Bindväv
Mjukdelstumörer
Bindvävssjukdomar
Mjukdelsskador
Mjukdelsinfektioner
Connective Tissue Growth Factor
Sarkom
Bindvävsceller
Blandad bindvävssjukdom
Bukspottkörteltumörer
Tumörer
Mjukgom
Tumörer, cystiska, mucinösa och serösa
Leiomyosarkom
Tumörer, multipla primära
Tumörer, sekundära primära
Liposarkom
Datortomografi
Histiocytom, benignt fibröst
Muskeltumörer
Kollagen
Tumörer, bindväv och mjukdelar
Stafylokockhudinfektioner
Bindvävstumörer
Behandlingsresultat
Retrospektiva studier
Sköldkörteltumörer
Histiocytom, malignt fibröst
Senor
Lipom
IE-proteiner
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner
Sarkom, synovialt
Ligament
Muskelvävnadstumörer
Myeloproliferativa sjukdomar
Parotid Neoplasms
Lambåer
Hundsjukdomar
Tumörstadieindelning
Cellulit
Hudsjukdomar, infektiösa
Rabdomyosarkom
Tumörrecidiv, lokalt
Magnetisk resonanstomografi
Fibroblaster
Hud
Nästumörer
Therapy, Soft Tissue
Orbit
Tumörer, experimentella
Cystadenom
Tumörmarkörer, biologiska
Plasmacellsneoplasmer
Ovarian Neoplasms
Subkutan vävnad
Kärltumörer
Spottkörteltumörer
Tumörer i blindtarmsbihang
Haka
Huvudmätning
Tidsfaktorer
Tumörproteiner
Hemangiosarkom
Sklerodermi, systemisk
Cystadenom, mucinöst
Tumörer, komplexa och blandade
Tumörinvasivitet
Tumörer, strålningsframkallade
Prognos
Metastaser
Pankreaskarcinom, duktalt
Rekonstruktivkirurgiska tekniker
Myoepiteliom
Testikeltumörer
Ben och benvävnad
Dödlig utgång
Fettvävnadstumörer
Kondrosarkom
Kollagena sjukdomar
Karcinom, papillärt
Nervskidetumörer
Adenokarcinom, papillärt
Tumörantigener
Underkäke
Pseudoxanthoma elasticum
Maxilla
Tandkött
Uppföljningsstudier
Tumörer, körtel och epitel
Histocytokemi
Körtelsvulst
Lår
Cystadenokarcinom, mucinöst
Biomechanical Phenomena
Bröstkorgstumörer
Blodtumörer
Orbital Neoplasms
Tandköttssjukdomar
Benbildning, heterotop
Tumörer, adnexa och hudbihang
Marfans syndrom
Klarcellssarkom
Nålbiopsi
Hjärttumörer
Tumörer i svettkörtlar
Sårläkning
Ryggradstumörer
Brosktumör
Ansiktsben
Fibervävnadstumörer
Extracellulär matrix
Mesenkymom
Ehlers-Danlos syndrom
Tandköttstumörer
Fibros
Enzymimmunologiska metoder
Elektronmikroskopi
Kombinationsterapi
RNA, budbärar
Cystadenokarcinom
Granulationsvävnad
Karcinom
Tandköttsplastik
Perifera nervsystemets tumörer
Tymustumörer
Vertikaldimension
Celler, odlade
Cancerkemoterapi, regional perfusion
Fibrosarkom
Vaginaltumörer
Hjärnhinnetumörer
Adenokarcinom
Cystadenom, seröst
Svepelektronmikroskopi
Bäckentumörer
Tungtumörer
Mekanisk påfrestning
Jättecellstumörer
Hundar
Analkörteltumörer
Tumörer, germinalcells- och embryonala
Benmärgstumörer
Retroperitoneala tumörer
Vävnadsvänliga material
Rensning
Tumörtransplantation
Skalle
Hemangiopericytom
Neurilemmom
Sensitivitet och specificitet
Tunga
Bettfel, Angle-klass II
Tjock- och ändtarmstumörer
Estetik
Tolvfingertarmstumörer
Mesenkymalt kondrosarkom
Ledsjukdomar
Hemangioendoteliom
Extracellulära matrixproteiner
Nephroblastoma Overexpressed Protein
Skalltumörer
Bildframställning, tredimensionell
"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.
Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.
Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.
'Mjuka delstumörer' (soft tissue tumors) är en övergripande benämning på godartade och elakartade tumörer som utvecklas i mjukvävnad i kroppen. Mjukvävnad innefattar allt ifrån muskler, bindväv, fettvävnad till nerver och blodkärl.
Godartade mjuka delstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande vävnader eller genom att de blir så stora att de stör rörelser eller funktioner.
Elakartade mjuka delstumörer däremot kan växa snabbt, sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka skada i omgivande vävnader. De behandlas ofta aggressivt med kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.
Det är viktigt att diagnostisera och behandla både godartade och elakartade mjuka delstumörer tidigt för att förhindra komplikationer och förbättra prognosen.
"Bindvävssjukdomar" (engelska: "fibrotic diseases") är en övergripande benämning på sjukdomar som kännetecknas av ökad bildning och ansamling av bindväv i olika vävnader och organ i kroppen. Bindväv, eller "förbindiv vävnad", är en typ av vävnad som ger stöd och form åt kroppens olika strukturer, samt hjälper till att skydda och isolera dem. När bindvävsvävnaden blir förändrad eller skadas kan det leda till en överdriven produktion av bindvävsstrukturer, såsom kollagenfibriller och extracellulär matrix, vilket i sin tur kan orsaka skada på omgivande vävnader och organ.
Det finns många olika typer av bindvävssjukdomar, som varierar i sin orsak, lokalisation och svårighetsgrad. Några exempel på bindvävssjukdomar inkluderar:
* Skleroderma: En sjukdom som drabbar huden och andra organ, såsom lungor, njurar och hjärta. Skleroderma kännetecknas av en ökad produktion av bindväv i huden och blodkärlen, vilket kan leda till förhårdnad och trötthet i huden, små blodkärlsförändringar och skador på andra organ.
* Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem attackerar friska vävnader och organ. SLE kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive huden, lederna, njurarna, lungorna och hjärtat. I samband med SLE kan det uppstå en ökad produktion av bindväv i de drabbade områdena, vilket kan leda till förhårdnad och andra skador.
* Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som drabbar huden och musklerna. Dermatomyositis kännetecknas av en inflammation i musklerna och en ökad produktion av bindväv i huden, vilket kan leda till svaghet, smärta och förhårdnad i musklerna samt rödaktiga eller lilafärgade utslag på huden.
* Fibromyalgi: En kronisk smärtsjukdom som drabbar muskler, senor och leder. Fibromyalgi kännetecknas av en ökad känslighet för smärta i musklerna och senorna samt trötthet, sömnsvårigheter och depression. Även om orsaken till fibromyalgi inte är fullständigt klarlagd, kan det finnas ett samband mellan sjukdomen och en ökad produktion av bindväv i musklerna och senorna.
Det finns också vissa hud- och muskelsjukdomar som orsakas av en överdriven produktion av bindväv, så kallade fibrotiska sjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk skleros (sklerodermi), Dupuytrens kontraktur och Ledderhoses sjukdom.
Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom som drabbar huden, blodkärlen och inre organ. Sjukdomen kännetecknas av en förtjockning och förhårdnad av huden, speciellt på händer, armar, ansikte och bröstkorg. Även blodkärlen kan drabbas, vilket kan leda till höjd blodtryck och andra kardiovaskulära problem. Inre organ som lungor, njurar och mag-tarmkanalen kan också påverkas.
Dupuytrens kontraktur är en sjukdom där bindväv i handflatan och fingrarna förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att fingrarna böjs inåt och kan bli svåra att räta ut. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.
Ledderhoses sjukdom är en sjukdom där bindväv i fotens sulor förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att foten blir svullen och smärtsam, och det kan vara svårt att gå eller stå upp. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.
Det finns också vissa sjukdomar som orsakas av en underproduktion av bindväv, så kallade syndrom med underutvecklad bindväv. Exempel på sådana sjukdomar är Ehlers-Danlos syndrom (EDS), Marfan syndrom och Osteogenesis imperfecta (OI).
Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp av genetiska sjukdomar som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår.
Marfan syndrom är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår. Marfan syndrom kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.
Osteogenesis imperfecta (OI) är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att benen blir svaga och bräckliga, vilket kan orsaka frakturer och skador. OI kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.
Det är viktigt att söka medicinsk rådgivning om man tror sig ha en av dessa sjukdomar. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Medicinskt kan mjukdelsskador, eller kontusionsskador, definieras som skador på hjärnan orsakade av ett trauma till huvudet. Skadan orsakar en störning i hjärnans normala funktion och struktur, men det finns inga synliga tecken på skada på hårda delar av hjärnan eller skallbenen. Mjukdelsskador kan variera från milda till allvarliga beroende på hur stor delen av hjärnan som är skadad och hur allvarligt skadan är. Symptomen på en mjukdelsskada kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, sömnstörningar och i vissa fall medvetandestörningar eller kognitiva funktionsnedsättningar. Behandlingen av en mjukdelsskada kan innebära vila, smärtlindring, rehabilitering och i allvarliga fall kirurgi.
En mjukdelsinfektion (engelska: *Soft tissue infection*) är en infektion som drabbar det mjuka vävnadslagret under huden, såsom muskler, fettvävnad och bindväv. Det kan orsakas av olika slags bakterier, virus eller svampar. De vanligaste orsakerna till mjukdelsinfektioner är bakterier som stafylokocker och streptokocker.
Det finns två huvudtyper av mjukdelsinfektioner: skivecinfektion (cellulit) och abscess. Skivecinfektion orsakas vanligen av bakterier som tränger in genom huden via en skada, såsom ett sår eller en skrå. Abscesser är samlingar av smittade vävnader och kannibaliserad cellvätska som bildas när kroppen försöker bekämpa infektionen.
Symptomen på en mjukdelsinfektion kan inkludera rödhet, svullnad, smärta, varmhet och feber. Behandlingen av en mjukdelsinfektion beror på dess allvarlighetsgrad och orsak, men den kan omfatta antibiotika, dränering och i vissa fall kirurgiskt ingrepp.
Connective Tissue Growth Factor (CTGF) är ett proteiner som tillhör transforming growth factor beta (TGF-β) superfamiljen. CTGF produceras av olika celltyper, inklusive fibroblaster och endotelceller, och spelar en viktig roll i reguleringen av cellproliferation, differentiering, migration och extracellulär matrixproduktion under normala fysiologiska förhållanden såväl som under patologiska tillstånd som fibros och cancersjukdomar.
CTGF binder till integrinreceptorer och andra receptorproteiner på cellmembranet, vilket aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar cellfunktioner. I samband med skador eller inflammation kan CTGF-nivåerna öka, vilket kan leda till ökad fibroblastproliferation och matrixproduktion, samt försämrad kapillärtillväxt och angiogenes. Dessa processer kan i sin tur bidra till patologisk fibros och andra sjukdomstillstånd.
'Sarkom' er ein begrep som brukes om å beskrive ein gruppe av kreftar som oppstår i våre kroppens støtte- og bindesystem, som inkluder bindevæv, muskler, knutar og fedttiss. Sarkomene kan utvikle seg i alle deler av kroppen, men de er mest vanlige i arms- og benen. Det finnes over 70 forskjellige typer sarkomer, og de kan variere mye i sin art og alvorlighetsgrad.
Sarkomene kan være lokaliserte til ein enkelt sted i kroppen eller de kan spre seg (metastaserer) til andre områder i kroppen, oftest til lungene eller leveren. Symptomene på sarkom kan variere, men inkluder vanligvis en vondhet, svelling eller ein klump under huden, stikk i ledd og/eller ben, trangt å sove og vektforlust.
Behandlingen av sarkom kan involvere kirurgi, strålebehandling og/eellers kjemoterapi, alt depending på typen av sarkom og hvor langt det har spred seg. Prognosen for ein person med sarkom vil avhenge av flere faktorar, inkludert typen av sarkom, stadi og behandlingsmulighetene.
'Bindvävsceller' refererar till olika typer av celler som är involverade i uppbyggnaden och underhållet av bindväv, som är en typ av vävnad som hjälper till att ge struktur och stöd till kroppen. Bindvävsceller inkluderar:
1. Fibroblaster: Dessa celler producerar de proteiner som utgör det mesta av bindväven, såsom kollagen och elastin. De hjälper också till att reparera skador på vävnaden.
2. Makrofager: Dessa är immunceller som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och döda bakterier.
3. Adipocyter: Dessa är fetceller som lagrar energirik föda i form av fett. De hjälper också till att ge stöd och isolering till kroppen.
4. Blodkärlsceller: Dessa celler bildar blodkärlen som transporterar syre, näringsämnen och andra substanser till och från cellerna i kroppen.
5. Små blodkroppar (trombocyter): Dessa är små, diskformade celler som hjälper till att stanna blödningar genom att bilda blodproppar.
Det är värt att notera att det finns också andra typer av celler som kan ingå i bindväv beroende på var i kroppen den finns och dess specifika funktion.
"En blandad bindvävssjukdom" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som alla påverkar och kännetecknas av onormalt tillväxt och/eller strukturförändringar i bindväven. Bindväv är ett vävnadslager som finns över hela kroppen och har funktionen att ge stöd, skydda och förbinda andra vävnader och organ.
Exempel på sådana sjukdomar inkluderar:
1. Fibromatoser: Vävnadsproliferationer som består av blandad bindväv med olika grad av kolagen, muskelfibriller och blodkärl. Dessa är vanligtvis lokaliserade till muskler eller senor och kan vara aggressiva eller icke-aggressiva.
2. Skleroderma: En autoimmun sjukdom som kännetecknas av hård, förtjockad bindväv i huden och andra organ, inklusive lungor, hjärta, njurar och tarmar.
3. Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom som kan påverka alla kroppens organ och vävnader, inklusive huden, lederna, blodkärlen, njurarna och centrala nervsystemet.
4. Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som kännetecknas av inflammation i musklerna och huden.
5. Polymyosit: En autoimmun sjukdom som kännetecknas av inflammation och svaghet i skelettmuskulaturen.
6. Rheumatoid arthritis (RA): En autoimmun sjukdom som primärt påverkar lederna, men kan också involvera andras organ och vävnader.
Dessa är bara några exempel på de många olika sjukdomar som kan innefatta en förändring i bindväven. Det är viktigt att konsultera en läkare om man misstänker att man har någon av dessa sjukdomar.
"Bukspottkörteltumörer" refererar till cancer som utvecklas i bukspottkörteln (pankreas). Det finns två huvudsakliga typer av pankreascancer: exokrin tumörer och endokrina tumörer.
Exokrina tumörer, även kända som duktala adenocarcinomer, är den vanligaste typen av bukspottkörteltumörer och utgör ungefär 95% av alla fall. De utvecklas vanligtvis i de exokrina cellerna som producerar enzymer som hjälper till vid digestionen.
Endokrina tumörer, även kända som neuroendokrina tumörer (NET), är ovanligare och utgör ungefär 5% av alla fall. De utvecklas i de endokrina cellerna som producerar hormoner, såsom insulin och glukagon.
Symptomen på bukspottkörteltumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men kan inkludera viktminskning, smärta i övergången mellan magen och ryggen, illamående och kräkningar, gulsot (icterus) och förstoppning. Behandlingen beror på tumörtyp, storlek och om det har spridit sig eller inte, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (chemotherapi) och målinriktad behandling som tar itu med specifika molekyler i cancercellerna.
En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.
Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.
Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.
"Mjukгом" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanligt mjuk hudövervinning över ett område av skelettet, ofta på skallen eller i ansiktet. Det kan vara associerat med olika sjukdomar eller tillstånd, såsom neurofibromatosis, en genetisk störning som orsakar tumörer att växa inuti nerver och under huden. I vissa fall kan mjukgom vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, men i andra fall kan det vara ett obesvärligt tillstånd som inte behöver behandlas.
'Tumörer, cystiska, mucinösa och serösa' är begrepp inom patologi och onkologi som hänvisar till olika typer av vävnadsväxtsformationer i kroppen.
1. Tumörer: Allmänt sett är en tumör en abnorm värktillväxt av celler eller vävnad i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer långsamt och är lokaliserade till en viss plats, medan elakartade tumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen.
2. Cystiska tumörer: Dessa är säckformiga strukturer fyllda med vätska eller luft. De kan vara godartade eller elakartade och förekommer ofta i organ som levern, lungorna och sköldkörteln.
3. Mucinösa tumörer: Dessa tumörer producerar en slem-liknande substans känd som mucin. De kan vara godartade eller elakartade och förekommer ofta i tarmarna, lungorna och äggstockarna.
4. Serösa tumörer: Dessa tumörer producerar en serös vätska, som liknar klar vätska i en blåsa. De kan vara godartade eller elakartade och förekommer ofta i äggstockarna, testiklarna och bukhinnan.
Det är värt att notera att dessa typer av tumörer inte nödvändigtvis är ömsesidigt uteslutande, och en tumör kan ha egenskaper hos mer än en kategori.
Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.
Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:
* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.
Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.
Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:
* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad
Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:
* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.
Leiomyosarcoma är en sällsynt typ av cancer som utgår från glatt muskulatur, vilket är en typ av muskel som kontrolleras omedvetet och hjälper till att forma strukturer som blodkärl och mag-tarmsystemet. Leiomyosarcoma kan uppstå var som helst där det finns glatt muskulatur i kroppen, men de flesta fallen utvecklas i buken, mag-tarmsystemet eller i blodkärlen.
Leiomyosarcoma kännetecknas av abnorma celldelningar och växt av glatt muskelceller, vilket kan leda till att en tumör bildas. Tumören kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign), och leiomyosarcoma är en form av elakartad tumör som kan sprida sig till andra delar av kroppen genom metastaser.
Symptomen på leiomyosarcoma varierar beroende på var tumören sitter, men de kan inkludera smärta, svullnad, blödning eller onormal funktion i det drabbade området. Behandlingen av leiomyosarcoma består vanligen av kirurgiskt tillfällighetssättande, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek, läge och omfattning.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.
Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.
Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.
"Sekundära primära tumörer" är ett begrepp inom onkologi som refererar till nya, separata primära cancerer som utvecklas i en individ som redan har haft en tidigare cancer. Dessa tumörer uppstår ofta som metastaser från den ursprungliga cancern, men kan dock uppträda oberoende av varandra och ha olika histologi och biologiskt beteende.
Det är viktigt att skilja mellan å ena sidan recidiv (återfall) av den ursprungliga cancern och å andra sidan utvecklingen av en ny, separat primärtumör. Sekundära primära tumörer är ovanliga, men kan förekomma, särskilt hos patienter som har en historia av cancer och som har varit utsatta för cancerbehandlingar som kan öka risken för nya cancerutvecklingar.
Exempel på behandlingsmetoder som kan öka risken för sekundära primära tumörer innefattar kemoterapi, radioterapi och immunterapi. Även vissa ärftliga genetiska faktorer kan öka risken för att utveckla flera primära cancerer under livstiden.
Liposarkom är en typ av mjukvävnads sarcom (ont cancer), som utgår från fettvävnad. Det finns flera olika undertyper av liposarkom, beroende på hur cellerna ser ut och hur de växer. De vanligaste undertyperna är:
1. Well-differentiated/dedifferentiated liposarcoma: Denna typ har en långsam till måttlig tillväxt och kan vara av relativt låg malignitet (onkologisk elakartad sjukdom).
2. Myxoid/round cell liposarcoma: Denna typ växer snabbare än well-differentiated/dedifferentiated liposarcoma och har en högre risk för att sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser).
3. Pleomorphic liposarcoma: Denna är den mest ovanliga undertypen, men också den mest aggressiva med snabb tillväxt och hög risk för metastaser.
Liposarkom kan drabba alla åldersgrupper, men är vanligare hos vuxna över 40 år. Det kan uppstå var som helst i kroppen där det finns fettvävnad, men de flesta fallen upptäcks i benen eller buken. Behandlingen består ofta av kirurgi för att ta bort tumören, och ibland behandlas patienter även med strålbehandning och/eller cellgiftsbehandling (kemoterapi) beroende på undertyp och omfattning av sjukdomen.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Kortfattat kan njurtumörer definieras som onkologiska tillstånd orsakade av obehindrad celldelning och växt i njurarna. Detta kan leda till att godartade (benigna) eller elakartade (maligna) tumörer bildas. De vanligaste formerna av njurtumörer är kidney cancer, som oftast drabbar vuxna och kan vara av olika subtyper beroende på vilken celltyp de utvecklas ifrån. Renal cell carcinom (RCC) är den vanligaste subtypen och representerar ungefär 80-85% av alla njurcancerfall. Andra typer inkluderar transsitional cell carcinom, Wilms tumör (som främst drabbar barn) och sarcoma. Symptomen på njurtumörer kan variera beroende på storlek och placering men kan inkludera blod i urinen, smärta eller obehag i ländryggen, onormala urinerade mängder och viktminskning. Behandlingen beror på typ, grad och stadium av tumören men kan omfatta kirurgi, strålbehandling, immunoterapi eller målinriktad terapi.
Benignt fibrös histiocytom (BFH) är ett relativt ovanligt tillstånd som kännetecknas av överdriven vävnadsbildning och ansamling av histiocyter, en typ av cell som ingår i kroppens immunförsvar. Tillståndet kan drabba huden eller andra vävnader i kroppen.
BFH delas ofta in i två typer: dermatofibrom och dermatofibrosis lenticularis disseminata (DFS). Dermatofibrom är den vanligaste formen och visar sig som en eller flera små, hårda knölar under huden, ofta på benen. DFS är sällsyntare och kännetecknas av många små knölar över hela kroppen.
Det är värt att notera att BFH i allmänhet betraktas som ett godartat tillstånd, men det kan i sällsynta fall utvecklas till en ondartad form av histiocytos. Om du eller någon annan upplever symptom som kan tyda på BFH rekommenderar vi att ni söker vård hos en läkare för en korrekt diagnos och behandling.
En muskeltumör är en abnorm growth or mass of tissue in a muscle. Muskeltumörer kan vara either benign (godartad) eller malign (elakartad), även kallat cancer. De flesta muskeltumörerna är godartade och tenderar att växa långsamt, medan elakartade muskeltumörer är ovanligare men kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.
Godartade muskeltumörer inkluderar bland annat fibromatosis, leiomyom, och lipom. Dessa tumörer behöver inte alltid behandlas om de är små och orsakar inga besvär, men kan ibland kräva operation eller strålbehandling om de växer tillräckligt stora eller pressar på omgivande strukturer.
Elakartade muskeltumörer inkluderar bland annat rhabdomyosarkom och leiomyosarkom. Dessa tumörer kan sprida sig till ben, lungor, levern och andra organ, och behandlas vanligen med kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi. Prognosen för elakartade muskeltumörer varierar beroende på typen, storleken och placeringen av tumören, samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen.
Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.
Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.
Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.
'Tumörer' är en allmän term för en abnorm odling av celler i ett vävnadsområde som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). De kan uppstå i alla typer av vävnader, inklusive bindväv och mjukdelar.
'Bindväv' är en typ av vävnad som ger stöd och struktur till kroppen. Den består av celler som producerar extracellulär matrix (ECM), vilket är ett nätverk av proteiner och kolhydrater som hjälper till att ge form och integritet till vävnaden. Bindvävsvävnader inkluderar bland annat ben, brosk, senor, leder, hud och organkapslar.
'Mjukdelar' är en term som används för att beskriva vävnader som inte innehåller mycket hård bindväv, till exempel muskler, fett, ligament, senor och organ. Tumörer i mjukdelar kan vara sköra eller fasta, beroende på vilken typ av vävnad som är involverad.
Sålunda kan 'tumörer i bindväv och mjukdelar' innebära godartade eller elakartade tillväxtar i någon av dessa vävnader, såsom skelettmuskler, hud, bindevävnad eller andra mjuka vävnader.
Stafylokockhinneinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt finns på huden och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några besvär. När de tränger in i kroppen genom till exempel skador på huden eller via medicinska ingrepp kan de dock orsaka infektioner.
Det finns olika typer av stafylokockhinneinfektioner, bland annat impetigo som är en ytlig hudinfektion som orsakar krustiga eller små blåsor på huden. En annan typ är cellulit, en djupare infektion i huden som kan vara mycket smärtsam och leda till allvarliga komplikationer om den inte behandlas adekvat.
Stafylokocker kan också orsaka infektioner i sår, slemhinnor eller inre organ, såsom lunginflammation (pneumoni), blodförgiftning (sepsis) eller hjärtsvikt (endocardit). Vissa stafylokocker kan producera toxiner som orsakar allvarliga systemiska sjukdomstillstånd, till exempel toxic shock syndrom.
Stafylokockhinneinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stafylokocker har utvecklat resistens mot vanliga antibiotika som penicillin och meticillin. I sådana fall kan starkare antibiotika behövas för att behandla infektionen.
'Bindvävstumör' (eng. "Soft tissue tumors") är en övergripande benämning på godartade och elakartade tumörer som utvecklas i det mjuka vävnadslagret under huden, så kallat subkutant vävnad. Detta inkluderar bland annat muskler, bindväv, fettvävnad, nerver och blodkärl.
Godartade bindvävstumörer är oftast relativt harmlösa och kan behandlas genom observation, biopsi eller kirurgisk avlägsnande beroende på storlek, läge och tillväxttakt. Exempel på godartade bindvävstumörer är lipom (fettvävnadstumör), fibrom (bindvävstumör) och neurofibrom (nervtumör).
Elakartade bindvävstumörer däremot kan vara aggressiva, inkräkta på omgivande vävnader och metastasera till andra kroppsdelar. Behandlingen av elakartade bindvävstumörer består oftast av kirurgisk avlägsnande, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi). Exempel på elakartade bindvävstumörer är liposarkom (elakartad fettvävnadstumör), fibrosarkom (elakartad bindvävstumör) och neurofibrosarkom (elakartad nervtumör).
Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos och fastställa om en tumör är godartad eller elakartad efter att ha utvärderat olika faktorer som storlek, tillväxttakt, histopatologi (celltyp) och genetisk profil.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
En lungtumör är en abnorm odling (tumör) av celler i lungorna. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga lungtumörer kallas ofta för lungcancer och de kan delas in i två huvudgrupper: småcelliga lungcancerytter och icke-småcelliga lungcancerytter. Lungcancer är en av de vanligaste formerna av cancer och orsakas ofta av rökning. Symptomen på lungcancer kan inkludera hosta, bröstsmärtor, andningssvårigheter och viktminskning. Behandlingen beror på typen och utbredningen av cancertypen, men kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.
Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.
"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.
Malignt fibrous histiocytom (MFH) är en sällsynt typ av cancer som drabbar bindvävstissue i kroppen. Den utgör cirka 3-10% av alla mjukvävstumörer och kan uppstå varsomhelst i kroppen, men vanligtvis ses den i ben eller extremiteter. MFH karakteriseras av onormala celldelningar och tillväxt av histiocyter, en typ av cell som ingår i kroppens immunförsvar.
MFH delas ofta upp i tre olika subtyper beroende på vilka typer av celler som dominerar:
1. Storcellig MFH: Denna subtyp karaktäriseras av stora, oregelbundet formade celler med myoglobin och andra muskelproteiner.
2. Skivecellig MFH: Denna subtyp innehåller skivformade eller platta celler som ofta ser ut som fibroblaster (en typ av bindvävscell).
3. Infarktrelaterad MFH: Denna subtyp är associerad med ärrvävnad och uppstår ofta efter en trauma eller skada på området.
MFH tenderar att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket gör den till en aggressiv cancerform. Behandlingen innefattar vanligtvis kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att förstöra eventuella kvarstående cancerceller. Prognosen varierar beroende på graden och utbredningen av cancern vid diagnos, men i allmänhet är den sämre än för andra typer av mjukvävstumörer.
I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!
*En lipom är en typ av godartad (icke cancerös) tumör som består av fettsvävnad. Lipomer är vanligt förekommande och tenderar att växa långsamt över tid. De flesta lipom uppträder just under huden, men de kan också bildas i andra delar av kroppen, inklusive muskler och bindväv. Även om de vanligtvis är ofarliga, kan stora eller besvärliga lipom behöva opereras bort.*
IE-proteiner, eller "Immediate-Early"-proteiner, är en typ av proteiner som syntetiseras tidigt under en virusinfektion. De aktiveras direkt eller nästan direkt efter att viruset har infekterat värden och beforefter följer de två andra faser av genuttryck, tidiga (early) och sent (late) proteiner. IE-proteinerna spelar ofta en viktig roll i regleringen av virusets eget genuttryck samt i modifieringen av värdcellens miljö för att främja virusreplikationen.
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.
Adenocarcinoma, mucinous is a type of cancer that begins in the glandular cells that line the mucous-secreting glands or organs in the body. In this subtype of adenocarcinoma, the tumor cells produce and release large amounts of mucus, which can accumulate within the tumor and give it a gelatinous or "mucinous" appearance. This type of cancer can occur in various organs, including the colon, rectum, lungs, pancreas, and breast. The prognosis and treatment options for mucinous adenocarcinoma depend on several factors, such as the location and stage of the cancer, as well as the patient's overall health.
Tumör-DNA (tidligere også kendt som "circulating tumour DNA" eller ctDNA) refererer til fragmenteret DNA, der frigives fra døende eller nekrotisk cancerceller i blodet. Disse fragmenter af DNA bærer mutationer og andre genetiske ændringer, der er specifikke for den individuelle cancers type og kan findes i blodplasmaet hos patienter med cancer.
Tumør-DNA analyser kan anvendes til at diagnosticere, overvåge og forudsige responsen til cancerbehandling samt det potentiale tilbagefald af sygdommen. Dette gøres ved at undersøge blodprøver for ændringer i tumør-DNA, hvilket kan give en hurtigere og mindre invasiv metode end traditionelle biopsi-teknikker.
Det er vigtigt at understrege, at tumør-DNA kun udgør en lille del af det totale cellfri DNA i blodet, så derfor kræves hypersensitive metoder for at kunne identificere og måle disse små mængder.
Fibrom är en benämning på en godartad, knölig vävnadsväxt (tumör) som består av bindväv. Fibromer kan förekomma varsomhelst på kroppen, men de är vanligast i huden och under huden. De kan också förekomma på senor, muskler, ben och i mjukdelarna runt inälvorna. Fibromer tenderar att växa långsamt och orsakar ofta inga besvär, men de kan ibland bli störande eller smärtsamma om de växer till ett visst storleksomfång eller placeras i en obekväm position. I allmänhet behöver fibromen inte behandlas om de inte orsakar några besvär, men om de gör det kan de avlägsnas genom kirurgi eller annan typ av medicinsk behandling.
Sarkom, synovialt är en sällsynt form av cancer som utgår från bindvävskomponenter i leden. Det kallas också för synoviellt sarkom eller glandsarkom och drabbar vanligtvis unga vuxna mellan 15 och 40 år, även om det kan uppstå hos äldre individer också. Sjukdomen karaktäriseras av abnorma cellyta i ledens synovialmembran eller i annan vävnad runt leden, som kan infiltrera och förstöra omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på synovialt sarkom kan variera beroende på var sjukdomen finns lokaliserad, men de kan inkludera smärta, tumörbildning, svullnad eller funktionsnedsättning i det drabbade området. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på sjukdomens utsträckning och allvarlighetsgrad.
Ligament är ett band av bindväv som håller ben och ledknutar samman och styr deras rörelser. De är starka, elastiska och relativt oeflexibla, vilket gör dem anpassade för att begränsa rörelse i en viss riktning och hålla två ben eller leddelar i rätt position relativt varandra. Ligamenten består huvudsakligen av kollagenfibriller som ger styrka och hållfasthet, och de får ofta sin blodförsörjning från omgivande vävnader snarare än direkt ifrån artärer. Exempel på vanliga ligament inkluderar korsbandet (cruciate ligament) i knäleden, skulderbladsliggamentet (coracoclavicular ligament) och ligamenten i fotwristleden (tarsometatarsalligament).
Muskelvävnadstumörer (eng. Muscle tumors) är neoplastiska tillväxtsprocesser i muskulatur och kan delas in i två huvudgrupper: beniga (godartade) och maligna (elakartade). Maligna muskelvävnadstumörer karaktäriseras av obegränsad celldelning, lokal invasivitet och potential till metastaser. De kan uppkomma i skelettmuskulatur eller glatt muskulatur (involverar exempelvis hjärtmuskulatur och muskulatur i mag- tarmsystemet). Exemplen på olika typer av muskelvävnadstumörer inkluderar rhabdomyosarkom, leiomyosarkom och granatkornstumör. Rhabdomyosarkom är en elakartad tumör som utgår från skelettmuskulaturen och är vanligast hos barn och unga vuxna. Leiomyosarkom är en elakartad tumör som utgår från glatt muskulatur och kan drabba personer i alla åldrar. Granatkornstumör är en sällsynt benig tumör som ofta uppträder i huvud- och halsregionen eller i buken.
Myeloproliferativa sjukdomar (MPD) är en grupp sällsyna blodsjukdomar som karaktäriseras av överdriven produktion och nedsatt differentiering av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av vissa typer av blodceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), röda blodkroppar (erytrocyter) eller trombocyter (blodplättar).
Det finns sex huvudsakliga former av myeloproliferativa sjukdomar:
1. Kronisk myeloisk leukemi (CML): Karaktäriseras av en överdriven produktion av vissa vita blodkroppar, kallade granulocyter.
2. Polycytemi vera (PV): Karaktäriseras av en överdriven produktion av röda blodkroppar och ofta även vita blodkroppar och trombocyter.
3. Essentiell trombocytemi (ET): Karaktäriseras av en överdriven produktion av trombocyter.
4. Primär myelofibros (PMF): Karaktäriseras av en förändring i benmärgen som leder till att den blir hård och skleros (myelofibros), vilket orsakar nedsatt produktion av alla typer av blodceller.
5. Övriga myeloproliferativa neoplasm: Inkluderar sjukdomar som inte passar in i de övriga kategorierna, såsom chronic neutrophilic leukemia (CNL) och chronic eosinophilic leukemia (CEL).
Myeloproliferativa sjukdomar kan leda till komplikationer som blodproppar, blödningar och transformation till akut leukemi. Behandlingen beror på typen av MPD och dess allvarlighetsgrad, men kan inkludera mediciner, kirurgi eller stamcellstransplantation.
En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.
'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.
Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.
Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.
Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.
'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?
En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.
Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.
"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.
Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.
Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:
1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.
"Cellulitis" er en infektion i huden og det underliggende væv, som oftest forårsages af bakterien Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Denne infektion resulterer typisk i rødme, smerte, varme og svelling i det påvirkede område. Cellulitis kan potentielt være en alvorlig infektion, hvis den spredes til blodet eller andre dele af kroppen. Hvis cellulitiden ikke behandles korrekt og hurtigt, kan der opstå alvorlige komplikationer som abscesser, sepsis eller endda død. Behandlingen består typisk af antibiotika og smertestillende medicin, samt hvile og ophøjning af det påvirkede område for at reducere svellingen. I mere alvorlige tilfælde kan der være brug for hospitalisering og intravenøs antibiotikabehandling.
Infektionsbetingade hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av infektioner med olika mikroorganismer, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Dessa organismer kan kolonisera huden och orsaka en varierande grad av skada eller sjukdom. Infektionssättet kan variera beroende på typen av mikroorganism och omständigheterna för infektionen, men ofta krävs ett nedsatt immunförsvar hos individen för att en infektion skall kunna etableras. Exempel på infektionsbetingade hudsjukdomar inkluderar impetigo (bakteriell infektion), herpes simplex (viral infektion), ringorm (svampinfektion) och scabies (parasitinfektion). Behandlingen av dessa sjukdomar består ofta i att eliminera den underliggande infektionen med hjälp av antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska läkemedel eller andra behandlingsmetoder.
Rabdomyosarkom (RMS) är en sällsynt typ av cancer som utgår från celler som normalt utvecklas till skelettmuskel. Det kan uppstå var som helst i kroppen, men det är vanligast att det upptäcks i huvud och hals, urinblåsan eller könsorganen. RMS delas ofta in i två huvudgrupper: embryonala RMS och alveolära RMS, beroende på vilken typ av cell som cancercellen ser ut att vara. Symptomen kan variera beroende på var tumören finns belägen, men kan omfatta smärta, svullnad eller en massa som du kan känna. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Underkäkstumör (latin: Tumor mandibulae) är en allmän term för olika slags abnorma tillväxt eller tumörer i underkäken. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan uppstå från olika typer av vävnader i underkäken, såsom benvävnad, mjukvävnad, kärlvävnad eller nerver.
Godartade underkäkstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer, som tänder, käkar eller nerver.
Elakartade underkäkstumörer däremot växer snabbare och sprider sig lättare till andra delar av kroppen genom att metastasera (sprida cancerceller). De kan orsaka allvarliga skador på omgivande vävnader och organ.
Exempel på vanliga typer av underkäkstumörer inkluderar ameloblastom, odontom, central granulocytär myoblastom, cherubism, fibrosarkom, osteosarkom och plasmacytom.
'Tumörrecidiv, lokalt' refererer til at en tidligere behandlet cancer vendrer tilbage i nærheden af den oprindelige tumorlokalisation. Dette sker som regel indenfor to år efter den oprindelige behandling, og det er et tegn på at cancerbehandlingen ikke har været fuldstændigt effektivt i at fjerne alle cancercellerne.
Lokale recidiver kan ofte behandles lokalt med kirurgi, stråleterapi eller andre former for lokal behandling, afhængig af cancertypen og hvorvidt patienten har haft en tidligere behandling. Men selvom en lokal recidiv kan behandles, øger det stadig risikoen for at canceren spredes til andre dele af kroppen (metastaser). Derfor er det vigtigt at have regelmæssige kontroller efter en kræftbehandling for at opdage og behandle eventuelle recidiver tidligt.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
'Nästumör' (engelska: Recurrent cancer) är en benämning på en cancer som har återvänt efter att ha behandlats och antagits vara borta. Nästumörer kan uppstå när cancerceller överlever behandlingen, eller när nya cancerceller utvecklas från de ursprungliga cancercellerna. Nästumörer kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern (lokal recurrens), eller de kan spridas till andra delar av kroppen (avlägsen recurrens). Det är viktigt att notera att när en nästumör diagnostiseras behandlas den som en ny cancer och inte som en fortsättning på den ursprungliga cancern.
Mag-tarmstumører, også kendt som gastrointestinale stumører, er en overordnet betegnelse for forskellige typer af kræftformer, der udvikler sig i fordøjelseskanalen. Fordøjelseskanalen består af munden, spiserøret, mavesækken, tarmlederne og endetarmen.
Mag-tarmstumører kan inddeles i flere forskellige typer alt efter, hvilket væv de udvikler sig i:
1. Karci nomer (eller adenocarcinomer): Dette er den mest almindelige type mag-tarmstumør og udvikles som regel i slimhindevævet, der løber langs fordøjelseskanalen.
2. Kolorektale karci nomer: Disse stumører udvikler sig specifikt i tykkelsen og endetarmen.
3. Neuroendokrine tumorer (NET): Disse stumører dannes af de celler, der producerer hormoner og neuropeptider i fordøjelseskanalen.
4. Lymfomer: Dette er en type blodcancer, der udvikler sig i lymfevævet i tarmlederne.
5. Gastrointestinal stromale tumorer (GIST): Disse sjældne tumorer dannes af celler, der hjælper med at kontrollere muskelbevægelser i fordøjelseskanalen.
Symptomer på mag-tarmstumører kan variere alt efter stedet og typerne af tumorer, men de mest almindelige symptomer inkluderer blod i afføringen, vægttab, opkast, forstoppelse, smerter eller ubehag i maven, anemis (mangel på røde blodceller) og ændret tarmfunktion.
Soft tissue therapy är en form av manuell behandling som inriktar sig på muskler, bindväv och andra mjukdelar i kroppen. Den kan hjälpa att lindra smärta, öka rörlighet och förbättra kroppens funktion. Soft tissue therapy kan omfatta olika tekniker som massage, mobilisering, stretching och neurala smekningar. Behandlingen används ofta som komplement till andra behandlingsmetoder inom fysioterapi och rehabilitering.
I medicinsk kontext kan ‘läpp’ (engelska: "lip") referera till olika anatomiska strukturer, men oftast avser det den yttre delen av munnen hos djur och människor. Den består av muskler, nerver, blodkärl och hud, och kan vara uppdelad i två delar - överläppen och undre läpp. Överläppen skyddar ovan- och sidotänderna, medan undre läppen skyddar undertänderna.
Läppen har också en viktig funktion vid ätande, talsättet och andningen. Vid tal används läpparna för att forma ljud och hjälpa till att producera vissa konsonanter. De är också involverade i känsel och smak, eftersom de innehåller nervreceptorer som kan detektera beröring, smärta och temperaturförändringar.
Ibland kan läpparna drabbas av sjukdomar eller skador, såsom vårtor, eksem, torrhet, förkylningar eller sår. Dessa problem kan behandlas med hjälp av olika medicinska metoder, beroende på deras orsak och svårighetsgrad.
'Orbit' är inom medicinen den bägige kavitet i ansiktsskelettet där ögat och de omkringliggande vävnaderna är belägna. Orbitten bildas av flera ben, bland annat överkäksbenet (maxilla), tinningbenet (temporale) och kindbenet (zygomaticum). I orbiten finns även muskler som används för att röra ögat, nerver, blodkärl och fettvävnad. Funktionen hos orbitten är att skydda och ge stöd till ögat och dess tillhörande strukturer.
'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:
1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.
2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.
3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.
4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).
I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.
"Cystadenoma" er en medisinsk betegnelse for en godartet tumor (dvs. en vokselvækst som normalt ikke spreder seg til andre dele av kroppen) som utvikler seg i overflateepitelen i en kirtel. Disse tumørene kan oppstå noen steder i kroppen, men de er særlig vanlige i ovarien og leveren.
En cystadenoma inneholder ofte mange små fluidsfillede blærer (cyster) og kan vokse til en betydelig størrelse hvis den ikke behandles. Selv om de fleste cystadenaomar er godartede, kan de i noen tilfeller bli ondartet og overgå til en slags kirteltumør kalt "cystadenocarcinoma".
Symptomer på en cystadenoma kan variere alt etter størrelsen og plasseringen av tumøren, men de inkluderer ofte smerte i området der tumøren er lokalisert, forstyrrelser i tarm- eller urinveisfunksjonen, vanskeligheter med å spise og vekttap. Hvis du tenker at du kan ha en cystadenoma, bør du søke medisinsk veiledning umiddelbart.
Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.
'Plasmacellsneoplasmer' är en övergripande benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av onormala samlingar eller förökningar av plasma cells (en typ av vit blodscell) i benmärgen eller i andra vävnader. Det finns flera olika typer av plasmacellsneoplasmer, men de två vanligaste är multiplt myelom och plasmacytom.
Multipt myelom är en cancerform som utgår från plasma cells i benmärgen. Dessa onormala celler kan akkumulera i benen, lederna och andra vävnader, vilket orsakar skador på skelettet och andra komplikationer.
Plasmacytom är en cancerform som utgår från en enda plasmacell som har muterat och börjar föröka sig oregelbundet. Detta resulterar i en tumör som består av onormala plasma cells. Plasmacytomer kan vara lokaliserade till en specifik vävnad eller sprida sig till andra delar av kroppen.
Både multipt myelom och plasmacytom kan orsaka symtom som trötthet, smärta, benbrott, infektioner och nedsatt njurfunktion. Behandlingen för plasmacellsneoplasmer kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling och andra typer av terapi beroende på sjukdomens typ och utbredning.
'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.
'Ovarian neoplasms' refererar till abnorma tillväxtor i äggstockarna som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan också vara av oklar natur (gränsövergående). Ovarian neoplasms delas vanligen in i epiteliella, germcell-relaterade och stromala neoplasmer beroende på vilken celltyp de utvecklas från. Symptomen kan vara vagt och kan omfatta buksmärta, magsmärta, svullnad eller trycksensation i buken samt trötthet. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Vanligen innebär det kirurgiskt ingrepp för att ta bort tumören och ibland även cellgiftsbehandling (chemotherapi) eller strålbehandling (radioterapi).
Subkutant vävnad, även känd som hypodermis, är den ytligaste lagret av djupt liggande bindväv under huden hos däggdjur. Den består av lös bindväv med inlagrade fettdepåer och små blodkärl samt lymfkärl. Subkutana injektioner är en vanlig medicinsk procedur där läkemedel eller andra substanser administreras genom att sticka in en nål under huden och in i subkutan vävnad. Detta metod är oftast mindre smärtsam än intramuskulära injektioner och ger vanligtvis en långsammare absorption av substansen jämfört med intravenösa injektioner.
Kärltumörer, även kända som gonadala tumörer, är abnorma tillväxtar i äggstockarna (ovarium) hos kvinnor eller testiklarna (testis) hos män. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och deras orsaker kan variera.
Godartade kärltumörer växer långsamt och är mindre benägna att sprida sig till andra delar av kroppen jämfört med elakartade kärltumörer. De flesta kärltumörerna hos kvinnor är godartade, medan de flesta hos män är elakartade.
Elakartade kärltumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer om de inte behandlas i tid. Risken för att utveckla en elakartad kärltumör är lägre hos kvinnor än hos män, men det är viktigt att upptäcka och behandla både godartade och elakartade kärltumörer så tidigt som möjligt för att minimera komplikationerna.
Symptomen på kärltumörer kan variera beroende på typ, storlek och plats på tumören. Vissa vanliga symtom inkluderar smärta eller en klump i testikeln eller äggstocken, smärta i magen eller bäckenet, svullnad eller ömhet i bröstet hos män, och oregelbunden menstruation eller blödning hos kvinnor. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderar vi dig att söka medicinsk vård så snart som möjligt för en fullständig undersökning och behandling.
Spottkörteltumörer, eller sklerokrinoide tumörer, är sällsynta benigna (godartade) tillväxter i spottkörteln (glandula salivaris). De utgör ungefär 10 procent av samtliga spottkörteltumörer. Tumören består av ett nästan exklusivt aggregat av slemhinnesälceller, så kallade sklerokrinocyter, som bildar små knutar eller nystan i salivkörtelns utförsgångar.
Spottkörteltumörer är oftast små och växer långsamt över tid. Symptomen kan inkludera en smärtsam, ömmande känsla eller en uppfylld känsla i kinden där tumören finns, sväljningssvårigheter, torka i munnen och/eller en förändrad smakupplevelse. I vissa fall kan spottkörteltumörer leda till en ökad risk för infektion i munhålan.
Även om de flesta spottkörteltumörer är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna). Dessa tumörer kallas adenoid cystiska karzinom och är mycket aggressiva. De kan inkräktas på omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att spottkörteltumörer diagnostiseras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer och för att säkerställa den bästa möjliga utgången för patienten. Behandlingen kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller en kombination av båda.
'Tumörer i blindtarmsbihanget' (latin: appendicex) är en allmän term för olika typer av abnorma vävnadsodlingar som kan utvecklas i denna del av tarmen. Det kan vara både godartade och elakartade tumörer. Några exempel på tumörer i blindtarmsbihanget inkluderar:
1. Adenom: Detta är en godartad tumör som utgår från körtlarna i slemhinnan i blindtarmsbihanget. De flesta av dem är små och orsakar inga symptom, men större adenomer kan öka risken för cancerutveckling.
2. Karzinoid: Detta är en elakartad tumör som utgår från neuroendokrina celler i blindtarmsbihanget. Karzinoider i blindtarmsbihanget är sällsynta, men de kan sekundärt spridas till levern och andra organ.
3. Gastrointestinal stromat tumör (GIST): Detta är en sällsynt elakartad tumör som utgår från muskelceller i blindtarmsbihanget. De flesta av dem är godartade, men vissa kan bli canceroaserande.
4. Lymfom: Detta är en elakartad tumör som utgår från lymfocyter (vita blodkroppar) i blindtarmsbihanget. Lymfomer i blindtarmsbihanget är mycket sällsynta.
Det är viktigt att notera att många av dessa tumörer kan vara asymptomatiska och upptäckas slumpmässigt under en operation för annan anledning eller vid en rutinundersökning. Andra gånger kan de orsaka symptom som buksmärta, diarré, viktminskning eller blod i avföringen. Om du upplever några av dessa symptom rekommenderar vi att du söker vård hos din läkare för en bedömning och behandling.
I'm sorry for any confusion, but "Haka" is not a medical term. It is a traditional dance or performance from the Maori culture in New Zealand. The Haka is often performed by a group, with vigorous movements and stamping of the feet, shouting and stick gestures. It was traditionally used for various purposes such as welcoming distinguished guests, going into battle, or acknowledging achievements.
'Eye neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that develop in the eye or its surrounding tissues. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous), and they can originate in various parts of the eye, such as the conjunctiva, iris, ciliary body, choroid, retina, or optic nerve. Malignant eye neoplasms are also known as ocular cancers, and they can be aggressive, potentially leading to vision loss, blindness, or even death if left untreated. The specific symptoms, treatment options, and prognosis for eye neoplasms depend on various factors, including the type, location, size, and stage of the tumor.
"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.
En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).
Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Tumörproteiner är proteiner som produceras av cancerceller och kan användas som markörer för att identifiera olika typer av cancersjukdomar. Dessa proteiner kan variera beroende på vilken typ av cancer som finns, dess aggressivitet och huruvida den har spridit sig till andra delar av kroppen. Tumörproteiner kan mätas i blodet eller andra kroppsfluidor och användas för att ställa en diagnos, övervaka behandlingseffekter och förutsäga prognosen hos cancerpatienter. Exempel på tumörproteiner inkluderar PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer, CA-125 för äggstockscancer och CEA (karcinoembryonalt antigen) för kolorektalcancer.
Bakteriella hudsjukdomar är en typ av hudinfektion orsakad av bakterier. Det finns många olika slags bakterier som kan orsaka hudsjukdomar, men de vanligaste arterna är stafylokocker och streptokocker. Huden är i regel ett effektivt barrier emot infektioner, men om barriären skadas på något sätt, till exempel genom en skrå eller ett sår, kan bakterierna tränga in och orsaka en infektion. Symptomen på en bakteriell hudsjukdom kan variera beroende på vilken typ av bakterie som orsakar sjukdomen och hur allvarlig infektionen är, men de vanligaste symptomen inkluderar rödhet, svullnad, smärta, värme och i vissa fall utslag eller sår. Exempel på bakteriella hudsjukdomar är impetigo, cellulitis och folliculit. Behandlingen av bakteriella hudsjukdomar består ofta av antibiotika, antingen som cream/gel eller som tabletter.
Hemangiosarkom är en sällsynt, aggressiv och oftast elakartad cancertumör som utgår från blodkärlens endotelceller. Den kan uppstå i vilket organ som helst i kroppen, men är vanligast i huden, levern, hjärtat och mjukdelarna under huden. Hemangiosarkom tenderar att sprida sig snabbt till andra delar av kroppen och kan vara svår att behandla. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbadt, men kan inkludera blödningar, svullnad, smärta och allmän sjukdom. Behandlingen består oftast av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Systemisk sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar huden och olika organ i kroppen. Den karaktäriseras av ett förändrat kollagenmetabolism som leder till ökad produktion och accumulering av kollagen i huden och andra vävnader, vilket orsakar fibros och skleros (förtjockning och hårdning).
Systemisk sklerodermi kan delas in i två huvudgrupper: limited cutaneous systemic sclerosis (lcSSc) och diffuse cutaneous systemic sclerosis (dcSSc), beroende på om det primärt berörda området är begränsat till händer och fingrar eller om det också inkluderar armar, ben och andra kroppsdelar.
Utöver hudpåverkan kan systemisk sklerodermi även drabba blodkärl, muskler, ledvävnader, lungor, hjärta, njurar och tarmar. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är involverade, men kan inkludera exempelvis Raynauds fenomen (fingrar och tår blir vit-blå-röda under kyla eller stress), hudförtjockning, smärta i lederna, muskelsvaghet, hosta, andnöd, trötthet, viktminskning och magproblem.
Systemisk sklerodermi behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och fibrosen, samt med symtomatiska behandlingar beroende på vilka organ som är drabbade.
Mucinous cystadenoma is a type of benign (noncancerous) cystic tumor that arises from the epithelial cells lining the abdominal and pelvic organs. These tumors are filled with a gel-like substance called mucin, which is produced by the cells. Mucinous cystadenomas are most commonly found in the ovary, but can also occur in other locations such as the pancreas, appendix, and liver.
Ovarian mucinous cystadenomas are typically large, fluid-filled sacs that can cause abdominal discomfort or pain if they become too large. They are usually slow-growing and do not typically spread to other parts of the body (metastasize). However, in rare cases, these tumors can undergo malignant transformation and develop into cancerous growths called mucinous cystadenocarcinomas.
It is important to note that while mucinous cystadenomas are generally benign, they can still cause symptoms and complications if they become too large or rupture. Therefore, it is recommended to have any suspected ovarian cysts evaluated by a healthcare professional for proper diagnosis and management.
Livmodertumörer är abnorma vävnadsformationer i livmodern (uterus). De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancerösa eller inte. Livmodertumörer delas vanligen in i tre kategorier:
1. Uterin myom: Detta är en typ av godartad tumör som utvecklas i muskelvävnaden i livmodern. De kan vara olika storlekar och orsaka symtom som menstruationsrubbningar, smärta och blödningar.
2. Livmoders sländhinnecancer (cervixcancer): Detta är en elakartad tumör som utvecklas i livmoderslöjan (cervix). Sländhinnecancern kan vara asymptomatisk under tidiga stadier, men symtom som blödningar efter samlag eller mellan menscykler kan uppstå när tumören växer.
3. Livmodercancer: Detta är en elakartad tumör som utvecklas i livmoderns inre vägg (endometrium). Symtom på livmodercancer kan vara vaginal blödning, smärta och menstruationsförändringar.
Det är viktigt att upptäcka och behandla livmodertumörer så snart som möjligt för att öka chansen till fullständig bot. Rutinmässiga gynekologiska undersökningar och cancer screening kan hjälpa till att tidigt upptäcka livmodertumörer.
'Tumörer, komplexa och blandade' är ett samlingsbegrepp inom patologi som används för att beskriva tumörer som har en varierad celltyp och struktur. Det kan inkludera både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer, men det är vanligast att det används för att beskriva cancer.
En komplex tumör definieras ofta som en tumör som har en varierad celltyp och struktur, inklusive både väldifferentierade (differensierade) och undifferentierade områden. Det kan också inkludera nekrotiska (död) områden, blodkärl och fibros (scarvandring).
En blandad tumör är en tumör som består av två eller fler olika celltyper, som vanligtvis inte ses tillsammans i samma tumör. Exempel på blandade tumörer inkluderar carcinosarcoma (som består av både epitelceller och mesenchymala celler) och teratom (som kan innehålla celler från alla tre germläggningslager: ektoderm, endoderm och mesoderm).
Det är viktigt att notera att komplexa och blandade tumörer kan vara mer svåra att diagnostisera och behandla än andra typer av tumörer, eftersom de kan ha en varierad biologisk beteende och prognos.
Tumörinvasion är när cancerceller invaderar och skadar vävnaden runt omkring en tumör. Detta kan leda till spridning av cancern till andra delar av kroppen, vilket kallas metastas. Tumörinvasion sker genom att cancercellerna penetrerar och förstör de normala cellstrukturerna och blod- eller lymfkärl i omgivande vävnad. Denna process underlättas av en rad olika mekanismer, inklusive celldelning, migration och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Tumörinvasion är ett viktigt aspekt av cancerprogressionen och påverkar prognosen för patienter med cancer.
Radiation-induced tumors refer to abnormal growths of cells that are caused by exposure to ionizing radiation. This can include both benign and malignant tumors, which can develop in any part of the body. The risk of developing a radiation-induced tumor depends on several factors, including the dose and duration of radiation exposure, as well as the individual's genetic susceptibility.
Radiation therapy, which is a common treatment for many types of cancer, uses high-energy radiation to kill cancer cells and shrink tumors. While radiation therapy is an effective treatment for many patients, it can also increase the risk of developing radiation-induced tumors in the future. This risk is generally low, but it is important for patients to be aware of this potential long-term complication of radiation therapy.
In addition to radiation therapy, other sources of ionizing radiation, such as medical imaging tests and environmental exposures, can also contribute to the risk of developing radiation-induced tumors over time. It is important to minimize unnecessary exposure to ionizing radiation and to follow safe practices when using or undergoing medical imaging tests.
Hormonkörteltumörer är abnorma tillväxtar (tumörer) i endokrina körtlar, som är kroppens hormonproducerande organ. Dessa körtlar inkluderar hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörteln, binjurarna, bukspottkörteln och de inre könskörtlarna (ovary/testiklar). Hormonkörteltumörer kan producera för höga nivåer av specifika hormoner, vilket kan leda till olika symptom beroende på vilket hormon som produceras och i vilken mängd.
Till exempel kan en funktionell tumör i sköldkörteln orsaka hyperthyroidism (förhöjda nivåer av tyroxin), med symptom som nervositet, viktminskning och hjärtklappning. En tumör i binjurarna kan producera aldosteron, vilket kan leda till högt blodtryck och ödem.
Det är viktigt att notera att inte alla hormonkörteltumörer är cancertumörer, utan några är godartade (benigna) och växer långsamt utan att sprida sig till andra delar av kroppen. Andra kan dock vara elakartade (maligna) och ha potentialen att spridas och orsaka allvarliga skador. Behandlingen beror på typen, storleken, läge och om tumören är godartad eller elakartad.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
'Metastase' är ett medicinskt begrepp som refererar till spridning av cancer från den ursprungliga tumören till andra delar av kroppen. Detta sker genom att cancercellerna lossnar från den primära tumören, färdas genom blod- eller lymfkretsloppet och slutligen etablerar sig i en ny plats där de kan bilda sekundära tumörer. Metastaser är ett komplicerat tillstånd som ofta är svårt att behandla och kan vara livshotande beroende på vilka organ som drabbats.
Maxillary neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the maxilla, which is the upper jawbone. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Benign maxillary neoplasms are slow-growing and rarely spread to other parts of the body, while malignant neoplasms are aggressive and can invade surrounding tissues and organs.
There are various types of maxillary neoplasms, including squamous cell carcinoma, adenocarcinoma, mucoepidermoid carcinoma, lymphoma, osteosarcoma, and chondrosarcoma. The symptoms of maxillary neoplasms may include swelling or a lump in the mouth or face, pain or numbness, loose teeth, difficulty swallowing or speaking, and nosebleeds.
The diagnosis of maxillary neoplasms typically involves a combination of physical examination, imaging tests such as CT or MRI scans, and biopsy to determine the type and extent of the tumor. Treatment options may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches, depending on the type and stage of the neoplasm.
Pankreaskarcinom, duktalt, också känt som duktal adenocarcinom, är en typ av cancer som utgår från den del av bukspjälsdrüsen (pancreas) som producerar enzymer för matspjälkningen. Detta är den vanligaste formen av pankreascancer och utgör ungefär 85-90% av alla fall. Duktalt pankreascancer börjar ofta i de små gångarna (duktus) som transporterar enzymer och andra sekretioner från bukspjälsdrüsen till tarmen.
Cancern växer vanligtvis långsamt, men den kan ändå sprida sig tidigt till omgivande vävnader och lymfkörtlar samt metastasera till avlägsna delar av kroppen, särskilt levern och lungorna. Symptomen på duktalt pankreascancer kan vara vaga och inkluderar viktminskning, magsmärtor, illamående, kräkningar, förstoppning och gulsot (icterus). Diagnos ställs vanligtvis genom en kombination av bilddiagnostik, som computed tomography (CT) eller magnetic resonance imaging (MRI), och biopsi. Behandlingen består ofta av kirurgiskt ingrepp, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på cancerstadiet och allmänt tillstånd hos patienten.
Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.
Myoepithelioma är en sällsynt, benign tumör som utgår från myoepithelceller i svålgen eller specklära körtlar. Den kan vara lokaliserad till olika kroppsregioner, men förekommer oftast i huvud och hals, särskilt i slemhinnan i näsa, mun, svalg och luftvägar. Myoepithelioma är vanligtvis en långsam växande tumör som kan orsaka symptom beroende på var den är belägen och storleken på tumören. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören.
Testikelcancer, eller testikeltumörer, definieras som onkologiska tillstånd där cancerceller bildas i vesikelcellerna i testikeln. Det kan vara flera olika typer av tumörer som kan drabba testikeln, men de två vanligaste typerna är seminom och nonseminom. Testikelcancer är relativt sällsynt, men den är en av de vanligaste cancerformerna hos män i åldersgruppen 15-35 år. Symptomen på testikelcancer kan inkludera en smärtlös knöl eller förstoring i testikeln, en känsla av tunghet i scrotum, smärta i magen eller bäckenet och ibland även blod i urinen eller sädesvätskan. Behandlingen för testikelcancer innefattar oftast kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typ av tumör och dess utbredning.
Kärlvävnadstumörer, även kända som sarcom, är en samlingsbeteckning på olika typer av cancersjukdomar som utgår från kärlvävnaden i kroppen. Kärlvävnad innefattar blodkärl och lymfkärl. Sarcom kan drabba mjukvävnad, ben eller andra vävnader i kroppen som innehåller kärl. Det finns över 70 olika subtyper av sarcom, vilka kan variera mycket i deras beteende, prognos och behandling. De två huvudgrupperna av sarcom är mjukvävnadssarcom och ben- och ledsarcom. Mjukvävnadssarcom drabbar vanligtvis mjukare vävnader som muskler, fettvävnad, bindväv och nerver, medan ben- och ledsarcom drabbar ben eller leder.
Lymfom är en samlingsbeteckning för olika former av cancer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hör till det immunförsvar som skyddar kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyterna finns i lymfnoder, mjälte, benmärg, milt och i andra delar av kroppen.
Lymfomer kan delas in i två huvudgrupper: Hodgkinlymfom och icke-Hodgkinlymfom. Hodgkinlymfomen kännetecknas av närvaron av en speciell typ av lymfocyt som kallas Reed-Sternberg-cell, medan icke-Hodgkinlymfomer saknar denna celltyp.
Icke-Hodgkinlymfomen är vanligare än Hodgkinlymfom och kan vara aggressiva eller långsamt växande. Symptomen på lymfom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, smärta i buken eller bröstet, svullnad i lymfnoder och andra symtom beroende på vilket område av kroppen som är drabbat. Behandlingen för lymfom kan innebära kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi, beroende på typ och grad av sjukdomen.
"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.
Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.
Fettvävnadstumörer, eller adipocyttumörer, är samlingsnamnet för olika typer av godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer som utvecklas i fettvävnaden. Dessa tumörer kan vara mycket ovanliga och deras orsaker är oftast okända.
Godartade fettvävnadstumörer, även kända som lipomer, växer långsamt och orsakar sällan några besvär. De kan vara av olika storlekar och vanligtvis upptäcks de slumpmässigt under en rutinundersökning eller om de trycks mot ett näraliggande organ och orsakar smärta eller andra symtom.
Elakartade fettvävnadstumörer, även kända som liposarkomer, är mycket ovanligare än godartade fettvävnadstumörer och har en tendens att växa snabbare och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på elakartade fettvävnadstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är, men de kan inkludera smärta, svullnad, rörelsehindring och viktminskning.
Behandlingen för fettvävnadstumörer beror på typen av tumör, dess storlek, läge och om det har spridits eller inte. Behandlingen kan innebära kirurgisk borttagning, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.
Kondrosarkom är en sällsynt typ av cancer som utgår från broskvävnaden i kroppen. Det är en malign tumör som karaktäriseras av abnormt celldelning och växt i broskvävnaden, vanligtvis i leder eller ledpannor. Kondrosarkom kan vara av två typer: centralt (inuti brosket) eller yttre (vid broskets yta). Symptomen på kondrosarkom kan inkludera smärta, svullnad och stelhet i den drabbade regionen. Behandlingen består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, möjligen följt av strålbehandling eller cellgiftsbehandling (kemoterapi) beroende på typ och omfattning av cancern.
'Gomtumörer' (i engelska: 'Benign tumors') är en typ av godartade tillväxter som kan uppstå i olika vävnader i kroppen. De skiljer sig från elakartade tumörer (maligna tumörer) genom att de inte sprider sig till andra delar av kroppen och att de sällan hotar patientens liv.
Gomtumörer kan vara sammansatta av olika typer av celler, beroende på vilken vävnad de utvecklas i. Exempel på gomtumörer inkluderar:
1. Lipomer: En tumör som består av fettsvävnad.
2. Nevus: En samling av pigmentceller, även känd som mole.
3. Fibrom: En tumör som består av bindvävsceller.
4. Adenom: En tumör som utvecklas i en körtel och består av glandulära celler.
5. Hemangiom: En tumör som består av blodkärl.
6. Osteom: En tumör som utvecklas i benvävnad.
Även om gomtumörer sällan är livshotande, kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats. I vissa fall kan det vara nödvändigt att avlägsna tumören genom kirurgi.
Collagen diseases är en grupp sjukdomar som beror på felaktigheter i kroppens produktion eller förändringar av kollagen, ett protein som utgör en viktig del av bindväv, hud, ben och andra strukturer i kroppen. Dessa sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom beroende på vilket kollagen som är drabbat och hur allvarligt felet är. Några exempel på collagen diseases inkluderar systemiska skleros, lupus erythematosus, rheumatoid arthritis och osteogenesis imperfecta. Behandlingen beror på vilken specifik sjukdom som föreligger och kan bestå av mediciner, terapi och livsstilsförändringar.
Papillärt karcinom är en typ av skildrotskörtelcancer (dvs cancer i sköldkörteln). Det är den näst vanligaste formen av sköldkörtelskancer och utgör ungefär 15-20% av alla sköldkörtelskancrar. Papillärt karcinom tenderar att växa långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen, vilket gör det till en av de mer behandlingsbara formerna av sköldkörtelskancer.
Papillärt karcinom karaktäriseras av att cancercellerna bildar små, fingerliknande utskott (papiller) inne i sköldkörteln. Dessa celler kan också ha en speciell egenskap att producera ett protein som kallas tyreoideoperoxidas (TPO).
Symptomen på papillärt karcinom kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar:
* En ökad knöl i halsen eller en förändring av en befintlig knöl
* Sväljningsbesvär
* Hosta eller andnöd
* Röstförändringar, såsom raspighet eller heshet
Om papillärt karcinom misstänks på grund av dessa symptom kan en rad olika tester användas för att ställa en diagnos, inklusive:
* Fysisk undersökning av halsen
* Blodprover för att mäta nivåerna av tyreoideahormoner och TPO-proteinet
* Ultraljud av sköldkörteln
* Biopsi, där en liten del av knölen tas bort för undersökning under mikroskop
Om du tror att du kan ha papillärt karcinom eller någon annan form av sköldkörtelsjukdom bör du genast kontakta din läkare.
Nervskida tumörer, även kända som nerve sheath tumörer, är en typ av godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i de celler som bildar nervens skyddande hölje, så kallade Schwann cells och/eller perineural cells. De två vanligaste typerna av nervskida tumörer är schwannomor och neurofibromor.
Schwannomor utgör ungefär 5% av samtliga benigna intracraniella tumörer hos vuxna och bildas vanligen i de perifera nerverna, men kan också förekomma inuti kraniet eller ryggraden. De tenderar att växa långsamt och orsakar ofta symptom som är relaterade till närheten till den nerv som tumören trycker på.
Neurofibromor är också en benign tumör, men de kan vara mer komplexa än schwannomor eftersom de kan innehålla flera typer av celler och vävnader. De kan också utvecklas i nerverna själva, inte bara i deras skyddande hölje. Neurofibromor är ofta associerade med neurofibromatosis typ 1 (NF1), en ärftlig sjukdom som orsakar flera tumörer och andra hud- och skelettförändringar.
Maligna nervskida tumörer, även kända som maligna periphera nerverstamscellstumörer (MPNST), är ovanliga men aggressiva cancerformer som kan sprida sig till andra delar av kroppen. De kan utvecklas från en befintlig benign nervskida tumör eller uppstå spontant i en nerv.
Behandlingen för nervskida tumörer beror på flera faktorer, inklusive typen, storleken, belägenheten och om det finns någon cancercellsspridning. Konventionella behandlingsmetoder innefattar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. I vissa fall kan immunterapi och andra terapeutiska strategier vara tillgängliga som del av en klinisk prövning.
Adenocarcinoma, papillary, är en typ av cancer som utgår från körtliga celler och har ett speciellt tillväxtmönster med små fingerliknande projektioner (papiller). Detta kan förekomma i olika organ, men när det nämns utan ytterligare specifikation av plats tenderar det att referera till papillärt adenocarcinom i sköldkörteln (tumör i sköldkörteln).
Det är viktigt att notera att medicinska diagnoser bör ställas av kvalificerade sjukvårdspersonal efter en fullständig undersökning och analys av patientens symptom, anamnes, fysiska undersökning och eventuella komplementära tester som behövs för att fastställa diagnosen.
Tumørantigener är proteiner eller andra molekyler som endast förekommer på eller i cancerceller och inte på normalt differentierade celler. De kan uppstå som ett resultat av genetiska mutationer, virusinfektioner eller förändringar i den epigenetiska modifieringen av DNA. Tumörantigenerna kan identifieras och attackeras av immunsystemet, vilket utlöser en immunrespons mot cancercellerna. Dessa antigener används också som mål för cancerimmunterapi, där patientens eget immunsystem stimuleras att attackera cancercellerna med hjälp av tumörantigener.
'Buktumör' är en benämning på en tumör eller neoplasi som bildas i buken, även känd som intraperitoneal rummet. Buktumörer kan vara maligna (cancer) eller benigna (godartade). De kan uppstå från olika typer av vävnader inne i buken, till exempel tarm, lever, gallblåsa, äggstock eller livmoder. Symptomen på en buktumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men kan inkludera smärta, viktminskning, illamående, kräkningar och förstoppning. Behandlingen av en buktumör kan bestå av kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller kombinationer av dessa.
'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.
Pseudoxanthoma elasticum (PXE) är en sällsynt, genetisk sjukdom som berör bindvävstissue och kännetecknas av kalkavlagringar och förändringar i elastiska fiber. Dessa förändringar leder till skrynklighet och förtjockning av huden, speciellt i flexurområden som armveck, knä och nacke.
'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).
'Tandkött' är ett annat ord för tandfleisch, som är det mjuka vävnadsgemeten som omger tändernas rotsystem. Tandköttet hjälper till att skydda tänderna från skada och infektioner genom att bilda en barriär mot bakterier och andra främmande partiklar i munhålan. Det är viktigt att ha ett hälsosamt tandkött för att undvika problem som parodontit (tandlossning) och andra parodontala sjukdomar.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
'Tumörer' är en allmän term för en abnormt växande massa av celler. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att vara mindre aggressiva, medan elakartade tumörer kan invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
'Körtel' är en typ av vävnad som producerar och sekreterar olika substanser, såsom hormoner, enzymer och slem. Körtlar kan vara exokrina (sekretoriska) eller endokrina (hormonproducerande). Exokrina körtlar utsöndrar sitt sekret direkt till ett hölje eller yttre miljö, medan endokrina körtlar utsöndrar sitt sekret in i blodomloppet.
'Epitel' är en typ av vävnad som täcker ytor och organ i kroppen. Epitelceller bildar ett skyddande lager över huden, slimhinnor och andra ytor som är i kontakt med omgivningen. De kan också vara specialiserade för att transportera substanser genom kroppen, exempelvis i tarmen och näsan.
En tumör som utvecklas från epitelceller kallas en epitelial tumör eller karzinom. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå i olika organ, till exempel lungcancer och bröstcancer. Körteltumörer är ofta epiteliala tumörer som utvecklas från körtlar i kroppen.
Histochemistry and immunohistochemistry, ofta förkortat till histokemi respektive immunhistokemi, är två relaterade discipliner inom patologi och cellbiologi.
Histochemistry är en metod som används för att lokalisera och identifiera specifika substanser eller strukturer i celler och vävnader genom att använda histologiska färgningstekniker. Genom att använda olika kemikalier som reagens kan man få celler och vävnader att färgas specifikt beroende på vilka substanser de innehåller, till exempel proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.
Immunohistochemistry är en undergrupp av histochemistry som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i celler och vävnader. Genom att använda primära antikroppar som binder till ett visst protein och sedan sekundära antikroppar som är konjugerade till en fluorescerande markör eller en enzymatisk katalysator kan man lokalisera och identifiera proteinet i fråga. Detta används ofta inom patologi för att ställa diagnoser, studera sjukdomsprocesser och forska om cellulära mekanismer.
En körtelsvulst, också känd som neoplasma eller tumör, är en abnorm odling av celler i en körtel. Körtelsvulstar kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade körtselsvulstar växer långsamt och stannar ofta upp vid en viss storlek. De tenderar att vara lokaliserade till den körtel de utgår från och sprider sig sällan till omgivande vävnader eller andra delar av kroppen. Godartade körtselsvulstar kan i vissa fall orsaka symtom beroende på deras storlek och plats, men de är oftast behandlingsbart och ger sällan allvarliga komplikationer.
Elakartade körtselsvulstar däremot växer snabbare och kan sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen. De kan orsaka symtom som obehag, smärta, svullnad eller utslag beroende på deras storlek och plats. Elakartade körtselsvulstar behandlas oftast aggressivt med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi för att försöka eliminera cancercellerna och förhindra spridning till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos efter en undersökning och eventuella tester, så om du misstänker att du har en körtselsvulst bör du kontakta din läkare omedelbart.
'Lår' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av underbenet mellan knäled och skenbenet. Det består av musklerna främst stora lårmuskeln (musculus quadriceps femoris) och tvåhövdad lårmuskeln (musculus biceps femoris), men även andra mindre muskler, senor, nerver och blodkärl. Låret är viktigt för rörelser som sträckning av knäet och rotation av underbenet.
Cystadenocarcinoma, mucinous är en sällsynt cancerart som utvecklas i körtelvävnad, särskilt inom bukhålan. Ordet "cystadenocarcinoma" betyder att tumören har både cystiska (fluidfyllda) och solid delar, och är canceroös. "Mucinous" betyder att tumören producerar mycket av ett protein som kallas mucin. Dessa typer av tumörer tenderar att vara stora när de diagnostiseras och kan orsaka smärta eller onormalt tryck på omgivande organ. Cystadenocarcinoma, mucinous kan metastaserara (sprida sig) till andra delar av kroppen och behandlas vanligtvis med kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på graden och spridningen av cancern.
En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.
Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.
Examples of biomechanical phenomena include:
1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.
Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.
"Bröstkorgstumörer" är ett samlingsbegrepp för olika typer av tillväxtar (tumörer) som kan utvecklas i bröstkorgen (torax). Detta inkluderar både godartade och elakartade tumörer, såväl som cystor och abscesser. Några exempel på olika typer av bröstkorgstumörer är:
1. Lungcancer: Elakartad tumör i lungorna som kan vara either non-small cell lung cancer (NSCLC) eller small cell lung cancer (SCLC).
2. Bröstcancer: Elakartad tumör i brösten som kan uppstå både hos kvinnor och män, även om det är mycket vanligare hos kvinnor.
3. Mesoteliom: Elakartad tumör i den serösa membranen som tapper lungorna och andra organ inne i bröstkorgen. Denna typ av cancer är ofta kopplad till asbestexponering.
4. Sarcom: Godartad eller elakartad tumör i mjuktissuen, benen eller annan stödjande vävnad inne i bröstkorgen.
5. Thoracic outlet syndrome (TOS): Kompression av nerver och blodkärl som passerar genom det smala utrymmet mellan nyckelbenet och första revbenet, vilket kan leda till smärta, svaghet och känselbortfall i arm och hand.
6. Mediastinal tumörer: Tumörer i mediastinet, det mittersta kompartmentet i bröstkorgen som innehåller hjärtat, lungornas stora blodkärl, thymus- och lymfkörtelvävnad.
Det är viktigt att notera att den specifika behandlingen och prognosen för en bröstkorgstumör varierar beroende på typ, storlek, läge och om tumören är godartad eller elakartad.
Ifosfamid är ett cellgift som används vid behandling av olika sorters cancer, till exempel sarcomer och lymfom. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancercellerna så att de inte kan dela sig och växa. Ifosfamid ges vanligen som en intravenös infusion över en period av timmar.
Som med alla cellgifter har ifosfamid en rad biverkningar, inklusive risk för blodbrist (nedsatt rödblodskörtlarfunktion), infektioner (nedsatt vitblodskörtlarfunktion) och blekning av håret. Andra biverkningar kan vara illamående, kräkningar, diarré, blåmärken och blödningar. I vissa fall kan ifosfamid orsaka skada på njurarna, lungorna eller centrala nervsystemet.
Patienter som behandlas med ifosfamid bör övervakas noga för att upptäcka tidigt tecken på biverkningar och komplikationer. Läkare kan anpassa dosen och behandlingsplanen baserat på patientens respons och biverkningar.
'Munhåletumörer' refererar till alla typer av tumörer eller abnorma växtor som utvecklas i munhålan. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) typer av tumörer.
Godartade munhåletumörer är oftast icke-cancerösa och växer långsamt. De kan dock orsaka obehagliga symptom som svullnad, smärta eller svårigheter med att tugga, svälja eller tala.
Elakartade munhåletumörer däremot är cancerösa och kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. De vanligaste elakartade munhåletumörerna inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och melanoma. Dessa typer av tumörer kan orsaka symptom som sår eller ulcerationer i munhålan, svullnad, smärta, röd-vit prickar eller ljusfläckar på munhålans slemhinna.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några av dessa symptom för att få en korrekt diagnos och behandling så snart som möjligt.
En blodtumör (eller malign hæmatopoietisk neoplasi) er en type kræft, der dannes i det bløde væv, som producerer celler, der indgår i blodet, herunder røde og hvide blodlegemer samt blodplader. Der findes forskellige typer blodtumører, herunder:
1. Leukæmi: En form for blodtumør, der dannes i det bløde væv, som producerer hvide blodlegemer (leukocytter). Der findes flere typer leukæmi, herunder akut lymfatisk leukæmi (ALL), akut myeloid leukæmi (AML), kronisk lymfatisk leukæmi (CLL) og kronisk myeloid leukæmi (CML).
2. Lymfom: En form for blodtumør, der dannes i lymfatiske væv, herunder lymfeknuder, milt, tarmen og lymfehinden. Der findes to hovedtyper af lymfom, nemlig Hodgkin-lymfom og ikke-Hodgkin-lymfom.
3. Myelom: En form for blodtumør, der dannes i den del af knoglevævet, som producerer røde blodlegemer (erythrocyter), hvide blodlegemer (leukocytter) og blodplader (trombocytter). Myelom kaldes også multipelt myelom eller plasmacellsk cancer.
Blodtumører kan være meget alvorlige, da de forstyrrer den normale produktion af celler i blodet og kan sprede sig til andre dele af kroppen via blodet og lymfen. Behandlingen af blodtumører afhænger af typen, graden og udbredelsen af sygdommen.
'Orbital neoplasms' refererar till abnorma växtor (tumörer) i orbitalregionen, som omger ögat och innehåller fett, muskler, kärl och nerver. Orbital tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå från olika typer av vävnader i orbitalregionen, såsom glanduler, nerver, blodkärl, bindväv eller ben. De kan också spridas till orbitalregionen från andra delar av kroppen. Symptomen på orbital neoplasmer kan inkludera synförändringar, smärta, ögonrörelserinskränkningar, dubbelseende eller utbuktning av ögonbrynen eller ögonlocken. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan innefatta observation, strålbehandling, kirurgi eller kemoterapi.
'Tandköttssjukdomar' (latin: Periodontal disease) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar munnen och orsakas av infektion i tandköttet, det vill säga det vävnadslager som omger tänderna. De två vanligaste formerna är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesväret).
Gingivit kännetecknas av en rodnad, svullnad och blödning av tandköttet. Den orsakas vanligen av dålig tänderhygien och plackbildning. Gingivit är reversibel om den behandlas tillfälligt, men om den inte behandlas kan den leda till parodontit.
Parodontit är en allvarligare form av tandköttssjukdom som orsakas av en infektion i det underliggande benvävnadslagret som håller tänderna på plats. Den kännetecknas av djupa fickor mellan tanden och tandköttet, benförlust och möjligen lösning av tänderna. Parodontit är i allmänhet icke-reversibel och kan leda till permanent skada på tänderna och käken om den inte behandlas.
Riskfaktorer för tandköttssjukdomar inkluderar dålig tänderhygien, rökning, diabetes, vissa mediciner och en genetisk predisposition.
'Ansiktstumörer' refererar till olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i ansiktsregionen. Detta inkluderar både hudcancer och djupare liggande cancersjukdomar. Några exempel på olika typer av ansiktstumörer är basalcellskancer, plattcellsskancer, svartskinnscancer (melanom), andras kinds carcinom och sarkom. Varje typ av ansiktstumör har sin egen orsak, riskfaktor, behandling och prognos. De flesta ansiktstumörerna kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt, men vissa typer kan vara mer aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.
Heterotopic ossification (HO) är en medicinsk term som refererar till att benvävnad bildas utanför dess normala plats i kroppen. Detta kan inträffa när benvävnadskomponenter, såsom benceller och kollagen, migrerar och växer in i mjuk vävnad som muskler, senor eller bindväv.
Heterotopic ossification kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom beroende på dess storlek och plats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och ömhet i det drabbade området. I vissa fall kan HO leda till funktionsnedsättning eller vara förknippat med komplikationer såsom trängsel eller nekros i de drabbade vävnaderna.
Det finns olika typer av heterotopic ossification, inklusive traumatisk HO som kan uppstå efter skador eller operationer och neurologisk HO som kan förekomma hos personer med skador på centrala nervsystemet, såsom ryggradsbråck eller hjärnskada. Behandlingen av HO kan innefatta mediciner, fysioterapi, strålbehandling och i vissa fall kirurgi.
Tarmtumörer är abnorma tillväxtor i tarmen som kan vara godartade eller elakartade. De kan orsaka olika symtom beroende på var i tarmen de finns och hur stor de är. Några exempel på typer av tarmtumörer inkluderar adenom, karzinoid, gastrointestinal stromacellstumör (GIST), lymfom och koloncancer. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen.
'Tumörer, adnexa och hudbihang' refererar till abnorma vävnadsväxt eller massa i de tillhörande områdena. Adnexa inkluderar strukturer som är relaterade till reproduktionssystemet, såsom blygdläpparna, äggstockarna och prostata. Hudbihang inkluderar svettkörtlar, hårfolliklar och körtelstrukturer som öronen och näsa. Tumörer i dessa områden kan vara godartade (icke-cancer) eller elakartade (cancer). Godartade tumörer växer långsammare, är mindre aggressiva och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen. Elakartade tumörer däremot kan vara invasiva och metastaserande, vilket innebär att de kan spridas till andra organ eller vävnader i kroppen. Symptomen på tumörer i adnexa och hudbihang kan variera beroende på platsen och typen av tumör, men kan omfatta smärta, svullnad, utflöde eller förändringar i hudens utseende.
Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).
Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).
Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.
Klarcellssarkom, även känt som Choriocarcinoma in situ (CIS) eller malign gestational trophoblastic neoplasm (GTN), är en sällsynt cancerform som utgår från placentacellerna. Det karaktäriseras av att det bildas klara, upphöjda celler med en distinkt morfologi och immunhistokemisk profil.
Cancercellerna i klarcellssarkom producerar humant koriocgonadotropin (hCG), ett hormon som kan användas som markör för att följa sjukdomens aktivitet och behandlingsrespons. Klarcellssarkom är en aggressiv cancerform som kan metastasera till andra delar av kroppen, särskilt lungorna, levern och hjärnan.
Behandlingen för klarcellssarkom inkluderar ofta kemoterapi med mediciner som metotrexat eller etoposid, men även operation och strålbehandling kan användas beroende på sjukdomens utbredning och allvarlighetsgrad. Prognosen för klarcellssarkom varierar beroende på flera faktorer, inklusive cancerstadiet, graden av sjukdom och patientens allmänt tillstånd.
En nålbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, hålformad behandlingsnål används för att ta ett vävnadsprov från ett organ eller en lymfkörtel. Provet används sedan för att diagnostisera olika sjukdomar, som till exempel cancer. Under proceduren guidas nålen med hjälp av ultraljud, röntgenstrålar eller datorstyrning till den specifika platsen där vävnaden ska tas ut. Nålbiopsin är en relativt smärtfri procedur och kräver ofta endast lokalbedövning.
En hjärttumör är en ovanlig form av cancer som utvecklas inne i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat. Det finns två huvudtyper av hjärttumörer: primära och sekundära.
