Tand
Tandbildning
Kindtand
Tandpapill
Tandanlag
Ameloblaster
Odontoblaster
Tandframbrott
MSX1-transkriptionsfaktor
Tandförlust
Emaljorganet
Framtand
Tandemalj
Mjölktand
Tand, icke-erupterad
Tandmissbildningar
Tandkrona
Tandrot
Emaljbildning
Tandben
Sammansmälta tänder
Tand, övertalig
Tumörer, germinalcells- och embryonala
Tooth Wear
Underkäke
Amelogenin
Tandutdragning
Tand, icke-vital
Mesoderm
Benmorfogenesprotein 4
Tand, inkilad
Reglering av genuttryck, utveckling
Tandmissfärgning
In situ-hybridisering
Organkulturmetoder
Tandhals
Epitel
Hedgehog Proteins
Vetegroddsagglutininer
Tandexfoliering
Tandluxation
Benmorfogenesproteiner
Hörntand
Transplantation
Morfogenes
Tandsjukdomar
Tandförkalkning
Främre kindtand
Tandpulpa
Ankylos av tänder
Tanderosion
Celldifferentiering
Tandhåla
Tandåterinsättning
Maxilla
Tandresorption
Testikel
Spermiebildning
Karies
Möss, inavlade ICR
Tanduppsättning
Rotfyllning
Odontometri
Homeodomänproteiner
Tanddemineralisering
Tanduppsättning, permanent
Tandfyllning, permanent
Transkriptionsfaktorer
Testikeltumörer
Tandlöshet
Tandförberedelse, protetisk
Kroppsutformning
Tandrotshinna
RNA, budbärar
Age Determination by Teeth
Tidsfaktorer
Transaktivatorer
Tandcement
Spermier
Signalomvandling
Vinge
Tandpulpahåla
Genetiska tekniker
Germinom
Pulpanekros
Spermatogonier
Sertoliceller
Sädeskanaler
Bassekvens
Tandremineralisering
Tandmodeller
Panoramaradiografi
Periapikal tandlossning
Dental belastningsanalys
Proteiner
Spermatocyter
Paleodontologi
Spermatider
Tandexkavering
Kompositmaterial
Tandemaljhypoplasi
Bett
Seminom
Munhygien
Dental bonding
Rotstift
Pulpektomi
Tandfyllningsmaterial
Parodontium
Parodontala sjukdomar
Misslyckad tandlagning
Rotfyllningsmaterial
Hartscement
Mesial Movement of Teeth
Materialprovning
Tandproteskonstruktion
Rotpreparation
Tandprotes
Dentalt mikroläckage
Root Canal Obturation
Pulpainflammation
Dentala cement
Tandregleringshjälpmedel
PAX9-transkriptionsfaktor
Meios
Plack
Tandsäck
Oogenesis
Radiografi, bitewing
Periapikala sjukdomar
Bettfel
Tandprotes, partiell, fast
Tandprotesdesign
Parodontalt status
Dentinkänslighet
Tandamalgam
Ortodontiska bågfästen
Glasjonomercement
Tandköttsinflammation
Kalciumhydroxid
Dentalestetik
Triticum
Tandfyllningar
Tandetsning med syror
Könscellsalstring
Parodontala skenor
Ovary
Guttaperka
Karieshindrande medel
Periapikal vävnad
Tätningsmedel, dentala
Teratom
Dentinbondingmedel
Tandbensutveckling
Molekylsekvensdata
Sädesepitel
Tandreglering
Orthodontic Extrusion
Dysgerminom
Tandlegeringar
Endodonti
Design av tandregleringshjälpmedel
Parodontal ficka
Svepelektronmikroskopi
Pulpotomi
Tandporslin
Tandgnissling
Digital dental radiografi
Tandprotes, partiell, fast, hartsbondad
Silikater
Ytegenskaper
Tandröntgen
Fossiler
Tandfyllning, temporär
Dentala förankringar
Epoxihartser
'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.
Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.
'Tandbildning' (odontogenes tumör) är en allmän term för ett tillväxtstörning i munhålan som har sin grund i odontogent (tandbildande) vävnad. Det kan vara godartat eller elakartat. De flesta tandbildningarna är godartade och tenderar att växa långsamt. Symptomen kan inkludera smärta, sår, svullnad, lösnande tänder eller förändrat bett. Behandlingen består ofta av kirurgisk borttagning.
'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.
"Tandpapiller" (dental papilla) är en del av utvecklingen av tändernas tandkött och dentin. Det är en del av den embryologiska strukturen som senare blir en mogen tand. Tandpapillen är belägen under den tidiga tandens tandkronan, eller kronan på den obildade tanden, och innehåller celler som producerar dentin och pulpan (tandmärgen). När tanden utvecklas och mognar försvinner tandpapillen.
Det finns också små vaskulära strukturer i munhålan, ofta vid främre delen av tänderna, som kallas "filiform papiller". Dessa är inte relaterade till utvecklingen av tänderna och har inget medicinskt samband med "tandpapill".
'Tandanlag' är ett medicinskt begrepp som refererar till den struktur och funktion hos en individ eller djurs tänder. Tandanlaggens uppbyggnad inkluderar tänderna själva, kringliggande vävnader såsom tandkött och käkar, samt de nerva och blodkärlsstrukturer som försörjer dem.
Tandanlag består av två huvuddelar: den roterande (icke levande) delen, även kallad tandsubstansen, och den levande delen, även kallad pulpan. Tandsubstanserna inkluderar emaljen (den hårdaste substansen i kroppen), dentin (ett hårt, poröst material under emaljen) och cement (ett bindemedel mellan roten och käkbenet). Pulpan innehåller blodkärl, nerver och andra levande vävnader.
Tandanlagets funktion är att bryta ner maten för smak- och näringsupptag, samt att underlätta tal och andning. Tandanlaget kan också ha en estetisk funktion och vara viktigt för ansiktsformen och utseendet.
En ameloblast är en typ av cell som är involverad i bildandet av emaljen, den hårda yttre ytan på tänder. Ameloblasterna producerar och sekretierar ett proteinrikt extracellulärt matrix, som sedan mineraliseras för att forma emaljen. Dessa celler är specialiserade epitelceller som under utvecklingen genomgår olika stadier innan de differensieras till ameloblasterna. Efter att emaljen har bildats undergår ameloblasterna apoptos, programmerad celldöd, och försvinner.
Odontoblast är en typ av cell som finns i tanden och är ansvarig för att producera dentin, ett hårt, mineraliserat material som utgör huvuddelen av tanden. Odontoblasterna ligger nära pulpan, den mjuka vävnad som finns inuti tanden, och sträcker sig genom den tunnare tubulära strukturen i dentinet. När tanden utsätts för skada eller smärta kan odontoblasterna reagera genom att producera substanser som aktiverar smärtreceptorer. Dessa celler är viktiga för att hålla tänderna friska och skydda dem från skador och infektioner.
"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.
MSX1 (Muscle Segment Homeobox 1) är ett transkriptionellt faktorprotein som hör till homeoboksomfamiljen och spelar en viktig roll under embryonal utveckling hos däggdjur. Det kodas av MSX1-genen och reglerar celldifferentiering, celldelning och celldöd i olika typer av vävnader, inklusive muskulatur, brosk, hud och tandkörtel.
MSX1-transkriptionsfaktorn fungerar genom att binda till specifika DNA-sekvenser i promotor- och enhancerregioner av målgener, vilket påverkar deras transkriptionella aktivitet och därmed uttryck. MSX1 har också visat sig vara involverad i reguleringen av cellcykelrelaterade gener och apoptos (programmerad celldöd).
Vidare, forskning har kopplat MSX1 till patofysiologiska processer bakom vissa sjukdomar, såsom cancer och tandkörtelmissbildningar. Dess roll i dessa sammanhang är dock inte fullständigt klarlagd och kräver fortsatt forskning.
Tandförlust, även känd som odontiatri eller dental caries, är en hälsozustand där tandens emaloid, dentin eller cement har skadats orsakat av bakteriersyra i plack. Detta sker vanligtvis när munhygienen försummas och kariesbildande bakterier kan odlas i munnen. Socker och andra kolhydrater som intas i kosten konverteras till syror av dessa bakterier, vilket leder till en nedbrytning av tanden. Tandförlust kan leda till smärta, infektioner, problem med att tugga och tala korrekt samt andningssvårigheter om den inte behandlas.
'Emaljorganet' er en del av tannsystemet hos vertebrater, inkludert hos mennesker. Det er beliggende på ytterste del av tannens rotsystem og er i direkte kontakt med tandkjøttet. Emaljen er det hardeste materiale i kroppen og har som funksjon å beskytte tannen mot mekanisk skade og bakterielle angrep. Emaljen utvikles fra en embriologisk struktur kalt 'den dentale papillen', som under utviklingen mineraliseres og blir til den hardhet emaljen er kjent for. Feil i emaljorganets utvikling kan føre til forskjellige tannfeil, som for eksempel mørkere eller lysere emalje enn normalt, huller i emaljen eller forstyrret form på tannen.
I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.
"Tandemalj" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när två proteser, vanligtvis artificiella tänder eller kronor, sitter direkt bredvid varandra. Detta kan ske när en patient behöver ha flera tandbeläggningar och de placeras i en rad, eller "tandem", för att ersätta saknade tänder eller förbättra funktionen och/eller esetiken hos tänderna.
Tandemalj kan också användas när två implantatplaceras nära varandra för att stödja en tandprotes, även kallad "tandemimplantat". Detta kan vara ett alternativ till traditionell tandprotes som är fastsatt med hjälp av lim eller klamrar.
I allmänhet används termen "tandemalj" för att beskriva när två artificiella tänder sitter direkt bredvid varandra och stöds av en protes eller implantat, men det kan också ha andra betydelser inom odontologin.
'Mjölktand' är den gemensamma benämningen på de tillfälliga tänderna som ungar däggdjur, inklusive människor, får under det första året av sitt liv. Hos människor kallas de även 'barn tänder'. Mjölktand har en tunnare emalj än permanenta tänder och är inte lika hållfasta. De börjar oftast dyka upp vid sex månaders ålder och alla 20 stycken mjölktänder brukar vara igenom vid ungefär två och ett halvt års ålder. Mjölktänderna kommer sedan att ersättas av permanenta tänder under en process som kallas för tandbyte.
Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.
Tandmissbildningar, även kända som dentala missbildningar, är avvikelser eller oregelbundenheter i tandsättens utveckling och struktur. Detta kan inkludera allt från en enkel formationsstörning till mer allvarliga defekter som påverkar tändernas funktion och esthétik. Tandmissbildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra missbildningar eller syndrom. Några exempel på vanliga tandmissbildningar är:
1. Mikrodonti: En tillstånd där tänderna är mindre än normalt.
2. Tandagglutination: När tänderna sitter ihop eller är sammanväxta.
3. Taondiastema: Ett utrymme mellan framtänderna.
4. Hyperdonti: För mycket tänder i käken.
5. Hypodonti: För få tänder i käken.
6. Dysplasi: En abnormitet i tandsmältets utveckling och struktur.
7. Amelogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas emalj.
8. Dentinogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas dentin.
Tandmissbildningar kan behandlas med diverse metoder, beroende på typ och allvarlighetsgrad. Behandlingarna kan inkludera tandreglering, kariesbehandling, rotkanalfyllning, kronor och broar eller till och med kirurgiska ingrepp.
'Tandkrona' er den del av tannen som ser ut over tandkjøttet etter at kjennetekene har blitt tatt bort ved en fylling eller et hull. Det er den del av tannen som er igjen når det ikke er noen skader eller hull i tannen. Tandkrona kan også være betegnelsen for den ferdige, formede delen av tannen før den bryter seg ut over tandkjøttet under tilsettingen.
Medicinskt sätt att definiera ‘mellanrum mellan tänder’ är diastema. Diastema är ett uttryck som används för att beskriva ett extra mellanrum mellan två framtänder, vanligtvis de övre framtänderna. Detta tillstånd är ofta estetiskt störande men tenderar att vara ofarligt för tanden och tandköttets hälsa. Diastema kan bero på olika orsaker, inklusive storleksförhållandet mellan tänderna och käken, muskelaktivitet i tungan eller läpparna, tillväxtavvikelser under uppväxten eller förlust av en milk tand som inte ersatts korrekt. I vissa fall kan diastema behöva behandlas med hjälp av ortodontisk behandling, såsom tandsöm eller käkkirurgi, särskilt om det orsakar problem med käkmuskulatur, talsvårigheter eller dålig tandhygien.
Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.
"Enamel formation" refers to the biological process by which the hard, white, and highly mineralized substance that covers the outer surface of teeth, known as enamel, is formed. This process involves the differentiation and secretion of ameloblasts, which are specialized cells that produce and organize the enamel proteins and minerals during tooth development. The entire process of enamel formation is called amelogenesis, which occurs in two main stages: the secretory stage and the maturation stage.
During the secretory stage, the ameloblasts secrete a protein-rich matrix that forms the foundation for the enamel structure. As the matrix is laid down, it is mineralized by hydroxyapatite crystals, which give the enamel its hardness and durability.
