Tolbutamid är ett oralsamt antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det fungerar genom att stimulera insulinsecretion från betacellerna i bukspottkörteln, vilket hjälper till att kontrollera blodsockernivåer efter måltider. Tolbutamid är ett sulfonyleureadikum och bör ges under läkarövervakning på grund av potentialen för hypoglykemi (lågt blodsocker).
Sulfonylureaföreningar är en grupp av orala antidiabetika som verkar genom att stimulera insulinsecretionen från betacellerna i Langerhans öarna i bukspottkörteln, vilket sänker blodsockernivåer hos personer med typ 2-diabetes.
Ett perifert verkande kärlvidgande medel som sänker blodtrycket. Diazoxid har även antidiuretisk (urinhämmande) och hypoglycemisk effekt.
Steroid-16α-hydroxylase är ett enzym som katalyserar en hydroxyleringsreaktion, nämligen omvandlingen av prostaglandin D2 till 16α-hydroxypostaglandin D2. Detta enzym finns i flera olika djurarters celler och är involverat i diverse fysiologiska processer, såsom inflammation och blodtrycksreglering.
Medel som sänker blodets glukoshalt.
Ett sulfonylureaderivat mot diabetes med verkningsmekanismer liknande dem hos klorpropamid.
Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.
Ett hypoglukemimedel av sulfonylureatyp för behandling av icke-insulinberoende diabetes mellitus, som inte svarar på dietändringar.
Tolazamid är ett sulfonyletilsulfonium-derivat som används som ett antidiabetiskt medel för att kontrollera blodsockernivåer hos personer med typ 2-diabetes. Det fungerar genom att öka insulinförmågan och minskar glukosproduktionen i levern, vilket sänker efterföljande nivåer av blodsocker. Tolazamid ges vanligtvis som orala tablettor upptagna två till tre gånger per dag med mat.
Sulfonylurea receptors (SURs) are a type of transmembrane protein that function as subunits of ATP-sensitive potassium (KATP) channels in pancreatic beta cells and other tissues. These receptors are the target of sulfonylurea drugs, which are commonly used to treat type 2 diabetes. When a sulfonylurea drug binds to the SUR, it triggers the closure of the KATP channel, leading to an increase in insulin secretion from the pancreatic beta cells. There are two main types of SURs, SUR1 and SUR2, which differ in their expression patterns and sensitivity to sulfonylurea drugs.
Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.
Ett sulfonylureahypoglykemimedel för oralt bruk som stimulerar insulinutsöndringen.
KATP-kanaler, eller ATP-sensitive potassium channels, är ett slags jonkanaler som finns i cellytan hos bland annat celler i hjärta, skelettmuskler och betacellerna i bukspottkörteln. Dessa kanaler öppnas under förhöjda nivåer av intracellulärt ATP (adenosintriphosphat) och/eller när nivåerna av ADP (adenosindifosfat) är låga, vilket leder till ett utflöde av kaliumjoner ur cellen. Detta i sin tur kan leda till hyperpolarisering av cellytan och påverka celldelningen, sekretion och elektrisk excitabilitet.
Ett kramplösande medel verksamt vid tonisk-klonisk epilepsi. Det kan förorsaka bloddyskrasier.
Inwardly rectifying potassium channels (Kir) är en typ av jonkanaler som primärt transporterar potassiumjoner (K+) över cellytan och hjälper till att reglera cellens excitabilitet och resting membranpotential. Namnet "inwardly rectifying" refererar till deras asymmetriska jontransportegenskaper, där de tenderar att låta fler potassiumjoner inträda i cellen än att lämna den vid normala membranpotentialer. Detta bidrar till en effektiv inåtgående ström av K+ vid hyperpolariserade potentialer och en begränsad utgående ström vid depolariserade potentialer, vilket gör kanalerna viktiga för att stabilisera cellmembranet. Kir-kanaler spelar också roller i insulinsekretion, celldelning och andra fysiologiska processer.
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
Sulfamethizole är ett sulfonamidmedel som används som antibiotikum för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att störa bakteriens förmåga att producera essentiella proteiner, vilket i slutändan dödar bakterien. Sulfamethizole är ett av de äldre sulfonamidmedlen och används idag mycket sällan på grund av möjliga biverkningar och förekomsten av effektivare antibiotika.
Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.
En medicinsk definition av "Steroidhydroxylase" är ett enzym som katalyserar reaktioner där en hydroxylgrupp (-OH) adderas till ett steroidmolekyl, vilket ofta är en kritisk biokemisk steg i syntesen av viktiga hormoner som kortisol och aldosteron i kroppen.
Läkemedelsreceptorer är proteiner på cellmembranet eller inne i cellen som interagerar med specifika strukturer på läkemedel, vilket leder till en biologisk respons, såsom att cellen slår dören igenom och tar upp läkemedlet eller utsöndrar signalsubstanser.
En grupp cytokrom P-450-proteiner som utnyttjar reducerat flavin eller flavoprotein, till vilka de binder en syreatom. De verkar på många aromatiska föreningar och ingår i flerfunktionsoxidassystemet. Dessa enzym är viktiga för oxidationen av ett flertal läkemedel och toxiner, såsom fenobarbital, karcinogener och insektsgifter. EC 1.14.14.1.
Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.
Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.
Ett hypoglykemimedel för oralt bruk som snabbt absorberas och metaboliseras fullständigt.
Ett sulonfylureahypoglycemimedel som metaboliseras till 1-hydrohexamid i levern.
Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.
Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors are a class of medications that block the NCC protein in the kidney responsible for reabsorbing sodium and chloride ions into the bloodstream, thereby increasing their excretion in urine. This action helps lower blood pressure and reduces fluid volume in patients with hypertension or heart failure. Examples of NCC inhibitors include thiazide diuretics such as hydrochlorothiazide and chlorthalidone.
Läran om tidsfaktorers betydelse i biologiska system. Studier om åldrande, biologiska rytmer och cykliska fenomen räknas hit. Statistiska och datorstödda matematiska beräkningar tillämpas för att besk riva, i matematiska termer, olika biologiska funktioner över tiden.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
En icke-prostaglandinsyntashämmare.
Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.
En stor grupp enzymer som förmedlar oxidations-reduktionsreaktioner där en atom i en syremolekyl binds till det organiska substratet. Den reducerade syreatomen binds med väte och bildar vatten. Enzymerna kallas även monooxygenaser. Dessa reaktioner fordrar två substrat som reduktanter för var och en av de båda syreatomerna. Det finns olika klasser av enzymerna beroende på vilken typ av väteavgivande kosubstrat (koenzymer) som krävs för blandfunktionsoxidationen. EC 1.4 - 1.97.
Ett hypoglycemimedel i biguanidgruppen med en verkningsmekanism liknande den hos metformin. Trots att preparatet är förknippat med en oacceptabelt hög incidens av laktacidos, ofta dödlig, finns det fortfarande på marknaden i vissa länder.
Ett centralt verkande muskelavslappningsmedel med lugnande egenskaper. Det anses lösa muskelkramper genom sin verkan på ryggmärgsnivå och på hjärnans subkortikala områden.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Föreningar i vilka en metylgrupp är bunden till cyandelen.
En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Administrativ och organisatorisk hopslagning av två eller fler hälso- och sjukvårdsinrättningars resurser.
En polymerisk elastomer med hög molekylvikt som erhålls ur mjölksaften (latex) från Hevea brasiliensis och andra träd och växter. Vid rumstemperatur kan ämnet sträckas till mer än sin dubbla längd och därefter snabbt återta sin ursprungliga längd och form. Syntetiskt gummi framställs ur olika kemiska ämnen, inklusive styren, akrylonitril, etylen, propylen och isopren.
Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.

