upp genom att blandas tillsammans just innan användning. Det här materialet har god hållbarhet och isoleringskapacitet, men kan vara mer komplicerat att arbeta med än zinkoxid-eugenol.

3. Glasionomer: Glasionomer är ett typiskt val när det behövs en temporär fyllning som ska hålla i längre tid, exempelvis efter rotbehandlingar eller vid delvis avslagna tänder. Glasionomer har god hållbarhet och kan binda till dentin, men är inte lika starkt isolerande som zinkoxid-eugenol eller Cavit.

Det är viktigt att notera att temporära tandfyllningar inte är tänkta att vara en definitiv lösning och bör ersättas med en permanent fyllning så snart det är möjligt för att undvika ytterligare skada på tanden eller återkommande karies.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.

"Dentala förankringar" refererar till de strukturer som håller fast tänderna i käken. De två viktigaste typerna av dentala förankringar är kotartikulationen (tandens kontakt med motståndartanden) och parodontiet (de bindväv, ben och cement som omger och stödjer tanden i alveolärbenet). Andra strukturer som kan ingå i dentala förankringar är ligament, muskler och skallben.

"Epoxy hardeners" är inget medicinskt begrepp, utan snarare ett term från materialvetenskap. Epoxihärdare är en komponent i tvåkomponentsystemet epoxi lim, som härdar (torkar) när de blandas tillsammans med en epoxiresin. När de har härdat blir de till en hård och slityrk surface eller bindemedel. Epoxihärdarna kan vara baserade på olika kemiska substanser, såsom polyaminer, amidoaminer och polisfenoler. De kan också innehålla additiver för att förbättra deras egenskaper, till exempel härdningstid, hårdhet, flexibilitet och kemisk resistens.

"Dental marginal adaptation" är ett begrepp inom tandvård och odontologi som refererar till den graden av passform och anpassning mellan en tandfyllning, krona eller en annan restaurativ behandling och den omgivande tandstrukturen. En ideal marginal adaptation skapas när materialet i restaureringen är väl anpassat till den preparerade tandytan, vilket minimerar risken för inkapsling av bakterier och efterföljande karies eller andra komplikationer. Den perfekta marginal adaptationen är svår att uppnå, men målet är att uppnå en så nära perfekt anpassning som möjligt för att säkerställa långvarighet och framgång i den restaurativa behandlingen.

"Enemaljfluoros" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva en typ av tandbehandling. Termen är egentligen en sammandragning av två ord: "emalj" och "fluoros".

Emaljen är den hårda yttre skikt på tanden som skyddar mot karies och andra skador. Fluor är ett mineral som kan stärka emaljen och göra den mindre känslig för karies.

En "emaljfluoros"-behandling innebär att en koncentrerad fluorlösning appliceras på tänderna, ofta med hjälp av en speciell pensel eller spray. Behandlingen kan hjälpa att stärka emaljen och minska risken för kariesutveckling.

Det är värt att notera att termen "emaljfluoros" inte är en officiell medicinsk term, utan snarare en informell benämning som används inom tandvården.

'Löständer' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där det finns en onormalt stor rörelsefrihet mellan två eller flera benleder i kroppen. Detta kan orsakas av skador, sjukdomar eller medfödda tillstånd som påverkar ledernas stabilitet och hållfasthet. Löständerna kan vara permanenta eller temporära och kan vara mer eller mindre allvarliga beroende på orsaken och omfattningen av skadan. I vissa fall kan löständer behöva behandlas med operationer, ledförstärkningar eller annan typ av rehabilitering för att återställa funktionen och förebygga fortsatta skador.

'Fosforsyra' (H3PO4) är ett mineral som spelar en viktig roll i kroppens biokemi. Det är en av de viktigaste näringsämnena och ingår i benvävnad, tänder och cellmembran. Fosforsyra deltar också i energiproduktionen i kroppen genom att ingå i ATP (Adenosintrifosfat), som är kroppens energibärare.

Fosforsyror är en grupp av mineraler som inkluderar flera former av fosfater, inklusive natriumfosfat, kalciumfosfat och magnesiumfosfat. Dessa förekommer naturligt i livsmedel som mjölk, fisk, ägg och nötter.

I en medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av fosfater i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursvikt eller andra sjukdomar. Lägre än normala nivåer av fosfater (hypofosfatemi) kan också förekomma vid vissa sjukdomar, till exempel vitamin D-brist eller överaktivt paratiroidkörtel.

Den engelska termen "secondary dentin" refererar till en typ av tandvävnad (dentin) som bildas kontinuerligt under hela individens liv. Det skiljer sig från primärt dentin, som är den första typen av dentin som bildas under fosterutvecklingen och de tidiga stadierna av ett barns liv.

Sekundärt dentin bildas när odontoblasterna (de celler som producerar dentin) nära pulpan (den mjuka vävnaden i tandens kärna) reagerar på skador eller irritationer, såsom karies eller tandbeläggning. Detta resulterar i en progressiv nedbrytning av pulpakammaren och en minskad känslighet för hetta, kyla och smärta över tiden.

Sekundärt dentin har också en lägre mineralhalt än primärt dentin, vilket gör det mer poröst och mindre hårt. Detta kan påverka den mekaniska styrkan hos tanden och öka risken för sprickor eller skador.

'Toothpaste' er ein type av tannprodukt som brukes under tannbørstingen for å rengjore, polere og beskytte tennene. Toothpaste inneholder vanligvis fluor, som hjelper til å forebygge tooth decay ved å styrke tannenes overflate. Andre vanlige ingredienser inkluderer abrasive stoffer for å fjerne plakk og spyt til å holde pasteen i en smidig konsistens. Toothpaste kan også inneholde tilleggsvitaminer, desinfiserende midler og aroma for å gi bedre smak og friskhet. Det finnes også specialtoothpaste som er designert for å løse spesielle tannproblemer, som f.eks. for sensible tenn, tandkjøttsreiser eller parodontitt.

Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-jonen. Det är en lösning av natriumhypoklorit med varierande styrka, ofta anges som en procentandel av aktivt klorgas.

I medicinsk kontext används natriumhypoklorit ofta i form av en svag lösning (0,5-5%) för att desinficera sår och hudytor. Det kan också användas som ett blekmedel för att behandla hudinfektioner orsakade av svampar eller bakterier.

Det är viktigt att notera att natriumhypoklorit inte ska användas på ögon, svalg eller andningsvägar och att det inte ska blandas med andra rengöringsmedel eller desinfektionsmedel som kan producera giftiga gaser.

'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.

Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).

Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.

'Tandlossning' betyder i medicinsk terminologi att en eller flera tänder lossnar från sin normala position i käkmuskulaturen. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel parodontit (inflammation i tandkött och benvävnad), karies, trauma eller åldersrelaterade förändringar. Tandlossning kan leda till smärta, sänkt självkänsla och svårigheter med att tugga och tala. I vissa fall behöver tandlossning behandlas av en odontolog eller tandläkare för att förebygga ytterligare komplikationer.

