Acute toxicity tests are a category of laboratory experiments that measure the adverse effects of a substance on living organisms after a single exposure or multiple exposures within a short period of time, usually up to 24 hours. These tests help determine the potential harm a chemical or drug may cause to humans, animals, or the environment and are often used in the development and regulation of medical treatments, pesticides, and industrial chemicals. The results of acute toxicity tests can be reported as the median lethal dose (LD50) or concentration (LC50), which is the amount of a substance required to kill 50% of the test population.
"Toxicity testing refers to the scientific study and evaluation of the harmful effects of chemicals or drugs on living organisms, typically performed in a controlled laboratory setting. These tests aim to determine the dose at which a substance becomes toxic, as well as the nature and severity of the adverse effects. The data obtained from toxicity testing is essential for assessing potential health risks associated with exposure to various substances and guiding regulatory decision-making, product development, and safety guidelines."
Subchronic toxicity tests are a type of experimental study used in safety assessment of chemicals or drugs, which involves repeated administration of the test substance over a part of an animal's lifespan, typically 90 days in rodents and up to 12 months in non-rodents. The tests aim to identify potential adverse health effects that may result from prolonged exposure, such as organ damage or functional changes. These tests provide important data for determining safe exposure levels for humans and are required by regulatory agencies for the approval of new chemicals and drugs.
Kronisk toxicitetstestning är en metod inom toxicologi för att undersöka potentialen hos en given substans eller miljöfaktor att orsaka skadliga hälsoutfall eller sjukdomar som följd av långvarig exponering, ofta över en tidsperiod på 100 dagar eller längre. Testning innebär vanligtvis att utsätta levande organismer, såsom djur eller cellkulturer, för kontinuerlig exponering och sedan observera effekterna på deras fysiologi, beteende och livslängd för att bedöma potentialen hos substansen att orsaka skada.
Den dosmängd av ett giftigt ämne eller av joniserande strålning som krävs för att döda 50% av en testpopulation.
Subacute toxicity tests är en typ av toxiskologiska tester som utvärderar potentialen för en substans (t.ex. läkemedel, kemikalier) att orsaka skada under en exponering över en period på upp till 28 dagar. Detta är längre än akuta toxicity tests, men kortare än chronic toxicity tests. Subacute toxicity tests kan ge information om dosrelaterade effekter och säkerhetsprofiler för en substans, inklusive funktionella förändringar i olika organ och system, vävnadsskador och potentialen för cancerframkallande eller reproduktiv toxicitet. Dessa tester är viktiga för att bedöma säkerheten och riskerna med nya produkter innan de används i kliniska studier eller släpps på marknaden.
Ett växtsläkte (noniträd) av familjen Rubiaceae. Växterna innehåller iridoidglykosider och antrakinoner.
Försöksmetoder som kan användas i stället för djurförsök i biomedicinsk forskning, som t ex utnyttjande av cell- eller vävnadsodling, matematiska modeller osv.
Chemical water contaminants are substances or agents that negatively impact water quality by degrading its physical, chemical, or biological properties, making it unsuitable, harmful, or dangerous for intended uses such as drinking, cooking, irrigation, or recreation.
Ett släkte mycket små och vanligt förekommande sötvattenkräftor tillhörande ordningen Cladocera. Syn. dafnia; hinnkräfta.
En "hudirritationstester" är ett instrument som mäter hur mycket huden irriteras när den utsätts för olika substanser, vanligtvis med syfte att utvärdera hur sannolikt det är att en viss produkt orsakar irriterande reaktioner på huden.
I en enkel medicinsk kontext kan 'amfipoder' referera till ett visst tillstånd där celler eller proteiner har kapaciteten att både attrahera och repellera varandra, beroende på deras aktuella miljö. Detta fenomen spelar en viktig roll inom celldelning och cellytan's interaktion med andra celler eller molekyler. Amfipoda är dock inte en specifik medicinsk term, utan snarare en beskrivande term för ett visst beteende hos vissa biologiska entiteter.
Toxikologi är läran om de giftiga effekterna som kemiska ämnen kan ha på levande organismer, inklusive människor. Det handlar om att studera hur dessa ämnen påverkar kroppen, vilka skador de kan orsaka och under vilka omständigheter de blir farliga. Toxikologi används också för att utveckla metoder för att skydda människor från skadliga kemiska ämnen, till exempel genom att fastställa säkra exponeringsgränser och att utforma effektiva behandlingsmetoder vid förgiftningar.
Ett kräftdjursläkte av ordningen Anostraca som förekommer i saltsjöar och som ofta odlas som fiskfoder. Artemia har 168 kromosomer och har hemoglobin i blodet.
En växtextract är ett koncentrerat preparat som framställs genom att utvinna och separera aktiva ämnen från växtmaterial, vanligtvis med hjälp av metoder som inkluderar extraktion, filtrering och koncentrering.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
NOAEL står för "No Observed Adverse Effect Level" och är en term inom toxicologi som definierar den högsta dosen av en kemisk substans eller en viss exponering som inte orsakar onödvändiga negativa hälsoeffekter hos djur under en specificerad tidsperiod. Detta värde används ofta för att fastställa gränser för acceptabla exponeringar av kemiska ämnen för människor och djur, till exempel i arbetsmiljöer eller vid riskbedömningar av miljöeffekter.
Fencyklidin (PCP) är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som historiskt har använts inom medicinen, men numera primärt används illegalt som drog. Det är en NMDA-receptorantagonist i centrala nervsystemet och kan orsaka hallucinationer, desorientering, och dissociativ effekter. PCP är mycket missbrukssäker och kan orsaka allvarliga psykiatriska symtom, aggressivt beteende, och fysiskt våld.