Primära hjärttumörer är tumörer som har sitt ursprung i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat, såsom serösa membran, klaffar eller kärl. De flesta primära hjärttumörer är godartade (benigna), men vissa kan vara elakartade (maligna) och aggressiva. De vanligaste typerna av godartade hjärttumörer inkluderar myxom, papillärfibroelastom och rhabdomyom. De vanligaste typerna av elakartade hjärttumörer inkluderar angiosarkom, rhabdomyosarkom och fibrosarkom.
Sekundära hjärttumörer är tumörer som har spridit sig (metastaserat) till hjärtat från andra delar av kroppen. De är mycket vanligare än primära hjärttumörer och kan uppstå från en mängd olika typer av cancer, såsom lungcancer, bröstcancer, levercancer och melanom.
Symptomen på hjärttumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vissa personer med små eller långsamt växande tumörer kan inte ha några symptom alls, medan andra med större eller snabbväxande tumörer kan ha symtom som andnöd, trötthet, synpunkter, yrsel, svimningar och smärtor i bröstet eller armarna. Behandlingen för hjärttumörer beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, plats och om patienten har några andra sjukdomar eller hälsoproblem. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi och målinriktad terapi.
En tumör i en svettkörtel är en abnorm växt eller förändring av celler i en svettkörtel. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer långsamt och stannar upp vid en viss storlek, medan elakartade tumörer kan växa aggressivt och sprida sig till andra delar av kroppen.
Svettkörteltumörer är ovanliga, men de kan förekomma i alla åldrar. De kan vara lokaliserade till en enda svettkörtel eller finnas över ett stort område på huden. Symptomen på en svettkörteltumör kan variera beroende på storleken och typen av tumör, men de kan inkludera en smärtande knöl under huden, svullnad, rödhet eller ömhet i området. I vissa fall kan elakartade svettkörteltumörer orsaka symtom som överdriven svettning, hastig puls, yrsel och viktminskning.
Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, bilddiagnostik och biopsi. Behandlingen beror på typen och storleken på tumören, men kan inkludera kirurgisk excision (bortoperation), strålbehandling eller medicinsk behandling. I vissa fall kan observation och återkommande kontroller vara tillräckliga om tumören är godartad och inte orsakar några besvär.
'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.
Sårläkning kan delas in i tre faser:
1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.
2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.
3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.
4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.
Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.
Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.
Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.
Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.
Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.
Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.
Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.
En brosktumör är en sorts godartad eller elakartad tumör (dåligt vävnadsodlad tillväxt) som utvecklas i brosk, ett elastiskt bindväv som finns i vissa delar av kroppen, särskilt i leder och i strukturer nära benen och bröstkorgen. Brosktumörer kan vara av olika typer beroende på om de är godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade brosktumörer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga besvär, men kan i vissa fall leda till smärta, stelhet eller svullnad i den drabbade regionen. Dessa tumörer är sällan livshotande och kan ofta tas bort genom kirurgi.
Elakartade brosktumörer däremot tenderar att växa snabbt, sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och i vissa fall andningssvårigheter. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och livshotande om de inte behandlas tidigt och effektivt.
Det är viktigt att notera att brosktumörer är relativt sällsynta, men om man upplever några besvär eller symptom som kan tyda på en sådan tillväxt bör man genast söka medicinsk hjälp.
'Ansiktsben' är den medicinska termen för de två ben som formar den främre delen av ansiktsskelettet. De kallas också 'maxilla' (övre ansiktsbenet) och 'mandibula' (undre ansiktsbenet).
Övre ansiktsbenet, maxilla, är det ben som bildar ögonhålorna, näsa och överkäken. Det består av en kropp och fyra grenar: framsidan, kindsidan, gomssidan och tinning sidan.
Undre ansiktsbenet, mandibula, är det ben som bildar underkäken och innehåller underkäkmuskulaturen. Det består av en kropp och två grenar: den främre delen kallas symfysen och de bakre delarna kallas angulus.
Båda ansiktsbenen är viktiga för att forma ansiktet, underlätta käkfunktionerna såsom käkmuskulaturen och tändernas funktioner samt skyddar också viktiga strukturer som ögon, näsa och hörselgångarna.
Fibervävnadstumörer, även kända som sarcomaer, är en grupp av ovanliga cancerformer som utvecklas i bindgewebsslemhinnor (fibervävnader) i kroppen. Dessa vävnader inkluderar bland annat ben, muskler, fett, blodkärl och leder.
Sarcomaer kan vara av två typer:
1. **Weichgelltumörer (mjukvävnadssarcomaer)**: Dessa tumörer utvecklas i mjuka vävnader som muskler och blodkärl. Det finns över 50 olika subtyper av weichgelltumörer, och de kan vara av godartad eller elakartad karaktär.
2. **Hårdvävnads- eller brosktumörer (knochentumörer)**: Dessa tumörer utvecklas i hårdare vävnader som ben och brosk. Även här finns flera subtyper, inklusive osteosarkom, kondrosarkom och Ewings sarcoma.
Symptomen på fibervävnadstumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom innefattar smärta, svullnad eller en massa som kan kännas under huden. I vissa fall kan sarcomaer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen, vilket kan leda till ytterligare symtom beroende på var tumören har spridit sig.
Behandlingen för fibervävnadstumörer beror på typ, storlek, plats och om tumören har spridit sig eller inte. Vanliga behandlingsmetoder innefattar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. I vissa fall kan immunterapi och målinriktad terapi också användas som behandlingsalternativ.
Extracellular Matrix (ECM) är ett nätverk av strukturella och funktionella molekyler som utom cellerna (extracellulärt) bildar en biologiskt aktiv miljö i flera typer av vävnader. ECM består huvudsakligen av proteiner, såsom kollagen, elastin, fibronectin och laminin, samt polysackarider, som glykosaminglykaner (GAG) och proteoglycaner. Dessa molekyler interagerar med varandra och med cellmembranet för att ge strukturell stöd, skapa barriärer, reglera celldelning, differentiering, migration, adhesion och apoptos, samt modulera signaltransduktion och homeostas. ECM kan variera mellan olika vävnader och är dynamiskt under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, inklusive embryonal utveckling, vuxen vävnadens normala funktion och sjukdomar som fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
Mesenchymoma är en sällsynt typ av godartad (benign) tumör som utgår från mesenchymala stammceller, vilket betyder att den kan innehålla olika typer av vävnader som fettvävnad, muskulatur och bindväv. Tumören är oftast lokaliserad till buken eller retroperitonealt område (bakom bukhinnan). Mesenchymoma kännetecknas av att innehålla två eller fler olika histologiska komponenter, där minst en av dessa är en typ av muskulär tumör. Detta gör att den kan vara svår att diagnostisera och klassificera korrekt. Prognosen för mesenchymoma beror på storleken, lokaliseringen och om det finns någon ondartad (malign) komponent i tumören. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören.
Tjocktarmstumörer (Coloncancer) är en typ av cancer som utgår från celler i tjocktarmen. Det kan vara polypen eller oregelbundet växande celler i tjocktarmens slemhinna som utvecklas till cancertumörer. Tjocktarmscancern är en av de vanligaste formerna av cancer i industrialiserade länder och drabbar ofta äldre personer över 50 år. Riskfaktorer för att utveckla tjocktarmscancer innefattar bland annat ålder, rökning, fetma, fysisk inaktivitet, låg fiber- och hög fettrik diet, personlig eller familjär historia av polyp eller cancer i tjocktarmen. Symptomen på tjocktarmscancer kan vara blödningar från anus, förstoppning, diarré, buksmärtor, viktminskning och trötthet. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på cancerstadiet och allmänt tillstånd hos patienten.
Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp genetiska sjukdomar som påverkar bindväv och kollagen, ett protein som ger styrka och elasticitet till huden, senorna och leder. Det finns flera olika typer av EDS, men de flesta har symptom som inkluderar:
* Lätt utslitlighet på huden, som kan vara mycket lätt förletlig och ha en silkig textur
* Översträckliga leder och slappa ligament, vilket kan resultera i subluxationer (delvis avknäppta leder) eller luxationer (fullständigt avknäppta leder)
* Kronisk smärta i muskler och leder
* Svaghet i musklerna, särskilt i ansiktet, halsen och extremiteterna
* Överkänslighet för smärta
* Funktionshinder av olika grader beroende på typ av EDS
Det är viktigt att notera att symptomen kan variera mycket mellan olika individer, även inom samma typ av EDS. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av genetisk tester, fysiska undersökningar och familjehistoria.
Tandköttstumörer (odontogenic tumors) är en benämning på en grupp sällsynta till återkommande, godartade eller elakartade tumörer som har sitt ursprung i odontogent vävnad, det vill säga tandkött, käkben och tandbrosk. Tandköttet är ett speciellt slags broskvävnad som omger tändernas rötter och hjälper till att bilda och underhålla dem.
Det finns många olika typer av tandköttstumörer, men de flesta är godartade (icke elakartade) och växer långsamt över tid. Några exempel på vanliga former av godartade tandköttstumörer inkluderar:
1. Ameloblastom: Denna typ av tumör utgår från ameloblastcellerna, som annars hjälper till att bilda emaljen på tänderna. Ameloblastomer är oftast lokaliserade i underkäken och kan vara väldefinierade eller infiltrerande i sin tillväxt.
2. Odontom: Detta är en blandning av tandkött och tandbroskvävnad, som ofta bildar små, välavgränsade knölar eller cystor i käken. De flesta odontomer upptäcks hos barn och unga vuxna och är vanligtvis godartade, men kan i sällsynta fall vara elakartade.
3. Adenomatoid odontogenic tumor (AOT): Denna typ av tandköttstumör utgår från epitelceller som annars hjälper till att bilda tandemaljen och tandkörteln. AOT är oftast lokaliserade i överkäken och tenderar att växa långsamt över tid.
Elakartade (maligna) tandköttstumörer är mycket ovanligare än sina godartade motsvarigheter, men kan inkludera cancerformer som ameloblastisk carcinom och primärt intraosseär odontogen karzinom. Dessa typer av tumörer kräver aggressiv behandling, ofta kirurgi följt av strålbehandling eller kemoterapi.
I allmänhet är prognosen för de flesta godartade tandköttstumörerna mycket god efter att de har opererats bort. Dessa tumörer tenderar att växa långsamt och sällan sprider sig till andra delar av kroppen. Vissa typer av tandköttstumörer, som ameloblastom, kan dock ha en tendens att återkomma efter behandling, så det är viktigt att patienten följs upp regelbundet av en oral- och maxillofacial kirurg eller en tandläkare specialiserad på munhåla och ansiktskirurgi.
'Fibros' är ett medicinskt begrepp som refererar till förtjockning och hårdning av bindväv i olika kroppsdelar. Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive lungfibros, leverfibros och hjärtfibros. Fibrosen kan leda till funktionsnedsättning i den drabbade organen och i allvarliga fall kan vara livshotande. Behandlingen av fibros beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta mediciner som minskar inflammation eller undertrycker immunsystemet. I vissa fall kan en transplantation av det drabbade organet vara nödvändig.
Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.
ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.
Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.
These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.
Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.
Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.
I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.
I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.
Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.
Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.
I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.
I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
Mediastinala tumörer är en allmän term för olika typer av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i mediastinet, det rum som ligger bakom bröstbenet och innehåller hjärtat, lungornas stora blodkärl, thymusdrüsen, lymfknutor och det autonoma nervsystemet. Mediastinala tumörer kan vara av olika storlek och art beroende på vilken typ av cell som tumören har utvecklats ifrån. Symptomen på mediastinala tumörer kan variera stort beroende på var i mediastinet tumören är belägen, dess storlek och om den trycker på omgivande strukturer eller inte. Vissa mediastinala tumörer kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka andningssvårigheter, hosta, bröstsmärta, halsont, feber, viktminskning och night sweats beroende på vilken typ av tumör det rör sig om. Behandlingen för mediastinala tumörer varierar också beroende på tumörtyp men kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling med cellgift (chemotherapi).
Cystadenocarcinom är en malign tumör (cancer) som utgår från celler i epitelvävnader, oftast i körtlar eller körtelstrukturer. Ordet "cystaden" betyder att tumören har en cystlik form med flera kompartment och "karcinom" anger att den är malign.
Cystadenocarcinomer kan drabba olika organ, men de förekommer ofta i äggstocken (ovarium), levern (hepatocystadenocarcinom) eller sköldkörteln (sköldkörtelcystadenocarcinom). Dessa tumörer kan vara väldefinerade och kapslade, men de tenderar också att infiltrera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser).
Symptomen på cystadenocarcinom beror på vilket organ som är drabbat och kan variera från allvarlig abdominal smärta, onormalt magsmärtor, viktminskning, trötthet eller obehagliga känslor i mag-tarmkanalen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av bilddiagnostik (till exempel ultraljud, datortomografi eller magnetresonanstomografi) och biopsi för att undersöka tumörvävnaden. Behandlingen innefattar ofta kirurgisk borttagning av tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att reducera risken för återfalls- eller metastaseringsrisk.
"Granulationsvävnad" är ett slags nybildat vävnad som bildas under läkning av sår eller sårartade tillstånd. Det är en del av naturliga läkprocessen där kroppen försöker stänga igen och reparera skadan. Granulationsvävnaden består av nya små blodkärl (kapillärer), bindväv och celler som heter fibroblaster. Den bildas vanligtvis inom 3-5 dagar efter en skada, och fortsätter att växa tills sårklåret är täckt. Granulationsvävnaden har en rödaktig färg på grund av den rikliga blodförsörjningen. När granulationsvävnaden har bildats och sårklåret täcks, kan det sedan bildas ett nytt skikt av hud (epidermis) överst.
Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.
Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.
Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).
En gallgångstumör är en ovanlig sorts tumör som utvecklas i gallgångarna, de smala rörleden som för bilevätska från levern till tarmen. Gallgångstumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga gallgångstumörer är cancer och de flesta fall av gallgångstumörer är av den maliga typen.
Gallgångscancer, även känd som kloridkarzinom eller gallgångscelligcancer, är den vanligaste formen av elakartig gallgångstumör. Den utvecklas oftast i de små grenarna av gallgångarna och kan vara svår att upptäcka på tidigt stadium eftersom den sällan orsakar några symtom. När tumören växer kan den blockera gallgångarna, vilket kan leda till gulsot (icterus), smärta i överkroppen och mag-tarmsymtom som illamående och kräkningar.
Andra typer av elakartiga gallgångstumörer inkluderar adenocarcinom, sarcom och lymfom. Godartade gallgångstumörer är ovanliga, men kan innefatta papillä cystadenom och mukösa cystadenom.
Behandlingen för gallgångstumörer beror på typen av tumör, dess storlek och om det har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.
'Tandköttsplastik' är ett medico-kirurgiskt ingrepp där ett tillplattat eller formad material, ofta gjort av syntetiska polymerer eller biokompatibla hydrogel, placeras mellan tandkött och underliggande benvävnad för att stödja, skydda eller korrigera strukturen eller funktionen hos tandköttet. Det kan användas i behandlingar av olika orala patologier som gingivarecession (tandköttsrubbning), parodontit (inflammation och infektion i munnen) eller för att underlätta positioneringen av ortodontiska enheter.
'Ansiktsutveckling' er en medisinsk term som oftest brukes i forbindelse med behandling av barn med cerebral pares (CP) eller andre tilstander som kan påvirke barnets evne til å kontrollere ansiktets muskler.
Ansiktsutveckling refererer til barnets evne til å uttrykke seg med ansiktet, inkludert evnen til å smile, synke kindene, puste ut munnens laper og andre ansiktsmuskelbevegelser.
For barn med cerebral pares kan ansiktsutveckling være utilstrekkelig på grunn av skader på de dele av hjernen som styrer ansiktets muskler. Dette kan føre til at barnet har vanskeligheter med å spise, drikke og tale.
Behandlingen av ansiktsutveckling inkluderer ofte fysioterapi, logopedi og eventuelt kirurgiske inngreps som kan hjelpe barnet til å forbedre kontrollen over sine ansiktsemuskelbevegelser.
Perifera nervsystemets tumörer, även kallade nerveus tumörer, är en grupp av olika typer av godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer som utvecklas i det perifera nervsystemet (PNS), vilket är den del av nervsystemet som består av alla nerver utanför hjärnan och ryggmärgen.
Godartade perifera nervsystemstumörer växer långsamt och orsakar ofta endast milda symtom eller ingen symptom alls under en längre tid. De kan dock bli storleksmässigt stora och trycka på omgivande vävnader, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet eller andra neurologiska symtom beroende på var tumören är belägen. De vanligaste godartade nervsystemstumörerna inkluderar neurinom (akustisk neurinom), schwannom och neurofibrom.
Elakartade perifera nervsystemstumörer, även kända som maligna nerver tumörer eller neuroendokrina sarcom, växer snabbare än godartade tumörer och har en högre risk att sprida sig till andra delar av kroppen. De kan orsaka smärta, svullnad, rödahet och varma känslor i området där de växer, samt neurologiska symtom som bortfall av känsel, muskelsvaghet eller lammhet. De vanligaste elakartade nervsystemstumörerna inkluderar maligna schwannom, perifera neuroektodermala tumörer (PNET) och maligna nerver sheath tumörer.
Behandlingen för perifera nervsystemstumörer beror på flera faktorer som typ av tumör, storlek, läge, omfattning och om det har spridits till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.
Tympanomastoid tumörer, även kända som akustikuri tumörer eller vestibularis schwannomer, är typen av långsamt växande benigna hjärntumörer som utvecklas från de nervceller som täcker det balans- och hörselnerv (nervus vestibulocochlearis) i inneran av innerörat. Dessa tumörer växer ofta in i den hålighet där hörsel- och balansorganen finns, vilket kan orsaka tryck på nerven och leda till hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), balansstörningar och i vissa fall även andra neurologiska symtom. Tympanomastoid tumörer behandlas vanligtvis med kirurgi eller strålbehandling beroende på storleken, tillväxttakten och patientens allmänna hälsotillstånd.
Mjälttumörer, även kända som maligna lymfomer eller blodcancer, är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodkroppar (lymfocyter) som finns i benmärgen, lymfknutor, lever, mjälte, tarmslemhinnan och andra delar av kroppen. Det finns två huvudtyper av mjälttumörer: Hodgkin-lymfom och non-Hodgkin-lymfom. Symptomen på mjälttumörer kan vara trötthet, feber, nattsvett, viktminskning, inflammationer i lymfknutor, lever eller mjälte samt andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kombinationer av strålbehandling, kemoterapi och immunterapi beroende på typen och stadiumet av sjukdomen.
I medically oriented context, the term "vertical dimension" is often used in relation to dental occlusion and maxillofacial skeletal relationships. Specifically, it refers to the measurement of the distance between two fixed points, one from the upper jaw (maxilla) and one from the lower jaw (mandible), when the teeth are in contact during biting or chewing.
The most common measurement used is the "vertical dimension of occlusion" (VDO), which is defined as the distance between two specific points on the maxillary and mandibular teeth or dental arches when the jaws are closed in a stable, reproducible position. This position is often determined by using a bite registration material to record the relationship of the upper and lower teeth.
The VDO is an essential consideration in various dental treatments, such as restorative dentistry, orthodontics, and oral surgery, as it can impact the overall function, aesthetics, and health of the masticatory system. Changes in the vertical dimension may be associated with conditions like temporomandibular joint disorders (TMD), tooth wear, or facial asymmetry.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Regionell cancerperfusion (RCP) är en typ av lokal behandling för vissa typer av cancer, vanligtvis cancer i extremiteterna (armar eller ben). Behandlingen innebär att blodflödet till den drabbade kroppsdelen stängs av temporärt, och därefter ges höga doser av antineoplastiska läkemedel (kemoterapi) direkt till området via en artificiell cirkulationskrets.
Cellenas specifika egenskaper i det drabbade området gör att de kan ta upp mycket högre koncentrationer av läkemedlen jämfört med systemisk behandling (dvs. när läkemedlen ges via blodomloppet). Detta möjliggör en mer effektiv påverkan på cancercellerna, med mindre skada på friska celler i resten av kroppen.
Efter att läkemedlen har cirkulerat genom det drabbade området under en viss tid, stängs blodflödet återigen upp och läkemedlen spolas ut. Sedan kan normalt blodflöde återställas till området.
Regionell cancerperfusion används ofta som ett komplement till andra behandlingsmetoder, såsom kirurgi, strålbehandling och systemisk kemoterapi. Den kan vara en effektiv strategi för att minska risken för lokal återfall och förbättra överlevnaden hos vissa patienter med cancer i extremiteterna.
Fibrosarkom är en sällsynt typ av mjukvävnads sarcom, som utgår från bindvävsceller (fibroblaster) och vanligtvis bildas i armar eller ben. Det karakteriseras av oregelbunden tillväxt av fibroblaster som bildar ett opålitligt, invasivt tumörvävnad med stor potential att metastaserat till andra kroppsdelar. Fibrosarkom tenderar att drabba vuxna mellan 30 och 60 år, men kan förekomma i alla åldrar. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att reducera risken för återfalls- eller metastaseringsrisk.
"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.
Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).
Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.
Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.
'Vaginaltumör' är ett samlingsbegrepp för olika typer av tillväxtar eller tumörer i slidan (vagina). Det kan röra sig om både godartade och elakartade tumörer. Några exempel på vaginaltumörer är:
1. Vaginalkistor: De flesta vaginaltumörerna är godartade (benigna) och kallas vanligtvis för vaginalkistor eller glandulära cystor. Dessa uppstår ofta som en reaktion på irritation, inflammation eller hormonella förändringar i slidan.
2. Skivepitelcancer: Det är den vanligaste elakartade (maligna) tumören i slidan och utgör cirka 80-90% av alla elakartade vaginaltumörer. Skivepitelcancer uppstår ofta i den övre tredjedelen av slidan, nära cervix ( livmoderhalsen).
3. Sarkomer: Det är en ovanlig form av elakartad tumör som utgår från stödjevävnaden i slidan, till exempel muskler eller bindväv.
4. Melanom: Det är en sällsynt form av hudcancer som kan uppstå i slidans slemhinna, speciellt i den del som ligger närmast livmoderhalsen.
5. Lymfom: Det är en cancer i det lymfatiska systemet och kan ibland utgå från slidan.
Det är viktigt att notera att vaginaltumörer är ovanliga, och om du upplever några symptom som oroar dig bör du alltid söka medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.
Hjärnhinntumörer (eng. Brain Tumors) är en allmän term för olika typer av vävnadsväxtsjukdomar som utvecklas i hjärnan eller hjärnhinnan. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade hjärnhinntumörer växer långsamt och kan trycka på omkringliggande hjärnvävnad, vilket kan orsaka symptom som huvudvärk, krämpor, yrsel, syn- eller härmningsproblem. De kan behandlas genom kirurgi, strålbehandling eller ibland även med mediciner.
Elakartade hjärnhinntumörer däremot växer snabbare och kan infiltrera omkringliggande hjärnvävnad, vilket gör att de är svårare att operera bort helt. De sprider sig också lättare till andra delar av kroppen. Symptomen kan vara desamma som för godartade tumörer, men tenderar att bli allvarligare och uppstå snabbare. Behandlingen innefattar ofta en kombination av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Det är viktigt att notera att alla typer av hjärnhinntumörer kan ha allvarliga konsekvenser eftersom de utvecklas inne i det begränsade utrymmet i skallen, vilket gör att även en liten tumör kan orsaka tryck på hjärnan och leda till neurologiska symtom.
Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.
"Serous cystadenoma" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av godartad (icke-cancerös) tumör som vanligtvis förekommer i kvinnors äggstockar eller i bukhinnan. Tumören består av cystor fyllda med en klar, vattenlik fluid och är tapetformad, vilket betyder att den har en tunn vävnadslager som täcker insidan av cystorna. Serous cystadenoma är oftast små och orsakar inga symptom, men i vissa fall kan de bli större och orsaka smärta eller andra besvär. I mycket sällsynta fall kan dessa tumörer också bli elakartade (maligna) och sprida sig till andra delar av kroppen.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
'Bäckentumörer' (bladder tumors) är en allmän term för abnorma tillväxtar i urinblåsan. De flesta bladdertumörerna är cancerartade, men det kan också förekomma godartade tumörer.
Cancerartade bladdertumörer delas vanligen in i två kategorier: urothelcellcancer (tidigare kallat transsitionell cellcancer) och icke-urothelcellcancer. Urothelcellcancer är den vanligaste typen av bladdercancer och utgör cirka 90% av alla diagnoser. Denna typ av cancer utvecklas i de celler som bildar urinblåsans ytskikt (urotelet). Icke-urothelcellcancer är ovanligare och kan inkludera sådana typer som squamous cell cancer och adenocarcinoma.
Godartade bladdertumörer, även kallade benigna bladdertumörer, är sällsynta. De flesta godartade tumörer i urinblåsan är papiller, som sticker ut från ytan av urinblåsans insida och består av vävnader som liknar de normala cellerna i bladdern.
Det är viktigt att notera att det finns en rad olika orsaker till att abnorma tillväxtar uppstår i urinblåsan, inklusive infektioner, kronisk irritation och exponering för vissa kemikalier. Om du eller någon annan har frågor om bladdertumörer rekommenderar vi starkt ett besök hos en läkare eller specialist för att få en korrekt diagnos och behandlingsplan.
Tungtumörer, även kända som maligna neoplasmer eller cancer i tungan, är onormala och outkontrollerade tillväxtceller som bildas i de olika delarna av tungan. Det finns två huvudtyper av tungtumörer: squamösa celltumörer (SCC) och salivkörteltumörer. SCC är den vanligaste typen och utgör cirka 90% av alla tungtumörer. De uppstår ofta i ytskiktet på tungan, men kan också spridas till djupare delar. Salivkörteltumörer är mindre vanliga och utgör cirka 10% av alla tungtumörer. De bildas i de speciella cellerna som producerar saliv.
Tungtumörer kan vara livshotande om de inte behandlas tidigt och effektivt. Faktorer som rökning, alkoholmissbruk och human papillomavirus (HPV) infektion ökar risken för att utveckla tungtumörer. Symptomen på tungtumörer kan variera beroende på vilken del av tungan som är drabbad, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i munnen, svullnad eller en sår som inte läker, problem med att tugga, svälja eller tala, och förändringar i känsel eller smak.
Diagnos av tungtumörer ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, bilddiagnostik och biopsi. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa. Prognosen för tungtumörer beror på flera faktorer, inklusive typen och graden av tumören, dess storlek och läge, och om den har spridit sig till andra delar av kroppen.
Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.
En jättecellstumör (giant cell tumor) är en sällsynt sorts ben- och ledtumör som vanligtvis uppstår i slutet av benen nära knäskålarna. Tumören består av stora, multinukleära celler (jätteceller) som är blandade med andra celltyper. Jättecellstumörer kan vara lokaliserade till en specifik plats eller metastaserat (spridit sig) till andra delar av kroppen. Symptomen på en jättecellstumör kan inkludera smärta, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i den drabbade extremiteten. Behandlingen består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, men strålbehandling och medicinsk behandling kan också användas beroende på typen och storleken på tumören.
I'm happy to help you understand the medical definition of "elasticity"!
In a medical context, elasticity refers to the ability of tissues in the body to stretch and return to their original shape when the stretching force is removed. This property is due to the presence of elastin fibers in the extracellular matrix of the tissue, which can stretch and recoil like a rubber band.
Elasticity is an important property of many tissues in the body, including blood vessels, lungs, and skin. For example, the elasticity of blood vessels allows them to expand and contract with each heartbeat, helping to regulate blood pressure. Similarly, the elasticity of lung tissue allows the lungs to expand and contract during breathing, while the elasticity of skin helps it to stretch and rebound when we move or grow.
However, the elasticity of tissues can be affected by various factors, such as aging, disease, and injury. For example, emphysema is a lung disease that is characterized by the destruction of elastin fibers in the lungs, leading to decreased elasticity and difficulty breathing. Similarly, injuries that damage the elastin fibers in skin can lead to scarring and loss of elasticity, resulting in wrinkles or other changes in appearance.
Overall, elasticity is a crucial property of many tissues in the body, and its maintenance is essential for proper function and health.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
Analcancer eller analkörteltumörer definieras som onkologiska tillstånd orsakade av oregelbunden celldelning och tillväxt i analslemhinnan eller i de omgivande strukturerna. Det mesta vanliga histologiska subtypet är planscellscancer, även kallad epidermoidcancer eller squamösk celskarcinger. Andra typer inkluderar klådstrupscancer, basalcellscancer och sarkom. Faktorer som ökar risken för att utveckla analcancer är human immunodeficiency virus (HIV) infektion, infection med human papillomavirus (HPV), rökning, mångahörnläge, ålder över 50 år och immunosuppression. Symptomen på analcancer kan vara blödning från anus, smärta eller obehag i analsvälen, förstoppning, diarré, en massa eller knöl som kan kännas vid rumpans botten, svullnad i lymfkörtlar i höft- eller lårbenet och feber. Diagnos ställs vanligtvis genom proktoskopi och biopsi, och behandlingen består ofta av kombinationen av radioterapi och kemoterapi, men ibland kan kirurgi vara aktuell.
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till två olika grupper av tumörer som har sin ursprung i specifika celltyper.
1. Germinalcellstumörer: Dessa tumörer utgår från de celler som ger upphov till ägg och spermier, även kallade germceller. De kan vara godartade eller elakartade (cancer) och kan drabba båda könen. Exempel på germinalcellstumörer inkluderar testikeltumörer hos män och ovarialtumörer hos kvinnor.
2. Embryonala tumörer: Dessa tumörer utgår från embryonala celler, vilket betyder att de uppstår under den tidiga fosterdifferentieringen. De kan vara mycket aggressiva och växa snabbt. Exempel på embryonala tumörer inkluderar neuroblastom, som ofta drabbar barn under ett år gammal, och Wilms tumör, en typ av njurtumör som vanligtvis upptäcks hos barn under fem års ålder.
Det är viktigt att notera att båda dessa typer av tumörer kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och med rätt typ av behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
Benmärgstumörer är en grupp av sjukdomar som karaktäriseras av onormala och oreglerade celltillväxt och samlingar av cancerceller i benmärgen. Benmärg är den mjuka, geléartade substansen inuti dina ben, där blodkropparna produceras. När en benmärgstumör utvecklas, kan det störa produktionen av normalt blod och leda till lägre än normala nivåer av röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättor.
Det finns tre huvudsakliga typer av benmärgstumörer:
1. Akut myeloisk leukemi (AML): Detta är en aggressiv form av cancer som snabbt kan sprida sig till andra delar av kroppen. AML orsakas av onormala celler i den tidiga utvecklingen av vita blodkroppar, kallade myeloïda celler.
2. Akut lymfatisk leukemi (ALL): ALL är en snabbväxande cancer som utgår från onormala celler i den tidiga utvecklingen av vita blodkroppar, kallade lymfocyter.
3. Maligna lymfomer: Dessa är cancerformer som utvecklas från onormala lymfocyter och kan sprida sig till benmärgen. Det finns två huvudtyper av maligna lymfomer: Hodgkin lymfom och icke-Hodgkin lymfom.
Symptomen på benmärgstumörer kan variera beroende på vilken typ av cancer det är, men de vanligaste symptomen inkluderar trötthet, andningssvårigheter, infektioner, blödningar och blåmärken. Behandlingen för benmärgstumörer kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller stamcellstransplantation.
Retroperitoneala tumörer är abnorma massor eller tillväxtar som utvecklas i det retroperitoneala området, vilket är den bakre delen av bukhålan. Detta område innehåller flera viktiga organ och strukturer, såsom levern, mjälten, nieren, urinblåsan, tarmsystemet och stora blodkärl.
Retroperitoneala tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på deras potential att sprida sig till andra delar av kroppen. De kan uppstå från olika typer av vävnader, såsom bindväv, muskler, nerver, blodkärl och körtelvävnad.
Exempel på retroperitoneala tumörer inkluderar liposarkom (godartad fettvävstumör), leiomyosarkom (elakartad muskelvävstumör), neurofibrom (godartig nervvävstumör) och sarcom (allmän benämning på elakartade vävnadsbildande tumörer). Andra typer av tumörer som kan förekomma i retroperitoneala området är lymfom, neuroendokrina tumörer och metastaser från andra cancerformer.
Symptomen på retroperitoneala tumörer kan variera beroende på storleken och platsen på tumören, men de vanligaste symptomen inkluderar buksmärta, illamående, viktminskning, trötthet och en känsla av tryck eller tunga i magen. I vissa fall kan dessa tumörer upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar, som exempelvis en CT-scan eller MRI. Behandlingen för retroperitoneala tumörer innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av cancer.
'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.
'Rensning' (eller 'diuresis') är inom medicinen ett tillstånd där kroppen producerar och eliminerar större än normalt urinvolym. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom vissa läkemedel, sjukdomar eller förhöjt vätskeintag. Rensningen kan användas som ett sätt att diagnostisera och behandla vissa medicinska tillstånd, till exempel när läkaren vill öka utsöndringen av kroppens ämnen för att minska deras koncentration i blodet. Rensning kan också användas som en term för att beskriva effekten av vissa diuretiska läkemedel, som ökar urinproduktionen och hjälper till att reducera vätskeansamlingar i kroppen.
Stenochirurgisk definition:
En magtarmtumör (gastric tumor) är en abnormell tillväxt i slemhinnan eller äventyret i magsäcken. Magsäckstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenom och de elakartade tumörerna kallas adenocarcinom. Andra typer av elakartade tumörer som kan förekomma i magsäcken är neuroendokrina tumörer, lymfomer och sarkomer.
Adenocarcinom är den vanligaste typen av magsäckscancer och utgår ofta ifrån magsäckens slemhinna. Riskfaktorer för att utveckla magsäckscancer innefattar bland annat infektion med Helicobacter pylori, magitillstånd som kräver långvarig behandling med protonpumpshämmare, levercirros, matvanor (t.ex. saltrik mat och rökning), ålder och ärftlighet. Symtom på magsäckscancer kan vara illamående, kräkningar, buksmärtor, viktminskning och blod i avföringen. Diagnosen ställs vanligen genom endoskopi och biopsi, och behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus eller annat djur, med syfte att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Den mottagande individen är vanligtvis immunbristig, det vill säga har ett undertryckt immunförsvar, för att förhindra avstötning av de transplanterade tumörcellerna. Detta metod kan användas för att skapa en standardiserad modell för cancerforskning och utveckling av nya terapier.
'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.
Hemangiopericytoma är ett sällsynt cancerartat tillstånd som utgår från blodkärlens yttre vägg, pericyterna. Tumörerna kan uppstå var som helst i kroppen men de flesta förekommer i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärgen) eller i leder och muskler.
Hemangiopericytomer karaktäriseras av att tumörcellerna bildar ett tätt nätverk runt blodkärlen, vilket kan leda till abnormalt blodflöde och blödningar. Symptomen varierar beroende på var i kroppen tumören finns belägen, men kan inkludera huvudvärk, synproblem, svaghet eller smärta i extremiteter.
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av bilddiagnostik (t.ex. MRI eller CT) och biopsi, där vävnadsprover tas för mikroskopisk undersökning. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och läge.
Neurilemmom, även känt som schwannom, är en typ av nerveus tumör som utgår från den cellsort som normalt täcker och skyddar nerverna, Schwanncellerna. Dessa tumörer växer långsamt och orsakar ofta inga symptom under de tidiga stadierna. När symtom uppstår kan det vara känselbortfall, smärta eller svaghet i den drabbade kroppsdelen. I allvarliga fall kan tumörerna bli stor nog att pressa på omgivande vävnader och orsaka andra komplikationer. Neurilemmom är vanligtvis icke-cancerväxtar (benigna), men i sällsynta fall kan de vara cancera (maligna) och sprida sig till andra delar av kroppen.
Myxoidliposarcoma är en sällsynt typ av cancer som utgår från fettvävnad och karaktäriseras av speciella slags celler som kallas "myxoida celler" och "lipoblaster". Detta cancertyp tenderar att växa långsamt och bildar ofta tumörer med en geléartad konsistens. Myxoidliposarcoma kan drabba män och kvinnor i alla åldrar, men det är vanligast hos vuxna mellan 40 och 60 år. Tumörerna kan vara lokaliserade till olika delar av kroppen, men de förekommer ofta i benen eller armarna. Behandlingen innefattar vanligen kirurgi för att avlägsna tumören, och ibland även strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (kemoterapi) för att minska risken för återfalls cancer.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
'Tunga' er en medisinsk term som refererer til en parazitt som heter Tunga penetrans, også kjent som jyvoticka. Denne parasitten kan infisere huden, særlig på bare hud i føtter og hender, og forårsake et betennelsesreaksjon. Det er vanligere å finne denne art av parazitt i subsaharisk Afrika og Latin-Amerika. Symptomer inkluderer kløe, smerte, irriterende hudløsning og eventuelt infeksjon hvis ikke det behandles rettzeitlig.
Den medicinska termen "Betteford-klassen II" används sällan inom tandvård och ortodonti. Det är möjligt att du menar den mer etablerade klassificeringssystemet för skallandets position, som kallas Angle-klassifikationen av skallrelationer.
I Angle-klassifikationen av skallrelationer betecknar Klass II en retrognatisk relation mellan överkäken och underkäken, vilket innebär att underkäken är positionerad bakom den ideala positionen i förhållande till överkäken. Detta kan leda till en övertäckning av överkäken av underkäken när munnen är stängd, och det kan finnas en mer uttalad bitvis kontakt på de bakre tänderna.
Det finns två typer av Klass II malokclusioner: Klass II division 1 och Klass II division 2. I Klass II division 1 är den främre tandraden normalt positionerad eller kan vara något framskjuten, medan överkäken har en mer uttalad retrognatisk relation i förhållande till ansiktet. I Klass II division 2 är den främre tandraden retruperad och lägre placerad, vilket ger ett mer tvåspetsigt utseende på profilen.
Tjock- och ändtarmstumörer är oegentliga växtor (neoplasier) i tjocktarmen eller ändtarmen. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), där de senare kallas kolorektala cancer. Kolorektala cancer är en av de vanligaste typerna av cancer i världen och orsakas ofta av förändringar i gener som styr cellcykeln och reparationen av DNA. Andra faktorer som ökar risken för kolorektal cancer innefattar ålder, tobaksrökning, fetma, fysisk inaktivitet och vissa dietfaktorer, såsom en hög konsumtion av rött kött och processat kött. Symptomen på kolorektal cancer kan vara blödningar från anus, diarré eller förstoppning, smärta i magen eller ovanför analöppningen, trötthet och viktminskning. Behandlingen av kolorektal cancer beror på typen, graden och platsen på cancern, men den kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Estetisk medicin, også kjent som skjønnhetsmedisin, er en gren av medisinen som fokuserer på å forbedre eller restituere individets ytre tilstand for å øke personens subjektive velbefindelse og selvverddighet. Dette inkluderer behandlinger som fjerning av fine linjer og rynker, forbedring av hudkvaliteten, kroppscontouring og vektreduksjon, behandling av vener og arter, og andre behandlinger som er relatert til ytre skjenmerke. Estetisk medisin inneholder både ikke-kirurgiske behandlinger som skinnbehandlinger, kjemiske peelings, muskelavslappende behandlinger og fyllstoffbehandlinger, samt kirurgiske proseder som lyftinger og formingsoperasjoner.
Estetisk medicin er forskjellig fra plastisk kirurgi, selv om de to ofte overlapper hverandre. Plastisk kirurgi fokuserer mer på å reparere defekter i kroppen eller å forbedre funksjonen, mens estetisk medicin fokuserer mer på å forbedre ytten av en persons kropp for å øke deres selvuttrykk og personlig tilfredshet. Estetisk medisin er valgfri for de fleste mennesker, og det er viktig at man velger en kvalifisert læge og diskuterer realistiske forventninger før man går videre med noen behandlinger.
En tolvfingertarmstumör (duodenum carcinoid) är en ovanlig form av neuroendokr pankreastumör. Det handlar om en tumör i tolvfingertarmen, den första delen av tjocktarmen, som bildas i de neuroendokrina cellerna. Dessa celler producerar hormoner och andra signalsubstanser som kan påverka andra kroppsfunktioner.
Tolvfingertarmstumörer är ofta små och slowväxande, men kan i vissa fall metastaserat (spridit sig) till levern eller lymfkörtlarna. Symptomen på en tolvfingertarmstumör kan variera beroende på storleken och om tumören har spridit sig eller inte. Vid små tumörer kan symptomen saknas, medan större tumörer kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och blod i avföringen.
Behandlingen för tolvfingertarmstumörer innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, men om tumören har spridit sig kan även andra behandlingsmetoder behövas, till exempel medicinellt behandling med somatostatinanaloger eller kemoterapi.
Mesenkymalt kondrosarkom är en ovanlig, malign tumör som utgår från mesenchymala stamceller och differensieras mot körtel- eller broskvävnad. Den tenderar att drabba broskvävnaden i leder, särskilt i knäet och skulderbladet. Tumören växer lokalt och kan infiltrera omkringliggande vävnader, samt metastasera till avlägsna organ som lungor, lever och benmärg. Symptomen kan variera beroende på plats och storlek på tumören, men inkluderar ofta smärta, svullnad och funktionsnedsättning i den drabbade leden. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision, strålbehandling och/eller systemisk behandling med kemoterapi eller målgerichtet terapi.
"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.
Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.
Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.
Cosmetic surgery er en type med yrkesmessig medisinsk behandling som involverer ændringer i utseende gjennom å endre struktur og form på kroppen ved hjelp av kirurgiske prosedyurer. Cosmetic surgery har som hovedmal å forbedre eller forandre yttre kroppsdeler som personen selv opplever som uønskede eller uattraktive, og det er ofte ikke med behov for å løse medisinske problemer eller skader.
Typiske eksempler på cosmetic surgery inkluder:
* Brystreduksjon (minsking av bryststørrelsen)
* Brystforstørrelse (påfylt bryst med implantater)
* Lidløft (blefaroplastikk, korrigering av over- eller underhanging skinn under øyene)
* Ansiktsløft (rhytidectomi, forspenning og strammelse av huden på ansiktet og halsen)
* Øreplastikk (korrigering av uvanlig form eller stilling på ører)
* Nesejobs (rinosettplastikk, korrigering av form og størrelse på nesa)
* Lår- og hoftreduksjon (minsking av overflødig hud og fedtdepoter i lår/hofter)
* Fedtsuging (liposuksjon, fjernelse av overskydende fedtceller)
Cosmetic surgery er en valgbehandling og skal ikke forveksles med rekonstruktiv kirurgi, som er en type medisinsk behandling som restaurerer funksjon eller form til kroppen etter en skade, sykdom eller feilutvikling.
Hemangioendoteliom (HE) är en sällsynt typ av kärlgrowth som kan uppstå i blodkärlen eller lymfkärlen. HE karaktäriseras av abnormalt växande celler, kallade hemangioendotelceller, som bildar nya blodkärl eller lymfkärl. Detta kan leda till att olika kroppsdelar får otillräcklig blod- och syresupplynning, vilket i sin tur kan orsaka symtom som svullnad, smärta, blödning eller ulcerationer (sår).
HE delas vanligen in i olika kategorier baserat på histopatologiska (cell- och vävnads) egenskaper, beteende och potential till att metastaserara. Dessa kategorier inkluderar bland annat benigna hemangioendoteliomer, låggradiga maligna hemangioendoteliomer och höggradiga maligna hemangiosarkomer.
Behandlingen för HE kan variera beroende på typ, storlek, läge och omfattning av tillväxten, samt patientens allmänt tillstånd. Behandlingsalternativ inkluderar kirurgi, strålbehandling, embolisation (försättning med klaffar eller andra föremål för att blockera blodflödet), och systemisk behandling som kemoterapi eller målinriktad terapi.
Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.
ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:
1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.
Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.
Nephroblastoma overexpressed protein (NOV/CCN3) är ett protein som tillhör CCN-familjen, som består av sex cysteinrika modulerära proteiner. NOV/CCN3 uttrycks i flera olika typer av celler och har visat sig ha en roll i celldelning, celldifferentiering, angiogenes och apoptos.
I nefroblastom, även känt som Wilms tumör, överexpresseras NOV/CCN3 jämfört med normalt utvecklade njurar. Det har föreslagits att överexpressionen av NOV/CCN3 kan bidra till cancertillväxten och progressionen hos nefroblastom genom att påverka cellcykeln, apoptosen och angiogenesen. Emellertid är mekanismerna som styr NOV/CCN3:s onkogena egenskaper i nefroblastom inte fullständigt klarlagda och kräver fortsatt forskning.
En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.
Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.
Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.
Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.
"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.
Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.
I medically, 'varicella' refers to the viral infection better known as chickenpox. It is a highly contagious disease caused by the varicella-zoster virus (VZV). Chickenpox is characterized by an itchy rash that typically begins on the face, chest, and back before spreading to the rest of the body. The rash goes through several stages, from small, flat red spots to blisters filled with clear fluid, to scabs.
Chickenpox is usually a mild disease in children, but it can be more severe in adults and people with weakened immune systems. It is typically spread through the air by coughing or sneezing, or by direct contact with the rash of an infected person. The best way to prevent chickenpox is through vaccination.
Elasticitetsmodul, även kallat Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet eller motstånd mot deformation under mekanisk påverkan. Det definieras som spänning per enhetsdeformation och har enheten pascal (Pa) i SI-enheter.
Elasticitetsmodulen kan beräknas genom följande formel:
E = σ/ε
där E är elasticitetsmodulen, σ är spänningen och ε är deformationen.
Elasticitetsmodulen är ett viktigt koncept inom mekanik och materialvetenskap, eftersom den kan användas för att förutsäga hur ett material kommer att bete sig under olika former av belastning. Vid lägre värden på elasticitetsmodulen är materialet mer "mjukt" och lättare deformerbart, medan högre värden indikerar en styvare och mindre deformerbar egenskap hos materialet.
Urinblåstumörer är abnorma tillväxtor i vävnaden i urinblåsan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och de senare kallas blas cancer. De flesta urinblåstumörerna är elakartade. Symptomen på urinblåstumörer kan inkludera blod i urinen, smärta under urinerand och frekventa behov att gå på toaletten. Riskfaktorer för att utveckla urinblåstumörer innefattar rökning, exponering för kemikalier och vissa typer av infektioner i urinvägarna. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan omfatta operation, strålbehandling, kemoterapi eller immunterapi.
Ewing sarcoma är en typ av cancer som vanligtvis utvecklas i ben eller vävnader kring benen. Det är en ovanlig form av cancer som främst drabbar barn och unga vuxna. Sarcomatum, Ewing definieras som en malign tumör som uppstår från mesenchymala stamceller, vilket betyder att den utgår ifrån celler som bildar bindväv, muskler och blodkärl.
Ewing sarcoma kännetecknas av specifika genetiska förändringar, där det ofta förekommer en typ av genetisk rubbning kallad ett (11;22) translokation. Det innebär att två olika kromosomer byter plats med varandra och bildar en ny gen som bidrar till cancerns utveckling.
Typiska symtom på Ewing sarcoma kan inkludera smärta, svullnad eller rodnad i området där tumören finns, trötthet, feber och viktminskning. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av röntgenundersökningar, magnetresonanstomografi (MRT), computed tomography (CT) och biopsi för att undersöka tumörvävnaden.
Behandlingen för Ewing sarcoma består vanligtvis av kombinationer av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi för att eliminera cancercellerna och försöka förhindra återfallsrisk. Prognosen varierar beroende på flera faktorer som till exempel tumörstadiet vid diagnos, patientens allmänt tillstånd och ålder samt behandlingsrespons.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
"Bindvävshinneinflammation" är en översättning av "cellulitis" från svenska till engelska. Cellulitis är en bakteriell infektion som främst drabbar huden och underliggande bindväv. Den orsakas vanligen av streptokocker eller stafylokocker, men andra bakterier kan också vara involverade. Infektionen visar sig ofta som en röd, öm, varm, och svullen hudyta, som kan vara smärtsam vid beröring. Cellulitis kan potentiellt vara allvarlig och kräva antibiotisk behandling. I vissa fall kan komplikationer uppstå, till exempel om infektionen sprider sig till blodomloppet eller om det bildas absCESS.
'Binjurebarkstumörer' refererar till abnorma tillväxtor i binjurarnas bark (cortex), som består av specialiserade celler som producerar hormoner. Binjurebarkstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenomer, medan de elakartade benämnas adenocarcinomer.
Adenomer är vanligtvis små, icke-kräftliknande tillväxtor som inte sprider sig till andra delar av kroppen. De kan dock producera höga nivåer av binjurehormoner och orsaka symptom som Cushings syndrom eller Conns syndrom.
Adenocarcinomer är sällsynta, men mycket allvarliga former av binjurebarkscancer. De växer snabbt och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på adenocarcinom inkluderar vanligtvis buksmärta, viktminskning, feber och svettningar.
Behandlingen för binjurebarkstumörer kan omfatta kirurgi, strålbehandling eller mediciner som minskar produktionen av binjurehormoner. Prognosen beror på typen, storleken och spridningen av tumören vid diagnos.
Urogenitala tumörer är en övergripande benämning på cancersjukdomar som utvecklas i de urogenitala organen, vilka inkluderar urinvägar och könsorgan. Till de vanligaste formerna av urogenitala tumörer hör:
1. Prostatacancer - en cancer som utgår från prostata-körteln hos män. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos män i industrialiserade länder.
2. Högt placerad cancer i urinblåsan - en ovanlig cancerform som utvecklas i övergången mellan urinröret och urinblåsan, ofta hos unga kvinnor.
3. Peniscancer - en sällsynt cancerform som utvecklas i könsorganet penis hos män.
4. Testikelcancer - en cancerform som utvecklas i en av testiklarna hos män. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos män i åldern 15-35 år.
5. Vulvacancer - en sällsynt cancerform som utvecklas i könsorganet vulvan hos kvinnor.
6. Cancer i livmoderhalsen (cervixcancer) - en cancerform som utvecklas i livmoderhalsen, ofta orsakad av humant papillomavirus (HPV).
7. Cancer i njurarna (kärlcellscancer, nyckercellscancer och onyktercellscancer) - cancersjukdomar som utvecklas i njurarna.
8. Cancer i urinröret (urotelcancer) - en cancerform som utvecklas i slemhinnan som tapetserar insidan av urinröret.
Urogenitala tumörer kan behandlas med olika metoder, beroende på cancersjukdomens typ, lokalisation och spridning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi.
En finnålsbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, böjlig tub (finnål) införs genom huden och under vägledning av ultraljud eller röntgenledning placeras i en av de små lymfkörtlarna som finns i halsen, armhålan eller ljumsken. Biopsian får sedan tas för att undersöka om det finns cancer- eller annan sjukdomsaktivitet i lymfkörteln. Finnålsbiopsi är en mindre invasiv metod jämfört med en öppen kirurgisk biopsi och ger ofta tillräcklig information för att ställa en diagnos.
Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.
I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.
Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.
Bukhinnetumörer, också kända som neuroendokrina tumörer i tarmarna eller karcinoidtumörer, är sällsyna tumörer som utvecklas från neuroendokrina celler i tarmarna. Dessa celler producerar hormoner och neuropeptider som reglerar olika kroppsfunktioner. Bukhinnetumörer kan vara godartade eller elakartade, men de flesta är långsam växande och kan vara asymptomatiska under en längre tid. När symtom uppstår kan de variera beroende på tumörens läge och storlek, samt hur mycket hormoner den producerar. Vanliga symtom inkluderar diarré, krampaktiga magontyor, hudrodnad, hosta, andnöd och hjärtklappning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, medicinsk behandling, strålbehandling eller kombinationer av dessa.
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellens tillväxt, differentiering och celldöd. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellens yta och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till celldelning, apoptos och extracellulär matrisproduktion. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes och immunrespons. Dysreglering av TGF-β har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, inklusive fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.
I medicinska sammanhang definieras nacken (cervix) som den övre, flexibla delen av ryggraden (kolumnen) som bär upp huvudet och skapar en rörlig länk mellan huvudet och resten av kroppen. Nacken består av sju olika vertebrala segment, C1 till C7, där C1 (atlas) och C2 (axis) är speciellt viktiga eftersom de tillåter huvudrörelserna upp/ner, sid-till-sid och rotation. Nacken innehåller också muskler, ligament, nerver, blodkärl och lymfkärl som är nödvändiga för att underhålla strukturer i huvudet, halsen och övre extremiteterna samt att upprätthålla kroppens balans och stabilitet.
Kollagen typ I är ett av de många olika typerna av kollagen som finns i kroppen. Det är ett fibrillärt kollagen, vilket betyder att det består av långa, trådformiga strukturer. Kollagen typ I är bland de vanligaste typerna av kollagen och utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och blodkärl. Det består av tre polypeptidkedjor som är sammanbundna till en tredimensionell struktur. Kollagen typ I ger styrka och integritet till de vävnader där det finns, och påverkar också cellernas beteende och funktion.
Tandköttsrecession är en tandläkarterm som definierar erosion eller bortförsel av tandköttet och den underliggande benvävnaden, vilket resulterar i att tanden blottas och korntander visas. Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel tandborstning som är för hårt eller felaktigt, parodontit (tandköttsinflammation), skada eller onormal slidstress. I vissa fall kan genetiska faktorer spela in också. Tandköttsrecession kan vara smärtsam och leda till känslighet för temperatur- och tryckvariationer, samt öka risken för dental cementangiolys och parodontit. Behandlingen av tandköttsrecession kan innebära metoder som tandborsttekniköversikt, användning av mjukare borstar och tandpasta, parodontal behandling eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Lungcancer är den vanligaste typen av cancer i världen och lungsäckstumörer, även kända som pleuratumörer, är en ovanlig komplikation till lungcancer. De definieras som onormala tillväxt av celler i den membran som omger lungorna, kallad pleura.
Det finns två typer av lungsäckstumörer: maligna (cancer) och benigna (godartade). Maliga lungsäckstumörer är cancerösa tillväxtar som kan spridas till andra kroppsdelar, medan benigna lungsäckstumörer är icke-cancerösa tillväxtar som normalt inte sprider sig.
Maliga lungsäckstumörer kan delas in i två huvudgrupper: mesoteliom och metastaser. Mesoteliom är en ovanlig form av cancer som utvecklas i pleuran, medan metastaser är cancertillväxtar som har spridits till pleuran från en annan del av kroppen.
Lungsäckstumörer kan orsaka symtom som andningssvårigheter, hosta, bröstsmärta och trötthet. Behandlingen beror på typen av lungsäckstumör, dess storlek och om det har spridits till andra kroppsdelar. Behandlingsalternativ kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa.
Aggressive fibromatosis, även känt som Desmoid tumörer, är en sällsynt typ av godartad (ickecancerös) tumör som utgår från muskelvävnaden. Trots att dessa tumörer inte är cancerösa, kan de vara invasiva och växa aggressivt in i omkringliggande vävnader. Dessa tumörer tenderar att återkomma efter behandling, även om de inte sprider sig till andra kroppsdelar som cancer.
Aggressiva fibromatos uppstår ofta sporadiskt, men kan också förekomma hos personer med en ärftlig sjukdom som kallas familjär adenomatös polypos (FAP). De flesta fallen av aggressiv fibromatos drabbar personer mellan 15 och 60 år, och kvinnor diagnostiseras oftare än män.
De vanligaste behandlingsalternativna för aggressiv fibromatos innefattar kirurgi, strålbehandling och systemisk medicinsk behandling med tyreoideahormoner eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). I vissa fall kan observation vara ett lämpligt alternativ, särskilt om tumören är liten och inte orsakar några symtom.
Tillväxtsubstanser, även kända som anabola steroider eller androgena steroider, är en grupp kemiska substanser som liknar människokroppens naturliga hormon testosteron. De verkar genom att påverka proteinsyntesen och hjälper till att bygga muskelmassa och stärka benen. Tillväxtsubstanser kan också öka aptiten, hastigheten av andningen, aggressiviteten och öka rödblodskropparnas produktion.
De flesta tillväxtsubstanser som används illicitamente är syntetiska versioner av testosteron, men det finns också andra typer av tillväxtsubstanser som kan påverka kroppen på liknande sätt. Tillväxtsubstanser kan antingen tas oralt, injiceras eller appliceras som en hudsalva.
Användning av tillväxtsubstanser utanför medicinska behandlingar är olagligt och kan leda till allvarliga hälsorisker, inklusive högt blodtryck, lever- och njurproblem, aggressivt beteende, sömnsvårigheter, depression och försämrad spermiekvalitet. Kort sagt, tillväxtsubstanser är inget att leka med och bör endast användas under medicinsk övervakning.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
Elastic connective tissue, också känt som elastisk vävnad, är en typ av bindväv som har en hög andel elastin, ett protein som ger vävnaden den förmågan att sträckas ut och sedan återta sin ursprungliga form. Denna typ av vävnad finns i kroppen på platser där flexibilitet och rörlighet är viktiga, till exempel i lungornas luftvägar, artärernas väggar, huden och ligamenten. Elastisk vävnad kan jämföras med en gummiband som sträcks ut när det utsätts för ett stretchande kraft men sedan snabbt återgår till sin ursprungliga längd när kraften tas bort.
Hemangiomi är benägna att utvecklas hos spädbarn och är de vanligaste blodkärls tumörerna hos barn. De karaktäriseras av överdriven tillväxt av blodkärl i ett område under de första levnadsåren.
Hemangiomi kan delas in i två typer:
1. Platt hemangiom (kapillärt hemangiom): Detta består av små, platta blodkärl och tenderar att vara lokaliserade till huden eller slemhinnor. De flesta platta hemangiomi förblir små och försvinner spontant under de två första levnadsåren.
2. Djupt hemangiom (kavernos hemangiom): Detta består av större blodkärl och tenderar att vara belägna djupare i huden eller inre organ. De kan växa kraftigt under de första levnadsåren, men de flesta minskar sedan i storlek och försvinner gradvis över tid.
I vissa fall kan hemangiomi orsaka komplikationer som blödningar, infektioner eller andra skador på omgivande vävnader. I dessa fallen kan behandling vara aktuell, till exempel med läkemedel, laserbehandling eller kirurgi.
"Munslemhinna" är ett medicinskt begrepp som refererar till den bakre delen av munhålan, omedelbart bakom de övre framtandens tandfästning. Det är en del av det svalgöppning (farynx) och innehåller muskler och slemhinna som hjälper till att svälja mat och skydda luftvägarna. Munslemhinnan kan bli inflammerad eller irritierad, vilket kallas för "faryngit", och detta är vanligtvis orsakat av en infektion eller irritation.
"Reglering av genuttryck, cancer" refererer til prosessen där cellers vækst, deling og død kontrolleres for å forebygge uregulær vekst som kan føre til kraftige, abnormale vækster av celler, kalt tumører. Når reguleringen av genuttrykk fungerer feil eller blir størt, kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.
I en celles livscyklus spiller gener en viktig rolle i å bestemme hvordan cellen fungerer og oppfører seg. Genuttrykk refererer til når gener aktiveres eller deaktiveres for å produsere proteiner som påvirker cellens funksjon. I en healthy cell er denne prosessen strikt regulert av komplekse molekylære mekanismer.
I tillegg til å kontrollere cellens vekst og deling, spiller reguleringen av genuttrykk også en viktig rolle i å sikre at celler dør når de skal, et prosess kalt apoptose. Dersom denne prosessen ikke fungerer korrekt kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.
Tumører kan være godartede eller maligne. Godartede tumører vokser langsomt, er lokaliserte og har en lav risiko for å spre seg til andre deler av kroppen. Maligne tumører, eller cancers, vokser raskt, kan invadere andre deler av kroppen og metastasere til andre organer.
Feilregulering av genuttrykk kan føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling ved å påvirke flere aspekter av cellens funksjon, inkludert vekstfaktorer, apoptose, angiogenese og DNA-reparasjon. For eksempel kan overaktivering av onkogener eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til u kontrollert cellevækst og cancers utvikling.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling. For eksempel kan overaktivering av onkogener som aktiverer DNA-reparasjon eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledød føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, eller blodkjedsdannelse, som er nødvendig for cancers vekst og spredning. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet og metastase, som er ansvarlig for mange dødsfall relatert til cancer. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledeling og migrasjon føre til økt invasivitet og metastase.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt inflammasjon, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av proinflammatoriske signalveier som NF-kB føre til økt inflammasjon og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt stresse respons, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer stresse respons føre til økt stresse respons og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose resistans, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt apoptose resistans og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer invasivitet føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av metastasefaktorer føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot kjemoterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt resistens mot kjemoterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot stråleterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av DNA-reparasjonsfaktorer føre til økt resistens mot stråleterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot immunterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av immunfaktorer føre til økt resistens mot immunterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer føre til økt angiogenese og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av matrixmetalloproteinaser føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av apoptoseregulatorer føre til økt apoptose og
Ileum är en del av tunntarmen (intestinum tenue) som följer på jejunum och föregår colon. Ileumtumörer är neoplastiska tillväxtar i sidoväggen på ileum. De kan vara bensinnåls tumörer (carcinoider), adenocarcinomer, sarcomer, lymfomer eller andra typer av cancer. Adenocarcinomer är den vanligaste typen av maligna tumör i tunntarmen och utgör cirka 35-40% av alla tunntarmscancer. Ileumtumörer kan orsaka abdominal smärta, diarré, anemi, viktminskning och i vissa fall obstruktion eller perforation av tunntarmen. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören och ibland även strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typ av cancer och dess utbredning.
"Bronkialtumörer" refererar till tumörer eller cancer som utvecklas i de luftvägarna (bronki) som för luften in och ut från lungorna. Det finns två huvudsakliga typer av bronkialtumörer:
1. Bronkialcancer: Detta är en form av lungcancer som utvecklas i de stora luftvägarna (bronki). Ovanligare än andra former av lungcancer, men ofta diagnostiseras i ett sen skede och kan vara aggressiv. Rökning är den främsta riskfaktorn för bronkialcancer.
2. Bronkiektasi: Detta är en sällsynt, kronisk lungsjukdom som orsakar permanent utvidgning av de mindre luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Bronkiektas kan leda till upprepade lunginfektioner och andningssvårigheter. Det är inte cancer, men det kan öka risken för att utveckla lungcancer.
I medicinska sammanhang används ofta termen "centrala lungcancer" som synonym till bronkialcancer, eftersom tumören ofta växer i de centrala luftvägarna (bronki) nära luftstrupen (trachea).
Ryggmärgstumörer är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i ryggmärgen. Ryggmärgen är det tunna, segelartade organ som löper genom ryggraden och spelar en central roll i kroppens nervsystem. Ryggmärgstumörer kan vara maligna (cancertumörer) eller benigna (godartade tumörer), men även de godartade tumörerna kan orsaka allvarliga symptom genom att de trycker på ryggmärgen eller nerverna som löper ut från den.
Det finns olika typer av ryggmärgstumörer, beroende på vilka celler de utvecklas ifrån. Några exempel är:
* Astrocytom: En tumör som utvecklas ifrån stödjande glialceller i ryggmärgen, kända som astrocyter. Astrocytomer kan vara av olika grader av malignitet, från låga grader som är relativa godartade till höga grader som är mycket aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
* Ependymom: En tumör som utvecklas ifrån ependymceller, som hjälper till att producera ryggmärgens cerebrospinalvätska (CSF). De flesta ependymomer är låga grader av malignitet, men de kan fortfarande vara invasiva och orsaka problem.
* Neuroblastom: En tumör som utvecklas ifrån immature nervceller i ryggmärgen. Neuroblastom är en mycket aggressiv cancer som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Det är vanligare hos barn än vuxna.
* Meningeom: En tumör som utvecklas ifrån membranen som omger ryggmärgen, kända som meningerna. Meningeomer är oftast låga grader av malignitet och kan vara relativt godartade, men de kan fortfarande orsaka problem genom att växa in i andra strukturer i ryggmärgsregionen.
Behandling för ryggmärgscancer beror på typen och graden av cancer, samt patientens allmäntillstånd och andra faktorer. Behandling kan omfatta kirurgi, strålbehandning, kemoterapi eller en kombination av dessa. I vissa fall kan observation vara ett rimligt alternativ för låggradiga tumörer som inte orsakar några symtom.
Nekrotiserande fascit är en mycket allvarlig bakterieinfektion som drabbar djupare bindvävsskikt under huden och under musklerna. Den kan orsakas av olika bakteriestammar, men de flesta vanliga fallen orsakas av en kombination av staphylococcus aureus och streptococcus pyogenes. Infektionen sprider sig snabbt genom att förstöra vävnad (nekros) och fascian (bindvävskapsel som omsluter muskler, nerver och blodkärl).
Nekrotiserande fascit är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling. Behandlingen består ofta av höga doser intravenös antibiotika, intensiv vård och kirurgisk debridement (avlägsnande) av drabbade vävnader för att förhindra spridning av infektionen. I allvarliga fall kan amputation av en lem krävas för att rädda patientens liv.
Symptomen på nekrotiserande fascit inkluder stark smärta, rodnad och värme i det drabbade området, vilket snabbt kan utvecklas till blåfärgning, svullnad och nekros (död vävnad). Andra symtom kan vara feber, chock, systemisk sjukdom och organsvikt.
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.
Adenom, pleomorfi betecknar en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör som kan uppstå i olika kroppsdelar, vanligtvis i tarmen eller urinvägarna. Ordet "pleomorft" refererar till att cellerna innehåller ovanliga variationer i storlek, form och kärninnehåll.
En pleomorf adenom består av blandade typer av epitelceller (ytliga celler som lining hud eller slemhinnor) och stromaceller (underliggande bindvävsceller). Dessa celler kan ha olika former, storlekar och kärninnehåll. Pleomorfa adenomer är oftast små och orsakar inga symtom, men i sällsynta fall kan de växa och leda till besvär eller bli onkologiska (cancerösa).
Det är viktigt att notera att en pleomorf adenom inte ska förväxlas med en pleomorf sarcoma, som istället är en ondartad tumör.
Mesna, som också stavas mesna natrium (MSN), är ett läkemedel som används för att skydda njurarna från skada vid behandling med vissa typer av kemoterapi, till exempel ifosfamid och cyklofosfamid.
Mesna fungerar genom att neutralisera akrolein, ett giftigt ämne som bildas som en biprodukt när dessa läkemedel bryts ned i kroppen. Akrolein kan skada celler i njurarna och andra organ, men mesna hjälper till att förhindra detta genom att binda till akroleinet och göra det mindre giftigt.
Mesna ges vanligtvis som en intravenös infusion under behandlingen med ifosfamid eller cyklofosfamid, och kan också ges som en tablettform. Läkemedlet börjar ges innan kemoterapin startar och fortsätter under och efter behandlingen för att säkerställa full skyddseffekt.
En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.
Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.
Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.
Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.
Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.
PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.
RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.
Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.
Acinärcellskarcinom är en sällsynt och aggressiv form av cancer som utgår från de små körtlar (acinarceller) i bukspottkörteln som producerar digestiva enzymer. Denna typ av cancer tenderar att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket gör den svår att behandla. Symptomen på acinärcellskarcinom kan variera beroende på var cancercellerna har metastaserat, men de vanligaste symptomen inkluderar buksmärtor, viktminskning och aptitlöshet. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på cancerstadiet och allmänt hälsotillstånd hos patienten.
'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.
Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.
Huvud- och halstumörer är en allmän kategori för olika typer av tillväxter eller tumörer som utvecklas i strukturer som hör till huvudet och halsen. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer. De kan uppstå i olika vävnader, såsom skelett, muskler, bindevävnad, körtlar eller nerver. Exempel på huvud- och halstumörer inkluderar meningiomer (tumörer i hjärnhinnan), gliomer (tumörer i hjärnan eller ryggmärgen), akustisk neurinom (tumör i balanceorganet i inner ORL), kärlkroppstumörer, schwannomer (tumör i nervernens skyddande yttre skikt) och skivepitelcancer (halscancer). Symptomen kan variera beroende på vilken typ av huvud- och halstumör det är och var den är belägen, men exempel på symtom inkluderar hufvudvärk, yrsel, syn- eller hörselförlust, sväljningssvårigheter, hosta och smärtor. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa beroende på typen och graden av tumören.
"Bindvävshinna" refererar till den fibrösa membran som omsluter hjärtat och består av bindväv. Det kallas även epicardium eller visceralt pericardium. Den har till uppgift att skydda och stödja hjärtat, samt reducera friktionen när hjärtat expanderar och kontraheras.
En främmandekroppsreaktion (FKR) är ett immunologiskt svar som utlöses när ett främmande ämne, till exempel en bakterie eller ett protein från ett annat väsen, introduceras i kroppen. Denna reaktion orsakas av att kroppens immunsystem identifierar det främmande ämnet som en hot och svarar med att producera antikroppar och aktivera andra immunceller för att bekämpa och eliminera det. Främmandekroppsreaktioner kan vara antingen akuta eller kroniska, beroende på om de är tillfälliga eller fortsätter över en längre tidsperiod. I vissa fall kan FKR leda till allvarliga komplikationer och sjukdomar, som exempelvis autoimmuna sjukdomar.
"Fotsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och tillstånd som kan drabba fötterna. Detta kan inkludera infektioner, hud- och nagelsjukdomar, muskuloskelettala problem och neurologiska störningar. Exempel på fotsjukdomar är athlets foot (svamp i skinnet mellan tår), ollonentzündning (plantarfasciit), hällristningsfot, diabetesrelaterade fotproblem och klumpfot. Många av dessa tillstånd kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och behandlas korrekt.
Adenom kolon är en typ av godartad tumör (growth) som utvecklas i slemhinnan (mucosa) i tjocktarmen (colon). "Oxyfilt" beskriver ett specifikt histologiskt (cellstrukturellt) mönster hos adenomen, där cellkärnorna innehåller en ökad mängd eosinofil cytoplasma. Detta kan vara ett tecken på ökad celldelning och potential till onkogen transformation (cancerutveckling). Ökad storlek, celldjup och celldelning i adenomen är relaterade till risk för cancerutveckling.
"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.
En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.
I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.
Tumörer i nervsystemet (NS-tumörer) definieras som abnorma växter av celler som uppstår inom hjärnan, ryggmärgen eller de nerver som utgår från dessa strukturer. NS-tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på deras potential att invadera och sprida sig till omgivande vävnader och andra delar av kroppen.
Godartade NS-tumörer tenderar att växa långsamt, vara välavgränsade och kan ofta tas bort chirurgiskt utan att efterlämna några celler som kan orsaka återfalls cancer. Dessa tumörer kan dock orsaka problem genom att de pressar på omgivande strukturer, såsom hjärnan eller ryggmärgen.
Elakartade NS-tumörer däremot tenderar att växa snabbt, infiltrera och förstöra omgivande vävnader och har potentialen att metastasera till andra delar av kroppen. De kan vara mycket svåra att behandla och är ofta dödliga.
NS-tumörer kan indelas i olika typer beroende på vilka celltyper de utgår från, deras läge inom nervsystemet och deras histologiska egenskaper. Några exempel på vanliga NS-tumörer är:
* Gliomer: tumörer som utgår från gliacellerna i hjärnan eller ryggmärgen, inklusive astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer.
* Meningeom: tumörer som utgår från membranen (meningerna) som omger hjärnan och ryggmärgen.
* Schwannom: tumörer som utgår från de celler (schwannceller) som täcker nerverna.
* Neuroblastom: en typ av neuroendokrin tumör som vanligtvis drabbar barn under 5 år och utgår från nervcellerna i sympatiska nervsystemet.
Behandlingen för NS-tumörer kan inkludera kirurgi, strålbehandling och kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek, läge och omfattning av sjukdomen.
"Ledband" er en fremdeles brukt betegnelse for en smertefølelse i halsen og nakken, oftest karakterisert ved et trykkende eller indespærret skipperi. I medicinsk sammenheng vil mange nå mer præcist beskrive dette som "cervicogen halspine smerte" eller "musculoskeletal nakkesmerte". Disse betegnelser understreger at smerten har sin opprinnelse i muskler, senevar og ledd i hals- og nakkeområdet.
Det er viktig å undersøke og behandle underliggende årsaker til smerten, som kan inkludere overbelastning, feilholdninger eller traumer. Behandlingen kan omfatte fysioterapi, smertestillende medisiner, relaksasjonsteknikker og endelig hvis nødvendig, intervensjonelle behandlingsformer som infiltrering av lokalbedøvelse eller steroider.
Osteomyelitis är en infektion i ben- eller broskvävnaden, ofta orsakad av bakterier som når benet via blodomloppet eller direkt via ett sår eller skada på benet. Infektionen kan leda till att benvävnaden slås sönder och att benet till slut kan behöva amputeras ifall den inte behandlas tillräckligt snart och effektivt. Symptomen på osteomyelit kan inkludera smärta, rodnad, svullnad och varmtemperatur i det drabbade området, samt feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av osteomyelit består vanligen av antibiotika och ibland kirurgiskt avlägsnande av död vävnad.
'Experimentella levertumörer' refererer til forskningsrelaterede modelleringssystemer, der bruges i studier af leverpatologi og cancerforskning. Disse modeller inkluderer ofte genetisk modificerede mus eller cellulær cultivation, hvor forskellige genetiske ændringer implementeres for at udnytte mekanistiske processer i levercancerens udvikling og progression.
Experimentelle levertumørmodeller kan opdeles i to store kategorier: in vitro-modeller (cellulær cultivation) og in vivo-modeller (dyr). In vitro-modeller omfatter todimensionelle monokulturer, co-kulturer, spheroider og organoider, der giver mulighed for at undersøge cellemekanismer på molekylært niveau. I modsætning hertil tillader in vivo-modeller observationen af levertumørs udvikling i et levende system med potentiale for at efterligne den spredning og invasivitet, der ses hos kliniske levercancere.
Det er vigtigt at notere, at selvom disse modeller bidrager betydeligt til vores forståelse af leverpatologi og cancerbiologi, kan de ikke efterligne alle aspekter af den menneskelige sygdom. Derfor bør resultater fra disse studier bekræftes i yderligere forskning, herunder kliniske prøver, før de kan anvendes til at udvikle nye diagnostiske eller terapeutiske strategier.
Medicinskt kan muskuloskeletala systemet definieras som det sammanhang där skelettet, musklerna och de kopplande bindvävsskalarna (senor, ligamenter och brosk) interagerar för att producera rörelse och stödja kroppen. Detta system innefattar alla ben, lederna, muskler, senor, ligamenter, brosk och annan bindväv i kroppen.
Musklerna i muskuloskeletala systemet arbetar tillsammans med skelettet för att producera rörelse. Varje gång en muskel kontraheras (kontrollerat förkortas) drar den på ett ben eller annat struktur som är fäst vid muskeln, vilket orsakar rörelse i kroppen. Lederna, som är de flexibla förbindelserna mellan benen, tillåter också rörelse och ger kroppen flexibilitet.
Det muskuloskeletala systemet är viktigt för att underhålla strukturellt stöd för kroppen, att möjliggöra rörelse och att skydda de inre organen. Problem med det muskuloskeletala systemet kan orsaka smärta, svårigheter med rörelse och andra funktionsnedsättningar.
'Vulvatumör' är ett samlingsbegrepp för olika typer av god- och elakartade tumörer (cancer) som kan uppstå i vulvan, det yttre könsorganet hos kvinnan. Det kan exempelvis röra sig om basalcellskarcinom, squamoscelld cancer, melanom, Pagets sjukdom och diverse sarkomer. Symtom som kan vara tecken på en vulvatumör innefattar rodnad, svullnad, irritation, smärta, blödning eller utflöde från slidan samt förändringar i huden eller slemhinnan, exempelvis knölar, vårtor eller ulcerationer. Det är viktigt att uppsöka läkare om någon av dessa tecken och symptom uppstår, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen betydligt.
'Ear Neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that occur in the ear. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous) and can develop in any part of the ear, including the outer ear, middle ear, inner ear, or the ear canal.
Benign neoplasms are typically slow-growing and do not spread to other parts of the body. Examples of benign ear neoplasms include exostoses (bony growths in the ear canal), osteomas (benign bone tumors), and papillomas (warts or benign skin growths).
Malignant neoplasms, on the other hand, are cancerous and can invade nearby tissues and spread to other parts of the body. Examples of malignant ear neoplasms include squamous cell carcinoma, basal cell carcinoma, adenoid cystic carcinoma, and melanoma.
Symptoms of ear neoplasms may include hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), ear pain or discomfort, vertigo (dizziness), facial nerve weakness, or a mass or growth in the ear. Treatment options for ear neoplasms depend on the type and location of the tumor, as well as the patient's overall health. Treatment may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches.
Januskinas 2 (JAK2) är ett intracellulärt enzym som tillhör tyrosinkinasfamiljen. Det spelar en viktig roll i signaltransduktionen av cytokiner och tillväxtfaktorer genom att fosforylera och aktivera signalkaskader som Stat-proteiner. JAK2 är involverat i reguleringen av celltillväxt, differentiering, apoptos och immunresponser.
Mutationer i JAK2-genen har associerats med flera sjukdomar, framför allt myeloproliferativa neoplasm (MPN) såsom polycytemia vera, essentiell trombocytopeni och myelofibros. Den mest kända JAK2-mutationen är V617F, som orsakar en konstitutiv aktivering av JAK2-enzymet och en ökad cellproliferation.
'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.
Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).
Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.
I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.
'Vimentin' er ein proteín som forekommer i det mekaniske kjøttet (cytoskelettet) hos alle typer av celler i dyr, med undtagelse av røde blodceller og plattceller. Det er ein typ av intermediært filament som hjelper til å gi støtte og form på cellen. Vimentin er ofte brukt som en markør for mesenkymale stamceller og kan også forekomme i visse typer av kreftceller.
'Tandregleringshjälpmedel, funktionella' refererar till medicinska enheter eller hjälpmedel som används för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos tänder och käkar. Dessa inkluderar exempelvis ortodontiska apparater såsom fasta och lösa bracketsystem, skruvar och expansorer som placeras i munnen för att justera tändernas position och att korrigera eventuella felställningar. Andra exempel på funktionella tandregleringshjälpmedel är palatalklaffar, som används för att behandla talsvårigheter orsakade av käkpositionering, samt skumgummier och andra typer av nattsplintar som används för att skydda tänderna och käken under sömn.
I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.
Osteosarcoma är en malign (cancerartad) ben tumör som karaktäriseras av abnormalt celldelning och celldifferentiering, vilket leder till att osteoid (benvävnad i ett tidigt stadium av utvecklingen) bildas inuti tumören. Detta ger upphov till benliknande vävnad som är ovanlig och fungerar inte på samma sätt som normalt ben. Osteosarkom tenderar att drabba snabbväxande benvävnader, oftast i områden nära tillväxtplattorna hos unga individer under puberteten eller äldre vuxna med skelettrelaterade sjukdomar som Pagets sjukdom. Tumören kan vara extremt smärtsam och leda till svullnad, rodnad och varmhet i det drabbade området. Osteosarkom metastaserar ofta tidigt till lungorna eller andra ben, vilket gör att den kan vara svår att behandla och har en relativt hög dödlighetsgrad. Behandlingen innefattar vanligen kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och/eller kemoterapi för att eliminera eventuella resterande cancerceller.
'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.
"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.
En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.
Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.
'Främmande kroppar' (engelska: 'Foreign bodies') är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva objekt som inte naturligt tillhör eller tillhör själva kroppen, utan istället har hamnat i kroppen genom olika sätt. Det kan röra sig om allt från små partiklar, som sandkorn eller bitar av mat, till större föremål, som nålar, skruvar eller glassplitter.
Främmande kroppar kan orsaka olika typer av besvär beroende på var de befinner sig i kroppen och hur stor storlek de har. I vissa fall kan de leda till infektioner, irritation eller skada vävnad, och i värsta fall kan de orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller andningsproblem.
Om en främmande kropp misstänks vara orsaken till symtom behöver den ofta tas bort genom ett medicinskt ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av speciella instrument som exempelvis en magnet.
Medicinskt sett kan "kind" betyda olika saker beroende på kontext, men vanligtvis refererar det till en specifik sjukdom eller diagnos som en individ har. I vissa fall kan "kind" även användas för att beskriva en typ av symptom eller en grupp av liknande sjukdomar. Exempelvis kan man tala om olika typer av cancer, såsom "bröstcancer-typ" (brastkankers type) eller "leukemi-kind" (leukemitype). Det är viktigt att specificera vilken betydelse av "kind" som avses beroende på sammanhang.
Doxorubicin är ett läkemedel som tillhör en grupp kallad antineoplastiska medel, och är specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligtvis i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer, leukemi och lymfom.
Doxorubicin fungerar genom att hindra cellers förmåga att dela sig och växa, vilket är en nödvändig process för att cancersceller ska kunna växa och sprida sig i kroppen. Det gör detta genom att binda till DNA i cellkärnan och störa dess funktion, vilket orsakar skada på cellens DNA och kan leda till apoptos (programmerad celldöd).
Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion och används ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Doxorubicin kan dock ha allvarliga biverkningar, såsom hjärtsvikt, levertoxicitet och lägre andelen vita blodkroppar, varför det vanligtvis begränsas till en viss dos per patient under deras livstid.
Fibrillära kolagener är en typ av kolagen som bildar starka, stela fibriller i vävnader som hud, senor, ligament och brosk. Det finns tre huvudsakliga typer av fibrillära kolagener: kolagen typ I, II och III. Kolagen typ I är den vanligaste typen och hittas i höga koncentrationer i huden, ben, senor och ligament. Kolagen typ II återfinns huvudsakligen i brosk och hyalint cartilage, medan kolagen typ III hittas i blodkärlsväggar, mjuk muskulatur och hud. Fibrillära kolagener är viktiga för att ge stöd och integritet till vävnader och hålla ihop dem tillsammans.
Pankreatektomi är en kirurgisk procedure där man tar bort hela eller delar av pancreas, det vill säga bukspottskörteln. Det finns två huvudtyper av pankreatektomier: total pankreatektomi och partiell pankreatektomi.
Vid en total pankreatektomi tas hela pancreaset bort, inklusive gallgången och tolvfingertarmen. Denna procedure utförs vanligtvis när patienten har pankreascancer som har spridit sig till omgivande vävnad eller när patienten har en chronic pancreatitis som inte svarat på andra behandlingsformer.
Vid en partiell pankreatektomi tas endast en del av pancreaset bort, vanligtvis den delen som innehåller tumören eller den skadade vävnaden. Detta kan vara fallet vid behandling av mindre allvarliga fall av pancreascancer eller inflammation i pancreas.
Efter en pankreatektomi kan patienten ha ökad risk för diabetes och malabsorption, eftersom pancreas producerar hormonet insulin och enzymer som hjälper till att bryta ned näringsämnen i mag-tarmsystemet. Dessa komplikationer behandlas vanligtvis med livsstilsförändringar, mediciner och kostförändringar.
Neoplastic cell transformation refers to the process by which a normal cell undergoes genetic and epigenetic changes that lead to its conversion into a cancerous or malignant cell. This process involves the accumulation of multiple mutations in genes that regulate cell growth, division, and death, leading to uncontrolled cell proliferation and the formation of a neoplasm or tumor.
The genetic changes that occur during neoplastic cell transformation can include point mutations, chromosomal translocations, gene amplifications, and epigenetic modifications such as DNA methylation and histone modification. These changes can affect genes that are involved in various cellular processes, including signal transduction, cell cycle regulation, apoptosis, and DNA repair.
Neoplastic cell transformation is a complex and multistep process that can take place over a period of many years. It often involves the activation of oncogenes and the inactivation of tumor suppressor genes, which can lead to the development of malignant characteristics such as invasiveness and metastasis. Understanding the molecular mechanisms underlying neoplastic cell transformation is critical for the development of effective cancer prevention and treatment strategies.
Den medicinska termen för "bukvägg" är "paries abdominalis" eller "parietalis musculus abdominis". Den består av de muskler och bindväv som utgör den bakre och sidorna av bukhinnan. Framåt går bukmuskulaturen, som täcker magen och levern.
Bukväggen kan delas in i olika regioner:
* Hypochondrium - övre laterala regionerna
* Lateral region - mellersta sidan av buken
* Iliac fossa - nedre laterala regionerna
* Lumbalregion - bakre mittdelen av buken
* Sacralregion - den lägsta bakre delen av buken
Bukväggen skyddar de inre organen och hjälper till att stabilisera kroppen. Den kan drabbas av diverse sjukdomstillstånd, såsom inflammationer, infektioner eller skador.
I medicinsk kontext, avses "hornämne" ofta ett ämne som kan ansamlas i kroppen och bilda stenar eller avlagringar. Exempel på hornämnen inkluderar kalciumoxalat och kalciumphosphat, som kan leda till nedsatta njurfunktioner om de ansamlas i njurtarmarna och bildar kidneysten (nyckelbarnssten). Andra exempel på hornämnen är kolesterol och kolinhaltiga föreningar, som kan ansamlas i blodkärlen och leda till atherosclerotis (kranskärlssjukdom).