Tolbutamid är ett orals antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det är en sulfonyletylplasma (SU) och fungerar genom att öka insulinsekreteringen från betacellerna i bukspottkörteln. Tolbutamid hjälper till att kontrollera blodsockernivåer efter måltider. Det tas vanligtvis en till tre gånger om dagen, beroende på patientens behov och blodsockerhalter.

Sulfonylurea föreningar är en grupp orala antidiabetika som används för att behandla typ 2-diabetes. De fungerar genom att stimulera release av insulin från betacellerna i bukspottkörteln, vilket hjälper till att sänka nivåerna av glukos (socker) i blodet.

Sulfonylurea föreningarna binder till ATP-sensitiva kaliumkanaler på cellmembranet hos betacellerna och blockerar deras funktion. Detta leder till en ökad intracellulär koncentration av calciumjoner, vilket i sin tur stimulerar release av insulin från cellen.

Exempel på sulfonylurea föreningar inkluderar glibenclamid, glipizid och glyburide. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att kontrollera blodsockernivåer hos vissa personer med typ 2-diabetes, men de kan också orsaka lågblodsockersyndrom (hypoglykemi) som biverkning. Därför bör de användas under övervakning av en läkare och i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom livsstilsförändringar, för att uppnå optimal glukoskontroll.

Diazoxid är ett läkemedel som används för att behandla hypoglykemi (lågt blodsocker) orsakad av hyperinsulinemi (överproduktion av insulin), till exempel vid behandlingen av insulinom (en typ av benign tumör i bukspottkörteln som producerar för mycket insulin).

Diazoxid fungerar genom att hämma releasen av insulin från betaceller i bukspottkörteln. Det gör detta genom att öka intracellulärt calcium och aktivera kalmodulin, vilket leder till inhibition av ATP-sensitiv potassiumkanalen och därmed minskar insulinföreningarnas sekretion.

Det är viktigt att notera att diazoxid inte bör användas för att behandla hypoglykemi som orsakas av andra sjukdomar än hyperinsulinemi, eftersom det kan leda till höga nivåer av glukos i blodet och öka risken för diabetes.

