Transkraniell magnetstimulering (TMS) är en icke-invasiv teknik där magnetiska fält används för att påverka nervceller i hjärnan. Genom att placera en spole nära skallen kan ett starkt, kortvarigt magnetfält genereras, som passerar igenom skallen och inducerar en elektrisk aktivitet i hjärnbarken under spolen. Denna teknik används inom forskning och kliniskt för att studera hjärnfunktioner och behandla olika neurologiska tillstånd, som depression och migrän.
Det elektriska gensvaret som framkallas i en muskel eller motornerv vid elektrisk eller magnetisk retning. Vanliga retningsmetoder är transkraniell elektrisk - eller transkraniell magnetisk stimulering, vilka ofta används för övervakning vid neurokirurgi.
Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.
I en enkel medicinsk definition, kan pyramidbanor (piramid schemes) definieras som en form av bedrägeri där deltagare rekryteras att investera pengar i ett system med löfte om höga finansiella vinster, men istället för att få någon form av betalning för sin investering får de istället möjlighet att tjäna pengar genom att rekrytera fler deltagare i systemet. Detta skapar en hierarkisk struktur som liknar en pyramid, där få på toppen tjänar pengar medan de allra flesta längre ner i systemet förlorar sina investeringar när rekryteringen inte kan upprätthållas. Pyramidbanor är olagliga och etiskt oacceptabla på grund av deras potential att orsaka skada och finansiell ruin för de involverade.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Synförnimmelser som uppkommer genom mekanisk eller elektrisk stimulering av ögongloben.
Läran om magnetiska fenomen och magnetfält, samt själva fenomenet. Magnetism framkallad av elektriska strömmar kallas elektromagnetism.
Transcranial ultrasound Doppler (TCD) is a non-invasive diagnostic technique that uses high-frequency sound waves to measure the velocity of blood flow in the cerebral blood vessels located in the skull, providing information about the status of the intracranial vasculature and cerebral hemodynamics.
I medicinen refererar sidodominans till ett fenomen där två eller flera genetiska varianter (aleler) av samma gene delar upp arvet på ett sådant sätt att de båda alalterna uttrycks i samma individ, men i skilda celler eller i olika typer av celler. Detta står i kontrast till koddominans, där båda varianterna av genen uttrycks i samma cell och ger upphov till en kombinerad fenotyp.
Kraftfält som uppstår till följd av samverkan mellan elektriska och magnetiska krafter.
I medicinsk kontext, definieras 'hand' som den del av armen som sträcker sig från handleden (wrist) till fingertopparna. Den består av ett antal ben (bones), muskler, senor och nerver som tillsammans ger handen förmågan att röra sig, känna och gripa tag i objekt. Handens precision och styrka gör den unik bland kroppens lemmar och möjliggör komplexa aktiviteter såsom skrivande, klappning, ätande och manipulation av små föremål.
Reaktionstid (reaction time) är den tid det tar från att en stimulus uppfattas till att en muskelkontraktion eller ett annat svar initieras som följd av denna stimulus. Det mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder och kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsostatus och typen av stimulus. En kort reaktionstid är vanligtvis associerad med bättre kognitiv förmåga och fysisk prestationsförmåga.
"Elektromagnetiska fenomen är processer eller observationer som resulterar från interaktioner mellan elektriska och magnetiska krafter, vilka tillsammans utgör ett sammanhängande fält som kan variera i rummet och över tid, och som kan propagera genom vakuum med konstant hastighet."
"Nervhälning (neuralgia) är en smärta som följer nervens normala sinnesbana, orsakad av skada eller irritation av nerven."
Den övre, mittersta delen av hjärnhalvan.
"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."
"Psykomotorisk funktion" refererer til den sammenhæng og koordination mellem psykiske processer (som tanker, følelser, perception) og motoriske handlinger (som bevægelser, reflekser). Den psykomotoriske funktion omfatter evnen til at modtage information fra sin omverden, bearbejde denne information og svare igen med en relevant fysisk respons. Dette er vigtigt for adfærdsmønstre som opmærksomhed, hukommelse, læring, planlægning, koordination og kontrol af bevægelser.
"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.
Förmåga att utföra komplexa rörelser.
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
I anatomisk terminologi refererer "fingrar" til de små, slanke lemmer på hænderne hos mennesker og visse dyr, der normalt er fem på hver hand. De består af tre knogler, kaldet falanger, samt en mindre knogle i hver fingerspids, kaldet den terminal phalanx. Fingrene har en række muskler og senevner, der gør det muligt for dem at bøje, strække og foretage fine motorbevægelser.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
Behandling med elektrisk ström utan att märkbar hetta utvecklas. Hit hör elektrisk stimulering av nerver och muskler, ström genom kroppen eller stötvis behandling med svag ström för att höja smärttröskeln i huden.
Magnetfältterapi, även känt som magnetisk behandling, är en form av komplementär och alternativ medicin där patienten exponeras för statiska magnetfält för att försöka lindra smärta eller behandla diverse sjukdomar. Det saknas dock vetenskapligt stöd för dess effektivitet och det rekommenderas inte som standardbehandling inom den konventionella medicinen.
Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika svar i levande vävnader eller organismen. Detta kan uppnås genom att exponera celler eller vävnader för ljuskällor med specifik intensitet, frekvens och våglängd. Ett exempel på fotostimulering är användning av ljusbehandling, även känt som fototerapi, för att behandla säsongsbunden depression eller sömnstörningar genom att exporsera individen för en speciell typ av ljus.
H-reflex, fullständigt benämnt som deep tendon Hoffmann reflex, är en monosynaptisk reflexböjning av lårbensmuskeln (Quadriceps femoris) orsakad av en stimulans till muskelns senan. Den H-reflexen utlösas när en nervimpuls från en sensory neuron i en muskel, känd som Ia afferent fiber, aktiverar en alpha motor neuron i ryggmärgen, vilket orsakar en kontraktion hos samma muskel. Den H-reflexen används ofta inom neurofysiologin för att undersöka den neuromuskulära funktionen och specifikt de reflexa arkitekturerna i ryggmärgen.
Elektriskt framkallade kramper för behandling av svåra affektiva störningar och schizofreni. Syn. elchockterapi.
The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
"Fysisk stimulering refererer til den aktive eller pasive anvendelse af særlige metoder eller redskaber, der appellerer til sanserne og fremkalder en respons i det menneskelige eller dyriske kropssystem. Dette kan involvere mekanisk, elektrisk, termisk, lyss eller anden form for stimuli, der sigter mod at forbedre fysiologiske funktioner, opnå terapeutiske effekter, øge bevægelsesevnen eller fremme velbefindende og komfort."
"Hårbotten, även känd som hårsäcken eller folliculus pili, är den del av hårtet som innehåller de celler och strukturer som ansvarar för hårets tillväxt och nystan."
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Tinnitus är en ohörbar ljudperception som uppstår i öronen eller huvudet, orsakad av problem med hörselnerven, inneröra strukturer eller relaterade nervbanor och center i hjärnan.
Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid stimulering av de afferenta nervbanorna från perifera nerver till hjärnan.
Förvärvade eller nedärvda sjukdomstillstånd som har dystoni som främsta symtom. Dessa sjukdomar delas allmänt in i generaliserade (utbredda) dystonier (t ex vanställande muskelspänning) och fokala dystonier (t ex "skrivkramp"). De kan även klassificeras efter ärftlighetsmönster och debutålder.
"Synuppfattning" refererar till den totala uppfattningen eller förståelsen av vad som ser sig för en individ, vilket inkluderar både klarhet och skärpa i synfältet samt tolkningen av det observerade. Det är ett sammanfattande begrepp som beskriver hur vi uppfattar, tolkar och interagerar med vår omgivning baserat på vad vi ser.
Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.
En av armens huvudnerver. Hos människan utgår mediannervens fibrer från ryggradens nedre nackkota och bröstryggens övre (vanligtvis C6 - T1), löper via armnervnätet och leder sensoriska och motoriska nerver till delar av underarmen och handen.
Förlust (helt eller delvis) av förmågan att tala eller att formulera sina tankar i meningsfulla ord, eller att förstå innebörden i ord eller skrift. Tillståndet beror på sjukdom eller skada som drabbar språkområdena i den dominanta hjärnhalvan. Utifrån kliniska kännetecken kan tillståndet klassificeras i olika undertyper. Huvudkategorierna är receptiv, expressiv och blandad afasi.
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Den mellanvägg av fibrös muskulatur som skiljer brösthålan från bukhålan. Sammandragning av mellangärdet ökar bröstkorgens volym och underlättar inandning.
Den främre delen av hjärnhalvan.
Handens gripkraft.
Nervceller som aktiverar muskelceller.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
I medicinen, refererar "syncentrum" till den del av hjärnan som är involverad i synprocessen. Mer specifikt, är syncentrum en del av thalamus, en struktur som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information som skickas till hjärnan. Syncentrum tar emot, integrerar och bearbetar information från ögonen och hjälper till att koordinera rörelser relaterade till synen. Det är också involverat i visuell uppmärksamhet och medvetandeprocesser.
I medicinsk kontext kan "vilja" defineras som en persons medvetna önskan eller avsikt att handla på ett visst sätt, vilket är viktigt för deras självbestämmande och beslutsfattande. Detta kan ha betydelse inom områden som exempelvis psykiatri, neurologi och etik.
En medicinsk definition av 'arm' är den övre extremiteten på människokroppen, som sträcker sig från skulder till fingertoppar. Den består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) och handleden, samt 27 ben i handen (8 karpaler, 5 metakarpaler och 14 fingerben).
Området på armen som är beläget mellan metakarpus och underarmen.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
"Sensorisk tröskel är det minsta stimuli som just kan uppfattas och registreras av ett sinnesorgan, medan starkare stimuli över denna tröskel når uppmärksamhet och ger upphov till en känsla eller en perception."
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
I en enkel medicinsk definition, kan en nacklob (latin: nuchae ligamentum) beskrivas som ett band av starkt, icke-elastiskt bindväv som fäster sig vid ryggraden (kolonnen) och sträcker sig över nackens övre del. Denna anatomiska struktur hjälper till att stödja huvudet och underlättar rörelser i nacken.
En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.
Ett nytt föreställningsmönster sammansatt av intryck från tidigare upplevelser.
Neuronavigering är en teknik inom neurokirurgi som möjliggör för kirurger att guida sig till specifika områden i hjärnan under operationer med hög precision, baserat på individuella patientdata från bilddiagnostiska undersökningar som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Genom att kombinera preoperativa bilddata med realtime-avbildning under operationen kan neuronavigeringssystemet stödja kirurgen i att planera operationsmetoder, identifiera risker och skydda viktiga strukturer i hjärnan. Detta kan leda till minskade komplikationer och en snabbare återhämtning efter operationen för patienten.
"Ett nervnät är ett komplext system av nervceller och deras sammanlänkande nervfibrer, som kommunicerar med varandra och koordinerar kroppens funktioner genom att överföra och bearbeta signalsubstanser."
Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.
"Depressive Disorder, Treatment-Resistant" refererer til en sværartet depression som fortsatt varer, selv etter at en person har prøvd minimum to forskjellige antidepressiva med adekvat dosis og varighet av behandling. Trods behandlingen oppnås ikke nokver effekt eller bare en begrenset effekt, og/eller det oppstår ubehagelige bivirkninger som gjør at personen ikke kan fortsatt med behandlingen. I tillegg kan andre typer av behandling som psykoterapi vært prøvd uten tilfredsstillende resultat. Depressionen har i så fall blitt betegnet som "treatment-resistant".
Neurofysiologiskt rekrytering refererar till processen där lungorna aktiveras för att öka ventilationen under andningsdjupet eller vid behov av extra andning, vanligtvis som svar på en hypoxisk stimulus. Detta uppnås genom kontraktion av accessoriska andningsmuskler, inklusive interkostalmusklerna och musculus sternocleidomastoideus, vilket leder till en ökad ribkorgsrörelse och därmed en ökad lungvolym.
Behandlingsmetod för rörelsestörningar, särskilt Parkinsons sjukdom, bestående av elbehandling via stereotaktiskt placerade elektroder i specifika områden a hjärnan, som t ex talamus. Elektroderna är kopplade till en nervstimulator som anbringats under huden.
Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.
En nervledning, även kallad nerveus impuls, är en elektrisk signal som leds genom nervceller (neuron) för att överföra information inom eller mellan levande organismer. Denna signalsubstans, bestående av aktionspotentialer, reser sig längs med axonen i neuron och orsakar en kemisk respons när den når slutet av nervcellen (synapsen), vilket kan leda till ytterligare elektriska signaler eller andra biokemiska händelser.
Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.
En partial förlamning (paralys) är en medicinsk tillstånd där en persons rörelseförmåga är nedsatt på ett delvis väg, vilket orsakas av skada eller störning i nerverna eller musklerna.
Ett tillstånd som uppstår till följd av långvarig och kraftig muskelsammandragning. Studier på idrottsmän under ihållande, submaximal träning visar att muskelutmattning ökar i nästan direkt proportion till förbrukningen av muskelglykogen. Muskelutmattning vid kortvarig, maximal träning är förknippad med syrebrist och ökade halter av mjölksyra i blod och muskelvävnad och en åtföljande ökning av vätejonkoncentrationen i den ansträngda muskeln.
I medicinsk kontext, refererar "tumme" vanligtvis till den förvuxna, abnorma vävnaden som bildas vid tumörbildning. En tumme kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign), beroende på om den är cancervävnad eller inte. Det är viktigt att diagnosticera och behandla en tumme så snart som möjligt för att förhindra spridning av eventuell cancer.
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.
Subjektivt upplevda sinnesförnimmelser utan egentlig utlösande impuls, vilka dock av personen i fråga upplevs som verkliga. De kan vara av organiskt ursprung eller förknippade med psykiska störningar.
The somatosensory cortex is a region in the brain that is responsible for processing sensory information from the body, including touch, temperature, pain, and proprioception (the sense of the position and movement of the body). The primary somatosensory area, also known as Brodmann area 3, 1, 2, is located in the postcentral gyrus of the parietal lobe. It receives and processes sensory information from the thalamus, which has received this information from the peripheral nerves. The primary somatosensory area contains a precise map of the body's surface, known as the homunculus, with areas that represent highly sensitive parts of the body, such as the hands and lips, being disproportionately larger than those representing less sensitive areas.
Människans kropp ur ett filosofiskt/konstnärligt perspektiv, inte som anatomisk eller zoologisk enhet.
Rymduppfattning, eller "space perception", är ett samlingsbegrepp inom neurovetenskapen som refererar till hur människans hjärna tolkar och förhåller sig till information om rumslig orientering och rörelse. Detta inkluderar förmågan att uppfatta avstånd, storlek, form, position och rörelser i tre dimensioner.
"Cerebrum" refers to the largest part of the brain, which is divided into two hemispheres and is responsible for higher brain functions such as thinking, learning, and consciousness.
Blodcirkulationen i hjärnans kärl.
Tetanus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Clostridium tetani, som producerar ett starkt neurotoxin som kan orsaka stelhetskramp och spasmer i skelettmuskulatur. Sjukdomen överförs vanligtvis genom infektion av en djurskada eller kontaminerad jord in i en sår.
En ihållande kroppshållning som beror på samtidig sammandragning av verksamma och motverkande muskler i en kroppsdel. Det är oftast de stora axialmusklerna och bäckengördeln som drabbas. Tillstånd med ihållande eller återkommande dystoni som primärt symtom räknas som muskelspänningssjukdomar. Syn. dystoni.
Tolv par nerver som innehåller generella afferenta, viscerala afferenta, särskilda afferenta, somatiska efferenta och autonoma efferenta nervtrådar. Syn. kranialnerver.
"Brain waves," också kända som "beroende hjärnaktivitet," refererar till de elektriska signalerna som produceras av neuroner (hjärnceller) i hjärnan när de kommunicerar med varandra. Dessa signaler kan registreras och visualiseras med hjälp av en EEG (elektroencefalografi). Brain waves kan kategoriseras baserat på deras frekvens, amplitud och form, och varje typ är associerad med olika medvetandetillstånd och funktioner. Till exempel, alfa-brain waves (8-13 Hz) är vanliga under avslappnade tillstånd och ögonlukts, betasbrain waves (13-30 Hz) är associerade med aktivt tänkande och koncentration, gammabränt waves (30-100 Hz) är involverade i högre kognitiva funktioner som inlärning och minne, och delta-br
I en enkel medicinsk definition kan 'arbetsprestation' (work performance) syfta på en individs förmåga att utöva sin yrkesroll effektivt och effektivt, inklusive kognitiva, fysiska och emotionella aspekter. Detta täcker ofta ett brett spektrum av färdigheter som innefattar kunskaper, minneskapacitet, motoriska förmågor, kommunikationsförmåga, sociala kompetenser och psykologisk hälsa. Arbetsprestation kan påverkas av många faktorer, till exempel medicinska tillstånd, behandlingar, stress, arbetsmiljö och personliga omständigheter.
Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.
En nerv som utgår ifrån ländryggsträngen (L2-L4) och löper genom ländplexus för att leda motoriska signaler till lårets sträckmuskler och sensoriska impulser till delar av låret, underbenet, foten, samt till höft- och knäled.
Comparative psychology är ett forskningsfält inom psykologin som jämför beteende och kognition hos olika djurarter för att identifiera gemensamma principer och speciella adaptationer, vilket kan ge insikter om den evolutionära utvecklingen av mentala förmågor.
"Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, perception, and executive functions, with the aim to evaluate brain-behavior relationships, identify cognitive strengths and weaknesses, and assist in diagnosing and monitoring neurological or psychiatric conditions."
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Den minsta urskiljbara skillnaden mellan två stimuli eller en som är knappt över tröskeln.