In the maturation stage, the ameloblasts modify the protein matrix and continue to deposit minerals, resulting in a further increase in the hardness and density of the enamel. Once the enamel has fully matured, the ameloblasts undergo programmed cell death, leaving behind a highly mineralized and acellular tissue that is resistant to wear and decay.
Anomalies in the process of enamel formation can lead to various dental conditions, such as hypoplastic enamel (thin or poorly formed enamel), amelogenesis imperfecta (genetic disorder affecting enamel formation), and fluorosis (excessive exposure to fluoride during tooth development).
Tandemly repeated proteins, eller tandem alj-proteiner, är en typ av protein där ett antal kopior av en viss peptidsekvens upprepas i en linjär sekvens. Dessa upprepningar kan vara identiska eller marginellt varierande. Tandemly repeated proteins förekommer hos många olika organismer, inklusive bakterier, arkéer och eukaryoter. I vissa fall har dessa proteiner visat sig ha en funktion i cellens skydd mot aggressiva utomstående molekyler, såsom bakteriofager eller andra toxiner. I andra fall kan de vara involverade i cellytans struktur eller fungera som receptorer på cellytan.
'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.
"Sammansmälta tänder" (aggregerga teeth på engelska) är ett medicinskt tillstånd där två eller flera tänder i munnen växer samman och blir sammanväxta med varandra. Det kan orsakas av en abnormal utveckling under barndomen, där tänderna inte separerar sig korrekt från varandra. I vissa fall kan det även bero på en tidigare tandskada eller karies som inte behandlats tillräckligt snabbt och orsakat att tänderna växer samman.
Detta tillstånd kan leda till problem med munhygienen, som svårigheter att rengöra mellan de sammansmälta tänderna, vilket i sin tur kan öka risken för karies och tandinfektioner. Sammansmälta tänder kan också orsaka problem med käkfunktionen och utseendet på tändernas ytor. Behandlingen av detta tillstånd kan innebära en kombination av tandrengöring, eventuell avlägsnande av tandbelaget eller andra former av restaurativ behandling, samt i vissa fall kirurgi för att separera de sammansmälta tänderna.
Medicinskt sett betyder "övertalig tand" att en person har en extra tand som har bildats bredvid eller ovanpå de vanliga tänderna. Detta kallas även supernumerärt tandsystem. Övertaliga tänder är relativt ovanliga och kan vara asymmetriska, vilket innebär att de inte förekommer hos alla personer i ett par. De kan vara fullvuxna eller underutvecklade och kan vara belägna i olika positioner i käken. Övertaliga tänder kan orsaka problem med utvecklingen av andra tänder, tandställning och käkfunktioner.
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till två olika grupper av tumörer som har sin ursprung i specifika celltyper.
1. Germinalcellstumörer: Dessa tumörer utgår från de celler som ger upphov till ägg och spermier, även kallade germceller. De kan vara godartade eller elakartade (cancer) och kan drabba båda könen. Exempel på germinalcellstumörer inkluderar testikeltumörer hos män och ovarialtumörer hos kvinnor.
2. Embryonala tumörer: Dessa tumörer utgår från embryonala celler, vilket betyder att de uppstår under den tidiga fosterdifferentieringen. De kan vara mycket aggressiva och växa snabbt. Exempel på embryonala tumörer inkluderar neuroblastom, som ofta drabbar barn under ett år gammal, och Wilms tumör, en typ av njurtumör som vanligtvis upptäcks hos barn under fem års ålder.
Det är viktigt att notera att båda dessa typer av tumörer kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och med rätt typ av behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
'Tooth wear' refererer til den progressiva nedbrydning eller slidning af tænderne, der ikke er forårsaget af karies (tand sygdom). Der findes tre hovedtyper af tooth wear:
1. Abrasion: Det er slidning på tandsubstanser, ofte forårsaget af ydre faktorer som fejlagtig brug af tandbørste, brugen af skarpe eller hårde mundhygiejne redskaber eller habituelt knoglevævsbid (bruxisme).
2. Erosion: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af kemiske processer, ofte som følge af indtagelse af syreholdige drikkevarer, sur frugt eller mavesyre, der kommer i kontakt med tænderne.
3. Attrition: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af tandemnering, hvor to tænder gnides mod hinanden under funktionel slid eller ved fejlplacerede tænder.
Tooth wear kan føre til ændringer i tændernes form og funktion, samt være årsag til smerter, hypersensitivitet og øget risiko for karies og parodontitis.
'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.
Amelogenin är ett protein som spelar en viktig roll i den initiala fasen av tands skalbildning. Det syntetiseras av ameloblastcellerna och utgör ungefär 90% av proteinet i den skiva av ameloblastmembran som bildar den inre kärnan av tandemaljen under tidig utveckling.
Amelogenin har visat sig ha en viktig funktion i regleringen av mineraliseringen av emaljen, genom att verka som en matrix för att fånga in calcium- och fosfatjoner som sedan kristalliseras till hydroxiapatitkristaller. Dessa kristaller utgör den huvudsakliga strukturen i emaljen.
Mutationer i amelogenin-genen kan leda till olika former av tandsjukdomar, såsom amelogenesis imperfecta, som kännetecknas av missbildningar och defekter i emaljen.
'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.
"Non-vital tooth" är en terminologi inom tandvård som används för att beskriva en tand som har förlorat sin blodförsörjning och nervrespons. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller en framgångsrik behandling av en inflammerad pulpa (tandkött). En non-vital tand saknar ofta känselreaktion då nervcellerna har dött. I vissa fall kan den bli mörkare i färgen och vara mer benägen att utsättas för karies eller andra infektioner. Rutinmässiga tandvårdsbesök är fortfarande viktiga för en non-vital tand, eftersom dess tillstånd kan påverka den omkringliggande mjukvävnaden och benstrukturen i käken.
'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.
Benmorfogenesprotein 4, eller BMP-4, är ett protein som tillhör transforming growth factor beta (TGF-β) superfamiljen. Det är involverat i celldifferentiering och benmorphogenes, det vill säga benvävnadsutveckling, under fostertiden. BMP-4 har också en roll i underhåll och reparation av skelettet hos vuxna. Proteinet påverkar celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd) genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar.
Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.
"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."
'Tandmissfärgning' (eller 'tooth discoloration') är ett medicinskt begrepp som refererar till en förändring i färgen eller tonen hos tänder. Det kan vara orsakat av flera olika faktorer, inklusive:
1. Externa faktorer: födoämnen och drycker som kaffe, te, röd vin, läskedrycker med mörk färg och tobaksrök kan leda till ytlig missfärgning av tänderna.
2. Interna faktorer: vissa mediciner, speciellt antibiotika som tetracyklin, kan orsaka intern missfärgning av tänder om de intas under uppväxtfasen när tänderna fortfarande är i utveckling. Andra interna faktorer inkluderar trauma till tänderna och förhöjda nivåer av fluorid.
3. Åldrande: som en del av naturlig åldringsprocessen blir tändernas emalj tunnare, vilket kan leda till att de får en gulaktig ton.
4. Munsjukdomar: vissa munsjukdomar och infektioner kan orsaka missfärgning av tänder.
5. Genetiska faktorer: vissa individer är mer benägna att utveckla tandmissfärgning än andra på grund av genetiska faktorer.
Tandmissfärgning kan vara ett kosmetiskt problem och orsaka besvär hos vissa individer, men det är vanligtvis inte ett tecken på någon allvarlig medicinsk eller oral hälsoproblem.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
Organisk kultur (OC) är en metod inom biologi och medicin där levande celler eller vävnader från ett organism odlas i kontrollerade laboratorieförhållanden. I en organkultur kan celler eller vävnader från ett visst organ st stimuleras att bibehålla sin specifika struktur och funktion, vilket gör det möjligt att studera deras särskilda egenskaper i en mer naturlig miljö än vad som är möjligt med tvådimensionella cellkulturer.
Organkulturmetoder kan användas för att studera hur olika läkemedel påverkar olika organ, vilket kan hjälpa till att fastställa doser och identifiera biverkningar innan de testas på människor. Dessa metoder kan även användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckla nya behandlingsmetoder, inklusive cell- och genbaserade terapier.
Exempel på organkulturer är lung-, lever-, hjärt- och nervcellskulturer. För att skapa en organkultur tas ofta ett litet stycke vävnad från det aktuella organet, som sedan behandlas med enzymer för att separera cellerna från varandra. Sedan placeras cellerna i en speciell kammare eller platta där de kan odlas och studeras under kontrollerade förhållanden.
'Tandhals' er en del av tannen som kalleres 'nektin' eller 'tannhalsnektin'. Dette er den del av tannen der står i kontakt med tandkjøttet og holder på tannen fast i kaken. Tandhalssystemet inkluderer også de adjacente strukturer som kjobber, tunge, kinder og muskler, som sammenlager seg for å forme en sluttet enhet rundt tannen.
Tandhalsnektinet er viktig for å holde på tannen i dens sokkel og for å hindre at den blir løs. Det er også viktig for å beskytte mot infeksjoner, da det inneholder en slags immunceller som kan angripe bakterier som forsøker å trange seg inn i kroppen gjennom munnens slimehinner.
Tandhalser er ofte utsatt for sykdommer, som f.eks. paradontitt, som kan føre til at tannen blir løs og må eventuelt extraheres. Derfor er det viktig å ha en god mundhygiene og regelmessige tannkontroller for å forebygge slike problemer.
Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.
Hedgehog proteins are a family of signaling molecules that play crucial roles in the development and regulation of various biological processes in animals. They were first discovered in genetic studies on fruit flies, where mutations in the hedgehog gene led to the appearance of fly larvae with spiky bristles resembling a hedgehog.
In humans, there are three known Hedgehog proteins: Sonic Hedgehog (SHH), Indian Hedgehog (IHH), and Desert Hedgehog (DHH). These proteins are synthesized as precursor molecules that undergo post-translational modifications, resulting in the formation of a mature, biologically active protein. The mature Hedgehog protein has a unique structure, characterized by an N-terminal signaling domain and a C-terminal autoprocessing domain.
Hedgehog proteins mediate their effects through a complex signaling pathway that involves several other proteins, including Patched (PTCH) receptors, Smoothened (SMO), and the Gli family of transcription factors. In the absence of Hedgehog protein, PTCH inhibits SMO activity, leading to the degradation of Gli transcription factors and the suppression of downstream target gene expression. When Hedgehog protein is present, it binds to PTCH, relieving its inhibition on SMO and allowing for the activation of Gli transcription factors and the subsequent expression of target genes involved in various cellular processes, such as cell proliferation, differentiation, survival, and migration.
Dysregulation of Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and degenerative disorders. For example, aberrant activation of the Hedgehog pathway has been observed in various types of cancer, such as basal cell carcinoma, medulloblastoma, and pancreatic ductal adenocarcinoma, making it a potential target for therapeutic intervention.
Vegetable lectins, or vegetable agglutinins, are a type of protein found in various plants, including vegetables. They have the ability to bind specifically to carbohydrates on the surface of cells, which can lead to the agglutination, or clumping together, of those cells. This property is what gives them their name "agglutinins."
One well-known example of a vegetable lectin is phytohemagglutinin, which is found in raw kidney beans. This lectin can be toxic to humans if consumed in large quantities, as it can cause red blood cells to clump together and prevent them from carrying out their normal functions. Cooking the beans properly can help to inactivate the lectin and make them safe to eat.
Vegetable lectins have been studied for their potential uses in medical research and treatment. For example, they have been used as tools to study the structure and function of cell surfaces, and they have also been investigated for their potential to stimulate the immune system or inhibit the growth of certain types of cancer cells. However, more research is needed to fully understand the potential benefits and risks of using vegetable lectins in medical settings.
Tandexfoliering, även känt som tandskaling eller renning, är en rutinmässig tandsjukvårdshandling där hårda beläggningar (tandsten) avlägsnas från ytan på tänderna. Tandstenen kan inte avlägsnas genom vanlig tandborstning och flossning, och om den lämnas kvar kan det leda till problem som parodontit (inflammation i tandköttet), karies och andra former av munhälsa.
Under en tandexfoliering använder sig tandsjukvårdaren av speciella instrument, såsom skaler och kurasir, för att avlägsna tandstenen från ovanpå och under tanden, samt i områden runt kottarna. Det kan även ingå i behandlingen att smörja tänderna med fluor för att skydda dem mot karies.
Tandexfoliering bör utföras regelbundet, vanligen två gånger per år, för att underhålla en god munhygien och förhindra allvarliga problem med tänderna och tandköttet.
Tandluxation är en term inom tandvård och medicin som betecknar en subluxation eller dislokation (skada) på en tand, vilket innebär att tanden har förlorat sin normala position i käken. Det kan orsakas av olyckor, slag, fall eller andra typer av trauma till munnen och/eller ansiktet. I vissa fall kan tandluxation behöva behandlas med hjälp av tandläkarvård, såsom att stabilisera tanden igen i dess normala position eller eventuellt extrahera (ta bort) den skadade tanden om den inte kan räddas.
Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.