Steroid-16α-hydroxylase är ett enzym som katalyserar en hydroxyleringsreaktion i kolesterolstoffskiftet, där det introducerar en hydroxylgrupp (-OH) på kolatomnummer 16 i steroidmolekylen. Detta enzym finns i mitokondrierna och är involverat i syntesen av bilepurer och gestagener. Genom att katalysera denna reaktion hjälper Steroid-16α-hydroxylas till att styra vilka slutprodukter som bildas under steroidsyntesen, beroende på vilket substrat som används och vilka andra enzymer som är involverade i processen.

Hypoglykemiska medel, även kända som hypoglykämiska läkemedel eller blodsockersänkande medel, är en grupp av läkemedel som används för att behandla högt blodsocker (hyperglycemi) hos personer med diabetes mellitus. Dessa mediciner fungerar genom att öka insulintillgången eller öka insulinutsöndringen från bukspottkörteln, vilket leder till sänkta nivåer av blodsocker.

Det finns olika typer av hypoglykemiska medel, inklusive:

1. Insulin: Det är ett hormon som produceras naturligt i kroppen och hjälper till att reglera blodsockernivåerna. Insulin injiceras ofta som behandling för diabetes typ 1 och kan också användas som komplement till andra läkemedel för diabetes typ 2.

2. Sulfonylureaber: Detta är en grupp av orala läkemedel som stimulerar insulinutsöndringen från bukspottkörteln. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

3. Meglitinider: Detta är också en grupp av orala läkemedel som ökar insulinutsöndringen från bukspottkörteln. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

4. Biguanider: Detta är en grupp av orala läkemedel som minskar leverproduktionen av glukos och ökar kroppens känslighet för insulin. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

5. Alpha-glukosidashämmare: Detta är en grupp av orala läkemedel som fördröjer upptaget av kolhydrater i tarmen, vilket leder till sänkta nivåer av glukos i blodet. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

6. DPP-4-hämmare: Detta är en grupp av orala läkemedel som ökar kroppens produktion av insulin och minskar leverproduktionen av glukos. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

7. SGLT2-hämmare: Detta är en grupp av orala läkemedel som ökar utsöndringen av glukos i urinen och minskar nivåerna av glukos i blodet. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

Det är viktigt att notera att alla dessa läkemedel kan ha biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att prata med din läkare om vilket läkemedel som passar dig bäst.

Glyburide är ett orals antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det är en sulfonyletylureaderivat och fungerar genom att stimulera insulinsecretion från betaceller i bukspottkörteln. Glyburide hjälper kroppen att använda insulin mer effektivt och kan minska blodsockernivåerna efter måltider. Det ges vanligen en till två gånger per dag, beroende på patientens behov och respons.

Langerhans celler är typen av dendritiska celler som finns i huden och epitelgeweben. De utgör ett viktigt bestånddel i immunförsvaret genom att presentera antigen till T-celler och initiera en immunrespons. Langerhans cellöar är speciella strukturer som finns i epidermis, den yttre delen av huden, där de sitter mellan keratinocyterna. Deras huvudfunktion är att fagocytera främmande partiklar och proteiner, bryta ner dem till små peptider och presentera dessa för T-celler i lymfknutor. På det sättet hjälper de till att identifiera och eliminera patogener som tränger in i kroppen genom huden.

Klorpropamid är ett oralsamt hypoglykemiskt medel som används för att behandla typ 2-diabetes. Det tillhör gruppen sulfonyleter och fungerar genom att öka insulinförebildningen i kroppen.

Sulfonyleter är en grupp av läkemedel som används för att behandla typ 2-diabetes. Dessa läkemedel fungerar genom att stimulera celler i buken att producera mer insulin, ett hormon som hjälper kroppen att reglera blodsockernivåerna.

Klorpropamid är en speciell typ av sulfonyleter som har visat sig vara särskilt effektivt vid behandling av typ 2-diabetes. Det tar vanligtvis ungefär två timmar innan läkemedlet börjar verka, och dess effekter kan fortfarande kännas efter 24 timmar.

Som med alla läkemedel kan klorpropamid orsaka biverkningar, såsom yrsel, huvudvärk, illamående och kräkningar. I sällsynta fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom lever- eller njurskador. Det är viktigt att prata med din läkare om alla dina mediciner och möjliga biverkningar innan du börjar ta något nytt läkemedel.

Tolazamid är ett orals antidiabetikum som tillhör gruppen sulfonyleter. Det används för att behandla typ 2-diabetes och hjälper till att kontrollera blodsockernivåerna genom att öka insulinförmågan i kroppen. Tolazamid fungerar genom att stimulera sekretionen av insulin från betacellerna i bukspottkörteln och samtidigt minskar glukagonutsöndringen. Detta hjälper till att sänka nivåerna av blodsocker efter måltider.

Tolazamid börjar verka inom en timme efter taken och har en varaktighet på ungefär 12-14 timmar. Det är vanligtvis rekommenderat att ta medicinen en till två gånger per dag, beroende på patientens behov och blodsockernivåer.

