Tourette syndrom (TS) är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av ofrivilliga, upprepade och plötsliga rörelser eller ljud (tics). TS börjar vanligtvis under barndomen eller tidig ungdom och påverkar mellan 1 och 10 personer per 1 000. För att diagnosen ska ställas måste individen ha haft minst två typer av motoriska tics och en typ av ljudstic under mer än ett år. Ticsens uttryck kan variera över tid i frekvens, intensitet och form. Vissa personer med TS kan också ha andra neuropsykiatriska tillstånd, såsom ADHD eller OCD. Orsaken till TS är okänd, men det finns starka indicier på att det beror på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Behandlingen för TS består ofta av mediciner som hjälper till att reducera ticsens frekvens och/eller allvarlighet, samt beteendeterapi som kan hjälpa individen att hantera sina tics.

En tick är ett smådjur som tillhör klassen spindeldjur och ordningen fästingar. De livnär sig på blod från däggdjur, fåglar och reptiler. För att komma åt värddjurets blod fastnar de i huden och suger sig fast. Under processen kan vissa arter av ticks överföra sjukdomsalstrare som exempelvis Borrelia burgdorferi, orsaken till Lymeborrelios, och andra patogener som virus och bakterier. Det är viktigt att ta bort ticks så snart som möjligt för att minska risken för sjukdomar.

"Tickling" definieras inom medicinen som en lätt, kortvarig stympning eller irritation av huden som orsakas av ett lektolkande beröringssinne. Det kan upplevas som ett plötsligt, ofta oväntat, småskratt eller en känsla av otidighet.

Tickrubbningar kan uppstå på olika delar av kroppen, inklusive huden och slemhinnor som i munnen och strupen. De kan orsakas av olika faktorer, till exempel beröring, luftdrag eller små föremål som kommer i kontakt med huden.

I vissa fall kan tickrubbningar vara ett tecken på neurologiska sjukdomar eller skador, såsom multiple skleros eller en stroke. Om någon upplever onormalt starka eller oförklarliga tickrubbningar bör de söka medicinsk expertis för att utreda orsaken och få rätt behandling.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

'Tvångsbeteende' (eng. compulsive behavior) är inom psykiatrin och psykologin ett beteendemönster som kännetecknas av upprepade, ofta obesvarliga handlingar eller tankar som en person känner sig tvungen att utföra på grund av rädsla eller ångest. Dessa beteenden orsakar ofta betydande besvär och kan ha negativ påverkan på individens vardagliga liv, relationer och arbete.

Exempel på tvångsbeteenden inkluderar:

1. TVångstankar (obsessions): upprepade, störande och ofta orelaterade tankar eller idéer som en person inte kan få bort.
2. TVångshandlingar (compulsions): upprepade handlingar eller rutiner som en person känner sig tvungen att utföra för att reducera ångesten eller undvika en föreställd katastrof. Exempel på tvångshandlingar är handskrubbning, låsning och upprepade kontroller.
3. Renhållnings-tvång: överdrivet renhållande, rengöring eller ordning, som kan leda till betydande tidssquanderi och funktionsnedsättning.
4. Kontrolltvång: upprepad behov av att kontrollera saker och ting, exempelvis genom att ständigt kontrollera dörrar och fönster för att försäkra sig om att de är stängda.
5. Samlingstvång: en överdriven tendens att samla på objekt utan någon specifik anledning eller funktion, vilket kan leda till onödigt klumpande och besvär.

Tvångsbeteenden kan vara ett tecken på olika psykiatriska störningar, såsom tvångssyndrom, OCD (Obsessive-Compulsive Disorder), TOC (Tourettes syndrom) och autismspektrumstörningar. Det är viktigt att söka professionell hjälp om man upplever tecken på tvångsbeteenden för att få en korrekt diagnos och behandling.

'Ras' är ett begrepp som historiskt har använts för att kategorisera människor baserat på fysiska karaktäristiker, såsom hudfärg, hårstruktur och näsa- och läppform. I medicinsk kontext används begreppet sällan, eftersom det inte har någon vetenskaplig grund eller klinisk relevans. Istället betonas individens genetiska variation och mångfald. Det är viktigt att undvika att diskriminera eller stigmatisera individer baserat på sådana fysiska karaktäristiker, eftersom det kan leda till social orättvisa och hälsoproblem.

Exhibitionism is a psychological disorder in which a person has the urge to expose their genitals to other people, usually strangers. It is classified under paraphilic disorders in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) published by the American Psychiatric Association.

