Tandköttstumörer (odontogenic tumors) är en benämning på en grupp sällsynta till återkommande, godartade eller elakartade tumörer som har sitt ursprung i odontogent vävnad, det vill säga tandkött, käkben och tandbrosk. Tandköttet är ett speciellt slags broskvävnad som omger tändernas rötter och hjälper till att bilda och underhålla dem.

Det finns många olika typer av tandköttstumörer, men de flesta är godartade (icke elakartade) och växer långsamt över tid. Några exempel på vanliga former av godartade tandköttstumörer inkluderar:

1. Ameloblastom: Denna typ av tumör utgår från ameloblastcellerna, som annars hjälper till att bilda emaljen på tänderna. Ameloblastomer är oftast lokaliserade i underkäken och kan vara väldefinierade eller infiltrerande i sin tillväxt.
2. Odontom: Detta är en blandning av tandkött och tandbroskvävnad, som ofta bildar små, välavgränsade knölar eller cystor i käken. De flesta odontomer upptäcks hos barn och unga vuxna och är vanligtvis godartade, men kan i sällsynta fall vara elakartade.
3. Adenomatoid odontogenic tumor (AOT): Denna typ av tandköttstumör utgår från epitelceller som annars hjälper till att bilda tandemaljen och tandkörteln. AOT är oftast lokaliserade i överkäken och tenderar att växa långsamt över tid.

Elakartade (maligna) tandköttstumörer är mycket ovanligare än sina godartade motsvarigheter, men kan inkludera cancerformer som ameloblastisk carcinom och primärt intraosseär odontogen karzinom. Dessa typer av tumörer kräver aggressiv behandling, ofta kirurgi följt av strålbehandling eller kemoterapi.

I allmänhet är prognosen för de flesta godartade tandköttstumörerna mycket god efter att de har opererats bort. Dessa tumörer tenderar att växa långsamt och sällan sprider sig till andra delar av kroppen. Vissa typer av tandköttstumörer, som ameloblastom, kan dock ha en tendens att återkomma efter behandling, så det är viktigt att patienten följs upp regelbundet av en oral- och maxillofacial kirurg eller en tandläkare specialiserad på munhåla och ansiktskirurgi.

'Tandkött' är ett annat ord för tandfleisch, som är det mjuka vävnadsgemeten som omger tändernas rotsystem. Tandköttet hjälper till att skydda tänderna från skada och infektioner genom att bilda en barriär mot bakterier och andra främmande partiklar i munhålan. Det är viktigt att ha ett hälsosamt tandkött för att undvika problem som parodontit (tandlossning) och andra parodontala sjukdomar.

'Tandköttsöverskott' (odontogenic keratocyst) är en sällsynt, men aggressiv odontogen tumör som utgår från rester av tandkörtel (epitel). Den kan vara asymptomatisk under lång tid och upptäckas ofta av slump eller vid rutinmässiga tandkirurgiska ingrepp. Tumören växer långsamt och kan infiltrera benvävnaden, vilket kan leda till smärta, svullnad och lösning av tänder. Behandlingen består vanligen av kirurgiskt avlägsnande av tumören med marvinlundgren-metoden eller enkelt avlägsnande följt av kontroll av eventuell återväxt.

'Tandköttssjukdomar' (latin: Periodontal disease) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar munnen och orsakas av infektion i tandköttet, det vill säga det vävnadslager som omger tänderna. De två vanligaste formerna är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesväret).

Gingivit kännetecknas av en rodnad, svullnad och blödning av tandköttet. Den orsakas vanligen av dålig tänderhygien och plackbildning. Gingivit är reversibel om den behandlas tillfälligt, men om den inte behandlas kan den leda till parodontit.

Parodontit är en allvarligare form av tandköttssjukdom som orsakas av en infektion i det underliggande benvävnadslagret som håller tänderna på plats. Den kännetecknas av djupa fickor mellan tanden och tandköttet, benförlust och möjligen lösning av tänderna. Parodontit är i allmänhet icke-reversibel och kan leda till permanent skada på tänderna och käken om den inte behandlas.