Som med alla läkemedel kan tolazamid orsaka biverkningar, såsom illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, huvudvärk, yrsel och trötthet. I sällsynta fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar som lever- eller njurskada, såväl som lågt blodtryck och hypoglykemi (låga blodsockernivåer).

Det är viktigt att prata med din läkare om alla dina mediciner, inklusive tolazamid, för att säkerställa att du får rätt behandling och att du förstår hur du ska använda det korrekt.

Sulfonylurea receptors (SUR) är proteiner i cellmembranet som binder till sulfonyleuror, en typ av orala antidiabetika läkemedel. Dessa receptorer är belägna i beta-celler i bukspottkörteln och är involverade i insulinsekretering. När sulfonylurea läkemedlen binder till SUR, ökar detta cellmembranets permeabilitet för kalciumjoner, vilket leder till en ökad sekretion av insulin från beta-cellerna. Det finns två typer av sulfonylurea receptorer, SUR1 och SUR2, som har olika funktioner i kroppen. SUR1 är specifikt beläget i bukspottkörteln medan SUR2 finns i hjärta, muskler och nervceller.

Kaliumkanaler är proteiner som spänner över cellytan och reglerar flödet av kaliumjoner (K+) över cellmembranet. De är involverade i viktiga fysiologiska processer såsom aktionspotentialen i nerv- och muskelceller, cellytiska signaltransduktion och cellvolymreglering.

Kaliumkanaler kan delas in i olika kategorier baserat på deras struktur, funktion och aktiveringsmekanismer. Till exempel finns det voltage-gated kaliumkanaler (Kv-kanaler), som öppnas eller stängs beroende på membranpotentialen, ligand-gated kaliumkanaler, som aktiveras av specifika molekylära ligander, och mekaniskt-gated kaliumkanaler, som öppnas eller stängs i respons på mekaniska stimuli.

I allmänhet består kaliumkanaler av en transmembranproteinstruktur med flera domäner, inklusive en pore-region som tillåter passage av K+ och en aktiveringsdomän som reglerar kanalöppningen eller -stängningen. Dessa proteiner är viktiga mål för läkemedel och har potential att användas i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Gliklazid är ett orals antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det är en sulfonyleuransedemedicin som hjälper till att kontrollera blodsockernivåerna genom att stimulera insulinsekreteringen från betacellerna i bukspottkörteln. Gliklazid fungerar genom att stänga sufurusbundet ATP-sensitiva kaliumkanaler på cellmembranet hos betaceller, vilket leder till en ökad inflöde av calciumjoner och en ökad sekretion av insulin. Gliklazid ges vanligtvis i form av tablett som tas en eller två gånger per dag, under eller efter måltider.

KATP-kanaler (ATP-sensitiva potassiumkanaler) är en typ av jonkanal som finns i celldelar hos bland annat celler i hjärtat, skelettmuskulatur och betacellerna i bukspottkörteln. Dessa kanaler spelar en viktig roll för regleringen av celldelningens elektriska excitabilitet och homeostas.

KATP-kanalernas funktion är att öka potassiumutflödet från cellen när cellens interna ATP-nivåer minskar, vilket leder till en hyperpolarisering av cellytan. Detta i sin tur kan leda till att celldelningen minskar eller upphör helt. I hjärtat kan aktivering av KATP-kanaler skydda mot ischemisk skada under hjärtinfarkt, medan inhibition av dessa kanaler används för att behandla diabetes genom att stimulera insulinsekreteringen från betacellerna i bukspottkörteln.

Mefenityoin är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika typer av epilepsi. Det fungerar genom att stabilisera nervceller i hjärnan och minska deras benägenhet att skapa onormalt elektriskt aktivitet, vilket kan leda till anfall.

Läkemedlet är en klassificerad som en hydantoin-derivat och verkar genom att blockera sodiumkanaler i nervcellerna, vilket minskar deras exciterbarhet och reducerar risken för onormalt sammanflöde av nervimpulser.

Mefenityoin har också en farmakologisk effekt som kallas för induktion av leverenzymer, vilket kan påverka nivåerna och verkan av andra läkemedel som metaboliseras i levern. Därför bör läkare vara medvetna om alla mediciner som patienten tar innan de prescriberar mefenityoin.

Det är viktigt att notera att användning av mefenityoin kan leda till allvarliga biverkningar, såsom andningsdepression, yrsel, dubbelseende, rörighet i munnen och försämrad koordination. Dessa biverkningar är vanligare vid initial behandling eller dosökning, men kan också uppstå under fortsatt användning av läkemedlet.

I allmänhet bör mefenityoin endast preskrivas och övervakas av en läkare med erfarenhet av behandling av epilepsi, och patienter som tar detta läkemedel bör instrueras om att inte ändra dosen eller upphöra med medicinen utan första att konsultera sin läkare.

Inwardly rectifying potassium channels are a type of potassium ion channel that allow for the selective passage of potassium ions (K+) across the cell membrane. The term "inwardly rectifying" refers to their unique property of allowing potassium ions to flow more easily into the cell (inward current) than out of the cell (outward current), particularly at positive voltages. This characteristic is due to the voltage-dependent blockade of these channels by intracellular magnesium and polyamines, which reduces their ability to conduct outward currents.