In order for exhibitionism to be considered a mental disorder, the individual must have acted on these urges or experienced significant distress or impairment as a result of having them. Exhibitionistic behavior can cause harm and distress to the victim, and can also lead to legal consequences for the person engaging in the behavior.

It is important to note that exhibitionism should not be confused with social nudity, which is the practice of being naked in public places where it is socially acceptable and legal. Exhibitionism involves exposing one's genitals with the intent to shock, arouse, or offend others.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

"Besatthet" är ett psykiologiskt begrepp som kan ha olika betydelser beroende på kontext. I allmänhet refererar det till en situation där en persons tankar, känslor eller handlingar domineras av en fix idé, impuls eller förvrängning av verkligheten. Detta kan leda till repetitiva och ofta störande beteenden eller attityder.

I mer specifik medicinsk kontext kan "besatthet" användas för att beskriva ett syndrom som kallas "Obsessive-Compulsive Disorder" (OCD), även känt som tvångssyndrom. OCD är en typ av ångeststörning som kännetecknas av två huvudsymtom: tvångsmässiga tankar eller riter och/eller kompulser. Tvångsmässiga tankar är upprepade, ofta obehagliga och orelaterade till verkligheten idéer eller föreställningar som en person inte kan få bort sig ifrån, medan kompulser är upprepade handlingar eller riter som en person känner sig tvungen att utföra för att lindra sin oro eller ångest.

Det är värt att notera att "besatthet" kan också användas i andra medicinska kontexter, såsom besatthet av droger eller alkohol, där en person blir beroende av en substans och inte kan sluta använda den, trots negativa konsekvenser.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Reaktiv hämning (eller reactive inhibition) är ett koncept inom neurovetenskap och beteendeforskning som refererar till en mekanism där aktivering av en muskel eller en motorisk handling hämmas som ett resultat av en tidigare aktivitet. Detta fenomen uppstår när två komplementära motoriska aktiviteter konkurrerar om samma resurser och det finns en negativ koppling mellan dem. När den ena aktiviteten utförs, hämmas den andra aktiviteten som en reaktion på den första.

Reaktiv hämning kan ses i olika kontexter, till exempel när en person försöker utföra två olika motoriska uppgifter samtidigt eller snabbt efter varandra. Det kan också observeras när en individ försöker stanna eller ändra en pågående rörelse. Reaktiv hämning är en viktig mekanism som hjälper till att koordinera och kontrollera kroppsrörelser och undvika onödiga konflikter mellan motoriska aktiviteter.

Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.

Självstympning refererar till en persons intentionell skada på sin egen kropp eller hälsa, ofta genom att missbruka droger, överdosera mediciner, eller utsätta sig för farliga situationer. Det kan även innefatta att avsiktligt undvika vård som behövs för en sjukdom eller skada. Självstympning kan vara ett tecken på underliggande psykisk ohälsa och kräver vanligen professionell medicinsk och/eller psykiatrisk utvärdering och behandling.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), utgiven av American Psychiatric Association, är schizoid personlighetsstörning en typ av personlighetsstörning som kännetecknas av ett livslångt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivhet. Personen med denna störning har ofta svårt att upprätthålla intima vänskapsrelationer eller nära familjeband, tenderar att vara ensamvillig och föredrar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra. De kan också ha svårigheter med att uttrycka känslor och är ofta indifferenta inför beröm eller kritik.

För att ställa diagnosen schizoid personlighetsstörning måste individen uppfylla följande kriterier:

A. En pervasivt mönster av avdrag från sociala relationer och en restriktiv affektivitet, som börjar under ungdomen och är stabil över tid, inom olika sammanhang.

B. Fyra eller flera av följande kriterier måste vara närvarande:

1. Inte uppskattar nära och intim kontakt, inklusive sexuella relationer, med någon annan.
2. Har vanligtvis inga vänner eller är ensamvillig.
3. Prefererar att delta i aktiviteter själv istället för tillsammans med andra.
4. Har svårigheter att uttrycka känslor till andra.
5. Ingen avvikande affektiv respons i interpersonella situationer.
6. Ingen tendens att reagera på sociala smädelser eller anklagelser och inte visar någon egentlig skam, ilska, känslomässig sårbarhet eller behov av uppskattning.
7. Ingen tydlig njutning i att vara tillsammans med andra och inget intresse för sociala aktiviteter.
8. Visar ofta en likgiltighet inför goda eller dåliga händelser som annars skulle väcka starka känslor.

