En tandprotes är en typ av medicinsk apparat som används för att ersätta saknade tänder och/eller käkar. Den kan vara fast eller amovibel (lösbjälts) och konstrueras av material som till exempel metall, akrylat eller keramik. Tandproteser kan hjälpa till att förbättra funktionen vid matspjälkning, tal och estetik. Det finns olika typer av tandproteser, till exempel totalprotes (fullständig tandprotes), partiell protes (delvis tandprotes) och implantatprotes (fastsatt med hjälp av en implantatstift i käken).

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedicinen kan en "tandprotes, partial, fast" definieras som:

"En tandprotes som är fixerad och inte kan tas ut av patienten själv. Den ersätter en eller flera, men inte alla, tänder i under- eller överkäken. Den hålls fast med hjälp av klamrar som fästes vid de kvarvarande tänderna."

Sådana proteser tillverkas ofta av akrylat och metall och är anpassade för att passa patientens mun. De kan vara en god lösning när det saknas ett fåtal tänder, eftersom de ger bättre funktion och estetik än en lös protes.

En implantatstödd tandprotes är en typ av tandprotes som är fastsatt i munhålan med hjälp av en eller flera konstgjorda rötter, kallade dentala implantat. Dessa implantat är vanligtvis gjorda av titan och skruvas ned i käkbenet under lokalbedövning eller sedering. När benvävnaden vuxit till och omväxt kring implantaten, som kan ta några månader, kan en protes, såsom en krona, bro eller tandprotes, fästas på dem.

Implantatstödda tandsatta proteser är ofta en långsiktig och stabilt alternativ till traditionella tandproteser som hålls fast med hjälp av lim eller klamrar. De kan förbättra munstyckets funktion, utseende och komfort samt underlätta för patienten att tala, bita och tugga. Dessutom kan de hjälpa till att bevara den kvarvarande benvävnaden i käken och förhindra åldrande av ansiktet.

'Tandprotesdesign' refererer til den planlægning og konstruktion af tandproteser, der er designet til at erstatte savnede tænder og/eller støtje til slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Det omfatter overvejelser af materielvalg, protesestruktur, pasform, æstetik, funktion og patientkomfort.

Den medicinske definition kan opdeles i følgende punkter:

1. Planlægning: En individuel evaluering af patientens mundhule og behov for at erstatte savnede tænder. Dette omfatter en undersøgelse af den tilbageværende tandsæt, kæbearkitektur, muskulatur, articulation og ønsker for æstetik og funktion.
2. Konstruktion: Den proces, hvor protesen fremstilles ud fra den planlagte designspecifikation. Det omfatter valg af materiale, som oftest akryl, nylon, metal eller en kombination heraf, samt design af strukturen og pasformen for at sikre en komfortabel og effektiv pasning i patientens mund.
3. Æstetik: Designets evne til at fremstille et naturligt og æstetisk udseende, der matcher patientens oprindelige tænder og ansigtsskulptur.
4. Funktion: Den måde, hvorpå protesen genopretter normale kaution, spisning, tale og andre mundhulefunktioner.
5. Komfort: Designets evne til at sikre en god pasning og støtte for patientens mundhule, uden at forårsage smerte eller irritation.

Tandprotesdesign er et vigtigt aspekt af tandplejen, der hjælper med at genoprette patienters mundhulefunktioner og øge deres livskvalitet.

En "tandprotes, partiell, avtagbar" är en typ av tandprotes som ersätter en del tänder istället för alla. Denna typ av protes är konstruerad så att den kan tas bort och sättas in av patienten själv.

Partiella avtagbara tandproteser tillverkas vanligen av akrylat eller metall, och har klamrar eller klämmor som hålls fast vid de kvarvarande tänderna för att stabilisera protesen i munnen. Dessa klamrar eller klämmor är anpassade till formen på de kvarvarande tänderna och kan vara av metall eller plast.

Det är viktigt att uppehålla god oral hygien när man har en partiell avtagbar tandprotes, för att undvika skada på kvarvarande tänder och munhälsa. Rutinmässiga kontroller hos en tandläkare är också viktiga för att säkerställa att protesen sitter korrekt och inte orsakar några problem.

"Dentala förankringar" refererar till de strukturer som håller fast tänderna i käken. De två viktigaste typerna av dentala förankringar är kotartikulationen (tandens kontakt med motståndartanden) och parodontiet (de bindväv, ben och cement som omger och stödjer tanden i alveolärbenet). Andra strukturer som kan ingå i dentala förankringar är ligament, muskler och skallben.

'Tandfasader' (latin: *periodontium*) är ett samlingsnamn för de medicinska strukturerna som håller fast tanden i käken. Det består av tandkött (*gingiva*), käkbenet (*alveolarprominensen*), tandsäckarna (*periodontalpocketen*) och fibrösa bindvävsfästena (*periodontalligamenten*). Dessa strukturer arbetar tillsammans för att skydda, stödja och stabilisera tänderna under olika former av påfrestningar som exempelvis betttryck och käkrörelser. Tandfasadens hälsotillstånd kan variera från frisk till inflammerad eller smittsam, beroende på faktorer såsom munhygien, diet och genetik.

'Tandproteskonstruktion' er en overordnet betegnelse for de proteser, som anvendes i tandlægekunsten til at erstatte savnede tænder og/eller støtte slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Disse konstruktioner kan være fastgjort permanent (fx festsætning af en bro) eller være løselige (fx total-/parcialproteser).

Den medicinske definition vil typisk se således ud:

"En tandproteskonstruktion er en kunstig, ofte individualiseret anordning konstrueret til at erstatte savnede tænder, støtte slidte tandsystemer eller korrigere uhensigtsmæssige forhold i munden. Disse konstruktioner kan være fremstillet af forskellige materialer som metal, akryl, nylon eller keramik og kan være permanente (festsatte) eller løselige (removable). Tandproteskonstruktioner omfatter bl.a. broer, kroner, partial- og totaltandproteser."

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

'Tandprotesretination' er en medicinsk term som refererer til forskjellige metoder og verktøy som brukes for å sikre at en tandprotes (en type false teeth) sitter fast og støtter tannene på en ønsket plass i munnen. Retention betyr 'å holde tilbake' eller 'å holde fast', så 'tandprotesretination' innebærer å sikre at protesen holdes fast og støtter tannene korrekt for å gi en god passe, funksjon og æstetikk. Det kan involvere bruk av forskjellige materialer som plastiske liner, metalliske klamrer eller implantater for å sikre at protesen ikke beveger seg eller blir løs under bruk.

Zirconium är ett grundämne med symbol Zr och atomnummer 40. I rent tillstånd är zirconium ett silvervitt, hårt, korrosionsbeständigt transistionmetall.

I medicinsk användning är zirkonium ofta förekommande i form av zirkonoxid, som exempelvis används i vissa slags kärlproteser och ortopediska implantat på grund av dess biokompatibilitet och mekaniska styrka. Zirkoniumdioxid används också i tandimplantat och tandfyllningar.

Zirconium-26, ett radioaktivt isotop av zirconium, har använts i medicinsk diagnostik som en kärnspinnresonans-kontrastmedel för att undersöka leverfunktionen.

'Tandprotesreparationer' refererer til reparative behandlingstiltak som udføres på en tandprotes, dvs. en kunstig tandsats eller en enkelt tand, der er indsat for at erstatte tabte tænder. Disse reparationer kan omfatte en række forskellige procedurer alt efter hvad der skal repareres.

Nogle almindelige typer af tandprotesreparationer inkluderer:

1. Reparation af brudte eller skaderde protesselementer: Hvis en del af protesen bliver beskadiget, kan den repareres ved at fjerne det skaderde element og erstatte det med et nyt.
2. Fastgørelse af løse protesselementer: Hvis en del af protesen begynder at blive løs, kan den fastgøres igen ved at tilføje ny cement eller andet fastgøringsmiddel.
3. Justering af protesens pasning: Hvis protesen ikke passer perfekt i munden, kan den justeres for at sikre en bedre pasning og komfort. Dette kan involvere at lave små ændringer i protesens struktur eller form.
4. Replacement af forvitrede eller slidte protesselementer: Over tid kan visse dele af protesen forsvinde eller slides ned, hvilket kan påvirke dens funktion og æstetik. Disse elementer kan erstattes for at sikre en bedre funktion og udseende.
5. Renovering af slidte eller beskidte overflader: Overfladen på protesen kan blive slidt ned eller forurenet over tid, hvilket kan føre til ubehag eller infektioner. Disse overflader kan gennemgå en renoveringsproces for at sikre en bedre funktion og æstetik.

I alt set er der mange grunde til at efterkomme en proteserevision, og det er vigtigt at have den foretaget af en kvalificeret tandlæge eller tandtekniker for at sikre en bedre funktion og æstetik.

En tandtekniker, också känd som dentallaboratorietekniker, är en person som är utbildad och certifierad att designa, formgestalta och framställa tandproteser, såsom tänder, kronor, broar och skumgummiformar, baserat på mallar och instruktioner från en tandläkare. De använder sig av olika material som metall, keramerikompositer och akryl för att skapa dessa proteser med stor precision och noggrannhet för att garantera patientens komfort, funktionalitet och esthétique. Tandtekniker arbetar ofta i tandläkarlaboratorier, men kan också vara anställda av tandkliniker eller driva sitt eget företag.

Protesstomatit är en benämning på inflammation i munhålan orsakad av överdriven irritation eller allergisk reaktion. Det kan vara ett tecken på att den drabbade individen har känslivhet eller allergi mot vissa substanser som kommer i kontakt med munhålan, till exempel mat, tanderapeutiska material eller tandvårdsprodukter. Symptomen på protesstomatit kan inkludera rodnad, irritation, smärta, svullnad och sveda i munhålan. I vissa fall kan det även förekomma blåsor eller vitaktiga beläggningar på slemhinnan. Protesstomatit behandlas vanligtvis genom undvikande av den irriterande substansen och med smärtlindrande och antiinflammatoriska medel. I allvarliga fall kan immunosuppressiva läkemedel behövas för att lindra symptomen.

'Tandvård' (odontologi) refererar till prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador relaterade till tänder, munhåla och käkben. Denna omfattar bland annat tandrengöring, fluoridering, fyllningar, rotbehandling, extrahering (borttagande) av tänder, behandling av parodontit (tandlossning), tandreglering och preventiva åtgärder för att undvika skada på tänderna. Tandvård är en viktig del av allmän hälsa eftersom munhåla-relaterade infektioner kan ha en betydande inverkan på kroppens övergripande hälsa.

"Tandprotesmärkning" är en procedur inom tandvården där man använder en speciell färgmarkering för att identifiera problematiska områden på tänderna som behöver tas hand om i samband med tillverkningen av en tandprotes. Det kan handla om att markera karies, defekter eller andra skador så att protesen kan formas och konstrueras på ett sätt som passar bäst till den individuella munnen och dess behov. Syftet är att uppnå en optimal pasform, funktion och estetik för den färdiga tandprotesen.

I medicinsk kontext är 'tandporslin' ett material som används inom tandvården för att tillverka olika typer av tandbeläggningar och proteser. Tandporslinet är ett keramiskt material som är hårt, ljust och biokompatibelt, det vill säga väl tolererat av kroppen. Det används ofta för att skapa estetiskt tilltalande tandbeläggningar (till exempel frontringar) eftersom dess vita färg och genomskinlighet liknar naturlig tandsubstans. Tandporslin kan även användas i kombination med metaller för att skapa kronor, broar och andra typer av tandproteser.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

"Misslyckad tandlagning" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men termen kan användas för att beskriva en situation där en tandsjukvårdsbehandling inte har gett de önskade resultaten. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel patientens mottaglighet för sjukdomen, behandlingsmetodens effektivitet eller komplikationer under eller efter behandlingen.

Exempelvis kan en misslyckad rotkanalbehandling innebära att bakterier fortfarande finns kvar i canalen och orsakar smärta, inflammation eller infektion. I sådana fallen kan ytterligare behandlingar krävas, till exempel en ny rotkanalbehandling eller en extraktion av tanden.

Det är viktigt att notera att misslyckade tandlagningar inte alltid beror på fel behandling från tandläkaren. Patientens samarbete och efterlevnad av instruktioner kan också spela en stor roll för behandlingsresultatet.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), som används för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, definieras en konstgjord tand på följande sätt:

"En konstgjord tand är en tand som har ersatts med ett konstgjort material, till exempel en krona, bro eller en implantat. Det kan också inkludera en tand som har behandlats med kompositmaterial för att reparera skador eller defekter."

I den medicinska terminologin kan konstgjord tand också benämnas som "konstgjord tandsättning", "tandprotes" eller "dental implantat".

Metallokeramiska legeringar är en typ av material som används inom odontologi, särskilt inom tandprotes tillverkning. Denna sorts legering består av en kombination av metall och keramik, där metallen utgör den underläggande strukturen och keramiken appliceras som ett ytskikt för att ge en estetisk och hälsofördelaktig yta.