I medicinen kan "organstorlek" referera till det fysiska utrymmet eller volymen som ett visst organ tar upp inne i kroppen. Detta mäts ofta i centimeter (cm) för längd och bredd, och i kubikcentimeter (cm3) eller gram (g) för volym respektive vikt. Organens storlek kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive ålder, kön, genetiska faktorer och olika hälsotillstånd. I vissa fall kan avvikande organstorlekar vara ett tecken på patologi eller sjukdom.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Exponering för potentiellt skadliga kemiska, fysikaliska eller biologiska ämnen genom inandning.
Stachys är ett släkte inom familjen kransblommiga växter (Lamiaceae) som innehåller omkring 300 arter, de flesta förekommer i de tropiska och subtropiska delarna av världen. Många arter har medicinsk användning, exempelvis Stachys officinalis (betony) som traditionellt använts för att behandla sår, hudinflammationer och nervösness. Släktet kännetecknas av fyrkantiga stjälkar och motsatta, enkla eller sammansatta blad med tydliga nerver. Blommorna är tvåkönade och sitter i klasar eller ax. Frukten är en nöt.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Ett växtsläkte i familjen Asclepiadaceae (tulkörter).
Tillstånd som kännetecknas av onormal upplagring av fett pga störningar i fettomsättningen, som t ex ärftliga sjukdomar omfattande lysosomala enzymer, nödvändiga för fettnedbrytning. De klassificeras antingen utifrån enzymdefekten ifråga eller den fettyp det gäller.
In the medical field, "ophthalmic administration" refers to the application or delivery of medication specifically to the eye. This can include various methods such as eye drops, ointments, or intravitreal injections. The purpose is to treat or prevent conditions affecting the eye and its surrounding structures, like infections, inflammation, or glaucoma.
En gas som kondenserar under lågt tryck. Tack vare sin låga kokpunkt ger etylklorid på huden en kraftig nedkylning genom avdunstning, vilket blockerar signalöverföring i nerverna. Etylklorid har använts i kirurgiska sammanhang, men används huvudsakligen för lokal smärtlindring vid idrottsskador.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Förorenande ämnen i allmänhet i omgivningen.
Den totala mängden kemiska substanser, metaller eller radioaktiva ämnen vid någon tidpunkt efter upptag i kroppen hos människa eller djur.
Tester som används vid analyser av blodsystemet.
En etylenförening med två hydroxigrupper (-OH) på närbelägna kolatomer. De är sega, färglösa vätskor. Några används som bedövningsmedel eller sömnmedel. De är dock mest kända som frostskydds- och kylmedel.
Den första högspecifika serotoninupptagshämmaren. Medlet används mot depressionstillstånd och har mer godtagbara bieffekter än de traditionella antidepressiva medlen.
Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.
I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.
I en enkel medicinsk definition, kan "drickande" definieras som den aktivitet där vätska tas in i kroppen via munhålan med hjälp av svalg- och andningsmuskulaturen. Detta är en nödvändig process för att förse kroppen med vätskor och upprätthålla homeostas, eller jämvikt, inom kroppen.
Laboratorieanalyser för påvisande av fysiologiskt betydelsefulla ämnen i blod, urin, vävnader och kroppsvätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål.
Tester avsedda för att experimentellt mäta ett ämnes tumörframkallande förmåga, genom att tillföra ämnet (t ex benzantracen) och mäta mängden tumörceller som utvecklas under ett givet tidsintervall. K arcinogenicitetsvärdet anges som regel med milligram per tillväxtmängd av tumör. Trots att denna metod skiljer sig från mutagenicitetstester, försöker forskare ofta att korrelera mätvärdena från karci nogenicitetstester med resultaten från mutagenicitetstester.
Giftiga, klorerade och omättade kolväten, omfattande både 1,1- och 1,2-diklorisomererna. Båda isomerer är giftiga, men 1,1-dikloretylen har kraftigare toxisk verkan på CNS och lever.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Terrapeutiskt bruk av lera för inpackning eller i bad för utnyttjande av lerans absorberande egenskaper. Gyttjeterapi har använts för behandling av reumatism och hudåkommor.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
En mjukgörare som används i de flesta plastsorter, och som påträffas i vatten, luft, jord, växter och djur.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Tillförsel av läkemedel via luftvägarna.
Luftrörsinflammation, även kallad sinusit eller sinustitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera luftfyllda hålrum (sinus) i ansiktsskelettet, som normalt producerar och dränerer slem. Den kan orsakas av bakterier, virus eller sällsynta fall svamp. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, halsont, hosta, feber, trötthet och en förstoppad eller flytande näsa.
Tetraklordibensodioxin (TCDD) är ett extremt giftigt och haltpersistent organoklorat förening som tillhör klassen dibensodioxiner. Det är den mest studerade och kanske mest toxiska av alla dioxiner. TCDD bildas ofta som en biprodukt vid vissa industriella processer, såsom blekning av pappersmassa med klor och förbränning av organiska material under suboptimala förhållanden. Det kan också förekomma naturligt i små mängder som en biprodukt vid skogsbränder och vulkanutbrott. TCDD är mycket giftigt även i mycket låga doser och kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, till exempel störningar av det endokrina systemet, immunsystemet, reproduktiva funktioner och utvecklingen hos foster. Det finns inga kända medicinska användningsområden för TCDD.
Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.
Ett tricykliskt antidepressivt medel som har viss lugnande verkan.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
"Stereotypt beteende" refererar inom medicinen till ett upprepat, stelt och oförändrat mönster av rörelser, ljud eller handlingar som saknar en funktionell syfte och är vanligtvis inte bortförbättrade av sociala situationer eller stimuli.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
"Luftförorenande ämnen" refererar till föroreningar som består av luftburna partiklar eller gaser som har negativ inverkan på människors hälsa och/eller miljön, vilka ofta produceras av mänsklig aktivitet såsom industriell produktion, transporter och energiproduktion.
"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Oorganiska och organiska salter och estrar av arseniksyra.
3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