En tandfistel (dental fistula) är en abnorm rektion eller trängselgång som leder från odontalt infektionsf focus, till exempel en kariesinflammerad tAND, till munhålan. Den kan vara ett tecken på en underliggande infektion i eller nära en tANDsrot. Fisteln är ofta fylld med gulsgrötliknande material, som består av nekrosiserat vävnad och bakterier. Obehandlad kan den leda till allvarliga komplikationer såsom cellulit eller osteomyelit.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Bisfenol A-glycidylmetakrylat (BPAGM) er en kjemisk forbindelse som ofte brukes i produksjonen av plastprodukter, særlig type som kallas epoksiplast. BPAGM er en slags modifikert bisfenol A-molekyl som har blitt koblet til to glycidylmetakrylat-grupper. Dette gjør at BPAGM kan polymerisere og stivnes ved høy temperatur i nærvarheten av en lyskegle, noe som er vanlig i produksjonen av særlige slags plastprodukter.

BPAGM har vært brukt i en rekke forskjellige applikasjoner, inkludert i fremstillingen av små elektroniske komponenter, tandfyllinger og andre medisinske produkter. Men på grunn av bekymringer om sine eventuelle skadelige helseeffekter, er bruken av BPAGM blitt sterk begrenset i noen land og forbudt i andre.

I medisinsk sammenheng kan BPAGM være relevant fordi det har vært påvist at denne kjemisk forbindelsen kan frigis fra deplastprodukter som inneholder den, og overføres til fødevarer eller drikkevann. Derfor kan mennesker potensielt bli utsatt for BPAGM gjennom vanlige daglige aktiviteter som spisning og drikking. Studier har vist at høye nivåer av BPAGM i kroppen kan være skadelige for helse, særlig for barns utvikling. Derfor er det viktig å være oppmerksom på mulige kilder til BPAGM-eksposisjon og ta forholdsregler for å redusere denne eksposisjonen så mye som mulig.

Enligt biologin är "dinosaurie" (av grekiskans *deinos*, "fruktansvärd" och *sauros*, "ödla") ett samlingsnamn på en grupp utdöda kräldjur som dominerade jordens landlevande fauna under större delen av Mesozoikum, det vill säga för cirka 160 miljoner år sedan. Dinosaurierna var mycket mångfaldiga och spände över en rad olika storlekar, former och livsstilar. De flesta av dem var tvåbenta växtätare eller köttätare, men det fanns även fyrbenta exemplar och några som levde i vattnet.

Trots att de ofta förknippas med stora, grova reptiler var många dinosaurier relativt små och lättbyggda. De flesta av dem hade en upprätt hållning och rörde sig på två ben, men det fanns också arter som gick på alla fyra. Dinosauriernas storlek var mycket varierande, från små köttätare som kunde jaga insekter till gigantiska växtätare som kunde bli upp till 30 meter långa och väga över 100 ton.

Dinosauriernas utdöende förknippas ofta med ett stort asteroidnedslag för cirka 65 miljoner år sedan, men det är fortfarande en öppen fråga hur stor roll asteroidnedslaget spelade i deras undergång. Andra teorier pekar på att de gradvis dog ut till följd av klimatförändringar och konkurrens med andra djurgrupper, som fåglarna, som är dinosauriernas närmaste nu levande släktingar.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

Tandläkarinstrument är speciella verktyg som används av tandläkare och dentalpersonal under tandsjukvård för att utöva olika procedurer, såsom undersökningar, preventiv vård, diagnostisering och behandlingar av tänder och orala hälsa. Det finns många olika typer av tandläkarinstrument som är specialdesignade för att utöva specifika funktioner under tandsjukvård. Några exempel på vanliga tandläkarinstrument inkluderar:

1. Munstycken: Används för att hålla munnen öppen under behandling och ge tandläkaren bättre åtkomst till tänderna och munhålan.
2. Sond: En smal, rak metallstav som används för att undersöka djupen på tandsäckarna och upptäcka tecken på karies eller inflammation.
3. Scaler: Används för att rengöra tänderna genom att avlägsna tandsten, plack och biofilm från ytan av tänderna och under gomulan.
4. Borrar: Används för att bora hål i tänderna när det behövs under fillningar eller kronor.
5. Mirror: En liten metallspets med en konkav spegel som används för att reflektera ljus och ge tandläkaren en bättre vy på hård- och mjukvävnader i munhålan.
6. Extractor: Används för att extrahera (ta ut) skadade eller infekterade tänder.
7. Injektionsspruta: Används för att injicera lokalbedövning innan behandlingen påbörjas.
8. Luxator: Används för att loja en tand som är fastväxt i käken eller delvis utskjuten.
9. Elevator: Används för att lyfta upp och extrahera tänder som sitter djupt nere i käken.
10. Amalgamkapsel: Används för att fylla hål i tänderna med amalgamfyllningar.

'Tandvård' (odontologi) refererar till prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador relaterade till tänder, munhåla och käkben. Denna omfattar bland annat tandrengöring, fluoridering, fyllningar, rotbehandling, extrahering (borttagande) av tänder, behandling av parodontit (tandlossning), tandreglering och preventiva åtgärder för att undvika skada på tänderna. Tandvård är en viktig del av allmän hälsa eftersom munhåla-relaterade infektioner kan ha en betydande inverkan på kroppens övergripande hälsa.

Kariesaktivitetstest, även kallat kariesrisktest, är ett laboratorietest som mäter mängden och aktiviteten hos kariesbakterier i individens plackprover eller saliv. Det vanligaste bakteriestråket som används för att uppskatta kariesrisken är Streptococcus mutans, men andra bakteriestråkar kan också ingå i testet, till exempel Lactobacilli.

Det finns flera metoder för att mäta kariesaktiviteten, men de vanligaste innefattar:

1. Kolonitäljning (CFU/ml): Detta är en traditionell metod där man räknar antalet kolonier som växer upp från en provtagning av plack eller saliv.
2. DNK-baserade metoder: Dessa metoder använder sig av polymeraskedjereaktion (PCR) för att upptäcka och kvantifiera specifika bakteriestråkar som är associerade med karies.
3. Syrabaserade metoder: Dessa metoder mäter mängden syra som produceras av bakterierna efter en särskild sockerprovokation. Ett exempel på detta är det så kallade "sugar challenge test".

Resultatet från ett kariesaktivitetstest kan användas för att bedöma en persons kariesrisk och ge rekommendationer om preventiva behandlingsmetoder, som fluoridbehandlingar eller bättre munhygien. Det är värt att notera att andra faktorer, såsom diët, oral hygien, medicinska tillstånd och arvsanlag, också kan påverka kariesrisken.

'Periodontal Attachment Loss' (PAL) är en medicinsk term som refererar till den biologiska bindningen mellan tanden och tandköttet, vilken har förlorats. Denna bindning består av kollagenfibrer och cement som håller tanden fast i sin alveolära benficka.

PAL mäts ofta i millimeter och representerar den totala djupen från tandköttets övre kant (den free gingival marginen) till den nedersta punkten av den bibehållna cement-enameljunctionen. En ökning i PAL antyder en försämring av den periodontala statusen och kan vara ett tecken på sjukdomar som exempelvis parodontit.

'Lokal fluoridering' är en preventivt tandvårdsmetod där fluorid prepareras och appliceras direkt på tänderna, ofta i form av gel, lack eller lim. Det görs vanligtvis under en routinmässig tandläkartillståndsbedömning eller en professionell tandrengöring.

Fluorid är ett mineral som hjälper till att stärka emaljen och skydda tänderna från karies. Lokalt fluoridering ökar koncentrationen av fluorid i tandens yta, vilket kan hjälpa att reparera tidiga skador på emaljen och minska risken för nya kaviteter.