Inwardly rectifying potassium channels play crucial roles in various physiological processes, including setting the resting membrane potential, regulating action potential firing, maintaining ionic homeostasis, and modulating neurotransmitter release. They are widely expressed in excitable and non-excitable cells throughout the body, such as neurons, cardiac myocytes, skeletal muscle fibers, and various epithelial cells.

There are seven subfamilies of inwardly rectifying potassium channels (Kir1.x to Kir7.x) that differ in their molecular structures, biophysical properties, and tissue distributions. Mutations in genes encoding these channels have been linked to various human diseases, including cardiac arrhythmias, epilepsy, and Bartter syndrome, a genetic disorder characterized by kidney dysfunction and electrolyte imbalances.

Cytochrome P-450 är ett enzymkomplex som finns i levern och är involverat i nedbrytningen och metabolismen av flertalet läkemedel, toxiner och hormoner. Det heter "P-450" eftersom det absorberar ljus vid en våglängd på 450 nanometer när det är i sin reducerade form. Cytochrome P-450 kan finnas i flera olika isoformer, och dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effekt och biverkningar av läkemedel.

Sulfafenazol är ett sulfonamidmedel som används som antibiotika för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att hämma en viktig näringsprocess hos bakterierna, så att de inte kan växa eller föröka sig.

Sulfonamidmedel har varit i användning sedan 1930-talet och är fortfarande effektiva mot många olika sorters bakterier. Sulfafenazol är dock inte lika vanligt använt som andra sulfonamider, eftersom det finns modernare alternativ tillgängliga.

Som med alla antibiotika kan överanvändning eller felanvändning av sulfafenazol leda till resistens hos bakterierna, vilket gör att de blir immuna mot behandlingen. Det är därför viktigt att följa din läkares rekommendationer och ta hela kursen av antibiotikan som förskrivits, även om du börjar känna dig bättre innan du har tagit all medicin.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

"Steroid hydroxylase" er en klasse enzymer som katalyserer reaksjoner der en hydroxylgrupp (-OH) legges til på steroidmolekyler i leveren og andre organer. Disse enzymene spiller en viktig rolle i syntesen av mange forskjellige steroidhormoner, inkludert kortikosteroider som cortisol og aldosteron, og seksuelle hormoner som østrogen og testosteron. Steroid hydroxylaser er også involvert i nedbrytingen av steroidhormoner etter de har fullført sine funksjoner i kroppen. Disse enzymer inneholder ofte jern som et ko-faktor for å aktivere den aktive plasseringen av hydroxylgruppa på steroidmolekylet.

Läkemedelsreceptorer, även kallade medicinska receptorer eller bara receptorer, är proteiner som finns i cellmembranet eller intracellulärt hos celler i oss alla. De fungerar som mål för läkemedel och andra signalsubstanser, såsom hormoner och neurotransmittorer. När en signalsubstans binder till en receptor aktiveras den och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som kan leda till en biologisk respons, till exempel en förändring i cellens funktion eller beteende.

Läkemedelsreceptorer är viktiga för läkemedelsverkan eftersom de flesta läkemedel verkar genom att binda till specifika receptorer och på så sätt modifiera deras aktivitet. Genom att utforma läkemedel som binder till specifika receptorer kan man få kontroll över cellulära processer och på så sätt behandla sjukdomar och symtom.

Exempel på olika typer av läkemedelsreceptorer inkluderar G-protein-kopplade receptorer (GPCR), ligandgated jonkanaler, tyrosinkinasreceptorer och nuclear receptors. Varje typ av receptor har en unik struktur och funktion och är involverad i olika cellulära processer.

Arylketone hydroxylase, också känt som phenylalanine hydroxylase (PAH), är ett enzym involverat i nedbrytningen av aminosyran fenylalanin till tyrosin. Detta enzym finns naturligt i människokroppen och är viktigt för att hålla balansen mellan dessa två aminosyror.

Arylketone hydroxylas är också ett exempel på ett enzym som kan utsättas för en speciell typ av behandling, känt som enzymspecifik laserbehandling eller Arylkolvätehydroxylaser. Denna metod används ofta inom forskning för att studera enzymets funktion och reglering. Genom att fokusera en laserpuls på en enzymkristall kan man undersöka hur enzymer reagerar på mekanisk påverkan, vilket kan ge information om deras struktur och funktion på molekylär nivå.

'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.

Levermikrosomer är en typ av cellstruktur i levern som består av cellorganeller, specifikt endoplasmatiskt retikulum (ER) och mitokondrier. De är involverade i det leverns funktioner, inklusive metabolismen av läkemedel och toxiner. Mikrosomen är rika på enzymer som kan modifiera och bryta ned kemiska föreningar, såsom cytochrom P450-enzymkomplexet, vilket gör dem viktiga i farmakokinetiken av läkemedel.