Acute toxicity tests are a category of laboratory experiments designed to determine the harmful effects of a substance after a single exposure or short-term repeated exposures (usually up to 24 hours). These tests help evaluate the potential health risks associated with exposure to a chemical, drug, or biological agent. The primary objective is to establish a dose threshold that causes adverse effects or lethality in test organisms, often referred to as the LD50 (lethal dose 50%) or LC50 (lethal concentration 50%). This information is then used to classify and regulate substances based on their potential hazards to human health and the environment. It's important to note that acute toxicity tests should be conducted following strict ethical guidelines and using the 3R principles (Replacement, Reduction, and Refinement) to minimize animal use and suffering.

Toxicitetstester (eller toxicologiska tester) är metoder för att utvärdera hur skadliga eller farliga kemikalier, läkemedel, livsmedelsadditiv och andra ämnen kan vara för levande organismer, inklusive människor. Detta görs genom att utsätta levande celler, djur eller andra modellorganismer för olika koncentrationer av substansen under kontrollerade förhållanden och sedan observera och mäta effekterna på deras funktion och överlevnad.

Det finns olika typer av toxicitetstester, inklusive akut toxicitetstestning (som mäter effekterna av en enda exponering), subakut toxicitetstestning (som mäter effekterna av flera exponeringar över en kort period) och kronisk toxicitetstestning (som mäter effekterna av långvarig exponering). Toxicitetstester används ofta för att uppfylla regleringar och lagar som kräver att företag testar sina produkter för att se till att de är säkra för användning.

Det är värt att notera att det finns en allmän trend inom toxicologin att minska användningen av djur i toxicitetstester och istället använda alternativa metoder som cellodlingar, datorsimuleringar och studier av mänskliga celler. Dessa metoder kan vara mer etiska, kostnadseffektiva och relevanta för mänsklig toxicitet än traditionella djurtestningar.

Subchronic toxicity tests are a type of medical study used to evaluate the potential adverse health effects resulting from repeated exposure to a substance over a relatively short period of time, typically lasting between 28 and 90 days. These tests are designed to identify the dosage levels at which a substance may cause harm, as well as any patterns of toxicity that may emerge with repeated exposure.

The tests usually involve administering the substance to groups of animals, such as rats or mice, at different dose levels. The animals are then closely monitored for signs of toxicity, including changes in behavior, body weight, food and water intake, clinical chemistry parameters, hematology, organ weights, and histopathological examinations.

The data collected from subchronic toxicity tests can be used to establish a no-observed-adverse-effect level (NOAEL) or a lowest-observed-adverse-effect level (LOAEL), which can help inform safe exposure levels for humans and provide important data for risk assessment.

It is important to note that while subchronic toxicity tests can provide valuable information about the potential health hazards of a substance, they do not necessarily predict the long-term effects of exposure, and further testing may be necessary to fully understand the risks associated with a particular substance.

Chronic toxicity tests are a type of scientific experiment conducted to evaluate the potential harmful effects of long-term exposure to a chemical or substance on living organisms. These tests are designed to assess the risk of exposures that may occur over a significant period, such as months or even years. The goal is to determine whether a substance can cause toxicity after repeated or prolonged exposure and to identify any adverse health effects that may result from this exposure.

Chronic toxicity tests typically involve exposing laboratory animals, such as rats or mice, to the chemical or substance at various doses for an extended period, often for the entire lifespan of the animal. The test animals are closely monitored for signs of toxicity, including changes in body weight, behavior, and organ function. At the end of the study, a thorough necropsy is performed to examine the internal organs for any signs of damage or disease.

The data collected from chronic toxicity tests are used by regulatory agencies, such as the Environmental Protection Agency (EPA) and the Food and Drug Administration (FDA), to establish safe exposure levels for chemicals and substances. These tests play a critical role in protecting public health by helping to identify potential hazards and informing decisions about the safe use of chemicals and substances in various applications, including consumer products, food additives, and industrial processes.

'Letal dos 50' (LD50) är ett begrepp inom toxicologi och refererar till den dosen av ett ämne eller en substans som är dödlig för 50% av en population testdjur under specificerade försöksförhållanden. Det används ofta för att bedöma en substance toxicitet och uttrycks vanligtvis i viktsenheter per kroppsvikt, till exempel milligram per kilogram (mg/kg). Det bör dock noteras att LD50-värden kan variera mellan olika arter och att det inte nödvändigtvis är direkt överförbart till människor.

Subacute toxicity tests are a type of preclinical study used to evaluate the potential adverse effects of a substance over a longer period than acute toxicity tests, typically lasting between 28 and 90 days. These tests are designed to identify the subacute toxicity profile of a substance, including target organs, dose-response relationships, and no-observed-adverse-effect levels (NOAELs). Subacute toxicity tests usually involve repeated dosing of the test substance to animals, such as rats or mice, and monitoring for changes in behavior, body weight, food and water consumption, hematology, clinical chemistry, organ weights, and histopathology. The results of subacute toxicity tests can help inform the safe starting dose for human clinical trials and provide important data for risk assessment and safety evaluation.