Det är värt att notera att lokal fluoridering inte ersätter andra preventiva metoder som god tandhygien, fluoridhaltig tandkräm och en hälsosam kost. Det är dock en effektiv tilläggsmetod för att skydda tänderna mot karies, särskilt för personer med högt kariesrisiko eller speciella behov.

Rostfria stål, även känt som rostskyddat stål eller insegligt stål, är en legering av järn och kol där kromhalten är minst 10,5%. Kromet ger stålet en passiv oxidskikt som skyddar ytan från korrosion genom att bilda ett hårfint oxidskikt (Fe2O3) när det utsätts för syre. Denna skikt är självrepanderande, vilket betyder att den återbildas om den skadas eller avlägsnas. Andra vanliga legeringsämnen inkluderar nickel, molybden och mangan, som alla bidrar till stålets mekaniska egenskaper och korrosionsbeständighet. Rostfria stål används ofta inom konstruktion, maskinbyggnad och medicinsk utrustning på grund av sin höga hållbarhet och motståndskraft mot korrosion.

Amelogenesis imperfecta (AI) er en medisinsk betegnelse for en gruppe arvelige sygdomme, der påvirker udviklingen og strukturen af emaljen på tænderne. Emaljen bliver tyndere, sprødere og mere skrøbelig end normalt, hvilket kan føre til at tænderne hurtigere slidter ned, er mere modtagelige over for karies og har en uregelmæssig form.

Der findes flere typer af Amelogenesis imperfecta, der adskiller sig fra hinanden i symptomer og arvemønster. Nogle former for AI kan også være forbundet med andre sygdomme eller mundhuleproblemer.

Det er vigtigt at søge behandling hos en tandlæge, når man har mistanke om Amelogenesis imperfecta, da tidlig indgreb kan hjælpe med at begrænse skader på tænderne og forbedre tandsundheden. Behandlingsmuligheder kan inkludere fyldninger, kroner, tandforskydningsbehandling eller andet tandpleje tilpasst efter individets behov.

Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktsanatomiska oregelbundenheter. Ordet 'ortodonti' kommer från de grekiska orden 'orthos' som betyder rät och 'odous' som betyder tand.

Ortodontisten behandlar missfall i tändernas position, avstånd mellan tänderna och oregelbundenheter i käken genom användning av en rad olika metoder såsom fasta och lösa ortodontiska apparater, som exempelvis tandställ, brackets och skruvar. Behandlingarna kan vara riktade till barn, ungdomar eller vuxna och har som syfte att korrigera tandsättningar, förbättra käkmekaniken, förebygga skador på tänderna och förbättra det estetiska utseendet.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

'Pulpablottning' är ett begrepp inom tandmedicin och betyder ungefär 'pulpfastsättning'. Pulpán är det mjuka vävnadsmaterialet som finns inne i en tands rotkanaler. Om en tand skadas svårt, till exempel vid en djup karies eller en allvarlig skada, kan pulpan bli inflammerad och orsaka smärta.

Vid pulpablottning avlägsnas det inflammerade pulpamaterialet och rotkanalerna desinficeras och fylls med ett material som förhindrar att bakterier tränger in i tanden igen. Detta gör att smärtan minskar och tandens struktur bevaras, så att den kan fixeras med en krona eller en annan typ av tandfyllning.

Det är viktigt att notera att pulpablottning inte alltid är möjlig att genomföra om skadan är för omfattande eller om inflammationen har spridit sig till käkbenet. I sådana fall kan en tandutvining eller en extraktion behövas istället.

Apexification is a dental procedure used to treat a non-vital or dead tooth that has not fully developed its root end, also known as an open apex. The goal of this treatment is to encourage the continued growth and closure of the root end, allowing for the placement of a permanent root filling material.

During the apexification procedure, a medication such as calcium hydroxide or mineral trioxide aggregate (MTA) is placed into the open apex of the tooth. This medication helps to stimulate the growth of new tissue and close off the end of the root. Over time, this process will result in the formation of a hard tissue barrier at the apex, which will provide a stable base for the placement of a permanent filling material.

Apexification is typically performed on teeth that have suffered damage or infection that has affected their ability to develop fully. By promoting continued root growth and closure, this procedure can help to preserve the tooth and prevent the need for extraction. It is an important treatment option for maintaining oral health and function in patients with non-vital teeth.

'Odontome' är ett medialt begrepp som används för att beskriva en benign (godartad) tumör eller vävnadsanomali i munhålan som innehåller dentalvävnad. Dessa tillväxtar kan innehålla tandkött, emalj och dentin, och de kan variera i storlek från mycket små till relativt stora.

Odontomer är vanligtvis asymptomatiska (ger inga symtom), men de kan orsaka problem om de växer tillräckligt stora för att pressa på tänderna eller andra strukturer i munhålan. I vissa fall kan de också bli inflammerade eller infekterade.

Det finns två huvudtyper av odontomer: komplex odontom och compound odontom. Komplex odontom är en sammanväxt tand som saknar normal form och struktur, medan compound odontom består av flera små, separate tänder som ofta har en mer normal form och storlek.

Odontomer är vanligare hos barn och unga vuxna än hos äldre personer, och de förekommer oftare hos män än kvinnor. Även om orsaken till odontomer inte är fullständigt klarlagd, tror forskarna att de kan vara relaterade till genetiska faktorer eller störningar under den embryonala utvecklingen.

Tandputsmedel är ett samlingsbegrepp för produkter som används för att underhålla och rena tänder och tandkött. Detta inkluderar t.ex. tands pastor, tuggummi, munvatten och tandtråd. Tandputsmedel innehåller ofta aktiva ingredienser såsom fluorid som hjälper till att stärka tänderna och förebygga karies.

Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.

'Förslitning av tandlagning' kan definieras som den abrasion eller påslitning av tandsubstanser (emalj, dentin och cement) som orsakas av onormalt kraftfulla eller för länge andande vanor eller beteenden. Detta kan inträffa till följd av excesivt käkmuskelaktivitet under tuggning, slitage, skaling eller andra former av tandbehandlingar.

Exempel på orsaker till förslitning av tandlagning inkluderar:

1. Hårt kauska (gnisslande och/eller knäppande) under sömn eller stressade situationer.
2. Användning av hårda tandborstar, skrapor eller andra tandhygienprodukter som är för grova för tanden.
3. Onormala bettpositioner eller kramningar.
4. Mag-tarmreflux, som orsakar magsyra att rinna tillbaka till munnen och eroderar tänderna.
5. Konsumtion av sura livsmedel eller drycker i överdos.
6. Långvarig användning av läkemedel som kan leda till torr munsymtom.

För att förhindra förslitning av tandlagning rekommenderas god tandhygien med mjuka borstar och tandvätskor, regelbunden undersökning hos en tandläkare, stresshantering och vila för käkmuskulaturen samt undvikande av onormala beteenden som gnisslande eller knäppande med tänderna.

Zinkoxid-Eukalyptusoljecement (Zinkoxid-Eugenol-Cement) är ett sorts cement som används inom tandvården. Det består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja från klipplagerträd (*Eucalyptus globulus*).

Denna typ av cement används ofta som ett provisoriskt fyllningsmaterial eller som en underläggning under permanenta amalgamfyllningar. Det är populärt på grund av sin lätta hantering, god isoleringsförmåga och förmåga att reducera smärta genom sin kylande effekt.