Alkylerande cellegifter är en typ av kemoterapi som fungerar genom att attackera DNA i cancerceller och förhindra dem från att dela sig och växa. De gör detta genom att addera alkylgrupper till DNA-molekylen, vilket orsakar skador på dess struktur och stör celldelningen. Exempel på alkylerande cellegifter inkluderar cyklofosfamid, ifosfamid, karboplatin och cisplatin.
'Oculomotor muscles' refererar till de extraoculära muskler som kontrollerar rörelserna hos ögat. Det finns sex stycken extraoculära muskler och tre av dem är oculomotoriska muskler:
1. Superior rectus: Denna muskel roterar ögat uppåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.
2. Medial rectus: Denna muskel drar ögat närmare midjlinjen när den kontraheras.
3. Inferior rectus: Denna muskel sänker och roterar ögat nedåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.
Dessa muskler får sin nervförsörjning från den tredje kranialnerven (oculomotornerven). Tillsammans med de andra extraoculära musklerna som kontrolleras av den fjärde och sjätte kranialnerven, är oculomotoriska muskler viktiga för att koordinera rörelserna hos båda ögonen så att vi kan uppfatta en enhetlig bild och ha klar seende.
"Benskador" er en alvorlig skade på benet som kan forårsake bl.a. frakturer (benbrud), ledskader, muskel- og senerskader. Begrepet brukes også om komplikasjoner relatert til heling av disse skadene, såsom infeksjoner, tromboser og pseudarthrosis (usammensvøying av frakturer). Benskador kan ha mange årsaker, inkludert traumer, sykdomme som osteoporose eller cancer, og virkninger av medisinske behandlinger. Behandlingen av benskador varierer basert på art og alvorlighetsgrad av skaden, men kan inneholde operasjon, immobilisering, fysisk terapi og/eller medisinsk behandling.
Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.
Myelodysplastiska-myeloproliferativa syndrom (MDS/MPN) är en grupp sällsyna blodcancerformer som kombinerar egenskaper hos myelodysplastiska syndrom (MDS) och myeloproliferativa neoplasm (MPN). Dessa sjukdomar påverkar blodbildningen i benmärgen och kan leda till onormala celler och för låga nivåer av normalt fungerande blodceller.
MDS/MPN-syndromen innefattar:
1. Chronic myelomonocytic leukemia (CMML)
2. Myelodysplastisk/myeloproliferativ neoplasm med ökad eosinofiler och abnorma genetiska förändringar (MDS/MPN with ring sideroblasts and thrombocytosis, MDS/MPN-RS-T)
3. Myelodysplastisk/myeloproliferativ neoplasm, obefintlig eller låg blastsammansättning, icke-specifik typ (MDS/MPN, unclassifiable)
Symptomen på MDS/MPN kan variera beroende på vilken undertyp man har och inkluderar ofta trötthet, andfåddhet, blödningar, infektioner och ibland svullnader i buken eller benen. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka blod- och benmärgsprover för att upptäcka onormala celler och genetiska förändringar. Behandlingen kan innefatta observation, kemoterapi, stamcellstransplantation eller andra terapeutiska alternativ beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad och patientens allmänna hälsotillstånd.
Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.
The process of cell proliferation involves several stages, including:
1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)
These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.
In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.
'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.
Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.
En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.
It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.
"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.
More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.
In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.
It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."
'Tumörutsäde' (engelska: tumor seeding) är ett medicinskt begrepp som refererar till en komplikation under eller efter en operation för att behandla cancer. Det innebär att cancerceller från den ursprungliga tumören spridits och fastnat i andra delar av kroppen, ofta längs med operationssittens vävnader eller genom kirurgiska sår. Dessa celler kan potentiellt utvecklas till nya tumörer över tiden. Det är värt att notera att det fortfarande pågår forskning om orsakerna och mekanismerna bakom tumörutsäde, inklusive hur vanligt det verkligen är i klinisk praktik.
Elastomers are defined in the medical field as materials that exhibit elastic properties similar to those of natural rubber. They can be stretched and deformed under stress, but they return to their original shape when the stress is removed. This makes them ideal for use in a variety of medical devices and applications where flexibility, durability, and biocompatibility are important factors. Examples of elastomers used in medicine include silicones, polyurethanes, and fluorosilicones.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.
'Ansiktsskada' er en overordnet betegnelse for skader på ansigtet. Den medicinske definisjonen kan variere, men typiske skader inkluderer ofte:
1. Kontusionsskader (hæmatomer): Blødning under huden som fører til blåmærker og/eller svelling.
2. Skårer og snitt: Skader orsaket av skarpe objekter som fører til åpne sår i huden.
3. Slagsmålsskader: Inkluderer blåmærker, skårer, knuseskader og andre slagsmålsrelaterte skader.
4. Brannskader: Alvorligste type ansiktsskada, som kan forårsage permanente ar og/eller skade strukturer i ansiktet såsom øyene, nesa og munn.
5. Frakturer: Brudd på ansiktsknogler, inkluderende kæbeben, kindben og pandeben.
6. Tandskader: Skader på tennene som følge av en traumatisk hændelse.
7. Muskelskader: Overstrækning eller revning av muskler i ansiktet.
8. Nerveskader: Skader på nerver i ansiktet kan føre til sensorisk forstyrrelse, smerte og/eller svakhet.
Det er viktig å søke medisinsk behandling etter en ansiktsskade for å minimere risikoen for permanente skader eller komplikasjoner.
I medically, the term "hard palate" refers to the bony front part of the roof of the mouth. It forms a barrier between the oral cavity and the nasal cavity, and is involved in processes such as swallowing and speech. The hard palate is made up of bone that is covered by a thin layer of mucous membrane. It is distinguished from the soft palate, which is located at the back of the mouth and is made up of muscle and connective tissue.
Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.
Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.
Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).
I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.
Hjärnventrikeltumörer är en typ av hjärntumör som utvecklas i de ventrikulära systemet, som är en samling håligheter inne i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska (CSF). Dessa tumörer kan vara bensinnesinflammatoriska (meningiomer), gliomatösa eller metastatiska till sin natur. De kan orsaka symptom som huvudvärk, kräkningar, synproblem och neurologiska symtom beroende på deras storlek och plats. Behandlingen inkluderar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.
Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.
RNA (Ribonucleic acid) i forbindelse med cancer (tumør) refererer oftest til RNA som produceres af cancerceller under transskriptionen af genetisk information fra DNA. Det kan være relateret til specielle typer RNA, såsom messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) og ikke-kodende RNA (ncRNA), herunder microRNA (miRNA), piwi-interagerende RNA (piRNA) og lange ikke-kodende RNA (lincRNA). Disse forskellige typer RNA spiller en vigtig rolle i reguleringen af cellulær funktion, inklusive cellevækst, differentiering og apoptose.
I cancer kan abnorme ændringer i RNA-produktion og -regulering resultere i ubalancer i cellulær homeostase, hvilket kan føre til u kontrolleret cellevækst og dannelsen af tumører. For eksempel kan overudtryk eller underudtryk af visse miRNA-molekyler være forbundet med cancerens udvikling, progression og prognose.
Undersøgelse af RNA i cancer har potentiale til at afsløre nye diagnosemåder, prognostiske markører og terapeutiske mål for cancerbehandling.
"Antinuclear antibodies" (ANA) er en type autoantikroppar, dvs. antikroppar som angriper egne kroppenes celler eller bestanddele. I denne sak handler det om antikroppar som angriper kjernebestanddelene i cellekjernen. ANA-tester brukes ofte som en del av undersøkelser for autoimmune sykdommer, fordi forekomsten av ANA kan indikere at en person har en økt risiko for å utvikle slike sykdommer.
Det er viktig å understreke at en positiv ANA-test alene ikke står for en diagnose av en autoimmun sykdom, siden ANA kan også forekomme hos helsepersoner eller personer med andre type sykdommer. Derfor bør resultatet av en ANA-test sette i sammenheng med andre symptomer og tester for å stille en korrekt diagnose.
Raynaud's sjukdom, även känd som Raynaud's fenomen eller Raynaud's syndrom, är ett medicinskt tillstånd där blodflödet i fingrar och tår (ibland också näsa, öron och tunga) minskar orsakat av att små blodkärl kontraherar sig när de utsätts för kyla eller stress. Detta leder till en förändring i hudfärgen, som vanligtvis blir vit först (avstannad blodflöde), sedan blå (syrebrist) och slutligen röd (återgång av blodflödet). Symptomen kan vara obehagliga men tenderar att vara reversibla.
Raynaud's sjukdom kan delas in i två kategorier: primärt Raynaud's, som inte är förknippat med någon underliggande sjukdom, och sekundärt Raynaud's (också kallat Raynaud's fenomen), som ofta uppstår till följd av en annan medicinsk tillstånd eller exponering för toxiner. Sekundärt Raynaud's kan vara ett tecken på en allvarligare sjukdom, såsom kollagenos, lupus, sklerodermi eller rheumatoid artrit.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du tror att du har Raynaud's, särskilt om du upplever allvarliga symtom eller om du har andra riskfaktorer för underliggande sjukdomar. Behandlingen kan inkludera livsförändringar som undvikande av kyla och stress, medicinsk behandling med blodflödesförbättrande läkemedel eller symtomatisk behandling för smärta eller andra besvär.
Medicinskt talat refererar käken till det underkäksben (mandibulan) som är den rörliga benplattan i ansiktsskelettet hos djur, inklusive människor. Det består av en horisontell del (den rörliga delen) och två vertikala delar. Käken hjälper till att forma munhålan, stödjer käkmusklerna och är viktig för aktiviteter som äta, tala och andas.
'Fotskada' är ett samlingsbegrepp för skador eller skador på foten. Det kan vara allt från små snitt och slitage till allvarliga skador som frakturer (benbrott), luxationer (ledbandsslitningar) eller amputationer (avskiljande av en kroppsdel). Fotskador kan orsakas av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsskador eller sjukdomar som påverkar blodförsörjningen till foten. Symtomen varierar beroende på typ och allvarlighetsgrad av skadan, men kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken, besvärlighet att gå eller stå och förlorad känsel i foten.
Lillhjärntumörer, eller cerebellä tumörer, är en grupp av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i lillhjärnan (cerebellum), en del av hjärnan som ligger bakom och under storhjärnan. Lillhjärntumörer är relativt ovanliga och utgör cirka 10-15% av alla hjärntumörer.
Det finns flera olika typer av lillhjärntumörer, men några vanliga exempel inkluderar:
* Astrocytomer: Dessa tumörer utvecklas från stödjande celler i hjärnan som kallas astrocyter. De kan vara godartade (lågt gradiga) eller elakartade (högt gradiga).
* Medulloblastomer: Detta är en elakartad tumör som oftast drabbar barn och unga vuxna. Den tenderar att spridas via det cerebrospinalvätskan (CSF) som fyller ut hjärn- och ryggmärgshålan.
* Ependymomer: Dessa tumörer utvecklas från ependymceller, celler som linjer vätskekanalerna i hjärnan. De kan vara godartade eller elakartade.
* Hemangioblastomer: Detta är en sällsynt godartad tumör som utvecklas från blodkärlsceller. Den kan orsaka ökad blodflöde till hjärnan och leda till symptom som huvudvärk, yrsel och svårigheter att balansera.
Symptomen på lillhjärntumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, koordinationssvårigheter, sväljningssvårigheter, dubbelseende, minnesförlust och förändringar i beteende eller humör. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp och grad av malignitet.
Tumörer i den gemensamma gallgången är abnorma tillväxt av celler som bildar en massa eller ett tumörvävnad inuti eller runt den gemensamma gallgången. Den gemensamma gallgången är en tunnel som förbinder leverns gallblåsa och kroppens huvudsakliga gallgångar, vilka leder till tolvfingertarmen. Tumörer i den gemensamma gallgången kan vara både godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Maliga tumörer i den gemensamma gallgången är ofta cancer, vanligtvis adenocarcinom. Dessa tumörer kan blockera gallgångarna och orsaka gulsot (icke-alkaliskt icterus), smärta i överdelen av magen, illamående, kräkningar och viktminskning. Andra symtom kan inkludera mörkfärgad urin och ljusröd avföring. Behandlingen för maliga tumörer i den gemensamma gallgången kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.
Godartade tumörer i den gemensamma gallgången är ovanligare än maliga tumörer och tenderar att vara mindre aggressiva. De kan behöva avlägsnas kirurgiskt, men de tenderar att ha en bättre prognos än maliga tumörer.
I samband med sjukvård och läkarverksamhet kan begreppet "underbett" användas för att beskriva en situation där en patient placerats på ett icke-adaptivt, ofta också slitet, sänglinnemedium som inte ger tillräcklig stöd och komfort under längre tidsperioder. Det kan leda till negativa hälsoutfall, såsom sängsurar, tryckskador och smärtor. Enligt medicinsk terminologi kan "underbett" definieras som en yta eller underlag som är understandard jämfört med rekommenderade standarder för att ge patienten tillräcklig stöd och komfort under vårdtiden.
En gallblåstumör är en abnormitetsbildning i galblåsan, som kan vara godartad eller elakartad. De flesta gallblåstumörerna är godartade (benigna) och kallas adenom. Dessa är oftast små och orsakar inga symptom. Ibland kan de dock växa och leda till smärta, illamående eller gulsot.
Elakartade gallblåstumörer (maligna) är mycket ovanligare än godartade, men mer allvarliga. De kan infiltrera i angränsande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Den vanligaste elakartade gallblåstumörtypen är gallblåscancer (gallductcancer eller kolesistitcancer). Andra typer av elakartade gallblåstumörer inkluderar sarcom och lymfom.
Gallblåstumörer behandlas vanligen med kirurgi, men behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte.
Neoplasm grading er en klassifisering av hvor ulike cellene i en neoplasme (en abnormal vokst eller svulst) ser ut under mikroskopi. Graden gir en ide om hvor aggressivt en tumor kan være og hvor stor sannsynligheten er for at den vil vokse, invadere omkringende veskel og sprede seg (metastaserer) til andre deler av kroppen.
Grading skjer vanligvis ved å analysere cellene i en biopsi- eller operasjonsprøve i et laboratorium. Graderingsskalaen varierer mellom forskjellige typer av neoplasmer, men de fleste systemer inkluderer følgende kriterier:
1. Cellevisning (pleiomorfi): Hvor meget forskjellig ser cellene ut fra hverandre? Hvor mange forskjellige typer celler er tilstede?
2. Celldeling (mitoser): Hvor mange celldelinger kan observeres under mikroskopet? Hvor mange av cellene deler seg aktivt?
3. Kjerneforandringer: Er kjernene forstore eller forvredne? Er der noen abnormiteter i kjernens struktur, som kan vise på skade eller mutasjon?
4. Nekrose (død cellemasse): Er det noen områder der celler dør og brytes ned? Hvor stor er arealet som er berørt av nekrose?
Grading-skalaene kan variere mellom en skala på 1 til 3 eller 1 til 4, hvor lavere grader indikerer mindre aggressivitet og høyere grader indikerer større aggressivitet. I noen systemer kan det være annerledes, så det er viktig å lese opp om grading-skalaen som er brukt for den spesifikke type kraftfullt kreft.
Grading av kravtumorer kan hjelpe med å forutsi hvor aggressiv en tumor vil være og hvilken behandling som vil være mest effektiv. Høyere grader kan indikere at en tumor er mer sannsynlig å spre seg (metastaserer) og kan kreve en mer aggressiv behandling, for eksempel kirurgi, strålebehandling eller kjemoterapi. Lavere grader kan være mindre aggressive og kunne behandles med mindre invasive metoder, som fjerning av tumoren alene.
Grading er et viktig verktøy for å forstå hvor aggressiv en kravtumor er og hvilken type behandling som vil være mest effektiv. Det kan også hjelpe med å forutsi prognosen for pasienten, selv om det ikke alltid er en perfekt forutsigelse. Grading bør aldri brukes alene for å stille diagnosen på en kravtumor og skal kombineres med andre undersøkelser som f.eks. histopatologi, bildediagnostikk og klinisk evaluering.
"Gnagarsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar gnagare, såsom möss och råttor. Det kan inkludera en bred väg av infektioner, parasitangrepp, genetiska tillstånd och cancer. Några exempel på specifika gnagarsjukdomar är:
1. Salmonellos - Bakterieinfektion som kan orsaka diarré, feber och buksmärtor hos både djur och människor.
2. Leptospiros - Bakterieinfektion som kan orsaka feber, muskelvärk och blod i urinen hos gnagare, och kan överföras till människor via kontaminert vatten eller direktkontakt med infekterade djur.
3. Tularemi - Bakterieinfektion som orsakar feber, hosta, diarré och hudutslag hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med smittat material eller bett från infekterade djur.
4. Hantavirus - Infektion orsakad av hantavirus som kan överföras till människor genom inandning av damm från urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare.
5. Lymfocytisk choriomeningit (LCM) - Virusinfektion som orsakar feber, huvudvärk och muskelvärk hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med infekterade djur eller deras exkrementer.
6. Campylobacterios - Bakterieinfektion som orsakar diarré, buksmärtor och feber hos gnagare och kan överföras till människor via kontaminert mat eller vatten.
7. Ytterligare infektioner orsakade av bakterier, parasiter och svampar som kan överföras från gnagare till människor.
Transforming Growth Factor beta1 (TGF-β1) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl i kroppen. Det produceras och secreteras av flera olika celltyper, inklusive fibroblaster, immunceller och epitelceller. TGF-β1 spelar en viktig roll i cellytorna som reglerar celltillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och immunsvar. Det är också involverat i ämnesomsättningen av extracellulär matris (ECM), vilket påverkar cellernas förmåga att migrera och växa.
TGF-β1 binder till sina receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar som inkluderar Smad-proteiner. Dessa proteiner transporteras sedan in i cellkärnan där de reglerar genuttrycket och påverkar cellytans beteende. TGF-β1 har också visat sig ha en dämpande effekt på immunsvaret, genom att hämma aktivering och differentiering av T-celler och B-celler.
I patologiska tillstånd kan TGF-β1-signaleringsvägen vara onormalt aktiv, vilket kan leda till fibros (överdriven ämnesomsättning av ECM) och cancer. Fibros är en allvarlig komplikation i många sjukdomar, inklusive lever-, lung- och njursjukdomar. Överaktivering av TGF-β1 kan också leda till onormal celldelning och tumörbildning, vilket gör att det har visat sig vara involverat i cancerutvecklingen.
Fotogrammetri är en metod för att mäta och kartlägga 3D-former och objekt med hjälp av fotografier. Den innebär att ta två eller fler bilder av samma objekt eller landskap från olika vinklar och sedan använda sig av dessa bilder för att beräkna avstånd, volymer och andra geometriska egenskaper.
I medicinskt sammanhang kan fotogrammetri användas för att skapa 3D-modeller av kroppsdelar eller organ, till exempel skelett, muskler, hjärta eller lungor. Dessa modeller kan sedan användas för att stödja diagnos, planera operationer, simulera behandlingar och utvärdera resultatet av behandlingar. Fotogrammetri kan också användas för att mäta volymer och andra egenskaper hos tumörer och andra patologiska tillstånd.
"Kattsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för alla de sjukdomar och hälsoproblem som kan drabba katter. Detta kan innefatta allt från infektionssjukdomar, parasitangrepp, allergier, hud- och tandsjukdomar till endokina sjukdomar, cancer och neurologiska störningar.
Exempel på vissa vanliga kattsjukdomar är:
1. Upper Respiratory Infections (URI): Detta är en infektionssjukdom som drabbar katter och orsakas oftast av virus, men kan också orsakas av bakterier. Symptomen inkluderar hosta, snuva, näsaflöde och ögonrodnad.
2. Fleas and Ticks: Katter kan drabbas av parasitangrepp som orsakas av flugor, loppor och fästingar. Dessa parasiter kan orsaka irritation, blodförluster och överföra andra sjukdomar till katten.
3. Flea Allergy Dermatitis (FAD): Detta är en allergisk reaktion på bettet från flugor som orsakar klåda, hudinflammation och hudförändringar.
4. Diabetes Mellitus: Katter kan drabbas av diabetes, vilket orsakas av för höga nivåer socker i blodet. Symptomen inkluderar ökad törst, urinering och aptit, samt viktminskning.
5. Renalt insufficiens: Detta är en sjukdom som drabbar katter och orsakas av nedsatt njurfunktion. Symptomen inkluderar ökad törst och urinering, viktminskning och minskad aptit.
6. Cancer: Katter kan utveckla olika typer av cancer, inklusive lymfom, bröstcancer och leukemi. Symptomen varierar beroende på typen av cancer.
7. Artrit: Äldre katter kan drabbas av artrit, vilket orsakas av inflammation i lederna. Symptomen inkluderar svårigheter att röra sig, stelhet och låga energinivåer.
Det är viktigt att hålla katten frisk genom regelbundna veterinärbesök, en hälsosam kost och motion. Om du upptäcker några av de listade symptomen bör du kontakta din veterinär så snart som möjligt för att få behandling och råd om hur du kan hjälpa din katt att bli frisk igen.
Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar istället för att skydda mot främmande ämnen attackerar och skadar kroppens egna celler och vävnader. SLE kan påverka olika organ och system i kroppen, såsom hud, ledvävnader, njurar, lungor, hjärta och centrala nervsystemet.
Vid SLE produceras autoantikrocher, vilket är antikroppar riktade mot kroppens egna celler och proteiner. Dessa autoantikrocher kan bilda komplex som orsakar inflammation och skador på olika vävnader i kroppen. SLE karaktäriseras av att patienten ofta har symptom från flera olika organsystem samtidigt, och sjukdomen kan variera mycket mellan olika individer.
Några vanliga symtom på SLE inkluderar trötthet, feber, hudutslag (särskilt ett typiskt utslag känt som "malärt butterfly-utslag" på kinderna), ledvärk och ledont i händerna, muskelvärk, lunginflammation, njursjukdom, blodproppar och neurologiska symtom som minnesförlust, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar.
SLE är vanligare hos kvinnor än män, och sjukdomen tenderar att debutera under fertil ålder (20-40 år). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns starka indicier på att både genetiska och miljöfaktorer spelar in. Behandlingen av SLE består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera den överaktiva immunsystemreaktionen, samt behandling av specifika symtom och komplikationer.
"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.
"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.
Kollagen typ III, også kjent som collagen type III, er ein type av kollagen som finns i huden, bløy organsk tissue og vaskulære strukturer (blodkar og lymfekar) i kroppen. Det er et av de mest ulike typerne av kollagen og utgjør en viktig del av den ekstraselvage matrisen (ESM) i kroppen, som støtter og forstærker cellestrukturer og hjelper med å regulere cellefunksjoner.
Kollagen typ III er ein trimer, det betyr at det er sammensatt av tre identiske α-kjeddar. Disse kjeddane er produsert innenfor cellene som prokollagen og klippas deretter til kortere peptider før de utfoldes og blir omformer til kollagen i eksosomen. Kollagen typ III har en unik aminosyresekvens som gir det fleksibilitet og styrke, noe som gjør at det er spesiellt viktig for bløtge og elastiske strukturer i kroppen.
I huden forekommer kollagen typ III sammen med kollagen typ I i en forhold på om lag 1:9. I blodkar og lymfekar er forholdet mer like, og kan være så mye som 1:1. Kollagen typ III er også en viktig komponent i de skjeglene som finnes mellom muskelcellene, og det spiller en viktig rolle i muskulær regenerasjon etter skade.
Redusert mengde av kollagen typ III har blitt forbundet med flere sykdommer, inkludert ehlers-danlos syndrom, marfans syndrom og systemisk sklerose.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
Dermatomyositis är en autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation i hud och skelettmuskulatur. Den drabbar ofta både musklerna nära eller under huden samt vissa delar av huden, särskilt ansiktet, övre extremiteter och baksidan av händer och fingrar.
Typiska tecken på dermatomyositis innefattar svaghet i proximala muskler (musklerna nära kroppens mitt), som kan göra det svårt för en person att stiga upp från en stol, klättra trappor eller utför andra vanliga aktiviteter. Andra tecken innefattar rödaktig eller lila upphöjning av huden (utslag) på kinder, nacke, överarmar och övre delen av ryggen, samt ibland också svullnad av fingrar.
Dermatomyositis kan även påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta och tarmar. Den orsakas av en överaktiv immunförsvar som angriper kroppens egna vävnader och kan behandlas med läkemedel som dämpar det överaktiva immunsvaret.
I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a medical definition for the term "dioxoler." It is possible that this term is not commonly used in the field of medicine or that it is used in a specific context within a certain branch of medicine. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to provide a more accurate and helpful response.
I svensk medicinsk terminologi är en meridian (eller "kroppslinje") ett begrepp som främst används inom traditionell kinesisk medicin (TCM). Enligt TCM är meridianerna kanaler genom vilka livsgivande kraft, eller "qi", kan flöda genom kroppen.
Det finns totalt 14 huvudmeridianer i kroppen, varav 12 är förknippade med olika organ och deras funktioner. De två övriga meridianerna är de så kallade "extrasensora" meridianerna, som inte är direkt kopplade till något specifikt organ.
Det finns inga vetenskapliga bevis för existensen av meridianer enligt den västerländska medicinska traditionen, men de används ändå inom vissa alternativa medicinska system som TCM och akupunktur.
'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.
I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.
'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).
De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.
I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.
Epitelioid hemangioendothelioma (EHE) är en sällsynt typ av cancer som utgår från blodkärlens vävnad (endotelceller). Ordet "epitelioid" refererar till cellernas utseende, som liknar epitelceller i sin form och struktur. EHE tenderar att vara långsamt växande och kan uppvisa både godartad (benign) och elakartad (malign) beteende.
Dessa tumörer kan förekomma i många olika organ, men de är vanligast i lungor, lever, ben, leder och hud. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera smärta, svullnad eller funktionsnedsättning i det berörda området. I vissa fall kan EHE metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen.
Diagnosen ställs vanligtvis genom biopsi och histopatologisk undersökning, där cellprover analyseras för att fastställa tumörtyp och malignitet. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller målinriktad behandling beroende på tumörgradering, storlek, läge och omfattning samt patientens allmänt tillstånd.
I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.
Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.
Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.
Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.
PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.
Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.
En tumör är en abnorm och ofta ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. När det gäller "tumörer, lokalisering" refererar det till var en tumör finns i kroppen. Tumörer kan vara lokaliserade till en viss del av kroppen och kan vara benigna (godartade) eller maligna (ontartade). Benigna tumörer är vanligtvis mindre aggressiva, växer långsammare och sprider sig inte till andra delar av kroppen. Maligna tumörer däremot kan invadera omgivande vävnader, metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen och vara livshotande.
Exempel på lokalisering av tumörer inkluderar: hjärntumör (tumör i hjärnan), levercancer (tumör i levern), lungcancer (tumör i lungorna), bröstcancer (tumör i brösten) och prostatacancer (tumör i prostata).
Benvävnadstumörer, eller "sarcoma" som de kallas på medicinska latin, är en grupp sjukdomar där cancerceller bildas i benens och musklernas stödjevävnad. Detta innefattar bland annat bindväv, fettvävnad, skelettmuskulatur och leder.
Sarcomor kan vara godartade eller elakartade. Elakartade sarcomor är ovanliga och utgör cirka 1% av alla cancerfall. De kan uppstå i vilken del av kroppen som helst, men de flesta förekommer i benen eller bäckenet.
Det finns över 50 olika typer av sarcomor, och de kan variera mycket i sitt utseende, beteende och svar på behandling. Några exempel på vanliga typer av sarcomor inkluderar osteosarkom, chondrosarkom, liposarkom och synovialsarkom.
Symptomen på benvävnadstumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det är och var den finns. Vanliga symtom inkluderar smärta, svullnad eller en knöl som kan kännas under huden. I vissa fall kan sarcomor också orsaka andra symtom, såsom trötthet, viktminskning och feber.
Behandlingen för benvävnadstumörer beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. I vissa fall kan immunterapi också användas som behandling.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
En öppen fraktur är en ben- eller brottsplats i ett skelett som direkt kommunicerar med den omgivande yttre miljön, vilket innebär att det finns en skada på huden eller mjuk vävnad över frakturen. Detta kan orsakas av höga krafter som penetrerar huden och skelettet, till exempel vid en allvarlig olycka eller trauma. Öppen fraktur ökar risken för infektion eftersom bakterier kan tränga in i benet via den öppna såröppningen. Den behandlas ofta kirurgiskt med rengöring, fixering och eventuellt antibiotika för att förebygga infektioner.
'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.
Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.
I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.
Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.
Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.
Histologi är läran om strukturen hos biologiskt vävnad på cellular- och subcellulär nivå, och histologiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att studera dessa strukturer. Dessa tekniker inkluderar vanligtvis följande steg:
1. Fixering: Vävnaden behandlas med en kemisk lösning, till exempel formaldehyd eller glutaraldehyd, för att stabilisera cellerna och proteiner genom att förhindra nedbrytning och förändringar i deras struktur.
2. Dehydrering: Vävnaden torkas sedan ut med en serie alkohollösningar av stigande koncentrationer, vilket förbereder den för inkludering i paraffin eller plast.
3. Inkludering: Vävnaden innesluts i ett fast material, till exempel paraffin eller plast, som hjälper att bevara strukturen och underlättar skärning.
4. Skärning: Skärning av vävnadssnitt görs med en mikrotom, vilket är ett instrument som används för att skära mycket tunna skivor (typ 3-5 µm tjocka) av vävnaden.
5. Färgning: För att underlätta observationen av olika strukturer i vävnaden behandlas de skurna skivorna med färgämnen som binder till specifika molekyler eller strukturer i vävnaden, vilket ger upphov till kontrasterande färger.
6. Beräkning: Slutligen observeras och analyseras de färgade skivorna under ett mikroskop för att studera deras struktur och sammansättning.
Det finns också andra histologiska tekniker som inte involverar skärning av vävnadssnitt, till exempel immunhistokemi (IHC) och in situ hybridisering (ISH), vilka används för att detektera specifika proteiner eller DNA-sekvenser i vävnan.
Toraxvägg, även kallad bröstvägg, är en anatomisk term som refererar till den muskulösa och skeletetstrukturen som skiljer toraxhålan (där lungorna, hjärtat och andra vitala organ finns) från den övriga kroppen. Toraxväggen består av flera strukturer:
1. Revbenen: Två par revben (övre revben och nedre revben) skyddar de främre delarna av lungorna och hjärtat.
2. Bröstmuskler: Mellanrevbenens muskler (intercostalmuskler) fäster på revbenen och hjälper till att forma en muskulös vägg som möjliggör andning genom att expandera och komprimera toraxhålan.
3. Bröstbenet (sternum): Det långa, platta benet i mitten av bröstkorgen som förbinder de övre revbenen med varandra.
4. Ryggkotorna: De bakre delarna av toraxväggen består av ryggkotorna och musklerna i ryggen, inklusive ryggradsmusklerna (paraspinalmusklerna) och andra muskler som stödjer kroppens rörelser.
Sammanfattningsvis är toraxväggen en viktig struktur som skyddar de vitala organen i brösthålan och hjälper till att underlätta andning genom expansion och kompression av toraxhålan.
Melanom är en form av cancer som utvecklas i hudens pigmentceller, kallade melanocyter. Det är den allvarligaste typen av hudcancer och kan potentiellt vara livshotande om det inte upptäcks och behandlas i tid. Melanom kännetecknas vanligtvis av en förändring eller nybildning av ett pigmenterat hudmärke, som kan variera i storlek, form, färg och struktur. Det kan även uppstå på slemhinnor, ögon och andra delar av kroppen som innehåller melanocyter.
Faktorer som kan öka risken för melanom innefattar:
* Överdrivet solexponering eller solbränna under livet
* Ljus hudtyp (type I eller II)
* Förekomst av många mole eller stora atypiska mole
* Personer med många solbrännor under bar barn- och ungdomsålder
* Anamnes om tidigare melanom eller andra typer av hudcancer
* Familjehistoria med melanom (ärftlig predisposition)
Det är viktigt att uppsöka läkare om man observerar några ovanliga förändringar i sina hudmärken, såsom asymmetri, oregelbundna kanter, skiftande färg, storlek över 6 mm eller en ulceration. Tidig upptäckt och behandling av melanom ökar chansen till fullständig bot.
Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika bezieht sich auf die Anwendung von zwei oder mehr Arten von Zelltherapeutika, die zusammen verwendet werden, um eine Krankheit oder Erkrankung zu behandeln. Zelltherapeutika sind medizinische Produkte, die lebende Zellen enthalten und dazu bestimmt sind, bei, in oder mit dem menschlichen Körper angewendet zu werden, um eine therapeutische Wirkung zu erzielen.
Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika kann auf verschiedene Arten durchgeführt werden, wie zum Beispiel:
* Die Kombination von Stammzellen und genetisch modifizierten Zellen, um eine spezifische therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von zwei oder mehr Arten von Stammzellen, um die Vorteile jeder Art von Stammzelle zu nutzen und eine verbesserte therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von Zelltherapeutika mit anderen Arten von Therapien, wie zum Beispiel Chemotherapie oder Strahlentherapie, um die Wirksamkeit der Behandlung zu erhöhen und gleichzeitig Nebenwirkungen zu minimieren.
Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika ist ein aktives Forschungsgebiet in der Medizin, insbesondere in Bereichen wie Onkologie, Neurologie und degenerative Erkrankungen. Es gibt bereits einige zugelassene Produkte, die auf dieser Art von Therapie basieren, und es wird erwartet, dass in den kommenden Jahren weitere Produkte auf den Markt kommen werden.
En prostatatumör är en abnormell tillväxt eller förändring av prostata-glanden hos mannen. Det kan vara av olika typer, men den vanligaste formen är prostatacancer. Prostatacancern utgör ungefär 70-80% av alla prostatatumörer och uppstår när cancerceller bildas i prostata-glanden och börjar växa obehindrat. Andra typer av prostatatumörer inkluderar bland annat prostatabalken, som är en icke-cancerös tillväxt av prostatan, samt andra sällsynta sorter av cancer såsom småcellig prostatacancer och neuroendokrin prostatacancer.
En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.
Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.
Histiocytneoplasmer är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av ökad tillväxt och accumulering av histiocyter, en typ av cell som utgör en del av kroppens immunförsvar. "Maligna histiocytneoplasmer" refererar till de undergrupper av histiocytneoplasier som har potentialen att växa ocontrollerat och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka skada på omgivande vävnad.
Det finns flera typer av maligna histiocytneoplasmer, men de två vanligaste är:
1. Histiocytos X (Langerhans cell histiocytos): Detta är en grupp sjukdomar som orsakas av ökad tillväxt och accumulering av Langerhans celler, en speciell typ av histiocyter. Sjukdomen kan vara lokaliserad till en enda del av kroppen eller spridd över flera områden. I sin maligna form kan den orsaka skada på organ och vävnader och kan vara livshotande.
2. Maligna icke-Langerhans cell histiocytos: Detta är en grupp sjukdomar som orsakas av ökad tillväxt och accumulering av andra typer av histiocyter än Langerhans celler. Dessa sjukdomar kan vara lokaliserade eller spridda, och i sin maligna form kan de orsaka skada på organ och vävnader och kan vara livshotande.
Maligna histiocytneoplasmer behandlas vanligen med kemoterapi, strålbehandling eller kirurgi beroende på sjukdomens typ, utbredning och allvarlighetsgrad.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
Adenocarcinoma, follicular, är en malign tumör som utgår från körtelceller (adeno-) och har ett specifikt mönster med bildning av små fickor eller bläsor (follicular). Detta kan förekomma i olika organ, men är vanligast i sköldkörteln (schildkörteln), där det kallas för folliculärt sköldkörtelcancer. Symptomen och behandlingen beror på vilket organsystem som är drabbade, men ofta innefattar den kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på graden av cancerutbredning och aggressivitet.
'Makroglossi' är ett medicinskt begrepp som betyder 'förstorad tunga'. Det kan vara innebörden av att tungan är större än normalt, vilket kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom hypotyroidism, akromegali, Downs syndrom och amyloidos. Makroglossi kan leda till symtom som sväljningssvårigheter, talrubbningar och andningsproblem.
Medicinskt kan man definiera 'sjukdomsfri överlevnad' som den perioden när en person som har haft en viss sjukdom eller behandling förblir frisk och inte uppvisar några symtom eller tecken på återfall eller rekurrens av sjukdomen under en specificerad tidsperiod. Under denna tid måste individen också uppfylla vissa kliniska kriterier för att vara klassificerad som sjukdomsfri.
Sjukdomsfri överlevnad används ofta i klinisk forskning och på behandlingscentrum för att bedöma effektiviteten hos olika terapier eller behandlingar, samt för att förutsäga prognoser och livslängd för patienter med olika sjukdomar.
Exempelvis kan sjukdomsfri överlevnad användas för att beskriva hur länge en cancerpatient är fri från cancersjukdom efter behandling, eller hur länge en person som har haft en hjärtinfarkt förblir frisk och inte uppvisar några tecken på ytterligare hjärtskador.
Det är värt att notera att sjukdomsfri överlevnad kan variera beroende på typ av sjukdom, behandling, individuella skillnader och andra faktorer.
Rabdomyosarcoma, embryonal, är en typ av muskelcancer som främst påträffas hos barn. Det utgör ungefär hälften av alla rabdomyosarkomfall och drabbar oftast barn under 5 års ålder. Tumören uppstår i stammuskulatur eller i hålrummen i huvudet och halsen, såsom svalget, näsa och ögonhålan. Embryonalt rabdomyosarcoma karaktäriseras av celler som liknar fostrets tidiga muskelceller, så kallade primitiva myoblaster.
Tumören tenderar att vara aggressiv och kan metastaserat (spreda) till andra kroppsdelar vid diagnos. Behandlingen innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek, placering och omfattning av spridning. Prognosen varierar beroende på olika faktorer, men i allmänhet är den bättre för barn jämfört med vuxna.
'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.
'Läpptumörer' (engelska: 'Mucinous tumors') är en typ av tumörer som innehåller mycket slemstark vävnad, känd som mucin. Dessa tumörer kan vara godartade (icke-cancer) eller elakartade (cancer). De kan förekomma i olika organ, till exempel tarm, lungor, lever och äggstockar.
I samband med läpptumörer i tjocktarmen (colon) används ofta termen 'läppcancer' eller 'mucinös colonkarzinom'. Dessa tumörer har en tendens att växa långsamt och sprida sig till andra delar av kroppen på ett sätt som kan vara svår att behandla.
Det är viktigt att notera att läpptumörer är ovanliga, och om någon misstänker att de har en sådan tumör bör de genast söka medicinsk hjälp för att få en korrekt diagnos och behandling.
"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.
Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.
I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.
'Retrognathia' är en term inom tandläke- och käkkirurgisk terminologi som refererar till ett läge där underkäken är placerad bakom den övre käken. Detta kan vara antingen medföddt eller aquired, och kan leda till olika grader av problem med käkmuskulatur, tänder, andning och tal. I vissa fall kan det behöva korrigeras chirurgiskt för att undvika komplikationer och förbättra funktionen och/eller estetiken.
Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.
'Hyalin' är ett begrepp inom histologi och används för att beskriva en speciell typ av struktur hos celler och vävnader. Det refererar till ett glatt, transparent och homogent utseende som orsakas av en särskild typ av extracellulär matrix-protein som kallas kolagen IV och andra proteiner som gör att strukturen blir glasslätt. Hyalin kan ses i olika slags vävnader, inklusive bindväv, blodkärl och brosk. I vissa fall kan övermått av hyalinisation leda till skador på vävnaden och funktionsnedsättningar.
Cysteine-rich protein 61 (CYR61), även känt som CCN1, är ett protein som tillhör CCN-familjen (CYR61, CTGF, NOV) av matrisproteiner. Detta protein består av en signalpeptid och fyra moduler med strukturella domäner: en N-terminal modul som påminner om von Willebrand-faktor typ C-repeat, en insulin-liknande modul, en von Willebrand-faktor typ D-repeat-modul och en C-terminal heparinbindande modul.
CYR61 uttrycks i många olika celltyper och är involverat i en rad biologiska processer, inklusive celldelning, angiogenes, migration, adhesion och differentiering. Det har visats att CYR61 kan fungera som både en mitogen och ett kemotaktiskt faktor för olika celltyper, och dess uttryck är uppblandat i flera patologiska tillstånd, såsom cancer, fibros och åldrande.
Mikroskopi är en teknik som tillåter observering och analysering av strukturer som är för små att ses med blotta ögat. Detta görs genom användning av ett mikroskop, ett instrument som består av en linsystem som zoomer in på objektet.
Det finns olika typer av mikroskopi, men de två vanligaste är ljusmikroskopi och elektronmikroskopi. I ljusmikroskopi används ljus för att belysa preparatet och i elektronmikroskopi används elektroner. Elektronmikroskopi ger mycket högre upplösning än ljusmikroskopi, men är också dyrare och kräver mer komplicerad preparering av proverna.
Mikroskopi används inom många områden inom medicinen, till exempel för att diagnostisera sjukdomar, studera celler och vävnader, undersöka bakterier och virus, och för forskning.
En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.
Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).
Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Ki-67 är ett antigen som förekommer i cellkärnan hos prolifererande celler, det vill säga celler som delar sig och växer. Det används som en markör för celldelning och kan hittas i alla aktiva delningsfaserna under celldelningen (G1, S, G2 och M-fasen).
Ki-67-antigenet är ett proteinkomplex som består av flera olika underenheter. Det förekommer inte alls eller i mycket liten mängd i cellkärnan hos vilaande celler (i G0-fasen). Därför används det ofta som en indikator för celldelning och tillväxt i forskning och klinisk diagnostik, särskilt inom patologin.
I kliniska sammanhang kan immunhistokemisk färgning med antiboder mot Ki-67 användas för att bedöma proliferationsaktiviteten i olika typer av tumörer, vilket kan vara viktigt för att fastställa prognos och välja behandlingsmetoder.
I medico-biologisk kontext refererar "mekaniska processer" ofta till de fysiologiska processerna som involverar mekanisk påverkan eller interaktion med celler, vävnader och organ. Exempel på mekaniska processer inkluderar:
1. Transportprocesser: Blodcirkulation, lymfcirkulation, diffusion och osmos är exempel på transportprocesser som involverar rörelse av fluid eller molekyler genom kroppen med hjälp av tryckskillnader, koncentrationsgradienter eller andra mekaniska styrkor.
2. Muskuloskeletala funktioner: Rörelser och kroppsställning är exempel på mekaniska processer som involverar muskelaktivitet och skelettstrukturer för att producera kraft, rörelse och stabilitet.
3. Respirationsprocesser: Inandning och utandning är mekaniska processer som involverar lungornas expansion och kontraktion för att möjliggöra syre-koldioxid-utbyte mellan luften och blodet.
4. Urinproduktion och avskiljning: Njurarnas glomerulära filtration, tubulär reabsorption och sekretion är exempel på mekaniska processer som bidrar till produktionen och avskiljningen av urin.
5. Övriga processer: Andra exempel på mekaniska processer inkluderar hjärtats pumpning, tarmrörelser, spermatogenes och fosterutveckling.
Neuroepiteliöma är en typ av tumör som utgår från neuroepitelet, det vilket är den embryonala celltyp som ger upphov till nervceller och gliaceller i centrala nervsystemet. Neuroepiteliöma tumörer kan vara bensinnesfyllnader (benigna) eller maligna (cancerartade), beroende på graden av onkogen potential hos de celler som tumören utgår från. Dessa tumörer kan förekomma i hjärnan, med hjärnbarken (kortex) och ventrikelsystemet som vanliga placeringsställen. De kan också förekomma i ryggmärgen.
Det finns flera undergrupper av neuroepiteliöma tumörer, beroende på vilken celltyp de utvecklas från och deras histologiska egenskaper. Exempel på neuroepiteliöma tumörer inkluderar medulloblastom, ependymom, astrocytom och oligodendrogliom. Behandlingen för neuroepiteliöma tumörer kan bestå av kirurgi, radioterapi och/eller kemoterapi, beroende på typen och graden av tumören.
"Epithelial attachments" er en medisinsk terminologi som refererer til forskellige typer strukturer som holder epitelgevebe sammen med det underliggende væv. Disse forbindelser kan inkludere desmosomer, hemidesmosomer og tunneldannelser (tight junctions). De sørger for at holde de epiteliale celler sammen og hjælpe til at kontrollere hvad der passerer gennem dem.
Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.
Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.
PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.
PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.
'Tår' er en fysiologisk v likfluid som produseres i øynene til å holde dem fukt og rense bort forunnetar. De dannes i tårløyper eller tårduser, små kjæringer av slimhinde som ligger i hjørnene av øynene, og inneholder tre typer celler: produksjonsceller, transportceller og klargjøringsceller. Tårfluidet består av vann, salt, fedtstoffer, proteiner, vitaminer og mineraler. Det hjelper også til å beskytte øynene mot skader og infeksjoner ved å vaske bort bakterier og andre fremmedlegemer som kommer i kontakt med øyet.
I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.
Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.
Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.
'Läderhud' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där huden blir tjock, skleros (förtjockad och hård) och kan få en läderartad konsistens. Det medicinska terminologin för läderhud är 'scleroderma' eller 'kollagenosa cutis'.
Scleroderma kan vara lokaliserat till en specifik del av kroppen (lokalt scleroderma) eller kan drabba hela kroppen (systemiskt scleroderma). Systemiskt scleroderma kan också påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta, njurar och tarmar.
Läderhud kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner, skador och exponering för kemiska substanser. Behandlingen beror på underliggande orsaken och kan omfatta läkemedel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.
Medicinskt kan vävnadsdöd, eller nekros, definieras som dödsfall i celler och vävnader på grund av underliggande skador eller sjukdomar. Detta orsakas oftast av en brist på blodförsörjning till området (ischemi), giftigitet från substanser, infektion eller trauma. Vid vävnadsdöd fungerar cellerna inte längre och de bryts ner gradvis över tiden. I vissa fall kan vävnadsdöd vara reversibel om behandling ges i tid, men i andra fall kan det leda till permanenta skador eller död.
'Binjuretumörer' refererar till abnorma vävnadsodlingar (tumörer) i körteln binjuven. Binjuven, även känd som bisköldkörteln, är en endokrin körtel som producerar flera hormoner som reglerar olika kroppsfunktioner, till exempel vätskebalans och blodtryck.
Binjuretumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade binjuretumörer är vanligtvis ofarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade tumörer kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.
Det finns olika typer av binjuretumörer, beroende på vilken typ av cell som odlas abnormalt. Några exempel är:
* Adrenocortical adenom: En godartad tumör i barken (yttre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar ofta överskott av kortisol eller aldosteron, hormoner som reglerar blodtrycket och vätskebalansen.
* Phaeochromocytom: En elakartad tumör i märgen (inre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar överskott av katekolaminer, hormoner som orsakar högt blodtryck och snabba hjärtslag.
* Neuroblastom: En elakartad tumör som utvecklas från rester av nervceller i binjuven. Denna typ av tumör är vanligare bland barn än vuxna.
Symptomen på binjuretumörer kan variera beroende på vilken hormon eller substans som tumören producerar. Vissa symptom kan inkludera högt blodtryck, svettningar, trötthet, muskelsvaghet och förändringar i vikt. Om en binjuretumör misstänks behandlas den ofta med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörens storlek, placering och aggressivitet.
Epithelioid cells are a type of immune cell that is often found in granulomas, which are nodular collections of immune cells that form in response to chronic inflammation or the presence of foreign substances in the body. These cells are large and have a distinctive appearance under the microscope, with abundant pink cytoplasm and eccentrically placed nuclei that give them a "fried egg" shape.
Epithelioid cells are actually a type of activated macrophage, which is a type of white blood cell that plays an important role in the immune system by engulfing and destroying foreign substances such as bacteria and viruses. When macrophages become activated in response to chronic inflammation or the presence of certain types of foreign substances, they can differentiate into epithelioid cells.
Epithelioid cells are often found in granulomas that are associated with a variety of diseases, including tuberculosis, sarcoidosis, and certain fungal infections. The formation of granulomas is thought to be a way for the immune system to contain and isolate foreign substances or chronic inflammation, but the exact function of epithelioid cells within granulomas is not fully understood.
"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:
* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)
These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.
"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.
During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.
The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.
S-100 är ett protein som uttrycks i gliala celler, såsom astrocyter och Schwannceller, i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS). Proteinet spelar en viktig roll i celldifferentiering, calciumhomöostas och celleväxthållning. Det är ett litet protein med en molekylvikt på cirka 21 kDa och består av två identiska subenheter som binder till varandra för att bilda ett komplext heterodimer.
S-100 har visat sig ha potential som markör för nervskador eftersom koncentrationen i cerebrospinalvätskan (CSF) och serum ökar vid skador på CNS eller PNS. Det kan också användas för att diagnostisera specifika neurologiska tillstånd, såsom neurocysticercosis, medulloblastom och hjärntumörer.
Det är värt att notera att S-100 även uttrycks i andra typer av celler, som melanocyter, adipocyter och chondrocyter, men det är främst känt för sin roll i nervvävnaden.
'In situ-hybridisering, fluorescerande' (FISH) är en molekylärbiologisk teknik som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Denna teknik kombinerar två metoder: in situ-hybridisering, där en specifik prob (vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens) hybridiseras med komplementär sekvens i en cell, och fluorescensmikroskopi, där man använder fluorescerande markörer för att visualisera platsen för hybridiseringen.
I FISH-tekniken etiketteras proben med en eller flera fluorescerande molekyler, vanligtvis fluoroforer som absorberar ljus av ett visst våglängde och emitterar ljus av ett annat våglängde. När proben hybridiserar med komplementär sekvens i cellen eller vävnaden kan man använda ett fluorescensmikroskop för att avbilda den plats där hybridiseringen har skett, och därmed lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser in situ.
FISH är en känslig och specificerad teknik som används inom flera områden av biomedicinsk forskning och diagnostik, till exempel för att undersöka kromosomstruktur och -avvikelser, identifiera genetiska mutationer och avvikande genuttryck, och studera interaktioner mellan DNA-sekvenser.
Myxom är ett benign tumörtillstånd som karaktäriseras av en överväxt av myxomatös (geléartad) bindväv. Tumören innehåller ofta få celler och består mestadels av en geléartad substans som producerats av dessa celler. Myxomer kan förekomma i olika vävnader i kroppen, men de flesta upptäcks i huden eller underhuden, där de ofta ser ut som blåsliknande knölar eller utbuktningar. De är vanligtvis små och orsakar inga besvär, men kan ibland vara större och leda till kosmetiska problem. I sällsynta fall kan myxomer också förekomma i inre organ som levern, lungorna eller hjärtat. Myxomer är oftast godartade, men det finns undantag där de kan bli onkologiska och sprida sig till andra delar av kroppen.
Kontaktlinser, mjuka, är smala, genomskinliga, konvexa skivor som tillverkas av hydrogelmaterial och sitter direkt på ögat. De används för att korrigera synfel eller för estetiska ändamål. Mjukakontaktlinser är populära på grund av sin bekvämlighet, enkelhet att hantera och deras lägre risk för skador jämfört med hårda kontaktlinser. De finns i olika typer, former och styrkor beroende på behov och recept från ögonläkare eller optiker. Det är viktigt att följa rengörings- och hanteringsanvisningar för att undvika risker som infektioner eller skador på ögat.
"Strålbehandling, understödjande" (palliativ strålbehandling) är en typ av cancerbehandling som används för att lindra symtom och förbättra kvaliteten på livet för patienter med obotlig cancer. Denna behandlingsform har inte till syfte att bota cancern eller förlänga patientens liv, utan istället att minska smärta, andningssvårigheter, blödningar och andra besvär som kan uppstå när cancern spridit sig.
Understödjande strålbehandling kan ges antingen externt, där strålar riktas mot tumören från utsidan, eller intern, där en radioaktiv substans placeras nära tumören. Behandlingens längd och intensitet varierar beroende på patientens individuella behov och cancertyp.
Det är viktigt att notera att understödjande strålbehandling inte är samma sak som kurativ strålbehandling, där syftet istället är att eliminera cancerceller och bota sjukdomen.
Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.
Tetrahydroisoquinoliner (THIQ) är en typ av kemisk förening som innehåller en tetrahydroisoquinolinring. De kan vara naturligt förekommande eller syntetiska och har identifierats i vissa läkemedel, droger och livsmedel. Vissa THIQ-föreningar har visat sig ha potential som läkemedel mot olika sjukdomar, medan andra kan vara neurotoxiner och bidra till utvecklingen av neurologiska störningar såsom Parkinson's sjukdom. THIQ-föreningar kan bildas i kroppen genom metabolismen av aminosyror som tyrosin och fenylalanin, eller genom direkt intag av exogena källor som alkohol och opiater.
Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.
Neurofibrom är ett samlingsnamn för en grupp genetiska sjukdomar som påverkar nervsystemet. De två vanligaste formerna är Neurofibromatosis 1 (NF1) och Neurofibromatosis 2 (NF2).
Neurofibromatosis 1 (NF1): Också känd som Von Recklinghausen's disease, är en autosomalt dominant genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i NF1-genen på kromosom 17. Sjukdomen berör nervsystemet och huden och karaktäriseras av att flera café au lait-fläckar (pigmentförändringar på huden) utvecklas under barndomen, samt att neurofibromer (ofta icke cancerartade tumörer som växer längs nerverna) kan bildas över hela kroppen. Andra symptom kan inkludera ben- och muskelskador, lärings- och beteendeproblem samt ökat risktagande för andra tillstånd som exempelvis cancer.
Neurofibromatosis 2 (NF2): Också känd som bilateral acusticus neurinom, är en autosomalt dominant genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i NF2-genen på kromosom 22. Sjukdomen berör nervsystemet och karaktäriseras av att tvåsidiga (bilaterala) akustiska neurinomer (tumörer på balansnerven) utvecklas, vilket kan leda till hörsel- och balansproblem. Andra symptom kan inkludera andra typer av nervtumörer som exempelvis meningiomer och ependymomer, samt ökat risktagande för cancer.
Det är värt att notera att neurofibromatosis kan ha en varierande uttrycksskala, vilket innebär att symptomen kan variera mycket mellan olika individer med samma diagnos.
'Tissue scaffolds' refererar till tredimensionella konstruktioner som används inom regenerativ medicin för att stödja tillväxten och differentieringen av celler, vilket i slutändan kan leda till formationen av nytt vävnadstissematerial. Dessa skaffolds är ofta gjorda av biokompatibla material som kan brytas ned och absorberas av kroppen över tiden.
Scaffolds designas för att efterlikna de naturliga strukturerna och egenskaperna hos det vävnadstissematerial som ska regenereras. De kan vara porösa för att underlätta cellinvasion, näringsupptagande och avfallsutflöde, och ha specifika ytor och strukturer för att påverka celladhesion, differentiering och funktion.
Scaffolds kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive ledskador, hjärt-kärlsjukdomar, lever- och lungsjukdomar, diabetes och neurologiska skador. De kan också användas i kombination med stamceller, tillväxtfaktorer och andra terapeutiska agenter för att öka deras effektivitet och specificitet.
I medicinsk kontext, betyder "föryngring" ofta processen att försena, stoppa eller revertera effekterna av åldrande på cellulär nivå. Detta kan uppnås genom olika mekanismer, såsom minskad oxidativ skada, förbättrad DNA-reparation och förlängd telomerlängd. Föryngring har visat sig ha potentialen att fördröja åldrande relaterade sjukdomar och förbättra allmän hälsotillstånd. Det är dock viktigt att notera att forskningen kring föryngring fortfarande befinner sig i ett tidigt stadium, och det finns fortfarande mycket att lära om hur dessa tekniker påverkar människokroppen på längre sikt.
Fibronektin är ett glykoprotein som utgör en viktig del av den extracellulära matrisen (ECM) i många olika vävnader i kroppen. Det har en central roll i celladhesion, migration, proliferation och differentiering genom att interagera med andra ECM-proteiner, cellreceptorer och tillväxtfaktorer. Fibronektinet kan finnas i olika isoformer beroende på alternativ splicing av RNA, vilket ger upphov till en hög grad av funktionell diversitet. I patologiska tillstånd som fibros och tumörbildning kan nivåerna av fibronektin vara förändrade, vilket kan ha en påverkan på cellfunktioner och vävnadsoorganisation.
F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.
Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.
'Hallux varus' är en medicinsk term som används för att beskriva en tillstånd där stor tån (hallux) pekar bort från den andra tån istället för att peka rakt fram eller vinklas inåt. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, neurologiska skador, genetik eller felaktig läkning efter en operation. I vissa fall kan det vara relaterat till en abnormitet i fotens struktur som gör att stor tån inte kan röra sig normalt.
I allvarliga fall av hallux varus kan patienten uppleva smärta eller besvär vid gång, löpning eller bärande av skor. Behandlingen kan innebära anpassade skor, ortoser, övningar för att stärka musklerna i foten eller i vissa fall kirurgi för att korrigera tillståndet.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
En kontraktur är en permanent förkortning eller förändring av en muskel eller led som orsakas av en skada, sjukdom, operation eller långvarig inaktivitet. Kontrakturen kan resultera i en förlust av rörlighet och flexibilitet i den drabbade muskeln eller leden. Detta kan vara smärtsamt och påverka personens funktionalitet och kvalitet på livet. Faktorer som ålder, allmänt hälsotillstånd och svårigheten av skadan kan alla spela in på risken för att utveckla en kontraktur.
'Skinkor' (Scincoidea) är en överfamilj i underordningen ödleartade kräldjur (Sauria). Skinkorna kännetecknas bland annat av att de saknar öronöppningar och har ett långsträckt, smalt huvud. De flesta arterna är marklevande och lever i varmare delar av världen. Flera arter förekommer även i Sverige som tillfälliga besökare. Exempel på skinkor är tvåtåig skink och glasögonskink.
Reumatiska sjukdomar är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar lederna, musklerna, senorna och i vissa fall även andra delar av kroppen. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, inflammation och skada i lederna och omgivande vävnader. De reumatiska sjukdomarna kan vara kroniska eller akuta och kan variera från milda till svåra symptom. Exempel på reumatiska sjukdomar inkluderar reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), psoriasisartrit, gikt, fibromyalgi och osteoartrit. Många av dessa tillstånd kan behandlas med mediciner, terapi och livsstilsförändringar, men det finns inget botemedel för de flesta reumatiska sjukdomarna.
Amputation är en medicinsk term som refererar till den process where en extremitet, såsom en arm eller en ben, amputeras eller skiljs från kroppen. Det kan vara ett planerat ingrepp som utförs av medicinska skäl, till exempel för att behandla en allvarlig infektion eller en cancersjukdom i extremiteten. Amputation kan också ske akut som en följd av en olycka eller trauma där lemmen inte kan räddas på grund av svår skada.
Den exakta typen och omfattningen av amputationen beror på flera faktorer, inklusive den ursprungliga skadan eller sjukdomen, patientens allmänna hälsotillstånd och eventuella komplikationer under operationen. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning för att lära sig hantera sitt nya liv som amputerad person, inklusive användande av proteser om det är möjligt.
Nervvävnadstumörer, även kända som nerve sk tumörer, är en grupp av olika typer av cancersjukdomar som utgår från nervceller och andra celler i nervvävnaden. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade nervvävnadstumörer växer långsamt och sprider sig inte till andra delar av kroppen, men de kan fortfarande orsaka problem genom att trycka på närliggande strukturer. De elakartade nervvävnadstumörerna däremot kan växa snabbt, infiltrera omkringliggande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen via blod- eller lymfbanor.
Exempel på olika typer av nervvävnadstumörer inkluderar schwannom, neurofibrom, ganglioneurom, maligna perifera nervtumörer (MPNST) och neuroblastom. Symptomen på en nervvävnadstumör kan variera beroende på vilken typ det är, var den är belägen och hur stor den är. Vissa symptom som kan förekomma inkluderar smärta, känselbortfall, svaghet eller rörelsehindringar i området där tumören finns.
Diagnos av en nervvävnadstumör ställs vanligen genom biopsi och histopatologisk undersökning av vävnaden. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på typen av tumör, dess storlek, läge och om det är godartat eller elakartat.
"Dissection" är en medicinsk term som vanligtvis refererar till att kroppens vävnader separeras från varandra. Detta kan ske naturligt, som vid uppdelningen av celler under celldelning, eller patologiskt, som vid skada eller sjukdom.
I samband med kärl, såsom artärer och vener, betyder "dissection" att det finns en rymd eller ett gap mellan de två lager av den media (den mittre muskelartären) som normalt hålls samman av elastiska fibrer. Denna patologiska dissection kan orsakas av högt blodtryck, ateroskleros eller andra sjukdomar som skadar kärlväggen. Dissektion i en artär kan leda till ischemisk (syrebrist) skada i de organ som den försörjer med blod. I vissa fall kan det vara livshotande.
Medicinsk bilddiagnostik är en gren inom medicinen som använder olika tekniker för att generera visuella avbildningar av patients kropp eller dess delar. Dessa avbildningar används sedan för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Exempel på tekniker inom medicinsk bilddiagnostik är röntgenstrålning, magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), ultraljud och scintigrafi.
'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.
Strålbehandling, även känd som radioterapi, är en behandlingsform inom medicinen där man använder joniserande strålning för att eliminera cancerceller eller hämma deras tillväxt. Strålningen kan komma från en exteriell källa, där patienten placeras i en strålningsmaskin, eller från en interna källa, där radioaktiva substance placeras inuti patientens kropp.
Strålningens energi är tillräckligt hög för att skada cellernas DNA och förhindra celldelningen, vilket leder till död av cancerceller eller fördröjt växt. Strålbehandling kan användas som enbart behandlingsmetod eller i kombination med andra behandlingsformer, såsom kirurgi och/eller medicinsk behandling.
Det är viktigt att notera att strålbehandling inte bara påverkar cancerceller, utan kan också skada normalt vävnad runt området där strålningen ges. Modern teknologi och teknik har dock möjliggjort att strålning levereras med högre precision, vilket minskar skadan på normalt vävnad.
Näthinnetumörer, även kända som oculära melanomer, är sällsyna cancerformer som utvecklas i celler som producerar pigment (melanocyter) i ögat. De flesta näthinnetumörerna utvecklas i bakre delen av regnbågsvävnaden (iris), men de kan också uppstå i cilliarkroppen eller näthinnan.
Det finns olika typer av näthinnetumörer, beroende på vilka celler som är drabbade och hur snabbt tumören växer. De två vanligaste typerna är:
1. Nästa melanom: Detta är den vanligaste typen av näthinnetumör och utgör cirka 90% av fallen. Den uppstår i cellerna som producerar pigment (melanocyterna) i regnbågsvävnaden eller cilliarkroppen.
2. Juxtapapillärt melanom: Detta är en ovanligare typ av näthinnetumör som utvecklas i celler som sitter vid basen av regnbågsvävnaden, nära optisk disk (punkt där synnerven lämnar ögat).
Symptomen på näthinnetumör kan variera beroende på storlek och plats på tumören. Vissa personer kan ha inga symptom alls, medan andra kan uppleva synförändringar, flyktiga fladdrande syn (flimmer), skuggor i synfältet eller förändringar i ögats utseende.
Behandlingen av näthinnetumör beror på storlek, typ, läge och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativ inkluderar observation, strålbehandling, kirurgi eller kombinationen av dessa.
"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.
Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.
Enligt medicinsk terminologi är "biologiskt nedbrytbara implantat" definierade som konstgjorda material eller enheter som placeras i kroppen för att utför en specifik funktion och som progressivt bryts ner och absorberas av kroppens egna biologiska processer över tiden. Dessa implantat är ofta gjorda av material som naturligt förekommer i kroppen, såsom proteinbaserade polymerer eller keramik, och kan användas till exempel för att stödja benväxt efter en fraktur eller för kontrollerad läkemedelsutskiljning.
Interstitiell lungsjukdom (IL) är en benämning på en grupp sjukdomar som orsakas av skada eller inflammation i det interstitella vävnadslagret i lungorna. Det interstitiella lagret är ett tunnt lager av bindväv som omger de luftfyllda alveolerna (lungblåsor) och hjälper till att ge stöd och struktur åt lungorna. När detta vävnadslager skadas eller inflammas kan det leda till andningssvårigheter, hosta och annan lungsymtomatologi.
Det finns många olika typer av interstitiella lungsjukdomar, inklusive:
* Idiopatisk pulmonell fibros (IPF): En progressiv form av IL som orsakas av en ökad produktion och ansamling av bindväv i lungorna. IPF är vanligast hos äldre vuxna och kan vara dödligt.
* Kollagenoss sjukdomar: Vissa autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk skleros (scleroderma) och rheumatoid arthritis, kan orsaka en interstitiell lungsjukdom som kallas kollagenoss.
* Exposition mot miljögifter: Exponering för vissa miljögifter, såsom asbest eller silikos, kan leda till en interstitiell lungsjukdom.
* Infektioner: Vissa infektioner, som exempelvis histoplasmos och pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), kan orsaka en interstitiell lungsjukdom.
* Medikament: Vissa mediciner kan orsaka en interstitiell lungsjukdom som bieffekt, till exempel amiodaron, bleomycin och methotrexat.
Behandlingen för interstitiella lungsjukdomar beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, andningsterapi, syreterapi eller lungtransplantation.
Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.
För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).
Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.
Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.
Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.
I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.
Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.
Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.
Cancerframkallande ämnen, eller cancerogena substanser, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) och International Agency for Research on Cancer (IARC) substance som har förmågan att orsaka cancer hos människor. De kategoriseras baserat på den vetenskapliga bevisningen för deras cancerframkallande potential, från Grupp 1 (bevisat cancerogena) till Grupp 4 (troligen icke-cancerogena).
Exempel på cancerframkallande ämnen inkluderar vissa kemiska föreningar som asbest, bensen, benzidin och tjära, men även vissa virus som humant papillomavirus (HPV) och hepatit B-virus. Även tobaksrök är en starkt cancerframkallande faktor.
Det är viktigt att notera att exponering för höga nivåer av dessa ämnen under lång tid kan öka risken för cancer, men det finns ofta andra faktor som också kan spela in i cancerutvecklingen, såsom genetiska faktorer och livsstilsval.
Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en bakteriestam som orsakar infektioner och är resistent mot meticillin och andra betalaktamantibiotika, inklusive oxacillin och amoxicillin. MRSA-stammen producerar enzymet betalaktamas som gör den resistent mot dessa antibiotika. MRSA kan orsaka en rad olika infektioner, från milda hudinfektioner till allvarliga livshotande sjukdomar såsom blodförgiftning och lunginflammation. Den är särskilt problematisk inom sjukvården där den kan sprida sig bland patienter och personal.
In a medical context, 'leder' er typisk en betegnelse for et medisinsk fagfølelse eller tilstand karakteriseret ved smerte og skade i en led, som normalt inneholder knogler, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan også være inflammeret eller have andre patologiske forstyrrelser.
Her er en formel medicinsk definisjon av 'leder':
En led er en struktur som tillater bevegelse mellan två bena eller andra strukturer i kroppen. Ledene inneholder vanligvis ben, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan utsattes for skader, smitte og andre patologiske tilstander som fører til smerte, stivhet, svelling eller funksjonsnedsettelse.
Holothuria är ett släkte i klassen sjögurkor (Holothuroidea) som tillhör djurstammen tagghudingar (Echinodermata). Släktet innehåller över 100 arter av sjögurkor, även kallade kområtsgurkor, som förekommer i alla världshav. De flesta arterna lever på havsbotten och livnär sig på att filtrera sediment för att få näring. Holothuria-arter har en cylindrisk kroppsform med långsträckta tarmar som tar upp näringsämnen från sanden eller dyet de bor i. De flesta arterna är utrustade med taggar och har ett hudskelett av små kalkplattor. Några arter av Holothuria är kommersiellt värdefulla som matfisk, till exempel havsvaktlar (H. scabra) och fotsäl (H. fuscogilva).
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.
Fibroepitelial tumörer är en typ av vävnadsbildningar som består av både bindväv (fibro-) och epitelceller. De kan vara godartade eller elakartade, men de flesta fibroepitelala tumörer är godartade.
En vanlig typ av fibroepitelal tumör är fibroadenom, som är en små, runda knöl under bröstet hos kvinnor. Fibroadenom är den vanligaste sorts av godartad bröstknöl hos kvinnor under 30 års ålder. De tenderar att vara små och orsaka inga symtom, men de kan ibland bli större och leda till obehag eller smärta.
En annan typ av fibroepitelal tumör är phyllodes tumör, som kan vara både godartad och elakartad. De tenderar att växa snabbt och kan bli mycket stora. I vissa fall kan de sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser).
Det är viktigt att notera att alla tumörer bör undersökas av en läkare för att fastställa om de är godartade eller elakartade och behandlas på rätt sätt.
Ossifierande fibrom (även känt som "osteofibrom") är en sällsynt ben tumör som karaktäriseras av att benvävnad bildas inuti en fibros tumör. Tumören består till största delen av bindväv och har vanligen sin ursprungliga plats i långa rörbenen, men kan även förekomma i andra delar av skelettet.
Ossifierande fibrom tenderar att växa långsamt över tid och kan orsaka smärta eller svullnad i det drabbade området. I vissa fall kan tumören också leda till frakturer eller andra komplikationer. Behandlingen för ossifierande fibrom innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, men i vissa fall kan observation och övervakning vara lämpligare om tumören är liten och inte orsakar några besvär.
"En aktivatorapparat är en medicinsk apparat som används för att hjälpa till att korrigera, förebygga eller lindra missbildningar, skador eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen. Den består vanligen av en fast del som fästes på kroppen och en rörlig del som patienten aktiverar för att få en korrektiv kraft. Exempel på aktivatorapparater är olika typer av ortoser och proteser."
Översättning:
"En aktivatorapparat är en medicinsk apparat som används för att hjälpa till att korrigera, förebygga eller lindra missbildningar, skador eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen. Den består vanligen av en fast del som fästes på kroppen och en rörlig del som patienten aktiverar för att få en korrektiv kraft. Exempel på aktivatorapparater är olika typer av ortoser och proteser."
I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term "Benhinna" is not a commonly used medical term in English-language medicine. It's possible that it might be a term used in a specific medical tradition or language other than English.
If you could provide more information about where you encountered this term, or what context it was used in, I may be able to give you a more precise and helpful answer. Thank you for your understanding!
Neuroektodermala tumörer är en grupp av sjukdomar som utgår från celler i det neuroektodermala vävndet, vilket är ett embryonalt tidigt stadium av utveckling där cellerna kan utvecklas till nervceller och celler i huden. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå var som helst längs det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).
Exempel på neuroektodermala tumörer inkluderar:
* Neuroblastom: En elakartad tumör som vanligtvis uppstår i de tidiga cellerna i sympatiska nervsystemet, ofta i bukspottkörteln eller i ryggmärgen.
* Medulloblastom: En elakartad tumör som vanligtvis uppstår i bakhuvudet och är en av de vanligaste hjärntumörerna hos barn.
* Ganglioneuroblastom: En godartad eller elakartad tumör som vanligtvis uppstår i bukspottkörteln eller i ryggmärgen.
* Retinoblastom: En elakartad ögontumör som vanligtvis drabbar barn under 5 års ålder.
* Pheochromocytom: En sällsynt, oftast godartad tumör i körteln som producerar adrenalin och noradrenalin, belägen ovanpå de övre bäckenknotorna.
Symptomen på neuroektodermala tumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det rör sig om och var den är belägen. Vanliga symtom inkluderar smärta, svullnad, förändringar i synen eller neurologiska symptom som svaghet, yrsel eller problem med balansen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen av tumör och dess utbredning.
'Näsa' (eller 'naris' på latin) är en del av andningssystemet hos människor och andra djur. Det består av två öppningar i näsbihangen, som leder in till näshålan. Näshålan är tapetserad med små hår, så kallade cilier, och slemhinna. Cilierna hjälper till att filtrera luften från damm och bakterier, medan slemhinnan har en funktion som skyddar mot främmande partiklar och producerar slem för att fuktighetshålla luften. Från näshålan leds luften sedan vidare till struphuvudet och nedre andningsvägar.
Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.
Mikrofilamentproteiner är en typ av cytoskelettproteiner som bildar trådlika strukturer i celler. De är smala fibriller med en diameter på omkring 3-7 nanometer och är huvudsakligen uppbyggda av aktin, ett globulärt protein. Mikrofilamentproteiner spelar en viktig roll i celldelning, cellrörelser, celladhesion och cellmekanik. De kan också interagera med andra proteiner för att bilda komplexa strukturer som lamellipodier och filopodier.
Stafylokockinfektioner är infektioner som orsakas av stafylokocker, en typ av bakterier som ofta förekommer på huden och i näsa hos friska människor. Det finns många olika sorters stafylokockinfektioner, men några vanliga exempel är hudinfektioner som impetigo och cellulit, luftvägsinfektioner som bronkit och pneumoni, och blodförgiftning (sepsis). Vissa stafylokocker kan producera toxiner som kan orsaka allvarliga systemiska infektioner, till exempel toxic shock syndrom. Stafylokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stammar av stafylokocker har blivit resistenta mot vanliga antibiotika och kan vara svåra att behandla.
En sårinfektion är en infektion som uppstår när patogena mikroorganismer, till exempel bakterier eller virus, invaderar ett sår och multiplicerar sig i det. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive rödhet, svullnad, smärta, varme och utflöde från såret. Sårinfektioner kan vara milda eller allvarliga och behandlas vanligtvis med antibiotika för bakteriella infektioner och antivirala läkemedel för virala infektioner. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att dränera eller rensa såret. Faktorer som ökar risken för sårinfektioner innefattar diabetes, rökning, immunosuppression och dålig blodcirkulation.
Enligt National Organization for Rare Disorders (NORD) definieras Plasmacellsgaranom som följande:
"Plasma cell granuloma, also known as inflammatory pseudotumor, is a benign mass that can develop in various organs of the body. It is composed of plasma cells, which are white blood cells that produce antibodies, and other immune cells. The cause of plasma cell granulomas is not well understood, but they are thought to occur as a result of an abnormal immune response to an infection, injury, or inflammation. Plasma cell granulomas can cause symptoms depending on their location in the body. For example, if they develop in the lungs, they may cause coughing, chest pain, and shortness of breath. If they occur in the head and neck, they may cause difficulty swallowing, hoarseness, or nasal congestion. Treatment options for plasma cell granulomas include surgery to remove the mass, corticosteroids to reduce inflammation, and radiation therapy."
Så en medicinsk definition av Plasmacellsgranulom är en samling av plasma cells och andra immunceller som bildar en godartad massa i olika kroppsdelar. Orsaken till Plasmacellsgranulom är inte väl etablerad, men det tros bero på en abnormal immunrespons till en infektion, skada eller inflammation. Behandlingen kan innebära kirurgi för att ta bort massan, corticosteroider för att minska inflammationen och strålbehandling.
Luftvägstumörer är abnorma tillväxt eller neoplasm av celler eller vävnader i luftvägar, inklusive näsa, näsan, svalg, strupe och lungor. De kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). Maliga luftvägstumörer är ofta cancer som kan spridas till andra delar av kroppen och kan orsaka allvarliga hälsoproblem. De vanligaste formerna av maliga luftvägstumörer är larynxcancer, svalgcancer, näscancer och lungcancer.
"Röntgenfantom" är ett begrepp inom radiologi och refererar till den skugga eller silhuetten av ett objekt som visas på en röntgenbild. Detta fenomen uppstår när röntgenstrålning passerar genom ett objekt och delvis absorberas av olika delar av det, beroende på deras densitet och tjocklek. De mer täta och tjockare delarna av objektet absorberar mer strålning och visas därför som ljusare partier på bilden, medan de mindre täta och tunnare delarna ger ifrån sig mindre absorption och därmed syns som mörkare partier. På så sätt skapas en kontrast mellan olika delar av objektet, vilket gör att det blir möjligt att urskilja strukturer och detaljer på röntgenbilden.
Röntgenfantomen är därför ett viktigt verktyg för diagnostik inom radiologi, eftersom den kan användas för att upptäcka och undersöka skador, sjukdomar eller avvikelser i olika kroppsdelar.
Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.
Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.
Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.
En medicinsk definition är en cicatrix (eller cicatrice) ett permanent ärr som bildas när huden eller andra vävnader läker efter en skada, såsom en sår, operationssår eller brännskada. Cicatrices uppstår när kroppen producerar kollagen för att stänga och reparera sårvävnan. När cicatrices bildas kan de variera i storlek, form, färg och höjd beroende på individuella faktorer som ärftlighet, ålder, belastning, plats på kroppen och djupet av skadan. I vissa fall kan cicatrices vara estetiskt störande eller orsaka funktionella problem, till exempel när de begränsar rörelser eller orsakar smärta.
Proteoglykaner är en typ av glykoproteiner som förekommer i extracellulära matrix (ECM) hos djur. De består av en protein-kärna som är kovalent bundet till en eller flera långa, upprepade disackaridkedjor, vanligtvis bestående av kolhydraten chondroitinsulfat eller keratansulfat. Dessa kolhydrater ger proteoglykanerna deras negativa laddning och förmåga att binda vattenmolekyler, vilket gör dem viktiga för strukturellt stöd och buffring av tryck i vävnader som brosk, hälar och blodkärl. Proteoglykaner deltar också i cellsignalering och regulering av diverse biologiska processer som tillväxtfaktorernas aktivitet och celladhesion.
Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.
Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.
Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.
Ledgångsreumatism, även känt som reaktiv artrit eller postdotogen artrit, är en form av inflammatorisk ledvärk som kan uppstå som en komplikation till en infektion någon annanstans i kroppen. Detta sker när immunförsvaret svarar på en infektion och producerar antikroppar, vilka sedan kan orsaka inflammation i lederna.
Det är värt att notera att begreppet "ledgångsreumatism" inte längre används inom den moderna medicinska nomenklaturen eftersom det har visat sig vara för allmänt och inkluderande. I stället för att kalla en patient för "ledgångsreumatiker" tenderar läkare idag att beskriva den underliggande orsaken till deras symtom, såsom "reaktiv artrit orsakad av en HLA-B27 associerad infektion".
Leiomyom, även känt som uterin leiomyom eller myom, är en typ av godartad muskelknöl som bildas i livmodern. Dessa knölar består av glatt muskulatur och bindväv och kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Leiomyom kan orsaka symtom som menstruationsrubbningar, smärta under samlag, smärta i låret eller tryck på urinblåsan eller tarmen beroende på storlek och placering. Men ibland kan de vara asymptomatiska och upptäckas av en slump under en rutinundersökning. Behandlingen kan innebära observation, mediciner för att lindra symtom eller kirurgi för att ta bort knölarna.
"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.
I korthet innebär tekniken följande steg:
1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.
Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.
Neuroendokrina tumörer (NET) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som karaktäriseras av oregelbunden tillväxt och aktivitet hos de neuroendokrina cellerna i kroppen. Dessa celler finns utspridda i flera olika organ, men är vanligast förekommande i bukhinnan (tarmarna), lungorna, sköldkörteln och hypofysen.
NET producerar ofta olika typer av hormoner eller biogena aminer som kan orsaka specifika symtom beroende på var tumören är belägen och vilka substanser den producerar. Exempel på sådana substanser inkluderar serotonin, gastrin, insulin och glukagon.
NET kan vara välväxta (benigna) eller elakartade (maligna), och de senare kan metastasera till andra delar av kroppen. Diagnos ställs vanligen genom att undersöka blodprover och urinprov för att mäta hormon- och ämnesomsättningsprodukterna, samt med hjälp av bilddiagnostiska metoder som exempelvis scintigrafi, PET/CT eller MRI. Behandlingen kan bestå av kirurgi, läkemedelsbehandling, strålterapi och lokal behandling med kemikalier (ablation).
Neuroektodermala tumörer, primitiva, perifera (Peripheral primitive neuroectodermal tumors, PNET) är en ovanlig typ av cancer som utgår från neurala stamceller i det perifera nervsystemet. Dessa tumörer karakteriseras av att de består av små, rundliga celler med högt mitotiskt index och ofta infiltrerar omgivande vävnader aggressivt.
PNET-tumörer kan uppstå var som helst i kroppen, men de är vanligast i lungorna, bukhinnan, levern och benen. Symptomen varierar beroende på var tumören finns och kan inkludera smärta, svullnad, trötthet och viktminskning.
Diagnosen ställs vanligen genom biopsi och histopatologisk undersökning av tumörcellerna, som visar typiska morfologiska och immunhistokemiska drag för PNET-tumörer. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.
Det är värt att notera att termen "PNET" har ifrågasatts som en separat entitet och det finns debatt om omfattningen och definitionen av denna diagnos. I vissa fall kan tumörer som tidigare diagnosticerats som PNET nu istället klassificeras som Ewing sarkom, ett annat slags neuroektodermal tumör.
'Myositis ossificans' är en medicinsk term som används för att beskriva en tillstånd där benvävnad bildas inuti muskelvävnaden. Detta orsakar ofta smärta, ömhet och svullnad i den drabbade muskeln. Tillståndet kan uppstå som en komplikation till en skada, till exempel efter en muskelbristning eller en contusion, men kan även förekomma spontant hos vissa individer.
I allmänhet delas myositis ossificans in i två typer: traumatisk och icke-traumatisk. Traumatisk myositis ossificans uppstår som en komplikation till en muskelskada, medan icke-traumatisk myositis ossificans kan vara associerad med andra sjukdomar eller tillstånd, såsom neurogener muskelsjukdom, genetiska störningar eller förhöjd nivå av serumkalcium.
Diagnosen ställs vanligtvis genom klinisk undersökning, medicinsk historia och bilddiagnostik, som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta vila, smärtstillande medel, fysioterapi och ibland operation. Prognosen är ofta god om tillståndet behandlas tidigt och skadan läks korrekt.
'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.
En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.
Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.
Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.
Primær myelofibros (PMF) er en sjeldn, kronisk leukemiform sykdom som utvikles i stammcellene i benmarrowen. Dette resulterer i en økt produksjon av fibros og skanning av det normale makro- og mikrostrukturen i benmarrowen.
Symptomene på PMF kan variere, men inkluderer ofte tranghet, væring, blåmørket under øynene, svelling av leveren og/eller milten, blødning, knogletap og infeksjoner. Mange personer med PMF får også symptomer som følge av en forstyrret produksjon av blodceller, inkludert anæmi (mangel på røde blodceller), leukocytose (for høy koncentrasion av hvite blodceller) og thrombocytopeni (lave platemessigre).
PMF kan være asymptomatisk i de tidlige stadiene, men sykdommen vil ofte forverres over tid. I tillegg til de fysiologiske symptomene kan PMF også ha en betydelig negativ inngrep på pasientens kvalitet av liv og livslengde.
Det er viktig å nevne at det finnes forskjellige typer av myelofibros, og at primær myelofibros er den type som oppstår spontan uten å ha noen klart identifiserbare årsaker. Andre typer kan være sekundære til andre sykdommer eller behandlinger.
Elastografi är en medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma härdigheten och elasticiteten i olika vävnader, till exempel lever, bröst och muskler. Metoden bygger på principen att när ett tryck appliceras på en vävnad så kommer den att deformeras (förändras) beroende på dess härdighet och elasticitet. Genom att mäta denna deformation kan man dra slutsatser om vävnadens struktur och eventuella sjukdomar eller skador.
I elastografi använder man sig av ultraljud, magnetresonanstomografi (MRT) eller annan bildbehandlingsteknik för att generera en serie bilder av vävnaden under tryck. Genom att jämföra dessa bilder kan man beräkna vävnadens elasticitet och presentera resultatet som en karta över härdigheten i olika områden.
Elastografi används ofta som ett komplement till andra undersökningsmetoder för att stödja diagnosen och planeringen av behandlingar inom områden som onkologi, neurologi, kardiologi och rehabilitering.
'Parodontium' är ett medicinskt begrepp som refererar till det biologiska systemet som ger stöd och håller fast tänderna i käken. Det består av följande strukturer:
1. Tandkött (Gingiva): Den mjuka, köttiga vävnaden som omger tänderna och skyddar dem från skada.
2. Tandköttsfäste (Periodontal ligament): Det är en kollagenrik vävnad som fäster tanden till käkbenet och ger möjlighet till små rörelser när man tuggar.
3. Käkbenssubstans (Alveolär ben): Den del av käken där tänderna sitter fast. Det är ett poröst ben som innehåller många hålrum för att ge plats åt blodkärlen och nerverna.