Riskfaktorer för tandköttssjukdomar inkluderar dålig tänderhygien, rökning, diabetes, vissa mediciner och en genetisk predisposition.

Tandköttshyperplasi är en tillstånd då tandköttet, den mjuka vävnaden som omger tänderna, ökar kraftigt i volym. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom hormonella förändringar under graviditet eller som en biverkan till vissa mediciner, till exempel antiepileptika och blodtrycksmediciner. I vissa fall kan tandköttshyperplasi också vara relaterat till vissa sjukdomstillstånd, såsom leukemi eller HIV. Symtomen på tandköttshyperplasi innefattar ofta röd, ömsom smärtsamt ökat tandkött som kan täcka en del av tänderna. Behandlingen kan bestå av kirurgisk reduktion av överflödigt tandkött eller ändring av underliggande orsaken om det går att identifiera och behandla den.

"Gingival fibromatosis" er en tilstand der karakteriseres af overdrevet vævsvækst i tandkødet (gingiva). Denne tilstand fører typisk til at tandkødet bliver forstørret, hårdt og slidset. I mere alvorlige tilfælde kan det også resultere i en forandring af ansigtets udseende.

Gingival fibromatosis kan være forbundet med andre sygdomme eller betingelser, såsom neurofibromatose, tuberøs sklerose og bestemte medikamenter. I nogle tilfælde er den også genetisk betinget og kan være arvelig.

Den behandles typisk ved at fjerne det overdrevne tandkød i en kirurgisk procedure, men der kan være behov for flere operationer, da tilstanden har tendens til at genopstå.

'Tandköttsinflammation' (latin: Gingivitis) är en inflammatorisk reaktion i tandköttet (gingiva), orsakad av plack och/eller tandsten. Plack är en biofilm av bakterier som ansamlas på tändernas ytor, särskilt vid tandsäckarnas öppningar. Om placken inte tas bort kan den leda till inflammation i form av rödvinet, svullnad och blödningar i tandköttet. Tandköttsinflammation är en reversibel tillstånd som ofta kan behandlas med effektiv muntlig hygien och professionell tandsjukvård. Om den inte behandlas kan den leda till mer allvarliga orala sjukdomar, såsom parodontit (tandsäckssjukdom).

'Tandköttsficka' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en sorts parodontal sjukdom, även känd som gom- eller tandköttssäck. Det handlar om en djupare ficka i tandköttet runt en tand där inflammation orsakar att tandköttet drar sig ifrån tanden och bildar en liten ficka. Om denna ficka blir djupare kan det leda till allvarligare former av parodontit, som i sin tur kan leda till tandlossning om den inte behandlas. Tandköttsfickor mäts ofta i millimeter och en ficka som är djupare än 3-4 mm anses vara patologisk och kräver uppmärksamhet.

'Tandköttsförstoring' (engelska: Gingival hyperplasia) är en medicinsk term som betecknar en överutveckling eller översvällning av tandköttet. Det kan orsakas av flera faktorer, till exempel hormonella förändringar under puberteten, graviditet eller med åldrandet, vissa mediciner (till exempel epilepsi- och blodtrycksmediciner), sjukdomar som leversjukdomar eller cancer, eller dåliga tandsmyndighetsvanor som tandplack och tandsten. Symptomen innefattar ofta rödaktiga, ömsinta, överbredda och/eller förhårdnade områden av tandköttet runt en eller flera tänder. I vissa fall kan det vara nödvändigt att behandla orsaken till tandköttsförstoringen, medan andra fall kan kräva kirurgiska ingrepp för att reducera överskottet av tandkött.