En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.
Transplantation in medicine refererar till en procedure där ett organ, vävnad eller celler tas bort från en donator och placeras i en mottagare som behöver det för att ersätta ett skadat, sjukligt eller dött organ eller vävnad. Detta kan räknas till den avancerade terapin inom medicinen och används när andra behandlingsalternativ har misslyckats eller inte är möjliga.
Transplantation kan vara autolog (donator och mottagare är samma individ), allogen (donator och mottagare är genetiskt olika individer av samma art) eller xenogen (donator och mottagare tillhör olika arter). De vanligaste transplantationerna inkluderar lever, njure, hjärta, lungor, benmärg och hud.
Transplantation kan vara livräddande eller förbättra kvaliteten på livet för mottagaren. Emellertid finns det risker associerade med transplantationsbehandling, såsom rejektion av det transplanterade organet och biverkningar av immunosuppressiva läkemedel som används för att förhindra rejektion.
"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.
"Tandsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och skador som kan drabba tänderna, tandköttet och käkmuskulaturen. Detta kan innefatta tillstånd som karies (tanddegeneration), parodontit (inflammation i tandkött och käkbenssubstans), gingivit (inflammation i tandkött), tandsmärtor, torr mun samt abscesser eller infektioner i orala vävnader. Tandsjukdomar kan vara orsakade av bakterier, dålig oral hygien, skada, ärftliga faktorer eller andra medicinska tillstånd.
Tandförkalkning, även kallat dental karies eller tandcancer, är en progressiv och hälsobetonad sjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Den beror på en interaktion mellan mikroorganismer, värdrelaterade faktorer (till exempel tändernas beskaffenhet och salivens sammansättning) och kostfaktorer (till exempel sockerintag).
Förkalkning uppstår när mjölksyra bildas som en produkt av socker och stärkelse, som bryts ned av bakterier i placken på tänderna. Mjölksyran sänker pH-värdet i munhålan och leder till demineralisering av tandens hårda substance (emalj, dentin och cement). Om detta fortsätter utan behandling kan hålbildningar uppstå i tänderna.
För att förebygga förkalkning rekommenderas god oral hygien med regelbunden tandsmittning, fluoridbehandling och en hälsosam kosthållning med begränsat sockerintag.
Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.
'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.
I'm sorry for any confusion, but the phrase "ankylos of teeth" is not a standard medical term in English. Ankylosis specifically refers to the abnormal union of bones or joints, often as a result of injury or disease. In the context of dentistry, ankylosis typically refers to the fusion of the tooth root to the surrounding bone, which can lead to problems with tooth movement and alignment.
Therefore, if you are looking for a medical definition related to dental fusion or immobility, I would be happy to help clarify further. However, I would need more information about what you are asking in order to provide an accurate and helpful response.
Tanderosion, även känd som abrasiv erosion, är en process där tanden successivt förlorar sin emalj och dentin på grund av mekanisk påverkan i kombination med en sur miljö. Detta orsakas ofta av att man borstar tänderna för hårt eller med fel teknik, men kan också bero på vanor som att tugga på penor, pipor eller andra hårda föremål. Den sura miljön kan skapas av mat och drycker som innehåller höga nivåer av syra, såsom läskedrycker, fruktjuicer och citrusfrukter.
Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.
'Tandhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till munhålan och dess innehåll, inklusive tänder, tandkött, käkar, spott, bakterier och annan flora. Tandhålan är en viktig del av kroppen då den har en nära koppling till vår allmänna hälsa. En sund tandhåla kan bidra till ett lägre riskbelastning för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andningsvägsproblem. Dessutom kan en dålig oral hälsa leda till problem som karies, parodontit och ont i tänderna. Det är viktigt att upprätthålla god oral hygien genom att regelbundet borsta tänderna, flossa, använda munvatten och besöka tandläkaren regelbundet för att undvika problem och underhålla en sund tandhåla.
Tandåterinsättning, även kallat implantatprotes, är en metod inom tandvården där en konstgjord tandsylon eller tandrot placeras i käken för att fungera som en fast grund för en ny konstgjord tand eller tandbro. Detta görs vanligtvis när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver tas bort på grund av skada, sjukdom eller någon annan anledning.
Den konstgjorda tandsylonen är oftast gjord av titan, ett material som är väl tolererat av kroppen och som kan integreras med benvävnaden i käken genom en process som kallas osseointegration. När den konstgjorda tandsylonen har integrerats med käkbenet kan en konstgjord tand fästas på toppen av sylonen, vilket ger patienten en fungerande och estetiskt tillfredsställande lösning.
Tandåterinsättning är en teknik som har använts under flera decennier och som har visat sig vara en pålitlig och effektiv metod för att ersätta saknade tänder. Den kan även hjälpa till att förhindra benförlust i käken och underlätta för patienten att äta, tala och leva ett normalt liv.
'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).
Tandresorption (eller odontoklaseri) är en medicinsk term som refererar till den process där tanden successivt bryts ned och absorberas in i käkbenet. Detta orsakas av aktiva celler, osteoklaster, som bryter ner benvävnaden runt tanden. Tandresorption kan leda till smärta, sårbarhet för karies och eventuellt förlust av tanden. Den kan vara relaterad till flera olika medicinska tillstånd, såsom tandlossning, parodontit, tumörer eller hormonella störningar. Behandlingen beror på orsaken till resorptionen och kan innebära bland annat kirurgi, mediciner eller ortodontisk behandling.
Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.
Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.
Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.
Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.
Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.
'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.
'Groddblad' er en uoffisiell, men brukt betegnelse innen medisin og biologi for det som også kan kallas et embrionalt hjernablad eller en neurenetisk vesikel. Det er en struktur som utvikles tidlig i fosterutviklingen og er en del av den nervøse systemets utvikling hos alle dyr med rygrad.
Groddbladene dannes fra ektodermet, den ytre laget av de treslag av celler som former embryot. De to første groddbladene, prosencephalon og mesencephalon, utvikles til forhjernen og mellemhjernen i det voksne hjernen. De tre neste groddbladene, metencephalon og myelencephalon, utvikler seg til hjernebakken og lillehjernen.
Feilutvikling eller skader på groddbladene kan føre til ulike former for medisinske tilstander, inkludert neurodegenerative sykdommer og utviklingsnevrose.
ICR (Imprinting Control Region) är ett speciellt område på en musens kromosom som styr hur vissa gener uttrycks genom ett process som kallas genimprinting. Inavlade ICR-möss är en specifik stam av möss där dessa kontrollregioner har blivit fasta, så att forskare kan använda dem i studier av genetik och development. Genom att använda inavlade ICR-möss kan forskare få konsekventa resultat och jämföra dem mellan olika experiment.
'Tanduppsättning' refererar till samlingen av tänder som finns i munnen hos människor. Den medicinska definitionen är: "Den fullständiga uppsättningen av 32 permanenta tänder, inklusive 8 framtänder, 4 hörntänder, 8 premolarer och 12 molarer (eller visdomstand) som normalt utvecklas hos en vuxen människa."
Det är värt att notera att inte alla vuxna har en komplett uppsättning av 32 permanenta tänder, eftersom visdomstand ofta saknas eller extra tänder kan förekomma.
Rotfyllning, även känt som rotbehandling eller endodontisk behandling, är en medicinsk procedur där man rengör, formar och fyller ut kanaler i en skadad eller infekterad tandrot. Detta görs vanligtvis med hjälp av specialdesignade instrument och material för att eliminera smittämnen och skydda den omgivande tandköttet från fortsatt infektion.
Under en rotfyllning tas den skadade nerven och blodkärlen bort från rotkanalerna, vilket kallas för avtäckning (eller pulpotomi/pulpectomi). Sedan desinficeras och rengörs kanalerna med hjälp av irrigationsvätskor och medicinska lösningar. Efter att kanalerna är rena och torra fylls de med en speciell, biokompatibel cement och ett gutapercha-material för att försegla och stabilisera tanden. I vissa fall kan det vara nödvändigt att stärka tanden ytterligare med en kompositfyllning eller en krona.
Rotfyllningar utförs vanligtvis av tandläkare specialiserade inom området endodonti, men även allmänpraktiserande tandläkare kan utföra denna procedur. Rotfyllningars syfte är att rädda en skadad tands rot och förhindra att tanden måste extraheras.
'Odontometri' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska eller engelska. Det låter som en kombination av två grekiska ord – 'odontos' som betyder tand och 'metron' som betyder mått. Om du letar efter information om hur man mäter tänder kan du använda begreppet 'tandmätning', men det är inte vanligt förekommande inom medicinsk terminologi.
Om du hade för avsikt att fråga efter 'Odontometry' på engelska, så skulle svaret vara att det fortfarande inte finns någon etablerad definition eller användning av detta begrepp inom odontologi eller medicinsk vetenskap.
Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.
Tanddemineralisering är ett medicinskt tillstånd där hårdvävnader i tänderna, som emalj och dentin, bryts ner på grund av för höga nivåer av syror i munhålan. Detta kan orsakas av en överdriven konsumtion av sockerhaltiga livsmedel och drycker, då bakterier i munnen omvandlar sockret till syra som angriper tänderna. Andra faktorer som kan bidra till tanddemineralisering innefattar brist på effektivt tandsmyckande, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Symptomen på tanddemineralisering kan vara svaga, men de kan omfatta vita fläckar eller skavanker på emaljen, lättare brytbarhet av tänderna och smärta eller känslighet i tänderna. För att förhindra eller behandla tanddemineralisering rekommenderas god oral hygien, regelbunden tandsmyckning, en hälsosam kosthållning och möjligen fluoridbehandlingar.
'Permanent teeth setup' refererar till de slutgiltiga tänderna hos människor som ersätter de tidigare tillfälliga milk tänderna. Den permanenta tanduppsättningen består av 32 tänder för de flesta vuxna, inklusive 8 framtänder (incisiver), 4 hörntänder (caniner), 8 kindtänder (premolarer) och 12 molarer (inklusive de visdomstanden). Den permanenta tanduppsättningen börjar gro i käkbenet under barndomen och fortsätter att komma ut genom tandutvecklingen under ungdomen och tidiga vuxenlivet.
En permanent tandfyllning är en metod för att behandla karies orsakad skada på tänder. Den innebär att en speciell plastliknande cement eller kompositmaterial fylls in i hålrummet (kaviteten) som bildats i tanden efter att cariesangreppet har avlägsnats. Detta återställer formen och funktionen på tanden, och förhindrar vidare skada orsakad av bakterier och sönderfall.
Permanenta tandfyllningar kan även användas för att korrigera andra skador på tänder, såsom sprickor eller defekter i emaljen. De är tillverkade av långvariga material som är designade att matcha tändernas färg och hålla i många år med rätt vård och underhåll.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.
Testikelcancer, eller testikeltumörer, definieras som onkologiska tillstånd där cancerceller bildas i vesikelcellerna i testikeln. Det kan vara flera olika typer av tumörer som kan drabba testikeln, men de två vanligaste typerna är seminom och nonseminom. Testikelcancer är relativt sällsynt, men den är en av de vanligaste cancerformerna hos män i åldersgruppen 15-35 år. Symptomen på testikelcancer kan inkludera en smärtlös knöl eller förstoring i testikeln, en känsla av tunghet i scrotum, smärta i magen eller bäckenet och ibland även blod i urinen eller sädesvätskan. Behandlingen för testikelcancer innefattar oftast kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typ av tumör och dess utbredning.
'Tandlöshet' betyder att en person saknar tänder. Det kan bero på olika orsaker, till exempel ålder, genetik, sjukdomar som diabetes eller cancer, skada från tandsmaksälskare (till exempel tobak), dålig oral hygien eller brist på fluorid i vattenförsörjningen under uppväxten.
Det finns också medicinska tillstånd som kan leda till tandlöshet, såsom Sjögrens syndrom och akromegali. I vissa fall kan tandlöshet behandlas med tandimplantat eller andra tandproteser för att hjälpa personen att återfå sin käkfunktion och estetik.
Protesisk tandförberedelse är en process där tanden prepareras och formas för att kunna bära ett protesiskt tillbehör, som kan vara en krona, bro eller en tandprotes. Under den protesiska tandförberedelsen tar tandläkaren bort någon del av den ursprungliga tanden och skapar en överföringstriss för att hjälpa till att fästa den protesiska applikationen.
Den exakta metoden för en protesisk tandförberedelse kan variera beroende på vilken typ av protesis som behövs och hur många tänder som behöver förberedas. Men i allmänhet innebär det att tanden skärs ned till en viss form och storlek, så att den passar perfekt med den protesiska applikationen.
Det är viktigt att tandförberedelsen utförs korrekt för att säkerställa att den protesiska applikationen sitter rätt, fungerar bra och ser naturlig ut. Ett dåligt utfört arbete kan leda till problem som smärta, lösning eller skador på både tänderna och protesen.
"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.
'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.
Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.
"Age determination by teeth" is a method used in forensic dentistry to estimate the age of an individual based on the development and wear of their teeth. This process involves examining various features of the teeth, such as:
1. Tooth formation and mineralization: The stages of tooth development, from crown formation to root completion, can be correlated with specific age ranges. Dental radiographs are often used to assess these features accurately.
