En tarmfistel är en abnorm connection (anastomos) mellan tunntarmen och tjocktarmen, eller mellan tarmen och ytan av kroppen, som orsakas av en sjukdom eller skada. Den kan vara komplicerad av infektion och inflammation, och patienten kan ha symptom som diarré, smärta, feber och viktminskning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga av fisteln och reparera tarmen.

En medicinsk definiering av "fistel" är:

En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.

En arteriovenös fistel (AV-fistel) är en abnorm connection mellan en artär och en ven. Denna anormala förbindelse orsakar blod att flöda direkt från artären till venen, istället för att gå genom kapillärsystemet som normalt. Detta kan leda till att hjärtats arbete ökar, blodtrycket stiger och blodflödet i de drabbade kroppsdelarna minskar.

AV-fistlar kan vara inneboende (kongenitala) eller aquired, och de kan uppstå som en komplikation till medicinska ingrepp, trauma eller som ett resultat av en sjukdom, såsom slagfall eller jämviktsrubbningar. I vissa fall kan AV-fistlar behöva behandlas med operation eller minimalinvasiva tekniker för att förebygga komplikationer och förbättra patientens kvalitet på livet.

En hudfistel (latin: *punctum cutaneum fistulae*) är en abnorm tunnel under huden som förbinder en cysta, abscess eller annan sorts vävnadsinflammation med ytan av huden. Hudfistlar kan variera i storlek och form och de kan innehålla gullig, vitaktig eller blodig vätska beroende på orsaken till inflammationen. De kan vara smärtsamma eller obekväma och ibland kan de också leda till infektioner om de inte behandlas korrekt. Hudfistlar är vanliga i områden som utsätts för ständig friktion eller irritation, såsom lår, armhålor, underbröst och analregionen.

En bronkialfistel är en abnormal, tunn tunnel (förbindelse) mellan en luftstrupe (bronkus) och det omgivande vävnadsskalet (pleura) eller andra strukturer i brösthålan. Den kan orsaka luftläckage från luftstrupen till omgivande vävnader, vilket kan leda till symtom som hosta, andningsbesvär och lunginflammation. Bronkialfistlar kan uppstå som komplikationer efter lungsjukdomar, operationer eller trauma.

En kärlfistel är en abnorm förbindelse (fistel) mellan två blodkärl. Den kan uppstå som komplikation till olika sjukdomar eller behandlingar, exempelvis efter operationer eller vid allvarlig infektion i området. Fistlar orsakar ofta besvär som svullnad, smärta och inflammation. I vissa fall kan de vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen av kärlfistlar kan bestå av mediciner, dränering eller ytterligare operationer för att stänga av fisteln.

En rektal fistel är en abnorm anslutning (fistel) mellan rektum och ytan av kroppen eller mellan rektum och en annan organhåla. Den vanligaste orsaken till en rektal fistel är komplikationer efter en infektion i analsadeln, så kallad analfistel. Andra möjliga orsaker kan vara cancer, trauma eller operationer i området. Symptomen på en rektal fistel innefattar ofta smärta, svullnad och irritation i analsadeln, samt eventuellt sekret eller fekalier som läcker ut från området. Behandlingen av en rektal fistel kan vara kirurgisk och kräver vanligtvis specialistvård.

Magfistel, eller "Duodenum-jejunal flexuren" som den också kallas, är en anatomisk struktur i mag-tarmkanalen. Det handlar om den böj där duodenum (den första delen av tunntarmen) möter jejunum (den andra delen av tunntarmen). Namnet "magfistel" kan vara lite missvisande eftersom det inte är en äkta fistel, utan snarare en naturlig böj i tarmarna. Magfisteln ligger nära gallgångens öppning i tolvfingertarmen (duodenum), och är därför viktig för den tidiga nedbrytningen och absorptionen av näringsämnen från maten.

En urinvägsfistel är en abnormal förbindelse (anastomos) mellan urintransportsystemet och ett annat organ, vävnad eller yta. Den kan orsakas av en medfödd defekt eller som komplikation till infektioner, trauma, operationer eller cancer.

Fistlar kan förekomma mellan urinvägarna (urinblåsa, ureter eller urinoär) och tarmar, könsorgan, huden eller andra strukturer. Symptomen på en urinvägsfistel kan inkludera urinläckage från ett annat än det vanliga urineringsstället, infektioner, irritation och obehag. Behandlingen av en urinvägsfistel beror på orsaken och platsen men kan omfatta medicinsk behandling, kateterisering eller kirurgi.

En esofagusfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan matstrupen (esofagus) och ett annat organ eller yttre yta. Den kan uppstå till följd av sjukdom eller skada, exempelvis efter en operation eller som komplikation till svår kronisk refluxsjukdom. Fisteln kan orsaka symptom som smärta, hosta, feber och infektion. Behandlingen kan omfatta mediciner, dränering och i vissa fall ytterligare operationer.

En gallgångsfistel är en abnormal kommunikation eller förbindelse (fistel) mellan gallgången och omgivande vävnad eller hud. Den kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel gallstenssjukdom, kirurgiska komplikationer eller infektioner. Gallgångsfistlar kan leda till symptom som smärta, gulsot (icterus), feber och ökad risk för infektioner. Behandlingen kan innebära kirurgisk korrektur av fisteln, tillsammans med behandling av underliggande orsak.

En bukspottkörtelfistel (pancreas fistula) är en abnorm connection eller ledning mellan bukspottkörteln och ett annat organ eller yttre yta. Denna medicinska term används oftast för att beskriva en komplikation efter en operation där det bildats en onormal öppning som dränerar bukspottkörteljuice, även kallad pankreatisk vätska, utanför bukspottkörteln. Detta kan leda till infektioner och andra komplikationer om det inte behandlas korrekt.

En rektovaginal fistel är en abnormal förbindelse eller öppning mellan rektum och vagina, vilket kan orsaka oavsiktlig avföring via vaginan. Detta kan vara ett resultat av en komplikation efter en operation, cancer, infektion eller trauma. Symptomen kan inkludera ilande lukt, smärta under defekation och/eller underkroppssvullnad. Behandlingen kan bestå av kirurgi, antibiotika och/eller kontinens förändringar beroende på orsaken till fisteln.

En vesikovaginal fistel (VVF) är en abnormal öppning eller förbindelse mellan urinblåsan (vesika) och vagina. Denna sjuklig tillstånd kan orsaka oavbrutet, ofrivilligt lossande urin via vaginasliman. VVF kan vara kongenitalt (födselstillstånd) eller förvärvat, där det senare främst beror på skada under ett obstetriskt eller gynekologiskt ingrepp, cancer, infektion eller strålbehandling. Symptomen inkluderar ofta urinläckage, återkommande urinvägsinfektion och sårbarhet för vaginal infektion. Behandlingen av VVF kan involvera kirurgi för att stänga öppningen och återställa normal anatomi.

En luftvägsfistel är en abnormal förbindelse (anastomos) mellan luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus) eller mellan luftstrupen och huden. Den kan orsaka andningsproblem, som andnöd eller aspirationspneumoni, beroende på storleken och platsen för fisteln. Luftvägsfistlar kan uppstå till följd av komplikationer efter operationer i området, trauma, infektioner eller cancer. Behandlingen kan innebära kirurgisk reparation, endoskopiska metoder eller temporär stillning av läckan med hjälp av en stent.

En vaginalfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan slidan (vagina) och antingen urinblåsan, tjocktarmen eller rectum. Denna förbindelse kan orsaka att urin, fekalier eller gas läcker ut genom slidan. Vaginalfistlar är ofta ett resultat av en komplikation efter en operation, men kan också uppstå till följd av infektioner, cancer eller trauma. Symptomen på en vaginalfistel innefattar ofta ilande lukt, irriterad hud kring slidan och smärta under samlag. Behandlingen av en vaginalfistel kan omfatta medicinsk behandling, terapi eller kirurgi beroende på storleken och platsen på fisteln.

En trakeo-esofageal fistel (TEF) är en abnormal anatomisk förbindelse eller kanal mellan luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus). Denna sjuklig tillstånd orsakas vanligtvis av en komplikation efter en traumatisk skada, sjukdom eller kirurgiskt ingrepp.

TEF kan vara inneboende (kongenital) eller förvärvad. De kongenitala formerna förekommer oftast hos spädbarn och orsakas av felaktig embryonal utveckling. De förvärvade formerna är vanligare hos vuxna och kan uppstå till följd av sjukdomar som cancer, tuberkulos eller granulomatos sjukdomar, eller efter trauma orsakat av exempelvis en tub med slang eller en kirurgisk proceduren.

TEF kan leda till allvarliga komplikationer såsom lunginflammation (pneumoni), andningssvårigheter och undernäring på grund av sväljningssvårigheter. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt stängning av fisteln, ibland i kombination med andra behandlingsmetoder som antibiotika, näringsstöd och andningsstöd.

En urinblåsefistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan urinblåsan och ett annat organ eller yta, till exempel tarm, könsorgan, hud eller slemhinnor. Den kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom infektioner, inflammation, trauma, cancer eller operationer. Symptomen på urinblåsefistel innefattar ofta utträdande av urin från en annan än den normala urinvägsöppningen, återkommande urinvägsinfektioner och irritation i det drabbade området. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterisering eller kirurgi beroende på orsaken till fisteln och dess svårighetsgrad.