'Parodontalstatus' är ett begrepp inom tandvården som avser en undersökning och bedömning av individens parodontala hälsa, det vill säga hälsotillståndet på munnen kring tänderna. Denna bedömning innefattar vanligen följande parametrar:

1. **Djupen på tandköttsfickor:** Detta mäter den djupa fickan mellan tanden och tandköttet, som kallas för sulcus/periodontalpocket. Om dessa fickor är djupare än 3 mm kan det vara tecken på parodontit (tandköttsinflammation).

2. **Tandköttsrecession:** Detta mäter hur långt tandköttet har dragits tillbaka från tanden, vilket kan leda till känslighet och ökad risk för parodontit.

3. **Blödningar:** Om det finns blödningar i tandköttsfickorna när de mäts kan det vara tecken på inflammation eller aktivt ongoing parodontalt sjukdomstillstånd.

4. **Placka och tandsten:** Dessa är hårda beläggningar som bildas av bakterier och mineraler på tänderna, vilka kan leda till karies och parodontit om de inte tas bort regelbundet genom god muntlig hygien.

5. **Mobilitet:** Hur löst tanden sitter i dess alveol (tandköttsfäste) kan också ingå i bedömningen av parodontalstatus.

En fullständig parodontal statusbedömning utförs normalt vid tandläkare eller specialist i parodontologi, och ger värdefull information om individens muntliga hälsa samt behandlingsbehov. Det rekommenderas att en sådan undersökning upprepas regelbundet för att övervaka eventuella förändringar och för att främja goda tänder- och munsalutet.

Plackindex, även känd som Plack's index eller Coagulation Index, är ett laboratoriemedicinskt mått som används för att bedöma koagulationsstatus hos en patient. Det är ett numeriskt värde som beräknas genom att jämföra normala referensintervall för protrombintid (PT) och aktiverad partiell tromboplastintid (aPTT).

Plackindex-värdet kan räknas ut med hjälp av följande formel:

Plackindex = [(PTreferens - PTpatient) / PTreferens] x 0,55 + [(aPTTreferens - aPTTpatient) / aPTTreferens] x 0,45

Där PTpatient och aPTTpatient är de faktiska värdena för en individuell patient, medan PTreferens och aPTTreferens är de normala referensvärdena för laboratoriet. Plackindex-värdet ligger vanligtvis mellan -5 och +5.

Ett Plackindex-värde nära 0 indikerar en normalt fungerande koagulationsstatus, medan värden utanför det normala intervallet kan vara tecken på koagulationsstörningar. Värden över 0 antyder förlängd koagulation, medan värden under 0 indikerar förkortad koagulation.

'Tandlossning' betyder i medicinsk terminologi att en eller flera tänder lossnar från sin normala position i käkmuskulaturen. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel parodontit (inflammation i tandkött och benvävnad), karies, trauma eller åldersrelaterade förändringar. Tandlossning kan leda till smärta, sänkt självkänsla och svårigheter med att tugga och tala. I vissa fall behöver tandlossning behandlas av en odontolog eller tandläkare för att förebygga ytterligare komplikationer.

'Gingivektomi' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där delar av tandköttet (gingiva) tas bort. Detta görs oftast för att korrigera en övervuxen eller inflammerad gingiva, eller för att förbättra det estetiska utseendet av tänderna. Under ett sådant ingrepp använder sig kirurgen ofta av en skalpell eller laser för att klippa bort överskottet av tandkött. Efter operationen kan patienten behöva vila och undvika hårt tugga på mat under en tid, samt ta smärtstillande medel som behövs.

Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv. De två vanligaste formerna av parodontalsjukdomar är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesked). Gingivit orsakas av plack och smittämnen som ansamlas vid tänderna och kan leda till blödande, svullnad och rödaktighet av tandköttet. Om gingivit inte behandlas kan den utvecklas till parodontit, där inflammationen sprider sig till djupare delar av munhålan och orsakar skada på käkbenen och bindväven som håller tänderna på plats. Parodontalsjukdomar kan leda till tandlossning, onormala rörelser i tänderna och i vissa fall även allvarligare systemiska hälsoproblem. Riskfaktorer för parodontalsjukdomar inkluderar tobaksrökning, diabetes, vissa mediciner, ålder, genetik och dålig oral hygien.