'Morinda' är ett släkte inom familjen rubiaceae och innehåller flera olika arter, bland annat Morinda citrifolia som är känd som noni. I medicinska sammanhang används ofta termen 'noni' istället för 'morinda'.

Noni har traditionellt använts inom medicinen i olika delar av världen, framförallt i Polynesien och Asien. Den har använts för att behandla en rad olika sjukdomar och hälso tillstånd, bland annat inflammation, smärta, infektioner, cancer och diabetes.

Det finns dock inte tillräckligt med vetenskapliga bevis som stöder användningen av noni för att behandla någon specifik sjukdom eller hälso tillstånd. Vissa studier har visat på möjliga positiva effekter, men fler forskningsstudier behövs för att fastslå säkerheten och effektiviteten av noni som ett medicinskt preparat.

Det är viktigt att notera att användning av noni kan ha biverkningar och interagera med andra läkemedel, så det är alltid rekommenderat att konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda noni som ett komplementärt eller alternativt behandlingsalternativ.

'Alternativ till djurförsök' refererar inom medicinsk forskning till metoder och strategier som kan användas istället för traditionella djurförsök. Detta inkluderar bland annat:

1. In vitro-metoder: Använder sig av cellkulturer, organoider eller andra icke-hela levande system för att studera biologiska processer och effekter av olika ämnen.
2. Bioinformatik och datamodellering: Användning av datorbaserade simuleringar och modeller för att förstå biologiska system och möjliga läkemedelsverkningar.
3. Mikrofluidik: Använder små, integrerade system för att manipulera och analysera biologiska fluider och celler på mikrometerskalan.
4. Tvärvetenskaplig forskning: Samarbete mellan olika discipliner som kan ge insikt i alternativa metoder för att undvika användandet av djurförsök.
5. Äldre data och resurser: Användning av befintliga data från tidigare forskningsstudier, kliniska prövningar eller publicerade resultat kan hjälpa att undvika nya djurförsök.
6. Mikrobiomforskning: Studier av mikroorganismer som lever i och på kroppen kan ge insikt i deras roll i sjukdomar och möjliga behandlingsalternativ, vilket kan minska behovet av djurförsök.

Dessa alternativa metoder till djurförsök utvecklas kontinuerligt för att bli allt mer avancerade och pålitliga, med målet att minimera användandet av djur i forskning och utveckling av nya läkemedel.

'Vattenförorenande kemiska ämnen' refererar till substance som påverkar vattnets kvalitet på ett negativt sätt och gör det olämpligt för användning. Dessa ämnen kan vara av naturliga eller konstgjorda ursprung och kan inkludera tungmetaller, pesticider, industriella kemikalier, bensinprodukter och mikrobiologiska kontaminanter. Vissa vattenförorenande kemiska ämnen kan vara farliga för människors hälsa, medan andra kan ha negativa effekter på djurs liv och ekosystem. För att skydda vattenkvaliteten finns det lagar och regler som begränsar mängden tillåtna kemiska ämnen i vatten.

'Daphnia' är ett släkte små sötvattensdjur som tillhör kräftdjursgruppen. De är vanligtvis transparenta och har en längd på upp till 3 millimeter. Dessa djur, även kända som vattenflugor eller vattensprödingar, lever i stillastående eller långsamt flytande sötvattensmiljöer, såsom dammar, pölar och sjöar.

Daphnia-djuren har en cylindrisk kropp med två antenner och fem par ben. De är filtrerare och livnär sig på att äta små partiklar som de filtrerar från vattnet genom att pumpa vatten genom sina extremiteter. Daphnia-djuren är en viktig del av näringskedjan i sötvattensmiljöer, eftersom de utgör föda för många andra djur, inklusive fiskar och vatteninsekter.

Dessa små kräftdjur är också kända för sin förmåga att reproducera sig snabbt under gynnsamma förhållanden, men de kan också vara känsliga för förändringar i miljön, såsom försurning och föroreningar. Därför används de ofta som indikatororganismer för att mäta vattenkvaliteten i sötvattensmiljöer.

En hudirritationstest (eller "hudprovokationstest") är en metod för att undersöka om en patient har en överkänslighet eller allergi mot vissa substanser. Testet innebär att man applicerar en liten mängd av den undersökta substansen på huden, oftast på insidan av armen, och observerar om det uppstår någon form av reaktion efter en viss tidsfrist. Reaktionen kan vara i form av rodnad, klåda eller eksem.

Det är värt att notera att hudirritationstest inte ska användas för att undersöka allergier orsakade av livsmedel, läkemedel eller inhalationsallergen. Dessa ska istället undersökas med andra metoder.

Amfipoder är en typ av marin krabba som tillhör klassen storkräftor (Malacostraca) och ordningen märlkräftor (Amphipoda). De kännetecknas av att de har simbud på både framsidan och baksidan av kroppen, till skillnad från t.ex. märlkräftor som bara har simbud på undersidan. Amfipoderna är en mycket artrik grupp med över 10 000 beskrivna arter, vilka lever i olika habitat såsom havsbotten, djuphav och i sötvatten. De flesta arterna är små, men några kan bli upp till 30 cm långa. Amfipoderna är en viktig del av marina ekosystem och utgör föda för många andra djur, inklusive fiskar och valar.