En arterio-arteriell fistel (AAF) är en abnorm connection eller kanal mellan två artärer. Den vanligaste orsaken till AAF är trauma, men det kan också orsakas av medfött tillstånd, inflammation eller som komplikation efter en operation.

AAF kan vara kongenital (medfött), spontan eller sekundär till trauma eller annan sjukdom. Den kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom beroende på dess storlek, lokalisation och effekter på hjärt-kärlsystemet.

Symptomen på AAF kan inkludera halsvener som sticker ut (venos distention), puls i halsen, högt blodtryck, lägre puls i ena armen jämfört med den andra, hosta, andnöd, yrsel, svimning eller blåfärgad näsa eller ögon.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, CT-angiografi eller MR-angiografi. Behandlingen kan variera beroende på storleken och lokalisationen av fisteln, men innebär ofta operation eller interventionell radiologi för att stänga av den abnorma anslutningen.

En arteriovenös (AV) shunt är en operation där man skapar en permanent genombrott mellan en artär och en ven. Detta görs vanligtvis för att öka den totala blodflödet genom ett område i kroppen, till exempel vid dialysbehandling av patienter med njursvikt. Vid en AV-shunt skapas en direkt väg från artär till ven, vilket gör att det ooxygenerade blodet från arterien passerar rakt igenom venen istället för att gå genom de små blodkärlen (kapillärerna) där syreutbyte sker. Detta kan leda till syrgasmangel i de kroppsdelar som normalt mottar blod via denna ven.

Kirurgiska AV-shunt operationer innebär oftast att en artär och en ven i armen används för att skapa shunten, men ibland kan även benen användas. Shunten kan vara yta-till-yta (side-to-side) eller slang-formad (end-to-side). Efter operationen behöver patienten vanligtvis ha en viloperiod innan de kan använda armen igen, och det kan ta några veckor innan shunten är helt läkt.

En halsartär-sinus cavernosusfistel är en ovanlig patologisk förbindelse mellan den externa carotidartären eller dess grenar och sinus cavernosus, en venös struktur i huvudet. Denna fistel kan orsaka en varierande grad av symtom beroende på storleken och lokaliseringen av förbindelsen.

Symptomen kan inkludera halsvällning, pulsåderförstoring i ansiktet, hörsel- och synnedsättning, hosta, yrsel, huvudvärk och i vissa fall epilepsi. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av angiografi, som är en radiologisk undersökning där kontrastvätska injiceras i artären för att undersöka blodflödet genom kärlen.

Behandlingen av halsartär-sinus cavernosusfistel kan vara medicinsk eller kirurgisk beroende på symtomen och storleken på fisteln. Konservativ behandling kan innebära att låta fisteln stänga sig själv, medan kirurgi ofta är nödvändig för att avsluta den abnormala blodflödet och undvika komplikationer som till exempel intracranialt blödande.

En fistel i matsmältningssystemet är en abnorm förbindelse (anastomos) mellan två organ, strukturer eller vävnader som inte normalt är sammanbundna. I samband med matsmältningssystemet kan det handla om en fistel mellan tarmar, mellan tarm och hud, mellan tarm och annat organ (till exempel urinblåsa eller lungor) eller mellan olika delar av tarmen som inte ska ha direkt kontakt med varandra. Fistlar kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar, cancer, infektioner, operationer eller strålbehandling. Symptomen på en fistel i matsmältningssystemet kan variera beroende på orsaken och platsen för fisteln, men kan inkludera diarré, smärta, feber, trötthet, viktminskning och utslitning av huden runt omkring. Behandlingen beror på orsaken till fisteln och kan bestå av mediciner, kirurgi eller kombinationer av dessa.

Kärlmissbildningar i centrala nervsystemet (CNS) är abnormiteter i blodkärlen som förekommer inuti hjärnan eller ryggraden. Dessa kannibildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan orsaka en rad symtom beroende på vilka kärl och delar av CNS som är drabbade.

Det finns två huvudtyper av kärlmissbildningar i CNS: arteriovenösa malformationer (AVM) och cerebral cavernös malformationer (CCM). AVM är en abnorm sammanväxtning mellan artärer och vener inne i hjärnan, medan CCM består av små klumpar av blodkärl som har tunna väggar och kan läcka eller brista.