Zinkoxid-Eukalyptusoljecement har också en viss antibakteriell verkan, vilket gör det till ett användbart material för temporära fyllningar och underläggningar. Det är dock inte lämpligt som ett permanent fyllningsmaterial på grund av sin sårbarhet mot fukt och sin tendens att brytas ned över tiden.

Tandem Allelic BioSequence Transecting, eller Tandem Allelic BioSequence Transcending (TBT), är ett begrepp inom genetik och genomforskning som refererar till förmågan att se igenom två eller flera länkar av DNA-sekvenser i tandemposition för att hitta överlappande områden eller likheter. Detta är användbart inom komparativ genetik och evolutionär biologi för att undersöka strukturella variationer och homologier mellan olika arters gener och genomsammansättningar.

Definitionen av 'Tandem Allelic BioSequence Penetrance' är inte etablerad inom medicinsk litteratur eller genomforskning. Det kan ha förväxlas med 'Penetrans', som refererar till sannolikheten att en genvariant orsakar en specifik fenotyp, eller ett visst sjukdomstillstånd, när den är närvarande hos en individ.

I medicinsk kontext skulle det vara mer relevant att diskutera 'Penetrans' av en viss genvariant än 'Tandem Allelic BioSequence Penetrance'.

'Skjuvstyrka' (engelsk: shear strength) er en begrep i fysikken og teknisk mekanikken som betegner evnen til et materiale eller en struktur til å modstå skjeve spenninger uten å gå i stykker eller deformeres plastisk. Skjuvstyrke er definert som den normale spenningskomponenten parallelle med overfladen, multiplisert med koeffisienten for friktionsmodstand mellom overfladene. Det er en viktig parameter i beregninger av stabilitet og sikkerhet i byggingselementer som bolker, plater, bøyele, fundamenter og jordmasser. Skjuvstyrken varierer mellom forskjellige materialer og kan bli påvirket av faktorer som temperatur, fuktighet og belastningens hastighet.

X-ray microtomography (micro-CT) är en icke-destruktiv teknik för att generera tredimensionella (3D) bilder av inre strukturer hos ett material eller ett objekt, genom att använda röntgenstrålning.

I en typisk mikro-CT-scanning, roteras objektet i en rotationstomograf som är utrustad med en källa för röntgenstrålning och en detektor. Under varje rotation av objektet, tas en serie tvådimensionella (2D) radiografier från olika vinklar runt objektet. Dessa 2D-bilder används sedan för att rekonstruera en serie tänjda 2D-bilder som representerar varje tvärsnitt av objektet i dess djupriktning. Slutligen, kan dessa tänjda 2D-bilder kombineras för att skapa en 3D-bild av objektets inre struktur.

Mikro-CT är ett användbart verktyg inom forskning och tillämpningar som inkluderar materialvetenskap, biologi, paleontologi, geologi och industriell non-destructive testing (NDT). Det kan användas för att undersöka strukturer på mikrometerskalan, vilket gör det till en kraftfull metod för att studera komplexa inre strukturer hos materialer och objekt.

I medicinska sammanhang kan "tandemaljlöslighet" (engelska: *plaque retention*) referera till förmågan hos vissa typer av bakterier eller andra mikroorganismer att fastna och bilda biofilm på tänderna och tandemaljen, istället för att bli bortspolade under normal tuggning och svalning.

Tandemalj är en smittsam film av bakterier, matrester och andra partiklar som fastnar på tändernas yta. Om den inte regelbundet tas bort kan den leda till dental plack, så kallad tandsten, och öka risken för karies och parodontit (tandlossning).

Vissa mikroorganismer har en högre förmåga att fastna på tänderna än andra, vilket kan bidra till en ökad risk för dentala problem. Dessa bakterier kallas ofta "tandemaljlösliga" eftersom de är svårare att avlägsna genom vanliga metoder som tandborstning och flossning.

Det är viktigt att regelbundet besöka en tandläkare för en professionell tändborstning och rengöring, särskilt om man har en högre risk för dentala problem.

"Dental pulp capping" är en medicinsk term som refererar till en behandlingsmetod inom tandvård där man söker bevara den levande tandpulpan (den del av tanden som innehåller nervceller och blodkärl) när den utsatts för skada eller infektion.

Syftet med pulpacapping är att stimulera tillväxten av ny, hälsa tandpulpa genom att applicera en speciell medicinsk massa (pulpacapp) direkt på den skadade ytan. Denna massa innehåller vanligtvis en kalciumhydroxid-baserad substans som skapar ett skyddande lager och stimulerar tillväxten av odontblaster (tandens stamceller).

Pulpacapping kan användas när tandpulpan utsatts för mindre skador, till exempel vid en liten karies eller efter att en liten del av tandpulpan avslöjats under ett rutinmässigt fyllningsförfarande. Behandlingen kan vara framgångsrik om den utförs korrekt och om patienten har en frisk, vital tandpulpa.

Efter pulpacapping behandlas den skadade ytan vanligtvis med ett kompositfyllningsmaterial eller en krona för att skydda den nybildade tandpulpan och förhindra ytterligare skador eller infektioner.

"Tandpulpatest" är ett samlingsbegrepp för olika metoder att diagnosticera inflammation eller sjukdom i tandpulpan, det inre vävnadslager som omger andningennerverna och blodkärlen i en tands rotkanal. Den vanligaste typen av tandpulpatest är kallt vatten-eller varmt vattenst test, där man applicerar kyliga eller varma stimuli på tanden för att upptäcka om patienten känner smärta, vilket kan indikera en inflammation i pulpan. Andra typer av tandpulpatest inkluderar elektrisk pulpetest och lokalt anestetikatest. Dessa tester hjälper till att fastställa om en rotbehandling behövs eller inte.

En implantatstödd tandprotes är en typ av tandprotes som är fastsatt i munhålan med hjälp av en eller flera konstgjorda rötter, kallade dentala implantat. Dessa implantat är vanligtvis gjorda av titan och skruvas ned i käkbenet under lokalbedövning eller sedering. När benvävnaden vuxit till och omväxt kring implantaten, som kan ta några månader, kan en protes, såsom en krona, bro eller tandprotes, fästas på dem.

Implantatstödda tandsatta proteser är ofta en långsiktig och stabilt alternativ till traditionella tandproteser som hålls fast med hjälp av lim eller klamrar. De kan förbättra munstyckets funktion, utseende och komfort samt underlätta för patienten att tala, bita och tugga. Dessutom kan de hjälpa till att bevara den kvarvarande benvävnaden i käken och förhindra åldrande av ansiktet.

Édar-receptorn är en typ av receptor som binder till proteinet édar, som spelar en viktig roll i hudens utveckling och homeostas. Édar-receptorn är ett membranprotein som finns på ytan av celler, främst i huden och hårfolliklarna. När édar binder till édar-receptorn aktiveras en signalväg inne i cellen, vilket leder till celldelning och differentiering, och är viktigt för att kontrollera celltillväxten och skilja olika typer av hudceller åt. Genetiska mutationer i édar-receptorn kan leda till sjukdomar som exempelvis psoriasis och cancer.

Fluoridering (fluoridation) är ett tillägg av fluor till vatten, salt, tandkräm eller andra produkter med syfte att förhindra tooth decay genom att stärka emaljen på tänderna. Fluorid är ett naturligt förekommande grundämne och finns i naturen i olika koncentrationer. I vatten fluoridering används oftast en koncentration av 0,7-1,2 milligram per liter (mg/L).