Metallen i metallokeramiska legeringar är vanligtvis en legering av krom, kobolt och molybden (CR-CO) eller en guldkompositlegering. Keramiken som används är oftast en högstyrkokeramik, såsom aluminiumnitrid eller zirkonoxid, som har goda mekaniska egenskaper och förmåga att efterlikna naturliga tands substance.

Dessa legeringar kombinerar den styrka och hållbarhet som metallen erbjuder med den estetiska attraktiviteten och biokompatibiliteten som keramiken har, vilket gör dem till en populär val för framställning av tandproteser, kronor och broar.

'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.

Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.

Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.

Ett medicinskt sätt att definiera "käke, delvis tandlös" är "Mandibula, partialmente edentulous". Mandibula är den lägre käken i människans ansikte och "partialmente edentulous" betyder delvis utan tänder. Detta kan orsakas av olika faktorer som ålder, tandlossning eller trauma.

'Löständer' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där det finns en onormalt stor rörelsefrihet mellan två eller flera benleder i kroppen. Detta kan orsakas av skador, sjukdomar eller medfödda tillstånd som påverkar ledernas stabilitet och hållfasthet. Löständerna kan vara permanenta eller temporära och kan vara mer eller mindre allvarliga beroende på orsaken och omfattningen av skadan. I vissa fall kan löständer behöva behandlas med operationer, ledförstärkningar eller annan typ av rehabilitering för att återställa funktionen och förebygga fortsatta skador.

Den medicinska termen för "precisionsfastsättning av protes" är "precision prosthetic attachment". Detta refererar till metoder och tekniker som används för att exakt och precist fästa en protes, vanligtvis en tandprotes eller ortopedisk protes, till kroppen.

Precision prosthetic attachment kan involvera användning av speciella slags skruvar, klamrar, magnetiska eller mekaniska fogningssystem, för att säkerställa en stabil och komfortabel passform. Dessa metoder kan vara mycket effektiva för att förbättra funktionen och estetiken hos en protes, samtidigt som de minskar risken för skador eller obekvämligheter.

Exempel på olika typer av precision prosthetic attachment inkluderar:

* Locator-systemet, ett magnetiskt system som används för att fästa en tandprotes till kvarvarande tänder.
* Implantatfästning, där en protes fästs direkt till en implantatskruv som har placerats i benet eller käken.
* Ball- och sockel-systemet, ett mekaniskt system som används för att fästa en tandprotes till kvarvarande tänder eller implantat.

Precision prosthetic attachment kräver vanligtvis specialiserad utbildning och erfarenhet för att utföras korrekt, och bör endast utföras av licensierade och kvalificerade medicinska fackmän.

Protesisk tandförberedelse är en process där tanden prepareras och formas för att kunna bära ett protesiskt tillbehör, som kan vara en krona, bro eller en tandprotes. Under den protesiska tandförberedelsen tar tandläkaren bort någon del av den ursprungliga tanden och skapar en överföringstriss för att hjälpa till att fästa den protesiska applikationen.

Den exakta metoden för en protesisk tandförberedelse kan variera beroende på vilken typ av protesis som behövs och hur många tänder som behöver förberedas. Men i allmänhet innebär det att tanden skärs ned till en viss form och storlek, så att den passar perfekt med den protesiska applikationen.

Det är viktigt att tandförberedelsen utförs korrekt för att säkerställa att den protesiska applikationen sitter rätt, fungerar bra och ser naturlig ut. Ett dåligt utfört arbete kan leda till problem som smärta, lösning eller skador på både tänderna och protesen.

"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.

En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.

Yttrium (Y) är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och sällsynta jordartsmetallerna. Det har atomnummer 39 i periodiska systemet. Yttrium är en silvervit, mjuk, hållbar och duktil metall som inte reagerar med syre under normala förhållanden.

I medicinskt hänseende används yttrium ofta i form av yttrium-90, ett radioaktivt isotop, inom strålbehandling. Yttrium-90 används som en del av en behandling för vissa typer av cancer, såsom levercancer och ögoninflammationer. Strålningen från yttrium-90 kan hjälpa att döda cancerceller och minska tumörstorleken.

En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.

Tandläkarutbildning är en akademisk utbildning på universitetsnivå som preparerar studenten för att bli en licensierad tandläkare. Den kombinerar både teoretiska och praktiska studier inom områden såsom oral diagnostik, preventiv vård, restaurativ vård, kirurgi, ortodonti och patientbehandling.

Typiskt för tandläkarutbildningar är att de inkluderar klinisk praktik under handledning av erfarna tandläkare, ofta i en skolklinik eller ett sjukhus. Utbildningen ger också kunskaper om etik, kommunikation och forskningsmetoder.

Efter att ha klarat examen får studenten en tandläkarexamen och är berättigad till att ansöka om licens för att praktisera som tandläkare.

En penisprotes är ett medico-kirurgiskt implantat som används för att behandla svåra erektila dysfunktioner (ED) hos män då andra behandlingsformer har visat sig vara otillräckliga. Det finns två huvudtyper av penisprotes:

1. Semi-rigida eller böjbara proteser: Dessa är oftast gjorda av två styva, men formbara stavar som är infogda i penisens båda sidor. Denna typ av protes ger en permanent, halvstel erektion och är lämplig för män med begränsad rörelseförmåga eller svår ED.

2. Inflatable proteser: Dessa består av två cylindriska kammare som placeras i penisens båda sidor, en pump som placeras i scrotum och en reservoar med fyllningsvätska som placeras i buken. Genom att pumpa på pumpen överförs vätskan från reservoaren till cylindrarna, vilket orsakar en erektion. När man trycker på en lösningventil i närheten av pumpen leds vätskan tillbaka till reservoaren, och penisen blir mjuk igen.

Penisprotes implanteras vanligtvis under en kirurgisk procedure och bör vara ett sista alternativ när andra behandlingar för ED har visat sig otillräckliga eller inte har gett önskad effekt. Väl vald och korrekt placerad protes kan ge män med ED möjlighet till sexuell aktivitet och förbättra deras kvalitet på livet.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

"Tandläkarhögskolor" är högre utbildningsinstitutioner där man studerar för att bli tandläkare. Dessa skolor erbjuder akademiska och kliniska kurser som täcker ämnen såsom oral medicin, kariesprevention, ortodonti, oral kirurgi, parodontologi och prosthodonti.

Efter att ha klarat en tandläkarutbildning på en tandläkarhögskola, erhåller studenten oftast en doktorsexamen i tandläkarkonst (DDS) eller en liknande akademisk titel. Tandläkarhögskolor kan vara en del av ett större universitet eller vara en självständig högskola. De är vanligtvis starkt reglerade och måste uppfylla strikta standarder för att garantera en hög kvalitet på utbildningen.

Tandprotesfastsättning är ett sammanfattande begrepp för de metoder och material som används för att fästa tandproteser, även kallade falska tänder eller tandersättningar, i munnen. Det kan vara fråga om totalproteser som ersätter allt kvarstående tandskelett eller partiella proteser som endast ersätter en del av tänderna.

Det vanligaste sättet att fastsätta en tandprotes är med hjälp av prostetfastsättningsmaterial som häftar sig till den svalkade och fuktiga munvätskan i munhålan, så kallad svalgvätskebaserad (salivbaserad) fastsättning. Det gör att protesen hålls på plats av sugan och ventilationen i munhålan.

En annan metod är med hjälp av implantat, där små skruvar av titan eller keramik fästes direkt i käkbenet. Tandprotesen kan sedan fästas på dessa implantat med hjälp av speciella skruvar och adapter. Denna metod kallas för implantatbaserad fastsättning och ger en mycket bättre hållfasthet än den svalgvätskebaserade metoden.

Det är viktigt att notera att tandprotesfastsättning är en individuell behandling och att val av metod beror på flera faktorer, såsom patientens preferenser, munsituation, ekonomiska förhållanden med mera.

"Tandläkarstuderande" är en person som studerar tandläkarkonst vid en högre utbildningsinstitution, med målet att bli certifierad tandläkare. Studierna innefattar ofta ämnen som oral anatomi, klinisk odontologi, preventivt tandvård, oral patologi, oral kirurgi och prosthodonti. Tandläkarstuderande lär sig att diagnostisera, behandla och förebygga sjukdomar relaterade till tänder, munhåla och maxillofacial regionen hos människor. Studietiden kan variera beroende på land och utbildningsinstitution, men i Sverige är det vanligtvis en fem-sexårig utbildning som leder till en examen som "Tandläkare".

Den medicinska termen för "datorstödd tillverkning" är "Computer-Aided Manufacturing" (CAM). CAM används inom medicinen, särskilt inom tandvården och kirurgin, för att skapa precisa 3D-modeller och delar baserat på data från bildgivande procedurer som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Dessa modeller används sedan för att tillverka individanpassade implantat, proteser eller andra medicinska enheter. CAM-systemen kan styras av specialiserad mjukvara och kan vara kopplade till datorstyrda maskiner som fräsar, skärande laser eller 3D-skrivare för att producera de fysiska delarna.

'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.

Tandkronan är den del av tanden som sitter djuptest i käken och är det som återstår av tanden när dess rotblotta har försvunnit genom nedbrytning eller bortoperation. Tandkronan innehåller tandemaljen, dentin och cement, och är den del av tanden som är synlig i munhålan. Den kan vara naturlig eller konstgjord, som vid till exempel kronbesättningar.

'Konstgjorda extremiteter', även kända som proteser, är en medicinsk definition för en artificiell ersättning av en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, som har förlorats eller tvingats amputeras. Dessa konstgjorda extremiteter kan vara antingen statiska eller aktiva och är ofta designade för att efterlikna den naturliga extremitetens funktion så nära som möjligt. De kan tillverkas av en mängd olika material, inklusive metall, plast och kompositmaterial, och kan vara anpassade specifikt för den enskilde användaren. Konstgjorda extremiteter kan hjälpa personer med amputationer att återfå rörelseförmåga, balans och självständighet i sitt vardagsliv.

En visuell prostesis, även känd som ett blickprotes, är en typ av medicinsk teknik som syftar till att återställa synen hos personer med synskada eller synförlust. Detta kan uppnås genom att direkt stimulera den optiska nerven eller visuella cortex med elektrisk signalering, ofta med hjälp av en implanterad elektronisk enhet.

Det finns olika typer av visual prosthesis, inklusive retinaproteser, kortikala proteser och epiretinala proteser. Varje typ har sitt eget unika design och metod för att stimulera synsinnet, men de syftar alla till att hjälpa personer med synskada att uppfatta ljus och form i sin omgivning.

Det är värt att notera att visual prosthesis fortfarande befinner sig i ett experimentellt stadium och att det finns begränsad klinisk erfarenhet av deras användning hos människor. Ändå har de visat lovande resultat hittills och forskningen fortsätter för att utveckla och förbättra dessa tekniker.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

'Tandvård för kroniskt sjuka' refererar inte till en specifik medicinsk definition, utan snarare till en viss aspekt av tandvården som fokuserar på att ge vård och behandling till personer med kroniska sjukdomar. Kroniskt sjuka är ofta mer mottagliga för muntliga problem, såsom tandsmärtor, karies, parodontit och torr mun, som kan påverka deras allmänna hälsostatus och kvalitet på livet. Därför är det viktigt att erbjuda speciella preventiva åtgärder, regelbundna undersökningar och behandlingar för denna patientgrupp.

Exempel på kroniska sjukdomar som kan kräva särskild tandvård inkluderar diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, neurologiska störningar och autoimmuna sjukdomar. Tandvården för kroniskt sjuka kan involvera samarbete mellan tandläkare, läkare och andra hälsoprofessionella för att garantera att patienten får den bästa möjliga vården och att behandlingar koordineras med deras allmänna hälsostatus.

'Barntandvård' refererar till den preventiva och kurativa tandsjukvård som ges till barn, ofta fram tills de når vuxen ålder. Den inkluderar tänderstädning, fluorbehandling, tandrengöring, undersökningar för att upptäcka och behandla karies eller andra tandproblem i ett tidigt skede, undervisning om god oral hygien och näringsvanor, samt behandling av trauma orsakat till tänder eller mun. Syftet med barntandvård är att främja en hälsosam utveckling av barns tänder och muns hälsa, undvika allvarliga tandproblem och lära barnen vikten av god oral hygien för livstid.

"Tandvårdsklinik" är en medicinsk facility som erbjuder tjänster relaterade till tandvård och oral hälsa. Vid en tandvårdsklinik kan patienter få behandlingar såsom tandrengöring, fyllningar, kronor, rotfyllningar, tandextraheringar, parodontal behandling, ortodontisk behandling och preventiv vård. Många kliniker erbjuder även specialiserade tjänster som oral kirurgi, endodonti, prosthodonti och pediatrisk tandvård. Syftet med en tandvårdsklinik är att främja och upprätthålla god oral hälsa hos patienterna genom att erbjuda preventiva, diagnostiska och terapeutiska tjänster.