Toxikologi definieras som ett forskningsfält och en vetenskap som handlar om de giftiga effekterna av kemiska ämnen på levande organismer, inklusive människor. Toxikologin undersöker hur dessa kemikalier absorberas, distribueras, metaboliseras och elimineras i kroppen, samt deras mekanismer för skada på celler och vävnader. Denna information används ofta för att bedöma riskerna med olika kemikalier och utforma säkerhetsrekommendationer och regleringar för att skydda människor och miljön.

"Artemia" är ett släkte små kräftdjur som tillhör klassen Branchiopoda och ordningen Anostraca. De är kända för sin förmåga att överleva under extrema förhållanden, såsom lågt salthalt och höga temperaturer. Artemia-arterna lever främst i saltvattensmiljöer, som till exempel saltsjöar och saltvattensdammar. De är viktiga som föda för många fiskar och andra vattenlevande djur, särskilt under deras tidiga livsfaser.

Det finns flera olika arter av Artemia, men den mest studerade och kommersiellt använda arten är "Artemia salina". Denna art förekommer naturligt i Medelhavet och Svarta havet, men har introducerats till många andra delar av världen. Artemia-arternas ägg, som kallas cystor, kan vara extremt härdade och kan överleva under lång tid i torra förhållanden. På grund av detta används de ofta som föda inom akvarieindustrin och för kommersiell produktion av fiskyngel.

"Växtextrakt" är ett samlingsbegrepp för de aktiva ämnen som utvunnits från växtmaterial. Det kan handla om en rad olika typer av substanser, beroende på vilken typ av växt och metod som använts under utvinningen. Extraktet kan innehålla en mängd olika kemiska föreningar, till exempel alkaloider, fenoler, flavonoider och terpener. Dessa ämnen kan ha medicinska egenskaper och användas inom farmakologin för att till exempel framställa läkemedel.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

NOAEL (No Observed Adverse Effect Level) är ett begrepp inom toxicologi och definieras som den högsta dosen eller koncentration av en kemisk substans, toxin eller läkemedel som inte orsakar några mätbara skadliga effekter hos ett levande organismer under en specificerad tidsperiod. Det innebär att vid denna dosnivå har inga onödvändiga hälsorisker upptäckts för människa eller djur, och kan användas som en referenspunkt för att fastställa säkra exponeringsnivåer. NOAEL-värden används ofta i riskbedömningar och regulatoriska kontexter för att skydda miljön och mänsklig hälsa.

Fencyklidin (också känt som PCP) är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som historiskt har använts inom medicinen, men numera är ovanligt på grund av sitt potential för missbruk och biverkningar. Det kan orsaka hallucinationer, förvirring, desorientering, aggressivt beteende och andra psykiska effekter. Långvarigt eller repetitivt bruk kan leda till fysisk beroende och abstinensbesvär. Fencyklidin är också en illegal drog som ofta missbrukas för att uppleva dess dissociativa och euforiska effekter.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Inhalationsexponering' refererer til å inhale, eller ande inn, stoffer som kan være skadelige for lungene og/eller hele kroppen. Dette kan forekomme ved uventet eksponering for luftforurening, røyk, giftstoffer eller andre skadelijke partikler i arbeidsmiljøet eller i hverdagen.

Sådanne stoffer kan føre til en rekke helseproblemer, blant annet lungesvikt, astma, allergi, kreft og andre respiratoriske lidelser. Personennes sårbarhet for disse skadene varierer, og det kan være vanskelig å måle eksakt hvor mye som er nok til å føre til skade. Derfor er forebygging av inhalationsesposering viktig for å beskytte helsen.

'Stachys' är ett släkte av växter, även kända som stackhyacinter eller ängsblomstersläktet, inom familjen grobladsväxter (Lamiaceae). Släktet innehåller omkring 300 arter, vilka huvudsakligen förekommer i de tempererade och subtropiska regionerna av världen. Många arter odlas som prydnadsväxter på grund av deras hårda och tjocka blomstjälkar samt deras attraktiva blommor. En del arter har även använts inom traditionell medicin för att behandla olika hälsotillstånd, men det bör poängteras att effekterna och säkerheten av sådana användningar inte är välstuderade och inte rekommenderas utan konsultation med en läkare eller annan kvalificerad hälsoexpert.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

'Gymnema' är ett släkte av klättrande örter som tillhör familjen Apocynaceae. Den art som är mest känd och har använts inom medicinen heter *Gymnema sylvestre*. Denna art kallas ofta för "gymnematrädet" eller "sockerdestruktorträdet".

I den traditionella indiska medicinen, Ayurveda, har *Gymnema sylvestre* använts i flera hundra år för att behandla olika sjukdomar och hälso tillstånd. Det mest kända användningsområdet är för att hjälpa till att kontrollera blodsockernivåer hos personer med diabetes, eftersom det tros påverka sötningskänsligheten och insulinförsörjningen.

Det finns också studier som visar att *Gymnema sylvestre* kan ha potential inom viktminskningsbehandling, eftersom det tros påverka aptiten och minska trägenheten för socker.

Dock bör man vara försiktig när man använder gymnema eller andra naturläkemedel, särskilt om man har några sjukdomar eller tar några läkemedel, eftersom det kan finnas interaktioner och biverkningar. Det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller annan hälsoprofessional innan man börjar använda något nytt tillskott eller naturläkemedel.

En medicinsk kontext refererar "lipidoser" till en grupp med ovanliga metabola sjukdomar som orsakas av genetiska defekter i lipidmetabolismen. Dessa sjukdomar kännetecknas av ansamlingar av fett (lipider) i cellerna, vilket kan skada deras funktion och leda till olika symtom beroende på vilken typ av lipid som ansamlas och var det sker i kroppen.