Fluoridering har visat sig vara en effektiv metod för att förebygga tooth decay och är en allmänt accepterad metod inom folkhälsoarbete. Fluoridering av vatten är den mest kostnadseffektiva metoden, men även salt- och tandkrämfluoridering används i olika länder.

Fluorideringen fungerar genom att fluoridet binds till emaljen på tänderna och hjälper till att stärka den genom att bilda ett skyddande skikt som skyddar mot tooth decay. Fluoridering kan också hjälpa till att reparera tidiga skador på emaljen.

Det är viktigt att notera att för höga koncentrationer av fluorid kan vara skadliga och orsaka en sjukdom som kallas fluoros, vilket kan leda till tandförfärdning och benförändringar. Därför är det viktigt att regleringen och övervakningen av fluoridering sker på ett säkert och effektivt sätt.

'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.

Medicinskt kan man definiera "kariesanlag" som den initiala, reversibla skadan på tandens hårtiss (emalj) som orsakas av syror som produceras när munnens bakterier bryter ned kolhydrater. Denna process kallas demineralisering och innebär att mineraler, som exempelvis hydroxylapatit, lossnar från emaljen.

Kariesanlaget kan i vissa fall hejdas och till och med repareras om patienten förbättrar sin oral hygien och minskar intaget av kolhydrater. Om skadan dock fortskrider och blir irreversibel, kommer det att bildas en kariesfläck eller hål i tanden.

'Streptococcus mutans' är en bakteriestam som tillhör släktet Streptococcus och är en av de huvudsakliga orsakerna till tandsmutsjukan (karies). Denna bakterie producerar en syra som angriper tanden och leder till att tandemaljen bryts ner, vilket kan resultera i hål i tänderna. 'Streptococcus mutans' lever av kolhydrater från maten och drickes, och den föredrar särskilt sockerartade livsmedel som till exempel godis, läskedrycker och fruktjuicer. Denna bakterie kan överföras mellan personer genom direktkontakt eller via droppar i luften när man hostar eller andas ut.

En helprotes är ett medically designed and manufactured device that is intended to assist or replace a missing or impaired body part, function or process. These prostheses can be externally worn or implanted and are often used for individuals who have lost limbs, eyes, ears, or other body parts due to injury, illness, or congenital conditions. They are designed to mimic the natural form and function of the missing body part as closely as possible, allowing the individual to perform daily activities and maintain independence. Helproteser kan vara anpassade till individens specifika behov och kan inkludera högt avancerad teknik som elektronik och mekanism för att ge maximal funktion och komfort.

'Tanduppsättning, blandad' refererar till en persons tandsituation där de har både naturliga tänder och konstgjorda tänder, som t.ex. proteser eller kronor, i sin mun. Det kan också inkludera situationer där en person har flera former av konstgjorda tänder, som både implantat och traditionella broar eller proteser. Termen 'blandad' används för att beskriva den blandade sammansättningen av naturliga och konstgjorda tänder i en persons mun.

Metakrylater är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en metakrylatgrupp (-CH2=C(CH3)COO-). Den mest vanliga och välkända metakrylaten är metylmetakrylat, som används kommersiellt för att producera härdande plaster och härdbar lim. Andra exempel på metakryler inkluderar etylmetakrylat, butylmetakrylat och 2-etoxietylmetakrylat.

I medicinsk kontext kan metakrylater användas som en del av kompositen i vissa tandfyllningsmaterial. Dessa material har visat sig vara effektiva för att reducera mikrobiell kontamination och minska sannolikheten för sekundär karies vid tandfyllningar. Metakrylatbaserade kompositer används också inom ortopedia, oftalmologi och andra medicinska tillämpningar där härdbart plaster behövs.

Det är viktigt att notera att metakrylatbaserade material kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer. Allergiska reaktioner på metakrylater är sällsyna, men när de uppstår kan de vara allvarliga och inkludera kontaktdermatit, konjunktivit och astma.

Tandrotsoperation, även känd som tonsillektomi, är en operation där bakre delarna av svalget, de så kallade mandlarna, tas bort. Operationen utförs vanligtvis under narkos och är en relativt vanlig ingrepp inom öron-, näs- och halsläkekonsten (ENT).

Mandlarna kan vara inflammerade eller ömmare än normalt, vilket kallas tonsillit. Om detta sker ofta eller förvärras kan en tonsillektomi bli aktuell. Andra indikationer till operation kan vara svårigheter att andas på natten (obstruktiv sömnapné), återkommande infektioner i halsen, eller problem med tal och sväljning.

Efter en lyckad tonsillektomi bör patienten uppleva lindring av de symtom som ledde till operationen. Det kan dock ta några veckor innan alla symtom har försvunnit och patienten känner sig fullt återställd.

'Tandköttsvätska' (medicinskt även känd som Gingival crevicular fluid, GCF) är en liten mängd klar, serös vätska som utsöndras från tandköttets tärningar (papillae) och små rörformade strukturer (gingivaltuberklar) i tandköttet. Denna vätska innehåller olika proteiner, enzymer och andra substanser som kan ge information om den inflammatoriska processen i tandköttet. Tandköttsvätskan ökar vid gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (smittsam tandköttssjukdom).

Ektodysplasin-receptorer (EDA-receptorer) är en typ av receptor som finns i kroppen och spelar en viktig roll för utvecklingen av ektodermala vävnader, det vill säga hud, hår, naglar, tänder och svettkörtlar.

EDA-receptorn består av två delar: ett extracellulärt domän som binder till sin ligand, ektodysplasin-A (EDA), och en intracellulär domän som signalerar in i cellen när komplexet aktiverats. När EDA binder till EDA-receptorn aktiveras en signalkaskad som leder till att genuttrycket av olika transkriptionsfaktorer ändras, vilket i sin tur påverkar cellens differentiering och celldelning.

Mutationer i EDA-receptorgenen kan leda till olika former av ektodermala dysplasier, en grupp ärftliga sjukdomar som kännetecknas av abnormaliteter i hud, hår, naglar, tänder och svettkörtlar. Exempel på sådana sjukdomar är X-länkad ektodermal dysplasi (XLHED) och hidrotetisk ektodermal dysplasi (HEDS).

I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:

1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.

3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.

4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.

Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.

En periapikal abscess är en typ av tandabsCESS som orsakas av en infektion i pulpan (tandens levande del) och den omgivande tandköttet. Infektionen uppstår vanligtvis till följd av en obehandlad karies eller en skadad tand, vilket kan leda till nekros i pulpan och spridning av infektion till periapikala regionen (området runt tanden).

Periapikal abscess delas ofta upp i två typer: akut periapikal abscess och kronisk periapikal abscess.

1. Akut periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas plötsligt och orsakar stark smärta, svullnad, rodnad och ömhet i det drabbade området. Smärtan kan vara intensiv och kännas som stickande, pulsations- eller stötvis karaktär. Patienten kan också uppleva allmän sjukdomskänsla, feber och trötthet.

2. Kronisk periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas långsamt över tid och kan vara asymptomatisk eller orsaka mildare symptom jämfört med den akuta varianten. Patienten kan uppleva en smärta som uppstår vid tryck eller kyla, svullnad eller rodnad kan förekomma, men är ofta mer diskret än i den akuta varianten. I vissa fall kan puss bildas i munhålan eller på yttre huden.