Intraoperative Neurophysiological Monitoring (IONM) är en teknik som används under kirurgiska ingrepp för att övervaka nervbanors funktion i realtid, vilket hjälper till att minska riskerna för skada på nervsystemet under operationen. IONM inkluderar olika metoder såsom elektroencefalografi (EEG), evokered potentials (EP) och elektromyografi (EMG) för att kontinuerligt övervaka nervbanors aktivitet och ge feedback till kirurgen om eventuella ändringar i nervfunktionen under operationen. Detta kan hjälpa till att garantera bättre patientutgång, minska komplikationsrisken och förbättra kirurgisk precision.
Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.
Tydlig depression under involutionsperioden, kännetecknad av hallucinationer, vanföreställningar, paranoia och upphetsning.
"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
Ultraljudsmetod för diagnos av sjukliga förändringar i skallen.
Sjukdomstillstånd med återkommande lokaliserade paroxysmala nervcellsurladdningar som ger upphov till krampanfall med motoriska symtom. De flesta anfall av denna typ utgår från pannloben. Motoriska krampanfall kan yttra sig som toniska eller kloniska rörelser i ansiktet, en extremitet eller en kroppssida. Ett flertal olika, komplexa rörelsemönster, inklusive abnorm arm- och benföring, kan förekomma.
Ett bensodiazepin som används mot ångest och som har få biverkningar. Det har även sömngivande, kramplösande och lugnande egenskaper, och har föreslagits användas som pre-narkosmedel.
Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).
"Vagusnervstimulering är en behandlingsmetod som involverar aktivering av vagusnerven, den tionde kranialnerven, med hjälp av en implanterad stimulator. Denna nerv styr bland annat andnings- och hjärtfunktioner samt smärta och sömn. Vagusnervstimulering används primärt för att behandla terapiresistent depression och epilepsi, men det finns också studier som undersöker dess potential att behandla andra sjukdomar som inflammatoriska tarmsjukdomar och migrän."
En medicinsk definition av 'Tinninglob' (latin: Glandula timpanica) är en liten endokrin körtel, belägen nära mittöronet inuti skallen. Den producerar ett hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kroppens kalciumnivåer och hinnerns hälsa.
Perceptionsstörningar är en medicinsk term som refererar till förändringar i sinnesintryck där individen upplever att deras vardagliga perceptioner av sig själv, andra eller sin omgivning är avvikande eller felaktiga, vilket kan påverka tankster, känslor och beteende.
Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Förlust av förmågan att uttrycka sig i tal eller skrift pga skada i pannlobens associativa centrum (talcentrum; Brocas area). Defekten kan variera från total stumhet till långsamt, sävligt och grammat iskt simpelt tal. Den drabbade använder enkla, fåordiga fraser av nyckelord.
Svår eller fullständig förlust av muskelfunktionerna på ena kroppshalvan. Tillståndet beror oftast på sjukdom eller skada (t ex hjärnblödning) i den hjärnhalva som är på motsatt sida av den drabbade sidan av kroppen. Mer sällan kan hjärnstamsskador, ryggmärgssjukdomar, perifera nervsjukdomar eller andra tillstånd visa sig som hemiplegi. Hemipares är en mildare form av muskelsvaghet i den ena kroppshalvan.
"Pain perception" refers to the neural and psychological processes involved in receiving, interpreting, and responding to a painful stimulus. It includes the activation of pain receptors (nociceptors) in response to tissue damage or potential harm, the transmission of pain signals through the nervous system to the brain, and the cognitive and emotional interpretation of those signals in the context of past experiences, expectations, and individual differences in pain sensitivity. Ultimately, pain perception results in a subjective experience that varies from person to person and can range from mild discomfort to intense suffering.
Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.
I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.
Den breda platta av täta, myeliniserade fibrer (vit substans) som förbinder områden av hjärnbark på ena hjärnhalvan med motsvarande områden på den andra hjärnhalvan. Hjärnbalken ligger i botten av den djupa springan mellan hjärnhalvorna. Syn. corpus callosum; commissura magna.
Intellektuell process eller varseblivningsprocess, genom vilken en organism förvärvar kunskap.
"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."
I medicinsk kontext, refererar "tunga" till ett parastitärt insekt av arten *Pediculus humanus capitis*, som orsakar hudsjukdomen pedikulosis kapitis, mer känd som huvudlöss. Tungor är små, platta, utplattade insekter som lever och lägger ägg (nitar) i människors hårstrån, vanligtvis nära skallen. De suger blod från varmhudaden och orsakar ofta klåda och irritation. Tungor sprider sig genom direkt kontakt med infekterade personer eller delad användning av saker som hattar, hårborstar och sängkläder.
Ett verbalt eller icke-verbalt kommunikationsmedel för utbyte av ideer eller känslor.
Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.
Transkutan nervstimulering (TNS) är en icke-invasiv medicinsk behandlingsmetod som innebär att små elektriska impulser appliceras genom intakta hud till nerver under huden. Syftet är att modulera nervsignalering och på så sätt lindra smärta, styrka muskelaktivitet eller förbättra sensorisk känsla. Behandlingen används ofta för att hantera kronisk smärta, speciellt i ryggmärgsbråckspatienter, samt för att behandla neurologiska tillstånd som Parkinsons sjukdom och multipel skleros.
'Series learning' in medical terms, also known as "spaced repetition," is a learning technique that involves reviewing information at increasing intervals to improve long-term retention and recall.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Mellangärdets motornerv. Diafragmanervtrådarna utgår från halskotpelaren (i huvudsak C4) och passerar plexus cervicalis på sin väg till mellangärdet.
I en enkel mening kan "biofysikaliska processer" definieras som de fysiska processer och fenomen som sker inom organiska system, såsom celler och levande organismer. Dessa processer inkluderar interaktioner mellan strukturer på molekylär nivå, till exempel proteiner och DNA, samt större skalor som celldelning, transport över cellytan och signalsubstanser som reglerar cellers funktion. Biofysikaliska processer är av central betydelse för att förstå hur levande system fungerar på en grundläggande nivå.
Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder characterized by the loss of dopamine-producing neurons in the substantia nigra region of the brain, leading to motor symptoms such as tremors, rigidity, bradykinesia, and postural instability.
Den sjunde hjärnnerven. Facialisnerven har två delar, den större motornervroten, som kan kallas den egentliga facialisnerven, och den mindre, sensoriska nervroten. Tillsammans leder de efferenta nervsignaler till ansiktsuttrycksmusklerna och till tår- och spottkörtlarna, samt afferenta smaksignaler från de främre två tredjedelarna av tungan och beröringssignaler från ytterörat.
Muskelsammandragningar kännetecknade av ökad spänning utan ändrad muskellängd.
"Cortical Spreading Depression (CSD) is a wave of neuronal and glial depolarization that slowly spreads across the cerebral cortex, characterized by suppressed electrical activity, disrupted blood flow, and increased extracellular levels of potassium ions and neurotransmitters. It is often associated with migraine headaches and is also observed in traumatic brain injury and other neurological conditions."
Mätning av magnetfält kring huvudet, framkallade av elektriska strömmar i hjärnan. Precis som fallet är med vilken elektrisk ledare som helst, så åtföljs hjärnans elektriska aktivitet av ortogonala magnetfält. Mätningar av dessa fält ger information om var i hjärnan aktivitet pågår som komplementerar EEG. Magnetoencefalografi kan användas för sig eller i kombination med EEG, för mätning av spontan eller framkallad aktivitet, inom forskning och för kliniska ändamål.
Juvenile myoclonic epilepsy (JME) is a type of generalized epilepsy that typically begins in adolescence and is characterized by the presence of myoclonic jerks, often followed by tonic-clonic seizures. Myoclonic jerks are sudden, brief, shock-like muscle contractions that can affect any part of the body. In JME, these jerks usually occur in the arms and hands and can be triggered by factors such as fatigue, stress, or flickering lights. Tonic-clonic seizures, also known as grand mal seizures, involve a loss of consciousness and stiffening and shaking of the body.
"En armbåge är en kroppsdel som utgör den flexibla leden mellan överarmsbenet (humerus) och underarmsbenen (ulna och radius), vilket möjliggör rörelser som böjning, streckning och rotation."
"Computer-supported signal processing refers to the use of digital computers and software algorithms to analyze, filter, and interpret biological or medical signals, such as electrocardiogram (ECG), electroencephalogram (EEG), or functional magnetic resonance imaging (fMRI) signals, for diagnostic, therapeutic, or research purposes."
Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.
Perifere nerver är nervtrådar som utgår från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och försörjer kroppens olika organ och muskler med nervimpulser. De perifera nerverna bildar ett komplext nätverk av sensorer och motoriska signaler som gör att vi kan uppfatta värme, kyla, smärta och tryck, samt kontrollera rörelse och koordination i kroppen.
'Vakenhet' definieras inom medicinen som ett medvetet tillstånd där individen är fullt medveten och reagerar på sin omgivning.
Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").
I en medicinsk kontext refererar "Upper Extremity" till det övre extremiteten hos människan, vilket består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) samt handleden, handledsbenen och fingrarna. Detta omfattar alltså armen, underarmen, handen och fingrarna.
"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.
I medicinsk kontext, betyder 'beröring' oftast kontakt mellan en vårdgivares händer och en patients kropp, använt som ett tillvägagångssätt för att undersöka, behandla eller ge komfort.
Ett tillstånd som innebär uppmärksamhet på jaget och omgivningen.
De artärer som förser hjärnbarken med blod.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Tillfällig lagring av information under några sekunder till några timmar, i motsats till långtidsminne, som avser lagring i dagar, år eller en livstid.
"Ulnarnerven", eller den "nedre ulnara nerven" som den också kallas, är en nerv som innerverar musklerna och huden i den mediale (insidan) aspekten av underarmen, handleden och lillfingret, samt hälften av ringfingret. Den delar sig ofta från den mediala nervstammen på nivån av armbågen och passerar genom en uttrymme i muskeln ulnaris, varifrån den får sitt namn. Ulnarnerven kan skadas eller komprimeras vid flera olika tillfällen, vilket kan leda till symptom som känselbortfall, smärta och muskelsvaghet i det drabbade området.
I medicinsk kontext, betyder "förnimmelse" vanligtvis den subjektiva upplevelsen av en känsla eller ett skeende i kroppen, såsom smärta, temperatur, tryck, vibrationer eller ljud. Exempel: "Pacienten rapporterade en förnimmelse av brännande smärta i bröstet".
Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk
Den största av hjärnartärerna. Den delar sig i tre grenar, till tinningsloben, frontalloben och hjässloben, och försörjer deras parenkym i hjärnbarken. Det är dessa områden som är inblandade i motorisk, sensorisk och talverksamhet.
Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.
Det stora nätverk av nervtrådar som försörjer armen med nerver. Armplexus sträcker sig från nacken till armhålan. Hos människa utgår plexusnerverna vanligen från de nedersta cervikalsegmenten och det övre bröstsegmentet av ryggmärgen (C5-C8 och T1), men variationer kan förekomma.
'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen timolol, som är ett beta-blockerande läkemedel. Synbanor används vanligtvis för att behandla ögoninflammation och minska ökat tryck i ögat (glaukom). Läkemedlet verkar genom att reducera produktionen av vätska inne i ögat, vilket hjälper till att minska ögattrycket och skydda det synnerliga nerver som är viktiga för att se.
I en enkel medicinsk definition, är "sackader" cystor (lilla säckar fyllda med vätska) som kan bildas på olika ställen i kroppen, vanligtvis i hjärnan eller ryggmärgen. De kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom trauma, infektion, inflammation eller genetiska faktorer. Sackader kan variera i storlek och antal och kan leda till olika symtom beroende på deras plats och storlek. I vissa fall kan de behöva behandlas med kirurgi eller mediciner för att förebygga komplikationer som neurologiska skador eller smärta.
Placeboeffekten är en psykologisk eller fysiologisk respons som uppstår när en individ mottar en behandling, vanligtvis en placebotablett eller en annan form av placebo, som inte innehåller några aktiva substanser eller terapeutiska egenskaper. Svaret orsakas istället av patientens förväntningar och tro på behandlingens verkan, snarare än den faktiska effekten av själva behandlingen. Placeboeffekten kan vara kraftfull och kan leda till symptomlindring eller förbättrad funktion i vissa fall, men det är viktigt att skilja den från den specifika, dokumenterade effekten av en aktiv behandling.
"Nackmuskler" refererar till en grupp skelettmuskler som kontrollerar rörelserna i nacken och halsen, inklusive musculus sternocleidomastoideus och musculus trapezius. Dessa muskler arbetar tillsammans för att möjliggöra rörelser som rotation, flexion och extension av huvudet och halsen.
Neurofysiologi är ett medicinskt specialområde som studerar de elektriska och fysiska processerna i nervsystemet. Det inkluderar studiet av neuroners funktion, signalsubväxling och interaktion, samt deras roll i kontrollen av kroppens funktioner och sinnesintryck. Neurofysiologi använder sig ofta av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och neurostimulering för att mäta och påverka nervsystemet på olika sätt.
Varje iakttagbar reaktion hos en person i någon situation.
Den quadriceps femoris muskeln är en stor, fyrhövdad skelettmuskel i framsidan av låret som sträcker sig från höftbenet till knäskålen och består av de fyra huvudena rectus femoris, vastus lateralis, vastus medialis, och vastus intermedius. Dess huvudsakliga funktion är extension av knäleden.
I en mening kan en pilotstudie definieras som en förstudie eller en preliminär undersökning som genomförs före en större klinisk prövning eller ett stort forskningsprojekt. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studien, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen och -analysen, för att identifiera och lösa eventuella problem eller svagheter innan den större studien genomförs. Pilotstudier ger också information om huruvida det är möjligt och praktiskt att genomföra en större studie med de angivna metoderna och om målgruppen reagerar som förväntat på interventionen eller behandlingen. Resultaten från pilotstudier används ofta för att beräkna effektstorlekar och kraft i den större studien, men de är inte sällan för små för att ge slutsatsen om effekten av en
Hjärnvågor i encefalogrammet med en frekvens mellan 8 och 13 svängningar per sekund. De är typiska för en normal person i vaket eller vilande tillstånd och uppträder huvudsakligen i occipitalområdet.
"Synfält, eller visuellt fält, refererar till det totala området som ett individuals ögon kan uppfatta vid en given blickriktning, inkluderande både central seende och perifer seende."
Blockering av en beteende- eller verbal reaktion, även om stimulus för en reaktion föreligger. Inom psykoanalys avses ett omedvetet undertryckande av en instinktiv process.
"Tidsuppfattning" refererar till den mentala processen där individen uppfattar, tolkar och organiserar tidsspecifika händelser eller informationer för att skapa en kognitiv representation av tiden. Det inkluderar förmågan att uppskatta tidsförflutna, planera framtida händelser och orientera sig i nuvarande tidspunkt.
En sträckreflex är en reflexiv muskelkontraktion som utlösas när en muskel längdtrasas, orsakad av en snabb rörelse eller ett plötsligt stretch, för att skydda muskeln och leden från skada.
I en medicinsk kontext kan "uppfattning" definieras som den subjektiva tolkningen eller förståelsen av en given situation, symptom eller sjukdomstillstånd baserat på en individuell persons erfarenheter, kulturella bakgrund och kognitiva förmågor. Det är värt att notera att uppfattning kan variera mellan olika individer, och inte alltid korresponderar med den objektiva verkligheten.
Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid visuell stimulering eller stimulering av synsystemets nervbanor.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
All begrepps- eller tankeförmåga.
Kemisk stimulering refererer til den proces, hvor en kemisk substans interagerer med et biologisk system, f.eks. en celle eller en gruppe celler, og øger aktiviteten eller responsen i systemet. Denne øgede aktivitet kan resultere i en række forskellige effekter, afhængigt af hvilket system der er under indflydelse.
En psykiatrisk status är en bedömning av en persons mentala hälsa som utförs av en psykiater eller annan mentalhälsoexpert, vanligtvis baserad på intervjuer, observationer och kliniska urval, och kan använda standardiserade skattningsskalor för att kvantifiera symtomens svårighetsgrad och varaktighet.
I en enstaka mening kan vridmoment (torque) definieras som en mekanisk storhet som beskriver kraftens rotationsverkan kring en given punkt eller axel. Det mäts vanligtvis i newtonmeter (Nm).
"Single-blind method" in medical research refers to a study design where one party involved in the research process is unaware of the group assignments, typically the participants or subjects. This is done to reduce bias and ensure that the participants' responses or outcomes are not influenced by their knowledge of which group they have been assigned to. The researchers or investigators, on the other hand, are aware of the group assignments, allowing them to carry out the study procedures accordingly.
Den nedre extremiteten, ned till fotleden.
Pain management refers to the medical treatment and management of pain, utilizing a multidisciplinary approach that may include medications, interventional procedures, physical therapy, psychological counseling, and other techniques to alleviate suffering and improve function and quality of life in patients with acute or chronic pain.
I en medicinsk kontext, betecknar "periodicitet" oftast den regelbundna frekvensen eller intervallen vid vilka ett visst tillstånd, symptom, sjukdom eller laboratorieverifierbart fynd uppträder över tiden hos en individ. Till exempel kan man tala om "daglig periodicitet" av feber i samband med en infektion eller "veckovis periodicitet" av symtom hos en patient med en viss neurologisk sjukdom.
Varierande reaktioner på olika stimuli.
En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.
Handlingen att välja bland två eller flera alternativ, vanligen efter en tids funderande.