2. Tooth eruption: The sequence and timing of primary (deciduous) and permanent teeth eruption can also provide valuable information for age estimation. However, there is some variation in the exact timing of tooth eruption between individuals, which must be taken into account when making age estimates.
3. Dental wear: As people age, their teeth naturally undergo wear due to factors like occlusal forces, bruxism (teeth grinding), and diet. The degree of dental wear can be assessed using various methods, such as the analysis of occlusal surfaces or the measurement of crown height reduction. However, dental wear patterns can be influenced by individual habits and lifestyle factors, which may limit the accuracy of age estimates based solely on tooth wear.
4. Secondary dentin deposition: With increasing age, there is a gradual formation of secondary dentin within the pulp chamber, leading to its reduction in size. The rate of this process can vary between individuals but generally follows a predictable pattern that can be used for age estimation.
5. Root resorption: In older adults, the apical portions of the roots may undergo resorption due to physiological aging processes. The extent of root resorption can provide additional information for age estimation in this population.
It is important to note that 'age determination by teeth' provides an estimate of age rather than a precise value. The accuracy of these estimates depends on various factors, including the quality and completeness of the dental examination, individual variations in tooth development and wear, and the methods used for age estimation. As a result, forensic dentists often use multiple methods and correlate their findings with other age indicators (e.g., skeletal maturation, degenerative changes) to arrive at the most reliable age estimate possible.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.
Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.
Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.
Tandcement är i medicinsk kontext den benartade substans som håller tanden fast i käken. Det består huvudsakligen av calciumsalter och kolagenfibrer. Tandcementet bildas under fostertiden och fortsätter att utvecklas efter födseln. Det har en viktig funktion som mekanisk buffert mot krafter som verkar på tanden, såsom betttryck och slitage. Dessutom bidrar tandcementet till att skydda tandens rot kanaler från infektioner.
Spermier är den hos mannen producereda reproduktiva cellen, även kallad spermatozoon. Den bildas i Hodis tubuli seminiferi genom en process som kallas spermatogenes. Spermien består av ett huvud, en midje och en svans. Huvudet innehåller arvsmassan (DNA) och är täckt av en skyddande hölje kallad akrosom. Midjan innehåller mitokondrier som ger energi till spermiernas rörelse. Svansen består av 9 + 2 mikrotubuli och är ansvarig för spermiernas rörelse genom kvinnan livmodercervix, livmodern och äggledare till ägget där befruktning kan ske.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
'Vinge' er ikke en medisinsk term eller begrep jeg kjenner til. Det kan være jeg forstår feil, men kan I eventuelt prøve å gi mer kontekst eller beskrive hva dere ønsker å forstå bedre? Jeg vil være glad i å hjelpe så godt jeg kan.
'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.
Genetiska tekniker är metoder och verktyg som används för att manipulera, undersöka och analysera DNA, RNA och genetisk information. Detta inkluderar:
1. Genetisk engineering (genmodifiering): Metoder för att ändra DNA-sekvensen i ett genetiskt material, exempelvis genom att klippa och klistra ihop olika DNA-sekvenser eller genom att introducera mutationer i en specifik gen.
2. Genomisk analys: Tekniker för att bestämma den fullständiga sekvensen av baspar i ett genom, till exempel genom hjälp av Sanger-sekventering eller nästa generation sekvensering (NGS).
3. Genotypning: Metoder för att fastställa den specifika genetiska make-upen hos en individ, till exempel genom att undersöka SNP (enkelnukleotidpolymorfism) eller andra varianter i DNA-sekvensen.
4. Protein engineering: Tekniker för att designa och producera nya proteiner med önskade egenskaper, till exempel genom att mutera en specifik gen som kodar för ett protein.
5. Epigenetisk analys: Metoder för att studera epigenetiska markeringar på DNA, såsom metylering och acetylering, som kan påverka genuttrycket utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen.
6. Kloning: Tekniker för att producera många kopior av en specifik DNA-sekvens, till exempel genom att placera den i en vektor och sedan transformera bakterier eller celler med denna vektor.
7. Genetisk screening: Metoder för att identifiera individer med specifika genetiska egenskaper eller sjukdomar, till exempel genom att använda PCR (polymeraskedjereaktion), hybridisering eller massively parallel sequencing.
8. Genomisk analys: Tekniker för att sekvensera och analysera hela genomer, till exempel genom att använda next-generation sequencing (NGS) tekniker som Illumina, PacBio eller Oxford Nanopore.
"Germinom" er en type av cancer som oppstår i hjernen eller medulla oblongata, den nederste delen av hjernestammen. Denne typen av cancer utgår fra germceller, som er celler som i normal tilfelle vil bli en del av reproduktive organer (som testikler eller ovarier) når ein er født. I noen tilfeller kan disse cellene bli canceroise og danne en tumor i hjernen i stedet for å migrere til de vanlige stedene under utviklinga av fostret. Germinomer er sjeldne, men behandles ofte med strålebehandling og/eller kirurgi. Chemotherapi kan også være en del av behandlingsforlopet beroende på hvorvidt tumoren har spredt seg til andre områder i kroppen eller ikke.
'Pulpanekros' betegner den tilstand, hvor pulpaen i en tand dør og går i opløsning. Pulpaen er det levende, bløde væv inde i tanden, der indeholder blodkølvæv, nerver og kirtler. Den kan dø, fordi den bliver ødelagt af caries (tandbetening), skader eller en anden infektion. Nekrosis betyder at cellerne i et væv er døde og begynder at gå i opløsning, hvilket kan føre til abscesser og andre komplikationer, hvis det ikke behandles. Symptomer på pulpanekros kan inkludere smerte, særligt under varme eller kølige stimuli, lugt fra munden, rodcanaler og en forandret tandfarve. Behandlingen af pulpanekros består typisk i en endodontisk behandling (en rodkanalbehandling), hvor pulpaen fjernes og kanalerne renses, desinficeres og udfyldes for at forhindre yderligere infektioner.
Spermatogonier är en typ av stamceller i testikeln hos däggdjur, inklusive människan. Dessa celler har förmågan att förnya sig själva och också differensiera till andra typer av könsceller, så kallade spermatocyter, som i sin tur kan utvecklas till spermier (sädesceller). Spermatogonierna är alltså en viktig del av den biologiska processen känd som spermatogenes, vilken leder till produktion av spermier och därmed möjliggör reproduktion.
Sertoli-celler, også kendt som sustentacyleceller, er støtteceller i hvirvelløse dyrs og pattedyrs testikler. De er en del af de strukturer, der udgør seminiferøre tubulerne, hvor spermatogenesen finder sted.
Sertoli-cellerne har flere vigtige funktioner:
1. De danner en form for barrierevæg, som beskytter de umodne spermakroder og andre celler i tubuluslumen mod det immune system.
2. De er involveret i nedbrydningen af overflødige gamete gennem fagocytosering.
3. De udskiller forskellige hormoner, bl.a. androgenbindende protein (ABP), inhibin og aktivin, som hjælper med at regulere spermogenesen og produktionen af follikelstimulerende hormon (FSH) fra hypofysen.
4. De er involveret i transporten af spermakroderne gennem tubuluslumen under deres udvikling til modne spermaceller.
5. De bidrager til opretholdelsen af en gunstig miljø i tubuluslumen, herunder ved at hjælpe med at regulere pH og ionbalancen.
Sädeskanaler, även kända som deferenskanaler eller vas deferens, är en del av det maskulina reproduktionssystemet hos däggdjur. De är ett par muskulösa rör som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och bulbourethrala körteln för att bilda ejakulat.
Sädeskanalerna är omgivna av glatt muskulatur, vilket hjälper till att transportera spermierna genom peristaltiska kontraktioner under sexuell stimulans. När mannen når orgasm och utsöndrar ejakulat, rör sig spermierna från urinblåsan genom urinvägen och uretran för att sedan lämna kroppen via penis.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Tandremineralisering är ett naturligt fenomen där mineraler, främst hydroxiapatit, calcium och fosfat, lagras tillbaka i tandsmåtan efter att de förlorats genom processen kallad tanddemineralisering. Denna cykel pågår kontinuerligt i munhålan, särskilt efter intag av sockerhaltiga livsmedel eller drycker som kan sänka pH-värdet och leda till demineralisering. Genom god oral hygien, fluoridbehandlingar och en hälsosam kost kan remineraliseringen främjas och hjälpa till att förebygga dental caries (tandkaries).
'Tandmodeller' er en uformell betegnelse for modeller af tænder, som oftest anvendes i den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed. De kan være fremstillet af forskellige materialer, herunder metal, voks, gips eller digitale modeller.
Tandmodellerne er nøjagtige kopier af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål, herunder:
1. Diagnostisk brug: Tandmodeller kan hjælpe med at identificere eventuelle abnormiteter, skader eller sygdomme i tænderne og kæbebenet.
2. Planlægningsbrug: De anvendes ofte til at planlægge behandlinger, herunder fremstilling af tandsæt, orthodontiske behandlinger, implantater osv.
3. Undervisningsbrug: Tandmodeller er værdsatte undervisningsværktøjer i tandlægeuddannelser og andre dentale uddannelser.
4. Forskningsbrug: De anvendes også i forskning, herunder til at teste nye behandlingsmetoder eller materialer.
I korthed er 'Tandmodeller' præcise reproduktioner af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål inden for den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed.
Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.
Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.
Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).
I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.
En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.
I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.
Periapikal tandlossning, även känt som parodontit eller apikal periodontit, är en inflammation i den mjuka vävnaden runt en persons tands rotspets. Den orsakas vanligtvis av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nervan) inne i tanden till det omkringliggande periapikala vävnadsskiktet. Infektionen kan uppstå till följd av en karies eller en skada på tanden som inte behandlats korrekt.
Symptomen på periapikal tandlossning kan inkludera smärta eller ömhet i tanden, särskilt vid beröring eller tryck, svullnad i munnen eller ansiktet, en abscess som bildas i den drabbade området och lösning av tänderna. Behandlingen för periapikal tandlossning kan innebära en rotbehandling (endodontisk behandling) där infektionen tas bort från pulpan och kanalen i tanden, fylls igen och tanden desinficeras. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om infektionen inte kan behandlas på annat sätt.
"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).
En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:
1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.
Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.
Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.
Könskörtlar, även kända som gonader, är en parad medicinsk term som refererar till de reproduktiva organen som producerar könsceller (ägg och spermier) och sexuella hormoner. Hos män är testiklarna de primära könskörtlarna och hos kvinnor är äggstockarna de primära könskörtlarna.
En spermatocyt är en typ av könscell (gamet) hos människan och andra däggdjur. Spermatocyterna utvecklas i de yttre delarna av testiklarna, i strukturer som kallas tubuli seminiferi.
Det finns två typer av spermatocyter: primära spermatocyter och sekundära spermatocyter. De primära spermatocyterna är de första cellerna som bildas under spermatozoieden, då diploida spermatogonia delar sig genom meiosen. Under denna process sker en reduktion av kromosomtalet från 46 till 23, och varje primär spermatocyt ger upphov till två sekundära spermatocyter.
Sekundära spermatocyterna genomgår sedan en andra delning under meiosen, vilket resulterar i fyra haploida celler, så kallade spermatider. Spermatiderna utvecklas sedan till fullt utbildade spermatozoer eller sädesceller genom en process som kallas spermiogenes.
Spermatocyterna är därför viktiga för reproduktionen eftersom de är de celler som undergår meios och ger upphov till de haploida spermierna som kan befrukta äggcellen hos en hona.
Paleodontologi är en subdisciplin inom antropologi och arkeologi som handlar om studiet av fossila tänder och mundhålor hos utdöda djur och människor. Disciplinen använder sig ofta av metoder och tekniker från odontologi (tandläkarvetenskap) för att undersöka hur tidiga djurs- och människors tänder såg ut, hur de fungerade och vad de kan berätta om deras liv och levnadsvanor. Paleodontologin kan ge oss information om individens ålder, kön, diet, hälsa, genetik och migrationer. Den kan också hjälpa till att klargöra evolutionära samband mellan olika arter och populationer.
Spermatider är en typ av könsceller (gameter) hos människa och andra djur. De utvecklas från tidigare stadier av könscellerna, så kallade spermatogonier, genom en process som kallas spermatogenes. Spermatiderna är mycket mindre än spermatozooiderna (de mogna spermcellerna) och saknar flageller (rör), men de innehåller redan den halva uppsättningen kromosomer som ska överföras till ägget under befruktningen.
Spermatiderna är därför en viktig del av människans reproduktion och bildas i de speciella körtlarna hos mannen, testiklarna. När spermatiderna har utvecklats till fullt mogna spermatozooider transporteras de genom de sammanflätade rörsystemet i testikeln och förs till bitestikeln där de blandas med det så kallade seminalvätskan. Slutligen transporteras denna vätska, som nu innehåller spermatozooiderna, genom en ejakulation ut från kroppen.