'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

En tandhygienist är en tandsjukvårdspersonal med specialistutbildning inom preventivt och terapeutiskt oral hälsovård. Deras huvudsakliga arbetsuppgifter omfattar att utföras under tandsarts överinseende och kan innefatta att utföra tandborstning, flossning, avlägsnande av hårt kalk samt ge råd och instruktioner till patienter i samband med deras eget muntliga hygienarbete. Tandhygienister arbetar ofta i tandsartspraktiker, offentlig tandvård och andra tandvårdsrelaterade sammanhang för att främja och underhålla goda oral hälsotillstånd hos individer och populationer.

"Provocative testing" eller "proving" är inte en etablerad medicinsk term, men det refererar ofta till en process där man medvetet utsätter en patient för ett stimuli eller en belastning för att undersöka om det orsakar symtom. Det används ibland inom smärtmedicin och rehabilitering, men metoden är kontroversiell och används inte allmänt. Den bör aldrig användas utan patientens informerade samtycke och under övervakning av en kvalificerad medicinsk professionell.

Neural prostheses är en typ av medicinska enheter som är designade för att ersätta, stimulera eller stödja funktionen hos skadade nervsystemet. Dessa enheter kan vara intraimplanterade elektroniska system som interagerar direkt med nervceller i hjärnan, ryggraden eller de perifera nerverna.

Det finns olika typer av neural prostheses, men de flesta kan delas in i två kategorier: sensorer och aktuatorer. Sensorer är enheter som registrerar signaler från nervcellerna och omvandlar dem till information som kan tolkas av en extern enhet. Aktuatorer däremot, är enheter som stimulerar nervceller med elektriska impulser för att på så sätt återställa funktionen hos skadade nerver eller muskler.

Exempel på neural prostheses inkluderar kohjälpmedel, djupt stimuleringssystem för behandling av Parkinson sjukdom och retinal implantat för att hjälpa personer med synskada orsakad av åldersrelaterad makuladegeneration eller diabetes.

Odontologisk fakultet är en akademisk enhet inom ett universitet som erbjuder utbildning och forskning inom tandvård och relaterade områden. Fakulteten leds vanligen av en dekan och har flera olika avdelningar eller institutioner, till exempel klinisk odontologi, preventiv odontologi, oral biologi och oral medicin.

Studenter som studerar på en odontologisk fakultet läser vanligen ämnen som anatomi, fysiologi, patologi, farmakologi, tandteknik och olika former av kliniska ämnen. Efter att ha klarat av studierna på en odontologisk fakultet kan studenten bli auktoriserad tandläkare.

En hörselbensprotes (cochlear implant) är ett medicintekniskt enhet som används för att stimulera nervcellerna i inneröronet hos personer med svårigheter att höra eller som har dövhet. Det består av två huvuddelar: en mikrofon och en processor som placeras utanpå kroppen, samt en rad implanterade elektroder i den inre hörselbenet (cochlea). Ljudet omvandlas till elektriska signaler som sedan direkt stimulerar nervcellerna i cochlea, vilket bypassar skadade eller döda hårceller som orsakar svårigheter att höra. De elektriska signalerna tolkas sedan av hjärnan som ljud. Hörselbensprotesen är en effektiv behandling för vissa typer av sensorisk dövhet och kan ge användaren ett stort förbättrat hörselupplevelse och förståelse av tal.

"Handikappstöd i tandvården" refererar till speciella stöd och serviceleveranser som erbjuds för personer med funktionsnedsättning eller funktionshinder, så att de kan få den tandvård de behöver på ett tryggt, bekvämt och effektivt sätt. Detta kan inkludera anpassningar av miljön, kommunikationsstöd, extra tid och personal, speciell utrustning och andra former av assistans som behövs för att möta den enskilda persons behov. Syftet är att minska hinder och komplikationer i tandvården och att främja jämlika möjligheter till god oral hälsa och vård för alla, oavsett funktionsnivå.

Tandvårdsrädsla, även känd som odontofobi, är en irrationell rädsla eller fruktan för tandvård. Den kan vara mild och leda till enbart en känsla av obehag vid tanken på att besöka tandläkaren, eller den kan vara så stark att den orsakar extremt hög ångest och undvikande beteende när det gäller alla former av tandvård. Tandvårdsrädsla kan ha negativa konsekvenser för den drabbades muntliga hälsa, eftersom de tenderar att undvika rutinmässiga tandvårdsbesök och nödvändig behandling.

En "Tandvårdsförsäkring" är en form av försäkring som erbjuder skydd och finansiell kompensation för diverse tandvårdrelaterade behandlingar, procedurer och tänderingsåtgärder. Denna typ av försäkring kan inkludera kostnader för rutinbesök hos tandläkaren, tandrengöring, fillningar, kronor, rotfyllningar, tandextraheringar, orthodontisk behandling (t.ex. fasta och lösa tänderingsapparater), tandimplantat, parodontal behandling (behandling av tandkött och käkben) och vissa former av munhygien.

Försäkringarna kan variera i omfattning och kvalitet beroende på den specifika policy som väljs, men de flesta erbjuder också preventivt tandvård för att hjälpa försäkringstagaren att undvika allvarligare problem i framtiden. Det är viktigt att granska och jämföra olika tandvårdsförsäkringar för att hitta den som passar bäst till ens individuella behov och budget.

Title: Definition of Dental Auxiliaries in Medical Terms

In medical terms, dental auxiliaries are individuals who assist dentists and other oral healthcare professionals in providing various dental treatments and services to patients. They work under the supervision of a licensed dentist and perform tasks that do not require the professional judgment or skill of a dentist. Dental auxiliaries typically include:

1. Dental Hygienists: These are professionals who provide preventive oral healthcare, including cleaning teeth, removing plaque and tartar, applying sealants and fluoride, taking dental x-rays, and educating patients on proper oral hygiene practices. They work closely with dentists to help maintain their patients' overall oral health.
2. Dental Assistants: These are individuals who assist dentists during dental procedures by preparing instruments, materials, and equipment, as well as helping to position patients for treatment. They may also perform tasks such as taking impressions of teeth, making temporary crowns, and applying topical anesthetics.
3. Dental Laboratory Technicians: These are professionals who create dental restorations, such as crowns, bridges, and dentures, based on the specifications provided by a dentist. They work in dental laboratories and use various materials and techniques to fabricate custom-made dental appliances that fit precisely and function properly.
4. Orthodontic Technicians: These are individuals who assist orthodontists in creating and applying orthodontic appliances, such as braces, retainers, and other devices used to straighten teeth or correct jaw alignment issues. They may also take dental impressions, make adjustments to existing appliances, and provide patient education on proper oral hygiene practices while wearing orthodontic appliances.
5. Dental Sterilization Technicians: These are individuals who ensure that all dental instruments and equipment are properly sterilized and disinfected between patients. They may also maintain inventory levels of dental supplies, order new equipment as needed, and provide training to other staff members on proper infection control practices.

Overall, dental auxiliaries play a critical role in the delivery of high-quality oral healthcare services by assisting dentists and other professionals in providing comprehensive care to patients.

"Tandvårdssystem" refererar till de strukturer, processer och personal som är involverade i att erbjuda tandvård till en population. Det inkluderar tänder och munhälsa, profylaktiska tjänster (till exempel tandblekning och fluoridering), preventiva tjänster (tandborrning och flossning), restaurativa tjänster (fyllningar och kronor), kirurgiska tjänster (tandutdragningar och implantat) och andra specialiserade tjänster som ortodonti och parodontologi.

Tandvårdssystemet består av en rad olika aktörer, inklusive tandläkare, tandhygienister, dentalassistenter, odontologiska specialister och administrativ personal. Det kan finnas offentliga och privata tandvårdskliniker, skolor för tandvård, forskningsinstitut och professionella organisationer som alla bidrar till att garantera en hög kvalitet på tandvården.

Ett effektivt tandvårdssystem bör vara tillgängligt, rättvisansprett, kvalitetsgaranterat, patientcentrerat och inkluderande. Det bör också ha en stark fokus på preventiva tjänster för att minska behovet av mer omfattande och kostsamma behandlingar i framtiden.

"Tandvårdsforskning" (odontologisk forskning) är ett samlingsbegrepp för vetenskapliga studier och undersökningar som fokuserar på munhälsa, tänder, käkar och relaterade sjukdomstillstånd. Det inkluderar bland annat forskning om preventiva metoder, diagnostiska procedurer, terapeutiska behandlingar och etablerande av riktlinjer för tandvård. Forskningen bygger på olika discipliner som anatomi, fysiologi, kemi, biologi, beteendevetenskap och epidemiologi. Målet är att förbättra munhälsa, förebygga sjukdomar och utveckla effektiva behandlingsmetoder inom tandvården.

"Dental care for the elderly," or "geriatric dental care," refers to the oral health services and treatments provided to older adults, typically defined as those aged 65 and over. As people age, they may face unique oral health challenges, such as an increased risk of tooth decay, gum disease, oral cancer, and dry mouth due to medication use.

Geriatric dental care aims to prevent these issues from developing or worsening, maintain good oral hygiene, and treat any existing conditions to ensure overall health and well-being. This may include regular dental checkups, cleanings, restorative treatments like fillings and crowns, extractions, dentures, and oral surgery when necessary. Additionally, geriatric dental care providers should be aware of the potential impact of medical conditions and medications on their patients' oral health and adjust treatment plans accordingly.

"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.

"Plack" är ett begrepp som används inom kardiologi och refererar till en typ av atherosklerotisk plak i halsartärerna (karotisplack) eller i koronarartärerna i hjärtat. Placken består av fettsyror, kolesterol, calcium, blodceller och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan den störa blodflödet och orsaka symptom som halsvickelser (i fallet med karotisplack) eller bröstsmärta eller andningssvårigheter (i fallet med koronarplack). I värsta fall kan en plack i koronarartären lossna och orsaka ett hjärtattack.

"Tandläkarmottagningar" är en placering där tandläkarrelaterade tjänster erbjuds till patienter. Det inkluderar vanligen en vänlig och bekväm väntsal, en tandläkarexaminationsstol, olika instrument och utrustningar som används för att utöva tandvård, samt diverse preventiva material och fyllningsmaterial.

Tandläkarmottagningen är platsen där patienter kan få behandlingar som tänderrengörande, fillningar, kronor, broar, rotfyllningar, tandextraheringar och preventiva råd om oral hälsa. Tandläkare och dentalhygienister arbetar ofta tillsammans för att ge patienterna den bästa vården möjliga.

Det är också vanligt att ha röntgenutrustning på plats för att kunna ta bilder av tänderna och käken, såsom panoramaröntgen och intraorala röntgenbilder. Dessa hjälper till att identifiera skadade eller sjuka tänder, cancer, käft- och ansiktsbenstumörer, och andra muntliga sjukdomar.

Tandvårdsjournaler, även kända som dental journaler eller odontologiska journaler, är publikationer som innehåller artiklar och forskningsrapporter relaterade till tandvård och oral hälsa. Dessa journaler täcker ett brett spektrum av ämnen, inklusive klinisk tandvård, dentalteknik, ortodonti, oral patologi, parodontologi, preventiv tandvård, oral kirurgi och andra relaterade områden. De publicerade artiklarna kan vara originalforskning, systematiska översikter, metaanalyser, kasuistik, tekniska rapporter eller redaktionella kommentarer. Tandvårdsjournaler är en viktig källa till information och forskningsrapporter för odontologer, tandläkare, forskare, studenter och andra yrkesverksamma inom oral hälsa.

'Tandvårdspersonal' är ett samlingsbegrepp för de olika yrkesgrupper som arbetar inom tandvården. Det kan inkludera:

1. Tandläkare (Dentist): En person som har avlagt en doktorsexamen i odontologi och är legitimerad att utöva tandvård på egen hand.
2. Tandhygienist (Dental Hygienist): En person som har utbildning på college eller universitetsnivå och är certifierad för att utföra preventiva tjänster såsom rengöring av tandbeläggningar, fluorbehandlingar och patientutbildning.
3. Tandsköterska (Dental Assistant): En person som assisterar tandläkaren under behandlingar och kan utföra enklare procedurer under deras övervakning. De har ofta en kortare utbildning än tandhygienisten.
4. Ortodontist (Orthodontist): En specialist inom tandvård som har ytterligare utbildning och erfarenhet i prevention, diagnostisering och behandling av missbildningar i tändernas läge och käkarnas struktur.
5. Käkkirurg (Oral and Maxillofacial Surgeon): En specialist inom tandvård som har ytterligare utbildning och är certifierad att utföra kirurgiska ingrepp i ansiktet, käken och munhålan.
6. Parodontolog (Periodontist): En specialist inom tandvård som har ytterligare utbildning och är certifierad att diagnostisera, förebygga och behandla sjukdomar i tandköttet och käken.
7. Endodontist (Endodontist): En specialist inom tandvård som har ytterligare utbildning och är certifierad att diagnostisera, förebygga och behandla sjukdomar i mjukdelarna inuti tänderna, till exempel rotbehandling.