4. Cement: En hård, mineraliserad vävnad som täcker roten av tanden och fäster den till käkbenssubstansen.
Parodontiumet kan drabbas av sjukdomar, såsom parodontit (tandköttsinflammation) och periodontal celulit (infektion i tandköttsfästet). Dessa sjukdomar kan leda till tandlossning och eventuell förlust av tänderna om de inte behandlas.
Den medicinska benämningen 'Betteford-Angle klass III' används för att beskriva en viss typ av tandlägeanomali eller oregelbundenhet i käken. Detta är en del av den etablerade klassificeringssystemet för skallben- och ansiktskonditioner, som utvecklats av Dr. Betteford och Dr. Angle.
I Betteford-Angle klass III-tandlägeanomali har underkäken en överdrivet framskjuten position jämfört med överkäken. Detta resulterar i ett ansiktsutseende där underkäken är tydligt framträdande och kan ge upphov till ett så kallat 'undermål' eller 'retrognat' utseende av överkäken.
Det är värt att notera att denna klassificering inte bara inkluderar enbart tandlägeanomalier, utan kan också vara kopplad till skelettala och muskulära förändringar i ansiktet. Dessa förändringar kan påverka andning, sug- och sväljfunktioner, samt tala och käkfunktioner.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en sådan tillstånd, eftersom tidig behandling kan hjälpa förhindra ytterligare komplikationer och förbättra livskvaliteten.
Polycythemia vera (PV) är en sällsynt typ av blodsjukdom som orsakas av en genetisk mutation i cellerna i benmärgen. Denna mutation leder till överproduktion av röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Detta resulterar i förhöjda värden av dessa celler i blodet, vilket kan leda till en rad symtom och komplikationer.
Typiska symtom på PV inkluderar trötthet, huvudvärk, rodnad i ansiktet, svårigheter att andas, yrsel, synproblem och sömnsjuka. Komplikationer kan innefatta blodproppar, hjärtinfarkt, stroke och blödning.
PV behandlas vanligen med blodnedkylning (flebotomi) för att minska mängden röda blodkroppar i kroppen, samt med läkemedel som hjälper att reducera överproduktionen av celler i benmärgen. I vissa fall kan transplantation av stamceller behövas.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.
Muskelinflammation, också känd som myositis, är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i en eller flera musklers vävnader. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma och vissa mediciner.
Vid muskelinflammation upplever personen ofta symtom som smärta, stelhet, svullnad och rodnad i den drabbade muskeln. Andra symtom kan inkludera trötthet, feber och minskad rörlighet. För att diagnostisera muskelinflammation kan läkare använda sig av olika metoder, såsom blodprover, magnetresonanstomografi (MRT) och muskelbiopsi.
Behandlingen av muskelinflammation beror på orsaken till tillståndet. I allmänhet kan antiinflammatoriska läkemedel, som icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) eller kortikosteroider, användas för att lindra smärta och inflammation. Om muskelinflammation orsakas av en infektion behandlas ofta själva infektionen med antibiotika eller antivirala läkemedel. I vissa fall kan fysisk terapi och vila också vara användbar för att lindra symtom och främja återhämtning.
Hemorrhagic thrombocythemia är ett medicinskt tillstånd där individen har en abnormt hög antal blodplättar (trombocytoser) i blodet, vilket kan leda till ökat risk för blodproppar (tromboser). Samtidigt kan den drabbade personen också ha symptom på blödningar (hemorragier), som orsakas av att de för stora mängdera blodplättarna gör blodet "sticky" och ökar benägenheten för blödningar, särskilt när blodplättarnas funktion är rubbad.
Detta tillstånd kan vara primärt, det vill säga orsakat av en sjukdom i benmärgen där blodplättorna produceras, eller sekundärt, det vill säga som en komplikation till andra sjukdomar som exempelvis cancer, inflammatoriska tillstånd eller reaktivt på grund av blodförlust. Behandlingen kan innebära mediciner för att minska antalet blodplättar och/eller behandla underliggande sjukdomen.
Glykosaminoglykaner (GAG) är en typ av komplexa kolhydrater, även kända som proteoglykaner, som finns i djurs kroppar. De består av långa, repeaterande sockerkedjor som sitter kovalent bundna till ett proteinbakgrundsmolekyl.
GAG-kedjorna är negativt ladade och kan binda stora mängder vatten, vilket gör att de hjälper till att ge vävnader deras struktur och förmåga att hålla fuktighet. De finns i hög koncentration i brosk, blodkärl, hud, lever, lungor och andra vävnader.
Det finns fem huvudtyper av GAG: chondroitinsulfat, dermatan sulfat, heparan sulfat, heparin och keratan sulfat. Varje typ har en unik sockersekvens som ger dem specifika biologiska aktiviteter och funktioner i kroppen.
GAG-er är viktiga för många cellulära processer, inklusive cellytiska signalering, celladhesion, migration och differentiering. Dysfunktion eller abnormaliteter i GAG-metabolismen kan leda till olika sjukdomar, såsom osteoartrit, Marfan syndrom och Ehlers-Danlos syndrom.
Posttraumatiske tumører er et særligt slags vævsvækst, der opstår som følge af en traumatisk skade på kroppen. Disse tumører dannes, når cellerne i det skadede væv begynder at reproducere sig uden kontrol, ofte som en naturlig del af kroppens helingsproces. Imidlertid kan overdreven cellevækst føre til dannelse af et abnormt vævsvækst, der kan presse på omkringliggende væv og organer.
Posttraumatiske tumører kan opstå i enhver del af kroppen, der har lidt skade, men de er særligt almindelige i hjernen, rygsøjlen og leddene. I nogle tilfælde kan disse tumører være oncologiske, dvs. at de indeholder cancerceller, men oftest er de benigne, dvs. at de ikke er kræftformende.
Det er vigtigt at bemærke, at posttraumatiske tumører adskiller sig fra andre typer tumører, der opstår som følge af genetiske mutationer eller miljøfaktorer. I modsætning til disse andre typer tumører er posttraumatiske tumører direkte forårsaget af en ydre skade på kroppen.
'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.
Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.
Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.
Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.
Anatomical models are three-dimensional representations of the structures and components of the human body or its parts. These models can be created in various forms such as physical models made of materials like plastic or wax, or digital models used in computer simulations. Anatomical models serve as educational tools for students, healthcare professionals, and researchers to visualize and understand complex anatomical structures and relationships that may be difficult to appreciate through two-dimensional images alone. They can also be useful for planning and practicing surgical procedures, studying pathologies, and developing medical devices or treatments.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.
"c-kit" er ein gen som koder for en reseptor for et protein som heter stem cell growth factor (SCF). Dette genet og proteinet spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers vekst, differentiering og overlevn. Protonkogenproteinet c-kit er aktivert ved at det binder seg til SCF, og denne aktiveringen fører til en rekke intracellulære signalveier som regulerer cellers adferd. Mutasjoner i c-kit-genet kan føre til uregulering av disse signalveiene og kan være involvert i uviklingen av mange typer av kreft, særskilt hos hunden (hvor det er kjent som mast cell tumorer) og hos mennesker (hvor det er kjent som gastrointestinal stromal tumorer eller GIST).
'Onkogenproteiner, fusion' refererer til proteiner som dannes som følge af genetiske endringer (mutationer) der fører til at to forskellige gener slås sammen og danne et nyt hybridgen. Dette kan ske ved en række mekanismer, herunder translokation, inversion eller insertion af genetisk materiale. Når de to gener slås sammen, kan de give anledning til produktionen af en onkogenprotein, der kan medvirke til udviklingen af kræft.
Fusion af onkogene og normale gener kan føre til overproduktion eller aktivering af onkoproteinet, hvilket kan give cellerne evnen til at vokse og dele sig u kontrollerede måder. Dette kan medføre udviklingen af kræftlignende tilstande, herunder leukemi, lungekræft og brystkræft.
Onkogene proteiner, fusion er et vigtigt område for kræftforskning, da de kan anvendes som mål for nye terapeutiske strategier, herunder små molekyler og monoklonale antistoffer, der er designet til at inaktivere onkoproteinet og forhindre yderligere kræftvækst.
Plastikkirurgi (eller plastisk kirurgi) er en gren av medisinen som fokuserer på å forbedre, restituere eller endre utseende og funksjon ved bruk av kirurgiske metoder. Denne type kirurgi innebaker ofte korrigering av feilutviklinger, skader som følge av en ulykke eller sykdom, eller forandringer som er ønsket av den enkelte selv for å forbedre sin estetiske utseende.
Plastikkirurgi kan deles opp i to hovedkategorier: rekonstruktiv plastikkirurgi og estetisk plastikkirurgi. Rekonstruktiv plastikkirurgi handler om å gjenopprette en normal funksjon eller utseende etter en skade, sykdom eller feilutvikling. Dette kan involvere komplekse teknikker som flaps, grafts og mikrokirurgi for å genoprette strukturer som ansiktet, hånden, brystet eller andre kroppsdeler.
Estetisk plastikkirurgi, også kalt skjønnhetskirurgi, handler om å forbedre en persons utseende ved bruk av kirurgiske metoder. Denne type kirurgi inkluderer ofte procedurer som brystreduksjon, brystforstørrelse, ansiktsløft, øyelokkelyft og bukrefresjering.
Det er viktig å understreke at plastikkirurgi er en seriøs medisinsk behandling som skal utføres av kvalifiserte fagpersoner for å sikre trygghet og godt resultat.
Trofoblasttumörer är en samlande benämning på en grupp självständiga, aggressiva och snabbt växande cancerformer som utvecklas från placentans yttre cellager, kallade trofoblast. De två vanligaste typerna av trofoblasttumörer är gestationellt trofoblastiskt neoplasi (GTN) och invasivt moleärt graviditetssyndrom (IMGS). GTN innefattar bland annat choriocarcinom, vätskefylld klumpmage och placentaäkta carcinom. Dessa tumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen genom blodet eller lymfan och orsaka allvarliga komplikationer om de inte behandlas adekvat. Trofoblasttumörer är ovanliga, men de kan drabba kvinnor i alla åldrar, inklusive under graviditeten. Behandlingen består ofta av kirurgi, kemoterapi och ibland strålbehandling.
Hyaluronsyra är ett glycosaminoglykan, en typ av komplex kolhydratmolekyl, som naturligt förekommer i kroppen hos människor och djur. Den är en viktig beståndsdel i extracellulär matris, den stela vävnaden som omger celler, och har en rad funktioner.
Hyaluronsyra har förmågan att binda mycket vatten, vilket gör att den hjälper till att ge kroppens vävnader rörlighet, flexibilitet och hållbarhet. Den påverkar också cellernas beteende genom att interagera med cellreceptorer och reglera celldelning, migration och differentiering.
I kroppen finns hyaluronsyra i höga koncentrationer i brosk, hud, synögon, ledvävnad och annan mjuk vävnad. Den har visat sig ha en viktig roll i läkning av sår, skydda mot skador på ledvävnad och underlätta näringsupptagningen till celler.
I medicinskt hänseende används hyaluronsyra ofta som en del av behandlingar för ledsmärtor, speciellt i knäleden, där den injiceras direkt in i leden för att ersätta naturligt förekommande hyaluronsyra som kan ha brutits ned på grund av ålder, skada eller sjukdom. Den används också i kosmetisk medicin för att mjuka ut rynkor och öka hudens fuktighet.
Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:
1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.
2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.
3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.
Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.
Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").
Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.
Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.
Tissue microarray (TMA) analysis är en teknik inom patologi och forskningsmedicin som möjliggör simultan analys av gener eller proteinuttryck i hundratals olika vävnadsprover. Denna metod innebär att små cylindriska prover tas från formellainbalsamerade, paraffinembedda vävnader och placeras i en enda mottagarblock. Därefter skärs tunna sektioner av detta block och används för immunhistokemisk eller fluorescensin situhybridisering (FISH) färgning, för att sedan analyseras med hjälp av ett mikroskop.
TMA-analys är användbar inom cancerforskning och personifierad medicin, då den möjliggör jämförelse av gener eller proteinuttryck mellan olika individers tumörer och normala vävnader. Den kan också användas för att undersöka samband mellan molekylära markörer och kliniska utfall, såsom överlevnad eller respons på behandling.
Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara belägen i eller på ytan av benet. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar ofta inga symtom, men om de blir stora kan de leda till smärta, rörelsebegränsningar eller andra komplikationer som frakturer (benbrott). Osteomer är vanligare hos vuxna än barn och behandlas oftast kirurgiskt genom att tumörvävnaden avlägsnas.
"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.
Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.
Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.
En rhabdoid tumör är en sällsynt och aggressiv cancerform som kan uppstå i olika delar av kroppen, oftast hos barn under två år. Den kan drabba både hjärnan (i form av ett primitivt neuroektodermal tumör, PNET) och njurarna (i form av en rhabdoid tumör i njuren eller RTK).
Rhabdoid tumörer kännetecknas av celler med ett specifikt utseende, så kallade rhabdoid celler. Dessa celler har ett abnormalt utseende och innehåller ofta flera cellkärnor samt ett atypiskt citoplasm.
Prognosen för patienter med rhabdoid tumör är generellt sämre än för andra typer av cancer, delvis på grund av den aggressiva naturen hos tumören och dess tendens att metastasera (spreada till andra kroppsdelar) snabbt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.
Histiocyteter är en grupp av celler som utgör en del av vårt immunförsvar. De härstammar från vita blodkroppar som kallas monocyter och produceras i benmärgen. När monociterna lämnar benmärgen och tar sig ut i kroppen kan de differenciera sig till histiocyter, även kallade makrofager.
Histiocyter har som uppgift att fagocytera, det vill säga ta upp och bryta ned främmande partiklar, döda celler och bakterier. De hjälper också till att styrka immunförsvaret genom att presentera antigen till andra immunceller såsom T-celler.
Det finns olika typer av histiocytoser, vilka kan delas upp i två kategorier: neoplasm (cancer) och reaktiv sjukdom. Neoplasmer innefattar Langerhans cell histiocytoz och maligna histiocytoser, medan reaktiva sjukdomar orsakas av en överdriven aktivering av histiocyter i samband med infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra inflammatoriska tillstånd.
Hydroxiprolin är ett derivat av aminosyran prolin, som bildas genom postsyntetisk modifiering av kollagen och elastin. Det bildas när prolin hydroxileras av enzymer som kallas prolyshydroxylaser, som behöver syre, järn och vitamin C för att fungera korrekt. Hydroxiprolin hjälper till att stabilisera den tredimensionella strukturen hos kollagen och elastin, vilket gör dem starkare och mer motståndskraftiga mot mekanisk påfrestning.
'Blindtarmstumörer' refererer til svulster eller voksområder i blindtarmen, som er en del af tarmkanalen. Blindtarmen er en lukket sak som ikke har nogen forbindelse til ydersiden av kroppen og er plassert mellom tyktarmen og tunntarmen. Blindtarmstumører kan være godartet eller ellegodartet, noe som påvirker behandling og prognose.
Godartede blindtarmstumører kaller vi oftest adenomer, og de utgjør opp mot 95% av alle blindtarmstumører. De vokser langsomt og er vanligvis ufarlige, men det kan i noen tilfeller skje at de blir ellegodartet og overgår i kreftformer. Ellegodartede blindtarmstumører kan være mange forskjellige typer, men de mest vanlige er carcinoidtumører, lymfomer, sarcomaer og adenocarcinomer. Disse tumørene kan være mer aggressive og ha en dårligere prognose enn godartede blindtarmstumører.
Behandling av blindtarmstumører avhenger av typen av tumør, størrelsen, om det er spredning til andre kroppsdeler og hvorvidt pasienten har noen medisinske problemer eller ikke. Godartede adenomer kan ofte fjernes endoskopisk, mens ellegodartede tumører vanligvis krever en større kirurgisk operasjon. I tillegg kan strålebehandling og/eller kjemoterapi være nødvendig for noen typer ellegodartede blindtarmstumører.
B-cell leukemia is a type of cancer that affects the B-lymphocytes, which are a type of white blood cell that is part of the immune system. In B-cell leukemia, the bone marrow produces abnormal B-lymphocytes that do not mature properly and accumulate in the bloodstream. These abnormal cells can crowd out healthy cells, leading to infection, anemia, and other symptoms.
There are several types of B-cell leukemia, including:
1. Chronic lymphocytic leukemia (CLL): This is a slow-growing type of leukemia that mainly affects older adults. It causes a gradual increase in the number of abnormal B-lymphocytes in the bloodstream.
2. Acute lymphoblastic leukemia (ALL): This is a fast-growing type of leukemia that can affect both children and adults. It causes a rapid increase in the number of immature B-lymphocytes, or lymphoblasts, in the bloodstream.
3. B-cell prolymphocytic leukemia (B-PLL): This is a rare and aggressive type of leukemia that affects mature B-lymphocytes. It mainly affects older adults.
4. Burkitt lymphoma/leukemia: This is a fast-growing type of B-cell leukemia that can affect both children and adults. It often involves the central nervous system and can cause tumors to form in various parts of the body.
The symptoms of B-cell leukemia can vary depending on the type and stage of the disease, but may include fatigue, frequent infections, easy bruising or bleeding, swollen lymph nodes, and weight loss. Treatment options for B-cell leukemia may include chemotherapy, radiation therapy, stem cell transplantation, targeted therapy, or immunotherapy.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
'Skulderblad' (scapula) är ett par ben i människans kropp, placerade bakom och ovanför bröstkorgen. Varje skulderblad är ett triangulärt, platt ben som bildar en del av axelleden och utgör en bas för att musklerna som rör armen fäster på. Skulderbladet har tre hörn: akromion i övre vinkeln, korakoit i nedre vinkeln och angulus i den inre vinkeln. Dessutom har skulderbladet en utbuktning på baksidan som kallas spina scapulae. Skulderbladen rör sig kontinuerligt under armrörelserna för att möjliggöra ett stort räckvidd och flexibilitet i armbewegelsen.
Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.
Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.
PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
'Hårbotten' refererar till den del av huvudet där håret utgår ifrån. Den medicinska termen för hårbotten är "vertex" eller "scalp vertex". Det kan också användas för att beskriva det område på en kroppsdel, som i fallet med en man, ofta är det första området där mönsterbart skäggväxt minskar eller upphör. Vidare kan termen 'hårbotten' användas för att beskriva den punkt på huvudet som har lägst höjd och som ligger närmast nacken.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.
DNA-mutationsanalys (også kalt genetisk testing eller genetisk sekvensanalyse) er en laboratoriemetode der anvendes til at identificere og analysere ændringer (mutationer) i DNA-sekvensen i et bestemt gen eller i hele genomet. Metoden involverer isolering af DNA fra en prøve, typisk taget fra blod, spyt, hår eller andre kropsvævsprøver. Isoleret DNA klippes derefter op i små stykker og kopieres mange gange over for at skabe mange kopier af det specifikke gen eller område der ønskes analyseret. Disse kopier behandles derefter med en kemisk reaktion, der får de forskellige baser i DNA-sekvensen (A, T, C og G) til at lyse under forskellige bølgelængder af ultraviolet lys. Dette gør det muligt at identificere enhver mutation eller variation i DNA-sekvensen ved at se hvilke baser der lyser under de forskellige bølgelængder.
DNA-mutationsanalys anvendes ofte til at diagnosticere genetiske sygdomme, forudse risikoen for at udvikle visse sygdomme, fastslå arvemåde og forældrekontrol, og i retssager om paternitet. Den kan også anvendes til at undersøge respons på behandling og forebyggelse af genetisk betingede sygdomme.
I'm sorry for the confusion, but "Ben" is a personal name and not a medical term. It could refer to a person named Ben or a shortened version of the name Benjamin. If you are looking for a medical term, please provide more context so I can give you an accurate definition.
Retinoblastom är en ovanlig, men allvarlig cancerform som drabbar barn under 5 års ålder. Den utgör ungefär 3 % av alla barncancerfall och berör vanligtvis celler i näthinnan som kallas retinoblasomer. Det kan förekomma antingen enstaka eller flera tumörer i ett eller båda ögonen.
Retinoblastom kan vara ärftligt eller sporadiskt (icke-ärftligt). Om det är ärftligt orsakas det av mutationer i RB1-genen, och barnet har en högre risk att utveckla flera tumörer och att cancerformen sprider sig till andra delar av kroppen. I sporadiska fall beror sjukdomen på nya, slumpmässiga mutationer i cellerna under fostertiden eller strax efter födseln.
Symptomen på Retinoblastom kan inkludera:
* Anormalt reflekterande ljus i pupillen (leukokoria)
* Oförklarlig rödfärgning eller inflammation i ögat
* Förlust av synacitet eller strabismus (skev sitthållning)
Diagnosen ställs vanligtvis genom oftalmoskopi, en typ av ögonundersökning som gör det möjligt att se retinan och näthinnan. Andra undersökningsmetoder kan inkludera ultraljud, magnetisk resonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT).
Behandlingen av Retinoblastom beror på flera faktorer som storleken och placeringen av tumören, om den har spridit sig till andra delar av kroppen och om det rör sig om ett ärftligt eller icke-ärftligt fall. Behandlingsalternativen kan inkludera kirurgi (avlägsnande av ögat), strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder.
Om Retinoblastom inte behandlas korrekt och i tid kan det leda till förlust av synen eller till att tumören sprider sig till andra delar av kroppen, vilket kan vara livshotande. Därför är det viktigt att uppsöka läkare omedelbart om någon misstänker att barnet har Retinoblastom eller visar tecken på sjukdomen.
'Hudens åldrande' (i medicinsk kontext) refererar till de fysiska förändringar som sker i huden under processen att åldras. Dessa förändringar kan vara både inre och yttre, och de kan påverka hudens struktur, funktion och utseende. Några exempel på dessa förändringar är:
1. Hudens tjocklek minskar, särskilt i ansiktet och på baksidan av händer och fötter.
2. Huden blir mindre elastisk och mer spröd, vilket kan leda till att det uppstår rynkor och fårgropar.
3. Hudens blodkärl blir mindre effektiva, vilket kan leda till att huden blir tunnare, mer genomskinlig och svalare.
4. Huden producerar mindre av de naturliga oljor som hjälper till att hålla den fuktig, vilket kan leda till torrhet och skrynklighet.
5. Hudens pigmentering förändras, vilket kan leda till att det uppstår fläckar, solstänk och andra typiska tecken på åldrande.
6. Huden blir mer känslig för solskador och har därför en ökad risk att utveckla hudcancer.
Det är värt att notera att många av dessa förändringar kan accelereras av andra faktorer än åldrande, såsom exponering för sol, tobaksrökning och dålig hudvård.
'Mineral' er en medisinsk betegnelse for et uorganisk stof som er nødvendig for kroppens funksjoner. Mineraler er essensielle for mange biologiske prosesser, herunder opbygning av knogler og tænder, muskel- og nervesystemets funktion, blodets sammensætning og regulering af hjertets aktivitet.
De vigtigste mineraler for mennesker inkluderer calcium, magnesium, fosfor, svovl, jern, kobber, zink, mangan og iod. Disse mineraler findes naturligt i mange fødevarer som grøntsager, frugt, nødder, frø, kød, fisk og mejeriprodukter.
Mangel på essensielle mineraler kan føre til forskellige sundhedsproblemer, herunder svækkelse af knoglerne, anæmi, muskelkramp, hjertesvigt og neurologiske problemer. Derfor er det vigtigt at have en balanceret kost som dækker behovet for alle essensielle mineraler.
'Viskositet' är ett mått på en fluid (gas eller vätska) motstånd mot deformation, det vill säga hur mycket den tenderar att strömma eller flyta. Det kan definieras som den relativa mellan två lager av fluid som rör sig parallellt med varandra med olika hastighet. En högre viskositet innebär ett större motstånd och därmed en långsammare strömning. Viskositeten uttrycks vanligen i enheten pascal sekund (Pa·s) i SI-systemet, men det kan också användas andra enheter som poise (P) och centistokes (cSt). Viskositeten påverkas av temperaturen, så att den tenderar att minska vid ökad temperatur.
Tumörer i det centrala nervsystemet (CNS) är en abnorm odling av celler inom hjärnan eller ryggmärgen. Tumörer kan vara either benigne (godartade) eller maligna (elakartade), beroende på deras potential att invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
Benigna tumörer i CNS växer långsammare än maligna tumörer och tenderar att ha väldefinierade gränser, vilket gör dem relativa enkla att operativt behandla. De flesta benigna tumörerna i CNS är också lägre i graden av malignitet än deras motsvarigheter i andra delar av kroppen.
Maligna tumörer i CNS däremot växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnader och har en högre risk att metastaseras till andra delar av kroppen. De är klassificerade som grad I till IV, där grad IV-tumörer (eller glioblastomer) är de mest aggressiva och har den sämsta prognosen.
Tumörer i CNS kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek och plats, inklusive huvudvärk, krämpor, yrsel, syn- eller hörselförlust, svårigheter att tala, svälja eller andas, samt förändringar i beteende, kognition eller medvetandenivå. Behandlingen av CNS-tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på typen, graden och platsen på tumören, samt patientens allmänna hälsotillstånd.
'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.
'Solitary fibrous tumors' (SFTs) are rare type of soft tissue tumors that can occur in various parts of the body, but they most commonly arise in the thoracic cavity, specifically within the pleura, which is the thin layer of tissue that surrounds the lungs. These tumors are typically slow-growing and can range in size from a few millimeters to several centimeters in diameter.
SFTs are composed of spindle-shaped cells that produce collagen fibers, creating a pattern of interlacing bundles. The tumors are usually well-circumscribed and encapsulated, although they can occasionally be invasive. While SFTs are generally considered to be low-grade tumors with a good prognosis, there is a risk of local recurrence or metastasis, particularly in cases where the tumor is larger than 10 cm or demonstrates certain high-risk features on histopathological examination.
SFTs can occur at any age, but they are most commonly diagnosed in middle-aged adults. The symptoms associated with SFTs depend on the location of the tumor and its size. For example, a tumor located within the thoracic cavity may cause coughing, chest pain, or shortness of breath, while a tumor located in an extremity may present as a painless mass.
The definitive diagnosis of SFTs is typically made through histopathological examination of tissue obtained through biopsy or surgical resection. Immunohistochemical staining can be used to confirm the diagnosis, as SFTs are typically positive for CD34 and negative for desmin and S-100 protein.
Treatment of SFTs usually involves surgical resection with wide margins, when possible. Radiation therapy and chemotherapy may be used in cases where complete resection is not feasible or in cases where there is a risk of recurrence or metastasis.
Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."
Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.
"Benvävsbildning" är en medicinsk term som refererar till att kroppen bildar ett överflödigt eller oönskat vävnadsmassa som består av benvävnad. Detta kan ske på flera ställen i kroppen, men är vanligast i leder och ledhinnor. Benvävsbildning kallas även för "osteofytoser" eller "osteoartrit".
Det finns olika orsaker till benvävsbildning, men den vanligaste orsaken är åldrande och slitage på leder och ledhinnor. Andra orsaker kan vara skador, infektioner, tumörer eller sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit.
Benvävsbildning kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i de berörda områdena. Behandlingen av benvävsbildning kan innebära mediciner som lindrar smärtan och inflammationen, fysisk terapi för att öka rörligheten och styrkan, eller i vissa fall kirurgi för att avlägsna överflödiga benvävnadsmassor.
Matsmältningssystemets tumörer, även kända som gastrointestinala tumörer, är en grupp cancerformer som utgår från olika delar av matspjälkningssystemet. Detta inkluderar munhålan, svalget, matstrupen, magsäcken, tarmarna (t.ex. tunntarm och kolon), levern, gallblåsan och angränsande strukturer som bukspottkörteln.
Tumörer i matspjälkningssystemet kan vara bensinartade (maligna) eller godartade (godartade), beroende på om de är cancerformer eller inte. Bensinartade tumörer har potentialen att invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärl, medan godartade tumörer normalt sett inte gör detta.
De vanligaste typerna av matsmältningssystemets tumörer inkluderar:
1. Magcancer: cancer i magens slemhinna eller muskulatur.
2. Koloncancer: cancer i tjocktarmen (kolon).
3. Rektumcancer: cancer i analsäcken (rektum).
4. Buccal cavity and oropharyngeal cancer: cancer i munhålan och svalget.
5. Ösophageal cancer: cancer i matstrupen.
6. Liver cancer: cancer i levern, ofta orsakad av hepatit B eller C-infektioner, alkoholrelaterade skador eller fetma.
7. Gallblåscancer: cancer i gallblåsan.
8. Pancreatic cancer: cancer i bukspottkörteln.
Riskfaktorer för matsmältningssystemets tumörer kan variera beroende på tumörtyp, men de inkluderar ofta ålder, tobaksrökning, alkoholkonsumtion, fetma, kostfaktorer och vissa genetiska faktorer.
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.
"Tryckhållfasthet" (eng. "pressure resistance") är ett mått på en materials förmåga att motstå deformation under tryck. Det definieras ofta som det maximala trycket som kan appliceras på ett material innan det permanent deformeras eller går sönder. Tryckhållfastheten mäts vanligen i enheter som pascal (Pa), psi (pound-force per square inch) eller bar (100 000 Pa). Det är ett viktigt begrepp inom materialvetenskap och används ofta vid konstruktion av komponenter som utsätts för höga tryck, till exempel i rörledningar, hydrauliska system och trycksensorer.
'Underkäkssjukdomar' refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar underkäken, även känd som mandibulan. Detta kan inkludera en rad olika förhållanden, från medfött defect till trauma eller degenerativa tillstånd. Några exempel på underkäkssjukdomar är:
1. Mandibular fracturer: Frakturer av underkäken som orsakas av trauma, till exempel en slagsmål eller ett fall.
2. Temporomandibulär dysfunktion (TMD): En samling symtom som inkluderar smärta, ljud och/eller restriction i rörelse i käkleden. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive stress, skada eller abnormal biomekanik.
3. Osteonekros: Död av benvävnad i underkäken, ofta som en komplikation till läkemedel som innehåller kortison eller cancerbehandling.
4. Tumörer och cystor: Både godartade och elakartade tumörer kan drabba underkäken, liksom cystor som orsakas av infektion eller inflammation.
5. Retrognat mandibula: En medicinsk term för en underkäke som sitter tillbaka jämfört med överkäken, vilket kan leda till ett utseendefel och/eller sväljningssvårigheter.
6. Prognat mandibula: Det motsatta tillståndet av retrognat mandibula, där underkäken sticker fram för mycket jämfört med överkäken.
Detta är bara några exempel på underkäkssjukdomar och det finns många andra tillstånd som kan drabba denna del av kroppen. Om du tror att du har en sjukdom eller skada i underkäken bör du söka vård hos din läkare eller tandläkare så snart som möjligt.
Sjukdomen som du refererar till kallas ofta 'Sinusitis' eller 'Slemsäcksinflammation'. Det är en inflammation eller irriterad tillstånd i de luftfyllda hålrummen (slemhåligheterna) bakom näsan och ögonen. Dessa hålrum producerar ett sekret som hjälper att fuktighet och skydd mot smuts och bakterier i näshålan. När dessa hålrum blir inflammerade eller irriterade kan de producera mer sekret än vanligt, vilket kan leda till obehagliga symptom som slemhosta, näsflöde, ansiktsvärk och tryck, huvudvärk och ibland feber.
Sinusit kan orsakas av en infektion, allergier eller reaktiv irriterad luftväg. Obehandlad eller återkommande sinusit kan leda till komplikationer som exempelvis öroninfektioner eller andra allvarligare sjukdomar. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om du upplever några av dessa symptom och inte kan behandla dem själv.
Alveolar Soft Part Sarcoma (ASPS) er en sjeldn form for kreft som oppstår i bløtleggene i kroppen. Denne typen sarcoma utvikles vanligvis i muskler og blodkjøtt i områder som armene, bena, hoften eller baken. ASPS karakteriseres av unormal vokst og spredning av celleveseler (sarcomeceller) i det bløte væv i kroppen.
I en histopatologisk sammenheng defineres ASPS ved hjelp av følgende kriterier:
1. Unormal celledeling og vekst: Sarcoma-cellene i ASPS viser tegn på ukontrollert cellevokst og deling, som fører til dannelse av en tumor.
2. Karakteristisk cellemorfologi: ASPS-celler er ofte store med en klar cytoplasmaomriss og inneholder tynde, rødlig-pink farvede strikker kalt rosetter eller pseudorosetter.
3. Unormalt generprofil: ASPS har typisk en translokation involverende chromosomer 12 og 16 (t(X;17)(p11;q25)), som fører til dannelse av en abnormal genfusion mellom ASPSCR1- og TFE3-gener. Denne genfusjonen bidrar til onkogenesen og kreftutviklingen i ASPS.
4. Lokal invaderende og spredningsmønster: Selv om ASPS ofte vokser lokalt og kan innta store områder av bløtleggene, har den en tendanse til langsomme, men stadige spredning (metastaser) til andre dele av kroppen, særlig lungene og hjernen.
I tillegg til disse definisjonene vil en diagnose av ASPS typisk innebare en kombinasjon av kliniske undersøkelser, billeddiagnostiske metoder som MRI eller CT-scanning, samt biopsi og molekylær analyse for å bekrefte genetisk abnormalitet.
Luftstrups tumörer, även kända som trakeala eller laryngotracheala tumörer, är sällsyna cancerformer som utgår från luftstrups epitelgeväv. De kan vara både godartade och elakartade.
Elakartade luftstrups tumörer delas vanligtvis in i två kategorier: squamösa cellkarzinom och adenoid cystisk karzinom. Squamös cellkarzinom är den vanligaste typen av elakartad luftstrups tumör och utgår från platta, skivformade celler i luftstrups slemhinnan. Adenoid cystisk karzinom är en ovanlig typ av cancer som ofta växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen.
Symptomen på luftstrups tumörer kan inkludera hosta, halsont, andnöd, rörelsebegränsning i struphuvudet, sväljningsbesvär, blodiga slemharkorn och hesa röst. Behandlingen av luftstrups tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.
'Rectal Neoplasms' er en samlebetegnelse for abnorme, voksende tilstander i det endelige del af tarmen, kaldet rektum. Disse tilstander kan være enten godartede (benigne) eller ondartede (maligne), og de inkluderer:
1. Rektale polypper: Små, sækkeformede vævsvækstener, der vokser fra indersiden af rektum. De kan være godartede eller forstadier til cancer (præmaligne).
2. Rektal adenocarcinom: Den mest almindelige form for kræft i det endelige tarmsegment, der dannes fra glandulær epitel og vokser invasivt ind i muskler og blodkar i rektumsvæggen.
3. Rektale squamous cell carcinoma: En sjældnere form for kræft, som udvikles fra platteepithelceller i det øvre del af rektum.
4. KarciNOID tumorer: Små, langsomt voksende tumorer, der dannes fra neuroendokrine celler i rektumsvæggen. De er oftest godartede, men kan under visse omstændigheder blive ondartede.
5. Lymfomer: En sjælden form for kræft, der udvikles fra lymfatiske celler i rektumsvæggen.
6. Sarcoma: En sjælden form for kræft, der udvikles fra muskel- eller bindevævsceller i rektumsvæggen.
7. Melanom: En meget sjælden form for hudkræft, som kan spredes til rektum og andre indre organer.
'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.
Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.
Jejunala tumörer är sällsynta tumörer som utvecklas i den övre delen av tunntarmen, kallad jejunum. Det kan vara både godartade och elakartade tumörer. De flesta jejunaltumörerna är maligna (elakartade), det vill säga cancer.
Godartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis adenom, leiomyom och neuroendokrina tumörer. Dessa är oftast små och ger inga symtom tills de blir ganska stora.
Elakartade jejunaltumörer inkluderar exempelvis äggstockscancer som har spridit sig till tunntarmen, neuroendokrina cancer, sarkom och lymfom. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och snabbt växande.
Symptomen på jejunaltumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det är och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar buksmärta, diarré, viktminskning, blod i avföringen och anemi. Behandlingen består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören, eventuellt kombinerat med strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
Karcinom, neuroendokrint, är en typ av cancer som utvecklas i de neuroendokrina cellerna i kroppen. Neuroendokrina celler finns i flera olika organ och producerar hormoner som reglerar olika kroppsliga funktioner.
En neuroendokrin tumör kan vara godartad eller elakartad (cancer). Karcinom, neuroendokrint, innebär att tumören är elakartad och har potentialen att sprida sig till andra delar av kroppen. Dessa tumörer kan vara mycket små och orsaka inga symtom under en längre tid, men de kan också växa och sprida sig till andra organ i kroppen.
Neuroendokrina cancer kan förekomma i flera olika organ, såsom lungor, tarmar, sköldkörtel, bukspottkörtel och lever. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera diarré, kräkningar, smärta, viktminskning och förändringar i hormonnivåer. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller mediciner som riktas mot tumören eller dess hormonproduktion.
'Stortå' er en del av foten og er den mest forreste tå. I medicinsk terminologi, refererer 'stortå' ofte til den længste tå på foden, som også kan blive kaldet hallux. Denne tå har tre knogler og to led (metatarsal-falangeal leddet og den interfalangeale led). Problemer med stortåen kan inkludere halux valgus (en deformitet, hvor stortåen vender indad), hallux rigidus (forstivning af den storetåsled) eller hammertå (en deformitet, hvor tån bøjer nedad og peger mod andre tæer).
Sjögrens syndrom är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunsvar riktas felaktigt mot ett eller flera av kroppens egna vävnader. I detta fall angriper immunförsvaret slemkörtlarna i kroppen, vilket leder till torrhet i ögon och mun.
Sjögrens syndrom kan vara primärt, då det är den enda sjukdomen som drabbar individen, eller sekundärt, då det förekommer tillsammans med en annan autoimmun sjukdom, såsom reumatoid artrit eller systemisk lupus erythematosus (SLE).
Typiska symtom på Sjögrens syndrom innefattar torra ögon och munn, men andra symtom kan också förekomma, såsom trötthet, muskel- och ledsmärtor samt andningssvårigheter. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och laboratorietester som visar på autoantikroppar i blodet.
Det finns behandlingar tillgängliga för Sjögrens syndrom som kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga komplikationer, men det finns inte någon känd botemedel för sjukdomen.
'Revben' (latin: Costa) är en benartad, flat och långsmal benstruktur i vårt kroppsskelett. Människan har tolv par revben som är förbunden med bröstkorgens (thorax) ryggsida via de rörliga lederna revbenskorgen (sternum). Revbenen skyddar också viktiga vitala organ såsom hjärtat och lungorna. De har också muskelanslutningar, särskilt mellanrevbenen (costae verae) som är viktiga för andningen genom att de hjälper till att expandera bröstkorgen när vi andas in.
"Angiomyoma" er en samlebetegnelse for vaskulære (blodkar inneholdende) tumorer som består av både glatte muskelceller og blodkar. Disse tumorane kan forekomme stort sett overalt i kroppen, men de er særlig vanlige i kvinners livmoder (i form av en type angiomyom kaldt "leiomiom") og huden (i form av en type angiomyom kaldt "cutanøst angiomyom").
Angiomyomer er generelt langsomt voksende, ikke-kancerøse tumorer. Små angiomyomer kan ofte behandles konservativt, mens større tumorer som forårsager smerter eller andre komplikationer kan fjernes kirurgisk.
Det er viktig å nevne at selv om angiomyomer generelt betraktes som ikke-kancerøse, kan det i sjeldne tilfeller skje at de undergår en ondartet endring og blir canceroese (malign). Dette kaller man for "angiosarcoma".
Röntgentomografi, även känt som CT (Computed Tomography), är en medicinsk undersökningsmetod som använder röntgenstrålning för att skapa detaljerade, tvärsnittsvisa bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Under en CT-undersökning roterar en röntgenkälla runt om patienten medan en detektor samlar in data om den absorbierade röntgenstrålningen. De insamlade datorna bearbetas sedan av datorer för att generera skärbilder som visar olika nivåer av täthet i kroppen, vilket kan hjälpa läkare att diagnostisera och planera behandlingar för en rad olika sjukdomar och skador.
'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.
'Gom' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns inget officiellt medicinskt begrepp eller diagnos som kallas "gom". Om du har några hälsofrågor eller symptom rekommenderar vi att du kontaktar en läkare eller ett sjukvårdscenter för att få en professionell bedömning och behandling.
Karcinogenicitetstester är en typ av toxicologiska tester som används för att undersöka om en kemisk substans eller en viss exponering kan orsaka cancer hos djur eller celler. Detta görs vanligtvis genom att utsätta djur, ofta möss eller råttor, för höga koncentrationer av den undersökta substansen under en längre tidsperiod och sedan observera om de utvecklar cancer.
Det finns också alternativa karcinogenicitetstester som inte använder djur, till exempel in vitro-tester där celler från djur eller människor exponeras för substansen i en labbmiljö. Dessa tester kan vara mindre etiska och mer kostnadseffektiva än traditionella djurtester, men de kan också ha begränsningar när det gäller att förutsäga cancerutveckling hos hela organismen.
Det är värt att notera att resultat från karcinogenicitetstester inte alltid kan direkt överföras till människor, eftersom djur och människor kan reagera olika på samma substans. Därför används ofta data från flera olika typer av tester, inklusive epidemiologiska studier och mekanistiska studier, för att bedöma karcinogeniciteten hos en given substans hos människor.
Hypofysmörer, även kallade hypofyssammansatta neoplasmer, är en övergripande benämning på godartade (benigna) eller elakartade (maliga) tumörer som utvecklas i hypofysens (hjärnbarkens främre del) hypothalamuskirtel. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, och de kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är.
De vanligaste symptomen som förknippas med hypofysmörer inkluderar:
* Förändringar i synen eller synfältet, som kan orsakas av tryck på näthinnan eller optiska nerverna.
* Hormonella rubbningar, såsom förändringar i menstruationscykeln, impotens, trötthet, ökad vikt och svettningar.
* Huvudvärk och yrsel.
Hypofysmörer kan delas in i två kategorier: funktionella och icke-funktionella tumörer. Funktionella tumörer producerar överdrivna nivåer av ett eller flera hormoner, medan icke-funktionella tumörer inte gör det. De vanligaste typerna av hypofysmörer är prolaktinom (en funktionell tumör som producerar för höga nivåer prolaktin), nonfunctioning pituitary adenoma (en icke-funktionell tumör som inte producerar hormoner) och adrenokortikotrop hormon (ACTH)-producerande tumörer (som orsakar Cushings sjukdom).
Diagnos av hypofysmörer ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och bilddiagnostik, såsom magnetresonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT). Behandling kan innebära mediciner, strålbehandling eller kirurgi.
"Anatomic landmarks" refer to specific, prominent anatomical structures that can be easily identified and used as reference points during medical examinations, procedures, or surgeries. These landmarks help healthcare professionals to accurately locate, examine, or treat other surrounding structures in the body. Examples of anatomic landmarks include bones, joints, muscles, tendons, blood vessels, and nerves that are prominent or can be easily felt, seen, or palpated through the skin.
Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.
Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.
Meningioma är en typ av hjärntumör som utgår från hårda hinningarna (meningerna) som omger hjärnan och ryggmärgen. Dessa tumörer växer vanligtvis långsamt och orsakar ofta inga symtom under en längre tid. När symtom uppstår kan de variera beroende på vilken del av hjärnan eller ryggmärgen som trycks på av tumören. Symptomen kan inkludera huvudvärk, synproblem, epilepsi, minnesförlust och förändringar i beteende eller personlighet. Behandlingen består ofta av kirurgi för att ta bort tumören, men strålbehandling kan också användas om tumören inte går att operera bort helt eller om den återvänder efter operation.
Medicinskt sett betyder frakturläkning att benfrakturer (skador där benet brutits) har läkt till ett sådant stadium att det fungerar normalt igen och kan utsättas för normal belastning. Under läkningsprocessen bildas kalksalter i området runt frakturen, vilket hjälper till att förena de två ändarna på benet igen. När frakturen är läkt har denna kalksaltsbildning hårdnat och blivit ett starkt, fast material som kallas kallus.
Läkningen av en fraktur kan variera beroende på flera faktorer, såsom frakturens allvarlighet, belägenhet och typ, samt patientens ålder och hälsotillstånd. Vid behandling av en fraktur kan immobilisering med ett slag av stöd, som en gips eller en ortos, vara nödvändigt för att hjälpa till att hålla benet i rätt position och skydda det under läkningsprocessen.
I vissa fall kan kirurgi behövas för att stabilisera frakturen med skruvar, plattor eller stänger. Efter operation kan patienten få en slags stöd som hjälper till att stötta benet under läkningsprocessen. Fysisk terapi och övningar kan också vara viktiga för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan, styrkan och balansen i det skadade benet efter frakturläkningen.
'Silikoner' refererar till en grupp av syntetiska polymerer som innehåller silicium- och syreatomer. De är kända för sin termostabilitet, elastomeriska egenskaper och resistens mot höga och låga temperaturer, kemikalier och väderförhållanden.
I medicinsk kontext används silikoner ofta inom områden som bröstimplantat, läkemedelskapslar, katetrar och andra medicinska enheter där flexibilitet, biokompatibilitet och kemiell stabilitet är viktiga. Silikoner används också som hudsalva för att behandla torrhet, irritation och vissa hudtillstånd.
I medicinsk terminologi, betyder "framför foten" (framfot) den regionen av kroppen som befinner sig framför underbenet och anklarna. Den inkluderar tår, tåben, metatarsalbenen, sesambens, falanger och tarser. Framfoten är viktig för stånd, gång och balans hos människor.
"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
Karcinosarkom är en sällsynt cancerart som kännetecknas av samtidig påväxt av både epitelceller (som utgör de flesta solid tumörer, till exempel carcinom) och mesenchymala celler (som bildar stödjevävnad i kroppen, till exempel sarcom). Denna cancerart kan uppstå i olika vävnader i kroppen, men är vanligast i lungor, urinblåsan och tarmarna. Karcinosarkom har ofta aggressivt beteende och en hög risk för att sprida sig till andra delar av kroppen (metastasera). Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
Mikrofibriller är en del av den extracellulära matrixen (ECM) i vävnader hos djur och människor. De är små, tunna fibriller med en diameter på cirka 10-12 nanometer och kan vara upp till ett few hundra nanometer långa. Mikrofibriller består av två huvudproteiner - kollagen typ VI och mikrofibrillärt associerat protein (MFAP) - som är hopvikta i en speciell struktur. De har en viktig roll i att ge stöd och integritet till vävnader, samt hjälper till att reglera celladhesion, migration och differentiering. Mikrofibriller kan också vara involverade i sjukdomar som fibros och cancer.
'Hyperostosis corticalis congenita' är en mycket sällsynt genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i det genetiska materialet. Sjukdomen karaktäriseras av en ökad benvävnadsvolym (hyperostos) i de yttre lagren (kortikala lagren) av benen, vilket leder till en ökad benstelnhet och ibland också till skelettdeformationer.
Fenomenet med hyperostos kan vara asymmetriskt och berör ofta skallbenen, men även andra ben i kroppen kan vara drabbade. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar vanligen en förändrad utseende av huvudet, ibland i kombination med smärtor, nedsatt rörlighet eller andra skelettrelaterade problem.
Sjukdomen är ofta ärvd på autosomalt dominant sätt, vilket betyder att det räcker med att en av föräldrarna har sjukdomen för att barnet ska få arva den. I vissa fall kan dock sjukdomen uppstå sporadiskt, utan någon familjehistoria av sjukdomen.
'Cystvätska' är en benämning på den klara, sterila vätskan som kan accumuleras inne i en cysta. En cysta är en encellig eller flercellig struktur som bildas när celler ovanligt nog samlas och omger sig med ett membran, skapande en liten encapsulerad ficka. Cystvätska består huvudsakligen av vatten, men kan även innehålla låga koncentrationer av proteiner, kolhydrater, salter och andra substanser beroende på cystans ursprung och funktion i kroppen.
Det är viktigt att notera att cystvätska kan variera mycket i sammansättning beroende på vilken typ av cysta det är frågan om. I vissa fall kan cystvätskan innehålla substanser som är specifika för en viss organs funktion eller sjukdomstillstånd. Därför är det viktigt att kliniskt undersöka och korrekt identifiera typen av cysta för att fastställa dess sammansättning och behandlingsbehov.
"Munsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som drabbar munhålan och tänderna. Det kan inkludera karies, parodontit (tandköttsinflammation), tandlossning, torr munsjukdom (xerostomi), apnalsjuka (apnoe), munmusslor, röda eller vita fläckar på slemhinnan, och vissa former av cancer, till exempel mundhöjdscancer.
Det är viktigt att uppsöka tandläkare regelbundet för att förebygga och behandla dessa sjukdomar. En god oral hygien, rätt näringsintag och en hälsosam livsstil kan hjälpa till att minska risken för munsjukdomar.
'Blodcancer' er en overordnet betegnelse for en gruppe af kræftsygdomme, der angriber blodet og dets produktionsorganer, herunder knoglevorterne. Blodcancere opstår, når der sker ændringer i cellerne, der producerer blod, hvilket fører til at de vokser og deler sig uforholdsmæssigt hurtigt og danner tumorer. Der findes tre hovedtyper af blodcancerceller: røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocytter).
1. Leukæmi: En type blodcancer, der angriber de unifunktionelle celler i knoglevorterne, som producerer hvide blodceller. Der findes flere forskellige typer leukæmi, herunder aklat (AKL), kronisk lymfatisk leukæmi (KLL) og kronisk myeloid leukæmi (KML).
2. Lymfom: En blodcancer, der angriber de lymfocyter, som er en type hvidblodscelle, der hjælper med at forsvare kroppen mod infektioner. Lymfomer kan opstå i lymfknuderne, milten, leveren, maven eller andre dele af kroppen. Der findes to hovedtyper af lymfom: Hodgkin-lymfom og ikke-Hodgkin-lymfom.
3. Myelom: En blodcancer, der angriber plasmacellernes forløbere i knoglevorterne, som producerer antistoffer, der hjælper med at bekæmpe infektioner. Myelom kan føre til komplikationer som knogleskørhed, frakturer og nedsat immunforsvar.
Symptomer på blodcancer kan variere alt efter typen og graden af sygdommen, men de inkluderer ofte træthed, feber, sværigheder med at hele sår, vægttab, nattesved og en forøget infektionsrisiko.
Klippel-Trénaunay-Weber syndrom (KTS) är ett sällsynt, medfött syndrom som kännetecknas av en kombination av symptom som vanligtvis inkluderar:
1. Kapillär malformation (en rödaktig, blåaktig eller purpurröd fläck på huden)
2. Lymfatisk malformation (svullnad orsakad av ökad vätska ivävnaden)
3. Extremitetslängds- och/eller tjockleksdysplasi (ena eller flera lemmar är längre eller tjockare än normalt)
Dessa symptom kan variera i allvarlighetsgrad mellan olika individer med KTS. Andra möjliga symtom kan inkludera skelett- och muskulär anomalier, blodproppar (tromboser), svullnad, smärta och svårigheter att gå eller stå.
Syndromet är uppkallat efter de franska läkarna Maurice Klippel och Paul Trénaunay samt amerikanen Flint Weber, som beskrev det första fallet år 1900. Det orsakas av en mutation i ett gen som kallas för PIK3CA-genen. KTS är inte ärftligt och förekommer sporadiskt.
Desmin är ett typiskt intermediärt filamentprotein som hör till den muskelspecifika klassen II-filamentproteiner. Det uttrycks i alla striata muskelceller, inklusive kardiala och skelettmuskler, samt i vissa sorters glatt muskelceller. Desmin spelar en viktig roll i att organisera myofibrillära strukturer och underhålla celldelningen i muskelceller. I patologiska tillstånd kan desmin aggregatas eller på annat sätt förändras, vilket kan vara associerat med olika muskulära sjukdomar, såsom neuromuskulära sjukdomar och kardiomyopatier.
En ledkapsel är en flexible, membranliknande struktur som omger och skyddar en led. Den består av två delar: den synoviala membranen och den fibrosa kapseln. Den synoviala membranen producerar synovialvätska, som smörjer leden och minskar friktionen när rörelser sker. Den fibrosa kapseln är en tunn, starkt sammanbindande hinna som ger stabilitet till leden och begränsar dess rörelseomfång. Ledkapslarna kan variera i storlek och komplexitet beroende på vilken typ av led de omsluter.
'Lungfibros' är en benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av förtjockning och skleros (hårdnad) av lungornas vävnad. Detta leder till att lungorna inte kan expandera normalt under andningen, vilket i sin tur gör det svårare för syre att diffundera in i blodomloppet.
Den vanligaste typen av lungfibros kallas idiopatisk lungifibros (ILA), som innebär att orsaken till fibrosen är okänd. Andra typer av lungfibros kan bero på exponering för skadliga ämnen, såsom asbest eller silikos, eller vara en komplikation till andra sjukdomar, som exempelvis systemisk sclerosis (sklerodermi).
Symptomen på lungfibros kan inkludera andnöd, hosta och trötthet. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av lungsymtom, röntgenbilder och lungfunktionsprov, samt i vissa fall genom biopsi. Behandlingen av lungfibros kan omfatta medicinsk behandling, rehabilitering och syrgastillförsel vid svår andnöd.
Enligt Mayo Clinic definieras levercellsadenom (hepatocellulär adenom) som följer:
"Levercellsadenom är en sällsynt, icke-kancerös tumör i levern. Den utgörs av övertillväxt av leverceller (hepatocyter). Levercellsadenom kan vara ensligt förekommande eller förekomma flera samtidigt. Ofta upptäcks de slumpmäntligt under undersökningar för andra sjukdomar."
Det är värt att notera att levercellsadenom vanligtvis inte orsakar några symptom, men i sällsynta fall kan det leda till komplikationer som blödning eller omvandlas till levercancer.
"Extremitetsbevarande" är en medicinsk term som direkt översatt från engelska kan betyda "extremity salvage". Det refererar till behandlingsmetoder och operationer som utförs för att rädda eller bevara extremiteter, ofta ben eller armar, som annars skulle behöva amputeras på grund av allvarliga skador, infektioner, tumörer eller andra medicinska tillstånd.
Exempel på extremitetsbevarande behandlingar kan inkludera:
* Mikrokirurgi för att återansluta blodkärl och nerver efter en skada
* Kostnadseffektiv behandling av beninfektioner för att undvika amputation
* Limb längningsoperationer för att korrigera benstumpens längd efter en amputation
* Behandlingar för att stävja ben- eller armtumörers tillväxt och behålla extremiteten
Extremitetsbevarande behandlingar kan vara komplexa, kräva specialiserad vård och efterbehandling, och är inte alltid möjliga beroende på skadans art och omfattning. Men när det går att rädda en extremitet, kan extremitetsbevarande behandlingar förbättra patientens livskvalitet, funktionalitet och självständighet.
"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.
Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.
'Senskidesinflammation' (på engelsk kendt som 'Tendinitis of the Achilles tendon') er en inflammatorisk tilstand, der rammer Achilleshælen, det stærke bindsvæv, der forbinder calcenus (et benknog) med gastrocnemius og soleus musklerne i underbenet.
Denne betingelse opstår oftest som en reaktion på overbelastning eller gentagne belastninger af Achilleshælen, hvilket fører til mindre skader i bindsvævet. Sådanne skader kan udvikle sig til en inflammatorisk respons, når kroppens immunforsvar forsøger at reparere skaden.
Symptomerne på senskidesinflammammation omfatter smerte og iritation i området rundt Achilleshælen, især efter intensiv fysisk aktivitet eller belastning. Andre symptomer kan inkludere vanskeligheder med at bevæge foden eller stå på tæer, tumor (svulst) og varme i området.
Behandlingen af senskidesinflammation består typisk af hvile, isbehandling, kompression og elevation (RICE-princippet), non-steroidal anti-inflammatoriske lægemidler (NSAID) som ibuprofen eller naproxen, fysioterapi og ændring af aktivitetsniveau. I sjældne tilfælde, hvor andre behandlinger ikke er effektive, kan kirurgi overvejes for at fjerne inflammerede væv eller reparere skader i bindsvævet.
'Ledhinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till en inflammation i leden, oavsett orsak. Det kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, såsom artrit, gikt, trauma eller infektion. Ledhinna kännetecknas ofta av smärta, ömhet, svullnad och/eller rörelsebegränsning i den drabbade leden. Behandlingen beror på orsaken till ledhinnan och kan innefatta läkemedel, fysioterapi eller i vissa fall kirurgi.
'Orthognathic Surgery' är en medicinsk term som refererar till kirurgiska ingrepp på ansiktsskelettet för att korrigera missbildningar, skador eller andra abnormaliteter i käk- och ansiktsbenen. Syftet med operationen är att förbättra funktionen hos tänderna och käkarna samt att ge ett estetiskt tillfredsställande utseende.
Den vanligaste anledningen till orthognathisk kirurgi är att korrigera en onormal relation mellan över- och underkäken, även kallat käkmissanpassning. Det kan bero på en genetisk predisposition eller på skador som orsakats av trauma eller sjukdom.
Under operationen flyttas benen i rätt position med hjälp av metallskruvar och plattor, och eventuellt trimmas de också för att uppnå den önskade formen. Ibland kan även tänder behöva flyttas med hjälp av kirurgisk tandreglering (ortodonti) innan eller efter operationen.
Orthognathisk kirurgi utförs vanligen av en oral-maxillofacial kirurg, som är en specialist inom mun-, käk- och ansiktskirurgi.
'Silikonelastomerer' är ett samlingsbegrepp för polymermaterial som innehåller silikon. De är kända för sin elasticitet och flexibilitet över en bred temperaturintervall. Silikonelastomerer består av långa, kedjeliknande molekyler med silicon-atomkärnor som är bundna till varandra via syreatomer. Vid varje ände av dessa kedjor finns organiska grupper, ofta metylgrupper (-CH3), vilket gör att materialet blir hydrofobt (vattenavstötande).
Silikonelastomerer används inom en rad olika industrier och tillämpningar, exempelvis inom medicin, elektronik, fordonsindustrin och byggsektorn. I vissa medicinska tillämpningar kan silikonelastomerer användas för att framställa katetrar, implantat eller andra medicintekniska produkter på grund av deras goda biokompatibilitet och förmåga att motstå kroppsvätskor och temperaturvariationer.
Histiocytic sarcoma (HS) är en mycket sällsynt cancerform som drabbar immunsystemet. Det utgör mindre än 1% av all maligna histiocytiska sjukdomar. HS uppstår när histiocyter, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen, ombildas till cancerceller.
HS kan drabba personer av vilken ålder som helst, men det är vanligast hos vuxna mellan 50 och 60 år. Det kan uppkomma i alla delar av kroppen, inklusive lymfknutor, lever, lungor, hjärta, muskler, ben och hud. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera svullnad, smärta, trötthet, feber och viktminskning.
HS diagnostiseras vanligen genom en biopsi av den drabbade vävnaden, följt av immunohistokemisk och genetisk analys för att bekräfta diagnosen. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, men prognosen är generellt dålig, med en median överlevnad på mindre än ett år efter diagnos.
Cell-Cell Communication (CCN) intercellular signaling proteins are a group of matricellular proteins that play important roles in various biological processes, including cell adhesion, migration, proliferation, differentiation, and survival. These proteins are characterized by the presence of one or more conserved modules, such as the insulin-like growth factor binding protein (IGFBP), von Willebrand type C repeat (VWC), thrombospondin type 1 repeat (TSR), and C-terminal cystine knot (CTCK) domains.
The CCN family consists of six members, including CCN1/Cyr61, CCN2/Connective Tissue Growth Factor (CTGF), CCN3/Nephroblastoma Overexpressed gene (NOV), CCN4/Wnt-inducible secreted protein 1 (WISP-1), CCN5/WISP-2, and CCN6/WISP-3. These proteins are involved in intercellular signaling by interacting with various receptors, such as integrins, growth factor receptors, and heparan sulfate proteoglycans, on the cell surface.
Dysregulation of CCN protein expression has been implicated in various pathological conditions, including fibrosis, cancer, inflammation, and cardiovascular diseases. Therefore, understanding the functions and regulatory mechanisms of CCN intercellular signaling proteins is crucial for developing novel therapeutic strategies for these diseases.
'Fotben' eller plantarfasciit är en vanlig orsak till smärta i fotens undre sida, närmare bestämt i hälregionen. Det uppstår när plantarfascian, ett tunn band av bindväv som löper från tåbenet och fäster vid calcaneus (klumpfotbenet), blir inflammerat eller skadat.
Den vanligaste symptomen är en stickande, brännande eller smärta i hälregionen, särskilt efter en längre period av inaktivitet eller under de första stegen när man stiger upp på morgonen. Smärtan tenderar att förvärras efter en lång dag med mycket stående eller gående och kan vara särskilt kännbar vid topparna av tårna.
Fotben orsakas ofta av överbelastning, då plantarfascian utsätts för onormalt höga spänningar som med tiden kan leda till mikrotrauman och inflammation. Det kan vara relaterat till en rad olika faktorer, inklusive ålder, övervikt, långvarig belastning på fötterna, felaktiga fotställningar eller muskulära ojämlikheter i benen.
Behandlingen av fotben kan omfatta vila, isbehandling, smärtlindring, fysisk terapi och stretchingövningar för att förbättra flexibiliteten hos plantarfascian och kringliggande muskler. I vissa fall kan behandling med ortoser, skor eller injektioner vara nödvändiga. Operation kan rekommenderas som ett sista alternativ om andra behandlingsmetoder inte ger lindring.
Fettvävnad, även känd som adipös vävnad, är en speciell typ av bindväv som fungerar som ett energilager i kroppen. Den består av celler som kallas adipocyter, som innehåller lipider (fett) och är omgivna av ett rikt blodkärlsnätverk. Fettvävnad delas vanligtvis upp i två typer: brun fettvävnad och vit fettvävnad.
Brun fettvävnad innehåller fler mitokondrier än vit fettvävnad och är mer rik på blodkärl. Den fungerar primärt som en termogen (värmeproducerande) vävnad genom att oxidera lipider för att producera värme, istället för att lagra energi. Brun fettvävnad är vanligast hos spädbarn och små barn, men minskar i volym under uppväxten. Vuxna kan dock ha en viss mängd brun fettvävnad, särskilt i områden som halsen, överarmarna och ländryggen.
Vit fettvävnad är den vanligaste formen av fettvävnad och fungerar huvudsakligen som ett energilager. Den lagras under huden och runt inre organ. När kroppen behöver energi kommer lipider från vit fettvävnaden att omvandlas till fettsyror, som sedan kan användas som bränsle av celler i kroppen. Överskott av energiförråd lagras i form av triglycerider inom adipocyterna. Om individen intar mer energi än vad som behövs för kroppens grundbehov kan det leda till ökat fettlagring och därmed ökad volym av vit fettvävnad.
I onormala nivåer kan ökad mängd vit fettvävnad vara förknippad med ohälsa, såsom fetma, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa former av cancer. Det är därför viktigt att upprätthålla en balans mellan energiförbrukning och intag för att undvika onormala ökningar av vit fettvävnad.
Okay, here is a medical definition of the term 'orbital' as it pertains to human anatomy:
The orbit is a bony cavity in the skull that contains and protects the eye and its associated structures. It is also known as the eye socket. The orbit is formed by several bones, including the frontal bone, sphenoid bone, zygomatic bone, maxilla bone, and palatine bone. The optic canal, a small opening in the sphenoid bone, allows for the passage of the optic nerve and ophthalmic artery into the orbit.
The structures contained within the orbit include the eye (also known as the globe), extraocular muscles that control eye movement, nerves, blood vessels, fat, and lacrimal glands that produce tears. The orbital cavity provides protection for these delicate structures while also allowing for their mobility and function.
Struphuvudtumörer, också kända som halsbands tumörer, är en grupp av sjukdomar som drabbar struphuvudet, vilket är den övre delen av halsen och inkluderar stämbanden, stimmkord, stylopharyngeusmuskeln och de översta luft- och matstrupen. Struphuvudtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna).
Maliga struphuvudtumörer är cancer som ofta orsakas av abnormalt celldelning i de celler som bildar stämbanden, slemhinnan eller andra strukturer i området. Det finns flera olika typer av maliga struphuvudtumörer, men de vanligaste är squamous cell carcinoma (en form av hud- och slemhinnesscancer), adenocarcinoma, larynxcancer och sarcoma.
Riskfaktorer för att utveckla maliga struphuvudtumörer inkluderar rökning, alkoholmissbruk, exponering för vissa kemiska ämnen och förekomst av human papillomavirus (HPV). Symptomen på struphuvudcancer kan vara heshet, hosta, svårigheter att svälja, smärta i halsen, andnöd och en förändrad röst.
Diagnos av struphuvudtumörer ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, bilddiagnostik som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och biopsi för att fastställa celltyp och malignitet. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi eller en kombination av dessa.
Keratoakantom är en benign (godartad) hudtumör som karakteriseras av en välvd, kuddformad vävnadsväxt med en central nekros (död vävnad). Den har ofta en diameter på 1-3 cm och kan vara vitaktig till gulbrun i färgen. Keratoakantomet förekommer vanligtvis på ansiktet, ögonlocken eller extremiteterna hos äldre individer med solskador. I vissa fall kan det orsaka en irritation eller klåda, men ofta upptäcks de av en slump under en rutinmässig hudundersökning. De flesta keratoakantomet försvinner av sig själva inom några månader, men i vissa fall kan det behövas kirurgiskt avlägsnas om det orsakar besvär eller riskerar att sprida sig till omgivande vävnad.
Pseudomyxoma peritonei (PMP) är en sällsynt tumörsjukdom där cancerceller producerar stor mängd slimet material som kan fylla bukhålan och orsaka allvarliga komplikationer. Detta sker vanligtvis när cancerceller sprider sig från ett primärt tillstånd, ofta i äggstockarna (ovarium) eller tjocktarmen (colon), och koloniserar bukhinnan.
I allmänhet är PMP en långsamväxande sjukdom, men den kan fortfarande orsaka allvarliga symptom som buksmärta, onormalt svullnad, trötthet och förstoppning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att avlägsna så mycket av det slimebildande materialet som möjligt, samt ibland kemoterapi för att hjälpa till att kontrollera cancercellerna. Prognosen varierar beroende på typen och utsträckningen av sjukdomen när den diagnostiseras.
Gastrointestinal Stromal Tumors (GIST) är sällsyna cancerformer som utgår från cellsen som kontrollerar muskelrörelser i mag-tarmkanalen. De flesta GIST:s uppstår spontant, men vissa kan vara associerade med genetiska syndrom såsom neurofibromatosis typ 1 och Carney triad.
GIST:er kan variera mycket i storlek och aggressivitet. De flesta tumörerna växer långsamt och orsakar inga symtom under en längre tid, men större tumörer eller sådana som växer snabbt kan orsaka blodning, smärta, illamående och/eller obstruktion i mag-tarmkanalen.
Diagnosen GIST ställs vanligen genom en kombination av bilddiagnostik (till exempel CT-scan eller MRI) och biopsi, där man undersöker tumöcellerna för specifika genmutationer som är karakteristiska för GIST.
Behandlingen av GIST består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, men även targeted therapy (målinriktad terapi) med kinasehämmare som Imatinib kan användas för att behandla metastaserade eller rekurrerande GIST:er. Prognosen varierar beroende på tumörstorlek, läge och aggressivitet, men i allmänhet har patienter med GIST god prognos om tumören kan avlägsnas chirurgiskt och om efterbehandlingen är adekvat.
Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.
I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.
"Genitala tumörer hos män" refererer til et bredt spektrum af svulster og ondskaber, der udvikler sig i de mandlige kønsorganer. Disse tumører kan være maligna (kræft) eller benigne (godartede).
Maligna genitale tumører hos mænd omfatter:
1. Penis cancer - Oftest opstår cancer i urinrørsudgangen (meatuss) på penis' top, men kan også forekomme andre steder på organet. Denne type kræft er meget sjælden i industrialiserede lande.
2. Prostatacancer - En af de mest almindelige former for kræft hos mænd. Prostatakræft vokser langsomt og kan forekomme uden symptomer, især i de tidlige stadier. I mere fremskredne tilfælde kan det føre til sværtigheder ved urinering, blod i urinen eller smerter under/efter ejakulation.
3. Testikelscancer - Typisk forekommer hos yngre mænd mellem 15 og 40 år. Symptomer kan inkludere en uforklarlig vægtstigning, smerte eller trykfølelse i testiklerne, samt en forandring i testikelstørrelsen.
Benigne genitale tumører hos mænd omfatter:
1. Peniscyste - En flad, vokslignende vævsvækst, der normalt ikke er ondartet og ofte behandles ved observation eller chirurgisk fjernelse, afhængigt af størrelsen og placeringen.
2. Testikelcyste - En flad, vokslignende vækst udenfor testiklen, der normalt ikke er ondartet og ofte behandles ved observation eller chirurgisk fjernelse, afhængigt af størrelsen og placeringen.
3. Preputialcyste - En vokslignende vækst under forhuden, der normalt ikke er ondartet og ofte behandles ved observation eller chirurgisk fjernelse, afhængigt af størrelsen og placeringen.
Det er vigtigt at bemærke, at selvom disse tilstande typisk er godartede, bør enhver genitalvækst eller forandring undersøges af en læge for at sikre en korrekt diagnose og behandling.
"Distraktionsosteogenes" er en medisinsk term som refererer til en metode for å lengre ben eller andre knokler ved hjelp av en gradvis mekanisk spenningskraft. Metoden innebærer at en sømming (distraktor) plasseres på begge sider av den del av benet som skal lengres, og deretter gradvis forlenges over tid. Dette fører til dannelse av ny knoklevevkost i området mellom de to sømmingene.
Denne behandlingsmetoden brukes vanligvis ved behandling av benlengdeforskjeller, infeksjoner i knoklene eller for å korrigere vinkelforstyrrelser i leddne. Det er en unik type av kirurgisk behandling som har vist seg å være særlig effektiv i barns benlengdeforlenging, men den kan også brukes hos voksne.
Det er viktig å nevne at dette er en avansert medisinsk behandling som bør utføres av en erfaren kirurg eller lege.
'Skallbas' er en betegnelse for en type hovedpine som oftest karakteriseres ved et stikkende eller brannende smerte i området rundt skallen og panden. Smerten kan være kortvarig eller langvarig, og den kan variere i intensitet fra mild til meget sterk. Skallbas kan også forårsage andre symptomer som f.eks. økt lysfølsomhed, hørselestøj (tinnitus) eller irritabilitet.
Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis man oplever hyppige eller sterke skallbas-episoder, særlig hvis det kombineres med andre symptomer som f.eks. svimmelhet, synsforstyrkelser eller besvimelsesanfald. Disse kan være tegn på alvorlige tilstande som f.eks. hjerneblødning eller meningitis.
"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.
There are several methods used to create genetically modified mice, including:
1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.
Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.
En brösttumör hos djur är en abnorm odling av celler i eller runt det kvinnliga däggdjursorganet, mjölken, även känt som bröstkörteln. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga tumörer kan infiltrera och invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och död.
Det är viktigt att notera att bröstcancer hos djur är ovanligare än hos människor, men det kan fortfarande förekomma, särskilt hos äldre djur eller hos vissa raser. De vanligaste tecknen på en brösttumör hos djur innefattar en palpabla massa i bröstet, förändringar i beteende eller aptit, och sårbarhet eller smärta i bröstet. Om du upptäcker några av dessa tecken hos ditt djur bör du genast kontakta din veterinär för att utvärdera tumören och diskutera behandlingsalternativ.
Hud- och bindvävssjukdomar är en bred kategori av sjukdomar som primärt påverkar huden och dess angränsande bindväv. Dessa sjukdomar kan vara infektionsrelaterade, autoimmuna, degenerativa, arvsgivna eller orsakas av andra faktorer såsom miljö, livsförhållanden och åldrande. Exempel på hud- och bindvävssjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, svullnadssjuka (angioödem), dermatit, hudcancer och kollagenosen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta rödhet, irriterad hud, klåda, smärta, blåsor, svullnad, förändringar i pigmentering och nekros (död vävnad). Behandlingen beror på typen av sjukdom och kan omfatta topiska läkemedel, systemiska läkemedel, ljusterapi, kirurgi eller kombinationer av dessa.
"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).
Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.
Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.
Infratentoriella tumörer är en typ av hjärntumörer som bildas under det tentorium cerebelli, ett membran som delar hjärnbalken i två delar. Dessa tumörer kan vara maligna eller benigna och kan uppstå från olika typer av celler i det infratentorielle området, såsom nervceller, glialceller eller blodkärl. Exempel på infratentoriella tumörer är cerebellar astrocytomer, medulloblastomer och ependymomer. Symptomen på dessa tumörer kan variera beroende på var i det infratentorielle området tumören finns och hur stor den är, men de vanligaste symtommen innefattar huvudvärk, kräkningar, balansstörningar och problem med synen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på tumörtyp och grad.
"Gallvägstumörer" är en allmän term för olika typer av godartade och elakartade tumörer som utvecklas i gallgångarna, både inuti levern (intrahepatiska) och utanför levern (extrahepatiska). De kan vara bensinnedbildande (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på gallvägstumörer är:
1. Gallblåsacancer (cholangiocarcinom) - en elakartad tumör som utvecklas i gallblåsan eller i de inre gallgångarna (intrahepatiska körtelcellscancer).
2. Härvätsgångscancer (extrahepatisk körtelcellscancer) - en elakartad tumör som utvecklas i de stora gallgångarna utanför levern.
3. Adenom - en godartad tumör som bildas av glandulära celler i gallgångarna.
4. Karzinoid - en sällsynt, elakartad tumör som ofta utvecklas från neuroendokrina celler i tarmen, men kan spridas till gallgångarna.
Symptomen på gallvägstumörer kan variera beroende på tumörtyp och storlek, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i överdelen av magen, gulsot (ikterus), onormalt hög feber, viktminskning och magsmärtor. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa beroende på tumörtyp och omfattning av cancern.
Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.
Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.
Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:
S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]
där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.
Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.
'Gelera' är ett medicinskt tillstånd där kroppens vätskor stelnar eller blir mycket tröga, ofta på grund av lågt temperatur. Det kan även inträffa under vissa sjukdomszustånd, såsom diabetes och undergiftermissbruk. Gelera kan också vara en biverkan till vissa läkemedel. I medicinska sammanhang används ofta termen "hypothermi" för att beskriva lågt kroppstemperatur som orsakar stelhet i kroppen.
"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.
Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.
Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.
'Gelatin' är ett proteinrikt kolloidalt hydrogel som tillverkas genom partiell hydrolys och denaturering av kollagenextrakt från djurvävnader, vanligtvis hud eller ben från nötkreatur, grisar eller fisk. Det har en unik aminosyraprofil med höga halter av icke-essentiella aminosyror som glycin och prolin. Gelatin används inom livsmedelsindustrin som stabiliserings-, textur- och klumpförebyggande medel, samt i farmaceutisk industri för tillverkning av hårda kapslar och tabletter. Det har också medicinska användningsområden inom ortopedi och stomatologi som biokompatibelt material för ben- och broskrekonstruktion, halsband för kontroll av blödningar efter tandoperationer och som fyllnads- och stöttmaterial vid läkning av sår.
Iris tumörer är ovanliga och kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan vara primära, vilket betyder att de utgår ifrån irisvävnaden själv, eller sekundära, vilket innebär att de har spridit sig till irisen från en annan del av kroppen.
En typ av godartad iristumör är en nevus, som kan vara pigmenterad eller icke-pigmenterad. En pigmenterad nevus kallas även för Lisch nodus och är vanlig hos patienter med neurofibromatosis typ 1.
En elakartad iristumör är ofta en iriskarcinom, som kan vara av olika typer såsom melanom, adenokarcinom eller sarcom. Dessa tumörer kan inkrastra i ögats kamrar och leda till komplikationer såsom glaukom och ögats funktionsnedsättning.
Behandlingen av iristumörer beror på typen, storleken, läge och om tumören är godartad eller elakartad. Behandlingsalternativen kan innefatta observation, laserkoagulering, kirurgisk excision eller strålbehandling.
En bukröntgen, även kallat abdominell röntgen, är en medicinsk undersökning där bukhålan (abdomen) tar på röntgenfilm för att få en bild av de inre organen och strukturerna. Detta kan användas för att leta efter olika sjukdomar eller skador, till exempel stenar i urinledaren eller tarmväggsförändringar.
Bukröntgen är en relativt enkel och snabb undersökning som inte kräver någon särskild förberedelse från patientens sida, men patienten måste ligga stilla under undersökningen så att bilderna inte blir suddiga. Undersökningen använder låga doser av joniserande strålning och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas obehagligt att hålla andan under vissa delar av undersökningen.
Anthozoa är en klass i djurstammen Cnidaria, och den innehåller de flesta korallar som bygger rev. Anthozoerna består av två grupper: Octocorallia (bladkoraller) och Hexacorallia (hermatypiska koraller och zoanthider).
Octocorallia har åtta tentakler runt munnen, medan Hexacorallia har vanligen sexton eller fler. De hematypiska korallerna bygger upp korallrev i varma vatten, ofta tillsammans med alger som lever i symbios med dem och hjälper till att bygga upp kalkskalet.
Zoanthider är en liten grupp som lever som solitära polyper eller kolonier på havsbotten. De flesta arter av Anthozoa är marina, men några få lever i sötvatten.
Enligt biologin är "dinosaurie" (av grekiskans *deinos*, "fruktansvärd" och *sauros*, "ödla") ett samlingsnamn på en grupp utdöda kräldjur som dominerade jordens landlevande fauna under större delen av Mesozoikum, det vill säga för cirka 160 miljoner år sedan. Dinosaurierna var mycket mångfaldiga och spände över en rad olika storlekar, former och livsstilar. De flesta av dem var tvåbenta växtätare eller köttätare, men det fanns även fyrbenta exemplar och några som levde i vattnet.
Trots att de ofta förknippas med stora, grova reptiler var många dinosaurier relativt små och lättbyggda. De flesta av dem hade en upprätt hållning och rörde sig på två ben, men det fanns också arter som gick på alla fyra. Dinosauriernas storlek var mycket varierande, från små köttätare som kunde jaga insekter till gigantiska växtätare som kunde bli upp till 30 meter långa och väga över 100 ton.
Dinosauriernas utdöende förknippas ofta med ett stort asteroidnedslag för cirka 65 miljoner år sedan, men det är fortfarande en öppen fråga hur stor roll asteroidnedslaget spelade i deras undergång. Andra teorier pekar på att de gradvis dog ut till följd av klimatförändringar och konkurrens med andra djurgrupper, som fåglarna, som är dinosauriernas närmaste nu levande släktingar.
Externa fixatorer är en typ av medicinsk utrustning som används för att stabilisera och fästa ben och ledfrakturer i position under behandling och läkningsprocessen. Den består vanligen av ett antal stålrör, skruvar och muttrar som är monterade på den yttre sidan av kroppen.
Externa fixatorer används ofta när det finns komplikationer eller behov av att korrigera benpositionen under läkningsprocessen. De kan också användas när patienten inte är en kandidat för traditionell sluten skruddistributionsbehandling, till exempel vid öppen fraktur eller infektion.
Den yttre fixatorn består av två delar: bärramen och stångarna. Bärramen är fäst vid benet med hjälp av skruvar som träs igenom huden och skallen, för att sedan skruvas fast i ståndena. Stängerna är monterade på bärramen och kan justeras för att korrigera benpositionen.
Externa fixatorer ger läkaren möjlighet att kontrollera benpositionen under hela behandlingen, vilket kan underlätta läkningsprocessen och minska risken för komplikationer som till exempel malunion eller nonunion.
Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.
"Extraoral appliances" är en medicinsk term som används för att beskriva diverse slags medicinska apparater eller enheter som används utanpå munhockeen (extraoral) för att behandla olika medicinska tillstånd eller symtom.
Exempel på extraoral draganordningar inkluderar:
1. Cervikala collar: Används för att stödja halsen och hjälpa till att hålla huvudet i en rak position efter operationer eller trauma i nacken.
2. Traktionsmaskiner: Används för att utöva dragkraft på skelettet i syfte att korrigera avvikelser, exempelvis skolios eller kyfos.
3. Huvudstöd: Används för att stödja huvudet under operationer eller vid intensivvård.
4. Ögonbrynsband: Används för att hålla ögonbrynen upphöjda under vissa kirurgiska procedurer.
5. Käkställningar: Används för att behandla TMJ-disorder (temporomandibular joint dysfunction) eller efter käksurgeri.
Det är viktigt att notera att användningen och designen av extraoral draganordningar kan variera beroende på tillstånd och patientens individuella behov.
Non-Hodgkin lymfom (NHL) är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodceller som kallas lymfocyter. Detta skiljer sig från Hodgkins lymfom, som är en annan typ av lymfom.
NHL kan uppstå i lymfkörtlar (gångliga knutor) eller i andra delar av lymfsystemet, såsom levern, mjälten, benmärgen, milta och tarmslemhinnan. Det finns olika subtyper av NHL som kan variera i deras aggressivitet och prognos.
Några vanliga symtom på NHL inkluderar:
* Svullnader eller små, hårda knutor under huden eller i arm- eller benhålorna
* Andningssvårigheter eller hosta som inte förbättras
* Kronisk trötthet
* Feber utan en tydlig orsak
* Viktminskning utan anledning
* Svullnad i buken, armar eller ben
Behandlingen för NHL kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi eller en kombination av dessa. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive typen och stadiet av cancer, patientens allmänt tillstånd och ålder, samt responsen på behandlingen.
Karyotypbestämning är en metod inom genetiken som används för att analysera och beskriva ett individuellt kromosomuppslag, även kallat karyotyp. Metoden innebär att man färgar kromosomerna så att de blir synliga under mikroskop, varefter man sorterar och arrangerar dem efter storlek och form. Karyotypbestämning används bland annat för att diagnostisera genetiska störningar orsakade av kromosomavvikelser, såsom Downs syndrom och Klinefelters syndrom.
Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.
Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.
'Urinrörstumörer' (eller 'urethral tumors' på engelska) är en övergripande benämning på olika typer av god- och elakartade tumörer som kan uppstå i urinröret. Urinröret är den tub som transporterar urinen från blåsan och ut genom könsorganen.
Godartade (benigna) urinrörstumörer innefattar bland annat papilläma, fibroepitelium och polyper. Dessa tumörer tenderar att vara långsamt växande och orsaker sällan allvarliga komplikationer. De kan behandlas genom kirurgisk avlägsnande.
Elakartade (maligna) urinrörstumörer är däremot mycket ovanligare än godartade och innefattar framförallt transsitionalcellscancer, squamosacellscancer och adenocarcinom. Dessa tumörer kan vara invasiva och sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser). Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller systemisk behandling med kemoterapi eller målgerichtet terapi.
Prognosen för patienter med elakartade urinrörstumörer varierar stort beroende på typ, storlek, läge och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. I allmänhet är prognosen sämre än för flera andra typer av cancer.
Penetrating wound, på svenska "penetrerande sår", är en medicinsk term som refererar till en typ av skada orsakad av ett trauma där ett objekt tränger igenom huden och djupare vävnader. Detta kan inträffa när någonting skär, sticker eller skjuter igenom kroppen, vilket orsakar en ingående väg av skada.
Penetrerande sår kan variera i djup och svårighetsgrad beroende på vad som orsakat skadan och hur djupt objektet tränger in. De kan potentiellt skada vitala strukturer såsom blodkärl, nerver, muskler, ben, eller inre organ, beroende på var skadan inträffar.
Vård av penetrerande sår kan kräva akut medicinsk behandling, inklusive rengöring, stängning och eventuell operation för att reparera skadade vävnader eller organ. Prognosen för en persons hälsotillstånd efter en penetrerande skada kan variera mycket beroende på typen av skada, platsen där den uppstod och omfattningen av skadan.
'Käktumörer' (oral cavity cancers) är en allmän term för olika typer av cancer som kan utvecklas i munhålan. Det kan inkludera cancer i läpparna, tungan, gomspidor, gommen, hårda och mjuka palatets bakre delar samt underkäken. De flesta käktumörerna är squamösa cellcancer (SCC), som utgör ungefär 90% av alla käktumörer. Andra typer inkluderar salivkörtelscancer, slemhinnscancer och melanom.
Squamös cellcancer uppstår vanligtvis i platta, ytliga celler (squama) som täcker munhålans slemhinna. Dessa cancer kan vara lokaliserade till en viss area eller sprida sig till andra delar av kroppen genom metastaser. Riskfaktorer för att utveckla squamös cellcancer inkluderar tobaksanvändning, alkoholmissbruk och human papillomavirus (HPV)-infektion.
Symptomen på käktumörer kan variera beroende på vilken del av munhålan cancercellerna har uppstått i. Vanliga symtom inkluderar:
* En rodnad, sår eller ulcus som inte läker efter två veckor
* En knöl eller en ömmande ställe
* Svullnad i ansiktet, halsen eller käken
* Smärta när du sväljer, talar eller rör på tungan
* Rörelsebegränsning av tungan eller underkäken
* Ljud som låter hes eller raspigt när du pratar
* Ohälsa och viktminskning
Om cancer misstänks behövs en biopsi för att bekräfta diagnosen. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på vilken typ av cancer det är och hur långt den har spridit sig.