Andra typer av kärlmissbildningar inkluderar kapillärt telangiektasi, cavernom, venös malformation och developmental venous anomaly (DVA). Dessa missbildningar kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som huvudvärk, smärta, svimning, kramper, förlamning, sensorisk störning, kognitiv påverkan och i värsta fall död.

Behandlingen av kärlmissbildningar i CNS kan vara observation, medicinering eller kirurgi beroende på typ, storlek, lokalisation och symtom.

'Lungsäcksjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lungornas blåsliknande strukturer, kallade lungbläsor eller alveoler. Dessa sjukdomar kan påverka lungornas förmåga att fungera korrekt och orsaka andningssvårigheter. Några exempel på lungsäckssjukdomar inkluderar:

1. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som orsakas av skador på lungornas luftvägar, vilket leder till andningssvårigheter och hosta. De två vanligaste formerna av KOL är kronisk bronkit och emfysem.

2. Emfysem: En sjukdom där det uppstår ökad andningseffort och sämre syresättning på grund av att lungornas alveoler förstoras och skadas, vilket gör det svårt för dem att fylla sig med luft.

3. Lungsäcksinflammation (pneumoni): En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar, vilket leder till inflammation och skada på lungblåsorna.

4. Lungfibros: En grupp av sjukdomar där det uppstår ärrbildning och förtjockning i lungornas vävnad, vilket gör det svårt för dem att expandera och fungera korrekt. Detta leder till andningssvårigheter och sämre syresättning.

5. Lungsäckscancer: En form av cancer som utvecklas i lungbläsor eller luftvägarna i lungorna.

6. ARDS (akut respiratorisk distresssyndrom): En allvarlig lungsjukdom som orsakas av skada på lungornas alveoler, vilket leder till svår andning, syrebrist och ofta behöver patienten livsuppehållande behandling.

'Munfistel' (latin: bucca) är inom medicinen den del av ansiktet som omger munhålan och sträcker sig från öronen ner till käken. Den består av hud, underhud, bindväv och muskler som har funktionen att skydda munhålan och underlätta för någon att äta, tala och andas.

Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.

Urinrörssjukdomar, även kända som urinvägsinfektioner (UTI), är infektioner som drabbar antingen urinblåsan (cystit) eller urintraktens övre delar, inklusive nedre delen av uretär och njurarna (pyelonefrit). De flesta urinvägsinfektionerna orsakas av bakterier som kommer in i urinröret från tarmen.

Bakterien Escherichia coli (E. coli) är den vanligaste orsaken till obebydda urinvägsinfektioner, men andra bakterier, virus och svampar kan också vara orsaker. Infektionen kan uppstå när bakterierna färdas upp från yttre genitalien via urinröret in i blåsan eller vidare upp till njurarna.

Faktorer som ökar risken för utveckling av urinvägsinfektioner inkluderar:

* Kvinnlig könet (på grund av den kortare urinröret hos kvinnor)
* Diabetes
* Nedsatt immunförsvar
* Användning av katetrar för urindränage
* Aktivt sexualliv
* Menopaus

Symptomen på en urinvägsinfektion kan inkludera:

* Smärta eller brännande känsla vid urinering
* Frekvent behov av att urinera, även om det ofta endast är en liten mängd urin som tas ut
* Förändrad urinfärg (mörkare än vanligt eller blodig)
* Skarp smärta i underlivet eller ryggen
* Fuktighet, illaluktande doft eller irritation i genitalierna

Om läkaren misstänker en urinvägsinfektion kan de be om en urinprovsanalys för att fastställa diagnosen och avgöra vilken typ av bakterie som orsakar infektionen. Behandlingen består ofta av antibiotika, men det är viktigt att slutföra hela behandlingskursen för att undvika återfall.

Esofageal atresia är ett medfött missbildningstillstånd där den övre delen av matstrupen (esofagus) saknar kontinuitet med den nedre delen. Det innebär att det inte finns en fullständig passage mellan munnen och magen, vilket gör det omöjligt för föda eller vätskor att passera från mun till mage på normalt sätt. I de flesta fall är den övre esofagusavsnittet slutet med en blind slut-säck och den nedre delen av matstrupen mynnar vanligtvis i luftstrupen (trachea) istället för i magen.

Esofageal atresia kan vara kombinerat med en tracheo-esofageal fistel, vilket innebär att det finns en anormal förbindelse mellan matstrupen och luftstrupen. Detta kan leda till komplikationer som lunginflammation och andningssvårigheter efter födseln.

Esofageal atresia är vanligtvis upptäckt under de första dagarna efter födseln, då barnet har svårt att dricka eller andas när det försöker äta. Diagnosen ställs ofta med hjälp av röntgenundersökningar och kan bekräftas genom en direkt undersökning av matstrupen (esofagoskopi). Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt korrektur, där den övre och nedre delen av esofagus återansluts till varandra.