Det kan finnas andra specialisttjänster som inte nämns här, men dessa är de vanligaste.

"Tandvårdsutrustning" refererar till de olika instrument och förnödenheter som används under tandvårdshandlingar. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till:

1. Tandborstar: Används för att rengöra tänderna och bortknulla plack och matrester mellan tänderna.
2. Tandtrådar: Används för att rengöra de smala utrymmena mellan tänderna, där tandborsten kan ha svårt att nå.
3. Tandsticksor: Används för att rengöra tänderna och bortknulla ytlig plack efter måltider.
4. Munstycken: Används för att behandla olika typer av tand- och käkmalformationer, till exempel överbit eller underbet.
5. Tandhygienartiklar: Inkluderar munskölj, tungskrapor och interdentalborstar som används för att upprätthålla god oral hygien.
6. Tandläkarinstrument: Inkluderar sonder, exploratorer, spackelknivar, borrar och andra instrument som används under tandvårdshandlingar.
7. Anestesiutrustning: Används för att ge smärtstillande medel under vissa tandvårdshandlingar.
8. Röntgenutrustning: Används för att ta röntgenbilder av tänderna och käken för diagnostiska syften.
9. Operationsljus: Används för att belysa munhålan under tandvårdshandlingar.
10. Protektionsemner: Inkluderar gummihandskar, skyddso googlar och munsäckar som används för att skydda både patienten och tandläkaren under vissa procedurer.

"Amputerad" betyder på medicinska terminologi att en eller flera kroppsdelar, som exempelvis armar, ben eller fingrar, har blivit avlägsnade genom ett kirurgiskt ingrepp. Det kan vara orsakat av olika skäl, till exempel på grund av skador, sjukdomar som angriper blodkärlen i lemmarna eller cancertumörer. Amputationen utförs ofta för att förhindra smärta, infektion eller för att rädda patientens liv. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning till sitt nya liv med funktionsnedsättningar som följd av amputationen.

"Allmäntandvård" er en svensk term som direkte kan översättas till "Folktandvård" på svenska eller "Primary Dental Care" på engelska. Det refererar till den grundläggande, preventiva och kurativa tandvården som erbjuds till allmänheten av licensierade tandläkare i deras privata praktiker.

Den primära tanden vården inkluderar ofta rutinundersökningar, rengöring, fluorbehandling, fyllningar, rotkanalbehandling, extrahering och preventiva råd om oral hälsa. Denna typ av vård är vanligen den första kontakten människor har med tandvården och är ofta inriktad på att upprätthålla och förbättra deras oral hälsa under livet.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

En ansiktsprotes är en anpassad protes som ersätter delar eller hela ett ansikte för att förbättra utseende, funktion och livskvalitet för en individ som saknar eller har skador på näsan, ögonen, kinderna, öronen eller underkäken. Den kan vara gjord av material som silikon, acryl eller thermoplast. Ansiktsproteser används ofta efter att ha genomgått trauma, cancerkirurgi eller för att korrigera birth defects.

Tandamalgam är ett begrepp inom tandvården och refererar till en typ av fyllningsmaterial som används för att fylla upp hål i tänder efter att karies eller andra skador har behandlats. Tandamalgamen består vanligtvis av en legering av silver, koppar, tin, zink och kvicksilver. Kvicksilvret används som bindemedel för de övriga metallerna och ger amalgamen dess klassiska silverfärg.

Det är värt att notera att tandamalgam har varit en kontroversiell fråga på grund av oro över möjliga hälsorisker relaterade till kvicksilverutsläpp från amalgamen. De flesta professionella tandvårdsorganisationer, inklusive Amerikanska tandläkarföreningen (ADA), anser dock att tandamalgam är säkert och effektivt för de flesta patienter när det används enligt god praxis.

Struphuvud, konstgjort, är en typ av medicinsk implantat som används under kirurgiska ingrepp i halsområdet. Det är en ringformad konstruktion, oftast gjord av ett flexibelt material som biokompatibelt, till exempel silikon eller plast, och används för att hålla luftvägen öppen under operationer såsom tyreoidektomi (kirteldiffrering) och andra kirurgiska ingrepp i nacken.

Struphuvudet placeras runt luftstrupen (trachean) och hålls på plats med suturer eller annan fastgörande metod. Det underlättar för kirurgen att operera i närheten av luftvägen utan risk för skada eller komplikationer relaterade till andning. Efter operationen tas struphuvudet bort.

'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.

Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.

Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.

En tandsköterska är en licensierad och utbildad hälsovårdsperson som arbetar med att förebygga, upptäcka och behandla mun- och tandsjukdomar. Deras ansvarsområden kan inkludera:

1. Tandvårdsrådgivning: Tandsköterskor ger råd om god tandhälsa, riktad till barn, vuxna och äldre, inklusive information om preventiva åtgärder som tändborstning, tandtrådning och fluoridbehandling.
2. Tandprofilaxe: De utför grundlig rengöring av tänder och munhåla för att förebygga dentala sjukdomar som karies och parodontit.
3. Fluoridbehandling: Tandsköterskor tillämpar fluoridlack eller gel på tänderna för att stärka emaljen och skydda mot karies.
4. Fissursealing: De fyller i små rynkor (fissurer) på molarernas bettytor med en härdande massa för att förhindra bakteriers inverkan och förebygga karies.
5. Individuell preventivvård: Tandsköterskor utför en individuell riskbedömning och utvecklar en preventivvårdplan som är anpassad efter patientens specifika behov.
6. Undersökningar: De utför grundliga munsökningar för att upptäcka eventuella tand- eller munproblem såsom karies, parodontit, oral cancer och andra skador.
7. Röntgenundersökningar: Tandsköterskor kan ta röntgenbilder av tänderna och munhålan för att ställa diagnoser och planera behandlingar.
8. Lokalbedövning: De är autoriserade att ge lokalbedövning under vissa omständigheter, beroende på lagstiftningen i deras respektive länder.
9. Oral hygieninstruktioner: Tandsköterskor undervisar patienter om rätt teknik för tändborstning, användning av tandtråd och andra metoder för att upprätthålla god oral hygien.
10. Motiverande samtal: De hjälper patienter att förstå betydelsen av god oral hälsovård och motiverar dem till att vidmakthålla bra vanor.

Tandsköterskor arbetar ofta i tandläkarkliniker, skolor, vårdcentraler, äldreboenden och offentliga hälsovårdsenheter. Deras arbete är viktigt för att främja och upprätthålla god oral hälsovård hos individer och populationer.

"Vidareutbildning, tandläkare" refererar till den process där en utövande tandläkare fortsätter att utveckla och fördjupa sina kunskaper, färdigheter och kompetens inom ett specifikt område av tandvård efter att ha avlagt sin grundexamen. Detta kan involvera avancerad utbildning och träning i en viss subspecialitet som ortodonti, oral kirurgi, endodonti, pedodonti eller parodontologi. Målet är att förbättra patientvården, stärka den professionella kompetensen och uppnå högre nivåer av expertis och specialisering inom tandvårdyrket.

An artificial eye, also known as a prosthetic eye, is a type of medical device that is used to replace a natural eye that has been lost or removed due to injury, disease, or other health conditions. It is designed to mimic the appearance and movement of a real eye as closely as possible, in order to help restore a patient's normal appearance and improve their quality of life.

Artificial eyes are typically made from acrylic materials that are custom-crafted to match the size, shape, and color of the patient's other eye. They are usually held in place by the eyelids and muscles surrounding the eye socket, and can be removed for cleaning and maintenance.

While artificial eyes do not provide any visual function, they can help protect the eye socket from infection and damage, and can also help prevent the eyelid from drooping or sagging due to lack of support. In addition, many people find that wearing an artificial eye helps them feel more confident and comfortable in social situations, as it allows them to present a more normal appearance to others.

"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalbedövning i tandvårdssammanhang. Det innebär att en läkemedelslösning som innehåller ett lokalbedövningsmedel, oftast artikain eller prilocain, injiceras i den specifika nervtratten som innerverar tanden och omgivande vävnader. Detta orsakar en temporär förlust av känsel och smärreperception i det berörda området, vilket gör att tandläkaren kan utför behandlingen utan att patienten upplever någon smärta.

Den vanligaste metoden för lokalbedövning vid tandbehandling kallas infiltrationsbedövning och används när det rör sig om att bedöva en enskild tand eller ett mindre område i munhålan. Ibland kan även en annan metod, så kallad conductive bedövning, användas då det behövs att bedöva en större yta, exempelvis när flera tänder behandlas eller när käken ska opereras på.

Lokalbedövningen vid tandbehandling är en säker och effektiv metod för smärtlindring och gör det möjligt för patienten att genomgå behandlingar utan att uppleva onödigt smärta eller obehag.

'Tandmodeller' er en uformell betegnelse for modeller af tænder, som oftest anvendes i den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed. De kan være fremstillet af forskellige materialer, herunder metal, voks, gips eller digitale modeller.

Tandmodellerne er nøjagtige kopier af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål, herunder:

1. Diagnostisk brug: Tandmodeller kan hjælpe med at identificere eventuelle abnormiteter, skader eller sygdomme i tænderne og kæbebenet.
2. Planlægningsbrug: De anvendes ofte til at planlægge behandlinger, herunder fremstilling af tandsæt, orthodontiske behandlinger, implantater osv.
3. Undervisningsbrug: Tandmodeller er værdsatte undervisningsværktøjer i tandlægeuddannelser og andre dentale uddannelser.
4. Forskningsbrug: De anvendes også i forskning, herunder til at teste nye behandlingsmetoder eller materialer.

I korthed er 'Tandmodeller' præcise reproduktioner af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål inden for den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed.

En penisimplantation är ett kirurgiskt ingrepp där en konstgjord stav eller pump inläggs i mannens penis för att hjälpa till med erektil dysfunktion. Det finns två huvudtyper av penisproteser: semi-rigida och inflatable. Semi-rigida proteserna håller penisen stel nog för sexuell aktivitet, men den är alltid lite styv och kan inte ändra form. Inflatable proteserna består av två cylindrar, en pump och en reservoar fylld med saltlösning. Genom att trycka på pumpen flyttas saltlösningen från reservoaren till cylindrarna, vilket orsakar en erektion. När man är klar med samlaget kan man tömma cylindrarna igen och penis blir mjuk igen. Penisimplantationen utförs vanligtvis under narkos och kräver ofta två till tre dagars vistelse på sjukhus efter operationen.

Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.

Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.

Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.

"Protein staining" är en metod inom histologi och molekylärbiologi som används för att färga och visualisera proteiner i celler och vävnader. Det görs genom att exponera ett preparat av ett protein eller en proteinblandning för en lösning som innehåller en färgande substans, vanligtvis en anjonisk färg, som binder till de positivt laddade aminosyror i proteinet.

Detta ger upphov till en kontrastrik färgad bild av proteinerna, vilket underlättar deras observation och analys under mikroskopi. Protein staining är en viktig teknik inom forskning och diagnostisering inom områden som patologi, cellbiologi och biokemi.

Tandröntgen, även kallat dental röntgen eller panoramaröntgen, är en typ av medicinskt bilddiagnostiskt test som används inom tandvården. Det ger en tvådimensionell radiografisk överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben.

Det finns olika typer av tandröntgen, men de vanligaste är:

1. Bitewing-röntgen: Detta ger en detaljerad bild av de bakre tänderna och deras stödjande strukturer. De används ofta för att upptäcka karies mellan tänderna, problem med tandfyllningar och andra skador på tänderna.

2. Periapikal-röntgen: Denna typ av röntgenbild fokuserar på en enda tand och dess omgivande strukturer, inklusive rotarna och käkbenet. Det används ofta för att undersöka problem med en specifik tand, såsom inflammation eller smärta i rotkanalen.

3. Panoramisk röntgen: Denna typ av tandröntgen ger en tvådimensionell överblick över patientens tänder, käkar och ansiktsben. Det används ofta för att undersöka allmän munhälsa, planera behandlingar som käkoperationer eller ortodontisk behandling, eller upptäcka patologiska tillstånd såsom cystor eller tumörer.

Under en tandröntgenundersökning placeras en film eller en digital sensor i munnen medan patienten biter på en speciell hjälpmedel för att hålla den stilla. Sedan använder tandläkaren eller tandhygienisten ett röntgenstrålskärm som riktas mot patientens huvud för att ta bilderna. De flesta tandröntgenundersökningarna tar endast några minuter att utföra.

Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.

En tandstatusundersökning är en systematisk granskning och bedömning av individens tänder, munhälsa och relaterade strukturer. Undersökningen inkluderar vanligen en visuell inspektion, klinisk provning och ibland användning av specialiserad utrustning för att upptäcka tecken på skada, sjukdom eller avvikelse.