Transkraniell magnetstimulering (TMS) är en icke-invasiv metod för att stimulera hjärnan genom att använda magnetfält. TMS skapas med en speciell typ av spole som genererar ett kortvarigt, starkt magnetfält när den aktiveras. När denna spole placeras nära huvudet kan det resulterande magnetfältet penetrera hjärnans skall och inducera elektrisk aktivitet i de nerver som ligger under.

Den specifika mekanismen bakom TMS innebär att den kan påverka nervcellernas excitabilitet och därmed ändra deras funktion. Detta gör TMS till en användbar teknik för att studera hjärnans struktur och funktion, samt behandla vissa neurologiska och psykiatriska sjukdomstillstånd som depression, migrän och Parkinson's sjukdom.

TMS-behandlingar utförs vanligtvis av en läkare eller en terapeut med speciell utbildning i tekniken. Under behandlingen sitter patienten ofta stilla i en bekväm stol och håller huvudet stilla medan spolen aktiveras för att leverera de magnetiska pulserna till det angivna området i hjärnan. Behandlingarna kan variera i frekvens, intensitet och antal sessioner beroende på patientens specifika behov och diagnos.

'Motorische elektrische Rettingpotentiale' er en medisinsk terminologi som refererer til de elektriske spenningsforskjellene som oppstår i musklane under forberedelsen og utløsningen av en muskelaktivitet. Disse potentialene kan måles ved hjelp av elektromyografi (EMG) og gir informasjon om neuromuskulær aktivitet og funksjon.

De motoriske elektriske retningspotentialene består av to deler:

1. Det sørlige potentialet (negativt potentialet): Dette oppstår først under forberedelsen av en muskelkontraksjon og er som regel negativt i polaritet. Det skyves tilbake til den motoriske endplaten, hvor det aksonale impulsen initialt blir overført til muskelen.

2. Det nordlige potentialet (positivt potentialet): Dette oppstår etterpå under selve kontraksjonen og er som regel positivt i polaritet. Det skyves fra den motoriske endplaten og propagerer seg gjennom muskelen.

Samlet sett gir disse elektriske retningspotentialene informasjon om neuromuskulær aktivitet, hvor størrelsen og tidsforløpet av potentialene kan vise på forskjellige tilstander som f.eks. muskelspastiskhet, skader eller sykdommer i nervesystemet.

'Motorbark' är ett informellt medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt hård, stötvis eller explosiv andning. Det kan vara ett tecken på underliggande lung- eller hjärtsjukdom, till exempel astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtfel. I vissa fall kan det även indikera en allvarlig allergisk reaktion, såsom anafylaxi.

Det är viktigt att notera att 'motorbark' inte är en officiell medicinsk diagnos, utan snarare ett symtom som behöver utvärderas i sammanhang av en fullständig klinisk bedömning för att fastställa en underliggande orsak och behandling.

'Pyramidbanor' är ett begrepp som inte används inom medicinen. Det är istället ett begrepp som används inom idrott och träning, där det refererar till en typ av styrketräning där man ökar vikten successivt under en serie övningar med samma antal repetitioner. Denna metod kan användas för att bygga muskelstyrka och uthållighet.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

"Phosphenes" är ett medicinskt begrepp som refererar till ljusfenomen eller synintryck som uppstår utan någon yttre stimuli. De kan upplevas som blinkande, fladdrande, skimrande eller glittrande ljusa prickar, linjer eller mönster i synfältet. Phosphenes kan orsakas av olika faktorer, till exempel vissa läkemedel, elektrisk stimulering av ögat, sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet eller när man pressar eller vrider på ögat. Ibland kan phosphenes också uppstå spontant utan någon uppenbar orsak.

I'm sorry for any confusion, but "Magnetism" is not a medical term or concept. It is a fundamental force of nature that describes the behavior of magnetic fields and magnetic materials. If you have any questions related to physics or another topic, I would be happy to help answer those!

Transkraniel ultrasound Doppler (TCD) är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma blodflödet i hjärnans artärer. Metoden bygger på att man skickar ultraljudsvågor genom skallen och mäter hur snabbt ljudvågorna reflekteras tillbaka när de träffar rörelserna i blodet. Genom att analysera denna information kan läkaren få information om blodflödet, eventuella förträngningar eller andra rubbningar i artärernas väggar. TCD används bland annat för att screena patienter med riskfaktorer för stroke, för att följa upp patienter med kända hjärnartärssjukdomar och för att bedöma effekterna av olika behandlingsmetoder.

'Sidodominans' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där två eller flera genetiskt skilda sjukdomar eller tillstånd förekommer hos samma individ, men var och en av dem påverkar olika kroppsdelar eller system. Det innebär att varje tillstånd har sin egen specifika uppsättning symtom och kan ha olika orsaker, men de förekommer samtidigt hos samma person.

Ett exempel på sidodominans är när en person har neurofibromatosis typ 1 (NF1) i en kroppshalva och tuberös skleros komplex (TSC) i den andra kroppshalvan. I detta fallet kan NF1 orsaka tumörer i huden och nervsystemet på ena sidan av kroppen, medan TSC kan leda till epilepsi och hjärntumörer på den andra sidan.

Det är viktigt att notera att sidodominans inte ska förväxlas med mosaicism, där en enda genetisk mutation orsakar två eller flera fenotypiskt distinkta tillstånd hos samma individ.

Elektromagnetiska fält (EMF) är en kombination av elektriska och magnetiska fält som propagerar genom rummet som vågor. De kan genereras av naturliga fenomen såsom solstrålning och åskväder, eller av mänskliga aktiviteter såsom användning av elektrisk utrustning och trådlösa kommunikationssystem. EMF-exponering kan vara en form av strålningspollution som har potentialen att påverka levande organismer, inklusive människor, men det är fortfarande mycket debatt kring hur mycket exponering som är säkert.

EMF-strålning delas vanligtvis upp i två kategorier: joniserande och icke-joniserande strålning. Joniserande strålning har tillräcklig energi för att frisätta elektroner från atomer eller molekyler, vilket kan orsaka skada på levande vävnad. Exempel på joniserande strålning är röntgenstrålning och kosmisk strålning. Icke-joniserande strålning, inklusive EMF, saknar tillräcklig energi för att orsaka direkt skada på DNA eller celler, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker vid exponering för höga nivåer av icke-joniserande strålning.

EMF-strålning kan mätas i enheten Tesla (T) för magnetiska fält och Volt per meter (V/m) eller Watt per kvadratmeter (W/m2) för elektriska fält. Vissa länder har lagstiftat gränsvärden för tillåten exponering av EMF-strålning i arbetsplats- och allmänna miljöer, men det finns fortfarande kunskapsluckor kring de exakta hälsoriskerna vid lågfrekvent EMF-exponering.

'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.

I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.

Reaktionstid (latin: reactio, 'en handlings eller svarsrörelse') är inom medicinen och fysiologi den tid det tar från att en stimulus uppfattas till det att ett respons eller ett svar registreras. Den mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder, beroende på kontexten.

Reaktionstiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsotillstånd, typen av stimulus och omgivningens faktorer. Vissa läkemedel eller substanser kan också påverka reaktionstiden genom att påverka centrala nervsystemet.

I kliniska sammanhang är reaktionstid en viktig parameter vid bedömning av patienters neurologiska funktion, särskilt efter skador eller sjukdomar som kan påverka hjärnan eller nerverna.

Elektromagnetiska fenomen är en typ av interaktion mellan elektrisk laddning och magnetfält, vilket leder till skapandet av elektromagnetiska vågor. Dessa vågor kan variera i frekvens och våglängd, inklusive ljus, radiovågor och röntgenstrålning. Elektromagnetiska fenomen styrs av Maxwells ekvationer och är av fundamental betydelse för många aspekter av fysiken och tekniken, inklusive elektricitet, magnetism, optisk kommunikation och medicinsk diagnosticering.

'Nervhälning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet eller irritabilitet i nervsystemet. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom stress, trauma, infektion eller neurologiska sjukdomar. Nervhälning kan leda till symptom som kittlande, stickande, brännande eller smärtsamma känslor i huden eller i olika kroppsdelar, överkänslighet för beröring, ljud eller ljus, muskelspasmer och rastlöshet. I vissa fall kan nervhälning vara ett tecken på en underliggande neurologisk sjukdom, såsom multipel skleros eller neuropati, och bör därför undersökas av en läkare om det uppstår symptom.

"Hjässlob" är ett informellt och dialektalt uttryck som inte har någon etablerad medicinsk definition. Det används ofta i vardagligt tal för att beskriva en plats där man kan vila, vila sig eller sova under en kort tid, till exempel en bänk eller en sängplats på en offentlig plats som ett sjukhus.

I medicinska sammanhang kan termen "hjässlob" inte användas för att beskriva någon specifik medicinsk diagnos, behandling eller struktur i kroppen.

'Hjärnans kartläggning' (eng. 'Brain mapping') är ett samlingsbegrepp för olika tekniker och metoder som används för att undersöka, visualisera och förstå hjärnans struktur, funktion och aktivitet. Det kan innefatta bland annat:

1. Morfologisk kartläggning: Användning av olika bildgivande tekniker som magnetresonanstomografi (MRT), diffusionsviktad MRT (DWI) och funktionell MRT (fMRI) för att undersöka hjärnans struktur, vitmarksarkitektur och blodflöde.
2. Funktionell kartläggning: Användning av tekniker som elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) och funktionell MRT (fMRI) för att mäta hjärnans aktivitet under olika mentala tillstånd eller svar på stimuli.
3. Konnektomisk kartläggning: Användning av diffusionstensorimaging (DTI) och andra tekniker för att undersöka de anatomiska förbindelserna mellan olika hjärnregioner och deras roll i olika kognitiva processer.
4. Kemisk kartläggning: Användning av spektroskopi och andra tekniker för att undersöka den biokemiska sammansättningen hos olika hjärnregioner, inklusive neurotransmittor-nivåer och metabolism.
5. Klinisk kartläggning: Användning av ovan nämnda tekniker för att diagnostisera och behandla neurologiska sjukdomar och skador, såsom epilepsi, stroke, hjärntumörer och neurodegenerativa sjukdomar.

Sammantaget syftar 'hjärnans kartläggning' till att förbättra vår förståelse av hjärnans struktur, funktion och anatomi samt hur de påverkas under olika tillstånd och sjukdomar. Detta kan leda till utvecklingen av nya behandlingsmetoder och möjliggöra en mer personifierad medicin.

'Psykomotorisk funktion' refererer til den sammenhæng og samordning mellem psykiske processer (såsom tanker, følelser og perception) og motoriske handlinger. Det betyder, at det er evnen til at udføre fysiske handlinger, der kræver en vis grad af psykisk kontrol, opmærksomhed og koordination.

Denne funktion kan påvirkes af forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, psykiatriske lidelser, medicinering, alkohol- eller stofmisbrug, traumer og andre fysiske sygdomme. Psykomotoriske symptomer kan inkludere langsomme reaktioner, ustabile bevægelser, dårlig koordination, forringet opmærksomhed og koncentration, forvirret tænkning og forringet evne til at udføre hverdagshandlinger.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Motoriska färdigheter är en medicinsk term som refererar till förmågan att planera, kontrollera och utför rörelser med hjälp av muskelaktivitet. Dessa färdigheter kan vara finmotoriska (användning av små muskler, t.ex. i händer och fingrar) eller grovmotoriska (användning av stora muskler, t.ex. i benen och kroppskärnan). Motoriska färdigheter utvecklas ofta under barndomen genom erfarenhet, övning och tillväxt, men de kan också försämras eller förloras på grund av sjukdom, skada eller åldrande. Exempel på motoriska färdigheter inkluderar att gå, springa, hitta balans, klättra, hoppa, skriva, rita och manipulera föremål med händer och fingrar.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Electroencephalography (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden registrerar de potentialskillnader som uppstår när neuron i hjärnbarken kommunicerar med varandra. Dessa potentialskillnader kan visas som en kurva över tiden, kallad ett elektroencefalogram.

EEG används ofta för att diagnostisera och monitorera olika former av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, till exempel epilepsi, sömnstörningar, hjärnskador, stroke och demens. Den kan även användas under operationer för att övervaka hjärtats funktion och under behandling med elektrochoke för att behandla svår epilepsi.

'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.

Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.

Magnetfältsterapi (MFT) är en form av komplementär och alternativ medicin som innebär att man använder magnetiska fält för att försöka behandla olika sjukdomar och symptom. Behandlingen innebär vanligtvis att en person exponeras för statiska, konstanta magnetfält genom att lägga speciella magneter direkt på kroppen eller genom att använda en säng eller en annan apparat som genererar magnetfält.

Det finns dock ingen vetenskaplig evidens som stödjer att magnetfältsterapi är effektivt för någon specifik sjukdom eller åkomma. Flera studier har undersökt effekterna av MFT på smärta, sömnsvårigheter, inflammation och andra symptom, men de flesta studier har haft små provstorlekar, brister i designen eller andra metodologiska problem som gör det svårt att dra slutsatser om effekterna av behandlingen.

Ändå använder sig många människor av magnetfältsterapi som en komplementär behandlingsform, särskilt för smärta och åldersrelaterade sjukdomar som artros. Det är viktigt att notera att MFT inte är ett ersättningsmedel för konventionell medicinsk behandling och att man bör diskutera sin avsikt att använda sig av denna behandlingsform med en läkare eller legitimerad hälsovårdspersonal.

Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika reaktioner i levande vävnad eller celler. Detta kan användas inom olika områden, såsom hudterapi och behandling av vissa neurologiska störningar.

I samband med hudbehandlingar, kan fotostimulering involvera användning av specifika våglängder av ljus för att stimulera cellernas ämnesomsättning och syreförsörjning, vilket kan leda till förbättrad hudstruktur och läkerprocesser.

Inom neurologi kan fotostimulering användas som en icke-invasiv behandlingsmetod för att stimulera nervceller i hjärnan med hjälp av ljus. Detta kallas ofta transkraniell magnetstimulering (TMS) eller transkraniell direkt strömstimulering (tDCS), där en yttre enhet används för att generera ett magnetfält eller elektrisk ström som påverkar nervceller i hjärnan.

Det är värt att notera att fotostimulering kan ha olika mekanismer och effekter beroende på vilket område det används inom, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller en annan medicinsk expert för att få rätt information och behandling.

H-reflex, förkortning för "deep tendon (or muscle) Hoffmann's reflex," är en neurofysiologisk reflexrespons som utvärderar den monosynaptiska banan mellan sensorya nervceller i muskel-senor och motorneuron i ryggmärgen. Denna reflex kan ses som en stimulerad sakrospinal trakt (SST) via en specificerad nervstimulering, ofta tarserus senorn. När en elektrisk impuls appliceras på sensorynerven leds en signal tillbaka till ryggmärgen och aktiverar alpha-motoneuronerna, vilket orsakar en muskelkontraktion som kan mätas med elektromyografi (EMG). H-reflex används ofta för att bedöma nervfunktionen i kliniska sammanhang, såsom att diagnosticera neuromuskulära sjukdomar och skador.

"Elbehandling" er en norsk term som direkte kan oversættes til "elektrisk behandling". Det er en generel betegnelse for anvendelsen af elektriske impulser i medicinske behandlingsmetoder. Der findes flere specifikke typer af elbehandling, herunder:

1. Elektroterapi (også kaldet TENS - Transkutan elektrisk nerve stimulation): Denne form for behandling involverer anvendelsen af lavfrekvente elektriske impulser for at stimulere nervesystemet, hvilket kan reducere smerter og forbedre kredsløbet.

2. Elektrostimulation af muskler (EMS): Denne behandlingsmetode anvender højfrekvente elektriske impulser for at stimulere muskelkontraktioner, hvilket kan være til glæde for patienter med svage eller skadede muskler.