Lipidoser delas vanligtvis in i två kategorier:

1. Förvaringssjukdomar (eng. storage diseases): Dessa sjukdomar orsakas av defekter i lipidtransporten eller lagringen, vilket leder till ansamlingar av lipider i cellerna. Exempel på förvaringssjukdomar inkluderar Gaucher sjukdom, Niemann-Pick sjukdom och Fabry sjukdom.

2. Överförbara sjukdomar (eng. lysosomal storage disorders): Dessa sjukdomar orsakas av defekter i enzymer som bryter ned specifika lipider inne i lysosomen, vilket leder till ansamlingar av ofullständigt nedbrutna lipider. Exempel på överförbara sjukdomar inkluderar Tay-Sachs sjukdom, Sandhoff sjukdom och GM1-gangliosidos.

Symptomen på lipidoser kan vara milda till allvarliga och kan inkludera neurologiska symtom som förlamning, mentala retardation, ataxi (störningar i balansen) och epilepsi; lever- eller miltskador; hjärtfel; och yttre tecken som blåmärken, missbildningar eller förändringar i hudens färg. Behandlingen av lipidoser kan variera beroende på sjukdomstyp men kan inkludera enzymsubstitution, läkemedelsbehandling och transplantation.

"Ophthalmic administration" refers to the application or delivery of medication specifically for the eye and its surrounding structures. This can include eye drops, ointments, gels, or injections directly into the eye. The purpose of ophthalmic administration is to treat various eye conditions, such as infections, inflammation, glaucoma, or dry eyes. It is important to follow proper administration techniques to ensure the medication reaches the intended target and to minimize potential side effects.

Etylklorid är en enkel organisk förening som består av kloratomen och etylgruppen (två kolatomer bunden till varandra, med sju väteatomer och en kloratom). Den har den kemiska formeln C2H5Cl.

Etylklorid är en färglös, mycket illaluktande, giftig och reaktions villig flytande förening som vid rumstemperatur lätt sublimerar, det vill säga övergår från fast till gasform utan att vara flytande under vägen.

I medicinsk kontext används etylklorid inte som läkemedel, men kan användas som ett kemiskt reagens i vissa laboratorieprocedurer.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

'Miljöförorenande medel' är ett samlingsbegrepp för ämnen eller substanser som kan skada eller ha negativ inverkan på miljön. Detta kan ske genom att de orsakar luft-, vatten- eller markföroreningar, skadar levande organismer eller stör ekosystemens balans. Exempel på miljöförorenande medel inkluderar tungmetaller som kvicksilver och bly, klorfluorväten (som används i kyl- och spraymedel), polyklorerade bifenyler (PCB) och andra organiska halogener, växthusgaser som kolmonoxid och metan, samt plastföroreningar som mikroplaster.

'Miljöbelastning' refererer til påvirkningen af miljøet som følge af forurening og andre former for menneskeskapet induceret ændring. Det kan omfatte luft, vand eller jordforurening, akustisk eller lysbelastning, samt eksponering for giftige kemikalier eller stråling. Miljøbelastningen kan have negativ effekt på økosystemer, dyr, planter og menneskers sundhed.

En blodtest är en analys av ett individs blodprover för att utvärdera deras hälsa och funktion. Blodtester kan användas för att mäta olika aspekter av blodet, inklusive blodceller, kemi, hormoner, virusar, bakterier och andra substanser.

Det finns många olika typer av blodtester som kan användas för att diagnostisera, behandla och övervaka olika sjukdomar och hälsotillstånd. Några exempel på vanliga blodtester inkluderar:

1. Blodcellstanalyser: Används för att mäta antalet vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar i blodet.
2. Kemianalys: Mäter olika kemiska substanser i blodet, till exempel glukos, kolesterol, elektrolyter, enzymer och hormoner.
3. Serologi: Används för att upptäcka antikroppar eller andra proteiner i blodet som kan vara tecken på infektion eller autoimmuna sjukdomar.
4. Geriatrik blodtester: Används för att screena äldre vuxna för olika hälsoproblem, till exempel njursjukdomar, diabetes och vitaminbrist.
5. Genetiska blodtester: Används för att upptäcka genetiska mutationer eller varianter som kan öka risken för vissa sjukdomar.

Blodtester utförs vanligen av en läkare, sjuksköterska eller laboratorietekniker i ett sjukhus, klinik eller laboratorium. Prover tas ofta genom en venpunktering i armvecket, men det finns också andra metoder för att ta blodprover, till exempel fingerstickor. Resultaten av blodtesterna kan användas för att ställa diagnoser, övervaka behandlingar och planera preventiv åtgärder.

Etylenglykol är en form av kolväte som ofta används som antifrysmedel, kylmedium och i vissa typer av flytande bränslen. Den kan också förekomma som en biverkning vid vissa industriella processer.

Medicinskt sett kan etylenglykol vara skadligt om det kommer in i kroppen genom att exempelvis drickas eller andas in. Det kan orsaka allvarliga skador på olika organ, särskilt lever och njurar, samt leda till metabol acidosis, ett tillstånd där kroppens syra-basbalans är rubbad.

I vissa fall kan etylenglykol användas som en del av behandlingen för hypothermi, men detta ska endast ske under kontrollerade och övervakade förhållanden i ett sjukhus.