Under en tandstatusundersökning kan tänder och munhåla granskas för:

1. Karies (tandskador)
2. Tandlossning
3. Tandplack (pålager) och tandsten
4. Munsjukdomar som gingivit (inflammation av tandköttet) och parodontit (inflammation eller infektion i strukturerna som håller tänderna fast)
5. Oral cancer och precancerösa tillstånd
6. Anomalier i tändernas utveckling och positionering
7. Övriga munhälsoförhållanden, såsom torr mun eller skada från proteser eller tandställningar

Resultaten av en tandstatusundersökning används ofta som underlag för att planera preventiva och kurativa behandlingar, samt för att övervaka individens munhälsa över tid. Det rekommenderas vanligen att genomföra en komplett tandstatusundersökning vid minst ett tillfälle per år, även om frekvensen kan variera beroende på individuella riskfaktorer och behov.

Specialistutbildning för tandläkare är en form av fortsatt utbildning efter att grundläggande tandläkarexamen har erhållits. Denna typ av specialistutbildning är inriktad på att utveckla och stärka tandläkares kliniska kompetens och kunskaper inom en viss specialitet, såsom ortodonti, oral kirurgi, endodonti, pedodonti, periodontologi, prosthodonti eller oral medicin.

Specialistutbildningen för tandläkare kräver vanligtvis en kombination av teoretisk undervisning och praktiska övningar under en period av flera år. Den kan innefatta bland annat kursverksamhet, seminarier, kliniska rotationer och forskningsprojekt. Efter att ha fullbordat specialistutbildningen och genomgått en slutlig examen, erhåller tandläkaren en specialistbehörighet inom den valda specialiteten.

Specialistutbildning för tandläkare har som syfte att förbättra patientvården och öka möjligheterna till avancerad behandling inom specifika områden av tandvård och oral hälsa.

"Tandvårdslaboratorier" är en övergripande term för olika typer av laboratorier som stödjer tandvården genom att utföras tekniska tester och att tillverka anpassade produkter för patienter. Det finns två huvudsakliga typer av tandvårdslaboratorier: prostetiska laboratorier och dentalteknologiska laboratorier.

Prostetiska laboratorier fokuserar på design, tillverkning och reparation av anpassade proteser som ersätter en eller flera tänder eller delar av käken. Det kan handla om totalproteser, partiella proteser, kronor, broar och skumgummier. De använder sig av material som akryl, metall, keramerik och kompositmaterial för att tillverka dessa proteser.

Dentalteknologiska laboratorier är specialiserade inom specifika områden såsom ortodonti, endodonti, parodontologi och oral kirurgi. De tillverkar anpassade produkter som till exempel ortodontiska apparater, tandställningar, käkkopparna, tandimplantat och restaurativa arbeten. Dessa laboratorier använder digitala tekniker och CAD/CAM-system (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing) för att skapa precisa och högkvalitativa produkter.

I allmänhet arbetar tandvårdslaboratorier tillsammans med odontologer, tandläkare och andra tandvårdsprofessionella för att ge patienterna den bästa vården och funktionaliteten möjliga.

Tandvårdsetik (dental ethics) är ett delområde inom den medicinska etiken och handlar om de moraliska principer, dilemma och frågor som kan uppstå i samband med odontologisk vård. Detta inkluderar amongt andra:

1. Autonomi: Respekten för patientens självbestämmanderätt och möjligheten att ge informerad samtycke till behandling.
2. Non-maleficence: Att undvika skada eller att göra ont, även om det kan vara vanskligt att fastställa vad som är bäst för patienten.
3. Beneficence: Att handla i patientens bästa intresse och att erbjuda den bästa möjliga vården.
4. Justice: Att behandla alla patienter lika, oavsett ras, etnicitet, kön, sexuell läggning, religiös övertygelse, socioekonomisk status eller annan diskriminerande faktor.
5. Veracity: Att vara ärlig och öppen med patienten om deras tillstånd, behandlingsalternativ och prognoser.
6. Confidentiality: Att respektera patientens personliga information och hemligheter.
7. Informed consent: Att säkerställa att patienten får tillräcklig information för att kunna ge ett informerat samtycke till en behandling.
8. Conflict of interest: Att undvika situationer där den egna intresset kan komma i konflikt med patientens bästa.
9. Professionalism: Att uppföra sig på ett professionellt sätt och att hålla sig undan från oacceptabla handlingar, såsom sexuella trakasserier eller diskriminering.
10. Competence: Att ha tillräcklig kompetens och kunskap för att kunna erbjuda den bästa möjliga vården.

Medicinsk definition: Sjukhustandvård, även kallat sjukvård eller health care på engelska, är en aktiv process av prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering som ges till människor när de är sjuka, skadade eller har någon funktionsnedsättning. Den innefattar också preventiva tjänster som vaccinationer, screenings och rådgivning för att förebygga sjukdomar och underhåll en god hälsa. Sjukvården kan delas upp i flera olika områden såsom primärvård, specialistvård, akutsjukvård och långvarig vård. Den ges ofta av licensierade yrkesgrupper som läkare, sjuksköterskor, tandläkare, psykologer och andra behandlande professionister, men kan också innefatta andras insatser såsom familjemedlemmar och vänner. Sjukvården ges vanligtvis i en klinisk setting, men kan också ges på annan plats som hemma hos patienten eller på ett äldreboende.

En tandläkare är en legitimerad och certifierad hälsovårdspersonal som har specialiserat sig på att behandla, underhålla och förebygga sjukdomar i mun, tänder och käkar. De har avlagt en doktorsexamen i tandläkarlära (DDS eller DMD) från en accrediterad tandläkarutbildning och har genomgått licensieringsprocessen för att praktisera som tandläkare inom sitt geografiska område. Tandläkare diagnosticerar munhälso problem, rekommenderar behandlingsplaner, utför tandvårdsbehandlingar som fyllningar, kronor, broar och rotfyllningar, ger råd om preventiv vård och undervisar patienter om god oral hygien. Vissa tandläkare har också specialiteter inom områden som ortodonti, oral kirurgi, endodonti, pediatrik, periodontologi och prosthetik.

"Tandläkarsällskap" är ett samfund eller en organisation som samlar tandläkare och odontologer för att främja kunskapsutbyte, forskning, utbildning och etik inom odontologi. Syftet är ofta att stödja professionell utveckling, höja behandlingsstandarderna och främja tandhälsa hos allmänheten. Många länder har sina egna nationella tandläkarsällskap, men det finns också internationella tandläkarsällskap som verkar över gränserna.

"Dental technology" refers to the application of science and engineering in the design, production, and use of dental products, instruments, and methods for the prevention, diagnosis, and treatment of oral diseases and conditions. This can include areas such as:

* Dental materials: the development and testing of materials used in restorations, implants, and other dental treatments.
* CAD/CAM technology: the use of computer-aided design and computer-aided manufacturing in the production of dental restorations, appliances, and prosthetics.
* Digital imaging: the use of digital technology to capture and analyze images of the teeth and mouth for diagnostic and treatment planning purposes.
* Tele dentistry: the use of telecommunication and information technologies to provide dental care, consultation, and education remotely.
* 3D printing: the use of three-dimensional printing technology in the production of dental models, appliances, and other dental products.
* Robotics: the application of robotic systems in dental surgery, implantology and other dental procedures.

It's a broad field that encompasses many different areas of study and research, all with the goal of improving oral health and dental care.

"Enemaljfluoros" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva en typ av tandbehandling. Termen är egentligen en sammandragning av två ord: "emalj" och "fluoros".

Emaljen är den hårda yttre skikt på tanden som skyddar mot karies och andra skador. Fluor är ett mineral som kan stärka emaljen och göra den mindre känslig för karies.

En "emaljfluoros"-behandling innebär att en koncentrerad fluorlösning appliceras på tänderna, ofta med hjälp av en speciell pensel eller spray. Behandlingen kan hjälpa att stärka emaljen och minska risken för kariesutveckling.

Det är värt att notera att termen "emaljfluoros" inte är en officiell medicinsk term, utan snarare en informell benämning som används inom tandvården.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

"Tandläkarlegitimation" är ett begrepp som används i Sverige och betecknar ett så kallat yrkesbevis som ger behörighet att utöva tandläkaryrket och erbjuda tandvård till patienter. För att erhålla en tandläkarlegitimation i Sverige krävs det en läkarexamen i tandvård, som vanligtvis tar fem år att fullfölja, följd av ett praktiskt år som tandläkarkandidat under handledning.

Efter att ha klarat examen och praktiska året kan man ansöka om en tandläkarlegitimation hos Socialstyrelsen, som är den myndighet som ansvarar för att utfärda legitimationer till alla yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården i Sverige.

Med en giltig tandläkarlegitimation får man rätten att arbeta som tandläkare, skriva ut läkemedel, utföra vissa medicinska ingrepp och ansvara för patienternas vård och behandling inom området tandvård.

Tandvårdsspecialiteter är avancerade områden inom tandvården som kräver extra utbildning och kompetens. Enligt den Europeiska rådsrekommendationen från 1997 erkänns följande nio specialistområden inom tandvården:

1. Endodonti: Behandling av komplicerade tandrot och nervbehandlingar.
2. Parodontologi: Behandling av sjukdomar i tandkött och käkben.
3. Ortopedisk tandvård: Behandling av skallgångs- och tandsjukdomar hos barn, ungdomar och vuxna med behov av särskild omhändertagande.
4. Protesisk tandvård: Tillverkning och införande av tandproteser för att ersätta saknade tänder eller skador på tänder och/eller käkar.
5. Konserverande tandvård: Behandling och återställning av skadade tänder, inklusive fyllningar, kronor och broar.
6. Oral kirurgi: Kirurgiska ingrepp i mun, ansikte och käkar, till exempel tandsugning, cyst- och tumörbehandling.
7. Oral medicin: Diagnostisering och behandling av sjukdomar som påverkar munhålan och relaterade strukturer.
8. Ortodonti: Korrektion av tandsättning och käkpositioner med hjälp av fasta eller lösa ortodontiska enheter.
9. Radiologi: Användning av bilddiagnostik för att undersöka mun, ansikte och käkar.

En tandläkare som vill specialisera sig inom ett av dessa områden måste genomgå en extra utbildning som vanligtvis tar minst tre år efter specialistexamen. Efter det kan de kalla sig för specialist inom det aktuella området.

Tandvårdsavgifter är kostnader som en individ måste betala för att få vård och behandling inom tandvård. Det kan handla om rutinbesök, renning av tänder, fyllningar, kronor eller mer avancerade behandlingar som ortodontisk behandling eller implantat.

I vissa länder, till exempel Sverige, är tandvården delvis subventionerad genom det allmänna sjukvårdssystemet och individen måste betala en del av kostnaden i form av en andel av behandlingskostnaden eller en fastavgift per besök. I andra länder kan tandvården vara helt privat finansierad, vilket innebär att individen själv måste betala alltid alla kostnader för vård och behandling.

Det är viktigt att notera att tandvårdsavgifter kan variera mycket beroende på land, region och typ av behandling som behövs. Därför kan det vara lönande att jämföra olika alternativ och söka information om eventuella subventioner eller försäkringslösningar som kan hjälpa till att minska kostnaderna.

'Tandläkarpraktik, organization' kan definieras som den strukturerade och systematiska inrättningen där tandvårdshandlingar utförs enligt god medicinsk praxis. Det inkluderar reglering av personal, utrustning, arbetsprocesser och kvalitetssäkring för att erbjuda säker, effektiv och patientcentrerad tandvård. En tandläkarpraktik kan vara en enskild praktik med en enda tandläkare eller en större organisation med flera tandläkare och specialisttandläkare. Det är viktigt att den medicinska ledningen, policyerna och procedurerna i en tandläkarpraktik är utformade för att uppfylla relevanta lagar, regler och standarder för tandvård.

"Bioprotein" er ikke en etablert medisinsk term. Det kan være forvirrende at tale om en "medicinsk definisjon" for noe som ikke eksisterer i denne konteksten. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på biomolekyler som proteiner, lipider, kulhydrater og nukleinsyre. Disse molekyler spiller alle viktige roller i levende organismer, inkludert cellefunksjon, kommunikasjon mellom celler, immunforsvar og mange andre prosesser.

Hvis du hadde tenkt på noe annet enn "bioprotein", kan du vennligst klargjøre spørsmålet så jeg kan gi deg den riktige svaret?

En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.

"Dental aesthetics" er en del av tannhelsetannteknikken som handler om å forbedre utseendet på tennene og smiledet. Dette kan innebære behandlinger som tannbleking, skjæring av tannkantene (skilling), plassering av false tenn (proteser) og andre behandlinger som forbedrer formen, størrelsen, posisjonen og fargen på tennene. Dental aesthetics er en gren av dentallæren som kombinerer medskjønnhetsprinsipper med tannhelseteknikken for å forbedre tannenes utseende og funksjon.