3. Elektrokrampterapi (EKT): Denne behandlingsmetode involverer anvendelsen af elektriske impulser for at inducerer kontrolleret kramp i muskler og nervesystemet, hvilket kan være en effektiv behandling for visse psykiatriske lidelser som depression.

Det er vigtigt at notere, at elbehandling skal udføres under observation af en autoriseret sundhedsperson, da denne form for behandling kan have bivirkninger og kontraindikationer alt efter patientens tilstand.

Den prefrontala cortexen (PFC) är en region i främre delen av hjärnbarken (cortex cerebri) som är involverad i en rad högre kognitiva funktioner, såsom planering, beslutsfattande, arbetshågkommando, arbetsminne, socialt beteende och personlighetsdrag. Den prefrontala cortexen kan delas in i olika subregioner som är involverade i specifika funktioner.

Den laterala PFC är involverad i att hålla information i arbetsminnet, att uppmärksamma relevant information och att undertrycka irrelevant information. Den mediala PFC är involverad i att ta beslut baserat på belöningsvärden och att koda för socialt beteende. Den orbitofrontala cortexen (OFC) är involverad i att koppla emotionella tillstånd till belöningsvärden och att undertrycka impulser.

Skador på den prefrontala cortexen kan leda till försämrad exekutiv funktion, sämre minne, svårigheter med socialt beteende och personlighetsförändringar.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

'Fysisk stimulering' refererer til den proces hvor en ydre eller indre påvirkning af kroppen fører til en ændring i den fysiologiske respons hos celler, væv eller organer. Dette kan opnås gennem forskellige metoder som berøring, bevægelse, varme, kulde, elektricitet eller lyd.

Fysisk stimulering anvendes ofte i medicinske sammenhænge til at forbedre gennemblødning, reducere smerter, øge mobilitet og styrke muskler. Eksempler på fysisk stimulering inkluderer massage, akupunktur, elektrostimulation, varme- eller koldepilation, ultralydbehandling og vibrationstræning.

Det er vigtigt at notere, at korrekt dosis og anvendelse af fysisk stimulering er nødvendig for at opnå ønsket effekt og undgå skader. Derfor bør fysisk stimulering altid udføres under vejledning af en autoriseret sundhedspersonel.

'Hårbotten' refererar till den del av huvudet där håret utgår ifrån. Den medicinska termen för hårbotten är "vertex" eller "scalp vertex". Det kan också användas för att beskriva det område på en kroppsdel, som i fallet med en man, ofta är det första området där mönsterbart skäggväxt minskar eller upphör. Vidare kan termen 'hårbotten' användas för att beskriva den punkt på huvudet som har lägst höjd och som ligger närmast nacken.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Tinnitus är en audiologisk term som refererar till en upplevelse av att höra ljud när det inte finns några externt orsakade ljud i omgivningen. Det kan beskrivas som en känsla av ringande, susning, brummen, surrande eller smattrande i öronen eller huvudet. Tinnitus kan vara konstant eller intermittent och kan ha olika grader av svårighetsgrad. Det kan påverka ens kvalitet på liv och orsaka besvär som sömnproblem, koncentrationssvårigheter och psykisk störning. Tinnitus kan ha många olika orsaker, inklusive hörselskada, åldrande, öroninfektion, stress, vissa läkemedel och andra sjukdomar eller skador på hörselorganet.

'Somatosensory evoked potentials (SSEP)' er en medisinsk terminologi som refererer til elektriske svar som registreres i hjernen eller medulla oblongata etter stimulering av de somatiske sensoriske nervene. Dette inkluderer nervesystemets følelse av berøring, temperatur, smak, og smerte.

SSEP-tester involverer typisk stimulering av en perifer nerve, for eksempel med elektriske impulser eller ved å bruke lydbølger for å aktivere hørseln. Elektroder plasseres på kraniet og/eller ryggen for å registrere de elektriske svar som reiser opp gjennom nervesystemet etter stimuleringen.

SSEP-tester er viktige i diagnostisk medisinsk praksis, fordi de kan hjelpe til å identifisere skader på nervene eller avvik i nervesystemet. De brukes ofte før og etter kirurgiske operasjoner for å sikre at nervesystemet ikke er skadet under operasjonen, og kan også brukes til å evaluere patienter med neurologiske lidelser som multipel sklerose eller hjerne- eller rygradsskader.

Muskelspänningssjukdomar, även kända som neuromuskulära beteckningar, är en grupp sjukdomar som påverkar musklernas funktion och hälsa. Dessa sjukdomar kan orsaka en ökad muskelspänning (hypertoni) eller en minskad muskelrelaxering (hypotoni), beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad.

Det finns två huvudtyper av muskelspänningssjukdomar:

1. Överaktiva muskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en överaktivitet i nervsystemet, vilket leder till en ökad muskelspänning och stelhet. Exempel på överaktiva muskelspänningssjukdomar inkluderar spastisk cerebral pares (SCP), som orsakas av skador i hjärnbarken, och dystoni, som orsakas av en störning i det extrapyramidala systemet.
2. Svaghetsmuskelspänningssjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en nedsatt muskelstyrka och kan leda till en minskad muskelspänning eller hypotoni. Exempel på svaghetsmuskelspänningssjukdomar inkluderar myasthenia gravis, som orsakas av en autoimmun reaktion mot acetylkolinreceptorerna, och amyotrofisk lateralskleros (ALS), som är en degenerativ sjukdom som påverkar både musklerna och nervern.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en muskelspänningssjukdom, eftersom korrekt diagnos och behandling kan förbättra patientens livskvalitet och förebygga komplikationer.

'Synuppfattning' (engelska: 'Cataract') är en medicinsk term som refererar till att linsen i ögat har blivit opak, vilket orsakar synnedsättning. Detta kan vara relaterat till åldrande, men det kan också orsakas av skada, sjukdom eller genetiska faktorer. När linsen blir alltmer opak, minskar mängden ljus som når näthinnan och synen försämras. I vissa fall kan det leda till fullständig blindhet om det inte behandlas. Den vanligaste behandlingen för synuppfattning är kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.

Electrical resting potentials refer to the difference in electric potential between the interior and exterior of a cell when the cell is at rest, meaning that it is not undergoing an action potential or other electrical signaling. This potential difference is generated by the uneven distribution of ions, such as sodium (Na+), potassium (K+), chloride (Cl-), and calcium (Ca2+) ions, across the cell membrane. The inside of the cell is typically negatively charged relative to the outside, with the resting potential typically ranging between -60 to -90 millivolts (mV). This electrical gradient is critical for the functioning of excitable cells, such as neurons and muscle cells, as it provides the energy needed for the initiation and propagation of action potentials.

Mediannerven är en nerv som innerverar musklerna i handen och känseln för huden på tumnageln, pekfinger, långfinger och ringfinger. Den lämnar hjärnan via plexus brachialis och fortsätter sedan genom armbågsleden och in i underarmen. Där delar den sig upp i två grenar: en motorisk gren som innerverar musklerna i handen, och en sensorisk gren som förmedlar känseln från huden på de tre fingrarna och tumnageln. Mediannerven kan skadas vid exempelvis en fraktur av armbågsbenet eller en kompression i carpaltunneln, vilket kan leda till symptomen som kallas carpaltunnelsyndrom.

Afasie er en betegnelse for et svækkelse eller forstyrrelse i evnen til at forstå og/eller producere sprog. Det kan skyldes skade på hjernen, fx som følge af et slagtilfælde, en hjerneblødning eller en anden type traume. Afasien kan have forskellige former alt efter hvilken del af hjernen der er skadet. Nogle af de mest almindelige typer af afasi inkluderer:

* Broca's afasi (også kaldet motorisk afasi): Den pågældende har svært ved at producere sprog, men forstår stadig meget godt, hvad andre siger.
* Wernicke's afasi (også kaldet sensorisk afasi): Den pågældende har svært ved at forstå det de hører og læser, men kan stadig tale med relativt normal grammatik og sans for ordvalg.
* Globale afasi: Den pågældende har både svært ved at forstå og producere sprog.

Afasien kan variere meget i alvorlighed, fra lette til meget alvorlige tilfælde. I nogle tilfælde kan afasien blive bedre med tiden, mens det i andre tilfælde kan være en permanent forstyrrelse. Der findes forskellige behandlingsmuligheder for afasi, herunder taleterapi og rehabilitering.

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

I medicinskan betyder "mellangärde" ofta ett stadium under sjukdomsprocessen eller läketiden, där patienten inte längre befinner sig i den akuta fasen men ännu inte heller är helt återställd. Under mellangårdet kan vissa symtom fortfarande vara närvarande, även om de har avtagit i styrka jämfört med under den akuta fasen. Detta stadium kallas också för subakut fas eller rekonvalescens. Under mellangårdet kan patienten behöva fortsatt vård och/eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

Frontallobben är en del av storhjärnan (cerebrum) och utgör ungefär en tredjedel av hjärnbarken. Det är den främsta delen av stora hemisfärerna och är indelad i olika delar som har olika funktioner. Frontallobben är involverad i planering, initiativ, arbetsminne, impulskontroll, socialt beteende, moraliska bedömningar och känslomässiga respons. Skador på frontalloben kan orsaka förändringar i beteende, emotionella svårigheter och kognitiva problem.

'Handstyrka' (eller 'manual dexterity') är en medicinsk term som refererar till förmågan att koordinera och kontrollera finmotoriska rörelser i händer och fingrar. Denna förmåga kräver samarbete mellan olika delar av nervsystemet, inklusive muskler, senor, ligament och känselreceptorer, för att utföra precisa och kontrollerade rörelser som exempelvis skriva, teckna, klappa, knyta en knut eller spela ett instrument. Handstyrka mäts ofta med hjälp av standardiserade tester som kräver att en person utför specifika handlingar med sina händer och fingrar under en viss tidsperiod.

Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.

Det finns två huvudtyper av motorneuron:

1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.

2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.

Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

'Syncentrum' är ett begrepp inom neurologi och anatomi, och refererar till den del av hjärnan där synsinnet är beläget. Det exakta omfånget av vad som inkluderas i syncentret kan variera beroende på källa, men ofta avses det mediala sektoriet av tinningloben (occipitalloben), som kallas primärt synbark (calcarine cortex). Detta är den del av hjärnan där de inkommande signalsignalerna från näthinnan först bearbetas och tolkas till en visuell representation av vår omgivning. Andra angränsande områden i tinningloben, såsom sekundärt och tertiärt synbark, kan också ingå i det bredare begreppet 'syncentrum', eftersom de är involverade i högre nivåer av visuell bearbetning och tolkning.

'Vilja' är ett filosofiskt och etiskt begrepp som handlar om den fria, medvetna och önskvärda handlingen att välja mellan alternativ. Det finns ingen direkt motsvarighet till detta begrepp inom medicinen, men det kan diskuteras i termer av patientens autonomi och deras rätt att ta självständiga beslut om sin egen vård och behandling.

I medicinsk kontext kan man tala om 'informed consent', som är en process där patienten informeras om behandlingsalternativ, risker, fördelar och konsekvenser av olika behandlingsoptioner, så att de kan ta ett beslut baserat på sina värderingar, preferenser och önskemål. Detta process innebär att patienten har kapacitet, information och fri vilja att ge sitt samtycke till en viss behandling.

Ibland kan det vara relevant att tala om 'capacity to consent', som avser patientens förmåga att förstå, väga och fatta beslut om sin egen vård och behandling. Om en patient saknar denna förmåga kan en närstående eller en vårdgivare ges rätten att fatta beslut i patientens ställe, men detta ska ske på ett sätt som är i patientens bästa intresse och respekterar deras tidigare önskemål så mycket som möjligt.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

I en medicinsk kontext refererar "handlov" till den flexibla leden som sitter mellan handleden och fingrarna. Handlovet består av flera små ben, ligament, muskler, senor och nerver som tillsammans gör att handen kan böja, sträcka och rotera sig. Det finns två handlovsben (radiusbenet och ulnabenet) i underarmen som möts av en rad små ben i handlovsbenen. Handlovens struktur och funktion ger oss förmågan att utföra finmotoriska rörelser med vår hand, såsom att hålla, greppa, skriva och manipulera objekt.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Sensorisk tröskel' (eller sensory threshold) är ett begrepp inom neurofysiologi och psykofysik som refererar till den minsta intensiteten av en stimulus som just kan uppfattas av en sinnesorgan. Det finns olika typer av sensoriska trösklar, men de två mest studerade är gränsen mellan att känna igen någonting alls (absolut tröskel) och den minsta skillnaden i intensitet som kan uppfattas mellan två stimuli (differensiell tröskel).

Absolut tröskeln definieras som den lägsta intesitetsnivån av en given stimulus som just kan uppfattas över bakgrundsbruset eller från det sensoriska rummet. Detta innebär att vid intensiteter under absoluta tröskeln är individen inte i stånd att uppfatta stimulansen alls.

Differensiell tröskel definieras som den minsta skillnaden i intensitet mellan två stimuli som just kan uppfattas som olika. Detta innebär att vid skillnader under differensiella trösklar upplevs de två stimulanserna som lika intesiva av individen.

Det är värt att notera att sensoriska trösklar kan variera mellan olika individer och kan påverkas av en rad faktorer, inklusive ålder, uppmärksamhet, motivation, erfarenhet och kulturell bakgrund.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

'Nacklob' är ett slanguttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Det används ibland informellt för att beskriva en liten klump eller knöl som känns ovan nacken, vanligtvis bakom örat. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, till exempel muskelspänning, inflammation eller ett småsår. Om en sådan liten knöl orsakar obehag, smärta eller andra besvär rekommenderas det att du söker medicinsk expertis för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Cerebral dominance, also known as lateralization or hemispheric dominance, refers to the specialization of one side of the brain over the other in terms of cognitive functions. In most people, the left hemisphere is dominant for language and logical thinking, while the right hemisphere is more specialized for spatial abilities, artistic and musical skills, and emotional processing. However, it's important to note that this does not mean that one side of the brain is solely responsible for certain functions, as both hemispheres work together to process information and execute tasks.

Cerebral dominance can be assessed through various neuropsychological tests, such as dichotic listening tasks or visual half-field experiments. These tests measure the preferential processing of stimuli presented to each hemisphere and can provide insight into an individual's patterns of cerebral dominance.

It is worth noting that while cerebral dominance has been a topic of interest in neuroscience, its practical implications for everyday functioning are still a matter of debate. Some researchers argue that understanding one's cerebral dominance can help optimize learning and performance, while others suggest that the effects of lateralization may be overstated.

'Inbillning' är ett psykologiskt fenomen som innebär att en person utvecklar en falsk eller felaktig tro eller förväntning om sig själv, andra eller sin omgivning. Denna tro kan vara medveten eller omedveten och kan vara baserad på bristfälliga informationer, förvrängda minnen eller kognitiva bias. Inbillningar kan vara relativa enkla och harmlösa, men de kan även bli mer komplexa och ha negativ inverkan på individens tankeprocesser, känslor och beteende. I vissa fall kan inbillningar utvecklas till fullskaliga psykoser eller andra psykiatriska störningar.

Exempel på olika former av inbillningar är:

* Paranoia: en irrationell och överdrivet stor misstro mot andra personer eller institutioner.
* Hypokondri: en oro över att ha allvarliga sjukdomar utan att det finns några objektiva tecken på det.
* Mani: ett orealistiskt och överdrivet stort självförtroende eller en grandiositet.
* Fix idé: en hartnacken att tro på något som är felaktigt eller osannolikt, trots bevis som visar motsatsen.

Det är värt att notera att inbillning skiljer sig från fantasi och kreativitet, eftersom den ofta orsakar lidande och funktionsnedsättning hos den drabbade personen.

Neuronavigering är en teknik inom neurokirurgi som möjliggör för kirurger att guida sig till specifika områden i hjärnan med hög precision under operationer. Tekniken bygger på att patientens MRI- eller CT-skanning integreras med en neuronavigationssystem, vilket skapar en tredimensionell modell av patientens hjärna. Under operationen används sig av detta system för att matcha patientens hjärna med den tredimensionella modellen och navigera till målområdet. Detta möjliggör för kirurgen att undvika skada på omgivande vävnad och öka precisionen under operationer som exempelvis tumöroperationer, epilepsichirurgi eller djupt bettet stimulationsbehandlingar.

'Nervnät' är ett samlingsbegrepp för de nervceller (neuron) och nervbanor (nervefibrer) som bildar ett sammanhängande system i kroppen. Detta system används för att överföra information i form av impulser mellan olika delar av kroppen, till exempel från känselorgan till hjärnan eller från hjärnan till muskler.

Det autonoma nervnätet är ett särskilt slags nervnät som styr automatiska funktioner i kroppen, såsom hjärtslag och andning, utan medveten kontroll. Det sensomotoriska nervnätet är däremot involverat i rörelser och känselupplevelser och innefattar både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) neuron.

I ett vidare perspektiv kan även det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervbanor och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen) ses som delar av det stora nervnätet i kroppen.