"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.

Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.

Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.

Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.

'Porphyromonas gingivalis' är en gramnegativ, anaerob bakterie som är associerad med parodontit, en allvarlig form av tandköttsinflammation. Denna bakterie producerar enzymer och toxiner som kan skada vävnader och orsaka immunreaktioner i kroppen. Den kan också vara associerad med allmänna inflammatoriska tillstånd och systemiska sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, diabetes och cancer.

'Parodontalficka' är en tandsjukdom där det uppstår ett smalt utrymme mellan tanden och tandköttet. Fickan bildas när tandköttet drar sig tillbaka från tanden, vilket kan ge upphov till en inflammation i området. Parodontalfickor orsakas av bakterier som ansamlas vid tanden och bildar plack. Om placken inte tas bort kan den leda till att tandköttet svullnar upp, blir rött och blöder lätt.

Om parodontalfickorna inte behandlas kan de fortsätta att växa och orsaka allvarligare skador på käkbenet och tänderna. I värsta fall kan det leda till tandlossning eller att tänderna faller ut. Behandlingen av parodontalfickor innebär ofta en grundlig rengöring av tänderna och tandköttet, samt möjligen även medicinska behandlingar för att reducera inflammationen och bakterierna i området. Det är viktigt att besöka tandläkaren regelbundet för en kontroll och rengöring av tänderna för att förebygga parodontalfickor och andra tandsjukdomar.

En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.

Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.

"Epithelial attachments" er en medisinsk terminologi som refererer til forskellige typer strukturer som holder epitelgevebe sammen med det underliggende væv. Disse forbindelser kan inkludere desmosomer, hemidesmosomer og tunneldannelser (tight junctions). De sørger for at holde de epiteliale celler sammen og hjælpe til at kontrollere hvad der passerer gennem dem.

Kronisk parodontit är en smittsam inflammatorisk sjukdom som orsakas av bakterier och som främst drabbar tandkött och käkben. Den kännetecknas av en långvarig, progressiv nedbrytning av parodontet, det vill säga det stödjevävnad som håller tanden på plats. Sjukdomen kan vara asymptomatisk under lång tid, men kan leda till tandlossning och försämrad munsundhälsa om den inte behandlas. Faktorer såsom obehandlad tandkaries, rökning och genetiska faktorer kan öka risken för att utveckla kronisk parodontit.

'Parodontium' är ett medicinskt begrepp som refererar till det biologiska systemet som ger stöd och håller fast tänderna i käken. Det består av följande strukturer:

1. Tandkött (Gingiva): Den mjuka, köttiga vävnaden som omger tänderna och skyddar dem från skada.
2. Tandköttsfäste (Periodontal ligament): Det är en kollagenrik vävnad som fäster tanden till käkbenet och ger möjlighet till små rörelser när man tuggar.
3. Käkbenssubstans (Alveolär ben): Den del av käken där tänderna sitter fast. Det är ett poröst ben som innehåller många hålrum för att ge plats åt blodkärlen och nerverna.
4. Cement: En hård, mineraliserad vävnad som täcker roten av tanden och fäster den till käkbenssubstansen.

Parodontiumet kan drabbas av sjukdomar, såsom parodontit (tandköttsinflammation) och periodontal celulit (infektion i tandköttsfästet). Dessa sjukdomar kan leda till tandlossning och eventuell förlust av tänderna om de inte behandlas.

'Tumörer, cystiska, mucinösa och serösa' är begrepp inom patologi och onkologi som hänvisar till olika typer av vävnadsväxtsformationer i kroppen.

1. Tumörer: Allmänt sett är en tumör en abnorm värktillväxt av celler eller vävnad i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer långsamt och är lokaliserade till en viss plats, medan elakartade tumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen.