'Silikonelastomerer' är ett samlingsbegrepp för polymermaterial som innehåller silikon. De är kända för sin elasticitet och flexibilitet över en bred temperaturintervall. Silikonelastomerer består av långa, kedjeliknande molekyler med silicon-atomkärnor som är bundna till varandra via syreatomer. Vid varje ände av dessa kedjor finns organiska grupper, ofta metylgrupper (-CH3), vilket gör att materialet blir hydrofobt (vattenavstötande).

Silikonelastomerer används inom en rad olika industrier och tillämpningar, exempelvis inom medicin, elektronik, fordonsindustrin och byggsektorn. I vissa medicinska tillämpningar kan silikonelastomerer användas för att framställa katetrar, implantat eller andra medicintekniska produkter på grund av deras goda biokompatibilitet och förmåga att motstå kroppsvätskor och temperaturvariationer.

I'm sorry for the confusion, but "Bencement" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language or field within medicine. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

En dental implantation är en procedur inom tandvården där ett konstgjort rötthylsa (t.ex. gjord av titan) placeras i käken för att efterhand osseointegrera, vilket innebär att benvävnaden växer ihop med implantatet och skapar en stabil grund för en konstgjord tand (protes). Detta används ofta när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver ersättas på grund av skada, sjukdom eller ålder. Dental implantation utförs vanligen under lokalbedövning och kan kräva flera besök till tandläkaren beroende på individuella förhållanden.

"Dental implantation, jaw-anchored" refers to a dental procedure where a screw-like titanium fixture is surgically placed into the jawbone to replace the root of a missing tooth. This forms a stable foundation for an artificial tooth or crown to be attached on top. The implant becomes anchored in the bone over time through a process called osseointegration, providing a secure and durable restoration that looks and functions like a natural tooth.

The procedure is often performed by oral surgeons or periodontists, and it can help improve chewing function, speech, and overall quality of life for patients with missing teeth. Jaw-anchored dental implants are typically more stable and long-lasting than other types of dental restorations such as dentures or bridges.

'Prosthesis Retention' refererer til hvordan og i hvor høj grad en protese (et kunstigt substitut for en del af eller et helt medlem) holdes på plads. Det er særligt relevant for proteser, der er designet til at blive båret over længere perioder, såsom øjenproteser, tænderproteser og lemmeproteser.

Der findes forskellige metoder til at sikre prostesisens retention, herunder:

1. Mekanisk retsion: Dette involverer at udforme protesen så den passer nøjagtigt i hullet, der er skabt i kroppen for at modtage den. Ved at presse sig ind i dette hul opnår protesen en vis grad af fastgørelse.
2. Suction: Nogle proteser, såsom brystproteser og tænderproteser, kan holde på plads ved hjælp af undertrykket, der opstår, når de sættes ind i munden eller over brystet.
3. Magnetisk retsion: Nogle proteser indeholder magneter, der holder dem på plads overfor metalimplantater under huden. Dette anvendes oftest ved lemmeproteser.
4. Osseointegration: Det involverer at indsætte en titanimplantat i knoglen, som protesen kan fastgøres til. Dette giver en meget sikker og stabil retsion, men det er også den mest invasive metode.

Retentionen af en protese er vigtig for at sikre dens funktion, komfort og æstetik. En dårlig retsion kan føre til smerte, skader på omgivende væv, ustabilitet eller socialt ubehag. Derfor bør prosthesis retention altid overvejes nøje under planlægningen og designet af en protese.

'Tandläkarvetenskap' (odontology) är den medicinska vetenskapen som handlar om tändernas, käkarnas och munhålas sjukdomar, skador och åkommor, samt deras prevention, diagnos och behandling. Tandläkarvetenskapen inkluderar också studiet av anatomi, fysiologi, patologi och terapi relaterade till mun, tänder och käkar. Dessutom omfattar tandläkarvetenskapen forskning och utbildning inom ortodonti, oral kirurgi, parodontologi, pedodonti, endodonti, prosthodonti och oral medicin.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.

Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.

Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.

Polyethylene terephthalate (PET) är ett syntetiskt polymer, mer specifikt en termoplast, som används i en mängd olika tillämpningar, inklusive för tillverkning av plastflaskor, fibrer för kläder och tapeter, samt isolering för kablage. PET är transparent, lätt, starkt, motståndskraftigt mot fukt och smaklöst. Det är också en termoplast, vilket betyder att det kan formas när det hettas upp och härdas till en fast form när det svalns ned, och denna process kan upprepas om och om igen.

PET tillveras genom polykondensation av etylenglykol och tereftalsyra eller dess dimetylester, dimetyltereftalat. När PET kristalliserar bildar det en speciell form av kristaller som kallas för "reaktiv kristallinitet", vilket gör att materialet blir mycket starkt och hållbart.

PET är också ett miljövänligt alternativ jämfört med andra plaster, eftersom det kan återvinnas och recyclas på ett enkelt sätt. Det är ett av de mest vanliga materialen för att tillverka flaskor för drycker som läggs ut till återvinning, och PET-flaskor som återvinns kan användas för att tillverka nya flaskor eller andra produkter gjorda av recycleat PET.

'Cementing' er en prosedyre innen interventional radiology og invaserende kardiologi. Det innebærer å feste en prostesis, som regel en stent, i place i et blodkar eller i hjertet ved hjelp av medisinsk cement. Cementen er vanligvis en kunstig, biokompatibel substans som størker sin styrke når den størkes under trykk.

Den typen cement som vanligst brukes i denne konteksten er akryl-basert, og kalles ofte 'bone cement' eller 'polymethylmethacrylate' (PMMA). Når den blandes med vann blir den flytende og kan pumperes inn i området der prostesen skal plasseres. Når cementen størkes under trykk, blir den fast og holder prostesen i place.

Cementering er en effektiv måte å behandle mange typer av strukturelle hjertesvikt og blodkarsskader, fordi det kan hjelpe å støtte eller fjerne skadete områder og forbedre blodgjennomstrømningen.

"Heltäckande tandvård" är ett begrepp som används för att beskriva en omfattande och preventiv tandvårdsfilosofi som innebär regelbundna, planerade tandsjukvårdshandlingar med syfte att upprätthålla och främja god oral hälsa, funktion och esthétik under individens livstid. Den omfattar vanligen följande moment:

1. Rutinmässiga tandsmittningar (profylax) två gånger per år för att avlägsna tandbelag och tandsten samt förhindra karies och parodontit.
2. Individuell instruktion i god oral hygien, including rätt teknik för tändborstning och flossning.
3. Indivudella preventiva åtgärder som fluorbehandlingar, remineraliserande lak eller speciella tandpasta beroende på patientens behov.
4. Regelbundna undersökningar för att tidigt upptäcka och behandla eventuella oral sjukdomar som karies, parodontit, muncancer med mera.
5. Restaurativa behandlingar såsom fyllningar, kronor eller broar för att återställa skadade tänder till full funktion och esthétik.
6. Korrigerande behandlingar som ortodonti (tandreglering) för att korrigera missbildningar, oregelbundenheter eller onormalt läge hos tänderna och/eller käkarna.
7. Omfattande åtgärder såsom implantat, proteser eller käkkirurgi när det behövs för att återställa full funktion och esthétik.
8. Samarbete med andra medicinska specialister som läkare, kardiologer, diabetesläkare och flera andra om det behövs för att hantera systemiska sjukdomar som påverkar munhälsa eller vice versa.
9. Undervisning och rådgivning om god oral hygien, preventiva åtgärder och hälsosamma vanor för att förebygga framtida problem.
10. Kontinuerlig forskning och utveckling av nya metoder, tekniker och material för att förbättra vården av patienterna.

'Munhälsa' (oral health) är en delmängd av allmän hälsa som direkt eller indirekt påverkar mun, tänder, tandkött, käkar, skallben och de angränsande strukturerna. Den omfattar prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar i munnens olika strukturer samt upprätthållandet av normalt funktion och estetik.

En medicinsk definition av 'Munhälsa' är:

"Den tillståndet då alla strukturer i munhålan (tänder, tandkött, käkar, skallben, muskler, salivkörtlar och de angränsande strukturerna) är friska, fungerar normalt och inte orsakar smärta, infektion eller någon funktionell störning. Det innebär att munhålan är fri från sjukdomar som karies, paradontit, oral cancer, munsår, tandsmärtor, torr mun och andra patologiska tillstånd."

Kromlegeringar är en typ av legering där krom (Cr) är ett väsentligt legermetall tillsammans med järn (Fe) och ofta nickel (Ni). Legeringarna innehåller vanligtvis mellan 10,5 och 30 procent krom. Andra vanliga legermetaller i kromlegeringar är molybden (Mo), vanadin (V) och mangan (Mn).

Kromlegeringar har hög hållfasthet, slitstyrka och motståndskraft mot korrosion, även vid höga temperaturer. Dessa egenskaper gör dem till en populär val för tillverkning av komponenter som behöver tåla hårda mekaniska påfrestningar och aggressiva miljöer, såsom i kemisk industri, olje- och gasutvinning samt flyg- och fordonsindustrin. Exempel på produkter gjorda av kromlegeringar inkluderar rör, ventiler, härdar, axlar och lagerhuvuden.

"Tandvårdshälsoupplysning" kan definieras som den information och undervisning om tandsjukvård och munhygien som ges till en individ eller en grupp med syfte att främja och upprätthålla god tandhälsa, förebygga sjukdomar i munnen och förbättra allmän hälsostatus. Denna information kan omfatta teman såsom korrekt tandsmittspelning, flossning, användning av tandborstar, kostvanor, riskfaktorer för oral sjukdom och viktigheten av regelbunden tandläkartillsyn. Tandvårdshälsoupplysningen kan ges av dentalpersonal, som tandläkare, tandhygienister eller tandsköterskor, men också via skol- och kommunal verksamhet, digitala medier och andra källor.

Amputationsstump är den kvarvarande delen av extremiteten efter en amputation. Den kan vara öppen eller stängd (sluten), beroende på om det finns någon direkt kontakt mellan huden och benmärgen eller inte. Stumpen behandlas ofta med olika typer av proteser för att underlätta rörelse och funktion efter amputationen.

Tandläkare-patientrelationer (DPR) refererar till det komplexa, interpersonella förhållandet mellan en tandläkare och deras patient. Denna relation bygger på ett samarbete och kommunikation för att uppnå och underhålla god oral hälsa och behandling av eventuella tandsjukdomar eller andra besvär.

En viktig del av DPR är att skapa en trygg och bekväm miljö där patienten känner sig stöttad och respekterad. Tandläkaren bör vara aktiv i att uppmuntra patienten att delta i besluten om deras vård, inklusive att informera om behandlingsalternativ, risker och fördelar, och att ta hänsyn till patientens preferenser och livssituation.

DPR kan också påverkas av sociala, kulturella och ekonomiska faktorer. Exempelvis kan en patients språkkunskaper, etnicitet, socioekonomisk status eller tidigare erfarenheter av vård påverka deras förväntningar och attityder till tandvården. Tandläkaren bör vara medveten om dessa faktorer och sträva efter att erbjuda vård som är känslig för patientens behov och förhållanden.

I allmänhet bör DPR präglas av ömsesidig respekt, tillit och samarbete mellan tandläkare och patient, med fokus på att uppnå de bästa möjliga utgångarna för patientens oral hälsa.

'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.

Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.

'Tandlegeringar' är en typ av tandbehandling där en legering, oftast gjord av metall som till exempel guld eller en kombination av metaller och keramer, fästs på tanden. Legeringen kan användas för att reparera en skadad tand, att skydda en delvis ursliten tand från ytterligare slitage eller att förankra en tandprotes. Tandlegeringar kan också användas i estetiska syften för att förbättra utseendet på tänder.

Infektionskontroll inom dentala områden handlar om att förebygga smittspridning av infektioner i samband med odontologisk vård. Detta uppnås genom att implementera och följa riktlinjer och rekommendationer som är utformade för att minimera risken för överföring av patogener från patient till patient, personal till patient, eller patient till personal. Infektionskontroll innefattar en rad olika åtgärder, såsom:

1. Personlig hygien: Handhygien är en viktig del av infektionskontrollen. Personal bör tvätta sina händer med tvål och vatten eller använda handdesinfektionsmedel före och efter varje patientkontakt.
2. Personlig skyddsutrustning (PPE): Användning av PPE, såsom munskydd, glasögon, hattar och overaller, är viktigt för att skydda personalen från smitta.
3. Autoklavering: Att sterilisera instrument med hög temperatur och tryck är en effektiv metod för att döda bakterier, virus och svampar.
4. Desinfektion: Att desinficera ytor och utrustning som inte kan autoklaveras är också viktigt för att minska smittspridningen.
5. Immunisering: Personal bör vara immuniserade mot vanliga infektionssjukdomar såsom Hepatit B.
6. Särskild behandling av blod och kroppsv likfluider: Blod och kroppsv likfluidor kan innehålla patogener, och det är viktigt att hantera dem på ett säkert sätt för att minska risken för smitta.
7. Utbildning och träning: Personal bör vara utbildade i infektionskontroll och ha tillgång till aktuell information om smittskydd.