En stroke, även känd som slaganfall eller cerebrovaskulärt accident (CVA), är en plötslig och ofta oväntad händelse som orsakas av en rubbning i blodförsörjningen till hjärnan. Det kan bero på att ett blodkärl i hjärnan går sönder (ischemisk stroke) eller att ett blodkärl i hjärnan brister (hemorragisk stroke). När blodflödet till en del av hjärnan störs, kan de nerver som kontrollerar vissa kroppsfunktioner skadas, vilket kan leda till svåra och varaktiga funktionsnedsättningar.

En ischemisk stroke uppstår när ett blodkärl i hjärnan blockeras av en blodpropp eller en blodplättsamling (trombos), vilket förhindrar att syre- och näringsrika blod kommer fram till de drabbade nervecellerna. I vissa fall kan en mindre artär i hjärnan drabbas av en smalning (ateroskleros) som orsakar en progressiv förträngning, vilket kan leda till en långsam och gradvis påverkan på hjärnfunktionen.

En hemorragisk stroke inträffar när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnvävnaden eller i den omgivande hjärnhinnan (subarachnoidea hjärnhinna). Den ökade intracraniala trycket och den toxiska effekten av blodet på de omgivande nervecellerna kan orsaka en snabb och allvarlig skada på hjärnfunktionen.

Stroke är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling för att minska risken för varaktiga skador eller död. De tidigaste tecknen på stroke kan inkludera plötslig svaghet, förlust av känsel eller smärta i ansiktet, armarna eller benen, speciellt på ena sidan av kroppen, plötslig förvirring, problem med balansen eller koordination, plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, plötslig synförlust i ett öga eller båda ögonen och plötslig allvarlig huvudvärk utan känd orsak.

'Treatment-resistant depressive disorder' is a term used to describe a condition where a person with depression does not respond to appropriate courses of two or more antidepressant treatments. This can include different types of medications and/or psychotherapy, also known as talk therapy. The symptoms of depression, such as low mood, loss of interest in activities, changes in appetite and sleep, and feelings of worthlessness and guilt, persist despite these interventions.

It's important to note that treatment resistance can be a complex issue with many contributing factors, including the severity of the illness, the presence of co-occurring disorders, and individual differences in how people respond to medication. A thorough evaluation by a mental health professional is necessary to determine if a person has treatment-resistant depression and to develop an appropriate treatment plan. This may include trying different medications or combinations of medications, adjusting dosages, adding psychotherapy, or considering alternative treatments such as electroconvulsive therapy (ECT) or transcranial magnetic stimulation (TMS).

Neurofysiologiskt rekrytering (eng. "neurophysiological recruitment") är ett medicinskt begrepp som hänvisar till processen där en nervcell eller muskel aktiveras och rekryteras att arbeta i samband med en viss funktion eller handling. Detta kan mätas och observeras med hjälp av neurofysiologiska tekniker, såsom elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) eller elektromyografi (EMG).

I en medicinsk kontext kan neurofysiologiskt rekrytering användas för att bedöma och undersöka nerv- och muskelaktivitet vid olika tillstånd, som exempelvis neurologiska sjukdomar eller skador. Genom att mäta tiden det tar för en nervcell eller muskel att rekryteras kan man få information om den neurofysiologiska funktionen och hitta eventuella avvikelser eller skador.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

'Utåtledande nervbanor', eller 'efferent neurons' på engelska, är en typ av nervbanor som leder impulser från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till effektororganen, såsom muskler och exokrina glander. Dessa nerver orsakar en fysisk respons eller reaktion i kroppen, till exempel rörelse eller sekretion av hormoner. Detta skiljer sig från inåtledande nervbanor (afferent neurons), som leder sensoriska impulser från kroppens yttre och inre sensoriska receptorer tillbaka till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

'Nervledning' refererer til de hvide, nervefiber-forbundne strukturer i centralnervesystemet (hjernen og rygmarven) og perifere nervesystemet (de nerver som forbinder hjernen/rygmarven med resten af kroppen) som transporterer nervimpulser. Disse nerveledninger består af to typer nerveceller: afferente fibre, der transporterer sensoriske impulser til centralnervesystemet (f.eks. smerte, temperatur og berøring), og efferente fibre, der transporterer motoriske impulser fra centralnervesystemet til muskler eller andre effektororganer. Nerveledningerne er beskyttet af myelinskeder, som hjælper med at accelerere nerveimpulsers hastighed og forbedrer overførslen af impulserne.

Förlamning (paralys) är ett medicinskt tillstånd där muskelaktiviteten eller rörelseförmågan i en kroppsdel eller kroppsdelar är påverkad eller saknas, ofta orsakat av skada på nervsystemet. Det kan bero på en skada på hjärnan, ryggmärgen eller nerverna som förhindrar kommunikationen mellan hjärnan och musklerna. Förlamningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från lindrig svaghet till total oförmåga att röra en kroppsdel.

"En partiell förlamning (eng. 'partial paralysis') är en medicinsk term som betecknar en delvis nedsatt eller söndersliten funktion hos det perifera nervsystemet eller centrala nervsystemet, vilket leder till en minskad rörlighet och/eller känsel i en kroppsdel. Det kan bero på skada orsakad av trauma, sjukdom, stroke eller neurologiska störningar. Partiell förlamning kan drabba en enda kroppsdel, till exempel en arm eller ett ben, eller vara begränsad till en viss muskelgrupp."

Muskeltrötthet definieras som en subjektiv upplevelse av svaghet, utmattning eller trötthet i musklerna efter aktivitet eller till och med i vila. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, endokrina störningar, kardiovaskulära sjukdomar eller muskuloskeletala problem. Ibland kan muskeltrötthet också vara en biverkan till vissa läkemedel. Det är viktigt att undersöka orsaken till muskeltrötthet, eftersom behandlingen kan variera beroende på underliggande sjukdom eller tillstånd.

I den medicinska kontexten refererar termen "tumme" vanligtvis till tummen på handen. Men i vissa fall kan det även användas för att beskriva en abnorm tumörliknande vävnadsformation eller svullnad i kroppen. I den senare betydelsen är det dock mer korrekt att använda termen "tumör".

Så, medan "tumme" ofta inom medicinen refererar till den tumme vi har på vår hand, kan det i andra sammanhang syfta på en abnorm formation som kallas tumör.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

En hallucination är en perceptionsartad upplevelse av något som inte existerar i den yttre verkligheten. Den kan uppfattas med någon av de fem sinnesorganen: syn, hörsel, lukt, smak eller känsel. Hallucinationer är vanliga vid vissa mentala sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom, men kan också förekomma vid neurologiska tillstånd, som exempelvis epilepsi, eller under drogverkan. Vidare kan hallucinationer uppstå i samband med vissa mediciner, sömnbrist och stress.

Somatosensorisk område refererer til en del af hjernen, der er ansvarlig for behandlingen og integrationen af sensoriske input fra hele kroppen undtaget ørene og øjnene. Det inkluderer den primære somatosensoriske bark (S1, S2, S3), der findes i hjernebarken (cortex cerebri) og modtager input fra muskler, led, hud og indre organer via det somatosensoriske nervesystem.

I den primære somatosensoriske bark er der en kortikal repræsentation af hele kroppen, hvor forskellige dele af kroppen er repræsenteret i forskellig grad alt efter størrelsen og kompleksiteten af det sensoriske apparat. For eksempel tager håndens og ansigtets repræsentationer op en relativt stor del af arealet, mens rygmarvens og benene tager op et mindre areal.

Somatosensorisk information fra kroppen behandles i denne hjernebarken for at give os følelser som berøring, temperatur, smerte, vibrazion og proprioception (position og bevægelse af led og muskler). Dette område er også involveret i visuel-taktisk integration, hvor information fra øjne og hud kombineres for at skabe en bedre forståelse af objekter og deres egenskaber.

Människokroppen är den biologiska organism som utgör det mänskliga varelsen. Den består av flera olika system, inklusive muskuloskelettalt system (skelett, muskler och band), cirkulatoriskt system (hjärta, blodkärl och blod), nervsystem (hjärna, ryggmärg och nerver), endokrin system (glanduler som producerar hormoner) och andningssystem (lungor och luftvägar). Människokroppen är också hem för många olika typer av celler, vävnader och organ som arbetar tillsammans för att underhålla livet och främja homeostas.

Rymduppfattning, även känd som rymdillusion eller space syndrome, är ett tillstånd där individen upplever en förvrängd perception av sin egen kroppsrelaterade position och rörelse i förhållande till omgivningen. Det kan inträffa under eller efter långvarig exponering för mikrogravitation, som uppstår i rymden.

Tillståndet kännetecknas ofta av symtom som nedsatt balanssinne, svårigheter att uppskatta avstånd och storlekar, illamående, yrsel och desorientering. Rymduppfattning kan vara ett temporärt tillstånd, men det kan också påverka en person under en längre period efter rymdfärden.

Det är viktigt att notera att rymduppfattning inte är samma sak som rymdsjuka (space sickness), även om de två tillstånden kan vara relaterade och förekomma samtidigt. Rymdsjuka orsakas av en konflikt mellan individens balanssinne, medan rymduppfattning beror på förändrade sensoriska signaler som påverkar perceptionen av kroppen i rymden.

The cerebrum is the largest part of the brain, and it is responsible for higher brain functions including consciousness, thought, memory, perception, and sensation. It is divided into two hemispheres, each controlling the opposite side of the body. The outer layer of the cerebrum is called the cerebral cortex, which is made up of gray matter and is responsible for processing sensory information, thinking, and decision making.

The cerebrum can be further divided into four lobes: the frontal lobe (responsible for reasoning, planning, parts of speech, and motor function), the parietal lobe (responsible for processing sensory information from the body), the temporal lobe (responsible for hearing, memory, and speech comprehension) and the occipital lobe (responsible for vision).

It is also responsible for initiating and coordinating muscle movements, and it plays a major role in controlling emotions, learning, and memory. The cerebrum is protected by the skull and is covered by three layers of membranes called the meninges. It's also bathed in cerebrospinal fluid which provides a cushion and protects it from injury.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

Tetralogi av Fallot (även känd som Tetarytm) är en medfödd hjärtsjukdom som består av fyra specifika anatomiska avvikelser i hjärtat. Dessa avvikelser inkluderar:

1. Förträngning (Stenos) av pulmonalartären, vilket gör det svårt för blodet att flöda från hjärtat till lungorna.
2. Överbelastad högerkammare, som blir tjock och svullen på grund av ökat tryck.
3. Defekt i ventrikelseptum (skiljeväggen mellan de två underkamrarna), vilket kallas för en ventrikulär septaldefekt (VSD). Detta gör det möjligt för ooxygenerat blod att strömma över från höger till vänster sida av hjärtat.
4. Förändrad position och funktion hos aorta valven, vilket kallas för en dextropositionerad aorta. Detta gör att aortan utgår från den högra underkammaren i stället för den vänstra.

Tetrytmen orsakar ofta cyanos (blåfärgad hud, läppar och naglar) på grund av syrebrist i blodet. Andra symtom kan inkludera trötthet, andnöd, synkop (svimningar), tillväxtstörning och utmattning efter fysisk aktivitet. Behandlingen för Tetrytmen innefattar ofta kirurgi för att korrigera de anatomiska avvikelserna och återställa normal blodflöde genom hjärtat och lungorna.

"Onormal muskelspänning" är ett uttryck som används för att beskriva en situation där en persons muskler inte uppför sig på det sätt som vanligtvis förväntas. Det kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska tillstånd, skador eller sjukdomar.

En medicinsk definition av onormal muskelspänning är "hypertoni" eller "hypotoni". Hypertoni betyder att muskeln har en ökad spänning och stelhet, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i nervsystemet. Hypotoni, å andra sidan, betyder att muskeln har en för låg spänning och känns mjukare än vanligt. Detta kan också vara ett tecken på neurologiska problem eller skada.

Det är viktigt att notera att onormal muskelspänning kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och bör undersökas av en läkare om det uppträder tillsammans med andra symptom som exempelvis smärta, svaghet eller förlust av koordination.

Hjärnnerver, även kända som kranialnervi, är de tolv parvisa nerverna som utgår direkt från hjärnbalken (truncus encephali) i huvudet. Dessa nerver är involverade i olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, känsloöverkänslighet, ansiktsmuskelkontroll och reglering av pupillstorlek, among annat. Varje hjärnnerv har en specifik funktion och ett unikt bana genom skallen.

"Brain waves," or "brainwaves," refer to the electrical activity produced by the brain's neurons communicating with each other. This activity can be measured and recorded using electroencephalography (EEG) and is typically described in terms of frequency, amplitude, and location on the scalp.

There are several different types of brain waves, which are classified based on their frequency range:

1. Delta waves (0.5-4 Hz): These are the slowest brain waves and are typically associated with deep sleep or unconsciousness.
2. Theta waves (4-8 Hz): These waves are slower than alpha and beta waves and are typically associated with relaxed, meditative states, creativity, and memory recall.
3. Alpha waves (8-12 Hz): These waves are associated with a relaxed, calm state of mind, and are often present when the eyes are closed and the person is not focused on any particular task.
4. Beta waves (12-30 Hz): These waves are associated with active thinking, focus, and concentration. They are typically present during goal-oriented activities or when solving problems.
5. Gamma waves (30-100 Hz): These are the fastest brain waves and are associated with higher cognitive functions, including perception, problem-solving, and consciousness.

It's important to note that these frequency ranges are not absolute and can vary slightly depending on the source. Additionally, it's common for an individual's brain wave patterns to shift throughout the day as they engage in different activities and experience different mental states.

"Arbetsprestation" är ett begrepp inom arbshälsa och medicin som refererar till en individ´s förmåga att utföra arbetsrelaterade uppgifter och ansvarsområden. Den medicinska definitionen av "arbetsprestation" kan variera, men ofta inkluderar den följande aspekter:

1. Kognitiv förmåga: innefattar förmågan att tänka klart, lära sig nya saker, ta beslut och lösa problem.
2. Fysiska förmågor: innefattar styrka, uthållighet, rörlighet, balans och koordination.
3. Psykiska förmågor: innefattar emotionell stabilitet, psykisk hälsa och välbefinnande.
4. Sociala förmågor: innefattar kommunikationsförmåga, samarbetsvilja och förmågan att bygga och underhålla relationer på arbetet.
5. Förmåga att hantera stress: innefattar förmågan att klara av arbetsrelaterad stress och andra stressorer i livet.

En läkare eller annan medicinsk expert kan utvärdera en persons arbetsprestation genom att undersöka deras symptom, funktionsnivå, sjukdomshistorik och andra relevanta faktorer. Syftet med en sådan utvärdering är ofta att fastställa om en person har några begränsningar eller funktionshinder som kan påverka deras förmåga att utföra sitt arbete, och om det behövs någon form av anpassning eller stöd för att underlätta deras arbetsprestation.

'Uppmärksamhet' är ett centralt begrepp inom kognitiv psykologi och neurovetenskap, och refererar till den mentala process där individen aktivt fokuserar sin perception, tankar och handlingar på en viss sak eller händelse. Det kan delas upp i olika komponenter som att orientera sig mot en stimuli, selektiv uppmärksamhet (fokusera borta från distraktioner) och delad uppmärksamhet (hantera flera saker samtidigt). Inom medicinsk kontext kan uppmärksamhetsstörningar vara ett symtom eller en diagnos, som i ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) där svårigheter att upprätthålla uppmärksamhet är centrala.

Lårbensnerven, på latin "Nervus femoralis", är en nerv som utgår från ländryggen och passerar genom buken för att sedan fortsätta ner i benet. Nerven är ansvarig för sensorisk känsel och motorik i främre delen av benet, inklusive lårmuskulaturen och huden på framsidan av underbenet och foten. Skador eller kompressioner av lårbensnerven kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i det drabbade området.

'Jämförande psykologi' (eng. comparative psychology) är ett område inom psykologin som studerar beteende och mentala processer hos djur med avseende på att jämföra dessa fenomen mellan olika arter, ofta för att få en bättre förståelse av den mänskliga psyken.

Den jämförande psykologin använder sig ofta av experimentella metoder och jämför resultaten från djurstudier med data från mänskliga studier för att hitta likheter och skillnader i beteende och mentala processer. Denna typ av forskning kan ge värdefull information om evolutionära utvecklingslinjer, kognitiva förmågor och sociala beteenden hos djur, inklusive människor.

Exempel på frågeställningar som jämförande psykologi kan besvara är: Hur skiljer sig minnet hos apor från minnet hos råttor? Är det möjligt att undersöka empati hos hundar genom att jämföra deras beteende med mänskliga barns beteende?

Det är värt att notera att den jämförande psykologin inte enbart handlar om att jämföra djur med människor, utan också kan involvera jämförelser mellan olika arter av djur.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

"Differentiel tærskel" er en medicinsk term som refererer til den mindste forskel i størrelse på to stimuli, som en person kan opfatte som forskellige. Dette kan relateres til syn, hørelse eller andre sanser. For eksempel, hvad angår hørelsen, er differentiel tærskel den mindste ændring i lydens intensitet eller frekvens, som en person kan opfatte som to forskellige lyde. Den differentielle tærskel varierer fra person til person og kan påvirkes af en række faktorer, herunder alder, opmærksomhed og motivation.