Fluoxetin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av flera psykiatriska tillstånd, däribland depression, panikångest, social fobi och tvångssyndrom. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och minska rädsla och oro. Fluoxetin säljs under varumärken som Prozac och Sarafem, och ges vanligtvis som tablett eller kapsel.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

Eating, in a medical context, refers to the process of consuming food. It involves the physical act of taking food into the mouth, chewing, and swallowing, as well as the digestive processes that occur in the body to break down and absorb nutrients from the food. Proper eating is essential for maintaining good health, growth, and energy levels, and can help prevent various medical conditions such as malnutrition, obesity, and chronic diseases.

Den medicinska definitionen av "drickande" är när en individ konsumerar vätskor, vanligtvis genom att svälja dem. Detta kan ske för att stilla törst, för att få i sig nödvändiga näringsämnen eller läkemedel, eller som ett del av en behandling för vissa medicinska tillstånd.

Det är viktigt att notera att "drickande" kan ha olika betydelser beroende på kontexten. I en alkoholkonsumtionsrelaterad kontext kan "drickande" avse konsumtion av alkoholdrycker, vilket kan vara skadligt om det sker i överbefolkningsmängder eller för den som har alkoholberoende.

'Laboratorieanalyser' er ein samlebetegnelse for de test og undersøkelser som utförs i laboratoriemiljø for å finne fakta om pasientens helse til å støtte en diagnostisk, terapeutisk eller forebyggende prosess. Dette inkluderer blod- og urinanalyser, bakteriologiske kulturer, histopatologiske undersøkelser og andre typer av tests som måler forskjellige aspekter av pasientens fysiologi, patofysiologi eller farmakologisk respons. Laboratorieanalyser er viktige for å stille en korrekt diagnose, planlegge en effektiv behandling og evaluere svar på behandlingen.

Karcinogenicitetstester är en typ av toxicologiska tester som används för att undersöka om en kemisk substans eller en viss exponering kan orsaka cancer hos djur eller celler. Detta görs vanligtvis genom att utsätta djur, ofta möss eller råttor, för höga koncentrationer av den undersökta substansen under en längre tidsperiod och sedan observera om de utvecklar cancer.

Det finns också alternativa karcinogenicitetstester som inte använder djur, till exempel in vitro-tester där celler från djur eller människor exponeras för substansen i en labbmiljö. Dessa tester kan vara mindre etiska och mer kostnadseffektiva än traditionella djurtester, men de kan också ha begränsningar när det gäller att förutsäga cancerutveckling hos hela organismen.

Det är värt att notera att resultat från karcinogenicitetstester inte alltid kan direkt överföras till människor, eftersom djur och människor kan reagera olika på samma substans. Därför används ofta data från flera olika typer av tester, inklusive epidemiologiska studier och mekanistiska studier, för att bedöma karcinogeniciteten hos en given substans hos människor.

"Dikloretylen" er en organisk forbindelse som inneholder to kloratomer bundet til ein dobbeltkoblet kolhydrokarbon. Den har formelen C2H2Cl2. Dikloretylen er også kjent under navnene "perkloretylen" og "R125". Den er en klortilfluktande gas som vanlegvis brukas som ein løsningsmiddel i industrien, men kan også brukast som en inhalant som gir ein kortvarig euforisk tilstand. Dikloretylen kan være skadelig og forpøyselig ved langvarig eller intens eksposisjon.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Gyttjeterapi' er en behandlingsmetode som innebærer bruk av ler (gyttje) i medisinske sammenhenger. Gyttjen utvinnes vanligvis fra søer eller mineralrige jordlag og anvendes ofte i form av varme kompresser eller bad.

Den nærmere mekanismen til hvordan gyttjeterapi virker er ikke fullstendig forstått, men det antas at lerets mineraler og organisk materiale kan ha en avslappende effekt på muskler og sener, samtidig som det kan binde giftige stoffer og hjelpe til å fjerne dem fra kroppen. Gyttjeterapi anvendes ofte til å lindre smerter, reducere inflammation og forbedre gjeldende forstyrrelser i muskulatur- og skeletsystemet.

Det er viktig å nevne at effektiviteten av gyttjeterapi kan variere mye mellom individene, og det finnes ikke mye videnskapelig evidens som støtter bruken av denne behandlingsformen overfor bestemte medisinske tilstander. Derfor bør gyttjeterapi aldri erstatte konvensjonell medisinsk behandling, men kan i noen tilfeller være en komplementær behandlingsmetode.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Dibutylftalat (DBP) er en organisk forbindelse som tilhører klassen ftalater. Det er et vanligt plastisiseringsmidler som brukes i produksjonen av plasticprodukter for å gjøre dem fleksible og skinnende. DBP er også vellagt for sin evne til å løyse andre organiske forbindelser, noe som gjør det anvendelig i en rekke industrielle prosesser.

DBP er kontroversielt på grunn av sine potensielle skadelige effekter på helsesystemet. Studier har vist at DBP kan være giftig for reproduksjonssystemet og kan påvirke hormonnivåene i kroppen. Derfor er det regulert under flere lovgivninger, inkludert EU-reguleringen REACH (Registrering, Evaluering, Autorisering av Høykjemisk Kjemikalieprodukter) og den amerikanske loven CPSIA (Consumer Product Safety Improvement Act). Disse reguleringene begrenser bruken av DBP i forskjellige produkttyper for å beskytte konsumenter mot potensielle skadelige effekter.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.

Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).