Genom att följa dessa riktlinjer kan tandläkare och deras personal minska risken för smitta och skapa en trygg och hälsosam arbetsmiljö för sig själva, sina patienter och sin personal.

'Bett' er en betegnelse for et sykeleiebed, det vil si en plass i et sykehus hvor en pasient ligger og soves. Ordet kommer fra oldengelsk og betytt "seng". I medicinsk sammenheng kan 'bett' også referere til en diagnose eller behandling som en pasient får, men det er mindre vanlig.

"Tandpapiller" (dental papilla) är en del av utvecklingen av tändernas tandkött och dentin. Det är en del av den embryologiska strukturen som senare blir en mogen tand. Tandpapillen är belägen under den tidiga tandens tandkronan, eller kronan på den obildade tanden, och innehåller celler som producerar dentin och pulpan (tandmärgen). När tanden utvecklas och mognar försvinner tandpapillen.

Det finns också små vaskulära strukturer i munhålan, ofta vid främre delen av tänderna, som kallas "filiform papiller". Dessa är inte relaterade till utvecklingen av tänderna och har inget medicinskt samband med "tandpapill".

Facial prosthesis implantation är en procedur där en konstgjord protes som liknar det förlorade ansiktspartiet placeras under huden. Protesen fästes vanligtvis med hjälp av titanimplantat som integreras med benet i ansiktet. Detta gör att protesen sitter stabilt och ser mer naturlig ut.

Denna procedure används ofta för att ersätta delar av ansiktet som har förlorats på grund av cancer, trauma eller andra medicinska skäl. Den kan förbättra patientens utseende, självkänsla och livskvalitet.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

Osseointegrering är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta, funktionella och mekaniska anslutningen av en konstgjord implantat till levande benvävnad utan mellanliggande skikt. Detta uppnås genom att en implantat yta speciellt behandlas för att främja benvävnsinväxt direkt in i implantatytan, vilket ger en stabil och hållbar anslutning. Denna process kan tillämpas inom olika områden som ortopedisk kirurgi, tandkirurgi och öron-näs-hals-kirurgi för att exempelvis återställa funktion eller ersätta en del av ett skelett eller en tand.

"Gomboturatorer" är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska. Det verkar som att det kan vara en felstavning eller förväxling med "gomfoter", vilket är ett medicinskt begrepp inom tandvården.

Gomfter betecknar de fibrösa strukturer som håller fast tänderna i käkbenen, även kallade kotyler eller emaljanslutningar. De består av bindväv och kan vara belagda med cementliknande substans. Gomfterna är viktiga för att hålla tänderna på plats och för att dämpa krafter vid bettet.

Om "gomobturatorer" istället avser någon form av medicinsk behandling eller enhet, kan det vara svårt att ge en korrekt definition utan mer kontextuell information.

"Tandsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och skador som kan drabba tänderna, tandköttet och käkmuskulaturen. Detta kan innefatta tillstånd som karies (tanddegeneration), parodontit (inflammation i tandkött och käkbenssubstans), gingivit (inflammation i tandkött), tandsmärtor, torr mun samt abscesser eller infektioner i orala vävnader. Tandsjukdomar kan vara orsakade av bakterier, dålig oral hygien, skada, ärftliga faktorer eller andra medicinska tillstånd.

"Tandvårdsutvärdering" är ett samlingsbegrepp för en systematisk och strukturerad bedömning och granskning av en individuals tandhälsa, behandlingsbehov och behandlingshistorik. Det innefattar ofta en muntlig undersökning, röntgenavbildningar, analys av medicinsk historia och samtal med patienten för att fastställa deras behov och önskemål angående tandvård. Resultaten används sedan för att utforma en individuell behandlingsplan som är anpassad till patientens specifika behov och förhållanden. Tandvårdsutvärderingar kan vara viktiga för att tidigt upptäcka och behandla muntliga problem, förebygga komplikationer och underlätta för patienten att upprätthålla en god tandhälsa.

"Tooth print technique" är en kontroversiell metod inom forensisk tandvård som används för att identifiera en individ genom att jämföra deras bettmönster med ett tandprint. Metoden bygger på föreställningen att varje persons bettmönster är unikt, likt fingeravtrycket.

I praktiken används ofta tandprints från brottsoffer för att identifiera dem efter en dödlig olycka eller ett våldsbrott. Tandprinttekniken innebär att man tar avtryck av offrets tänder och jämför dem med de tandavtryck som finns på offerets kropp eller på andra bevisföremål, till exempel en mördare som har bitit offret.

Det finns dock vissa begränsningar och osäkerheter med denna metod, eftersom bettmönster kan variera över tid på grund av tandlossning, tandvård, åldrande och andra faktorer. Dessutom är det möjligt att två personer kan ha liknande bettmönster, vilket kan leda till felaktiga identifieringar.

På grund av dessa begränsningar har tandprinttekniken ifrågasatts av vissa experter inom forensisk tandvård, och den används inte lika ofta som fingeravtryck för identifikation. I stället tenderar man att använda andra metoder, såsom DNA-testning eller antemortem/postmortem jämförelser av tänder och käkar, för att identifiera offret.

Tandläkarinstrument är speciella verktyg som används av tandläkare och dentalpersonal under tandsjukvård för att utöva olika procedurer, såsom undersökningar, preventiv vård, diagnostisering och behandlingar av tänder och orala hälsa. Det finns många olika typer av tandläkarinstrument som är specialdesignade för att utöva specifika funktioner under tandsjukvård. Några exempel på vanliga tandläkarinstrument inkluderar:

1. Munstycken: Används för att hålla munnen öppen under behandling och ge tandläkaren bättre åtkomst till tänderna och munhålan.
2. Sond: En smal, rak metallstav som används för att undersöka djupen på tandsäckarna och upptäcka tecken på karies eller inflammation.
3. Scaler: Används för att rengöra tänderna genom att avlägsna tandsten, plack och biofilm från ytan av tänderna och under gomulan.
4. Borrar: Används för att bora hål i tänderna när det behövs under fillningar eller kronor.
5. Mirror: En liten metallspets med en konkav spegel som används för att reflektera ljus och ge tandläkaren en bättre vy på hård- och mjukvävnader i munhålan.
6. Extractor: Används för att extrahera (ta ut) skadade eller infekterade tänder.
7. Injektionsspruta: Används för att injicera lokalbedövning innan behandlingen påbörjas.
8. Luxator: Används för att loja en tand som är fastväxt i käken eller delvis utskjuten.
9. Elevator: Används för att lyfta upp och extrahera tänder som sitter djupt nere i käken.
10. Amalgamkapsel: Används för att fylla hål i tänderna med amalgamfyllningar.

'Tandvårdsavfall' kan definieras som olika typer av medicinskt avfall som genereras under tandvårdshandlingar. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Amalgamavfall: Avfallet från amalgamfyllningar innehåller kvicksilver och ska hanteras som farligt avfall.
2. Kompositavfall: Avfallet från kompositfyllningar innehåller monomerer som kan vara skadliga om de utsätts för höga temperaturer under avfallsbehandlingen.
3. Infektionsavfall: Till exempel tänder, rotkanaler och kirurgiskt avlägsnade munhåla vävnader kan vara smittbärande och måste hanteras med försiktighet.
4. Röntgenfilm: Även om det inte är direkt relaterat till patientvården, innehåller röntgenfilm silverhalogenider som kan vara skadliga för miljön om de inte behandlas korrekt.
5. Blyhaltor: Blyhalter används ibland i tandläkaryrket och är skadligt för miljön om de inte hanteras korrekt.
6. Desinfektionsmedel: De desinfektionsmedel som används i tandvården kan vara skadliga för miljön om de inte behandlas korrekt.

Det är viktigt att tandläkare och deras personal följer lokala lagar och riktlinjer för hur tandvårdsavfall ska hanteras på ett säkert och miljövänligt sätt.

Tandvårdsekonomi (Dental Economics) är ett multidisciplinärt forskningsområde som undersöker de ekonomiska aspekterna av oral hälsa och tandvård. Det inkluderar studier av kostnader, effektivitet, finansiering, åtkomst till vård och ekonomisk utvärdering av olika tandvårdsinterventioner och preventiva program.

Översättning:

Dental economics är ett multidisciplinärt forskningsområde som undersöker de ekonomiska aspekterna av oral hälsa och tandvård. Det inkluderar studier av kostnader, effektivitet, finansiering, åtkomst till vård och ekonomisk utvärdering av olika tandvårdsinterventioner och preventiva program.

'Munhygien' refererer til renhold og pleje av munnens strukturer og funksjoner for å fremme og bibeholde godt helsetilstand. Denne inkluderer renseing av tennene, bruk av tandbørste og tandpasta, undersøkelse av munnen etter tegn på sykdom, og eventuell behandling av problemer som fårs i munn og tann. Munhygien inneholder også råd om kosthold og vaner som kan påvirke tannhelsen, slik som røyking og overtift av søte drikker og snacks. Regelmessige besøk hos en tandlæge eller tannhjelper er også en viktig del av munhygien for å oppdage og behandle eventuelle problemer i tidlig fase.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

I'm sorry for any confusion, but "DMF-index" doesn't seem to have a specific medical definition. It could be that there's a mistake or it's an abbreviation for a term that is not widely recognized in the medical field. DMF is sometimes used as an abbreviation for dimethylformamide, a chemical solvent, but without more context, it's difficult to provide an accurate definition. If you could provide more information or clarify what you mean, I'd be happy to help further!

Medicinskt kan man definiera "kariesanlag" som den initiala, reversibla skadan på tandens hårtiss (emalj) som orsakas av syror som produceras när munnens bakterier bryter ned kolhydrater. Denna process kallas demineralisering och innebär att mineraler, som exempelvis hydroxylapatit, lossnar från emaljen.

Kariesanlaget kan i vissa fall hejdas och till och med repareras om patienten förbättrar sin oral hygien och minskar intaget av kolhydrater. Om skadan dock fortskrider och blir irreversibel, kommer det att bildas en kariesfläck eller hål i tanden.

Odontologisk informatik, även kallat tandvårdsinformatik, är ett multidisciplinärt område som kombinerar odontologi (tandvård) och informationsteknologi. Det handlar om att utveckla, implementera och använda datorsystem och tekniker för att stödja, förbättra och optimera diagnostiska, terapeutiska och administrativa processer inom tandvården.

Exempel på system som kan ingå i området odontologisk informatik är:

* Elektroniska patientjournaler för att hantera patientinformation, inklusive kliniska data, medicinska historier och röntgenbilder.
* System för tandsjukvårdsadministration som stödjer planering, schemaläggning, fakturering och statistik.
* Digitalt stöd för diagnostisering och behandlingsplanering, till exempel genom användning av digital impressions- och modellteknik, virtuella kirurgiska simuleringar och bildanalys.
* Telemedicinska lösningar för att möjliggöra distansbehandling och -konsultationer inom tandvården.

Odontologisk informatik kan även omfatta forskning kring etik, lagstiftning och säkerhet relaterat till användningen av informationsteknologi inom tandvården.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

I'm sorry for any confusion, but "dental depuration" is not a recognized term in dentistry or medicine. It is possible that there was a misunderstanding or typo in your question. If you meant to ask about dental prophylaxis, also known as teeth cleaning, it is a procedure performed by a dental hygienist to remove plaque and tartar from the teeth and gums. This helps prevent tooth decay, gum disease, and bad breath.

If you have any other question or need more information about dental health, I'll be happy to help.

Amputation är en medicinsk term som refererar till den process where en extremitet, såsom en arm eller en ben, amputeras eller skiljs från kroppen. Det kan vara ett planerat ingrepp som utförs av medicinska skäl, till exempel för att behandla en allvarlig infektion eller en cancersjukdom i extremiteten. Amputation kan också ske akut som en följd av en olycka eller trauma där lemmen inte kan räddas på grund av svår skada.

Den exakta typen och omfattningen av amputationen beror på flera faktorer, inklusive den ursprungliga skadan eller sjukdomen, patientens allmänna hälsotillstånd och eventuella komplikationer under operationen. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning för att lära sig hantera sitt nya liv som amputerad person, inklusive användande av proteser om det är möjligt.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

En medicinsk definition av "käke, tandlös" (på engelska: "toothless jaw") kan vara:

En struktur i ansiktet som normalt innehåller tänder men som hos en viss individ eller grupp saknar dem, vanligtvis på grund av ålder, sjukdom eller skada. Detta kan också påverka den individens förmåga att tugga och bita i normal grad.

En avtagbar, utanpåliggande protes är en typ av medicinsk protes som kan fästas och avlägsnas från kroppen ändrad. Denna typ av proteser används ofta för att ersätta eller stödja en kroppsdel som saknas, skadats eller fungerar poorly. De kan vara antingen rörliga eller fasta och kan tillverkas av material som gummi, silikon, metall eller plast.