2. Cystiska tumörer: Dessa är säckformiga strukturer fyllda med vätska eller luft. De kan vara godartade eller elakartade och förekommer ofta i organ som levern, lungorna och sköldkörteln.

3. Mucinösa tumörer: Dessa tumörer producerar en slem-liknande substans känd som mucin. De kan vara godartade eller elakartade och förekommer ofta i tarmarna, lungorna och äggstockarna.

4. Serösa tumörer: Dessa tumörer producerar en serös vätska, som liknar klar vätska i en blåsa. De kan vara godartade eller elakartade och förekommer ofta i äggstockarna, testiklarna och bukhinnan.

Det är värt att notera att dessa typer av tumörer inte nödvändigtvis är ömsesidigt uteslutande, och en tumör kan ha egenskaper hos mer än en kategori.

'Tandköttsplastik' är ett medico-kirurgiskt ingrepp där ett tillplattat eller formad material, ofta gjort av syntetiska polymerer eller biokompatibla hydrogel, placeras mellan tandkött och underliggande benvävnad för att stödja, skydda eller korrigera strukturen eller funktionen hos tandköttet. Det kan användas i behandlingar av olika orala patologier som gingivarecession (tandköttsrubbning), parodontit (inflammation och infektion i munnen) eller för att underlätta positioneringen av ortodontiska enheter.

'Periodontal Attachment Loss' (PAL) är en medicinsk term som refererar till den biologiska bindningen mellan tanden och tandköttet, vilken har förlorats. Denna bindning består av kollagenfibrer och cement som håller tanden fast i sin alveolära benficka.

PAL mäts ofta i millimeter och representerar den totala djupen från tandköttets övre kant (den free gingival marginen) till den nedersta punkten av den bibehållna cement-enameljunctionen. En ökning i PAL antyder en försämring av den periodontala statusen och kan vara ett tecken på sjukdomar som exempelvis parodontit.

"Plack" är ett begrepp som används inom kardiologi och refererar till en typ av atherosklerotisk plak i halsartärerna (karotisplack) eller i koronarartärerna i hjärtat. Placken består av fettsyror, kolesterol, calcium, blodceller och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan den störa blodflödet och orsaka symptom som halsvickelser (i fallet med karotisplack) eller bröstsmärta eller andningssvårigheter (i fallet med koronarplack). I värsta fall kan en plack i koronarartären lossna och orsaka ett hjärtattack.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

'Gingival retraction techniques' refer to methods used in dentistry to temporarily retract or push back the gum tissue (gingiva) to expose a portion of the tooth that is normally covered. This allows for a better visualization and access to the tooth structure for various dental procedures, such as taking impressions for crowns, bridges, or dentures. There are several gingival retraction techniques available, including:

1. Chemical Gingival Retraction: This involves using a chemical agent that causes the gum tissue to shrink or dehydrate temporarily. Commonly used chemicals include aluminum chloride, ferric sulfate, and silver nitrate. These agents are applied directly to the gingiva with a cotton pellet or swab and allowed to sit for a few minutes before being rinsed off.
2. Mechanical Gingival Retraction: This technique involves using a physical device to retract the gum tissue. Commonly used devices include retraction cords, which are thin, braided cord-like materials that are placed into the sulcus (the space between the tooth and gum) and left in place for a few minutes before being removed. Retraction pastes or gels can also be applied to the cord to enhance the retraction effect.
3. Combination Gingival Retraction: This technique combines both chemical and mechanical methods of gingival retraction. A retraction cord is placed into the sulcus, and a chemical agent is applied to the cord. The combination of the physical pressure from the cord and the chemical agent's dehydrating effect provides enhanced gum tissue retraction.

It is important to note that while these techniques are generally safe when performed by a dental professional, they can cause some discomfort or sensitivity in the gums. Proper care should be taken to avoid over-retraction, which can lead to damage to the gum tissue and underlying bone.

"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.

Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.

Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.