Glipizid är ett orals antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det tillhör en grupp läkemedel som kallas sulfonyleter och fungerar genom att stimulera insulinsecretion från betacellerna i bukspottkörteln. Glipizid hjälper till att kontrollera blodsockernivåer efter mål mat och under fastande tillstånd. Läkemedlet ges vanligtvis en till tre gånger per dag, beroende på patientens behov och blodsockerresponsen.

Acetohexamid är ett sulfonyleucoid-derivat som används som oralt hypoglykemiskt medel vid behandling av typ 2-diabetes. Det fungerar genom att öka insulinförebildningen i kroppen och minskar glukosnivåerna i blodet. Acetohexamid kan också verka diuretiskt och användas för att behandla högt blodtryck.

Själva ordet "Acetohexamid" är ett varumärke och är inte en medicinsk diagnos eller sjukdom. Det är istället ett läkemedel som kan användas för att behandla vissa medicinska tillstånd.

"Hydroxylering" är ett begrepp inom biokemi och betecknar den process där en hydroxylgrupp (-OH) adderas till ett molekyllärt substraat. Denna reaktion katalyseras ofta av enzymer som kallas hydroxylaser. Hydroxylering är en vanlig modifieringsreaktion inom levande system och kan ha betydelse för en rad olika biologiska processer, till exempel metabolismen av vissa hormoner och signalsubstanser samt nedbrytningen av främmande ämnen som läkemedel eller giftiga substanser.

'Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors' er en type af lægemidler, der blokerer den natriumkloridsymporter (NCC), også kendt som den thiazid-sensitive natriumkloridcotransporter. NCC findes i distalen tubulus i nyrerne og er ansvarlig for at transportere sodium (natrium) og kloridioner fra urinen til blodet under indvirkning af en elektrokemisk gradient.

NCC Inhibitorer virker ved at hæmme denne transport, hvilket fører til øget mængde af sodium og klorid i urinen og mindre tilbageholdelse af vand i kroppen. Dette resulterer i en reduktion af blodtrykket og kan være anvendeligt i behandlingen af forhøjet blodtryk (hypertension).

Et eksempel på et NCC Inhibitor er den klasse af lægemidler, der kaldes thiaziddiuretika. Disse mediciner har vist sig at have en effektiv blodtryksreducerende virkning og anvendes ofte som førstehåndsbehandling for hypertension.

Kronobiologi är ett forskningsområde som studerar de inre biologiska rytmerna hos levande organismer, inklusive människor. Kronobiologiska fenomen är de periodiska förändringar i fysiologi, beteende och/eller patologi som orsakas av dessa inre rytmer. Dessa rytmer kan ha olika längder, men de mest välstuderade är de cirkadiana rytmerna, som upprepar sig ungefär var 24:e timme. Andra exempel på kronobiologiska fenomen inkluderar de cirkalunära rytmerna, som påverkas av månens cykel, och de menstruella rytmerna hos kvinnor.

Kronobiologiska fenomen kan ha en betydande inverkan på många aspekter av hälsan och sjukdomen. Exempelvis kan vissa mediciner vara mer effektiva eller ha mindre biverkningar om de ges vid specifika tidpunkter under dygnet, beroende på patientens inre rytmer. Dessutom kan störningar av dessa rytmer, till exempel som följd av skiftarbete eller jetlag, öka risken för en rad hälsoproblem, inklusive sömnstörningar, depression, metabola störningar och hjärt-kärlsjukdomar.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Fenacetin är ett analgetiskt (smärtstillande) och antipyretiskt (febernedsättande) läkemedel som tidigare användes för att behandla smärta och feber. Det tillhör gruppen analgetiska medel, mer specifikt fenylpropanolaminderivat. Fenacetin har dock inte använts som läkemedel på många år på grund av oro över potentialen att orsaka cancer och skada njurarna vid långvarig användning. I vissa länder är fenacetin fortfarande tillgängligt som en ingrediens i vissa receptbelagda läkemedel, men det används mycket sällan på grund av de potentiella riskerna.

Fenytoin är ett äldre antiepileptikum som används för att behandla olika typer av epilepsi, bland annat generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) eller partiella (fokal) anfall. Det fungerar genom att stabilisera nervcellernas elektriska aktivitet i hjärnan och minska överaktiva signalsubstanser som kan leda till anfall.

Fenytoin ges vanligen som tablett eller intravenöst, och terapeutisk koncentration i blodet uppnås vanligtvis inom 7-10 dager efter behandlingens början. Läkaren kommer att justera dosen individuellt för varje patient baserat på deras respons, blodkoncentration och eventuella biverkningar.

Viktiga biverkningar av fenytoin kan inkludera yrsel, trötthet, förvirring, balansstörningar, rörelsekoordinationsproblem och i sällsynta fall allvarliga hudreaktioner. Fenytoin kan också påverka andra läkemedel, såsom antibiotika, hormonella medel och betablockerare, varför det är viktigt att informera läkaren om alla mediciner som används.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "hydrokinetic laser" i stället för "hydroxylaser", eftersom det senare inte verkar finnas någon etablerad medicinsk betydelse.