Intraoperativt neurofysiologiskt monitoring (IOM) är en teknik som används under kirurgiska ingrepp för att övervaka nervbanors funktion i realtid. Detta görs vanligtvis genom att spana neuronal aktivitet, såsom elektrisk signalering från hjärnan, ryggmärgen eller nerverna, medan operationen pågår. IOM används ofta under komplexa neurokirurgiska ingrepp, som exempelvis när det är ett stort risk för skada på nervbanorna under operationen. Syftet med IOM är att ge kirurgen realtidsfeedback om nervbanans funktion så att skador kan undvikas eller minimeras. Detta kan innebära att mäta sensorisk, motorisk eller autonom nervaktivitet beroende på vilken typ av operation som utförs. IOM används också ofta under ortopediska ingrepp, såsom skolioskirurgi, för att övervaka ryggmärgens funktion och minska risken för komplikationer.

Neurological models är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av det neurologiska systemet, inklusive hjärnan och nerverna. Dessa modeller kan användas för att simulera olika funktioner och processer i nervsystemet, såsom neurotransmission, neuronal excitation, och nätverksdynamik.

Det finns olika typer av neurologiska modeller, beroende på vilka aspekter av nervsystemet de försöker beskriva. Några exempel är:

1. Enskilda neuronmodeller: Dessa modeller simulerar aktiviteten i en enda neuron, inklusive dess membranpotential och elektriska signaler.
2. Neuronalnätverksmodeller: Dessa modeller simulerar interaktionerna mellan flera neuroner och hur de tillsammans bildar nätverk som utför specifika funktioner.
3. Kognitiva modeller: Dessa modeller försöker beskriva högre kognitiva processer såsom perception, uppmärksamhet, minne och lärande.
4. Systemnivåmodeller: Dessa modeller simulerar större systemnivåfunktioner i nervsystemet, till exempel sömn-vakena cykeln, hunger-sättningssystemet och smärtsystemet.

Neurologiska modeller används inom flera områden av neurovetenskapen, bland annat för att undersöka grundläggande mekanismer i nervsystemet, för att simulera patologiska tillstånd och för att utveckla nya terapeutiska strategier.

'Rörelserubbningar' (engelska: 'motor difficulties') är ett samlingsbegrepp för svårigheter att planera, koordinera och utför rörelser. Det kan innebära problem med finmotorik, som exempelvis att ha svårt att använda fingerspidor för att manipulera små föremål, eller problem med grovmotorik, som exempelvis att ha svårt att hålla balansen eller koordinera armar och ben under rörelse. Rörelserubbningar kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom cerebral pares, dyskinesi eller ataxi.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

Ekoencefalografi (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden bygger på att placera elektroder på ytan av skallen, som sedan registrerar de elektriska signalerna som genereras när nervceller i hjärnan aktiveras.

EEG-undersökningen ger information om hjärnans funktion och kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi, söva eller koma, stroke, hjärntumörer och andra neurologiska sjukdomar. Den kan även användas under operationer i hjärnan för att övervaka hjärnans funktion och undvika skador på nervceller.

EEG-undersökningen är en icke-invasiv metod och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas lite obekvämt att ha elektroder fästade på skallen under en längre period. Undersökningen tar vanligen mellan 20 och 40 minuter att genomföra, men kan vara längre beroende på vilka frågor som ska besvaras med undersökningen.

"Partial motor epilepsy" är en form av epilepsi som kännetecknas by fokala (begränsade) epileptiska aktiviteter i hjärnan, som primärt påverkar den motoriska barken (delen av hjärnbarken ansvarig för rörelsekoordination).

Vid en partiell motorisk epilepsi kan patienten uppleva muskelsammandragningar, ryckningar eller stelhet i en kroppsdel eller kroppshalva under ett anfall. I vissa fall kan de fokala symptomen utvecklas till generella, vilket innebär att hela kroppen påverkas och patienten kan tappa medvetandet.

Det är viktigt att notera att epilepsi är en grupp av sjukdomar som karaktäriseras av återkommande, ofrivilliga anfall orsakade av överdrivna elektriska impulser i hjärnan. Varje persons erfarenhet kan variera beroende på typen och svårighetsgraden av epilepsi de har.

Lorazepam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst för behandling av ångest, spasmer i musklerna, sömnsvårigheter och för att kontrollera krampanfall vid epilepsi. Det fungerar genom att påverka en specifik kemisk substans i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syra), vilket orsakar en dämpande effekt på centrala nervösa systemet och ger en lugnande, ruskig och sedativ verkan. Lorazepam är receptbelagt och bör användas under läkarens kontroll på grund av potentialen för beroende och toleransutveckling.

Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.

Vagusnervstimulering (VNS) är en behandlingsmetod som innebär att man stimulerar vagusnerven, den tionde kranialnerven, med hjälp av en implanterad neurostimulator. Syftet är att reglera och förbättra funktioner i olika organ och system i kroppen som kontrolleras av det autonoma nervsystemet, såsom andning, hjärtslag, matsmältning och smärta.

Den implanterade neurostimulatorn, en liten generator liknande en pacemaker, placeras vanligtvis under huden i bröstet eller axeln. Från denna generator går en ledning som löper under huden till vagusnerven i halsområdet. Neurostimulatorn skickar elektriska impulser genom ledningen till vagusnerven, vilket påverkar nervimpulsernas transmission och kan hjälpa att normalisera oregelbundenheter eller störningar i autonoma nervsystemet.

Vagusnervstimulering används primärt för behandling av epilepsi och depression som inte svarat på andra behandlingsmetoder. Den kan även ha potential att användas för behandling av andra sjukdomar, såsom migrän, refluxösad akut luftvägsobstruktion (RALSO) och hjärtfailure.

'Tinninglob' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinsk terminologi. Jeg antar at du sannsynligvis refererer til "tinnitus", som er en bete designert for hørsel av lyd uansett om det finnes en ytre kilde eller ikke. Tinnitus kan oppleves som ringing, brumming, susing, pibbling eller andre typer lyd. Den kan være konstant eller intermittent og kan ha forskjellige intensitetnivåer. Tinnitus er ofte et tegn på et underliggende problem, som kan være relatert til øreproblemer, hoved-hals-sykdommer, høreleskade eller andre medisinske tilstander.

Perception is the process of interpreting and organizing sensory information from our environment. Perceptual disturbances, or perception disorders, refer to difficulties in accurately perceiving and interpreting this information. These disturbances can affect any of the senses (sight, sound, touch, taste, or smell) and can result in experiences that are distorted, exaggerated, or minimized.

Perception disturbances can be caused by various medical and psychological conditions, including brain injuries, neurological disorders, mental illnesses, and substance abuse. They can also occur as a side effect of certain medications.

Examples of perception disturbances include:

* Hallucinations: seeing, hearing, or feeling things that are not present
* Illusions: misinterpreting sensory information, such as mistaking a shadow for a person
* Agnosia: the inability to recognize and interpret sensory information, even though the senses themselves are functioning properly
* Distortions of size, shape, or distance of objects (e.g., macropsia, micropsia, telopsia, pelopsia)
* Difficulty with sound localization or identification
* Tactile disturbances, such as numbness, tingling, or pain in the absence of physical stimuli

Perception disturbances can significantly impact a person's ability to function and interact with their environment. They are often a symptom of more severe underlying conditions, so it is essential to seek medical attention if you or someone else experiences these symptoms.

Electrodes are medical devices that can be used to transmit or detect electrical signals in the body. In a medical setting, electrodes are often used in procedures such as electrocardiograms (ECGs) to monitor heart activity, or in electromyography (EMG) to assess muscle function.

An electrode typically consists of a conductive material, such as metal or a conductive gel, that is attached to the body with an adhesive or through other means. The electrode is connected to a monitoring device that can measure and interpret the electrical signals generated by the body.

In addition to their use in medical procedures, electrodes are also used in certain types of therapy, such as transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for pain management.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Broca's aphasia' er en type av afasi, eller talesvansker, som oftest skyves av skade på Brocas område i hjernen. Dette område er beliggende i frontallappen og er ansvarlig for produktionen av sprog.

Personer med Broca's aphasia har typisk vanskeligheder med at forme ord og sætninger korrekt, selvom de kan have forståelse for det meste af det, de hører eller læser. De kan også have en reduceret ordfølge og udtale vanskeligheder.

Broca's aphasia er ofte resultatet af et slag eller anden skade på den venstre hemisphere i hjernen, som kontrollerer sproget for de fleste mennesker.

"Halvsidsförlamning" är en medicinsk term som refererar till en form av förlamning där rörelseförmågan och/eller känseln påverkas på ena sidan av kroppen. Det kan orsakas av skada på vissa nervbanor, specifikt den delen av pyramidbanan som kallas corticospinala tracten, eller på hjärnbarken i den delen av hjärnan som kontrollerar rörelser på den sidan av kroppen.

Orsakerna till halvsidsförlamning kan variera, men de vanligaste orsakerna är stroke (hjärnblödning eller hjärtinfarkt), traumatisk skada på huvudet eller halsen, multipel skleros (MS) och andra neurologiska sjukdomar. Behandlingen av halvsidsförlamning beror på orsaken till förlamningen och kan innefatta medicinsk behandling, rehabilitering och terapi.

'Pain perception' refererar till den subjektiva upplevelse och tolkning av smärta som sker i individens centrala nervsystem. Det inkluderar både de sensoriska aspekterna av smärtan, såsom intensitet och lokalisation, samt kognitiva och affektiva komponenter, som betydelsen och konsekvenserna av smärtan för den enskilde.

Smärta uppfattas när nociceptorer (smärtsensoriska nervceller) aktiveras i samband med skador eller skada på vävnad, vilket orsakar elektriska impulser som färdas till hjärnan via det perifera och centrala nervsystemet. I hjärnan bearbetas dessa signaler i olika områden, inklusive talamus och cortex, för att skapa en subjektiv upplevelse av smärta.

Dessutom kan andra faktorer, som emotionella tillstånd, tidigare erfarenheter, kulturella och sociala faktorer, påverka individens smärtperception. Det är viktigt att notera att smärtperception kan variera mellan individer, och att en given nociceptiv stimulus inte alltid korrelerar med samma subjektiva smärtupplevelse hos alla.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.

'Inlärning' är ett begrepp som används inom neurovetenskap, psykologi och pedagogik för att beskriva processen där information eller färdigheter internaliseras och blir en del av ens kognitiva strukturer och förmågor. Det finns olika typer av inlärning, till exempel klassisk betingning, operant betingning och kognitivt lärande. Inlärning kan ske genom direkta instruktioner, erfarenhet eller observation, och den kan vara medveten eller omedveten.

En medicinsk definition av inlärning kan se ut på följande sätt: "Inlärning är en process där information eller förmågor internaliseras och integreras i hjärnan genom upprepad stimulans, erfarenhet eller instruktion. Detta leder till förändringar i kognitiva strukturer och funktioner som påverkar beteende, minne och perception."

Den medicinska termen för "hjärnbalk" är korpus callosum. Det är en del av hjärnan som innehåller nervfibrerna som kopplar de två hjärnhalvorna till varandra och möjliggör kommunikation och samarbete mellan dem. Korpus callosum är det största sammanbindningsområdet i människans centrala nervsystem.

Kognition är ett samlingsbegrepp inom psykologin och neurovetenskapen som refererar till de mentala processer som involveras i att uppfatta, bearbeta, lagra och använda information. Detta inkluderar bland annat perception, uppmärksamhet, learning, minne, språk, problemlösning, tänkande och beslutsfattande. Kognitionen är en central del av hur vi interagerar med vår omvärld och hur vi formar våra tankar, känslor och handlingar.

"Akustisk stimulering" refererer til den proces where sinnene oppfanger lyd og sier informasjon om en persons omgivelse til hjernen. Denne typen stimulering involverer lydbølger som reiser gjennom luften og påvirker ørehylsen, trommehinden og de tre små benene i innerøret. Disse bevegelsene fører til at hjernebladene i det indre øret vibrerer og overfører informasjonen videre til hjernen via akustiske nerver.

I en medicinsk kontekst kan akustisk stimulering brukes som en behandlingsmetode for forskjellige tilstander, for eksempel for å reducere smerter eller forbedre søvnkvaliteten. Denne type stimulering kan også brukes i diagnostiske sammenhenger for å evaluere hørelsen og det auditive systemet.

'Tunga' er en medisinsk term som refererer til en parazitt som heter Tunga penetrans, også kjent som jyvoticka. Denne parasitten kan infisere huden, særlig på bare hud i føtter og hender, og forårsake et betennelsesreaksjon. Det er vanligere å finne denne art av parazitt i subsaharisk Afrika og Latin-Amerika. Symptomer inkluderer kløe, smerte, irriterende hudløsning og eventuelt infeksjon hvis ikke det behandles rettzeitlig.

I medicinsk kontext kan "språk" referera till förmågan att tolka och producera språkliga uttryck, vilket inkluderar både förstå och forma meningar genom att använda en kombination av ordförråd, grammatik och syntax. Språkförmågan är en komplex förmåga som involverar flera olika områden av hjärnan och kan påverkas av olika sjukdomar eller skador.

Exempel på medicinska tillstånd som kan påverka språkförmågan inkluderar:

* Aphasia, vilket är en förlust eller nedsättning av förmågan att förstå och använda språk, ofta orsakad av skada på vissa delar av hjärnan.
* Dyslexi, vilket är en specifik läsförsvårighet som kan påverka en persons förmåga att läsa och skriva korrekt.
* Autism, vilket är ett neuroutvecklingsstörning som kan påverka en persons sociala interaktioner och kommunikationsförmåga.

Det är värt att notera att språkförmågan inte bara inkluderar förmågan att tala och förstå talat eller skrivet språk, utan även nonverbala former av kommunikation som gestikulerande, ansiktsuttryck och kroppsspråk.

En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.

Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.

Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.

Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.

Transkutan nervstimulering (TNS) är en icke-invasiv medicinsk behandlingsmetod där små elektriska impulser används för att stimulera nervceller under huden. Impulserna genereras av en extern enhet och överförs till kroppen via elektroder som fästes på huden.

TNS-behandlingar har visat sig vara effektiva vid lindring av smärta, särskilt för personer med kronisk smärta, neuropatisk smärta och muskuloskeletala smärtor. Vidare studier har också visat att TNS kan ha potentialen att förbättra symtomen hos personer med neurologiska tillstånd som Parkinson's sjukdom och multipla sklerosis.

Den exakta mekanismen bakom TNS-behandlingens verkningsmekanism är inte fullständigt klarlagd, men det antas att stimuleringen av nervceller under huden kan leda till en modifiering av smärtupplevelsen i centrala nervsystemet.

'Serieslearning' är ett engelskt uttryck som inte har en etablerad medicinsk definition. Det kan dock syfta på en lärmetod där man successivt introducerar och övar på flera relaterade koncept eller färdigheter i en serie, med syfte att underlätta inlärandet och minnet genom repetition och progressiv komplexitet.

Ibland kan det även användas för att beskriva en persons förmåga att snabbt och effektivt lära sig nya koncept eller färdigheter inom en viss serie eller domäner där de redan har kunskap, även kallat "kunnighetstранfer" eller "kompetensutveckling".

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).

"Biofysikaliska processer" refererar till de fysiska processer och fenomen som sker inom levande organismer på cellulär och molekylär nivå. Detta kan inkludera processer såsom diffusion, osmos, elektrokemi, termodynamik, mekanisk interaktion mellan biologiska molekyler och fysikaliska fenomen som ljusabsorption, magnetism och elektricitet.

Exempel på biofysikaliska processer inkluderar:

* Protein-protein bindning genom van der Waals-krafter, hydrogenbindning och elektrostatiska krafter
* DNA-replikation och transkription som involverar komplexa mekanismer för att kopiera och translera genetisk information
* Ionkanaler i cellmembran som reglerar jonflöden över membranen
* Signaltransduktion där celler kommunicerar med varandra genom att skicka signaler via signalsubstanser som binder till receptorer på målcellernas yta
* Cellulär respiration och fotosyntes, som involverar energiflyttning mellan molekyler i en serie kemiska reaktioner.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

Den answerspännande termen "ansiktsnerv" refererar i medicinska sammanhang vanligen till den tolfte kranialnerven, även känd som cranial nerve VII eller facial nerve. Denna nerv har en central roll för funktionerna i ansiktet och hörselorganen.

Facial nerve är ansvarig för att styra muskulaturen i ansiktet, vilket gör det möjligt för oss att utföra rörelser som exempelvis skratta, sucka, blunda och småmynna. Dessutom har den en betydande roll för känseln i ansiktet genom att den innerverar de hudsinnet på kinden, näsa, överläppen, tinningarna och öronen.

Dessutom är facial nerve involverad i smakkänslan från främre två tredjedelarna av tungan och har en viktig funktion för att producera slem i näsan och ögonen. Slutligen styr den också salivkörtlarnas sekretion och muskelkontraktionen i örat som hjälper till att reglera vår hörsel.