"Arm-huvudvener" refererar till de vener (blodkärl) som returnerar blod från armarna till hjärtat. De två huvudsakliga arm-huvudvenerna är axillaryvenen och subklaviavenen.

Axillaryvenen är en kontinuerlig fortsättning av de yttre bröstkörtelvenerna (mammalve) och passerar under axeln. Den blir till subklaviavenen när den passerar under clavicula (skulderbladets yttersta del).

Subklaviavenen fortsätter sedan som övergångsvenen (v. brachiocephalica) tillsammans med den motsvarande venen från den andra sidan, under clavicula och bildar där den stora halsvenen (v. cava superior), vilken returnerar blodet till höger atrium i hjärtat.

En oronasal fistel är en abnormal förbindelse (anomali) mellan näshålan och munhålan. Den kan uppstå som en komplikation till infektioner, trauma, kirurgiska ingrepp eller cancer. Symptomen på en oronasal fistel kan inkludera luft som läcker ut genom näsan när man pratar eller andas genom munnen, svullnad och smärta i ansiktet, ont vid matintag och ökad sannolikhet för återkommande infektioner i näsa och svalg. Behandlingen av en oronasal fistel kan innebära kirurgiskt ingrepp för att stänga av förbindelsen, antibiotika för att behandla eventuell infektion och vård av underliggande orsak till fisteln.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Den hårda hjärnhinne som ofta refereras till inom medicinen är den yttre, sklerotiska hinna som omger hjärnan. Den kallas på medicinska latin "dura mater". Den består av tätt packade kollagenvävnader och elastinfibrer, och har en funktion som skyddar hjärnan från mekanisk skada.

Det är värt att notera att termen 'hård hjärnhinna' kan vara något missvisande eftersom det inte är speciellt hårt i förhållande till andra vävnader i kroppen, men det är hårt i jämförelse med de andra två hinningarna som omger hjärnan - den mjuka hjärnhinne ("pia mater") och den spännbara hjärnhinne ("arachnoidea mater").

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?

En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.

Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.

'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.

Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.

"Tjocktarmssjukdomar" (kolorektala sjukdomar) är en samlande benämning på olika sorters sjukdomar som drabbar tjocktarmen. Det kan handla om både funktionella störningar och strukturella skador i tarmens vägg eller de angränsande organen. Några exempel på tjocktarmssjukdomar är:

1. Koloncancer: en onkologisk sjukdom där cancerceller bildas i tjocktarmens slemhinna och kan sprida sig till andra kroppsdelar.
2. Crohns sjukdom: en autoimmun tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, inklusive tjocktarmen.
3. Ulcerös kolit: en autoimmun tarmsjukdom som primärt drabbar tjocktarmen och dess slemhinna.
4. Divertikulit: en sjukdom där små utbuktningar (divertiklar) bildas i tjocktarmens vägg, vilket kan leda till inflammation eller infektion.
5. Irritabel tjocktarm: en funktionell tarmsjukdom som orsakas av störningar i tarmens muskulatur och nervsystem, vilket leder till smärta, flatulens och förstoppning.
6. Tjocktarmsobstruktion: en obstruktion eller blockering i tjocktarmen som kan orsakas av tumörer, inflammation, infektion eller andra strukturella skador.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man anar att man har någon form av tjocktarmssjukdom, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt.

Kranskärlsanomalier (Cardiovascular Disease, CVD) är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som påverkar hjärtats och kroppens blodkärl. Detta inkluderar men är inte begränsat till:

1. Koronara hjärtsjukdom (Coronary Artery Disease, CAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de kranskärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till angina pectoris (svår smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (myokardieinfarkt).

2. Hjärtsvikt (Heart Failure): En tillstånd då hjärtat inte orkar pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov, vilket kan leda till andningssvårigheter, ödem och andra symtom.

3. Hypertension (High Blood Pressure): En tillstånd där det perifera blodtrycket är förhöjt, vilket kan leda till skada på hjärtat, njurarna och andra organ.

4. Rytmstörningar (Arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm, inklusive för snabb (tachykardier) eller för långsam (bradykardier) puls.

5. Cerebrovaskulära sjukdomar (Cerebrovascular Disease): Sjukdomar som beror på skada på hjärnans blodkärl, inklusive stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera artärsjukdom (Peripheral Artery Disease, PAD): En grupp sjukdomar som beror på åderförträngning eller åderförändringar i de perifera blodkärlen, vilket kan leda till smärta, svullnad och andra symtom.

7. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till skada på hjärtat, hjärnan och andra organ.