Behandlingen av en periapikal abscess innebär vanligtvis en kombination av antibiotika för att behandla infektionen, dränering av abscessen och eventuellt en rotbehandling (endodontisk behandling) för att rensa och desinficerar kanalen i den drabbade tanden. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändigt om rotbehandling inte är möjlig eller ifall tanden inte kan återställas.

"Protein staining" är en metod inom histologi och molekylärbiologi som används för att färga och visualisera proteiner i celler och vävnader. Det görs genom att exponera ett preparat av ett protein eller en proteinblandning för en lösning som innehåller en färgande substans, vanligtvis en anjonisk färg, som binder till de positivt laddade aminosyror i proteinet.

Detta ger upphov till en kontrastrik färgad bild av proteinerna, vilket underlättar deras observation och analys under mikroskopi. Protein staining är en viktig teknik inom forskning och diagnostisering inom områden som patologi, cellbiologi och biokemi.

'Tandköttssjukdomar' (latin: Periodontal disease) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar munnen och orsakas av infektion i tandköttet, det vill säga det vävnadslager som omger tänderna. De två vanligaste formerna är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesväret).

Gingivit kännetecknas av en rodnad, svullnad och blödning av tandköttet. Den orsakas vanligen av dålig tänderhygien och plackbildning. Gingivit är reversibel om den behandlas tillfälligt, men om den inte behandlas kan den leda till parodontit.

Parodontit är en allvarligare form av tandköttssjukdom som orsakas av en infektion i det underliggande benvävnadslagret som håller tänderna på plats. Den kännetecknas av djupa fickor mellan tanden och tandköttet, benförlust och möjligen lösning av tänderna. Parodontit är i allmänhet icke-reversibel och kan leda till permanent skada på tänderna och käken om den inte behandlas.

Riskfaktorer för tandköttssjukdomar inkluderar dålig tänderhygien, rökning, diabetes, vissa mediciner och en genetisk predisposition.

Fluoridering är ett medicinskt förfarande där fluorid tillförs till tandmassan eller dricksvattnet som skyddar tänderna mot karies. Fluorid hjälper att stärka emaljen och gör det svårare för bakterier att producera syra som kan skada tänderna.

Fluoridering av tandmassan, även kallat yttre fluoridering, innebär att en liten mängd fluoridhaltig gel, lack eller lim appliceras på ytan av tänderna. Denna procedure utförs vanligen hos tandläkare eller dentalhygienist under en rutinmässig tandvårdsuppföljning.

Fluoridering av dricksvattnet, även kallat inre fluoridering, innebär att en liten mängd fluorid tillsätts till det offentliga dricksvattnet för att förhindra karies hos den lokala befolkningen. Denna metod används ofta i kommuner där det finns höga nivåer av kariesfrekvens.

Det är värt att notera att förhöjd fluoridexponering kan leda till en betennelseartad tillstånd som kallas dental fluoros, vilket orsakar vita prickar eller linjer på tänderna. I allvarliga fall kan det leda till tandförsvagning och skador på emaljen. Därför är det viktigt att hålla sig inom de rekommenderade nivåerna av fluoridexponering.

Tandpulpasjukdomar är sjukdomar som drabbar tandens inre del, pulpan. Pulpan består av blodkärl, nerver och bindväv. Tandpulpasjukdomar kan orsakas av karies, skada eller annan skada på tanden som gör att bakterier kan nå pulpan.

Det finns två huvudsakliga typer av tandpulpasjukdomar: reversibel pulpit och irreversibel pulpit. Reversibel pulpit innebär att inflammationen i pulpan kan behandlas och tillståndet kan revertas tillbaka till normalt. Irreversibel pulpit innebär att inflammationen inte kan behandlas och pulpan måste avlägsnas genom en rotbehandling eller extrahering av tanden.

Andra typer av tandpulpasjukdomar inkluderar pulpagängrän, pulpnekros och apikala abscesser. Pulpagängrän orsakas av en djup karies som når pulpan och orsakar nekros. Pulpnekros innebär att pulpan är död och inte kan återställas till normalt tillstånd. Apikala abscesser orsakas av infektion i pulpans rotkanaler som sprider sig till käkbenet och bildar en absCESS.

I allmänhet behöver tandpulpasjukdomar behandlas av en tandläkare för att undvika komplikationer som smärta, infektion eller eventuell förlust av tanden.

'Saliv' (eller 'saliva') er et legemsdigltemiddel, som produceres i munden hos mennesker og mange andre dyr. Det produceres af spytkirtlerne, der inkluderer parotis, submandibularis og sublingualis kirtlerne, samt mindre små kirtler spredt ud over mundhulen. Saliven har flere vigtige funktioner, herunder at hjælpe med at nedbryde maden under kauprocessen, at holde munden fugtig og at beskytte tænderne mod cariés (tandforrådnelse) ved at neutralisere syre, der produceres af bakterier i munden. Saliven indeholder også en række forskellige proteiner, mineraler og andre stoffer, herunder vand, natriumchlorid, bikarbonat, kalcium, fosfat og immunoglobulin A.

'Blödande tandkött' kan definieras som en tillstånd där mjukvävnaden runt tänderna, även kallad gingiva, blöder. Detta kan bero på en rad olika orsaker, men ofta är det ett tecken på inflammation i samband med tandplack och/eller parodontit (tandsmältningsjukdom). Andra möjliga orsaker kan vara skada eller trauma till munhålan, vissa mediciner, sjukdomar som hämmar blodets koagulering, eller vissa former av cancer. Om du upplever blödande tandkött rekommenderas du att söka vård hos en tandläkare eller en mun- och käkmottagning för att fastställa orsaken och få behandling.

Rättsantropologi är ett sammanflöde av antropologi och rättsvetenskap, där man studerar mänskliga kvarlevor och andra bevis för att hjälpa till med rättsliga utredningar och åklaganden. Rättsantropologer använder sig av kunskaper inom fysisk antropologi, arkeologi, biologi och medicin för att hjälpa till med att fastställa individens identitet, etnicitet, ålder, kön, kroppsstorlek och dödsorsak. Disciplinen används ofta inom rättsmedicinen för att undersöka oklara dödsfall, identifiering av obekanta personer och bedömning av skador orsakade av våld eller olyckor. Rättsantropologi kan även användas i historiska och arkeologiska kontexter för att få en bättre förståelse av hur människor levde, dog och begravdes under olika tidsperioder.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Tandsten (odontal kalkulus) är en hård, kalkliknande beläggning som bildas när mineraler i saliven precipiterar och akkumulerar på tändernas yta. Den består av bakterier, proteiner och mineraler. Tandsten kan leda till munhygieniska problem, såsom parodontit (tandlossning) och karies, om den inte tas bort regelbundet genom professionell tandvård och god oral hygien.

'Mun' (oral cavity) refererar till det rummet i huvudet där tänderna, tungan och käken befinner sig. Det är den del av respirations- och alimentärsystemen som möts först när mat, dryck eller luft tas in i kroppen. Munnen är också en viktig del för kommunikation, eftersom den används för att forma ljud och ord under talet.

I medicinsk kontext, refererar "färg" ofta till olika färger av kroppsvävnader, kroppsfluider eller hudmönster som kan vara antingen fysiologiska (normala) eller patologiska (abnorma). Exempel på detta inkluderar:

1. Livmoderfärg: Den normala färgen på livmoderslemhinnan är röd, men under menstruationen kan den bli brunaktig. Abnorma livmoderfärger kan vara tecken på patologiska tillstånd som exempelvis endometrit eller cancer.