I alltsammans är facial nerve en komplex nerv som har ett brett spektrum av funktioner, vilka alla är viktiga för att upprätthålla normal funktion i ansikte och huvud.

"Isometrisk sammandragning" är en typ av muskelaktivitet där muskeln kontraherar (sammantrycks) utan att det sker någon förändring i muskellängden eller i den synliga kroppsdelens position. Detta innebär att muskeln anstränger sig, men den förblir på samma längd och håller en given position istället för att orsaka rörelse. Isometriska övningar kan användas som en del av träning och rehabilitering för att stärka muskler och förbättra kroppens kontroll över sin muskelaktivitet.

"Cortical Spreading Depression" (CSD) är en vågor liknande händelse som sprider sig över hjärnbarken (cortex). Det innebär en plötslig och total depolarisering av neuroner i barken, följt av ett period av underaktivitet. Denna process är ofta associerad med migrän, speciellt den typ som kallas "aura" före smärtan börjar. CSD kan också observeras efter en skada till hjärnan, såsom en stroke eller traumatisk skada. Det är ett aktivt område för forskning, särskilt när det gäller att förstå dess roll i migrän och möjliga behandlingsmetoder.

Magnetoencefalografi (MEG) är en teknik inom medicinsk bildgebning som används för att mäta och kartlägga de magnetiska fälten som genereras av hjärnans elektriska aktivitet. Tekniken bygger på att placera en mycket känslig sensor, oftast en superledande kvantomagneteringsdetektor (SQUID), nära patientens huvud för att uppfånga de magnetiska signalerna som kommer från hjärnan.

MEG-undersökningar kan användas för att studera olika aspekter av hjärnfunktionen, såsom sinnesprocesser, kognitiva funktioner och neurologiska störningar. Tekniken är speciellt användbar vid preoperativa planeringar då den kan hjälpa till att lokalisera eloquenta områden i hjärnan som ska undvikas under kirurgisk behandling av epilepsi eller hjärntumörer.

En fördel med MEG jämfört med andra tekniker för hjärnundersökningar, såsom elektroencefalografi (EEG) och funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), är att MEG kan ge mycket hög temporal upplösning, upp till millisekunder, vilket gör det möjligt att följa snabba förändringar i hjärnaktiviteten. Dessutom ger MEG direkta mått på magnetfälten som genereras av neuronala aktiviteten, istället för indirekta mått som används i andra tekniker.

I korthet kan magnetoencefalografi definieras som en icke-invasiv medicinsk bildgebningsmetod som mäter de magnetiska fälten genererade av hjärnans elektriska aktivitet, vilket ger information om hjärnfunktionen med hög temporal upplösning.

Juvenile myoclonic epilepsy (JME) is a type of generalized epilepsy that typically begins in adolescence. It is characterized by the presence of myoclonic jerks, which are sudden, brief, shock-like muscle jerks that can affect any part of the body. These myoclonic jerks often occur upon awakening and may be triggered by factors such as fatigue, stress, or alcohol consumption.

In addition to myoclonic jerks, people with JME may also experience generalized tonic-clonic seizures, which are characterized by a loss of consciousness and stiffening and shaking of the body. These seizures can be quite dramatic and are often what prompt individuals with JME to seek medical attention.

JME is typically treated with anti-seizure medications, and it is important for individuals with this condition to work closely with their healthcare providers to find a treatment plan that works for them. With appropriate treatment, many people with JME are able to lead full and active lives.

"Armbåge" er en anatomisk betegnelse for den del af overarmsknoglen (humerus) og underarmsknoglerne (ulna og radius) som mødes og danner en led. Denne led kaldes også cubitusarticulationen, og den tillader bevægelser som flexion (bøjning) og extension (streckning) af underarmen.

Computer-supported signal processing är en gren inom signalbehandling som involverar användandet av datorer och digital teknologi för att behandla, analysera och utvinna information från olika slag av signalsystem, till exempel elektriska, fysikaliska eller biologiska signaler. Detta innefattar vanligen insamling, filtrering, analys, bearbetning och visualisering av data för att utvärdera och tolka signalernas egenskaper och mönster.

Exempel på tillämpningar av computer-supported signal processing inkluderar:

1. Biomedicinsk signalbehandling: Användandet av datorstödd analys för att tolka signalsystem från levande organismer, exempelvis EKG (elektrokardiogram) eller fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) data.
2. Telekommunikation: Användandet av digital signalbehandling för att koda, dekoda och filtrera kommunikationssignaler som röst, video och data över datornätverk och telekommunikationssystem.
3. Industriell automation: Användandet av datorstödd signalbehandling för att övervaka, kontrollera och optimera industriella processer och system, exempelvis maskinvara, sensorer och aktuatorer.
4. Bild- och ljudbehandling: Användandet av digital signalbehandling för att bearbeta, komprimera och förbättra digital bilder och ljud, till exempel i media- och underhållningsindustrin.
5. Miljöövervakning: Användandet av datorstödd analys för att övervaka och analysera miljödata som luft-, vatten- och markkvalitet, till exempel i system för tidig varning och katastrofskydd.

I allmänhet använder computer-supported signalbehandling avancerade algoritmer och metoder från områden som matematik, statistik, maskininlärning och artificiell intelligens för att bearbeta och analysera digital data i realtid eller nära realtid.

'Ansiktsmuskler' (eng. "facial muscles") är en grupp av muskel i ansiktet som kontrollerar individens mimika och uttryck. De är specialiserade för att ansluta till huden istället för ben, vilket gör det möjligt för oss att uttrycka känslor genom att röra pannan, ögonbrynen, ögonen, munnen och kinderna. Det finns totalt 43 muskler i ansiktet som alla kontrolleras av de underliga delarna av huvudets nervsystem.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

'Vakenhet' definieras inom medicinen som ett medvetet tillstånd där en individ är fullt medveten och reagerar på sin omgivning. Det är den normala medvetna tillståndet under dagen, då individen kan tänka, kommunicera och agera aktivt. Vakenhet kontrolleras av ett komplext system som involverar flera hjärnstrukturer och neurotransmittorsystem, inklusive det retikulära aktiveringssystemet (RAS), thalamus och kortikala nätverk.

'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).

'Upper extremity' er en begrep som ofte brukes innen medisin og terapi, og refererer til det øvre delen av kroppen som inkluderer skulderen, armen, overarmen, underarmen og hånden. Dette omfatter alle de strukturer som er forbundet med disse områdene, inkludert muskler, sener, bener, ledd, nerver og blodårer.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

'Beröring' kan definieras medicinskt som en direkt kontakt eller förening mellan två objekt, vanligtvis mellan en mänsklig hand eller ett medicinskt instrument och en del av en patients kropp. Beröring används ofta i medicinen för att undersöka patienter, utföra behandlingar och ge vård. Den kan också ha en emotional betydelse som kan vara viktig för att upprätthålla patientens välbefinnande och deras förtroende för vården.

'Medvetande' är ett centralt begrepp inom filosofi, psykologi och neurologi och kan ha olika betydelser beroende på kontext. I en medicinsk kontext kan medvetandet definieras som den subjektiva upplevelsen av perception, tankar, minnen, känslor och identitet. Det är den förmågan att varsebliva, tolka och interagera med sin omgivning.

Medvetandet kan också delas upp i olika aspekter, såsom:

1. Självmedvetande (self-awareness): förmågan att varsebliva sig själv som en individ med tankar, känslor och identitet.
2. Perception (perception): förmågan att tolka information från sina sinnen och skapa en representation av sin omgivning.
3. Kognition (cognition): förmågan att tänka, lösa problem, planera och minnas.
4. Känslor (emotions): förmågan att uppleva känslor som glädje, sorg, rädsla och ilska.
5. Sammanhangsbildning (context-awareness): förmågan att varsebliva och förstå sammanhanget mellan olika händelser och information.

Det är värt att notera att medicinsk forskning fortfarande försöker klargöra de neurobiologiska grunderna för medvetandet, så det finns fortfarande mycket som är okänt om hur just medvetandet uppstår i hjärnan.

Hjärnartärer, även kända som cerebrala artärer, är blodkärl som förser hjärnan med syre och näringsämnen. Det finns fyra huvudsakliga hjärnartärer – de två halvdelarna av den inre halsartären (carotis interna) och de båda vertebrala artärerna – som sedan delar upp sig i mindre grenar för att nå olika delar av hjärnan. Hjärnartärernas funktion är att transportera syresatt blod till neuronerna (hjärnb cells) och ta bort koldioxid och andra avfallsprodukter från hjärnan.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

'Korttidsminnet', eller 'working memory' som det kallas på engelska, är ett sammanfattande begrepp för de mentala processer och mekanismer som gör det möjligt för oss att hålla information aktiv och tillgänglig under en kort period av tid, vanligen uppemot 20-30 sekunder. Detta minne används ofta när vi till exempel läser ett telefonnummer innan vi skriver ner det eller för att lösa enkla matematiska problem i huvudet. Korttidsminnet är också viktigt för att kunna fokusera och hålla uppmärksamheten riktad mot en viss uppgift eller information. Det skiljer sig från långtidsminnet, som kan behålla information under mycket längre perioder av tid.

'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.

I medicinsk kontext, betyder "förnimmelse" vanligtvis den subjektiva upplevelsen av en känsla eller ett skeende i kroppen. Det kan handla om något som uppfattas via sinnena (till exempel se, höra, känna) eller inre kroppsfenomen (till exempel smärta, hunger, trötthet). En förnimmelse är den individuella tolkningen av en stimulus och kan variera mellan olika individer.

Fysiologisk anpassning (eng. "physiological adaptation") refererar till de mekanismer och processer som inträffar inom en organisms kropp för att möjliggöra överlevnad och optimal funktion i en viss miljö. Detta kan involvera ändringar på cell-, vävnads- eller systemnivå, och kan ske som svar på både kortvariga och långvariga stimuli. Exempel på fysiologisk anpassning inkluderar reglering av kroppstemperatur, blodtryck, andning, och metabolism.

Medicinskt talat är "Mellersta hjärnartären" (på latin: Arteria cerebri media) en av de tre huvudsakliga artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsrika blod. Denna artär delar sig vanligen i två grenar, främre och bakre, som vardera ger upphov till ett antal mindre artärer som innerverar olika delar av hjärnbarken och underliggande vävnader. Mellersta hjärnartären är en del av den cirkulära systemkretsen inom hjärnan och har stor betydelse för dess homeostas och funktion.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.

'Synbanor' är ett varumärke för ett läkemedel som innehåller den aktiva substansen brimonidin. Synbanor används vanligen för att behandla ögonblodtryckshöjning (glaukom) och är ett så kallat kolinergt miotikum, vilket betyder att det verkar genom att kontrahera muskulaturen i ögats främre kammare, vilket leder till en minskad ackumulering av vätska i ögat och därmed ett sänkt ögonblodtryck.

Den vanligaste formen av Synbanor är en ögondrop som tas upp till två gånger per dag. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du använder Synbanor eller något annat läkemedel, och att inte ändra dosen eller avbryta behandlingen utan första att ha kontakt med din läkare.

"Sackader" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där det förekommer onormalt stora utbuktningar eller cystor i hjärnans membran, kallat hårda och mjuka hjärnhinnan (dura mater och pia mater). Dessa cystor innehåller ofta vätska och kan vara förknippade med olika sjukdomar eller skador som till exempel trauma, infektion, inflammation eller tumörer.

Sackader kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats i hjärnan, såsom huvudvärk, yrsel, synproblem, kräkningar, balansstörningar och i vissa fall till och med epileptiska anfall. Diagnosen ställs vanligtvis genom hjälp av avancerade bildgivande undersökningsmetoder som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan variera från att observera till mediciner, dränering eller i vissa fall kirurgiskt avlägsnande beroende på allvarlighetsgraden och typen av sackader.

Placeboeffekten definieras inom medicinen som en förbättring av en persons symptom eller tillstånd, som inte kan tillskrivas någon specifik behandlingsverkan. Istället beror den på subjektiva faktorer såsom tron och förväntan hos patienten, som de upplever att de har mottagit en effektiv behandling. Placeboeffekten kan uppstå när en person tar en placebotablett (som inte innehåller några aktiva substanser) eller genom andra former av placebobehandlingar, som simulerade procedurer eller bedrägliga behandlingar. Placeboeffekten är en komplex fenomen och det finns fortfarande mycket forskning pågående för att fullt ut förstå hur den fungerar och hur den kan användas på ett etiskt acceptabelt sätt inom klinisk praktik.

'Nackmuskler' är ett samlingsbegrepp för de muskelgrupper som kontrollerar rörelserna i nacken och halsen. De viktigaste nackmusklerna inkluderar:

1. Trapezius: Den stora triangulära muskeln på baksidan av nacken och överarmarna som hjälper till att stabilisera skulderbladet, röra huvudet och lyfta axlarna.
2. Sternocleidomastoid: De två långsmala musklerna på var sida av halsen som roterar och böjer huvudet från sidan till sidan samt flexerar det framåt när man tittar ner.
3. Scalenii: Tre smala muskler på var sida av nacken och halsen som hjälper till att flexera, rotera och lateralt böja huvudet.
4. Longus colli och longus capitis: Små muskler längs framsidan av halsen som hjälper till att flexera huvudet framåt och stabilisera ryggraden.

Dessa muskler arbetar tillsammans för att möjliggöra komplexa rörelser i nacken och halsen, såsom att vända eller nicka huvudet, hala på axlarna och hålla kroppen upprätt.

Neurofysiologi er en gren av neurovidenskaben som undersøker de elektriske og magnetiske signalerne i nervesystemet hos levende væsener. Disciplinen inkluderer studiet af biologiske processer, såsom hvordan nerveceller kommunikerer med hinanden og hvordan de koordinerer muskelbevægelser og sensorisk respons. Neurofysiologien anvender ofte avanceret teknologi, såsom elektroencefalografi (EEG), magnetoencefalografi (MEG) og nervesignaloptagelse for at måle nerveaktivitet i hjernen. Disse metoder kan anvendes til at diagnostisere og forske i en række neurologiske lidelser, herunder epilepsi, søvnforstyrrelser, sklerose og hjernetrauma.

'Beteende' er en central begrep innen psykiatri og betyr i medicinsk sammenhengg den måten ein individu viser seg på gjennom sine handlinger, reaksjoner, følelser og tanker i forhold til sin omverden. Beteende kan være villiebestemt eller refleksivt, og innefatter også kommunikasjonsmåtene ein bruker. Abnorme betendeforhold kan være et tegn på psykisk sykdom eller neurologiske skader.

Den quadriceps femoris muskulaturen är en grupp av fyra skelettmuskler i framsidan av lårets överarmsben (femur) som sträcker benet vid rörelser som sträckning av knäleden. Dessa muskler inkluderar rectus femoris, vastus lateralis, vastus medialis och vastus intermedius. Quadricepsmuskulaturen är viktig för att utföra aktiviteter såsom gående, stående upp och cykla.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

'Alfarytm' är ett felstavat medicinskt begrepp som sannolikt avser 'alfa-rytm'. Alfa-rytm är en typ av elektrisk aktivitet i hjärtat som kan ses på ett elektrokardiogram (ECG). Detta mönster visar sig som regelmässiga vågor med en frekvens på 8-13 Hz och uppstår när individen är vaken, lugn och har slutna ögon. Alfarytm kan också användas för att beskriva en patient som befinner sig i denna tillstånd.

Ibland kan alfa-rytm ersättas av andra typer av hjärtrytm, såsom beta-rytm eller theta-rytm, beroende på individens medvetandegrad och fysiologiska tillstånd. Ärftliga faktorer, ålder, mediciner och andra sjukdomar kan påverka förekomsten av alfa-rytm.

'Synfält' betecknar det synliga fältet för ett visst öga, och definieras som den area som individen kan uppfatta med klar syn när man tittar rakt fram. Det är ungefär lika med det centrala området av vad som projiceras på näthinnan (retinan).

Synfältet delas vanligen upp i centralt och peripheralt synfält. Centralt synfält, även kallat maculfältet, är den innersta delen av synfältet och sträcker sig ungefär 10-15 grader från centrum. Detta område innehåller en hög koncentration av fotoreceptorceller (stavar och tappar) och är ansvarigt för detaljerad, skarp syn och färgseende.

Periferalt synfält, däremot, är den yttre delen av synfältet och sträcker sig från centralt synfält till kanten av vad som kan uppfattas. Detta område innehåller färre fotoreceptorceller och är ansvarigt för bredare, mindre detaljerad syn och rörelsesensorik.

För att mäta synfältet används ofta en apparat som kallas perimeter. Denna används inom oftalmologi och optometri för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka synfältet, såsom grön starr (glaukom) och åldersrelaterad maculad degeneration (AMD).