En granular cell tumör (GCT) är en sällsynt, icke-malign neoplasi som kan uppstå i olika vävnader i kroppen, inklusive huden, mjuktisslar och centrala nervsystemet. GCT karaktäriseras av stor variabilitet i storlek, från några millimeters till flera centimeters i diameter.
Histopatologiskt sett visar GCT en typisk morfologi med polygonala celler som har eosinofila, granulära cytoplasmatiska innehåll och en väldefinerad, skärskilt avgränsning. De flesta GCT är benigna, men i sällsynta fall kan de vara maligna eller bli onkologiskt aggressiva.
Även om orsaken till GCT fortfarande inte är fullständigt klarlagd, har det föreslagits att den kan uppstå som en reaktiv process på grund av infektion, trauma eller inflammation. Vissa studier har också kopplat GCT till onkogener och tumörsuppressorgener, men ytterligare forskning behövs för att fastställa den exakta patogenesen.
Behandlingen av GCT består vanligtvis av en lokal excision med säker marginal. I de flesta fall är prognosen god efter fullständig excision, men uppföljning är viktigt på grund av riskerna för rekurrens och malign transformation.
Lokaliserad sklerodermi, även känd som morfea, är en sällsynt autoimmun hudsjukdom som orsakas av ett överaktivt immunsystem. Sjukdomen karakteriseras av förhårdnaden och trötthet i huden, ofta runt ansiktet, händer, armar och ben. Sklerodermi kan också påverka andra system i kroppen, såsom blodkärl, muskler och ledvävnad, men dessa symptom är vanligtvis mildare än hos den systemiska formen av sklerodermi. Lokaliserad sklerodermi tenderar att vara mer begränsad till en viss del av kroppen jämfört med systemisk sklerodermi, som ofta påverkar flera olika områden i kroppen.
En tandssäck (pulpacysta eller odontogenisk kista) är en sluten, membranös struktur som innehåller pulpavävnad och kan förekomma i dentin och cementum av en tand. Den kan vara congenital (född) eller uppstå sekundärt till patologiska processer såsom caries eller trauma. Tandssäckar kan vara asymptomatiska eller orsaka smärta, svullnad och andra symtom beroende på deras storlek och omfattning. I vissa fall kan tandssäckar behöva tas bort genom en procedure som kallas pulpotomi eller pulpectomi för att undvika komplikationer såsom infektion eller abscess.
I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:
1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.
Immunfenotypbestämning är en metod inom laboratoriemedicin som används för att identifiera och klassificera olika typer av vita blodceller, såsom leukocyter (granulocyter, lymfocyter, monocyter och eosinofiler), baserat på deras yta och de proteiner (antigen) de uttrycker. Detta görs genom att använda specifika antikroppar som binder till dessa proteiner och sedan detekteras med hjälp av metoder såsom flow cytometri eller immunfluorescens.
Denna analys kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar, såsom olika slag av leukemi och lymfom, samt för att övervaka effekten av behandlingar för dessa sjukdomar.
Den humerus är, i medicinsk terminologi, den översta benen i överarmsbenet (armens längre del) som artikulerar med skulderbladet och underarmsbenet. Humerus är ett av de längre rörbenen i kroppen och har en kropp (corpus humeri), två ändar (extremiteter) och tre tuberkler. Den proximala extremiteten artikulerar med skulderbladet och bildar axelleden, medan den distala extremiteten artikulerar med underarmsbenet och bildar armbågsleden tillsammans med två andra ben, ulna och radium.
'Vadben' är ett medicinskt begrepp som refererar till smärta eller obehag i lårbensfogens område, där lårets två ben (femur och tibia) möts. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel trauma, artrit, infektion eller inflammation. Vadban kan också vara relaterat till problem med muskler, senor eller nerver i området. I vissa fall kan vadben vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersöka orsaken till smärtan och behandla den tillräckligt. Behandlingen av vadben kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel eller i vissa fall operation.
Dermatofibrosarcoma protuberans (DFSP) är en sällsynt, långsamväxande, men invasiv cancer som utgår från bindvävstkroten i huden. Det tenderar att växa lokalt och kan infiltrera omkringliggande vävnader, men har en relativt låg benägenhet för att metastasera till andra delar av kroppen. DFSP kan vara svårt att behandla på grund av sin tendens att återkomma efter behandling. Den primära behandlingsmetoden är kirurgi, men strålbehandling och målgerichtad terapi kan också användas i vissa fall.
Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.
Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.
Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.
Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.
'Vävnadsexpansion' refererar till den process där celler expanderas eller förökar sig, vilket leder till att ett vävnadsområde ökar i storlek. Denna process kan ske naturligt under fostertiden och vid vuxen ålder som en del av normal vävnadstillväxt och reparation. I en medicinsk kontext kan vävnadsexpansion också användas för att beskriva artificiella metoder för att expandera celler eller vävnader i laboratoriemiljö eller in vivo, med syfte att användas i regenerativ medicin och transplantation. Detta kan uppnås genom olika tekniker såsom cellkultur, treskningsmetoder eller användning av tillväxtfaktorer.
"Astrocytoma" er en type av hjerneb tumor som utvikles fra støttecellene i hjernen kjent som astroglia. Astrocytomer kan være av ulike grader av malignitet, fra relativt langsomt voksende, lavere grader til høygradert, invasive typer. De høygradert astrocytomene, også kjent som glioblastomer, har en tendens til å vokse raskt og strekke seg over store områder i hjernen. Symptomene på astrocytomer kan variere, men inkluderer ofte hodesmerter, epilepsi, svakhetsgefølelse på en side av kroppen, forvirring og minnesproblemer. Behandlingen kan omhandle kirurgi, strålebehandling og/eller kjemoterapi, beroende på typen og graden av tumoren.
'Rygg' kan på medicinska svenska definieras som den bakre, raka delen av ryggraden (kolumnen) som sträcker sig från nedre halsen till höftområdet och skyddar ryggmärgen. Ryggen består av flera sammanvuxna kotor, bindväv, muskler och nerver. Den är också känd som den thorakala regionen eller thoraxryggen.
Hodgkin lymphoma, även känt som Hodgkin sjukdom, är en typ av cancer som drabbar det lymfatiska systemet. Det karaktäriseras av närvaron av en speciell typ av cell som kallas Reed-Sternberg-cell.
Hodgkin lymfom kan uppstå i alla åldrar, men det är vanligare hos unga vuxna mellan 15 och 30 år och även hos äldre personer över 55 år. Några av de vanliga symptomen på Hodgkin lymfom inkluderar smärtlösa knutor eller svullnader i halsen, under armarna eller i buken, feber, nattsvett och viktminskning.
Det är viktigt att notera att Hodgkin lymfom skiljer sig från andra typer av lymfom, såsom icke-Hodgkin lymfom, som har andra typer av cancerceller och olika behandlingsalternativ.
En granulocytärt cellstumör (GCS) är en typ av blodcancer som utgår från granulocyter, en sorts vita blodkroppar. Det finns olika subtyper av GCS, men de två vanligaste är myeloid leukemi och monocytärt leukemi. Dessa tumörer orsakas av genetiska mutationer som får cellerna att växa och dela sig snabbare än normalt, vilket leder till en överväxt av abnormala celler i benmärgen och blodet.
Myeloid leukemi kallas även för akut myeloisk leukemi (AML) och drabbar främst vuxna. Symptomen inkluderar trötthet, infektioner, blåmärken, ben- och muskelsmärtor samt blödningar.
Monocytärt leukemi kallas även för akut monocytisk leukemi (AMoL) eller monoblastisk leukemi och är också en aggressiv form av cancer som snabbt sprider sig till andra delar av kroppen. Symptomen kan vara liknande dem hos myeloid leukemi, men patienter med AMoL kan också drabbas av lymfkörtelförstoringar och hudförändringar.
Behandlingen för GCS inkluderar kemoterapi, stamcellstransplantation och ibland även målgerichtad terapi med monoklonala antikroppar eller tyrosinkinas inhibitorer. Prognosen varierar beroende på subtyp, ålder och allmänt hälsotillstånd, men i allmänhet är prognosen sämre för äldre patienter och de med högre riskklassering.
T-cells lymfom är en typ av non Hodgkin lymfom, en cancer som drabbar det immunförsvarande systemet. T-cells lymfom utvecklas från ovanligt växte och onormalt fungerande T-celler, en sorts vita blodkroppar som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner.
Det finns två huvudtyper av T-cells lymfom: perfektakeltyp T-cells lymfom och T-cells lymfom, icke-perfektakeltyp. Perfektakeltyp T-cells lymfom är vanligare hos barn och unga vuxna, medan T-cells lymfom, icke-perfektakeltyp oftast drabbar äldre vuxna.
Symptomen på T-cells lymfom kan inkludera utbuktningar i halsen, under armarna eller i ljumskarna, feber, nattsvett, trötthet och viktminskning. Behandlingen för T-cells lymfom kan bestå av kemoterapi, strålbehandling, immunterapi eller stamcellstransplantation. Prognosen varierar beroende på typen av T-cells lymfom och dess utbredning när den diagnostiseras.
DNA-mikroarrayanalyser, även känd som DNA-chip eller genexpressionsprofilering, är en teknik inom genomik och proteomik som används för att simultant undersöka aktiviteten hos tusentals gener i ett enda experiment. Denna metod bygger på hybridisering av fluorescentmärkta DNA-prover till komplementära DNA-prober som är fysiskt fäst på en glasslid eller en silikonplatta.
I en DNA-mikroarrayanalys används ofta prover från två olika biologiska tillstånd, exempelvis frisk och sjuk, för att jämföra deras genuttrycksmönster. Genom att mäta intensiteten av fluorescensen på varje punkt i arrayet kan forskaren fastställa relativa nivåer av genaktivitet för varje gener i de två proverna. Detta kan hjälpa till att identifiera olikheter i genuttryck som kan vara associerade med en viss sjukdom eller biologisk process.
DNA-mikroarrayanalys är ett kraftfullt verktyg inom forskning och har använts för att studera allt från cancer till neurovetenskap, immunologi och utvecklingsbiologi. Den kan också användas för att undersöka genuttrycket hos patogener såsom bakterier och virus, vilket kan hjälpa till att identifiera nya mål för läkemedelutveckling.
Gynekologiska tumörer är en samlande benämning på olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i kvinnans fortplantningsorgan. Detta inkluderar cancer i livmodern (endometriumcancer), cancer i livmodersäcken och äggstockarna (ovariumcancer), cancer i slidan (cervixcancer) samt cancer i vulvan och vaginan. Symptomen kan variera beroende på vilken typ av gynekologisk tumör det rör sig om, men exempel på vanliga symptom är blödningsstörningar, smärta eller utflöde från underlivet. Behandlingen bestäms ofta based on typen och utbredningen av cancern, men kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
'Torso' är ett medicinskt terminologi som refererar till den övre delen av människokroppen, inklusive bröstkorgen och buken, men utan huvud, armarna eller benen. Det består av rygg, bröst, mag och bäcken.
Matstrups tumörer, eller gastrointestinala stromals tumörer (GIST), är sällsyna cancerartade tillstånd som utgår från mag-tarmkanalen. De uppstår vanligtvis i muskelceller i magsäcken eller tjocktarmen, men kan även förekomma i matstrupen, tunntarmen, gallgångarna, levern och andra delar av kroppen.
GIST karaktäriseras av abnorma celldelningar och växt hos speciella typer av celler som kallas pacemakerceller eller intersticiella cells of Cajal (ICC). Dessa celler reglerar muskelrörelserna i mag-tarmkanalen.
GIST kan vara godartade eller elakartade, beroende på graden av celldelning och aggressivitet. Elakartade GIST kan metastasera till andra delar av kroppen, vanligtvis till levern och lymfkörtlarna.
Symptomen på GIST kan variera beroende på tumörens storlek och plats. Vid tidigare stadier kan symptomen saknas eller vara obefintliga, medan större tumörer kan orsaka buksmärtor, blod i avföringen, illamående och kräkningar.
Behandlingen för GIST innefattar ofta kirurgi för att ta bort tumören, samt strålbehandling och/eller medicinsk behandling med tyrosinkinashämmare som imatinib eller sunitinib. Prognosen varierar beroende på graden av cancer och om det har spridits till andra delar av kroppen.
PEComa står för perivaskulär epiteloid cells tumör (Perivascular Epithelioid Cell Tumor) och är en sällsynt typ av cancersjukdom som kan uppstå i olika delar av kroppen. PEComa karaktäriseras av att tumörcellerna har en speciell egenskap, nämligen att de innehåller både muskel- och melanocytliknande egenskaper. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, från långsamt växande till mycket aggressiva former som kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. PEComa kan drabba personer av båda könen och alla åldrar, men de flesta fallen upptäcks hos vuxna mellan 30 och 50 år.
'Sclera' er en del av øyet og betegner den hvite, bakte del som holder øyballen sammen og beskytter de inre strukturene i øyet. Den sclerale hvitten består av et tynt lag kollagenfibriller og elastisk bindivetein, og er relativt ufølsom for smerte og berøring. Scleraen er viktig for å gi øyballen form og styrke, og er også viktig for regulering av intraokulært trykk.
Pankreatikoduodenektomi, även känt som Whipple operation, är en komplex bukoperation som utförs för att behandla olika sjukdomar i buken, främst cancer i huvudet på pancreas samt i gallgången och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Under operationen avlägsnas delar av flera organ: huvudet på pancreas, tolvfingertarmen, böjarna i magen, galblåsan och regionala lymfkörtlar. De kvarvarande delarna av pancreas, magen och tarmkanalen ansluts sedan till varandra igen för att återställa näringsupptaget.
Det är en omfattande operation med en längre tids recovery, men den kan vara livräddande eller mycket förbättrande för vissa patienter med svåra sjukdomar i detta område.
X-ray microtomography (micro-CT) är en icke-destruktiv teknik för att generera tredimensionella (3D) bilder av inre strukturer hos ett material eller ett objekt, genom att använda röntgenstrålning.
I en typisk mikro-CT-scanning, roteras objektet i en rotationstomograf som är utrustad med en källa för röntgenstrålning och en detektor. Under varje rotation av objektet, tas en serie tvådimensionella (2D) radiografier från olika vinklar runt objektet. Dessa 2D-bilder används sedan för att rekonstruera en serie tänjda 2D-bilder som representerar varje tvärsnitt av objektet i dess djupriktning. Slutligen, kan dessa tänjda 2D-bilder kombineras för att skapa en 3D-bild av objektets inre struktur.
Mikro-CT är ett användbart verktyg inom forskning och tillämpningar som inkluderar materialvetenskap, biologi, paleontologi, geologi och industriell non-destructive testing (NDT). Det kan användas för att undersöka strukturer på mikrometerskalan, vilket gör det till en kraftfull metod för att studera komplexa inre strukturer hos materialer och objekt.
Adenocystic carcinoma is a rare type of cancer that can occur in various organs and tissues of the body, but it most commonly affects the salivary glands, particularly the minor salivary glands located in the roof of the mouth. This type of cancer arises from the glandular cells that line the ducts of the salivary glands, and it is characterized by its slow growth and tendency to spread along nerves.
Adenocystic carcinoma is typically a low-grade malignancy, which means that it grows slowly and is less likely to metastasize or spread to other parts of the body compared to higher-grade cancers. However, it can still invade nearby tissues and structures, making it difficult to completely remove with surgery.
The symptoms of adenocystic carcinoma depend on the location of the tumor. In the salivary glands, it may cause painless swelling or a lump in the mouth, neck, or face. Other possible symptoms include numbness, weakness, or difficulty moving facial muscles.
Treatment for adenocystic carcinoma typically involves surgery to remove the tumor, followed by radiation therapy to kill any remaining cancer cells. In some cases, chemotherapy may also be used. The prognosis for adenocystic carcinoma varies depending on the location and size of the tumor, as well as the stage of the disease at diagnosis.
"Genomfördelning av gener" är ett begrepp inom genetiken som refererar till processen där gener från två föräldrar överförs och blandas till deras avkomma under den biologiska fortplantningen. Varje individ har en unik kombination av gener, som de har fått från sina föräldrar genom att ärva en halv mängd gener från var och en av dem. Denna process innebär att genfrekvenserna i populationen förändras över generationer, vilket kan leda till en ökad mångfald eller en minskad mångfald av genetisk information beroende på olika faktorer som naturligt urval och genetisk drift.
Under den genetiska omfördelningen sker en slumpmässig kombination av gener från varje förälder, vilket kan resultera i en stor variation i de genetiska egenskaperna hos avkomman. Detta är en naturlig process som bidrar till den biologiska mångfalden och evolutionen inom arter.
I vissa fall kan genetisk manipulation eller tekniker som in vitro-fertilisering och gentekniska metoder påverka denna process genom att direkt införa specifika gener i ett individuellt genomi, vilket kan leda till en förändring av de vanliga mönstren hos genfördelningen.
'Papillom' är ett medicinskt term som hänvisar till en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller tumör med fingerliknande utskott. Ordet kommer från latinets 'papilla', vilket betyder liten, knölformad struktur.
I medicinsk kontext används ofta termen papillom för att beskriva en speciell typ av benign tumör som bildas i skiv- eller platt epitelgeweben, till exempel huden eller slemhinnor. Dessa tumörer kallas papillomer och kan vara associerade med olika infektioner, såsom humana papillomvirus (HPV).
Exempel på papillomer inkluderar vanliga vårtor, som orsakas av HPV-infektion, och är oftast ofarliga. Vissa typer av HPV-relaterade papillomer kan dock öka risken för cancerutveckling i specifika områden, till exempel livmoderhalscancer vid infektion med högrisk-HPV-stammar.
'Ultraljudsterapi', även känt som 'ultrasound therapy' eller 'therapeutic ultrasound', är en form av behandling inom fysioterapi och andra rehabiliteringssammanhang. Den innebär användning av högfrekventa ljudvågor (över människans hörselgräns) för att producera värme i vävnader, vilket kan leda till ökat blodflöde, muskelavspänning och smärtalleviering.
Under behandlingen placeras en ultraljudshead, som vibrerar med höga frekvenser (typ 1-3 MHz), mot huden i kontakt med ett gel för att underlätta överföringen av ljudvågorna. Dessa vågor penetrerar djupare vävnader och orsakar kinetisk energi som kan öka temperatur och leda till de terapeutiska effekterna.
Ultraljudsterapi används ofta för att behandla muskel- och skelettrelaterade smärtor, skador eller sjukdomar, såsom muskelsmärtor, inflammationer, ledsmärtor, seninflammationer och benbrott. Vidare kan den också användas för att underlätta läkemedelstillförsel till vävnader genom ultraljudsguidning.
Stichopus är ett släkte marina djur som tillhör klassen tagghudingar (Echinodermata) och ordningen stickpansarmalar (Holothuroidea). Släktet innehåller flera arter, bland annat Stichopus variegatus, även känd som sjögurka eller havsgris. Dessa djur är vanligen cylindriska till formen och har en mjuk, geléartad kropp med taggar på ytan. De lever på havsbotten och livnär sig genom att äta sediment för att utvinna näring. Stichopusarter är viktiga som föda i vissa delar av världen, men de kan också innehålla toxiner som gör dem olämpliga som mat.
Decorin är ett proteoglykan som tillhör lillfamiljen av slankskaftade proteoglykaner. Det kodas för av genen DCN på kromosom 12q23 och består av en kärna av ett centralt protein, omkring vilket små kloriderbundna sockermolekyler (glykosaminglykaner) är fogade. Decorin har en viktig roll i bindväv och brosk, där det hjälper till att reglera celltillväxt, differentiering och extracellulär matrisstruktur. Det binder också till olika typer av strukturella proteiner som kollagen och elastin, vilket styr deras organisation och stabilitet i extracellulära matrix. Dessutom har decorin potentialen att interagera med diverse vävnadsfaktorer och cytokiner, vilket gör det till en viktig komponent i inflammatoriska processer och sjukdomar som fibros, cancer och åldrande.
Samhällsförvärvade infektioner, även kallat sjukhusinfektioner eller healthcare-associated infection (HAI), är en infektion som patienten får under vård i ett hälso- och sjukvårdsinstitution, såsom sjukhus, vårdhem eller klinik. Dessa infektioner kan vara orsakade av bakterier, virus, svampar eller parasiter som finns naturligt i miljön eller som sprids från person till person.
Samhällsförvärvade infektioner kan delas in i olika kategorier baserat på när under vården patienten utvecklar infektionen:
1. Sjukhusacquiried infection (SAI): En infektion som patienten får 48 timmar eller mer efter admission till sjukhuset, eller inom 3 dagar efter avskrivning från sjukhuset.
2. Associerad med vård i intensivvårdsavdelning (ICU): En infektion som patienten får upp till 48 timmar efter att ha lämnat ICU.
3. Sjukdom relaterad infektion (HAI): En infektion som är direkt orsakad av sjukdomen eller behandlingen, såsom en infektion i en operationssår eller en kateterassocierad urinvägsinfektion.
Exempel på samhällsförvärvade infektioner inkluderar lunginflammation som orsakas av meticillinresistent stafylokocker (MRSA), blåslukten i mag-tarmkanalen som orsakas av Clostridium difficile, och kateterrelaterade urinvägsinfektioner.
Samhällsförvärvade infektioner kan förhindras genom att följa strikta hygienregler, såsom handhygien, användning av skyddsbarriärer som gloves och munsanskydd, isolering av smittosamma patienter och korrekt hantering av medicinska enheter.
"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.
"Translokation, genetisk" refererer til en type genetisk mutation hvor der forekommer en overførsel eller udveksling af store dele (eller hele) af en kromosom med en anden. Denne proces kan resultere i to typer translokationer:
1. Reciprok translokation: Her sker der en ømsesidig udveksling af genetisk materiale mellem to forskellige kromosomer. Det vil sige, at et bestemt segment fra én kromosom byttes ud med et segment fra en anden kromosom.
2. Robertsoniansk translokation: Her fusionerer to akrocentriske kromosomer (kromosomer med korte arme) ved deres centromere, hvilket resulterer i en større kromosom og et mindre antal kromosomer i alt.
Translokationer kan være konsekvensen af fejl under celledeling eller udvikle sig som følge af skade på DNA-molekylet, for eksempel ved eksponering for ioniserende stråling eller kemiske stoffer. Nogle translokationer kan være asymptomatiske og ikke have nogen negativ effekt, mens andre kan føre til genetiske sygdomme, udviklingsforstyrrelser eller cancer.
Medicinskt kan "möss, inavlade stammar" definieras som speciellt avlasade populationer eller linjer av möss (Mus musculus), som används i forskning och experiment. Genom att avla möss under kontrollerade förhållanden över flera generationer, kan forskare skapa populationer med specifika genetiska bakgrunder och karaktäristika. Detta gör det möjligt att studera specifika sjukdomar, tillstånd eller biologiska processer i en kontrollerad och reproducerbar miljö.
Inavlade stammar av möss kan vara antingen kongenitala (renbure) eller korsblandade (hybrida). Kongenitala stammar har ett slutet genetiskt system, där alla individer i populationen härstammar från en enda individ eller en mycket liten grupp individer. Detta gör att deras gener är nästan identiska, och det kan vara användbart för att reducera varians inom populationen och underlätta reproducerbarhet i experiment.
Korsblandade stammar härstammar från två eller fler kongenitala stammar och har en mer varierad genetisk bakgrund. Dessa stammar kan användas för att undersöka effekterna av genetiska variationer på olika sjukdomar och tillstånd.
I medicinsk forskning är inavlade stammar av möss mycket viktiga, eftersom de möjliggör kontrollerade studier av många biologiska processer och sjukdomar. De används ofta för att testa nya läkemedel och behandlingar innan de testas på människor.
Radiofarmaka är en term som används inom medicinen och kärntekniken. Det refererar till preparat som innehåller radioaktiva isotoper, som används i diagnostiska eller terapeutiska syften. I en medicinsk kontext kan radiofarmaka definieras som:
"Preparat av kemiska substance som innehåller en eller flera radioaktiva isotoper, antingen naturligt förekommande eller skapade i en kärnreaktor eller accelerator. De används primärt inom medicinen för att undersöka, diagnostisera och behandla sjukdomar, genom att utnyttja de radioaktiva strålarnas förmåga att interagera med levande vävnad."
Radiofarmaka kan användas på olika sätt inom medicinen. I diagnostiska syften injiceras de till patienten för att följa deras distribution och interaktion med kroppen, ofta med hjälp av bilddiagnostik som SPECT eller PET-scanning. I terapeutiska syften används radiofarmaka för att behandla olika former av cancer genom att rikta in sig på tumörceller och utnyttja strålningens förmåga att skada eller döda dem.
Karpaltunnelsyndrom (CTS) är ett tillstånd där nerven medialt nerver blir komprimerad i karpaltunneln, en smal passage i handleden. Detta kan orsaka smärta, stickning, formskifting eller svaghet i handen och fingrarna, särskilt pekfingret och tummen. Tillståndet är vanligare hos kvinnor än män och tenderar att drabba personer med arbete som innebär repetitiva rörelser eller kroppsställningar som kan öka trycket på nerven i karpaltunneln. Andra riskfaktorer är ålder, övervikt och vissa sjukdomar som diabetes och hypotyreos. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av patienthistoria, fysiskt undersökande och neurofysiologiska tester. Behandlingen kan innebära vila, spänningsavlastning, smärtstillande medel, kortikosteroidinjektioner eller i vissa fall kirurgi för att avlasta nerven.
HMGA2-proteinet er ein transskripsjonsfaktor som hører til i HMGA-familien (High Mobility Group AT-hook). Disse proteinetne innehar en viktig rolle i reguleringen av gener og kan påvirke cellers vekst, differensiasjon og apoptose.
HMGA2-proteinet består av et domen som kaller AT-haken, som binder til DNA-strekkene foran gener og hjelper til å endre strukturen på kromatinet slik at andre transskripsjonsfaktorer kan interagere med DNA-molekylet. Dette kan føre til aktivering eller inaktivering av gener.
HMGA2-proteinet er særlig viktig under embryonal utvikling og i stemceller, men det kan også påvises i visse typer av kreftceller. I mange typer av kreft er overuttrykk av HMGA2-generen forbundet med dårlige prognoser og større risiko for metastaser.
'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.
Tumörsuppressorproteinet p53 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln och DNA-reparationer. Det kallas även "vaktmannen" eftersom det hjälper till att reglera celldelningen och förhindra oregelbunden celldelning och cancertillväxt. När p53 detekterar skada på DNA eller andra cellskador aktiveras det och styr cellcykeln in i en fas där cellen kan reparera skadan. Om skadan inte kan repareras, inducerar p53 apoptos, en form av programmerad celldöd, för att undvika cancertillväxt. Mutationer i TP53-genen som kodar för p53-proteinet är vanliga i många olika cancertyper och leder till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan leda till obegränsad celldelning och cancertillväxt.
Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.
Typiske postoperative komplikationer omfatter:
1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.
Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.
'Hypertermia, inducerad' refererar till ett tillstånd där kroppstemperaturen är artificiellt ökad över det normala normothermiska intervallet (36-37°C) som en direkt konsekvens av externt tillfört värmemedel eller på grund av aktiv muskelverksamhet. Det finns olika typer av inducerad hypertermia, men de två vanligaste formerna är:
1. Exogena hypertermia: Denna form orsakas av externt tillfört värmemedel, till exempel när en person utsätts för överdriven värmeexponering i en hettaonda eller när de blir överhettade under långvarig solbadning.
2. Jämförd med exogena hypertermia orsakas denna form av inducerad hypertermia av aktiv muskelverksamhet, till exempel vid stängselgångsövningar eller när en person arbetar i varma och fuktiga förhållanden utan tillräcklig värmeavskiljning. Detta kallas också för "ansträngningshypertermia" eller "värmeslag".
Det är viktigt att notera att inducerad hypertermia kan vara farlig om den inte behandlas korrekt, eftersom överdrivenhet kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsystemsstörningar, njurskador, muskelskador och i värsta fall dödsfall.
Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).
Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.
I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.
"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:
1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.
These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.
"Actiners" är ett medicinskt term som saknar betydelse på engelska eller svenska. Det kan ha förväxlats med "actinic keratosis", som är en medicinsk diagnos på svenska som ungefär betyder "aktinsk broskbildning". Det handlar om en förändring i huden som orsakas av solskador och kan vara ett tecken på ökad risk för hudcancer.
Om du menade något annat, vänligen klargör ditt spörsmål och jag kommer att göra mitt bästa för att besvara det korrekt.
'Ledinflammation', även känt som artrit, är ett tillstånd där det uppstår inflammation i en eller flera ledarbeten. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektion, skada eller autoimmuna sjukdomar.
Typiska symtom på ledinflammation innefattar:
* Smärta i leden, som kan förvärras vid rörelse
* Ömhet och svullnad i leden
Andra symtom kan vara:
* Rödaktig hud runt den berörda leden
* Förhöjd kroppstemperatur eller feber
* Allmänt sjukligt tillstånd
Om du tror att du har en ledinflammation bör du söka vård av din läkare för en korrekt diagnos och behandling.
En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.
'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.
Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.
Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.
Den bukspottkörteln (pancreas) är en glandulär organs situerad i bakre delen av bukhålan. Den har två huvudsakliga funktioner:
1. Exokrin funktion: Den producerar och sekreterar en alkalisk juice, som innehåller enzymer som hjälper till att bryta ned proteiner, kolhydrater och lipider i mag-tarmkanalen.
2. Endokrin funktion: Den innehåller cellgrupperingar kända som Langerhans' öar, som producerar hormoner såsom insulin, glukagon och somatostatin, vilka hjälper till att reglera blodsockernivåerna.
Så en medicinsk definition av 'bukspottkörtel' är: En glandulär organs i bukhålan med exokrin och endokrin funktion som producerar enzymer för nedbrytning av näringsämnen och hormoner för reglering av blodsockernivåer.
Mikrobiell kollagenas är ett enzym som produceras av vissa bakterier och som bryter ned kollagen, ett protein som finns i bland annat hud, ben och brosk. Detta enzym används av bakterierna för att bryta ned och ta i sig näringsämnen från sitt växtmedium, men kan även orsaka skada på värdorganismen om bakterierna koloniserar dessa vävnader.
Kromosomavvikelsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av avvikelser i människans kromosomer. Kromosomer är trådformade strukturer som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. De är närvarande i alla celler i kroppen, förutom i könscellerna (spermier och ägg).
Kromosomavvikelser kan uppstå under celldelningen, då kromosomerna kopieras och delas mellan de två nya cellerna. Avvikelser kan orsakas av fel i denna process, exempelvis att kromosomer inte separeras korrekt eller att bitar av kromosomer bryts loss och byter plats med varandra.
Det finns olika typer av kromosomavvikelser:
1. Numeriska avvikelser: Detta innebär att det är för många eller för få kromosomer i cellen. Exempelvis kan en person ha tre exemplar av kromosom 21 istället för de två vanliga, vilket orsakar Down syndrom.
2. Strukturella avvikelser: Detta innebär att en del av kromosomen saknas, upprepas, har bytt plats eller är omvänt. Exempelvis kan en bit av en kromosom ha brutits loss och fastnat på en annan kromosom, vilket kallas en translokation.
Kromosomavvikelser kan leda till olika hälsoproblem, beroende på vilken typ av avvikelse det rör sig om och hur allvarlig den är. Vissa avvikelser kan orsaka missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer eller andra sjukdomar. Andra kromosomavvikelser kan dock vara symptomlösa och påverka individen inte alls.
"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.
Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.
Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.
Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.
Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.
'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:
1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.
2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.
3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.
Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.
'Staphylococcus aureus' er en bakterie som kan forekomme naturligt på huden og slimhinnene hos mennesker og dyr. Den kan også forårsage infektioner, der varierer fra mildere former som hudinfektioner (f.eks. impetigo eller furunkler) til alvorlige livstruende sygdomme som blodforgiftning, lungeentzündelse og endokardit (hjerteklapbetændelse).
Bakterien er ofte resistent over for flere slags antibiotika, herunder meticillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA), som kan være særligt vanskelig at behandle. MRSA-infektioner forekommer hyppigt i sygehuse og andre sundhedsinstitutioner, men de kan også findes udenfor disse omgivelser (i så tilfælde kaldes det community-acquired MRSA).
Muskelkrankheiten, eller muskelsjukdomar, är en grupp sjukdomar som drabbar muskulaturen i kroppen. Det kan vara allt från små, lokala problem till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen.
Muskelkrankheter kan delas in i flera olika kategorier beroende på vilken del av muskeln de drabbar och vad som orsakar dem. Några exempel är:
1. Muskelfibrösjukdomar: Sjukdomar som orsakas av en skada eller sjuklig förändring i muskelns fibrer, till exempel Duchennes muskeldystrofi och Becker muskeldystrofi.
2. Neurogna muskelsjukdomar: Sjukdomar som orsakas av en skada eller sjuklig förändring i nervsystemet, vilket leder till att musklerna inte fungerar korrekt. Exempel på neurogna muskelsjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Guillain-Barrés syndrom.
3. Metaboliska muskelsjukdomar: Sjukdomar som orsakas av en störning i muskelns metabolism, vilket kan leda till att musklerna inte får tillräckligt med energi för att fungera korrekt. Exempel på metaboliska muskelsjukdomar är mitokondriell myopati och glykogenos.
4. Autoimmuna muskelsjukdomar: Sjukdomar som orsakas av ett överdrivet svar från det immunsystemet, vilket leder till att musklerna attackeras och skadas. Exempel på autoimmuna muskelsjukdomar är dermatomyosit och polymyosit.
Symptomen på muskelkrankheter kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar svaghet, trötthet, smärta, kramper och förlust av koordination.
'Nyss tumör' är en benämning på en typ av godartad hudtumör (benign tumör) som karaktäriseras av att den består av modifierade svettkörtlar. Ordet 'nyss' kommer från grekiskan och betyder 'ny' eller 'färsk'. Dessa tumörer är vanligtvis små, runt till ovala formade och kan vara röda, rosa eller hudfärgade. De tenderar att växa långsamt över tid och orsakar sällan några besvär, men de kan ibland bli irriterande eller blivisa. I vissa fall kan en nysttumör också vara ett tecken på underliggande sjukdomar eller störningar i kroppens hormonbalans. I allmänhet behöver dock inte en nysttumör behandlas om den inte orsakar några besvär, men om den gör det kan den avlägsnas genom en liten kirurgisk operation.
Spottkörteltumörer i underkäken (submandibulära salivkörtel tumörer) är en sorts sällsynta tumörer som utvecklas i spottkörteln under underkäken. De kan vara både godartade och elakartade.
Godartade (benigna) tumörer inkluderar exempelvis pleomorfa adenom, basaloid adenom och Warthins tumör. Dessa tumörer växer långsamt och orsakar ofta smärta eller obehag i underkäken. De kan också leda till svullnad i halsen eller sväljningssvårigheter.
Elakartade (maligna) tumörer inkluderar exempelvis adenoid cystisk karzinom, mucoepidermoid carcinom och adenokarcinom. Dessa tumörer kan växa snabbare än godartade tumörer och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på elakartade spottkörteltumörer i underkäken kan vara liknande som för godartade tumörer, men de kan också inkludera sårbarhet eller smärta i munhålan, svullnad i nacken och diffus sväljningssvårigheter.
Behandlingen av spottkörteltumörer i underkäken beror på typen, storleken och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativen inkluderar kirurgi, strålbehandling och ibland även kemoterapi.
'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.
"Maxillary osteotomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där den övre käken (maxilla) delas upp i flera ben, flyttas och fixeras på ny plats. Detta görs vanligen för att korrigera skelettala oregelbundenheter eller skada på ansiktsskelettet, såsom kraniofaciala missbildningar, överbit, underbet eller andra former av skallformanomalier. Maxillary osteotomy kan också ingå i behandlingen av sövningsstörningar och svårigheter att andas genom näsa. Efter operationen kan pacienten behöva bära en fast splint eller gipsförband för att underlätta helande och stabilisera den nya positionen av maxillan.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
Ilizarov-metoden är en teknik inom ortopedisk kirurgi som används för att korrigera ben- och leddeformationer, långa benfrakturer och benlängdssjukdomar. Metoden utvecklades av den ryske kirurgen Gavriil Abramovitj Ilizarov på 1950-talet.
Ilizarov-metoden innebär att man använder en extern fastsättningsapparat, som består av metallstänger, skruvar och trådar, för att stabilisera benet under behandlingen. Apparaten fästs på benet med hjälp av små skruvar och trådar som går igenom huden och in i benet. När apparaten är på plats kan man gradvis korrigera deformationer eller förkorta eller förlänga benet genom att justera längden på trådarna.
Denna metod tillåter kontrollerad belastning av benet under hela behandlingen, vilket kan leda till snabbare och mer effektiv healing jämfört med traditionell immobilisering med gips eller en intern fastsättningsapparat. Ilizarov-metoden används ofta när andra behandlingsalternativ inte är möjliga eller har misslyckats, och kan vara ett effektivt sätt att återställa funktionen och rörelsefriheten hos patienter med komplexa ben- och ledproblem.
Eyelid neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the tissues of the eyelids. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Common types of benign eyelid neoplasms include papillomas, hemangiomas, and nevi, while malignant tumors may include basal cell carcinoma, squamous cell carcinoma, and melanoma.
Symptoms of eyelid neoplasms can vary depending on the type and size of the growth. They may include:
* A visible lump or bump on the eyelid
* Changes in the color or texture of the skin on the eyelid
* Loss of eyelashes
* Redness, irritation, or pain in the affected area
* Blurry vision or other changes in visual acuity
Treatment for eyelid neoplasms depends on the type and severity of the growth. Benign tumors may be observed or removed surgically if they cause discomfort or affect vision. Malignant tumors require prompt treatment, which may include surgery, radiation therapy, or chemotherapy. Regular follow-up care is essential to monitor for recurrence or new growths.
Polymyositis är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i skelettmusklerna. Detta leder till svaghet, smärta och trötthet i musklerna. Polymyositis påverkar vanligtvis proximala muskler, det vill säga musklerna nära kroppens mittlinje, såsom axlarna och höfterna. Sjukdomen kan också påverka andningsmusklerna och lederna.
Polymyositis orsakas av en överdriven immunrespons där den egna kroppen attackerar muskelvävnaden. Den exakta orsaken till sjukdomen är inte fullständigt klarlagd, men det anses att både genetiska och miljömässiga faktorer kan spela in.
Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av klinisk undersökning, blodprover, elektromyografi (EMG) och muskelbiopsi. Behandlingen för polymyositis består ofta av immunosuppressiva läkemedel som hjälper till att kontrollera inflammationen och minska skadan på musklerna. Fysisk terapi kan också vara användbar för att underlätta muskelstyrkan och funktion.
Muskel- och skelettsjukdomar är en kategori av sjukdomar som drabbar muskler, ben, ledband, ligament, senor och leder. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till åldrande, skada, infektion, autoimmunitet eller cancer. Exempel på muskel- och skelettsjukdomar inkluderar artriter, reumatoid artrit, osteoartrit, multipel skleros, muskeldystrofi, fibromyalgi, osteoporos och cancersjukdomar som metastaserar till ben eller skelett. Symptomen på muskel- och skelettsjukdomar kan variera beroende på vilken specifik sjukdom en person har, men de kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, rörelsebegränsning, svaghet och instabilitet i lederna eller musklerna. Behandlingen för muskel- och skelettsjukdomar kan innefatta mediciner, fysisk terapi, operationer, livsstilsförändringar och andra terapeutiska metoder beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad.
Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.
Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.
Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.
I'm happy to help! However, I noticed that there seems to be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "cordome," I'm afraid that I cannot provide one because "cordome" is not a recognized term in medicine or anatomy. It is possible that you may have meant to ask about the "pineal gland" or "epiphysis," which is a small endocrine gland located in the brain that produces melatonin, a hormone that helps regulate sleep-wake cycles.
If you had something else in mind, please let me know and I will do my best to provide an accurate answer!
Den basalmembranen är en tunnt, platt, specialiserad struktur som skiljer epitelceller och endotelceller från det underliggande bindvävslagret i flera typer av vävnader i kroppen. Den består av två huvudsakliga delar: basal lamina och reticular lamina. Basal lamina är den innersta, elektrondensa lagret som utgör en matrix av extracellulära proteiner, såsom kolagen typ IV, laminin och nidogen. Reticular lamina är det yttre, mindre tätt packade lagret som består av kollagena fibriller. Basalmembranet har en viktig roll i celladhesion, celldifferentiering, cellkommunikation och molekylär transport.
'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.
"Ras-generator" är inget etablerat medicinskt begrepp, utan verkar vara ett felstavat eller förvrängt uttryck. Det kan möjligen syfta på "rasgeneder", vilket är en benämning inom genetiken som avser förändringar (mutationer) i gener som kodar för proteiner i RAS-signalvägar.
RAS-proteiner spelar en viktig roll i cellcykeln och celldelningen, och förändringar i dessa gener kan leda till onormal celltillväxt och cancer. Exempel på cancersjukdomar som kan vara associerade med RAS-geneder inkluderar lungcancer, coloncancer och pankreascancer.
I svensk medicinsk terminologi definieras "hälsa" som: "det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet och inte bara frånvaron av sjukdom eller funktionsnedsättning." Den här definitionen kommer från Världshälsorganisationen (WHO) och har använts sedan 1948.
Denna breda definition inkluderar alla aspekter av en persons välbefinnande, inte bara deras fysiska hälsa. Det betonar också vikten av att ta hänsyn till de sociala och psykologiska faktorerna som kan påverka en persons välbefinnande.
'Frontalben' är ett medicinskt begrepp som refererar till den främre delen av huvudet, motsvarande pannan och det angränsande området. Det är också känt som frontalloben eller frontalregionen, och innehåller en del av storhjärnan (cerebrum). Frontalloben har en viktig roll i högre mentala funktioner såsom planering, beslutsfattande, socialt beteende, emotionell regulering och arbetshågkomst. Skador eller sjukdomar i denna region kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga symptom som exempelvis sämre minnesförmåga, impulsivt beteende och förändrad affektivitet.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
Retikulin är ett nätverk av protein fiber som finns i bindväv. Det bildas av en speciell typ av proteinfibriller som kallas retikulinfiber, och det utgör en del av den underliggande strukturen i huden och andra vävnader. Retikulinhalter och -mönster kan användas som markörer för olika sjukdomar, till exempel fibros och cancer.
Xenotransplantation är en medicinsk term som refererar till överföringen av celler, vävnader eller organ från ett individuellt djur till en människa. Detta är en aktivt undersökt behandlingsmetod för att möjliggöra organdonation när det saknas lämpliga organ donerade av människor.
De flesta xenotransplantationsexperiment har använt sig av grisorgan, eftersom deras storlek och funktion är relativt lika mänskliga organ. Men det finns också andra djur som har använts i forskning, såsom apor, fåror och kaniner.
Xenotransplantation är ett mycket komplext område inom transplantationsmedicin på grund av den starka immunreaktionen som uppstår när en människokropp tar emot celler, vävnader eller organ från ett annat djur. För att försöka undvika detta använder forskare tekniker såsom genmodifiering och immunsuppressiva behandlingar.
Även om det har genomförts några framgångsrika xenotransplantationsexperiment på djur, finns det fortfarande inga etablerade behandlingsmetoder för människor. Forskningen fortsätter att utvecklas och det är möjligt att xenotransplantation kommer att bli en viktig del av transplantationsmedicinen i framtiden.
Keratin-7 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och förekommer naturligt i vår kropp. Det är ett cytoskelettprotein, vilket betyder att det hjälper till att ge cellen struktur och form. Keratin-7 finns specifikt i epitelceller, som är de celler som bildar ytskiktet på oss och våra slemhinnor.
Keratin-7 är ett så kallat "basal keratin", vilket innebär att det främst återfinns i basala epitelceller, det vill säga de celler som sitter närmast under det skikt av döda celler som bildar ytan på till exempel huden. Keratin-7 har visat sig vara ett användbart markörprotein vid differentialdiagnostiskt syfte inom patologi, eftersom dess förekomst kan peka på vissa typer av cancer och andra sjukdomar som drabbar epitelcellerna.
"Dental implantation, jaw-anchored" refers to a dental procedure where a screw-like titanium fixture is surgically placed into the jawbone to replace the root of a missing tooth. This forms a stable foundation for an artificial tooth or crown to be attached on top. The implant becomes anchored in the bone over time through a process called osseointegration, providing a secure and durable restoration that looks and functions like a natural tooth.
The procedure is often performed by oral surgeons or periodontists, and it can help improve chewing function, speech, and overall quality of life for patients with missing teeth. Jaw-anchored dental implants are typically more stable and long-lasting than other types of dental restorations such as dentures or bridges.
En främmandekropsgranulom är en speciell form av inflammatorisk reaktion som uppstår i kroppen när den utsätts för ett främmande ämne, till exempel ett implantat eller en före detta infektion. Granulomet är en sammanfattning av immunceller som inkluderar makrofager, lymfocyter och andra celler som samlas runt det främmande ämnet för att försöka skydda kroppen och neutralisera det.
I vissa fall kan granulomet bli kronisk och orsaka en massiv fibros (scarvandring) i området, vilket kan leda till negativa effekter på den omkringliggande vävnaden. Främmandekropsgranulom kan ses i samband med olika sjukdomar och tillstånd, såsom tuberkulos, sarkoidos och efter exponering för vissa kemiska substanser.
Medicinsk definition:
"Läkemedelsterapi, understödjande" refererar till användandet av läkemedel som komplement till andra behandlingsformer, med syfte att stödja den övergripande behandlingsplanen och förbättra patientens kvalitet på livet. Detta kan innebära användning av läkemedel som lindrar symtom, förhindrar komplikationer eller minskar biverkningar av andra behandlingar. Ofta är syftet med understödjande läkemedelsterapi att förbättra patientens livskvalitet och funktionsnivå, istället för att direkt påverka sjukdomens progression.
B-cellslymfoli är en typ av cancer som utgörs av maligna transformationer och klonal expansion av B-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. I allmänhet drabbar sjukdomen lymfknutor, men den kan också spridas till andra delar av kroppen, såsom benmärgen, levern och mjälten.
Det finns olika subtyper av B-cellslymfom, som varierar i deras aggressivitet och prognos. Några exempel på subtyper inkluderar diffus stora B-cellslymfom (DLBCL), folliculärt lymfom (FL) och mantle cellslymfom (MCL). Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, immunterapi, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa. Prognosen varierar beroende på subtyp och behandlingssvar.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
Hypothalamustumörer är ovanliga tumörer som utvecklas i hypothalamus, ett område i hjärnan som kontrollerar viktiga kroppsfunktioner såsom hunger, tirst, sömn, kroppstemperatur och hormonkänslighet. Tumörerna kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek, plats och hastighet av tillväxt.
Symptomen på hypothalamustumörer kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar endokrina rubbningar (förändringar i hormonnivåerna), försämrad syn, huvudvärk, minnesförlust, humörsvängningar och förändringar i sömnen. I vissa fall kan tumörerna orsaka ökat aptit och viktuppgång (akromegali) eller för tidlig pubertet hos barn (central precocious puberty).
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, neurovetenskapliga undersökningar och bilddiagnostik som magnetresonans- eller datortomografi. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling beroende på typen av tumör och dess utbredning.
Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.
Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.
Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.
Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.
Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.
Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.
'Idrottsutrustning' kan definieras som de olika typer av utrustning och utförandeartiklar som används under idrott, fysisk aktivitet och träning. Detta inkluderar allt från bollar, klubbor, skidor och hjälmar till viktsaker, gymnastikmattor och tävlingskläder. Idrottsutrustning kan vara nödvändig för att kunna utöva en idrott eller aktivitet på ett säkert och effektivt sätt, samt kan också förbättra prestandan och minska risken för skador.
En bakteriell infektion är en infektion som orsakas av bakterier, små encelliga mikroorganismer. När bakterier invaderar kroppen kan de orsaka en rad olika symptom beroende på vilken typ av bakteri och var i kroppen den etablerar sig. Exempel på bakteriella infektioner inkluderar lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, hudinfektioner och blodförgiftning (sepsis). Behandlingen för bakteriella infektioner består ofta av antibiotika, men det kan också behövas andra typer av behandling beroende på typen och allvarlighetsgraden av infektionen.
A "Free Tissue Flap" är en metod inom plastik- och rekonstruktiv kirurgi där en flik av vävnad (till exempel hud, muskel, ben) tas bort med sin egen blodförsörjning från en del av kroppen och transplanteras till en annan del. Chirurgen ansluter sedan artärer och vener i den mottagande regionen till de motsvarande blodkärlen i flapet för att återställa blodflödet. Detta metod är användbar när det behövs vävnad som kan inte erhållas genom lokala flaps eller skinntransplantationer.
Le Forts osteotomi är ett samlingsnamn för tre typer av kranio-maxillära osteotomier, beskrivna av den franske kirurgen René Le Fort på 1900-talets början. Dessa osteotomier används inom munt- och ansiktskirurgin för att korrigera skelettrelaterade missbildningar, skallskador eller tumörer i ansiktet och överkäken.
Här är en kort beskrivning av de tre olika typerna av Le Forts osteotomi:
1. Le Fort I: Denna osteotomi går horisontellt genom överkäkens (maxilla) kropp, skiljande den från ansiktsskelettet. Överkäken kan sedan flyttas framåt eller bakåt för att korrigera en under- eller överbit.
2. Le Fort II: Denna osteotomi går diagonalt genom överkäken, näsan och ögonhålornas övre kant. Detta möjliggör en mer omfattande förändring av ansiktsskelettet, särskilt i anslutning till näsa och ögonhålor.
3. Le Fort III: Denna osteotomi går horisontellt genom överkäken, näsan och ögonhålornas övre kant. Detta är den mest omfattande av de tre osteotomierna och möjliggör en betydande förändring av ansiktsskelettet, särskilt i anslutning till pannan, näsa och ögonhålor.
Det är viktigt att notera att Le Forts osteotomi är en kirurgisk procedur som bör utföras av erfarna specialistkirurger inom området munt- och ansiktskirurgi, efter en noggrann bedömning och planering av patientens individuella behov.
En hudskada eller hudsår är en öppen sårbildning i huden, vanligen orsakad av mekanisk skada så som någon råkat slicka sig, stånga sig, ramla eller bli biten av ett djur. Hudsår kan också uppstå till följd av vissa hudsjukdomar, som exempelvis diabetes, perifer neuropati och ateroskleros. Symptomen på ett hudsår innefattar blödning, smärta, rodnad och ömhet i området runt sårbildningen. I allvarliga fall kan hudsår leda till infektioner eller andra komplikationer.
Oligodendrogliom är en typ av hjärntumör som utgår från celler som kallas oligodendrocyter, vilka normalt producerar ett skyddande lager av fett (myelin) som omger nerverna i centrala nervsystemet och hjälper till att förbättra signaltransmissionen mellan nervecellerna. Oligodendrogliomer karaktäriseras vanligtvis av speciella genetiska avvikelser, såsom 1p/19q-kodeletioner, och tenderar att växa långsamt. De kan vara av olika storlekar och belägenheter i hjärnan, men de är vanligast i hjärnbarken (den yttre lagret av hjärnan). Symptomen beror på var tumören är belägen och hur stor den är, men kan inkludera huvudvärk, krampanfall, yrsel, minnesförlust, personlighetsförändringar och andra neurologiska symtom beroende på vilka delar av hjärnan som påverkas. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörgradering och patientens allmänt tillstånd.
'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.
Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.
Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.
'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.
Teknetium Tc 99m-medronat är ett radiomärkt leukocyttagent, vilket används inom medicinen för att diagnostisera och lokalisera infektioner i kroppen. Preparatet innehåller en radioaktiv isotop av teknetium, Tc 99m, som är kopplad till medronat, ett ämne som attraherar vita blodkroppar (leukocyter).
När Teknetium Tc 99m-medronat injiceras i patienten cirkulerar det runt i kroppen och accumuleras i områden med högre koncentration av leukocyter, som ofta är fallet vid infektioner. Genom att använda en gammakamera för att ta bilder av den radiaktiva strålningen kan läkaren sedan lokalisera och bedöma omfattningen av eventuella infektioner.
Det är viktigt att notera att användning av Teknetium Tc 99m-medronat bör ske under kontroll av en kvalificerad läkare, eftersom det innebär exponering för radioaktiv strålning.
"Angioma" er en medisinsk betegnelse for et vaskulært voksstumør, der består af blodkar eller limfekar. Det kan også kaldes "blodkarhøjvoksel". Angiomer kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden og slimhinden. De kan variere meget i størrelse, fra små pletter til store tumorlignende vækster.
Der findes forskellige typer af angiomer, herunder:
1. Hemangiomer: Dette er en type angiom, der består af blodkar. De kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden, slimhinden og leveren.
2. Limfangiomer: Dette er en type angiom, der består af limfekar. De er mindre almindelige end hemangiomer og forekommer oftest i halsen, armene eller benene.
3. Kombinerede angiomer: Nogle gange kan en angiom indeholde begge blodkar og limfekar.
Angiomer er som regel harmløse, men de kan i sjældne tilfælde vise tegn på ondartet vækst eller udvikle sig til andre typer tumorer. Hvis du er bekymret for en mulig angiom, bør du søge medicinsk vejledning og behandling.
'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.
En karcinoidtumör är en sällsynt typ av neuroendokrin tumör (NET) som vanligtvis utvecklas i tarmsystemet, men kan också förekomma i lungor, sköldkörtel och andra kroppsdelar. Dessa tumörer uppstår från hormonproducerande neuroendokrina celler och tenderar att växa långsamt jämfört med många andra typer av cancer.
Karcinoidtumörer kan producera och sekretera olika hormoner och biogena aminer, vilket kan leda till en rad symtom som karaktäriseras av karcinoidsyndromet. Detta inkluderar diarré, hudrodnad, hosta, andningssvårigheter och i vissa fall hjärtproblem.
Det är viktigt att upptäcka och behandla karcinoidtumörer så tidigt som möjligt för att undvika komplikationer och förebygga spridning till andra delar av kroppen. Behandlingen kan omfatta kirurgi, medicinsk behandling med bland annat hormonblockerande eller cytotoxiska läkemedel, och lokalt behandlingsalternativ som radiofrekvensablation eller embolisation.
'Sarkom' refererer til en type medisinsk betegnelse for en gruppe af sjeldene former for kræft, der udvikler sig i bindevæv og støttevæv i kroppen, såsom muskler, fedtvæv, knogler, blodkar og lymfekar. Ordet 'sarkom' kommer fra græsk og betyder "slidende kød".
Den term 'experimentell sarkom' er ikke en officiel medicinsk diagnose, men snarere en beskrivelse af en forskningsmodel eller et laboratorieforsøg. I denne konteksten kan 'experimentel sarkom' referere til en kunstig tumor, der er opstået i et laboratorieforsøg med det formål at studere de biologiske og molekylære mekanismer, der styrer sarkomers udvikling, vækst og spredning.
Disse eksperimentelle modeller kan hjælpe forskerne med at forstå mere om sarkomer og eventuelt udvikle nye behandlingsmetoder til denne type kræft. Det er vigtigt at understrege, at en 'experimentel sarkom' ikke er det samme som en 'sarkom', der diagnosticeres hos en patient.
Helkroppsskanning, eller "full body scan", är en icke-invasiv undersökningsmetod som använder sig av olika tekniker för att producera detaljerade bilder av kroppen från huvud till tå. Det är vanligtvis associerat med användning av datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), men andra tekniker som positionsemissionstomografi (PET) och ultraljud kan också användas.
En vanlig fullkroppsskanning med hjälp av CT-teknik innebär att patienten läggs på en bädd som glider genom en tunn, rörlig tunnel. Medan patienten passerar igenom skannern tar flera tusentals smala, snabba röntgenstrålar bilder av kroppen från olika vinklar. Dessa bilder bearbetas sedan av en dator för att producera detaljerade två- och tresidimensionella skiktbilder av organen och vävnaderna inuti kroppen.
MRT-baserad helkroppsskanning använder starka magnetfält och radiovågor för att generera bilder, istället för röntgenstrålar. Denna typ av skanning är vanligtvis rekommenderad för dem som inte kan genomgå CT-skanning på grund av allergier eller andra hälsoproblem relaterade till strålning.
Det är värt att notera att American College of Radiology och flera andra medicinska organisationer rekommenderar försiktighet när det gäller användningen av helkroppsskanning, eftersom den kan utsätta patienten för onödig strålning och öka risken för cancer. Den bör endast användas när det finns en medicinskt rimlig orsak och efter att andra icke-strålningsbaserade undersökningar har misslyckats med att ställa diagnos eller fastställa ett sjukdomstillstånd.
'Orbital diseases' refer to a range of medical conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye and its associated muscles, nerves, fat, and blood vessels. These conditions can be caused by various factors such as inflammation, infection, trauma, tumors, or congenital abnormalities.
Orbital diseases can manifest as a variety of symptoms, including protrusion or displacement of the eye, double vision, pain, swelling, redness, and decreased vision. Some common examples of orbital diseases include:
1. Graves' orbitopathy: an autoimmune disorder that often affects people with Graves' disease, causing inflammation and enlargement of the tissues around the eye.
2. Orbital cellulitis: a bacterial or fungal infection of the orbital tissue, which can cause swelling, redness, and fever.
3. Orbital tumors: benign or malignant growths that develop in the orbit, such as optic nerve gliomas, lacrimal gland tumors, or lymphomas.
4. Thyroid eye disease: a condition characterized by inflammation of the orbital tissue due to an overactive thyroid gland.
5. Orbital fractures: breaks in the bones surrounding the orbit, often caused by trauma.
6. Orbital varix: a dilated vein in the orbit that can cause protrusion or displacement of the eye.
7. Congenital orbital anomalies: abnormalities present at birth, such as craniofacial syndromes or congenital glaucoma, which can affect the development and function of the orbit.
Proper diagnosis and treatment of orbital diseases require a thorough evaluation by an ophthalmologist or neuro-ophthalmologist, who may order imaging studies, blood tests, or biopsies to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.
Hemipelvectomi är en extremt omfattande och invasiv kirurgisk procedur som innebär att man entydigt tar bort ena halvan av bäckenet, inklusive alla relaterade muskler, ben, blodkärl och nerver. Detta görs vanligtvis för att behandla aggressivt cancerartad tillväxt eller allvarliga traumatiska skador som inte kan lindras på något annat sätt.
Denna operation delas in i två typer: extraartikulär och intrartikulär hemipelvektomi. Extraartikulär hemipelvektomi innebär att man tar bort ena benet ovanför leden mellan lårbenet och höftleden, medan intrartikulär hemipelvektomi innebär att man tar bort ena benet tillsammans med den drabbade delen av bäckenet.
Hemipelvektomi är en mycket sällsynt procedur och kräver ett mycket erfaret kirurgteam och intensiv eftervård för att patienten ska ha en möjlighet att återhämta sig. Trots det kan operationen leda till livslång funktionsnedsättning och komplikationer, inklusive smärta, infektion, blödningar och problem med läkningen av sår.
"Dermatologic surgical procedures" refer to a variety of medical procedures that are performed by dermatologists to treat, repair, or improve the function and appearance of the skin and its related structures. These procedures can be both invasive (requiring incisions or excisions) and non-invasive (using laser, light, or radiowave technology), and they may involve local anesthesia or sedation.
Examples of dermatologic surgical procedures include:
1. Skin biopsy: a small sample of skin is removed for examination under a microscope to diagnose skin conditions such as cancer, infections, or inflammatory diseases.
2. Excision: removal of a lesion or growth by cutting it out with a scalpel.
3. Mohs surgery: a specialized surgical technique used to remove certain types of skin cancer, where the surgeon removes thin layers of tissue and examines them under a microscope until no cancer cells remain.
4. Cryosurgery: destruction of abnormal or unwanted tissue by freezing it with a substance such as liquid nitrogen.
5. Laser surgery: use of high-intensity light beams to remove or improve the appearance of various skin conditions, including scars, birthmarks, wrinkles, and tattoos.
6. Chemical peels: application of a chemical solution to the skin to remove the outer layers and improve its texture and appearance.
7. Scar revision: surgical procedures used to improve the appearance of scars or make them less noticeable.
8. Vein treatment: removal or closure of abnormal veins, such as spider veins or varicose veins, using laser or other techniques.
9. Hair restoration: transplantation of hair follicles from one part of the body to another to treat baldness or thinning hair.
10. Flap surgery: a surgical procedure where tissue is moved from one area of the body to another while maintaining its own blood supply, used to repair or reconstruct damaged or missing skin.
Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.
I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.
ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.
Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.
Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.
Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.
Teratom är en typ av tumör som innehåller celler från olika typer av vävnad, till exempel hud, muskel, ben, nerver och glandsystem. De kan förekomma både i fostret under graviditeten (germcellstumörer) och hos vuxna. När de uppstår hos vuxna kallas de vanligen teratomer av olika slag, beroende på var de bildas. De kan till exempel vara intrakraniella (i hjärnan), mediastinala (i bröstkorgen) eller sakrala (i ryggmärgsområdet).
Teratomer är ofta encelliga, men i vissa fall kan de bli cancerartade och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen varierar beroende på var teratomen sitter och hur stor den är. Behandlingen består vanligen av kirurgisk avlägsnande av tumören, men i vissa fall kan strålbehandling eller cellgiftsbehandling också behövas.
'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.
Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.
Beta-thromboglobulin, också känt som Beta-TG eller PF-4 (Plättfrisättningsfaktor 4), är ett protein som frisätts från aktiverade trombocyter (blodplättar) under blodets koagulationsprocess. Det fungerar som en kemotaxis för neutrofila granulocyter, vilket bidrar till inflammation och den akuta fasen av sårhealing. Förhöjda nivåer av beta-thromboglobulin kan hittas i patienter med tromboemboliska sjukdomar, blodproppar eller andra tillstånd som involverar aktivering av blodplättar.
'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.
"Islet cell carcinoma" er en type av kreft som utvikles i de små kuleformede øyebatterier (isletceller) i buksen. Disse cellene produserer hormoner som hjelper reguliere blodsukkeret, og islet cell carcinoma kan oppstå i en av disse hormonproducerende cellene. Dette type kreften kan være svær å diagnostisere tidlig fordi det ofte ikke viser noen tegn eller symptomer før det har spredt seg til andre områder i kroppen. Islet cell carcinoma kan være godartet eller ondartet, og den ondartede formen kan være vanskelig å behandle effektivt. Behandlingen av islet cell carcinoma kan inkludere kirurgi, strålebehandling, kjemoterapi eller multipl modaliteter alt etter type og stadiet på kreftsjukdomen.
Endosonografi, även känt som endoskopisk ultraljudsundersökning (EUS), är en medicinsk undersökningsmetod där en flexibel tub med en liten ultraljudssond monterad på änden introduceras in i kroppen via munnen eller rakt genom huden. Metoden används för att få detaljerade bilder av inre organ och vävnader, särskilt i mag-tarmkanalen och bukhålan.
Under endosonografi leds ultraljudsvågorna från sonden genom kroppsvävnaderna och reflekteras tillbaka till sonden, vilket genererar en tvådimensionell bild av de undersökta strukturerna. Den höga upplösningen hos endosonografi gör att det är möjligt att upptäcka små vävnadsanomalier och tumörer, samt att ta vävnadsprover (biopsier) för vidare analys.
Endosonografi används ofta för att undersöka misstänkta fall av cancer i mag-tarmkanalen, lever, gallblåsa och bukhinnan, samt för att övervaka behandlingar och efterföljande kontroller.
En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.
Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:
* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.
Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.
En sertolicelltumör är en sällsynt typ av testikeltumör som utgår från sertoliceller, som är stödjevävnadsceller i testikeln. Det finns två huvudtyper: klassiska sertolicelltumörer och särskilda sertolicelltumörer. Klassiska sertolicelltumörer är vanligare och tenderar att drabba äldre män, medan de särskilda sertolicelltumörerna ofta förekommer hos yngre män och barn. Symptomen på en sertolicelltumör kan inkludera smärta eller obekvämlighet i testikeln, ömsom en kraftig förstoring av testikeln. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av tumören, och prognosen är oftast god efter behandling.
Prokollagen är den prekursorprotein som kroppen producerar innan det omvandlas till kollagen. Kollagen är ett strukturprotein som finns i stor mängd i kroppen och har en viktig roll för att ge stöd och integritet till vävnader såsom hud, ben, brosk och senor.
Prokollagen syntetiseras inuti cellerna (i särskilda organeller som kallas endoplasmatiska retikulat) där det får en speciell struktur genom att tre långa polypeptidkedjor (kallade alfa-kedjorna) viks runt varandra och binds samman med hjälp av enzymer. Den resulterande prokollagenmolekylen är mycket större än den färdiga kollagenmolekylen och måste därför klippas itu till rätt storlek innan det kan transporteras ut från cellen och sammanfogas med andra prokollagenmolekyler för att bilda de långa, starka fibriller som kollagen är känt för.
Det är viktigt att notera att prokollagen inte har samma egenskaper som det färdiga kollagnet och att en felaktig omvandling från prokollagen till kollagen kan leda till sjukdomar såsom Ehlers-Danlos syndrom och osteogenesis imperfecta.
En mukoepidermoid tumör är en sällsynt cancerart som främst förekommer i körtlar i huvud och hals, men kan även påträffas i andra kroppsdelar som lungor, bröst, tarmar och könsorgan. Tumören karaktäriseras av att den består av både skivepitel- och slemhinneceller (mukoepidermoid). Den kan vara av olika storlek och malignitet, allt ifrån lågmaligna till högmaligna former. Symptomen varierar beroende på var tumören sitter, men kan inkludera sväljningsbesvär, smärta, hosta eller utslag. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören, i vissa fall kompletterat med strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (kemoterapi).
'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.
En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.
Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.
Hyraxar är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt stort ökat tryck i ögats främre kammare, vilket kan orsaka skada på ögats synnerliga strukturer och leda till synnedsättning eller blindhet om det inte behandlas. Orsaken till hyraxar kan variera, men de vanligaste orsakerna är glaukom, skador, infektioner eller vissa medfödda missbildningar. Glaucom är en grupp av ögon sjukdomar som orsakas av högt tryck inne i ögat, vilket kan skada nerven som skickar synsignaler till hjärnan (optisk nerv). Hyraxar behöver ofta behandlas så snart som möjligt för att undvika permanent skada på synen. Behandlingen kan innebära mediciner, laserbehandling eller kirurgi beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad och orsak.
Alveolarkammplastik är en typ av kirurgisk procedur inom oral och maxillofacial kirurgi. Proceduren innebär att man återställer och modellerar den bennära strukturen i alveolarramen, vilket är den del av käkbenet där tänderna sitter inneslutna.
Alveolarkammplastik utförs ofta efter en tandutträckning eller efter att tänden extraherats, då alveolarramen kan bli skadad och försvagad. Genom att återställa och modellera alveolarramen kan man förbättra den estetiska utseendet och underlätta placeringen av en tandimplantatprotes eller annan typ av tandrestaurering.
Under proceduren skär kirurgen bort delar av den skadade benstrukturen och formar sedan om de återstående delarna för att skapa en stabil och funktionell alveolarram. I vissa fall kan man använda benersättning eller annan typ av biologiskt material för att stödja den nya benstrukturen.
Själva operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning, men i vissa fall kan sedering eller allmänt bedövningsmedel användas beroende på patientens behov och preferenser. Efter operationen kan det vara nödvändigt att följa vissa instruktioner för att underlätta läkningen, till exempel undvikande av rökning, intag av kylande livsmedel och skonsam behandling av området.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:
1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.
I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.
P53-genen, även känd som TP53, är en tumörsuppressorgen som kodar för proteinp53. Proteinet p53 spelar en central roll i cellcykelregleringen och DNA-reparationen. Det fungerar som en transkriptionsfaktor och aktiveras i respons på celldamage, såsom DNA-skador eller onkogena signaler. När p53 är aktiverat, kan det either orsaka cellcykelarrest, initiera reparation av DNA-skadan eller inducera apoptos (programmerad celldöd) för att förhindra reproduktion av skadade celler och potentiella cancerutveckling. P53-genen är en av de mest frekventa muterade generna i cancer, och dess inaktivering eller mutation kan leda till onkogen transformation och tumörutveckling.
'Klumpfot' er en gammeldags betegnelse for en medfødt missformning af foden, hvor den enten er vendt indad eller har en abnorm vinkel i forhold til benet. I medicinsk terminologi kaldes dette 'talipes equinovarus'. Dette betyder at foden er buet så tæer og ankel vender nedad, mens den samtidig vender indad. Klumpfod forekommer oftest hos babyer umiddelbart efter fødslen, men kan også opstå senere i livet som følge af nerveskader eller andre sygdomme. Behandlingen består typisk af ortopædiske indlagsgenstande, fysioterapi og eventuelt operationer for at rette foden til en normalt stade.
En sigmoidtumör är en typ av cancer som utvecklas i slutet delarna av colon, det vill säga i sigmoidekolon. Sigmoidekolon är den s-formade böjen som förbinder rectum (endast delen av kolon närmast anus) med resten av colon (colon descendens).
Sigmoidtumörer uppstår vanligtvis när celler i sigmoidekolon börjar dela sig oregelbundet och bildar en massa av cancerceller, som kallas en tumör. Denna typ av cancer kan vara aggressiv och sprida sig till andra delar av kroppen om den inte behandlas tidigt.
Riskfaktorer för att utveckla en sigmoidtumör inkluderar:
* Ålder: Är vanligast hos äldre personer över 50 år.
* Kolonpolyper: Personer med adenomatösa polyper har en högre risk att utveckla koloncancer.
* Genetiska faktorer: Vissa ärftliga sjukdomar, som familjär adenomatös polypos (FAP) och Lynch-syndrom, ökar risken för koloncancer.
* Livsförhållanden: Rökning, övervikt/fetma, fysisk inaktivitet och en diet rik på rött kött kan öka risken för koloncancer.
Symptomen på en sigmoidtumör kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar blödning från anus, kramp i underlivet, diarré eller förstoppning, trötthet och viktminskning. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderas du att kontakta din läkare för att utvärdera din hälsa och eventuellt behandling.
DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.
"Dental aesthetics" er en del av tannhelsetannteknikken som handler om å forbedre utseendet på tennene og smiledet. Dette kan innebære behandlinger som tannbleking, skjæring av tannkantene (skilling), plassering av false tenn (proteser) og andre behandlinger som forbedrer formen, størrelsen, posisjonen og fargen på tennene. Dental aesthetics er en gren av dentallæren som kombinerer medskjønnhetsprinsipper med tannhelseteknikken for å forbedre tannenes utseende og funksjon.
En laceration är en typ av sår orsakad av att kött, vävnader eller hud sträcks och slits isär, ofta på grund av våldsam mekanisk kraft som till exempel en knivstick, ett fall eller en trafikolycka. Lacerationsskador kan variera i djup och storlek, och de kan blöda kraftigt beroende på var de är lokaliserade och hur djupt de går in i kroppen. Vissa lacerationer kan behöva ställa till med kirurgisk reparation för att underlätta läkning och minska risken för infektion eller andra komplikationer.
"Graves' oftalmopati", även känt som "Basedows sjukdom" eller "Graves-Basedow sjukdom", är en autoimmun ögonsjukdom som ofta förekommer hos personer med Graves' sjukdom, en form av hyperaktivt sköldkörtelsyndrom. Sjukdomen orsakas av att immunsystemet producerar antikroppar som stimulerar ögonmusklerna och fettvävnaden bakom ögat, vilket leder till ögoninflammation, pådrivning och utbuktning av ögonen. Symptomen kan inkludera rodnad, tårflöde, känsla av främmande kropp i ögat, dubbelseende, synnedsättning och i vissa fall även synförlust. Graves' oftalmopati kan vara mild eller allvarlig och behandlas vanligtvis med läkemedel, strålbehandling eller kirurgi beroende på svårighetsgraden av sjukdomen.
'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.
Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:
1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.
Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.
Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.
'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.
Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.
Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.
Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.
Heterozygota förlust är ett medicinskt begrepp som refererar till när en individ som initialt var heterozygot för en given gen, det vill säga hade två olika alleler på ett visst locus, blir homozygot för den ena av de ursprungliga allelerna. Detta kan inträffa genom diverse mekanismer, till exempel som en följd av mutationer eller kromosomavvikelser.
I vissa fall kan heterozygota förlust leda till negativa hälsokonsekvenser, särskilt om den kvarvarande allelen är defekt och inte kan kompensera för den förlorade allelen. Detta kan orsaka en recessiv sjukdom eller öka risken för att utveckla vissa sjukdomar. Emellertid kan heterozygota förlust i andra fall vara asymptomatisk och inte ha någon påverkan alls på individens hälsostatus.
Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.
Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.
Oralkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom oral kirurgi, en specialitet inom stomatologin (tandläkarvetenskapen) som handlar om diagnostisering, prevention och behandling av sjukdomar i mun, ansikte, huvud och hals. Några exempel på oralkirurgiska tekniker inkluderar:
1. Extraktion: Detta är en procedur där en tand eller flera tänder extraheras (tas bort) från käken.
2. Implantatplacering: En oralkirurgisk teknik som innebär att en titanimplantat fästes i käkbenet för att ersätta en rot av en tand som saknas.
3. Kirtelkirurgi: Detta är en metod där överskottig vävnad runt munnen, tungan eller kinderna avlägsnas för att lindra symptom som sår, smärta eller svullnad.
4. Tandrotsskyddande kirurgi: En teknik som används när en tand är skadad eller infekterad och riskerar att påverka den omkringliggande ben- och vävnadsstrukturen.
5. Preprotesisk kirurgi: Detta innebär att ben- och vävnaden formas och byggs upp för att stödja en tandprotes (en konstgjord tandsats).
6. Tumörkirurgi: En teknik som används för att ta bort goda eller onda tumörer i mun, ansikte, huvud och hals.
7. Trauma-behandling: Oralkirurger behandlar också skador på tänder, käkar och andra strukturer i munhålan som orsakats av trauma.
'Näsben' (nasus, nasala benet) är en del av människans skelett i ansiktet. Det är ett pariga ben som bildar en del av näshålan och nosryggen. Näsbenet har också en viktig funktion vid doftsinnet, eftersom det innehåller de sensoriska cellerna för lukt.
I anatomiskt perspektiv är näsbenet ett kort, flätat ben som sitter i mitten av ansiktet ovanför överläppen och under ögonbrynen. Det består av två delar: en framsida (corpus nasale) och två sidor (alae nasales). Framsidan är den lodräta delen som bildar näshålans bakre vägg, medan de två sidorna utgör de yttre delarna av näsan.
Näsbenet hjälper också till att skydda hjärnan genom att skapa en barriär mellan det inre av huvudet och den yttre miljön. Det är ett av de 14 benen i ansiktsskelettet och är direkt kopplat till ögonhålans botten, tinningbenet och pannbenet.
Patologisk kärlnybildning (eng. "Vascular proliferation") är en abnormt tillväxt eller förökning av blodkärl, vanligtvis som ett resultat av sjukdomar eller skador i kroppen. Det kan förekomma i olika typer av tumörer, såsom cancer och benigna tumörer, där nya blodkärl bildas för att försörja tumören med näringsämnen och syre. Patologisk kärlnybildning kan även förekomma i samband med sjukdomar som diabetes och åldrande. I vissa fall kan överdriven patologisk kärlnybildning leda till allvarliga komplikationer, såsom blödningar eller skador på omgivande vävnader.
'Fossil' er en medicinsk term som primært brukes innenom palynologi, et grensefag mellom geologi og biologi. Fossile betegner rester eller spor etfer organismer som har levd i fortid og som er bevart i jordens skal eller i andre geologiske lag over en periode på millioner av år. Disse fossile restene kan inneholde informasjon om slagsen til den utdøde organismen, dens fysiologi, og dens plassert i det tidlige livets historie.
I palynologi brukes termen 'fossil' spesielt til å referere til mikroskopiske rester av planter som pollen, sporer og kutikuler (et ytre lag på planters celler). Disse fossile partiklene kan være vitale for å forstå historien om planetens klima og økosystemer over tid.
'Röntgenbildsförstärkning' (eng. 'Image Intensification') är en teknik som används inom röntgidiagnostik för att öka kontrasten och skärpan på ett röntgenbild, särskilt vid fluoroskopi, det vill säga när man studerar rörliga strukturer i realtid.
Den grundläggande principen bakom tekniken är att en fotokatod ger ifrån sig elektroner när den exponeras för röntgenstrålning. Dessa elektroner accelereras sedan mot en skärm som kallas en fluorescensskärm, där de får i sin tur ifrån sig ljus när de träffar skärmen. Detta ljus kan sedan omvandlas till ett elektroniskt signal som visas på en bildskärm eller som sparas som en digital bild.
Den första förstärkningsprocessen sker genom att accelerera elektronerna, vilket ökar deras energi och därmed också deras förmåga att producera ljus när de träffar fluorescensskärmen. Den andra förstärkningsprocessen sker genom att använda en så kallad microkanalplatta (MCP), som är en typ av elektronmultiplikator som kan öka signalstyrkan ytterligare.
Genom att använda sig av röntgenbildsförstärkning kan man få till stånd en mycket snabb bilduppdatering, vilket är viktigt när man studerar rörliga strukturer. Det gör också att man kan reducera stråldosen som patienten utsätts för, eftersom man kan använda lägre strålnivåer och ändå få till stånd en acceptabel bildkvalitet.
Gonadvävnadstumörer är tumörer som utvecklas i de kvinnliga (ovarier) eller manliga (testiklarna) könsvävnaderna. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
I ovarierna är de vanligaste typerna av gonadvävnadstumörer epiteliala tumörer, germcellstumörer och sexkordsstromatumörer. Epiteliala tumörer utgör cirka 60-70% av alla ovarientumörer och kan vara både godartade och elakartade. Germcellstumörer, som ofta uppträder hos yngre kvinnor, är sällsynta men har en relativt god prognos. Sexkordsstromatumörer är också sällsynta och kan vara både godartade och elakartade.
I testiklarna är de vanligaste typerna av gonadvävnadstumörer seminomor och icke-seminomor. Seminomer utgör cirka 40-50% av alla testikelcancerfall och har en relativt god prognos. Icke-seminomer, som inkluderar tumörtyper som yolk sac tumör, embryonala karzinom, teratom och choriocarcinom, är aggressiva och kan sprida sig snabbt till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att upptäcka gonadvävnadstumörer så tidigt som möjligt, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen betydligt. Rutinmässiga självundersökningar och regelbundna läkaregarderingar är viktiga för att upptäcka eventuella tecken på tumörer i de kvinnliga eller manliga könsvävnaderna.
SnRNP (small nuclear ribonucleoprotein) core proteins refer to a group of proteins that are associated with small nuclear RNA (snRNA) molecules to form small nuclear ribonucleoprotein complexes. These complexes play crucial roles in various aspects of RNA processing, including splicing of pre-messenger RNA (pre-mRNA) in the nucleus of eukaryotic cells.
The snRNP core proteins are classified into two main groups: Sm proteins and Lsm proteins. The Sm proteins are a set of seven conserved proteins (B, D1, D2, D3, E, F, and G) that form a heptameric ring structure around a common binding site on the snRNA molecule. This forms the core of the spliceosomal snRNPs, including U1, U2, U4, U5, and U6 snRNPs.
Lsm proteins, on the other hand, are a group of Sm-like proteins that form a heterohexameric ring around the U7 snRNA in the U7 snRNP complex, which is involved in 3' end processing of histone mRNAs.
Both Sm and Lsm proteins have been shown to play important roles in the stability, assembly, and function of the snRNP complexes, and their dysfunction has been implicated in various human diseases, including cancer and neurological disorders.
"Experimentell brösttumör" är inte en etablerad medicinsk diagnos. Begreppet kan dock avse forskning relaterad till att skapa eller manipulera tumörer i brösten för att undersöka deras beteende, svar på behandling och andra aspekter av cancerbiologin. Detta görs ofta genom att använda djurmodeller, cellkulturer eller andra prekliniska modeller.
Experimentell forskning inom området bröstcancer kan handla om att undersöka olika typer av behandlingar, såsom cellterapi, immunterapi, targeted therapies och andra innovativa behandlingsmetoder. Forskningen kan även fokusera på att försöka förstå cancerutvecklingen, tillväxten och spridningen av tumörer i brösten, samt på att undersöka riskfaktorer och skyddsfaktorer för bröstcancer.
Det är viktigt att notera att experimentell forskning inte direkt appliceras på människor och att det krävs ytterligare studier och kliniska prövningar innan nya behandlingsmetoder kan användas i klinisk praxis.
Lårbenstumörer är abnorma växtler i eller på lårbenet, som kan vara godartade eller elakartade (cancer). De kan uppstå från olika typer av celler i benet, till exempel brosk, benmärg, muskler eller binjuremärg. Några exempel på lårbenstumörer är osteosarkom (cancer i benvävnaden), kondrosarkom (cancer i brosken) och Ewing's sarkom (cancer i benmärgen). Symptomen kan inkludera smärta, tumörförmänning, svullnad eller nedsatt rörlighet i lårbenet. Behandlingen beror på typen av tumör och kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling.
'Kollagenas' är ett enzym som bryter ned kollagen, ett protein som utgör en viktig del av bindväv och brosk. Kollagenaser produceras naturligt i kroppen, men kan också förekomma i vissa sjukdomar eller behandlingar. De kan orsaka skador på bindväv och leder, vilket kan leda till symptom som smärta, ömhet och svullnad.
"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.
Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.
Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:
* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna
Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.
"Angiofibrom" er en medisinsk betegnelse for en type godartet, vaskulær tumor som oftest forekommer i næse-hals-rørhovedregionen hos unge drenge og unge mænd i alderen 10-25 år. Denne type tumor karakteriseres ved at have en rigelig forsyning af blodkar, der består af både arterier og vener. Tumoren dannes som regel i næsesene og kan med tiden udvikle sig til at blokere luftvejene eller føre til andre komplikationer såsom blødninger, infektioner eller forstyrrelser af synet. Angiofibromer består af fibroblaster og glatte muskelceller, som er omgivet af et tæt netværk af blodkar.
Det er vigtigt at påpege, at angiofibromer normalt ikke er ondartede (maligne) og kan ofte behandles effektivt med kirurgi eller andre terapeutiske metoder. Hvis du har yderligere spørgsmål om angiofibromer, anbefales det at kontakte en lokal sundhedsfagperson eller læge for at få svar på dine spørgsmål.
Strålbehandlingsdos definieras som mängden ioniserande strålning som absorberats av ett preparat eller levande vävnad under en given tid. Dosen mäts vanligtvis i Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. I klinisk medicinsk kontext, används ofta ekvivalentdos som en bättre indikator på biologisk skada, som mäts i Sievert (Sv). Strålbehandlingsdosen är en viktig variabel i strålterapi för cancerbehandling och måste balanseras mot potentialen för skador på normalt vävnad.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.
Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.
Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.
Exotoxiner är en typ av toxin som produceras och utsöndras av bakterier och kan skada eller döda celler i den organism de infekterar. Exotoxiner består av två huvuddelar: A-delen, som är den aktiva toxiciteten, och B-delen, som binder till specifika receptorer på målcellernas yta och hjälper till att transportera A-delen in i cellen. Exotoxiner kan orsaka en rad symtom och sjukdomar beroende på vilka celler de infekterar och vilken typ av skada de orsakar.
En kloncell är en cell som har exakt samma genetiska uppstäggning som den cell de har skapats ifrån. Detta uppnås genom att en cell kopieras och delar sig, vilket resulterar i en grupp identiska celler. Klonceller kan användas inom medicinen för att studera sjukdomar på cellnivå, utveckla terapier och tillverka celler som kan ersätta skadade eller defekta celler hos patienter.
Radionuklidavbildning är en medicinsk undersökningsmetod som använder små mängder radioaktiva ämnen, så kallade radionuklider, för att producera detaljerade bilder av organ och kroppsfunktioner. Metoden bygger på att man injicerar, inandas eller tillämpar ett radionuklidmarkert preparat på patienten. Sedan kan en gammakamera användas för att detektera de gammastrålar som avges när radionukliden sönderfaller. Genom att tolka de upphämtade signalerna kan man skapa tvådimensionella eller tredimensionella bilder som ger information om bl.a. blodflöde, kemisk sammansättning, celldelning och vävnadens funktion i olika delar av kroppen. Exempel på radionuklidavbildning inkluderar skelettscintigrafi, myokardskelettscintigrafi och posita emissions tomografi (PET).