En hydrokinetisk laser är en typ av laser som använder vattenmolekyler som aktiv medium för laserkänslen istället för gaser, kristaller eller halvledare. Denna unika metod tillhandahåller ett kontrollerbart och högeffektivt sätt att leverera laserenergi under kirurgiska procedurer.

Vid användning av en hydrokinetisk laser skapas en smal, intensiv stråle av laserljus genom att stimulera vattenmolekyler i ett speciellt optiskt system. När denna laserstråle fokuseras på biologiskt vävnge ökar temperaturen och orsakar en ablation (avlägsnande) av det berörda området.

Hydrokinetiska lasrar används ofta inom olika grenar av medicinen, till exempel i oftalmologi för att korrigera synfel och i kirurgi för att skära bort eller värma upp vävnad. Dess speciella egenskaper gör den särskilt användbar inom områden där precision och kontroll är av största betydelse, såsom vid operationer i närheten av känsliga strukturer eller med risk för skador på omgivande vävnad.

Fenformin är ett läkemedel som under en period användes för att behandla typ 2-diabetes, genom att minska kroppens absorption och öka utsöndringen av glukos. Det var ett medel i fenylpropanolamin-klassen som även använts för viktminskning. Fenformin har dock inte använts på länge på grund av säkerhetsbekymmer, framför allt risk för lever- och njurskador samt potentialen att orsaka kärleksstumhet (laktationsakinesi). Det är numera ersatt med modernare och säkrare läkemedel.

Clorzoxazone är ett muskelavslappnande (spasmolytiskt) läkemedel som används för att lindra smärta och spasmer i skelettmuskulaturen. Det fungerar genom att påverka signalsubstanser i centrala nervsystemet, vilket orsakar muskelavslappning. Clorzoxazone kan ges som tablett eller intravenöst (direkt in i en ven). Vanliga biverkningar inkluderar illamående, yrsel och trötthet. I sällsynta fall kan det orsaka allvarligare biverkningar som lever- eller njurskada. Det är viktigt att inte överdosera läkemedlet och följa din läkares rekommendationer för användning och dosering.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

"Acetonitrile" er en organisk forbindelse som består av en carbonylgruppe (C=O) og en cyanogruppe (-CN). Den kjemiske formelen er CH3CN. Acetonitril er en klar, farveløs væske som har en svak, sød lugt. Det er miscibelt med vann og de fleste organiske løsninger.

Acetonitril brukes ofte som et løsningsmiddel i kjemiske reaksjoner på grunn av sin høye polaritet og evne til å opløse både organisk og anorganisk materiell. Det er også en viktig råvare i produksjonen av visse typer plast, gummier og andre kjemiske produkter.

I medisinsk sammenheng kan acetonitril være skadelig hvis det inges, inhaleres eller kommer i kontakt med huden i store mengder. Akute eksposisjon kan føre til symptomer som yrker, hodepine, svimmelhet, oppkvalmning og diaré. Kronisk eksposisjon kan føre til nerve- skade og leverskade.

"ABC-bärare" är ett medicinskt begrepp som står för "Acetylgrupp-bindande proteiner", även kända som "Acetyltransferaser". Dessa enzymer har förmågan att överföra en acetylgrupp från en donator, ofta en acetyl-koenzym A (acetyl-CoA), till ett acceptorprotein eller en annan biomolekyl.

Acetyltransferaser spelar en viktig roll i olika cellulära processer, såsom reglering av genuttryck, metabolism och cellsignalering. I synnerhet, histonacetyltransferas (HAT) är en undergrupp av ABC-bärare som specifikt överför acetylgrupper till histonproteiner i kromatin, vilket leder till förändringar i kromatinstrukturen och genuttryck. Dysfunktion eller oreglerad aktivitet hos ABC-bärare har visats vara involverade i patofysiologiska processer som relateras till många sjukdomstillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och metaboliska störningar.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

"Sammanslagning av hälsovård- och sjukvårdsinrättningar" refererar till en process där två eller flera olika inrättningar som erbjuder vårdtjänster slås samman för att bli en enda organisation. Detta kan ske av olika anledningar, t.ex. för att minska kostnader, förbättra effektiviteten eller för att erbjuda ett bredare utbud av tjänster till patienterna.

Den nya organisationen kan ha en gemensam ledning och administration, men det kan också fortsätta att finnas separata enheter inom den större organisationen. Syftet är ofta att skapa en mer sammanhängande och koordinerad vårdprocess för patienterna, genom att dela resurser och kunskap mellan de ingående inrättningarna.

Det är viktigt att notera att en sammanslagning kan påverka både personalen och patienterna i de ingående inrättningarna, och det kan vara en utmaning att integrera olika kulturer och arbetsmetoder. Därför är det viktigt att ha ett tydligt mål och en strategi för hur sammanslagningen ska genomföras, för att säkerställa att den blir en framgång och ger de föresesatta fördelarna.