'Tandexkavering' refererar till de tre håligheterna i varje tands rot, där tanden sitter fast i käken. Dessa tre exkaveringar är:
1. Pulpaexkaveringen: Den centrala håligheten som innehåller blodkärl, nerver och bindväv.
2. Kamarkaviteterna: De två små sidohåligheterna som sitter på var sida om pulpaexkaveringen. Dessa är fyllda med odontblaster (speciella celler som bildar dentin, ett hårt material i tanden).
3. Accessoriska exkaveringar: Små extra håligheter som kan förekomma vid sidan av de tre huvudexkaveringarna. Dessa är oftast förgreningar från kamarkaviteterna eller pulpaexkaveringen.
Tandexkaveringar behöver inte vara synliga utanpå tanden, men de kan ses om tanden skadas eller bryts sönder. Om en tandexkavering blir infekterad kan det leda till en abscess eller annan smitta i munhålan.
Ett medicinskt sätt att definiera "käke, delvis tandlös" är "Mandibula, partialmente edentulous". Mandibula är den lägre käken i människans ansikte och "partialmente edentulous" betyder delvis utan tänder. Detta kan orsakas av olika faktorer som ålder, tandlossning eller trauma.
I medicinen refererar kompositmaterial till ett material som består av två eller flera olika komponenter, som kombinerats för att ge en specifik egenskap eller funktion. Dessa komponenter kan vara i form av faser, fiberorientering eller ytbehandlingar. Exempel på kompositmaterial inom medicinen är fiberförstärkta kompositer som används för att ersätta ben- och broskvävnad, samt kompositer bestående av polymerer och keramik som används för tandfyllningar.
Tandemaljhypoplasi är ett medicinskt tillstånd där det förekommer ofullständig eller onormalt liten utveckling av emaljen på två eller flera tänder som följer varandra i tandraden. Detta kan leda till en ökad risk för karies och andra skada på tänderna. Tandemaljhypoplasi kan ha olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, systemiska sjukdomar under barndomen eller exponering för vissa läkemedel under fostertiden.
'Bett' er en betegnelse for et sykeleiebed, det vil si en plass i et sykehus hvor en pasient ligger og soves. Ordet kommer fra oldengelsk og betytt "seng". I medicinsk sammenheng kan 'bett' også referere til en diagnose eller behandling som en pasient får, men det er mindre vanlig.
'Seminom' är ett slags testikelcancer som utgör ungefär 40-50% av alla testikelcancrar. Det karakteriseras av att tumören består av en homogen massa av cancerceller som liknar normala spermatozyter (sädesceller). Seminomen tenderar att växa långsamt och sprida sig relativt sällan till andra kroppsdelar jämfört med andra typer av testikelcancer.
Seminom delas ofta upp i två undergrupper: klassisk seminom och särskilt väl differentierad seminom. Klassisk seminom är den vanligaste formen och har en tendens att växa långsammare än särskilt väl differentierad seminom, men sprider sig fortfarande sällan till andra kroppsdelar. Särskilt väl differentierad seminom är ovanligare och växer snabbare än klassisk seminom, men har en lägre risk att sprida sig till andra kroppsdelar.
Behandlingen för seminom inkluderar ofta kirurgi för att ta bort tumören, följt av strålbehandling eller kemoterapi för att eliminera eventuella cancerceller som kan ha spridits till andra delar av kroppen. Prognosen för seminom är generellt sett mycket god, med en överlevnadsprocent på över 95% om den upptäcks och behandlas tidigt.
'Munhygien' refererer til renhold og pleje av munnens strukturer og funksjoner for å fremme og bibeholde godt helsetilstand. Denne inkluderer renseing av tennene, bruk av tandbørste og tandpasta, undersøkelse av munnen etter tegn på sykdom, og eventuell behandling av problemer som fårs i munn og tann. Munhygien inneholder også råd om kosthold og vaner som kan påvirke tannhelsen, slik som røyking og overtift av søte drikker og snacks. Regelmessige besøk hos en tandlæge eller tannhjelper er også en viktig del av munhygien for å oppdage og behandle eventuelle problemer i tidlig fase.
Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.
Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.
Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.
'Visdomstand' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det stadium då en foster har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna överleva utanför moderns kropp, även om det kan behöva intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling.
Visdomstand definieras ofta som en fetal vikt på minst 500 gram eller ett gestationsålder (tid från senaste menstruation) på minst 24 veckor. Vid dessa tillstånd har fostret vanligtvis utvecklat lungor som är tillräckligt mogna för att möjliggöra yttre andning, även om det fortfarande kan finnas risker relaterade till lungfunktion och andra komplikationer.
Det är värt att notera att visdomstand inte är samma sak som full terminsfödsel, som normalt definieras som en födelse efter 37 veckor av graviditet. Födda barn som är vid visdomstand kan fortfarande ha lägre vikter och vara mer känsliga för komplikationer jämfört med fullt utvecklade foster.
'Rotstift' er en ikke-medicinsk betegnelse, der ofte bruges i en bred administrativ og økonomisk sammenhæng for at beskrive nedskæringer eller besparelser, typisk ved at reducere budgetter, personalestyrker eller andre ressourcer. Jeg kan ikke give en medicinsk definition af "rotstift", da det ikke er en medicinsk term.
'Pulpetomi' är en medicinsk term som refererar till en procedure där pulpan, det mjuka vävnadsfyllta området inne i en tand, tas bort. Pulpan innehåller blodkärl, nerver och bindväv. Denna procedur utförs vanligtvis när en tand är skadad eller infekterad så svårt att den inte kan räddas på annat sätt. Efter pulpetomi fylls tomrummet i tanden ofta med en permanent fyllning eller en krona för att återställa dess funktion och skydda det från ytterligare skador eller infektioner.
Medicinskt sett betyder "mun, tandlös" att individen saknar tänder i munhålan. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel på grund av en medfött missbildning, en sjukdom eller som ett resultat av vuxenlivets tandbortfall. I vissa fall kan det vara möjligt att ersätta de saknade tänderna med hjälp av tandproteser eller implantat för att återställa funktion och/eller esthétik.
Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.
'Parodontium' är ett medicinskt begrepp som refererar till det biologiska systemet som ger stöd och håller fast tänderna i käken. Det består av följande strukturer:
1. Tandkött (Gingiva): Den mjuka, köttiga vävnaden som omger tänderna och skyddar dem från skada.
2. Tandköttsfäste (Periodontal ligament): Det är en kollagenrik vävnad som fäster tanden till käkbenet och ger möjlighet till små rörelser när man tuggar.
3. Käkbenssubstans (Alveolär ben): Den del av käken där tänderna sitter fast. Det är ett poröst ben som innehåller många hålrum för att ge plats åt blodkärlen och nerverna.
4. Cement: En hård, mineraliserad vävnad som täcker roten av tanden och fäster den till käkbenssubstansen.
Parodontiumet kan drabbas av sjukdomar, såsom parodontit (tandköttsinflammation) och periodontal celulit (infektion i tandköttsfästet). Dessa sjukdomar kan leda till tandlossning och eventuell förlust av tänderna om de inte behandlas.
Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv. De två vanligaste formerna av parodontalsjukdomar är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesked). Gingivit orsakas av plack och smittämnen som ansamlas vid tänderna och kan leda till blödande, svullnad och rödaktighet av tandköttet. Om gingivit inte behandlas kan den utvecklas till parodontit, där inflammationen sprider sig till djupare delar av munhålan och orsakar skada på käkbenen och bindväven som håller tänderna på plats. Parodontalsjukdomar kan leda till tandlossning, onormala rörelser i tänderna och i vissa fall även allvarligare systemiska hälsoproblem. Riskfaktorer för parodontalsjukdomar inkluderar tobaksrökning, diabetes, vissa mediciner, ålder, genetik och dålig oral hygien.
I'm sorry for any confusion, but "DMF-index" doesn't seem to have a specific medical definition. It could be that there's a mistake or it's an abbreviation for a term that is not widely recognized in the medical field. DMF is sometimes used as an abbreviation for dimethylformamide, a chemical solvent, but without more context, it's difficult to provide an accurate definition. If you could provide more information or clarify what you mean, I'd be happy to help further!
"Misslyckad tandlagning" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men termen kan användas för att beskriva en situation där en tandsjukvårdsbehandling inte har gett de önskade resultaten. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel patientens mottaglighet för sjukdomen, behandlingsmetodens effektivitet eller komplikationer under eller efter behandlingen.
Exempelvis kan en misslyckad rotkanalbehandling innebära att bakterier fortfarande finns kvar i canalen och orsakar smärta, inflammation eller infektion. I sådana fallen kan ytterligare behandlingar krävas, till exempel en ny rotkanalbehandling eller en extraktion av tanden.
Det är viktigt att notera att misslyckade tandlagningar inte alltid beror på fel behandling från tandläkaren. Patientens samarbete och efterlevnad av instruktioner kan också spela en stor roll för behandlingsresultatet.
Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.
Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.
Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.
I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:
Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.
'Mesial movement of teeth' refererar till den tandbetsrörelse där tänderna rör sig närmare den mediale sidan (den delen som är närmast sagittalplanet, det mellersta plan som delar kroppen i höger och vänster del) av munhålan. Detta sker ofta när en tand saknas eller när det saknas tillräckligt med rum för att alla tänder ska få plats. Som ett resultat kompenserar de övriga tänderna genom att röra sig mot den tomma utrymmet, vilket orsakar mesial rörelse av både premolarer och molarer. Detta kan leda till en malokklusion eller en onormal tandpositionering som kan påverka käkfunktionen och estetiken.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
'Tandproteskonstruktion' er en overordnet betegnelse for de proteser, som anvendes i tandlægekunsten til at erstatte savnede tænder og/eller støtte slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Disse konstruktioner kan være fastgjort permanent (fx festsætning af en bro) eller være løselige (fx total-/parcialproteser).
Den medicinske definition vil typisk se således ud:
"En tandproteskonstruktion er en kunstig, ofte individualiseret anordning konstrueret til at erstatte savnede tænder, støtte slidte tandsystemer eller korrigere uhensigtsmæssige forhold i munden. Disse konstruktioner kan være fremstillet af forskellige materialer som metal, akryl, nylon eller keramik og kan være permanente (festsatte) eller løselige (removable). Tandproteskonstruktioner omfatter bl.a. broer, kroner, partial- og totaltandproteser."
Rotpreparering är ett medicinskt förfarande där död vävnad eller nekrotisk (död) tissue tas bort från en levande organism. Detta kan göras för att förhindra spridning av infektion, för att underlätta läkning och för att förbättra funktionen hos det drabbade området. Rotpreparering kan användas inom många olika medicinska specialiteter, inklusive kirurgi, ortopedi, dermatologi och stomatologi (tandvård).
Exempel på rotpreparering innefattar att rensa en sårflora från nekrotisk vävnad eller att avlägsna död benvävnad i samband med en kirurgisk behandling av en fraktur. Rotpreparering kan också utföras som en del av behandlingen av en abscess (infektionsrelaterat varbildning) eller en nekrotiserande soft tissue infektion, där det är viktigt att snabbt och effektivt ta bort död vävnad för att förhindra spridning av infektionen och för att underlätta läkning.
En "tandprotes, partiell, avtagbar" är en typ av tandprotes som ersätter en del tänder istället för alla. Denna typ av protes är konstruerad så att den kan tas bort och sättas in av patienten själv.
Partiella avtagbara tandproteser tillverkas vanligen av akrylat eller metall, och har klamrar eller klämmor som hålls fast vid de kvarvarande tänderna för att stabilisera protesen i munnen. Dessa klamrar eller klämmor är anpassade till formen på de kvarvarande tänderna och kan vara av metall eller plast.
Det är viktigt att uppehålla god oral hygien när man har en partiell avtagbar tandprotes, för att undvika skada på kvarvarande tänder och munhälsa. Rutinmässiga kontroller hos en tandläkare är också viktiga för att säkerställa att protesen sitter korrekt och inte orsakar några problem.
En tandprotes är en typ av medicinsk apparat som används för att ersätta saknade tänder och/eller käkar. Den kan vara fast eller amovibel (lösbjälts) och konstrueras av material som till exempel metall, akrylat eller keramik. Tandproteser kan hjälpa till att förbättra funktionen vid matspjälkning, tal och estetik. Det finns olika typer av tandproteser, till exempel totalprotes (fullständig tandprotes), partiell protes (delvis tandprotes) och implantatprotes (fastsatt med hjälp av en implantatstift i käken).
"Dentalt mikroläckage" är ett medicinskt begrepp som refererar till en mycket liten skada eller defekt i tätheten hos en tandfyllning eller en krona. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive dålig arbetsmetod vid placeringen av fyllningen eller kronan, slitage över tiden eller påverkan från bettet. Mikroläckaget kan leda till att bakterier tränger in under fyllningen eller kronan och orsakar en ny cariesläsion eller en infektion i tandköttet. I vissa fall kan det behövas göras en ny fyllning eller krona för att åtgärda problemet.