Tidsuppfattning (temporal perception) är en kognitiv förmåga som involverar att uppfatta, tolka och förhålla oss till tid. Det inkluderar förmågan att uppskatta tidsintervall, hålla reda på tidsförflutna och planera framtida händelser. Tidsuppfattning kan variera mellan individer och kan påverkas av en rad faktorer som exempelvis ålder, mentala tillstånd, droger och neurologiska skador.

En sträckreflex, även känd som myotatisk reflex eller Deep Tendon Reflex (DTR), är en reflexaktion som utlöses när en muskel snabbt sträcks. Detta sker genom att sensorer i muskeln, kända som muskelspindlar, detekterar förlängning och sänder signaler till ryggmärgen via afferenta nervfiber. I ryggmärgen leds signalen via interneuron till efferenta nervfiber, vilket orsakar en kontraktion i samma muskel eller en synnerlig muskel i samma muskelgrupp. Detta hjälper till att skydda muskeln från skada genom att begränsa förlängningen. Sträckreflexen är en del av kroppens mekanism för att upprätthålla muskelbalans och stabilitet.

I medicinsk kontext kan "uppfattning" referera till den subjektiva upplevelsen eller tolkningen av en viss symptom, känsla eller situation. Det kan även handla om en persons förståelse eller kunskap om en viss sjukdom, behandling eller hälsotema. En patients uppfattning om sin egen hälsa och välbefinnande kan vara av stor betydelse för deras behandlingsrespons och livskvalitet.

"Visuelle elektrische retningspotentialer" (VER) er en medicinsk terminologi som refererer til de elektriske signaler som genereres i øynene når de blir stimulert av lys. Disse signalene reiser seg langs nerver og overføres til hjernen, der de tolkes som synseindrukker.

VER-måling er en undersøkelsesmetode som kan brukes for å undersøke øynes funksjon og å avdekke eventuelle skader eller sykdommer i det visuelle systemet. Målingen utføres ved hjelp av en elektrodi som plasseres på pannen, mens subjektet ser på en lysfelt. Elektriske signaler fra øynene registreres og analyseres for å merke ut eventuelle abnormaliteter i de visuelle retningspotentialene.

Abnormale VER-målinger kan være forbundet med en rekke sykdommer, inkludert skader på øynene eller nerver, hjerneblødninger, tumorer og andre neurologiske tilstander.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

'Psykiska processer' refererar till de mentala företeelser och mekanismer som sker inne i oss, ofta omedvetet, och påverkar vår perception, känslor, tankar, minnen, impulskontroll, beslutsfattande och beteende. Exempel på psykiska processer inkluderar perception, uppmärksamhet, inlärning, minnesprocesser, tankeprocesser, känslomässiga processer, motivation och impulskontroll. Dessa processer är komplexa och involverar ofta interaktion mellan olika delar av hjärnan och nervsystemet. Psykiska processer kan påverkas av både genetiska faktorer och miljöfaktorer, inklusive erfarenheter, trauma, sociala interaktioner och kulturella faktorer.

'Kemisk stimulering' refererer til anvendelsen af kemiske stoffer eller preparater for at øge aktiviteten i biologiske systemer, typisk i hjernen eller nervesystemet. Disse stoffer, også kendt som stimulantia, påvirker neurotransmitterne i hjernen, herunder dopamin og noradrenalin, for at forbedre opmærksomhed, koncentration, energilevel og humør. Eksempler på kemiske stimuleringsmidler inkluderer medicin som Ritalin og Adderall, der anvendes til behandling af ADHD (deficit/hyperaktivitetsstørrelse), samt ulovlige stoffer som kokain og amfetamin. Overdreven brug eller misbrug af disse stoffer kan have alvorlige negative virkninger på helbredet, inklusive abstinenssymptomer, psykose, hjertesvigt og endda død.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

'Vridmoment' är ett begrepp inom fysiken och används sällan inom medicinen. Det kan dock i vissa fall användas för att beskriva en kraft som verkar på en struktur och orsakar en rotationsrörelse eller en twisting-rörelse. Ett exempel på detta är när en benfraktur orsakar ett vridmoment på den underliggande muskulaturen eller kring en led, vilket kan leda till skada på musklerna eller ledbanden.

Emellertid är det inte vanligt att använda termen 'vridmoment' inom medicinen och det finns inget etablerat medicinskt definition av detta begrepp.

'Single-blind method' (engelska: 'single-blind study') är en term inom klinisk forskning och betecknar en studie där den ena parten, oftast deltagaren, inte vet om vilken grupp i studien de tillhör. Den andra parten, ofta forskaren eller behandlanden, känner till vem som tillhör vilken grupp.

Denna metod används för att minska risken för subjektiva effekter och förvrängningar i resultaten, eftersom deltagaren inte är medveten om om de får en verksam behandling eller en placebo (en inaktiv substans eller procedure). Detta kan vara särskilt viktigt inom områden som är känsliga för förväntningar och subjektiva bedömningar, till exempel inom psykologi och medicin.

Det är dock viktigt att notera att 'single-blind method' inte eliminerar all risk för förvrängningar, eftersom forskaren ändå kan vara medveten om vilken grupp deltagaren tillhör. För att minska risken för sådana förvrängningar kan en 'double-blind method' användas, där både deltagaren och forskaren är outbildade om vilken grupp deltagaren tillhör.

I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.

'Pain management' refererar till den vetenskapen och konsten att bedöma, behandla och förebygga olika typer av smärta, som akut smärta eller kronisk smärta. Det inkluderar användning av läkemedel, kirurgi, fysioterapi, psykologisk terapi och andra behandlingsmetoder för att lindra smärtan och förbättra patientens kvalitet på livet. Målet med smärtbehandling är att minska smärtan till en tolerabel nivå så att patienten kan genomföra vardagliga aktiviteter, sova gott och ha ett bättre mentalt och emotionellt tillstånd. Smärtbehandling ska också vara individuell och anpassad efter patientens specifika behov och preferenser.

I medicinen refererar "periodicitet" till hur ofta en viss händelse eller ett symtom uppträder över tiden. Det kan handla om en regelbunden eller cyklisk förekomst av någonting, som exempelvis smärtor, epileptiska anfall, menstruationer eller laboratorievärden. Periodiciteten uttrycks vanligen i tidsenheter, till exempel timmar, dagar, veckor, månader eller år. Definitionen kan variera beroende på kontexten och är relaterad till den specifika sjukdomen eller tillståndet som diskuteras.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

'Valbeteende' är ett begrepp inom psykiatrin och beteendevetenskapen som refererar till att en individ upprepade gånger deltar i aktiviteter eller handlingar som är skadliga för deras eget välbefinnande, trots att de är medvetna om de negativa konsekvenserna. Detta kan inkludera beteenden såsom missbruk av droger eller alkohol, överätning, spelberoende, impulsivt köpbetende och andra former av självskada.

Valbeteende kan vara ett tecken på underliggande mentala problem som depression, ångest, traumatisk stress eller personlighetsstörningar. I vissa fall kan det även vara relaterat till neurologiska skador eller sjukdomar. Behandlingen av valbeteende kan innefatta kognitiv beteendeterapi, medicinsk behandling och stödgrupper.

En variant på rTMS är djup transkraniell magnetstimulering, dTMS. Då används en spole med en annan form (så kallad H-spole) än ... a b c d e f g h] "Behandling av depression med transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS)". SBU, Statens beredning för ... Transkraniell magnetstimulering (TMS) är en undersöknings- och behandlingsmetod där man med en elektromagnet mot skalpen, som ... Vid så kallad repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) placeras en elektromagnetisk spole på patientens huvud som ger ...
Transkraniell magnetstimulering verkar även vara lovande. Huvudvärk Hortons huvudvärk Spänningshuvudvärk Den här artikeln är ...
Djup transkraniell magnetstimulering (dTMS) utgör en vidareutveckling som är tänkt att kunna ge bättre effekt än rTMS. ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) kan användas som alternativ till ECT vid depressionsbehandling då ECT inte är ... www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/effekter-av-djup-transkraniell-magnetstimulering-med-h-spole/. Läst 2 juni 2017. ^ " ... "Effekter av djup transkraniell magnetstimulering med H-spole". www.sbu.se. http:// ...
Djup transkraniell magnetstimulering (dTMS) är en vidareutveckling som är tänkt att kunna ge bättre effekt än rTMS. ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) kan användas som alternativ till ECT vid depressionsbehandling då ECT inte är ... a b c] "Effekter av djup transkraniell magnetstimulering med H-spole". Statens beredning för medicinsk och social utvärdering ( ... Transkraniell elektrisk stimulation (tDCS), en mildare form av strömstimulering av hjärnan, har visats ha en effekt vid mild ...
... kan vara hjärnkirurgi eller olika typer av hjärnstimulans såsom deep brain stimulation eller transkraniell magnetstimulering. ...
Dessa studier visar att tDCS är likvärdigt med antidepressiva läkemedel och magnetstimulering (TMS) vid depressionsbehandling, ... Transkraniell elektrisk stimulation, (tDCS, från engelskans transcranial direct current stimulation) är en behandlingsmetod där ...
Transkraniell magnetstimulering och TENS, Transkutan elektrisk nervstimulering). Utan alltför ingående analyser beskriver ...
... var huvudförfattare av den första studien som via transkraniell magnetstimulering - genom den särskilda tekniken ...
... äldre metod med elektrisk stimulering av motoriska hjärnbarken som har ersatts av transkraniell magnetstimulering. MEP leder ...
... och hur man med transkraniell magnetstimulering på RTPJ kan påverka en försökspersons moraliska bedömningar. (besökt 2010 ...
Han ansåg i inlägget att funktionell magnetresonanstomografi och transkraniell magnetstimulering borde användas för att studera ...
... se Transkraniell magnetstimulering TMS - ett tillstånd som karakteriserat av psykosomatisk smärta i rörelseapparaten och ...
... genom att använda transkraniell magnetstimulering i antingen vänstra eller högra hjärnhalvan. Högerhänta personer väljer ...
En variant på rTMS är djup transkraniell magnetstimulering, dTMS. Då används en spole med en annan form (så kallad H-spole) än ... a b c d e f g h] "Behandling av depression med transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS)". SBU, Statens beredning för ... Transkraniell magnetstimulering (TMS) är en undersöknings- och behandlingsmetod där man med en elektromagnet mot skalpen, som ... Vid så kallad repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) placeras en elektromagnetisk spole på patientens huvud som ger ...
Transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS). Jämförelse:. Overksam spole. Utfall:. Vid uppföljning en tid efter avslutad ... Transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS) jämfört med behandling med overksam spole vid svårbehandlad depression en ... Transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS) jämfört med behandling med overksam spole vid svårbehandlad depression en ... Behandling av depression med transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS). Stockholm: Statens beredning för medicinsk och ...
Transkraniell magnetstimulering med H-spole (dTMS) jämfört med behandling med repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) ... Transkraniell magnetstimulering (TMS) jämfört med skenbehandling (sham) vid fibromyalgi hos vuxna personer Fler primärstudier ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) jämfört med skenbehandling (sham) vid fibromyalgi hos vuxna personer Fler ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) jämfört med psykologisk behandling vid medelsvår till svår egentlig depression ...
Flertalet genomgick också transkraniell magnetstimulering (TMS) och/eller funktionell MRT för lokalisering av språk-/ ...
Transkraniell magnetstimulering är ett intressant alternativ till ECT, för dem som antingen inte vill bli behandlade med ECT ... Ett intressant alternativ till ECT är repetitiv transkraniell magnetstimulering, rTMS. Metoden går ut på att en elektromagnet, ... depression DMS ECT elektrokonvulsiv behandling hjärna melankolisk depression neurogenes pasticitet repetitiv transkraniell ... Men alla svarar inte på dessa behandlingar och då kan ECT, elektrokonvulsiv behandling eller rTMS, repetitiv transkraniell ...
I förslagen till nya riktlinjer lyfts repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) fram som ett alternativ till ECT. ... Det är en lindrigare form av magnetstimulering av hjärnan och som i dag bara ges till ett 50-tal patienter per år. Metoden har ...
... repetitiv transkraniell magnetstimulering) och tDCS (transkraniell elektrisk stimulering) samt. Modifierade former av CI terapi ...
Nexstim har tagit fram en banbrytande teknik för icke-invasiv hjärnstimulering som bygger på transkraniell magnetstimulering ( ...
I experiment har man försökt bota beroenden med magnetfält, s.k. transkraniell magnetstimulering (rTMS) som ska förändra ...
Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS). *Ketamin-terapi *Ketamin-infusioner vid olika sjukdomsbilder. *Ketamin-terapi ... Upprepad transkraniell magnetisk stimulering och ketamininfusioner har starka antidepressiva och smärtreducerande effekter och ...
Navigerad transkraniell magnetstimulering, nTMS. Lumbalpunktion. Uppföljning och nästa steg Uppföljning. Sammanfattning av min ...
Upp till två sessioner med repetitiv transkraniell magnetisk stimulering (rTMS) eller transkraniell likströmsstimulering (tDCS ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) mot depression. *Medicinsk forskning. *Platser *Mallorca. *Costa del Sol ...
Fakta: Transkraniell magnetstimulering, TMS. Transkraniell magnetstimulering, TMS, innebär att man med en elektromagnetisk ... I en ny rapport, som publicerades i slutet av mars, är SBU mer positiv än tidigare till TMS, transkraniell magnetstimulering. ... TMS, transkraniell magnetstimulering, innebär att man med en elektromagnetisk spole alstrar elektrisk aktivitet i hjärnbarken ... Vid depressionsbehandling används repetitiv transkraniell magnetstimulering, rTMS, vilket innebär att man ger serier av snabba ...
Transkraniell magnetstimulering (TMS) jämfört med skenbehandling (sham) vid fibromyalgi hos vuxna personer Fler primärstudier ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) jämfört med skenbehandling (sham) vid fibromyalgi hos vuxna personer Fler ...
Transkraniell magnetstimulering (TMS) jämfört med skenbehandling (sham) vid fibromyalgi hos vuxna personer Fler primärstudier ... Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) jämfört med skenbehandling (sham) vid fibromyalgi hos vuxna personer Fler ...
Även tekniker som deep brain stimulation (DBS) och transkraniell magnetstimulering (TMS) berörs. ...
... så kallad transkraniell magnetstimulering (TMS) - kan få alkoholberoende människor att dricka mindre. ...
... transkraniell magnetstimulering) f r terapeutiska till mpningar f r behandling av depression och kronisk sm rta via f retagets ...
Viktig blogginlägg - Dödlig Transkraniell magnetstimulering TMS 2020-05-02. 1 Här är en till exempel hur USA regering gör ...
... är att i samarbete med professor Robert Bodén ge de vuxna patienterna så kallad repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS ... Vill testa magnetstimulering på patienter med anorexia. En annan förhoppning som Mia Ramklint har, men som de ännu inte sökt ... Att försöka behandla med både terapi och magnetstimulering ligger i linje med att sjukdomen anorexi troligtvis beror av ...
... transkraniell magnetstimulering som komplement mot depression när sedvanlig behandling inte hjälper. Det tar c:a 1 månad att ... Magnetstimulering. För mer än tio år sedan deltog jag i ett forskningsprojekt om TMS, det vill säga Transkraniell ... TMS - transkraniell magnetstimulering mot depression. Många men inte alla. Många med en #depression blir hjälpta av ... magnetstimulering. #TMS mot depression är en helt annan typ av #behandlingsmetod som bland annat kan användas mot depressioner. ...
Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) använder starka, pulserande magnetfält för att antingen stimulera eller bromsa ...
Med transkraniell magnetstimulering (TMS), genom riktade magnetiska fält som går igenom skallbenet, kan man stimulera ... Med transkraniell magnetstimulering (TMS), genom riktade magnetiska fält som går igenom skallbenet, kan man stimulera ...
Navigerad transkraniell magnetstimulering, nTMS. Lumbalpunktion. Uppföljning och nästa steg Uppföljning. Sammanfattning av min ...
  • Men alla svarar inte på dessa behandlingar och då kan ECT, elektrokonvulsiv behandling eller rTMS, repetitiv transkraniell magnetstimulering, vara tänkbara behandlingsalternativ. (vetenskaphalsa.se)
  • I förslagen till nya riktlinjer lyfts repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) fram som ett alternativ till ECT. (psykologtidningen.se)
  • I experiment har man försökt bota beroenden med magnetfält, s.k. transkraniell magnetstimulering (rTMS) som ska förändra nervkretsarna i insula så att suget klingar av. (superminne.se)
  • Den är delvis baserad på data från Linköping som visar att pulserande magnetfält från elektroder riktade mot hjärnan - så kallad transkraniell magnetstimulering (TMS) - kan få alkoholberoende människor att dricka mindre . (fof.se)
  • Med transkraniell magnetstimulering (TMS), genom riktade magnetiska fält som går igenom skallbenet, kan man stimulera nervceller i hjärnbarken och undersöka den funktionella kopplingen till innerverade muskler. (web.app)
  • TMS, transkraniell magnetstimulering, innebär att man med en elektromagnetisk spole alstrar elektrisk aktivitet i hjärnbarken på patienten. (lakartidningen.se)