I'm sorry for any confusion, but "bendemineralization teknik" does not appear to be a recognized medical term in English. It seems that the term might be a combination of two words: "demineralization" and "technique."
Demineralization is a process that involves the removal of minerals, such as calcium and phosphate, from a tissue or substance, often through the action of acids. In the context of medicine and dentistry, demineralization typically refers to the loss of minerals from teeth, which can lead to tooth decay and cavities.
If you are looking for a definition of a specific technique related to demineralization, could you please provide more context or clarify the term? I would be happy to help further if I can.
Brachytherapy, också känt som intern strålbehandling, är en typ av cancerbehandling där en radioaktiv källa placeras in i eller nära tumören. Behandlingen kan utföras på två sätt: med lågdos (LDR) eller högdos (HDR). Vid LDR lämnas strålkällan kvar under en längre period, medan den vid HDR tas bort efter en kortare tid. Brachyterapi används ofta i kombination med yttre strålbehandling och/eller kirurgi för att behandla olika typer av cancer, till exempel prostatacancer, livmoderhalscancer och hudcancer.
I'm sorry for the confusion, but "Protesliners" doesn't seem to be a recognized medical term. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to certain contexts or languages. If you could provide more information or clarify what you are looking for, I would be happy to help you further.
'Ledbrosk' er en medisinsk term som refererer til en skade på ledbåndene i et led. Ledbåndene holder knoklene sammen og hjælper med at styre bevægelsen i leddene. En ledbroskskade kan variere fra en let distorsjon, hvor ledbåndet er overstrakt eller smallt, til en alvorlig skade, hvor ledbåndet er delvis eller helt revnet.
Ledbroskskader forekommer oftest i fødderne, hænderne, knæene og anklerne, særligt i forbindelse med sports- eller arbejdsrelaterede aktiviteter, som involverer hurtige bevægelser, skiftende retninger eller stød. Symptomer på en ledbroskskade kan inkludere smerte, svelling, blåt og/eller lyslæsioner, hævede knogler og/eller manglende rørelse i det skadede led. Behandlingen af en ledbroskskade kan variere alt efter alvorheden og omfatte hvile, kompressering, is, opdræt (RICE), fysioterapi, immobilisering eller i værste fald kirurgi.
Ballistik är en gren inom medicin som handlar om lära sig och studera kroppsviktsverkningar orsakade av skador från projektiler, såsom skott eller fragment. Det inkluderar studiet av projektilbanor, hastigheter, energier och deras växlingar samt hur de påverkar kroppen vid olika vinklar och djup.
Den medicinska ballistiken används ofta inom rättsmedicin för att rekonstruera händelser relaterade till skador orsakade av skott, såsom att fastställa vilken typ av vapen som använts och skotthålens läge på kroppen. Det kan också användas för att utforma skyddsvärn och behandlingsmetoder för personskador orsakade av projektiler.
Medicinskt kan "glosögdhet" definieras som en försämring av förmågan att artikulera tala, det vill säga att forma och producera tal med hjälp av tungan, läpparna och andra munmuskler. Glosögdhet kan orsakas av olika medicinska tillstånd som neurologiska sjukdomar, skador på hjärnan eller nerverna, strukturella skador på munnen eller tungan, eller muskulära problem. Symptomen på glosögdhet kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera att personen har svårt att producera klara ljud, att talet blir sluddrigt eller nästan omöjligt att förstå. Behandlingen av glosögdhet beror på orsaken till problemet och kan innefatta logopedisk träning, medicinsk behandling eller kirurgi.
"Diagnostiska fel" (eller "diagnostic errors") är inom medicinen en term som används för att beskriva situationer där en diagnos initialt ställs fel, eller när en korrekt diagnos inte ställs i tid. Det kan bero på många olika faktorer, såsom bristfällig kommunikation, begränsad information, för lite erfarenhet eller kunskap, eller felaktiga antaganden. Diagnostiska fel kan leda till att patienten inte får rätt behandling och därmed riskera att deras tillstånd förvärras. Det är en av de vanligaste orsakerna till skadegörande händelser inom sjukvården och en av de stora utmaningarna inom medicinsk kvalitet och säkerhet.
Penis tumörer är ovanliga, men kan vara både godartade och elakartade. De godartade typerna innefattar exempelvis papillom (vanligen orsakad av humana papillomvirus, HPV), nevus (hudmole) och fibrom (bindvävstumör).
Elakartade tumörer i penisen är sällsynta, men de vanligaste typerna är plattcellsskivecellscancer (eller peniscancer) och melanom. Plattcellsskivecellscancer utgör ungefär 95% av alla elakartade tumörer i penisen. Andra sällsynta elakartade typer innefattar sarcoma, lymfom och leukemi.
Riskfaktorer för penis cancer kan vara: rökning, dålig genital hygien, infektion med human papillomavirus (HPV), fimos (förtjockad hud på penis) och avsaknaden av cirkumcision. Melanom i penisen är också relaterat till exponering för ultraviolett strålning, men det kan även uppstå utan känd orsak.
Ett bröstimplantat är en medicinsk produkt som används vid bröstförstoring eller rekonstruktion. Det består vanligtvis av ett skal, oftast gjort av silikon, fyllt med en vätska som kan vara saltlösning eller silikongel. Implantaten finns i olika former, storlekar och hårdheter för att möta de individuella behoven hos patienten. De placeras under bröstvävnaden eller bröstmuskeln under kontrollerad kirurgisk behandling.
Den medicinska termen för "lungsäck" är pleura. Pleuren är det tunna, slidande membranet som omger och skyddar lungorna. Det finns två skikt av pleura: den yttre skikt som kallas parietalpleuran och den inre skikt som kallas visceralpleuran. Mellan dessa två skikt finns det en liten mängd vätska som hjälper till att minska friktionen när lungorna expanderar och kontraheras under andning. Pleurit är en medicinsk term för inflammation eller iritation av pleuren, vilket kan orsaka smärta vid andning.
Leukocidin är ett protein som produceras av vissa bakteriestammar, till exempel Staphylococcus aureus och certaina streptokocker. Det har förmågan att döda vita blodkroppar (leukocyter), vilket kan leda till infektioner och inflammation i kroppen. Leukocidinet skapar hål i cellmembranet på de vita blodkropparna, vilket leder till att deras innehåll läcker ut och cellen dör. Detta kan orsaka allvarliga symptom som feber, smärta, svullnad och rodnad på den drabbade platsen.
Kollagen typ V är ett nätformat kollageprotein som finns i bland annat blodkärl, mellanben (meniscus), hud, leder och linsen i ögat. Det utgör en mindre andel av all kollagen i kroppen, men har viktiga funktioner vad gäller att ge stöd och struktur till de vävnader där det finns. Kollagen typ V är också ett viktigt beståndsdel i hårfolliklarna och kan spela en roll vid håravfall om det förekommer för lite av detta proteinet.
"Senskada" er en medisinsk term som refererer til skader på de sensoriske nervesystemet, som styrer våre sansefunksjoner slik som høring, syn, smak, berøring og løyndelse. Disse skadene kan føre til forstyrrelser i evnen til å oppfatte en eller flere av disse sansemessige stimuli. Senskadene kan være forårsaket av mange forskjellige faktorer, inkludert skader, sykdommer, infeksjoner, eksponering for toksiner og narkotiske stoffer, og degenerative tilstander. Symptomene på senskador kan variere mye, men de kan inkludere smerte, formyndring, kvalme, høreløshet, blindhet, forstyrret smak eller løyndelse, og andre forstyrrelser i sansefunksjonen. Behandlingen av senskador vil avhenge av den underliggende årsaken og kan inneholde medisinsk behandling, terapi, kirurgi eller rehabilitering.
Odontogene tumörer är en grupp av tumörer som utvecklas från odontogenen (tandbildande) broskvävnad i käken. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan variera mycket i storlek, form och beteende. De kan orsaka smärta, svullnad eller andra symtom beroende på deras läge och storlek.
Exempel på odontogena tumörer inkluderar ameloblastom, adenomatoid odontogenic tumor, calcifying epithelial odontogenic tumor, cementoblastom, cemento-ossifying fibroma och odontogenic myxoma. Behandlingen av dessa tumörer kan variera från enbart observation till kirurgisk borttagande beroende på deras storlek, läge och aggressivitet.
En koloskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som kallas koloskop. Koloskopet leds genom endast delar av tjocktarmen och hela tunntarmen för att undersöka dem. Koloskopi används ofta för att leta efter cancer eller polypers (förädlade vävnader som kan bli cancertackla) i tjocktarmen och tunntarmen. Den kan också användas för att behandla problem i tarmarna, till exempel att ta bort polypers eller andra abnormiteter. Koloskopi är en relativt smärtfri procedur som ofta utförs med lokalbedövning och ibland med lugnande medicin.
'Tumörer, histologisk typ' refererer til den specifikke type celle eller væv, som en tumor består af på cellulær niveau, baseret på dens struktur og vækstmønster. Histologi er en gren af patologi, der beskæftiger sig med undersøgelse af væv ved hjælp af mikroskopi. Ved at analysere vævsmønstre og cellestrukturer kan patologer fastslå histologisk typen på en tumor, hvilket er vigtigt for at bestemme den rette behandling og prognose.
Der findes to hovedkategorier af tumorer: godartede (benigne) og ondartede (maligne) tumorer. Godartede tumorer vokser langsomt, har veldefinerede grænser og er mindre sandsynligt at sprede sig til andre dele af kroppen. Ondartede tumorer vokser hurtigt, infiltrerer omkringliggende væv og kan metastasere (sprede) til andre dele af kroppen.
Histologisk typning af en tumor tager højde for forskellige aspekter, herunder:
1. Celletype: Den specifikke type celler, som tumoren består af (f.eks., carcinom, sarcom, lymphom eller leukæmi).
2. Graderingssystem: Hvor uigennemskinnelige er tumorcellerne? Jo mere uigennemskinnelige cellerne er, desto mere ondartet er tumoren (f.eks., lav-, mellem- og højgradigt).
3. Vækstmønster: Hvordan vokser tumorcellerne sammen? Er de velorganiserede eller uorganiserede?
4. Andre klinisk relevante træk: Fx er mitose (celldeling) og necrose (død af celler) vigtige aspekter, når det gælder at bestemme histologisk typning.
Histologisk typning af en tumor er vigtig for at fastlægge den præcise diagnose, vurdere prognosen og planlægge behandlingen.
Myofibromatosis är ett sällsynt tillstånd som karaktäriseras av vävnadsförändringar orsakade av överdriven tillväxt av muskelartad bindväv (myofibroblaster). Det kan vara konstitutionellt, det vill säga drabba flera kroppsdelar, eller lokaliserat till en enda plats i kroppen.
Myofibromatos delas ofta upp i två typer:
1. Konstitutionell myofibromatosis (CMF): Denna form av myofibromatosis drabbar flera kroppsdelar och kan vara närvarande vid födelsen eller utvecklas under de första två levnadsåren. De vanligaste drabbade områdena är hud, brosk, skelett, lungor och lever. Symptomen kan variera beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera svullnader, smärtor, andningssvårigheter eller till och med organskador.
2. Lokaliserad myofibromatosis (LMF): Denna form av myofibromatosis är begränsad till en enda plats i kroppen. De vanligaste drabbade områdena är hud och mjukdelar, men det kan även drabba skelett, muskler och inre organ. Symptomen kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de flesta lokaliserade myofibromatoser är ofarliga och försvinner spontant efter några år.
Behandlingen för myofibromatos beror på typen och svårighetsgraden av tillståndet. För lokaliserade fall kan observation vara tillräcklig, medan kirurgi kan användas för att avlägsna tumörer som orsakar symtom eller hotar funktionen hos drabbade organ. Konstitutionell myofibromatosis kan behandlas med kemoterapi och immunsuppressiva läkemedel, men prognosen är bättre för lokaliserade fall än för konstitutionella fall.
Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.
Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.
Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.
I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.
En frakturfixering är ett samlingsbegrepp för olika metoder och tekniker som används för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en fraktur. Detta görs vanligen med metallimplantat såsom skruvar, plattor eller stänger, men kan även innefatta externt fixering med kirurgisk bandage eller splint. Syftet är att stabilisera benet under läkningens fas och återställa rörelseförmågan så snart som möjligt.
'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.
Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.
Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.
Neoadjuvant behandling är en form av medicinsk behandling som ges före (pre) en kirurgisk behandling, med syfte att minska tumörstorleken och underlätta den kirurgiska operationen. Den kan bestå av olika typer av terapi beroende på diagnosen, till exempel neoadjuvant kemoterapi eller neoadjuvant strålbehandling. Syftet är ofta att öka chansen för full tumörframgång (komplett tumörborttagning) och förbättra prognosen för patienten.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.
Lymfmetastas är när cancerceller sprider sig från sin ursprungliga plats i kroppen till lymfkörtlar. När cancerceller växer och delar de sig kan de ibland bryta loss från den ursprungliga tumören och färdas via blod- eller lymfsystemet till andra delar av kroppen. Om cancercellerna fastnar i en lymfkörtel och börjar växa där bildas ett nytt cancerförekomende, ett så kallat lymfmetastas.
Lymfkörtlarna är små, bönformade strukturer som finns över hela kroppen, främst i halsen, armhålorna och ljumskarna. Deras huvudsakliga funktion är att filtrera smittämnen och avfall från kroppen och producera vita blodkroppar, som hjälper till att bekämpa infektioner. När cancerceller sprider sig till lymfkörtlarna kan de störa denna funktion och leda till komplikationer såsom svullnad och smärta i de drabbade områdena.
Skallbastumörer (eng: Skull base tumors) är en benämning på olika typer av godartade eller elakartade tumörer som utvecklas i eller nära skallbasen, det vill säga den del av kraniet där hjärnan möter ryggraden. Skallbasen består av flera små benplattor och innehåller många viktiga strukturer såsom nerver, blodkärl och lymfkörtlar.
Det finns olika typer av skallbastumörer som kan variera i storlek, läge och aggressivitet. Några exempel på vanliga skallbastumörer inkluderar meningiomer, akustikushernier, gliomer, neurofibromer och epidermoidcystor.
Meningiomer är godartade tumörer som utvecklas från hjärnans yttre hinna (meningerna) och kan växa inåt mot skallbasen. De är vanliga och tenderar att växa långsamt, men de kan ändå orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer som nerver och blodkärl.
Akustikushernier är tumörer som utvecklas från celler i inneröronet och kan växa in i det närliggande skallbasområdet. De kan orsaka hörsel- och jämviktsproblem, samt andra symptom beroende på deras storlek och läge.
Gliomer är tumörer som utvecklas från celler i hjärnan eller ryggmärgen och kan sprida sig till skallbasen. De tenderar att vara elakartade (maligna) och har ofta en dålig prognos.
Neurofibromer är godartade tumörer som utvecklas från nerverna i skallbasområdet. De kan vara små och icke-symptomatiska, men de kan också bli stora och orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer.
I allmänhet är symtomen för skallbasstumörer beroende på deras storlek, läge och hur snabbt de växer. Symptomen kan inkludera huvudvärk, yrsel, synproblem, hörsel- eller balansproblem, sväljningssvårigheter, smärta i ansiktet eller huvudet, förändringar i ansiktsuttrycket eller ögonrörelserna. Om du upplever några av dessa symtom bör du söka vård och få en undersökning för att fastställa om du har en skallbasstumör eller inte.
Extracellulär vätska (ECF) är en medicinsk term som refererar till all vätska utanför cellerna i kroppen. Detta inkluderar blodplasma, lymfa och den interstitielle vätskan som fyller ut mellanrummen mellan cellerna i olika vävnader. Extracellulär vätska står i kontrast till intracellulär vätska, som är vätskan inuti cellerna.
Extracellulär vätskan utgör ungefär en tredjedel av kroppsvikten hos en genomsnittlig vuxen person och har en vikt på omkring 15 liter hos en person på 70 kg. Den innehåller olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, calcium och klorgas, samt olika proteiner och andra substanser.
Balansen mellan extracellulär vätska och intracellulär vätska är viktig för att upprätthålla homeostas, det vill säga en jämvikt i kroppens funktioner. Förändringar i balansen kan leda till olika sjukdomstillstånd, som exempelvis dehydrering eller ödem.
Cytodiagnose, på svenska även känt som cellvägdiagnostik, är en metod inom patologi där celler från ett vävnadsprov undersöks för att ställa en diagnos. Metoden bygger på att man tittar på de enskilda cellernas utseende och beteende, istället för att studera hela vävnaden som i traditionell histopatologi.
Cytodiagnoser görs ofta från provtagningar av kroppsvätskor såsom urin, sputum eller effusioner (t.ex. ascites eller pleuravätska), men kan även göras från små vävnadsprover tagna med en finnål under en fine-needle aspiration biopsy (FNAB).
Cytodiagnos har flera fördelar jämfört med traditionell histopatologi, bland annat är den ofta snabbare och billigare. Metoden kan också vara mindre invasiv eftersom det ofta inte behövs lika stora vävnadsprover som vid traditionell biopsi. Dock kan cytodiagnos i vissa fall vara mindre specifik än histopatologi, och det kan ibland vara svårare att bedöma om cellerna är cancerösa eller inte. I dessa fall kan det vara nödvändigt att göra en kompletterande biopsi för att ställa en säker diagnos.
'Människobett' är ett begrepp som används inom sjukvården och beteendevetenskapen för att beskriva en situation där en människa utför sexuella handlingar med en annan person utan deras samtycke eller medvetande. Detta är också känt som våldtäkt. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) innebär det att någon har penetrerat någon annans genitalier, analöppning eller mun, med sin penis, finger, föremål eller någonting annat, utan deras frivilliga samtycke. Det kan också innefatta andra former av sexuella handlingar som kroppsberöring, osv. mot en persons vilja. Människobett är alltid oacceptabelt och är ett brott som bestraffas i de flesta jurisdiktioner.
Stroma cells are a type of cell that are found in various tissues throughout the body. They are often referred to as "connective tissue cells" because they play a supportive role in the tissues where they are found. Stroma cells produce and maintain the extracellular matrix, which is the network of proteins and other molecules that provides structural support to cells and helps to regulate cell behavior.
There are several different types of stroma cells, including fibroblasts, adipocytes (fat cells), and myofibroblasts. Fibroblasts are the most common type of stroma cell, and they produce collagen and other proteins that make up the extracellular matrix. Adipocytes are specialized stroma cells that store energy in the form of fat, while myofibroblasts are stroma cells that have contractile properties and help to regulate tissue tension and repair.
Stroma cells can also play a role in the immune system by producing cytokines and other signaling molecules that help to coordinate the immune response. In some cases, stroma cells may also contribute to the development of diseases such as cancer, fibrosis, and autoimmune disorders.
"Datorsimulering" er en betegnelse for en metode der bruger en dators model for å afterbere, forutsi eller illustrere forløp og adferd hos et fysisk eller biologisk system, en samling av regler, en proces eller en enhet. Dette gjøres ved å lage en matematisk modell som beskriver systemet, og deretter kjøre denne modellen i en simuleringsmotor som kan beregne hvordan systemet vil oppfører seg under forskjellige tilstande og betingelser.
I medisinsk sammenhengg kan datorsimulering brukes på mange ulike områder, for eksempel:
* Fysiologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan forskjellige fysiologiske systemer i kroppen fungerer, som for eksempel hjertets slag, lungens veksling av luft eller nyrefunksjonen.
* Farmakologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan legemer reagerer på forskjellige lægemidler, slik at man kan optimere dosering og forebygge bivirkninger.
* Kirurgisk simulering: Her brukes datorsimulering til å planlegge og forberede kirurgiske ingreper, slik at kirurgen kan få en bedre forståelse av hvordan operasjonen vil gå, og eventuelt praktisere den første gang.
* Medicinsk undervisning: Datorsimuleringer kan også brukes som en del av medicinsk utdanning, slik at studenter kan lære om forskjellige sykdommer og behandlingsmuligheter ved å interagere med virtuelle pasienter.
Dette er bare noen eksempler på hvordan datorsimuleringer kan brukes innenfor medicinen, men det finnes mange andre muligheter også.
I'm sorry for any confusion, but "Sjögurkor" is the Swedish word for sea cucumbers, which are marine animals that belong to the class Holothuroidea in the phylum Echinodermata. They have a soft, elongated body and are found on the ocean floor worldwide. Sea cucumbers are not plants or vegetables, despite their name suggesting otherwise.
In medical terms, sea cucumbers have been used in traditional medicine in various cultures for centuries. Some studies suggest that certain compounds found in sea cucumbers may have potential health benefits, such as anti-inflammatory, antimicrobial, and anticancer properties. However, more research is needed to confirm these effects and establish their safety and efficacy. It's important to consult with a healthcare professional before starting any new treatment or supplement, including those derived from sea cucumbers.
Medicinskt talat är gasgangrän en allvarlig infektion som orsakas av anaeroba bakterier och kan leda till nekros (död) av vävnad. Infektionen utvecklas ofta efter att blodflödet har störts i ett område, vilket gör det svårt för vita blodkroppar att nå och bekämpa infektionen. Gasgangrän kan leda till bildning av gasbubblor i vävnaden på grund av bakteriernas produktion av gas som en biprodukt under deras livscykel.
Symptomen på gasgangrän kan inkludera smärta, svullnad, rödhet och varmare än normalt i det drabbade området, eventuellt följt av blåfärgning eller svartfärgning av huden. Andra symtom kan inkludera feber, illamående och kräkningar. Gasgangrän är en medicinsk nödsituation som behandlas aggressivt med antibiotika, kirurgisk rensning och eventuellt amputation av det drabbade området för att förhindra spridning av infektionen till resten av kroppen.
Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.
Electrochemotherapy (ECT) is a medical treatment that combines the use of short, intense electric pulses with chemotherapeutic drugs to increase their uptake into cells. This approach is often used in the treatment of cancer, particularly for superficial tumors that are difficult to remove surgically or have recurred after previous treatments.
The electric pulses create temporary pores in the cell membrane, allowing the chemotherapeutic drugs to enter the cells more easily and effectively. This increases the drug's cytotoxicity and can result in a more targeted and effective treatment for cancer. Commonly used drugs in ECT include bleomycin and cisplatin.
ECT is typically administered as an outpatient procedure, with the electric pulses delivered through needle electrodes that are inserted into the tumor. The treatment is usually well-tolerated, with minimal side effects, and can be repeated if necessary.
Overall, ECT offers a promising alternative to traditional cancer treatments for certain types of tumors, and ongoing research is exploring its potential benefits and applications in clinical practice.
"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.
Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.
'Bindehauttumoren' er en allment brukt betegnelse for tumorer som utvikler seg i bindehinden (conjunctiva), den slimhinn som tapper over øyet og på innersiden av øyelidder. Bindehinden har flere celltyper, noen er epitelceller og andre er bindgevinsceller. Tumorer kan utvikle seg fra begge typer celler.
Tumorer i bindehinden kan være godartet (benigne) eller ondeartet (maligne). Godartede tumorer vokser løsere og har mindre tendens til å sprete seg til andre kroppdeler, mens ondeartede tumorer vokser raskt, kan invadere omkringliggende væv og kan metastasere til andre kroppdeler.
En av de vanligste godartede bindehindetumorane er nevus (mole), som ofte ser ut som en flat, brun flekk på bindehinden. Andre typer inkluderer fibrom, lipom og adenom.
Ondeartede tumorer i bindehinden kan være primært eller sekundært. Primær bindhindetumor er en tumor som utvikler seg direkte fra bindehindens celler. Sekundær bindhindetumor er en tumor som har spredt seg til bindehinden fra en annen del av kroppen. De vanligste typer på ondartede primære bindhindetumorer inkluderer squamous cell carcinoma, melanoma og adenocarcinoma.
Behandlingen av bindhinnetumorer avhenger av typen, størrelsen, lokasjonen og om det er spredning til andre kroppdeler. Behandlingsmuligheter kan inkludere kirurgisk fjernelse, strålebehandling, kjemoterapi eller en kombinasjon av disse behandlingene.
Obduktion, även känd som ob duck eller autopsi, är en systematisk undersökning och dissektion av ett dödsfall för att fastställa orsaken till döden, skada eller sjukdom. Den inkluderar en visuell inspektion av kroppen, samt en mikroskopisk och kemisk analys av olika organ och vävnader. Obduktionen utförs vanligen av en patolog som är speciellt utbildad i att bedöma sjukdomar och skador på kroppsvävnader. Detta är viktigt för att fastställa orsaken till döden, speciellt när dödsfallet är oväntat eller omständigheterna kring döden är oklara. Obduktion kan även ge information som kan vara användbar för släktingar till den avlidne, exempelvis om de har några arvsfrågor eller andra hälsorelaterade oro.
In medical terms, eyelids are the thin fold of skin that covers and protects the front surface of the eye, known as the conjunctiva. The upper and lower eyelids help to distribute tears across the surface of the eye and assist in keeping it moist and clear of debris. They also contain muscles that allow for blinking and closing, protecting the eye from damage and irritants.
The eyelids are made up of several layers, including the skin on the outside, a thin layer of muscle, the tarsal plate (which provides structure), the conjunctiva (a mucous membrane that covers the inner surface of the eyelid and the front surface of the eye), and the eyelashes.
Abnormalities or conditions affecting the eyelids can impact vision, comfort, and overall eye health, making it important to seek medical attention if any issues arise.
"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.
Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.
Ryggradssjukdomar, även kända som muskuloskeletala sjukdomar, är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar ryggraden och relaterade strukturer, inklusive ben, muskler, ligament, nerver och grå substans. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan variera i allvarlighet från milda till livshotande. Några exempel på ryggradssjukdomar inkluderar:
1. Osteoartrit: En degenerativ ledsjukdom som orsakas av slitage och åldrande, ofta drabbar stora leder som knä och höft, men kan också påverka ryggraden.
2. Skleros: En kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i hjärnan och ryggmärgen.
3. Interkostal neuralgi: Irriterande eller skadade nerver mellan revbenen kan orsaka smärta, särskilt vid djup andning eller hosta.
4. Ryggradsförstoring: En ökning i ryggradens höjd som orsakas av osteofyter (knölar) på vertebrala kropparna.
5. Skolios: En abnormal böjning eller krökning av ryggraden, ofta under uppväxten och kan vara associerad med muskuloskeletala tillstånd som cerebral pares eller muskeldystrofi.
6. Osteoporos: En benvävnads sjukdom karaktäriserad av låg benmassa och försämrad mikroarkitektur, vilket ökar risken för frakturer.
7. Ryggradsförlamning: Total eller partiell förlust av rörelseförmåga i kroppen på grund av skada till ryggmärgen.
8. Spinal stenos: En smalnad av ryggradens kanaler som orsakar tryck på nerverna och kan leda till smärta, svaghet eller känselbortfall i armar och ben.
9. Reklamsjuka: Små fragment av diskmaterial som pressas ut från en skadad intervertebral disk och orsakar irritation eller kompression av nerverna.
10. Cervikogen kronisk smärta: Kronisk smärta i nacken och halsen som orsakas av degenerativa förändringar i ryggraden.
"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.
Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.
Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.
The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.
The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.
The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.
In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.
'Vävnadsfixering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att stabilisera och bevara vävnader eller organ så att de kan undersökas noggrannare efter att ha tas bort från kroppen. Detta görs ofta genom att behandla vävnaden med olika lösningar som fryser, fixerar och konserverar cellstrukturen. Ett vanligt exempel är att använda formeldio, en formaldehydlösning, för att fixera vävnaden så att den kan behandlas och undersökas senare, till exempel vid mikroskopi.
Alkaptonuria är en sällsynt medfödd metabol sjukdom som orsakas av en defekt i enzymet homogentisat 1,2-dioxygenas. Denna defekt leder till att substansen homogentisats (HGA) ansamlas i kroppen och kan leda till flera komplikationer.
Vid alkaptonuri bryts HGA inte ner korrekt, vilket leder till att det ackumuleras i kroppsvätskor och vävnader. Detta kan orsaka olika symtom som mörkfärgad urin (som gett sjukdomen dess namn), artriter (ledinflammation och ledskador), och hartska depositionssjukdomar i olika vävnader, särskilt i ögon, öron och hud.
Sjukdomen är ärftlig och drabbar vanligtvis båda könen. Den kan vara asymptomatisk under många år innan symtomen visar sig, ofta inte förrän under vuxen ålder. Behandlingen av alkaptonuri inriktar sig på att lindra symtomen och förhindra komplikationer. Det finns inget botemedel för sjukdomen, men en kostrik diet som är fattad på aromatiska aminosyror kan hjälpa att minska mängden HGA i kroppen.
Ett hamartom är en benign (godartad) tumör som består av välväxt, men missformad och felplacerad vävnad, som normalt finns i området där tumören utvecklas. Hamartomer kan förekomma inne i kroppen eller under huden och de kan variera mycket i storlek. De är vanligtvis stationära och ger sällan symtom, men i vissa fall kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats, till exempel om de trycker på nerver eller blodkärl. Hamartomer kan förekomma var som helst i kroppen, men de är vanligast i huden, levern, lungorna, hjärtat och centrala nervsystemet.
I'm sorry for any confusion, but "Italien" is the Danish word for "Italian," and it refers to something or someone related to Italy, a country in Southern Europe. However, I believe you may be looking for a medical definition related to Italy. Unfortunately, I couldn't find any specific medical conditions or terms associated with Italy. If you have a more specific question or term in mind, please let me know and I will do my best to help you.
Osteokondrom är en benign (godartad) tillväxt av benvävnad som sticker ut från en ledyta, oftast i slutet av långa rörben. Den består av både ben- och broskvävnad och kan vara så liten som ett frö eller stor som en knöl. Osteokondrom är den vanligaste ben tumör som förekommer hos barn och unga vuxna, och det är ofta asymptomatiskt och upptäcks av en slump under rutinmässiga röntgenundersökningar. I vissa fall kan dock osteokondrom orsaka smärta, skada nerver eller blodkärl, eller ledskador om den växer in i en angränsande led. I mycket sällsynta fall kan osteokondrom undergå oncologisk transformation och bli cancerartat (sarcom).
"Viktbärande" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva den totala belastningen eller stressen som placeras på skelettet och lederna, vanligtvis i samband med viktfördelning. Denna belastning kan orsaka smärta eller ökad slitage över tid, särskilt i leder som bär stort av vikten, såsom knä- och höftleder. Faktorer som kan påverka viktbärandet inkluderar kroppsvikt, muskelstyrka, balans, hållning och rörelsemönster.
Ett exempel på en medicinsk definition är: "Viktbärande är den totala kraften eller belastningen som utövas på bäckenet, ländryggen och de underliggande lederna och strukturerna. Denna belastning beror på kroppsvikt, muskelstyrka, balans och rörelsemönster." (Kendall, McCreary, & Provance, 2019)
Tenascin är ett extracellulärt matrixprotein som spelar en viktig roll i celladhesion, migration och differensiering. Det förekommer naturligt i embryonal vävnad men kan även induceras vid vävnadsskada eller inflammation hos vuxna. Tenascin finns i olika isoformer, varav tenascin-C är den mest studerade. Det har visat sig ha en betydande roll i patologiska processer såsom fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
En ganglioncysta är en typ av cysta, eller vätskefylld säck, som oftast bildas i eller nära ledgångar eller ledkapslar i händer och fötter. Den innehåller klart, geléaktigt material som består av synovialvätska, som är den vätska som hjälper till att mjuka upp rörelserna i en led.
Ganglioncystor är oftast små och kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter. De kan vara fasta eller rörliga, och de kan växa eller minska i storlek över tiden. Även om de ofta är smärtlösa, kan de ibland orsaka obehag eller smärta, särskilt när de trycks på eller vid rörelse.
Orsaken till att ganglioncystor bildas är inte fullständigt känd, men det antas vara relaterat till en skada eller abnormalitet i leden eller ledkapseln som får vätska att ansamlas och bildar en cysta. De är vanligare hos kvinnor än män och tenderar att drabba personer mellan 20 och 40 år.
Även om ganglioncystor ofta är ofarliga, kan de ibland behöva behandlas om de orsakar smärta eller stör andras funktion. Behandlingen kan innebära att cystan töms genom en nålaspiration eller att den avlägsnas chirurgiskt.
Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.
The cardinal signs of inflammation are:
1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.
Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.
Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.
I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.
Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.
"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.
Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.
"Diabetesfoot" är ett samlingsbegrepp för de komplikationer som kan uppstå i foten hos personer med diabetes. Detta kan innebära allt ifrån små sår (ulcus) till allvarligare problem som infektion, nekros (död vävnad) och i värsta fall amputation. Orsaken är ofta perifer neuropati (nervskada) och/eller perifer arteriell sjukdom (kranskärlssjukdom), som kan leda till sänkt känsel, förändrad blodförsörjning och sämre wound healing i foten. Det är viktigt att personer med diabetes har rutinmässiga kontroller av fötterna och tar behandling om tecken på problem uppträder, för att undvika allvarliga komplikationer.
"Ljumske" är ett adjektiv som används på svenska för att beskriva en smärta eller obehaglig känsla av köld i kroppen. Det finns inget direkt motsvarande medicinskt begrepp med ordet "ljumske", men det kan vara relaterat till saknad av termoreglering, perifert blodflöde eller neuropati. I en medicinsk kontext kan smärtan och obehaget beskrivas som "cold-induced pain" eller "cold-sensitive neuropathy".
'Urinledartumörer' (på latin: Tumores urethrales) är abnorma vävnads growths i urinledaren, den tubulära struktur som transporterar urin från blåsan och ut genom urinröret. Dessa tumörer kan vara bensinnerva (icke cancerbildande) eller maligna (cancerbildande).
Maligna urinledartumörer är ovanliga, men de flesta av dem är transitional cell carcinomas (TCC), som också kan förekomma i blåsan och njurarna. Andra typer av maligna urinledartumörer inkluderar squamous cell carcinomas och adenocarcinomas.
Urinledartumörer kan orsaka symptom som blödning, smärta under urinerand, svullnad eller sårbarhet i området kring urinröret, förändrad urinflöde, och problem med kontrollen över urinen. Behandlingen beror på typen, storleken och spridningen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
A CAT scanner, also known as a computed tomography (CT) scanner, is a medical imaging device that uses X-ray technology and computer processing to create detailed cross-sectional images of the body. The term "CAT" stands for "computed axial tomography."
During a CT scan, the patient lies on a table that slides into the center of the scanner. An X-ray tube rotates around the patient, sending out thin beams of X-rays that pass through the body and are detected by sensors on the opposite side of the machine. The data collected by the sensors is then processed by a computer to generate detailed images of the internal structures of the body, such as organs, bones, and soft tissues.
CT scans can provide valuable diagnostic information for a wide range of medical conditions, including cancer, heart disease, stroke, and trauma. However, they do involve exposure to ionizing radiation, so the benefits of the scan must be weighed against the potential risks.
'Immobilisering' är inom medicinen ett tillstånd där rörelsefrihet i en kroppsdel eller en hel kropp är begränsad eller obefintlig. Detta kan uppnås genom användning av olika metoder såsom splintar, gipsbandage, stela skor, halskragar eller läkemedel som muskelrelaxerande preparat. Immobilisering används ofta för att behandla skador, förebygga komplikationer efter operationer och under vissa medicinska undersökningar.
EWS (Ewing sarcoma breakpoint region 1) är ett protein som binder till RNA. Det kodas för av genen EWSR1 och spelar en viktig roll i celldelningen, transkriptionen och sönderdelningen av RNA. EWS kan interagera med andra proteiner och bilda komplexa med RNA, vilket påverkar RNA:s stabilitet, lokalisation och översättning till protein.
Mutationer i genen EWSR1 har associerats med flera olika typer av cancer, inklusive Ewings sarcoma, ett sällsynt cancerform som ofta drabbar barn och unga vuxna. I Ewings sarkoma kan EWS proteinet bilda en abnormal fusionprotein tillsammans med ett annat protein, vilket påverkar celldelningen och kan leda till cancero utveckling.
Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.
Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.
Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.
Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs under uppväxtperioden för att korrigera oönskade tandsymtom och bettfunktioner innan de blir mer allvarliga eller permanenta. Den innebär ofta användning av remedier såsom skruvar, spikar, plattor eller utbuktningar för att leda tillväxten och positionen hos enskilda tänder eller käkar.
Syftet med interceptiv tandreglering är att:
1. Korrigera dålig kontakt mellan över- och underkäken (överbett/underbett).
2. Rätta till onormala bettfunktioner, såsom sugitande på tummen eller tungsryckningar.
3. Förhindra skador på permanenta tänder som växer in under milkänderna.
4. Korrigera dålig tandpositionering som kan leda till onormal slitage och skada på tänderna.
5. Förebygga eller mildra allvarliga tand- och käkproblem i framtiden, såsom tandlossning och TMJ-störningar (temperomandibulära störningar).
Interceptiv tandreglering bör utföras av en ortodontist eller en tandläkare med specialistutbildning inom området. Den är vanligtvis mer kostnadseffektiv och mindre invasiv än att vänta till den permanenta tandregleringen behövs, eftersom det då kan krävas mer omfattande behandlingar för att korrigera de underliggande problemen.
Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.
This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.
The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.
En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.
Fascia lata är ett membranliknande bindvävslager som omger och skyddar musklerna i ditt ben. Det finns två fasciae latae i varje ben, en på framsidan (anterior) och en på baksidan (posterior). Fascia lata hjälper till att hålla musklerna på plats och skiljer dem från varandra. Det är också en plats där vissa muskler i benet, som iliopsoasmuskeln, har sitt ursprung. I vissa fall kan fascia lata bli ont eller irriterad, vilket kallas för fasciit.
"Onkogenfusion" refererer til en abnormal sammensmeltning av to gener, der oftest skjer som følge av en kromosomalt translocation under cancerutviklingen. Dette resulterer i produksjonen av en hybridprotein med nye funksjoner som kan drive cancervækst og -utvikelse. Et velkjent eksempel er BCR-ABL onkogenfusionen, som forekommer ved kromosomalt translocation t(9;22) i viseslagsleukemia.
Neurofibromatosis 1 (NF1) är en genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i NF1-genen på kromosom 17. Denna gen kodar för ett protein som kallas neurofibromin, som spelar en viktig roll i kontrollen av celltillväxt och celldifferentiering.
NF1 är en autosomal dominant sjukdom, vilket betyder att en enda kopia av den muterade genen räcker för att orsaka sjukdomen. Personer med NF1 har en 50-procentig risk att få barn som ärver sjukdomen.
NF1 karaktäriseras av flera olika symtom, men det mest typiska tecknet är att personen får många neurofibromer, som är icke cancerösa tumörer som växer längs nerverna under huden och i kroppens inre. Andra symtom kan vara:
* Cafe au lait-fläckar (bruna pigmentfläckar på huden)
* Lisch-noduler (små, runda, bruna fläckar på regnbågshinnan i ögat)
* Freckler i armhålor och ljumskar
* Svullnader eller förändringar i skelettet
* Kognitiva funktionsnedsättningar
NF1 kan variera mycket i sin allvarlighet, från milda fall som inte behöver någon behandling till allvarliga fall där personen kan ha livshotande komplikationer. Behandlingen av NF1 är vanligen symtomatisk och inriktad på att hantera de specifika symptomen hos den enskilda patienten.
Polymetylmetakrylat (PMMA) är ett syntetiskt, transparent, termoplastiskt material som används inom många olika industrier, inklusive medicinsk teknik. Det är känt under varumärken som Plexiglas, Acrylite och Lucite.
I en medicinsk kontext är PMMA ofta associerat med biokompatibla implantat, såsom linsimplantat för ögonsjukvård och benrekonstruktionsmaterial. Det används också som bärarmaterial för kontaktlinser och tandfyllningar.
PMMA är en polymer av metylmetakrylat (MMA) och bildas genom polymerisation av MMA-monomeren. Den har goda mekaniska egenskaper, som hög hållfasthet, styvhet och slitstyrka, samt är kemiskt inert och motstår åldrande. Dess transparenta och ofärgade egenskaper gör det lämpligt för användning i optiska tillämpningar.
'Endometrium tumorer' er en overordnet betegnelse for vækst af abnorme celler i livmodersliningens (endometriet) væv. Disse tumorer kan være godartede (non-cancerous) eller ondartede (cancerous).
Godartede endometriumtumorer, også kaldet endometrier, er oftest ændringer i livmodersliningens væv, der ikke udvikler sig til kræft. De mest almindelige typer af godartede endometriumtumorer inkluderer polypper og myomer.
Ondartede endometriumtumorer, også kaldet livmoderkræft, er mere alvorlige og kan sprede sig til andre dele af kroppen. De mest almindelige typer af ondartede endometriumtumorer inkluderer endometroid carcinoma, serous carcinoma, clear cell carcinoma og carcinosarcoma.
Symptomer på endometriumtumorer kan inkludere uregelmæssig menstruation, utydelige blødninger mellem perioder, smerter under samleje, smerter i underlivet eller slemme udflåd fra skeden. Hvis du oplever nogen af disse symptomer, bør du søge medicinsk vejledning og undersøgelse for at fastslå diagnosen og få behandling så tidligt som muligt.
I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.
Histiocytosis, sinus, refererer til en sjeldent sykdomsbild hvor det oppstår en abnormal akkumulering av histiocyter (en type av immunceller) i sinnene. Dette kan føre til opptredelse av tumor-lignende lesjoner i kranievnet og/eller ansiktsskinnet.
Det forekommer to hovedtyper av histiocytosis, sinus:
1. Juvenile xanthogranulom (JXG): Dette er en benigne form for histiocytosis som oftest oppstår hos barn under 2 år. JXG kan påvirke sinnene og føre til opptredelse av hvite bler i ansiktet, men dette er veldig sjelent.
2. Langerhans cell histiocytosis (LCH): Dette er en mer alvorlig form for histiocytosis som kan påvirke ein eller flere kroppsdele, inkludert sinnene. LCH kan føre til opptredelse av infeksjoner, svulst, skjeve ansikt og andre symptomer.
Behandlingen av histiocytosis, sinus varierer basert på typen av sykdom og alvorheten av symptomene. For de fleste med JXG er ingen behandling nødvendig, mens LCH kan behandles med kirurgi, strålebehandling eller kjemoterapi.
'Knä' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen där lårbenet och skenbenet möts. Det består av benet's två översta ledstycken, knäleden (articulatio genus) och knäskålen (femurkondylen). Knäleden är en synovial joint som tillåter flexion, extension, rotation och lateral/medial böjning av benet.
Knät har också ett antal ligament och muskler som stödjer och ger stabilitet till leden, inklusive quadriceps femoris (framför), hamstrings (bakom) och knäskålsligamenten (på insidan och utsidan av knät).
Knäleden kan vara utsatt för skador som meniskskador, patellofemoral smärta, med mera. Även sjukdomar som artros (degenerativ ledsjukdom) kan påverka knät och orsaka smärta och funktionsnedsättning.
Sublinguala körteltumörer är ovanliga tumörer som utvecklas i den sublinguala körteln, som är en av de tres salivkörtljorna i munhålan. Den sublinguala körteln är belägen under tungan och producerar saliv. Sublinguala körteltumörer kan vara både godartade ( icke cancerbildande) och elakartade (cancerbildande). De flesta sublinguala körteltumörerna är godartade, men de elakartade tumörerna kan vara mer aggressiva och ha en högre risk för att sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på en sublingual körteltumör kan inkludera en smärtande knöl under tungan, sväljningssvårigheter eller problem med talandet. Behandlingen består ofta av kirurgiskt tillfällena och i vissa fall strålbehandling eller kemoterapi beroende på typen av tumör.
En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.
Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.
Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.
Streptococcus är ett släkte av grampositiva, fakultativt anaeroba bakterier som ofta förekommer i naturen och kan orsaka infektioner hos människor. Streptokockinfektioner är alltså infektioner som orsakas av streptokocker.
Det finns flera olika arter av streptokocker, men de två vanligaste arterna som orsakar infektioner hos människor är Streptococcus pyogenes (grupp A) och Streptococcus pneumoniae (grupp B). Grupp A-streptokocker kan orsaka en rad olika infektioner, från milda till allvarliga, som exempelvis halsfluss, impetigo, cellulit, erysipelas, nekrotiserande fasciit (fleckfeber) och reumatisk feber. Grupp B-streptokocker är en vanlig orsak till lunginflammation hos spädbarn och kan också orsaka blodförgiftning, men de kan även orsaka infektioner hos vuxna, särskilt hos äldre eller immunförsvagna individer.
Streptokockinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, ofta penicillin eller en annan beta-laktamantibiotikum. Det är viktigt att börja behandlingen så snart som möjligt för att förhindra komplikationer och spridning av infektionen.
'Bäckenben' (os coxa) är ett ben i lårregionen som utgör den övre och bakre delen av höftleden. Det består av två delar: en kropp (corpus ossis coxae) och en hals (collum ossis coxae). Bäckenbenet articular med lårbenet i höftleden och är viktigt för att stödja kroppen och möjliggöra rörelser som gå, springa och stå still.
En Sertoli-Leydig cell tumor är en sällsynt typ av könscellstumör (gonadal stromaltumör) som utvecklas i äggstockarna eller testiklarna. Denna sorts tumör innehåller både Sertoliceller och Leydigceller, vilka är celltyper som normalt finns i könskörtlarna och har viktiga funktioner för könshormonproduktionen.
Sertoli-Leydig cellstumörer kan vara bensinnesliga eller maligna (cancer) och de flesta fall av denna tumörtyp är bensinnesliga. Dessa tumörer kan producera könshormoner, särskilt androgener som testosteron, vilket kan leda till virilism hos kvinnor med äggstockscancer och gynekomasti hos män med testikelcancer.
Även om de flesta Sertoli-Leydig cellstumörer är långsamt växande och inte sprider sig, kan de orsaka symtom som smärta eller en känsla av tryck i buken, förändringar i menstruationscykeln hos kvinnor eller bröstförstoring hos män. Dessa tumörer behandlas vanligtvis med kirurgi och ibland även med strålbehandling eller kemoterapi beroende på om tumören är bensinneslig eller malign.
Kondroblastom är en sällsynt, godartad benknöl som vanligtvis uppstår hos barn och unga vuxna. Den utvecklas ofta i de långa rörbenen, men kan även förekomma i andra delar av skelettet. Kondroblastom kännetecknas av att det bildas av kondrocyter eller deras föregångare, kondroblaster. Dessa celler producerar en substans som kallas kondroitinsulfat, som är en del av broskvävnaden.
Kondroblastom kan vara asymptomatiskt och upptäckas tillfälligt på röntgenbilder eller magnetresonanstomografi (MRT) som tas för andra skäl. I vissa fall kan den orsaka smärta, tumörväxt eller svullnad i området runt knölens läge. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av röntgenundersökningar, MRT, biopsi och histopatologisk analys av vävnaden.
Behandlingen för kondroblastom innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av knölen, och prognosen är vanligtvis god efter behandling. Emellertid kan det i sällsynta fall inträffa att knölar återvänder efter behandlingen (rekurrens). I dessa fall kan ytterligare kirurgi eller strålbehandling vara nödvändiga.
Den medicinska termen för "bukspottkörtelgångar" är "Ductus pancreatici". Ductus pancreatici är de små gångar eller kanaler som transporterar digestiva enzymer och sekretion från bukspottkörteln (pancreas) till tolvfingertarmen (duodenum). Det finns huvudsakligen två typer av bukspottkörtelgångar: den huvudsakliga bukspottkörtelgången (Ductus pancreaticus major) och accessoriska bukspottkörtelgångarna (Ductus pancreatici accessorii). Den huvudsakliga gången mynnar vanligtvis i tolvfingertarmen tillsammans med gallgången, medan de accessoriska gångarna mynnar direkt i tarmsystemet.
'Benplattor' er en medisinsk terminologi som refererer til en type skade på knoklene i underbenet, særligt i skankelen og/eller spolebenet. Denne skade opstår oftest som en komplikation til benbrud eller benoperationer, hvor en del af benknoget ikke får nogen tilstrækkelig blodforsyning og derfor dør. Dødt knoglevæv kaldes nekrose, så betegnelsen 'benplattor' refererer til de døde plader af knoglevæv.
Den mest almindelige årsag til benplattor er trauma, som fører til en fraktur, hvor blodforsyning til knoglefragmenterne afbrydes. Andre mulige årsager kan være infektion, kronisk alkoholisme, rygning og forskellige sygdomme, der påvirker blodcirkulationen, som f.eks. lægemiddelinduceret akroosteoporose eller sickle cell anemia.
Behandling af benplattor kan variere alt efter størrelsen og beliggenheden af det døde knoglevæv, men den typiske behandlingsmetode er enten at vente på, at plattet naturligt opløses og erstattes med nyt, levende knoglevæv over tid, eller at fjerne dem kirurgisk. I mange tilfælde vil patienten også have behov for rehabilitering for at hjælpe med at opretholde mobilitet og styrke i det påvirkede ben.
'Tandköttsöverskott' (odontogenic keratocyst) är en sällsynt, men aggressiv odontogen tumör som utgår från rester av tandkörtel (epitel). Den kan vara asymptomatisk under lång tid och upptäckas ofta av slump eller vid rutinmässiga tandkirurgiska ingrepp. Tumören växer långsamt och kan infiltrera benvävnaden, vilket kan leda till smärta, svullnad och lösning av tänder. Behandlingen består vanligen av kirurgiskt avlägsnande av tumören med marvinlundgren-metoden eller enkelt avlägsnande följt av kontroll av eventuell återväxt.
En gaslaser, eller gasglimmlaser, är en typ av laser som använder sig av ett gasformigt lasermedium för att generera koherent ljus. Den mest vanliga typen av gaslaser är helium-neon (He-Ne) lasern, som ofta används i laboratoriemiljöer och som producerar röd laserljus med en våglängd på 632,8 nanometer. Andra typer av gaslasrar inkluderar kolsyre-, argon- och excimerlasrar, vilka används inom områden såsom kirurgi, industriella tillämpningar och materialbearbetning.
I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.
Mesotelioma är en ovanlig och aggressiv cancerform som utvecklas i mesoteliet, det tunnfilt limlagret som täcker de flesta inre organ i kroppen, till exempel lungorna och hjärtat. Den vanligaste typen av mesoteliom är pleuralmesoteliom, som drabbar lungsäcken (pleura). Andra typer inkluderar peritonealmesoteliom, som utvecklas i bukhinnan (peritoneum), och perikardialmesoteliom, som drabbar hjärtsäcken (perikard).
Mesoteliom orsakas oftast av exponering för asbest, ett mineral som använts i byggnadsmaterial, isolering, bromsar och andra produkter. När asbestfibrer andas in eller sväljs kan de fastna i mesoteliet och orsaka skada över tiden, vilket kan leda till cancerns utveckling. Symptomen på mesoteliom kan variera beroende på vilken typ av mesoteliom det rör sig om, men inkluderar ofta hosta, andnöd, bröstsmärtor, buksmärtor och viktminskning.
Mesoteliom är svår att behandla och har vanligen en dålig prognos. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi, beroende på cancerstadiet och patientens allmänna hälsotillstånd.
"Brenner tumör" är en sällsynt typ av äggstockscancer hos kvinnor. Det är en subtyp av serösa epitelcellstumörer och karaktäriseras av att ha två typer av celler: skivepitelceller och så kallade "Brennerceller". Brennercellerna är speciella typen av celler som är associerade med äggstockarnas yta.
Brenner tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta Brenner tumörer är godartade och växer långsamt, men i vissa fall kan de bli cancertumörer och sprida sig till andra delar av kroppen.
Symptomen på Brenner tumör kan variera, men ofta uppträder inga symptom förrän tumören har växt till en viss storlek. Symptomen som kan uppstå inkluderar smärta eller tryck i underlivet, rodnad eller ömhet i buken, samt menstruationsförändringar hos kvinnor.
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, bilddiagnostik och biopsi. Behandlingen kan innebära kirurgisk borttagning av tumören, samt eventuellt efterföljande behandling med strålning eller cellgiftsbehandling (chemotherapi) om tumören är elakartad och har spridit sig.
Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.
Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.
Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.
In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.
Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.
It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.
'Kam och slör' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett tillstånd där det finns en ökning av den proteinrika vätskan (kam) och ökat tryck i ögat (slör). Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på ögat, såsom glaukom. Symptomen på kam och slör kan inkludera smärta, rödhet, ökad tårbildning, synförändringar som haloeffekter runt ljuskällor och i allvarliga fall kan det leda till permanent synskada om det inte behandlas. Behandlingen kan bestå av mediciner, laserbehandling eller kirurgi beroende på orsaken och svårhetsgraden av tillståndet.
Kornsvulst, även känd som tinea pedis, är en typ av svampinfektion som främst drabbar huden mellan tårna och under fötterna. Orsaken till kornsvulst är vanligtvis en sorts svamp som heter dermatofyt, som trivs i varma och fuktiga miljöer, såsom simhallar, gym och badrum.
Symptomen på kornsvulst inkluderar rödaktig, torr, skalförändrad hud mellan tårna och under fötterna, ofta med små blåsor eller klåda. I vissa fall kan infektionen sprida sig till naglarna och orsaka en infektion som kallas onychomykos.
Kornsvulst behandlas vanligtvis med antimykotiska skosnörar, creams eller tabletter som hjälper till att döda svampen och lindra symtomen. Det är viktigt att fortsätta behandla infektionen tills den har försvunnit helt, eftersom svampen kan återkomma om behandlingen inte fullföljs korrekt.
För att förebygga kornsvulst bör du hålla fötterna rena och torra, torka skor och strumpor ordentligt efter användning, undvika gång i fuktiga områden utan skor och undvika att dela handdukar, handskar eller badkläder med andra.
I medicinen refererar observatörsvariation (observer variation) till det fenomen då olika observatörer (t.ex. läkare, sjuksköterskor eller forskare) bedömer, mäter eller rapporterar olika aspekter av en patients tillstånd på olika sätt. Detta kan bero på subjektiva faktorer som observerarnas erfarenhet, träning, förväntningar och tolkningssätt, men även på objektiva faktorer som bristfällig standardisering av metoderna eller mätinstrumenten. Observatörsvariation kan påverka diagnoser, behandlingsbeslut och forskningsresultat, och är därför en viktig aspekt att ta hänsyn till i klinisk praktik och forskning.
"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.
Paraneoplastisk syndrom är en grupp symtom och sjukdomstillstånd som orsakas av substanser som produceras av cancerceller eller av den immunologiska responsen på cancer, istället för att vara direkta resultat av cancercellernas invasion och spridning. Dessa syndrom kan påverka olika organ och system i kroppen, inklusive nervsystemet, endokrina systemet, muskulatur och hud. Paraneoplastiska syndrom kan vara en indikation på att cancer finns eller har funnits, och det är viktigt att diagnostisera och behandla både sjukdomen och dess underliggande orsak, i detta fall cancer.
Lymfatiska sjukdomar är en övergripande benämning på en grupp av sjukdomar som drabbar lymfsystemet, vilket består av lymfkärlen, lymfknutor, mjölke, tillsammans med andra strukturer som har att göra med immunförsvaret. Dessa sjukdomar kan vara infektionsrelaterade, autoimmuna eller cancerartade till sin natur. Några exempel på lymfatiska sjukdomar inkluderar lymfödem, lymfom och leukemi. Lymfödem orsakas ofta av skada eller avlägsnande av lymfkärl, medan lymfom och leukemi är cancerformer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.
Polyurethane (PU) är ett samlingsnamn för polymerer som innehåller uretanbindningar i sin kedja. De kan vara termoplaster eller termohärdande material och används inom en mängd olika industrier, däribland medicinsk utrustning.
Polyuretaner kan formas till skum, hårda plaster eller elastiska material beroende på deras sammansättning och framställningsprocess. De används ofta som isolering, gummierematerial, skumgjutna produkter och i vissa medicinska tillämpningar som kateter, pacemakerkapslar och implantat.
I medicinska sammanhang är polyuretaner intressanta på grund av deras egenskaper som att de är biokompatibla, mekaniskt starka och motståndskraftiga mot kemiella angrepp. De kan också formas till komplexa geometriska former, vilket gör dem användbara inom områden som regenerativ medicin och medicinsk utrustning.
Muir-Torre syndrom är ett sällsyntt arvsförknippat sjukdomstillstånd som kännetecknas av en predisposition för att utveckla flera typers cancerer, främst hudcancer och coloncancer. Det orsakas av mutationer i genen MLH1 eller MSH2, vilka är involverade i reparationen av DNA-skador.
Typiska tecken på Muir-Torre syndrom innefattar:
* En eller flera hudtumörer som kan vara basalcellscancer, plattcellscancer eller sebaceous tumörer (glandulära tumörer i huden)
* Koloncancer eller cancer i endometrium, urinblåsa eller andra organ
För att ställa diagnosen Muir-Torre syndrom krävs det ofta en kombination av familjehistoria med cancer, typen av hudtumörer och genetisk testning. Det är viktigt att identifiera personer med Muir-Torre syndrom eftersom de har ett högre risk för att utveckla flera cancertyper under livet och kan profitera från speciella screeningsprogram.
Aminopropionitril är en organisk förening med formeln CH3CH2CH2CN. Det är en färglös, flytande substans som är lättlöslig i vatten och polära organiska lösningsmedel. Aminopropionitril används kommersiellt för att producera polymerer och andra kemikalier. Det kan också förekomma naturligt i små mängder i vissa växter, till exempel i sockerbetor.
Aminopropionitril är en amidin, vilket betyder att det innehåller en funktionell grupp med formeln -CN, som består av en kolatom bundet till en kväveatom och en trippelbindning mellan dem. Denna grupp gör att aminopropionitril har egenskaper som är typiska för både aminer (kol-kväve-komplex) och nitriler (cyanogrupper).
Aminopropionitril kan vara skadligt om det kommer i kontakt med huden eller andas in, och kan orsaka allvarliga hälsoproblem om det sväljs. Det är också giftigt för vattenlevande djur och kan orsaka skada för miljön om det släpps ut i naturen.
"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.
Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.
Aerobe bakterier är en typ av bakterier som behöver syre för att kunna producera energi genom cellandning (respiration). De använder syret som elektronacceptor under sin cellandning och producerar koldioxid som ett slutprodukt. Många aeroba bakterier är viktiga i naturen, till exempel för nedbrytning av organiska material. Exempel på aeroba bakterier är Pseudomonas aeruginosa och Escherichia coli (E. coli).
I medical terms, "rotation" often refers to the regular and periodic assignment of medical trainees (such as medical students or residents) to different clinical departments or services within a teaching hospital. The purpose of these rotations is to provide trainees with a broad exposure to various medical specialties and subspecialties, allowing them to gain diverse clinical experiences, develop a wide range of skills, and prepare for their future careers in medicine.
For example, a first-year medical resident might rotate through the following services during their training: internal medicine, surgery, pediatrics, obstetrics and gynecology, psychiatry, and family medicine. Each rotation typically lasts several weeks to a few months, depending on the program's structure and requirements.
In addition to clinical rotations, "rotation" may also refer to the movement of body parts around an axis or a fixed point. For instance, in anatomy, you might learn about the rotation of various bones, joints, or muscles during specific movements or activities. In pharmacology, "drug rotation" refers to the practice of changing medications periodically to reduce the risk of adverse effects and promote continued therapeutic efficacy.
Förkalkning, eller "calcification" på engelska, är ett medicinskt tillstånd där kroppens vävnader eller organ innehåller oönskade kalciumavlagringar. Detta kan orsaka hårda, stela formationer som kan påverka funktionen hos det drabbade området. Förkalkning kan förekomma i flera olika kroppsdelar, inklusive artärer, hjärta, lungor, bröst och binjurar. I vissa fall kan förkalkning vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller störning i kroppen. I andra fall kan orsaken vara okänd. Behandlingen beror på typen av förkalkning och dess allvarlighetsgrad.
Ameloblastoma är en sällsynt, men benign tumör som utvecklas från odontogen epitel, det vill säga celler som deltar i tands formation. Tumören växer långsamt och kan vara aktiv under många år. Den kan uppstå i käkbenet, vanligtvis i underkäken eller i överkäkens molar- och premolarregion.
Ameloblastomen karakteriseras av att bilda multilokulära (flervätskiga) kaviteter som är fyllda med blod eller serös vätska. Tumörens vävnad består av höga, kolumnära celler som liknar ameloblasterna, de celler som bildar tandemaljen under normala förhållanden.
Det finns olika typer av ameloblastom, men de vanligaste är:
1. Konventionell ameloblastom: Denna typ karaktäriseras av att bilda cystor och växa långsamt över tid.
2. Desmoplastisk ameloblastom: Denna typ innehåller mycket fibros (förtjockning av bindväv) och kan vara svår att skilja från andra typer av maligna tumörer.
3. Metaplastiskt ameloblastom: Denna typ innehåller både odontogen epitel och hud- eller broskliknande vävnad.
Ameloblastomen är en behandlingsbar tumör, men den kan vara aggressiv och invadera omgivande benstrukturer. Behandlingen består ofta av kirurgisk excision med bred marginal för att säkerställa att alla cancerceller tas bort. Radioterapi och kemoterapi används sällan eftersom tumören är benign, men kan användas i speciella fall där tumören är aggressiv eller har spridit sig till andra delar av kroppen.
'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.
In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.
Stråldos definieras som mängden av joniserande strålning som absorberats av ett material och uttrycks i enheten Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. Detta är en fysikalisk storhet och mäter inte direkt skadan eller effekten på levande vävnad.
För att beskriva den biologiska effekten av en stråldos använder man sig istället av enheten Sievert (Sv), som tar hänsyn till hur känslig olika typer av celler är för joniserande strålning. En Sv är lika med 1 Gy multiplicerat med en kvalitetsfaktor (QF) som beräknas utifrån typen av strålning och energin hos denna. För exempelvis gammastrålning är QF = 1, medan QF för neutronstrålning kan variera mellan 2 och 20 beroende på neutronenergins storlek.
Den medicinska termen för "bett och stick" är inkontinens. Inkontinens innebär att en person har svårigheter att kontrollera urinen eller avföringen. Det finns olika typer av inkontinens, till exempel stressinkontinens och urgentinkontinens. Stressinkontinens innebär att man kan ha en "accident" när man skrattar, hostar, springer eller gör annat som ökar trycket i bukhålan. Urgentinkontinens innebär att man känner ett plötsligt, starkt behov av att urinera och kan ha svårigheter att nå toaletten i tid. Inkontinens kan orsakas av flera faktorer, till exempel åldrande, graviditet, förlossning, övervikt, neurologiska sjukdomar eller skador.
Medicinskt sett kan "kött" definieras som det muskulärt vävnadsmaterialet som härstammar från djur, vanligtvis tamdjur som nötkreatur, får, gris och höns. Kött innehåller protein, fett, vitaminer och mineraler och är en viktig källa till näringsintag för många människor. Det bör tillagas fullständigt före konsumtion för att undvika sjukdomar som orsakas av bakterier eller parasiter som kan finnas i rått kött.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.
Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).
I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.
I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.
'Karcinom i situ' (CIS) är en term inom patologi och onkologi som betecknar en tidig form av cancer, där cancercellerna ännu inte har spritt sig utan begränsar sig till det ursprungliga vävnadsområdet. CIS innebär att cellerna har förändringar som är karakteristiska för cancer, men de har inte penetrerat basalmembranet och spridit sig till omgivande vävnad eller till andra delar av kroppen.
CIS kan ses som en precancerös tillstånd, eftersom det finns en risk att den kommer att utvecklas till en invasiv cancer om den inte behandlas. Det är viktigt att notera att CIS inte alltid kommer att leda till cancer, men det är ett tecken på att cellerna har förändrats och kan vara ett indikation på ökad risk.
Exempel på platser där karcinom i situ kan uppstå inkluderar:
* Bröstcancer (DCIS - duktal carcinoma in situ)
* Skvamös cellcancer i lungorna (SCCIS - squamous cell carcinoma in situ)
* Högt gradig cellytisk skivepitelcancer i cervix (CGIN - cervical glandular intraepithelial neoplasia, grade 3)
Behandlingen av CIS kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller observation beroende på typen och placeringen av tillståndet samt andra faktorer som ålder, allmäntillstånd och personliga preferenser.
Antibiotika används ofta som en preventiv behandling under cancerterapi, då patienten ofta har ett särskilt utsatt immunförsvar på grund av sjukdomen och/eller behandlingen. Syftet är att förhindra infektioner som kan uppstå som en komplikation till cancerbehandlingen, såsom kemoterapi eller strålbehandling.
Antibiotika är en grupp av läkemedel som används för att behandla bakterieinfektioner. De fungerar genom att döda eller hämma tillväxten hos bakterier. Det finns många olika typer av antibiotika, och de väljs ut beroende på vilken typ av bakterie som orsakar infektionen.
I samband med cancerterapi kan antibiotika ges prophylaktiskt (förebehandling) för att förhindra infektioner, eller som behandling om en infektion uppstår. Det är viktigt att använda antibiotika på rätt sätt och inte överanvända dem, eftersom det kan leda till resistens hos bakterier.
I medicinsk terminologi kan "antibiotika vid cancerterapi" definieras som:
"Användning av antibiotika som en del av behandlingen av cancerpatienter under kemoterapi eller strålbehandling, för att förebygga eller behandla bakterieinfektioner."
Tendinopati är en medicinsk term som används för att beskriva smärta, besvär och/eller skada i en tendon, det starka bindvävsvävnader som fäster muskler vid benen eller andra strukturer i kroppen. Tendinopati orsakas vanligtvis av en överbelastning eller onormal mekanisk belastning på tendonen, vilket kan leda till små skador och inflammation i tendons fibrer. Detta kan ge upphov till symptom som smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Tendinopati kan drabba alla åldersgrupper, men är vanligare hos vuxna och äldre personer. Det finns olika typer av tendinopati beroende på vilken tendon som är drabbad, till exempel achillestendinopati (smärta i achillesbenet), rotatorkufftendinopati (skuldersmärta) och patellatendinopati (knäsmärta). Behandlingen av tendinopati kan innefatta vila, fysioterapi, smärtlindring, stretching och styrketräning. I vissa fall kan operation behövas om andra behandlingsmetoder inte ger effekt.
'Diffus stora cellstams cells lymfom' (DLBCL) är en typ av non-Hodgkins lymfom, vilket är en form av cancer som drabbar vissa typer av vita blodkroppar benämnas lymfocyter. DLBCL kännetecknas av att den uppstår i B-lymfocyterna och att tumörcellerna är stora, snabbt växande och vanligtvis samlas i en diffus (utbredd) mönster i lymfknutorna eller andra lymfatiska vävnader.
DLBCL är den vanligaste typen av non-Hodgkins lymfom och kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligare hos äldre vuxna. Symptomen på DLBCL kan inkludera smärtfria knutor eller inflammation i halsen, underarmarna, buken eller lymfkörtlarna i groppen, trötthet, feber, nattsvettningar och viktminskning.
DLBCL behandlas vanligtvis med kemoterapi, ofta i kombination med immunterapi, monoklonala antikroppar eller strålbehandling beroende på sjukdomens omfattning och patientens allmänt tillstånd. Prognosen för DLBCL varierar stort, men många patienter kan behandlas framgångsrikt med modern medicin.
"Kroppsvatten" refererer til det totale antallet liter vann som inneholder i en persons kropp. Det utgjør vanligvis om lag 50-70% av kroppen sin vekt, og kan deles opp i forskjellige kompartmenter i kroppen, såsom intracellulært vann (vann som finnes inni cellene) og extracellulært vann (vann som finnes utenfor cellene).
Intracellulært vann er vannet som er innenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 2/3 av kroppsvannet. Dette vannet er viktig for cellers funksjon, såsom næringsstoffoppteking, avfallsbortskaffing og energiproduksjon.
Extracellulært vann inneholder vann som finnes utenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 1/3 av kroppsvannet. Dette kan deles opp i to underkategorier: intravaskulært vann (vann i blodbanen) og interstisialt vann (vann mellom cellene i våre organer og vesker).
Kroppsvann er livsviktig for alle levende organismer, og forsterkelse av kroppsvann kan føre til væskeansamling i kroppen, mens mangel på kroppsvann kan føre til dehydrering. Derfor er det viktig å holde en god balanse i kroppens vanninnhold gjennom korrekt vannindtag og utskillelse.
Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.
Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.
Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.
Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.
"Cavernous hemangioma" är en medicinsk term som används för att beskriva ett typ av blodkärls tumör som består av stora, utvidgade vener. Dessa tumörer är vanligtvis belägna i huden eller levern, men kan också förekomma i andra delar av kroppen.
Cavernous hemangioma i huden visar sig ofta som röda, blåa eller svarta knölar eller köttiga utväxter under huden. De kan vara små och diskreta eller så stora som flera centimeter i diameter. I levern kallas de ofta för "cavernous hemangioma of the liver" och är vanligtvis små och asymptomatiska, men i sällsynta fall kan de bli storleken av en apelsin eller större och orsaka problem som buksmärtor, svullnad eller blödningar.
Cavernous hemangiomas är vanligtvis ofarliga och behöver inte behandlas om de inte orsakar några besvär eller komplikationer. I vissa fall kan dock stora eller snabbt växande tumörer behöva avlägsnas genom kirurgi eller andra metoder för att förebygga komplikationer som blödningar, infektioner eller andra skador på omgivande vävnader.
Karpus, även känt som carpus eller handlovsbenet, är en benformation hos djur, inklusive människor. Det består av ett antal små ben, vanligtvis sju stycken hos djur, som formar en del av främre extremiteten och fungerar som en led mellan underarmen och handen eller foten.
Hos djur kan karpus vara beläget i olika positioner beroende på deras anatomi. Hos fyrfotade djur, såsom hundar och kor, är karpus en del av frambenen och sitter mellan underarmen (radius och ulna) och mellanhanden (metacarpus). Hos hästar är det beläget ovanför mellanhanden och kallas ofta för "kneskena".
Karpus har en viktig funktion i rörelserna hos djur, eftersom det möjliggör flexion, extension, abduktion och adduktion av handen eller foten. Skador på karpus kan därför ha en negativ effekt på djurens rörelseförmåga och välbefinnande.
Hypertrofi är ett tillstånd där en cell eller ett organ växer i storlek som svar på ett stimuli, såsom ökat arbete eller ökad hormonell påverkan. I det medicinska sammanhanget används termen ofta för att beskriva en ökad storlek hos hjärtmuskulaturen (ventrikelhypertrofi) som orsakas av högt blodtryck eller annan typ av belastning på hjärtat. Denna ökade muskelmassa kan leda till komplikationer såsom sämre hjärtfunktion och ökat riskt för hjärtattacker. Andra exempel på hypertrofi inkluderar skelettmuskelhypertrofi som uppstår vid kraftutveckling och läderhudshypertrofi vid långvarig irritation eller inflammation.
'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.
'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.
"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.
I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.
Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.
En jättecellstumör i skelettet (i engelska också känd som "Giant cell tumor of the bone" eller GCTB) är en sällsynt, men lokal aggressiv ben- och ledtumör. Den utgör cirka 5% av alla ben- och ledtumörer. Jättecellstumör i skelettet karakteriseras av närvaron av flera stora celler (jätteceller) som innehåller många kärnor. Dessa jätteceller är inte cancerceller, utan snarare immunceller som reagerar på närvaron av ett ämne som frisätts från benvävnaden.
Jättecellstumör i skelettet tenderar att drabba yngre vuxna mellan 20 och 40 år, med en lätt överrepresentation hos kvinnor jämfört med män. Den vanligaste platsen för en jättecellstumör är i de långa benens slutled (distala epifysen), särskilt runt knäet och armbågen, men den kan också förekomma i andra delar av skelettet.
Symptomen på en jättecellstumör i skelettet inkluderar smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT), och biopsi för att bekräfta diagnosen och undersöka tumörens aggressivitet.
Behandlingen av en jättecellstumör i skelettet kan innebära kirurgi, strålbehandling eller ibland medicinsk behandling med till exempel tyrosinkinashämmare som är godkända för behandling av vissa ben- och ledtumörer. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive tumörens storlek, placering och aggressivitet, samt patientens allmänna hälsotillstånd.
En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.
Ett experimentellt implantat är ett medicallyk tekniskt enhet eller konstruktion som placeras in i en människokropp under en klinisk prövning för att utvärdera dess säkerhet och effektivitet. Det kan vara avsett att ställa till med en viss funktion, ersätta eller integrera sig med en del av kroppen, eller ge information om kroppens funktioner. Experimentella implantat kan vara till exempel prototyper av nya konstruktioner eller modifieringar av befintliga produkter. De används i forskning och utveckling för att förbättra vår förståelse av fysiologiska processer, testa nya behandlingsmetoder och skapa nya terapeutiska möjligheter.
'Fingerled' er ikke en medicinsk terminologi som jeg kender til. Jeg antar at du sannsynligvis henviser til en liden skade eller betennelse i et finger, men det er vanskelig å være sikker på uten mer kontekst.
En mulig betydning av 'fingerled' kan være en distorsjon (subluxation) av et fingerledd, hvor leddet delvis forlader sin normale stilling. Dette skjer ofte som en følge av en traume, for eksempel når man tar fat i en boll for hardt eller faller på utstrakte hender. Andre muligheter kan være en betennelse (artritt) eller en infeksjon i et fingerledd.
Hvis du har en mer spesifikk situasjon eller symptomer, kan jeg eventuelt gi en mer precis svar.
En Wilms tumör, också känd som nefroblastom, är en typ av cancer som drabbar njurarna och främst förekommer hos barn. Det rör sig om en malign tumör som utvecklas från de celler i njuren som under fostertiden är involverade i njurens normala utveckling. Wilms tumör är den vanligaste njurcancerformen hos barn och upptäcks ofta mellan 2 och 5 årsåldern, även om den kan uppstå både tidigare och senare i livet. Symtom på Wilms tumör kan inkludera en smärtfritt bukväxt, buksmärtor, blod i urinen och trötthet. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi). Prognosen för barn med Wilms tumör har förbättrats betydligt under de senaste decennierna och idag överlever mer än 90% av de drabbade barnen fem år efter diagnos.
Adenolymfom är inte en etablerad medicinsk diagnos. Det kan vara ett stavfel eller en förväxling med andra medicinska tillstånd, såsom adenom och lymfom.
Ett adenom är en godartad neoplasi (ett abnormt vävnadsutvecklingssätt) som består av glandulära celler. Det kan förekomma i olika kroppsdelar, men de flesta adenomen utvecklas i tarmarna eller könsorganen.
Lymfom är en onkologisk diagnos och innebär att det finns en malign (ont) neoplasi av lymfocyter (vita blodkroppar). Lymfomer kan delas upp i två huvudgrupper: Hodgkin-lymfom och icke-Hodgkin-lymfom.
Om ni hade tänkt fråga efter en annan diagnos eller begrepp, vänligen försök igen och jag ska göra mitt bästa för att besvara er fråga.
Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.
ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.
Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.
'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.
Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.
"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.
CREST-syndrom är ett samlingsbegrepp för en grupp symtom som ofta förekommer tillsammans och som är associerade med sclerodermi, en autoimmun sjukdom. "CREST" är en akronym som står för de fem kärnsymtomen hos denna form av sclerodermi:
* Calcinosi (avsättningar av calcium i huden)
* Raynauds fenomen (svullnad och blåfärgning av fingrar och tår vid kyla eller stress)
* Esofagealdysmotilitet (störningar i matspjälkningen i matstrupen)
* Sclerodaktyli (förtjockning och tröghet i huden på fingrarna)
* Telangiektasier (utvidgade små blodkärl nära ytan av huden)
Det är viktigt att notera att CREST-syndromet är en del av det spektrum som kallas sclerodermi och att patienter med CREST-syndrom kan ha andra symtom också.
"Cytoplasma membran komponent" eller "cytoskelett associerad protein" är två alternativa beskrivningar av begreppet 'Kymaser'. Kymaser är ett protein som utgör en viktig del i den cellulära strukturen hos eukaryota celler. Det är beläget i cytoplasma membranen och är associerat med cytoskelettet, som ger cellen form och struktur. Kymaser har visat sig spela en viktig roll i celldelning, cellrörelser och andra cellulära processer.
I medically, the term "hoof" is used to refer to the hard, horny covering of the digits of certain animals, such as horses, cows, and pigs. The hoof is made up of several layers of keratin, a protein that also makes up human hair and nails. In horses, the hoof consists of the wall, sole, and frog. The wall is the hard outer layer that grows continuously and must be trimmed regularly. The sole is the bottom part of the hoof that comes into contact with the ground, and the frog is the triangular, rubbery structure in the back of the hoof that helps absorb shock and provides traction.
Immunfluorescens, indirekt, är en teknik inom immunhistokemi och immuncytochemistry som används för att detektera och lokaliserar specifika antikroppar eller proteinmolekyler i ett preparat, vanligtvis vävnad eller celler.
I den indirekta metoden används två antikroppar istället för en. Först används en primär antikropp som binder specifikt till det målprotein eller antigen du vill undersöka i preparatet. Sedan följs den upp av en sekundär antikropp, som är konjugerad till ett fluorescerande ämne, såsom FITC (fluoresceinisotiditjodtyrosin) eller TRITC (tetrametylrodamin). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppens Fc-del, vilket ger en starkare fluorescenssignal än om man använder en enda konjugerad primär antikropp.
Den indirekta immunfluorescensmetoden har flera fördelar jämfört med den direkta metoden, bland annat kan den öka sensitiviteten och specificiteten eftersom det finns fler tillgängliga sekundära antikroppar att välja mellan. Dessutom kan samma sekundär antikropp användas för att detektera olika primära antikroppar, vilket kan spara tid och resurser.
Computer-assisted surgery (CAS) refers to the use of computer systems and technologies to assist and enhance surgical procedures. These systems can include a variety of tools such as:
1. Surgical navigation systems: These systems use tracking technologies, such as infrared cameras or electromagnetic sensors, to track the position of surgical instruments and provide real-time guidance to surgeons during procedures. This can help improve accuracy and reduce the risk of complications.
2. Robotic surgical systems: These systems use robotic arms to assist with surgical procedures, providing enhanced precision and control. Surgeons operate the robot using a console that provides a magnified 3D view of the surgical site.
3. Image-guided surgery systems: These systems use preoperative imaging data, such as CT or MRI scans, to create detailed 3D models of a patient's anatomy. Surgeons can then use these models to plan and guide surgical procedures, improving accuracy and reducing the risk of complications.
4. Simulation systems: These systems allow surgeons to practice procedures in a virtual environment before performing them on patients. This can help improve skills and reduce the risk of errors during actual surgeries.
Overall, computer-assisted surgery has the potential to improve patient outcomes by enhancing surgical precision, reducing complications, and improving the overall efficiency of surgical procedures.
'Multimodal imaging' er en terminologi indenfor medicin og biomedicin, som refererer til anvendelsen af to eller flere billeddannende teknikker eller modaler for at opnå komplementære informationer om et fysiologisk system, en sygdomsproces eller en patofysiologisk tilstand. Dette muliggør en mere detaljeret og præcis diagnostisk eller forskningsmæssig vurdering end hver enkelt modals brug alene.
Multimodale billeddannende teknikker kan inkludere, men ikke begrænse sig til:
1. Magnetresonansbilleder (MRI)
2. Positronemissionstomografi (PET)
3. Computertomografi (CT)
4. Ultralydsundersøgelser (US)
5. Optisk kohærent tomografi (OCT)
6. Singel-foton emissjon computed tomografi (SPECT)
Ved at kombinere fordelene fra hver modals styrker, kan multimodal imaging:
1. Forside strukturel og funktionel information
2. Forbedre diagnosticiteten og specifisiteten af sygdomsidentifikation
3. Overvåge progression eller respons til behandling over tid
4. Guide invasive procedurer, såsom biopsier eller terapeutiske interventioner
I klinisk praksis kan multimodal imaging være anvendelig i en bred vifte af medicinske specialiteter, herunder onkologi, neurologi, kardiologi, radiologi og ortopædi.
Koprofagi är ett medicinskt beteende där en individ äter eller inför mat som innehåller avföring. Detta kan vara vanebildat hos vissa djur, men ses sällan hos friska vuxna människor. Koprofagi kan ibland förekomma hos barn under två års ålder, som kan ha en naturlig nyfikenhet och utforska sin omgivning genom att smaka olika ting, inklusive avföring. Det kan också förekomma hos vissa individer med psykiska störningar, intellektuella funktionsnedsättningar eller neurologiska sjukdomar. Koprofagi kan vara ett tecken på underliggande medicinska problem och bör undersökas av en läkare om det uppträder hos en individ.
Tympani, eller tympanon, är den membran som skiljer mellan yttre och mittersta öronghangaren (övre och nedre delarna av örat). Det kallas också trombmembranet eftersom det vibrer när ljudvågorna träffar det, liknas ofta med en trumma. Membranet är cirka 80-100 mm² stort och har en genomsnittlig tjocklek på omkring 0,1 mm hos vuxna. Det är centrerat till ett litet område som kallas umbo, där man ofta kan se den mörka, triangulära, broskiga fliken (tragus) i det yttre örat sticka ut framför. Tympanet skyddas av en tunn hinna och är ansluten till de tre lilla benen inne i mittöronet som överför vibrationerna till inneröronet.
Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider. Det isoleras från växten Catharanthus roseus (tidigare kallad Vinca rosea). Vincristine verkar genom att störa cellcykeln i snabbt delande celler, vilket gör det effektivt mot cancerceller. Det används vanligen för behandling av leukemi, lymfom och hjärntumörer.
Läkemedlets exakta mekanism innebär att det stör polymeriseringen av tubulin till mikrotubuli, vilket är en viktig del av cellens kärn- och celldelning. Detta leder till apoptos eller programmerad celldöd hos cancerceller.
Vincristine administreras vanligen som intravenös infusion och kan ha biverkningar såsom neuropati (skada på nerver), illamående, kräkningar, muskelvärk och förändringar i blodbilden.
Sällsynta sjukdomar, även kända som sällan förekommande sjukdomar eller ovanliga sjukdomar, definieras vanligtvis på grundval av deras prevalens i populationen. En sjukdom betraktas som sällsynt om den drabbar färre än en person per tusen i befolkningen. I vissa fall kan gränsen vara lägre, särskilt för barnsjukdomar, där en sjukdom kan definieras som sällsynt om den drabbar färre än 200 000 barn i USA eller en proportion av färre än en per 2 500 personer i Europa.
Det är viktigt att notera att det finns många ovanliga sjukdomar och att de tillsammans drabbar en betydande andel av befolkningen. Många sällsynta sjukdomar är ärftliga eller genetiska, medan andra kan orsakas av infektioner, miljöfaktorer eller andra okända orsaker. Trots deras låga prevalens kan dessa sjukdomar ha en stor inverkan på de drabbade individernas liv och kan vara svåra att diagnostisera och behandla på grund av bristen på information och medvetenhet om dem.
Echinodermata är ett djurfilum inom djurstammen evertebrater (evertebrater = ryggradslösa djur). Echinodermatas kroppsbyggnad karaktäriseras av pentamera symmetri, det vill säga att de har fem kroppsdelar runt ett centralt munstycke. De flesta echinodermater lever i marina miljöer och inkluderar grupper som sjöborrar, stjärnfiskar, sjöliljor och tagghudingar. Dessa djur har ofta ett kalkskal eller taggar på ytan av sin kropp och de flesta lever på botten av haven där de kan röra sig med hjälp av små utskott eller "fötter" som de kan veva fram och tillbaka.
'Kroppssammansättning' refererar till det totala sammanställningen av olika komponenter i människokroppen, inklusive vatten, protein, fetter, kolhydrater, mineraler och vitaminer. Denna sammansättning kan variera beroende på ålder, kön, genetiska faktorer, livsstil och hälsostatus.
Vatten är den största komponenten i kroppen och utgör ungefär 50-70% av kroppsvikten beroende på ålder och kön. Proteiner utgör cirka 15-20% av kroppsvikten, medan fett utgör cirka 10-30%. Kolhydrater utgör vanligtvis mindre än 5% av kroppsvikten, men denna siffra kan variera beroende på kostvanor. Mineraler och vitaminer utgör endast en liten andel av kroppsvikten, men de är viktiga för många olika fysiologiska processer i kroppen.
En jämn kroppssammansättning är viktig för att underhålla en god hälsa och förhindra sjukdomar. Förändringar i kroppssammansättningen kan indikera undernäring, övervikt, fetma eller andra hälsoproblem.
Ryggraden, även känd som ryggkotpelaren eller vertebralpelaren, är den centrala strukturen i ryggradsdjurs (däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar) axialskelett. Den består av en serie av benartade strukturer som kallas ryggkotor, som är sammanlänkade med diskar av broskvävnad. Ryggkotorna skyddar ryggradens nervtrådar och hjälper till att stödja huvudet och kroppen samt möjliggör rörelse i ryggraden. Den övre delen av ryggraden, kallad halsryggen, innehåller de sju översta ryggkotorna som är involverade i att stödja huvudet.