Luftrörsinflammation, även känd som sinusit eller sinusinfektion, är en inflammation i de små hålrummen (sinus) runt näsa och ögon. Det kan orsakas av en infektion, allergi eller irritation. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa, halsont, näsflöde, hosta, feber och trötthet. Luftrörsinflammation kan vara akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen och kan innefatta antibiotika, avhjälpande medel för att lindra symtom och i vissa fall kirurgi.

Tetraklordibensodioxin (TCDD) är ett extremt giftigt ämne som tillhör gruppen poliklorerade bifenyldioxiner (PCDD). Det är en organisk förening som bildas som en biprodukt vid vissa typer av industriella processer, såsom klorinering av trä och pappersmassa, förbränning av organiskt material i närvaro av klor och syntes av klorerade herbicider. TCDD är ett persistenter miljögifta som kan ansamlas i djurs och människors fettvävnader och kan orsaka allvarliga hälsoproblem, även vid låga koncentrationer.

TCDD är känt för att vara en potent cancerframkallande substans och har också visat sig ha negativ inverkan på reproduktionen, utvecklingen, immunförsvaret och störanden av hormonsystemet hos djur. Människor kan exponeras för TCDD genom att äta föda som innehåller spår av ämnet eller genom andning av kontaminerad luft.

Det är värt att notera att TCDD och andra PCDD-föreningar har blivit klassificerade som cancerframkallande för människor av Internationella cancerforskningsagenturen (IARC), en del av Världshälsoorganisationen (WHO).

Haloperidol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör butyrofenonklassen. Det används främst för behandling av schizofreni och andra psykoser, men kan också användas för att behandla allvarliga aggressiva beteenden, agitation och irriterbarhet hos äldre personer med demens. Haloperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans som påverkar rörelse, känslor och tankar. Vid överdosering eller vid långvarig användning kan haloperidol orsaka rörelsesvårigheter, så kallade extrapyramidala bieffekter (EPS).

Dotiepin är ett typiskt tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som används för att behandla klinisk depression. Det fungerar genom att blockera återupptaget av neurotransmittorer, till exempel serotonin och noradrenalin, i hjärnan vilket leder till en ökning av deras koncentration i synapsen och därmed förbättrar humöret.

Dotiepin har också en stark sedativ effekt och kan användas som sömnmiddel i lägre doser. Preparatet är dock inte lika vanligt förekommande som andra TCA:er på grund av sin bredare farmakologiska profil och högre toxicitet vid överdosering.

Varning! Innehållet i denna respons är enkelt, medicinskt information och bör inte användas som ett ersättande råd för dina medicinska behov. Kontakta din läkare eller apotekare om du har frågor om din hälsotillstånd eller medicinering.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.

Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Luftförorenande ämnen är en samlande beteckning för olika gaser, partiklar och föroreningar som förekommer i luften och kan ha negativ påverkan på människors hälsa, klimatet och miljön. Detta inkluderar bland annat kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2), partiklar med en diameter mindre än 10 eller 2,5 micrometer (PM10 och PM2,5) samt farliga luftföroreningar som till exempel benzen, formaldehyd och polycykliska aromatiska kolväten (PAK). Luftföroreningarna kan ha akuta effekter på andningsorganen, hjärtat och blodet, men de kan också orsaka långsiktiga hälsoproblem som cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

I medicinen kan 'partikelstorlek' referera till storleken på små partiklar, särskilt inom kontexten för läkemedel och andra terapeutiska behandlingar. Partikelstorleken kan ha en betydande effekt på hur ett läkemedel agerar inuti kroppen, inklusive dess absorption, distribution, metabolism och eliminination.

Partikelstorleken mäts vanligtvis i mikrometer (µm) eller nanometer (nm). I vissa fall kan partikelstorleken variera över ett brett intervall, vilket kan resultera i en heterogen population av partiklar.

Exempel på terapeutiska behandlingar där partikelstorlek är viktig inkluderar inhalationssteroider för astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), nanopartikelbaserade läkemedel och liposomalt encapsulerade läkemedel.

I slutändan kan en korrekt kontrollerad partikelstorlek förbättra effektiviteten och säkerheten hos ett läkemedel, vilket kan leda till bättre kliniska resultat för patienter.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Inom medicinen refererar "arsenater" vanligtvis till salter av arseniksyra (As(OH)3), som är starkt giftiga. Arsenik är ett halogenväte, AsH3, och när det oxideras bildas arsenic acid, H3AsO4, som sedan kan reagera med baser för att bilda olika arsenater.

Arsenater kan vara i form av antingen organiska eller oorganiska föreningar. De oorganiska arsenatföreningarna är vanligtvis mer giftiga än de organiska. Arsenik och dess derivat har historiskt använts som råmaterial för bekämpningsmedel, konserveringsmedel och mediciner, men användningen av arsenik i dessa tillämpningar är numera mycket begränsad på grund av de skadliga effekterna på människors hälsa.

Arsenater kan orsaka en rad hälsoproblem, inklusive kräkningar, diarré, muskelkramper, nervskador och i extrema fall dödsfall. Långvarig exponering för låga nivåer av arsenik kan också öka risken för cancer, särskilt hudcancer, lungcancer och levercancer.

3,4-Dihydroxyphenylacetic acid (3,4-DHPAA) is defined in medical terms as a metabolite of dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in the regulation of movement, emotion, and cognition. 3,4-DHPAA is formed when dopamine is metabolized by an enzyme called monoamine oxidase (MAO). It can be found in urine and has been used as a biomarker for dopamine turnover in the body. Additionally, abnormal levels of 3,4-DHPAA have been associated with certain neurological disorders such as Parkinson's disease.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.