Medicinskt sett kan 'gummi' ha flera betydelser, men ofta avses med det naturligt förekommande latexgummit som är ett milt lim som tappas från gummiträdets bark. Det används ofta i medicinska produkter som handske, slangar, katetrar och andra medicintekniska produkter.

Det finns också syntetiska substanser som kallas "gummi", som till exempel polyvinylklorid (PVC) och silikon, som används i vissa medicinska produkter på grund av deras flexibilitet och hållbarhet.

I vardagligt tal kan "gummi" också syfta på tandhygienprodukter som tuggummier och tandtrava, men dessa produkter innehåller inte naturligt förekommande latexgummi.

Den bukspottkörteln (pancreas) är en glandulär organs situerad i bakre delen av bukhålan. Den har två huvudsakliga funktioner:

1. Exokrin funktion: Den producerar och sekreterar en alkalisk juice, som innehåller enzymer som hjälper till att bryta ned proteiner, kolhydrater och lipider i mag-tarmkanalen.
2. Endokrin funktion: Den innehåller cellgrupperingar kända som Langerhans' öar, som producerar hormoner såsom insulin, glukagon och somatostatin, vilka hjälper till att reglera blodsockernivåerna.

Så en medicinsk definition av 'bukspottkörtel' är: En glandulär organs i bukhålan med exokrin och endokrin funktion som producerar enzymer för nedbrytning av näringsämnen och hormoner för reglering av blodsockernivåer.

Tolbutamide är en första generationens kaliumkanalblockerare, sulfonylurea som oralt hypoglykemiskt läkemedel, som ursprungligen såldes under varumärket Orinase. Orinase utvecklades av Upjohn Co. vid en tidpunkt då den primära medicinska behandlingen för diabetes var insulininjektioner. Substansens verkan via bindning till SUR1-receptorn, en underenhet av ATP-känsliga kaliumkanaler av ß-celler i de Langerhanska öarna i endokrina pankreas, är en hämning av just detta. Detta resulterar i en depolarisering av membranet, vilket i sin tur resulterar i ett inflöde av kalciumjoner in i ß-cellerna. Kalcium är en viktig effektor i fusionen av vesiklar i membranet. I vesiklarna i bukspottkörteln finns insulin och C-peptid, som ger ökad spridning som ett resultat. Insulin leder till den önskade minskningen av blodsockernivåer. Denna behandling leder förr eller senare till en minskning av insulinutsöndringen från ß-cellerna. Patienten befrias endast under viss tid från injicering av ...
Klorpropamid Tolbutamid Glipizid (Mindiab) Glibenklamid (Daonil) Glimepirid (Amaryl) I vissa fall räknas Glimeprid som den ...
V04CA01 Tolbutamid V04CA02 Glukos V04CB01 Vitamin A, koncentrat V04CC01 Sorbitol V04CC02 Magnesiumsulfat V04CC03 Sinkalid ...
Tolbutamide är en första generationens kaliumkanalblockerare, sulfonylurea som oralt hypoglykemiskt läkemedel, som ursprungligen såldes under varumärket Orinase. Orinase utvecklades av Upjohn Co. vid en tidpunkt då den primära medicinska behandlingen för diabetes var insulininjektioner. Substansens verkan via bindning till SUR1-receptorn, en underenhet av ATP-känsliga kaliumkanaler av ß-celler i de Langerhanska öarna i endokrina pankreas, är en hämning av just detta. Detta resulterar i en depolarisering av membranet, vilket i sin tur resulterar i ett inflöde av kalciumjoner in i ß-cellerna. Kalcium är en viktig effektor i fusionen av vesiklar i membranet. I vesiklarna i bukspottkörteln finns insulin och C-peptid, som ger ökad spridning som ett resultat. Insulin leder till den önskade minskningen av blodsockernivåer. Denna behandling leder förr eller senare till en minskning av insulinutsöndringen från ß-cellerna. Patienten befrias endast under viss tid från injicering av ...
läkemedel mot diabetes (tolbutamid). *. läkemedel mot stark magsyra, magsår och halsbränna (cimetidin, omeprazol, lanzoprozol, ...
Exempel på substrat till PXR-reglerade enzymer: repaglinid, warfarin, tolbutamid eller omeprazol.) ...
... fenytoin och tolbutamid har studerats in vivo och kliniskt viktiga interaktioner har inte hittats. ...
... om dessa fortfarande sexuell aktivitet inte läkemedlet har fysiska orsaker kan du beställer med tolbutamid eller hals, men hos ...
tolbutamid;. *klorpropamid.. Regelbunden konsumtion av sulfonylureaderivat leder till ökad pancreasutsöndring av betaceller som ...
Exempel på substrat till PXR-reglerade enzymer: repaglinid, warfarin, tolbutamid eller omeprazol.) ...
... till trefaldigt vid närvaro av tolbutamid. A771726 trängde undan ibuprofen, diklofenak och tolbutamid men den obundna ...