'Root canal obturation' är en medicinsk term som refererar till den process där kanalen i roten på en tand fylls med ett material efter att den har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Syftet med obturationen är att försegla och stabilisera canalen så att det inte kommer in några bakterier tillbaka och orsaka en ny infektion. Det vanligaste materialet som används för obturation är gutta percha, ett termoplastiskt material som kan formas efter behandlingens varmning. Obturationen utförs ofta med hjälp av cement och sealer för att säkerställa en tät och effektiv förslutning.
Pulpainflammation, även kallat endodontisk inflammation, är en inflammation i tandpulpan (den levande kärnan inne i tanden). Den kan orsakas av bakterieinfektion som kommer in i pulpan via karies eller skada på tanden. Symptomen kan vara smärta vid hetta, kyla, söta eller starka beröringar, eller svullnad och rodnad i det omkringliggande vävnaden. Behandlingen för pulpainflammation innebär oftast en rotbehandling där pulpan tas bort och kanalen desinficeras och fylls med ett inert material.
I den medicinska kontexten kan "tuggning" definieras som den process då tänder och käkar arbetar tillsammans för att krossa och skärva maten i små delar så att de enkelt kan sväljas och fördigestioneras. Tuggningen är en viktig del av näringsintaget och hjälper också till att stimulera spytproduktionen, underhålla tändernas hälsa och stödja det orala sammanhanget.
Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.
Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.
I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.
"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.
Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:
"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."
Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.
PAX9 är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i den embryonala utvecklingen, särskilt i hörselorganet och käken. PAX9 aktiverar eller stänger av genuttryck genom att binda till specifika DNA-sekvenser i promotorregionerna hos målgenen. Mutationer i PAX9-genen kan leda till olika medfött orofaciala missbildningar, till exempel en ofullständig utveckling av käken eller tandsymtom.
Meios är en typ av celldelning som sker i könscellerna hos växter, djur och människor. Den har till syfte att producera könsceller, såsom ägg- och spermieceller, med halv den normala antalet kromosomer genom en reductionsteckning. Vid meiosen sker två omgångar av celldelning utan någon mellanliggande celldelning eller DNA-replikering.
Den första omgången av meios (meios I) innebär en crossing over-händelse där kromosompar i diploida celler byter material med varandra, vilket leder till en rekombination av genetisk information och skapar unika kombinationer av gener. Därefter skiljs de homologa kromosomparen åt och delas upp så att varje dottercell får halva antalet kromosomer.
Den andra omgången av meios (meios II) liknar en mitos, där de resterande kromosomerna i varje dottercell från meios I delas upp igen, vilket resulterar i fyra haploida dotterceller med halva antalet kromosomer jämfört med den ursprungliga diploida cellen.
Meiosen är en nödvändig process för sexuell reproduktion och säkerställer att könscellerna har en unik kombination av genetisk information, vilket leder till mångfald i arternas populationer.
"Plack" är ett begrepp som används inom kardiologi och refererar till en typ av atherosklerotisk plak i halsartärerna (karotisplack) eller i koronarartärerna i hjärtat. Placken består av fettsyror, kolesterol, calcium, blodceller och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan den störa blodflödet och orsaka symptom som halsvickelser (i fallet med karotisplack) eller bröstsmärta eller andningssvårigheter (i fallet med koronarplack). I värsta fall kan en plack i koronarartären lossna och orsaka ett hjärtattack.
Rättsodontologi är en gren inom forensisk medicin som handlar om att använda tänder och käkar för att hjälpa till att identifiera döda kroppar eller fastställa orsaken till skador på levande personer. Rättsodontologer undersöker tänder och käkar för att hitta tecken på sjukdomar, trauma, ålder, kön, ras och identitet. De kan också hjälpa till att fastställa tidpunkten för döden genom att analysera tandsäckarnas innehåll och andra tecken på nedbrytning. Rättsodontologi används ofta i rättsliga utredningar, såsom brottmål och identifiering av offer för naturkatastrofer eller militära konflikter.
En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.
Oogenese (føroduttion) er den biologiskeprosess hvor ægceller, oocyter, dannes og udvikles i kvindens æggeleder (ovarium). Dette er en del af den kvindelige reproduktive cyklus.
Processen starter, når en primær oocyte undergår celledeling og bliver til en primær follikel med to celler: en større sekundær oocyte og en mindre celle, kaldet et granulosacellet. Granulosa cellerne producerer østrogen, som er vigtigt for at underholde graviditeten.
Sekundær oocyten stopper sin celldeling i den fase, der kaldes metafase II, og bliver til en sekundær oocyte I, hvilket er den modne ægcelle. Denne proces kaldes reduktionel celledeling, da antallet af kromosomer halveres fra 46 til 23, således at der er det normale antal kromosomer i den befrugtede ægcelle (46).
Når en kvinde oplever ovulation, frigives sekundær oocyten fra folliklen og bevæger sig ned gennem æggelederen mod livmoderen. Hvis den befrugtes af en sædcelle undervejs, vil den blive til et zygote og fortsætte med at udvikle sig til et foster. Ellers vil den ikke befrugtede ægcelle blive opløst i kroppen.
I alt er oogenesen en kompleks proces, der involverer mange forskellige cellulære og hormonelle processer, som er nødvendige for at producere modne ægceller hos kvinder.
'Radiografi, bitewing' er en type tandradiografi som viser de øvre og nedre fortænderne (hagene) og de bagerste tænder i overkæben. Under en bitewing-radiografi bider patienten på en lille plastisk vinge, der holder tænderne i den rette position under optagelsen.
Denne type radiografi anvendes primært til at undersøge eksistensen af karies (tandhuler) mellem tænderne og under fyldninger, da det er svært at se disse områder ved en almindelig mundundersøgelse. Bitewing-radiografier viser også tandens højde og tilstand af tandkronen og rødderne, hvilket kan være nyttigt for at diagnosticere andre mundsundhedsproblemer som parodontose (tandkødsbetændelse).
En bitewing-radiografi tager normalt kun et par minutter at udføre, og strålingen er minimal. Det anbefales at have en bitewing-radiografi hvert 12 til 24 måneder, afhængigt af patientens kariesrisiko og mundhygiejne.
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp sjukdomstillstånd som drabbar tanden's rothylsa (apiken) och omgivande vävnad. Dessa sjukdomar orsakas vanligen av en infektion som sprider sig från tandköttet in i roten via en caries eller en skada på tanden.
Det finns två huvudsakliga typer av periapikala sjukdomar:
1. Periapikal inflammation (PAI): Detta är den mildare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när bakterier från tandköttet orsakar en inflammation i rothylsan. Symptomen kan inkludera smärta vid tryck eller värme, svullnad och rodnad i området runt tanden.
2. Periapikal abscess: Detta är den allvarligare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när en infektion orsakar en abscess (en samling av pus) i rothylsan eller omkringliggande vävnad. Symptomen kan inkludera stark smärta, svullnad, rodnad och feber. I vissa fall kan abscessen leda till allvarliga komplikationer som att infektionen sprider sig till andra delar av kroppen.
Periapikala sjukdomar behandlas vanligen med en kombination av antibiotika för att behandla infektionen och endodontisk behandling (en rotbehandling) för att rengöra och desinficera roten på tanden. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om sjukdomen inte kan behandlas på annat sätt.
I'm sorry for the confusion, but "Bettfel" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.
"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).
Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedicinen kan en "tandprotes, partial, fast" definieras som:
"En tandprotes som är fixerad och inte kan tas ut av patienten själv. Den ersätter en eller flera, men inte alla, tänder i under- eller överkäken. Den hålls fast med hjälp av klamrar som fästes vid de kvarvarande tänderna."
Sådana proteser tillverkas ofta av akrylat och metall och är anpassade för att passa patientens mun. De kan vara en god lösning när det saknas ett fåtal tänder, eftersom de ger bättre funktion och estetik än en lös protes.
Medicinskt talat refererar käken till det underkäksben (mandibulan) som är den rörliga benplattan i ansiktsskelettet hos djur, inklusive människor. Det består av en horisontell del (den rörliga delen) och två vertikala delar. Käken hjälper till att forma munhålan, stödjer käkmusklerna och är viktig för aktiviteter som äta, tala och andas.
'Tandprotesdesign' refererer til den planlægning og konstruktion af tandproteser, der er designet til at erstatte savnede tænder og/eller støtje til slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Det omfatter overvejelser af materielvalg, protesestruktur, pasform, æstetik, funktion og patientkomfort.
Den medicinske definition kan opdeles i følgende punkter:
1. Planlægning: En individuel evaluering af patientens mundhule og behov for at erstatte savnede tænder. Dette omfatter en undersøgelse af den tilbageværende tandsæt, kæbearkitektur, muskulatur, articulation og ønsker for æstetik og funktion.
2. Konstruktion: Den proces, hvor protesen fremstilles ud fra den planlagte designspecifikation. Det omfatter valg af materiale, som oftest akryl, nylon, metal eller en kombination heraf, samt design af strukturen og pasformen for at sikre en komfortabel og effektiv pasning i patientens mund.
3. Æstetik: Designets evne til at fremstille et naturligt og æstetisk udseende, der matcher patientens oprindelige tænder og ansigtsskulptur.
4. Funktion: Den måde, hvorpå protesen genopretter normale kaution, spisning, tale og andre mundhulefunktioner.
5. Komfort: Designets evne til at sikre en god pasning og støtte for patientens mundhule, uden at forårsage smerte eller irritation.
Tandprotesdesign er et vigtigt aspekt af tandplejen, der hjælper med at genoprette patienters mundhulefunktioner og øge deres livskvalitet.
'Parodontalstatus' är ett begrepp inom tandvården som avser en undersökning och bedömning av individens parodontala hälsa, det vill säga hälsotillståndet på munnen kring tänderna. Denna bedömning innefattar vanligen följande parametrar:
1. **Djupen på tandköttsfickor:** Detta mäter den djupa fickan mellan tanden och tandköttet, som kallas för sulcus/periodontalpocket. Om dessa fickor är djupare än 3 mm kan det vara tecken på parodontit (tandköttsinflammation).
2. **Tandköttsrecession:** Detta mäter hur långt tandköttet har dragits tillbaka från tanden, vilket kan leda till känslighet och ökad risk för parodontit.
3. **Blödningar:** Om det finns blödningar i tandköttsfickorna när de mäts kan det vara tecken på inflammation eller aktivt ongoing parodontalt sjukdomstillstånd.
4. **Placka och tandsten:** Dessa är hårda beläggningar som bildas av bakterier och mineraler på tänderna, vilka kan leda till karies och parodontit om de inte tas bort regelbundet genom god muntlig hygien.
5. **Mobilitet:** Hur löst tanden sitter i dess alveol (tandköttsfäste) kan också ingå i bedömningen av parodontalstatus.
En fullständig parodontal statusbedömning utförs normalt vid tandläkare eller specialist i parodontologi, och ger värdefull information om individens muntliga hälsa samt behandlingsbehov. Det rekommenderas att en sådan undersökning upprepas regelbundet för att övervaka eventuella förändringar och för att främja goda tänder- och munsalutet.
Den medicinska termen för "dental fotografi" är en metod för att använda kameror och bildbehandlingsprogram för att dokumentera täthet, struktur, läge och andra aspekter av tänder och munhåla. Detta kan användas för att hjälpa dentalpersonal att diagnostisera och planera behandlingar för tandsjukdomar, skada eller deformeriteter.
Det finns olika typer av dental fotografi, inklusive:
1. Intraorala fotografi: Fotografering av tänderna och munhålan från insidan av munnen med hjälp av en speciell typ av kamerauppsättning som är designad för att passa in i munnen.
2. Extraorala fotografi: Fotografering av ansiktet och huvudet utanför munnen, ofta används för att dokumentera skador, missbildningar eller andra problem som påverkar ansiktsstrukturen.
3. Makrofotografi: Används för att ta detaljerade bilder av små strukturer som tänder och tandfyllningar.
4. Skiktad fotografi: En metod för att kombinera flera bilder med olika skärpedjup för att skapa en enda, mycket detaljerad bild.
Dental fotografi kräver speciell utrustning och tekniker för att uppnå högkvalitativa resultat. Dentalpersonal som arbetar med dental fotografi bör ha tillräcklig träning och erfarenhet för att kunna hantera den tekniska aspekten av processen och producera användbara bilder för diagnostiska och behandlingsändamål.
'Dentine hypersensitivity' eller 'dentinkänslighet' är en medicinsk term som refererar till en smärta eller obehag i tänderna orsakad av exponering av dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj. Detta kan inträffa när emaljen på tanden skadas eller slipas bort, vilket gör att den känsliga delen av tanden blottläggs.
Smärtan orsakad av dentinkänslighet kan variera från en lätt irriterande smärta till en stark och vass smärta som kan vara svår att tolerera. Smärtan uppstår vanligtvis när tanden utsätts för kalla, het, söt, sur eller tryckande stimuli.
Dentinkänslighet orsakas av att små rörformade kanaler i dentinet, som sträcker sig från ytan till tandens nervceller, blottläggs. När dessa kanaler exponeras för olika stimuli leds smärtsignalen direkt till tandens nervceller, vilket orsakar den känsliga reaktionen.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man lider av dentinkänslighet, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande tandproblem som behöver behandlas. Behandlingen kan innebära användning av speciella tandsmörjor eller toothpaste som är utformade för att minska dentinkänsligheten, samt andra behandlingsmetoder som kan rekommenderas av en tandläkare.