2. Hudadgångar: Vissa hudförändringar kan vara antingen röda, vita, bruna eller svarta beroende på deras orsak. Exempelvis kan rödaktiga hudadgångar vara tecken på inflammation eller infektion, medan vitaktiga hudadgångar kan indikera vitiligo eller pigmentförlust.

3. Ögonfärger: Även om ögonfärgen inte är direkt kopplad till en specifik medicinsk diagnos, kan vissa ögonfärger vara associerade med specifika genetiska förutsättningar eller sjukdomar. Exempelvis kan albinism orsaka ljusgrå ögonfärg.

4. Urinfärg: Den normala urinfärgen är gulaktig, men vissa abnorma urinfärger kan indikera specifika sjukdomar eller tillstånd. Exempelvis kan blod i urinen orsaka en rödaktig eller rosa färg, medan protein i urinen kan ge en skummig konsistens och en brunfärgad nyans.

I allmänhet är observationen av olika färger viktiga för att ställa diagnoser, övervaka behandlingar och bedöma prognoser inom medicinen.

'Kompomer' är ett medicinskt term som används för att beskriva en typ av plastmaterial som används inom tandvården. Det är en blandning av härdbara och flexibla polymerer, vanligtvis acrylater och metakrylatpolymerer, som kombineras med en fyllningsmaterial såsom glasionomer.

Kompomerer har flera fördelar jämfört med andra typers fyllningsmaterial. De är lätta att formas till önskad form och storlek, härdar snabbt, är relativt kostnadseffektiva och kan ge en god estetisk effekt eftersom de ofta är transparenta eller halvtransparenta.

Dessa material används ofta för att fylla små till medelstora kaviteter i tänder, särskilt hos barn och unga patienter. De kan också användas som ett bindemedel vid sammanfogning av tandproteser eller andra tandrestaurationsmaterial.

Det är viktigt att notera att kompomerer inte är lika hållbara som amalgamfyllningar och kan kräva ersättning efter några år. Dessutom kan de vara mera känsliga för fukt än andra fyllningsmaterial, vilket kan påverka deras hållbarhet över tiden.

Oralkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom oral kirurgi, en specialitet inom stomatologin (tandläkarvetenskapen) som handlar om diagnostisering, prevention och behandling av sjukdomar i mun, ansikte, huvud och hals. Några exempel på oralkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Extraktion: Detta är en procedur där en tand eller flera tänder extraheras (tas bort) från käken.
2. Implantatplacering: En oralkirurgisk teknik som innebär att en titanimplantat fästes i käkbenet för att ersätta en rot av en tand som saknas.
3. Kirtelkirurgi: Detta är en metod där överskottig vävnad runt munnen, tungan eller kinderna avlägsnas för att lindra symptom som sår, smärta eller svullnad.
4. Tandrotsskyddande kirurgi: En teknik som används när en tand är skadad eller infekterad och riskerar att påverka den omkringliggande ben- och vävnadsstrukturen.
5. Preprotesisk kirurgi: Detta innebär att ben- och vävnaden formas och byggs upp för att stödja en tandprotes (en konstgjord tandsats).
6. Tumörkirurgi: En teknik som används för att ta bort goda eller onda tumörer i mun, ansikte, huvud och hals.
7. Trauma-behandling: Oralkirurger behandlar också skador på tänder, käkar och andra strukturer i munhålan som orsakats av trauma.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

'Tandkött' är ett annat ord för tandfleisch, som är det mjuka vävnadsgemeten som omger tändernas rotsystem. Tandköttet hjälper till att skydda tänderna från skada och infektioner genom att bilda en barriär mot bakterier och andra främmande partiklar i munhålan. Det är viktigt att ha ett hälsosamt tandkött för att undvika problem som parodontit (tandlossning) och andra parodontala sjukdomar.

Mikroradiografi är en typ av radiografisk undersökningsmetod där man använder sig av röntgenstrålning för att framställa mycket detaljerade bilder av små preparat, till exempel histologiska prover eller tandkronor. Metoden bygger på samma principer som konventionell radiografi, men använder sig av betydligt kraftigare röntgenstrålning och mycket känsligare filmmaterial för att kunna avbilda de små detaljerna i preparatet. Mikroradiografi är ett viktigt verktyg inom forskning och utbildning, men används sällan inom klinisk praktik på grund av strålexponeringen.

'Mun, tänder, svalg' är tre viktiga strukturer i människans matspjälkningssystem. Här följer en medicinsk definition för var och en:

1. Mun (Orala hålan): Det är den yttre öppningen till matspjälkningssystemet. Munnen innehåller tunga, gommar och tänder. Den fungerar som ett ingångsport till kroppen för näringsintag och börjar också nedbrytningen av föda genom att krossa och malas den med hjälp av tänderna.

2. Tänder (Tandem): De är hårda, vit-gula strukturer i munnen som används för att bita, skära och mala föda till små delar så att de enkelt kan sväljas och förberedas för nedbrytning av mag-tarmsystemet. Tänder är också viktiga för tal, käkfunktioner och att hålla kinderna uppe.

3. Svalg (Farynx och Ösophagus): Detta är en tunnel som leder från munnen till magen. Den består av två delar: farynx (svalgsäck) och ösophagus (svalsystem). Farynx är den övre delen där föda och luft passerar, medan ösophagus är den långa, muskulösa tuben som för befintlig föda ner i magen. Svalget använder peristaltik (muskelkontraktioner) för att skjuta födan ner i magen.

"Epithelial attachments" er en medisinsk terminologi som refererer til forskellige typer strukturer som holder epitelgevebe sammen med det underliggende væv. Disse forbindelser kan inkludere desmosomer, hemidesmosomer og tunneldannelser (tight junctions). De sørger for at holde de epiteliale celler sammen og hjælpe til at kontrollere hvad der passerer gennem dem.

'Smear layer' är ett begrepp inom odontologi och refererar till en tunn, skör beläggning av organiska och anorganiska substanser som bildas på ytan av dentin och cement när tandstrukturer skrapas eller slipas under till exempel rotbehandling. Denna beläggning kan innehålla bakterier, proteiner, blod och andra cellulära komponenter, samt rester av instrument och dentalmaterial. Smear layern kan påverka den biologiska responsen i det behandlade området och kan därför vara viktigt att ta hänsyn till under behandlingen.

'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.

Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.

'Odontologiska desinfektionsmedel' refererar till produkter som används inom tandvården för att reducera antalet mikroorganismer och minska risken för infektion. Desinfektionsmedlen kan användas på olika ytor och instrument inom tandvårdskliniken, till exempel arbetsskänkar, behandlingsstolar, handtag och olika slags tandläkarinstrument.

Det är viktigt att välja rätt typ av desinfektionsmedel beroende på vilken sorts mikroorganismer som ska inaktiveras och vilken yta eller instrument som ska desinficeras. En del odontologiska desinfektionsmedel är effektiva mot både virus, batterier och svamp, medan andra är specialutformade för att ta hand om speciella typer av mikroorganismer.

I allmänhet ska tandläkare och tandhygienister följa strikta riktlinjer för desinfektion och sterilisering av instrument och ytor inom kliniken, för att minimera risken för smitta och infektion hos patienter och personal. Dessa riktlinjer kan variera beroende på land och lokal lagstiftning.

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.