I am not aware of any medical condition or term specifically associated with the country "Japan." If you have any specific medical question related to Japan or Japanese people, I would be happy to try and help answer it.
Fournier's gangrene är en akut, nekrotiserande infektion som främst drabbar scrotum, perineum och omgivande vävnader hos både män och kvinnor. Den orsakas vanligtvis av en polymikrobisk infektion, ofta med anaeroba bakterier som Bacteroides, Clostridium, Peptostreptococcus och anaeroba stafylokocker. Fournier's gangrene kan även inkludera aeroba bakterier som Escherichia coli, Pseudomonas aeruginosa och Proteus mirabilis.
Sjukdomen karaktäriseras av snabb progression, nekros och vävnadsdöd, svullnad, rodnad, varbildning och smärta i de drabbade områdena. Systemiska symtom som feber, tachykardi och hypotension kan också förekomma. Fournier's gangrene kräver ofta akut kirurgisk intervention, intensiv vård och antibiotikabehandling för att förhindra spridning av infektionen och undvika komplikationer som septisk chock och flerorgan failure.
En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.
Tenotomi är en term inom kirurgi som betyder att man skär igenom en sen, det vill säga det vävnadsförstärkta band som fäster musklerna vid benen eller andra skelettdelar. Tenotomi används ofta för att behandla korta muskler eller förhårdnader i senorna, och kan hjälpa till att minska smärta och öka rörligheten i en skadad extremitet. Efter operationen kan fysioterapi vara nödvändig för att hjälpa patienten att återhämta sig och få styrka och rörelseförmåga tillbaka.
Chlorfenoler är ett samlingsnamn för en grupp av kemiska föreningar som består av en fenolgrupp (en hydroxylgrupp bundet till en bensenring) och en eller flera klorgrupp(er). De är antibakteriella och antifungala desinfektionsmedel som används inom medicinen, veterinärmedicinen och i olika typer av rengörings- och desinfektionsprodukter. Exempel på chlorfenoler är triclosan och fenolklorid.
I medicinskt sammanhang används chlorfenoler ofta som koagulans i behandlingen av lokal infektioner, sår och vårtor. De fungerar genom att döda bakterier och svampar genom att störa deras cellytor och nedsätta deras ämnesomsättning.
Det är viktigt att notera att användning av chlorfenoler ska ske enligt produktens riktlinjer och under medicinsk professionell vägledning, eftersom överanvändning kan leda till resistens hos mikroorganismer och potentiala hälsorisker för människor.
'Joint Capsule Release' är en medicinsk term som refererar till en procedure där läkare frigör den skrynklade membrankapseln runt en led, för att öka rörelserummet och minska smärtan. Denna kirurgiska procedur utförs ofta när patienten lider av en kapsulit (inflammation i ledkapseln) eller när ledkapseln är för trång och begränsar rörelsen. Under proceduren, skär läkaren bort delar av den skrynklade membrankapseln medan patienten är under bedövning. Detta gör att leden kan röra sig mer friktionsfritt och minskar smärtan som orsakas av den för trånga kapseln.
Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.
'Gingivektomi' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där delar av tandköttet (gingiva) tas bort. Detta görs oftast för att korrigera en övervuxen eller inflammerad gingiva, eller för att förbättra det estetiska utseendet av tänderna. Under ett sådant ingrepp använder sig kirurgen ofta av en skalpell eller laser för att klippa bort överskottet av tandkött. Efter operationen kan patienten behöva vila och undvika hårt tugga på mat under en tid, samt ta smärtstillande medel som behövs.
'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.
Dacarbazine är ett cancerbekämpande läkemedel som tillhör gruppen alkyleringsmedel. Det används vanligen i behandlingen av maligna melanom och hjärntumörer, såsom glioblastom och astrocytom.
Dacarbazine fungerar genom att angripa DNA i cancercellerna och på så sätt förhindra celldelning och tillväxt. Det gör detta genom att bilda kemiska bindningar med DNA, vilket orsakar skador på cellens arvsmassa och slutligen ledde till cellens död.
Läkemedlet ges vanligtvis intravenöst under en period av 20 minuter, ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Dacarbazine kan orsaka allvarliga biverkningar och ska därför endast administreras under tätt medicinskt övervakande.
'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:
1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.
2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.
3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.
4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.
5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.
I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.
Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.
'Fotledsskada' refererer til skader på fotleden, som er den del af kroppen som forbinder underbenet med foden. Fotleden består af en kompleks samling av ben, muskler, sener, nerver og blodkar, og den er ansvarlig for at bære vægt, stabilisere kroppen og muliggøre bevægelse.
Fotledsskader kan opstå som følge af en række forskellige mekanismer, herunder traumer, overbelastning, gigt og aldringsprocessen. Nogle almindelige typer af fotledsskader omfatter:
1. Seneskader: Disse skader opstår som følge af overbelastning eller for meget brug af senerne i fotledet. De kan være akutte eller kroniske og kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse.
2. Ledskader: Fotledet har flere små led, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
3. Bruskskader: Fotledet indeholder også flere små brusk, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
4. Nerveskader: Fotledet indeholder også flere nervesløjfer, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, kramper, formørkelse af sansen og begrænset bevægelse i fotledet.
5. Knogleskader: Fotledet indeholder også flere knogler, der kan blive skadet som følge af traumer eller overbelastning. Disse skader kan føre til smerter, svelling, hårdhed og begrænset bevægelse i fotledet.
Hvis du tror, at du har en skade i dit fotled, bør du søge medicinsk behandling umiddelbart for at undgå yderligere skader og komplikationer. Din læge kan diagnostisere din skade og give dig en behandlingsplan, der passer til dine specielle behov.
Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.
Mucinoser är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av ökat mängd av ett protein som kallas mucin i huden eller i andra vävnader. Muciner är en typ av glykoproteiner som finns naturligt i kroppen och har en vattenavvisande funktion. Vid mucinoser kan det finnas ökad bildning av mucinvätska, vilket kan leda till svullnad och hårdhet i berörda områden.
Det finns olika typer av mucinoser, inklusive exempelvis kutan muzinös degenarativ sjukdom (CMMD) och retikulohistiocytos. Dessa sjukdomar kan variera i symptom och allvarlighetsgrad, och deras orsaker är inte fullständigt klarlagda. Behandlingen av mucinoser kan innebära användning av läkemedel som reducerar inflammation eller påverkar immunsystemet, samt möjligen kirurgiska ingrepp för att avlägsna överflödig vätska eller berörda vävnader.
En helprotes är ett medically designed and manufactured device that is intended to assist or replace a missing or impaired body part, function or process. These prostheses can be externally worn or implanted and are often used for individuals who have lost limbs, eyes, ears, or other body parts due to injury, illness, or congenital conditions. They are designed to mimic the natural form and function of the missing body part as closely as possible, allowing the individual to perform daily activities and maintain independence. Helproteser kan vara anpassade till individens specifika behov och kan inkludera högt avancerad teknik som elektronik och mekanism för att ge maximal funktion och komfort.
"Mandibelframdragande tandställning" är ett begrepp inom tandvård och käkkirurgi som refererar till en specifik typ av tandpositionering. Det innebär att överkäkens (maxillans) framtänder har en för stor horisontell överbit (överkäken är längre än underkäken, eller mandibulan). Detta kan leda till ett ofullständigt kontakt mellan över- och undertänderna, vilket kallas övertandning. Mandibelframdragande tandställning kan vara antingen skeletell (skelettet är avvikande) eller dentoalveolär (tändköttsfästet är avvikande). Denna tillstånd kan påverka individens käkmuskulatur, funktion och estetik.
Ependymom är en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller, celler som tapetserar de ventriklar och centrala kanalerna i hjärnan och ryggmärgen. Dessa celler producerar cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen.
Ependymom kan vara av olika typer beroende på var de uppstår i centrala nervsystemet. De kan delas in i intrakraniala ependymomer (som uppstår i hjärnan) och spinala ependymomer (som uppstår i ryggmärgen). Intrakraniella ependymomer är vanligare än spinala ependymomer.
Ependymom kan vara av olika grader av malignitet, från låggradiga till höggradiga. Låggradiga ependymomer växer långsammare och är mindre benägna att sprida sig, medan höggradiga ependymomer är mer aggressiva och har en högre risk att spridas till andra delar av centrala nervsystemet.
Symptomen på ependymom kan variera beroende på var tumören finns lokaliserad, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, yrsel, balanssvårigheter och nedsatt syn eller hörsel. Behandlingen för ependymom består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandning och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumör.
Trombocytempoplasma (eller trombocytopeniskt pl plasma) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodplasma med låga nivåer av blodplättar (trombocyter). Blodplättarna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar. När nivåerna av blodplättar i blodet är för låga, kan det öka risken för allvarliga blödningar. Trombocytempoplasma används ofta vid transfusioner för att behandla patienter med allvarlig trombocytopenisk (låg nivå av blodplättar) eller blödningsrubbningar.
En svalgtumör är en abnormitetsbildning eller neoplasm som utvecklas i strukturer som ingår i svalsystemet, såsom matstrupen (esofagus), magsäcken och övre delen av tarmen (duodenum). Svalgtumörer kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De elakartade svalgtumörerna är oftast cancerer, vanligtvis av typen squamous cell carcinoma eller adenocarcinoma. Dessa tumörer kan orsaka symptom som sväljningsbesvär, smärta, viktminskning och blod i svalkan. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men den kan innefatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicineringsbehandling.
"Biomedical technology" kan definieras som tillämpningen av tekniska principer och metoder inom biologi och medicin för att utveckla, förbättra och använda system, enheter, produkter och processer som hjälper till att förstå, diagnosera, behandla och förebygga sjukdomar och hälsoproblem. Detta kan inkludera exempelvis utvecklingen av medicinska implantat, diagnostiska instrument, terapeutiska tekniker och datorsimuleringar av biologiska system. Biomedical technology är en multidisciplinär område som kombinerar kunskaper inom bland annat ingenjörsvetenskap, biologi, medicin, fysik och datavetenskap.
Supratentorielle tumörer är en övergripande benämning på alla hjärntumörer som utvecklas ovanför täckventrikeln (tentorium cerebelli) i hjärnan. Detta inkluderar tumörer i storhjärnan (cerebrum), mindrehjärnan (cerebellum) och hjärnstammen (truncus encephali). Supratentorielle tumörer kan vara godartade eller elakartade, och deras symptom och behandlingsmetoder varierar beroende på vilken typ av tumör det är, dess storlek och var i hjärnan den finns. Exempel på supratentorielle tumörer inkluderar meningiomer, glioblastom multiforme, astrocytomer och akustisk neurinom.
'Angiolipom' är en medicinsk term som används för att beskriva en sällsynt typ av godartad (benign) tumör, även känd som neoplasm. Denna sorts tumör består av både fettvävnad (adipocyter) och blodkärl (blodkärlsvävnad eller angiektater). Angiolipom kan vara asymptomatisk, men i vissa fall kan den orsaka smärta, särskilt om den utvecklas i en plats där det finns tryck på den.
Angiolipom är oftast lokaliserad till underhuden (subkutan) och hittas vanligtvis i armar eller ben. Ibland kan de också förekomma i munhålan, särskilt på tungan eller gommen. De flesta angiolipomerna upptäcks hos vuxna, men de kan även förekomma hos barn.
Även om angiolipom är en godartad tumör, kan den i mycket sällsynta fall bli canceroös (malign) och utvecklas till en så kallad angiosarcom. Dessa maligna tumörer är dock väldigt ovanliga.
Om en person upplever några tecken eller symptom som kan tyda på en tumör, bör de söka medicinsk hjälp och konsultera en läkare för att fastställa diagnosen och diskutera behandlingsalternativ.
'Plasmacytom' är en benign (godartad) tumör som består av plasma cells, vilket är en typ av vit blodcell som producerar antikroppar i immunsystemet. Plasmacytomer tenderar att växa lokalt och bilda en massa i ett specifikt område, ofta i benen eller huden. Det är ovanligt att plasmacytomer sprider sig till andra delar av kroppen.
Plasmacytomer skiljer sig från maligna (ontartade) tumörer som kallas multipelt myelom, där plasma cells också spelar en central roll. I multipelt myelom har plasma cellsen förlorat kontrollen över celldelningen och kan sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som benstarknader, njursvikt och immunbrist.
Det är värt att notera att det kan vara svårt att skilja mellan en godartad plasmacytom och en tidig ondartad multipelt myelom, så en patient med en diagnos av plasmacytom bör följas noggrant av en läkare för att säkerställa att tumören inte utvecklas till cancer.
I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.
Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.
Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.
Epidural tumorer är en allmän term för en tumör eller ett neoplastiskt växt som utvecklas i epiduralrummet, det rum som omger den yttre hårda hjärnhinnan (dura mater) i ryggraden. Dessa tumörer kan vara primära, vilket betyder att de har sin ursprungliga plats i epiduralrummet, eller sekundära, vilket innebär att de har spridit sig från en annan del av kroppen (t.ex. bröstcancer eller lunscancer).
Primära epiduraltumörer kan delas upp i tre olika typer:
1. Meningeom: En tumör som utvecklas från de membran (meningerna) som omger och skyddar hjärnan och ryggraden.
2. Neurinom: En långsamväxande, benign tumör som utvecklas från celler i den yttre hårda hinnan (dura mater).
3. Sarcom: En ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i epiduralrummet.
Sekundära epiduraltumörer orsakas vanligtvis av cancer som har spridit sig (metastaserat) från en annan del av kroppen. De allmänna symtomen på epiduraltumörer innefattar smärta, svaghet, kvalare i extremiteterna och sensoriska förändringar. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och placering.
Meticillinresistens, eller mer känt som MRSA (Meticillin-resistent Staphylococcus aureus), är en typ av bakterie som orsakar infektioner och som är resistent mot flera olika typer av antibiotika, inklusive meticillin och andra betalaktamantibiotika. Detta gör det svårare att behandla infektioner orsakade av MRSA-stammar jämfört med infektioner orsakade av bakterier som är känsliga för dessa antibiotika. MRSA kan förekomma både inom sjukvården (hospital-acquiried MRSA, HA-MRSA) och i samhället i stort (community-acquiried MRSA, CA-MRSA).
Transmissionselektronmikroskopi (TEM) är en teknik inom elektronmikroskopi där ett elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras på en skärm eller en detektor, vilket ger en förstorad bild av preparatet. TEM används ofta för att studera strukturen hos material på nanometerskalan, såsom biologiska preparat, polymerer och mineraler.
I TEM accelereras elektronerna med hjälp av en elektronkanon till höga hastigheter och fokuseras med magnetiska linsystem. Elektronerna passerar sedan genom ett ultra tunn preparat (typ 50-100 nm tjockt) som är belagt på en transparent underlag, såsom ett glasrutplätt eller en polymerfilm. Preparatet absorberar och diffuserar elektronerna på olika sätt beroende på dess struktur och sammansättning, vilket ger upphov till kontrast i den projicerade bilden.
Denna teknik ger mycket hög upplösning jämfört med ljusmikroskopi, upp till 0,2 nm, och möjliggör detaljerad analys av strukturen hos material på atomär skala. TEM används också för att identifiera och analysera nanomaterial, kristallstruktur, defekter i material och för att studera interaktioner mellan biologiska preparat och nanomaterial.
'Bakben' er en uformell betegnelse for det underste ledbensparti i mennesket, der består af flere små ben og knogler. Den medicinske term for bakken er 'tarsus', og den inkluderer knogler som hælen og arkelen. Problemer med bakbenet kan føre til smerter, skader eller funktionelle bevægelsesproblemer.
Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A" (Vascular Endothelial Growth Factor A, VEGF-A) är ett protein som fungerar som en signalsubstans och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av celler i näringsbrist, under hypoxi (samtliga eller delvis på grund av syrebrist) och under inflammatoriska förhållanden. VEGF-A binder till receptorer på vaskulära endotelceller och stimulerar därmed deras tillväxt, migration och ökad permeabilitet, vilket leder till angiogenes. Detta gör att det är involverat i en rad fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men också i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.
"Benign prostatic hyperplasia (BPH)" er den mest almindelige medicinske betegnelse for bennybildning. Det handler om en uoverflødig vækst og forstørrelse af prostataen, som normalt ses hos ældre mænd. Prostatakirtlerne vokser ind under tryk på urinrøret, hvilket kan medføre smertefulde, besværlige urinblæreproblemer.
BPH er ikke cancer og er typisk ikke livstruende, men den kan have en betydelig negativ indvirkning på kvaliteten af livet for de ramte mænd. Symptomerne inkluder hyppigt behov for at urinere, besvær ved at begynde at urinere, en strømmende urinstrømme og en følelse af ufuldstændig blæreudrømnings.
BPH kan behandles på mange måder, herunder medicinsk behandling, mindre invasive procedurer eller kirurgi alt efter patientens alder, sundhedstilstand og sværhedsgrad af symptomerne.
'Ultraljud' er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker høyfrekvente lydbølger for å produsere bilder av intern organer og vevsystemet i kroppen. Metoden kalles også sonografi. I ultralydsundersøkelsen plasseres en liten, fleksibel sensor (transducer) på huden over det område som skal undersøkes. Sensoren sender ut lydbølger som passerer gjennom kroppen og reflekteres tilbake til sensoren fra forskjellige strukturer i kroppen. Denne informasjonen bearbeides av en computer for å produsere et todimensjonalt eller tredimensjonalt bilde som viser det interne området. Ultralyd er en sikker, ikke-invasiv undersøkelsesmetode som ikke bruker ioniserende stråling og har ingen kjent bivirkninger.
'Ultrasonic surgical procedures' refer to the use of high-frequency sound waves in surgical applications. In these procedures, a small handheld device called a ultrasonic surgical knife or harmonic scalpel is used to cut through tissue and seal blood vessels simultaneously. The device emits ultrasonic vibrations at a frequency of 55,000 Hz, causing the tissue to vibrate and generate heat, which results in cutting and coagulation of the blood vessels. This technology allows for precise cuts with minimal thermal damage to surrounding tissues, reducing blood loss, post-operative pain, and recovery time. It is commonly used in a variety of surgical procedures including general, gynecologic, urologic, and pediatric surgery.
Fisksjukdomar är en samlingsbeteckning för olika sorters sjukdomar som kan drabba fiskar. Det kan handla om infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, men även om icke-infektiösa tillstånd såsom näringsläckage, miljöförgiftning och genetiska avvikelser.
Exempel på vanliga fisksjukdomar orsakade av bakterier innefattar furunkulos, motbuxte och vårtkoppor hos lax, medan exempel på virussjukdomar är karpherpes och SVC-syndrom (Spring Viraemia of Carp) hos karpfiskar. Parasitiska fisksjukdomar kan orsakas av encelliga parasiter såsom protozoer eller flercelliga parasiter som exempelvis roundworms och tapeworms.
Fisksjukdomar kan ha en negativ påverkan på fiskpopulationer, både vilt levande och i akvakultur, samt orsaka ekonomiska skador inom fiske- och akvakulturindustrin. Det är därför viktigt att förebygga och kontrollera spridningen av fisksjukdomar genom god hygien, vaccinationer och andra preventiva åtgärder.
Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.
Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.
Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.
"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.
Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.
Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.
Basalcellskarcinom (BCC) är en typ av hudcancer som utgår från de basala cellerna i huden. Det är den vanligaste formen av hudcancer och utvecklas oftast på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, halsen, öronen och överarmarna. BCC växer långsamt och sprider sig sällan till andra kroppsdelar, men om den inte behandlas kan den fortfarande orsaka skada på det drabbade området genom att förstöra huden, brosk, ben och muskler.
BCC-tumörer kan variera i utseende, men de flesta är vanligtvis små, klara, runda eller platta knölar med blodkärl nära ytan som kan se ut som en sårartad fläck eller ett ärr. Andra symtom kan inkludera:
* En rosa, röd eller perlfärgad knöl
* En hinna som lätt blöder, skorbar eller infekteras
* En platt, brunaktig eller svart fläck
* En smal, purpurfärgad linje
* Ett svällt område med klar vätska under huden
Riskfaktorer för BCC inkluderar:
* Exponering för solens ultravioletta strålar (UV)
* Ljus hy skin
* Ålder (vanligast hos äldre vuxna)
* Ärftliga genetiska sjukdomar, såsom nevoid basalcell carcinoma syndrome
* Immunosuppression
* Previous radiation therapy
Behandlingen av BCC beror på storleken, djupet och placeringen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kryo terapi eller topiska behandlingar. För att förebygga BCC rekommenderas solskydd, såsom användning av solskyddsmedel, bärande av skyddande kläder och hattar, undvikande direkt solljus mellan 10-16 och inte använda solbänkar eller solstolar.
Metalloendopeptidaser är ett slags enzym som bryter ned proteiner genom att klippa sönder peptidbindningarna med hjälp av en metallion, ofta zink (Zn2+), i aktivt centrum. De kan klyva peptidbindningar både på insidan och utsidan av proteinernas aminosyrorester, till skillnad från exopeptidaser som endast kan klyva peptidbindningar närmast proteinkedjans ändar. Metalloendopeptidaser deltar i en rad fysiologiska processer, såsom blodtrycksreglering, immunförsvar och hjärnfunktion. Dessutom kan överaktiva metalloendopeptidaser vara involverade i patologiska tillstånd som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.
Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.
Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.
Beta-catenin er en protein som spiller en viktig rolle i cellers vekst, deling og signalveivsystem. Det er ein komponent i Wnt-signalsystemet, der det kan påvirkes av mutasjoner i gener relatert til kreft. I uaktiverte tilstand har beta-catenin en kort halveringstid og blir bortskaffet av destruksjonskomplekset. Men når Wnt-signalet aktiveres, blir destruksjonskomplekset inhibert, og beta-catenin akkumulerer i cellen. Dette fører til at det kan overføre signalet videre til cellkernen og påvirke transskripsjon av gener relatert til cellevanndannelse og vekst.
Biglycan er en slags proteín som forekommer naturlig i kroppen hos mennesker og dyr. Det er et medlem av en gruppe proteiner kalt små lecitin-bindende proteiner (SLBPs), der Biglycan specifikt tilhører klassen I SLBPs. Proteinet er involvert i forskellige cellulære processer, herunder celleadhæsion, differentiering og sykdomme som fibrose og kræft.
Biglycan består av fire domener: en signalpeptid, en von Willebrand-factor-A-domene, et linkermodul og et modul som binder til proteoglykaner. Det er syntetiseres i det endoplasmatiske reticulum (ER) og transporteres til golvet i eksocytose via sekretoris vesikler. I extracellulært matrix bindes Biglycan til andre proteiner og proteoglykaner for å forme en kompleks struktur som er involvert i cell-cell- og cell-matrixinteraksjoner.
Biglycans struktur og funksjon kan bli påvirket av forskjellige faktorer, herunder sykdomstilstander og aldring. For eksempel kan Biglycan undergå postsyntetisk modifikasjon gjennom glykosylering, og disse endringsene kan ha betydning for proteinetes funksjon i cellebiologiske prosesser.
I allianse med andre proteiner spiller Biglycan en viktig rolle i reguleringen av cellevelferd, differentiering og sykdomme som fibrose og kræft. Dessutertid kan forstyrrelser i Biglycans struktur og funksjon føre til ubalanse i disse prosessen og være involvert i patofysiologiske tilstander.
'Läppsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som primärt eller sekundärt berör munnen och läpparna. Det kan inkludera en rad olika problem, från infektioner och hudutslag till strukturella avvikelser och cancer. Några exempel på läppsjukdomar är herpes simplex (läppfeber), munsår (aphtous stomatit), aktinisk kiresis (solskador på läppen) och oral squamous cell carcinoma (muncancer).
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormalt beteende eller symptom i munnen eller på läpparna, för en korrekt diagnos och behandling.
'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.
I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.
Myofibrom är en sällsynt, godartad tumör som utgår från muskelvävnaden. Den kan vara superficiell och finnas i huden eller djupare inne i kroppen, till exempel i skelettmuskulatur, lever, lungor eller hjärna. Tumören består av slät muskulatur och bindväv och tenderar att växa långsamt.
Myofibrom är vanligast hos barn under 2 år, men kan även drabba vuxna. I de flesta fall är sjukdomen borta inom två år utan behandling, men i vissa fall kan den vara mer aggressiv och kräva operation eller strålbehandling.
Det är viktigt att skilja myofibrom från andra mer aggressive typer av tumörer som kan ha liknande symtom. En korrekt diagnos ställs vanligtvis genom en kombination av klinisk undersökning, bilddiagnostik och biopsi.
Handskador är en övergripande benämning på skador som drabbar händer och fingrar. Det kan vara allt från små skråmärken och småbena till allvarligare skador som frakturer (brott i benen), luxationer (ledbandutslag), tendonskador (skador på senorna) eller nervskador.
Händerna är en viktig del av vår kropp och används ofta, vilket gör dem särskilt känsliga för skador. Handskador kan vara svåra att behandla och rehabilitera, eftersom händer har många små ben, muskler, senor och nerver som måste fungera tillsammans för att ge oss full kontroll över vår handrörelse. I allvarliga fall kan en handskada kräva specialiserad vård av en handkirurg eller en erfaren ortopedisk kirurg.
"Gingival fibromatosis" er en tilstand der karakteriseres af overdrevet vævsvækst i tandkødet (gingiva). Denne tilstand fører typisk til at tandkødet bliver forstørret, hårdt og slidset. I mere alvorlige tilfælde kan det også resultere i en forandring af ansigtets udseende.
Gingival fibromatosis kan være forbundet med andre sygdomme eller betingelser, såsom neurofibromatose, tuberøs sklerose og bestemte medikamenter. I nogle tilfælde er den også genetisk betinget og kan være arvelig.
Den behandles typisk ved at fjerne det overdrevne tandkød i en kirurgisk procedure, men der kan være behov for flere operationer, da tilstanden har tendens til at genopstå.
"Serial extraction" är inget etablerat medicinskt begrepp som jag känner till. Det kan vara en term som används inom speciella subspecialiteter eller i samband med speciella procedurer, men det finns inget allmänt accepterat medicinskt definitivt beskrivande det.
Om man avser upprepade extraktioner eller avlägsnanden av vätskor eller vävnader över tid i en klinisk kontext, kan termen användas för att beskriva denna process, men det är fortfarande inte ett allmänt accepterat medicinskt begrepp.
En tjocktarmspolyp är en liten, ofta välliknande tillväxt som sticker ut från den inre ytan av tjocktarmen (colon). Polyper kan vara godartade eller elakartade. De flesta polyper är dock godartade och växer mycket långsamt över flera år.
Det finns två huvudtyper av godartade kolonpolyper: adenomatösa och hyperplastiska polyper. Adenomatösa polyper kan under vissa omständigheter utvecklas till cancer i tjocktarmen, medan hyperplastiska polyper sällan gör det.
Tjocktarmspolyper kan vara så små att de inte kan ses med blotta ögat och upptäckas först under en koloskopi. Andra polyper kan vara stora nog att synas på röntgenbilder eller vid en rektal undersökning.
Om du har tjocktarmspolyper bör din läkare övervaka dem genom regelbundna koloskopier för att se till att de inte växer eller blir canceroaserade. Om en polyp är stor eller cancerous kan den behöva tas bort under en koloskopi eller kirurgiskt ingrepp.
Rabdomyosarcoma, alveolar type, är en sällsynt och aggressiv cancerform som utgår från skelettmuskelceller. Den kännetecknas histopatologiskt av en speciell typ av cellfördelning i tumören som liknar lungans alveoler, därav namnet "alveolärt". Detta sarkom innehåller ofta specifika genetiska avvikelser, såsom translokationen t(2;13)(q35;q14) eller t(1;13)(p36;q14), vilka resulterar i att två olika gener fusioneras och bildar en kombinerad onkogen. Dessa genetiska förändringar bidrar till cancerns onkogena egenskaper och kan användas som diagnostiska markörer. Alveolärt rabdomyosarkom drabbar ofta barn och unga vuxna, och tumörerna kan uppstå i många olika kroppsliga lokaliseringar. Prognosen för patienter med denna cancerform beror på en rad faktorer, inklusive patientens ålder, tumörens storlek och placering, samt omfattningen av cancerns spridning i kroppen vid diagnos. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller systemisk behandling med kemoterapi eller målgerichtet terapi.
Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.
"Livsmedelsteknologi" är ett begrepp som omfattar den vetenskapliga och praktiska tillämpningen av teknik och metoder för att utveckla, producera och förbättra livsmedel. Det inkluderar allt från grundläggande bearbetningsmetoder, som exempelvis pasteurisering och konservering, till mer avancerade tekniker såsom nanoteknologi och genmodifiering. Livsmedelsteknologin har som syfte att förbättra livsmedelskvaliteten, öka hållbarheten, förlänga lagringstiden och minska risken för födoämnesburen sjukdom. Den kan också användas för att skapa nya livsmedel med speciella egenskaper eller funktioner, till exempel funktionella livsmedel som har en positiv effekt på vår hälsa och välbefinnande.
'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.
I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.
'Galliumradioisotoper' refererar till olika isotoper av grundämnet gallium som har radioaktiva egenskaper. Gallium är ett metalliskt grundämne med atomnummer 31 i periodiska systemet och förekommer naturligt i spårmängder i naturen.
En vanlig galliumradioisotop är gallium-67, som används inom medicinen som ett radioträkningsmedel vid diagnostik av olika sjukdomar, till exempel inflammationer och cancer. Gallium-67 kan kapslas in i olika molekyler för att skapa radiomärkta läkemedel som sedan injiceras i patienten. Dessa läkemedel accumulerar i specifika vävnader eller organ beroende på vilken typ av sjukdom som ska diagnostiseras.
Eftersom galliumradioisotoper är radioaktiva avger de strålning, vilket gör att de kan detekteras med hjälp av olika typer av bildbehandlingsutrustningar, till exempel en gammakamera. Genom att analysera hur galliumradioisotoperna fördelas i patientens kropp kan läkaren få information om var sjukdomen finns och hur den utvecklas.
"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.
I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.
Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.
I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.
I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.
I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:
1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.
2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.
3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.
4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.
Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.
Fotonabsorptiometri är en laboratorieteknik som används för att mäta den absoluta eller relativa mängden av ett visst ämne i en proben genom att mäta absorptionen av röntgen- eller gammastrålning. Denna metod bygger på principen att när strålningen passerar igenom ett material, kommer en del av den att absorberas av det aktiva ämnet. Genom att mäta intensiteten av den ingoande och utgående strålningen kan man beräkna hur mycket som har absorberats av ämnet.
I klinisk medicin används ofta fotonabsorptiometri för att mäta benmineralisering, till exempel i benmassindex (BMD) för att diagnostisera och övervaka osteoporos.
'Spottkörtelsjukdomar underkäke' refererar till patologiska tillstånd eller sjukdomar som drabbar spottkörtlarna i underkäken, även kända som submandibulära spottkörtlarna. Dessa är en par av salivary glands belägna i underkäken och producerar en viktig del av munsaliven.
Exempel på spottkörtelsjukdomar som kan drabba underkäken inkluderar:
1. **Salivstensbildning (Sialolitiasis)**: Det bildas stenar i gångsystemet för spottkörtlarna, vilket kan leda till smärta, svullnad och infektion.
2. **Infektioner**: Bakteriella eller virala infektioner kan drabba spottkörteln och orsaka symtom som smärta, svullnad, rödhet och feber.
3. **Tumörer**: Både godartade och elakartade tumörer kan förekomma i spottkörtlarna. De godartade är oftast ofarliga, medan de elakartade kan vara aggressiva och kräva kirurgisk behandling.
4. **Autoimmuna sjukdomar**: Sjukdomar som Sjögrens syndrom kan drabba spottkörtlarna och leda till torr mun och ögon.
5. **Inflammatoriska sjukdomar**: Kronisk slemhinneinflammation (chronic sialadenitis) är en inflammatorisk sjukdom som kan drabba spottkörtlarna.
6. **Obstruktioner**: Obstruktioner i gångsystemet för spottkörteln kan leda till återkommande infektioner och svullnad.
Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om du upplever tecken på en av dessa sjukdomar eller tillstånd. Tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt.
Näs-svalgtumörer, även kända som nässvalgstumörer, är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i slemhinnan (mukösan) i näsan och/eller svalget. Det kan vara både maligna (cancertumörer) och benigna (godartade tumörer).
De vanligaste formerna av maligna nässvalgstumörer är:
1. Squamöscellcancer: Detta är den vanligaste typen av cancer i näsan och svalget. Den utvecklas från platta celler som täcker ytan på slemhinnan.
2. Adenocarcinom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan.
3. Sarcoma: Detta är en ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i näsan och/eller svalget.
De vanligaste formerna av benigna nässvalgstumörer är:
1. Papillom: Detta är en godartad tumör som ofta växer långsamt och kan orsaka symptom som nässtopp eller sväljningsbesvär.
2. Adenom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan och kan vara vårtliknande eller knölformade.
3. Fibrom: Detta är en godartad tumör som utvecklas från bindväv och kan vara hård eller mjuk till konsistensen.
Symptomen på nässvalgstumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det rör sig om, men kan inkludera blödningar, nässtopp, sväljningsbesvär, halsont och förändringar i rösten. Om en nässvalgstumör misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som biopsi eller bilddiagnostik för att fastställa diagnosen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på typ och utbredning av tumören.
Neutronaktiveringsanalyse (NAA) är en icke-destruktiv analytisk teknik som används för att bestämma koncentrationen av olika grundämnnen i en provbit. Den bygger på processen att bombardera ett prov med neutroner, vilket orsakar att atomkärnorna i provet exciteras och sänder ut gammastrålning som kan detekteras och identifieras för att avgöra vilka grundämnen som finns i provet.
NAA är speciellt användbar för att upptäcka spårämnen, det vill säga ämnen som förekommer i mycket låga koncentrationer, eftersom tekniken kan upptäcka och mäta små mängder av dessa ämnen. Den är också användbar för att analysera fasta, flytande och gasformiga prov, vilket gör den till en mycket flexibel analytisk teknik.
NAA används inom ett brett spektrum av industrier och forskningsområden, inklusive materialvetenskap, geovetenskap, arkeologi, medicin och miljöskydd.
Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.
"Age distribution" is a term used to describe the breakdown of a population or group into categories based on age. It provides information about the number or proportion of people in different age groups within that population or group. This can be expressed using various statistical measures, such as percentages, ratios, or rates.
Age distribution is an important concept in public health and epidemiology because it can provide insights into the demographic structure of a population, as well as the health status and needs of different age groups. It can help inform the planning and delivery of health services, programs, and policies, and can be used to monitor trends and changes in population health over time.
For example, an age distribution of a population might show a higher proportion of older adults, which could indicate a need for more healthcare services and resources to address the needs of this growing population. Similarly, an age distribution of patients with a particular disease might reveal that certain age groups are more affected than others, which could help guide prevention and treatment efforts.
'Tarmkäx' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I vardagligt tal kan det användas för att beskriva symptomen vid irritabelt tarmsyndrom (IBS), som innebär krampaktiga smärtor i mag-tarmbågen, förstoppning, diarré eller både och. Andra symtom kan vara flatulens, buksmärta och ont i underlivet. IBS är en funktionell tarmsjukdom, det vill säga att den orsakas av störningar i tarmtarmfunktionen snarare än strukturella skador eller sjukdomar i tarmarna.
'Ansiktsmissbildningar' kan definieras som strukturella avvikelser eller oregelbundenheter i ansiktets former, storlekar, positioner eller proportioner. Dessa avvikelser kan vara medfötta eller uppstå senare i livet som en följd av sjukdom, skada eller åldrande.
Exempel på medfödda ansiktsmissbildningar inkluderar:
* Cleft lip och/eller palat (öppningar i överläppen och/eller gomseglet)
* Hemifacial microsomia (underutveckling av ena sidan av ansiktet)
* Apert syndrom (för tidig slutning av skallbenen, som kan leda till förändringar i ansiktets form)
* Treacher Collins syndrom (missbildningar i käken, öron och ögon)
Exempel på ansiktsmissbildningar som kan uppstå senare i livet inkluderar:
* Skador från olyckor eller våld
* Tumörer eller cancer i ansiktet
* Infektioner som orsakar strukturella skador på ansiktet
* Neurofibromatosis (ett genetiskt tillstånd som kan leda till utväxt av ben och vävnad i ansiktet)
Det är värt att notera att många ansiktsmissbildningar kan behandlas med kirurgi, proteser eller andra terapeutiska metoder för att förbättra funktionen och/eller utseendet.
'Ansiktsasymmetri' refererar till en situation där ansiktet är ojämt eller oproportionerligt, vilket kan bero på olika anledningar. Det kan vara genetiskt betingat och förekomma vid födelsen, eller orsakas av en skada, sjukdom eller åldrandeprocessen.
Asymmetri i ansiktet kan vara mild och inte alltid uppenbar, men i vissa fall kan den vara mer uttalad och påverka individens utseende och synfält. I vissa kulturella sammanhang kan en viss grad av symmetri ses som ett tecken på skönhet och harmoni.
Det är värt att notera att små asymmetrier i ansiktet är mycket vanliga och normativa, och att det inte nödvändigtvis behöver vara patologiskt eller orsaka några hälsoproblem. Ändå kan mer uttalade asymmetrier ibland vara relaterade till olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, kraniofaciaella avvikelser eller cancer. I dessa fallen bör individen söka medicinsk expertis för att bedöma om det behövs någon behandling.
'Subgingival scraping' är en medicinsk procedur där bakterier och harts som akumulerats under tandköttslinjen, även kallat subgingivalt, tas bort. Detta görs vanligtvis med hjälp av skrapverktyg såsom curetter eller ultrasoniska skalingverktyg. Proceduren utförs ofta som en del av tandrengöring och preventiv behandling för att förebygga parodontit, en inflammation i munnen som orsakas av bakterier och kan leda till tandlossning.
Den medicinska termen för "styrd vävnadsläkning" är "Guided Tissue Regeneration" (GTR) eller "Guided Bone Regeneration" (GBR), beroende på om det handlar om att regenerera vävnad i mjukväv eller benväv.
GTR/GBR är en terapeutisk teknik som används inom tandläke- och kirurgiska specialiteter för att återställa struktur och funktion hos skadad vävnad genom att stödja tillväxten av specifika celltyper i ett kontrollerat sätt. Denna metod innebär användning av en barriär, ofta i form av en membran, som placeras mellan den skadade vävnaden och den omgivande vävnaden för att hindra snabbväxande celler, såsom bindvävsceller, från att kolonisera regenerationsområdet. Detta möjliggör istället för specifika celltyper, till exempel ben- eller broskceller, att migrera, proliferera och differentiera i området och därmed återställa den ursprungliga vävnadens struktur och funktion.
I vissa fall kan även använda av biologiska material som till exempel autografts (patientens eget material), allografts (material från en annan individ av samma art) eller xenografts (material från en annan art) användas för att främja regenerationen.
Fysiologisk förkalkning, även känd som dystrofisk calcificering, är ett naturligt fenomen som kan uppstå i kroppen när viss typ av cellskador eller ämnesomsättningsrubbningar sker. Det innebär att mineraler, främst kalcium, sedimenterar och ackumuleras i vävnader och organ som normalt inte innehåller sådana mineraler.
Detta fenomen är vanligt förekommande i hjärtmuskeln efter en hjärtinfarkt, där döda celler ersätts med kalk. Även brosk och senor kan bli förkalkade, liksom vissa körtelvävnader som bröstkörtlar och thyroidea (sköldkörteln).
I de flesta fallen är fysiologisk förkalkning ofarlig och orsakar inga symptom. I vissa fall kan det dock leda till komplikationer, beroende på var i kroppen som förkalkningen sker och hur omfattande den är. Behandling av fysiologisk förkalkning behövs vanligtvis inte, men i vissa fall kan läkare välja att övervaka patientens tillstånd för att säkerställa att det inte uppstår några komplikationer.
I medicinen refererer 'risiko' til sandsynligheden for at en given begivenhed, typisk en negativ hændelse eller et uønsket resultat, vil opstå. Risikoen udtrykkes ofte som sandsynligheden for at en given begivenhed vil indtræffe indenfor en given tidsperiode, og kan beregnes på flere måder, alt efter konteksten.
For eksempel kan risikoen for at udvikle et hjerteproblem i løbet af de næste 10 år beregnes som det antal personer ud af 100, der forventes at udvikle et hjerteproblem indenfor de næste 10 år. Risikoen kan også udtrykkes som en oddsratio, hvor sandsynligheden for at en begivenhed vil indtræffe i en gruppe sammenlignes med sandsynligheden for at den samme begivenhed vil indtræffe i en anden gruppe.
Risikovurderinger anvendes ofte i medicinsk beslutningstagen, hvor de kan hjælpe læger og patienter med at vurdere fordelene og ulemperne ved forskellige behandlingsmuligheder. Risikovurderinger bør altid ses i sammenhæng med andre faktorer, såsom alder, køn, medicinsk historie og livsstil, da disse faktorer kan have en betydelig indflydelse på den individuelle risiko for en given negativ hændelse eller et uønsket resultat.
Tumörantikroppar, även kända som monoklonala antikroppar eller "mAb", är specifika proteiner som produceras i laboratoriet och används inom medicinen för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. De utvecklas från en enda cell, klon, med en specifik förmåga att binda till ett visst protein eller antigen på ytan av cancerceller. När tumörantikropparna binder till cancercellerna aktiveras deras immunologiska funktioner och hjälper kroppen att förstöra dem, vilket minskar tumörmassan och förhindrar spridningen av cancern. Tumörantikroppar används som en form av immunterapi och har visat sig vara effektiva i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer och lymfom.
Cell adhesion molecules (CAMs) are a type of protein that play a crucial role in cell-cell and cell-extracellular matrix interactions. They are involved in the formation, maintenance, and disassembly of cell-cell contacts, which are essential for various biological processes such as embryonic development, tissue repair, immune response, and cancer metastasis.
CAMs can be classified into four main families based on their structure and function: immunoglobulin superfamily (IgSF), cadherins, integrins, and selectins. IgSF CAMs are characterized by the presence of immunoglobulin-like domains and include proteins such as neural cell adhesion molecule (NCAM) and intercellular adhesion molecule (ICAM). Cadherins are calcium-dependent adhesion molecules that mediate homophilic interactions between cells and are involved in the formation of adherens junctions. Integrins are heterodimeric transmembrane receptors that bind to extracellular matrix proteins such as collagen, fibronectin, and laminin, and play a role in cell migration, differentiation, and survival. Selectins are a family of lectin-like CAMs that mediate the initial attachment and rolling of leukocytes on endothelial cells during inflammation.
Abnormal regulation or expression of CAMs has been implicated in various diseases such as cancer, autoimmune disorders, and neurological disorders. Therefore, understanding the structure, function, and regulation of CAMs is important for developing novel therapeutic strategies to treat these conditions.
'Viskoelastiska substanser' är en term inom fysik och materialvetenskap som används för att beskriva materiel som har både viskositet (flödesmotstånd) och elasticitet (hukningsmotstånd). Detta betyder att de sträcker ut sig under påverkan, men också tenderar att flyta om de belastas under en längre tid.
I en medicinsk kontext kan viskoelastiska substanser användas som hjälpmedel inom områden som ortopedi, rehabilitering och skönhetsbehandling. Exempel på sådana produkter är vissa slags geléartade bandage, kompresser och krämer som används för att lindra smärta, stödja leder eller mjuka upp huden. Dessa substanser sträcker sig under tryck, men återgår sedan till sin ursprungliga form när belastningen upphör.
Det är viktigt att notera att medicinska produkter som marknadsförs och säljs ska vara godkända och reglerade av de relevanta myndigheterna för att garantera deras säkerhet och effektivitet.
Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.
Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.
En artefakt i en medicinsk kontext refererar till något som skapas av den tekniska processen att göra en mätning eller undersökning, istället för att vara en naturlig del av det man studerar. Artefakter kan orsaka felaktiga eller missledande resultat om de inte identifieras och korrektureras. Exempel på artefakter inkluderar rörliga linjer på ett EKG orsakade av muskelrörelser, eller ringar runt en patient i en MRI-skanner som kan orsaka skenbara strukturer på en bild.
Fingerskada är en allmän term som används för att beskriva skada eller skada på fingrar eller naglar. Det kan vara orsakat av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller sjukdomar. Fingerskador kan vara milda och behandlas enkelt, men de kan även vara allvarliga och kräva specialiserad vård.
Här är några exempel på olika typer av fingerskador:
1. Frakturer: Detta innebär att en eller flera ben i fingret har brutits. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och skråmor.
2. Skvivfrakturer: Detta är en typ av fraktur där benet i fingret böjs och knäcks istället för att gå snett eller tvärt. Symptomen kan vara desamma som vid en vanlig fraktur, men det kan också finnas en synlig deformitet.
3. Luxationer: Detta innebär att en eller flera lederna i fingret har skadats och fingeravsnittet är ur led. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och en synlig deformitet.
4. Skador på naglarna: Detta kan innebära att nageln har skadats eller lossnat från sitt sätt. Symptomen kan inkludera blod under nageln, smärta och svullnad.
5. Snitt- och stickskador: Detta kan orsakas av en skarp föremål som skär eller sticker fingret. Symptomen kan inkludera blödning, smärta och infektion.
6. Brännskador: Detta kan orsakas av hetta, kyla, elektricitet eller kemikalier. Symptomen kan variera beroende på allvarligheten av skadan.
7. Muskel- och bindvävsskador: Detta kan innebära att musklerna eller bindväven i fingret har skadats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad och en minskad rörlighet i fingeravsnittet.
Om du tror att du har skadat dina fingrar behöver du söka vård så snart som möjligt. Vissa skador kan vara allvarliga och kräva akut vård, medan andra kan behandlas på en läkarmottagning eller i ett sjukhus. Om du inte är säker på vilken typ av vård du behöver bör du kontakta din läkare eller besöka en akutsjukvårdsenhet för att få hjälp.
Huvudkanerknut är en sällsynt form av cancer som utvecklas i de celler som bildar huvudskålens (kraniets) yttre hud, även känd som köttet. Detta tillstånd kallas också squamous cell carcinoma of the scalp. Huvudcanerknut kan vara aggressiv och sprida sig till andra delar av kroppen om den inte behandlas i tid. Riskfaktorer för att utveckla huvudcanerknut innefattar exponering för ultraviolett strålning, äldre ålder, rökning och immunosuppression. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling beroende på cancerstadiet och patientens allmänna hälsa.
Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.
Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.
I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.
Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.
'Fotvristben' (latin: Hallux rigidus) är en form av artrit som främst drabbar stortåens grundled. Det innebär en progressiv förlust av den normala rörelseförmågan i leden, vilket kan ge upphov till smärta och svårigheter vid gång och rörelse. I vissa fall kan även knölbildningar (exostoser) förekomma på ledytan, vilket ytterligare kan försämra funktionen i leden. Fotvristben behandlas vanligen med smärtlindring, skoinnersättning och i vissa fall kirurgi.
'Ytteröra' är ett medicinskt terminologiskt begrepp som refererar till de yttre delarna av örat, vilket inkluderar det yttre öronhuvet (auricula) och det kanalartade området som leder in till trumhinnan (meatus acusticus externus). Ytteröra har som funktion att samla in och leda ljudvågor in mot trumhinnan, där ljudet omvandlas till mekaniska vibrationer som sedan tolkas av innerörat.
Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.
Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:
1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.
Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.
Infectious skeletal diseases refer to a group of medical conditions that affect the bones and are caused by infectious agents such as bacteria, viruses, fungi, or parasites. These infections can cause a variety of symptoms including pain, swelling, redness, warmth, and decreased range of motion in the affected area. In some cases, these infections can spread to other parts of the body and cause systemic symptoms such as fever, fatigue, and weight loss.
Examples of infectious skeletal diseases include osteomyelitis, which is an infection of the bone or bone marrow typically caused by bacterial pathogens; septic arthritis, which is an infection of the joint space often caused by bacteria; and tuberculous arthritis, which is a form of joint inflammation caused by the Mycobacterium tuberculosis bacterium.
It's important to note that infectious skeletal diseases can be serious and potentially life-threatening if left untreated. Therefore, it's essential to seek medical attention promptly if you experience symptoms of a possible bone or joint infection. Treatment typically involves the use of antibiotics or other antimicrobial agents to eliminate the infectious agent, as well as supportive care such as pain management and physical therapy to help manage symptoms and promote healing.
'Luxationsfraktur' är en ortopedisk term som betecknar en skada där det också förekommer både en fraktur (ben- eller ledbrosksbrott) och en luxation (ledkapslens avlossning från sin normala position). Detta innebär att benet eller leden har brutits och att ledkapseln har skiljts ifrån sin naturliga plats samtidigt.
Luxationsfrakturer kan vara mycket smärtsamma och kan orsaka svår funktionsnedsättning i det drabbade området. De kan uppstå till följd av olyckor, sportskador eller andra typer av trauma. Behandlingen av luxationsfrakturer innebär ofta kirurgisk intervention för att korrigera både frakturen och luxationen, följt av immobilisering och rehabilitering.
'TIMP' står för 'Tissue Inhibitor of Metalloproteinases', som är en grupp av proteiner som reglerar nedbrytningen av extracellulär matrix, ett komplext nätverk av proteiner och kolhydrater som ger struktur och stöd till celler i kroppen. TIMP-proteinerna gör detta genom att binda till och hämma metalloproteinaser, en grupp enzymer som bryter ner extracellulär matrix. Balansen mellan metalloproteinaser och deras inhibitorer, inklusive TIMP, är viktig för normal cellgrowth och homeostas, och störningar i denna balans kan leda till patologiska tillstånd som cancer och fibros.
Synkrotronstrålning är en form av elektromagnetisk strålning som genereras i speciella acceleratorer kallade synkrotroner. Synkrotroner är en typ av partikelaccelerator där laddade partiklar, ofta elektroner, acceleras upp till mycket höga hastigheter, nära ljushastigheten, och får sedan att röra sig i en cirkulär bana. När de accelererande partiklarna ändrar riktning i denna bana, sänder de ut synkrotronstrålning som består av intensiva burstar av ultraviolett och röntgenstrålning.
Denna strålning är mycket stark och kännetecknas av sin höga intensitet, breda spektralbandvidd och polariseringsgrad. Synkrotronstrålningen används inom en rad olika forskningsområden, bland annat inom materialvetenskap, biologi, medicin och fysik, där den låga våglängden möjliggör detaljerad analys av struktur och dynamik hos materia på atomär nivå.
En trycksår (pressure ulcer eller decubitus ulcer) är en skada på huden och underliggande vävnad som orsakas av tryck, dragning och/eller friktion över en längre tid. Trycket reducerar blodflödet till området, vilket kan leda till nekros (död vävnad). Trycksår förekommer vanligtvis hos äldre eller sjuka personer som har svårt att röra sig själva och kan finnas på ställen där huden är tunn, som exempelvis höfter, nacke, axlar, underarmar och anklarna. Symptomen varierar från rodnad till djupa sår med utsatt vävnad eller benmärg. Behandlingen kan innefatta renhållning av såret, trycksårbandage, smärtlindring och eventuellt kirurgi. För att förebygga trycksår rekommenderas regelbunden rörelse, god hygien, tillräcklig näringsintag och hudvård.
En dermoidcysta är en typ av teratoma, vilket är en benign (godartad) tumör som består av vävnad som liknar delar av ett embryo under utveckling. Dermoidcystor kan innehålla hud, svettkörtlar, hår, tänder och i vissa fall även andra typer av vävnad, till exempel benmärg, hornhinna eller hjärnhinnor. De är ofta belägna i ansiktet, halsen, äggstocken eller testikeln.
Dermoidcystor är vanligtvis tillstånd som man föds med (kongenitala), men de kan också uppstå senare under livet. De är oftast små och orsakar inga symptom, men om de växer kan de leda till smärta, infektion eller andra komplikationer. I vissa fall kan det vara nödvändigt att operativt avlägsna dem.
"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.
'Porositet' refererer til den relative mængde af porer (hulrum) i et fast stof, som f.eks. et biologisk væv eller et syntetisk materiale. Porøsiteten har en betydning for materialets egenskaber, herunder styrken, fleksibiliteten og evnen til at transportere væske eller gas gennem det. I medicinsk sammenhæng kan porositet være relevant for forståelse af processer som absorption, diffusion og transport i biologiske væv, herunder huden, lungerne og nyrene.
Läkemedelsresistens hos cancer eller tumör innebär att cancerceller blir mindre känsliga för behandling med läkemedel som tidigare fungerat. Detta kan inträffa på grund av genetiska mutationer eller andra mekanismer i cancercellerna, vilket gör att de inte längre svarar på läkemedlet som förväntat.
Det finns olika typer av läkemedelsresistens hos tumörer, beroende på vilken typ av behandling som används. Till exempel kan resistens mot kemoterapi orsakas av en ökad förmåga hos cancercellerna att reparera skada på DNA eller att pumpa ut läkemedlet från cellen. Resistens mot målriktad terapi, som monoklonala antikroppar eller tyrosinkinashämmare, kan bero på mutationer i de molekyler som behandlingen riktar in sig på.
Läkemedelsresistens hos tumörer är en utmaning inom cancerbehandling och forskning kring hur man kan förhindra eller överbrygga resistens är därför ett viktigt område.
CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.
CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.
Medicinskt sett kan en overlevare (survivor) definieras som en person som har överlevt en viss typ av sjukdom, trauma eller livshotande händelse. Exempelvis kan man tala om canceroverlevare, holocaust-overlevare eller överlevare av ett allvarligt trauma. Ibland kan termen också användas för att beskriva personer som klarat sig undan en fara eller katastrof.
Specifika kriterier för vad som krävs för att räknas som en överlevare kan variera beroende på kontexten och vilken sjukdom eller händelse det handlar om. I allmänhet innebär det dock att personen har mottagit behandling och/eller rehabilitering, och att de nu lever med en acceptabel grad av funktionalitet och välbefinnande.
"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.
Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.
Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.
Akupunktur är en form av traditionell kinesisk medicin (TCM) som innebär att mycket små nålar stickes in i specifika punkter på kroppen. Enligt TCM-teorin flyter livsgivande energi, kallad qi (uttpronoucerat "chee"), genom kroppens meridianer eller energileder. Akupunkturpunkterna ligger längs dessa meridianer och anses påverka flödet av qi.
Enligt den västerländska medicinska synvinkeln är mekanismerna bakom akupunkturs verkan inte fullständigt förstådda, men det finns teorier som inkluderar att akupunktur stimulerar nervbanor och på så sätt frigör neurohormoner som påverkar funktionen i centrala nervsystemet. Detta kan leda till smärtlindring, förbättrad cirkulation och andra positiva hälsoutfall.
Akupunktur används ofta för att behandla smärta, men det finns också studier som visar på dess effektivitet vid behandling av en rad andra tillstånd, såsom andningsbesvär, mag-tarmbesvär och psykiska problem.
"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.
I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.
Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.
I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.
En ledhinneinflammation, även kallad synovit, är en inflammation i ledhinnan (synovialmembranet) som omger en led. Ledhinnan producerar den vätska som smörjer och skyddar leden. När ledhinnan blir inflammerad kan det orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden. Orsakerna till en ledhinneinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är artrit eller trauma till leden. Behandlingen av ledhinneinflammation beror på orsaken, men den kan inkludera vila, smärtstillande läkemedel, fysioterapi och ibland behandling med kortikosteroider eller andra antiinflammatoriska läkemedel.
Osteogenesis imperfecta (OI) er en medfødt og genetisk betinget sygdom, der karakteriseres ved svagt og skrøbeligt knoglevæv. Den skyldes mutationer i generne, der koder for typ II kolagen, et vigtigt strukturprotein i knoglevævet.
Som følge af den manglende eller nedsatte mængde og/eller kvalitet af collagen dannes knoglerne let ømme, tynde og skrøbelige, hvilket medfører en forhøjet risiko for knoglebrud (frakturer) allerede ved svage traumer eller i nogle tilfælde spontant.
OI kan variere meget i alvorlighed fra lette former med få frakturer og begrænset skader på knoglerne til meget alvorlige former, hvor der er mange frakturer allerede ved fødslen eller i tidlig barndom, og hvor der også kan være andre symptomer som kortvækst, blåt farveskifte i huden (blå skoldmønstring), høreløshed, muskelsvaghed og for tidlig tilbagetrækning af tænderne.
Der findes ikke nogen kur for OI, men behandlingen består typisk af støtte og pleje af symptomerne, herunder forebyggelse og behandling af frakturer, fysisk terapi for at styrke muskler og forbedre bevægelighed, medicinsk behandling for smerter og andre symptomer, samt eventuelt brug af ortoser eller anden hjælpemidler for at støtte knoglerne og forebygge yderligere frakturer. I visse tilfælde kan operative indgreb også blive overvejet.
Osteofyter, även kända som knöliga utväxter eller randutskott, är små benbildningar som bildas på de yttre kanterna av en led. De uppstår ofta som en del av den naturliga åldrandeprocessen eller som ett resultat av en jointrelaterad sjukdom, såsom artros. Osteofyter är vanliga hos äldre individer och de flesta upplever inga besvär orsakade av dem. I vissa fall kan de dock leda till smärta, stelhet eller andra symtom om de pressar på nerver eller andra strukturer runt leden.
Adrenocortical carcinoma (ACC) är en sällsynt cancer som utgår från binjurebarken i binjurarna. Binjurebarken producerar hormoner som reglerar blodtrycket, salt- och vattenbalansen samt stoffskifteprocesserna i kroppen. ACC är en aggressiv cancerform som ofta sprider sig till andra delar av kroppen. Symptomen på ACC kan variera beroende på vilka hormoner tumören producerar, men de kan inkludera högt blodtryck, ökad svettning, muskelsvaghet och viktminskning. Behandlingen av ACC består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling beroende på cancerstadiet och omfattningen av sjukdomen.
Keratocytes are a type of cells found in the cornea, which is the clear front part of the eye. These cells play an important role in maintaining the transparency and integrity of the cornea.
In medical terms, corneal keratocytes are often defined as specialized fibroblast-like cells that are located within the stroma, which is the thickest layer of the cornea. They are responsible for producing and maintaining the extracellular matrix of the cornea, which includes collagen fibrils and proteoglycans.
Corneal keratocytes are typically quiescent or in a resting state under normal conditions. However, they can become activated and undergo phenotypic changes in response to injury or disease, leading to the production of extracellular matrix components and the recruitment of immune cells to the site of injury.
Abnormalities in corneal keratocytes have been associated with various corneal diseases, including keratoconus, corneal dystrophies, and infectious keratitis. Therefore, understanding the biology and function of these cells is essential for developing effective treatments for corneal disorders.
Teknetium (^{99m}Tc) är ett radionuclid, det vill säga en isotop med ostadig balans mellan antal protoner och neutroner, som används flitigt inom medicinsk diagnostik. Isotopen har en halveringstid på ungefär 6 timmar, vilket gör den lämplig för korttidssökningar.
I kliniska sammanhang används ^{99m}Tc ofta som ett radioträcelement i olika slag av scintigrafi, en typ av medicinsk undersökning där patienten exponeras för en liten mängd radioaktiv strålning. När teknetium-99m sönderfaller avger det gamma-strålning som kan detekteras utanför kroppen med hjälp av en gammakamera.
Teknetium-99m används ofta för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, skelettet, levern, gallgångarna och njurarna. Det kan även användas för att leta efter tumörer eller infektioner.
"En granulom, varbildande" refererar till en speciell typ av inflammation där kroppens immunförsvar bildar små knutor eller klumpar av celler, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligtvis av olika typer av immunceller, inklusive makrofager, T-celler och B-celler.
Granulomer bildas som ett svar på en fortsatt irriterande agent, såsom en infektion orsakad av bakterier, svampar eller parasiter, eller en icke-infektiös irritant såsom ett främmande material eller en kronisk inflammation. Granulomer kan hittas i olika delar av kroppen och är vanliga i sjukdomar som tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom.
Det är viktigt att notera att granulomer inte alltid är skadliga, men de kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller tillstånd som behöver utvärderas och behandlas av en läkare.
"Cell culturing methods" refer to the various techniques used to grow and maintain cells in a laboratory setting. These methods allow researchers to study cellular behavior, function, and interactions outside of a living organism. Here are some common cell culturing methods:
1. Two-dimensional (2D) culture: Cells are grown on flat surfaces, usually plastic or glass, allowing them to form a monolayer. This method is simple and cost-effective but may not accurately represent the cells' natural three-dimensional environment.
2. Three-dimensional (3D) culture: Cells are grown in a 3D structure, such as hydrogels, scaffolds, or spheroids. This method provides a more realistic representation of the cells' natural environment and allows for better study of cell-cell interactions, tissue organization, and drug responses.
3. Primary culture: Cells are directly isolated from living tissues and grown in a laboratory. These cells retain their original characteristics and functions but may have a limited lifespan.
4. Immortalized or continuous cell lines: Cells are genetically modified to proliferate indefinitely, making them useful for long-term studies. However, these cells may not represent the natural behavior of their originating tissue.
5. Co-culture: Two or more different cell types are grown together to study their interactions and communication.
6. Conditioned media culture: Cells are grown in media that has been conditioned by other cells, allowing for the study of paracrine signaling and soluble factor release.
7. Organoid culture: Stem cells are grown in a 3D structure to form mini-organs or organoids, which can be used to model organ development, function, and disease.
8. Differentiation culture: Cells are cultured under specific conditions to promote their differentiation into specialized cell types.
9. Suspension culture: Cells are grown in a liquid medium without attachment to a solid surface, allowing for large-scale production of cells or biomolecules.
10. Microfluidic culture: Cells are cultured in microfabricated devices that mimic the physical and chemical properties of specific tissue environments, enabling high-throughput screening and analysis of cell behavior.
Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.
"Autoantigen" er en betegnelse for et antigen som normalt findes i en organisme, men som under visse omstændigheder kan udløse en immunreaktion mod sig selv. Det sker ved at immunsystemet fejlagtigt opfatter det egne væv eller celler som fremmede og danne antistoffer eller aktiverer immunceller, der angriber dem. Dette kan føre til autoimmune sygdomme som f.eks. reumatoid artritis, systemisk lupus erythematosus (SLE) og diabetes typ 1.
"Paraffininbäddning" är en metod inom medicinen som används för att lindra smärta och styva upp ledband eller muskler. Den innebär att man doppar den drabbade kroppsdelen i varmt, flytande paraffin (vaselin) ett antal gånger, varefter den svalnar något och sedan tas bort. Paraffinet skapar en isolerande barriär som hjälper till att hålla kroppsdelen varm och minskar smärtan. Behandlingen upprepas ofta flera gånger i samband med massage eller andra former av fysisk terapi för att få maximal effekt.
En malign blandtumör (også kendt som en "blastemal tumor" eller "embryonal tumor") er en sjælden type kræft, der primært rammer børn og unge voksne. Disse typer af tumorer dannes fra resterende celler, der normalt forsvinder under fosterdannelsen og i begyndelsen af udviklingen til en voksen.
Malign blandtumører kan opstå overalt i kroppen, men de er særligt hyppige i centralnervøse systemet (hjernen og rygmarven), huden, testiklerne og nyrerne. Disse tumorer vokser hurtigt og har ofte tendens til at sprede sig til andre dele af kroppen (metastaserer).
Malign blandtumører kan være meget svære at behandle, da de ofte er resistent mod strålebehandling og kemoterapi. Chirurgisk fjernelse af tumoren kan være en mulig behandlingsform, men det afhænger af stedet i kroppen, hvor tumoren befinder sig, og om den er lokaliseret eller har spredt sig til andre dele af kroppen.
Prognosen for malign blandtumører varierer meget alt efter type, sted, alder på patienten og om tumoren har spredt sig til andre dele af kroppen. I nogle tilfælde kan prognosen være ret gunstig, mens den i andre tilfælde kan være meget dårlig.
Lumbosacral regionen refererer til den del af ryggraden (columna vertebralis) som består af de fem nederste lænd i lændestammen (lumbalregionen) og den øverste del af korsbenet (sakrum). Dette er en overgangszone mellem rygens mobile segment og det relative fasta bækken, hvor mange vigtige musculøse, ledbåndslige og nervemæssige strukturer findes. Lumbosacral regionen er specielt vigtig, fordi den indeholder de fem nederste lænd, der bærer det meste af kroppens vægt og tillader bevægelse i ryggraden. Desuden udspringer store pyramidale nervesystemets store motoriske nervebaner til benene fra denne region.
"Knuta i sköldkörteln", även känd som "sköldkörtelknuta", är en medicinsk term som refererar till en ökning av storleken på sköldkörteln, ofta orsakad av en abnormal tillväxt eller en tumör. Den kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign). De två vanligaste typerna av elakartade sköldkörtelknutar är papcellscancer och medullärt tjockcelsk cancer. Det är viktigt att diagnostisera och behandla en sköldkörtelknuta så snart som möjligt för att förhindra komplikationer och öka chansen till fullständig genes. Behandlingen kan innebära kirurgi, radiojodterapi eller strålbehandling beroende på typen av knuta och dess storlek.
Ren cell carcinoma (RCC) är en typ av cancer som utgår från de tubulära epitelcellerna i njuren. Det är den vanligaste formen av njurcancer hos vuxna och utgör cirka 80-85% av alla primära njurcancertumörer. RCC kännetecknas ofta av ett långsamt tillväxttempero, men den kan också vara aggressiv och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på RCC kan variera stort, men de vanligaste tecknen är blod i urinen, smärta eller tryckkänsla i flanken, och en kändisk knöl i buken. Behandlingen för RCC beror på cancerstadiet, storleken på tumören, om den har spridit sig till andra delar av kroppen och patientens allmänt tillstånd. Behandlingsalternativen innefattar operation, strålbehandling, immunterapi, målinriktad terapi och kemoterapi.
Tonsilltumörer är abnorma vävnadsväxtar eller tumörer i tonsillerna, som är två ovalformade klumpar av lymfatisk vävnad som finns på sidorna av baksidan av gommen. Tonsilltumörer kan vara godartade (icke cancerbildande) eller maligna (cancerbildande). De godartade tumörerna inkluderar exempelvis papiller, fibrom och lipom. Maligna tumörer i tonsillerna innefattar ofta carcinom, som kan vara av olika typer såsom plattcellscancer (squamous cell carcinoma) eller sarkom. Tonsilltumörer kan orsaka symptom som svullnad, smärta, hosta, blödning och sväljningsbesvär. Faktorer som tobaksrökning, alkoholintag och human papillomavirus (HPV) infektion kan öka risken för att utveckla maligna tonsilltumörer. Behandlingen beror på typen och storleken på tumören och kan innefatta kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.
"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.
Esthesioneuroblastoma, eller olfaktorisk esthesioneuroblastom, är en sällsynt cancer som utgår från celler i näshålan. Det är en malign tumör av neuroektodermalt ursprung och drabbar ofta både nerv- och broskvävnad. Tumören växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen, särskilt till hjärnan och skelettet. Symptomen på sjukdomen kan inkludera blödning från näsan, ansiktsförlamning, dubbelseende, huvudvärk och smärta i ansiktet eller ögonens område. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och ibland även kemoterapi. Prognosen för patienter med esthesioneuroblastom varierar beroende på graden av sjukdomen och dess utbredning när den diagnostiseras.
"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.
These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.
It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.
Trombopoietinreceptor (TPOR) är ett protein som finns på ytan av megakaryocyter och thrombocyter. Det binder till liganden thrombopoietin, vilket stimulerar produktionen av thrombocyter i benmärgen. Thrombocyter, även kända som blodplättar, är viktiga för blodets koagulering och hjälper till att stoppa blödningar. Genom att öka antalet thrombocyter i cirkulationen kan TPOR hjälpa till att förhindra överdrivna blödningsrisker eller behandla dem om de redan har uppstått.
En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.
I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.
Tropoelastin är ett protein som är en viktig beståndsdel i bindväv och andra typer av vävnad i kroppen. Det produceras och utsöndras av fibroblaster, en typ av cell som finns i bindväv. Tropoelastin har förmågan att sträcka ut sig mycket utan att skadas, och är därför viktigt för att ge elasticitet till olika vävnader, såsom hud, lungor, artärer och ligament. När tropoelastin molekyler kombineras med varandra bildar de stora, nätverksliknande strukturer som ger vävnaderna deras elasticitet. Dessa strukturer kan sträckas ut när de utsätts för mekanisk påfrestning och sedan återgå till sin ursprungliga form när belastningen avtar.
'Nedre extremitet' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen som sträcker sig från bäckenet och nedåt, inklusive höftbenen, lårbenen, skenbenen, vadbenen och foten. Detta omfattar också alla muskler, senor, ligament, ledband och led som hör till dessa strukturer.
'Sår och skador' refererar till fysisk skada på kroppen, vanligtvis på huden eller vävnader under huden. Det kan vara orsakat av en rad olika faktorer, inklusive mekaniska trauma (som knivskärsverktyg, fall eller trafikolyckor), termisk skada (brännskador orsakade av eld, heta föremål eller kemikalier), elektrisk skada och kemisk skada.
Sår kan vara öppna sår som penetrerar huden och exponerar underliggande vävnad, eller stängda sår där huden inte är brutet men ändå har skadats. Öppna sår inkluderar snitt, sting, skråmärken, stick och brännskador. Stängda sår kan vara kontusioner, blåmärken eller muskelskador.
Skador kan också klassificeras som ytliga (superficial) eller djupa (deep), beroende på hur djupt skadan har trängt in i kroppen. Ytliga sår orsakar ofta mindre allvarlig skada och läker vanligtvis snabbare än djupa sår. Djupa sår kan vara mer svåra att behandla och kan leda till komplikationer som infektion, blödning och ärrbildning.
Människokromosompar 12 består av två långa DNA-strängar som innehåller genetisk information och är närvarande i varje cell i människokroppen. Varje kromosom i paret 12 är ungefär lika långa och innehåller uppskattningsvis 1 300 gener vardera, vilket ger en total av ungefär 2 600 gener per par. Dessa gener kodar för proteiner och RNA-molekyler som är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering, tillväxt och utveckling.
Abnormiteter eller mutationer i kromosompar 12 kan leda till olika genetiska sjukdomar och tillstånd, såsom Prader-Willi-syndrom och Angelman syndrom, som orsakas av störningar i arvsprocessen av gener på kromosompar 15. Dessutom kan abnormaliteter i antalet kromosomer i paret 12 leda till olika former av kromosomavvikelser, såsom trisomi 12 eller monosomi 12, vilket kan orsaka allvarliga hälsoproblem och utvecklingsstörningar.
Lårbensfraktur (femurschaftfraktur) är en benfraktur som sker i den långa, raka delen av lårbenet (femurschaftet). Det kan orsakas av högkraftstrauma, till exempel vid bil- eller sportrelaterade olyckor. Äldre personer med lägre benstyrka och ökad benfragilitet är också susceptibla för att utveckla lårbensfrakturer även efter lindrigare trauma, till exempel en fall.
Lårbensfrakturer kan vara slutna (med intakt hud) eller öppna (med sönderslitna vävnader och utsatt benmärg). De kan också klassificeras efter frakturmönstret, till exempel transversella, spiralfrakturer eller komplexa frakturmönster. Komplikationer av lårbensfrakturer kan innefatta blodförlust, blodproppar, infektion och senare komplikationer som artros i leden ovanför frakturen. Behandlingen för lårbensfrakturer bestäms ofta av frakturmönstret, patientens ålder och allmäntillstånd samt eventuella associerade skador.
Medialt collateralt ligament (MCL) i knät är ett ligament (band av bindväv) på insidan av knäet som hjälper till att stabilisera och skydda knäleden. Det sträcker sig från innersta delen av lårbenet (femur) till överkanten av skenbenet (tibia). MCL:s huvudsakliga funktion är att förhindra överskjutande böjning av knät inåt (valgusställning). Det gör ligamentet viktigt vid aktiviteter som kräver stabilitet i knäleden, såsom springa, landa och byta riktning. MCL kan skadas eller skadas under olyckor eller vid sportrelaterade skador, vilket kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i knät.
'Mellanhand' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en medfödd missbildning där handen saknar en eller flera fingrar och den återstående handen har en form som liknar en paddel. Detta beror på att benen och handloven i handleden inte har separerats korrekt under fostertiden. Mellanhanden kan vara bilateral (på båda sidorna) eller unilateral (på en sida). Den kan också förekomma tillsammans med andra missbildningar eller syndrom. Behandlingen för mellanhand innefattar ofta kirurgi och/eller proteser för att hjälpa individen att utöva bättre funktion i handen.
Medicinskt sett innebär 'munhålesjukdomar' (orala sjukdomar) alla former av sjukdomar eller tillstånd som drabbar munhålan och tanden. Detta kan omfatta en rad olika problem, såsom karies, parodontit (tandköttsinflammation), tandlossnande, torr mun, munsår, rynkor i munnens hörn, cancer i munhålan och andra infektioner eller skador. Vissa orala sjukdomar kan vara relaterade till allmänna hälsoproblem eller vissa livsstilsval, medan andra kan bero på dålig oral hygien. Det är viktigt att besöka tandläkare regelbundet för att undvika och tidigt upptäcka eventuella orala sjukdomar.
Polyester är ett samlingsnamn för polymera material som innehåller esterbindningar i sin kedjestruktur. De flesta polyestern tillverkas syntetiskt genom en kemisk reaktion mellan en diol (två-kolsvans) och en diacid (två-syraväte). Detta resulterar i en polymer med esterlänkar som förbinder varje monomerenhet.
Polyestern är kända för sin termoplastiska natur, vilket betyder att de kan formas när de hettas upp och härdas när de svalnas ner. De används ofta i textil- och konfektionsindustrin för tillverkning av kläder, tältdukar, buss- och lastbilsdukar, samt i kompositmaterial där hög hållfasthet och väderbeständighet efterfrågas.
Ett vanligt exempel på en polyester är PET (polyetylentereftalat), som används till flaskor för drycker, matförpackningar och syntetiska textiler.
I medicinsk kontext, kan ‘metoder’ syfta på de tekniker, procedurer eller processer som används för att undersöka, diagnostisera eller behandla sjukdomar och hälsa. Detta kan omfatta allt från laboratorietester och avbildningsstudier till kirurgiska tekniker och medicinsk behandling. Exempel på metoder inkluderar blodprover, röntgenundersökningar, operationer och läkemedelsbehandlingar. Metoder kan vara baserade på vetenskaplig forskning och erfarenheter och används för att underlätta en korrekt diagnos och behandling av patienter.
Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.
I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.
En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.
Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.
Osteoblast är en typ av cell som är involverad i benets formation och hälsa. De är mesenchymala celler, vilket betyder att de utvecklas från den sorts stamceller som bildar bindväv, muskler och kärl. När osteoblastcellerna mognar, producerar de ett proteinrikt matrix, som kallas ostéoid, som sedan mineraliseras för att forma benvävnad. Osteoblastcellerna sitter fast i den nya benvävnaden och fortsätter att producera substans som hjälper till att stärka benen. När benvävnaden är fullständigt mineraliserad, kan osteoblastcellerna omvandlas till stillasittande benceller, kända som osteocyty.
Könssträngstumörer, eller gonadostromalt tumörer, är en sällsynt typ av cancer som utgår från celler i könsorganens stroma (bindväv). De kan uppkomma både hos män och kvinnor, men är vanligare hos kvinnor. Tumörerna kan vara väl differentierade (differentiated) eller olikenväldigt differentierade (undifferentiated), och de kan producera könshormoner som estrogen och testosteron.
Det finns två huvudtyper av könssträngstumörer: granulosacell tumörer och så kallade sexkordstumörer. Granulosacell tumörer är vanligare och kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). Sexkordstumörer däremot är alltid elakartade och uppkommer oftast hos barn och unga vuxna.
Symptomen på könssträngstumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vid godartad tumör orsakar de ofta inga symptom alls, men större elakartade tumörer kan orsaka smärta, onormalt människoblad (menstruation) hos kvinnor eller förändringar i sekundära könskaraktärer. I vissa fall kan könssträngstumörer metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka ytterligare symptom.
Behandlingen av könssträngstumörer består vanligen av kirurgi för att avlägsna tumören, och i vissa fall kan strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi) behövas. Prognosen varierar beroende på typ, storlek och grad av tumören, men i allmänhet är prognosen bättre för godartade än elakartade tumörer.
'Patellar ligament' (alternatively referred to as the 'patellar tendon') is a strong band of fibrous connective tissue that connects the patella (kneecap) to the tibial tuberosity, which is the bony prominence on the front part of the shinbone (tibia). This ligament plays a crucial role in transmitting forces from the quadriceps muscle to extend the knee joint. It's important not to confuse the patellar ligament with the 'patellar retinaculum,' which are two strong bands of tissue on either side of the patella, reinforcing the joint capsule and helping to maintain the patella's position during knee movements.
"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.
Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.
'Resttumör' är ett medicinskt begrepp som refererar till en liten grupp av cancerceller som återstår efter att patienten har genomgått en behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller cellgiftermedel. Dessa återstående cancerceller kan vara för små för att upptäckas med konventionella diagnostiska metoder och kan orsaka en återfallsrisk hos patienten. Ibland kan dessa resttumörer behöva behandlas ytterligare för att minska risken för återfall eller rekurrens av cancer sjukdomen.
'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.
Den preoperativa vården kan innefatta:
1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.
Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.
Papillärt cystadenokarcinom är en sällsynt cancerart som främst förekommer i äggstockarna och ovanligare i andra organ som levern och lungorna. Det karaktäriseras av att tumörcellerna växer i klumpar eller papiller på insidan av en cysta, vilket ger upphov till den speciella strukturen hos tumörvävnaden.
Cancercellerna i en papillärt cystadenokarcinom är ofta högst differentierade och växer relativt långsamt jämfört med andra cancertyper. Symptomen på sjukdomen kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men i äggstockarna kan det exempelvis leda till smärta, tumörväxt eller irregulära menstruationscykler.
Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av bilddiagnostik och biopsi, där cellprover analyseras för att fastställa om det verkligen är fråga om papillärt cystadenokarcinom. Behandlingen består ofta av kirurgisk bortoperation av tumören, eventuellt kombinerat med strålbehandling eller cellgiftsbehandling (chemotherapi) beroende på sjukdomens omfattning och aggressivitet.
Dimetylpolysiloxan (DMP) er en type polysiloxan, som også kaldes silikonolie. Det er en polymer bestående af lange kæder af silicium- og syreatomer, hvor hvert andet syreatom er bundet til to metylgrupper (-CH3).
DMP er farveløs, lugtfri, termostabil og hydrofob (vandafstødende), hvilket gør det velegnet som et smøremiddel, release agent eller i medicinske applikationer. Det anvendes f.eks. i viskose produkter, kosmetik, silikonbrøndhuller og som antiblærings- og klumpformindskende stof i fødevarer.
I fødevareindustrien er DMP godkendt af FDA (US Food and Drug Administration) som et direkte tilføjeligt additiv (Direct Food Additive, DFA) med E-nummeret E900. Det anvendes i små mængder som en antiblærings- og klumpformindskende virkning i fødevarer som sladrede produkter, chips, chokolade, karameller og andre søde snacks.
Metatarsophalangeal led (MTP-led) är den joint som sitter mellan metatarsalbenen (de långa benen i fotens mitt) och falangen (de smala benen i tårna). Detta är en vanlig plats för artrit och andra smärtsamma tillstånd. MTP-leden är den del av foten där stortån möter foten, och det är också den led som drabbas av hallux valgus eller "vanlig" bursitis.
'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.
'Periplaneta' är ett släkte inom ordningen termiter (Isoptera) och innehåller flera arter, men den mest välkända arten är troligtvis kaklor (Periplaneta americana). Kaklorna är en av de största och mest spridda arterna av termiter i världen. De är bruna till mörkbruna, har strängt segmenteade kroppar och två paret vingar. Kaklorna är nattaktiva och livnär sig på dött växtmaterial, men de kan också skada träverket i byggnader genom att äta upp cellulosa i träet.
'Agar' är ett kolhydrat som utvinns från rödalgsläktet Gelidium och Gracilaria, vilka främst förekommer i varmare vatten. Det används som näringsrikt medium för bakterieodlingar inom mikrobiologi, då det under gynnsamma förhållanden tillåter flertalet bakterier att gro och bilda kolonier. Agar är ett vegetariskt alternativ till gelatin som kan användas för att stelka vätskor genom jellifiering.
I medicinsk kontext refererar 'Agar' ofta till en agarplatta, vilket är en platt skiva av agargel som innehåller näringsämnen och används för att odla bakterier eller andra mikroorganismer. Agarplattor är ett vanligt sätt att identifiera och analysera olika mikroorganismer i kliniska och forskningssammanhang.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.
DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.
Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.
Cyklinberoendekinashämmare p16, även känd som CDK4/6-hämmare, är en grupp av medikament som används inom cancerbehandling. Dessa mediciner fungerar genom att hämma en specifik typ av protein, cyklinberoende kinaser (CDK), som spelar en viktig roll i cellcykeln och celldelningen.
Proteinet p16 är en tumörsuppressor som reglerar CDK4/6-aktiviteten genom att hämma deras förmåga att fosforylera (och därmed aktivera) proteinet Rb. När p16 är överaktivt eller när CDK4/6 är överaktiva kan cellcykeln fortsätta oregelbundet, vilket kan leda till onormal celldelning och cancerutveckling.
CDK4/6-hämmare används som en form av targeted therapy (målinriktad terapi) för att behandla vissa typer av cancer, särskilt bröstcancer och äggstockscancer. Genom att hämma CDK4/6 hämmas cellcykeln och celldelningen, vilket kan leda till att tumören stoppar sin tillväxt eller till och med minskar i storlek.
Exempel på CDK4/6-hämmare är palbociclib (Ibrance), ribociclib (Kisqali) och abemaciclib (Verzenio). Dessa mediciner ges vanligen som tablett och används tillsammans med andra cancerbehandlingar, såsom hormonterapi eller kemoterapi.
'Underarmsskada' är ett samlingsbegrepp för skador som kan uppstå i underarmen. Detta kan innefatta skador på muskler, senar, nerver, kärl och ben i underarmen. Underarmsskador kan vara milda och tillfälliga eller allvarliga och permanenta beroende på typen och svårheten på skadan.
Exempel på olika typer av underarmsskador inkluderar:
1. Muskelbristningar (muscle strains) - detta händer när en muskel sträcks eller dras för långt, orsakande smärta och svullnad.
2. Senruptur (tendon rupture) - detta inträffar när en sen, ett tåligt band som fäster muskler till benen, skadas eller avskiljs från benet.
3. Nervskador (nerve injuries) - detta kan orsaka känselbortfall, svaghet eller smärta i underarmen och handen.
4. Blodkärlsskador (vascular injuries) - detta kan orsaka smärta, svullnad och blåsbildning i underarmen. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som till exempel nekros (död celler i vävnaden) eller amputation.
5. Knäck- och benbrott (fractures) - detta kan inträffa när en kraftig stöt orsakar att underarmsbenen brister eller bryts sönder.
Behandlingen för underarmsskador beror på typen och svårheten av skadan, men kan innefatta vila, is, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, mediciner, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.
Artrometri är en kronisk, inflammatorisk sjukdom där vävnadsliknande utväxter (så kallade artrometriavlagringar) bildas utanför lederna, ofta i bukhölen eller på kvinnans reprodktiva organ. Dessa avlagringar består av samma typ av bindväv, muskulatur och blodkärl som finns inne i leden och kan orsaka smärta, svullnad och funktionsnedsättning i de drabbade områdena. Artrometri kan vara relativt asymptomatisk eller orsaka allvarliga symptom beroende på vilka organ som är involverade och hur allvarligt sjukdomen är. Det finns inget botemedel för artrometi, men symtomen kan behandlas med mediciner, kirurgi och livsstilsförändringar.
En aktuarieanalys är en metod som används inom försäkringsbranschen och andra områden där man hanterar risker, såsom pensionering och investering. Den innebär att man använder statistiska metoder och matematisk modellering för att värdera sannolikheten för olika händelser och deras potentiala konsekvenser.
Exempel på aktuarieanalys kan vara att beräkna premier för en försäkringspolice, värdera ett pensionssystem eller bedöma finansiella risker i en investmentportfölj. Aktuarieanalysen bygger ofta på stora datamängder och använder sig av sofistikerade statistiska metoder för att beräkna sannolikheter och väntade värden.
Aktuarieanalys kan också innebära att man simulerar olika scenarier och utvärderar deras konsekvenser, såsom att simulera hur en försäkringspool kommer att utvecklas under en given tidsperiod eller hur en pensionsfond kommer att utvecklas under olika marknadsförhållanden.