Tandamalgam är ett begrepp inom tandvården och refererar till en typ av fyllningsmaterial som används för att fylla upp hål i tänder efter att karies eller andra skador har behandlats. Tandamalgamen består vanligtvis av en legering av silver, koppar, tin, zink och kvicksilver. Kvicksilvret används som bindemedel för de övriga metallerna och ger amalgamen dess klassiska silverfärg.
Det är värt att notera att tandamalgam har varit en kontroversiell fråga på grund av oro över möjliga hälsorisker relaterade till kvicksilverutsläpp från amalgamen. De flesta professionella tandvårdsorganisationer, inklusive Amerikanska tandläkarföreningen (ADA), anser dock att tandamalgam är säkert och effektivt för de flesta patienter när det används enligt god praxis.
Ortodontiska bågfästen, även kända som ortodontiska bands eller ortodontiska bandage, är en typ av fastgörningsmaterial som används inom ortodontin (tandläkaryrket som handhar rätning av tänder och korrektion av ansiktskonturer). De är små metallringar som placeras runt en eller flera tänder för att ge ett fast grepp åt olika typer av ortodontiska apparater, till exempel bracketsbågar eller headgear. Bågfästen är ofta gjorda av rostfritt stål och formas efter tändernas specifika storlek och form för att säkerställa en stabil och effektiv fastgörning. De kan vara permanent fästade till tänderna under hela behandlingen eller temporärt fästas och avlägsnas under behandlingens gång beroende på ortodontisten val och typen av behandling som ska ges.
Glasjonomercement är ett sorts biokompatibelt cementmaterial som används inom odontologi, främst i kombination med glasjonomerfyllnadsmaterial för att foga ihop tänder efter rotkanalbehandling. Glasjonomercement består av en blandning av glasjonomerpulver och vätska som sätts upp under fuktighet och härdar genom en neutralisationsreaktion mellan de komponenterna.
Detta material har flera fördelar, däribland att det är relativt milt och kan användas nära känsliga strukturer som nervesystemet i tanden, samt att det har goda adhesions-egenskaper till både dentin och kompositmaterial. Glasjonomercement har dock också nackdelar, såsom en lägre mekanisk hållfasthet än andra cementtyper och en tendens att absorbera vatten över tiden, vilket kan påverka dess långsiktiga hållbarhet.
'Tandköttsinflammation' (latin: Gingivitis) är en inflammatorisk reaktion i tandköttet (gingiva), orsakad av plack och/eller tandsten. Plack är en biofilm av bakterier som ansamlas på tändernas ytor, särskilt vid tandsäckarnas öppningar. Om placken inte tas bort kan den leda till inflammation i form av rödvinet, svullnad och blödningar i tandköttet. Tandköttsinflammation är en reversibel tillstånd som ofta kan behandlas med effektiv muntlig hygien och professionell tandsjukvård. Om den inte behandlas kan den leda till mer allvarliga orala sjukdomar, såsom parodontit (tandsäckssjukdom).
Calciumhydroxid, också känt som slaked lime eller kaustisk kalk, är ett vitt, fast ämne med formeln Ca(OH)2. Det är en alkalisk hydroxid av calcium och har stark basisk reaktion. Calciumhydroxid används ofta inom medicinen för att behandla mag-tarmsjukdomar som exempelvis sårbar magsäck (gastrit) eller ökad magsyra (hyperaciditet). Det kan också användas för att neutralisera magsyra vid magöverfullning och för att behandla limestone-inducerad metabol acidosis. Lokalt kan calciumhydroxid användas som ett pasta eller gel för att behandla tandköttsinflammationer (gingivit) och andra orala infektioner på grund av dess förmåga att neutralisera syror och döda bakterier.
"Dental aesthetics" er en del av tannhelsetannteknikken som handler om å forbedre utseendet på tennene og smiledet. Dette kan innebære behandlinger som tannbleking, skjæring av tannkantene (skilling), plassering av false tenn (proteser) og andre behandlinger som forbedrer formen, størrelsen, posisjonen og fargen på tennene. Dental aesthetics er en gren av dentallæren som kombinerer medskjønnhetsprinsipper med tannhelseteknikken for å forbedre tannenes utseende og funksjon.
'Triticum' är ett släkte inom familjen gräs (Poaceae) och omfattar flera arter som vanligtvis kallas vetekorn. Det mest odlade arten är vetesläktet Triticum aestivum, även kallat vinterveten eller brödsvärd veten. Andra vanliga arter inkluderar durumveten (Triticum durum) och emmerveten (Triticum dicoccum). Vetekorn används som livsmedel för människor och djur, och det är en viktig ingrediens i produkter som bröd, pasta och bakverk.
"Tandfyllningar" är en medicinsk behandlingsmetod som används för att fylla och skydda hål i tänder orsakade av karies eller andra skador. De vanligaste materialen som används för tandfyllningar inkluderar amalgam, kompositresin och glasjonomer. Tandfyllningar hjälper inte bara till att återställa tands form och funktion, utan även att förhindra ytterligare skador och infektioner i munhålan.
"Tandetsning med syror" är en process där syra används för att angripa och skada tanden. Denna typ av etsning kan orsaka erosion av tandemaljen, vilket kan leda till smärta, känslighet och ökad risk för karies. Det är viktigt att undvika användning av syra på tänder, eftersom det kan vara skadligt för oral hälsa.
'Könscellsamling', eller 'gamet', är de könsceller som produceras i äggstockarna (äggceller) respektive testiklarna (spermier). Dessa celler har en halvbruttet arvschromosomuppsättning, och när två könsceller slås ihop under befruktningen bildas ett nytt individ med en fullständig uppsättning av kromosomer. Samlingen och mognaden av könscellerna är en central del i den biologiska reproduktionen hos flertalet djur- och växtarter.
"Parodontala skenor" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av undersökning som utförs av tandläkare eller parodontolog (tandläkare specialiserad på behandling av tandsmältbukssjukdomar) för att bedöma hälsan hos patientens parodont (tandkött och kringliggande strukturer).
Under en parodontal skenning mäter tandläkaren djupen på parodontala fickor, det vill säga utrymmet mellan tanden och tandköttet. Detta görs med hjälp av en speciell sonder som är graderad i millimetrar. Normaldjupet för en parodontal ficka är 1-3 mm. Om djupet överstiger 3 mm kan det vara tecken på en parodontal sjukdom, såsom parodontit.
Vid en parodontal skenning kan även bedömas andra aspekter av patientens parodontala hälsotillstånd, till exempel blödningar, rörelsefrihet hos tänderna, inflammation och eventuell nedbrytning av benvävnad. Resultatet av en parodontal skenning används för att planera behandling och övervaka patientens parodontala hälsotillstånd över tiden.
'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.
Guttaperka är ett elastiskt, halvtransparent och termoplastiskt material som utvinns från trädet *Palaquium gutta* som växer i Sydostasien. Det är en naturlig kåda som kan användas inom medicinen, bland annat som ett hjälpmedel för att tillverka tandfyllningar och proteser på grund av sina goda mekaniska egenskaper. Guttaperka har också använts som ett smärtstillande medel och som ett laxativ.
'Karieshindrande medel' (på engelsk: 'caries preventive agent') er et medicinsk produkt, der anvendes til at forhindre udviklingen af tands Adams sygdom (tandkaries). Disse medler indeholder ofte fluor, som hjælper med at styrke emaljen på tænderne og gøre dem mindre modtagelige overfor angreb fra bakterier, der kan føre til karies. Andre karieshindrande midler kan inkludere xylitol, som reducerer mængden af karies-fremkaldende bakterier i munden, og casein-fosfopeptider, der beskytter emaljen på tænderne. Disse produkter kan findes i forskellige former, såsom tandsmør, mundvand, gel, sprayer og tablets.
Periapikalt vävnad är ett medicinskt begrepp som används inom tandläkarvetenskapen och odontologin. Det refererar till det tandrot-anslutande vävnadsområdet i munhålan, inklusive apikala (rot-)delen av tanden och den omgivande benvävnaden, som kan bli inflammerad eller infekterad.
Periapikal betyder "runt apiken", där apik är rotspetsen på en tand. Periapikala vävnad inkluderar apikala cement, apikala odontal, periodontal ligament (PDL), alveolär ben och tandsäckskörtel (ganglion). Dessa strukturer kan bli inflammerade på grund av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nerven) i tanden.
Periapikal inflammation kallas ofta periapikal pulpit, och när det uppstår en abscess i det periapikala området kallas det periapikal abscess. Behandlingen för dessa tillstånd kan innebära rotbehandling eller extraktion av tanden beroende på allvarlighetsgraden och eventuella komplikationer.
"Dental sealants" är enligt medicinskt perspektiv en preventiv tandvårdsmätod som används för att skydda yttre tänder från karies. De består av en tunn, plastisk lagring som appliceras på de bakre molarernas och premolarnas pits- och grooves (kallade fosser) på tandytan. Dessa områden är svåra att rengöra fullständigt med tandborstning och flossing, vilket gör dem särskilt känsliga för kariesutveckling.
Dental sealants skapar en skyddande barriär som förhindrar bakteriers åtkomst till fosserna och på så sätt minskar risken för kariesutveckling. De är transparenta eller lätt färgade, så de inte påverkar tändernas utseende. Sealants kan vara av typen glasionomer eller komposit, beroende på materialval och patientens behov.
Denna procedure är vanligen smärtfri och snabb att utföra. Efter en grundlig tändrengning rengas fosserna med en speciell borste eller spray för att avlägsna bakterier och rester. Sedan appliceras sealantmaterialet i flera skikt, varefter det härdar under ljusexponering. När processen är klar har patienten en fullt fungerande tand med extra skydd mot kariesutveckling.
Teratom är en typ av tumör som innehåller celler från olika typer av vävnad, till exempel hud, muskel, ben, nerver och glandsystem. De kan förekomma både i fostret under graviditeten (germcellstumörer) och hos vuxna. När de uppstår hos vuxna kallas de vanligen teratomer av olika slag, beroende på var de bildas. De kan till exempel vara intrakraniella (i hjärnan), mediastinala (i bröstkorgen) eller sakrala (i ryggmärgsområdet).
Teratomer är ofta encelliga, men i vissa fall kan de bli cancerartade och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen varierar beroende på var teratomen sitter och hur stor den är. Behandlingen består vanligen av kirurgisk avlägsnande av tumören, men i vissa fall kan strålbehandling eller cellgiftsbehandling också behövas.
Dentinbondingmedel, eller dentinbindemedel, är ett material som används inom tandvården för att kemiskt och mekaniskt binda en kompositfyllning till patientens eget dentin. Detta medel består oftast av hydrofila monomerer, såsom hydroxietylmetakrylat (HEMA) och ftialsyror, som interagerar med den hydrofila dentinnäten. Genom denna kemiska reaktion skapas en starkare och hållbar förbindelse mellan kompositfyllningen och patientens tand, vilket underlättar lagning av kaviteten och minskar risken för återinträde av karier.
'Tandbensutveckling' (odontogenesis) är den process där människans tänder bildas och utvecklas. Denna process börjar under fostertiden och fortsätter till ungefär 20 års ålder. Tandbensutvecklingen kan delas in i tre huvudsakliga faser:
1. Utveckling av tandkronan (crown formation): Den första fasen av tandbensutvecklingen innebär bildandet av den del av tanden som ser ut ovanför tandköttet, även kallad tandkronan. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, odontoblaster och ameloblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: dentin och emalj.
2. Utveckling av tandroten (root formation): I den andra fasen av tandbensutvecklingen skapas den del av tanden som ligger under tandköttet, även kallad tandroten. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, cementoblasterna och odontoblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: cementum och dentin.
3. Utveckling av tandens permanenta eruption (eruption): Den sista fasen av tandbensutvecklingen innebär att tänderna bryter igenom tandköttet och blir synliga i munhålan. Detta sker genom en process som kallas eruption, där tanden långsamt förflyttas från sin ursprungliga position i käken till sin slutliga position i munhålan.
Tandbensutvecklingen styrs av ett komplext samspel mellan genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive näringsintag, hormonella förändringar och andra faktorer som kan påverka tillväxten och utvecklingen av tänderna.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Sädesepitel, även känt som spermatozoepitel, är ett slags epitelgewebe som tapetserar inre ytan av de smala rör (seminalrör) i en mannens testiklar där spermier produceras och mogenhetsprocessen sker. Dess huvudsakliga funktion är att producera, transportera och skydda spermier under deras utveckling från fosterstadiet till full mognad.
Sädesepitelcellerna har en speciell struktur med cilier (små hårstrån) på sin apikala yta som hjälper till att transportera spermier genom de smala rören. Dessa celler producerar också näringsrikt vätska som innehåller proteiner, vitaminer och mineraler som är nödvändiga för spermiers överlevnad och rörlighet.