Exempel på avtagbara, utanpåliggande proteser inkluderar:

1. Yttre hörselproteser: Används för att förbättra hörseln hos personer med svårigheter att höra. De sitter ofta i ytterörat och är anslutna till en hörapparat som amplifierar ljudet.

2. Ögonproteser: Används för att ersätta en borttagen eller skadad ögonboll. De kan vara gjorda av glas eller plast och formas efter den motsvarande ögats färg, storlek och form.

3. Extremitetsproteser: Används för att ersätta en amputerad arm eller ben. De kan vara mekaniska eller elektroniska och är ofta anpassade efter den enskilda individens behov.

4. Tandproteser: Används för att ersätta saknade tänder. De kan vara fast monterade eller avtagbara och tillverkas av material som akryl, nylon eller metal.

5. Andningsproteser: Används för att hjälpa personer med andningssvårigheter. De kan vara i form av en mask eller en tub som fästes utanpå kroppen och förbinder patienten med ett andningsapparat.

Tandkirurgi (eller oral Kirurgi) er en gren av tannlegerkunsten som handler om kirurgiske ingrepner i munn- og kindområdet. Dette kan innebære allting fra å fjerne visse typer av tannstein til mer komplekse operasjoner som å plassere implantater i kaken. Andre eksempler på tandkirurgiske ingrepner kan være:

* Tannstottekspansjon (augmentasjon) før implantatplassering
* Operasjoner for å korrigere misforminger i kaken eller underkaken
* Fjerning av tumorer og andre abnormale vekstformer i munn- og kindområdet
* Behandling av komplekse tap av tenn
* Fjerning av overflødigt væv etter en skade eller sykdom

Tandkirurgene er specialistutdannet leger som har fått ekstra utdanning i kirurgiske ingrepner i munn- og kindområdet. De jobber ofte sammen med tannlæger for å planlegge og utføre behandlinger som krever kirurgisk inngrep.

"Tandvårdsinrättningar" är en samlande benämning på olika typer av faciliteter där tandvård och tandhälso-relaterad vård och behandling erbjuds. Det kan exempelvis innefatta allmän odontologisk vård, specialistvård som ortodonti eller parodontologi, barnvård, oral kirurgi, radiologi och laboratorier. Tandvårdsinrättningar kan vara en del av det offentliga sjukvårdsystemet, privatägda eller icke-vinstdrivande organisationer. De kan också vara specialiserade kliniker, tandläkarpraktiker eller mobila tandvårdsenheter.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

"Tandvårdsartiklar för egenvård” är en benämning på produkter som säljs till allmänheten och används i preventiv tandvård och vardaglig oral hygien. Detta inkluderar t ex tandborstar, tandtråd, tandpasta, tandsmittar, tandsticksor och munnvatten. Dessa produkter hjälper till att förebygga mun- och tandsjukdomar som karies och parodontit (tandlossning). Det är viktigt att använda dessa produkter korrekt och regelbundet för bästa möjliga skydd och hälsa av tänder och mun.

Förebyggande tandvård, även kallad preventiv tandvård, är en grundläggande aspekt av oral hälsa och innebär att man aktivt arbetar med att förebygga sjukdomar och skador i mun, tänder och käkar. Detta kan uppnås genom att regelbundet besöka en tandläkare för routinundersökningar och rengöring, att ha god oral hygien med daglig tandborstning och trådflossning samt att undvika skadliga vanor som rökning och överdriven konsumtion av socker. Förebyggande tandvård kan också innefatta användning av fluorider och andra produkter för att stärka tänderna, samt att få råd och instruktioner om en hälsosam kosthållning och livsföring. Syftet med förebyggande tandvård är att hålla munnen frisk och fri från sjukdomar, förbättra den totala hälsozustaten och minska behovet av mer omfattande och kostsamma tandläkarbehandlingar.

Den medicinska termen för "dental fotografi" är en metod för att använda kameror och bildbehandlingsprogram för att dokumentera täthet, struktur, läge och andra aspekter av tänder och munhåla. Detta kan användas för att hjälpa dentalpersonal att diagnostisera och planera behandlingar för tandsjukdomar, skada eller deformeriteter.

Det finns olika typer av dental fotografi, inklusive:

1. Intraorala fotografi: Fotografering av tänderna och munhålan från insidan av munnen med hjälp av en speciell typ av kamerauppsättning som är designad för att passa in i munnen.
2. Extraorala fotografi: Fotografering av ansiktet och huvudet utanför munnen, ofta används för att dokumentera skador, missbildningar eller andra problem som påverkar ansiktsstrukturen.
3. Makrofotografi: Används för att ta detaljerade bilder av små strukturer som tänder och tandfyllningar.
4. Skiktad fotografi: En metod för att kombinera flera bilder med olika skärpedjup för att skapa en enda, mycket detaljerad bild.

Dental fotografi kräver speciell utrustning och tekniker för att uppnå högkvalitativa resultat. Dentalpersonal som arbetar med dental fotografi bör ha tillräcklig träning och erfarenhet för att kunna hantera den tekniska aspekten av processen och producera användbara bilder för diagnostiska och behandlingsändamål.

Polyetylene (PE) är ett termoplastiskt, syntetiskt polymer som består av många (poly-) etylen (-ene) monomerenheter. Det finns i olika former beroende på den katalytiska processen och de tillämpade förhållandena under polymerisationen. De två vanligaste formererna är:

1. HDPE (High-density polyethylene): Har en densitet över 0,941 g/cm3 och karakteriseras av en hög kristallinitet, som resulterar i högre mekanisk styrka, hårdhet och temperaturbeständighet jämfört med LDPE. HDPE används ofta inom konstruktionsrelaterade tillämpningar, såsom behållare för kemikalier, rörledningar och komponenter för bilindustrin.

2. LDPE (Low-density polyethylene): Har en densitet mellan 0,910 och 0,940 g/cm3 och har en lägre kristallinitet jämfört med HDPE. Detta resulterar i en flexiblare, segare och genomskinligare polymer som är lättformbar under värmebehandling. LDPE används ofta inom förpackningsrelaterade tillämpningar, såsom plastflaskor, höljen, plastsäckar och isolering för elektriska ledare.

Polyetylene är känt för sin kemiska resistens, goda elektriska isolerande egenskaper, låga temperaturbeständighet och lägre mekaniska styrka jämfört med andra termoplastiska material som polypropen (PP) och polyamid (PA).

Arthroplasty är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt förfarande där en gelenkartilage eller en del av en skadad eller smärtsam led ersätts med konstgjorda material, såsom metall, plast eller keramik. Syftet är att återställa funktionen och lindra smärtan i den skadade leden. Det finns olika typer av arthroplasty, inklusive total joint replacement (TJR), som är en operation där man ersätter slitna ändar på benet och lårbenet med konstgjorda komponenter, ofta används den för att behandla allvarlig artros i knä- eller höftleden.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

Lårbenstumörer är abnorma växtler i eller på lårbenet, som kan vara godartade eller elakartade (cancer). De kan uppstå från olika typer av celler i benet, till exempel brosk, benmärg, muskler eller binjuremärg. Några exempel på lårbenstumörer är osteosarkom (cancer i benvävnaden), kondrosarkom (cancer i brosken) och Ewing's sarkom (cancer i benmärgen). Symptomen kan inkludera smärta, tumörförmänning, svullnad eller nedsatt rörlighet i lårbenet. Behandlingen beror på typen av tumör och kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling.

Stapeskirurgi är en typ av öronkirurgi där den del av mellanörat som kallas stapediusbenet (ett av de tre benen i hörselorganet) ersätts med ett konstgjort material, ofta en liten prostetisk skruv. Detta görs vanligtvis för att korrigera en hörselfunktionsnedsättning orsakad av en sjukdom som kallas otoskleros, där stapediusbenet blir fastväxt i det omgivande benet i innerörat och hindrar ljudvågor från att passera korrekt genom hörselorganet.

Cilj med stapeskirurgi är att förbättra patientens hörsel och minska graden av hörselfunktionsnedsättning. Operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning eller narkos och tar ungefär en timme att genomföra. Efter operationen kan det vara nödvändigt med viss rehabilitering och kontroll av operationsresultatet.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

"Digital dental radiography" refers to a type of medical imaging that uses digital x-ray sensors to capture and store data instead of traditional photographic film. This technology allows for the quick and easy transmission, storage, and retrieval of images, as well as enhanced image manipulation capabilities such as magnification, contrast adjustment, and measurement tools. Digital dental radiography is commonly used in dental practices to diagnose and monitor a variety of oral health conditions, including tooth decay, gum disease, and jaw disorders. It exposes patients to lower levels of radiation compared to traditional film-based radiography.

"Distriktssjukvård" är en benämning som används i vissa länder, inklusive Sverige, för att beskriva den primära och preventiva sjukvården som erbjuds till en definierad population i ett geografiskt område, ofta känt som ett distrikt.

Den medicinska definitionen av "distriktssjukvård" kan variera beroende på kontext och plats, men den inkluderar vanligtvis följande aspekter:

1. Primärvård: Distriktssjukvården är ofta den första kontakten mellan patienten och sjukvården, och inkluderar vårdgivare som allmänläkare, sjuksköterskor, tandläkare och andra specialistutbildade vårdpersonal.
2. Preventiv vård: Distriktssjukvården har en stark fokus på att förebygga sjukdomar och skador genom att erbjuda råd om livsstilsförändringar, screeningsprogram och immuniseringar.
3. Kontinuitet i vården: Distriktssjukvården strävar efter att upprätthålla en kontinuerlig vårdrelation mellan patienten och deras vårdgivare, för att säkerställa att patientens behov tas omhand och att deras vårdplan följs upp över tid.
4. Samordning av vården: Distriktssjukvården samordnar ofta vården mellan olika specialistvårdgivare, sjukhus och sociala tjänster för att säkerställa att patienten får den bästa möjliga vården.
5. Lokal tillgänglighet: Distriktssjukvården är ofta lokalt placerad i communityn, vilket underlättar patienternas tillgång till vård och minskar behovet av transporter till andra platser för vård.
6. Patientinvolvering: Distriktssjukvården strävar efter att involvera patienten i beslut om deras vård, genom att erbjuda information och stöd för att underlätta självförvaltande och aktiv deltagande i sin egen vård.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

Medicinskt sett innebär 'munhålesjukdomar' (orala sjukdomar) alla former av sjukdomar eller tillstånd som drabbar munhålan och tanden. Detta kan omfatta en rad olika problem, såsom karies, parodontit (tandköttsinflammation), tandlossnande, torr mun, munsår, rynkor i munnens hörn, cancer i munhålan och andra infektioner eller skador. Vissa orala sjukdomar kan vara relaterade till allmänna hälsoproblem eller vissa livsstilsval, medan andra kan bero på dålig oral hygien. Det är viktigt att besöka tandläkare regelbundet för att undvika och tidigt upptäcka eventuella orala sjukdomar.

"Pediatric dentistry," eller "barnodontologi" som det kallas på svenska, är en specialistgren inom tandvården som fokuserar på prevention, diagnostisering och behandling av tandsjukdomar hos barn, ungdomar och patienter med särskilda behov. Specialiteten omfattar också att stödja barns och ungas tillväxt och utveckling av deras käkar och ansikten, samt att erbjuda beteendemanagement och kommunikation som är speciellt anpassade för barn. Barnodontologer har specialutbildning och kunskaper inom områden såsom barns tillväxt och utveckling, preventiv tandvård, behandling av karies, medicinska problem hos barn, trauma, missbildningar, sedvanlig och speciell ortodonti, samt behandling under narkos.

The American Dental Association (ADA) is not a medical or dental term, but rather an organization. The ADA is the largest professional organization of dentists in the United States, with the mission to serve and advocate for the dental profession and oral health of the public. It provides resources, continuing education, and advocacy for its members, as well as sets standards for dental practices and promotes oral health through various initiatives and programs.

Tandputsning, även känd som tandsmygning eller simpling, är en aktivitet där individen putsar sin tandborste i munnen utan att använda tandkräm. Detta kan orsaka skada på tanden och tandköttet, eftersom borstningen kan rubba det skyddande skiktet av emalj på tänderna och skapa sår på mjuka vävnaderna. Det är allmänt accepterat att tandputsning bör undvikas, och rutinmässig tandborstning med tandkräm rekommenderas istället för att upprätthålla en god oral hygien.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

"Klinisk tandläkarpraxis" är ett begrepp som normalt refererar till den praktiska verksamheten där en auktoriserad tandläkare diagnosticerar och behandlar patienters tandsjukdomar och andra muntillstånd. Detta innefattar vanligen undersökning, preventiv vård, fyllningar, rotbehandlingar, extraheringar, prostetisk behandling och parodontal behandling. En klinisk tandläkarpraxis kan vara en enskild praktik, en del av ett tandläkarcenter eller en del av ett större sjukhus. Tandläkaren i praxisen ansvarar för att patienterna får korrekta diagnoser och behandlingar, samt att de ges råd om preventiv vård för att undvika framtida problem.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.