Det är värt att notera att aktuarieanalys kräver både djupgående kunskaper inom statistik och matematisk modellering, samt en god förståelse för de specifika kontexten där analysen används. Aktuarier är ofta de som utför dessa analyser, men andra yrkesgrupper såsom ekonomer, finansiella analyster och dataforskare kan också vara involverade i processen.
Keratin-20 är ett protein som är associerat med olika typer av epitelceller, särskilt i huden och tarmarna. Det är ett av de högre molekulära vikten keratinproteinerna och används som en differentieringsmarkör för specifika celltyper. Keratin-20 produceras främst av olika sorters skivepitelceller, till exempel i den oväntade squamösa differensieringen hos tarmcancer och i huden där det används som en markör för att identifiera specifika celltyper.
I medicinsk kontext kan mätningar av Keratin-20-nivåer användas som ett sätt att diagnostisera olika sorters cancer och andra sjukdomar som påverkar epitelcellerna.
I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.
Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.
Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.
Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.
Cell therapy, also known as cellular therapy or cell transplantation, is a medical treatment that involves the use of live cells to replace or repair damaged or diseased cells in the body. This can be done using various types of cells, including stem cells, immune cells, and other specialized cells. The goal of cell therapy is to restore normal function to tissues or organs that have been affected by injury, disease, or aging.
Cell therapy has shown promise in the treatment of a wide range of medical conditions, including cancer, heart disease, diabetes, neurological disorders, and autoimmune diseases. It can be used to replenish cells that have been lost due to injury or disease, such as in the case of type 1 diabetes where insulin-producing beta cells are destroyed by the immune system. Cell therapy can also be used to boost the body's natural ability to heal itself, such as in the case of using stem cells to promote tissue regeneration.
There are several ways that cell therapy can be administered, depending on the type of cells being used and the specific medical condition being treated. Some common methods include injection of cells directly into the affected area, infusion of cells into the bloodstream, or transplantation of cells into a patient's own body or into a donor's body.
While cell therapy holds great potential for treating many diseases and conditions, it is still an emerging field with many challenges to overcome, including issues related to safety, efficacy, and standardization. More research is needed to fully understand the potential benefits and risks of this treatment approach.
Neuroektodermala tumörer, primitiva (PNET) är en ovanlig typ av cancer som utgår från neuroektodermal vävnad, vilket är ett slags embryonal vävnad som under fostertiden utvecklas till nervsystemet. PNET-tumörer kan uppstå var som helst längs det centrala nervsystemet (CNS), men de flesta förekommer i hjärnbarken eller i ryggraden.
PNET-tumörer kännetecknas av snabb celldelning och kan infiltrera omgivande vävnad. De är ofta aggressiva och har hög risk för recidiv (återfall). Symptomen varierar beroende på var tumören sitter, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, synproblem, svaghet eller förlamning på ena sidan av kroppen och förändrat beteende eller medvetande.
Diagnosen ställs vanligen genom magnetresonans- eller datortomografisk undersökning (MRI eller CT) följt av biopsi eller operation för att ta ut en tumörprov. Behandlingen innefattar ofta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.
Det är värt att notera att termen "PNET" har fallit ur bruk som en officiell diagnos och ersatts av andra mer specifika diagnoser beroende på var tumören sitter i CNS, till exempel medulloblastom för tumörer i hjärnbarken och atypisk teratoid/rhabdoid tumör (ATRT) för tumörer i ryggraden.
Könsfördelning (sex distribution) refererar till förhållandet mellan antalet män och kvinnor i en given population eller grupp. Det kan uttryckas som ett kvot, proportion eller procent. Till exempel, om 52% av en grupp är män och 48% är kvinnor, så är könsfördelningen 52% respektive 48%. Könsfördelning används ofta inom forskning och statistik för att beskriva och jämföra demografiska data mellan olika populationer eller grupper.
Myelodysplastiska syndrom (MDS) är en grupp av blodsjukdomar som kännetecknas av att den benmärgsvävnad där röda och vita blodkroppar och blodplättlar bildas inte fungerar normalt. Detta leder till en förhöjd risk för utveckling av cytopenier, det vill säga ett underskott av någon eller flera sorters blodceller.
I MDS kan benmärgen producera celler som inte är fullt utvecklade eller har anomalier i formen och storleken (dysplasi). Dessa celldefekter kan leda till att de röda blodkropparna, vita blodkropparna och/eller blodplättarna inte fungerar normalt. I vissa fall kan cellerna i benmärgen också ha förändringar som gör att de kan utvecklas till cancer, såsom akut myeloisk leukemi (AML).
Myelodysplastiska syndrom delas vanligen in i olika undergrupper baserat på hur allvarlig sjukdomen är och vilka slags celler som är drabbade. Symptomen på MDS kan variera beroende på vilken typ av celler som är påverkade, men de kan inkludera trötthet, andfåddhet, blödningar, infektioner och blåmärken eller blodiga fläckar under huden. Behandlingen för MDS kan variera beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad och patientens allmänna hälsotillstånd, men den kan innefatta bland annat stödjande vård, kemoterapi eller stamcellstransplantation.
Kondroitin är ett naturligt förekommande sockerartat substance som finns i kroppen, framförallt i brosk, hälso och bindväv. Det består av en serie av sockermolekyler som är kopplade till varandra och bildar en lång kedja. Kondroitin har en viktig funktion i att ge stöd till strukturen hos brosk och hälsa, samt att hjälpa till att behålla rörligheten i lederna genom att attrahera vattenmolekyler och på så sätt göra dem mer flexibla.
Kondroitin används också som en del av behandlingen för vissa ledrelaterade sjukdomar, till exempel artros, eftersom det kan hjälpa att minska smärtan och förbättra funktionen i lederna. Det gör detta genom att hämma nedverkningarna av enzymer som bryter ner broskvävnaden och på så sätt skyddar den kvarvarande vävnaden. Kondroitin kan tas som ett komplement till andra smärtbehandlingar eller som en del av en multimodal behandlingsstrategi för artros.
"Capillary hemangioma" är en medicinsk term som refererar till ett typ av blodkärls tumör som består av överblandad vävnad med små blodkärl, kallade kapillärer. Dessa tumörer är vanligtvis närliggande under huden eller slemhinnor och kan variera i storlek från mycket små till relativt stora. Capillary hemangioma tenderar att växa snabbt under de första levnadsmånaderna, men sedan kommer de ofta att involutera (minska i storlek) spontant över tid. I vissa fall kan de dock behöva behandlas om de orsakar symtom eller funktionsnedsättning.
En dental implantation är en procedur inom tandvården där ett konstgjort rötthylsa (t.ex. gjord av titan) placeras i käken för att efterhand osseointegrera, vilket innebär att benvävnaden växer ihop med implantatet och skapar en stabil grund för en konstgjord tand (protes). Detta används ofta när en naturlig tand inte kan återställas eller behöver ersättas på grund av skada, sjukdom eller ålder. Dental implantation utförs vanligen under lokalbedövning och kan kräva flera besök till tandläkaren beroende på individuella förhållanden.
Den medicinska definitionen av 'Nucleolus Organizer Region' (NOR) är de kromosomregioner i cellkärnan som innehåller uppsättningar av genetisk information, specifikt ribosomalt DNA (rDNA), som är involverade i syntesen av ribosomer. NOR:erna är viktiga för celldelningen och proteinsyntesen eftersom de utgör platsen där ribosomen bildas innan de transporteras ut till cytoplasman. I människor finns NOR:er på de korta armarna av akrocentriska kromosomer, det vill säga kromosom 13, 14, 15, 21 och 22.
"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.
Ribonucleoproteiner (RNPs) är komplexa molekyler som består av RNA och protein. De har en central roll i cellens regulatoriska processer, inklusive splicing av RNA och transport av RNA.
Små nukleära U1 RNP är ett specifikt slag av RNP som deltar i splicingen av pre-mRNA (primär transkriberad mRNA) i eukaryota celler. Det består av en molekyl av U1 snRNA (small nuclear RNA) och ett antal proteiner.
U1 snRNA är en liten, icke-kodande RNA-molekyl som har en viktig roll i identifieringen och bindningen till specifika sekvenser av pre-mRNA vid splicingprocessen. Proteinkomponenterna hjälper till att stabilisera U1 snRNP:s struktur och aktivera dess funktioner.
Tillsammans bildar U1 snRNP och andra små nukleära RNP:er (U2, U4, U5 och U6) spliceosomen, en stor ribonukleoprotein-komplex som katalyserar borttagningen av icke-kodande intronsekvenser från pre-mRNA och sammanfogningen av exons (kodande sekvenser) för att bilda mogen, funktionell mRNA.
'Odontome' är ett medialt begrepp som används för att beskriva en benign (godartad) tumör eller vävnadsanomali i munhålan som innehåller dentalvävnad. Dessa tillväxtar kan innehålla tandkött, emalj och dentin, och de kan variera i storlek från mycket små till relativt stora.
Odontomer är vanligtvis asymptomatiska (ger inga symtom), men de kan orsaka problem om de växer tillräckligt stora för att pressa på tänderna eller andra strukturer i munhålan. I vissa fall kan de också bli inflammerade eller infekterade.
Det finns två huvudtyper av odontomer: komplex odontom och compound odontom. Komplex odontom är en sammanväxt tand som saknar normal form och struktur, medan compound odontom består av flera små, separate tänder som ofta har en mer normal form och storlek.
Odontomer är vanligare hos barn och unga vuxna än hos äldre personer, och de förekommer oftare hos män än kvinnor. Även om orsaken till odontomer inte är fullständigt klarlagd, tror forskarna att de kan vara relaterade till genetiska faktorer eller störningar under den embryonala utvecklingen.
En punktmutation är en typ av genetisk mutation där endast en enskild nukleotid (en building block av DNA) byts ut, infrias eller tas bort i ett DNA-molekyl. Denna förändring kan leda till att aminosyrasekvensen i det resulterande protein som kodas för av genen ändras, vilket kan ha olika konsekvenser beroende på var mutationen finns och hur viktig den är för proteinet. Punktmutationer kan delas in i tre kategorier: missense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i en annan aminosyra), nonsense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i ett stopp-kodon) och kuddmutationer (en nukleotid tas bort eller infrias, vilket förskjuter läsramen för genkodningen).
Mesenchymal Stromal Cells (MSCs) är en typ av vuxen stamcell som kan diferensieras till olika celltyper, såsom fett-, brosk- och benceller. De hittas naturligt i många olika typer av vävnader i kroppen, till exempel benmärg, fettvävnad och moderkaka. MSCs har förmågan att kunna dela sig under lång tid och kan utvecklas till olika sorters celler som bygger upp osskörteln, brosk, ben, muskler, blodkärl och andra vävnader.
MSCs har visat sig ha potentialen att användas inom regenerativ medicin för behandling av en rad olika sjukdomar och skador, bland annat skelett- och ledskador, hjärtsjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar. De kan också ha immunmodulerande egenskaper, vilket betyder att de kan påverka vår immunförsvarsmekanism och potentiellt användas för behandling av autoimmuna sjukdomar och transplantationsrelaterade komplikationer.
Det är värt att notera att termen "Mesenchymal Stromal Cells" har ersatt den tidigare benämningen "Mesenchymal Stem Cells", eftersom det har visat sig att MSCs inte nödvändigtvis har alla egenskaper som förväntas hos stamceller, såsom obegränsad förmåga till självförnyelse och differensiering till flera olika celltyper.
"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.
"Tvärsnittsanatomi" är en term inom anatomisk vetenskap som refererar till studien av korssnitt av olika kroppsdelar och deras struktur. Det innebär att man ser på en tunn skiva av ett organ eller en annan del av kroppen, istället för att titta på det i sin helhet. Genom att analysera dessa tvärsnitt kan man få information om de olika typerna av vävnader och deras proportioner inom den specifika strukturen. Detta kan vara särskilt användbart när man studerar komplexa organ som hjärnan eller lungorna, där det kan vara svårt att få en klar förståelse av deras inre struktur genom att bara titta på dem från utsidan.
Osteoradionekros (ORN) är en komplikation som kan uppstå till följd av strålbehandling av skelettet eller omgivande vävnader. Det definieras som nekros, eller död, av benvävnaden som orsakas av strålning och inte är en direkt följd av cancerrekombinering eller infektion. ORN kan vara ett allvarligt tillstånd som kan leda till smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall behöva behandlas kirurgiskt. Symptomen på ORN kan inkludera smärta, sårbildning, svullnad och utflöde från oralen. Risken för ORN ökar om patienten har diabetes, rökning eller om benet har blivit skadat under strålbehandlingen.
Alpha-2-HS-glycoprotein, också känt som fetuin-A, är ett serumprotein som hör till akutfasreaktanterna och syntetiseras i levern. Det är en negativ akutfasprotein, vilket betyder att nivåerna av detta protein tenderar att minska under inflammation eller sjukdom. Alpha-2-HS-glycoprotein har också visat sig ha en roll i kalciumhomöostas och benmetabolism. Det är ett glykoprotein med en molekylvikt på cirka 36 kDa och består av två identiska subenheter som binds till varandra.
Det är värt att notera att det finns också en annan form av alpha-2-HS-glycoprotein, kallat fetuin-B, men denna är mindre väl studerad än fetuin-A.
'Mycobacterium fortuitum' är en art av snabbt växande mykobakterier som kan orsaka infektioner hos människor. Denna bakterie förekommer naturligt i miljön, framförallt i vatten och jord. Infektioner hos människor är sällsynta, men kan uppstå när bakterien tränger in i kroppen genom skador på huden eller slemhinnor, eller via invasiva medicinska procedurer. Infektioner orsakade av 'Mycobacterium fortuitum' kan vara lokaliserade till hud och webbar eller sprida sig systemiskt. Symptomen beror på platsen och omfattningen av infektionen, men kan inkludera rodnad, smärta, svullnad, sårbildning, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandling av 'Mycobacterium fortuitum'-infektioner kräver vanligen kombinerad antibiotisk behandling under en längre tidsperiod.
Matrix metalloproteinase 3 (MMP-3) är ett enzym som tillhör en grupp av enzymer som kallas matrix metalloproteinaser (MMP). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matrix, det vill säga de proteiner och andra molekyler som utgör stödjevävnaden kring celler. MMP-3 har specifikt förmågan att bryta ned flera olika typer av proteiner i extracellulär matrix, inklusive kollagen, gelatin och proteoglykaner. Det produceras främst av fibroblaster, men kan även produceras av andra celltyper som till exempel immunceller. MMP-3 har också visat sig ha en roll i inflammation och celldifferentiering.
I en medicinsk kontext refererer et **onkogen** til et gen som under normale forhold hjælper med at regulere cellers vækst og deling, men som kan blive muteret eller overaktivt udtrykt, hvilket fører til u kontrolleret cellevækst og dermed kan føre til kræft.
Onkogener dannes ofte ved genmutationer, enten som en del af arvelige sygdomme eller som en konsekvens af skade på DNA, for eksempel som følge af eksponering for kemiske stoffer, stråling eller andre miljøfaktorer. Når et onkogen er aktiveret, kan det sende fejlagtige signaler, der får cellen til at vokse og dele sig uforholdsmæssigt hurtigt, hvilket kan resultere i en tumor.
Det bør bemærkes, at onkogener ikke er ensbetydende med kræft, da mange mennesker har muterede onkogener uden at udvikle kræft. Derudover kan visse typer kræft udvikles uden at der er tale om en ændring i et onkogen.
Kirurgisk patologi är en underdisciplin inom patologi som fokuserar på att studera och diagnostisera sjukdomar genom att analysera cell- och vävnadsprover som tas bort under kirurgiska ingrepp eller biopsier. Denna analys kan involvera mikroskopisk undersökning av vävnader, immunhistokemisk staining för att identifiera specifika proteiner och molekylär tekniker som genetisk profilering. Kirurgiska patologer arbetar ofta tätt med kirurger, onkologer och andra specialistläkare för att hjälpa till att planera behandlingar och förutsäga prognoser för patienter med olika sjukdomstillstånd.
"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.
I medicinsk kontext betyder "nedreglering" ofta att något som reglerar en fysiologisk process, till exempel ett hormon eller en nervimpuls, minskar i aktivitet eller verkan. Det kan leda till olika symptom beroende på vilken process som påverkas. Exempelvis kan nedreglering av det signalsubstanser som styr hungerkänslan leda till viktminskning, medan nedreglering av andningsregleringen kan orsaka andnöd.
Langerhans cell histiocytosis (LCH) är ett sällsynt tillstånd där det förekommer överdriven celldelning och accumulering av vissa typer av vita blodkroppar, känt som Langerhansceller. Dessa celler finns naturligt i huden, lungorna och andra kroppsdelar och spelar en viktig roll i immunförsvaret. I LCH-tillståndet har Langerhanscellerna blivit cancerartade och kan växa oregelbundet, bilda tumörer och sprida sig till olika kroppsdelar. Symptomen på LCH varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera hudutslag, smärta eller låmhet i benen, andningssvårigheter och problem med njurarna eller levern. Behandlingen bestäms av hur allvarligt tillståndet är och vilka organ som är drabbade, men kan inkludera kemoterapi, strålbehandling och operation.
Mastocytos är ett sjukligt tillstånd som karaktäriseras av en överdrivet ökad mängd mastceller i vävnader, särskilt huden. Mastceller är typen av celler som ingår i kroppens immunförsvar och innehåller histamin och andra substanser som kan orsaka allergiska reaktioner när de frisätts. Vid mastocytos kan överflödigt stora mängder mastceller orsaka oönskade symptom som rödning, klåda, svullnad och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det leda till ett livshotande tillstånd som kallas anafylaxi.
Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.
Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.
En implantatstödd tandprotes är en typ av tandprotes som är fastsatt i munhålan med hjälp av en eller flera konstgjorda rötter, kallade dentala implantat. Dessa implantat är vanligtvis gjorda av titan och skruvas ned i käkbenet under lokalbedövning eller sedering. När benvävnaden vuxit till och omväxt kring implantaten, som kan ta några månader, kan en protes, såsom en krona, bro eller tandprotes, fästas på dem.
Implantatstödda tandsatta proteser är ofta en långsiktig och stabilt alternativ till traditionella tandproteser som hålls fast med hjälp av lim eller klamrar. De kan förbättra munstyckets funktion, utseende och komfort samt underlätta för patienten att tala, bita och tugga. Dessutom kan de hjälpa till att bevara den kvarvarande benvävnaden i käken och förhindra åldrande av ansiktet.
Clinical trials are research studies that involve human participants and are designed to answer specific questions about new or existing interventions, such as drugs, vaccines, devices, or procedures. The main principles of clinical trials include:
1. Voluntary Informed Consent: Participants must be informed about the purpose, risks, benefits, and alternatives of the trial before giving their consent to participate. They should also have the right to withdraw from the study at any time without penalty.
2. Scientific Design: Clinical trials should be designed based on sound scientific principles and should address specific research questions or hypotheses. The design should include appropriate controls, randomization, and blinding to minimize bias and ensure valid results.
3. Ethical Conduct: Clinical trials must be conducted in accordance with ethical principles, such as those outlined in the Declaration of Helsinki and the Belmont Report. This includes respecting participants' autonomy, protecting their privacy and confidentiality, and ensuring that they are not exposed to undue risks or harms.
4. Independent Review: Clinical trials should be reviewed and approved by independent ethics committees or institutional review boards to ensure that they meet ethical and scientific standards.
5. Transparency and Data Sharing: The results of clinical trials should be reported transparently, regardless of whether the findings are positive, negative, or inconclusive. This includes publishing trial protocols, methods, and results in peer-reviewed journals and sharing data with other researchers.
6. Risk Management: Clinical trials should have a risk management plan to identify and mitigate potential risks to participants, including adverse events, serious adverse events, and unexpected serious adverse reactions.
7. Monitoring and Oversight: Clinical trials should be monitored and overseen by qualified personnel to ensure that they are conducted in accordance with the protocol, regulatory requirements, and ethical principles. This includes conducting regular audits and inspections of trial sites and data.
8. Post-Trial Follow-Up: Clinical trials should include a plan for post-trial follow-up to monitor the long-term safety and efficacy of interventions and to provide participants with relevant information about their health status.
I medical terms, “heal” betyder att en skada, sjukdom eller skada läker eller reparerar sig. Detta process innebär ofta att kroppens egna mekanismer arbetar för att stänga sår, ersätta döda celler och återställa funktionen hos en vävnad eller organ.
I vissa fall kan läkning innebära att symtomen försvinner helt, medan det i andra fall kan innebära att en individ får en nivå av funktionalitet tillbaka, även om de inte kommer att bli fullständigt frisk. I vissa fall kan läkning vara ett långsamt och kontinuerligt process som kan ta veckor, månader eller till och med år beroende på typen och svårighetsgraden av skadan eller sjukdomen.
Molecular pathology är ett område inom patologi som studerar struktur och funktion på molekylär nivå i celler, vävnader och biologiska fluider för att förstå mekanismer bakom sjukdomar, utveckla diagnosmetoder och bedöma prognoser. Det inkluderar tekniker som DNA-sekvensering, genuttrycksprofilering och proteometri för att upptäcka specifika genetiska mutationer, epigenetiska förändringar eller abnorma molekylära mönster som är associerade med olika sjukdomstillstånd.
Molekylär patologi används ofta i klinisk praktik för att stödja diagnoser, graderingar och klassificeringar av cancer och andra komplexa sjukdomar, samt för att utvärdera svar på behandling och övervaka rekurrenser. Det bidrar också till forskning kring sjukdomsmekanismer, möjliga terapeutiska mål och personifierad medicin.
En ledinjektiон är en procedur där läkemedel, lokalbedövningsmedel eller andra substanser injiceras direkt in i en led (gångjärn). Detta görs vanligtvis för att lindra smärta, reducera inflammation eller öka rörligheten i den berörda leden. De kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, till exempel artrit, bursit, tennis elbow eller skador på senor och ligament. Injektionen utförs vanligtvis av en läkare, sjukgymnast eller annan medicinsk specialist.
Laminin är ett protein som spelar en viktig roll i cellstrukturen och fungerar som en "klejande" substans mellan celler inom flera olika vävnader i kroppen. Det är en central komponent i den extracellulära matrisen (ECM), vilket är ett nätverk av proteiner och kolagener som ger struktur och stöd till cellerna.
Laminin består av tre långa, sammanlänkade polypeptidkedjor och bildar en korsformad struktur. Det hjälper till att stabilisera basalmembranet, en tunn, skyddande skikt som omger celler i epitelvävnader (som huden och slemhinnor) samt i blodkärl och nerver. Laminin binder också till andra proteiner i ECM och hjälper till att reglera celldelning, celldifferentiering, cellmotilitet och andra cellulära processer.
Abnormiteter i laminin kan leda till flera sjukdomar, inklusive vissa typer av muskeldystrofi, nefropati och cancer.
Histiocytomer är en grupp sjukdomar som kännetecknas av överskott av vissa typer av vita blodceller, kallade histiocyter, som accumulerar i olika delar av kroppen. Histiocyter är en typ av immuncell som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och skada.
Det finns många olika typer av histiocytomer, men de flesta kan delas in i två kategorier: Langerhans cell histiocytos (LCH) och non-Langerhans cell histiocytos (NLCH). LCH är en sjukdom där Langerhansceller, en speciell typ av histiocyter, börjar att växa oregelbundet och ansamlas i olika delar av kroppen. NLCH innebär att det är andra typer av histiocyter som ansamlas.
Symptomen på histiocytomer varierar beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om och var i kroppen cellerna ansamlas. Vissa former av histiocytos kan vara relativt milda och lätta att behandla, medan andra kan vara mer allvarliga och kräva aggressiv behandling. I vissa fall kan histiocytomer vara cancerartade (maligna) och leda till livshotande komplikationer.
'Klusteranalys' är en typ av statistisk analys som används för att identifiera grupper (kluster) med hög similaritet inom en datauppsättning. Syftet är att hitta naturliga grupperingar eller mönster i data utan att ha några förutfattade idéer om vilka de skulle vara. Varje grupp består av observationer som är mer lika varandra än de är till observationer i andra grupper.
I en medicinsk kontext kan klusteranalys användas för att undersöka olika typer av data, såsom demografiska data, kliniska data eller genetiska data. Exempel på användningsområden inom medicinen är:
1. Identifiering av subtyper av en sjukdom baserat på symptom, genetisk information eller andra relevanta variabler.
2. Studier av epidemiologi och spridning av infektionssjukdomar genom att klustra tillsammans fall med liknande spridningsmönster.
3. Utveckling av personligat vård baserat på individuella patientegenskaper och behandlingsrespons.
4. Farmakogenetik, för att undersöka genetiska variationer som kan påverka effekten eller biverkningarna av läkemedel.
5. Utveckling av riskmodeller för att förutse sjukdomsutveckling, respons på behandling eller andra relevanta utfall.
I allmänhet är klusteranalys ett kraftfullt verktyg inom medicinsk forskning och praktisk vård, då det möjliggör en djupare förståelse av komplexa mönster och relationer i stora datamängder.
"Nefro-" och "mesoblastiskt" är två prefix som används inom medicinen för att beskriva specifika typer av vävnader eller strukturer.
"Nefro-" kommer från grekiskan och betyder "nyckelben" eller " njure". Det används ofta som ett prefix inom anatomin och fysiologin för att hänvisa till någonting relaterat till njuren.
"Mesoblastiskt" är ett adjektiv som kommer från embryologin och refererar till en specifik embryonal vävnadstyp som kallas mesoderm. Mesodermet utvecklas till många olika typer av vävnader i kroppen, inklusive skelett, muskler, blodkärl och andra strukturer.
Således betyder "nefromesoblastiskt" någonting relaterat till njuren som har sin ursprungliga uppkomst från mesodermet under embryonal utvecklingen. Det kan hänvisa till en specifik typ av cell, vävnad eller struktur i njuren som härstammar från den mesoblastiska embryonalvävnaden.
'Orala ulcerationer' refererar till sår eller skador på munhålan som orsakas av en rad olika faktorer. Det kan vara ett tecken på en infektion, irritation, allergisk reaktion eller en autoimmun sjukdom. De kan också uppstå som en biverkan till vissa läkemedel.
En oral ulceration visar sig ofta som en röd, öm och smärtsam sårbildning på munhålans slemhinna, tungan, kindernas insida eller läpparna. De kan vara små, endast några millimeter i diameter, eller större, upp till en centimeter. I vissa fall kan de förekomma ensamma, medan det i andra fall kan finnas flera sår samtidigt.
Orala ulcerationer kan vara mycket obehagliga och påverka patientens förmåga att äta, tala och svälja. I de flesta fallen är de dock inte allvarliga och läker av sig själva inom en vecka till tio dagar. Om sårbildningarna är stora, smärtsamma eller varar längre än två veckor bör man söka vård hos en tandläkare eller en läkare specialiserad på munsjukdomar (stomatolog).
Reologi är en vetenskap som studerar de flow- och deformationsmekanismer som uppträder i material, när de utsätts för yttre mekaniska påfrestningar. Detta innefattar studiet av viskoelastiska egenskaper hos material, dvs deras förmåga att både bete sig plastiskt (flöda som en vätska) och elastiskt (deformera som en fast kropp), beroende på olika typer av påfrestningar. Reologi tillämpas inom många områden, däribland materialvetenskap, fysik, kemi och medicin. I medicinsk kontext kan reologi användas för att undersöka egenskaper hos biologiska vätskor som blod och synfluid, samt hos olika typer av vävnader och tumörer.
Protein-lysin 6-oxidas, även känt som PLOX eller AOC6, är ett enzym som tillhör klassen aminosyraförändrande oxidaser. Detta enzym är involverat i nedbrytningen av vissa proteiner och har specifikt aktivitet mot lysin, som är en av de 20 standardaminosyrorna som bygger upp proteinmolekyler.
Protein-lysin 6-oxidas katalyserar oxidationen av lysin till alloocsin och sedan till metylkyanid och ammoniak, med hjälp av molekylär syre som elektronacceptor. Detta enzym innehåller en flavinad cofaktor (FAD) som är involverad i den katalytiska cykeln.
Detta enzym har visat sig ha en viktig roll i cellulär signalering och apoptos (programmerad celldöd), samt i nedbrytningen av proteiner i lysosomer. Dessutom kan mutationer i genen som kodar för protein-lysin 6-oxidas leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
SCID (Severe Combined Immunodeficiency) hos möss är en genetisk recessiv sjukdom som orsakas av mutationer i olika gener och leder till ett totalt eller nästan totalt utebliven fungerande immunsystem. SCID hos möss innebär ofta en kraftig nedsättning av T-celler, B-celler och i vissa fall NK-celler (naturligt mördande celler).
Den vanligaste formen av SCID hos möss är den som orsakas av mutationer i genen IL2RG (interleukin-2 receptor gamma chain), vilket leder till en brist på fungerande cytokinreceptorer på T-celler och NK-celler. Detta resulterar i ett uteblivet utveckling av dessa celltyper och en kraftig nedsättning av immunförsvaret.
Möss med SCID är mycket känsliga för infektioner, eftersom de saknar effektiva skyddsmekanismer mot patogener som bakterier, virus och svampar. De kan dö av en infektion redan under det tidiga livet om de inte behandlas. SCID hos möss är ett viktigt forskningsmodell för att studera immunologi, genetik och sjukdomsprocesser samt utveckling av terapeutiska strategier för SCID och andra immunbristsjukdomar.
Procollagen-lysin, 2-oxoglutarate 5-dioxygenase er en type enzym, også kendt som PLOD1, som spiller en vigtig rolle i produktionen af collagen i kroppen. Collagen er et protein, der findes i stort set alle væv i kroppen og er essentielt for at give struktur, styrke og integritet til huden, knogler, sener, blodkar og andre væv.
Specifikt er PLOD1 involveret i post-translational modifikationen af collagen, hvor den katalyserer oxidationen af en specifik aminosyre, lysin, der findes i procollagen. Denne oxidation er en nødvendig proces for at tillade to procollagen molekyler at danne krydsforbindelser og danne et stabilt collagen triple-helix struktur.
Mutationer i PLOD1-generen kan føre til en række sygdomme, herunder osteogenesis imperfecta, som er en gruppe af arvelige sygdomme, der påvirker knoglevæv og kendt for at gøre knoglerne svage og skrøbelige.
Tandmissbildningar, även kända som dentala missbildningar, är avvikelser eller oregelbundenheter i tandsättens utveckling och struktur. Detta kan inkludera allt från en enkel formationsstörning till mer allvarliga defekter som påverkar tändernas funktion och esthétik. Tandmissbildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra missbildningar eller syndrom. Några exempel på vanliga tandmissbildningar är:
1. Mikrodonti: En tillstånd där tänderna är mindre än normalt.
2. Tandagglutination: När tänderna sitter ihop eller är sammanväxta.
3. Taondiastema: Ett utrymme mellan framtänderna.
4. Hyperdonti: För mycket tänder i käken.
5. Hypodonti: För få tänder i käken.
6. Dysplasi: En abnormitet i tandsmältets utveckling och struktur.
7. Amelogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas emalj.
8. Dentinogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas dentin.
Tandmissbildningar kan behandlas med diverse metoder, beroende på typ och allvarlighetsgrad. Behandlingarna kan inkludera tandreglering, kariesbehandling, rotkanalfyllning, kronor och broar eller till och med kirurgiska ingrepp.
I medicinsk kontext, avser "hårdhetstester" ofta metoder för att mäta stelhet eller hårdhet i olika kroppsdelar som ett sätt att diagnosticera eller övervaka sjukdomstillstånd. Det vanligaste exemplet på detta är en "hårddhetstest" av sköldkörteln, även kallat palpation, där läkaren använder sin finger för att känna efter sköldkörtelns storlek, form och hårdhet. Om sköldkörteln känns övertaxad, knölformad eller hård kan det vara tecken på en överfunktion eller en tumör i sköldkörteln. Andra exempel på hårdhetstester inkluderar palpation av levern, lymfknutorna och andra kroppsdelar för att upptäcka eventuella avvikelser eller sjukdomar.
'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.
Melfalan är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen alkylerande medel. Det används ofta i behandlingen av olika typer av cancer, framför allt multipelt myelom och vissa typer av ovarialcancer. Melfalan fungerar genom att angripa DNA i cancerceller och på så sätt förhindra celldelning och tillväxt. Läkemedlet ges vanligen intravenöst (via en infusion in i en ven) under kontrollerade former, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar om det används på fel sätt eller vid för höga doser.
Fibrösa skelettdysplasier är en grupp ovanliga medfödda tillstånd som påverkar benens, bäckenets och kraniets form och storlek. Dessa tillstånd orsakas av abnormaliteter i kollagens syntes eller struktur, vilket leder till onormalt förtjockat bindväv (fibros) i skelettet.
Det finns många olika typer av fibrösa skelettdysplasier, men de flesta kännetecknas av korta lemmar, en liten kropp, en rundad bål, en utbuktande panna och en smal ansiktsform. Andra symptom kan inkludera ben- och ledskador, skelettdeformationer, nedsatt rörlighet, andningssvårigheter och ögonproblem.
Fibrösa skelettdysplasier kan vara ärftliga eller uppstå spontant under fostertiden. Diagnosen ställs vanligtvis genom kliniska observationer, röntgenundersökningar och genetisk testing. Behandlingen inkluderar ofta fysikalisk terapi, ortopediska ingrepp och andningsstöd. Prognosen varierar beroende på typ av tillstånd och dess svårighetsgrad.
'Giftstruma' är ett medicinskt tillstånd där magsäcken och/eller tarmsystemet har blivit förlamat eller påverkats negativt efter exponering för ett toxiskt ämne, vanligtvis en giftig substans. Detta kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor och i allvarliga fall undernäring och död, beroende på typen och mängden av toxinet. Giftstruma behandlas vanligtvis genom att avlägsna toxinet så snart som möjligt, stödja patientens andnings- och cirkulationsfunktioner och ge understödjande vård beroende på symtom.
En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.
Perjodsyra-Schiffreaktionen är en typ av kemisk reaktion som involverar en condensationsreaktion mellan ett α-aminosyrarester och ett karboxylsyrerester, i närvaro av perjodsyra (HIO3). Reaktionen leder till bildandet av en β-diketon.
Denna typ av reaktion är uppkallad efter den tyska kemisten Hugo Schiff, som först rapporterade den år 1864. Perjodsyra används ofta som oxidationsmedel för att aktivera karboxylsyrerester och underlätta reaktionen.
Perjodsyra-Schiffreaktionen är en viktig metod inom organisk syntes, eftersom den kan användas för att skapa komplexa kolväteföreningar med hög selektivitet och utbyte. Den har tillämpats i syntesen av en mängd olika naturliga produkter och läkemedel.
'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.
Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:
* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.
Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.
"Bisköldkörtel tumörer" refererer til voksende, abnormale celler i skjoldbruskkirtelen. Skjoldbruskkirtelen er en endokrin gland, plassert i halsen, som produserer hormoner som kontrollerer metabolismen og vekst.
Bisköldkörtel tumører kan være godartet (benigne) eller ondartet (malignt). Godartede tumører vokser langsomt og størrelsen øker over tid, men de er vanligvis ikke livstruende. Ondartede tumører kan vokse raskt, spre seg til andre kroppdeler og kan være livstruende.
Det er viktig å oppsøke medisinsk veiledning hvis du oppdager noen av følgende symptomer: en utvidet biskjoldkörtel, hoste, strubevansproblemer, vanskelighet i slikking, vanskelighet i å synke, trang til å spise og vektforlust. En medisinsk undersøkelse kan avklare om det er noen abnormaliteter i skjoldbruskkirtelen og om det er behov for ytterligere behandling.
Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.
IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.
Heptaklorepoxid, även känt som heptachlor epoxide, är ett organoklorat som bildas som ett avfallsprodukt när det organiska insecticiden heptaklor bryts ned i naturen. Det är inget direkt medicinskt begrepp, men kan förekomma inom toxikologi och miljömedicin. Heptaklorepoxid är ett ämne som kan vara skadligt för levande organismer, inklusive människor, och har potential att påverka bland annat nervsystemet och leverfunktionen.
Computer-aided diagnosis (CAD) or computer-aided detection (CAD) är termer som används för att beskriva användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att stödja läkare och andra medicinska experter i tolkningen av medicinska bilder, såsom röntgen, CT, MRI och ultraljud. CAD-system använder sig av avancerad signalbehandling, maskininlärning och image processing tekniker för att identifiera, markera och klassificera skuggor, formationer eller avvikelser i medicinska bilder som kan vara kliniskt relevanta, såsom tumörer, cystor, skador eller andra patologiska tillstånd.
CAD-system är tänkta att fungera som ett komplement till, inte en ersättning för, den kliniska bedömningen av en läkare. CAD-system kan hjälpa läkare att upptäcka skador eller sjukdomar som de annars kan ha missat, reducera tolkningsvariationer mellan olika läkare och underlätta kommunikationen av resultaten till andra medicinska experter och patienter.
'Slemsäck' är ett informellt och folkligt uttryck för en anatomisk struktur som kallas *mukus membran* eller *slemhinnor*. Dessa membran finns överallt i vår kropp, bland annat i näsa, mun, tarmar och lungor. Deras främsta funktion är att producera ett segt sekret som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser – mukus. Mukus skyddar slemhinnornas ytor genom att fånga smuts, damm och bakterier som andas vi in eller som kommer in med maten. Det hjälper också till att behöva fuktig- och glatt hålla slemhinnorna så att de kan utföra sina funktioner optimalt.
I vardagligt tal används begreppet 'slemsäck' ofta för att beskriva en irritation eller inflammation i näsan, som orsakas av ökad produktion av mukus och medför en känsla av tryck och obehag. Detta kan bero på en allergisk reaktion, en influensainfection eller andra sjukdomar som rinit eller sinusit.
Toraxröntgen är ett röntgenundersök av det thorakala området, inklusive lungorna, mediastinet (det mellersta delarna av thoraxen), hjärtat och ryggkotorna. Det används vanligen för att undersöka symtom som andningssvårigheter, bröstsmärta eller hosta. Toraxröntgen kan visa på olika tillstånd såsom lunginflammation, lungemboli, pneumoni, cancer, hjärtfel och ryggkotskador. Undersökningen tar vanligen endast några minuter att utföra och är relativt smärtlindrig.
I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!
Slemhøvel (Ductal papillom) er en usædvanlig type af hud- eller slimhindevævsvækst, der dannes i de smalleste kirtler i huden eller slimhinderne. Disse vækster dannes som regel i svedkirtlerne og ses hyppigst på håndfladerne, fødderne og ansigtet. De er oftest ikke canceromerende, men de kan være ubehagelige eller æstetisk størende. I sjældne tilfælde kan de vise tegn på ondartet vækst og kræve yderligere undersøgelse og behandling.
'Extracellulärt rum' refererar till det område eller utrymme som finns utanför cellernas membran i en levande organism. Det inkluderar all vätska och strukturer som omger cellerna, såsom blodplasma, lymfa och extracellulär matrix. Extracellulärt rum står i kontrast till intracellulärt rum, som är det inre av cellen som innehåller organeller och andra strukturer.
Extracellulärt fluid (ECF) är en del av extracellulärt rum och består av vätska som omger cellerna i olika vävnader och organ. ECF kan delas in i två kategorier: intravaskulärt fluid (IVF), som är vätskan i blodkärlen, och interstitial fluid (ISF), som är vätskan i det mellanrummet mellan celler i olika vävnader.
Ett viktigt koncept inom fysiologi är homeostasen av extracellulärt fluid och elektrolyter, eftersom förändringar i dess volym eller sammansättning kan ha negativa effekter på cellfunktion och hela organismens hälsa.
Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.
Hudfysiologi (engelska: skin physiology) är ett område inom fysiologin som handlar om hudens struktur och funktion. Huden är det största organet i människokroppen och har flera viktiga funktioner, till exempel att agera som en barriär mot skada, infektion och vattenförlust.
Huden består av två huvudsakliga skikt: epidermis och dermis. Epidermis är det yttre lagret och är uppbyggt av flera cellager som skyddar underliggande vävnader. Den yttersta celllagen kallas stratum corneum och består av döda celler som är fyllda med keratin, ett protein som gör cellerna tåliga mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Dermis är det inre lagret och innehåller blodkärl, svettkörtlar, talgkörtlar och nervändar.
Huden har flera funktioner, däribland:
1. Barriärfunktion: Huden skyddar kroppen mot skada, infektion och uttorkning. Stratum corneum är ett effektivt skyddsområde som förhindrar att främmande partiklar tränger in i kroppen.
2. Termoreglering: Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att utvidga eller kontrahera blodkärlen nära ytan. När blodkärlen expanderar ökar vätskeflödet och kroppen avger värme, medan kontrahering av blodkärlen minskar vätskeflödet och hjälper till att bevara värme.
3. Sensorisk funktion: Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, tryck, temperatur och vibrationer. Dessa signaler skickas till hjärnan för bearbetning och tolkning.
4. Immunförsvar: Huden har en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att producera antikroppar och andra immunoglobuliner som skyddar mot infektioner.
5. Vitamin D-syntes: Huden kan syntetisera vitamin D när den utsätts för solens ultravioletta strålar (UVB). Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskel funktion och immunförsvar.
Icke-kommunicerbara sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar kan påverka huden på olika sätt. Exempelvis kan diabetes orsaka neuropati, som kan leda till förlorad känsel i händer och fötter. Hjärt-kärlsjukdomar kan orsaka blåsbildningar eller andra hudförändringar, medan cancer kan leda till hudlösa sår (ulcerationer) eller andra hudskador. Neurologiska sjukdomar kan också påverka huden genom att orsaka rörelsemönsterstörningar, muskelspasmer eller andra symtom.
'Subtractionstechnik' är ett begrepp inom farmakologi och terapeutisk behandling, särskilt inom områdena smärtlindring och neurologi. Det refererar till en metod där man successivt minskar dosen av ett läkemedel eller en substans för att uppnå en optimal effekt med minsta möjliga biverkningar.
Denna teknik används ofta när patienten behandlas med kontinuerliga opiater eller andra smärtstillande medel, där målet är att hitta den lägsta effektiva dosen för att uppnå smärtlindring och förbättra funktion. Subtractionstechnik innebär att man gradvis minskar dosen under en viss tidsperiod, vanligtvis under övervakning av en hälsovårdsprofessionell, för att fastställa den lägsta möjliga effektiva dosen eller eventuellt avsluta behandlingen med substansen.
Det är viktigt att notera att subtractionstechnik bör endast användas under medicinsk övervakning och efter att ha konsulterat en läkare, apotekare eller annan hälsovårdsprofessionell, då abrupt avslutande av vissa medel kan leda till allvarliga biverkningar eller komplikationer.
Regressionsanalys är en statistisk metod som används för att undersöka och beskriva samband mellan variabler. Den huvudsakliga användningen av regressionsanalys är att studera hur en dependant variabel (beroende variabel) påverkas av en eller flera oberoende variabler. Metoden ger ett mått på styrkan och riktningen på detta samband, ofta uttryckt som en regressionskoefficient.
Den vanligaste formen av regressionsanalys är linjär regression, där man antar att sambandet mellan variablerna kan beskrivas med en rät linje. Andra former av regressionsanalys inkluderar polynomial regression, logistisk regression och log-log regression, som används när sambandet inte är linjärt.
Regressionsanalys används inom många olika områden, till exempel ekonomi, psykologi, sociologi, medicin och teknik, för att undersöka och förutsäga olika typer av fenomen.
En intervertebral disc (mellanhalskota) är en typ av kushformad struktur som sitter mellan varje ryggradsben (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av två delar: en fuktig, geléaktig kärna inuti (nucleus pulposus) och en yttre ring av stödjande bindväv (annulus fibrosus). Disken fungerar som en amortisering mellan varje ryggradsben, för att dämpa stötar och minimera slitage på de närliggande benen. Den tillåter också flexibilitet i ryggen genom att möjliggöra rörelse mellan varje segment av ryggraden.
'Broskbildning' (fibros) är en patologisk process som innebär att bindvävsmassa bildas i ett organ eller vävnad, vilket kan leda till förtjockning och funktionsnedsättning. Brosk är egentligen en annan typ av vävnad än bindväv, men begreppet 'broskbildning' används ofta som en övergripande beteckning på abnormalt ökat inslag av bindväv i olika typer av vävnader.
I medicinsk kontext kan 'broskbildning' syfta på ett flertal olika tillstånd, beroende på vilket organ eller vävnad som är drabbat. Några exempel är:
* Lungsfibros: Broskbildning i lungorna, vilket kan leda till andningssvårigheter och permanent skada på lungvävnaden.
* Leverfibros: Broskbildning i levern, ofta orsakad av alkoholmissbruk eller hepatit, vilket kan leda till levercirros och levercancer.
* Hjärtfibros: Broskbildning i hjärtmuskulaturen, vilket kan leda till hjärtsvikt och andra hjärtrelaterade problem.
* Njurfibros: Broskbildning i njuren, ofta orsakad av kronisk njursjukdom, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuell dialysbehandling.
Behandlingen av broskbildning beror på vilket organ eller vävnad som är drabbat, orsaken till tillståndet och dess svårighetsgrad. I vissa fall kan mediciner som dämpar inflammation hjälpa, medan andra fall kan kräva operation eller transplantation.
'Nackskador' refererar till skador eller skada på halsregionen, inklusive muskler, senor, ligament, kotblock, nerver och blodkärl. Detta kan orsakas av en rad olika mekanismer, såsom trafikolyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller olyckor i vardagen. Nackskador kan variera från milda till allvarliga och kan orsaka smärta, stelhet, svaghet, sängkrympning, känselbortfall och/eller koordinationssvårigheter. I allvarligare fall kan nackskador leda till komplikationer såsom rörelseförlust eller andnings- eller hjärtproblem.
Infectious arthritis, also known as septic arthritis, is a medical condition characterized by the infection and inflammation of one or more joints. This type of arthritis occurs when bacteria, viruses, or fungi enter the joint space, causing an infection that leads to painful swelling, redness, and warmth in the affected joint.
The most common causative organisms of infectious arthritis are Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae, and Haemophilus influenzae. Other possible causative agents include gram-negative bacteria, mycobacteria, and various fungi.
Infectious arthritis can occur as a result of direct inoculation of the joint during trauma or surgery, or it can spread to the joint from a nearby infection, such as an infected wound, skin ulcer, or respiratory tract infection. Risk factors for developing infectious arthritis include older age, pre-existing joint disease, diabetes, rheumatoid arthritis, and a weakened immune system due to illness or medication.
Diagnosis of infectious arthritis typically involves a combination of clinical examination, laboratory tests, and imaging studies. Treatment usually includes antibiotics or antifungal medications to eliminate the infection, as well as joint aspiration or surgery to drain the infected synovial fluid and relieve pressure on the affected joint. Prompt diagnosis and treatment are essential to prevent long-term joint damage and disability.
"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.
Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:
1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.
'Streptococcus pyogenes' er en bakterie som ofte forbindes med infektioner i menneskelig væv. Den er også kendt under navnet β-hemolytisk streptokok gruppe A (GAS), og den kan forårsage en række forskellige sygdomme, herunder halsbetændelse, impetigo, cellulitis, erysipel, nekrotiserende fasciit, toxic shock syndrom og reumatisk feber.
Bakterien er gram-positiv og danner parvis forbundne kokker (runde bakterier), der ofte arrangerer sig i lange kæder eller hænge. Den producerer en række virulensfaktorer, herunder M-protein, hyaluronidase og streptolysin O, som hjælper den med at inficere værten og undgå det immunforsvar.
'Streptococcus pyogenes' er en almindelig årsag til infektioner i øvre luftveje, hud og bløddele, og den kan også være involveret i mere alvorlige sygdomme som sepsis, endokarditis og meningitis. Den er behandlingsbart med antibiotika, men visse komplikationer, såsom abscesser og rheumatisk feber, kan opstå, hvis den ikke behandles korrekt eller tidligt nok.
Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.
Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:
1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.
I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.
Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.
Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.
"Bildförstärkning" är ett medicinskt begrepp som refererar till tekniker som används för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en bild, ofta inom områden som radiologi och ultraljud. Det gör det möjligt att urskilja strukturer och detaljer som annars kan vara svåra att se.
Det finns olika typer av bildförstärkningsmetoder, beroende på vilket slags medicinsk bild man arbetar med. Några exempel är:
* Kontrastförstärkning: Används ofta inom radiologi och ultraljud för att öka kontrasten mellan olika vävnader i en bild. Det kan göras genom att använda kontrastmedel som absorberar eller reflekterar strålning eller ljud på ett sätt som skiljer sig från omgivande vävnader.
* Digital bildförstärkning: Används ofta inom digital radiografi och datortomografi (CT) för att öka kontrasten och detaljrikedomen i en digital bild. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som exponerar eller dämpar vissa delar av bilden för att framhäva vissa strukturer eller detaljer.
* Rekonstruktion: Används ofta inom datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) för att skapa en tredimensionell bild av ett objekt genom att kombinera flera tvådimensionella skivor. Det kan göras genom att använda olika algoritmer som sammanfogar de tvådimensionella skivorna på ett sätt som ger en tydligare och mer detaljerad bild av objektet.
Samtliga dessa tekniker har som syfte att förbättra kvaliteten på bilderna så att de blir lättare att tolka och analysera, vilket i sin tur underlättar diagnos och behandling av sjukdomar och skador.
En gliom är en typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan eller ryggmärgen. Gliaceller är stödjande celler i centrala nervsystemet (CNS) och hjälper till att skydda, näringsuppehålla och underhålla andra nervceller.
Det finns olika subtyper av gliom beroende på vilken sorts gliacell de utgår från. Några exempel är astrocymomer, ependymomer och oligodendrogliomer. Astrocymomer är den vanligaste typen av gliom och utgår från astrocytceller.
Gliomer klassificeras ofta efter deras grad av malignitet, som indikerar hur snabbt tumören växer och sprider sig. Låggradiga gliomer växer långsammare och är mindre aggressiva än höggradiga gliomer.
Symptomen på gliom kan variera beroende på var i hjärnan eller ryggmärgen tumören finns och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, krämpor, yrsel, minnesförlust, svårigheter med att tala, se eller höra, samt muskelsvaghet eller förlamning. Behandlingen av gliom kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på tumörtyp, storlek och placering.
"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.
Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.
Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.
Maxillary diseases refer to a range of medical conditions that affect the maxilla, which is the upper jawbone. The maxilla plays an essential role in functions such as biting, chewing, speaking, and breathing, and it also contributes to the shape and structure of the face. Here are some examples of maxillary diseases:
1. Maxillary sinusitis: This is an infection or inflammation of the maxillary sinuses, which are air-filled cavities located within the maxilla. Symptoms may include pain, pressure, congestion, and difficulty breathing through the nose.
2. Maxillary fractures: Fractures of the maxilla can occur due to trauma or injury to the face. These fractures can affect the patient's ability to chew, speak, and breathe normally.
3. Maxillary cysts and tumors: Cysts and tumors can develop in the maxilla, which can cause pain, swelling, and deformity of the face. In some cases, these growths may be benign or malignant.
4. Oral diseases: The maxilla is also closely related to the oral cavity, and various oral diseases such as periodontitis, dental caries, and oral cancer can affect the maxilla.
5. Developmental abnormalities: Congenital disorders such as cleft lip and palate can affect the development of the maxilla, leading to functional and aesthetic problems.
Proper diagnosis and treatment of maxillary diseases require a thorough examination and evaluation by a qualified healthcare professional, such as an oral and maxillofacial surgeon or a dentist with expertise in this area.
Genamplifiering (engelska: Gene amplification) är en molekylärbiologisk teknik där man kopierar specifika DNA- eller RNA-sekvenser i flera steg för att öka deras mängd. Detta kan användas för att öka sensitiviteten i genetiska analysmetoder såsom PCR (polymeraskedjereaktion) och in situ hybridisering. Genamplifiering kan också inträffa naturligt, till exempel vid vissa typer av cancer, där celler kan ha en förändring i deras genetiska material som leder till överproduktion av specifika gener. Detta kan bidra till cancerns onkogenes och tumörers tillväxt.
Katjonbyteshartser (engelska: "cation-exchange resin") är ett medicinskt term som refererar till en typ av utbyteresiner som används inom medicinen, vanligtvis för att behandla överdosering eller förgiftning med jonisera substanser.
En katjonbyteshartse består av ett matrixmaterial som har negativt laddade funktionella grupper som kan byta ut sina protoner (H+) mot positivt laddade katjoner i en lösning. På det viset kan katjonbytesharterna binde till och eliminera överflödiga katjoner, såsom tungmetaller som bly, kvicksilver och koppar, från kroppen.
Katjonbytesharterna används ofta i form av kolonnpackningar eller pellets, och patienten behandlas vanligen genom att få administrera en lösning med katjonbyteshartsen som sedan får passera genom kroppen, till exempel genom mag-tarmkanalen. Under passagen binds de överflödiga katjonerna till harterna och elimineras från kroppen via avföringen.
Tumörsuppressorproteiner är proteiner som hjälper till att reglera celldelningen och förhindra oregelbunden celldelning eller överdriven cellexpansion, vilket kan leda till cancersjukdomar. Dessa proteiner fungerar genom att hämma cellcykeln, reparera DNA-skador eller initiera programmerad celldöd (apoptos) när celldelningen är skadad eller cancergenetisk information upptäcks. När tumörsuppressorproteinerna är defekta eller fungerar fel kan det leda till oregelbunden celldelning och cancersjukdomar. Exempel på välkända tumörsuppressorgener är TP53, RB1 och BRCA1/2.
Neurofibromasakrom, eller neurofibrosarcoma, är en sällsynt typ av mjukvävnads tumör som utgår från nervceller och deras stödjevävnad. Denna typ av cancer växer ofta långsamt och kan vara asymptomatisk under en längre tid, men i vissa fall kan den leda till smärta, svullnad eller funktionsnedsättning i det drabbade området. Neurofibromasakrom är ett malign tumörsjukdom och behandlas vanligen med kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
Det är viktigt att notera att neurofibromasakrom skiljer sig från neurofibromatosis, som är en genetisk sjukdom som orsakar godartade tumörer i nerverna. Neurofibromatosis kan dock öka risken för att utveckla neurofibromasakrom.
"Tekom" är ett medicinskt begrepp som står för "terminalis komplicerad diabetes". Det är en allvarlig komplikation till diabetes som kännetecknas av flera organ- och systemrelaterade besvär, såsom njursjukdom (nefropati), ögonsjukdom (retinopati), nerver skador (neuropati) och cirkulationsproblem (akroangiopati). Dessa komplikationer kan leda till funktionsnedsättningar, organpåverkan och i värsta fall död.
Terminal komplicerad diabetes uppstår vanligtvis efter en långvarig diabeteshistoria med bristfälligt blodsockernivåer. Den är därför starkt kopplad till dålig kontroll av diabetes, men andra faktorer som rökning, högt blodtryck och höga bloddrucknivåer kan också bidra till risken för att utveckla tekom.
För att förhindra eller fördröja uppkomsten av terminal komplicerad diabetes är det viktigt att ha en god kontroll över blodsockernivåerna, regelbundet besöka läkare och få regelbundna undersökningar för att tidigt upptäcka eventuella tecken på komplikationer.
NIH 3T3 celler är en immortaliserad celllinje som utvecklats från musvuxenfibroblaster. Den används ofta inom forskning, särskilt för studier av celldifferentiering, signaltransduktion och cancer. NIH 3T3-celler är en god kontrollcelllinje eftersom de tenderar att ha ett stabilt genetiskt tillstånd och är relativt lätta att odla i laboratoriemiljö.
"Centrered bed" er en direkte oversattering av den medicinske termen "central bed" fra engelsk. Men jeg antar at du sannsynligvis tenker på begrepet "central venous catheter" eller "central line", som er mer udbredt og brukelig i medisinsk sammenheng.
En "central venous catheter" (CVC) er en slags slange, som plasseres i en større vene i kroppen, for å gjøre det enklere å gi pasienten behandlinger som infusjoner av sterile løsninger eller administrering av bl.a. antibiotika, kjemoterapi og parenteral feeding (næringsgjevaring). CVC plasseres vanligvis i vener i halsen, brystet eller lendene.
Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt!
Tandcement är i medicinsk kontext den benartade substans som håller tanden fast i käken. Det består huvudsakligen av calciumsalter och kolagenfibrer. Tandcementet bildas under fostertiden och fortsätter att utvecklas efter födseln. Det har en viktig funktion som mekanisk buffert mot krafter som verkar på tanden, såsom betttryck och slitage. Dessutom bidrar tandcementet till att skydda tandens rot kanaler från infektioner.
Metatarsalben er en betegnelse for en type af benfracturer (knoglevæksskader) der forekommer i fodens midterste del, hvor metatarsalknoglerne befinder sig. Metatarsalknoglerne er de lange, smalle ben, der udgør den midterste del af foden og forbinder fodskallen med tæerne.
En metatarsalbenfractur opstår som regel som følge af en direkte traume eller et stort tryk på foden, fx ved en fald eller en sportsrelateret skade. Symptomerne på en metatarsalbenfractur kan inkludere smerte, svelling og blå mærker i det berørte område, begrænset bevægelighed i foden, og i visse tilfælde kan der også være synlige deformiteter.
Behandlingen af en metatarsalbenfractur afhænger af flere forhold, herunder placeringen og alvorligheden af fracturen, samt patientens alder og aktivitetsniveau. Mindre alvorlige fracturer kan ofte behandles med immobilisering, hvori foden holdes i en fast position med båndages eller gips, så knoglerne kan gene sig korrekt. Alvorligere fracturer, herunder dem der involverer flere knogler eller forskydning af knoglefragmenterne, kan kræve operation for at stabilisere skaden og sikre en korrekt heling.
I alle tilfælde er det vigtigt at søge medicinsk behandling umiddelbart efter en mistænkt metatarsalbenfractur, da tidlig behandling kan hjælpe med at forhindre komplikationer og sikre en bedre helingsproces.
Job Syndrome, även känt som Hyper-IgE syndrom, är en extremt sällsynt immunbristsjukdom som karaktäriseras av upprepade infektioner i hud och luftvägar, överdrivet höga nivåer av IgE-antikroppar (immunglobulin E) i blodet och eksemartade hudutslag. Sjukdomen kan också vara associerad med skelettförändringar, till exempel skolios eller överdrivet benväxt. Job Syndrome är vanligtvis ett autosomalt dominant arvsförbunden tillstånd, vilket betyder att en kopia av den genetiska defekten från antingen modern eller fadern räcker för att orsaka sjukdomen. Den genetiska defekten är belägen på kromosom 4 och kallas STAT3.
Collagen type VI är ett nätverksformigt collagen som utgör en central del av den extracellulära matrisen (ECM) i många olika vävnader, särskilt i skelettmuskulatur, lungsäck och ögonlinser. Det består av tre olika α-kedjor, α1(VI), α2(VI) och α3(VI), som tillsammans bildar en dimerisk molekyl med globulära domäner i båda ändarna och en lång, flexibel sträng i mitten. Dimererna kan sedan polymeriseras till högre ordnade strukturer som bildar ett nätverk runt andra ECM-komponenter, inklusive collagen I, III och IV, proteoglykaner och laminin. Collagen typ VI har flera funktioner, bland annat att bidra till mekanisk stabilitet i vävnader, att reglera celladhesion och migration, och att påverka signalsubstanser som kontrollerar celldelning och differentiering. Mutationer i generna för α1(VI), α2(VI) eller α3(VI) kan leda till olika former av muskeldystrofi, kardiomyopati och ögonsjukdomar.
Själva uttrycket "Världshälsoorganisationen" refererar till den internationella organisationen som kallas World Health Organization (WHO) på engelska. WHO är en specialiserad organisation inom Förenta nationerna (FN) och har som uppdrag att leda och samordna globala hälsofrågor. Deras mål är att bidra till att förbättra folkhälsan och minska sjukdomar och dödlighet världen över, särskilt i låg- och medelinkomstländer.
Enligt deras officiella webbplats definieras WHO som: "Den globala auktoritet inom hälsofrågor. Vi arbeta för att skapa ett världsomspännande samhälle där hälsa är en grundläggande rättighet för alla, genom att leda och samordna hälsoarbete i världen."
WHO:s huvudkontor ligger i Genève, Schweiz, och de har sex regionala kontor runt om i världen. De finansieras av medlemsstaternas årliga bidrag samt av projektbaserad finansiering från olika donatorer, inklusive länder, stiftelser och internationella organisationer.
"Yrkessjukdomar" är en term som används inom medicinen och arbetsmiljövården för att beskriva sjukdomar eller skador som orsakas av, eller förvärras av, arbetet. Det kan handla om både fysiska och psykiska tillstånd. Exempel på yrkessjukdomar inkluderar lungcancer hos rökare som arbetat med asbest, ryggproblem hos personer som lyft tunga vikter och depression eller ångest hos personer som utsatts för psykisk stress på jobbet.
För att en sjukdom ska klassificeras som en yrkessjukdom måste den vara insjuknanden som är känd för att kunna orsakas av arbetsmiljön och det måste finnas ett samband mellan sjukdomen och arbetet. Detta fastställs vanligen genom en medicinsk undersökning och en utredning av arbetsmiljön.
I Sverige regleras yrkessjukvården genom arbetsmiljölagstiftningen och försäkringssystemet, där Försäkringskassan är huvudman. Arbetstagaren har rätt till ersättning om de insjuknar i en erkänd yrkessjukdom eller drabbas av en arbetsskada.
Höftbenet, eller acetabulum, är i människans kropp den del av bäckenet där lårbenets höjd articulerar med bäckenet. Det bildar en sockel som har formen av en bikupa och täcks av ledhuvudet på lårbenet, forming ett kulformigt ledarticulationsområde som tillåter en stor rörlighet i höftleden. Höftbenet består av tre ben, ischium, ilium och pubis, som fuseras tillsammans under utvecklingen för att bilda bäckenringen.
'Genetiska sjukdomsanlag' refererar till en persons predisposition eller benägenhet att utveckla vissa sjukdomar orsakade av avvikelser i deras genetisk make-up. Detta innebär att de har ärvt specifika gener från sina föräldrar som ökar risken för att utveckla en viss sjukdom, även om det inte garanterar att personen kommer att utveckla sjukdomen.
Det finns olika typer av genetiska sjukdomsanlag, beroende på hur många gener som är involverade och hur stor roll de spelar i sjukdomens uppkomst. Några exempel på genetiska sjukdomsanlag inkluderar:
1. Monogenetiska sjukdomsanlag: Orsakas av en enda gen som är defekt eller muterad. Exempel på monogenetiska sjukdomsanlag är cystisk fibros, Huntingtons sjukdom och sjukdomen Marfan.
2. Multifaktoriella sjukdomsanlag: Orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Exempel på multifaktoriella sjukdomsanlag är diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska störningar som schizofreni och depression.
3. Mitochondriella sjukdomsanlag: Orsakas av mutationer i mitokondrie-DNA, som är den del av DNA som finns utanför cellkärnan och som ärvs från modern. Exempel på mitokondriella sjukdomsanlag är Leigh syndrom, Kearns-Sayre syndrom och MELAS (mitochondriell encefalopati, läkemedelskänslig epilepsi, svårigheter att äta, huvudvärk och svimningar).
Det är viktigt att notera att genetisk predisposition för en viss sjukdom inte alltid leder till utveckling av sjukdomen. Miljömässiga faktorer som livsstil, näringsintag och exponering för skadliga ämnen kan också spela en roll i utvecklingen av en sjukdom.
Lungblastom är en sällsynt typ av lungcancer som främst drabbar spädbarn och barn under 4 år. Det är den vanligaste primitiva lungtumören hos barn och utgör ungefär 25-30% av alla lungtumörer hos barn. Lungblastom kategoriseras som en ondartad (malign) tumör och har potentialen att sprida sig till andra delar av kroppen.
Tumören utgår från det tidiga embryonala stadiet av lungvävnaden, så kallade "primitive neuroectodermal celler". Dessa celler bör ha utvecklats till mer differentierade typer av lungceller under normala omständigheter, men i fallet med lungblastom förbliver de på ett tidigt stadium och bildar en tumör.
Symptomen på lungblastom kan variera beroende på storleken och placeringen av tumören, men kan inkludera hosta, andnöd, irriterbarhet, viktminskning och feber. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörstadiet och patientens allmänna hälsotillstånd. Prognosen för lungblastom har förbättrats över tid tack vare framsteg inom diagnos- och behandlingsmetoder, men fortfarande är prognosen beroende på tumörstadiet vid diagnos och patientens ålder.
Den dos-responsrelationen eller kurvan för strålning beskriver hur sannolikheten för ett specifikt biologiskt effekt eller skada på levande vävnad eller celler ändras i relation till den totala mängden absorberade joniserande strålning. Kurvan visar vanligtvis sannolikheten för en specifik skada, såsom DNA-skador, cellförödelse eller cancer, som en funktion av stråldosen.
Den typiska dos-responsrelationen för låg till måttlig stråldos kan delas in i tre faser:
1. En initialt linjär ökning av skadan med ökande stråldos, där sannolikheten för skada är direkt proportionell mot stråldosen (den linjära no-effekt-hypotesen).
2. En platåfas där ytterligare ökning av stråldosen inte resulterar i någon ytterligare ökning av skadan, eftersom den maximala skadan har nåtts.
3. En potential högre risk för cancer eller genetiska mutationer vid mycket höga stråldoser, men detta område är inte väl studerat och kan variera mellan olika individer och typer av strålning.
Det är värt att notera att den specifika formen och lutningen på den dos-responsrelationen kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av strålning, strålningsdosens hastighet och tidpunkt för exponering, samt individuella variationer i cellulär respons och reparationskapacitet.
Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.
I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.
Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.
"Benvävsuppmjukning" är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där benvävnaden blir mindre tät och mer porös. Det tekniska medicinska begreppet för detta tillstånd är "osteoporos". Osteoporos kan leda till att benen blir svagare och mer benbrottsbenägna. Termen "benvävsuppmjukning" används ofta för att beskriva den process där benvävnaden blir mindre tjock och stark, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem om det inte behandlas.
Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.
Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.
Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.
Matrix metalloproteinase 2 (MMP-2), även känd som gelatinas A, är ett enzym som tillhör familjen matrix metalloproteinaser (MMPs). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matris, det vill säga det stödjande skiktet av proteiner och andra molekyler som omger celler.
MMP-2 har specifika substrat, till exempel typ IV collagen, som är en huvudkomponent i basalmembranet, och gelatin, ett nedbrytningsprodukt av kollagen. Dess funktion är att bryta ner extracellulär matris, vilket möjliggör cellytorers migration och invasion under normala fysiologiska förhållanden, såsom embryonal utveckling, vaskulär remodelering och reproduktiv biologi.
Dessutom har forskning visat att överaktivering av MMP-2 kan vara associerad med patologiska tillstånd som cancer, ateroskleros och neurodegenerativa sjukdomar. Kontrollen av MMP-2-aktiviteten är därför en potential terapeutisk strategi för att behandla dessa sjukdomar.
'Knäskål' (popliteus muscle bursitis) är en inflammation i en liten vätskesäck, en bursa, som ligger mellan knäskålsmuskeln (musculus popliteus) och underarmsbenet (ulna) i knät. Knäskålsmuskeln hjälper till att rotera lårbenet inåt när benet böjs. Bursan fungerar som en amortisering mellan muskeln och benet, för att underlätta rörelserna i knät.
Popliteus muscle bursitis kan uppstå till följd av en skada eller överansträngning på muskeln eller omkringliggande vävnad, vilket orsakar inflammation och smärta i knäskålen. Symptomen inkluderar smärta och ömhet i det baksida av knät, särskilt när man böjer eller sträcker benet. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar och bilddiagnostik som röntgen, ultraljud eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen innefattar ofta vila, isapplikationer, smärtstillande läkemedel och fysioterapi. I vissa fall kan operation behövas om inflammationen inte förbättras med konservativ behandling.
Kärlinflammation, även kallat coitus-inducerad cervicitis eller postkoital blödning, är ett tillstånd där kvinnan upplever smärta, blödning eller irriterande känslor i underlivet efter samlag. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, irritation eller skada på livmoderhalsen (cervix). I vissa fall kan det vara ett tecken på en underliggande gynecologisk problem, såsom cervicitis, endometritis eller sexuellt överförbara infektioner. Det är viktigt för den drabbade att söka medicinsk hjälp om de upplever dessa symptom, särskilt om det är återkommande eller kraftigt, för att få en korrekt diagnos och behandling.
Magnetic Resonance Cholangiopancreatography (MRCP) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som använder sig av kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade tredimensionella bilder av gallgångar och bukspottkörtelsystemet.
MRCP ger specifika bilder av gallgångarna, bukspottkörteln och angränsande vävnader, vilket gör att läkaren kan diagnostisera en rad olika sjukdomar och störningar i dessa områden. Denna typ av undersökning är speciellt användbar för att upptäcka gallstenar, inflammationer, cystor, tumörer eller andra abnormaliteter i gallgångarna och bukspottkörteln.
MRCP är en säker och smärtfritt procedur som inte använder joniserande strålning, till skillnad från röntgenundersökningar. Den kan vara speciellt användbar när andra bilddiagnostiska metoder har visat ospecifika resultat eller när patienten inte kan genomgå en invasivare undersökning som endoskopisk retrograd khinendoskopi (ERCP).
Orkiektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en av de två körtlarna i halsen, salivkörtlarna (kallade också orektider), till exempel den stora svalgkörteln (parotis), tas bort. Orkiektomi kan utföras av medicinska skäl såsom att behandla eller förebygga återkommande infektioner i körteln, att ta bort godartade eller elakartade tumörer eller cystor, eller för att undersöka en sjukt körtel. Proceduren utförs vanligtvis under allmänbedövning och kräver ofta en övernattning på sjukhus efter operationen. Efter operationen kan patienten uppleva smärta, svullnad och nedsatt munöppning, men detta tenderar att förbättras över tiden.
Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:
1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.
Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.
"c-Fos-Familjemedlemmet Interaktivt Leukemi Genetisk Onkoprotein 1" (c-Fli-1) är ett transkriptionsfaktorprotein som tillhör AP-1 familien. Det kodas av protoonkogenet c-fos och spelar en viktig roll i cellytocyklerna, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Ofta ses överaktivering eller överexpression av c-Fli-1 i olika typer av cancer, såsom leukemi och sarcom. Dessa förändringar kan leda till onkogen transformaton och tumörutveckling.
Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.
'Sklerodermi, begränsad' är en autoimmun sjukdom som orsakar förtjockning och hårdning av huden och i vissa fall även inre organ. Sjukdomen påverkar vanligtvis endast enstaka områden av kroppen, till skillnad från den diffusa formen av sklerodermi som drabbar större delar av kroppen.
Begreppet 'begränsad' i samband med sklerodermi refererar ofta till att sjukdomen främst begränsar sig till hud och lokaliserade områden av bindväv, utan eller med endast milda inre organbeteckningar. Det kan dock fortfarande orsaka allvarliga symptom och komplikationer, särskilt om det drabbar händer, fingrar eller fötter.
Typiska tecken på begränsad sklerodermi inkluderar:
* Hård, förtjockad hud, vanligtvis i form av strimlor eller prickar på händer, armar, ansikte och andra kroppsdelar.
* Smala blåfärgade linjer på fingrarna (Raynauds fenomen), som orsakas av förträngning av små blodkärl.
* Förändringar i naglar, hår och tänder.
* Muskel- och ledsvaghet.
* Smärta eller stelhet i lederna.
I vissa fall kan begränsad sklerodermi utvecklas till diffus sklerodermi, som är en allvarligare form av sjukdomen som drabbar flera system i kroppen och kan orsaka livshotande komplikationer.
'Antikroppsspecificitet' refererer til hvilken specifik antigen en given antikrop binder seg til. Antikroppar er proteiner som produceres av immunsystemet for å bekjempe fremmede stoffer, såkalt antigener. Hver antikrop har en unik struktur som gjør at den kun binder spesifikt til et bestemt antigen. Dette kaller man antikroppsspecificiteten. Denne specifisiteten er viktig for å sikre at immunsystemet reagerer korrekt på ulike trusler og ikke angriper kroppens egne celler ved fejlagtige responsar.
'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.
'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.
Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.
“Human development” i medicinsk kontext refererer til den proces hvor et menneske vokser og udvikler sig fra et fertiliseret æg (zygote) til en voksen. Denne proces inkluderer fysisk, kognitiv og social udvikling.
Fysisk udvikling omfatter vækst i størrelse og vægt, organudvikling og muskel- og skeletudvikling. Kognitiv udvikling refererer til den måde hvorpå barnet udvikler sine tanker, sprog, minde og læringsferdigheder. Social udvikling omfatter barnets evne til at etablere og opretholde forhold, samarbejde med andre og udvikle empati.
Human development er en kompleks proces, der påvirkes af mange forskellige faktorer, herunder genetiske faktorer, ernæring, miljø, oplevelser og sundhedsforhold. Læger og andre sundhedsfaglige professionelle kan overvåge barnets udvikling gennem regulære undersøgelser og tage skridt for at støtte en normal og sund udvikling, hvis behovet opstår.
I'm sorry, I am not able to understand the medical term you have asked for as it appears to be misspelled. Could you please provide the correct spelling or a more clear description of what you are looking for? I am here to help!
En islet cell adenoma är en godartad tumör som utvecklas i de insulinproducerande betacellerna i Langerhansöarna i bukspottkörteln. Denna typ av adenom kan orsaka överproduktion av insulin, vilket kan leda till hypoglykemi (lågt blodsocker). Symptomen på islet cell adenoma inkluder svaghet, tremor, hungern, yrsel och i värsta fall medvetslöshet. Behandlingen för islet cell adenom kan omfatta kirurgiskt avlägsnande av tumören eller medicinsk behandling för att kontrollera insulinnivåerna.
Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.
Multiple myeloma är en cancerform som utgår från plasmaceller, en typ av vit blodcell i benmärgen. Plasmaceller producerar antikroppar (immunglobuliner) som hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Vid multipelt myelom har cancercellerna multiplicerat sig och bildat en onormalt stor mängd plasmaceller som producerar stora mängder av ett endast ett typ av antikropp (M-protein). Dessa cancerceller kan orsaka skada på ben, nedsättning av blodcellstillverkningen och andra komplikationer. Symptomen på multipelt myelom kan inkludera smärta i benen, trötthet, benbrott, infektioner och blödningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blod- och urinprover, röntgenundersökningar och benmärgsbiopsi. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi.
'Fotled' (latin: articulatio talocruralis) är den joint som sitter mellan underbenet (tibia och fibula) och foten (talus). Den består av två sammanlänkade ledpannor, en mellan över-/underbenet (talo-crural) och en mellan överbenet och fotens calcaneus (subtalar). Fotleden är viktig för stånd, gång och balans genom att möjliggöra flexion/extension (plantarflexion/dorsiflexion) av foten.
FUS (Fused in Sarcoma) er ein proteín som i medisinsk sammenheng ofte refereres til som en "RNA-binding protein". FUS spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og RNA-forarbeiding i cellene. Det betyr at det hjelper til å kontrollere hvordan gener oversettes til RNA (ribonukleinsyre) og hvordan RNA-molekylerne formes, klippinges og transporteres innenfor cellen. FUS har også viktige funksjoner i DNA-reparasjon og -beskyttelse.
Mutasjoner i FUS-generet er assosiert med flere sjeldne, men alvorlige, neurodegenerative tilstander, inkludert amyotrofisk lateralsk sklerose (ALS) og frontotemporal lobar degenerasjon (FTLD). Disse mutasjonene kan føre til at FUS-proteinet ikke lenger fungerer korrekt, hvilket kan resultere i abnorme RNA-forarbeidingsmønstre og skade på nervecellene.
En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.
Intermedia filamentproteiner är en typ av strukturella protein som bildar ett nätverk av filament i cellens cytoskelett, tillsammans med mikrotubuli och aktinfilament. Intermediära filamentproteiner har en tendens att vara mer stabila än de andra två typerna av filament och kan variera mycket i sin sammansättning beroende på celltyp. De hjälper till att ge cellen mekanisk styrka, forma och integritet. Exempel på intermediära filamentproteiner inkluderar keratin, som finns i epitelceller, glialfibrillärt akyd protein (GFAP), som finns i gliaceller, och desmin, som finns i muskelceller.
B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.
'Fingerfalanger' refererer til de små ben, der udgør den del af fingrene, som er smallere end fingerknoglerne og bærer naglen. Hver finger har tre falanger, mens torsken har to. Falangernes formål er at give fingrene fleksibilitet og bevægelighed, så de kan bøjes, strækkes og grebe ting. De består af knogler, led og muskler, der arbejder sammen for at gøre dette muligt.
'Slemhinna' (i engelska: 'mucous membrane') är ett slags slimtäckt, yttre vävnadslager som tapetserar inre ytor av kroppen. Det finns i många olika kroppsdelar, till exempel i näsa, mun, tarmar, urinvägar och könsorgan. Slemhinnan skyddar kroppen mot skador, smitta och uttorkning genom att producera ett slem som hjälper till att fånga upp smutsiga partiklar och hålla vätska i kroppen. Den hjälper också till att underlätta rörelser inom kroppen, till exempel när mat passerar genom tarmarna eller när slem lämnar luftvägarna vid andning.
Bacteroidaceae är en familj av gramnegativa, anaeroba bakterier som normalt förekommer i tarmfloran hos djur, inklusive människor. Ibland kan dessa bakterier orsaka infektioner, särskilt vid störningar i den normala tarmbakteriefloran eller vid nedsatt immunförsvar.
En Bacteroidaceae-infektion kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken art av bakterien som orsakar infektionen och var den etablerats i kroppen. Till exempel kan Bacteroides fragilis orsaka intraabdominala infektioner, sepsis och infektioner i centrala nervsystemet. Andra arter av Bacteroidaceae kan orsaka lunginfektioner, hud- och webbinfektioner, endokardit och andra infektioner.
Diagnosen ställs vanligen genom kultur av patientens blod, urin eller annan kroppsvätska, följt av en identifiering av bakterien på artnivå. Behandlingen består ofta av antibiotika som är aktiva mot anaeroba bakterier, såsom metronidazol, carbapenemer eller cefoxitin.
Keratansulfat är ett glykosaminoglykan, ett slags komplex kolhydratmolekyler, som förekommer i kroppen. Det finns två typer av keratansulfat: keratansulfat typ I och keratansulfat typ II.
Typ I förekommer framförallt i brosk, hud, hornhinna (kornea) och koroid (en del av ögats blodkärl). Typ II återfinns främst i brosk, men även i synvinklar och rörben.
Keratansulfat består av en repeatersekvens av sockermolekyler som är sammanbundna med protein via en särskild koppling. Dessa molekyler har en negativ laddning på grund av deras sulfatgrupper, vilket gör att de kan binda till vattenmolekyler och ge vävnader som innehåller keratansulfat en hög vattenhalt.
Keratansulfat har flera funktioner i kroppen, bland annat hjälper det till att ge struktur och flexibilitet åt brosk och andra vävnader. Dessutom kan keratansulfat spela en roll i cellsignalering och binda till olika proteiner för att påverka deras funktion.
Chondroitin sulfate proteoglycans (CSPGs) are a type of complex molecule found in the extracellular matrix of many tissues, including cartilage. They are composed of a protein core with one or more glycosaminoglycan (GAG) chains attached. The GAG chains are long, unbranched polysaccharides that are made up of repeating disaccharide units containing a uronic acid and a hexosamine.
Chondroitin sulfate is one type of GAG chain that is commonly found on CSPGs. It is composed of alternating units of glucuronic acid and N-acetylgalactosamine, which may be sulfated at various positions along the chain. The sulfation patterns of chondroitin sulfate can vary between different tissues and developmental stages, and are thought to play a role in determining the biological activity of CSPGs.
CSPGs are important components of the extracellular matrix, where they help to regulate cell behavior, provide structural support, and contribute to the organization of the tissue. In cartilage, for example, CSPGs are thought to play a role in maintaining the integrity and resilience of the tissue by helping to regulate the distribution and activity of proteases and other enzymes that can degrade the matrix.
Abnormalities in the structure or function of CSPGs have been implicated in a number of diseases, including osteoarthritis, cancer, and neurological disorders. As a result, there is interest in developing therapies that target CSPGs as a way to treat these conditions.
En medicinsk definition av "käke, tandlös" (på engelska: "toothless jaw") kan vara:
En struktur i ansiktet som normalt innehåller tänder men som hos en viss individ eller grupp saknar dem, vanligtvis på grund av ålder, sjukdom eller skada. Detta kan också påverka den individens förmåga att tugga och bita i normal grad.
Paleontologi är ett forskningsfält som handlar om studiet av fossila växter, djur och deras spår, samt den geologiska kontext de hittats i. Det inkluderar bland annat studiet av hur livet har utvecklats och förändrats över tid, vilka miljöer och klimat som funnits under olika perioder, samt massutdöenden och andra stora händelser i jordens historia. Paleontologin använder sig av metoder från flera andra discipliner såsom geologi, biologi, fysik och kemi för att tolka de fossila lämningarna och få svar på de frågor som ställs.
'Mucin' är ett proteinet som produceras av slemkörtlar i kroppen och har en huvudsaklig funktion att hjälpa till med smörjning och skydd av olika ytor, såsom slemhinnor. Muciner består av en proteinbärare och en kolhydratdel som ger dem deras geléartade konsistens. De kan variera i sin sammansättning beroende på var de produceras i kroppen och kan ha olika funktioner, till exempel att hjälpa till med fångande av bakterier eller andra främmande partiklar.
Uvealtumörer är en benämning på olika typer av cancersjukdomar som utgår från olika celltyper i ögonvävnaden, och som primärt drabbar den del av ögat som kallas uvean. Uvean består av iris, cillierkorset och kroppen cavernosa.
Det finns två huvudsakliga typer av uvealtumörer: intraokulära melanomer (IOMs) och uveitisk glaukom. IOMs är ovanligare och utgår från pigmentceller i ögat, medan uveitisk glaukom oftare orsakas av inflammation i ögat som kan leda till ökad ögontryck.
IOMs kan vara maligna eller godartade och kan sprida sig till andra delar av kroppen, medan uveitisk glaukom vanligtvis inte sprider sig. Symptomen på uvealtumörer kan inkludera synförändringar, ökat ögontryck, rödfärgad eller smärtsam öga, förändringar i synfältet och seende fläckar. Behandlingen beror på typ av tumör och grad av sjukdom, men kan inkludera operation, strålbehandling, kemoterapi eller observation.
'Stukningar' och 'vrickningar' är två olika typer av skador på muskel-skelettsystemet.
En stukning (engelska: *sprain*) är en skada på ligament, det vill säga det starka bandväv som håller benen och lederna på plats. Stukningar uppstår vanligen när en led hastigt rör sig utanför sitt normala omfång av rörelse, vilket kan ske vid exempelvis en olycka eller en sportrelaterad skada. Symptomen på en stukning innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller besvärlighet att röra sig i den skadade leden.
En vrickning (engelska: *strain*) däremot är en skada på muskler eller senor, det vill säga det vävnad som ansluter musklerna till benen och andra skelettdelar. Vrickningar kan uppstå när en muskel sträcks eller dras för långt eller hastigt, exempelvis vid en plötslig rörelse eller ett fall. Symptomen på en vrickning innefattar ofta smärta, svullnad, spasmer och/eller besvärlighet att använda den skadade muskeln.
I allmänhet behandlas både stukningar och vrickningar genom att vila, svalka, komprimerar och höja (RICE-metoden), eventuellt i kombination med smärtstillande läkemedel och/eller fysioterapi. I vissa fall kan en läkare behövas konsulteras för att utvärdera skadan och ge rekommendationer om behandling.
'Desmoplastisk fibrom' är en sällsynt benign (godartad) tumör som uppstår i bindväv och kan infiltrera omgivande vävnader. Den består av kollagenfibriller, fibroblaster och andra celler som producerar extracellulär matrix. Tumören kan vara svår att skilja från maligna (elakartade) tumörer på grund av sin infiltrativa natur och dess förmåga att växa lokalt. Desmoplastisk fibrom är vanligast hos unga vuxna och kan orsaka smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på var den uppstår. Behandlingen består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören.
Okänd interaktion bakom genombrott i förståelsen av hur vissa sarkom uppstår - Onkologi i Sverige
Ordlista - FASS Allmänhet
Löparknä. Iliotibialbandssyndrom. Runners knee. | Praktisk Medicin
Ulnadiafysfraktur - handläggning och behandling
Kallas1
- Nomenklaturen för sarkom baseras på den vävnad tumören utgår från, där till exempel tumörer med ursprung från skelett kallas för osteosarkom och tumörer med fettvävsliknade utseende kallas för liposarkom. (onkologiisverige.se)