Det är värt att notera att sjukdomar eller störningar i sädesepitelet kan leda till infertilitet hos män, eftersom det påverkar spermiernas produktion och funktion.
'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.
En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.
Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.
'Orthodontic extrusion' är en term inom ortodonti som refererar till den process där en tand gradvis förs uppåt och ut från sin alveolär kudde (benet kring tanden) med hjälp av ortodontisk behandling. Detta görs vanligtvis med hjälp av en fast monterad bracket på tanden som är fäst i ett ark med en speciell böjd tråd, kallad en "extrusionark".
Extrusionen kan användas för att korrigera olika ortodontiska problem, såsom tandpositionering, öka den vertikala dimensionen av käken eller justera den relationen mellan över- och underkäken. Det är viktigt att notera att extrusionen måste utföras gradvis och kontrollerat för att undvika skador på tanden, dess rot och omgivande vävnader.
Dysgerminoma är en sällsynt typ av malign (cancerartad) tumör som utvecklas i äggstockarna (ovarierna). Den är en form av germcellstumör, vilket betyder att den uppstår från celler som annars skulle ha utvecklats till ägg eller spermier. Dysgerminom är motsvarigheten hos kvinnor till den mer vanliga testikelcancern seminom hos män.
Dysgerminom drabbar främst unga kvinnor i fertil ålder, och symptomen kan vara vagga och obestämbara, såsom smärta eller en känsla av tryck i underlivet, men ofta upptäcks tumören vid rutinmässiga gynekologiska undersökningar eller vid graviditetstester.
För att ställa diagnosen behövs vanligen en kirurgisk operation där en del av tumören tas bort och analyseras för att fastställa om det är en dysgerminom eller inte. Behandlingen består ofta av kirurgi, kemoterapi och ibland även strålbehandling. Prognosen är generellt god om tumören upptäcks tidigt och behandlas aggressivt.
'Tandlegeringar' är en typ av tandbehandling där en legering, oftast gjord av metall som till exempel guld eller en kombination av metaller och keramer, fästs på tanden. Legeringen kan användas för att reparera en skadad tand, att skydda en delvis ursliten tand från ytterligare slitage eller att förankra en tandprotes. Tandlegeringar kan också användas i estetiska syften för att förbättra utseendet på tänder.
Endodonti är en specialistområde inom tandvården som fokuserar på diagnosen, preventionen och behandlingen av sjukdomar eller skador i pulpan (tandköttet) och parodontium (tandkött och käkben). Det mest vanliga förfarandet inom endodonti är rotkanalbehandling, där syftet är att rensa och desinficera infekterade eller inflammerade rotkanaler och sedan fylla dem med en tät, biokompatibel fyllmaterial. Detta görs för att rädda en naturlig tands struktur och funktion samt förhindra smärta och ytterligare komplikationer. Andra behandlingar inom endodonti kan omfatta återbyggnad av kronan, re-treatment av tidigare misslyckade rotkanalbehandlingar och traumabehandling av skador på tänder.
"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.
The design process involves several steps, including:
1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.
The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.
'Parodontalficka' är en tandsjukdom där det uppstår ett smalt utrymme mellan tanden och tandköttet. Fickan bildas när tandköttet drar sig tillbaka från tanden, vilket kan ge upphov till en inflammation i området. Parodontalfickor orsakas av bakterier som ansamlas vid tanden och bildar plack. Om placken inte tas bort kan den leda till att tandköttet svullnar upp, blir rött och blöder lätt.
Om parodontalfickorna inte behandlas kan de fortsätta att växa och orsaka allvarligare skador på käkbenet och tänderna. I värsta fall kan det leda till tandlossning eller att tänderna faller ut. Behandlingen av parodontalfickor innebär ofta en grundlig rengöring av tänderna och tandköttet, samt möjligen även medicinska behandlingar för att reducera inflammationen och bakterierna i området. Det är viktigt att besöka tandläkaren regelbundet för en kontroll och rengöring av tänderna för att förebygga parodontalfickor och andra tandsjukdomar.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
Pulpotomi är en odontologisk procedur som utförs på permanenta molar- och premolar tänder. Proceduren innebär att den inflammerade pulpan i kammaren av tanden tas bort, och den återstående hälsosamma pulpan i rotkanalens korntass fylls med ett medicinskt material för att skydda och bevara den.
Orsaken till en inflammerad pulpa kan vara karies eller skada på tanden som orsakar infektion och smärta. Pulpotomi rekommenderas oftast när bara en del av pulpan är drabbad, medan en total rotkanalbehandling (pulpotomi) rekommenderas om hela pulpan är skadad eller infekterad.
Pulpotomi är ett tillfälligt lösning för att behandla smärtan och skydda tanden innan en permanent lösning, som en rotkanalbehandling, kan utföras. Detta görs vanligtvis när patienten är för ung för att genomgå en komplett rotkanalbehandling eller om ytterligare diagnostik behövs för att avgöra om en permanent lösning verkligen behövs.
I medicinsk kontext är 'tandporslin' ett material som används inom tandvården för att tillverka olika typer av tandbeläggningar och proteser. Tandporslinet är ett keramiskt material som är hårt, ljust och biokompatibelt, det vill säga väl tolererat av kroppen. Det används ofta för att skapa estetiskt tilltalande tandbeläggningar (till exempel frontringar) eftersom dess vita färg och genomskinlighet liknar naturlig tandsubstans. Tandporslin kan även användas i kombination med metaller för att skapa kronor, broar och andra typer av tandproteser.
'Tandgnissling' er en medisinsk betegnelse for en bakteriel infeksjon i tandkotten, som oftest forekommer ved dårlig tannhygiene og opmærksomhed på tandsundheden. Infeksionen fører til at bakterier trænger ind i tandkødets bløde væv og danner en infektion, der kan være smertefuld og med svulst under eller rundt om den berørte tand. Andre symptomer kan inkludere:
* Sårpine
* Sværhed ved at bide og kauere
* Følelse af varme eller kolde følelser i tænderne
* Usædvanlig lugt fra munden eller dårlig anden
* Svulst i ansigtet, halsen eller lymfen
* Åben mundgang og sværhed ved at åbne munden
* Feber og træthed (i alvorlige tilfælde)
Hvis tandgnissling ikke behandles korrekt, kan infektionen sprede sig til andre dele af kroppen og forårsage alvorligere helbredsproblemer. Derfor er det vigtigt at søge professionel tandsundhedsbehandling hvis man formoder at have tandgnissling.
Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.
Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.
"Digital dental radiography" refers to a type of medical imaging that uses digital x-ray sensors to capture and store data instead of traditional photographic film. This technology allows for the quick and easy transmission, storage, and retrieval of images, as well as enhanced image manipulation capabilities such as magnification, contrast adjustment, and measurement tools. Digital dental radiography is commonly used in dental practices to diagnose and monitor a variety of oral health conditions, including tooth decay, gum disease, and jaw disorders. It exposes patients to lower levels of radiation compared to traditional film-based radiography.
Enligt medicinskt perspektiv är en "tandprotes, partiell, fast, hartsbondad" en typ av tandprotes som används för att ersätta en eller flera saknade tänder i käken. Denna typ av protes är fixerad (fast) och hålls på plats med hjälp av smala, vinklade metallstänger som är fogade till de intakta, naturliga tänderna bredvid de saknade tänderna. Dessa stänger är sedan limmade (hartsbondade) till baksidan av kronan på den intakta tanden med härdande tandcement eller kompositharts.
Den partiella fasta hartsbondade tandprotesen består vanligtvis av en konstgjord tand (eller flera) som är monterad på en metallplatta, som i sin tur är förbunden med de smala metallstängerna. Denna typ av protes är anpassad och formad för att passa komfortabelt i munnen och ge ett naturligt utseende.
Fördelarna med den här typen av tandprotes är att den är relativt lågkostnadig, lätt att underhålla och ger god hållbarhet. Den kan också hjälpa till att förhindra att de intakta tänderna rör sig från sin ursprungliga position eftersom protesen är fast limmad på plats.
"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.
I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.
Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.
Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.
Tandröntgen, även kallat dental röntgen eller panoramaröntgen, är en typ av medicinskt bilddiagnostiskt test som används inom tandvården. Det ger en tvådimensionell radiografisk överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben.
Det finns olika typer av tandröntgen, men de vanligaste är:
1. Bitewing-röntgen: Detta ger en detaljerad bild av de bakre tänderna och deras stödjande strukturer. De används ofta för att upptäcka karies mellan tänderna, problem med tandfyllningar och andra skador på tänderna.
2. Periapikal-röntgen: Denna typ av röntgenbild fokuserar på en enda tand och dess omgivande strukturer, inklusive rotarna och käkbenet. Det används ofta för att undersöka problem med en specifik tand, såsom inflammation eller smärta i rotkanalen.
3. Panoramisk röntgen: Denna typ av tandröntgen ger en tvådimensionell överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben. Det används ofta för att undersöka allmän munhälsa, planera behandlingar som käkoperationer eller ortodontisk behandling, eller upptäcka patologiska tillstånd såsom cystor eller tumörer.
Under en tandröntgenundersökning placeras en film eller en digital sensor i munnen medan patienten biter på en speciell hjälpmedel för att hålla den stilla. Sedan använder tandläkaren eller tandhygienisten ett röntgenstrålskärm som riktas mot patientens huvud för att ta bilderna. De flesta tandröntgenundersökningarna tar endast några minuter att utföra.
"Acrylate resins" er en type plastmateriale som består av polymere eller copolymere av esterne av akrylsyre eller metakrylsyre. Disse materialene kan være i form av hårde, transparente plastmasser eller blødere, flexible gummiagtige materialer. De brukes ofte i produksjonen av lacker, lim, fyldstoffer og andre kjemiske produkter.
En akrylharts er egentlig den termale for-polymeriseringen av en akrylatmonomer til en vis grad av polymerisering, som kan formes og stivnes ved å fullføre denne prosessen. Dette gjør at akrylhartser ofte brukes i produksjonen av produkter som må stivnes etter å ha blitt formet, som f.eks. i tilfelle med tandfyllinger og andre type plastprodukter.
'Fossil' er en medicinsk term som primært brukes innenom palynologi, et grensefag mellom geologi og biologi. Fossile betegner rester eller spor etfer organismer som har levd i fortid og som er bevart i jordens skal eller i andre geologiske lag over en periode på millioner av år. Disse fossile restene kan inneholde informasjon om slagsen til den utdøde organismen, dens fysiologi, og dens plassert i det tidlige livets historie.
I palynologi brukes termen 'fossil' spesielt til å referere til mikroskopiske rester av planter som pollen, sporer og kutikuler (et ytre lag på planters celler). Disse fossile partiklene kan være vitale for å forstå historien om planetens klima og økosystemer over tid.
Temporär tandfyllning är en metod inom tandvården som används för att fylla ett hål eller en defekt i en tand som orsakats av karies eller skada. En temporär tandfyllning är tänkt att vara en tillfällig lösning, oftast fram till den nästa tandläkartillfället, då en permanent fyllning kan placeras.
Temporära tandfyllningar kan bestå av olika material, beroende på syftet och varaktigheten. Några exempel är:
1. Zinkoxid-eugenol: Detta är ett vanligt val för temporära fyllningar eftersom det är lätt att arbeta med och har god isoleringskapacitet. Det kan även hjälpa till att reducera smärtan eftersom eugenol har en lugnande effekt på nervändar.
2. Cavit: Cavit är ett tvåkomponentsackematerial som sätts upp genom att blandas tillsammans just innan användning. Det här materialet har god hållbarhet och isoleringskapacitet, men kan vara mer komplicerat att arbeta med än zinkoxid-eugenol.
3. Glasionomer: Glasionomer är ett typiskt val när det behövs en temporär fyllning som ska hålla i längre tid, exempelvis efter rotbehandlingar eller vid delvis avslagna tänder. Glasionomer har god hållbarhet och kan binda till dentin, men är inte lika starkt isolerande som zinkoxid-eugenol eller Cavit.
Det är viktigt att notera att temporära tandfyllningar inte är tänkta att vara en definitiv lösning och bör ersättas med en permanent fyllning så snart det är möjligt för att undvika ytterligare skada på tanden eller återkommande karies.
"Dentala förankringar" refererar till de strukturer som håller fast tänderna i käken. De två viktigaste typerna av dentala förankringar är kotartikulationen (tandens kontakt med motståndartanden) och parodontiet (de bindväv, ben och cement som omger och stödjer tanden i alveolärbenet). Andra strukturer som kan ingå i dentala förankringar är ligament, muskler och skallben.
"Epoxy hardeners" är inget medicinskt begrepp, utan snarare ett term från materialvetenskap. Epoxihärdare är en komponent i tvåkomponentsystemet epoxi lim, som härdar (torkar) när de blandas tillsammans med en epoxiresin. När de har härdat blir de till en hård och slityrk surface eller bindemedel. Epoxihärdarna kan vara baserade på olika kemiska substanser, såsom polyaminer, amidoaminer och polisfenoler. De kan också innehålla additiver för att förbättra deras egenskaper, till exempel härdningstid, hårdhet, flexibilitet och kemisk resistens.