En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).

Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

"Tand i tand" är ett begrepp som ofta används för att beskriva en viss typ av tandställning eller tandpositionering. Det exakta medicinska eller odontologiska definitierandet av "tand i tand" kan variera beroende på sammanhang och professionell konsensus, men ofta avses ett bett där överkäkens framtänder (inklusive hörntänder) står i direkt kontakt med underkäkans motsvarande tänder när munnen är stängd. Det kan också användas för att beskriva en tandpositionering där tänderna inte har några onormalt stora mellanrum eller luckor. I vissa fall kan det även användas för att beskriva en behandling, såsom en tandställningskorrigering med hjälp av ortodontisk behandling, där tänderna placeras i en "tand i tand"-position.

'Pulpaisolering' är en medicinsk term som refererar till en procedure där tandpulpan, det levande vävnadsmaterialet inne i en tands rotkanal, isoleras från den omgivande tandsubstansen och miljön. Detta görs vanligtvis genom att fylla kanalen med en icke-biologiskt material, såsom guttaperka eller en syntetisk polymer, för att försegla och skydda pulpan från yttre infektioner, skador och irritanter. Denna behandling kallas ofta även för rotbehandling och används vanligtvis när en tand har blivit skadad eller angripen av karies så djupt att det orsakar smärta eller infektion i pulpan.

Metallokeramiska legeringar är en typ av material som används inom odontologi, särskilt inom tandprotes tillverkning. Denna sorts legering består av en kombination av metall och keramik, där metallen utgör den underläggande strukturen och keramiken appliceras som ett ytskikt för att ge en estetisk och hälsofördelaktig yta.

Metallen i metallokeramiska legeringar är vanligtvis en legering av krom, kobolt och molybden (CR-CO) eller en guldkompositlegering. Keramiken som används är oftast en högstyrkokeramik, såsom aluminiumnitrid eller zirkonoxid, som har goda mekaniska egenskaper och förmåga att efterlikna naturliga tands substance.

Dessa legeringar kombinerar den styrka och hållbarhet som metallen erbjuder med den estetiska attraktiviteten och biokompatibiliteten som keramiken har, vilket gör dem till en populär val för framställning av tandproteser, kronor och broar.

Ektodermal dysplasi är en grupp med genetiska tillstånd som primärt påverkar strukturer som utvecklas från ektodermet, vilket är den yttre av de tre basala skivorna under embryonal utveckling. Detta inkluderar hud, naglar, hår, svettkörtlar, tänder och delar av sinnesorganen som ögon, öron och näsa.

Det finns flera olika typer av ektodermal dysplasi, men de flesta är ärftliga och orsakas av genetiska mutationer. De vanligaste symptomen inkluderar:

1. Tänder: Många personer med ektodermal dysplasi har få eller ingen tänder alls, och de som har tänder kan ha missformade eller sköra tänder.
2. Hud: Personer med ektodermal dysplasi kan ha torr hud, ökad känslighet för solbränna och en ökad risk för infektioner.
3. Naglar: Naglarna kan vara tunnare än normalt, sprickiga eller saknas helt.
4. Hår: Personer med ektodermal dysplasi kan ha glest hår, fina hårstrån eller sakna hår på delar av kroppen.
5. Svettkörtlar: Många personer med ektodermal dysplasi har få eller ingen fungerande svettkörtlar, vilket kan leda till överhettning och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.
6. Sinnesorgan: Personer med ektodermal dysplasi kan ha nedsatt hörsel eller syn, ofta på grund av strukturella missbildningar i öronen eller ögonen.

Det finns ingen bot för ektodermal dysplasi, men symtomen kan behandlas med hjälp av olika metoder, till exempel med hjälp av läkemedel, kostförändringar och fysioterapi.

Övertalig tand. Svenljunga kommun arbeta hemifrån. 17-åriga Sydney Gallegar från Eden Prairie i Minnesota, dog nyligen av ... Det är mest sannolikt bitar av en tand snarare än ben. Skölja med varmt saltvatten hjälper läkning av ditt tandkött. Efter en ... Andra sätt att Den tand som oftast är drabbad är visdomstanden - 30-40%. Vilka är indikationerna för borttagning av en ...
Kirurgiskt avlägsnande av tand i annan kvadrant i samband med parodontalkirurgiska åtgärder, tilläggsåtgärd ...
Tanduttagning, övertalig tand. 1 380. 1 160. 407. Övrig kirurgi eller plastik. 2 590. 2 250. ... Blekning av enstaka tand, av odontologiska skäl.. Blekning av tänder med individuellt utformad blekskena, per käke, av ... Kirurgiskt avlägsnande av tand i annan kvadrant i samband med parodontalkirurgiska åtgärder, tillläggsåtgärd. 1 740. 1 670. ... Apikalkirurgisk behandling, ytterligare tand vid samma operationstillfälle, tilläggsåtgärd. 1 240. 1 125. ...
Kirurgiskt avlägsnande av tand i annan kvadrant i samband med parodontalkirurgiska åtgärder, tilläggsåtgärd ... Tandextraktion, övertalig tand. Saknas. 407. Övrig kirurgi eller plastik. 2 250 kr ...
Kirurgiskt avlägsnande av tand i annan kvadrant i samband med parodontalkirurgiska åtgärder, tillläggsåtgärd ... Tanduttagning, övertalig tand. 1 115 kr. 1 508 kr. 407. Övrig kirurgi eller plastik ...
Kirurgiskt avlägsnande av tand i annan kvadrant i samband med parodontalkirurgiska åtgärder, tilläggsåtgärd ... Tandextraktion, övertalig tand. Saknas. 407. Övrig kirurgi eller plastik. 2 363 kr ...
... utförd av tandläkare 845 990 103 Akut eller kompletterande undersökning eller utredning av enstaka tand eller enstaka problem, ... Tanduttagning, övertalig tand. 1 005. 1 390. 480. Kontroll av koagulation. 315. 390. ... Akut eller kompletterande undersökning eller utredning av enstaka tand eller enstaka problem, utförd av tandläkare. 370. 550. ...
Kirurgiskt avlägsnande av tand i annan kvadrant i samband med parodontalkirurgiska åtgärder, tilläggsåtgärd ...
En kvarvarande tand är en tand som har en naturlig rot, är delvis frambruten eller har synlig tandrot. Visdomständer räknas ... övertalig Tandmissbildningar Tooth Wear Tandutdragning Sverige Jupiter Läkemedelsförskrivning Danmark Receptbelagda läkemedel ... Källa: Tandhälsoregistret, Socialstyrelsen . Tandhälsa mätt i antal kvarvarande tänder . En kvarvarande tand är en tand som har ... Under … En tand består av krona och rot. Kronan är den del som syns i munnen, medan roten sitter fast i käkbenet. Kronan är ...
  • Under … En tand består av krona och rot. (netlify.app)
  • 0-2 rotfyllda tänder 3-4 rotfyllda tänder Mer än 4 rotfyllda tänder Dental attrition Tand Patientavhopp Tandförlust Tandanlag Mjölktand Tandkrona Tandrot Tandframbrott Tand, övertalig Tandmissbildningar Tooth Wear Tandutdragning Sverige Jupiter Läkemedelsförskrivning Danmark Receptbelagda läkemedel Förskrivningar Spanien Alendronat Medel för bevarande av bentäthet Självinstruerande undervisning En tand består av krona och rot. (netlify.app)