C. Kriterierna A och B orsakar kliniskt signifikanta funktionsnedsättningar i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden av livet.

D. Det finns inga andra psykiatriska störningar som kan förklara kriterierna A och B bättre än PDN.

E. Kriterierna är inte till följd av en annan medicinsk, neurologisk eller neuropsykiatrisk störning (till exempel skador på hjärnan, demens, autism).

'Delirium, dementia, and cognitive impairments with memory loss' kan definieras enligt följande medicinska terminologier:

1. Delirium: En akut förändring i medvetandet och uppmärksamheten som karaktäriseras av desorientering, förvirring, störningar i sömnvila-cykeln, hallucinationer eller illusionser, och förändrade kognitiva funktioner. Delirium kan orsakas av en underliggande medicinsk eller sjukdomstillstånd och tenderar att ha en snabb insättning.

2. Dementia: En progressiv nedgång i kognitiva funktioner som påverkar minnet, språket, uppmärksamheten, och den exekutiva funktionen tillräckligt för att påverka vardagliga aktiviteter. Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens, men det kan också orsakas av andra sjukdomar som vaskulär demens och Lewykroppsdemens.

3. Kognitiva störningar med minnesförlust: En mildare form av kognitiv nedgång än demens, där individen fortfarande kan klara sig i vardagliga aktiviteter men har problem med minne, uppmärksamhet, eller andra kognitiva funktioner. Detta kan vara relaterat till åldrande, depression, eller en underliggande medicinsk eller neurologisk sjukdom.

I svenska språket används ofta begreppet 'kognitiv störning' som en övergripande term för alla former av kognitiva nedsättningar, inklusive både delirium och demens.

'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.

Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.

En inlärningsstörning (ILS) är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter att lära sig och behålla nya kunskaper och färdigheter, till exempel i anledning av att informationsprocesseringen i hjärnan inte fungerar optimalt. Det kan handla om svårigheter med att läsa, räkna, skriva eller förstå abstrakta begrepp, och det kan vara svårt att generalisera vad man lärt sig till nya situationer. I allmänhet har personer med ILS en normal till hög intelligens, men de har ofta också andra symtom som exempelvis kort Minne, uppmärksamhetsproblem och motoriska svårigheter. För att ställa diagnosen använder man sig av olika tester och observationer, och det är viktigt att utreda om det finns några underliggande orsaker till de symtom som visar sig, som exempelvis hörsel- eller synproblem. Behandlingen består ofta av specialpedagogiska insatser, sociala stödjande insatser och i vissa fall medicinska behandlingar.

Människokromosomer, par 7, även kända som kapset 7, är en del av de 23 par av homologa kromosomer som finns i varje cell i den mänskliga kroppen. Varje individ har två kopior av varje autosomal kromosom, en från vardera förälder. Kapset 7 består alltså av två identiska kromosomer, och tillsammans innehåller de genetisk information som är unik för denna kromosombildning.

Varje kromosom i kapset 7 är en lång, trådliknande struktur som består av DNA, proteiner och andra molekyler. DNA-molekylerna innehåller de genetiska instruktionerna som styr cellens funktion och utveckling. Varje kromosom i kapset 7 är ungefär lika lång och har en centromer, en smal region där kromosomen är fastsatt till den mitotiska spindeln under celldelning.

Abnormaliteter i antalet eller strukturen av människokromosomer, inklusive kapset 7, kan leda till genetiska störningar och sjukdomar. Till exempel, att ha tre kopior av kapset 7 istället för två (trisomi 7) är associerat med vissa former av cancer.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

I den moderna medicinen används begreppet "hysteri" inte längre, eftersom det betraktas som förlegat och stigmatiserande. Ordet har historiskt sett använts för att beskriva en rad symptom som inte kunde förklaras med fysiologiska orsaker, ofta hos kvinnor. Symptomen kunde variera mycket, men inkluderade ofta spasmer, sömnsänkningar, minnesförlust och andra neurologiska symptom.

Idag använder man i stället mer specifika diagnoser som beskriver de enskilda symptomen eller tillstånden, istället för att använda sig av ett bredare och mindre precist begrepp som "hysteri". Exempel på sådana diagnoser kan vara funktionella neurologiska störningar, dissociativa störningar eller konversionsstörningar. Dessa diagnoser kräver en noggrann undersökning och bedömning av patientens symptom och funktionsnivå.